12.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/1

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

12.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/3

(1)

Den 12 december 2003 antog Europeiska rådet EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen (nedan kallad EU:s strategi för icke-spridning av massförstörelsevapen), vars kapitel III innehåller en förteckning över de åtgärder mot sådan spridning som måste vidtas såväl inom unionen som i tredjeländer.

(2)

Unionen genomför aktivt EU:s strategi för icke-spridning av massförstörelsevapen och verkställer de åtgärder som anges i kapitel III, exempelvis att utveckla nödvändiga strukturer inom unionen.

(3)

Den 8 december 2008 antog rådet sina slutsatser och dokumentet med titeln Nya handlingslinjer för Europeiska unionen i kampen mot spridning av massförstörelsevapen och bärarsystem för sådana vapen (nedan kallat nya handlingslinjer), där det fastställs att spridning av massförstörelsevapen fortsätter att utgöra ett av de största hoten mot säkerheten och att politiken för icke-spridning utgör en viktig del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp).

(4)

I de nya handlingslinjerna uppmanar rådet behöriga rådskonstellationer och rådsorgan, kommissionen, övriga institutioner samt medlemsstaterna att göra en konkret uppföljning av det dokumentet.

(5)

I de nya handlingslinjerna understryker rådet att unionens insats för att bekämpa spridning kan utnyttja stödet från ett icke-statligt nätverk för icke-spridning, som sammanför utrikespolitiska institutioner och forskningscentrum som är specialiserade på unionens strategiska områden och som samtidigt bygger på redan befintliga användbara nätverk. Ett sådant nätverk kan utvidgas till institutioner i tredjeländer med vilka unionen för särskilda dialoger med anknytning till icke-spridning.

(6)

Den 15 och 16 december 2005 antog Europeiska rådet EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa (nedan kallad EU:s strategi avseende handeldvapen och lätta vapen), där det fastställs riktlinjer för unionens åtgärder inom området handeldvapen och lätta vapen. EU:s strategi avseende handeldvapen och lätta vapen ser olaglig handel och kraftig anhopning av handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa som ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet.

(7)

EU:s strategi avseende handeldvapen och lätta vapen utpekar bland sina mål bl.a. att främja effektiv multilateralism för utveckling av mekanismer, internationella, regionala eller inom unionen och dess medlemsstater, mot utbudet och den destabiliserande spridningen av handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa.

(8)

Rådet antog den 26 juli 2010 beslut 2010/430/Gusp (1), genom vilket Europeiska unionens nätverk av oberoende tankesmedjor för icke-spridning inrättades och i vilket det fastställdes att det tekniska genomförandet av det beslutet ska göras av EU-konsortiet för icke-spridning (nedan kallat konsortiet).

(9)

Valet av konsortiet som enda bidragsmottagare i detta fall är motiverat, eftersom unionen, med stöd av medlemsstaterna, kommer att fortsätta ett givande samarbete med ett nätverk av europeiska tankesmedjor, som bidrar till skapandet av en gemensam europeisk kultur när det gäller icke-spridning och nedrustning och hjälper unionen att utveckla och utforma sin politik på dessa områden och att öka unionens synlighet. I detta fall krävs det en finansieringsgrad på 100 % på grund av konsortiets själva karaktär, i och med att det har tillkommit genom unionen och är helt beroende av unionsstöd. Konsortiet har inga oberoende ekonomiska resurser eller någon lagstadgad behörighet att skaffa andra medel. Dessutom har konsortiet utöver de fyra förvaltande tankesmedjorna inrättat ett nätverk som sammanför fler än 60 tankesmedjor och forskningscentrum, som sammanför nästan all icke-statlig sakkunskap inom unionen.

(10)

Hittills har konsortiet anordnat två seminarier för unionsexperter, i Bryssel i maj 2011 och i juni 2013, och två större internationella konferenser om icke-spridning, i Bryssel i februari 2012 och i september/oktober 2013; konsortiet har även offentliggjort 31 särskilda policydokument på sin webbplats. Webbplatsen togs i bruk våren 2011 och har därefter regelbundet uppdaterats, bland annat genom att e-nyhetsbrevet nonproliferation.eu publiceras varannan månad. Fler än 60 europeiska oberoende tankesmedjor har anslutit sig till konsortiets nätverk sedan starten.

