ISSN 1977-0820
doi:10.3000/19770820.L_2014.069.swe
Europeiska unionens
officiella tidning
L 69
Svensk utgåva
Lagstiftning
57 årgången
8 mars 2014
|
ISSN 1977-0820 doi:10.3000/19770820.L_2014.069.swe |
||
|
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69 |
|
|
|
||
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
57 årgången |
|
|
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES |
|
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
II Icke-lagstiftningsakter
INTERNATIONELLA AVTAL
|
8.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69/1 |
Information om tidpunkten för ikraftträdandet av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Danmarks regering och Grönlands lokala regering, å andra sidan
Efter undertecknandet den 18 september 2012 meddelade Danmarks regering, Grönlands lokala regering och Europeiska unionen den 21 december 2012, den 28 december 2012 respektive den 29 januari 2014 att de hade avslutat de interna förfaranden som krävs för att ingå partnerskapsavtalet om fiske.
I enlighet med artikel 13.1 i protokollet trädde detta därför i kraft den 29 januari 2014.
|
8.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69/2 |
RÅDETS BESLUT
av den 11 februari 2014
om undertecknande, på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar, av ett protokoll till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, angående Republiken Kroatiens deltagande som avtalsslutande part till följd av dess anslutning till Europeiska unionen
(2014/122/EU)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 217 jämförd med artikel 218.5 och artikel 218.8 andra stycket,
med beaktande av anslutningsakten för Republiken Kroatien, särskilt artikel 6.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
|
(1) |
Den 24 september 2012 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med Schweiziska edsförbundet om anpassning, genom förhandlingar om ett protokoll (nedan kallat protokollet), av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, angående Republiken Kroatiens deltagande som avtalsslutande part, till följd av Europeiska unionens utvidgning. Kroatien anslöt sig till Europeiska unionen den 1 juli 2013. |
|
(2) |
Förhandlingarna angående protokollet slutfördes nyligen. |
|
(3) |
Protokollet bör undertecknas på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar, med förbehåll för att det senare ingås. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Undertecknandet på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar av protokollet till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, angående Republiken Kroatiens deltagande som avtalsslutande part till följd av dess anslutning till Europeiska unionen godkänns härmed, med förbehåll för att nämnda protokoll ingås.
Artikel 2
Rådets ordförande bemyndigas att utse den person som ska ha rätt att underteckna protokollet på unionens och dess medlemsstaters vägnar.
Artikel 3
Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.
Utfärdat i Bryssel den 11 februari 2014.
På rådets vägnar
E. VENIZELOS
Ordförande
FÖRORDNINGAR
|
8.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69/3 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 214/2014
av den 25 februari 2014
om ändring av bilagorna II, IV, XI, XII och XVIII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (”ramdirektiv”) (1), särskilt artikel 39.2, och
av följande skäl:
|
(1) |
Genom direktiv 2007/46/EG upprättas en harmoniserad ram med administrativa bestämmelser och allmänna tekniska krav för alla nya fordon. I direktivet anges bland annat de rättsakter som innehåller de tekniska krav som fordon måste uppfylla för att beviljas EG-typgodkännande. Genom direktiv 2007/46/EG blev också EG-typgodkännande av hela fordon för särskilda ändamål obligatoriskt i enlighet med tidsplanen i bilaga XIX till det direktivet. |
|
(2) |
Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 (2) infördes nya säkerhetsfunktioner för fordon samtidigt som det fastställdes att flera direktiv skulle upphävas och ersättas med motsvarande föreskrifter från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Unece-föreskrifter). |
|
(3) |
I bilaga XI till direktiv 2007/46/EG finns en förteckning över rättsakter för EG-typgodkännande av fordon för särskilda ändamål samt särskilda bestämmelser för sådana fordon. Bilaga XI behöver anpassas för att ta hänsyn till de ändringar som införts genom förordning (EG) nr 661/2009. Tillämpningsdatumet för förordning (EG) nr 661/2009 bör gälla. |
|
(4) |
För att harmonisera de tekniska kraven för EG-typgodkännande av hela fordon för särskilda ändamål är det nödvändigt att ändra bilaga II till direktiv 2007/46/EG och att fastställa strängare krav för ambulanser och rullstolsanpassade fordon. För att ge industrin tid att anpassa sina fordon bör dessa strängare krav bara gälla nya fordonstyper. |
|
(5) |
Bilaga XVIII till direktiv 2007/46/EG var relevant för registrering av fordon för särskilda ändamål på grundval av icke färdigbyggda fordon med nationellt typgodkännande. Eftersom EG-typgodkännanden kommer att ersätta de nationella typgodkännandena enligt de datum som anges i bilaga XIX till direktiv 2007/46/EG bör bilaga XVIII utgå vid utgången av den övergångsperiod som anges i bilaga XIX till direktiv 2007/46/EG. |
|
(6) |
I del II i bilaga IV till direktiv 2007/46/EG förtecknas de Unece-föreskrifter som erkänns som alternativ till de direktiv som anges i del I i bilaga IV. När de flesta av dessa direktiv upphävs genom förordning (EG) nr 661/2009 den 1 november 2014 och nya Unece-föreskrifter om säkerhet för fotgängare antas bör de relevanta posterna i del II i bilaga IV till direktiv 2007/46/EG uppdateras. Det är dessutom lämpligt att korrigera flera fel i bilaga IV till det direktivet. |
|
(7) |
Bilaga XII till direktiv 2007/46/EG ändrades samma dag genom kommissionens förordning (EU) nr 1229/2012 (3) och genom kommissionens förordning (EU) nr 1230/2012 (4), vilket kan leda till en oklar situation beträffande antalet enheter som tillåts för fordon med typgodkännande i små serier, eftersom förordning (EU) nr 1229/2012 utarbetades för att offentliggöras efter förordning (EU) nr 1230/2012. För att undanröja denna osäkerhet bör den konsoliderade versionen av bilaga XII i dess lydelse efter ändringarna genom dessa två rättsakter offentliggöras på nytt. |
|
(8) |
Direktiv 2007/46/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(9) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tekniska kommittén för motorfordon. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Direktiv 2007/46/EG ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Bilagorna II, IV, XI och XII ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen. |
|
2. |
Bilaga XVIII ska utgå. |
Artikel 2
De nationella myndigheterna ska vid tillämpningen av artikel 26.1 från och med den 1 november 2014 betrakta intyg om överensstämmelse för fordon som ogiltiga, om inte de berörda typgodkännandena har uppdaterats i enlighet med kraven i bilaga XI till direktiv 2007/46/EG i dess ändrade lydelse genom den här förordningen.
De ytterligare kraven på sjukhytten i ambulanser enligt tillägg 1 till bilaga XI till direktiv 2007/46/EG och de ytterligare kraven på provning av säkringsanordningen för rullstolen och fasthållningsanordningen för användaren i rullstolsanpassade fordon enligt tillägg 3 till bilaga XI till direktiv 2007/46/EG ska tillämpas från och med den 1 november 2014 bara på nya fordonstyper.
Artikel 3
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artiklarna 1.2 och 2 samt punkterna 1 a och 2 b i i bilagan ska tillämpas från och med den 1 november 2014.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 25 februari 2014.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EUT L 263, 9.10.2007, s. 1.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (EUT L 200, 31.7.2009, s. 1).
(3) Kommissionens förordning (EU) nr 1229/2012 av den 10 december 2012 om ändring av bilagorna IV och XII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv) (EUT L 353, 21.12.2012, s. 1).
(4) Kommissionens förordning (EU) nr 1230/2012 av den 12 december 2012 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 avseende krav för typgodkännande av vikter och mått för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon och om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (EUT L 353, 21.12.2012, s. 31).
BILAGA
Direktiv 2007/46/EG ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Del A i bilaga II:
|
|
2. |
Bilaga IV ska ändras på följande sätt:
|
|
3. |
Bilaga XI ska ersättas med följande: ”BILAGA XI TYP AV FÖRESKRIFTER OCH BESTÄMMELSER OM EG-TYPGODKÄNNANDE AV FORDON FÖR SÄRSKILDA ÄNDAMÅL Tillägg 1 Campingbilar, ambulanser och likbilar
Ytterligare krav på ambulanser Sjukhytten i ambulanser ska uppfylla kraven i EN 1789:2007 +A1: 2010 + A2: 2014 för sjuktransportfordon och utrustning – Vägambulanser med undantag av avsnitt 6.5, checklista över utrustning. Överensstämmelsen ska styrkas med en provningsrapport av en teknisk tjänst. Om ett utrymme för rullstol finns ska de krav i tillägg 3 som rör säkringsanordning för rullstolen och fasthållningsanordning för användaren tillämpas. Tillägg 2 Bepansrade fordon
Tillägg 3 Rullstolsanpassade fordon
Ytterligare krav på provning av säkringsanordningen för rullstolen och fasthållningsanordningen för användaren
0 Definitioner
1. Allmänna krav
2 Statisk provning i fordon 2.1 Förankringar för fasthållningsanordning för rullstolsanvändare
2.2 Förankringar till säkringsanordningen för rullstolen Förankringarna till säkringsanordningen för rullstolen ska motstå följande krafter under minst 0,2 sekunder, tillämpade via provningsrullstolen (eller en lämplig provningsrullstol med en hjulbas, sitthöjd och fästpunkter för säkringsanordningen i enlighet med specifikationen för provningsrullstolen), på en höjd av 300 ± 100 mm från den yta på vilken rullstolen vilar:
2.3 Systemets komponenter
3. Dynamisk provning i fordon
Tillägg 4 Andra fordon avsedda för särskilda ändamål (inbegripet specialgrupper, redskapsbärare och husvagnar) Kraven i bilaga IV ska uppfyllas i största möjliga utsträckning: Undantag medges endast om tillverkaren för godkännandemyndigheten kan visa att fordonet inte kan uppfylla samtliga krav på grund av dess särskilda funktion.
Tillägg 5 Mobilkranar
Tillägg 6 Fordon för transport av exceptionell last
Anmärkningarnas betydelse:
|
|
4. |
Bilaga XII ska ersättas med följande: ”BILAGA XII GRÄNSVÄRDEN FÖR SMÅ SERIER OCH SLUTSERIER A. GRÄNSVÄRDEN FÖR SMÅ SERIER
B. GRÄNSVÄRDEN FÖR SLUTSERIER Det högsta antalet färdigbyggda och etappvis färdigbyggda fordon som får tas i bruk i varje medlemsstat enligt slutserieförfarandet ska begränsas på något av följande sätt, som medlemsstaten får välja:
|
(1) Högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last.
(2) Frontskydd på fordon ska uppfylla kraven i förordning (EG) nr 78/2009, ska ha ett typgodkännandenummer och vara märkta på vederbörligt sätt.
