21.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 86/1

(1)

I enlighet med artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska en hög hälsoskyddsnivå för människor säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder. Unionen ska komplettera och stödja nationell hälso- och sjukvårdspolitik, främja samarbete mellan medlemsstaterna och samordning mellan deras program, med full respekt för medlemsstaternas ansvar när det gäller såväl utformningen av nationell hälso- och sjukvårdspolitik som organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvårdstjänster samt medicinsk vård.

(2)

Fortsatta ansträngningar krävs för att uppfylla kraven i artikel 168 i EUF-fördraget. Att främja god hälsa på unionsnivå är också en integrerad del av Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (Europa 2020-strategin). Om människor kan förbli friska och aktiva längre och om de får möjlighet att aktivt vårda sin hälsa, kommer det att få positiva övergripande hälsoeffekter och minska ojämlikhet i fråga om hälsa, samt få en positiv inverkan på livskvaliteten, produktiviteten och konkurrenskraften, samtidigt som trycket på de nationella budgetarna minskar. Stöd till och erkännande av att innovation som påverkar hälsoområdet bidrar till att lösa frågan om hållbarhet inom hälsosektorn i samband med befolkningsförändringarna, och åtgärder för att minska ojämlikhet i hälsa är viktiga för att uppnå "tillväxt för alla". Det är mot denna bakgrund lämpligt att inrätta det tredje programmet för unionsåtgärder på hälsoområdet (2014–2020) (nedan kallat programmet).

(3)

Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) definition är hälsa "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte blott frånvaro av sjukdom och handikapp". För att förbättra befolkningens hälsa i unionen och minska ojämlikhet i fråga om hälsa är det nödvändigt att inte fokusera enbart på fysisk hälsa. Enligt WHO står psykisk ohälsa för nästan 40 % av antalet levnadsår medfunktionsnedsättning. Problemen med psykisk ohälsa är också omfattande, långvariga och en orsak till diskriminering, och bidrar i hög grad till att skapa ojämlikhet i fråga om hälsa. Dessutom påverkar den ekonomiska krisen de faktorer som skapar psykisk ohälsa eftersom de skyddande faktorerna försvagas och riskfaktorerna ökar.

(4)

Tidigare program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008) och hälsoområdet (2008–2013), som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG (4) respektive Europaparlamentets och rådets beslut nr 1350/2007/EG (5) (nedan kallade de tidigare hälsoprogrammen), har fått positiva omdömen eftersom de har lett till viktig utveckling och stora förbättringar på ett antal områden. Programmet bör bygga på erfarenheterna från de tidigare hälsoprogrammen. Programmet bör också ta hänsyn till rekommendationerna från de externa revisioner och utvärderingar som utförts, särskilt. revisionsrättens rekommendationer i dess särskilda rapport 2/2009, enligt vilken Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör ompröva omfattningen av unionens folkhälsoverksamhet och unionens finansieringsmetod på detta område för perioden efter 2013. När man gör detta bör man beakta de disponibla budgetmedlen och förekomsten av andra samarbetsmodeller som kan underlätta samarbetet och utbytet av information mellan berörda parter i hela Europa.

(5)

I enlighet med målen för Europa 2020-strategin bör programmet inriktas på vissa klart definierade mål och åtgärder som ger ett tydligt mervärde för unionen och stödet bör inriktas på ett mindre antal åtgärder inom prioriterade områden. I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör tyngdpunkten ligga på områden där tydliga gränsöverskridande frågor eller frågor som rör den inre marknaden står på spel eller där ett unionssamarbete kan ge betydande fördelar och effektivitetsvinster.

(6)

Programmet bör främja åtgärder på områden där det finns ett mervärde för unionen som kan påvisas på grundval av följande: utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna, stöd till nätverk för kunskapsdelning eller ömsesidigt lärande, hantering av gränsöverskridande hot så att riskerna minskas och följderna begränsas, åtgärder för vissa problem som rör den inre marknaden och där unionen har betydande legitimitet för att garantera högkvalitativa lösningar i alla medlemsstater, se till att innovationspotentialen inom hälso- och sjukvårdsområdet tas tillvara, åtgärder som kan leda till ett riktmärkningssystem som underlättar välgrundat beslutsfattande på unionsnivå samt föbättrad effentivitet genom att resursslöseri på grund av dubbelarbete undviks och de ekonomiska resurserna utnyttjas på bästa sätt.

(7)

Programmet bör genomföras på ett sådant sätt att medlemsstaternas ansvar för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik samt för att organisera och ge hälso- och sjukvård respekteras.

(8)

Enligt WHO:s hälsorapport för Europa 2009 finns det utrymme för ökade investeringar i folkhälsa och i hälso- och sjukvårdssystemen. I detta hänseende uppmuntras medlemsstaterna att prioritera bättre folkhälsa i sina nationella program och dra nytta av den ökade medvetenheten om möjligheterna till unionsfinansiering på hälsoområdet. Därför bör programmet göra det lättare att integrera dess resultat i nationell hälso- och sjukvårdspolitik.

(9)

Innovation inom hälsoområdet bör betraktas som en folkhälsostrategi som inte är begränsad till tekniska framsteg i form av produkter och tjänster. Främjande av innovation i fråga om folkhälsoåtgärder, förebyggande strategier, förvaltning av hälso- och sjukvårdssystemet och organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvårdstjänster samt medicinsk vård, bland annat hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande interventioner, har potential att förbättra folkhälsan, förbättra vårdkvaliteten för patienterna och uppfylla behov som inte tillgodosetts och dessutom förbättra aktörernas konkurrenskraft och göra hälso- och sjukvårdstjänsterna samt den medicinska vården mer kostnadseffektiv och hållbar. Därför bör programmet stimulera ett frivilligt utnyttjande av innovation i hälso- och sjukvården, med beaktande av de gemensamma värderingar och principer i Europeiska unionens hälso- och sjukvårdssystem som anges i rådets slutsatser från den 2 juni 2006 (6).

(10)

Programmet bör, i synnerhet med tanke på den ekonomiska krisen, bidra till att motverka ojämlikhet i fråga om hälsa och främja jämlikhet och solidaritet med hjälp av åtgärder inom de olika målen och genom att uppmuntra och underlätta utbytet av god praxis.

(11)

Enligt artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget ska unionen främja jämställdhet mellan män och kvinnor och söka bekämpa diskriminering. Följaktligen bör programmet stödja integrering av målen jämställdhet och icke-diskriminering i alla sina åtgärder.

