3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/1

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT NR 445/2014/EU

av den 16 april 2014

om inrättande av en unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020–2033 och om upphävande av beslut nr 1622/2006/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 167.5 första strecksatsen,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Regionkommitténs yttranden (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) syftar till en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken och tilldelar unionen bland annat uppgiften att bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna med respekt för deras nationella och regionala mångfald samtidigt som unionen ska framhäva det gemensamma kulturarvet. I detta sammanhang ska unionen vid behov stödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet för att förbättra kunskaperna om och att sprida de europeiska folkens kultur och historia.

(2)

I kommissionens meddelande av den 10 maj 2007 om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld, vilket stöddes av rådet i dess resolution av den 16 november 2007 (3) och av Europaparlamentet i dess resolution av den 10 april 2008 (4), fastställs målen för unionens framtida verksamhet inom kultur. Denna verksamhet bör främja kulturell mångfald och interkulturell dialog, kulturen som en drivkraft för kreativitet inom ramen för tillväxt och sysselsättning samt som ett väsentligt inslag i unionens internationella förbindelser.

(3)

Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, som trädde i kraft den 18 mars 2007 och som unionen är part i, har till syfte att skydda och främja kulturell mångfald, främja interkulturalitet och höja medvetenheten om värdet av kulturell mångfald på lokal, nationell och internationell nivå.

(4)	I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1622/2006/EG (5) inrättas en insats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2007 till 2019.

(5)

Av utvärderingarna av evenemanget Europeisk kulturhuvudstad samt av det offentliga samrådet om verksamhetens framtid efter 2019 framgår att den med tiden blivit ett av det mest högt siktande kulturinitiativen i Europa samt ett av de mest uppskattade av Europas medborgare. En ny insats bör därför inrättas för åren 2020–2033.

(6)

Förutom de ursprungliga målen för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad, som var att framhäva de europeiska kulturernas rikedom och mångfald och deras gemensamma drag samt bidra till att Europas medborgare får ökad kunskap om varandra, har städer som innehaft titeln Europeisk kulturhuvudstad (nedan kallad kulturhuvudstad eller kulturhuvudstadstiteln) med tiden lagt till en ny dimension genom att använda titelns hävstångseffekt för att främja städernas utveckling mer allmänt i enlighet med deras strategier och prioriteringar.

(7)

Målen för den insats som inrättas enligt detta direktiv bör vara helt i linje med målen för programmet Kreativa Europa, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 (6), som syftar till att värna om, utveckla och främja Europas kulturella och språkliga mångfald, att främja Europas kulturarv och stärka konkurrenskraften i Europas kulturella och kreativa sektorer, särskilt den audiovisuella sektorn, i syfte att stödja smart och hållbar tillväxt för alla. Uppnåendet av dessa mål bidrar även till att stärka känslan av att tillhöra ett gemensamt kulturområde och till att stimulera interkulturell dialog och ömsesidig förståelse.

(8)

För att uppnå dessa mål är det viktigt att de städer som är kulturhuvudstäder söker upprätta kopplingar mellan å ena sidan sina kulturella och kreativa sektorer och å andra sidan sektorer som utbildning, forskning, miljö, stadsutveckling och kulturturism. Tidigare erfarenheter har särskilt visat att evenemanget Europeisk kulturhuvudstad har potential att vara en drivkraft för den lokala utvecklingen och kulturturismen, vilket lyfts fram i kommissionens meddelande av den 30 juni 2010 med titeln Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism, som välkomnades av rådet i dess slutsatser av den 12 oktober 2010 och stöddes av Europaparlamentet i dess resolution av den 27 september 2011 (7).

(9)

Det är också viktigt att kulturhuvudstäder söker främja social integration och lika möjligheter och gör sitt yttersta för att se till att alla delar av det civila samhället i största möjliga utsträckning involveras i förberedelserna och genomförandet av kulturprogrammet, med särskild tonvikt på ungdomar och marginaliserade och missgynnade grupper.

(10)

Utvärderingarna och det offentliga samrådet har även på ett övertygande sätt visat att evenemanget Europeisk kulturhuvudstad när det planeras noggrant har många potentiella fördelar. Evenemanget förblir först och främst ett kulturinitiativ men kan också medföra betydande sociala och ekonomiska fördelar, särskilt när det ingår i en långsiktig kulturledd utvecklingsstrategi i den berörda staden.

(11)

Insatsen Europeisk kulturhuvudstad har också varit en stor utmaning. Det är krävande att genomföra ett helt år av kulturverksamhet och vissa kulturhuvudstäder har bättre än andra kunnat dra fördel av möjligheterna. Därför bör insatsen förstärkas för att alla städer på bästa sätt ska kunna utnyttja kulturhuvudstadstiteln.

(12)	Titeln kulturhuvudstad bör även i fortsättningen förbehållas städer, oavsett storlek, men de berörda städerna bör även kunna ha möjlighet att involvera omkringliggande områden för att nå ut till en bredare publik och få större genomslagskraft.

(13)

Tilldelningen av kulturhuvudstadstiteln bör även i fortsättningen fattas på grundval av ett särskilt upprättat kulturprogram, som bör ha en stark europeisk dimension. Kulturprogrammet bör även ingå i en strategi på längre sikt, med bestående inverkan på den lokala ekonomiska, kulturella och sociala utvecklingen.

(14)

Urvalsförfarandet i två etapper, som utgår från en kronologisk förteckning över medlemsstater och utförs av en jury av oberoende experter, har visat sig vara rättvist och transparent. Det har gjort det möjligt för städerna att förbättra sina ansökningar mellan det preliminära och det slutliga urvalet, med ledning av de expertråd de fått av juryn, och säkerställt en rättvis fördelning av kulturhuvudstadstiteln i alla medlemsstater. För att trygga kontinuiteten för insatsen Europeiska kulturhuvudstäder och undvika den förlust av erfarenhet och kunnande som skulle bli följden om alla experter byttes ut samtidigt bör dessutom experter bytas ut gradvis.

(15)	Nationell expertis bör även i fortsättningen säkerställas genom att medlemsstaterna ges möjlighet att utse upp till två experter till en jury som utför urvals- och övervakningsförfarandena.

(16)

Urvalskriterierna bör göras tydligare för att ge bättre handledning åt kandidatstäderna avseende de mål och krav som de måste uppfylla för att utses till kulturhuvudstad. Kriterierna bör även bli lättare att mäta för att hjälpa juryn vid urvalet och övervakningen av städerna. I detta avseende bör särskild tonvikt läggas vid kandidatstädernas planer för uppföljningsverksamhet inom ramen för en kulturpolitisk strategi på lång sikt, som kan ge en varaktig kulturell, ekonomisk och social effekt.

(17)	Kandidatstäderna bör undersöka möjligheten att, när så är lämpligt, utnyttja ekonomiskt stöd från unionens program och fonder.

(18)

Förberedelsefasen mellan det att staden utses till Europeisk kulturhuvudstad och det år den faktiskt är det är av avgörande vikt för att insatsen europeisk kulturhuvudstad ska bli framgångsrik. Det råder ett brett samförstånd bland intressenterna om att de stödåtgärder som infördes genom beslut nr 1622/2006/EU har varit till stor nytta för de berörda städerna. Dessa åtgärder bör vidareutvecklas, särskilt genom tätare övervakningsmöten och besök av juryns experter i städerna, och genom ett ännu intensivare utbyte av erfarenheter mellan tidigare, befintliga och kommande städer som innehar titeln kulturhuvudstad. De utsedda städerna kunde även upprätta ytterligare kopplingar med andra städer som innehar titeln.

(19)

Melina Mercouri-priset, inrättat genom beslut nr 1622/2006/EG, har fått ett starkt symboliskt värde som går mycket längre än det faktiska prisbelopp som kommissionen kan bevilja. För att säkerställa att de utsedda städerna uppfyller sina åtaganden bör dock villkoren för utbetalningen av prissumman göras strängare och tydligare.

(20)	Det är viktigt att de berörda städerna klargör i allt kommunikationsmaterial att den insats som inrättas genom detta beslut är en unionsinsats.

(21)	I kommissionens utvärderingar av tidigare kulturhuvudstadsevenemang, vilka bygger på uppgifter som samlats in på lokal nivå, har det inte varit möjligt att finna primärdata om evenemangets effekter. Därför bör städerna själva vara huvudaktörerna i utvärderingsförfarandet.

(22)

Tidigare erfarenheter har visat att kandidatländernas deltagande kan bidra till att föra dem närmare unionen genom att de europeiska kulturernas gemensamma aspekter framhävs. Den insats som inrättas genom detta beslut bör därför efter 2019 öppnas för deltagande av kandidatländer och potentiella kandidater.

(23)

För att städerna i medlemsstaterna ska ha samma villkor bör dock städer i kandidatländer och potentiella kandidater ha rätt att delta i endast en tävling gällande kulturhuvudstadstiteln under den period som omfattas av detta beslut, nämligen 2020–2033. Vidare, för att samma villkor ska råda mellan medlemsstaterna, bör varje kandidatland eller potentiell kandidat ha rätt att stå värd för kulturhuvudstadsåret bara en gång under den perioden..

(24)	Beslut nr 1622/2006/EG bör upphävas. Dess bestämmelser bör dock fortsätta gälla för alla städer som redan utsetts eller håller på att utses för åren till och med 2019.

(25)

Eftersom målen för detta beslut, dvs. att värna om och främja kulturernas mångfald i Europa och framhäva deras gemensamma egenskaper samt främja kulturens bidrag till städernas långsiktiga utveckling, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och förväntade verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, särskilt på grund av behovet av gemensamma, tydliga och öppna kriterier och förfaranden för urval och övervakning samt starkare samordning mellan medlemsstaterna, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inrättande av insatsen

Härmed inrättas en unionsinsats kallad Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020–2033 (nedan kallad insatsen).

Artikel 2

Mål

1.   Insatsens allmänna mål är att

a)	värna om och främja kulturernas mångfald i Europa och framhäva deras gemensamma inslag samt stärka medborgarnas känsla av att tillhöra ett gemensamt kulturområde,

b)	främja kulturens bidrag till städernas långsiktiga utveckling i enlighet med deras strategier och prioriteringar.

2.   De särskilda målen för insatsen är att

a)	öka omfattningen och mångfalden av samt stärka den europeiska dimensionen i städernas kulturutbud, däribland genom samarbete över gränserna,

b)	bredda tillgången till och deltagandet i kulturlivet,

c)	stärka kultursektorns kapacitet och dess kopplingar till andra sektorer,

d)	göra städerna mer kända internationellt via kultur.

Artikel 3

Deltagande i insatsen

1.   Tävlingen om kulturhuvudstadstiteln ska vara öppen för städer, som dock får involvera omkringliggande områden.

2.   Antalet innehavare av kulturhuvudstadstiteln under ett visst år (nedan kallat kulturhuvudstadsåret) får inte vara större än tre.

Varje år ska högst en stad utses i var och en av de två medlemsstaterna i den kalender som anges i bilagan (nedan kallad kalendern) och, under de år det är aktuellt, en stad i ett kandidatland eller i en potentiell kandidat eller en stad i ett anslutande land enligt de villkor som anges i punkt 5.

3.   Städer i medlemsstaterna ska ha rätt att inneha titeln kulturhuvudstad i ett år i den ordning medlemsstaterna förekommer i kalendern.

4.   Städer i kandidatländer och i potentiella kandidater, som deltar i programmet Kreativa Europa eller i efterföljande unionsprogram till stöd för kultur vid datumet för offentliggörandet av den inbjudan att lämna in ansökningar som avses i artikel 10.2, får ansöka om kulturhuvudstadstiteln för ett år inom ramen för en öppen tävling som anordnas vart tredje år i enlighet med kalendern.

Städer i kandidatländer och i potentiella kandidater ska ha rätt att delta i endast en tävling under åren 2020–2033.

Varje kandidatland eller potentiell kandidat ska ha rätt att stå värd för kulturhuvudstadsåret bara en gång under åren 2020–2033.

5.   Om ett land ansluter sig till unionen efter den 4 maj 2014 men före den 1 januari 2027, ska det ha rätt att utses till kulturhuvudstad sju år efter anslutningen, i enlighet med de regler och förfaranden som är tillämpliga på medlemsstater. Kalendern ska uppdateras i enlighet med detta. Om ett land ansluter sig till unionen efter den 1 januari 2027 ska det inte ha rätt att i egenskap av medlemsstat delta inom ramen för denna insats.

Under år då det redan finns tre städer som är kulturhuvudstäder i enlighet med kalendern, ska städer i länder som avses i första stycket emellertid endast ha rätt att utses till kulturhuvudstäder under nästa tillgängliga år i kalendern, enligt den ordning i vilken de ansluter sig.

Om en stad i ett land som avses i första stycket tidigare har deltagit i en tävling för kandidatländer och potentiella kandidater, får den inte delta i några därefter följande tävlingar för medlemsstater. När en stad i ett sådant land har utsetts till kulturhuvudstad under perioden 2020–2033 i enlighet med punkt 4 ska det landet efter sin anslutning inte ha rätt att anordna en tävling i egenskap av medlemsstat under den perioden.

Om mer än ett land ansluter sig till unionen på samma dag och om det inte finns något avtal om inbördes ordning för deltagande i insatsen mellan dessa länder, ska rådet anordna lottdragning.

Artikel 4

Ansökningar

1.   Kommissionen ska ta fram en gemensam ansökningsblankett baserad på de kriterier som fastställs i artikel 5 och som ska användas av alla kandidatstäder.

När en kandidatstad involverar omkringliggande område ska ansökningar göras i den stadens namn.

2.   Varje ansökan ska bygga på ett kulturprogram med en stark europeisk dimension

Kulturprogrammet ska löpa under kulturhuvudstadsåret och ska inrättas särskilt för titeln enligt kriterierna i artikel 5.

Artikel 5

Kriterier

Kriterierna för bedömning av ansökningarna (nedan kallade kriterierna) ska delas upp i kategorierna: bidrag till den långsiktiga strategin, den europeiska dimensionen, kulturellt och konstnärligt innehåll, förmåga att leverera resultat, räckvidd och ledning enligt följande:

1.

Följande faktorer ska tas i beaktande när det gäller kategorin bidrag till den långsiktiga strategin: a) Att det vid tiden för ansökan finns en kulturstrategi för kandidatstaden, som omfattar insatsen och inbegriper planer för hur kulturverksamheten ska upprätthållas efter kulturhuvudstadsåret. b) Planerna för förstärkning av de kulturella och de kreativa sektorernas kapacitet, inbegripet utvecklingen av långsiktiga band mellan de kulturella, ekonomiska och sociala sektorerna i kandidatstaden. c) Den planerade långsiktiga kulturella, sociala och ekonomiska inverkan, däribland på stadsutvecklingen, som evenemanget skulle ha på kandidatstaden. d) Planerna för övervakning och utvärdering av vilken inverkan evenemanget har på kandidatstaden samt för spridning av utvärderingsresultaten.

2.

Följande faktorer ska bedömas när det gäller kategorin den europeiska dimensionen: a) Omfattningen av och kvaliteten på verksamhet som främjar Europas kulturella mångfald, interkulturell dialog och större ömsesidig förståelse mellan Europas medborgare. b) Omfattningen av och kvaliteten på verksamhet som framhäver de gemensamma aspekterna i Europas kulturer, arv och historia, samt den europeiska integrationen och aktuella europeiska frågor. c) Omfattningen av och kvaliteten på verksamhet som inbegriper europeiska konstnärer, samarbete med aktörer eller städer i olika länder, när så är lämpligt även med kulturhuvudstäder, och partnerskap över gränserna. d) Strategin för att dra till sig intresset hos en bred europeisk och internationell publik.

3.

Följande faktorer ska bedömas när det gäller kategorin kulturellt och konstnärligt innehåll: a) En tydlig och konsekvent konstnärlig vision och strategi i kulturprogrammet. b) Lokala konstnärers och kulturorganisationers medverkan i utformningen och genomförandet av kulturprogrammet. c) Omfattning av och variation i den föreslagna verksamheten och dess övergripande konstnärliga kvalitet. d) Förmåga att förena lokalt kulturarv och traditionella konstformer med nya, innovativa och experimentella kulturyttringar.

4.

Vad gäller kategorin förmåga att leverera resultat ska kandidatstäderna visa följande: a) Att ansökan har ett brett och starkt politiskt stöd, med ett hållbart åtagande från lokala, regionala och nationella myndigheter. b) Att kandidatstaden har eller kommer att ha lämplig och hållbar infrastruktur för att kunna stå värd för kulturhuvudstadsåret.

5.

Följande faktorer ska bedömas när det gäller kategorin räckvidd: a) Lokalbefolkningens och det civila samhällets medverkan i utarbetandet av ansökningar och genomförandet av insatsen. b) Inrättandet av nya och hållbara möjligheter för att ett brett spektrum av medborgare ska kunna besöka eller delta i kulturverksamhet, särskilt ungdomar, volontärer och marginaliserade och mindre gynnade personer, inbegripet minoriteter, med särskild uppmärksamhet riktad på hur tillgänglig denna verksamhet är för personer med funktionsnedsättning och äldre personer. c) Den övergripande strategin för publikutveckling och i synnerhet kopplingen till utbildning och deltagande av skolor.

6.

Följande faktorer ska bedömas när det gäller kategorin ledning: a) Möjligheten att genomföra finansieringsstrategin och den föreslagna budgeten, vilket i tillämpliga fall även innefattar planer om att söka ekonomiskt stöd från unionens program och fonder och budgeten ska täcka förberedelsefasen, kulturhuvudstadsåret, utvärderingen och bestämmelser om uppföljningsverksamhet samt beredskapsplaner. b) Den planerade styrnings- och genomförandestrukturen för genomförandet av insatsen, som bland annat ska innefatta ett lämpligt samarbete mellan lokala myndigheter och genomförandestrukturen, inbegripet det konstnärliga teamet. c) Utnämningsförfarandena för direktören och den konstnärlige ledaren och deras verksamhetsfält. d) Att marknadsförings- och kommunikationsstrategin är övergripande och framhäver att insatsen är en unionsinsats. e) Att genomförandestrukturen har personal som är tillräckligt kvalificerad och erfaren för att kunna planera, styra och genomföra kulturprogrammet för kulturhuvudstadsåret.

Artikel 6

Expertjuryn

1.   En jury med oberoende experter (nedan kallad juryn) ska inrättas för att genomföra urval och övervakning.

2.   Juryn ska bestå av tio experter som utnämnts av unionsinstitutioner och unionsorgan i enlighet med punkt 3 (nedan kallade europeiska experter).

3.   Efter att ha anordnat en allmän inbjudan att anmäla intresse ska kommissionen föreslå en grupp potentiella europeiska experter.

Europaparlamentet, rådet och kommissionen ska välja ut tre experter var från gruppen och utse dem i enlighet med sina egna förfaranden.

Regionkommittén ska välja ut en expert från gruppen och utse den experten i enlighet med sina förfaranden.

När de europeiska experterna väljs ut ska var och en av dessa unionsinstitutioner och unionsorgan sträva efter att säkerställa att kompetenserna kompletterar varandra och att det finns en geografiskt och könsmässigt balanserad spridning i juryns övergripande sammansättning.

4.   För valet och övervakningen av en stad från en medlemsstat ska den berörda medlemsstaten dessutom ha rätt att utse upp till två experter i juryn i enlighet med sina egna förfaranden och i samråd med kommissionen.

5.   Alla experter ska

a)	vara unionsmedborgare.

b)	vara oberoende

c)	ha betydande erfarenhet och expertis beträffande i) kultursektorn, ii) kulturutveckling av städer, eller iii) anordnande av ett europeiskt kulturhuvudstadsårsevenemang eller ett internationellt kulturevenemang av liknande räckvidd och omfattning.

d)	kunna ägna ett lämpligt antal arbetsdagar per år åt juryarbetet.

6.   Juryn ska utse sin ordförande.

7.   De europeiska experterna ska utses för tre år.

Utan hinder av första stycket ska Europaparlamentet, första gången juryn inrättas, utse sina experter för tre år, kommissionen för två år och rådet och Regionkommittén för ett år.

8.   Alla experter ska anmäla alla faktiska eller potentiella intressekonflikter i förhållande till en viss kandidatstad. Efter en sådan anmälan eller om en sådan intressekonflikt upptäcks, ska experten i fråga avgå och den relevanta unionsinstitutionen, det relevanta unionsorganet eller den relevanta medlemsstaten ska byta ut den experten för återstoden av mandatet, i enlighet med tillämpligt förfarande.

Artikel 7

Inlämning av ansökan i medlemsstaterna

1.   Varje medlemsstat ska ansvara för anordnandet av tävlingen mellan sina städer i enlighet med kalendern.

2.   De berörda medlemsstaterna ska offentliggöra en inbjudan att lämna in ansökningar åtminstone sex år före kulturhuvudstadsåret.

Genom undantag från första stycket ska de medlemsstater som har rätt att utse en europeisk kulturhuvudstad för år 2020 offentliggöra en inbjudan så snart som möjligt efter den 4 maj 2014.

Varje inbjudan att lämna in ansökningar ska innehålla den ansökningsblankett som avses i artikel 4.1.