|
8.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69/65 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 215/2014
av den 7 mars 2014
om tillämpningsföreskrifter till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden och om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden när det gäller metoder för stöd till klimatförändringsmål, fastställande av delmål och mål i resultatramen samt nomenklaturen för insatskategorier för de europeiska struktur- och investeringsfonderna
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (1), särskilt artikel 8 tredje stycket, artikel 22.7 femte stycket och artikel 96.2 andra stycket, och
av följande skäl:
|
(1) |
I förordning (EU) nr 1303/2013 fastställs de gemensamma reglerna för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), som ger strukturpolitiskt stöd och som nu verkar inom en gemensam ram. |
|
(2) |
Reglerna i den här förordningen hänger nära samman med varandra, eftersom de innehåller de fondspecifika bestämmelserna för var och en av de fem europeiska struktur- och investeringsfonderna (nedan kallade ESI-fonderna) om aspekter som är gemensamma för minst tre av dem, dvs. metoder för stöd till klimatförändringsmål, fastställande av delmål och mål i resultatramen samt nomenklaturen för insatskategorier, och de påverkar alla innehållet i programmen. För att säkerställa överensstämmelsen mellan bestämmelserna, som bör träda i kraft samtidigt för att underlätta en strategisk programplanering av ESI-fonderna och för att det ska vara enkelt för invånarna i unionen att få överblick över och åtkomst till dem, är det önskvärt att samla de delar som är relevanta för programplaneringen av ESI-fonderna och som ska fastställas genom genomförandeakter i enlighet med förordning (EU) nr 1303/2013 i en enda förordning. |
|
(3) |
I enlighet med artikel 8 tredje stycket i förordning (EU) nr 1303/2013 måste en gemensam metod införas för att fastställa stödnivån för klimatförändringsmålen för var och en av de fem ESI-fonderna. Metoden bör innebära att stödet från ESI-fonderna tilldelas en särskild viktning som avspeglar i vilken omfattning stödet bidrar till målen för begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Den särskilda viktningen bör differentieras med utgångspunkt i huruvida stödet bidrar väsentligt eller måttligt till klimatförändringsmålen. Om stödet inte bidrar till dessa mål eller om bidraget är obetydligt bör viktningen vara noll. Standardviktningarna bör användas för att harmonisera spårningen av klimatrelaterade utgifter inom unionens olika politikområden. Metoden bör dock avspegla skillnaderna mellan de olika ESI-fondernas insatser. I enlighet med förordning (EU) nr 1303/2013, när det gäller Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden, bör viktningar knytas till de insatskategorier som fastställts i den nomenklatur som kommissionen antagit. När det gäller Ejflu bör viktningar knytas till de fokusområden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (2), och när det gäller EHFF till en framtida unionsrättsakt som fastställer villkoren för det ekonomiska biståndet för havs- och fiskepolitiken för programperioden 2014–2020. |
|
(4) |
I enlighet med artikel 22.7 femte stycket i förordning (EU) nr 1303/2013 måste också närmare bestämmelser införas om fastställande av delmål och mål i resultatramen för varje prioritering som ingår i de program som får stöd från ESI-fonderna och om bedömning av om dessa delmål och mål uppnåtts. |
|
(5) |
För att man ska kunna kontrollera om delmålen och målen uppfyller villkoren i bilaga II till förordning (EU) nr 1303/2013 krävs registrering av uppgifter för detta syfte och av den metod som använts för att utarbeta resultatramen. Det bör vara frivilligt att ta med den typen av uppgifter i programmen, men dokumentationen av den bör vara tillgänglig både för medlemsstaten och för kommissionen, för att bidra till utarbetandet av en resultatram som uppfyller kraven i bilaga II till förordning (EU) nr 1303/2013. |
|
(6) |
Det är en förutsättning att man uppnår delmålen i resultatramen för att det slutliga bidraget ur resultatreserven ska kunna tilldelas, och om man allvarligt misslyckas med att uppnå delmålen kan mellanliggande betalningar ställas in. Det är därför viktigt att införa närmare bestämmelser om hur delmålen ska fastställas och att definiera exakt vad som avses med att ha uppnått delmålen. |
|
(7) |
Eftersom ett viktigt mått på ett framgångsrikt genomförande av ESI-fonderna är att målen har uppnåtts vid programperiodens slut och eftersom ett allvarligt misslyckande när det gäller att uppnå målen kan leda till en finansiell korrigering är det viktigt att tydligt ange hur målen ska fastställas och att noggrant klargöra vad som avses med att ha uppnått målen eller att allvarligt ha misslyckats med det. |
|
(8) |
För att återspegla framstegen i genomförandet av insatser inom en prioritering är det nödvändigt att fastställa kriterier för viktiga genomförandesteg. |
|
(9) |
För att säkerställa att resultatramen korrekt återspeglar de mål och resultat som eftersträvas för varje fond eller för sysselsättningsinitiativet för unga samt i tillämpliga fall regionkategori, måste särskilda bestämmelser införas om strukturen för resultatramen och om bedömningen av hur delmålen och målen uppnåtts, i de fall en prioritering omfattar mer än en fond eller regionkategori. Eftersom det bara är för ESF och Eruf som anslagen görs per regionkategori, bör regionkategori inte beaktas när man utarbetar en resultatram för Sammanhållningsfonden, Ejflu eller EHFF. |
|
(10) |
I enlighet med artikel 96.2 andra stycket i förordning (EU) nr 1303/2013 måste gemensamma insatskategorier fastställas för Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden för att göra det möjligt för medlemsstaterna att lämna in enhetliga uppgifter till kommissionen om den planerade användningen av medlen från dessa fonder, uppgifter om sammanlagda anslag och utgifter för dessa fonder per kategori samt uppgifter om antalet insatser under ett programs ansökningsperiod. Syftet är att göra det möjligt för kommissionen att på lämpligt sätt informera unionens övriga institutioner och allmänheten om användningen av fonderna. Med undantag av de insatskategorier som direkt motsvarar tematiska mål eller investeringsprioriteringar som fastställs i förordning (EU) nr 1303/2013 och de fondspecifika förordningarna kan insatskategorierna knytas till stöd under olika tematiska mål. |
|
(11) |
I syfte att möjliggöra ett snabbt genomförande av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. |
|
(12) |
De åtgärder som föreskrivs i den här förordningen överensstämmer med artikel 150.3 andra stycket i förordning (EU) nr 1303/2013, om den samordningskommitté för de europeiska struktur- och investeringsfonderna som inrättats i enlighet med artikel 150.1 i den förordningen har yttrat sig. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
METODER FÖR ATT FASTSTÄLLA STÖDET TILL KLIMATFÖRÄNDRINGSMÅLEN FÖR VAR OCH EN AV ESI-FONDERNA
(Bemyndigande enligt artikel 8 tredje stycket i förordning (EU) nr 1303/2013)
Artikel 1
Metoder för att beräkna stödet från Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden till klimatförändringsmålen
1. Beräkningen av Erufs och Sammanhållningsfondens stöd till klimatförändringsmålen ska göras i två steg enligt följande:
|
a) |
Koefficienterna som fastställs i tabell 1 i bilaga I till denna förordning ska tillämpas på de ekonomiska uppgifter som rapporterats för varje insatstypkod. |
|
b) |
När det gäller ekonomiska uppgifter som rapporterats för insatstypkoder med koefficienten noll, och de ekonomiska uppgifterna rapporterats för koderna 04 och 05 för tematiskt mål som fastställs i tabell 5 i bilaga I till denna förordning, ska uppgifterna viktas med koefficienten 40 % vid beräkningen av hur de bidrar till klimatförändringsmålen. |
2. De koefficienter för klimatförändring som tillämpas på grundval av tabell 1 i bilaga I till denna förordning ska också tillämpas för de olika kategorier inom målet Europeiskt territoriellt samarbete som fastställts på grundval av artikel 8.2 andra stycket i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 (3).
3. Beräkningen av ESF:s stöd till klimatförändringsmålen ska ske genom att man delar upp de ekonomiska uppgifter som rapporterats för kod 01 ”Stödja övergången till en koldioxidsnål och resurseffektiv ekonomi” i dimension 6 i enlighet med tabell 6 (”Koder för ESF:s andratema”) i bilaga I till den här förordningen.
Artikel 2
Metoder för att beräkna stödet från Ejflu till klimatförändringsmålen
1. Det preliminära stödbeloppet till klimatförändringsmål från Ejflu i de program som avses i artikel 27.6 i förordning (EU) nr 1303/2013 ska beräknas genom att man tillämpar de koefficienter som fastställs i bilaga II till den här förordningen på de planerade utgifterna i den finansieringsplan som avses i artikel 8.1 h i förordning (EU) nr 1305/2013 för de prioriteringar och fokusområden som avses i artikel 5.3 b, 5.4, 5.5 och 5.6 b i förordning (EU) nr 1305/2013.
2. Vid rapporteringen av stöd till klimatförändringsmål i den årliga genomföranderapporten enligt artikel 50.4 och 50.5 i förordning (EU) nr 1303/2013 ska de koefficienter som avses i punkt 1 tillämpas på de uppgifter om utgifter som avses i artikel 75.2 i förordning (EU) nr 1305/2013.
Artikel 3
Metoder för att beräkna stödet från EHFF till klimatförändringsmålen
1. EHFF:s bidrag till klimatförändringsmålen ska beräknas genom att koefficienter tillämpas på var och en av de huvudsakliga åtgärder som får stöd från EHFF, i förhållande till hur mycket varje åtgärd bidrar till klimatförändringsmålen.
EHFF:s stöd till klimatförändringsmålen ska beräknas på grundval av följande uppgifter:
|
a) |
Det preliminära stödbeloppet till klimatförändringsmål från EHFF i varje program i enlighet med artikel 27.6 i förordning (EU) nr 1303/2013. |
|
b) |
De koefficienter som fastställts för de huvudsakliga åtgärder som får stöd från EHFF, i enlighet med bilaga III till denna förordning. |
|
c) |
Medlemsstaternas rapportering om anslag och utgifter per åtgärd i årliga genomföranderapporter i enlighet med artikel 50.4 och 50.5 i förordning (EU) nr 1303/2013. |
|
d) |
Uppgifter och data från medlemsstaterna om de insatser som valts ut för finansiering i enlighet med en framtida unionsrättsakt som fastställer villkoren för det ekonomiska biståndet för havs- och fiskepolitiken för programperioden 2014–2020 (nedan kallad EHFF-förordningen). |
2. En medlemsstat kan i sitt operativa program föreslå att en koefficient på 40 % tillämpas på en åtgärd med viktningen 0 % i bilaga III till den här förordningen, under förutsättning att medlemsstaten kan visa att åtgärden bidrar till en begränsning av eller en anpassning till klimatförändringar.
KAPITEL II
FASTSTÄLLANDE AV DELMÅL OCH MÅL I RESULTATRAMEN OCH BEDÖMNING AV OM DE UPPNÅTTS
(Bemyndigande enligt artikel 22.7 femte stycket i förordning (EU) nr 1303/2013)
Artikel 4
Uppgifter som ska registreras av de organ som utarbetar programmen
1. De organ som utarbetar programmen ska registrera uppgifter om metoder och kriterier som använts för att välja ut indikatorer för resultatramen, för att säkerställa att motsvarande delmål och mål uppfyller kraven i punkt 3 i bilaga II till förordning (EU) nr 1303/2013 för alla program och prioriteringar som får stöd från ESI-fonderna, liksom det särskilda anslag till sysselsättningsinitiativet för unga som avses i artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 (4) och som omfattas av de undantag som anges i punkt 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 1303/2013.
2. De uppgifter som registreras av de organ som utarbetar programmen ska göra det möjligt att kontrollera att de villkor som anges i punkt 3 i bilaga II i förordning (EU) nr 1303/2013 för delmålen och målen är uppfyllda. Följande ska ingå:
|
a) |
Data eller underlag som använts för att uppskatta delmålens och målens värde samt beräkningsmetoden, t.ex. uppgifter om kostnad per enhet, riktmärken, standardiserad eller tidigare utnyttjandegrad, expertråd och slutsatser från förhandsutvärderingen. |
|
b) |
Uppgifter om hur stor del av anslaget som går till de insatser som aktivitetsindikatorerna och de viktiga genomförandestegen i resultatramen gäller, samt en förklaring av hur andelen beräknats. |
|
c) |
Uppgifter om tillämpningen av metoden och mekanismerna för att säkerställa överensstämmelse i genomförandet av den resultatram som fastställts i partnerskapsöverenskommelsen i enlighet med artikel 15.1 b iv i förordning (EU) nr 1303/2013. |
|
d) |
En förklaring av valet av resultatindikatorer eller viktiga genomförandesteg, i de fall dessa tagits med i resultatramen. |
3. Uppgifterna om de metoder och mekanismer som använts för att välja ut indikatorer för resultatramen och för att fastställa motsvarande delmål och mål som registrerats av de organ som utarbetar programmen ska ställas till förfogande på kommissionens begäran.
4. De kravs som avses i punkterna 1–3 ska också gälla vid översynen av delmålen och målen i enlighet med artikel 30 i förordning (EU) nr 1303/2013.
Artikel 5
Fastställande av delmål och mål
1. Delmål och mål ska fastställas på prioriteringsnivå, utom i de fall som avses i artikel 7. Aktivitetsindikatorer och viktiga genomförandesteg i resultatramen ska motsvara mer än 50 % av anslaget till prioriteringen. När det beloppet fastställs får ett anslag till en indikator eller till ett viktigt genomförandesteg bara räknas en gång.
2. För alla ESI-fonder utom för Ejflu ska delmålen och målen för en ekonomisk indikator avse summan av stödberättigande utgifter som bokförts i redovisningssystemet av den attesterande myndigheten och som attesterats av myndigheten i enlighet med artikel 126 c i förordning (EU) nr 1303/2013.
För Ejflu ska delmålen och målen avse summan av realiserade offentliga utgifter som förts in i det gemensamma övervaknings- och utvärderingssystemet.
3. För alla ESI-fonder utom för ESF och Ejflu ska delmålen och målen för en aktivitetsindikator avse insatser där alla de åtgärder som ger utfall har genomförts fullt ut, men där inte nödvändigtvis alla utbetalningar har gjorts.
För ESF och för Ejflu, för åtgärder i enlighet med artiklarna 16, 19.1 c, 21.1 a, 21.1 b, 27, 28, 29, 30, 31, 33 och 34 i förordning (EU) nr 1305/2013, kan delmålen och målen också avse det värde som uppnåtts för insatser som startats, men där vissa av åtgärderna som ger utfall fortfarande pågår.
För andra åtgärder inom Ejflu ska delmålen och målen avse genomförda insatser enligt artikel 2.14 i förordning (EU) nr 1303/2013.
4. Ett viktigt genomförandesteg ska vara ett viktigt steg i genomförandet av insatserna inom en prioritering, vars avslutande går att verifiera och att uttrycka i siffror eller procentandelar. Vid tillämpningen av artiklarna 6 och 7 i den här förordningen ska viktiga genomförandesteg behandlas på samma sätt som indikatorer.
5. En resultatindikator ska bara användas när så är lämpligt och när den är nära sammankopplad med politiska insatser som får stöd.
6. Om det visar sig att de uppgifter som avses i artikel 4.2 i den här förordningen är baserade på oriktiga antaganden som leder till att mål eller delmål har under- eller överskattats ska detta anses vara ett vederbörligen motiverat fall i enlighet med punkt 5 i bilaga II till förordning (EU) nr 1303/2013.
Artikel 6
Bedömning av om delmål och mål uppnåtts
1. Vid bedömningen av om delmål och mål uppnåtts ska man beakta alla indikatorer och viktiga genomförandesteg i den resultatram som fastställts för en prioritering enligt definitionen i artikel 2.8 i förordning (EU) nr 1303/2013, utom i fall som avses i artikel 7 i den här förordningen.
2. Delmålen och målen inom en prioritering ska anses vara nådda om alla indikatorer i motsvarande resultatram uppgår till minst 85 % av delmålets värde vid utgången av 2018 eller minst 85 % av målvärdet vid utgången av 2023. Som ett undantag gäller att om resultatramen innehåller tre eller fler indikatorer, kan delmålen eller målen inom en prioritering anses vara nådda om alla indikatorer utom en når upp till 85 % av delmålets värde vid utgången av 2018 eller 85 % av målvärdet vid utgången av 2023. Den indikator som inte når upp till 85 % av delmålets värde eller målvärdet måste uppgå till minst 75 %.
3. För en prioritering vars resultatram omfattar högst två indikatorer ska det anses vara ett allvarligt misslyckande när det gäller delmålen om någon av indikatorerna inte uppgår till minst 65 % av delmålets värde vid utgången av 2018. När det gäller målen ska det anses vara ett allvarligt misslyckande om någon av indikatorerna inte uppgår till minst 65 % av målvärdet vid utgången av 2023.
4. För en prioritering vars resultatram omfattar mer än två indikatorer ska det anses vara ett allvarligt misslyckande när det gäller delmålen om minst två av indikatorerna inte uppgår till minst 65 % av delmålets värde vid utgången av 2018. När det gäller målen ska det anses vara ett allvarligt misslyckande om minst två av indikatorerna inte uppgår till minst 65 % av målvärdet vid utgången av 2023.
Artikel 7
Resultatram för prioriterade områden som avses i artikel 96.1 a och b i förordning (EU) nr 1303/2013 och prioriterade områden som omfattar sysselsättningsinitiativet för unga
1. De indikatorer och viktiga genomförandesteg som valts ut för resultatramen, deras delmål och mål samt de värden som ska uppnås, ska delas upp per fond och, när det gäller Eruf och ESF, per regionkategori.