(11)

Genom rådets beslut 2010/799/Gusp (2) och 2012/422/Gusp (3) fick konsortiet i uppdrag att anordna två seminarier för att främja förtroendeskapande och till stöd för en process som syftar till att upprätta en zon i Mellanöstern som är fri från massförstörelsevapen och deras bärare, som hölls i Bryssel i juli 2011 och i november 2012. Genom rådets beslut 2013/43/Gusp (4) fick konsortiet i uppdrag att anordna två slutna seminarier för att underlätta ett framgångsrikt slutförande av förhandlingarna om ett vapenhandelsfördrag vid FN-konferensen i mars 2013.

a)

Att främja politisk och säkerhetsrelaterad dialog och den långsiktiga diskussionen om åtgärder för att bekämpa spridningen av massförstörelsevapen och bärarsystem för sådana vapen inom de civila samhällena, särskilt mellan experter, forskare och akademiker.

b)

Att ge rådets relevanta arbetsgrupper tillfälle att rådgöra med nätverket om frågor inom icke-spridningsområdet och att möjliggöra för medlemsstaternas företrädare att delta i nätverkets möten.

c)

Att fungera som en användbar förbindelse mellan icke-spridningsinsatser från unionen och det internationella samfundet, främst genom att avlägga rapporter och/eller ge rekommendationer till företrädare för unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

d)

Att bidra till ökad medvetenhet i tredjeländer om spridningshot och om behovet av att samarbeta med unionen och inom ramen för multilaterala forum, särskilt Förenta nationerna, för att förebygga, avskräcka, stoppa och när så är möjligt avveckla spridningsprogram som är en källa till oro över hela världen.

e)

Att bidra till utveckling av sakkunskap och institutionell kapacitet i frågor som rör icke-spridning och nedrustning i tankesmedjor och regeringar inom unionen och i tredjeländer.

a)

Skapa ramen för organisation av tre årliga rådgivande möten och upp till sju ad hoc-seminarier för experter och verksamma på området om hela skalan av icke-spridnings- och nedrustningsfrågor, omfattande både konventionella vapen och andra vapen, i syfte att överlämna rapporter och/eller ge rekommendationer till företrädarna för den höga representanten.

b)

Inrätta en helpdesk inom konsortiet för att tillhandahålla ad hoc-sakkunskap i frågor som rör hela skalan av icke-spridnings- och nedrustningsfrågor, omfattande både konventionella vapen och andra vapen, för svar inom två veckor.

c)

Tillhandahålla resurser för anordnande av tre större årliga konferenser med tredjeländer samt det civila samhället om icke-spridning och nedrustning för att på internationell nivå sprida kunskap om EU:s strategi för icke-spridning av massförstörelsevapen och EU:s strategi avseende handeldvapen och lätta vapen och om den roll som unionsinstitutionerna och tankesmedjor inom unionen spelar på detta område, i syfte att öka synligheten för unionens politik på detta område samt överlämna rapporter och/eller ge rekommendationer till företrädarna för den höga representanten.

d)

Tillhandahålla resurser för förvaltningen och utvecklandet av en internetplattform för att underlätta kontakter och främja en forskardialog inom nätverket av tankesmedjor genom analys av frågor relaterade till förebyggande av spridning av massförstörelsevapen och konventionella vapen, inklusive handeldvapen och lätta vapen, samt utbildning av en ny generation experter på icke-spridning och nedrustning.

e)

Tillhandahålla medel för att höja medvetenheten och utveckla sakkunskap och institutionell kapacitet i frågor som rör icke-spridning i tankesmedjor och regeringar inom unionen och i tredjeländer.

f)

Behandla ämnen som föreslås av medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten i konsortiets övergripande forskningsverksamhet.