Sista dag för kandidatstäderna att lämna in en ansökan inom varje inbjudan ska tidigast vara tio månader efter det att inbjudan har offentliggjorts.

3.   De berörda medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de ansökningar som inkommit.

Artikel 8

Preliminärt urval i medlemsstaterna

1.   Varje berörd medlemsstat ska sammankalla juryn till ett urvalsmöte med de ansökande städerna senast fem år före kulturhuvudstadsåret.

Genom undantag från första stycket får de medlemsstater som har rätt att utse kulturhuvudstäderna för år 2020 förlänga den tidsfristen med högst ett år.

2.   Juryn ska, efter att ha bedömt ansökningarna i enlighet med kriterierna, enas om en slutlista över kandidatsstäder och utfärda en rapport för det preliminära urvalet om alla ansökningar, bland annat med rekommendationer till de kandidatsstäder som förts upp på listan.

3.   Juryn ska lägga fram rapporten för det preliminära urvalet för de berörda medlemsstaterna och kommissionen.

4.   Varje berörd medlemsstat ska formellt godkänna slutlistan på grundval av juryns rapport.

Artikel 9

Urvalet i medlemsstaterna

1.   De kandidatstäder som finns med på slutlistan ska komplettera och revidera sina ansökningar i syfte att uppfylla kriterierna samt att beakta rekommendationerna i rapporten för det preliminära urvalet, och ska överlämna dem till de berörda medlemsstaterna, som sedan ska översända dem till kommissionen.

2.   Varje berörd medlemsstat ska sammankalla juryn till ett möte med de kandidatstäder som finns med på slutlistan för ett urval senast nio månader efter mötet i samband med det preliminära urvalet.

Vid behov får den berörda medlemsstaten, i samråd med kommissionen, förlänga tidsfristen på nio månader med en rimlig period.

3.   Juryn ska bedöma de kompletterade och reviderade ansökningarna.

4.   Juryn ska utfärda en urvalsrapport om ansökningarna tillsammans med en rekommendation om utnämning av högst en stad i den berörda medlemsstaten till kulturhuvudstad.

Urvalsrapporten ska också innehålla rekommendationer till den berörda staden om de framsteg som den förväntas göra fram till kulturhuvudstadsåret.

Juryn ska lägga fram urvalsrapporten för den berörda medlemsstaten och kommissionen.

5.   Utan hinder av punkt 4 får juryn dock rekommendera att ingen stad utses till kulturhuvudstad det året, om ingen av kandidatstäderna uppfyller samtliga kriterier.

Artikel 10

Preliminärt urval och urval i kandidatländer och i potentiella kandidater

1.   Kommissionen ska ansvara för anordnandet av tävlingen mellan städer i kandidatländer och i potentiella kandidater.

2.   Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra en inbjudan att lämna in ansökningar åtminstone sex år före kulturhuvudstadsåret.

Varje inbjudan att lämna in ansökningar ska innehålla den ansökningsblankett som avses i artikel 4.1.

Tidsfristen för att lämna in en ansökan ska tidigast vara tio månader efter det att inbjudan har offentliggjorts.

3.   Det preliminära urvalet av städer ska göras av juryn åtminstone fem år före kulturhuvudstadsåret, på grundval av deras respektive ansökningar. Inget möte med kandidatstäder ska anordnas.

Juryn ska, efter att ha bedömt ansökningarna i enlighet med kriterierna, enas om en slutlista över kandidatstäder och utfärda en rapport för det preliminära urvalet om alla ansökningar, bland annat med rekommendationer till de kandidatstäder som förts upp på listan.

Juryn ska lägga fram rapporten om det preliminära urvalet för kommissionen.

4.   De kandidatstäder som finns med på slutlistan ska komplettera och revidera sina ansökningar i syfte att uppfylla kriterierna samt att beakta rekommendationerna i rapporten för det preliminära urvalet, och överlämna dem till kommissionen.

Kommissionen ska sammankalla juryn till ett möte med kandidatstäder som finns med på slutlistan för ett urval senast nio månader efter mötet i samband med det preliminära urvalet.

Vid behov får kommissionen förlänga tidsfristen på nio månader med en rimlig period.

5.   Juryn ska bedöma de kompletterade och reviderade ansökningarna.

6.   Juryn ska utfärda en urvalsrapport om ansökningar från kandidatstäderna på slutlistan tillsammans med en rekommendation om nominering till europeisk kulturhuvudstad av en stad i ett kandidatland eller i en potentiell kandidat.

Urvalsrapporten ska också innehålla rekommendationer till den berörda staden om de framsteg som den förväntas göra fram till kulturhuvudstadsåret.

Juryn ska lägga fram urvalsrapporten för kommissionen.

7.   Utan hinder av punkt 6 får juryn dock rekommendera att ingen stad utses till kulturhuvudstad det året, om ingen av kandidatstäderna uppfyller samtliga kriterier.

Artikel 11

Utnämning

1.   Varje berörd medlemsstat ska på grundval av rekommendationerna i juryns urvalsrapport utse en stad till kulturhuvudstad, och senast fyra år före kulturhuvudstadsåret underrätta Europaparlamentet, rådet, kommissionen och Regionkommittén om den utnämningen.

Genom undantag från första stycket får de medlemsstater som har rätt att utse kulturhuvudstäderna för år 2020 förlänga tidsfristen på fyra år med högst ett år.

2.   I fråga om kandidatländer och potentiella kandidater ska kommissionen på grundval av rekommendationerna i juryns urvalsrapport utse en stad till kulturhuvudstad under de relevanta åren, och senast fyra år före kulturhuvudstadsåret underrätta Europaparlamentet, rådet och Regionkommittén om den utnämningen.

3.   De utnämningar som avses i punkterna 1 och 2 ska åtföljas av en motivering baserad på juryns rapporter.

4.   När en stad involverar det kringliggande området ska utnämningen gälla staden.

5.   Inom två månader från underrättelserna om utnämning ska kommissionen i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra förteckningen över de städer som utsetts till europeiska kulturhuvudstäder.

Artikel 12

Samarbete mellan utsedda städer

Städer som har utsetts för samma år ska söka upprätta kopplingar mellan sina kulturprogram, och sådant samarbete får beaktas inom ramen för övervakningsförfarandet enligt artikel 13.

Artikel 13

Övervakning

1.   Juryn ska övervaka de utsedda städernas förberedelser inför kulturhuvudstadsåret och ge dem stöd och handledning från den tidpunkt de utses till kulturhuvudstadsårets början.

2.   I detta syfte ska kommissionen sammankalla till tre övervakningsmöten där juryn och de utsedda städerna ska delta, enligt följande:

a)	Tre år före kulturhuvudstadsåret.

b)	18 månader före kulturhuvudstadsåret.

c)	Två månader före kulturhuvudstadsåret.

Den berörda medlemsstaten eller det berörda kandidatlandet eller den potentiella kandidaten får utse en observatör till dessa möten.

De utsedda städerna ska överlämna lägesrapporter till kommissionen sex veckor före varje övervakningsmöte.

Vid övervakningsmötena ska juryn bedöma förberedelserna och ge råd i syfte att hjälpa de utsedda städerna att utarbeta ett kulturprogram av hög kvalitet och en effektiv strategi. Juryn ska vara särskilt uppmärksam på rekommendationerna i urvalsrapporten och de eventuella tidigare övervakningsrapporter som avses i punkt 3.

3.   Efter varje övervakningsmöte ska juryn utfärda en övervakningsrapport om läget i förberedelserna och om vilka åtgärder som bör vidtas.

Juryn ska översända sina övervakningsrapporter till kommissionen samt till de utsedda städerna och till den berörda medlemsstaten eller kandidatlandet eller potentiella kandidaten.

4.   Förutom övervakningsrapporterna får kommissionen anordna besök för juryns medlemmar till de utsedda städerna närhelst detta är nödvändigt.

Artikel 14

Pris

1.   Kommissionen får tilldela en utsedd stad ett penningpris uppkallat efter Melina Mercouri (nedan kallat priset) i enlighet med den finansiering som är tillgänglig enligt den relevanta fleråriga budgetramen.

Prisets rättsliga och finansiella aspekter ska behandlas inom ramen för respektive unionsprogram som stöder kultur.

2.   Prissumman ska utbetalas senast i slutet av mars det år kulturhuvudstadsåret äger rum, under förutsättning att den utsedda staden fortsätter att uppfylla de åtaganden som den gjorde vid ansökan, uppfyller kriterierna och beaktar rekommendationerna i urvals- och övervakningsrapporterna.

De åtaganden som gjordes vid ansökningstillfället ska anses vara uppfyllda av den utsedda staden om ingen väsentlig ändring gjorts i programmet eller strategin mellan ansökningstillfället och kulturhuvudstadsåret, och i synnerhet om

a)	budgeten bibehölls på en nivå som gör det möjligt att genomföra ett kulturprogram av hög kvalitet i enlighet med ansökningen och kriterierna,

b)	det konstnärliga teamets oberoende har respekterats på lämpligt sätt,

c)	den europeiska dimensionen har förblivit tillräckligt stark i kulturprogrammets slutliga version,

d)	den utsedda stadens marknadsförings- och kommunikationsstrategi och kommunikationsmaterial tydligt klargör att insatsen är en unionsinsats,

e)	det har gjorts planer för övervakning och utvärdering av inverkan av kulturhuvudstadstiteln på den utsedda staden.

Artikel 15

Praktiska arrangemang

Kommissionen ska i synnerhet

a)	säkerställa insatsens övergripande enhetlighet,

b)	säkerställa samordningen mellan medlemsstaterna och juryn,

c)	med beaktande av de mål som avses i artikel 2 och kriterierna, upprätta riktlinjer som ska vara en hjälp vid urvalet och övervakningen i nära samarbete med juryn,

d)	tillhandahålla tekniskt stöd till juryn,

e)	på sin webbplats offentliggöra alla juryns rapporter,

f)	offentliggöra all relevant information och bidra till att insatsen blir synlig på europeisk och internationell nivå,

g)	främja utbyte av erfarenheter och god praxis mellan tidigare, nuvarande och framtida kulturhuvudstäder samt kandidatstäder, och främja en vidare spridning av städernas utvärderingsrapporter och tillvaratagna erfarenheter.

Artikel 16

Utvärdering

1.   Alla berörda städer ska ansvara för utvärderingen av resultaten av sitt kulturhuvudstadsår.

Kommissionen ska fastställa gemensamma riktlinjer och indikatorer för de berörda städerna med ledning av de mål som avses i artikel 2 och kriterierna för att se till att det finns ett enhetligt synsätt på utvärderingsförfarandet.

De berörda städerna ska upprätta sina utvärderingsrapporter och översända dem till kommissionen senast den 31 december det år som följer på kulturhuvudstadsåret.

Kommissionen ska offentliggöra dessa utvärderingsrapporter på sin webbplats.

2.   Förutom städernas utvärderingar ska kommissionen säkerställa att regelbundna externa och oberoende utvärderingar av resultaten av insatsen genomförs.

De externa och oberoende utvärderingarna ska inriktas på att inordna alla tidigare europeiska kulturhuvudstäder i ett europeiskt sammanhang, så att jämförelser kan göras och nyttiga lärdomar dras av kommande europeiska kulturhuvudstäder och av alla andra europeiska städer. Dessa utvärderingar ska även inbegripa en bedömning av insatsen som helhet, bland annat hur pass effektivt dess olika ingående moment fungerat, vilken genomslagskraft den haft och på vilket sätt den skulle kunna förbättras.

På grundval av dessa utvärderingar ska kommissionen för Europaparlamentet, rådet och Regionkommittén lägga fram följande rapporter, som vid behov ska åtföljas av relevanta förslag:

a)	En inledande interimsrapport senast den 31 december 2024.

b)	En andra interimsrapport senast den 31 december 2029.

c)	En rapport efter programmets avslutande, senast den 31 december 2034.

Artikel 17

Upphävande och övergångsbestämmelser

Beslut nr 1622/2006/EG ska upphöra att gälla. Beslutet ska dock fortsätta att gälla för städer som har utsetts eller håller på att utses till europeiska kulturhuvudstäder för åren 2013–2019.

Artikel 18

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT C 113, 18.4.2012, s. 17, och EUT C 17, 19.1.2013, s. 97.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 december 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 24 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 april 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT).

(3)  EUT C 287, 29.11.2007, s. 1.

(4)  EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 32.

(5)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1622/2006/EG av den 24 oktober 2006 om inrättande av en gemenskapsåtgärd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2007 till 2019 (EUT L 304, 3.11.2006, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 221).

(7)  EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 41.

---

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/13

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 446/2014

av den 2 maj 2014

om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 295/2008 om statistik över företagsstrukturer samt kommissionens förordningar (EG) nr 251/2009 och (EU) nr 275/2010, vad gäller de dataserier som ska tas fram och kriterierna för kvalitetskontroll av statistik över företagsstrukturer

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 295/2008 av den 11 mars 2008 om statistik över företagsstrukturer (1), särskilt artikel 11.2 a, b, d, e och j, och

av följande skäl:

(1)	Genom förordning (EG) nr 295/2008 upprättades en gemensam ram för insamling, överföring och utvärdering av europeisk statistik över struktur, verksamhet, konkurrenskraft och effektivitet hos företagen i unionen.

(2)	I kommissionens förordning (EG) nr 251/2009 (2) specificerades hur ofta den fleråriga statistiken över företagsstrukturer ska sammanställas och hur resultaten för framställningen av statistiken över företagsstrukturer ska fördelas så att medlemsstaternas uppgifter blir jämförbara och harmoniserade.

(3)	I kommissionens förordning (EU) nr 275/2010 (3) fastställdes kriterierna för kvalitetskontrollen och innehållet i de kvalitetsrapporter som medlemsstaterna ska tillhandahålla.

(4)

Det är nödvändigt att uppdatera variabelförteckningen genom att ange dataserier om företagsdemografin när det gäller företag med minst en anställd, för att tillgodose behovet av större internationell jämförbarhet av resultaten, särskilt för statistiken över företagande. Det första referensåret samt hur ofta resultaten ska lämnas och hur de ska fördelas bör också fastställas. Bilaga IX till förordning (EG) nr 295/2008 och bilaga I till förordning (EG) nr 251/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

Erfarenheten har visat att de variabler som fastställs i bilagorna V–VII till förordning (EG) nr 295/2008 inte behövs årligen, som är den nuvarande frekvensen. Frekvensen bör därför anpassas till insamling en gång vart tionde år. Bilaga I till förordning (EG) nr 251/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Kvalitetsrapporterna om den statistik som sammanställs enligt bilagorna V–VII i förordning (EG) nr 295/2008 behövs inte längre varje år. Frekvensen bör därför anpassas så att de i överensstämmelse med datakraven lämnas in vart tionde år. Bilagan till förordning (EU) nr 275/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

För att få till stånd en bättre övervakning av framstegen i fråga om innovation inom ramen för Europa 2020-strategin har unionen och de nationella aktörerna efterlyst en enda integrerad indikator. Denna indikator är bland annat tänkt att mäta sysselsättningen i snabbväxande företag i hela Europa och internationellt. De uppgifter som utgör underlaget till denna nya indikator bör tillhandahållas snarast så att den ska kunna tas i bruk under den europeiska planeringsterminen 2014. Förordning (EG) nr 295/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagorna I, V, VI, VII och IX till förordning (EG) nr 295/2008 ska ändras i enlighet med bilaga I till den här förordningen.

Artikel 2

Bilagorna I och II till förordning (EG) nr 251/2009 ska ändras i enlighet med bilaga II till den här förordningen.

Artikel 3

Bilagan till förordning (EU) nr 275/2010 ska ändras i enlighet med bilaga III till den här förordningen.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 97, 9.4.2008, s. 13

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 251/2009 av den 11 mars 2009 om tillämpning och ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 295/2008 i fråga om de dataserier som ska tas fram för statistiken över företagsstrukturer och nödvändiga anpassningar efter revideringen av den statistiska indelningen av produkter efter näringsgren (CPA) (EUT L 86, 31.3.2009, s. 170).

(3)  Kommissionens förordning (EU) nr 275/2010 av den 30 mars 2010 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 295/2008 när det gäller kriterier för kvalitetskontroll av statistik över företagsstrukturer (EUT L 86, 1.4.2010, s. 1).

---

---

---

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/32

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 447/2014

av den 2 maj 2014

om särskilda tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT FÖLJANDE FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (1), särskilt artikel 12, och

av följande skäl:

(1)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 (2) fastställs regler och förfaranden för genomförandet av stöd som är gemensamma för alla nio instrument för yttre åtgärder. Ytterligare särskilda bestämmelser bör fastställas för specifika situationer i synnerhet när det gäller indirekt förvaltning, program för gränsöverskridande samarbete som finansieras inom ramen för politikområdet regionalt och territoriellt samarbete och landsbygdsutvecklingsprogram som finansieras inom ramen för politikområdet jordbruk och landsbygdens utveckling.

(2)

För att se till att stödet inför anslutningen genomförs i alla stödmottagare som anges i bilaga I till förordning (EU) nr 231/2014 (nedan kallade IPA II-stödmottagarna) på samma sätt och med iakttagande av principerna om sund ekonomisk förvaltning bör kommissionen och IPA II-stödmottagarna ingå arrangemang i form av ramavtal och sektorsspecifika avtal om principerna för sitt samarbete i enlighet med den här förordningen.

(3)

Kommissionen bör stödja IPA II-stödmottagarna i deras ansträngningar att utveckla sin förmåga att förvalta EU-medel enligt de regler och principer som anges i unionslagstiftningen. I detta syfte, och när så är lämpligt, bör kommissionen anförtro uppgifter som avser budgetgenomförande till IPA II-stödmottagarna.

(4)	Egenansvaret för programplaneringen och genomförandet av IPA II-stödet bör i första hand ligga hos IPA II-stödmottagarna, som bör fastställa de nödvändiga strukturerna och myndigheterna och lämna in en ansökan till kommissionen om att anförtros uppgifter som avser budgetgenomförandet.

(5)	Det är därför nödvändigt att fastställa särskilda regler för anförtroendet av uppgifter som avser budgetgenomförandet åt IPA II-stödmottagarna i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (3) och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (4).

(6)	De villkor som måste uppfyllas av en anslutande stat syftar till att säkerställa den övergripande kvaliteten i förvaltningen av de offentliga finanserna.

(7)	Det är nödvändigt att ange särskilda regler för fastställandet av finansiella korrigeringar och det förfarande som ska tillämpas för IPA II-stödmottagarna vid genomförandet av unionsstöd genom indirekt förvaltning.

(8)

För att säkerställa att genomförandet av unionens ekonomiska stöd inför anslutningen i enlighet med förordning (EU) nr 231/2014 (nedan kallat IPA II-stöd) är verkningsfullt, effektivt, samstämmigt och samordnat, bör förordning (EU) nr 236/2014 kompletteras med detaljerade regler om övervakning och utvärdering.

(9)	Det behövs särskilda regler om rapportering för att närmare beskriva de rapporteringskrav som måste uppfyllas av IPA II-stödmottagaren.

(10)	Särskilda regler om öppenhet och synlighet för IPA II-stödet bör fastställas för att uppfylla Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (5), förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012.

(11)

IPA II-stödet bör användas bland annat för att främja gränsöverskridande samarbete mellan IPA II-stödmottagare samt mellan IPA II-stödmottagare och medlemsstater eller länder som omfattas av det europeiska grannskapsinstrument som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 (6). Aktörernas roller och ansvarsområden måste anges med beaktande av olika situationer, i synnerhet gränsöverskridande samarbete mellan IPA II-stödmottagarna och medlemsstaterna.

(12)

IPA II-stödet inom ramen för landsbygdsutvecklingsprogram på politikområdet jordbruk och landsbygdsutveckling bör främja en successiv anpassning till EU:s regelverk om den gemensamma jordbrukspolitiken. Det behövs särskilda bestämmelser för att finansiera liknande åtgärder som de inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, med förvaltnings- och kontrollsystem som påminner om medlemsstaternas strukturer med liknande funktioner.