2. De uppgifter som krävs enligt artikel 4.2 i den här förordningen ska anges per fond och per regionkategori, i tillämpliga fall.
3. Bedömningen av om delmålen och målen uppnåtts ska göras separat för varje fond och varje regionkategori inom prioriteringen, med hänsyn till indikatorerna, deras delmål och mål samt de värden som ska uppnås, uppdelade per fond och per regionkategori. Aktivitetsindikatorer och viktiga genomförandesteg i resultatramen ska motsvara mer än 50 % av anslaget till fonden och regionkategorin, i tillämpliga fall. När det beloppet fastställs får ett anslag till en indikator eller till ett viktigt genomförandesteg bara räknas en gång.
4. Om medlen för sysselsättningsinitiativet för unga ingår i ett prioriterat område i enlighet med artikel 18.c i förordning (EU) nr 1304/2013 ska en separat resultatram upprättas för sysselsättningsinitiativet för unga och bedömningen av om delmålen för initiativet har uppnåtts ska göras separat från den andra delen av det prioriterade området.
KAPITEL III
NOMENKLATUR FÖR INSATSKATEGORIER FÖR ERUF, ESF OCH SAMMANHÅLLNINGSFONDEN INOM MÅLET INVESTERING FÖR TILLVÄXT OCH SYSSELSÄTTNING
Artikel 8
Insatskategorier för Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden
(Bemyndigande enligt artikel 96.2 andra stycket i förordning (EU) nr 1303/2013)
1. Den nomenklatur för insatskategorier som avses i artikel 96.2 andra stycket i förordning (EU) nr 1303/2013 fastställs i tabellerna 1–8 i bilaga I till den här förordningen. De koder som fastställs i tabellerna ska gälla för Eruf för målet Investering för tillväxt och sysselsättning, Sammanhållningsfonden, ESF och sysselsättningsinitiativet för unga, i enlighet med punkterna 2–4 i den här artikeln.
2. Koderna 001–101 som fastställs i tabell 1 i bilaga I till denna förordning ska endast gälla för Eruf och Sammanhållningsfonden.
Koderna 102–120 som fastställs i tabell 1 i bilaga I till denna förordning ska endast gälla för ESF.
Endast kod 103 som fastställs i tabell 1 i bilaga I till denna förordning ska gälla för sysselsättningsinitiativet för unga.
Koderna 121, 122 och 123 som fastställs i tabell 1 i bilaga I till denna förordning ska gälla för Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF.
3. Koderna som fastställs i tabellerna 2–4, 7 och 8 i bilaga I till denna förordning ska gälla för Eruf, ESF, sysselsättningsinitiativet för unga och Sammanhållningsfonden.
Koderna som fastställs i tabell 5 i bilaga I till denna förordning ska endast gälla för Eruf och Sammanhållningsfonden.
Koderna som fastställs i tabell 6 i bilaga I till denna förordning ska endast gälla för ESF och sysselsättningsinitiativet för unga.
KAPITEL IV
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 9
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 3 och bilaga III till denna förordning ska börja tillämpas när EHFF-förordningen träder i kraft.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 7 mars 2014.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 487).
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete (EUT L 347, 20.12.2013, s. 259).
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 181/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 470).
BILAGA I
Nomenklatur för fondernas (1) insatskategorier inom målet Investering för tillväxt och sysselsättning och sysselsättningsinitiativet för unga
TABELL 1: KODER FÖR INSATSTYP
|
Koefficient för beräkning av stöd till klimatförändringsmålen |
||
|
I. Produktiva investeringar |
|||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
40 % |
||
|
0 % |
||
|
II. Infrastruktur för grundläggande tjänster och relaterade investeringar |
|||
|
Energiinfrastruktur |
|
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
100 % |
||
|
100 % |
||
|
100 % |
||
|
100 % |
||
|
100 % |
||
|
100 % |
||
|
100 % |
||
|
100 % |
||
|
Miljöinfrastruktur |
|
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
40 % |
||
|
0 % |
||
|
100 % |
||
|
Transportinfrastruktur |
|
||
|
40 % |
||
|
40 % |
||
|
40 % |
||
|
40 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
40 % |
||
|
40 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
40 % |
||
|
40 % |
||
|
40 % |
||
|
40 % |
||
|
Hållbara transporter |
|
||
|
40 % |
||
|
40 % |
||
|
IKT-infrastruktur |
|
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
III. Social infrastruktur och hälso- och utbildningsinfrastruktur samt relaterade investeringar |
|||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
IV. Utveckling av befintlig potential |
|||
|
Forskning, utveckling och innovation |
|
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
100 % |
||
|
Näringslivsutveckling |
|
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
100 % |
||
|
40 % |
||
|
100 % |
||
|
100 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
IKT – efterfrågestimulans, tillämpningar och tjänster |
|
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
Miljö |
|
||
|
40 % |
||
|
40 % |
||
|
40 % |
||
|
40 % |
||
|
100 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
100 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
Övrigt |
|
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
40 % |
||
|
0 % |
||
|
V. Att främja hållbar och kvalitativ sysselsättning och arbetskraftens rörlighet |
|||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
VI. Att främja social inkludering och bekämpa fattigdom och diskriminering |
|||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
VII. Att investera I utbildning, inklusive yrkesutbildning, för färdigheter och livslångt lärande |
|||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
VIII. Att förbättra den institutionella kapaciteten hos myndigheter och berörda parter och bidra till effektiv offentlig förvaltning |
|||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
IX. Tekniskt stöd |
|||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
TABELL 2: KODER FÖR FINANSIERINGSFORM
|
2. FINANSIERINGSFORM |
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
TABELL 3: KODER FÖR TYP AV OMRÅDE
|
3. TYP AV OMRÅDE |
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
TABELL 4: KODER FÖR TERRITORIELLA GENOMFÖRANDEMEKANISMER
|
4. TERRITORIELLA GENOMFÖRADEMEKANISMER |
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
TABELL 5: KODER FÖR TEMATISKT MÅL
|
5. TEMATISKT MÅL (Eruf och Sammanhållningsfonden) |
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
TABELL 6: KODER FÖR ESF:S ANDRATEMA
|
Koefficient för beräkning av stöd till klimatförändringsmålen |
||
|
100 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
||
|
0 % |
TABELL 7: KODER FÖR NÄRINGSGREN
|
7. NÄRINGSGREN |
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
||
|
TABELL 8: KODER FÖR REGION
| 8. REGION (2) |
|
|
Kod |
Region |
|
|
Kod för område eller region där insatsen är belägen/genomförs, enligt klassificeringen av statistiska territoriella enheter (Nuts) i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 (3) |
(1) Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska socialfonden.
(2) Endast investeringar kopplade till miljöskydd eller kombinerade med investeringar för att mildra eller minska negativ miljöpåverkan.
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) (EUT L 154, 21.6.2003, s. 1).
BILAGA II
Koefficienter för att beräkna stödet till klimatförändringsmålen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling i enlighet med artikel 2
|
Artikel i förordning (EU) nr 1305/2013 (1) |
Prioritering / fokusområde |
Koefficient |
|
Artikel 5.3 b |
Stödja riskförebyggande insatser och riskhantering inom jordbruket. |
40 % |
|
Artikel 5.4 |
Återställa, bevara och förbättra ekosystem som är relaterade till jord- och skogsbruket (alla fokusområden) |
100 % |
|
Artikel 5.5 |
Främja resurseffektivitet och stödja övergången till en koldioxidsnål och klimattålig ekonomi inom jordbruks-, livsmedels- och skogsbrukssektorn (alla fokusområden) |
100 % |
|
Artikel 5.6 b |
Främja lokal utveckling på landsbygden |
40 % |
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 347, 20.12.2013, s. 487).
BILAGA III
Koefficienter för att beräkna stödet till klimatförändringsmålen för Europeiska havs- och fiskerifonden i enlighet med artikel 3
|
|
Åtgärdens namn |
Provisorisk numrering |
Koefficient |
|
|
Innovation |
Artikel 28 |
0 %* (1) |
|
|
Rådgivning |
Artikel 29 |
0 % |
|
|
Partnerskap mellan vetenskapsmän och yrkesfiskare |
Artikel 30 |
0 %* |
|
|
Främjande av humankapital och social dialog – utbildning, nätverksbyggande, social dialog |
Artikel 31 |
0 %* |
|
|
Främjande av humankapital och social dialog – stöd till make/maka eller livspartner |
Artikel 31.2 |
0 %* |
|
|
Främjande av humankapital och social dialog – praktikanter på fartyg i småskaligt kustfiske |
Artikel 31.3 |
0 %* |
|
|
Diversifiering och nya typer av inkomster |
Artikel 32 |
0 %* |
|
|
Starthjälp till unga fiskare |
Artikel 32a |
0 % |
|
|
Hälsa och säkerhet |
Artikel 33 |
0 % |
|
|
Tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet |
Artikel 33a |
40 % |
|
|
Definitivt upphörande med fiskeverksamhet |
Artikel 33b |
100 % |
|
|
Gemensamma fonder för ogynnsamma väderförhållanden och miljöolyckor |
Artikel 33c |
40 % |
|
|
Stöd till system för tilldelning av fiskemöjligheter |
Artikel 34 |
40 % |
|
|
Stöd till utformning och genomförande av bevarandeåtgärder |
Artikel 35 |
0 % |
|
|
Begränsande av fiskets inverkan på havsmiljön och anpassning av fisket för att skydda arter |
Artikel 36 |
40 % |
|
|
Innovation kopplad till bevarandet av de marina biologiska resurserna |
Artikel 37 |
40 % |
|
|
Skydd och återställande av den marina biologiska mångfalden – insamling av avfall |
Artikel 38.1 a |
0 % |
|
|
Skydd och återställande av den marina biologiska mångfalden – bidrag till bättre förvaltning och bevarande, nybyggnation, utplacering eller modernisering av fasta eller flyttbara anläggningar, utarbetande av skydds- och förvaltningsplaner för Natura 2000-områden och särskilda skyddsområden, förvaltning, återställande och övervakning av marina skyddsområden, inklusive Natura 2000-områden, miljömedvetenhet, deltagande i andra åtgärder som syftar till att bevara och främja den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster |
Artikel 38.1 b–e, ea och f |
40 % |
|
|
Skydd och återställande av den marina biologiska mångfalden – program för kompensering av skador orsakade av däggdjur och fåglar |
Artikel 38.1 eb |
0 % |
|
|
Åtgärder för att lindra effekterna av klimatförändringarna – investeringar ombord |
Artikel 39.1 a |
100 % |
|
|
Åtgärder för att lindra effekterna av klimatförändringarna – energieffektivitetsbesiktningar och energieffektivitetsordningar |
Artikel 39.1 b |
100 % |
|
|
Energieffektivitet – studier för att bedöma bidraget från alternativa framdrivningssystem och skrovformer |
Artikel 39.1 c |
40 % |
|
|
Ersättning eller modernisering av huvud- eller hjälpmotorer |
Artikel 39.2 |
100 % |
|
|
Mervärde, produktkvalitet och användning av oönskade fångster |
Artikel 40 |
0 % |
|
|
Fiskehamnar, landningsplatser, auktionshallar och skyddshamnar – investeringar för att förbättra infrastrukturer i fiskehamnar och auktionshallar samt landningsplatser och skyddshamnar |
Artikel 41.1 |
40 % |
|
|
Fiskehamnar, landningsplatser, auktionshallar och skyddshamnar – investeringar för att göra det lättare att uppfylla kravet att landa alla fångster |
Artikel 41.2 |
0 % |
|
|
Fiskehamnar, landningsplatser, auktionshallar och skyddshamnar – investeringar för att förbättra säkerheten för yrkesfiskare |
Artikel 41.3 |
0 % |
|
|
Inlandsfiske och den akvatiska faunan och floran i inlandet – investeringar ombord eller i individuell utrustning enligt artikel 33 |
Artikel 42.1 a |
0 %* |
|
Inlandsfiske och den akvatiska faunan och floran i inlandet – investeringar i utrustning och typer av åtgärder enligt artiklarna 36 och 37 |
Artikel 42.1 b |
||
|
Inlandsfiske och den akvatiska faunan och floran i inlandet – investeringar ombord samt energieffektivitetsbesiktningar och energieffektivitetsordningar |
Artikel 42.1 c |
||
|
|
Inlandsfiske och den akvatiska faunan och floran i inlandet – främjande av humankapital och social dialog |
Artikel 42.1 aa |
0 % |
|
|
Inlandsfiske och den akvatiska faunan och floran i inlandet – fiskehamnar, landningsplatser och skyddshamnar |
Artikel 42.1 d |
0 % |
|
|
Inlandsfiske och den akvatiska faunan och floran i inlandet – investeringar som förbättrar den fångade fiskens värde eller kvalitet |
Artikel 42.1 da |
0 % |
|
|
Inlandsfiske och den akvatiska faunan och floran i inlandet – starthjälp till unga yrkesfiskare |
Artikel 42.1a |
0 % |
|
|
Inlandsfiske och den akvatiska faunan och floran i inlandet – utveckling och underlättande av innovationer |
Artikel 42.1b |
0 %* |
|
|
Inlandsfiske och den akvatiska faunan och floran i inlandet – skydd och utveckling av den akvatiska faunan och floran |
Artikel 42.5 |
40 % |
|
|
Innovation |
Artikel 45 |
0 %* |
|
|
Produktiva investeringar i vattenbruk |
Artikel 46 |
0 %* |
|
|
Förvaltning och avbytar- och rådgivningstjänster för vattenbruksföretag |
Artikel 48 |
0 %* |
|
|
Främjande av humankapital och nätverksbyggande |
Artikel 49 |
0 %* |
|
|
Förbättrad potential för vattenbruksanläggningar |
Artikel 50 |
40 % |
|
|
Främjande av nya vattenbrukare som bedriver ett hållbart vattenbruk |
Artikel 51 |
0 % |
|
|
Omställning till miljöledningssystem, revisionssystem och ekologiskt vattenbruk |
Artikel 53 |
40 % |
|
|
Vattenbruk som tillhandahåller miljötjänster |
Artikel 54 |
40 % |
|
|
Åtgärder för folkhälsa |
Artikel 55 |
0 % |
|
|
Åtgärder för djurs hälsa och välbefinnande |
Artikel 56 |
0 % |
|
|
Försäkring för vattenbruksbestånd |
Artikel 57 |
40 % |
|
|
Förberedande stöd |
Artikel 63.1 a |
0 % |
|
|
Genomförande av lokala utvecklingsstrategier |
Artikel 65 |
40 % |
|
|
Samarbetsåtgärder |
Artikel 66 |
0 %* |
|
|
Löpande kostnader och ledningsfunktioner |
Artikel 63.1 d |
0 % |
|
|
Produktions- och saluföringsplaner |
Artikel 69 |
0 %* |
|
|
Lagringsstöd |
Artikel 70 |
0 % |
|
|
Saluföringsåtgärder |
Artikel 71 |
0 %* |
|
|
Beredning av fiskeri- och vattenbruksprodukter |
Artikel 72 |
40 % |
|
|
Kompensationssystem |
Artikel 73 |
0 % |
|
|
Kontroll och tillsyn |
Artikel 78 |
0 % |
|
|
Datainsamling |
Artikel 79 |
0 %* |
|
|
Tekniskt stöd på medlemsstaternas initiativ |
Artikel 79a |
0 % |
|
|
Integrerad övervakning till havs |
Artikel 79b.1 a |
40 % |
|
|
Främjande av skyddet av havsmiljön och en hållbar användning av havs- och kustresurser |
Artikel 79b.1 b |
40 % |
(1) Åtgärder som markerats med en asterisk i tabellen kan viktas med 40 %, i enlighet med artikel 3.2.
