ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2014.039.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 39

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

femtiosjunde årgången
8 februari 2014


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 118/2014 av den 30 januari 2014 om ändring av förordning (EG) nr 1560/2003 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat

1

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 119/2014 av den 7 februari 2014 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 vad gäller kromberikad jäst som används för tillverkning av kosttillskott och krom(III)laktattrihydrat som tillsätts i livsmedel ( 1 )

44

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 120/2014 av den 7 februari 2014 om ändring av förordning (EG) nr 1981/2006 om tillämpningsföreskrifter för artikel 32 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 när det gäller gemenskapens referenslaboratorium för genetiskt modifierade organismer ( 1 )

46

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 121/2014 av den 7 februari 2014 om godkännande av L-selenometionin som fodertillsats för alla djurarter ( 1 )

53

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 122/2014 av den 7 februari 2014 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

56

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 123/2014 av den 7 februari 2014 om fastställande av tilldelningskoefficienten för de ansökningar om importlicenser för olivolja som lämnas in under perioden 3 och 4 februari 2014 inom ramen för tullkvoten för Tunisien och om tillfälligt upphörande av utfärdandet av importlicenser för februari månad 2014

58

 

 

BESLUT

 

 

2014/68/EU

 

*

Rådets beslut av den 28 januari 2014 om ändring av beslut 1999/70/EG om de nationella centralbankernas externa revisorer vad gäller externa revisorer för Latvijas Banka

59

 

 

2014/69/EU

 

*

Kommissionens beslut av den 6 februari 2014 om bemyndigande för Sverige och Förenade kungariket att avvika från vissa gemensamma säkerhetsregler för luftfarten i enlighet med artikel 14.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 [delgivet med nr C(2014) 559]  ( 1 )

60

 

 

REKOMMENDATIONER

 

 

2014/70/EU

 

*

Kommissionens rekommendation av den 22 januari 2014 om minimiprinciper för undersökning och utvinning av kolväten (såsom skiffergas) genom hydraulisk högvolymsspräckning

72

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

8.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/1


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 118/2014

av den 30 januari 2014

om ändring av förordning (EG) nr 1560/2003 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (1), och särskilt artiklarna 4.3, 6.5, 8.6, 16.4, 21.3, 22.3, 23.4, 24.5, 29.1, 29.4, 31.4, 32.1, 32.5 och 35.4, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 (2) antogs ett antal särskilda arrangemang för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 343/2003 (3).

(2)

I juni 2013 antogs förordning (EU) nr 604/2013, som innebar en omarbetning av förordning (EG) nr 343/2003. Ett ändamålsenligt genomförande av förordning (EU) nr 604/2013 förutsätter att vissa tillämpningsföreskrifter fastställs.

(3)

För att göra systemet mer verkningsfullt och förbättra samarbetet mellan de nationella myndigheterna, bör bestämmelserna om översändande och behandling av framställningar om övertagande eller återtagande, begäran om upplysningar, samarbete om återförenande av familjer och andra släktingar när det gäller ensamkommande barn och personer i beroendeställning, samt om överföringar, ändras.

(4)

I förordning (EG) nr 1560/2003 föreskrivs en gemensam broschyr om Dublin/Eurodac, samt särskilda broschyrer för ensamkommande barn, ett standardformulär för utbyte av relevant information om ensamkommande barn, enhetliga villkor för samråd och utbyte av information om barn och personer i beroendeställning, ett standardformulär för utbyte av information före en överföring; ett gemensamt hälsointyg, enhetliga villkor och förfaranden för utbyte av uppgifter om en persons hälsotillstånd före en överföring föreskrivs däremot inte i förordning (EG) nr 1560/2003. Därför bör nya bestämmelser läggas till.

(5)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 (4) ersätter rådets förordning (EG) nr 2725/2000 (5) och inför ändringar i Eurodac-systemet. Därför bör förordning (EG) 1560/2003 anpassas för att korrekt visa hur förfarandena i förordning (EU) nr 604/2013 och tillämpningen av förordning (EU) nr 603/2013 ska samverka.

(6)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (6) fastställs bestämmelser för att underlätta tillämpningen av förordning (EU) nr 604/2013. Därför bör de enhetliga villkoren för utarbetande och översändande av framställningar om övertagande ändras för att omfatta bestämmelserna om användandet av uppgifter i informationssystemet för viseringar.

(7)

Det behövs tekniska anpassningar för att svara mot utvecklingen inom tillämpningsbara normer och de förföranden som används i det elektroniska kommunikationsnätverket som inrättades genom förordning (EG) nr 1560/2003 för att underlätta genomförandet av förordning (EU) nr 604/2013.

(8)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (7) bör tillämpas på behandling som genomförs i enlighet med denna förordning.

(9)

Förordning (EU) nr 604/2013 gäller ansökningar om internationellt skydd som lämnas in från den 1 januari 2014. Det är därför av vikt att den här förordningen kan träda i kraft så snart som möjligt för att möjliggöra en tillämpning fullt ut av förordning (EU) nr 604/2013.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 44.2 i förordning (EU) nr 604/2013.

(11)

Förordning (EG) nr 1560/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EG) nr 1560/2003

Förordning (EG) nr 1560/2003 ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 1 ska följande punkt läggas till:

”2a.   Om framställan grundar sig på ett positivt resultat som informationssystemet för viseringar (VIS) har överfört i enlighet med artikel 21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (8), efter jämförelse av fingeravtryck hos den som söker internationellt skydd med avtryck som säkrats tidigare och överförts till VIS i enlighet med artikel 9 i ovan nämnda förordning, och som kontrollerats i enlighet med artikel 21 i densamma, ska den även omfatta de uppgifter som tillhandahållits av VIS.

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).”"

2.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Utarbetande av en framställan om återtagande

En framställan om återtagande ska göras med hjälp av ett standardformulär enligt förlagan i bilaga III med uppgifter om framställans natur och skälen för framställan samt en angivelse av vilka bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 (9) som den grundar sig på.