(13)	I syfte att möjliggöra att IPA II-programmen för 2014 programplaneras och genomförs inom fastställda tidsramar bör denna förordning träda i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(14)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från IPA II-kommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE OCH ALLMÄNNA RAMAR FÖR GENOMFÖRANDET AV IPA-STÖDET

KAPITEL I

Syfte och definitioner

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs särskilda bestämmelser genom vilka enhetliga villkor införs för genomförandet av förordning (EU) nr 231/2014 och tillämpningsföreskrifter för förordning (EU) nr 236/2014 när det gäller metoder för genomförande, ekonomisk förvaltning, övervakning, utvärdering och rapportering av IPA II-stöd samt dess öppenhet och synlighet, och särskilda regler för gränsöverskridande samarbete på området regionalt och territoriellt samarbete och stöd inom ramen för landsbygdsutvecklingsprogram på politikområdet jordbruk och landsbygdsutveckling.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)	IPA II-stödmottagare: en av de stödmottagare som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) nr 231/2014.

b)	program: handlingsprogram, enskilda åtgärder, särskilda åtgärder eller stödåtgärder som avses i artiklarna 2 och 3 i förordning (EU) nr 236/2014.

c)	ramavtal: ett avtal mellan kommissionen och en IPA II-stödmottagare som gäller alla politikområden inom ramen för IPA II och fastställer principerna för det finansiella samarbetet mellan IPA II-stödmottagaren och kommissionen i enlighet med denna förordning.

d)	sektorsavtal: ett avtal mellan kommissionen och en IPA II-stödmottagare om ett särskilt politikområde eller program inom ramen för IPA II, som innehåller de bestämmelser och förfaranden som ska följas utöver bestämmelserna i ramavtalet och finansieringsöverenskommelserna.

e)	politikområde(n): de huvudsakliga samarbetsområdena för åtgärder som finansieras med IPA II-stöd, i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EU) nr 231/2014.

f)	myndigheter: offentliga enheter eller organ i en IPA II-stödmottagare eller en medlemsstat på nationell, regional eller lokal nivå.

g)	större projekt: ett projekt som omfattar en rad arbeten, verksamheter eller tjänster vilka syftar till att fullgöra en bestämd och odelbar uppgift av ekonomisk eller teknisk karaktär med tydligt fastställda mål och vars totala kostnad överstiger den som anges i ramavtalet.

h)

deltagande länder: IPA II-stödmottagare för sig eller IPA II-stödmottagare tillsammans med en eller flera medlemsstater eller länder som omfattas av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet som deltar i ett flerårigt program för gränsöverskridande samarbete som utformats gemensamt av de deltagande länderna.

i)	finansieringsöverenskommelse: ett ettårsavtal eller flerårsavtal mellan kommissionen och en IPA II-stödmottagare, för genomförande av unionens ekonomiska stöd genom en åtgärd som faller inom denna förordnings tillämpningsområde.

KAPITEL II

Allmän ram för genomförandet av IPA II-stödet

Artikel 3

Principer för unionens finansiering

1.   IPA II-stödet ska användas för genomförandet av IPA II-stödmottagarnas reformansträngningar enligt artikel 1 i förordning (EU) nr 231/2014. Särskilda program och fristående insatser kan kräva ekonomiska bidrag från både IPA II-stödmottagaren och unionen.

2.   Utgifter som finansieras enligt förordning (EU) nr 231/2014 får inte finansieras från någon annan post i EU:s budget.

Artikel 4

Principen om egenansvar

1.   Egenansvaret för programplaneringen och genomförandet av IPA II-stödet ligger främst hos IPA II-stödmottagaren.

2.   IPA II-stödmottagaren ska utnämna en nationell IPA-samordnare som ska vara huvudsaklig kontaktperson för kommissionen för den övergripande processen med strategisk planering, samordning av programplanering, övervakning av genomförande, utvärdering och rapportering av IPA II-stödet.

Den nationella IPA-samordnaren ska ha följande uppgifter:

a)	Sörja för samordningen inom IPA II-stödmottagarens förvaltning och med andra givare och se till att det finns en nära koppling mellan användningen av IPA II-stödet och den allmänna anslutningsprocessen.

b)

Samordna IPA II-stödmottagarnas deltagande i relevanta territoriella samarbetsprogram, särskilt de program för gränsöverskridande samarbete som avses i artikel 27 a och 27 c och, i förekommande fall, transnationella eller interregionala samarbetsprogram som inrättas och genomförs i enlighet med förordning (EU) nr 1299/2013. Den nationella IPA-samordnaren kan vid behov delegera denna uppgift till en samordnare eller en operativ struktur för territoriellt samarbete.

c)	Se till att målen i de åtgärder eller program som föreslås av IPA II-stödmottagarna är förenliga med målen i landstrategidokumenten och vederbörligen beaktar relevanta makroregionala strategier och havsområdesstrategier.

d)	Sträva efter att IPA II-stödmottagarens förvaltning vidtar alla nödvändiga åtgärder för att underlätta genomförandet av tillhörande program.

Den nationella IPA-samordnaren ska vara en högre tjänsteman med lämpliga befogenheter inom IPA II-stödmottagarens regering eller statsförvaltning.

3.   För att stärka grunden för förvaltningen av föranslutningsstödet och nationella medel ska kommissionen och IPA II-stödmottagaren inleda en dialog om förvaltningen av de offentliga finanserna. Kommissionen ska bedöma i vilken utsträckning IPA II-stödmottagarens förvaltning följer principerna om ett öppet och överskådligt system för förvaltning av de offentliga finanserna. Om myndigheten endast delvis uppfyller dessa krav ska IPA II-stödmottagaren och den nationella utanordnaren komma överens om vilka åtgärder som krävs för att ta itu med de brister som konstaterats.

Artikel 5

Ramavtal och sektorsavtal

1.   Kommissionen och IPA II-stödmottagaren ska ingå ett ramavtal som fastställer särskilda arrangemang för förvaltning, kontroll, tillsyn, övervakning, utvärdering, rapportering och revision av IPA II-stödet, och varigenom IPA II-stödmottagaren åläggs att i sin rättsordning införliva de relevanta kraven i unionens regelverk. Ramavtalet kan kompletteras med sektorsavtal med särskilda bestämmelser för förvaltning och genomförande av IPA II-stöd inom särskilda politikområden och program.

2.   IPA II-stödet ska beviljas IPA II-stödmottagaren först efter att det ramavtal som avses i punkt 1 har trätt i kraft. Om det ingås sektorsavtal ska IPA II-stöd inom det berörda politikområdet eller programmet beviljas först sedan både ramavtalet och det tillämpliga sektorsavtalet har trätt i kraft.

3.   Ramavtalet ska gälla för alla finansieringsöverenskommelser som avses i artikel 6. Sektorsavtal ska, där så är lämpligt, tillämpas på alla finansieringsöverenskommelser som rör det politikområde eller program som omfattas av sektorsavtalet.

4.   I ramavtalet och i eventuella sektorsavtal ska det särskilt fastställas närmare bestämmelser om följande:

a)	De strukturer och myndigheter som behövs för förvaltning, kontroll, övervakning, tillsyn, utvärdering, rapportering och revision av IPA II-stödet, samt deras uppgifter och ansvar.

b)

Villkor och kontrollkrav för: i) IPA II-stödmottagarens upprättande av de strukturer och myndigheter som krävs för att anförtro dem uppgifter som avser budgetgenomförandet i fråga om IPA II-stödet, ii) Övervakning, avbrytande eller avslutande av uppgifter som avser budgetgenomförandet som anförtrotts dem.

c)	Programplanering och genomförande av IPA II-stödet, särskilt bestämmelser om stödnivåer, sats för unionens bidrag och stödberättigande.

d)	Förfaranden för tilldelning av upphandlingskontrakt och för tilldelning av bidrag samt andra tilldelningsförfaranden, i enlighet med artiklarna 1.3, 8 och 10 i förordning (EU) nr 236/2014.

e)	Bestämmelser om skatter, tullar och avgifter i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 236/2014.

f)	Krav för betalningar, granskning och godkännande av räkenskaper och förfaranden för finansiella korrigeringar samt återtagande av oanvända medel.

g)	Skydd av unionens ekonomiska intressen, i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 236/2014, och bestämmelser om rapportering av bedrägerier och andra oriktigheter.

h)	Krav på öppenhet, synlighet, information och offentlighet.

Artikel 6

Finansieringsbeslut och finansieringsöverenskommelser

1.   Kommissionsbeslut om antagande av program ska uppfylla kraven för att utgöra finansieringsbeslut enligt artikel 84.3 i förordning (EG, Euratom) nr 966/2012 och artikel 94 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012.

2.   Om sådana beslut rör antagande av fleråriga åtgärdsprogram med delade åtaganden för de politikområden som avses i artikel 3 a–c i förordning (EU) nr 231/2014 ska programmen vid behov inkludera en vägledande förteckning över större projekt. Kommissionen ska anta ett beslut om godkännande av det ekonomiska bidraget till det större projekt som valts ut.

3.   I finansieringsöverenskommelserna ska bland annat anges villkoren för hur IPA II-stödet ska förvaltas, inklusive tillämpliga genomförandebestämmelser, stödnivåer, tidsfrister för genomförandet samt bestämmelser om stödberättigande utgifter. Om programmen genomförs genom indirekt förvaltning av IPA II-stödmottagaren ska finansieringsöverenskommelsen innehålla de villkor som krävs enligt artikel 40 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012.

4.   Finansieringsöverenskommelser för program för gränsöverskridande samarbete i enlighet med avdelning VI kapitel II får också undertecknas av den medlemsstat som står som värd för förvaltningsmyndigheten för det berörda programmet. En enda finansieringsöverenskommelse för program för gränsöverskridande samarbete i enlighet med avdelning VI kapitel III får undertecknas av alla länder som deltar i ett särskilt program.

AVDELNING II

INDIREKT FÖRVALTNING GENOM IPA II-STÖDMOTTAGARE

KAPITEL I

Förvaltnings- och kontrollsystem

Artikel 7

Strukturer och myndigheter

1.   IPA II-stödmottagaren ska inrätta följande strukturer och myndigheter som krävs förvaltning, kontroll, övervakning, uppföljning, utvärdering, rapportering och intern revision av IPA II-stödet:

a)	Den nationella IPA-samordnaren.

b)	Den nationella utanordnaren.

c)	De operativa strukturerna.

2.   Den nationella utanordnaren ska inrätta en förvaltningsstruktur bestående av en nationell fond och ett stödkontor för den nationella utanordnaren.

3.   IPA II-stödmottagaren ska inrätta en revisionsmyndighet.

4.   IPA II-stödmottagaren ska sörja för tillräcklig åtskillnad av funktionerna mellan och inom de strukturer och myndigheter som avses i punkterna 1–3.

Artikel 8

Den nationella IPA-samordnarens uppgifter och ansvar

Utöver de uppgifter som anges i artikel 4.2 ska den nationella IPA-samordnaren vidta åtgärder för att se till att de mål som anges i de åtgärder eller program för vilka uppgifter som avser budgetgenomförandet har delegerats beaktas på lämpligt sätt vid genomförandet av IPA II-stödet.

Artikel 9

Den nationella utanordnarens uppgifter och ansvar

1.   Den nationella utanordnaren ska ha det övergripande ansvaret för IPA II-stödmottagarens finansiella förvaltning av IPA II-stödet och för att se till att utgifterna är lagliga och korrekta.

2.   Den nationella utanordnaren ska vara en högre tjänsteman med lämpliga befogenheter inom IPA II-stödmottagarens regering eller statsförvaltning.

3.   Den nationella utanordnaren ska särskilt ha ansvaret för följande:

a)	Förvaltningen av räkenskaper och finansiella transaktioner som avser IPA II.

b)	Ett effektivt fungerande internt kontrollsystem för genomförandet av IPA II-stödet.

c)	Införandet av effektiva och proportionella bestämmelser om bedrägeribekämpning med beaktande av konstaterade risker.

d)	Inledandet av det förfarande som anges i artikel 14.

4.   Den nationella utanordnaren ska följa upp de rapporter från revisionsmyndigheten som avses i artikel 12 och lämna en årlig förvaltningsförklaring till kommissionen. Den årliga förvaltningsförklaringen ska upprättas per program, i den form som föreskrivs i ramavtalet, baserad på de nationella utanordnarnas faktiska övervakning av de interna kontrollsystemen under budgetåret.

Vid slutet av genomförandet av ett program ska den nationella utanordnaren lämna in en slutlig utgiftsdeklaration.

Artikel 10

De operativa strukturernas uppgifter och ansvar

1.   IPA II-stödmottagaren ska inrätta operativa strukturer för genomförandet och förvaltningen av IPA II-stödet.

2.   Den operativa strukturen ska vara ansvarig för genomförandet av samt informationen, synligheten och rapporteringen rörande programmen och, när så är relevant, utvärderingen av dem, i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning, och för kontrollen av lagligheten och korrektheten av de utgifter som uppstår i samband med genomförandet av programmen.

Artikel 11

Förvaltningsstrukturens uppgifter och ansvar

1.   Den nationella fonden ska vara placerad inom ett statligt ministerium i IPA II-stödmottagaren som har ett centralt budgetansvar. Den ska stödja den nationella utanordnaren när denne utför sina uppgifter, i synnerhet de som avses i artikel 9.3 a.

2.   Stödkontoret för den nationella utanordnaren ska stödja den nationella utanordnaren när denne utför sina uppgifter, i synnerhet de som avses i artikel 9.3 b.

Artikel 12

Revisionsmyndighetens uppgifter och ansvar

1.   I enlighet med artikel 60.2 första stycket led c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska de strukturer och myndigheter som avses i artikel 7.1 som inrättats av IPA II-stödmottagaren och den förvaltningsstruktur som avses i artikel 7.2 som inrättats av den nationella utanordnaren vara föremål för en oberoende extern revision som utförs av den revisionsmyndighet som avses i artikel 7.3 som ska vara oberoende av de ovan nämnda strukturerna och myndigheterna. IPA II-stödmottagaren ska se till att chefen för revisionsmyndigheten har tillräcklig kompetens samt tillräckliga kunskaper och erfarenheter på revisionsområdet.

2.   Revisionsmyndigheten ska utföra revisioner av förvaltnings- och kontrollsystem när det gäller åtgärder, transaktioner och årsredovisning i enlighet med internationellt erkända revisionsnormer och en revisionsstrategi som utarbetas vart tredje år. Revisionsstrategin ska uppdateras årligen.

3.   Revisionsmyndigheten ska utarbeta en årsrapport över revisionsverksamheten och ett årligt revisionsuttalande, i enlighet med internationellt vedertagna revisionsstandarder.

4.   Vid slutet av genomförandet av ett program ska revisionsmyndigheten utarbeta en slutrapport över revisionsverksamheten och avge ett revisionsuttalande om den slutliga utgiftsdeklarationen.

KAPITEL II

Särskilda bestämmelser om anförtroende av uppgifter som avser budgetgenomförandet

Artikel 13

Villkor för att anförtro en IPA II-stödmottagare uppgifter som avser budgetgenomförandet

1.   Kommissionen anförtror uppgifter rörande budgetgenomförandet till en IPA II-stödmottagare genom att ingå en finansieringsöverenskommelse i enlighet med bestämmelserna i artikel 60.1 och 60.2 och artikel 184.2 b i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

2.   IPA II-stödmottagaren ska garantera en skyddsnivå för unionens ekonomiska intressen som är likvärdig med den som krävs i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012 och upprätta nödvändiga strukturer för att sörja för att de interna kontrollsystemen fungerar effektivt.

3.   Genom de system för förvaltning, kontroll, övervakning och revision som upprättas i IPA II-stödmottagaren ska ett effektivt system för intern kontroll införas som omfattar minst följande fem områden:

a)	Kontrollmiljö

b)	Riskhantering

c)	Kontrollverksamhet

d)	Information och kommunikation

e)	Övervakningsverksamhet.

Artikel 14

Anförtroende av uppgifter som avser budgetgenomförandet

1.   Den nationella utanordnaren ska på IPA II-stödmottagarens vägnar ansvara för att lämna in en ansökan till kommissionen om att anförtros uppgifter som avser budgetgenomförandet i enlighet med artikel 13.

2.   Före inlämnandet av den ansökan som avses i punkt 1 ska den nationella utanordnaren se till att ledningen och den eller de relevanta operativa strukturerna uppfyller kraven i artikel 60.2 första stycket led a, b och d i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och i artikel 13.3 i denna förordning.

3.   Innan kommissionen delegerar budgetgenomförandeuppgifter rörande IPA II-stödet ska kommissionen granska den ansökan som avses i punkt 1 och de strukturer och myndigheter som avses i artikel 7 och ska, inom ramen för den förhandsbedömning som avses i artikel 61.1 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, inhämta bevis för att de krav som fastställs i artikel 60.2 första stycket led a–d i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och i artikel 13.3 i denna förordning är uppfyllda.

För delegeringen av budgetgenomförandeuppgifter rörande IPA II-stödet kan kommissionen förlita sig på en förhandsbedömning som gjorts för en tidigare finansieringsöverenskommelse med IPA II-stödmottagaren eller en förhandsbedömning som gjorts för en överföring av förvaltningsbefogenheter i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1085/2006 (7). Kommissionen ska begära ytterligare bevis om dessa bedömningar inte omfattar samtliga krav.

4.   Den nationella utanordnaren ska övervaka att förvaltningsstrukturen och de(n) operativa strukture(r)n(a) uppfyller de krav som avses i punkt 2. Om dessa krav inte uppfylls ska den nationella utanordnaren utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta, och vidta lämpliga skyddsåtgärder för betalningar som har gjorts eller kontrakt som har ingåtts.

5.   Kommissionen ska övervaka efterlevnaden av artikel 60.2 och 60.3 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och får vidta lämpliga korrigerande åtgärder, inbegripet att när som helst tillfälligt upphäva eller säga upp delar av finansieringsöverenskommelsen om kraven inte längre är uppfyllda.

AVDELNING III

EKONOMISK FÖRVALTNING

KAPITEL I

Det ekonomiska bidraget från Europeiska unionen

Artikel 15

Stödberättigande utgifter

1.   Före ingåendet av den relevanta finansieringsöverenskommelsen i enlighet med artikel 13 ska kontrakt och tillägg till kontrakt som undertecknats, utgifter som åsamkats och betalningar som gjorts av IPA II-stödmottagaren inte vara berättigade till finansiering enligt rådets förordning (EU) nr 231/2014.

2.   Följande utgifter ska inte berättiga till finansiering enligt rådets förordning (EU) nr 231/2014:

a)	Inköp av mark och befintliga byggnader, med undantag av fall där det är vederbörligen motiverat av åtgärdens natur och så anges i finansieringsbeslutet.

b)	Övriga utgifter i enlighet med vad som anges i sektorsavtalen eller finansieringsöverenskommelserna.

KAPITEL II

Bestämmelser rörande indirekt förvaltning genom IPA II-stödmottagaren

Artikel 16

Rapportering om misstänkta bedrägerier och andra oriktigheter

IPA II-stödmottagaren ska utan dröjsmål till kommissionen rapportera misstänkta bedrägerier och andra oriktigheter som har givit upphov till ett första administrativt eller rättsligt konstaterande, och hålla kommissionen underrättad om hur de administrativa och rättsliga förfarandena fortskrider. Rapporteringen ska ske elektroniskt med hjälp av den modul som kommissionen har ställt till förfogande för detta ändamål.

Artikel 17

Finansiella korrigeringar

1.   För att säkerställa att IPA II-medlen har använts i enlighet med tillämpliga regler ska kommissionen tillämpa mekanismer för finansiella korrigeringar.

2.   En finansiell korrigering kan behöva göras som en följd av att man har konstaterat förekomsten av

a)	ett specifikt fel, oriktigheter eller bedrägerier,

b)	en brist eller otillräcklighet i IPA II-stödmottagarens förvaltnings- och kontrollsystem.

3.   Kommissionen ska tillämpa de finansiella korrigeringarna på grundval av belopp som konstaterats ha använts felaktigt och de ekonomiska konsekvenserna för budgeten. När dessa belopp inte kan fastställas exakt för att tillämpa individuella korrigeringar, kan kommissionen tillämpa schablonkorrigeringar eller korrigeringar som grundar sig på extrapolering av resultaten.

4.   Finansiella korrigeringar ska vid behov göras genom kvittning.

5.   När kommissionen fastställer korrigeringsbeloppet ska den beakta det specifika felets eller den specifika oegentlighetens art och svårighetsgrad samt/eller omfattningen och de ekonomiska följderna av de brister som konstaterats i det berörda programmets förvaltnings- och kontrollsystem.

AVDELNING IV

ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH RAPPORTERING

KAPITEL I

Övervakning

Artikel 18

IPA-övervakningskommittén

1.   Kommissionen och IPA II-stödmottagaren ska inrätta en IPA-övervakningskommitté senast sex månader efter ikraftträdandet av den första finansieringsöverenskommelsen.

2.   IPA-övervakningskommittén ska granska den övergripande verkningsfullheten, effektiviteten, kvaliteten, samstämmigheten, samordningen och förenligheten i genomförandet av alla åtgärder när det gäller att uppfylla målen. Den ska därför, i förekommande fall, stödja sig på de uppgifter som lämnas av sektorsövervakningskommittéerna. Medlemsstaten får om så är nödvändigt lämna rekommendationer till korrigerande åtgärder.

3.   IPA-övervakningskommittén ska bestå av företrädare för kommissionen, den nationella IPA-samordnaren och andra relevanta nationella myndigheter och organ i IPA II-stödmottagaren och, i förekommande fall, internationella organisationer, däribland internationella finansiella institutioner och andra berörda aktörer, t.ex. organisationer i det civila samhället och den privata sektorn.

4.   En företrädare för kommissionen och den nationella IPA-samordnaren ska tillsammans utöva ordförandeskapet vid IPA-övervakningskommitténs sammanträden.

5.   IPA-övervakningskommittén ska själv anta sin arbetsordning.

6.   IPA-övervakningskommittén ska sammanträda minst en gång per år. Särskilda sammanträden kan också sammankallas på initiativ av kommissionen eller av IPA II-stödmottagaren, i synnerhet för att diskutera ett särskilt ämne.

Artikel 19

Sektorsövervakningskommittéer

1.   Inom ramen för indirekt förvaltning av IPA II-stödmottagarna ska IPA II-stödmottagaren inrätta sektorsövervakningskommittéer per politikområde eller program inom sex månader efter ikraftträdandet av den första finansieringsöverenskommelsen för det berörda politikområdet eller programmet. När så är lämpligt får särskilda sektorsövervakningskommittéer inrättas inom ramen för andra genomförandemetoder.