12.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/14

(1)

Den 18 mars 2013 antog rådet beslut 2013/133/Gusp (1) om utnämning av Michel Dominique REVEYRAND – DE MENTHON till Europeiska unionens särskilda representant för Sahel (nedan kallad den särskilda representanten). Den särskilda representantens uppdrag löper ut den 28 februari 2014.

(2)

Den särskilda representantens uppdrag bör förlängas med ytterligare tolv månader.

(3)

Den särskilda representanten kommer att genomföra sitt uppdrag under omständigheter som kan förvärras och hindra att de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget uppnås.

a)

aktivt bidra till genomförande, samordning och vidareutveckling av unionens övergripande hållning till den regionala krisen på grundval av dess strategi, i syfte att förbättra den övergripande samstämmigheten och effektiviteten i unionens åtgärder i Sahel, särskilt i Mali,

b)

inleda en dialog med alla relevanta aktörer i regionen, regeringar, regionala myndigheter, regionala och internationella organisationer, det civila samhället och befolkningsgrupper på flykt, i syfte att främja unionens mål och bidra till bättre förståelse för unionens roll i Sahel,

c)

företräda unionen i relevanta regionala och internationella forum, inbegripet gruppen för stöd och uppföljning angående situationen i Mali, och säkerställa synlighet för unionens stöd till krishantering och konfliktförebyggande, inbegripet Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av den maliska försvarsmakten (EUTM Mali) och Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Niger (Eucap Sahel Niger),

d)

upprätthålla ett nära samarbete med Förenta nationerna (FN), särskilt generalsekreterarens särskilda representant för Västafrika och generalsekreterarens särskilda representant för Mali, Afrikanska unionen (AU), särskilt AU:s särskilda representant för Mali och Sahel, Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) och andra ledande nationella, regionala och internationella aktörer, inklusive andra särskilda sändebud för Sahel, samt med de berörda organen i Maghrebområdet,

e)

nära följa krisens regionala och gränsöverskridande dimensioner, inbegripet terrorism, organiserad brottslighet, vapensmuggling, människohandel, olaglig narkotikahandel, flykting- och migrationsflöden och därmed sammanhängande finansiella flöden samt i nära samarbete med EU:s samordnare i kampen mot terrorism bidra till att genomföra EU:s strategi för kampen mot terrorism,

f)

upprätthålla regelbunden politisk kontakt på hög nivå med de länder i regionen som är berörda av terrorism och internationell brottslighet i syfte att sörja för en samstämmig och övergripande hållning och för att säkerställa unionens nyckelroll i de internationella insatserna för att bekämpa terrorism och internationell brottslighet. Detta inbegriper aktivt stöd från unionen till regional kapacitetsuppbyggnad på säkerhetsområdet samt att man ser till att grundorsakerna för terrorism och internationell brottslighet i Sahel hanteras på ett adekvat sätt,

g)

noga följa upp de politiska och säkerhetsmässiga konsekvenserna av humanitära kriser i regionen,

h)

vad gäller Mali, bidra till regionala och internationella insatser för att underlätta en lösning av krisen i Mali, i första hand en fullständig återgång till en i konstitutionellt avseende normal situation och ett normalt styre inom hela territoriet och en trovärdig nationell dialog mellan alla parter som leder till en hållbar politisk lösning,

i)

främja institutionsbyggande och reform av säkerhetssektorn samt långsiktiga fredsbyggande åtgärder och försoning i Mali,

j)

bidra till genomförandet i regionen av unionens politik för mänskliga rättigheter, i samarbete med Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, inbegripet EU:s riktlinjer i fråga om de mänskliga rättigheterna, särskilt EU:s riktlinjer i fråga om barn och väpnad konflikt samt EU:s riktlinjer i fråga om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering mot dessa, liksom till genomförandet av unionens politik gällande kvinnor, fred och säkerhet, bland annat genom att övervaka och rapportera om utvecklingen samt genom att utarbeta relevanta rekommendationer, och upprätthålla regelbundna kontakter med de relevanta myndigheterna i Mali och i regionen, Internationella brottmålsdomstolens åklagarmyndighet, kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och människorättsförsvarare och -observatörer i regionen.