Framställan ska också innehålla

a)

en kopia av alla bevis och indicier som visar att den anmodade medlemsstaten ska ansvara för prövningen av en ansökan om internationellt skydd, vid behov åtföljda av kommentarer om hur de har erhållits och vilket bevisvärde den anmodande medlemsstaten tillmäter dem med hänvisning till de förteckningar över bevis och indicier som avses i artikel 22.3 i förordning (EU) nr 604/2013 och som återfinns i bilaga II till den här förordningen, och

b)

ett positivt resultat som tillhandahållits av Eurodacs centrala enhet i enlighet med artikel 4.5 i förordning (EG) nr 2725/2000, efter jämförelse av den sökandes fingeravtryck med avtryck som säkrats tidigare och överförts till den centrala enheten i enlighet med artikel 4.1 och 4.2 i ovan nämnda förordning, och som kontrollerats i enlighet med artikel 4.6 i densamma.

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).”"

3.

I artikel 8 ska följande punkt läggas till:

”3.   Det standardformulär som finns i bilaga VI ska användas för att till den ansvariga medlemsstaten översända de uppgifter som har betydelse för att tillvarata de rättigheter och omedelbara särskilda behov som den person som ska överföras har. Detta standardformulär ska anses vara en underrättelse i den mening som avses i punkt 2.”

4.

I artikel 9 ska en ny punkt införas:

”1a.   Om en överföring har försenats på begäran av den överförande medlemsstaten, ska den överförande och den ansvariga medlemsstaten återuppta kommunikationen för att tillåta att en ny överföring ordnas så snart som möjligt, i enlighet med artikel 8, och inte senare än två veckor från den tidpunkt då myndigheterna fick kännedom om att de omständigheter som orsakade förseningen eller uppskjutandet inte längre förelåg. I sådana fall ska ett uppdaterat standardformulär för överföring av uppgifter i enlighet med bilaga VI översändas innan överföringen sker.”

5.

Artikel 9.2 ska ersättas med följande:

”2.   En medlemsstat som av skäl som anges i artikel 29.2 i förordning (EU) nr 604/2013 inte kan verkställa överföringen inom den normala frist på sex månader från dagen för godkännande av begäran om övertagande eller återtagande av den berörda personen, eller det slutliga beslutet om ett överklagande eller en omprövning med suspensiv verkan, ska underrätta den ansvariga medlemsstaten före utgången av denna frist. Om denna skyldighet inte iakttas, ska ansvaret för handläggningen av ansökan om internationellt skydd och de andra skyldigheter som följer av förordning (EU) nr 604/2013 övergå på den anmodande medlemsstaten i enlighet med artikel 29.2 i nämnda förordning.”

6.

I artikel 11 ska följande punkt läggas till:

”6.   Om sökanden befinner sig i en annan medlemsstat än den där det barn, syskon eller den förälder som avses i artikel 16.1 i förordning (EU) nr 604/2013 befinner sig, ska de två medlemsstaterna samråda och utbyta information för att fastställa

a)

förekomsten av erkända familjeband mellan den sökande och barnet, syskonet eller föräldern,

b)

beroendeförhållandet mellan den sökande och barnet, syskonet eller föräldern,

c)

den berörda personens kapacitet att ta hand om den beroende personen,

d)

om nödvändigt, de fakta som ska beaktas för att bedöma en oförmåga att resa under en betydande tid.

För att kunna genomföra det utbyte av information som avses i första stycket ska det standardformulär som återfinns i bilaga VII till denna förordning användas.

Den anmodade medlemsstaten ska sträva efter att svara inom fyra veckor från mottagandet av begäran. Om övertygande bevisning anger att ytterligare undersökningar skulle ge mer relevant information, ska den anmodade medlemsstaten informera den anmodande medlemsstaten att ytterligare två veckor behövs.

Begäran om information enligt denna artikel ska genomföras i enlighet med de tidsfrister som anges i artiklarna 21.1, 22.1, 23.2, 24.2 och 25.1 i förordning (EU) nr 604/2013. Denna skyldighet gäller utan att tillämpningen av artikel 34.5 i förordning (EU) nr 604/2013 påverkas.”

7.

I artikel 12 ska följande punkter läggas till:

”3.   I syfte att underlätta lämpliga åtgärder för att identifiera familjemedlemmar, syskon eller släktingar till ett ensamkommande barn, ska den medlemsstat där en ansökan om internationellt skydd gavs in av ett ensamkommande barn, efter den personliga intervju som avses i artikel 5 i förordning (EU) nr 604/2013 i närvaro av den företrädare som avses i artikel 6.2 i den förordningen, efterforska eller beakta all information som lämnas av barnet eller som kommer från en pålitlig källa som känner till barnet eller den rutt som barnet eller en medlem av hans eller hennes familj, ett syskon eller en släkting har följt.

De myndigheter som fastställer vilken medlemsstat som är ansvarig för att granska en ansökan från ett ensamkommande barn ska involvera den företrädare som avses i artikel 6.2 i förordning (EU) nr 604/2013 i granskningen så långt som det är möjligt.

4.   Om den medlemsstat som ska fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig för att granska en ansökan från ett ensamkommande barn, vid tillämpningen av de skyldigheter som kommer av artikel 8 i förordning (EU) nr 604/2013, har tillgång till information som gör det möjligt att identifiera och/eller lokalisera en familjemedlem, ett syskon eller en släkting, ska den medlemsstaten samråda med andra medlemsstater, om så är lämpligt, och utbyta information för att

a)

identifiera familjemedlemmar, syskon eller släktingar till det ensamkommande barnet som befinner sig på medlemsstaternas territorier,

b)

fastställa förekomsten av erkända familjeband,

c)

bedöma en släktings förmåga att ta hand om det ensamkommande barnet, inklusive i de fall när familjemedlemmar, syskon eller släktingar till det ensamkommande barnet befinner sig i mer än en medlemsstat.