2.   Varje sektorsövervakningskommitté ska se över verkningsfullheten, effektiviteten, kvaliteten, samstämmigheten, samordningen och förenligheten i genomförandet av åtgärderna inom politikområdet eller programmet, liksom åtgärdernas överensstämmelse med relevanta sektorsstrategier. Den ska mäta framstegen med att uppnå målen för åtgärderna och deras förväntade utfall, resultat och effekter med hjälp av indikatorer på grundval av utgångsläget, samt framstegen i fråga om det finansiella genomförandet. Sektorsövervakningskommittén ska rapportera till IPA-övervakningskommittén och får lägga fram förslag om korrigerande åtgärder för att målen för åtgärderna ska uppnås, och öka verkningsfullheten, effektiviteten, effekterna och hållbarheten hos det stöd som tillhandahålls.

3.   Sektorsövervakningskommittén ska bestå av företrädare för berörda nationella myndigheter och organ, andra berörda parter, t.ex. ekonomiska och sociala partner och partner på miljöområdet samt, i förekommande fall, internationella organisationer, bl.a. internationella finansiella institut och organisationer i det civila samhället. Kommissionen ska delta i kommitténs arbete. En högt uppsatt företrädare för IPA II-stödmottagaren ska leda sektorsövervakningskommitténs sammanträden. Beroende på politikområde eller program får kommissionen vara medordförande vid kommitténs sammanträden.

4.   Varje sektorsövervakningskommitté ska själv anta sin arbetsordning.

5.   Sektorsövervakningskomittéerna ska sammanträda minst två gånger per år. Särskilda sammanträden får också sammankallas.

Artikel 20

Annan övervakning

Andra plattformar för övervakning får inrättas där så är lämpligt. Deras verksamhet ska rapporteras till IPA-övervakningskommittén.

KAPITEL II

Utvärdering

Artikel 21

Principer

1.   IPA II-stödet ska utvärderas, i enlighet med artikel 30.4 i förordning (EG, Euratom) nr 966/2012, i syfte att förbättra dess relevans, samstämmighet, kvalitet, verkningsfullhet, effektivitet och mervärde för unionen samt överensstämmelse och synergieffekter med den relevanta politiska dialogen.

2.   Utvärderingar får göras på politisk, strategisk och tematisk nivå, sektors- och programnivå, operativ nivå samt nationell eller regional nivå.

3.   Resultaten av utvärderingarna ska beaktas av IPA-övervakningskommittén och sektorsövervakningskommittéerna.

Artikel 22

IPA II-stödmottagarens utvärderingar inom ramen för indirekt förvaltning

1.   En IPA II-stödmottagare som har anförtrotts uppgifter rörande budgetgenomförandet i fråga om IPA II-stöd ska ansvara för att genomföra utvärderingar av de program som den förvaltar.

2.   IPA II-stödmottagaren ska utarbeta en utvärderingsplan som beskriver den utvärdering landet har för avsikt att genomföra under de olika etapperna av genomförandet.

KAPITEL III

Rapportering

Artikel 23

Årliga rapporter om IPA II-stödmottagarnas genomförande av IPA II-stöd inom ramen för indirekt förvaltning

1.   Senast den 15 februari påföljande budgetår ska IPA II-stödmottagaren, i enlighet med artikel 60.5 a–c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 förse kommissionen med följande:

a)	En årlig rapport om genomförandet av de uppgifter som delegerats.

b)	Årliga ekonomiska rapporter eller redovisningar eller uttalanden, enligt periodiseringsprincipen, enligt vad som anges i finansieringsöverenskommelsen, för utgifter i samband med de uppgifter som delegerats.

c)	En årlig förvaltningsförklaring i enlighet med artikel 9.4.

d)

En sammanfattning av rapporterna om de revisioner och kontroller som genomförts av förvaltningsstrukturen, för att ge en stabil grund för förvaltningsförklaringen. Sammanfattningen ska innehålla en analys av typerna och omfattningen av de fel och svagheter som konstaterats i systemen, de korrigerande åtgärder som vidtagits eller planerats samt uppföljningen av de rapporter som utfärdats av revisionsmyndigheten.

2.   Senast den 15 mars påföljande budgetår ska IPA II-stödmottagaren till kommissionen överlämna ett revisionsuttalande i enlighet med artikel 60.5 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

3.   Vid slutet av genomförandet av varje program ska IPA II-stödmottagaren lämna en slutlig rapport som ska omfatta hela genomförandeperioden och får inkludera den senaste årsrapporten.

4.   Beroende på åtgärden eller programmet under dess ansvar får den operativa strukturen åläggas att utarbeta en övergripande årlig rapport som täcker hela räkenskapsåret, vilken ska läggas fram för kommissionen av den nationella IPA-samordnaren efter granskning av den ansvariga sektorsövervakningskommittén.

AVDELNING V

ÖPPENHET OCH SYNLIGHET

Artikel 24

Information, offentlighet och öppenhet

1.   Varje aktör som genomför IPA II-stöd enligt artikel 58.1 a–c i förordning (EG, Euratom) nr 966/2012 ska uppfylla kraven på information, offentlighet och insyn i enlighet med artikel 35.2 i förordning (EG, Euratom) nr 966/2012, och se till att åtgärderna synliggörs på lämpligt sätt.

2.   Vid indirekt förvaltning genom en IPA II-stödmottagare ska de operativa strukturerna ansvara för att offentliggöra information om mottagare av EU-medel i enlighet med artiklarna 21 och 22 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012. De operativa strukturerna ska se till att mottagaren av EU-medel underrättas om att denne kommer att upptas i den offentliga förteckningen över mottagare. Eventuella personuppgifter i denna förteckning ska behandlas i enlighet med kraven i förordning (EG) nr 45/2001.

3.   Strategier och översyner av dessa samt programmen för enskilda länder eller flera länder ska, i förekommande fall, vara offentliga handlingar, och göras tillgängliga för allmänheten och det civila samhället.

Artikel 25

Synlighet och kommunikation

1.   Kommissionen och IPA II-stödmottagaren ska komma överens om en sammanhängande plan för kommunikation, för att tillhandahålla och aktivt offentliggöra information om IPA II-stödet i IPA II-stödmottagaren.

2.   IPA II-stödmottagaren ska rapportera om sina åtgärder för synlighet och kommunikation till IPA-övervakningskommittén och sektorsövervakningskommittéerna.

AVDELNING VI

GRÄNSÖVERSKRIDANDE SAMARBETE

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 26

Definitioner

1.   I denna avdelning avses med

a)

insats: ett projekt, ett avtal, en åtgärd eller en grupp projekt som valts ut av den gemensamma övervakningskommittén eller den upphandlande myndigheten för det berörda programmet eller på myndighetens ansvar och som bidrar till målen, när det gäller program för gränsöverskridande samarbete enligt artikel 27 a, för det eller de prioriterade områdena till vilket det hänför sig, eller, när det gäller program för gränsöverskridande samarbete enligt artikel 27 b eller 27 c, för en eller flera tematiska prioriteringar till vilka det hänför sig.

b)

stödmottagare: ett offentligt eller privat organ, med ansvar för att inleda eller för att inleda och genomföra insatser; när det gäller statliga stödordningar (enligt definitionen i artikel 2.13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (8) avses med stödmottagare det organ som tar emot stödet, i fråga om gränsöverskridande program med deltagande av medlemsstaterna.

2.   Vid tillämpning av kapitlen I och II ska, i fråga om gränsöverskridande program med deltagande av medlemsstaterna, offentliga utgifter, programplanering, partnerskapsöverenskommelse och dokument användas i enlighet med definitionerna i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013.

Artikel 27

Stödformer

Stöd ska ges till följande former av gränsöverskridande samarbete:

a)	Gränsöverskridande samarbete mellan en eller flera medlemsstater och en eller flera IPA II-stödmottagare i enlighet med kapitel II.

b)	Gränsöverskridande samarbete mellan två eller flera IPA II-stödmottagare i enlighet med kapitel III.

c)	Gränsöverskridande samarbete mellan IPA II-stödmottagare och länder som omfattas av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet i enlighet med kapitel III.

Artikel 28

Stödnivå och IPA II-stödets andel

1.   Kommissionens beslut om antagande av ett program för gränsöverskridande samarbete för de samarbetsformer som avses i artikel 27 ska fastställa medfinansieringssatsen och det maximala beloppet för IPA II-stödet, på grundval av antingen

a)	de totala stödberättigande utgifterna, inklusive offentliga och privata utgifter, eller

b)	de offentliga stödberättigande utgifterna.

2.   För program för gränsöverskridande samarbete enligt artikel 27 a får unionens medfinansieringssats inom varje prioriterat område i ett program för gränsöverskridande samarbete enligt artikel 34.2 inte vara lägre än 20 % och inte högre än 85 % av de stödberättigande utgifterna.

3.   För program för gränsöverskridande samarbete enligt artikel 27 b och 27 c får unionens medfinansieringssats inom varje tematisk prioritering inte vara lägre än 20 % och inte högre än 85 % av de stödberättigande utgifterna. För tekniskt stöd ska medfinansieringssatsen vara 100 %.

Artikel 29

Tematiska prioriteringar och koncentration av IPA II-stödet

1.   De tematiska prioriteringarna för IPA II-stöd ska vara de som anges i bilaga III till förordning (EU) nr 231/2014.

2.   För varje program för gränsöverskridande samarbete får högst fyra tematiska prioriteringar väljas ut.

Artikel 30

Geografisk räckvidd

Varje program för gränsöverskridande samarbete ska innehålla en förteckning över stödberättigade regioner, i enlighet med följande:

a)

För program för gränsöverskridande samarbete som avses i artikel 27 a rör det sig om regioner på Nuts 3-nivå (nomenklaturen för statistiska territoriella enheter) eller, om Nuts-klassificering saknas, motsvarande områden längs landgränserna eller längs sjögränserna med ett inbördes avstånd på högst 150 kilometer, utan att det påverkar tillämpningen av eventuella nödvändiga justeringar för att säkerställa samstämmighet och kontinuitet i de gränsöverskridande program som fastställts för programperioden 2007–2013.

b)	För program för gränsöverskridande samarbete som avses i artikel 27 b och c ska de stödberättigade regionerna fastställas i de relevanta programmen för gränsöverskridande samarbete.

Artikel 31

Förberedande, bedömning, godkännande och ändring av program för gränsöverskridande samarbete

1.   De tematiska prioriteringarna för varje program för gränsöverskridande samarbete ska fastställas av de deltagande länderna för varje gräns eller grupp av gränser på grundval av de tematiska prioriteringarna i bilaga III till förordning (EU) nr 231/2014.

2.   Kommissionen ska bedöma om programmen för gränsöverskridande samarbete överensstämmer med denna förordning och om de bidrar på ett effektivt sätt till de tematiska prioriteringarna i bilaga III till förordning (EU) nr 231/2014 samt även, vad gäller berörda deltagande medlemsstater, med det relevanta partnerskapsavtalet.

3.   Kommissionen ska framföra sina synpunkter inom tre månader efter det att programmet för gränsöverskridande samarbete lagts fram. De deltagande länderna ska förse kommissionen med alla ytterligare uppgifter som behövs och om nödvändigt omarbeta det föreslagna programmet för gränsöverskridande samarbete.

4.   När kommissionen godkänner ett program för gränsöverskridande samarbete efter det att det formellt lagts fram, ska den se till att lämplig hänsyn har tagits till dess synpunkter.

5.   En begäran om ändring av ett program för gränsöverskridande samarbete som lämnats in av de deltagande länderna ska vara vederbörligen motiverad och ange hur ändringen i fråga förväntas inverka på uppnåendet av programmets mål. En sådan begäran ska åtföljas av det omarbetade programmet. Punkterna 2 och 3 ska gälla för ändringar av program för gränsöverskridande samarbete.

Artikel 32

Tekniskt stöd

1.   Varje program för gränsöverskridande samarbete ska innehålla ett särskilt budgetanslag för tekniskt bistånd, bl.a. förberedande, förvaltning, övervakning, utvärdering, information och kommunikation, nätverksarbete, tvistlösning, kontroll och revision i samband med genomförandet av programmet samt åtgärder för att stärka den administrativa förmågan att genomföra programmet. De deltagande länderna kan även använda IPA II-stöd för att stödja åtgärder som syftar till att minska den administrativa bördan för stödmottagarna, bl.a. system för elektroniskt datautbyte, och åtgärder för att öka kapaciteten hos deltagarländernas myndigheter och mottagarländerna att förvalta och använda IPA II-stödet, samt för att främja utbytet av bästa praxis dem emellan. Dessa insatser kan gälla både tidigare och senare programperioder.

2.   Genom undantag från artikel 15.1 kan utgifter för tekniskt bistånd till stöd för förberedandet av ett program för gränsöverskridande samarbete och inrättandet av förvaltnings- och kontrollsystem vara stödberättigande före dagen för antagandet av kommissionens beslut om godkännande av programmet, dock tidigast den 1 januari 2014.

KAPITEL II

Gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstater och IPA II-stödmottagare

Artikel 33

Tillämpliga bestämmelser

1.   När det gäller medlemsstater som deltar i ett program för gränsöverskridande samarbete enligt detta kapitel, särskilt den medlemsstat där förvaltningsmyndigheten kommer att vara belägen, ska bestämmelserna rörande målet Europeiskt territoriellt samarbete i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 (9) vara tillämpliga i enlighet med detta kapitel. Om det i dessa bestämmelser hänvisas till EU:s struktur- och investeringsfonder såsom dessa definieras i artikel 1 i förordning (EU) nr 1303/2013 ska även IPA II-stöd anses omfattas vid tillämpningen av detta kapitel.

2.   När det gäller IPA II-stödmottagare som deltar i ett program för gränsöverskridande samarbete enligt detta kapitel ska bestämmelserna som rör det europeiska territoriella samarbetet vara tillämpliga i enlighet med detta kapitel, utan att detta påverkar motiverade undantag enligt relevant finansieringsöverenskommelse.

Artikel 34

Programplanering

1.   Program för gränsöverskridande samarbete ska upprättas i enlighet med partnerskapsprincipen i artikel 5.1 och 5.2 i förordning (EU) nr 1303/2013 och i enlighet med artikel 8.2–8.4, 8.7, 8.9 och 8.10 i förordning (EU) nr 1299/2013.

2.   Program för gränsöverskridande samarbete ska bestå av prioriterade områden. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 32 ska ett prioriterat område motsvara en tematisk prioritering som avses i artikel 29. Inom ett prioriterat område får vid behov delar av andra tematiska prioriteringar läggas till, för att öka dess inverkan och ändamålsenlighet genom en sammanhängande, integrerad strategi.

3.   Program för gränsöverskridande samarbete kan användas till att genomföra lokalt ledda åtgärder i den mening som avses i artiklarna 32–35 i förordning (EU) nr 1303/2013, gemensamma handlingsplaner i den mening som avses i artiklarna 104–109 i samma förordning och integrerade territoriella investeringar i den mening som avses i artikel 36 i samma förordning, varvid hänsyn ska tas till de underliggande principerna för dessa instrument och artiklarna 9–11 i förordning (EU) nr 1299/2013. Kommissionen och de deltagande länderna fastställer gemensamt de särskilda reglerna och villkoren för varje program för gränsöverskridande samarbete.

4.   Program för gränsöverskridande samarbete ska lämnas in på elektronisk väg till kommissionen av den medlemsstat där programmets förvaltningsmyndighet kommer att vara belägen.

5.   Europeiska investeringsbanken (EIB) kan på begäran av de deltagande länderna delta i både förberedandet av programmet och i förberedelserna av insatser, särskilt större projekt.

Kommissionen kan samråda med EIB innan den antar ett program för gränsöverskridande samarbete.

Artikel 35

Tekniskt stöd

Den del av IPA II-stödet som anslås till tekniskt bistånd får inte överstiga 10 % av det totala belopp som anslagits till programmet för gränsöverskridande samarbete, men får inte understiga 1 500 000 euro.

Artikel 36

Metod för genomförande och utnämning av programmyndigheter

1.   Program för gränsöverskridande samarbete som avses i detta kapitel ska genomföras genom delad förvaltning. Följaktligen ska medlemsstaterna och kommissionen ansvara för förvaltningen och kontrollen av programmen i överensstämmelse med sina respektive ansvarsområden enligt förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 och denna förordning.

Artiklarna 73 och 74 i förordning (EU) nr 1303/2013 om medlemsstaternas ansvar vid delad förvaltning ska gälla för den medlemsstat där förvaltningsmyndigheten är belägen.

Artikel 75 i förordning (EU) nr 1303/2013 om kommissionens befogenheter och ansvar vid delad förvaltning ska vara tillämplig.

2.   De länder som deltar i ett gränsöverskridande samarbetsprogram ska utse, med avseende på artikel 123.1 i förordning (EU) nr 1303/2013, en enda förvaltningsmyndighet, med avseende på artikel 123.2 i den förordningen, en enda attesterande myndighet, med avseende på artikel 123.4 i den förordningen, en enda revisionsmyndighet.

3.   Förvaltningsmyndigheten och revisionsmyndigheten ska vara belägna i samma medlemsstat. De deltagande länderna i ett program för gränsöverskridande samarbete får utse den enda förvaltningsmyndighet som ska utföra den attesterande myndighetens uppgifter.

Det förfarande för utnämning av förvaltningsmyndigheten och, i förekommande fall, den attesterande myndigheten, som anges i artikel 124 i förordning (EU) nr 1303/2013, ska genomföras av den medlemsstat där myndigheten är belägen.

Utnämnanden i enlighet med denna artikel ska inte påverka ansvarsfördelningen vid tillämpningen av de finansiella korrigeringarna mellan de deltagande länderna enligt samarbetsprogrammets bestämmelser.

Artikel 37

Programmyndigheternas uppgifter

1.   Artikel 125 i förordning (EU) nr 1303/2013 och artikel 23.1, 23.2, 23.4 och 23.5 i förordning (EU) nr 1299/2013 rörande förvaltningsmyndighetens uppgifter ska tillämpas.

2.   Artikel 126 i förordning (EU) nr 1303/2013 och artikel 24 i förordning (EU) nr 1299/2013 rörande den attesterande myndighetens uppgifter ska tillämpas.

Den attesterande myndigheten ska ta emot utbetalningarna från kommissionen och ska i regel verkställa utbetalningar till den samordnande stödmottagaren enligt artikel 132 i förordning (EU) nr 1303/2013.

3.   Artikel 127 i förordning (EU) nr 1303/2013 och artikel 25 i förordning (EU) nr 1299/2013 rörande revisionsmyndighetens uppgifter ska tillämpas.

Artikel 38

Gemensam övervakningskommitté

1.   Inom tre månader från det att medlemsstaten underrättats om beslutet om godkännande av programmet för gränsöverskridande samarbete ska de deltagande länderna inrätta en gemensam övervakningskommitté (nedan kallad gemensamma kommittén eller kommittén).

2.   Den gemensamma kommittén ska bestå av företrädare för kommissionen, den nationella IPA-samordnaren och andra relevanta nationella myndigheter och organ i IPA II-stödmottagaren, de deltagande medlemsstaterna och, i förekommande fall, internationella finansinstitut och andra berörda aktörer, däribland organisationer från den privata sektorn och det civila samhället.

3.   Den gemensamma kommittén ska som ordförande ha en företrädare för ett av de deltagande länderna eller för förvaltningsmyndigheten.

4.   Kommissionen ska delta i kommitténs arbete i en rådgivande roll.

5.   Om EIB bidrar till ett program, får den delta i kommitténs arbete i en rådgivande roll.

6.   Den gemensamma kommittén ska kontrollera att alla åtgärder genomförs på ett effektivt sätt, håller hög kvalitet och präglas av konsekvens när det gäller att förverkliga målen i det gränsöverskridande programmet, finansieringsöverenskommelserna och relevanta strategidokument. Medlemsstaten får om så är nödvändigt lämna rekommendationer till korrigerande åtgärder.

Artiklarna 49 och 110 i förordning (EG) nr 1303/2013 ska också tillämpas.

Den gemensamma kommittén och förvaltningsmyndigheten ska genomföra övervakning med hjälp av de indikatorer som anges i de berörda programmen för gränsöverskridande samarbete i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1299/2013.

7.   Kommittén ska själv anta sin arbetsordning.

8.   Kommittén ska sammanträda minst en gång om året. Ytterligare möten kan också sammankallas på initiativ av ett av de deltagande länderna eller kommissionen, särskilt för att diskutera ett särskilt ämne.

Artikel 39

Val av insatser

1.   Insatser inom ramen för program för gränsöverskridande samarbete ska väljas ut av den gemensamma kommittén.

Kommittén får inrätta en styrkommitté som står under dess ansvar när det gäller valet av insatser.

2.   De insatser som väljs ut ska ha stödmottagare från minst två deltagande länder, varav åtminstone det ena landet ska vara en medlemsstat. En insats kan genomföras i ett enda deltagande land, under förutsättning att det kan påvisas att det har gränsöverskridande effekter och fördelar.

3.   Stödmottagarna ska samarbeta när det gäller utveckling och genomförande av insatser. De ska även samarbeta när det gäller antingen bemanningen eller finansieringen av projekt.