k)

följa upp och rapportera om efterlevnaden av FN:s säkerhetsråds berörda resolutioner, särskilt FN:s säkerhetsråds resolutioner 2056 (2012), 2071 (2012), 2085 (2012) och 2100 (2013).

a)

vid behov ge råd och rapportera om utformningen av unionens ståndpunkter i regionala och internationella forum, i syfte att proaktivt verka för och stärka unionens övergripande hållning i fråga om krisen i Sahel,

b)

upprätthålla en överblick över unionens alla verksamheter och nära samarbeta med unionens berörda delegationer.

a)

upprätta en specifik säkerhetsplan som bygger på vägledning från utrikestjänsten och som inbegriper specifika fysiska, organisatoriska och procedurmässiga säkerhetsåtgärder för hantering av en säker förflyttning av personal till och inom det geografiska området samt hantering av säkerhetsincidenter och en beredskaps- och evakueringsplan,

b)

se till att all personal utstationerad utanför unionen är högriskförsäkrad i enlighet med vad som krävs för förhållandena i det geografiska området,

c)

se till att alla medlemmar av staben som ska utstationeras utanför unionen, inbegripet lokalt kontraktsanställd personal, genomgår lämplig säkerhetsutbildning före eller vid ankomsten till det geografiska området, grundad på den riskklassificering som tilldelats området,

d)

se till att alla överenskomna rekommendationer som görs i samband med regelbundna säkerhetsbedömningar tillämpas samt skriftligen rapportera till rådet, den höga representanten och kommissionen om genomförandet av dessa och om andra säkerhetsfrågor inom ramen för lägesrapporten och rapporterna om uppdragets genomförande.

12.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/18

(1)

I enlighet med artikel 84 i budgetförordningen och artikel 94 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (2) ska ett utgiftsåtagande som belastar unionens budget föregås av ett finansieringsbeslut om huvuddragen i den åtgärd som utgiften rör, som antagits av den institution eller de myndigheter till vilka ansvaret för sådana beslut har delegerats.

(2)

I beslut 2009/470/EG fastställs förfarandena för finansiellt stöd från unionen till särskilda veterinäråtgärder, inbegripet nödåtgärder. För att bidra till att blåtunga utrotas så snabbt som möjligt bör unionen ge finansiellt stöd för de stödberättigande utgifter som uppstått i medlemsstaterna. I artikel 3.6 första strecksatsen i det beslutet fastställs regler om vilken procentsats som måste tillämpas i fråga om medlemsstaternas kostnader.

(3)

I artikel 3 i kommissionens förordning (EG) nr 349/2005 av den 28 februari 2005 om villkor för gemenskapsbidrag för nödåtgärder och bekämpning av vissa djursjukdomar som avses i rådets beslut 90/424/EEG (3) fastställs regler om vilka utgifter som berättigar till finansiellt stöd från unionen.

(4)

Genom kommissionens beslut 2008/444/EG av den 5 juni 2008 om ett finansiellt stöd från gemenskapen till nödåtgärder för bekämpning av blåtunga i Tyskland 2007 (4) beviljades Tyskland finansiellt stöd från unionen för kostnader i samband med nödåtgärder för att bekämpa blåtunga i Tyskland under 2007. Den 6 juni 2008 lämnade Tyskland in en officiell ansökan om ersättning i enlighet med artikel 7.1 och 7.2 i förordning (EG) nr 349/2005.

(5)

Enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 349/2005 utbetalas det finansiella stödet från unionen under förutsättning att de åtgärder som planerats verkligen har genomförts och att myndigheterna lämnat alla nödvändiga uppgifter inom de fastställda tidsfristerna.

(6)

I beslut 2008/444/EG fastställdes att en första del på 950 000,00 euro skulle utbetalas som en del av det finansiella stödet från unionen och i kommissionens genomförandebeslut 2011/800/EU av den 30 november 2011 om finansiellt stöd från unionen till nödåtgärder för bekämpning av blåtunga i Tyskland under 2007 (5) fastställdes att en andra del på 1 950 000,00 euro skulle utbetalas som en del av det finansiella stödet från unionen.