5.   Om det efter det utbyte av information som avses i punkt 4 visar sig att flera familjemedlemmar, syskon eller släktingar vistas i en annan medlemsstat eller medlemsstater, ska den medlemsstat där det ensamkommande barnet befinner sig samarbeta med den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna för att bedöma vem som är bäst lämpad att anförtros vården av barnet och särskilt för att fastställa

a)

hur starka familjebanden är mellan barnet och de identifierade olika personerna som befinner sig i medlemsstaternas territorier,

b)

den berörda personens kapacitet och möjlighet att ta hand om barnet,

c)

barnets bästa i varje enskilt fall.

6.   För att kunna genomföra det utbyte av information som avses i fjärde stycket, ska det standardformulär som återfinns i bilaga VIII till denna förordning användas.

Den anmodade medlemsstaten ska sträva efter att svara inom fyra veckor från mottagandet av begäran. Om övertygande bevisning anger att ytterligare undersökningar skulle ge mer relevant information, ska den anmodade medlemsstaten informera den anmodande medlemsstaten att ytterligare två veckor behövs.

Begäran om information enligt denna artikel ska genomföras i enlighet med de tidsfrister som anges i artiklarna 21.1, 22.1, 23.2, 24.2 och 25.1 i förordning (EU) nr 604/2013. Denna skyldighet gäller utan att tillämpningen av artikel 34.5 i förordning (EU) nr 604/2013 påverkas.”

8.

I artikel 15.1 ska första stycket ersättas med följande:

”Framställningar och svar samt all övrig skriftlig korrespondens mellan medlemsstaterna om tillämpningen av förordning (EU) nr 604/2013 ska översändas via det elektroniska kommunikationsnätet ’DubliNet’ som inrättas i avdelning II i denna förordning.”

9.

Följande nya artikel ska införas som artikel 15a:

”Artikel 15a

Enhetliga villkor och förfaranden för utbyte av uppgifter om en persons hälsotillstånd före en överföring

Utbyte av uppgifter om en persons hälsotillstånd före en överföring, och särskilt, översändande av det gemensamma hälsointyget i bilaga IX, får endast ske mellan de myndigheter som har anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 604/2013 via ’DubliNet’.

Den medlemsstat som genomför överföringen av en sökande och den ansvariga medlemsstaten ska sträva efter att innan det gemensamma hälsointyget översänds komma överens om vilket språk som ska användas i det, med beaktande av omständigheterna i fallet, särskilt behovet av eventuella brådskande åtgärder vid ankomsten.”

10.

Följande nya artikel ska införas som artikel 16a:

”Artikel 16a

Informationsbroschyr för personer som har ansökt om internationellt skydd

1.   En gemensam broschyr med information till alla som ansöker om internationellt skydd rörande bestämmelserna i förordning (EU) nr 604/2013 och tillämpningen av förordning (EU) nr 603/2013 finns i bilaga X.

2.   En särskild broschyr för ensamkommande barn som ansöker om internationellt skydd finns i bilaga XI.

3.   Information för tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som grips i samband med att de passerar en yttre gräns olagligt finns i bilaga XII.

4.   Information för tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som hittas och vistas olagligt i en medlemsstat finns i bilaga XIII.”

11.

Artikel 18.2 ska utgå.

12.

Artikel 19.4 ska ersättas med följande:

”4.   Formulären enligt förlagorna i bilagorna I och III och formulären om begäran om upplysningar i bilaga V, VI, VII, VIII och IX ska skickas mellan de nationella kontaktbyråerna i det format som kommissionen anvisar. Kommissionen ska informera medlemsstaterna om de tekniska normer som krävs.”

13.

Artikel 20.1 ska ersättas med följande:

”1.   Varje överföring ska ha ett referensnummer för att man klart och tydligt ska kunna identifiera vilket fall den gäller och vilken medlemsstat som står bakom framställan. Genom detta nummer ska det också vara möjligt att fastställa om överföringen gäller en framställan om övertagande (typ 1), framställan om återtagande (typ 2), begäran om upplysningar (typ 3), utbyte av information om ett barn, ett syskon eller en förälder till sökande i beroendeställning (typ 4), utbyte av information om en familj, syskon eller släkting till ett ensamkommande barn (typ 5), översändande av information före en överföring (typ 6) eller översändande av det gemensamma hälsointyget (typ 7).”

14.

I artikel 20.2 ska andra stycket ersättas med följande:

”När en framställan grundar sig på uppgifter från Eurodac, läggs den anmodade medlemsstatens Eurodac-referensnummer till.”

15.

Artikel 21.3 ska ersättas med följande:

”3.   Om en nationell kontaktbyrå har skickat uppgifter till en annan nationell kontaktbyrå som drabbats av driftsavbrott, gäller översändandeloggen i den centrala kommunikationsenheten som bevis på datum och klockslag för översändandet. De tidsfrister som fastställs i förordning (EU) nr 604/2013 för att skicka en framställan eller ett svar upphävs inte under ett driftsavbrott vid den nationella kontaktbyrån.”

16.

Bilagorna ska ersättas med texten i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 30 januari 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 180, 29.6.2013, s. 31.

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 av den 2 september 2003 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 222, 5.9.2003, s. 3).

(3)  Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, 25.2.2003, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (EUT L 180, 29.6.2013, s. 1).

(5)  Rådets förordning (EG) nr 2725/2000 av den 11 december 2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen (EGT L 316, 15.12.2000, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).


BILAGA

BILAGA I

Image

Image

Image

Image

BILAGA II

(Artikelhänvisningarna avser artiklar i förordning (EU) nr 604/2013)

FÖRTECKNING A

BEVISMEDEL

I.   Förfarande för att bestämma vilken stat som är ansvarig för en ansökan om internationellt skydd

1.   En familjemedlem, släkting eller närstående (fader, moder, barn, syskon, faster/moster, farbror/morbror, far- eller morförälder, vuxen med ansvar för barnet, förmyndare) till en underårig sökande utan medföljande vuxen som söker internationellt skydd och befinner sig i medlemsstaten (artikel 8)

Bevis

Skriftlig bekräftelse på uppgifter från den andra medlemsstaten.