Artikel 40

Stödmottagare

1.   Om en insats som genomförs inom ramen för ett program för gränsöverskridande samarbete har två eller flera stödmottagare ska mottagarna tillsammans utse en av dessa till att vara samordnande stödmottagare.

2.   Den samordnande stödmottagaren ska ha följande uppgifter:

a)	Fastställa arrangemangen med andra stödmottagare i ett avtal som innehåller bestämmelser bl.a. om garantier för sund ekonomisk förvaltning av de medel som har beviljats för insatsen, inbegripet system för återkrav av felaktigt utbetalda belopp.

b)	Åta sig ansvaret för att se till att hela insatsen genomförs.

c)	Se till att utgifter som stödmottagarna redovisar verkligen hänför sig till genomförandet av insatsen och motsvarar den verksamhet som alla stödmottagare kommit överens om samt överensstämmer med det dokument som förvaltningsmyndigheten lämnat i enlighet med punkt 6.

d)	Se till att de utgifter som redovisas av andra mottagare har kontrollerats av en kontrollant, om denna kontroll inte utförts av förvaltningsmyndigheten i enlighet med artikel 23.1 i förordning (EU) nr 1299/2013.

3.   Om inte annat anges i de arrangemang som avses i punkt 2 a, ska den samordnande stödmottagaren se till att de övriga stödmottagarna får det totala offentliga stödbeloppet så snart som möjligt och i dess helhet. Inga belopp får dras av eller hållas inne och inga särskilda avgifter eller andra avgifter med motsvarande effekt som kan minska beloppen till andra stödmottagare får tas ut.

4.   Den samordnande eller enda stödmottagaren ska vara belägen i ett deltagande land.

5.   Utan hinder av artikel 39.2 i denna förordning får en europeisk gruppering för territoriellt samarbete som inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 (10) eller andra rättsliga enheter som inrättas i enlighet med något av de deltagande ländernas lagstiftning ansöka om en insats som enda stödmottagare under förutsättning att den inrättats av myndigheter och offentliga organ från minst två deltagande länder.

6.   Förvaltningsmyndigheten ska förse den samordnande eller enda stödmottagaren för varje insats med ett dokument som beskriver stödvillkoren för insatsen, inbegripet de särskilda krav som gäller för de produkter eller tjänster som ska levereras inom insatsen samt finansieringsplanen och tidsfristen för genomförandet.

Artikel 41

Utvärdering

1.   Utvärderingarna ska utföras av interna eller externa experter som fungerar fristående från de myndigheter som har ansvaret för genomförandet av programmet. Alla utvärderingar ska offentliggöras.

2.   De deltagande länderna ska gemensamt göra en förhandsutvärdering i enlighet med artikel 55 i förordning (EU) nr 1303/2013.

3.   Artikel 56 i förordning (EU) nr 1303/2013 rörande utvärdering under programplaneringsperioden ska tillämpas.

4.   Artikel 57 i förordning (EU) nr 1303/2013 rörande utvärdering som sker i efterhand ska tillämpas.

Artikel 42

Rapportering, information och kommunikation

1.   Artikel 14 i förordning (EU) nr 1299/2013 rörande genomföranderapporter ska tillämpas.

2.   Det årliga översynsmötet ska anordnas i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1299/2013.

3.   I övervakningssyfte ska förvaltningsmyndigheten senast den 31 januari, den 31 juli och den 31 oktober varje år för vart och ett av programmen för gränsöverskridande samarbete, och för varje prioriterat område, på elektronisk väg överlämna följande uppgifter till kommissionen:

a)	De totala stödberättigande kostnaderna och de offentliga stödberättigande kostnaderna för insatserna och antalet insatser som valts ut för stöd.

b)	De totala stödberättigande utgifter som stödmottagarna har redovisat till förvaltningsmyndigheten.

Dessutom ska den överföring som ska göras senast den 31 januari innehålla de uppgifter som avses i punkterna a) och b), fördelade på insatskategori. Överföringen ska anses uppfylla kraven för överföring av ekonomiska uppgifter som avses i artikel 50.2 i förordning (EU) nr 1303/2013.

De överföringar som ska göras senast den 31 januari respektive den 31 juli ska åtföljas av en prognos över de belopp för vilka förvaltningsmyndigheten förväntas inkomma med betalningsansökningar om för innevarande och påföljande budgetår.

Slutdatum för de uppgifter som lämnas enligt den här punkten ska vara utgången av den månad som föregår överlämningsmånaden.

4.   Förvaltningsmyndigheten ska samordna de uppgifter som är knutna till de krav på information, offentlighet och öppenhet som avses i artikel 24.1 och 24.3 i denna förordning.

Genom undantag från artikel 25 i denna förordning ska förvaltningsmyndigheten ha ansvaret för de informations- och kommunikationsåtgärder som anges i artiklarna 115 och 116 i förordning (EU) nr 1303/2013.

Artikel 43

Stödberättigande och varaktighet

1.   Genom undantag från artikel 15.1 i denna förordning ska utgifter vara berättigade till IPA II-stöd för gränsöverskridande samarbete

a)	om de är utgifter för en stödmottagare från en medlemsstat och har betalats mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2022, eller

b)	om de är uppgifter för en stödmottagare från en IPA II-stödmottagare och har betalats efter inlämnandet av programmet för gränsöverskridande samarbete.

2.   Utöver de regler som fastställs i artikel 15.2 i denna förordning kan IPA II-stöd för gränsöverskridande samarbete användas till följande:

a)	Skuldräntor.

b)	Mervärdesskatt (moms), utom när denna inte kan återkrävas enligt nationell momslagstiftning.

c)	Avveckling och byggande av kärnkraftverk.

d)	Investeringar för att minska växthusgasutsläpp från sådana verksamheter som omfattas av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (11).

e)	Tillverkning, bearbetning och utsläppande på marknaden av tobak och tobaksvaror.

f)	Företag i svårigheter enligt definitionen i unionens regler för statligt stöd.

g)	Investering i flygplatsinfrastruktur, såvida den inte är relaterad till miljöskydd eller åtföljs av investering som är nödvändig för att begränsa eller minska den negativa miljöpåverkan.

Genom undantag från artikel 15.2 i denna förordning berättigar förvärv av obebyggd och bebyggd mark för ett belopp av högst 10 % av de totala stödberättigande utgifterna för insatsen i fråga till stöd inom ramen för IPA II-stöd för gränsöverskridande samarbete. När det gäller övergivna tomter och tomter som tidigare använts för industriellt bruk där det finns byggnader ska denna gräns höjas till 15 %. I väl motiverade undantagsfall kan gränsvärdet överstiga ovan nämnda procentsatser i fall av miljöbevarande insatser.

3.   Insatser får inte väljas ut för IPA II-stöd om de fysiskt har avslutats eller fullt ut genomförts innan stödmottagaren lämnar in sin ansökan om stöd från programmet för gränsöverskridande samarbete till förvaltningsmyndigheten, oavsett om stödmottagaren har gjort alla utbetalningar eller inte.

4.   Artiklarna 61, 65.4, 65.6–65.9, 65.11, 66–68, 69.1, 69.2 och 71 i förordning (EU) nr 1303/2013 rörande bidrag ska tillämpas.

5.   Förutom vad som anges i artikel 6.2 i denna förordning ska det dessutom i finansieringsöverenskommelserna för programmen för gränsöverskridande samarbete enligt detta kapitel upprättas en rangordning för stödberättigandereglerna för program för gränsöverskridande samarbete i enlighet med de principer som anges i artikel 18 i förordning (EU) nr 1299/2013.

6.   Artikel 19 i förordning (EU) nr 1299/2013 rörande personalkostnader ska också tillämpas.

Artikel 44

Stödberättigande beroende på geografiskt läge

1.   Insatser ska, med förbehåll för de undantag som avses i punkterna 2 och 3, äga rum i programområdet, vilket omfattar den del av de deltagande ländernas territorium som fastställs i det relevanta programmet för gränsöverskridande samarbete (nedan kallat programområdet).

2.   Förvaltningsmyndigheten får godkänna att hela insatsen eller delar av den genomförs utanför programområdet, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)	Insatsen gagnar programområdet.

b)	Det belopp som anslagits i programmet för gränsöverskridande samarbete till insatser belägna utanför programområdet överskrider inte 20 % av stödet från unionen på programnivå.

c)	De skyldigheter som gäller för förvaltnings- och revisionsmyndigheterna i fråga om förvaltning, kontroll och revision av insatsen sköts av programmyndigheterna, eller så har dessa slutit avtal med myndigheterna i den medlemsstat eller det tredjeland där insatsen genomförs.

3.   När det gäller insatser rörande tekniskt bistånd, marknadsföring och kapacitetsuppbyggnad får utgifter ha uppkommit utanför programområdet, under förutsättning att villkoren i led a och c i punkt 2 är uppfyllda.

Artikel 45

Upphandling

1.   När kontrakt rörande tjänster, varor eller bygg- och anläggningsarbeten tilldelas av stödmottagaren ska upphandlingsförfarandena följa bestämmelserna i del två avdelning IV kapitel 3 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och i del två avdelning II kapitel 3 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012, vilka är tillämpliga i hela programområdet, både på medlemsstatens och på IPA II-stödmottagarens eller IPA II-stödmottagarnas territorium.

2.   När kontrakt rörande tjänster, varor eller bygg- och anläggningsarbeten tilldelas av förvaltningsmyndigheten inom ramen för det särskilda budgetanslaget för tekniskt bistånd, ska de upphandlingsförfaranden som tillämpas av förvaltningsmyndigheten antingen vara de som avses i punkt 1 eller de som anges i dess nationella lagstiftning.

Artikel 46

Ekonomisk förvaltning, återtaganden, granskning och godkännande av räkenskaper, avslutande och finansiella korrigeringar

1.   Artikel 76 i förordning (EU) nr 1303/2013 rörande budgetåtaganden ska tillämpas.

2.   Artiklarna 77–70, 82–83, 129–132, 134–135 och 142 i förordning (EU) nr 1303/2013 rörande betalningar ska tillämpas. Dessutom ska artikel 27.1 i förordning (EU) nr 1299/2013 rörande betalningar till ett enda konto tillämpas. Artikel 28 i förordning (EU) nr 1299/2013 rörande användningen av euro ska tillämpas.

3.   När det gäller förfinansiering ska kommissionen, när den har beslutat att anta programmet för gränsöverskridande samarbete, betala ett enda förhandsbelopp.

Förfinansieringen ska uppgå till 50 % av de tre första budgetåtagandena för programmet.

Förfinansieringsbeloppet får vid behov betalas ut som två delbetalningar, beroende på budgetbehoven.

Hela det belopp som utbetalas som förfinansiering ska återbetalas till kommissionen om ingen betalningsansökan inom ramen för programmet för gränsöverskridande samarbete inkommit inom 24 månader efter utbetalningen av den första delen av förfinansieringsbeloppet.

4.   Artiklarna 86–88 och 136 i förordning (EG) nr 1303/2013 rörande återtaganden ska tillämpas.

5.   Artiklarna 84 och 137–141 i förordning (EU) nr 1303/2013 om granskning och godkännande av räkenskaperna samt avslutande ska tillämpas.

6.   Artiklarna 85, 122.2 och 143–147 i förordning (EU) nr 1303/2013 om finansiella korrigeringar och återkrav ska tillämpas. Artikel 27.2 och 27.3 i förordning (EG) nr 1299/2013 ska också tillämpas.

Artikel 47

Förvaltnings- och kontrollsystem och revision

1.   Artikel 72 och artikel 122.1 och 122.3 i förordning (EU) nr 1303/2013 rörande de allmänna principerna för förvaltnings- och kontrollsystem ska tillämpas.

2.   Artikel 128 i förordning (EU) nr 1303/2013 rörande samarbetet mellan kommissionen och revisionsmyndigheterna ska tillämpas.

3.   Artikel 148 i förordning (EU) nr 1303/2013 rörande proportionell kontroll av program för gränsöverskridande samarbete ska tillämpas.

Artikel 48

Avbrytande av program för gränsöverskridande samarbete

1.   Om ingen av de deltagande IPA II-stödmottagarna har undertecknat finansieringsöverenskommelsen senast vid utgången av det år som följer på det år programmet antogs ska kommissionen avbryta programmet för gränsöverskridande samarbete.

De årliga delbetalningar från Europeiska regionala utvecklingsfonden som redan anslagits ska fortsätta att vara tillgängliga under sin normala livslängd, men får endast användas för sådan verksamhet som uteslutande äger rum i de berörda medlemsstaterna och under förutsättning att kontraktet ingåtts innan kommissionen beslutade avbryta programmet. Förvaltningsmyndigheten ska inom tre månader från kontraktets avslutande överlämna slutrapporten till kommissionen som ska följa förfarandet i punkterna 2 och 3.

2.   Om programmet för gränsöverskridande samarbete inte kan genomföras på grund av problem i relationerna mellan de deltagande länderna och i andra välmotiverade fall får kommissionen besluta att avbryta programmet före genomförandeperiodens utgång, på begäran av den gemensamma kommittén eller på eget initiativ efter samråd med den gemensamma kommittén.

Om programmet avbryts ska förvaltningsmyndigheten överlämna slutrapporten inom sex månader från kommissionens beslut. Efter avräkning av tidigare förhandsfinansiering ska kommissionen göra slutbetalningen eller, i förekommande fall, utfärda ett betalningskrav. Dessutom ska kommissionen dra tillbaka kvarstående åtaganden.

Som ett alternativ kan anslaget till programmet minskas så att det överensstämmer med programmets räckvidd i enlighet med artikel 31.5.

3.   I de fall som avses i punkterna 1 och 2 gäller att stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden för vilket det inte gjorts några åtaganden och som motsvarar årliga delbetalningar som ännu inte har tagits i anspråk eller årliga delbetalningar för vilka åtaganden gjorts och som dragits tillbaka helt eller delvis under samma budgetår utan att omfördelas till ett annat program inom samma kategori av program för gränsöverskridande samarbete ska fördelas till de interna gränsöverskridande samarbetsprogrammen i enlighet med artikel 4 i förordning (EU) nr 1299/2013.

IPA II-stöd motsvarande de årliga delbetalningar som det ännu inte gjorts några åtaganden för eller årliga delbetalningar för vilka åtaganden gjorts och som dragits tillbaka helt eller delvis under samma budgetår ska användas till att finansiera andra program eller projekt som är berättigade till IPA II-stöd.

KAPITEL III

Gränsöverskridande samarbete mellan IPA II-stödmottagare eller mellan IPA II-stödmottagare och länder som omfattas av det europeiska grannskapsinstrumentet

Artikel 49

Programplanering

1.   Program för gränsöverskridande samarbete ska upprättas i enlighet med den mall som tillhandahålls av kommissionen, utarbetas gemensamt av de deltagande länderna och lämnas till kommissionen på elektronisk väg.

2.   Ett program för gränsöverskridande samarbete ska bestå av tematiska prioriteringar i enlighet med artikel 29.

Artikel 50

Tekniskt stöd

Den del av IPA II-stödet som anslås till tekniskt bistånd får inte överstiga 10 % av det totala belopp som anslagits till programmet för gränsöverskridande samarbete

Artikel 51

Metoder för genomförande

1.   De program för gränsöverskridande samarbete som avses i artikel 27 b och c ska genomföras genom direkt eller indirekt förvaltning.

2.   Program för gränsöverskridande samarbete ska förvaltas av en upphandlande myndighet, vilken anges i kommissionens genomförandebeslut om godkännande av det relevanta programmet för gränsöverskridande samarbete.

Artikel 52

Strukturer och myndigheter

1.   Följande strukturer ska delta i förvaltningen av program för gränsöverskridande samarbete i IPA II-stödmottagarna:

a)	De nationella IPA II-samordnarna i de länder som deltar i det program för gränsöverskridande samarbete som avses i artikel 4 och, i förekommande fall, samordnarna för territoriellt samarbete.

b)	Den nationella utanordnaren och den förvaltningsstruktur som avses i artikel 7 i den deltagande IPA II-stödmottagare där den upphandlande myndigheten är belägen, om det gränsöverskridande programmet genomförs genom indirekt förvaltning.

c)	De operativa strukturerna i alla deltagande länder ska ha ett nära samarbete i fråga om programplaneringen och genomförandet av det berörda programmet för gränsöverskridande samarbete. Vid indirekt förvaltning ska en upphandlande myndighet ingå i den operativa strukturen.

d)

Den revisionsmyndighet som avses i artikel 7.3, om det gränsöverskridande programmet genomförs genom indirekt förvaltning. Om den inte har bemyndigats att utföra de uppgifter som anges i artikel 12, ska den bistås av en grupp revisorer, bestående av en företrädare för varje land som deltar i programmet för gränsöverskridande samarbete.

2.   De IPA II-stödmottagare och länder som omfattas av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet som deltar i ett program för gränsöverskridande samarbete ska inrätta en övervakningskommitté, vilken även ska ha rollen som den sektorsövervakningskommitté som avses i artikel 19.

3.   Ett gemensamt tekniskt sekretariat ska inrättas för att biträda kommissionen, de operativa strukturerna och den gemensamma kommittén.

4.   Roller och ansvarsområden för dessa strukturer ska fastställas i det ramavtal som avses i artikel 5.

5.   Vid indirekt förvaltning ska de deltagande länderna ingå en bilateral överenskommelse där deras respektive ansvar för genomförandet av det relevanta programmet för gränsöverskridande samarbete anges. Minimikraven för en sådan bilateral överenskommelse ska fastställas i det ramavtal som avses i artikel 5.

Artikel 53

Val av insatser

1.   De insatser som väljs ut för ett program för gränsöverskridande samarbete ska ge tydliga gränsöverskridande effekter och fördelar.

2.   Insatser inom ramen för ett program för gränsöverskridande samarbete ska väljas ut av den upphandlande myndigheten genom en förslagsinfordran som täcker hela det stödberättigade området.

3.   De deltagande länderna får även välja ut gemensamma insatser utan att genomföra en förslagsinfordran. Detta slags insatser ska uttryckligen anges i det program för gränsöverskridande samarbete som avses i artikel 49.

4.   Insatser som väljs ut för gränsöverskridande samarbete ska inbegripa stödmottagare från minst två deltagande länder. Stödmottagarna ska samarbeta när det gäller utveckling och genomförande av insatser. De ska även samarbeta i fråga om bemanningen eller finansieringen av projekt eller bådadera.

5.   En insats kan genomföras i ett enda deltagande land, under förutsättning att det kan påvisas att det har gränsöverskridande effekter och fördelar.

Artikel 54

Stödmottagare

1.   För de program för gränsöverskridande samarbete som avses artikel 27 b ska stödmottagaren vara etablerad i en IPA II-stödmottagare. För de program för gränsöverskridande samarbete som avses artikel 27 c ska stödmottagaren vara etablerad i en IPA II-stödmottagare eller i ett land som omfattas av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet.

2.   De stödmottagare som deltar i en viss insats ska tillsammans utse en bland dem till samordnande stödmottagare.

3.   Den samordnande stödmottagaren ska ansvara för det finansiella genomförandet av hela insatsen, övervaka att insatsen genomförs i överensstämmelse med de villkor som anges i kontraktet och fastställa de ordningar med andra stödmottagare som behövs för att man ska kunna garantera en sund ekonomisk förvaltning av de medel som anslagits till insatsen, inklusive rutiner för att återkräva felaktigt utbetalda belopp.

AVDELNING VII

JORDBRUK OCH LANDSBYGDSUTVECKLING

Artikel 55

Särskilda bestämmelser om landsbygdsutvecklingsprogram

1.   Som en del av politikområdet jordbruk och landsbygdens utveckling ska landsbygdsutvecklingsprogram upprättas på nationell nivå, utarbetas av de behöriga myndigheter som utsetts av IPA II-stödmottagaren och läggas fram för kommissionen efter samråd med lämpliga berörda parter.

2.   Landsbygdsutvecklingsprogrammen ska genomföras av IPA II-stödmottagarna genom indirekt förvaltning i enlighet med artikel 58.1 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och användas till att finansiera olika utvalda typer av insatser i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (12).

3.   Den operativa struktur som ska fastställas i enlighet med artikel 10 ska när det gäller landsbygdsutvecklingsprogram bestå av följande separata myndigheter som verkar i nära samarbete:

a)

Förvaltningsmyndigheten, som ska vara ett offentligt organ på nationell nivå med ansvar för utarbetande och genomförande av program, inbegripet urval av åtgärder och offentlighet, samordning, utvärdering, övervakning och rapportering för det berörda programmet och förvaltas av en högre tjänsteman som är ensamt ansvarig.

b)	IPA-byrån för landsbygdsutveckling, med ungefär samma uppgifter som ett utbetalande organ i den medlemsstat som ansvarar för offentlighet, urval av projekt samt godkännande, kontroll och redovisning av åtaganden och betalningar och genomförande av betalningar.

4.   Genom undantag från artikel 15.1 får utgifter för tekniskt bistånd till stöd för utarbetande av landsbygdsutvecklingsprogram och inrättandet av förvaltnings- och kontrollsystem vara stödberättigande före dagen för antagandet av kommissionens beslut om godkännande av landsbygdsutvecklingsprogrammet, dock tidigast den 1 januari 2014.