|
8.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69/85 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 216/2014
av den 7 mars 2014
om ändring av förordning (EG) nr 2075/2005 om fastställande av särskilda bestämmelser för offentlig kontroll av trikiner i kött
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (1), särskilt artikel 18.6, 18.8, 18.10 och 18.12, och
av följande skäl:
|
(1) |
I kommissionens förordning (EG) nr 2075/2005 av den 5 december 2005 om fastställande av särskilda bestämmelser för offentlig kontroll av trikiner i kött (2) föreskrivs bestämmelser för provtagning av slaktkroppar av arter som är mottagliga för trikininfektion, för bestämning av statusen för anläggningar och regioner samt villkoren för import av kött till unionen. Vidare föreskrivs där referensmetoder och likvärdiga metoder för påvisande av trikiner i prover från slaktkroppar. |
|
(2) |
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad Efsa) antog den 3 oktober 2011 ett vetenskapligt yttrande om faror för folkhälsan som bör omfattas av besiktning av kött (svin) (3). I yttrandet fastställde Efsa att trikiner utgör en medelstor risk för folkhälsan som är relaterad till konsumtion av griskött. Efsa drar slutsatsen att när det gäller inspektionsmetoder för biologiska faror är säkerhetskontroller av slaktkroppar av svin det enda sättet att garantera en effektiv kontroll av de största farorna. Säkerhetskontrollerna omfattar ett antal förebyggande åtgärder och kontroller som tillämpas både på gårdarna och på slakterierna på ett integrerat sätt. |
|
(3) |
Efsa identifierade vissa epidemiologiska indikatorer i förhållande till trikiner. Beroende på syftet och den epidemiologiska situationen i landet kan indikatorerna tillämpas på nationell eller regional nivå eller på slakteriet eller anläggningen. |
|
(4) |
Efsa är medveten om att trikiner förekommer sporadiskt i unionen, främst hos frigående svin och hobbybesättningar av svin. Efsa konstaterade också att typen av produktionssystem är den viktigaste enskilda riskfaktorn när det gäller trikininfektioner. Dessutom visar tillgängliga uppgifter att risken för trikininfektion är försumbar hos svin som kommer från anläggningar som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden. |
|
(5) |
En försumbar risk för ett land eller en region erkänns inte längre i internationella sammanhang av Världsorganisationen för djurhälsa (OIE). I stället är ett sådant erkännande kopplat till delområden bestående av en eller flera anläggningar som tillämpar särskilda kontrollerade uppfödningsförhållanden. |
|
(6) |
För att skapa samstämmighet med internationella normer och för att förbättra kontrollsystemet i överensstämmelse med de faktiska folkhälsoriskerna, bör dels de riskreducerande åtgärderna rörande trikiner på slakterier, inklusive importvillkoren, dels villkoren för bestämning av trikininfektionsstatus för länder, regioner eller anläggningar anpassas, rationaliseras och förenklas. |
|
(7) |
Belgien och Danmark anmälde under 2011 en försumbar trikinrisk för sitt territorium i enlighet med förordning (EG) nr 2075/2005. En sådan försumbar riskstatus för ett land eller en region erkänns emellertid inte längre. Icke desto mindre bör anläggningar och delområden i Belgien och Danmark som uppfyller villkoren för kontrollerade uppfödningsförhållanden den dag då denna förordning träder i kraft tillåtas tillämpa undantaget för sådana anläggningar och delområden utan ytterligare villkor, såsom ytterligare krav på senare officiellt erkännande av den behöriga myndigheten. |
|
(8) |
EU:s referenslaboratorium för parasiter har rekommenderat att texten i förordningen ska förtydligas i fråga om förfarandet för vissa likvärdiga metoder för trikinundersökning. |
|
(9) |
Det bör föreskrivas att livsmedelsföretagarna ska se till att döda djur samlas in, identifieras och transporteras utan onödigt dröjsmål i enlighet med artiklarna 21 och 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordningen om animaliska biprodukter) (4) och bilaga VIII till kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 av den 25 februari 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen (5). |
|
(10) |
Antalet fall (importerade och inhemska) av trikininfektion hos människor, inklusive epidemiologiska data, bör rapporteras i enlighet med kommissionens beslut 2000/96/EG av den 22 december 1999 om de smittsamma sjukdomar som successivt skall omfattas av gemenskapsnätverket enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 2119/98/EG (6). |
|
(11) |
Förordning (EG) nr 2075/2005 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(12) |
De krav som fastställs i den här förordningen innebär att både livsmedelsföretagarnas och de behöriga myndigheternas nuvarande rutiner måste anpassas. Därför bör tillämpningen av vissa bestämmelser i den här förordningen senareläggas. |
|
(13) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 2075/2005 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Artikel 1 ska ersättas med följande: ”Artikel 1 Definitioner I denna förordning gäller följande definitioner: 1. trikiner: alla nematodarter som tillhör släktet Trichinella. 2. kontrollerade uppfödningsförhållanden: en typ av djurhållning där svin oavbrutet hålls under utfodrings- och inhysningsförhållanden som kontrolleras av livsmedelsföretagaren. 3. delområde: en grupp anläggningar som tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden. Alla anläggningar som tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden i en medlemsstat kan betraktas som ett delområde.” |
|
2. |
Artiklarna 2 och 3 ska ersättas med följande: ”Artikel 2 Provtagning av slaktkroppar 1. Slaktkroppar från tamsvin ska som ett led i besiktningen efter slakt provtas på slakterierna enligt följande:
Det ska tas ett prov från varje slaktkropp, och provet ska undersökas för förekomst av trikiner med en av följande detektionsmetoder i ett laboratorium som utsetts av den behöriga myndigheten:
2. I avvaktan på resultaten av trikinundersökningen och under förutsättning att livsmedelsföretagaren garanterar fullständig spårbarhet får slaktkropparna styckas i högst sex delar på ett slakteri eller i en styckningsanläggning belägen i samma lokaler som slakteriet (nedan kallade lokalen). Genom undantag från första stycket får sådana slaktkroppar efter den behöriga myndighetens godkännande styckas i en styckningsanläggning i anslutning till eller åtskild från slakteriet under förutsättning att
3. Slaktkroppar från hästar, vildsvin och andra hägnade och frilevande djurarter som är mottagliga för trikininfektion ska som ett led i besiktningen efter slakt provtas systematiskt på slakterier eller vilthanteringsanläggningar. Det ska tas ett prov från varje slaktkropp, och provet ska undersökas i enlighet med bilagorna I och III i ett laboratorium som utsetts av den behöriga myndigheten. Artikel 3 Undantag 1. Genom undantag från artikel 2.1 ska kött från tamsvin som har genomgått frysbehandling i enlighet med bilaga II under den behöriga myndighetens överinseende undantas från trikinundersökning. 2. Genom undantag från artikel 2.1 ska slaktkroppar och kött från ej avvanda tamsvin som är yngre än 5 veckor undantas från trikinundersökning. 3. Genom undantag från artikel 2.1 får slaktkroppar och kött från tamsvin undantas från trikinundersökning om djuren kommer från en anläggning eller ett delområde som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden i enlighet med bilaga IV, om något av följande villkor uppfylls:
4. Om en medlemsstat tillämpar det undantag som avses i punkt 3, ska den berörda medlemsstaten informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa samt lägga fram en årlig rapport till kommissionen innehållande den information som avses i kapitel II i bilaga IV. Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra förteckningen över medlemsstater som använder sig av undantaget. Om en medlemsstat underlåter att lägga fram den årliga rapporten eller om den årliga rapporten inte är tillfredsställande i förhållande till kraven i denna artikel ska undantaget upphöra att gälla för den berörda medlemsstaten.” |
|
3. |
Artiklarna 8–12 ska ersättas med följande: ”Artikel 8 Officiellt erkännande av anläggningar som tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden 1. Vid tillämpningen av denna förordning får den behöriga myndigheten officiellt erkänna en anläggning eller ett delområde som tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden i de fall då kraven i bilaga IV är uppfyllda. 2. Anläggningar eller delområden som tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden i Danmark eller Belgien i enlighet med artikel 3.3 c den dag då denna förordning börjar tillämpas, anses ha officiellt erkänts tillämpa de kontrollerade uppfödningsförhållanden som förtecknas i bilaga IV till denna förordning. Artikel 9 Livsmedelsföretagares skyldighet att informera Livsmedelsföretagare på anläggningar som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden ska informera den behöriga myndigheten när något krav i bilaga IV inte längre uppfylls eller om eventuella andra ändringar som skulle kunna påverka anläggningarnas trikinstatus. Artikel 10 Revision av anläggningar som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden Den behöriga myndigheten ska se till att regelbundna revisioner genomförs på anläggningar som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden. Revisionsfrekvensen ska vara riskbaserad och ta hänsyn till sjukdomshistoria och prevalens, tidigare resultat, geografiskt område, mottagliga vilda djur inom området, djurhållningspraxis, veterinärtillsyn och jordbrukarnas efterlevnad av bestämmelserna. Den behöriga myndigheten ska kontrollera att tamsvin från dessa anläggningar undersöks i enlighet med artikel 2.1. Artikel 11 Övervakningsprogram Den behöriga myndigheten får genomföra ett övervakningsprogram som omfattar tamsvinspopulationen från en anläggning eller ett delområde som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden, i syfte att kontrollera att trikiner faktiskt inte förekommer i den populationen. Provtagningsfrekvens, antal djur som ska provtas och urvalsplan ska fastställas i övervakningsprogrammet. För det ändamålet ska köttprover samlas in och undersökas för förekomst av trikiner i enlighet med kapitel I eller II i bilaga I. Övervakningsprogrammet kan som ett ytterligare verktyg omfatta serologiska metoder när EU:s referenslaboratorium har validerat ett lämpligt test. Artikel 12 Återkallande av det officiella erkännandet av att anläggningar tillämpar kontrollerade uppfödningsförhållanden 1. Om resultaten av de revisioner som genomförs i enlighet med artikel 10 visar att kraven i bilaga IV inte längre uppfylls, ska den behöriga myndigheten återkalla anläggningens officiella erkännande utan dröjsmål. 2. Om tamsvin från en anläggning som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden vid provtagning visar sig vara trikinpositiva ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål vidta följande åtgärder:
3. Efter återkallandet av ett erkännande kan anläggningar åter erkännas officiellt när de identifierade problemen har lösts och den behöriga myndigheten anser att kraven i bilaga IV uppfylls tillfredsställande. 4. Om man vid inspektionen konstaterar bristande efterlevnad av skyldigheterna i artikel 9 eller utför en provtagning med positivt resultat på en anläggning i ett delområde, bör den berörda anläggningen avlägsnas från delområdet fram till dess att efterlevnaden har återställts.” |
|
4. |
Artikel 13 ska ersättas med följande: ”Artikel 13 Hälsokrav vid import Kött från djurarter som kan vara bärare av trikiner och som innehåller tvärstrimmig muskulatur och kommer från ett tredjeland, får endast importeras till unionen om det före export har undersökts för förekomst av trikiner i enlighet med artiklarna 2 och 3 i det berörda tredjelandet.” |
|
5. |
Artikel 14 ska utgå. |
|
6. |
Artikel 15 ska ersättas med följande: ”Artikel 15 Dokument Det hälsointyg som åtföljer importerat kött enligt artikel 13 ska innehålla ett intygande av den officiella veterinären om att köttet har undersökts för förekomst av trikiner i enlighet med artikel 13 i det tredjeland där det har sitt ursprung. Dokumentet som åtföljer köttet ska vara en originalhandling om inte undantag har beviljats i enlighet med artikel 14.4 i förordning (EG) nr 854/2004.” |
|
7. |
Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till den här förordningen. |
|
8. |
Bilaga IV ska ersättas med texten i bilaga II till den här förordningen. |
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 juni 2014.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 7 mars 2014.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EUT L 139, 30.4.2004, s. 206.
(2) EUT L 338, 22.12.2005, s. 60.
(3) The EFSA Journal, vol. 9(2011):10, artikelnr 2351 [198 s.], publicerade den 3 oktober 2011.
(4) EUT L 300, 14.11.2009, s. 1.
(5) EUT L 54, 26.2.2011, s. 1.
(6) EGT L 28, 3.2.2000, s. 50.