Utdrag ur register.

Uppehållstillstånd som utfärdats för familjemedlemmen.

Dokument som bevisar släktskapsförhållandet, om sådant finns tillgängligt.

Om detta saknas, och vid behov DNA-test eller blodprov.

2.   Laglig vistelseort för en familjemedlem som beviljats internationellt skydd i en medlemsstat (artikel 9)

Bevis

Skriftlig bekräftelse på uppgifter från den andra medlemsstaten.

Utdrag ur register.

Uppehållstillstånd utfärdat till den person som har beviljats flyktingstatus eller subsidiärt skydd.

Dokument som bevisar släktskapsförhållandet, om sådant finns tillgängligt.

De berörda personernas samtycke.

3.   En familjemedlem befinner sig på en medlemsstats territorium som sökande av internationellt skydd och det har ännu inte fattats något första beslut (artikel 10).

Bevis

Skriftlig bekräftelse på uppgifter från den andra medlemsstaten.

Utdrag ur register.

Tillfälligt uppehållstillstånd som utfärdats för individen under behandlingen av dennes ansökan.

Dokument som bevisar släktskapsförhållandet, om sådant finns tillgängligt.

Om detta saknas, och vid behov DNA-test eller blodprov.

De berörda personernas samtycke.

4.   Uppehållstillstånd som är gällande (artikel 12.1 och 12.3) eller uppehållstillstånd som har löpt ut mindre än två år tidigare [och datum för ikraftträdandet] (artikel 12.4)

Bevis

Uppehållstillstånd.

Utdrag ur utlänningsregistret eller motsvarande register.

Rapporter/bekräftelse på uppgifter från den medlemsstat som har utfärdat uppehållstillståndet.

5.   Viseringar som är gällande (artikel 12.2 och 12.3) och viseringar som har löpt ut mindre än sex månader tidigare [och datum för ikraftträdandet] (artikel 12.4)

Bevis

Utfärdad visering (som gäller respektive som har löpt ut).

Utdrag ur utlänningsregistret eller motsvarande register.

Positiv träff som har översänts från VIS i enlighet med artikel 21 i förordning (EG) nr 767/2008.

Rapporter/bekräftelse av uppgifter från den medlemsstat som har utfärdat viseringen.

6.   Inresa med tillstånd på territoriet via en yttre gräns (artikel 14)

Bevis

Inresestämpel i passhandling.

Utresestämpel från en stat som gränsar till en medlemsstat, med beaktande av vilken resväg den sökande har använt samt av vilket datum som gränsen passerades.

Färdbiljett som gör det möjligt att formellt fastställa att inresan har gjorts via en yttre gräns.

Inresestämpel eller motsvarande notering i resehandlingen.

7.   Inresa utan tillstånd i territoriet via en yttre gräns (artikel 13.1)

Bevis

Positivt resultat av Eurodacs jämförelse av sökandens fingeravtryck med de fingeravtryck som samlats in enligt artikel 14 i Eurodac-förordningen.

Inresestämpel på ett falskt eller förfalskat pass.

Utresestämpel från en stat som gränsar till en medlemsstat, med beaktande av vilken resväg den sökande har använt samt av vilket datum som gränsen passerades.

Färdbiljett som gör det möjligt att formellt fastställa att inresan har gjorts via en yttre gräns.

Inresestämpel eller motsvarande notering i resehandlingen.

8.   Vistelse under mer än fem månader på en medlemsstats territorium (artikel 13.2)

Bevis

Tillfälligt uppehållstillstånd som utfärdats för individen under behandlingen av dennes ansökan om uppehållstillstånd.

Uppmaningar om att lämna territoriet eller order om avlägsnande som ligger mer än fem månader ifrån varandra i tiden och som inte verkställts.

Utdrag ur sjukhusregister, fängelseregister eller register från förvarslokaler.

9.   Utresa från medlemsstaternas territorium (artikel 19.2)

Bevis

Utresestämpel.

Utdrag ur tredjelands register (bevis för vistelse).

Färdbiljett som gör det möjligt att formellt fastställa att utresan eller inresan har gjorts via en yttre gräns.

Rapport/bekräftelse från den medlemsstat från vilken den sökande har lämnat medlemsstaternas territorium.

Stämpel från ett tredjeland som gränsar till en medlemsstat, med beaktande av vilken resväg som den sökande har använt samt av vilket datum som gränsen passerades.

II.   Skyldighet att åter släppa in eller återta den sökande för den medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan

1.   Förfarande för prövning av ansökan pågår i den medlemsstat där ansökan lämnats in (artikel 20.5)

Bevis

Positivt resultat av Eurodacs jämförelse av sökandens fingeravtryck med de fingeravtryck som samlats in enligt artikel 9 i Eurodac-förordningen.

Formulär som fyllts i av den sökande.

Protokoll upprättat av myndigheterna.

Fingeravtryck som har tagits i samband med en ansökan.

Utdrag ur utlänningsregistret och motsvarande register.

Skriftlig rapport från myndigheterna som intygar att en ansökan har gjorts.

2.   Förfarande för ansökan under prövning eller tidigare ansökan (artikel 18.1 b, c och d)

Bevis

Positivt resultat av Eurodacs jämförelse av sökandens fingeravtryck med de fingeravtryck som samlats in enligt artikel 9 i Eurodac-förordningen.

Formulär som fyllts i av den sökande.

Protokoll upprättat av myndigheterna.

Fingeravtryck som har tagits i samband med en ansökan.

Utdrag ur utlänningsregistret och motsvarande register.

Skriftlig rapport från myndigheterna som intygar att en ansökan har gjorts.

3.   Utresa från medlemsstaternas territorium (artiklarna 20.5 och 19.2)

Bevis

Utresestämpel.