5.   Vid fastställandet av de offentliga utgifternas andel i procent av den totala stödberättigande investeringskostnaden ska hänsyn inte tas till nationellt stöd för att underlätta tillgången till lån som beviljas utan något bidrag från unionen enligt förordning (EU) nr 231/2014.

6.   Investeringsprojekt inom ramen för landsbygdsutvecklingsprogram ska fortsatt vara berättigade till unionsfinansiering, under förutsättning att de inte genomgår en betydande förändring inom fem år från dagen för den sista utbetalningen från den operativa strukturen.

AVDELNING VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 56

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

---

(1)  EUT L 77, 15.03.2014, s. 11.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för yttre åtgärder (EUT L 77, 15.3.2014, s. 95).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(4)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 232/2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument (EUT L 77, 15.3.2014, s. 27).

(7)  Rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (EUT L 210, 31.7.2006, s. 82).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete (EUT L 347, 20.12.2013, s. 259).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) (EUT L 210, 31.7.2006, s. 19).

(11)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 487).

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/53

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 448/2014

av den 2 maj 2014

om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 1035/2011 genom en uppdatering av hänvisningarna till bilagorna till Chicagokonventionen

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 av den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet (förordning om tillhandahållande av tjänster) (1), särskilt artiklarna 4, 6 och 7,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG (2), särskilt artikel 8b.6, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1035/2011 (3) fastställs genomförandebestämmelser för tillhandahållande av flygtrafiktjänster. Genom dessa genomförandebestämmelser tillämpas standarderna och skyldigheterna enligt konventionen angående internationell civil luftfart, som undertecknades i Chicago den 7 december 1944 (nedan kallad Chicagokonventionen), i enlighet med de mål som avses i artikel 1.3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 (4) och artikel 2.2 d i förordning (EG) nr 216/2008.

(2)

Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) har nyligen ändrat bilagorna 3, 4, 10, 11, 14 och 15 till Chicagokonventionen. Ändringarna av bilagorna 3, 4, 10, 11, ändring 11-A av bilagorna 14 och 15 trädde i kraft den 14 november 2013, medan ändring 11-B av bilaga 14 kommer att träda i kraft den 14 november 2014.

(3)

I enlighet med skäl 14 i genomförandeförordning (EU) nr 1035/2011, och i väntan på ett fullständigt införlivande av de relevanta Icao-standarderna i unionslagstiftningen, bör flygtrafiktjänsterna uppfylla tillämpliga Icao-standarder. Detta gäller även med avseende på de standarder som reviderats mot bakgrund av de senaste ändringarna av bilagorna till Chicagokonventionen. Hänvisningar till konventionen som fastställs i genomförandeförordning (EU) nr 1035/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det gemensamma luftrummet inrättad genom artikel 5 i förordning (EG) nr 549/2004.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagorna till genomförandeförordning (EU) nr 1035/2011 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 96, 31.3.2004, s. 10.

(2)  EUT L 79, 19.3.2008, s. 1.

(3)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1035/2011 av den 17 oktober 2011 om gemensamma krav för tillhandahållande av flygtrafiktjänster och om ändring av förordningarna (EG) nr 482/2008 och (EU) nr 691/2010 (EUT L 271, 18.10.2011, s. 23).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättandet av det gemensamma europeiska luftrummet (ramförordning) (EUT L 96, 31.3.2004, s. 1).

---

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/57

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 449/2014

av den 2 maj 2014

om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 498/2012 om tilldelning av tullkvoter för export av trä från Ryska federationen till Europeiska unionen

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets beslut 2012/105/EU av den 14 december 2011 om undertecknande, på unionens vägnar, och provisorisk tillämpning av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Ryska federationen om förvaltningen av tullkvoter på export av trä från Ryska federationen till Europeiska unionen samt protokollet mellan Europeiska unionen och Ryska federationens regering om tekniska förfaringssätt enligt det avtalet (1), särskilt artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

Den 22 augusti 2012 anslöt sig Ryska federationen (nedan kallat Ryssland) till Världshandelsorganisationen. Rysslands åtaganden omfattar tullkvoter för export av trä av vissa arter av barrträd, varav en andel har avsatts för export till unionen. Förfaringssättet för förvaltningen av dessa tullkvoter har fastställts i avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Ryska federationen om förvaltningen av tullkvoter på export av trä från Ryska federationen till Europeiska unionen (2) (nedan kallat avtalet) samt protokollet (3) mellan Europeiska unionen och Ryska federationens regering om tekniska förfaringssätt enligt det avtalet (nedan kallat protokollet). Avtalet och protokollet undertecknades den 16 december 2011. De har tillämpats provisoriskt från och med det datum då Ryssland anslöt sig till Världshandelsorganisationen.

(2)

I enlighet med artikel 4 i beslut 2012/105/EU har det i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 498/2012 (4) fastställts regler om tilldelning av tullkvoter för export av trä från Ryssland till Europeiska unionen. Den genomförandeförordningen kommer att upphöra att gälla den dag som protokollet inte längre tillämpas provisoriskt.

(3)

Medan avtalet och protokollet fortsatt tillämpas provisoriskt, i avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för deras ingående avslutas, visar erfarenheterna från genomförandet av genomförandeförordning (EU) nr 498/2012 under de tre första kvotperioderna att det är nödvändigt att ändra artikel 15 i den genomförandeförordningen för att ta hänsyn till det låga kapacitetsutnyttjandet av tullkvoterna under de tre första kvotperioderna. Under kvotperioden 2015 är det nödvändigt att tillfälligt upphäva minskningen av de tak för import som anges i artiklarna 13 och 14 för att främja att framför allt traditionella importörer till fullo använder tullkvoter som avsatts för export till unionen.

(4)	Genomförandeförordning (EU) nr 498/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för trä, som inrättats enligt beslut 2012/105/EU.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 15 i genomförandeförordning (EU) nr 498/2012 ska ersättas med följande:

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  Rådets beslut av den 14 december 2011 om undertecknande, på unionens vägnar, och provisorisk tillämpning av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Ryska federationen om förvaltningen av tullkvoter på export av trä från Ryska federationen till Europeiska unionen samt protokollet mellan Europeiska unionen och Ryska federationens regering om tekniska förfaringssätt enligt det avtalet (EUT L 57, 29.2.2012, s. 1).

(2)  Avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Ryska federationen om förvaltningen av tullkvoter på export av trä från Ryska federationen till Europeiska unionen (EUT L 57, 29.2.2012, s. 3).

(3)  Protokoll mellan Europeiska unionen och Ryska federationens regering om tekniska förfaringssätt enligt avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Ryska federationen om förvaltningen av tullkvoter på export av trä från Ryska federationen till Europeiska unionen (EUT L 57, 29.2.2012, s. 5).

(4)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 498/2012 av den 12 juni 2012 om tilldelning av tullkvoter för export av trä från Ryska federationen till Europeiska unionen (EUT L 152, 13.6.2012, s. 28).

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/59

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 450/2014

av den 30 april 2014

om ändring för tvåhundratrettonde gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med nätverket al-Qaida associerade personer och enheter

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 881/2002 av den 27 maj 2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med nätverket al-Qaida associerade personer och enheter (1), särskilt artiklarna 7.1 a och 7a.5, och

av följande skäl:

(1)	I bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 förtecknas de personer, grupper och enheter som omfattas av frysning av tillgångar (tidigare även kallade penningmedel) och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(2)

Den 15 april 2014 beslutade FN:s säkerhetsråds sanktionskommitté att stryka en person i sin förteckning över personer, grupper och enheter som bör omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser, efter att ha tagit hänsyn till den begäran om strykning som inlämnats av den berörda personen och till den sammanfattande rapport som utarbetats av ombudsmannen i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1904(2009).

(3)	Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 139, 29.5.2002, s. 9.

---

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/61

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 451/2014

av den 2 maj 2014

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)	Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.

---

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/63

---

BESLUT ATALANTA/2/2014 AV KOMMITTÉN FÖR UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIK

av den 29 april 2014

om godkännande av en tredjestats bidrag till Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (Atalanta) och om ändring av beslut Atalanta/3/2009

(2014/244/GUSP)

KOMMITTÉN FÖR UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIK HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 38 tredje stycket,

med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 2008/851/Gusp av den 10 november 2008 om Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (1), särskilt artikel 10,

med beaktande av beslut Atalanta/3/2009 av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik av den 21 april 2009 om inrättande av en bidragande länders kommitté för Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (Atalanta) (2009/369/Gusp) (2), och

av följande skäl:

(1)	I enlighet med artikel 10.2 i gemensam åtgärd 2008/851/Gusp bemyndigade rådet kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) att fatta lämpliga beslut om godkännande av förslag till bidrag från tredjestater.

(2)	Till följd av en rekommendation från EU:s insatschef av den 11 mars 2014 om ett bidrag från Nya Zeeland och ett utlåtande av Europeiska unionens militära kommitté av den 25 mars 2014, bör bidraget från Nya Zeeland godkännas.

(3)	Beslut Atalanta/3/2009 av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik bör därför ändras så att den bilaga utgår, i vilken förtecknas de tredje stater vars bidrag har godtagits.

(4)

I enlighet med artikel 5 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i arbetet med att utarbeta och genomföra sådana unionsbeslut och unionsåtgärder som har anknytning till försvarsfrågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Nya Zeelands bidrag till Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (Atalanta) godkänns och betraktas som betydande.

2.   Nya Zeeland undantas från skyldigheten att finansiellt bidra till Atalantas budget.

Artikel 2

Beslut Atalanta/3/2009 av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik ska ändras på följande sätt:

1.	I artikel 2.1, andra strecksatsen, ska orden ”som anges i bilagan” utgå.

2.	Bilagan ska utgå.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

---

(1)  EUT L 301, 12.11.2008, s. 33.

(2)  EUT L 112, 6.5.2009, s. 9.

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/65

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 28 april 2014

om erkännande av Brasiliens rättsliga ramar och tillsynsregler som likvärdiga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut

(Text av betydelse för EES)

(2014/245/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (1), särskilt artikel 5.6, och

av följande skäl:

(1)	Den 22 oktober 2012 gav kommissionen Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) i uppdrag att tillhandahålla teknisk rådgivning i samband med den tekniska utvärderingen av Brasiliens rättsliga ramar och tillsynsregler när det gäller kreditvärderingsinstitut.

(2)	I dess tekniska utlåtande av den 31 maj 2013 bedömde Esma att Brasiliens rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut är jämförbara med dem som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009.

(3)	I enlighet med artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009 måste tre villkor vara uppfyllda för att ett tredjelands rättsliga ramar och tillsynsregler ska anses vara likvärdiga med kraven i förordning (EG) nr 1060/2009.

(4)

Enligt det första villkoret ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för auktorisering eller registrering och fortlöpande vara föremål för effektiv tillsyn och tillämpning. Brasiliens rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut består av förordning ICVM 521 från Brasiliens myndighet för värdepapperstillsyn (Comissão de Valores Mobiliários, nedan kallad CVM), som den 25 april 2012 antogs på grundval av lag nr 6.385 från 1976. Regelverket ålägger kreditvärderingsinstitut att iaktta alla bestämmelser i Internationella organisationen för värdepapperstillsyns (Iosco) uppförandekod. Alla relevanta lagar och andra författningar har trätt i kraft. Enligt dessa rättsliga ramar måste kreditvärderingsinstitut registreras och fortlöpande övervakas av CVM. Brasiliens rättsliga ramar och tillsynsregler ger CVM omfattande befogenheter att undersöka om kreditvärderingsinstituten iakttar sina rättsliga skyldigheter. CVM kan undersöka och ta exempel ur redovisning, räkenskaper eller handlingar, också i andra ärenden, och den får begära upplysningar eller förtydliganden vid vite, utan att det inverkar på andra påföljder. CVM:s befogenheter omfattar också inspektioner, med eller utan föregående anmälan, för att möjliggöra en effektiv tillsyn och tillämpning av kreditvärderingsinstituten och befogenheten att ålägga sanktioner mot kreditvärderingsinstitut som bryter mot gällande regler. CVM kan ålägga ett antal påföljder för kreditvärderingsinstituten och alla personer som är direkt inblandade i kreditvärderingsförfarandet. Dessa inbegriper alltifrån varningar, böter, indragning av licens och avregistrering av ett kreditvärderingsinstitut. Om CVM undersöker om ett brott har begåtts, ska den hänskjuta ärendet till den allmänna åklagarmyndigheten (Ministério Público). CVM kan, på begäran, också delta i rättsliga tvister som berör värdepappersmarknaden, där dess verksamhet kan handla om allt från att samla in bevis till att utfärda rättsliga yttranden. Kreditvärderingsinstituten måste varje år förelägga CVM en verksamhetsbeskrivning på ett formulär och grundad information, som till exempel när en betydande förändring av metodiken inträffar, beslut att avbryta en kreditvärdering eller om en emittent inte använde ett förhandsyttrande när denne anmälde en transaktion. I september 2013 hade alla kreditvärderingsinstitut lämnat in sina uppdaterade formulär till CVM och den har tagit emot grundad information. CVM granskade handlingarna och har begärt att ett kreditvärderingsinstitut ska klargöra en konstaterad intressekonflikt, vilket institutet har gjort. Det samarbetsavtal som ingåtts mellan Esma och CVM föreskriver informationsutbyte i fråga om tillämpnings- och tillsynsåtgärder som vidtas gentemot gränsöverskridande kreditvärderingsinstitut. Utifrån denna grundval bör det anses att kreditvärderingsinstitut i Brasilien är föremål för auktoriserings- eller registreringskrav som är likvärdiga med dem som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009 och att Brasiliens tillsyns- och verkställighetsregler tillämpliga på instituten tillämpas och genomförs effektivt.

(5)

Enligt det andra villkoret ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 och i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009, med undantag av artiklarna 6a, 6b, 8a, 8b, 8c och 11a, samt punkt 3 led ba, punkterna 3a och 3b i avsnitt B i bilaga I till den förordningen. Vid bedömningen av om detta villkor uppfylls bör vederbörlig hänsyn tas till artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (2) när det gäller datum för tillämpningen av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1060/2009. När det gäller företagsstyrning krävs enligt Brasiliens rättsliga ramar och tillsynsregler att kreditvärderingsinstituten som en del av sitt registreringsförfarande ska ha en ledningsstruktur med minst två direktörer, varav en ska vara oberoende och ansvarig för efterlevnad av reglerna. Brasiliens rättsliga ramar och tillsynsregler, som förutsätter obligatorisk efterlevnad av Iosco-koden, ålägger kreditvärderingsinstituten att införa tillräckliga regler för hantering av intressekonflikter. Ett kreditvärderingsinstituts uppförandekod måste föreskriva antagandet av mekanismer för att upptäcka, undanröja, hantera och informera om situationer som inbegriper intressekonflikter. Brasiliens ramar innehåller också detaljerade regler om utkontraktering, registerföring och sekretess. Kreditvärderingsinstitut ska upprätta en tillsynsfunktion för översyn av kreditvärderingsmetoder och Brasiliens ramar innehåller en lång rad informationskrav i fråga om kreditbetyg och kreditvärderingsverksamhet, till exempel kravet att i tid dela ut sina beslut om kreditbetyg, offentliggöra ett dokument som bygger på tidigare kreditbetyg och offentliggöra en årlig rapport om sin verksamhet. Brasiliens rättsliga ramar och tillsynsregler uppfyller målen i förordning (EG) nr 1060/2009 när det gäller hantering av intressekonflikter, de organisatoriska processer och förfaranden som kreditvärderingsinstitut ska ha inrättat, kvaliteten på kreditbetyg och kreditvärderingsmetoder, offentliggörande av kreditbetyg samt allmän och periodisk information om kreditvärderingsverksamheten. Brasiliens ramar ger således ett likvärdigt skydd i fråga om kreditvärderingsinstitutens integritet, transparens och goda styrelseformer och tillförlitlighet vad gäller kreditvärderingsverksamheten.

(6)

Enligt det tredje villkoret ska lagstiftningen i tredjeländer förhindra att tillsynsmyndigheterna och andra offentliga myndigheter i tredjeländer ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna. Alla sådana inskränkningar strider mot legalitetsprincipen, som införts i Brasiliens konstitution, i vilken det föreskrivs att offentliga myndigheter bara kan agera om de inrättats genom lag. I den mån det är möjligt att fastställa finns det ingen rättslig bestämmelse som ger CVM eller någon annan offentlig myndighet befogenhet att påverka innehållet i kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna.

(7)

Mot bakgrund av de faktorer som granskats kan Brasiliens rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut anses uppfylla villkoren i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009. Brasiliens rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut kan därför anses vara likvärdiga med de rättsliga ramar och tillsynsregler som fastställs genom förordning (EG) nr 1060/2009. Kommissionen kommer i samarbete med Esma att fortsätta att övervaka utvecklingen av Brasiliens rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut och att de villkor som ligger till grund för detta beslut uppfylls.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Vid tillämpningen av artikel 5 i förordning (EG) nr 1060/2009 ska Brasiliens rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut anses vara likvärdiga med kraven i den förordningen.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 146, 31.5.2013, s. 1).

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/68

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 28 april 2014

om erkännande av Argentinas rättsliga ramar och tillsynsregler som likvärdiga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut

(Text av betydelse för EES)

(2014/246/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (1), särskilt artikel 5.6, och

av följande skäl:

(1)	Den 22 oktober 2012 gav kommissionen Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma) i uppdrag att tillhandahålla teknisk rådgivning i samband med den tekniska utvärderingen av Argentinas rättsliga ramar och tillsynsregler när det gäller kreditvärderingsinstitut.

(2)	I sitt tekniska utlåtande av den 31 maj 2013 och i uppdateringen till detta tekniska utlåtande av den 18 december 2013 bedömde Esma att Argentinas rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut är jämförbara med dem som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009.

(3)	I enlighet med artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009 måste tre villkor uppfyllas för att ett tredjelands rättsliga ramar och tillsynsregler ska anses vara likvärdiga med förordning (EG) nr 1060/2009.

(4)

Enligt det första villkoret ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för auktorisering eller registrering och fortlöpande vara föremål för effektiv tillsyn och tillämpning. Argentinas rättsliga ramar och tillsynsregler har varit i kraft sedan 1992. De har nyligen reviderats och stärkts, och består för närvarande av lag nr 26.831 (kapitalmarknadslagen), som antogs den 29 november 2012, kompletterad genom dekret nr 1023/13 av den 29 juli 2013, som fastställer allmänna principer för de argentinska kapitalmarknaderna inbegripet överordnade principer som ska tillämpas på kreditvärderingsinstitut, och den nya nationella värdepapperskommissionens (Comision Nacional de Valores, nedan kallad CNV) genomförandebestämmelser, som antogs genom den allmänna resolutionen nr 622/2013, där samtliga är i kraft. Kreditvärderingsinstituten måste också iaktta alla bestämmelser i den internationella organisationen för värdepapperstillsyns (Iosco) uppförandekod. Enligt dessa rättsliga ramar måste kreditvärderingsinstitut registreras och de övervakas fortlöpande av CNV. I lag nr 26.831 anges CNV:s befogenheter vad gäller tillsyn och att ålägga påföljder. CNV har befogenhet att utföra inspektioner och undersökningar i fråga om fysiska eller juridiska personer som omfattas av dess tillsynsmyndighet, begära hjälp av brottsbekämpande myndigheter, inleda rättsliga åtgärder och rapportera brott. Vartannat år utför CNV inspektioner på plats och från skrivbord för varje registrerat kreditvärderingsinstitut. CNV kan, i fall av överträdelse av de tillämpliga bestämmelserna, införa sanktioner som böter eller förbud under en period på fem år mot att utöva en funktion som direktör, chef, revisor eller ledamot i en kreditvärderingskommitté. CNV kan också tillfälligt eller permanent avstänga ansvariga personer samt återkalla kreditvärderingsinstitutens registreringar eller auktoriseringar. CNV för ett offentligt register över verkställighetsmål på sin webbplats. I registret anges när målen inleds, de slutliga beslut som fattas och sanktioner som åläggs. Det samarbetsavtal som ingåtts mellan Esma och CNV föreskriver informationsutbyte om de tillämpnings- och tillsynsåtgärder som vidtas gentemot gränsöverskridande kreditvärderingsinstitut. På denna grundval bör det anses att kreditvärderingsinstituten i Argentina är föremål för registreringskrav som motsvarar dem som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009 och att Argentinas tillsyns- och verkställighetsregler tillämpliga på instituten tillämpas och genomförs effektivt.