BILAGA I
Bilaga I till förordning (EG) nr 2075/2005 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I kapitel 1, punkt 3. Utförande ska följande punkt läggas till: ”IV. Rengörings- och dekontamineringsförfarande efter ett positivt eller osäkert resultat När undersökningen av ett samlingsprov eller ett enskilt prov ger ett positivt eller osäkert resultat med latexagglutinationstestet, ska allt material som varit i kontakt med kött (mixerskål, bägare, omrörarstav, temperaturgivare, konisk filtrertratt, sil och pincett) dekontamineras noggrant genom blötläggning i några sekunder i varmt vatten (65–90 °C). Köttrester eller inaktiverade larver som kan finnas kvar på ytan kan tas bort med en ren svamp och vattenledningsvatten. Vid behov kan man tillsätta några droppar rengöringsmedel för att avfetta utrustningen. Det är då rekommenderat att efterskölja alla delar noggrant för att avlägsna allt rengöringsmedel.” |
|
2. |
I kapitel II del D ska punkt 3 ersättas med följande: ”3. Utförande I. För kompletta samlingsprov (bestående av 100 g prover):
II. Samlingsprover på mindre än 100 g enligt föreskrifterna i kapitel I.3.II För samlingsprover på mindre än 100 g ska förfarandet i kapitel I.3.II följas. III. Positiva eller osäkra resultat Om en undersökning av ett samlingsprov ger ett positivt eller osäkert resultat med latexagglutinationstestet, ska ett ytterligare prov på 20 g tas från varje svin i enlighet med kapitel I.2 a. Proverna på 20 g från fem svin samlas och undersöks enligt metoden i avsnitt I. På detta sätt ska prover från 20 grupper om fem svin undersökas. När ett positivt resultat med latexagglutinationstestet erhålls från en grupp om fem svin ska ytterligare prover på 20 g tas från varje svin i gruppen, och varje prov ska därefter undersökas separat enligt metoden i avsnitt I. När ett positivt eller osäkert resultat med latexagglutinationstestet erhålls ska minst 20 g svinmuskel skickas till det nationella referenslaboratoriet för bekräftelse enligt en av metoderna i kapitel I. Parasitprover ska förvaras i 90 % etylalkohol för konservering och artidentifiering vid EU:s referenslaboratorium eller det nationella referenslaboratoriet. Efter uttagning av parasiter ska positiva vätskor dekontamineras genom uppvärmning till minst 60 °C. IV. Rengörings- och dekontamineringsförfarande efter ett positivt eller osäkert resultat När undersökningen av ett samlingsprov eller enskilt prov ger ett positivt eller osäkert resultat med latexagglutinationstestet, ska allt material som varit i kontakt med kött (mixerskål, bägare, omrörarstav, temperaturgivare, konisk filtrertratt, sil och pincett) dekontamineras noggrant genom blötläggning i några sekunder i varmt vatten (65–90 °C). Köttrester eller inaktiverade larver som kan finnas kvar på ytan kan tas bort med en ren svamp och vattenledningsvatten. Vid behov kan man tillsätta några droppar rengöringsmedel för att avfetta utrustningen. Det är då rekommenderat att efterskölja alla delar noggrant för att avlägsna allt rengöringsmedel.” |
BILAGA II
”BILAGA IV
KAPITEL I
OFFICIELLT ERKÄNNANDE AV ATT ANLÄGGNINGAR ELLER DELOMRÅDEN TILLÄMPAR KONTROLLERADE UPPFÖDNINGSFÖRHÅLLANDEN
|
A. |
Livsmedelsföretagare ska uppfylla följande krav för att anläggningarna ska bli officiellt erkända:
|
|
B. |
Om kraven i punkt A inte längre uppfylls eller om det sker andra ändringar som skulle kunna påverka anläggningens status, ska livsmedelsföretagare på anläggningar som officiellt erkänts tillämpa kontrollerade uppfödningsförhållanden informera den behöriga myndigheten om detta. |
|
C. |
De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får endast erkänna en anläggning eller en kategori av anläggningar under förutsättning att de har kontrollerat att kraven i punkt A är uppfyllda. |
KAPITEL II
RAPPORTERING OM SITUATIONEN NÄR DET GÄLLER TRIKININFEKTION
|
a) |
Antalet fall (importerade och inhemska) av trikininfektion hos människor, inklusive epidemiologiska data, ska rapporteras i enlighet med kommissionens beslut 2000/96/EG (4). |
|
b) |
Antalet undersökningar och resultaten av undersökningar av förekomsten av trikiner hos tamsvin, vildsvin, häst, vilt och eventuella andra djur av mottagliga arter ska lämnas in enligt bilaga IV till direktiv 2003/99/EG. Uppgifter om tamsvin ska åtminstone tillhandahålla specifik information avseende följande:
|
(2) EUT L 300, 14.11.2009, s. 1.
|
8.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69/93 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 217/2014
av den 7 mars 2014
om ändring av förordning (EG) nr 2073/2005 vad gäller Salmonella i slaktkroppar av svin
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (1), särskilt artikel 4.4, och
av följande skäl:
|
(1) |
I kommissionens förordning (EG) nr 2073/2005 (2) fastställs det mikrobiologiska kriterier för vissa mikroorganismer samt tillämpningsbestämmelser som ska uppfyllas av livsmedelsföretagen när det gäller de allmänna och specifika hygienbestämmelser som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 852/2004, särskilt ett processhygienkriterium för Salmonella i slaktkroppar av svin för att förebygga kontaminering under slakten. |
|
(2) |
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) antog den 3 oktober 2011 ett vetenskapligt yttrande om faror för folkhälsan som bör omfattas av besiktning av kött (svin) (3) där det anges att Salmonella utgör en stor risk för folkhälsan i samband med konsumtion av griskött och att man bör förhindra att slaktkroppar av svin kontamineras med Salmonella. Efsa rekommenderar bl.a. skärpning av processhygienkriteriet för Salmonella i slaktkroppar av svin. |
|
(3) |
I syfte att minska förekomsten av Salmonella i slaktkroppar av svin bör man skärpa hygienkontrollerna under slakt i enlighet med bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 218/2014 av den 7 mars 2014 om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 och kommissionens förordning (EG) nr 2074/2005 (4), vilket bör leda till att antalet positiva prov minskar. |
|
(4) |
De krav som fastställs i förordningen innebär att livsmedelsföretagarnas nuvarande rutiner måste anpassas. Därför bör tillämpningen av den här förordningen senareläggas. |
|
(5) |
Förordning (EG) nr 2073/2005 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(6) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
I kapitel 2 i bilaga I till förordning (EG) nr 2073/2005 ska rad 2.1.4 ersättas med följande:
|
Salmonella |
50 (5) |
3 (6) |
Inga fynd på det testade området på varje slaktkropp |
EN/ISO 6579 |
Slaktkroppar efter putsning men före kylning |
Förbättrad slakterihygien och översyn av processkontroller, djurens ursprung och åtgärder för biosäkerhet på ursprungsgården” |
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 juni 2014.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 7 mars 2014.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EUT L 226, 25.6.2004, s. 3.
(2) EUT L 338, 22.12.2005, s. 1.
(3) The EFSA Journal, vol. 9(2011):10, artikelnr 2351.
(4) Se sidan 95 i detta nummer av EUT.
|
8.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69/95 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 218/2014
av den 7 mars 2014
om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 och av förordning (EG) nr 2074/2005
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (1), särskilt artikel 10.1,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (2), särskilt artiklarna 17.1, 18.3 och 18.10, och
av följande skäl:
|
(1) |
I förordning (EG) nr 853/2004 fastställs särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung för livsmedelsföretagare. I enlighet med bilaga II till den förordningen ska livsmedelsföretagare som driver slakterier begära, ta emot, kontrollera och reagera på information från livsmedelskedjan när det gäller alla djur, utom vilt, som sänds eller som kommer att sändas till slakteriet. Denna information omfattar tillståndet för den jordbruksanläggning som djuren kommer ifrån. |
|
(2) |
Genom kommissionens förordning (EU) nr 216/2014 om ändring av förordning (EG) nr 2075/2005 om fastställande av särskilda bestämmelser för offentlig kontroll av trikiner i kött (3) beviljas undantag från bestämmelserna om provtagning för anläggningar med kontrollerade uppfödningsförhållanden. Denna information bör därför ingå i den information från livsmedelskedjan som ska lämnas till slakteriet, för att medlemsstaterna ska kunna använda lämpliga metoder för undersökning av trikiner. |
|
(3) |
I förordning (EG) nr 853/2004 anges på vilka villkor kött från djur som har nödslaktats utanför slakteriet är tjänligt som livsmedel. Eftersom sådant kött från nödslaktade djur som klarat köttbesiktningen inte utgör en risk för folkhälsan bör kravet på en särskild kontrollmärkning och begränsningen till den nationella marknaden för kött från nödslaktade djur utgå från den förordningen, och kravet på en särskild kontrollmärkning för kött från nödslaktade djur bör också utgå från förordning (EG) nr 854/2004. |
|
(4) |
I förordning (EG) nr 854/2004 fastställs särskilda bestämmelser för genomförandet av offentliga kontroller av produkter av animaliskt ursprung. Bilaga I till den förordningen innehåller regler om besiktning före och efter slakt, inklusive okulär besiktning, och om specifika risker när det gäller färskt kött. |
|
(5) |
I förordning (EG) nr 854/2004 föreskrivs att officiella assistenter får bistå den officiella veterinären med offentlig kontroll, med vissa begränsningar. När det gäller besiktning före slakt och kontroll av djurskyddet bör officiella assistenter få bistå den officiella veterinären med ett första urval av djur med avvikelser. |
|
(6) |
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) antog den 3 oktober 2011 ett vetenskapligt yttrande om risker för folkhälsan som bör omfattas av besiktning av kött (svin) (4) där det konstateras att de nuvarande kraven på palpation och anskärning i samband med besiktning efter slakt utgör en risk för korskontaminering. För att förhindra korskontaminering bör denna palpation och anskärning inte längre krävas för normala djur, utan endast när avvikelser har konstaterats. Efsa konstaterar i sitt yttrande att de patogener som orsakar endokardit hos svin inte har någon bäring på folkhälsan. Eftersom rutinmässig anskärning av hjärtat inte behövs av säkerhetsskäl bör sådan anskärning inte längre krävas. |
|
(7) |
Efsa konstaterar i samma yttrande att Salmonella utgör en stor risk för folkhälsan i samband med konsumtion av griskött och att man bör förhindra att slaktkroppar av svin kontamineras med Salmonella. |
|
(8) |
I avsnitt IV kapitel IX i bilaga I till förordning (EG) 854/2004 fastställs bestämmelser om den officiella veterinärens uppgifter i samband med specifika risker. Salmonella bör också ingå i den officiella veterinärens specifika uppgifter, särskilt i de fall kraven i specifik unionslagstiftning inte uppfylls. Besiktning av svinkött bör omfatta i synnerhet tillsyn av det befintliga processhygienkriteriet för Salmonella i slaktkroppar, som fastställts i kommissionens förordning (EG) nr 2073/2005 av den 15 november 2005 om mikrobiologiska kriterier för livsmedel (5), och tillsyn av att livsmedelsföretagaren vidtar åtgärder om kraven i specifik unionslagstiftning inte är uppfyllda. Tillsyn är också ett kostnadseffektivt verktyg för att ge information om den obligatoriska övervakningen av Salmonella i produktionskedjan för griskött i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG av den 17 november 2003 om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen, om ändring av rådets beslut 90/424/EEG och om upphävande av rådets direktiv 92/117/EEG (6). |
|
(9) |
Kommissionens förordning (EG) nr 2074/2005 av den 5 december 2005 om tillämpningsåtgärder för vissa produkter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 och för genomförandet av offentliga kontroller enligt Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, om undantag från Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och om ändring av förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 (7) innehåller särskilda krav för frivillig okulär besiktning av svin efter slakt. Genom de föreslagna ändringarna i den här förordningen av de standardkrav för besiktning efter slakt som anges i förordning (EG) nr 854/2004 blir de krav för frivillig okulär besiktning av svin som anges i förordning (EG) nr 2074/2005 irrelevanta för svin och bör följaktligen ändras. |
|
(10) |
De krav som fastställs i förordningen innebär att både livsmedelsföretagarnas och de behöriga myndigheternas nuvarande rutiner måste anpassas. Därför bör tillämpningen av den här förordningen senareläggas. |
|
(11) |
Förordningarna (EG) nr 853/2004, (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 2074/2005 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(12) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av förordning (EG) nr 853/2004
Förordning (EG) nr 853/2004 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I avsnitt III i bilaga II ska punkt 3 a ersättas med följande:
|
|
2. |
I avsnitt I kapitel VI i bilaga III ska punkt 9 utgå. |
Artikel 2
Ändringar av förordning (EG) nr 854/2004
Bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
I avsnitt I kapitel III ska punkt 7 utgå. |
|
2. |
I avsnitt III kapitel I ska punkt 2 ersättas med följande:
|
|
3. |
I avsnitt IV kapitel IV del B ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:
|
|
4. |
I avsnitt IV kapitel IX ska följande del G läggas till: ”G. Salmonella
|
Artikel 3
Ändringar av förordning (EG) nr 2074/2005
I punkt 3 i bilaga VIb till förordning (EG) nr 2074/2005 ska led a utgå.
Artikel 4
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 juni 2014.
Avsnitt IV kapitel IX del G.3 i bilaga I till förordning (EG) 854/2004 ska dock tillämpas från och med den 1 januari 2015.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 7 mars 2014.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EUT L 139, 30.4.2004, s. 55.
(2) EUT L 139, 30.4.2004, s. 206.
(3) Se s. 85 i detta nummer av EUT.
(4) The EFSA Journal, vol. 9(2011):10, artikelnr 2351.
(5) EUT L 338, 22.12.2005, s. 1.
(6) EUT L 325, 12.12.2003, s. 31.
(7) EUT L 338, 22.12.2005, s. 27.
(8) EUT L 338, 22.12.2005, s. 60.”
(9) EUT L 338, 22.12.2005, s. 1.
(10) Om alla är negativa är förekomsten med 95 % statistisk säkerhet under 6 %.