Utdrag ur tredjelands register (bevis för vistelse).

Stämpel från ett tredjeland som gränsar till en medlemsstat, med beaktande av vilken resväg den sökande har använt samt vilket datum som gränsen passerades.

Skriftligt bevis från myndigheterna som intygar att utlänningen verkligen har avlägsnats.

4.   Avlägsnande från medlemsstaternas territorium (artikel 19.3)

Bevis

Skriftligt bevis från myndigheterna som intygar att utlänningen verkligen har avlägsnats.

Utresestämpel.

Bekräftelse av uppgifter om avlägsnandet från tredjeland.

FÖRTECKNING B

INDICIER

I.   Förfarande för att bestämma vilken stat som är ansvarig för en ansökan om internationellt skydd

1.   En familjemedlem (fader, moder, förmyndare) till en underårig sökande utan medföljande vuxen befinner sig i medlemsstaten (artikel 8)

Indicier  (1)

Kontrollerbara angivelser från den sökande.

Angivelser från berörda familjemedlemmar.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en internationell organisation, till exempel FN:s flyktingkommissariat.

2.   Laglig vistelseort för en familjemedlem som beviljats flyktingstatus eller internationellt skydd i en medlemsstat (artikel 9)

Indicier

Kontrollerbara angivelser från den sökande.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en internationell organisation, till exempel FN:s flyktingkommissariat.

3.   En familjemedlem befinner sig på en medlemsstats territorium som sökande av internationellt skydd och det har ännu inte fattats något första beslut (artikel 10)

Indicier

Kontrollerbara angivelser från den sökande.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en internationell organisation, till exempel FN:s flyktingkommissariat.

4.   Uppehållstillstånd som är gällande (artikel 12.1 och 12.3) och uppehållstillstånd som har löpt ut mindre än två år tidigare [med datum för ikraftträdande] (artikel 12.4)

Indicier

Kontrollerbara förklaringar från den sökande.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en internationell organisation, till exempel FN:s flyktingkommissariat.

Rapporter/bekräftelse av uppgifter från en medlemsstat som inte har utfärdat uppehållstillståndet.

Rapporter/bekräftelse av uppgifter från familjemedlemmar, medresenärer, osv.

5.   Viseringar som är gällande (artikel 12.2 och 12.3) och viseringar som har löpt ut mindre än sex månader tidigare [och datum för ikraftträdandet] (artikel 12.4)

Indicier

Kontrollerbara förklaringar från den sökande.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en internationell organisation, till exempel FN:s flyktingkommissariat.

Rapporter/bekräftelse av uppgifter från en medlemsstat som inte har utfärdat viseringen.

Rapporter/bekräftelse av uppgifter från familjemedlemmar, medresenärer, osv.

6.   Inresa med tillstånd på territoriet via en yttre gräns (artikel 14)

Indicier

Kontrollerbara förklaringar från den sökande.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en internationell organisation, till exempel FN:s flyktingkommissariat.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en annan medlemsstat eller tredjeland.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från familjemedlemmar, medresenärer, osv.

Fingeravtryck, utom i de fall då myndigheterna skulle ha tagit fingeravtrycken när den sökande passerade den yttre gränsen. I så fall utgör de bevis i förteckning A:s mening.

Färdbiljetter.

Hotellräkningar.

Kort som ger tillträde till offentliga eller privata institutioner i medlemsstaterna.

Besökskort hos läkare, tandläkare, osv.

Uppgifter som intygar att den sökande har använt sig av en resebyrås tjänster.

Andra indicier av liknande slag.

7.   Inresa utan tillstånd i territoriet via en yttre gräns (artikel 13.1)

Indicier

Kontrollerbara förklaringar från den sökande.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en internationell organisation, till exempel FN:s flyktingkommissariat.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en annan medlemsstat eller tredjeland.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från familjemedlemmar, medresenärer, osv.

Fingeravtryck, utom i de fall då myndigheterna skulle ha tagit fingeravtrycken när den sökande passerade den yttre gränsen. I så fall utgör de bevis i förteckning A:s mening.

Färdbiljetter.

Hotellräkningar.

Kort som ger tillträde till offentliga eller privata institutioner i medlemsstaterna.

Besökskort hos läkare, tandläkare, osv.

Uppgifter som intygar att den sökande har använt sig av en människosmugglares eller en resebyrås tjänster.

Andra indicier av liknande slag.

8.   Vistelse under mer än fem månader på en medlemsstats territorium (artikel 13.2)

Indicier

Kontrollerbara förklaringar från den sökande.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en internationell organisation, till exempel FN:s flyktingkommissariat.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en icke-statlig organisation, till exempel en organisation som driver härbärgen och liknande.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från familjemedlemmar, medresenärer, osv.

Fingeravtryck.

Färdbiljetter.

Hotellräkningar.

Kort som ger tillträde till offentliga eller privata institutioner i medlemsstaterna.

Besökskort hos läkare, tandläkare, osv.

Uppgifter som intygar att den sökande har använt sig av en människosmugglares eller en resebyrås tjänster.

Andra indicier av liknande slag.

9.   Utresa från medlemsstaternas territorium (artikel 19.2)

Indicier

Kontrollerbara förklaringar från den sökande.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en internationell organisation, till exempel FN:s flyktingkommissariat.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en annan medlemsstat.

Utresestämpel när sökanden i fråga har lämnat medlemsstaternas territorium under minst tre månader.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från familjemedlemmar, medresenärer, osv.

Fingeravtryck, utom i de fall då myndigheterna skulle ha tagit fingeravtrycken när den sökande passerade den yttre gränsen. I så fall utgör de bevis i förteckning A:s mening.

Färdbiljetter.

Hotellräkningar.

Besökskort hos läkare, tandläkare, osv. i tredjeland.

Uppgifter som intygar att den sökande har använt sig av en människosmugglares eller en resebyrås tjänster.

Andra indicier av liknande slag.