(5)

Enligt det andra villkoret ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 och i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009, med undantag av artiklarna 6a, 6b, 8a, 8b, 8c och 11a, samt punkt 3 led ba, punkterna 3a och 3b i avsnitt B i bilaga I till den förordningen. Vid bedömningen av om detta villkor är uppfyllt bör vederbörlig hänsyn tas till artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (2) när det gäller datum för tillämpningen av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1060/2009. Enligt Argentinas rättsliga ramar och tillsynsregler ska kreditvärderingsinstituten styras av en styrelse med ansvar för att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av institutet, att kreditvärderingsverksamheten är oberoende och att intressekonflikter är tillräckligt väldefinierade, hanteras, upptäcks och undanröjs. Kreditvärderingsinstitut ska införa lämpliga och effektiva organisatoriska och administrativa arrangemang för detta ändamål och också lämna och bevara information om aktuella och potentiella intressekonflikter relaterade till ledamöterna i kreditvärderingskommittén, styrelseledamöter, företagsledning och anställda med hjälp av finansiella uppgifter genom nätverket Financial Information Highway (Autopista de la informacion financiera). Kreditvärderingsinstitut ska införa och upprätthålla en permanent och effektiv funktion för regelefterlevnad som arbetar oberoende och som rapporterar direkt till styrelsen. När det gäller organisatoriska processer och förfaranden innehåller Argentinas rättsliga ramar och tillsynsregler detaljerade bestämmelser om utkontraktering, registerföring och sekretess. Kreditvärderingsinstitut måste se över sina värderingsmetoder, värderingsmodeller och grundläggande antaganden minst en gång per år samt övervaka och se över sina kreditbetyg minst fyra gånger om året. Argentinas ramar innehåller en lång rad informationskrav i fråga om kreditbetyg och kreditvärderingsverksamhet, såsom obligatorisk användning av betygskategorier, krav på att kreditbetyg ska offentliggöras omedelbart efter överläggning i kreditvärderingskommittén och att alla kreditbetyg och deras kreditrapporter ska lämnas för publicering genom Financial Information Highway på CNV:s webbplats. Argentinas rättsliga ramar och tillsynsregler uppfyller målen i förordning (EG) nr 1060/2009 när det gäller hantering av intressekonflikter, de organisatoriska processer och förfaranden som kreditvärderingsinstituten ska ha inrättat, kvaliteten på kreditbetyg och kreditvärderingsmetoder, offentliggörande av kreditbetyg samt allmän och periodisk information om kreditvärderingsverksamheten. Argentinas rättsliga ramar och tillsynsregler ger således ett likvärdigt skydd i fråga om kreditvärderingsinstitutens integritet, transparens och goda styrelseformer och tillförlitlighet vad gäller kreditvärderingsverksamheten.

(6)

Enligt det tredje villkoret ska lagstiftningen i tredjeländer förhindra att tillsynsmyndigheterna och andra offentliga myndigheter i tredjeländer ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna. CNV är ett administrativt organ och omfattas följaktligen av lag 19.549 av den 3 april 1972, förvaltningsprocesslagen. CNV agerar genom förvaltningsåtgärder inom ramen för de befogenheter som har delegerats till den. I den mån det är möjligt att fastställa finns det ingen rättslig bestämmelse som ger CNV eller någon annan offentlig myndighet befogenhet att påverka innehållet i kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna.

(7)

Mot bakgrund av de faktorer som granskats kan Argentinas rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut anses uppfylla villkoren i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009. Argentinas rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut bör därför anses vara likvärdiga med de rättsliga ramar och tillsynsregler som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009. Kommissionen kommer i samarbete med Esma att fortsätta att övervaka utvecklingen av Argentinas rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut och att de villkor som ligger till grund för detta beslut uppfylls.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Vid tillämpningen av artikel 5 i förordning (EG) nr 1060/2009 ska Argentinas rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut anses vara likvärdiga med kraven i den förordningen.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 146, 31.5.2013, s. 1).

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/71

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 28 april 2014

om erkännande av Mexikos rättsliga ramar och tillsynsregler som likvärdiga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut

(Text av betydelse för EES)

(2014/247/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (1), särskilt artikel 5.6, och

av följande skäl:

(1)	Den 22 oktober 2012 gav kommissionen Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma) i uppdrag att tillhandahålla teknisk rådgivning i samband med den tekniska utvärderingen av Mexikos rättsliga ramar och tillsynsregler när det gäller kreditvärderingsinstitut.

(2)	I sitt tekniska utlåtande av den 31 maj 2013 bedömde Esma att Mexikos rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut är jämförbara med dem som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009.

(3)	I enlighet med artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009 måste tre villkor uppfyllas för att ett tredjelands rättsliga ramar och tillsynsregler ska anses vara likvärdiga med kraven i förordning (EG) nr 1060/2009.

(4)

Enligt det första villkoret ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för auktorisering eller registrering och fortlöpande vara föremål för effektiv tillsyn och tillämpning. Kreditvärderingsinstitut har reglerats och övervakats av Mexikos myndighet för bank- och värdepapperstillsyn (Comisión Nacional Bancaria y de Valores, nedan kallad CNBV) sedan juli 1993. Sedan december 1999 måste instituten inhämta förhandstillstånd från CNBV för att bedriva och tillhandahålla kreditvärderingstjänster. Den 17 februari 2013 offentliggjorde CNBV den nu gällande ändrade förordningen om kreditvärderingsinstitut (Disposiciones Aplicables a las Institutiones Calificadoras de Valores) i sin officiella tidning, vilken nu trätt i kraft. CNBV är behörig att utreda alla åtgärder eller frågor som kan utgöra eller skulle kunna utgöra en överträdelse av lagen. CNBV har befogenhet att begära alla typer av information och dokument, utföra inspektioner på plats och kalla varje person som kan tänkas bidra till utredningen. Kreditvärderingsinstitut kan permanent eller tillfälligt avstängas, fråntas sina befogenheter eller få sin licens indragen. CNBV har också befogenhet att ålägga administrativa böter. CNBV har varje år genomfört granskningar av registrerade kreditvärderingsinstituts regelefterlevnad, på grundval av vilka den kommit med invändningar och ålagt sanktioner. Det samarbetsavtal som ingåtts mellan Esma och CNBV föreskriver informationsutbyte i fråga om tillämpnings- och tillsynsåtgärder som vidtas gentemot gränsöverskridande kreditvärderingsinstitut. Utifrån denna grundval bör det anses att kreditvärderingsinstitut i Mexiko är föremål för auktoriserings- eller registreringskrav som är likvärdiga med dem som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009 och att Mexikos tillsyns- och verkställighetsregler tillämpliga på kreditvärderingsinstitut effektivt tillämpas och genomförs.

(5)

Enligt det andra villkoret ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 och i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009, med undantag av artiklarna 6a, 6b, 8a, 8b, 8c och 11a, samt punkt 3 led ba, punkterna 3a och 3b i avsnitt B i bilaga I till den förordningen. Vid bedömningen av om detta villkor är uppfyllt bör vederbörlig hänsyn tas till artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (2) när det gäller datum för tillämpningen av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1060/2009. Enligt Mexikos ramar för företagsstyrning ska kreditvärderingsinstitut ha en styrelse som ska bestå av högst 21 ledamöter och av vilka minst 25 % ska uppfylla kravet på oberoende. De oberoende ledamöterna ska bland annat ha befogenheter att utveckla kreditvärderingspolicyn och kreditvärderingsmetoderna, det interna kontrollsystemets effektivitet samt övervaka regelefterlevnads- och styrningsprocesser. Intressekonflikter måste upptäckas och undanröjas och, om tillämpligt, ska den övervakningsansvarige informeras om eventuella intressekonflikter som kan påverka kreditbetygen. När ett kreditvärderingsinstitut upptäcker intressekonflikter som kan påverka dess kreditbetyg, måste det avstå från att tillhandahålla sina tjänster. Mexikos ramar innehåller omfattande organisatoriska krav rörande registerföring och sekretess, och föreskriver att kreditvärderingsinstitut förblir fullt ansvariga för all verksamhet som lagts ut på entreprenad. Enheter som förser kreditvärderingsinstitut med entreprenadtjänster är också föremål för tillsyn av CNBV. Kreditvärderingsinstitut ska upprätta en formell tillsynsfunktion för översyn av värderingsmodeller och värderingsmetoder och Mexikos ramar innehåller en lång rad informationskrav i fråga om kreditbetyg och kreditvärderingsverksamhet. Mexikos rättsliga ramar och tillsynsregler bör uppnå samma resultat som förordning (EG) nr 1060/2009 när det gäller hantering av intressekonflikter, de organisatoriska processer och förfaranden som kreditvärderingsinstitut ska ha inrättat, kvaliteten på kreditbetyg och kreditvärderingsmetoder, offentliggörande av kreditbetyg samt allmän och periodisk information om kreditvärderingsverksamheten. Mexikos rättsliga ramar och tillsynsregler ger således ett likvärdigt skydd i fråga om kreditvärderingsinstitutens integritet, transparens och goda styrelseformer samt tillförlitlighet vad gäller kreditvärderingsverksamheten.

(6)

Enligt det tredje villkoret ska lagstiftningen i tredjeländer förhindra att tillsynsmyndigheter och andra offentliga myndigheter i tredjeländer ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna. I Mexikos konstitution fastställs att administrativa myndigheter bara får agera när de har befogenheter som uttryckligen anges i tillämplig lagstiftning. I den mån det är möjligt att fastställa finns det ingen rättslig bestämmelse som ger CNBV eller någon annan offentlig myndighet befogenhet att påverka innehållet i kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna.

(7)

Mot bakgrund av de faktorer som granskats kan Mexikos rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut anses uppfylla villkoren i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009. Mexikos rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut bör därför anses vara likvärdiga med de rättsliga ramar och tillsynsregler som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009. Kommissionen kommer i samarbete med Esma att fortsätta att övervaka utvecklingen av Mexikos rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut och att de villkor som ligger till grund för detta beslut uppfylls.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Vid tillämpningen av artikel 5 i förordning (EG) nr 1060/2009 ska Mexikos rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut anses vara likvärdiga med kraven i den förordningen.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 146, 31.5.2013, s. 1).

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/73

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 28 april 2014

om erkännande av Singapores rättsliga ramar och tillsynsregler som likvärdiga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut

(Text av betydelse för EES)

(2014/248/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (1), särskilt artikel 5.6, och

av följande skäl:

(1)	Den 22 oktober 2012 gav kommissionen Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma) i uppdrag att tillhandahålla teknisk rådgivning i samband med den tekniska utvärderingen av Singapores rättsliga ramar och tillsynsregler när det gäller kreditvärderingsinstitut.

(2)	I sitt tekniska utlåtande av den 31 maj 2013 bedömde Esma att Singapores rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut är jämförbara med dem som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009.

(3)	I enlighet med artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009 måste tre villkor uppfyllas för att ett tredjelands rättsliga ramar och tillsynsregler ska anses vara likvärdiga med kraven i förordning (EG) nr 1060/2009.

(4)

Enligt det första villkoret ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för auktorisering eller registrering och fortlöpande vara föremål för effektiv tillsyn och tillämpning. Singapores rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut trädde i kraft den 17 januari 2012. Monetary Authority of Singapore (nedan kallad centralbanken), som är Singapores centralbank, har befogenhet att utfärda sekundärlagstiftning på grundval av lagen Securities and Futures Act (nedan kallad SFA). Kreditvärderingsinstitut måste ha en licens för kapitalmarknadstjänster (CMS) enligt SFA för att tillhandahålla kreditvärderingstjänster i Singapore och övervakas fortlöpande av Singapores centralbank. Centralbankens bestämmelser tillämpliga på kreditvärderingsinstitut, licenstagare för kapitalmarknadstjänster, omfattar Securities and Futures Regulations (bestämmelser om licensiering och affärsmetoder) och Securities and Futures Regulations (bestämmelser om krav på finansiell och marginal säkerhet för innehavare av licenser för kapitalmarknadstjänster), samt en rättsligt bindande uppförandekod för kreditvärderingsinstitut. Singapores rättsliga ramar och tillsynsregler ger Singapores centralbank omfattande befogenheter att undersöka om kreditvärderingsinstituten iakttar sina rättsliga skyldigheter, utöver kreditvärderingsinstitutens skyldigheter att informera centralbanken om eventuella förändringar i sina fortlöpande uppgifter och att lämna finansiell information till centralbanken. Centralbanken har rätt att inspektera en licenstagare av kapitalmarknadstjänster och kreditvärderingsinstituten måste ge centralbanken full tillgång till sina räkenskaper, redovisning och dokumentation samt ge sådan information och hjälpmedel som kan behövas för att genomföra inspektionen. Centralbanken har befogenhet att göra kopior eller ta räkenskaper i besittning och kan åberopa utredningsbefogenheter för att få tillgång till handlingar. I april 2012 fick tre kreditvärderingsinstitut licenser i Singapore och under de första åtta månaderna av 2013 utförde centralbanken en kontroll på plats. Dessutom har centralbanken befogenhet att utfärda skriftliga instruktioner till ett kreditvärderingsinstitut som inte avser innehållet i ett kreditbetyg, kreditutsikter eller kreditvärderingsmetoder, om den anser det nödvändigt eller lämpligt i allmänhetens intresse eller för investerarskyddet, återkalla tillståndet eller tillfälligt stoppa verksamheten i ett kreditvärderingsinstitut, offentliggöra information om eventuella överträdelser av ett kreditvärderingsinstitut eller dess lagstadgade skyldigheter. Centralbanken kan överlämna ärenden till de relevanta nationella myndigheterna för brottsutredning och åtal. Det samarbetsavtal som ingåtts mellan Esma och centralbanken föreskriver informationsutbyte i fråga om tillämpnings- och tillsynsåtgärder som vidtas gentemot gränsöverskridande kreditvärderingsinstitut. På denna grundval bör det anses att kreditvärderingsinstitut i Singapore är föremål för auktoriserings- eller registreringskrav som är likvärdiga med dem som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009 och att Singapores tillsyns- och verkställighetsregler tillämpliga på kreditvärderingsinstitut tillämpas och genomförs effektivt.

(5)

Enligt det andra villkoret ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 och i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009, med undantag av artiklarna 6a, 6b, 8a, 8b, 8c och 11a, samt punkt 3 led ba, punkterna 3a och 3b i avsnitt B i bilaga I till den förordningen. Vid bedömningen av om detta villkor uppfylls bör vederbörlig hänsyn tas till artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (2) när det gäller datum för tillämpningen av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1060/2009. I fråga om företagsstyrning föreskrivs i Singapores rättsliga ramar och tillsynsregler en allmän skyldighet för kreditvärderingsinstitut, deras tjänstemän och personal att utföra sina uppgifter självständigt och att faktisk opartiskhet från direktörer uppnås genom politikområdets särskilda krav och att dessa ska kunna påvisas för centralbanken. Kreditvärderingsinstitut måste begära centralbankens godkännande för att utse en verkställande direktör och direktör, varvid centralbanken tar hänsyn till individens erfarenhet, sakkunskap och tidigare resultat. Centralbanken har också befogenhet att kräva att den verkställande direktören, direktörer och andra tjänstemän vid kreditvärderingsinstitutet entledigas om den anser att dessa personer har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter, t.ex. i fråga om intressekonflikter, översyn och regelefterlevnad. Omfattande bestämmelser har införts i Singapores rättsliga ramar och tillsynsregler när det gäller upptäckande, undanröjande, hantering och offentliggörande av faktiska eller potentiella intressekonflikter. Detta regelverk kräver också att kreditvärderingsinstitut upprättar en strikt och formell tillsynsfunktion för översyn av värderingsmetoder och det innehåller en rad organisatoriska krav för att säkerställa efterlevnad av tillämpliga lagar och bestämmelser samt informationskrav som exempelvis sådana uppgifter som ska offentliggöras när kreditbetyg utfärdas och årliga upplysningar om dess kreditvärderingsverksamhet. Singapores rättsliga ramar och tillsynsregler uppfyller målen i förordning (EG) nr 1060/2009 när det gäller hantering av intressekonflikter, de organisatoriska processer och förfaranden som kreditvärderingsinstitut ska ha inrättat, kvaliteten på kreditbetyg och kreditvärderingsmetoder, offentliggörande av kreditbetyg samt allmän och periodisk information om kreditvärderingsverksamheten. De ger således ett likvärdigt skydd i fråga om kreditvärderingsinstitutens integritet, transparens och goda styrelseformer samt tillförlitlighet vad gäller kreditvärderingsverksamheten.

(6)

Enligt det tredje villkoret ska lagstiftningen i tredjeländer förhindra att tillsynsmyndigheterna och andra offentliga myndigheter i tredjeländer ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna. I den mån det är möjligt att fastställa finns det inte någon rättslig bestämmelse som ger centralbanken eller någon annan offentlig myndighet befogenhet att påverka innehållet i kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna. Varje åtgärd som vidtas av centralbanken utanför dess befogenheter kan bli föremål för rättslig prövning.

(7)

Mot bakgrund av de faktorer som granskats kan Singapores rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut anses uppfylla villkoren i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009. Singapores rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut bör därför anses vara likvärdiga med de rättsliga ramar och tillsynsregler som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009. Kommissionen kommer i samarbete med Esma att fortsätta att övervaka utvecklingen av Singapores rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut och uppfyllandet av de villkor som ligger till grund för detta beslut.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Vid tillämpningen av artikel 5 i förordning (EG) nr 1060/2009 ska Singapores rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut anses vara likvärdiga med kraven i den förordningen.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 146, 31.5.2013, s. 1).

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/76

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 28 april 2014

om erkännande av Hongkongs rättsliga ramar och tillsynsregler som likvärdiga med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut

(Text av betydelse för EES)

(2014/249/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (1), särskilt artikel 5.6, och

av följande skäl:

(1)	Den 22 oktober 2012 gav kommissionen Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma) i uppdrag att tillhandahålla teknisk rådgivning i samband med den tekniska utvärderingen av Hongkongs rättsliga ramar och tillsynsregler när det gäller kreditvärderingsinstitut.

(2)	I sitt tekniska utlåtande av den 31 maj 2013 bedömde Esma att Hongkongs rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut är jämförbara med dem som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009.

(3)	I enlighet med artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009 måste tre villkor uppfyllas för att ett tredjelands rättsliga ramar och tillsynsregler ska anses vara likvärdiga med kraven i förordning (EG) nr 1060/2009.

(4)

Enligt det första villkoret ska kreditvärderingsinstituten i tredjeländer vara föremål för auktorisering eller registrering och fortlöpande vara föremål för effektiv tillsyn och tillämpning. Hongkongs rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut består av Securities and Futures Ordinance (SFO) (förordning om värdepapper) och Code of Conduct for Persons Providing Credit Rating Services (COC) (uppförandekod för personer som tillhandahåller kreditvärderingstjänster), där de relevanta ändringarna trädde i kraft den 1 juni 2011. Kreditvärderingsinstitut och deras kreditanalytiker som tillhandahåller kreditvärderingstjänster i Hongkong är skyldiga att ha tillstånd att tillhandahålla kreditvärderingstjänster och är föremål för tillsyn av Hongkongs tillsynsmyndighet på värdepappersområdet (Securities and Futures Commission, nedan kallad SFC). Hongkongs rättsliga ramar och tillsynsregler ger SFC omfattande befogenheter att undersöka om kreditvärderingsinstituten iakttar sina rättsliga skyldigheter. SFC kan förmå både tjänsteleverantörer vars verksamhet är reglerad och tjänsteleverantörer vars verksamhet inte är det att lämna information och dokumentation som är relevant för utredningen, inklusive uppgifter om handel, bankdokument, tele- och datatrafik, internet och om faktiska ägarförhållanden. Denna befogenhet gäller både personer som är under utredning och personer som SFC har rimliga skäl att anta har uppgifter av relevans för undersökningen. Om det finns farhågor för att bevis förstörs eller avlägsnas, att föremålet för utredningen förvinner eller andra problem, har SFC befogenhet att få tillträde till tjänsteleverantörers privata lokaler, oavsett om deras verksamhet är reglerad eller inte, efter en rättslig myndighets beslut om husrannsakan. Dessutom har SFC fullständiga befogenheter att vidta straffrättsliga, civilrättsliga, administrativa och andra åtgärder. Detta inbegriper administrativ befogenhet att vidta disciplinära åtgärder mot tjänsteleverantörer som innehar licens eller är registrerade hos SFC. Detta görs i syfte att införa begränsningar för tjänsteleverantörer som innehar licens eller är registrerade för sin affärsverksamhet, återkalla eller tillfälligt upphäva en tjänsteleverantörs licens eller registrering och tillrättavisa, ålägga skyldigheter eller böter för tjänsteleverantörer som innehar licens eller är registrerade på högst 10 miljoner Hongkongdollar eller tre gånger den vinst som erhållits eller de förluster som undvikits. SFC har också befogenhet att vända sig till behörig domstol för förbudsföreläggande eller korrigerande beslut. SFC utför, utöver inspektioner på plats, extern övervakning genom kontakter med licensierade kreditvärderingsinstitut för att förstå deras affärsmodeller och affärsplaner och riskerna i samband med denna verksamhet. Detta görs för att kartlägga och bedöma de risker som uppkommer i samband med deras affärsverksamhet. Information om licensierade kreditvärderingsinstitut samlas in genom ansökningar hos SFC, inbegripet, men inte begränsat till, reviderade årsredovisningar och årliga granskningsrapporter. SFC följer också upp klagomål och överträdelser som kreditvärderingsinstituten själva rapporterat. Sedan systemet med kreditvärderingsinstitut i Hongkong trädde i kraft den 1 juni 2011 omfattas alla licensierade kreditvärderingsinstitut av kontinuerlig tillsyn och SFC:s befogenheter att ingripa. Det samarbetsavtal som ingicks mellan Esma och SFC föreskriver informationsutbyte i fråga om tillämpnings- och tillsynsåtgärder som vidtas gentemot gränsöverskridande kreditvärderingsinstitut. På denna grundval bör det anses att kreditvärderingsinstituten i Hongkong är föremål för auktoriserings- eller registreringskrav som är likvärdiga med dem som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009 och att Hongkongs tillsyns- och verkställighetsregler tillämpliga på kreditvärderingsinstituten tillämpas och genomförs effektivt.