(7)

Efter de kontroller som gjordes av den behöriga revisionstjänsten vid revisionsbesöket på plats och med hänsyn till de preliminära resultaten, bör det nu fastställas en tredje del av det finansiella stödet från unionen för de stödberättigande utgifterna i samband med utrotningen av blåtunga i Tyskland under 2007.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

12.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 71/20

(1)

Enligt förordning (EG) nr 549/2004 krävs att ett prestationssystem för flygtrafiktjänster och nätverkstjänster inrättas. I synnerhet krävs att kommissionen antar unionstäckande prestationsmål inom nyckelområdena säkerhet, miljö, kapacitet och kostnadseffektivitet. Kompletterande bestämmelser beträffande dessa mål fastställs i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 390/2013 (2).

(2)

De unionstäckande prestationsmålen för den andra referensperioden, som omfattar kalenderåren 2015–2019, bör nu fastställas.

(3)

Den 29 juli 2010 utsåg kommissionen ett organ för prestationsgranskning, i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 549/2004 och artikel 3 i kommissionens förordning (EU) nr 691/2010 (3), för att bistå kommissionen vid prestationssystemets införande och i synnerhet upprättandet av unionstäckande prestationsmål.

(4)

För att underlätta antagandet av unionstäckande prestationsmål för den andra referensperioden konsulterade prestationsgranskningsorganet, med stöd av kommissionen, alla de intressenter som förtecknas i artikel 10.3 i förordning (EG) nr 549/2004 om det tillvägagångssätt som ska användas för att fastställa de unionstäckande prestationsmålen, de förfaranden genom vilka de ska fastställas och de riktgivande intervall inom vilka de ska ligga. Denna konsultation med intressenterna varade från och med den 25 januari 2013 till och med den 3 juli 2013. Den branschvisa dialogkommitté som inrättats genom kommissionens beslut 98/500/EG (4) deltog och alla europeiska representativa yrkesorganisationer inom den civila luftfartssektorn fick tillfälle att ge sina synpunkter.

(5)

Med beaktande av konsultationerna med intressenterna föreslog organet för prestationsgranskning unionstäckande prestationsmål i en rapport som lades fram för kommissionen den 27 september 2013. I rapporten anges de antaganden och motiveringar som ligger till grund för de föreslagna målen och sammansättningen av de grupper av leverantörer av flygtrafiktjänster eller funktionella luftrumsblock som har liknande operationell och ekonomisk miljö.

(6)

De unionstäckande prestationsmål som fastställs i detta beslut är förenliga med bestämmelserna i förordning (EG) nr 549/2004 och genomförandeförordning (EU) nr 390/2013. De har utarbetats med hjälp av organet för prestationsgranskning. Hänsyn har tagits till konsultationerna med intressenterna och synpunkterna från den nätverksförvaltare som inrättats enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 551/2004 (5) och artikel 3 kommissionens förordning (EU) nr 677/2011 (6), Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa) och de nationella tillsynsmyndigheterna. Målen baseras på den information som fanns tillgänglig för kommissionen och prestationsgranskningsorganet fram till den 17 december 2013.

(7)

De unionstäckande prestationsmålen baseras på data från medlemsstaterna, Norge och Schweiz.

(8)

De unionstäckande prestationsmålen för nyckelområdet säkerhet som fastställs i detta beslut har utarbetats i samarbete med Easa. Easa ska i samband med att man antar godtagbara sätt att uppfylla kraven och vägledande material i enlighet med genomförandeförordning (EU) nr 390/2013 ytterligare klargöra definitionerna av kategorierna för riskanalysverktyget för att säkerställa en harmoniserad tillämpning av de unionstäckande prestationsmålen på nyckelområdet säkerhet, särskilt när det gäller definitionen av kategori C (Förmåga att tillhandahålla säkra men försämrade flygledningstjänster – Ability to provide safe but degraded ATM services). Easa konsulterades också om de unionstäckande prestationsmålen för andra nyckelområden för att säkerställa att de överensstämmer med de övergripande säkerhetsmålen.