(12)

Patienterna behöver, bland annat genom ökade hälsokunskaper, få verktyg för att hantera sin hälsa och hälso- och sjukvård mer aktivt, för att förebygga ohälsa och fatta väl underbyggda beslut. Insynen i systemen för hälso- och sjukvård och patienternas tillgång till tillförlitlig, oberoende och användarvänlig information bör optimeras. Praxis inom hälso- och sjukvården bör präglas av återkoppling från och kommunikation med patienterna. Stöd till medlemsstaterna, patientorganisationer och berörda parter är nödvändigt och bör samordnas på unionsnivå så att man på ett effektivt sätt hjälper patienterna, särskilt de som lider av sällsynta sjukdomar, att dra nytta av gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

(13)

Det är avgörande för hälso- och sjukvårdssystemens effektivitet och för patientsäkerheten att minska bördan av resistenta infektioner och vårdrelaterade infektioner och säkra tillgången till effektiva antimikrobiella medel. Programmet bör ge stöd till varaktiga insatser för bättre analysmetoder för att upptäcka och undvika antimikrobiell resistens och förbättra kontaktnätet mellan alla berörda aktörer inom hälso- och sjukvården, inklusive inom veterinärsektorn, när det gäller hantering av antimikrobiell resistens.

(14)

I ett samhälle med en åldrande befolkning kan välriktade investeringar för att främja hälsa och förebygga sjukdomar öka antalet "friska levnadsår" och på så sätt göra det möjligt för äldre att vara friska och aktiva upp i högre ålder. Kroniska sjukdomar ligger bakom över 80 % av de förtida dödsfallen i unionen. Programmet bör kartlägga, sprida och främja utnyttjandet av evidensbaserad och god praxis för kostnadseffektiva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder med särskild inriktning på de centrala riskfaktorerna, nämligen tobaksbruk, narkotikamissbruk, skadlig alkoholkonsummtion och ohälsosamma kostvanor, fetma och fysisk inaktivitetsamt hiv/aids, tuberkulos och hepatit. Effektiva förebyggande åtgärder skulle bidra till att öka hälso- och sjukvårdssystemens finansiella hållbarhet. Programmet bör, inom ramen för ett jämställdhetsperspektiv, bidra till sjukdomsförebyggande i alla dess aspekter (primärt, sekundärt och tertiärt förbyggande) under unionsmedborgarnas hela livslängd, hälsofrämjande samt verka för miljöer som stöder en hälsosam livsstil med beaktande av bakomliggande sociala faktorer och miljöfaktorer liksom vissa funktionsnedsättningars hälsopåverkan.

(15)

För att minimera konsekvenserna för folkhälsan av gränsöverskridande hot mot människors hälsa enligt med Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU (7), som kan omfatta allt från masskontaminering orsakad av kemiska incidenter till pandemier, exempelvis de sjukdomshot som varit aktuella på senare år, från E. coli till influensavirusstammen H1N1 och sars (svår akut respiratorisk sjukdom), eller hälsoeffekter som beror på befolkningens ökande rörlighet, ska programmet bidra till att skapa och upprätthålla robusta mekanismer och verktyg för att upptäcka, bedöma och hantera större gränsöverskridande hot mot hälsan. På grund av arten av dessa hot bör programmet stödja samordnade folkhälsoåtgärder på unionsnivå för att ta itu med olika aspekter av gränsöverskridande hälsohot som bygger på planering för beredskap och insatser, robust och tillförlitlig riskbedömning och en stark organisation för risk- och krishantering. I detta sammanhang är det viktigt att programmet kan dra nytta av att det kompletterar arbetsprogrammet för Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 (8), i kampen mot smittsamma sjukdomar och de verksamheter som stöds genom unionens program för forskning och innovation. Det bör göras särskilda ansträngningar för att garantera enhetlighet och synergieffekter mellan programmet och globala insatser inom hälsoområdet som genomförs inom ramen för andra unionsprogram och unionsinstrument, särskilt när det gäller influensa, hiv/aids, tuberkulos och andra gränsöverskridande hot mot hälsan i tredjeländer.

(16)

Åtgärder inom ramen för programmet bör också kunna omfatta gränsöverskridande hälsohot som orsakas av biologiska och kemiska incidenter, miljön och klimatförändringar. I kommissionens meddelande En budget för Europa 2020 åtar sig kommissionen att integrera klimatförändringar i unionens övergripande utgiftsprogram och att avsätta minst 20 % av unionens budget till mål som rör klimatåtgärder. Utgifterna i programmet enligt det särskilda målet avseende allvarliga gränsöverskridande hälsohot bör generellt sett bidra till att dessa mål uppnås genom åtgärder som rör hot mot hälsan som har samband med klimatförändringar. Kommissionen bör lämna information om utgifter som rör klimatförändringar i programmet.

(17)

I enlighet med artikel 114 i EUF-fördraget ska en hög hälsoskyddsnivå säkerställas genom den lagstiftning som unionen antar för att upprätta den inre marknaden och få den att fungera. I linje med det målet bör programmet innebära att särskilda ansträngningar görs för att stödja åtgärder som föreskrivs i och bidrar till målen för unionens lagstiftning på områdena smittsamma sjukdomar och andra hälsohot, mänskliga vävnader och celler, blod, mänskliga organ, läkemedel, medicintekniska produkter patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård samt tobaksvaror och reklam för tobaksvaror.

(18)

Programmet bör främja evidensbaserat beslutsfattande genom att bidra till ett informations- och kunskapssystem inom hälso- och sjukvårdsområdet, med beaktande av den relevanta verksamhet som bedrivs av internationella organisationer, t.ex. WHO och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Detta system bör bland annat innefatta användningen av befintliga instrument och, i lämpliga fall, utveckling av standardiserad hälsoinformation och standardiserade verktyg för hälsoövervakning, insamling och analys av hälsodata, stöd till de vetenskapliga kommittéerna som inrättats i enlighet med kommissionens beslut 2008/721/EG (9) och en bred spridning av programmets resultat.

(19)

Unionens politik på hälsoområdet syftar till att komplettera och stödja nationell hälso- och sjukvårdspolitik, uppmuntra samarbete mellan medlemsstaterna och främja samordning mellan deras program. Utbyte av god praxis är ett viktigt instrument i den politiken. Ett sådant utbyte bör tillåta nationella myndigheter att dra nytta av effektiva lösningar som har tagits fram i andra medlemsstater, minska dubbelarbete och ge bättre valuta för pengarna genom att främja innovativa lösningar på hälsoområdet. Programmet bör därför fokusera främst på samarbete med medlemsstaternas behöriga myndigheter med ansvar för hälso- och sjukvård och tillhandahålla incitament som ger ett bredare deltagande från alla medlemsstaters sida i enlighet med rekommendationerna i utvärderingarna av tidigare hälsoprogram. Särskilt medlemsstater vilkas bruttonationalinkomst (BNI) per capita ligger under 90 % av genomsnittet för unionen bör aktivt uppmuntras att delta i åtgärder som samfinansieras av medlemsstaternas behöriga myndigheter med ansvar för hälso- och sjukvårdsområdet eller av organ som agerar på uppdrag av dessa myndigheter. Sådana åtgärder bör anses ha ett exceptionellt nyttovärde och särskilt motsvara målet att underlätta för medlemsstater vars bruttonationalinkomst (BNI) per capita ligger under 90 % av genomsnittet för unionen att delta och att öka deltagandet. Ytterligare lämpligt icke-finansiellt stöd för dessa medlemsstaters deltagande i åtgärderna, t.ex. i fråga om ansökningsförfarande, kunskapsöverföring och utnyttjande av expertis, bör också övervägas.