II.   Skyldighet att åter släppa in eller återta för den medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd

1.   Förfarande för prövning av ansökan pågår i den medlemsstat där ansökan lämnats in (artikel 20.5)

Indicier

Kontrollerbara förklaringar från den sökande.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en internationell organisation, till exempel FN:s flyktingkommissariat.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från familjemedlemmar, medresenärer, osv.

Rapport/bekräftelse från en annan medlemsstat.

2.   Förfarande för ansökan om internationellt skydd är under prövning, eller tidigare ansökan (artikel 18.1 b, c och d)

Indicier

Kontrollerbara förklaringar från den sökande.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en internationell organisation, till exempel FN:s flyktingkommissariat.

Rapporter/bekräftelse av uppgifter från en annan medlemsstat.

3.   Utresa från medlemsstaternas territorium (artiklarna 20.5 och 19.2)

Indicier

Kontrollerbara förklaringar från den sökande.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en internationell organisation, till exempel FN:s flyktingkommissariat.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en annan medlemsstat.

Utresestämpel när sökanden i fråga har lämnat medlemsstaternas territorium under minst tre månader.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från familjemedlemmar, medresenärer, osv.

Fingeravtryck, utom i de fall då myndigheterna skulle ha tagit fingeravtrycken när den sökande passerade den yttre gränsen. I så fall utgör de bevis i förteckning A:s mening.

Färdbiljetter.

Hotellräkningar.

Besökskort hos läkare, tandläkare, osv. i tredjeland.

Uppgifter som intygar att den sökande har anlitat en människosmugglares eller en resebyrås tjänster.

Andra indicier av liknande slag.

4.   Avlägsnande från medlemsstaternas territorium (artikel 19.3)

Indicier

Kontrollerbara förklaringar från den sökande.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från en internationell organisation, till exempel FN:s flyktingkommissariat.

Utresestämpel när sökanden i fråga har lämnat medlemsstaternas territorium under minst tre månader.

Rapport/bekräftelse av uppgifter från familjemedlemmar, medresenärer, osv.

Fingeravtryck, utom i de fall då myndigheterna skulle ha tagit fingeravtrycken när den sökande passerade den yttre gränsen. I så fall utgör de bevis i förteckning A:s mening.

Färdbiljetter.

Hotellräkningar.

Besökskort hos läkare, tandläkare, osv.

Uppgifter som intygar att den sökande har anlitat en människosmugglares eller en resebyrås tjänster.

Andra indicier av liknande slag.

BILAGA III

Image

Image

BILAGA IV

Image

BILAGA V

Image

BILAGA VI

Image

Image

BILAGA VII

Image

Image

BILAGA VIII

Image

Image

Image

BILAGA IX

Image

Image

BILAGA X

DEL A

INFORMATION OM DUBLINFÖRORDNINGEN FÖR PERSONER SOM ANSÖKER OM INTERNATIONELLT SKYDD I ENLIGHET MED ARTIKEL 4 I FÖRORDNING (EU) nr 604/2013 (2)

Du har bett oss att skydda dig eftersom du anser att du har tvingats att lämna ditt eget land på grund av förföljelse, krig eller risk för allvarlig skada. Enligt lagen kallas detta ”en ansökan/begäran om internationellt skydd” och du kallas ”sökande”. Personer som ansöker om skydd kallas ofta ”asylsökande”.

Det faktum att du ansökte om asyl här garanterar inte att vi kommer att pröva din ansökan här. Vilket land som ska pröva din ansökan avgörs genom en av Europeiska unionens lagar som är känd som Dublinförordningen. Enligt denna lag ansvarar endast ett land för att pröva din begäran.

Denna lag tillämpas i ett geografiskt område som omfattar 32 länder (3). I denna broschyr kallar vi dessa 32 länder ”Dublinländer”.

Om du inte förstår något i den här broschyren, fråga våra myndigheter om råd.

Innan din asylansökan kan behandlas, måste vi fastställa om vi ansvarar för att pröva den eller om ett annat land är ansvarigt – detta kallas Dublinförfarandet. Dublinförfarandet kommer inte att behandla dina skäl för att ansöka om asyl. Det kommer endast att behandla frågan om vilket land som ansvarar för att fatta beslut om din asylansökan.

Hur lång tid tar det att avgöra vilket land som kommer att behandla min ansökan?

Hur lång tid tar det innan min ansökan prövas?

Om våra myndigheter beslutar att vi ansvarar för att fatta beslut om din asylansökan, innebär det att du får stanna i landet och att din ansökan prövas här. Arbetet med att pröva din ansökan kommer då att börja omedelbart.

Om det beslutas att ett annat land ansvarar för din ansökan, kommer vi att försöka skicka dig till det landet så snart som möjligt så att ansökan kan bedömas där. Under normala omständigheter kan Dublinförfarandet pågå i upp till 11 månader innan du överförs till det landet. Din asylansökan prövas sedan i det berörda landet. Denna tidsram kan ändras om du gömmer dig från myndigheterna, sitter fängslad eller hålls i förvar eller om du överklagar beslutet om överföringen. I dessa situationer kommer du att få särskild information om vilken tidsram som gäller för dig. Om du hålls i förvar, kommer du att underrättas om orsakerna till detta samt om tillgängliga rättsmedel.

Hur avgörs det vilket land som ansvarar för min ansökan?

I lagen fastställs olika orsaker till varför ett land kan få ansvara för handläggningen av din ansökan. Orsakerna ordnas efter betydelse i lagen och börjar med om du har en familjemedlem närvarande i det Dublinlandet, om du har eller har haft en visering eller ett uppehållstillstånd som utfärdats av ett Dublinland eller om du har rest till eller genom ett annat Dublinland, antingen lagligt eller irreguljärt.

Det är viktigt att du underrättar oss så snart som möjligt om du har familjemedlemmar i ett annat Dublinland. Om din make, maka eller ditt barn är asylsökande eller har beviljats internationellt skydd i ett annat Dublinland, kan det landet vara ansvarigt för att pröva din asylansökan.