(9)

De unionstäckande prestationsmålen för nyckelområdet miljö ska fastställas med utgångspunkt i de prestandanivåer som uppnåddes under 2012 enligt prestationsgranskningsorganets beräkningar, nämligen 3,17 % för den genomsnittliga horisontella flygningseffektiviteten underväg för den aktuella rutten och 5,15 % för den genomsnittliga horisontella flygningseffektiviteten underväg för den senaste färdplansplanerade flygbanan.

(10)

För varje år i referensperioden bör de unionstäckande prestationsmålen för nyckelområdet kapacitet, mätt som genomsnittlig försening i flödesplanering (ATFM) underväg, stämma överens med de unionstäckande prestationsmålen för 2014, med hänsyn till trafikprognosen för den andra referensperioden.

(11)

De unionstäckande prestationsmålen för nyckelområdet kostnadseffektivitet för varje år i referensperioden bör uttryckas i reala termer med användande av 2009 års värden (EUR2009) för att bland annat möjliggöra jämförelser med prestandanivån under den föregående referensperioden.

(12)

Den förväntade förbättringen av kostnadseffektiviteten för den andra referensperioden bör mätas mot de fastställda kostnaderna för 2014 på 6,242 miljoner (7) euro i EUR2009. På grundval av de senaste antagandena rörande trafiken för 2014 (8) bör utgångsvärdet för den fastställda kostnaden per enhet uppgå till 58,09 euro i EUR2009. Därför bör målet för kostnadseffektivitet möjliggöra en sänkning av de fastställda kostnaderna per enhet med 3,3 % per år under den andra referensperioden. Utgångsvärdet på 58,09 euro i EUR2009 är högre än det unionstäckande prestationsmålet 53,92 euro i EUR2009 för 2014, eftersom den beräknade trafikvolymen för 2014 är lägre än vad som ursprungligen antogs i kommissionens beslut 2011/121/EU (9).

(13)

Antagandena rörande trafiken för den andra referensperioden har hämtats från det låga scenariot i Statfors senaste prognos, som offentliggjordes den 30 september 2013, som anger en genomsnittlig årlig tillväxt i trafiken på 1,2 %. Den långa prognosperioden fram till slutet av 2019 innehåller dock en viss grad av osäkerhet. Därför bör kommissionen, i samband med sin rapport till kommittén för det gemensamma luftrummet som avses i artikel 18.4 i genomförandeförordning (EU) nr 390/2013, se över dessa trafikantaganden senast 2016 mot bakgrund av den senaste tillgängliga Statfor-prognosen. På grundval av den översynen får kommissionen, när så är lämpligt, besluta att ändra de unionstäckande prestationsmålen för kalenderåren 2017–2019 i enlighet med artikel 17,1 a i den förordningen.

(14)

De fastställda referenskostnaderna för den andra referensperioden förväntas minska med i genomsnitt 2,1 % per år.

(15)

Utöver de unionstäckande prestationsmålen bör det fastställas tröskelvärden som om de överstigs kan aktivera de varningsmekanismer som avses i genomförandeförordning (EU) nr 390/2013.

(16)

I enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 390/2013 måste de lokala målen inte nödvändigtvis vara samma som de unionstäckande prestationsmålen. De bör överensstämma med och adekvat bidra till de unionstäckande prestationsmålen. Prestationsplanen, som enligt genomförandeförordning (EU) nr 390/2013 ska inrättas på nivån för funktionella luftrumsblock, bör återspegla denna överensstämmelse och detta adekvata bidrag.

(17)

Detta beslut bör träda i kraft samma dag som det offentliggörs, i syfte att underlätta utarbetandet av prestationsplanerna i enlighet med kapitel II i genomförandeförordning (EU) nr 390/2013.