(20)

Icke-statliga organ och berörda parter inom hälso- och sjukvårdsområdet, särskilt patientorganisationer och hälso- och sjukvårdsanställdas yrkessammanslutningar, spelar en viktig roll för att förse kommissionen med information och råd som behövs för att programmet ska kunna genomföras. I anslutning till detta är det möligt att de kan de behöva bidrag från programmet för sin verksamhet. Därför bör programmet vara tillgängligt för icke-statliga organisationer och patientorganisationer som är verksamma inom folkhälsoområdet och spelar en aktiv roll inom den civila dialogen på unionsnivå, t.ex. genom deltagande i rådgivande grupper, och på så sätt bidrar till att programmets särskilda mål uppnås.

(21)

Programmet bör främja samordning och förhindra överlappning med relaterade unionsprogram och unionsåtgärder genom att i förekommande fall främja utnyttjande av innovativa genombrott från forskning i hälso- och sjukvårdssektorn. Unionens övriga fonder och program bör utnyttjas på lämpligt sätt, särskilt ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (Horisont 2020), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1290/2013 (10), och resultaten av dessa program, strukturfonderna, programmet för sysselsättning och social innovation, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013 (11), Europeiska unionens solidaritetsfond, inrättad genom rådets förordning (EG) nr 2012/2002 (12),

unionens arbetsmiljöstrategi 2007–2012, programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme), inrättat Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/2013 (13), ramprogrammet för miljö och klimatpolitik (Life), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/2013 (14), konsumentprogrammet, programmet Rättsliga frågor, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1382/2013 (15), det gemensamma programmet för it-stöd i boendet, programmet för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott (Erasmus+), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 (16), programmet för europeisk statistik, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 99/2013 (17), och det europeiska innovationspartnerskapet om aktivt och hälsosamt åldrande inom respektive verksamheter.

(22)

Enligt artikel 168.3 i EUF-fördraget ska unionen och medlemsstaterna främja samarbetet med tredjeländer och behöriga internationella institutioner på folkhälsoområdet. Därför ska programmet vara öppet för deltagande från tredjeländer, bl.a. anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi, länder i Europeiska frihandelsavtalet (Efta)/Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), grannländer och länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken samt andra länder i enlighet med de villkor som fastställs genom ett relevant bilateralt eller multilateralt avtal.

(23)

Man bör främja lämpliga relationer med tredjeländer som inte deltar i programmet för att bidra till att programmålen uppnås, med beaktande av eventuella relevanta avtal mellan de berörda länderna och unionen. Detta skulle kunna innebära att unionen anordnar hälsoevenemang eller att tredjeländer satsar på verksamhet som kompletterar de åtgärder som finansieras genom programmet på områden av gemensamt intresse, men bör inte innebära något finansiellt bidrag genom programmet.

(24)

För att kunna maximera ändamålsenligheten och effektiviteten för åtgärder på unionsnivå och internationell nivå, och för att genomföra programmet, bör det utvecklas samarbete med relevanta internationella organisationer, såsom Förenta nationerna och dess specialiserade organ, i synnerhet WHO, samt med Europarådet och OECD.

(25)

Programmet bör löpa under sju år så att det anpassas till löptiden för den fleråriga budgetramen enligt rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (18). I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela den tid somprogrammet pågår, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (19), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(26)

I enlighet med artikel 54 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (20) utgör den här förordningen den rättsliga grunden för åtgärden och genomförandet av programmet.

(27)

För att garantera kontinuiteten i det finansiella stöd som ges inom ramen för programmet till administrationskostnader för organen bör kommissionen i det årliga arbetsprogrammet för 2014 kunna anse att kostnader som direkt är kopplade till genomförandet av de verksamheter som stöds ska vara stödberättigande, även om mottagaren ådrog sig dem innan finansieringsansökan lämnades in.

(28)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning genom de årliga arbetsprogrammen bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (21).

(29)

Programmet bör genomföras med full hänsyn till öppenhetsprincipen. Budgetresurserna bör fördelas mellan programmets olika mål på ett balanserat sätt under hela den tid programmet pågår, med beaktande av de sannolika fördelarna för främjande av hälsa. Lämpliga åtgärder inom ramen för programmets särskilda mål och med ett påtagligt mervärde för unionen bör väljas ut för och finansieras genom programmet. De årliga arbetsprogrammen ska framför allt innehålla de huvudsakliga urvalskriterier som gäller för potentiella mottagare, i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, så att det garanteras att stödmottagarna har den ekonomiska och praktiska kapacitet som behövs för att genomföra verksamhet som finansieras genom programmet och, vid behov, den bevisning som krävs för att styrka sitt oberoende.

(30)

Programmets värde och effekt bör regelbundet ses över och utvärderas. Vid utvärderingen av programmet bör hänsyn tas till att programmålen kanske inte hinner uppnås inom programperioden. Efter programmets halva löptid, dock senast den 30 juni 2017, bör en rapport om utvärdering efter halva tiden upprättas så att det kan göras en bedömning av läget i genomförandet av programmets tematiska prioriteringar.

(31)

I syfte att programmet till fullo ska kunna utnyttja det som framkommer i rapporten om utvärdering efter halva tiden av programmets genomförande och möjliggöra eventuella anpassningar som behövs för att uppnå dess mål, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på strykningar av något av de tematiska prioriteringar som anges i denna förordning eller tillägg av nya tematiska prioriteringar i denna förordning. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(32)

Samarbete mellan nationella myndigheter är nödvändigt för att garantera att alla potentiella sökande får tillgång till information och kan delta på lika villkor samt att de får tillgång till den kunskap som genereras genom programmet tillsammans med de olika intressenterna i den nationella hälso- och sjukvården. Därför bör medlemsstaterna utse nationella kontaktpunkter som stöd till denna verksamhet.

(33)

Vid tillämpningen av förordningen bör kommissionen samråda med relevanta experter, däribland de nationella kontaktpunkterna.