(11) EUT L 325, 22.12.2003, s. 31.”
|
8.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69/99 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 219/2014
av den 7 mars 2014
om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 vad gäller de särskilda kraven för besiktning efter slakt av tamsvin
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (1), särskilt artiklarna 17.1 och 18.7, och
av följande skäl:
|
(1) |
I förordning (EG) nr 854/2004 fastställs särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung. Det föreskrivs bl.a. att medlemsstaterna ska se till att offentlig kontroll i fråga om färskt kött äger rum i enlighet med bilaga I till den förordningen. Den officiella veterinären ska genomföra inspektionsuppgifter i slakterier, vilthanteringsanläggningar och styckningsanläggningar som släpper ut färskt kött på marknaden i enlighet med bl.a. de särskilda kraven i avsnitt IV i bilaga I till den förordningen. |
|
(2) |
I avsnitt IV kapitel IV del B i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004 anges de särskilda kraven för besiktning efter slakt av tamsvin. |
|
(3) |
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) antog den 3 oktober 2011 ett vetenskapligt yttrande om risker för folkhälsan som bör omfattas av besiktning av kött (svin) (2) där det konstateras att de nuvarande kraven på palpation och anskärning i samband med besiktning efter slakt utgör en risk för korskontaminering med bakterier. |
|
(4) |
Efsa konstaterade också att den palpation eller anskärning som i nuläget används vid besiktning efter slakt inte bör användas för svin som genomgått normal slakt, eftersom risken för mikrobiell korskontaminering är större än risken för att man inte alltid kommer att upptäcka sådana förhållanden som påvisas genom dessa metoder. Användningen av dessa manuella metoder vid besiktning efter slakt bör begränsas till misstänkta svin som identifierats bl.a. genom upptäckt av relevanta avvikelser vid okulär besiktning efter slakt. |
|
(5) |
Med tanke på Efsas yttrande bör man ändra de särskilda krav för besiktning efter slakt av tamsvin som anges i avsnitt IV kapitel IV del B i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004. |
|
(6) |
Om epidemiologiska eller andra uppgifter från den jordbruksanläggning som djuren kommer ifrån, information från livsmedelskedjan eller resultat från besiktning före slakt eller upptäckt av relevanta avvikelser vid okulär besiktning efter slakt visar på potentiella risker för människors eller djurs hälsa eller för djurskyddet, bör den officiella veterinären ha möjlighet att besluta vilken palpation och anskärning som måste utföras vid besiktning efter slakt för att man ska kunna fastställa om köttet är tjänligt som livsmedel. |
|
(7) |
De krav som fastställs i den här förordningen utgör en ändring av förordning (EG) nr 854/2004 som innebär att både livsmedelsföretagarnas och de behöriga myndigheternas nuvarande rutiner måste anpassas. Därför bör tillämpningen av den här förordningen senareläggas. |
|
(8) |
Förordning (EG) nr 854/2004 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(9) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
I avsnitt IV kapitel IV i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004 ska del B ersättas med följande:
”B. BESIKTNING EFTER SLAKT
|
1. |
Slaktkroppar och slaktbiprodukter av svin ska genomgå följande förfaranden för besiktning efter slakt:
|
|
2. |
Den officiella veterinären ska utföra ytterligare besiktning efter slakt i form av palpation och anskärning av slaktkropp och slaktbiprodukter om han eller hon anser att något av följande visar på en potentiell risk för människors eller djurs hälsa eller för djurskyddet:
|
|
3. |
Beroende på de konstaterade riskerna kan de ytterligare förfaranden efter slakt som avses i punkt 2 omfatta följande:
|
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 juni 2014.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 7 mars 2014.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EUT L 139, 30.4.2004, s. 206.
(2) Efsas paneler för biologiska faror (Biohaz), för främmande ämnen i livsmedelskedjan (Contam) och för djurs hälsa och välbefinnande (AHAW): ”Scientific Opinion on the public health hazards to be covered by inspection of meat (swine)”, The EFSA Journal, vol. 9(2011):10, artikelnr 2351.
|
8.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69/101 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 220/2014
av den 7 mars 2014
om ändring av rådets förordning (EG) nr 479/2009 vad gäller hänvisningar till det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (1), särskilt artikel 17, och
av följande skäl:
|
(1) |
Definitionerna av begreppen offentlig, underskott och investering fastställs i protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördragen och i förordning (EG) nr 479/2009, med hänvisning till det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (nedan kallat ENS 95) som upprättats genom rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (2). |
|
(2) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (nedan kallat ENS 2010) (3) innehåller referensramen för de gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler som ska användas vid utarbetandet av medlemsstaternas räkenskaper för unionens statistikbehov så att resultaten blir jämförbara medlemsstaterna emellan. |
|
(3) |
ENS 2010 är en revidering av ENS 95, och därför måste nya hänvisningar göras i förordning (EG) nr 479/2009. |
|
(4) |
Förordning (EG) nr 479/2009 bör därför ändras i enlighet med detta. |
|
(5) |
För att undvika förvirring kring tillämpningen av de nya hänvisningarna till ENS 2010 bör de åtgärder som föreskrivs i denna förordning tillämpas från och med den 1 september 2014. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 479/2009 ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Alla hänvisningar till ”ENS 95” ska ersättas med ”ENS 2010”. |
|
2. |
Artikel 1.1 ska ersättas med följande: ”I protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott och i denna förordning ska begreppen i punkterna 2–6 definieras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (nedan kallat ENS 2010). Koderna inom parentes hänför sig till ENS 2010.” |
|
3. |
Artikel 1.3 ska ändras på följande sätt:
|
|
4. |
I artikel 1.5 ska andra stycket ersättas med följande: ”Den offentliga sektorns skuld består av den offentliga sektorns skuldförbindelser inom följande kategorier: sedlar, mynt och inlåning (AF.2), skuldebrev (AF.3) och lån (AF.4) enligt definitionen i ENS 2010.” |
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning ska tillämpas från och med den 1 september 2014.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 7 mars 2014.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EUT L 145, 10.6.2009, s. 1.
(2) EGT L 310, 30.11.1996, s. 1.
(3) EUT L 174, 26.6.2013, s. 1.
|
8.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69/102 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 221/2014
av den 7 mars 2014
om ändring av förordning (EG) nr 288/2009 vad gäller fastställande av den indikativa fördelningen av stödet enligt programmet för frukt och grönsaker i skolan
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1370/2013 av den 16 december 2013 om fastställande av vissa stöd och bidrag inom ramen för den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter (1), särskilt artikel 5.2, och
av följande skäl:
|
(1) |
I artikel 5 förordning (EU) nr 1370/2013 fastställs det totala beloppet för unionens stöd för utdelning av frukt och grönsaker, bearbetad frukt och bearbetade grönsaker och bananprodukter till barn enligt artikel 23 i förordning (EU) nr 1308/2013 (2) (nedan kallat programmet för frukt och grönsaker i skolan). Vidare fastställs i artikel 5 i förordning (EU) nr 1370/2013 den högsta medfinansieringsnivån och minimistödbeloppet per medlemsstat. |
|
(2) |
Kommissionen bör fastställa den indikativa fördelningen av stödet inom ramen för programmet för frukt och grönsaker i skolan till varje medlemsstat på grundval av de kriterier som anges i artikel 23.5 i förordning (EU) nr 1308/2013. Vidare bör kommissionen regelbundet bedöma om den indikativa fördelningen är i linje med dessa kriterier. |
|
(3) |
I bilaga II till kommissionens förordning (EG) nr 288/2009 (3) fastställs den indikativa fördelningen av unionsstödet per medlemsstat på grundval av unionens totala anslag på 90 miljoner euro. Eftersom förordning (EU) nr 1370/2013 ökar den totala budgeten för programmet för frukt och grönsaker i skolan till 150 miljoner euro och det anges nya medfinansieringssatser, bör en ny indikativ fördelning fastställas. |
|
(4) |
Den nya indikativa fördelningen bör också beakta de kriterier som avses i artikel 23.5 i förordning (EU) nr 1308/2013 utifrån de senaste uppgifter som finns tillgängliga från och med 2012 när det gäller antalet barn i åldersgruppen sex till tio år som andel av befolkningen i medlemsstaternas regioner. |
|
(5) |
Förordning (EG) nr 288/2009 bör därför ändras i enlighet med detta. Med hänsyn till läsårets periodicitet bör den nya indikativa fördelningen börja gälla från och med den 1 augusti 2014. |
|
(6) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändring av förordning (EG) nr 288/2009
Bilaga II ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.
Artikel 2
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 augusti 2014.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 7 mars 2014.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EUT L 346, 20.12.2013, s.12.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671).
(3) Kommissionens förordning (EG) nr 288/2009 av den 7 april 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad avser gemenskapsstöd till utdelning av frukt och grönsaker, bearbetade produkter av frukt och grönsaker och bananprodukter till skolbarn inom ramen för ett program för frukt i skolan (EUT L 94, 8.4 2009, s. 38).
BILAGA
”BILAGA II
Indikativ fördelning av unionsstöd per medlemsstat
|
Medlemsstat |
Grad av medfinansiering (i %) |
Barn 6-10 år (exakt antal) |
EUR |
|
Österrike |
75 % |
406 322 |
2 239 273 |
|
Belgien |
75 % |
611 450 |
3 369 750 |
|
Bulgarien |
90 % |
316 744 |
2 094 722 |
|
Kroatien |
90 % |
205 774 |
1 360 845 |
|
Cypern |
75 % |
44 823 |
290 000 |
|
Tjeckien |
88 % |
480 495 |
3 124 660 |
|
Danmark |
75 % |
328 182 |
1 808 638 |
|
Estland |
90 % |
66 436 |
439 361 |
|
Finland |
75 % |
290 308 |
1 599 911 |
|
Frankrike |
76 % |
4 051 279 |
22 500 145 |
|
Tyskland |
75 % |
3 575 991 |
19 707 575 |
|
Grekland |
81 % |
529 648 |
3 143 600 |
|
Ungern |
86 % |
482 160 |
3 031 022 |
|
Irland |
75 % |
319 126 |
1 758 729 |
|
Italien |
80 % |
2 853 098 |
16 719 794 |
|
Lettland |
90 % |
95 861 |
633 957 |
|
Litauen |
90 % |
136 285 |
901 293 |
|
Luxemburg |
75 % |
29 473 |
290 000 |
|
Malta |
75 % |
19 511 |
290 000 |
|
Nederländerna |
75 % |
986 118 |
5 434 576 |
|
Polen |
88 % |
1 802 733 |
11 645 350 |
|
Portugal |
85 % |
527 379 |
3 284 967 |
|
Rumänien |
89 % |
1 054 185 |
6 869 985 |
|
Slovakien |
89 % |
262 703 |
1 709 502 |
|
Slovenien |
83 % |
91 095 |
554 291 |
|
Spanien |
75 % |
2 337 457 |
12 939 604 |
|
Sverige |
75 % |
518 322 |
2 856 514 |
|
Förenade kungariket |
76 % |
3 494 635 |
19 401 935 |
|
EU-28 |
79 % |
25 917 593 |
150 000 000” |
|
8.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69/105 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 222/2014
av den 7 mars 2014
om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),
med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och
av följande skäl:
|
(1) |
I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen. |
|
(2) |
Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 7 mars 2014.
På kommissionens vägnar För ordföranden
Jerzy PLEWA
Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling
(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.
(2) EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.
BILAGA
Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker
|
(euro/100 kg) |
||
|
KN-nummer |
Kod för tredjeland (1) |
Schablonimportvärde |
|
0702 00 00 |
MA |
77,7 |
|
TN |
77,7 |
|
|
TR |
99,1 |
|
|
ZZ |
84,8 |
|
|
0707 00 05 |
EG |
182,1 |
|
JO |
182,1 |
|
|
TR |
155,6 |
|
|
ZZ |
173,3 |
|
|
0709 91 00 |
EG |
45,1 |
|
ZZ |
45,1 |
|
|
0709 93 10 |
MA |
44,0 |
|
TR |
89,5 |
|
|
ZZ |
66,8 |
|
|
0805 10 20 |
EG |
54,5 |
|
IL |
66,9 |
|
|
MA |
57,1 |
|
|
TN |
49,9 |
|
|
TR |
56,7 |
|
|
ZZ |
57,0 |
|
|
0805 50 10 |
TR |
66,3 |
|
ZZ |
66,3 |
|
|
0808 10 80 |
CN |
116,1 |
|
MK |
30,8 |
|
|
US |
205,8 |
|
|
ZZ |
117,6 |
|
|
0808 30 90 |
AR |
105,9 |
|
CL |
139,4 |
|
|
CN |
68,3 |
|
|
TR |
156,2 |
|
|
US |
226,5 |
|
|
ZA |
92,9 |
|
|
ZZ |
131,5 |
|
(1) Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.
BESLUT
|
8.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69/107 |
EUROPEISKA CENTRALBANKENS BESLUT
av den 4 februari 2014
om fastställande av de kreditinstitut som är föremål för den samlade bedömningen
(ECB/2014/3)
(2014/123/EU)
ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 127.6,
med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (1), särskilt artikel 4.3 och artikel 33.3 och 33.4,
med beaktande av tillsynsnämndens förslag, och
av följande skäl:
|
(1) |
Från och med den 3 november 2013 får Europeiska centralbanken, i syfte att påbörja sina tillsynsuppgifter, kräva att de nationella behöriga myndigheterna och de personer som avses i artikel 10.1 i förordning (EU) nr 1024/2013 tillhandahåller all den information som krävs för att ECB ska kunna utföra en samlad bedömning, inbegripet en bedömning av balansräkningen, av kreditinstituten i de deltagande medlemsstaterna. ECB ska åtminstone utföra en sådan bedömning när det gäller de kreditinstitut som inte omfattas av artikel 6.4 i förordning (EU) nr 1024/2013. |
|
(2) |
Den 23 oktober 2013 offentliggjorde ECB namnen på de institut som ingår i den samlade bedömningen samt en inledande översikt över de viktigaste aspekterna av den samlade bedömningen. |
|
(3) |
På grundval av de kriterier som avses i artikel 6.4 i förordning (EU) nr 1024/2013 har ECB fastställt vilka kreditinstitut som banken avser att utföra en samlad bedömning av, inbegripet en bedömning av balansräkningen, i enlighet med artikel 33.4 i förordning (EU) nr 1024/2013. Vid tillämpningen av ovannämnda kriterier har ECB beaktat tänkbara förändringar som kan komma att ske med tanke på dynamiken i kreditinstitutens verksamhet och de konsekvenser detta får för det sammanlagda värdet av deras tillgångar. Till följd av detta har ECB inkluderat kreditinstitut som för närvarande inte uppfyller betydelsekriterierna, men som kan komma att göra det inom en snar framtid och därför bör bli föremål för den samlade bedömningen. Mot denna bakgrund kommer ECB att utföra en samlad bedömning av kreditinstitut, finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag vars tillgångar har ett sammanlagt värde som överstiger 27 miljarder euro. Trots ovannämnda kriterier kommer ECB även att utföra den samlade bedömningen med avseende på de tre mest betydande instituten i var och en av medlemsstaterna i euroområdet. Fastställandet av de kreditinstitut som ECB avser att utföra samlade bedömningar av ska inte påverka den slutliga bedömningen av kriterierna på grundval av den specifika metod som ingår i ramen enligt artikel 6 i förordning (EU) nr 1024/2013. |
|
(4) |
Kreditinstituten och de nationella behöriga myndigheterna ska tillhandahålla all den information som krävs för att ECB ska kunna utföra en samlad bedömning i enlighet med artikel 33.4 i förordning (EU) nr 1024/2013. |
|
(5) |
ECB får kräva att de nationella behöriga myndigheterna och de personer som avses i artikel 10.1 i förordning (EU) nr 1024/2013 ska lämna all den information som krävs för att ECB ska kunna utföra en samlad bedömning. |
|
(6) |
Ledamöter i tillsynsnämnden, ECB-personal och utstationerad personal från deltagande medlemsstater ska vara förpliktade att iaktta kraven på tystnadsplikt enligt artikel 37 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken samt tillämplig unionsrätt. I synnerhet ska ECB och de nationella behöriga myndigheterna omfattas av de bestämmelser om informationsutbyte och tystnadsplikt som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (2). |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Enheter som är föremål för den samlade bedömningen
1. De enheter som anges i bilagan ska vara föremål för den samlade bedömning som ska utföras av ECB senast den 3 november 2014.