Vi kan välja att pröva din ansökan här i landet, även om en sådan prövning inte är vårt ansvar enligt kriterierna i Dublinförordningen. Vi kommer inte att skicka dig till ett land där det har fastställs att dina mänskliga rättigheter kan kränkas.

Vad händer om jag vill inte resa till ett annat land?

Du kan säga att du inte är nöjd med ett beslut om att sändas till ett annat Dublinland, och kan överklaga beslutet inför en domstol. Du kan också be att få stanna kvar i landet tills överklagandet eller omprövningen har avgjorts.

Om du inte fullföljer din asylansökan och flyttar till ett annat Dublinland, kommer du förmodligen att sändas tillbaka till det första landet eller det ansvariga landet.

Det är därför viktigt att du stannar här när du ansöker om asyl tills vi har beslutat 1) vem som ansvarar för att pröva din asylansökan och/eller 2) att pröva din asylansökan hos oss.

Observera att om vi anser att det är troligt att du kommer att försöka fly eller gömma dig från oss eftersom du inte vill skickas till ett annat land, kan du hamna i förvar (en sluten anläggning). Om så är fallet, har du rätt till en rättslig företrädare och kommer att informeras om dina övriga rättigheter, bl.a. rätten att överklaga hållandet i förvar.

Varför behöver jag lämna fingeravtryck?

När du ansöker om asyl och är 14 år eller äldre tas dina fingeravtryck och sänds till en databas över fingeravtryck som heter Eurodac. Du måste samarbeta – enligt lag måste dina fingeravtryck tas.

Om dina fingeravtryck inte är av god kvalitet, bl.a. om du avsiktligt har skadat fingrarna, kommer fingeravtrycken att tas längre fram.

Dina fingeravtryck kommer att kontrolleras mot Eurodac för att se om du tidigare har ansökt om asyl eller om dina fingeravtryck tidigare har tagits vid en gräns. Detta bidrar till att fastställa vilket Dublinland som ansvarar för att pröva asylansökan.

Dina fingeravtryck kan också kontrolleras mot informationssystemet för viseringar (VIS), som är en databas som innehåller information om viseringar som beviljats inom Schengenområdet. Om du har eller har haft en visering i ett annat Dublinland, kan du kan du sändas dit för prövning av din ansökan om internationellt skydd.

Eftersom du har ansökt om asyl kommer dina fingeravtryck att lagras i Eurodac i 10 år – efter 10 år raderas de automatiskt från Eurodac. Om du beviljas asyl, finns dina fingeravtryck kvar i databasen tills de raderas automatiskt. Om du blir medborgare i ett Dublinland, kommer dina fingeravtryck att raderas då. Dina fingeravtryck och uppgifter om din könstillhörighet kommer att lagras i Eurodac – ditt namn, fotografi, födelsedatum och medborgarskap sänds inte till Eurodac-databasen, men de kan lagras i en nationell databas.

Du kan när som helst i framtiden be att få ta del av uppgifter om dig som har registrerats i Eurodac. Om du anser att uppgifterna är felaktiga eller inte bör registreras, kan du begära att de rättas eller raderas. Information om de myndigheter som ansvarar för hantering (eller kontroll) av dina uppgifter i landet och de myndigheter som ansvarar för att övervaka skyddet av personuppgifter finns nedan.

Eurodac drivs av en av Europeiska unionens byråer som heter eu-LISA. Dina uppgifter får bara användas för de ändamål som fastställs i lag. Endast Eurodacs centrala system kommer att motta dina uppgifter. Om du i framtiden ansöker om asyl i ett annat Dublinland, kommer dina fingeravtryck att sändas till det landet för kontroll. De uppgifter som lagras i Eurodac kommer inte att föras vidare till något annat land eller någon annan organisation utanför Dublinländerna.

Från och med den 20 juli 2015 kan dina fingeravtryck sökas av myndigheter, såsom polisen och Europeiska polisbyrån (Europol) som kan begära tillgång till Eurodac-databasen för att förebygga, upptäcka och utreda allvarliga brott och terrorism.

Vilka rättigheter har jag under den period som det avgörs vilket land som ansvarar för min asylansökan?

Du har rätt att stanna i landet om vi ansvarar för prövningen av din asylansökan eller, om ett annat land är ansvarigt, tills du har överförts dit. Om vi ansvarar för prövningen av din asylansökan, har du rätt att stanna här åtminstone tills ett första beslut har fattats om din asylansökan. Du har också rätt till materiella mottagningsvillkor, t.ex. logi, mat osv. samt grundläggande sjukvård och akutsjukvård. Du kommer att kunna lämna uppgifter om din situation och närvaron av familjemedlemmar i Dublinländers territorium muntligen och/eller skriftligen och att använda ditt modersmål eller ett annat språk du talar väl (eller få en tolk, om det behövs). Du kommer också att få en skriftlig kopia av beslutet att sända dig till ett annat land. Du har också rätt att kontakta oss för att få ytterligare upplysningar och/eller att kontakta FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) i detta land.

Om vi anser att ett annat land kan ansvara för att pröva ansökan kommer du att få mer information om detta förfarande och hur det påverkar dig och dina rättigheter (4).

Kontaktinformation, särskilt: (Fyll i uppgifter för medlemsstaten)

Asylmyndighetens adress och kontaktuppgifter.

Uppgifter om den nationella tillsynsmyndigheten.

Den registeransvariga för Eurodac och dennas ombud.

Kontaktuppgifter till den registeransvarigas kontor.

Kontaktuppgifter till det lokala UNHCR-kontoret (i förekommande fall).

Kontaktuppgifter till rättshjälpsombud/flyktingorganisationer.

Kontaktuppgifter till Internationella organisationen för migration (IOM).