(34)

Under hela utgiftscykeln bör unionens ekonomiska intressen skyddas med hjälp av proportionella åtgärder som ska göra det möjligt att förebygga, spåra och utreda oriktigheter, att återkräva sådana medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt och att fastställa sanktioner vid behov.

(35)

En övergång mellan programmet och det tidigare program som det ersätter bör säkerställas, särskilt i fråga om kontinuiteten hos fleråriga arrangemang för programmets förvaltning, t.ex. finansiering av tekniskt och administrativt stöd. Från och med den 1 januari 2021 bör anslagen för det tekniska och administrativa stödet vid behov täcka utgifterna för förvaltningen av åtgärder som inte slutförts före utgången av 2020.

(36)

Eftersom de allmänna målen för denna förordning, nämligen att komplettera, stödja och ge ett mervärde åt den politik som förs i medlemsstaterna för att förbättra unionsbefolkningens hälsa och minska ojämlikhet i fråga om hälsa genom att främja hälsa, stimulera innovation på hälso- och sjukvårdsområdet, göra hälso- och sjukvårdssystemen hållbarare och skydda unionens medborgare mot allvarliga gränsöverskridande hälsohot, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av förordningens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(37)

Denna förordning ersätter beslut nr 1350/2007/EG. Det beslutet bör därför upphöra att gälla.

(38)

Det är lämpligt att säkerställa en smidig, oavbruten övergång mellan det tidigare programmet på hälsoområdet (2008–2013) och programmet och att anpassa löptiden för programmet till förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013. Programmet bör därför tillämpas från och med den 1 januari 2014.

1.

För att främja hälsa, förebygga sjukdomar och verka för miljöer som stöder hälsosamma livsstilar: kartlägga, sprida och främja utnyttjandet av evidensbaserad och god praxis för kostnadseffektiva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder genom att särskilt inrikta sig på centrala livsstilsrelaterade riskfaktorer med fokus på mervärde för unionen.

Detta mål ska mätas bl.a. genom att man kontrollerar ökningen av antalet medlemsstater som medverkar till att främja god hälsa och förebygga sjukdomar med hjälp av evidensbaserad och god praxis genom åtgärder och verksamhet på lämplig nivå i medlemsstaterna.

2.

För att skydda unionsmedborgarna från allvarliga gränsöverskridande hälsohot: identifiera och utveckla samordnade strategier och främja genomförandet av dessa för bättre beredskap och samordning vid hälsokriser.

Detta mål ska mätas bl.a. genom att man kontrollerar ökningen av antalet medlemsstater som integrerar de samordnade strategierna när de utformar sina beredskapsplaner.

3.

För att stödja kapacitetsuppbyggnaden på folkhälsoområdet och bidra till innovativa, effektiva och hållbara hälso- och sjukvårdssystem: identifiera och utforma verktyg och mekanismer på unionsnivå för att hantera bristen på personal och ekonomiska resurser, och underlätta frivilligt införande av innovativa lösningar inom interventionsstrategier och förebyggande strategier för folkhälsa.

Detta mål ska mätas bl.a. genom att man kontrollerar ökningen i fråga om rådgivning och antalet medlemsstater som använder de verktyg och mekanismer som identifierats för att bidra till effektiva resultat i hälso- och sjukvårdssystemen.

4.

För att förbättra tillgången till bättre och tryggare hälso- och sjukvård för unionsmedborgarna: öka tillgången till medicinsk sakkunskap och information om specifika sjukdomar över nationsgränser, göra det enklare att tillämpa forskningsresultat samt utarbeta verktyg för att förbättra vårdkvaliteten och patientsäkerheten, bland annat genom åtgärder som bidrar till att förbättra hälsokunskaperna.

Detta mål ska mätas bl.a. genom att man kontrollerar ökningen av antalet europeiska referensnätverk som inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU (22) (nedan kallade europeiska referensnätverk), ökningen av antalet vårdgivare och kompetenscentrum som deltar i de europeiska referensnätverken och ökningen av antalet medlemsstater som använder de framtagna verktygen.

a)

anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidater som omfattas av en föranslutningsstrategi, i enlighet med de allmänna principerna och villkoren för deras deltagande i unionsprogram enligt respektive ramavtal, beslut av associationsrådet eller motsvarande avtal,

b)

Efta/EES-länderna i enlighet med de villkor som fastställs i EES-avtalet,

c)

grannländer och länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken i enlighet med de villkor som fastställs i ett relevant bilateralt eller multilateralt avtal,

d)

andra länder i enlighet med de villkor som fastställs i ett relevant bilateralt eller multilateralt avtal.

a)

åtgärder med ett påtagligt mervärde för unionen som samfinansieras av de behöriga myndigheterna med ansvar för hälso- och sjukvård i medlemsstaterna eller i tredjeländer som deltar i programmet i enlighet med artikel 6 eller av organ inom den offentliga sektorn och icke-statliga organisationer, som avses i artikel 8.1, som agerar enskilt eller som ett nätverk på uppdrag av dessa behöriga myndigheter,

b)

åtgärder med ett påtagligt mervärde för unionen, uttryckligen föreskrivet och vederbörligen motiverat i de årliga arbetsprogrammen, som samfinansieras av andra offentliga, icke-statliga eller privata organ, i enlighet med artikel 8.1, bl.a. internationella organisationer som är verksamma på hälsoområdet och, i det senare fallet, i förekommande fall utan föregående ansökningsomgång,

c)

administrationskostnader för icke-statliga organ, i enlighet med artikel 8.2, i de fall då det finansiella stödet är nödvändigt för att ett eller flera av programmets särskilda mål ska uppnås.

a)

minst 30 % av budgeten för den föreslagna åtgärden har anslagits till medlemsstater vars bruttonationalinkomst (BNI) per capita är lägre än 90 % av unionsgenomsnittet, och

b)

organ från minst 14 deltagande länder deltar i åtgärden, varav minst fyra är länder vars BNI per capita är lägre än 90 % av unionsgenomsnittet.

a)

De är icke-statliga, drivs inte i vinstsyfte och är oberoende av näringslivs-, handels- och företagsintressen eller andra motstridiga intressen.

b)

De bedriver folkhälsoverksamhet, fyller en faktisk funktion i den civila dialogen på unionsnivå och strävar efter att uppnå minst ett av de särskilda målen för programmet.

c)

De bedriver verksamhet på unionsnivå och i minst hälften av medlemsstaterna och har en balanserad geografisk täckning i unionen.

a)

Om det inte är möjligt att genomföra eller uppnå en eller flera av de tematiska prioriteringar som anges i bilaga I i enlighet med programmets mål och inom programmets återstående löptid.

b)

Huruvida utvärderingen slagit fast en eller flera specifika, viktiga tematiska prioriteringar som inte anges i bilaga I, men som har blivit nödvändiga för att kunna uppnå programmets allmänna och särskilda mål.

c)

Skälen för det som framkommit enligt leden a och b.