(18)

De åtgärder som föreslås i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för det gemensamma luftrummet.

a)

Senast den 31 december 2019 ska de nationella tillsynsmyndigheterna uppnå minst nivå C (10) inom alla ledningsmål (Säkerhetspolicy och säkerhetsmål, Hantering av säkerhetsrisker, Säkerhetssäkring, Främjande av säkerhet samt Säkerhetskultur).

b)

Senast den 31 december 2019 ska leverantörerna av flygtrafiktjänster uppnå minst nivå D för ledningsmålen Säkerhetspolicy och säkerhetsmål, Hantering av säkerhetsrisker, Säkerhetssäkring samt Främjande av säkerhet, och minst nivå C för ledningsmålet Säkerhetskultur.

a)

Fram till och med den 31 december 2017 och därefter varje år till och med utgången av den andra referensperioden ska medlemsstaterna, via sina nationella tillsynsmyndigheter, säkerställa insamling och rapportering till Easa av allvarlighetsgraden ”ATM övergripande” (ATM Overall) som fastställs genom riskanalysverktygets metod för klassificeringen av minst 80 % av årligen rapporterade händelser med separationsunderskridande och intrång på bana för kategorierna A (allvarliga tillbud), B (svåra tillbud) och C (betydande tillbud) (11).

b)

Fram till och med den 31 december 2017 och senast 2019 ska medlemsstaterna, via sina nationella tillsynsmyndigheter, säkerställa insamling och rapportering till Easa av allvarlighetsgraden ”ATM övergripande” (ATM Overall) som fastställs genom riskanalysverktygets metod för klassificering av minst 80 % respektive 100 % av årligen rapporterade ATM-specifika händelser för kategorierna AA (total oförmåga att tillhandahålla säkra flygledningstjänster [Total inability to provide safe ATM services]), A (allvarlig oförmåga att tillhandahålla säkra flygledningstjänster [Serious inability to provide safe ATM services]), B (partiell oförmåga att tillhandahålla säkra flygledningstjänster [Partial inability to provide safe ATM services]) och C (förmåga att tillhandahålla säkra men försämrade flygledningstjänster [Ability to provide safe but degraded ATM services]).

c)

Fram till och med den 31 december 2017 och senast 2019 ska leverantörerna av flygtrafiktjänster till de nationella tillsynsmyndigheterna rapportera allvarlighetsgraden ”ATM mark” (ATM Ground) med hjälp av riskanalysverktygets metod för klassificering av minst 80 % respektive 100 % av årligen rapporterade händelser med separationsunderskridande och intrång på bana för kategorierna A (allvarliga tillbud), B (svåra tillbud) och C (betydande tillbud).

d)

Fram till och med den 31 december 2017 och senast 2019 ska leverantörerna av flygtrafiktjänster till de nationella tillsynsmyndigheterna rapportera allvarlighetsgraden ”ATM mark” (ATM Ground) med hjälp av riskanalysverktygets metod för klassificering av minst 80 % respektive 100 % av de årligen rapporterade ATM-specifika händelserna för kategorierna AA (total oförmåga att tillhandahålla säkra flygledningstjänster [Total inability to provide safe ATM services]), A (allvarlig oförmåga att tillhandahålla säkra flygledningstjänster [Serious inability to provide safe ATM services]), B (partiell oförmåga att tillhandahålla säkra flygledningstjänster [Partial inability to provide safe ATM services]) och C (förmåga att tillhandahålla säkra men försämrade flygledningstjänster [Ability to provide safe but degraded ATM services]).

1.

En genomsnittlig horisontell flygningseffektivitet underväg på minst 2,6 % 2019 för den aktuella rutten som anges i punkt 2,1 a i avsnitt 1 i bilaga I till genomförandeförordning (EU) nr 390/2013.

2.

En genomsnittlig horisontell flygningseffektivitet underväg på minst 4,1 % 2019 för den senaste färdplansplanerade flygbanan som anges punkt 2,1 b i avsnitt 1 i bilaga I till genomförandeförordning (EU) nr 390/2013.