(5)

Enligt det andra villkoret ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 och i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009, med undantag av artiklarna 6a, 6b, 8a, 8b, 8c och 11a, samt punkt 3 led ba, punkterna 3a och 3b i avsnitt B i bilaga I till den förordningen. Vid bedömningen av om detta villkor uppfylls bör vederbörlig hänsyn tas till artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (2) när det gäller datum för tillämpningen av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1060/2009. I Hongkongs rättsliga ramar och tillsynsregler fastställs detaljerade bolagsstyrningskrav. Styrelsen och de tjänstemän som är ansvariga för reglerade verksamheter har det främsta ansvaret för att garantera att kreditvärderingsinstituten upprätthåller lämpliga ordningsregler och lämpliga förfaranden. Kreditvärderingsinstituten måste ha två ansvariga tjänstemän, som båda måste godkännas av SFC, och minst en av dem måste vara verkställande direktör för SFO. Omfattande bestämmelser har införts om intressekonflikter, som kräver att kreditvärderingsinstitut påvisar och undanröjer eller hanterar intressekonflikter och organiseras på ett sätt som säkerställer att deras affärsintressen inte skadar kreditvärderingarnas oberoende och riktighet samt organisatoriska krav, inbegripet utkontraktering, redovisning och sekretess. I fråga om organisatoriska krav anges i den allmänna SFC-koden och uppförandekoden de krav instituten måste uppfylla exempelvis i fråga om riktlinjer och förfaranden för att säkerställa efterlevnad av juridiska skyldigheter och en permanent och effektiv funktion för regelefterlevnad. Kreditvärderingsinstitut är också skyldiga att inrätta en tillsynsfunktion som ska ansvara för att periodiskt se över kreditvärderingsmetoder och kreditvärderingsmodeller samt väsentliga förändringar av dessa. Hongkongs rättsliga ramar och tillsynsregler innehåller en lång rad informationskrav, t.ex. offentliggörande av kreditbetyg och offentlig information som varje år ska lämnas om kreditbetyg och verksamhetsanknutna aktiviteter. Hongkongs rättsliga ramar och tillsynsregler uppfyller målen i förordning (EG) nr 1060/2009 när det gäller hantering av intressekonflikter, de organisatoriska processer och förfaranden som kreditvärderingsinstitut ska ha inrättat, kvaliteten på kreditbetyg och kreditvärderingsmetoder, offentliggörande av kreditbetyg samt allmän och periodisk information om kreditvärderingsverksamheten. Hongkongs rättsliga ramar och tillsynsregler ger således ett likvärdigt skydd i fråga om kreditvärderingsinstitutens integritet, transparens och goda styrelseformer och tillförlitlighet vad gäller kreditvärderingsverksamheten.

(6)

Enligt det tredje villkoret ska lagstiftningen i tredjeländer förhindra att tillsynsmyndigheter och andra offentliga myndigheter i dessa länder ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoder. I avsnitt 4 och 5 i SFO anges SFC:s regleringsmål, funktioner och befogenheter, som inte innefattar någon befogenhet för SFC att ingripa i något kreditbetyg som utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut eller i ett av kreditvärderingsinstitutets kreditvärderingsmetoder. I den mån det är möjligt att fastställa finns det ingen rättslig bestämmelse som ger SFC eller någon annan offentlig myndighet befogenhet att påverka innehållet i kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna.

(7)

Mot bakgrund av de faktorer som granskats kan Hongkongs rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut anses uppfylla villkoren i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009. Hongkongs rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut bör därför anses vara likvärdiga med de rättsliga ramar och tillsynsregler som fastställs i förordning (EG) nr 1060/2009. Kommissionen kommer i samarbete med Esma att fortsätta att övervaka utvecklingen av Hongkongs rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut och att de villkor som ligger till grund för detta beslut uppfylls.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Vid tillämpningen av artikel 5 i förordning (EG) nr 1060/2009 ska Hongkongs rättsliga ramar och tillsynsregler för kreditvärderingsinstitut anses vara likvärdiga med kraven i den förordningen.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut, EUT L 146, 31.5.2013, s. 1.

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/79

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 29 april 2014

om ändring av beslut 2010/221/EU vad gäller godkännande av nationella åtgärder för att förhindra att herpesvirus OsHV-1 μνar introduceras i vissa områden i Irland och Förenade kungariket

[delgivet med nr C(2014) 2763]

(Text av betydelse för EES)

(2014/250/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2006/88/EG av den 24 oktober 2006 om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk och om förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur (1), särskilt artikel 43.2, och

av följande skäl:

(1)	Genom kommissionens beslut 2010/221/EU (2) tillåts vissa medlemsstater att tillämpa restriktioner för import och utsläppande på marknaden av sändningar av vattenlevande djur för att förhindra att vissa sjukdomar introduceras på deras territorier.

(2)	Medlemsstaterna får tillämpa sådana restriktioner förutsatt att de antingen har visat att deras territorium, eller vissa avgränsade områden inom deras territorium, är fria från sådana sjukdomar eller att de har upprättat ett utrotningsprogram för att uppnå en sådan sjukdomsfri situation.

(3)	I bilagorna I och III till beslut 2010/221/EU förtecknas områden i Irland och Förenade kungariket med godkända nationella åtgärder för att bekämpa herpesvirus OsHV-1 μνar.

(4)

Eftersom OsHV-1 μνar fortfarande betraktades som en ny sjukdom med många osäkerhetsfaktorer, och de övervakningsprogram som godkändes genom beslut 2010/221/EU ännu inte utvärderats fullt ut, fastställdes det i kommissionens genomförandebeslut 2013/213/EU (3) att restriktionerna för OsHV-1 μνar för dessa områden skulle tillämpas till och med den 30 april 2014.

(5)

Aktuell vetenskaplig forskning tyder på att OsHV-1 μνar fortfarande är det agens som påvisas i de flesta prov från döda yngel och juveniler av ostron, och att den totala dödligheten till följd av sjukdomen minskat och stabiliserat sig under de senaste två åren. Övervakningsprogrammen för Irland och Förenade kungariket visar dessutom att en stor del av produktionsområdena för japanska jätteostron inte drabbats av sjukdomen. Programmen visar att de gällande restriktionerna för förflyttning har varit effektiva. En viss osäkerhet råder dock fortfarande om sjukdomens epidemiologi och om de lämpligaste åtgärderna för att garantera en effektiv bekämpning av sjukdomen. Därför anses en mer omfattande vetenskaplig bedömning av situationen nödvändig, bland annat ett nytt vetenskapligt yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa).

(6)

På grundval av vetenskapliga och epidemiologiska bevis om utvecklingen av OsHV-1 μνar i unionen och i avvaktan på ett nytt vetenskapligt yttrande från Efsa bör giltighetsperioden förlängas för de åtgärder som är i kraft, vilket innebär att medlemsstaterna kan tillämpa särskilda restriktioner för denna sjukdom. Denna period bör vara begränsad till ytterligare två år, till och med den 30 april 2016.

(7)

I kommissionens genomförandebeslut 2014/12/EU (4) bekräftas att följande territorier i Förenade kungariket betraktas som sjukdomsfria med avseende på OsHV-1 μνar och de förtecknas därför i bilaga I till beslut 2010/221/EU: i) Förenade kungarikets territorium med undantag för Whitstable Bay i Kent, Blackwater Estuary i Essex och Poole Harbour i Dorset, ii) Larne Lough på Nordirlands territorium och iii) Guernsey.

(8)	Enligt Förenade kungarikets förklaring till kommissionen visar övervakningsprogrammet för OsHV-1 μνar att territoriet är sjukdomsfritt med undantag av de smittade områdena, och det ska inte längre tillämpas i enlighet med bilaga III i beslut 2010/221/EU.

(9)	Uppgifterna om Förenade kungariket i bilaga III till beslut 2010/221/EU bör därför utgå.

(10)	Beslut 2010/221/EU bör ändras i enlighet med detta.

(11)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I artikel 3a.2 i beslut 2010/221/EU ska datumet "30 april 2014" ersättas med "30 april 2016".

Artikel 2

I bilaga III till beslut 2010/221/EU ska uppgifterna om Förenade kungariket vad gäller herpesvirus OsHV-1 μνar utgå.

Artikel 3

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 maj 2014.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EUT L 328, 24.11.2006, s. 14.

(2)  Kommissionens beslut 2010/221/EU av den 15 april 2010 om godkännande av nationella åtgärder för att begränsa följderna av vissa sjukdomar hos vattenbruksdjur och vildlevande vattendjur i enlighet med artikel 43 i rådets direktiv 2006/88/EG (EUT L 98, 24.4.2010, s. 7).

(3)  Kommissionens genomförandebeslut 2013/213/EU av den 29 april 2013 om ändring av beslut 2010/221/EU vad gäller godkännande av nationella åtgärder för att förhindra att herpesvirus OsHV-1 μνar förs in i vissa områden i Irland och Förenade kungariket (EUT L 120, 1.5.2013, s. 16).

(4)  Kommissionens genomförandebeslut 2014/12/EU av den 14 januari 2014 om ändring av beslut 2010/221/EU vad gäller nationella åtgärder för att förhindra att vissa sjukdomar hos vattendjur introduceras i delar av Irland, Finland, Sverige och Förenade kungariket (EUT L 11, 16.1.2014, s. 6).

---

3.5.2014

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 132/81

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 29 april 2014

om avslutande av räkenskaperna för medlemsstaternas utbetalande organ beträffande utgifter som finansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EFJLU) för räkenskapsåret 2013

[delgivet med nr C(2014) 2785]

(2014/251/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (1), särskilt artikel 30,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (2), särskilt artikel 119.1,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 885/2006 (3), särskilt artikel 10,

efter samråd med kommittén för jordbruksfonderna, och

av följande skäl:

(1)

Artikel 119.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1306/2013, i dess lydelse enligt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1310/2013 av den 17 december 2013 om vissa övergångsbestämmelser för stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 vad gäller resurser och resursfördelning avseende år 2014 och om ändring av rådets förordning (EG) nr 73/2009 och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1307/2013, (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1308/2013 vad gäller deras tillämpning under år 2014 (4), fastställs att artikel 30 i förordning (EG) nr 1290/2005 ska tillämpas för finansiellt godkännande av utgifter och utbetalningar för budgetåret 2013.

(2)

Enligt artikel 30 i förordning (EG) nr 1290/2005 (som avses i artikel 119.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1306/2013, ändrad genom artikel 8 i förordning (EU) nr 1310/2013) ska kommissionen besluta om avslutande av räkenskaperna för de utbetalande organ som avses i artikel 6 i den förordningen på grundval av de årsräkenskaper som medlemsstaterna sänder in tillsammans med den information som behövs för att avsluta räkenskaperna och en försäkran om att de inlämnade räkenskaperna är fullständiga, exakta och sanningsenliga samt rapporter från de attesterande organen.

(3)

Räkenskapsåret för EGFJ-räkenskaperna löper från den 16 oktober år ”N – 1” till den 15 oktober år ”N” i enlighet med artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 883/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller utbetalningsställenas räkenskaper, utgiftsdeklarationer och inkomstdeklarationer samt villkoren för ersättning för utgifter inom ramen för EGFJ och EJFLU (5). Vid avslutandet av räkenskaperna är det för att harmonisera referensperioden för EFJLU-utgifter till referensperioden för EGFJ-utgifter lämpligt att för räkenskapsåret 2013 beakta utgifter som medlemsstaterna haft mellan den 16 oktober 2012 och den 15 oktober 2013.

(4)

I artikel 10.2 andra stycket i förordning (EG) nr 885/2006 föreskrivs att det belopp som i enlighet med det beslut om avslutande av räkenskaperna som avses i artikel 10.1 första stycket i den förordningen ska betalas in av eller ut till varje medlemsstat ska fastställas genom att de mellanliggande utbetalningarna för det aktuella räkenskapsåret dras av från den utgift som godkänts för samma år enligt punkt 1. Kommissionen ska dra av det beloppet från nästa mellanliggande betalning eller lägga till det till nästa mellanliggande betalning.

(5)	Kommissionen har granskat de insända uppgifterna och har före den 31 mars 2014 delgett medlemsstaterna resultatet av granskningen, tillsammans med uppgifter om de ändringar som behöver göras.

(6)

Med stöd av årsräkenskaper och kompletterande dokument för vissa av de utbetalande organen kan kommissionen fatta beslut om huruvida de insända årsräkenskaperna är fullständiga, exakta och sanningsenliga. I bilaga I förtecknas de belopp som avslutats fördelat per medlemsstat och de belopp som ska betalas in av eller betalas ut till varje medlemsstat.

(7)	Uppgifterna från vissa andra utbetalande organ kräver ytterligare utredningar, och deras räkenskaper kan därför inte avslutas i detta beslut. Bilaga II visar de utbetalande organen i fråga.

(8)

Kommissionen får i enlighet med artikel 27 i förordning (EG) nr 1290/2005 besluta om minskning eller tillfälligt inställande av de mellanliggande betalningarna till medlemsstaterna. Kommissionen bör informera medlemsstaten om detta. I detta beslut bör kommissionen ta hänsyn till de belopp som reduceras eller upphävs för att undvika olämpliga eller omotiverade betalningar, och återbetala belopp som senare skulle kunna bli föremål för finansiell korrigering. Den andra och tredje kvartalsdeklarationen för 2013 innehöll bland annat beloppen 753 591,20 euro och 532 237,50 euro för landsbygdsutvecklingsprogrammet Lazio (CCI 2007IT06RP0005). Dessa belopp har även tagits med i den årliga deklarationen för räkenskapsåret 2013. Beloppen i fråga var föremål för minskning enligt artikel 27.3 i förordning (EG) nr 1290/2005 och artikel 41 i förordning (EU) nr 1306/2013, genom kommissionens beslut C(2013)8989 på grundval av oriktig finansiering, och kommissionens beslut C(2014)1278 på grund av att tidsfrister för obligatorisk kontroll inte följts. Eftersom förfarandet enligt artikel 31 i förordning (EG) nr 1290/2005 fortfarande pågår, bör dessa minskningar bibehållas.

(9)

I artikel 10.1 andra och tredje stycket i kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 föreskrivs att beslutet om godkännande av räkenskaperna ska fastställa det belopp som ska belasta EU och den berörda medlemsstaten enligt artiklarna 32 och 33 i rådets förordning (EG) nr 1290/2005. I enlighet med artikel 119.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1306/2013 ska det förfarande som avses i artikel 30 rådets förordning (EG) nr 1290/2005 fortsätta att tillämpas på utgifter som har uppkommit och betalningar som gjorts för räkenskapsåret 2013. Under jordbruksräkenskapsåret 2013 var artiklarna 32 och 33 i kraft, och därför bör de belopp som följer av tillämpningen av dessa beaktas i beslutet om godkännande av räkenskaperna avseende räkenskapsåret 2013.

(10)

Enligt artikel 33.8 i förordning (EG) nr 1290/2005 ska de ekonomiska följderna av utebliven indrivning efter oegentligheter bäras till 50 % av den berörda medlemsstaten, om ingen indrivning har ägt rum före avslutandet av ett program för landsbygdsutveckling inom fyra år efter det datum då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet av oegentligheterna gjordes, eller inom åtta år i de fall då indrivningen ingår i ett rättsligt förfarande i det nationella rättsväsendet, eller vid programmets avslutande om fyraårs- eller åttaårsfristerna löper ut innan dess. Enligt artikel 33.4 i samma förordning ska medlemsstaterna tillsammans med årsräkenskaperna tillställa kommissionen en sammanfattande redovisning av de förfaranden för återkrav som har inletts med anledning av oegentligheter. Tillämpningsföreskrifter för medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter beträffande de belopp som ska återkrävas fastställs i förordning (EG) nr 885/2006. I bilaga III till den förordningen finns den tabell som medlemsstaterna skulle lämna in under 2014. På grundval av de tabeller som medlemsstaterna har fyllt i bör kommissionen besluta vilka de ekonomiska följderna blir i de fall då ingen indrivning har ägt rum inom fyra respektive åtta år. I detta syfte bör det här beslutet inte påverka eventuella ytterligare beslut om kontroll av överensstämmelse som kommissionen kan komma att fatta i enlighet med artikel 33.5 förordning (EG) nr 1290/2005.

(11)

Enligt artikel 33.7 i förordning (EG) nr 1290/2005 och i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 885/2006 får en medlemsstat besluta att avbryta indrivningen sedan ett program för landsbygdsutveckling har avslutats. Ett sådant beslut får fattas endast om de redan åsamkade och förväntade kostnaderna för indrivningen tillsammans överstiger den summa som ska drivas in, eller om det visar sig omöjligt att genomföra indrivning därför att gäldenären eller de personer som är juridiskt ansvariga för oegentligheten är oförmögna att betala, vilket har fastställts enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. Om ett sådant beslut har fattats inom fyra år efter den dag då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet gjordes, eller inom åtta år om indrivningen ingår i ett förfarande i det nationella rättsväsendet, bör de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen till 100 % bäras av EU-budgeten. I den sammanfattande redovisning som avses i artikel 33.4 i förordning (EG) nr 1290/2005 anges de belopp för vilka medlemsstaterna beslutade att inte fullfölja indrivningsförfarandena och anledningarna till detta. Beloppen belastar inte de berörda medlemsstaterna utan bärs av EU-budgeten. I detta syfte bör det här beslutet inte påverka eventuella ytterligare beslut om kontroll av överensstämmelse som kommissionen kan komma att fatta i enlighet med artikel 33.5 av den förordningen.

(12)

Enligt artikel 24.4 i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 (som avses i artikel 34.2 i förordning (EU) nr 1306/2013, ändrad genom artikel 8 i förordning (EU) nr 1310/2013), får det sammanlagda beloppet av förhandsfinansiering och mellanliggande betalningar för varje program för landsbygdsutveckling uppgå till högst 95 % av bidraget från EJFLU.

(13)

I enlighet med artikel 26.3 b i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 (som avses i artikel 36.3 b i förordning (EU) nr 1306/2013 ska delbetalningar ske utan att det sammanlagda programmerade ekonomiska bidrag från EJFLU som tilldelats varje prioritering överskrids. Vidare ska enligt artikel 17.4 i kommissionens förordning (EG) nr 883/2006, utan att det påverkar tillämpningen av den övre gräns som fastställs i artikel 24.4 i förordning (EG) nr 1290/2005 (som avses i artikel 34.2 i förordning (EU) nr 1306/2013), det belopp som ska betalas som högst uppgå till det belopp som fastställts för en prioritering för landsbygdsutveckling om det totala beloppet i utgiftsdeklarationerna överskrider det totala belopp som fastställts för den prioriteringen. Finansieringsplanen för axel 2 i landsbygdsutvecklingsprogrammet 2007PT06RP0001 överskreds med 913 212,81 euro i kvartalsdeklarationen för tredje kvartalet 2013. Detta belopp betalades inte ut av kommissionen. Ingen ny finansieringsplan har godkänts eller antagits av kommissionen. Beloppet på 913 212,81 euro, som ingår i den årliga deklarationen för räkenskapsåret 2013, bör därför uteslutas från beslutet om avslutande av räkenskaperna för räkenskapsåret 2013. Det skulle bli föremål för en senare återbetalning från kommissionens sida efter antagandet av den nya budgeten.

(14)	I enlighet med artikel 30.2 förordning (EG) nr 1290/2005 ska detta beslut inte påverka eventuella ytterligare beslut om kontroll av överensstämmelse som kommissionen kan fatta för att från unionsfinansieringen utesluta utgifter som inte verkställts i enlighet med unionsreglerna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Med undantag av de utbetalande organ som avses i artikel 2 avslutas härmed de räkenskaper för räkenskapsåret 2013 som redovisats av medlemsstaternas utbetalande organ och som gäller utgifter som finansieras av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EFJLU).

De belopp som enligt detta beslut ska krävas tillbaka från eller betalas ut till varje medlemsstat, även de som följer av tillämpningen av artikel 33.8 i förordning (EG) nr 1290/2005, anges i bilaga I.

Artikel 2

De räkenskaper som medlemsstaternas utbetalningsställen har redovisat för räkenskapsåret 2013 beträffande utgifter per program för landsbygdsutveckling som finansieras av EJFLU och som anges i bilaga II, ska avskiljas från detta beslut och ska behandlas i ett senare beslut om avslutande av räkenskaperna.

Artikel 3

Det här beslutet påverkar inte eventuella ytterligare beslut om kontroll av överensstämmelse som kommissionen kan vidta enligt artikel 31 förordning (EG) nr 1290/2005 för att från unionsfinansieringen utesluta utgifter som inte verkställts i överensstämmelse med unionsbestämmelserna.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EUT L 209, 11.8.2005, s. 1.

(2)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 549.

(3)  EUT L 171, 23.6.2006, s. 90.

(4)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 865.

(5)  EUT L 171, 23.6.2006, s. 1.

---

---

---