2. I enlighet med artikel 33.4 i förordning (EU) nr 1024/2013 ska den nationella behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över ett kreditinstitut som anges i bilagan lämna all information som är relevant för den samlade bedömningen och som ECB begär för kreditinstitutetet i fråga. Den nationella behöriga myndigheten ska kontrollera den information som den bedömer vara lämplig för utförandet, inbegripet, i de fall då detta är nödvändigt, inspektioner på plats och, om så är lämpligt, med deltagande av tredje part.
3. Den nationella behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över dotterföretagen i en koncern som omfattas av gruppbaserad tillsyn inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen har ansvaret för att kontrollera de dotterföretag som har tillstånd i medlemsstaten.
Artikel 2
Utredningsbefogenheter
I enlighet med artikel 33.3 och 33.4 i förordning (EU) nr 1024/2013 får ECB utöva sina utredningsbefogenheter för de kreditinstitut som anges i bilagan.
Artikel 3
Ikraftträdande
Detta beslut träder i kraft den 6 februari 2014.
Utfärdat i Frankfurt am Main den 4 februari 2014.
Mario DRAGHI
ECB:s ordförande
(1) EUT L 287, 29.10.2013, s. 63.
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
BILAGA
INSTITUT SOM OMFATTAS AV DEN SAMLADE BEDÖMNINGEN
Belgien
AXA Bank Europe SA
Belfius Banque SA
Dexia NV (1)
Investar (Holdingbolag för Argenta Bank – en Verzekeringsgroep)
KBC Group NV
The Bank of New York Mellon SA
Tyskland
Aareal Bank AG
Bayerische Landesbank
Commerzbank AG
DekaBank Deutsche Girozentrale
Deutsche Apotheker- und Ärztebank eG
Deutsche Bank AG
DZ Bank AG Deutsche Zentral-Genossenschaftsbank
HASPA Finanzholding
HSH Nordbank AG
Hypo Real Estate Holding AG
IKB Deutsche Industriebank AG
KfW IPEX-Bank GmbH
Landesbank Baden-Württemberg
Landesbank Berlin Holding AG
Landesbank Hessen-Thüringen Girozentrale
Landeskreditbank Baden-Württemberg-Förderbank
Landwirtschaftliche Rentenbank
Münchener Hypothekenbank eG
Norddeutsche Landesbank-Girozentrale
NRW.Bank
SEB AG
Volkswagen Financial Services AG
WGZ Bank AG Westdeutsche Genossenschafts-Zentralbank
Wüstenrot & Württembergische AG med avseende på Wüstenrot Bank AG Pfandbriefbank och Wüstenrot Bausparkasse AG
Estland
AS DNB Bank
AS SEB Pank
Swedbank AS
Irland
Allied Irish Banks plc
Merrill Lynch International Bank Limited
Permanent tsb plc
The Governor and Company of the Bank of Ireland
Ulster Bank Ireland Limited
Grekland
Alpha Bank, SA
Eurobank Ergasias, SA
National Bank of Greece, SA
Piraeus Bank, SA
Spanien
Banco Bilbao Vizcaya Argentaria, SA
Banco de Sabadell, SA
Banco Financiero y de Ahorros, SA
Banco Mare Nostrum, SA
Banco Popular Español, SA
Banco Santander, SA
Bankinter, SA
Caja de Ahorros y M.P. de Zaragoza, Aragón y Rioja
Caja de Ahorros y Pensiones de Barcelona
Caja España de Inversiones, Salamanca y Soria, CAMP
Cajas Rurales Unidas, Sociedad Cooperativa de Crédito
Catalunya Banc, SA
Kutxabank, SA
Liberbank, SA
MPCA Ronda, Cádiz, Almería, Málaga, Antequera y Jaén
NCG Banco, SA
Frankrike
Banque Centrale de Compensation (LCH Clearnet)
Banque PSA Finance
BNP Paribas
C.R.H. – Caisse de Refinancement de l’Habitat
Groupe BPCE
Groupe Crédit Agricole
Groupe Crédit Mutuel
HSBC France
La Banque Postale
BPI France (Banque Publique d’Investissement)
RCI Banque
Société de Financement Local
Société Générale
Italien
Banca Carige SpA – Cassa di Risparmio di Genova e Imperia
Banca Monte dei Paschi di Siena SpA
Banca Piccolo Credito Valtellinese, Società Cooperativa
Banca Popolare Dell’Emilia Romagna – Società Cooperativa
Banca Popolare Di Milano – Società Cooperativa A Responsabilità Limitata
Banca Popolare di Sondrio, Società Cooperativa per Azioni
Banca Popolare di Vicenza – Società Cooperativa per Azioni
Banco Popolare – Società Cooperativa
Credito Emiliano SpA
Iccrea Holding SpA
Intesa Sanpaolo SpA
Mediobanca – Banca di Credito Finanziario SpA
UniCredit SpA
Unione Di Banche Italiane Società Cooperativa Per Azioni
Veneto Banca S.C.P.A.
Cypern
Bank of Cyprus Public Company Ltd
Co-operative Central Bank Ltd
Hellenic Bank Public Company Ltd
Russian Commercial Bank (Cyprus) Ltd
Lettland
ABLV Bank, AS
AS SEB banka
Swedbank
Luxemburg
Banque et Caisse d’Epargne de l’Etat, Luxembourg
Clearstream Banking SA
Precision Capital SA (Holdingbolag för Banque Internationale à Luxembourg och KBL European Private Bankers SA)
RBC Investor Services Bank SA
State Street Bank Luxembourg SA
UBS (Luxembourg) SA
Malta
Bank of Valletta plc
HSBC Bank Malta plc
Nederländerna
ABN AMRO Bank NV
Bank Nederlandse Gemeenten NV
Coöperatieve Centrale Raiffeisen-Boerenleenbank B.A.
ING Bank NV
Nederlandse Waterschapsbank NV
The Royal Bank of Scotland NV
SNS Bank NV
Österrike
BAWAG P.S.K. Bank für Arbeit und Wirtschaft und Österreichische Postsparkasse AG
Erste Group Bank AG
Raiffeisenlandesbank Oberösterreich AG
Raiffeisenlandesbank Niederösterreich-Wien AG
Raiffeisen Zentralbank Österreich AG
Österreichische Volksbanken-AG tillsammans med underställda kreditinstitut i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2)
Portugal
Banco BPI, SA
Banco Comercial Português, SA
Caixa Geral de Depósitos, SA
Espírito Santo Financial Group, SA
Slovenien
Nova Kreditna Banka Maribor d.d.
Nova Ljubljanska banka d.d., Ljubljana
SID – Slovenska izvozna in razvojna banka, d.d., Ljubljana
Finland
Danske Bank Oyj
Nordea Bank Finland Abp
OP-Pohjola Group
Fall där ett eller flera av de tre mest betydande kreditinstituten i en deltagande medlemsstat är dotterföretag till bankkoncerner som redan ingår i ovanstående uppräkning:
Malta
Deutsche Bank (Malta) Ltd
Slovakien
Slovenská sporiteľňa, a.s.
Všeobecná úverová banka, a.s.
Tatra banka, a.s.
(1) Vid bedömningen av denna koncern kommer vederbörlig hänsyn att tas till dess specifika situation och i synnerhet det faktum att det redan har gjorts en omfattande bedömning av dess finansiella ställning och riskprofil inom ramen för den plan som inleddes i oktober 2011 och godkändes av Europeiska kommissionen den 28 december 2012.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
REKOMMENDATIONER
|
8.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 69/112 |
KOMMISSIONENS REKOMMENDATION
av den 7 mars 2014
om stärkande av principen om lika lön för kvinnor och män genom bättre insyn
(Text av betydelse för EES)
(2014/124/EU)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och
av följande skäl:
|
(1) |
Artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen stadfäster rätten till jämställdhet mellan könen som en grundläggande värdering och en av unionens uppgifter. |
|
(2) |
Artiklarna 8 och 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) fastställer att unionen ska undanröja bristande jämställdhet, främja jämställdhet mellan könen och bekämpa diskriminering på grund av kön vid utformningen av och genomförande av sin politik och verksamhet. |
|
(3) |
Enligt artikel 157.1 i EUF-fördraget ska var och en av medlemsstaterna se till att likalöneprincipen tillämpas på män och kvinnor som utför samma eller likvärdigt arbete. |
|
(4) |
Artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastställer att jämställdhet mellan könen ska säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön. |
|
(5) |
Lika lön för samma eller likvärdigt arbete är en av de fem huvudprioriteringarna i kvinnostadgan, som bekräftar kommissionens engagemang för en kraftfull mobilisering av alla instrument, både rättsliga och andra, för att minska löneskillnaderna mellan könen. Strategin för jämställdhet 2010–2015 bygger vidare på prioriteringarna i kvinnostadgan. Enligt strategin ska kommissionen utforska olika sätt att skapa bättre insyn i lönesättningen. |
|
(6) |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG (1) föreskriver att för samma eller likvärdigt arbete ska direkt eller indirekt könsdiskriminering avskaffas vid alla former och villkor för ersättningen. När arbetsindelningssystem används för att fastställa lönerna bör systemet använda samma kriterier för båda könen, så att man utesluter alla förutsättningar för könsdiskriminering. |
|
(7) |
Men i Europeiska unionen tjänar kvinnorna fortfarande i snitt 16,2 procent mindre än männen per arbetad timme (Eurostat 2011), trots att kvinnorna gjort stora framsteg i fråga om utbildning och arbetslivserfarenhet. Detta tyder på en kvarvarande löneskillnad mellan könen som hittills minskat endast mycket långsamt. |
|
(8) |
I kommissionens meddelande KOM(2007) 424 slutlig (2) drogs slutsatsen att kvinnor fortfarande lider av könsdiskriminering i lönesättningen och bristande jämställdhet på arbetsmarknaden vilket hindrar dem från att förverkliga sin fulla potential. Uppenbara fall av direkt lönediskriminering för exakt samma arbetsuppgifter är numera sällsynt. Men den befintliga rättsliga ramen är inte lika effektiv när det gäller tillämpningen av likalöneprincipen på samma eller likvärdigt arbete. Sådan diskriminering tas sällan till domstol, inte bara för att de drabbade inte är medvetna om orättvisorna utan också för att det är svårt för den som utsätts för lönediskriminering att faktiskt kunna hävda likalöneprincipen. Offren måste kunna påvisa de omständigheter som ger anledning att misstänka diskriminering för att få bevisbördan att gå över på arbetsgivaren. Svårigheterna späs på av otydlig lönesättning och avsaknad av information om lönenivåerna för anställda som utför samma eller likvärdigt arbete. |
|
(9) |
Kommissionens meddelande KOM(2010) 543 slutlig (3) tog upp ytterligare förbättringar som behövs i fråga om genomförande, tillämpning och verkställighet av unionslagstiftningen som bör prioriteras inom området smart lagstiftning. |
|
(10) |
Europaparlamentet antog den 18 november 2008 (4) respektive den 24 maj 2012 (5) resolutioner om lika lön för män och kvinnor med rekommendationer om tillämpningen av likalöneprincipen. Parlamentets rekommendationer omfattar åtgärder för insyn i lönesättningen och ett könsneutralt system för arbetsutvärdering och arbetsindelning. |
|
(11) |
I rådets slutsatser av den 6 december 2010 om ett stärkt åtagande och intensifierade åtgärder för att minska lönegapet mellan könen och om översyn av genomförandet av handlingsplanen från Peking (6) uppmanade rådet medlemsstaterna att vidta åtgärder för att komma åt orsakerna till löneskillnader mellan könen, i synnerhet åtgärder för att främja insynen i lönesättningen och en könsneutral arbetsutvärdering och arbetsindelning. |
|
(12) |
I meddelande COM(2013) 83 final (7) uppmanade kommissionen medlemsstaterna att göra ansträngningar för att undanröja löneskillnaderna mellan könen, ta itu med andra hinder mot kvinnornas deltagande på arbetsmarkanden och uppmuntra arbetsgivarna att ta itu med diskriminering på arbetsplatsen som ett led i ansträngningarna för en strategi för aktiv inkludering. |
|
(13) |
Kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet COM(2013) 861 final (8) uppger att tillämpningen av likalöneprincipen försvåras av bristande insyn i lönesättningen, bristande rättssäkerhet i fråga om begreppet ”likvärdigt arbete” och processuella hinder. Andra hinder är att de anställda saknar de upplysningar som krävs för att framgångsrikt kunna driva en likalönetalan, i synnerhet upplysningar om lönesättningen för olika kategorier av anställda som utför samma eller likvärdigt arbete. |
|
(14) |
Åtgärder på EU-nivå för att främja tillämpningen av likalöneprincipen skulle kunna hjälpa nationella myndigheter och aktörer att öka ansträngningarna för att komma åt löneskillnaderna mellan könen och lönediskrimineringen genom bättre tillämpning av gällande lagstiftning. Med full respekt för subsidiaritetsprincipen krävs ändå en effektivare tillämpning av likalöneprincipen i medlemsstaterna. |
|
(15) |
Den här rekommendationen bör inriktas på insynen i lönesättningen, eftersom detta är avgörande för en effektiv tillämpning av likalöneprincipen. Bättre insyn gör det möjligt att upptäcka könsrelaterad olika behandling och lönediskriminering vid företag och organisationer. Det ger de anställda, arbetsgivarna och arbetsmarknadens parter möjligheter att vidta lämpliga åtgärder för att säkra tillämpningen av likalöneprincipen. Den här rekommendationen bör föreslå en verktygslåda för åtgärder som kan hjälpa medlemsstaterna att hitta skräddarsydda lösningar för att öka insynen i lönesättningen. Medlemsstaterna bör uppmuntras att vidta åtgärder som passar för deras särskilda förutsättningar och att genomföra åtminstone en av de centrala åtgärderna för bättre insyn som föreslås i den här rekommendationen (rätten till upplysningar om lönesättning, företagsrapportering, lönerevisioner, kollektivavtal om lika lön). |
|
(16) |