21.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 86/14

(1)

Telekommunikationsnät och -tjänster blir i allt högre grad internetbaserade infrastrukturer, där bredbandsnät och digitala tjänster har ett nära samband. Internet är på väg att bli den dominerande plattformen för kommunikation, tjänster, utbildning, deltagande i samhällsliv och politik, kulturellt innehåll samt affärsverksamhet. Därför är den transeuropeiska tillgången till omfattande, säker internetuppkoppling med hög hastighet och digitala tjänster i allmänhetens intresse av avgörande betydelse för den sociala och ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften, den sociala integrationen och den inre marknaden.

(2)

Den 17 juni 2010 gav Europeiska rådet sitt stöd till kommissionens meddelande av den 26 augusti 2010 om en digital agenda för Europa, som syftar till att lägga upp en plan för att maximera informations- och kommunikationsteknikens sociala och ekonomiska potential. Den syftar till att stimulera tillgång och efterfrågan på konkurrenskraftig infrastruktur för höghastighetsinternet och internetbaserade digitala tjänster med sikte på utvecklingen mot en verklig digital inre marknad, vilket är en förutsättning för smart och hållbar tillväxt för alla.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 (4) fastställs villkoren, metoderna och förfarandena för finansiellt stöd från unionen till transeuropeiska nät inom sektorerna transport, telekommunikation och energinfrastrukturer. I och med att det finns samma typ av utmaningar och möjligheter inom de sektorer som omfattas av Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), finns det stort utrymme för att utnyttja synergieffekter, inbegripet genom att kombinera finansiering från FSE med andra finansieringskällor.

(4)

Det finns redan ett stort antal gränsöverskridande digitala tjänster för utbyten mellan europeiska offentliga förvaltningar till stöd för unionspolitik. Vid tillhandahållande av nya lösningar är det viktigt att utnyttja befintliga lösningar som införts inom ramen för andra europeiska initiativ, att undvika dubbelarbete och att säkerställa samordning och anpassning av metoder och lösningar inom olika initiativ och politiska strategier, såsom ISA-programmet inrättat genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 922/2009/EG (5) Fiscalis-programmet inrättatat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 (6) och Horisont 2020 inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (7). Det är likaledes viktigt att lösningarna överensstämmer med antagna internationella och/eller europeiska standarder eller öppna specifikationer för interoperabilitet, särskilt de som fastställs av kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (8), och andra relevanta specifikationer och riktlinjer, som det europeiska ramverket för interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster.

(5)

Utvecklingen av bredbandsnät med hög hastighet kommer att dra nytta av europeiska tekniska standarder. Om unionen ska spela en framträdande roll inom telekommunikationssektorn, behöver unionen satsa på forsknings- och utvecklingsprogram och ökad övervakning av standardiseringsförfaranden.

(6)

Storskaliga pilotprojekt mellan medlemsstater som samfinansieras av programmet för konkurrenskraft (9) och innovation, såsom Peppol, Stork, epSOS, eCodex och Spocs, har validerat viktiga gränsöverskridande digitala tjänster på den inre marknaden, baserade på gemensamma byggstenar, vilka håller på att befästas genom eSENS-projektet. Dessa pilotprojekt har redan kommit så långt i utvecklingen att de nu eller inom en nära framtid kan införas. Befintliga projekt av gemensamt intresse har redan visat att det finns ett klart mervärde med åtgärder på europeisk nivå, t.ex. inom områdena kulturarv (Europeana), skydd av barn (säkrare internet) och social trygghet (EESSI), medan andra projekt har föreslagits, t.ex. inom området konsumentskydd (ODR).

(7)

När det gäller infrastrukturer för digitala tjänster bör byggstenarna ha företräde framför andra infrastrukturer för digitala tjänster, eftersom de är en förutsättning för dessa. Infrastrukturer för digitala tjänster bör bland annat skapa ett europeiskt mervärde och tillgodose styrkta behov. De bör vara tillräckligt utvecklade, både tekniskt och operativt, för att kunna införas, vilket bör ha visats genom lyckade pilotprojekt. De bör baseras på en konkret hållbarhetsplan som säkerställer driften av kärnplattformar på medellång till lång sikt, även efter FSE. Finansiellt stöd inom ramen för denna förordning bör därför när så är möjligt fasas ut över tiden, och andra finansieringskällor än FSE bör mobiliseras när så är lämpligt.

(8)

Det är viktigt att finansiera infrastrukturer för digitala tjänster som krävs för att fullgöra rättsliga förpliktelser enligt unionsrätten och/eller som utvecklar eller tillhandahåller byggstenar, med stora potentiella effekter på utvecklingen av paneuropeiska offentliga tjänster, så att man stöder många infrastrukturer för digitala tjänster och gradvis bygger upp ett europeiskt ekosystem för interoperabilitet. I detta sammanhang avser rättsliga förpliktelser särskilda bestämmelser som kräver antingen utveckling eller användning av infrastruktur för digitala tjänster eller som kräver resultat som endast kan uppnås genom europeiska infrastrukturer för digitala tjänster.

(9)

Väletablerade infrastrukturer för digitala tjänster, Europeana och säkrare internet för barn bör prioriteras när det gäller finansiering. Framför allt bör kontinuiteten i unionens finansiering från andra unionssprogram till FSE säkerställas under de första åren av den fleråriga budgetram för perioden 2014-2020 som fastställs genom rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (10) för att möjliggöra ett oavbrutet och framgångsrikt tillhandahållande av tjänster på samma nivå som inom ramen för det nuvarande finansieringsprogrammet. Den 10 maj 2012 betonade rådet den avgörande betydelsen av att säkerställa den långsiktiga genomförbarheten för Europeana inbegripet vad beträffar styrning och finansiering. (11)

(10)

En säker, inkluderande och positiv onlinemiljö för barn och ungdomar bör säkerställas. Som en avgörande åtgärd för att skydda och stärka barns rättigheter i onlinemiljön bör verksamheten i programmet för ett säkrare internet säkerställas efter 2014. Genom genomförande av denna förordning bör genomförandet av den europeiska strategin för ett bättre internet för barn på unionsnivå samt på nationell nivå få finansiellt stöd, särskilt när det gäller centrumen för ett säkrare internet (SIC – Safer Internet Centres) i medlemsstaterna. Verksamheten vid dessa centrum, inbegripet kontaktpunkter för ökad medvetenhet och andra verksamheter för ökad medvetenhet, hjälplinjer dit barn, föräldrar och vårdnadshavare kan vända sig för att få information om hur barn bäst kan använda internet samt journummer för rapportering av innehåll som utgör sexuella övergrepp mot barn på internet, är grundläggande element och en förutsättning för att strategin ska lyckas.

(11)

En framtida unionsrättsakt om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden ska fastställa de exakta kraven och villkoren för ömsesidigt erkännande av grundläggande funktioner, nedan kallade byggstenarna i de digitala tjänsteinfrastrukturerna. Den akten kommer att omfatta flera av de viktigaste byggstenarna, exempelvis elektronisk identifiering och elektronisk signatur, som en del av de projekt av gemensamt intresse som återfinns i bilagan till den här förordningen.

(12)

Infrastrukturer för digitala tjänster som införs i enlighet med beslut nr 922/2009/EG kommer att underlätta gränsöverskridande och sektorsöverskridande elektronisk samverkan mellan europeiska offentliga förvaltningar. Detta kommer i sin tur att möjliggöra tillhandahållandet av grundläggande tjänster inom bland annat sådana områden som elektronisk identifiering och elektronisk autentisering och elektronisk upphandling, sammankoppling av företagsregister över gränser, interoperabla och gränsöverskridande elektroniska hälso- och sjukvårdstjänster samt samarbete över gränserna om it-säkerhet, vilket bidrar till den digitala inre marknaden. Sådan samverkan mellan förvaltningar kommer att uppnås genom inrättande och/eller förbättring av interoperabla kärnplattformar, som bygger på befintliga gemensamma byggstenar och/eller tillhandahåller kompletterande byggstenar som krävs för utvecklingen av andra kärnplattformar, samt besläktade bastjänster som kopplar ihop nationella infrastrukturer med kärnplattformar för tillhandahållande av gränsöverskridande digitala tjänster.

(13)

Medlemsstaterna bör uppmuntra lokala och regionala myndigheter att fullt ut och på ett effektivt sätt delta i styrningen av infrastrukturerna för digitala tjänster och se till att projekt av gemensamt intresse som rör gränsöverskridande tillhandahållande av e-förvaltningstjänster tar hänsyn till EIF-rekommendationerna.

(14)

I sin resolution av den 6 juli 2011 om den europeiska bredbandssektorn: investeringar i digitalt baserad tillväxt (12) betonade Europaparlamentet att bredbandstjänster är av avgörande vikt för konkurrenskraften hos unionens näringsliv och på ett betydande sätt bidrar till den ekonomiska tillväxten, den sociala sammanhållningen och sysselsättning av hög kvalitet inom unionen. Investeringar i den allra senaste, framtidssäkrade tekniken är av avgörande betydelse om unionen ska kunna utgöra ett centrum för innovation, kunskap och tjänster.

(15)

En europeisk marknad med nästan 500 miljoner människor som är anslutna till höghastighetsbredband skulle fungera som en spjutspets för utvecklingen av den inre marknaden och skapa en globalt sett unik kritisk massa av användare, där alla regioner exponeras för nya möjligheter och där varje användare ges ett ökat värde och unionen får möjlighet att bli en världsledande kunskapsbaserad ekonomi. En snabb utbyggnad av bredbandsnät med hög hastighet är avgörande för utvecklingen av unionens produktivitet och för framväxten av nya företag och småföretag som kan bli ledande inom olika sektorer, såsom hälso- och sjukvård, tillverkning och tjänsteindustrin.

(16)

Kombinationen av nya möjligheter när det gäller infrastruktur och nya, innovativa och interoperabla tjänster bör skapa en god cirkel genom att stimulera till ökad efterfrågan på höghastighetsbredband, som det från kommersiell synpunkt vore klokt att tillgodose.

(17)

I den digitala agendan för Europa anges att alla européer senast 2020 bör ha tillgång till internethastigheter över 30 Mbps och att 50 % eller mer av de europeiska hushållen bör abonnera på internetanslutningar över 100 Mbps.

(18)

Med tanke på den snabba utvecklingen av digitala tjänster och tillämpningar som kräver allt snabbare internetförbindelser och den snabba utvecklingen av den toppmodern teknik som möjliggör detta är det lämpligt att inom ramen för en utvärdering av den digitala agendan för Europa beakta översynen av bredbandsmålen för 2020 för att säkerställa att unionen har konkurrenskraftiga bredbandshastigheter i jämförelse med andra ekonomier i världen.

(19)

En del av bredbandsprojekten bör visa högre ambitioner och sikta mot högre hastigheter och därigenom tjäna som pilotprojekt för snabbare anslutningsmöjligheter och modeller som kan reproduceras.

(20)

I sin resolution av den 12 september 2013 om den digitala agendan för tillväxt, rörlighet och sysselsättning: dags att lägga i en högre växel betonade Europaparlamentet att det bör vara ett mål för en reviderad framtidsinriktad digital agenda för Europa att alla hushåll i unionen till år 2020 har bredbandsuppkoppling som kan leverera 100 megabit/sekund, och att 50 % av hushållen abonnerar på 1 gigabit/sekund eller mer.

(21)

Den privata sektorn bör vara ledande i utbyggnaden och moderniseringen av bredbandsnät, med stöd av en konkurrensfrämjande och investeringsvänlig rättslig ram. Då de privata investeringarna inte räcker, bör medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå målen för den digitala agendan för Europa. Det offentliga finansiella bredbandsstödet bör begränsas till program eller initiativ som är inriktade på projekt som den privata sektorn inte kan finansiera på egen hand, vilket bekräftas genom en förhandsutvärdering där marknadsmisslyckanden och suboptimala investeringssituationer identifieras, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (13).

(22)

Finansieringsinstrument för bredbandsnät får inte otillbörligen snedvrida konkurrensen, tränga ut privata investeringar eller avskräcka privata operatörer från att investera. De bör i synnerhet vara förenliga med artiklarna 101, 102, 106 och 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) samt i förekommande fall med unionens riktlinjer för tillämpningen av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät.

(23)

Offentlig finansiering av bredbandsnät får användas endast för infrastrukturer som är förenliga med tillämplig rätt, särskilt konkurrensrätten, och med tillträdesskyldigheterna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG (14).

(24)

Eftersom de ekonomiska resurser som är tillgängliga inom FSE är begränsade, bör det finansiella stödet inriktas på inrättandet av finansieringsmekanismer på unionsnivå som kan locka till sig ytterligare investeringar och främja en multiplikatoreffekt och därigenom underlätta en effektiv användning av privata och andra offentliga medel för investeringar. På så sätt möjliggörs bidrag från näringslivet och institutionella aktörer som är betydligt mer omfattande än de finansieringsnivåer som kan erhållas direkt från FSE.