Att ge anställda tillgång till upplysningar om löner, däribland lönetillägg och varierande ersättningar som in natura-förmåner och bonusar, för andra kategorier av anställda som utför samma eller likvärdigt arbete och om könsfördelningen, skulle öka insynen i företagets eller organisationens lönepolitik. Det skulle även öka möjligheterna att framgångsrikt föra talan i diskrimineringsärenden vid domstol och skulle därför ha en avskräckande verkan. |
|
(17) |
Regelbunden rapportering från arbetsgivarna om lönesättningen för olika anställningskategorier eller befattningar, som även visar könsfördelningen, skulle också öka insynen i lönesättningen och ge en tillförlitlig grund för diskussioner om åtgärder för att tillämpa likalöneprincipen. En övergripande information om lönerna bör inte krävas av sådana företag och organisationer med färre än 50 anställda som uppfyller de anställningsrelaterade krav på småföretag som fastställs i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (9), eftersom detta skulle kunna medföra en oproportionerlig börda för dem. |
|
(18) |
Lönerevisioner skulle göra det lättare att analysera jämställdhetsaspekterna på lönesättningen och dra slutsatser om hur likalöneprincipen tillämpas. Sådan lönerevision skulle kunna ligga till grund för diskussioner mellan arbetsgivarna och arbetstagarorganisationer i syfte att undanröja könsbaserad lönediskriminering. Lönerevision bör inte krävas av sådana företag och organisationer med färre än 250 anställda som uppfyller de anställningsrelaterade kraven på medelstora företag som fastställs irekommendation 2003/361/EG, eftersom detta skulle kunna medföra en oproportionerlig börda för dem. |
|
(19) |
Att uppmuntra eller ålägga arbetsmarknadens parter att diskutera och ägna särskild uppmärksamhet åt likalöneprincipen i kollektiva förhandlingar är ett annat sätt att öka insynen i lönesättningen och ta itu med löneskillnaderna mellan könen. |
|
(20) |
Att sammanställa lönestatistik som visar könsfördelningen och att förse Eurostat med tillförlitlig och uttömmande statistik är viktigt för att kunna analysera och följa utvecklingen av löneskillnaderna mellan könen på europeisk nivå. Enligt rådets förordning (EG) nr 530/1999 (10) ska medlemsstaterna vart fjärde år sammanställa statistik över lönestrukturer på ett sätt som underlättar beräkningar av löneskillnaderna mellan könen. För år 2006 och 2010 redovisades löneskillnaderna mellan könen med hjälp av de uppgifter som inkom i samband med en undersökning av lönestrukturerna. Men mellan år 2007 och 2009 lämnades uppgifter om löneskillnaderna mellan könen bara på frivillig grund, ofta med förseningar och i form av preliminära uppgifter som senare kunde komma att revideras. En årlig statistik av god kvalitet skulle förbättra insynen på området och öka medvetenheten om jämställdhetsproblemen på löneområdet. Att sådana uppgifter är tillgängliga och jämförbara är avgörande för att kunna bedöma vilka framsteg som görs inom Europeiska unionen. |
|
(21) |
Avsaknaden av en definition på likvärdigt arbete och tydliga bedömningskriterier för att kunna jämföra olika arbeten är ett stort hinder för att den som utsatts för lönediskriminering ska kunna väcka talan vid domstol. För att kunna bedöma om anställda utför likvärdigt arbete måste man överväga en rad olika faktorer, däribland arbetets art, de anställdas utbildning och arbetsförhållanden. Att ta in en definition av begreppet samt kriterier för arbetsutvärdering och arbetsindelning i nationell lagstiftning skulle hjälpa den som utsätts för lönediskriminering att kunna väcka talan i domstol. |
|
(22) |
Könsneutrala system för arbetsutvärdering och arbetsindelning inrättar på ett effektivt sätt en insynsvänlig lönesättning. Det gör det möjligt att spåra lönediskriminering som beror på undervärdering av traditionellt kvinnodominerade arbeten, eftersom de gör det möjligt att mäta och jämföra arbeten som är likvärdiga men olika till innehållet, och stöttar därmed principen om likvärdigt arbete. Medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och arbetsgivarna bör uppmuntras att främja utvecklingen och användningen av könsneutrala system för arbetsutvärdering och arbetsindelning, med hjälp av bilaga 1 till det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer rapporten om tillämpningen av direktiv 2006/54/EG (11). |
|
(23) |
Att engagera jämställdhetsorganen är avgörande för en verkningsfull tillämpning av likalöneprincipen. De nationella jämställdhetsorganen bör därför få befogenheter och uppgifter som omfattar bevakning av könsrelaterad lönediskriminering, däribland insynskravet. Processuella och kostnadsrelaterade hinder för dem som drabbats av lönediskriminering bör avhjälpas genom att låta jämställdhetsorganen företräda individerna. Detta skulle minska riskerna vid rättstvist för enskilda arbetstagare och skulle kunna avhjälpa den nuvarande bristen på domstolsprövningar av lönediskrimineringsärenden. |
|
(24) |
Genom medvetandegörande åtgärder informeras aktörerna om likalöneprincipen och dess betydelse. Medlemsstaterna bör uppmuntras att öka medvetenheten bland företag och organisationer, arbetsmarknadens parter och allmänheten för att på ett effektivt sätt främja likalöneprincipen, använda könsneutrala system för arbetsutvärdering och arbetsindelning samt mer generellt komma till rätta med löneskillnaderna mellan könen. Åtgärder krävs även inom företag och organisationer. |
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.
I. RÄCKVIDD
|
1. |
Denna rekommendation ger medlemsstaterna vägledning för att hjälpa dem att tillämpa likalöneprincipen på ett bättre och mer verkningsfullt sätt för att motverka lönediskriminering och ta itu med de kvarvarande löneskillnaderna mellan könen. |
II. INSYN I LÖNESÄTTNINGEN
|
2. |
Medlemsstaterna bör uppmana arbetsgivare i den privata och den offentliga sektorn samt arbetsmarknadens parter att vidta åtgärder som ger insyn i lönepolitiken, lönernas sammansättning och lönestrukturer. De bör vidta särskilda åtgärder för att främja insynen i lönesättningen. I synnerhet bör åtgärderna omfatta en eller flera av de åtgärder som avses i punkterna 3–6 i en kombination som passar landets egna förutsättningar. |
De anställdas rätt till information om lönesättningen
|
3. |
Medlemsstaterna bör vidta lämpliga och proportionerliga åtgärder för att ge de anställda möjlighet att få upplysningar som visar könsfördelningen i lönesättningen för kategorier av anställda som utför samma eller likvärdigt arbete. Upplysningarna bör även omfatta lönetillägg och andra varierande ersättningar utöver grundlönen, till exempel in natura-förmåner och bonusar. |
Lönerapportering
|
4. |
Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att företag och organisationer med minst 50 anställda regelbundet ska informera de anställda, arbetstagarorganisationer och arbetsmarknadens parter om genomsnittslönen för olika anställningskategorier eller befattningar på ett sätt som visar könsfördelningen i kategorierna. |
Lönerevision
|
5. |
Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att se till att lönerevision utförs i företag och organisationer med minst 250 anställda. Lönerevisionen bör inkludera en analys av andelen män och kvinnor i varje anställningskategori eller befattning, de system som används för arbetsutvärdering och arbetesindelning samt upplysningar om lönesättning och könsbaserade löneskillnader. Lönerevisionen bör på begäran lämnas ut till arbetstagarorganisationer och arbetsmarknadens parter. |
Kollektivavtal
|
6. |
Utan att inskränka handlingsfriheten för arbetsmarknadens parter och i enlighet med nationell lagstiftning och praxis bör medlemsstaterna se till att likalöneprincipen och lönerevisionerna diskuteras på lämplig nivå i samband med kollektivavtal. |
Statistik och administrativa uppgifter
|
7. |
Medlemsstaterna bör förbättra tillgången till aktuella uppgifter om löneskillnaderna mellan könen genom att årligen förse Eurostat med statistik i god tid. Statistiken bör innehålla uppgifter om könsfördelning, ekonomisk sektor (12), arbetstid (heltid/deltid), ägarförhållanden (privat/offentligt ägande) och ålder och bör framställas för varje år. |
|
8. |
Medlemsstaterna bör också förse kommissionen med uppgifter om hur många och vilken typ av lönediskrimineringsärenden som rapporteras i enlighet med punkt 18. |
Skydd av personuppgifter
|
9. |
I den mån åtgärderna enligt punkterna 3–8 medför utlämning av personuppgifter bör detta ske i enlighet med nationella bestämmelser om skydd av personuppgifter, i synnerhet genomförandebestämmelserna till Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (13). |
Begreppet likvärdigt arbete
|
10. |
Enligt EU-domstolens rättspraxis bör medlemsstaterna förtydliga begreppet ”likvärdigt arbete” i sin lagstiftning. Arbetets värde bör bedömas och jämföras med hjälp av sådana objektiva kriterier som exempelvis krav på utbildning, arbetslivserfarenhet och fortbildning, färdigheter, arbetsinsats och ansvarsområden, arbetsresultat och arbetets karaktär. |
Arbetsutvärdering och arbetsindelning
|
11. |
Medlemsstaterna bör främja utvecklingen och användningen av könsneutrala system för arbetsutvärdering och arbetsindelning, även i sin egenskap av arbetsgivare i den offentliga sektorn, för att förhindra, spåra och komma åt lönediskriminering som kan bero på könsrelaterad lönesättning. De bör särskilt uppmuntra arbetsgivarna och arbetsmarknadens parter att införa könsneutrala system för arbetsutvärdering och arbetsindelning. |
|
12. |
I fråga om könsneutrala system för arbetsutvärdering och arbetsindelning uppmanas medlemsstaterna att låta sig inspireras av bilaga 1 till arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar som åtföljer rapporten om tillämpningen av direktiv 2006/54/EG. |
III. ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER
Jämställdhetsorgan
|
13. |
Medlemsstaterna bör se till att deras nationella jämställdhetsorgans befogenheter och ansvarsområden omfattar könsbaserad lönediskriminering och insynskravet. Medlemsstaterna bör vid behov ge jämställdhetsorganen rätt att få tillgång till de upplysningar och revisioner som avses i punkterna 4 och 5 i den här rekommendationen. |
|
14. |
Medlemsstaterna bör minska de processuella hindren för att väcka talan i domstol om lönediskriminering genom att ge jämställdhetsorganen rätt att företräda individer i mål om lönediskriminering. |
|
15. |
Medlemsstaterna bör säkerställa närmare samarbete och samordning mellan landets jämställdhetsorgan och tillsynsorgan på arbetsmarkanden. |
Tillsyn och verkställighet
|
16. |
Medlemsstaterna bör säkerställa en konsekvent tillsyn av hur likalöneprincipen tillämpas och av möjligheterna att använda alla rättsmedel när det gäller lönediskriminering. |
Medvetandegörande verksamhet
|
17. |
Medlemsstaterna bör öka medvetenheten bland privatägda och offentligägda företag och organisationer, arbetsmarknadens parter och allmänheten för att främja principen om lika lön för samma eller likvärdigt arbete samt insynen i lönesättningen, komma åt orsakerna till löneskillnaderna mellan könen samt ta fram verktyg för att analysera och ta itu med lönediskriminering. |
IV. UPPFÖLJNING
|
18. |
Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som krävs för att tillämpa den här rekommendationen och uppmanas att informera kommissionen om dessa åtgärder senast den 31 december 2015, så att kommissionen kan bevaka situationen, rapportera om framstegen med tillämpningen av rekommendationen och med utgångspunkt i detta bedöma behovet av ytterligare åtgärder. |
V. SLUTBESTÄMMELSER
|
19. |
Rekommendationen riktar sig till alla medlemsstater. Den riktar sig även till arbetsmarknadens parter, i synnerhet i medlemsstater där arbetsmarknadens parter i enlighet med nationell lagstiftning och praxis har särskilt ansvar för att genomföra likalöneprincipen i kollektivavtal. |
Utfärdad i Bryssel den 7 mars 2014.
På kommissionens vägnar
Viviane REDING
Vice ordförande
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 26.7.2006, s. 23).
(2) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 18 juli 2007: Utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
(3) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 8 oktober 2010: Smart lagstiftning i Europeiska unionen.
(4) EUT C 16 E, 22.1.2010, s. 21.
(5) P7_TA(2012)0225.
(6) EUT C 345, 18.12.2010, s. 1.
(7) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 20 februari 2013: Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020 (s. 11).
(8) Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet.
(9) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).
(10) Rådets förordning (EG) nr 530/1999 av den 9 mars 1999 om strukturstatistik över löner och arbetskraftskostnader (EUT L 63, 12.3.1999, s. 6).
(11) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (SWD(2013) 512 final).
(12) Nace Rev. 2, avsnitt B–S utom O.
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).