(25)

Eftersom de ekonomiska resurser som är tillgängliga inom FSE är begränsade och för att säkerställa tillräcklig finansiering för infrastrukturer för digitala tjänster, bör det sammanlagda budgetanslaget till bredband inte överstiga det minimibelopp som är nödvändigt för att inrätta en kostnadseffektiv åtgärd, som bör fastställas genom en förhandsbedömning där man beaktar bland annat typen av planerade finansieringsinstrument, den möjliga hävstångseffekten för minsta möjliga effektiva projektportfölj samt marknadsvillkoren.

(26)

Stödet till bredbandsutbyggnad från FSE bör komplettera det stöd som tillhandahålls inom ramen för andra unionsprogram och unionsinitiativ, inbegripet de europeiska struktur- och investeringsfonderna, i de fall då man vid en förhandsbedömning identifierar marknadsbrister eller suboptimala investeringssituationer och där så beslutas av förvaltningsmyndigheter. Det finansiella stödet till bredbandsutbyggnad från FSE bör bidra till medlemsstaternas insatser både direkt och genom att fungera som ett investeringsverktyg för frivilliga, öronmärkta bidrag från andra källor, inklusive de europeiska struktur- och investeringsfonderna, och på så sätt göra det möjligt för medlemsstaterna att dra nytta av kunnandet och skaleffekterna av faciliteter som förvaltas av unionen med sikte på att öka de offentliga utgifternas effektivitet.

(27)

För att kunna säkerställa största möjliga ekonomisk nytta och med tanke på de begränsade resurserna bör finansieringen från FSE vara tillgänglig för projekt som bygger på den för det specifika projektet mest lämpade tekniken, som kan bidra till att ge incitament till innovativa företagsmodeller och som visar stor potential för att kunna reproduceras. Om projekt finansieras genom frivilliga bidrag inom ramen för FSE, såsom europeiska struktur- och innovationsfonder eller genom nationell eller regional finansiering, bör kriterierna för stödberättigande vara mer flexibla och bland annat ta hänsyn till den specifika situationen och de specifika förhållandena inom de områden som sådan finansiering är avsedd att tjäna.

(28)

Unionen får stödja utbyggnaden av bredbandsnät som bidrar till målen för den digitala agendan för Europa på alla slags områden. Minskningen av den digitala klyftan samt ökningen av den digitala delaktigheten är viktiga mål i den digitala agendan för Europa. Alla unionens åtgärder på bredbandsområdet bör därför ta upp de särskilda behoven i städers ytterområden, landsbygdsområden och i synnerhet glesbygd och mindre utvecklade regioner, som har behov av att få tillgång till anslutningarna. Detta innefattar utbyggnaden av bredbandsnät för att förbinda öar, inlandsområden, bergsområden, avlägsna områden och perifera områden, inbegripet ömedlemsstater, med unionens centrala områden, och/eller åtgärder för att förbättra tillförlitligheten eller prestandan för anslutningar mellan sådana områden och unionens centrala områden.

(29)

För att fullborda den digitala inre marknaden bör man främja kompatibiliteten mellan programmet för FSE och nationella och regionala bredbandsåtgärder.

(30)

Vid genomförandet av denna förordning bör formerna för finansiellt stöd anpassas till åtgärderna i fråga. När det gäller infrastrukturer för digitala tjänster bör därför kärnplattformar som inte kan finansieras från andra källor prioriteras för finansiering genom upphandling eller i undantagsfall genom bidrag, medan bastjänster endast bör ges begränsat finansiellt stöd från FSE. Allt finansiellt stöd från fonden bör syfta till en effektiv användning av unionens medel, och därför bör bredbandsnät stödjas genom finansieringsinstrument som ger större hävstångseffekter än bidrag.

(31)

Åtgärder inom ramen för denna förordning bör sträva efter att uppnå synergieffekter och interoperabilitet mellan olika projekt av gemensamt intresse som beskrivs i bilagan samt med andra infrastrukturer, inklusive transport- och energiinfrastrukturer som stöds av FSE, relevanta forskningsinfrastrukturer som stöds av bland annat Horisont 2020 samt relevanta infrastrukturer som stöds av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, samtidigt som dubbelarbete och onödiga administrativa bördor undviks.

(32)

Finansiellt stöd till projekt av gemensamt intresse bör kompletteras med övergripande åtgärder, inklusive tekniskt bistånd, efterfrågestimulerande åtgärder och samordning, som bör syfta till att maximera effekterna av unionsåtgärderna.

(33)

När medel avsätts för åtgärder avseende bredbandsnät bör kommissionen ta vederbörlig hänsyn till resultaten från utvärderingarna av unionens befintliga finansieringsinstrument.

(34)

Kommissionen bör bistås av en expertgrupp med företrädare för alla medlemsstater som bör konsulteras om och bidra till bland annat övervakningen av genomförandet av denna förording, planering, utvärdering och åtgärdande av genomförandeproblem.

(35)

Expertgruppen bör också samarbeta med de enheter som deltar i genomförandet av denna förordning, såsom lokala och regionala myndigheter, internetleverantörer, offentliga nätoperatörer och tillverkare av utrustning samt nationella tillsynsmyndigheter och Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (nedan kallat Berec), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 (15).

(36)

Genom förordning (EU) nr 1316/2013 inrättas en samordningskommitté för FSE, som också är en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (16). Genom förordning (EU) nr 1316/2013 tilldelas också kommissionen befogenheter att i enlighet med granskningsförfarandet anta årliga och fleråriga arbetsprogram, inbegripet inom telekommunikationssektorn, vilken omfattas av denna förordning.. Det är viktigt att i detta avseende klargöra att medlemsstaterna, när frågor som avser denna förordning diskuteras, särskilt utkast till årliga och fleråriga arbetsprogram, bör företrädas av experter inom sektorn för telekommunikationsinfrastruktur i samordningskommittén för FSE.

(37)

Eftersom målen för denna förordning, särskilt samordnad utveckling av transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av den gränsöverskridande karaktärem hos de infrastrukturer som stöds och deras inverkan på hela unionens territorium, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(38)

För att stödja projekt av gemensamt intresse inom sektorerna för transport-, telekommunikations- och energiinfrastrukturer fastställs i förordning (EU) nr 1316/2013 villkoren, metoderna och förfarandena för att bevilja finansiellt stöd från unionen till transeuropeiska nät. Däri fastställs även fördelningen av de resurser som ska vara tillgängliga enligt förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 inom alla tre sektorerna. Förordning (EU) nr 1316/2013 är tillämplig från och med den 1 januari 2014. Det är därför lämpligt att anpassa tillämpningen av den här förordningen till tillämpningen av förordning (EU) nr 1316/2013 och förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013. Därför bör den här förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2014.

(39)

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1336/97/EG (17) bör upphävas.

a)

Målen för och de operativa prioriteringarna för projekt av gemensamt intresse.

b)

Fastställandet av projekt av gemensamt intresse.

c)

De kriterier i enlighet med vilka åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse ska ge rätt till finansiellt stöd från unionen i enlighet med förordning (EU) nr 1316/2013 i samband med utveckling, genomförande, utbyggnad, sammankoppling och interoperabilitet.

d)

Prioriteringarna för finansieringen av projekt av gemensamt intresse.

a)

Ekonomisk tillväxt och stöd till fullbordandet av en fungerande inre marknad till stöd för konkurrenskraften inom den europeiska ekonomin, inklusive små och medelstora företag.

b)

Förbättringar i det dagliga livet för medborgare, företag och offentliga myndigheter på alla nivåer genom främjande av bredbandsnät, de nationella, regionala och lokala bredbandsnätens sammankoppling och interoperabilitet samt icke-diskriminerande tillgång till sådana nät och digital delaktighet.

a)

Interoperabilitet, anslutbarhet, hållbar utbyggnad, drift och uppgradering av transeuropeiska infrastrukturer för digitala tjänster samt samordning på europeisk nivå.

b)

Ett effektivt flöde av privata och offentliga investeringar för att främja utbyggnaden och moderniseringen av bredbandsnät för att bidra till bredbandsmålen i den digitala agendan för Europa.

a)

syfta till inrättande och/eller förbättring av interoperabla och, om möjligt, internationellt kompatibla kärnplattformar, tillsammans med bastjänster för infrastrukturer för digitala tjänster, och

b)

tillhandahålla effektiva investeringsverktyg för bredbandsnät, locka nya kategorier av investerare och projektansvariga och främja reproducerbarhet för innovativa projekt och affärsmodeller.

a)

upphandling och/eller

b)

bidrag.

a)

finansieringsinstrument enligt definitionen i förordning (EU) nr 1316/2013, som ska vara öppna för kompletterande bidrag från andra sektorer av FSE, andra instrument, program och budgetposter i unionens budget samt medlemsstater – inklusive regionala och lokala myndigheter – och andra investerare – inklusive privata investerare i enlighet med artikel 15.2 i förordning (EU) nr 1316/2013, och/eller

b)

en kombination av finansieringsinstrument och bidrag från andra offentliga källor än FSE, oavsett om det är offentliga unionskällor eller nationella källor.

a)

upphandling och/eller

b)

bidrag.

a)

ha en tillräcklig utvecklingsgrad för att kunna genomföras, vilket i synnerhet ska styrkas genom lyckade pilotprojekt inom program som unionens innovations- och forskningsprogram,

b)

bidra till unionens politik och åtgärder till stöd för den inre marknaden,

c)

skapa europeiskt mervärde och ha en strategi och plan för långsiktig hållbarhet, när så är lämpligt genom andra finansieringskällor än Fonden för ett sammanlänkat Europa, vars kvalitet ska visas genom en genomförbarhets- och en kostnadsnyttoanalys; denna strategi ska uppdateras vid behov,

d)

uppfylla antagna internationella och/eller europeiska standarder eller öppna specifikationer och riktlinjer för interoperabilitet, såsom den europeiska interoperabilitetsramen, och utnyttja befintliga lösningar.

a)

De ska på ett betydande sätt bidra till förverkligandet av målen i den digitala agendan för Europa.

b)

Projektutvecklingen och förberedelsearbetet ska ha tillräcklig utvecklingsgrad och stödjas av effektiva genomförandemekanismer.

c)

De ska inriktas på marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer.

d)

De får inte medföra marknadssnedvridning eller tränga ut privata investeringar.

e)

De ska använda den teknik som anses mest lämpad med tanke på behoven i det berörda geografiska området med beaktande av geografiska, sociala och ekonomiska faktorer på grundval av objektiva kriterier och i överensstämmelse med teknikneutraliteten.

f)

De ska använda den teknik som är mest lämpad för det specifika projektet och samtidigt föreslå den bästa avvägningen mellan olika toppmoderna tekniker i fråga om dataflödeskapacitet, överföringssäkerhet, nätverkens motståndskraft och kostnadseffektivitet.

g)

De ska ha stor potential för reproducerbarhet och/eller baseras på innovativa affärsmodeller.

a)

De ska förbereda eller stödja genomförandeåtgärder när det gäller utbyggnad, styrning och åtgärdande av befintliga eller nya genomförandeproblem.

b)

De ska skapa ny efterfrågan på infrastrukturer för digitala tjänster.

a)

övervakning av genomförandet av denna förordning,

b)

beaktande av nationella planer eller nationella strategier, i förekommande fall,

c)

åtgärder för att utvärdera genomförandet av arbetsprogrammet på ett ekonomiskt och tekniskt plan, och

d)

lösningar på befintliga eller nya problem vid projektgenomförandet,

e)

fastställande av strategiska riktlinjer före utarbetandet av de årliga och fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 17 i förordning (EU) nr 1316/2013, med särskilt beaktande av urvalet och upphävandet av åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse och fastställandet av budgetens fördelning samt översynen av de arbetsprogrammen.

a)

tillgången till infrastrukturer för digitala tjänster, mätt utifrån antalet medlemsstater som anslutits till varje infrastruktur för digitala tjänster,

b)

procentandelen medborgare och företag som använder infrastrukturer för digitala tjänster och tillgången till sådana tjänster över gränser, och

c)

den investeringsvolym som lockats till bredbandsområdet och investeringarnas hävstångseffekter för projekt som finansierats genom bidrag från sådana offentliga källor som avses i artikel 5.5 b.

21.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 86/27

(1)

Den 17 mars 2014 antog rådet förordning (EU) nr 269/2014.

(2)

Mot bakgrund av den allvarliga situationen anser rådet att ytterligare personer bör läggas till i den förteckning över fysiska och juridiska personer, enheter och organ som omfattas av restriktiva åtgärder enligt bilaga I till förordning (EU) nr 269/2014.

(3)

Bilaga I till förordning (EU) nr 269/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

21.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 86/30

(1)

Den 17 mars 2014 antog rådet beslut 2014/145/Gusp.

(2)

Mot bakgrund av den allvarliga situationen anser rådet att ytterligare personer bör läggas till i förteckningen över personer, enheter och organ som är föremål för restriktiva åtgärder i bilagan till beslut 2014/145/Gusp.

(3)

Bilagan till beslut 2014/145/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.