DEL B

DUBLINFÖRFARANDET – INFORMATION TILL SÖKANDE AV INTERNATIONELLT SKYDD SOM BEFINNER SIG I ETT DUBLINFÖRFARANDE I ENLIGHET MED ARTIKEL 4 I FÖRORDNING (EU) nr 604/2013 (5)

Du har fått denna broschyr eftersom du har ansökt om internationellt skydd (asyl) i detta land eller i ett annat Dublinland, men de lokala myndigheterna tror att ett annat land kan vara ansvarigt för att pröva din ansökan.

Vilket land som ska pröva din ansökan avgörs enligt en av Europeiska unionens lagar som kallas Dublinförordningen. Detta kallas ”Dublinförfarandet”. Denna broschyr försöker besvara de vanligaste frågorna som du kan tänkas ha om detta förfarande.

Om du inte förstår något i den här broschyren, fråga våra myndigheter om råd.

Varför används Dublinförfarandet i mitt fall?

Dublinförordningen tillämpas i en geografisk region som omfattar 32 länder. Dublinländerna är: Österrike, Belgien, Bulgarien, Kroatien, Cypern, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Förenade kungariket samt fyra länder som deltar i Dublinförordningen: Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein.

Dublinförfarandet fastställer vilket land som ansvarar för att pröva din asylansökan. Det innebär att du kan överföras härifrån till ett annat land som ansvarar för att pröva din ansökan.

Dublinförfarandet har två syften:

garantera att din asylansökan når myndigheten i det land som ansvarar för att pröva den,

se till att du inte ansöker om asyl i flera länder för att förlänga din vistelse i Dublinländerna.

Tills det har avgjorts vilket land som ansvarar för att fatta beslut om din ansökan kommer de lokala myndigheterna inte att behandla uppgifterna i din ansökan.

KOM IHÅG: Det är inte meningen att du ska flytta till ett annat Dublinland. Om du flyttar till ett annat Dublinland, kommer du att skickas tillbaka hit eller till ett land där du tidigare har ansökt om asyl. Att du inte fullföljer din ansökan här kommer inte att ändra vilket land som är ansvarigt. Om du flyr eller gömmer dig, riskerar du att tas i förvar.

Om du tidigare har vistats i ett av Dublinländerna och lämnade regionen med Dublinländerna innan du anlände hit, måste du tala om det för oss. Detta är viktigt eftersom det kan påverka vilket land som ansvarar för att pröva din ansökan. Du kan behöva styrka hur länge du vistats utanför Dublinländerna, t.ex. med hjälp av en stämpel i passet, ett beslut om återsändande eller ett avlägsnandebeslut eller officiella handlingar som visar att du har bott eller arbetat utanför Dublinländerna.

Vilken information bör jag se till att myndigheterna får reda på? Hur kan jag förklara denna information för myndigheterna?

Det är mycket troligt att du kommer att intervjuas för att man ska kunna avgöra vilket land som ansvarar för att pröva din asylansökan. Vid denna intervju kommer vi att redogöra för Dublinförfarandet. Du bör ge oss all information som du har om någon familjemedlem eller annan släkting befinner sig i Dublinländer, liksom annan information som du tror kan vara relevant för att fastställa vilket land som är ansvarigt (se nedan för detaljer om vilken information som är relevant). Du bör även ge in alla handlingar eller papper som innehåller relevant information.

Tala om all relevant information för oss för att hjälpa oss att avgöra vilket land som ansvarar för prövningen av ansökan.

Intervjun sker på ett språk som du förstår eller rimligen kan förväntas förstå och kunna kommunicera på.

Du kan be om en tolk för att hjälpa dig att kommunicera om du inte förstår det språk som används. Tolken ska endast tolka vad du och intervjuaren säger. Tolken ska inte lägga till sina personliga åsikter. Om du har svårt att förstå tolken, måste du tala om det för oss och/eller tala med din advokat.

Intervjun är konfidentiell. Detta innebär att information som du lämnar, däribland att du har ansökt om asyl, inte överlämnas till personer eller myndigheter i ditt hemland som på något sätt kan skada dig eller dina familjemedlemmar som fortfarande är i ditt ursprungsland.

Du kan endast nekas rätten till en intervju om du redan har lämnat denna information på annat sätt, efter det att du har informerats om Dublinförfarandet och dess följder för din situation. Om du inte intervjuas, kan du be att få lämna ytterligare skriftlig information som är relevant för att avgöra vilket land som är ansvarigt.

Hur kommer myndigheterna att fastställa vilket land som ansvarar för att pröva min ansökan?

Det finns olika orsaker till varför ett land kan vara ansvarigt för att pröva din ansökan. Dessa orsaker ordnas efter betydelse i lagen. Om en orsak inte är relevant, övervägs följande orsak och så vidare.

Orsakerna har samband med följande faktorer och ordnas efter betydelse:

Du har en familjemedlem (make eller maka, barn under 18 år) som har beviljats internationellt skydd eller är asylsökande i ett annat Dublinland.

Det är därför viktigt att du informerar oss om du har familjemedlemmar i ett annat Dublinland innan ett första beslut fattas om din asylansökan. Om ni vill återförenas i samma land måste du och din familjemedlem ge in detta önskemål skriftligen.

Ett annat Dublinland utfärdade tidigare en visering eller ett uppehållstillstånd till dig.

Dina fingeravtryck togs i ett annat Dublinland (och lagras i en europeisk databas som heter Eurodac (6)).

Det finns bevis på att du har rest till eller rest genom ett annat Dublinland, även om dina fingeravtryck inte togs där.

Vad gäller om jag är beroende av någons vård eller om någon är beroende av mig?

Ni kan återförenas i samma land där din mor, din far, ditt barn eller ditt syskon befinner sig om samtliga villkor nedan är uppfyllda:

De är lagligen bosatta i ett Dublinland.

En av er är gravid eller har ett nyfött barn, är allvarligt sjuk eller har en allvarlig funktionsnedsättning eller är gammal.

En av er är beroende av den andras vård och denna person är kapabel att ta hand om honom eller henne.

Det land där ditt barn, ditt syskon eller din förälder är bosatt bör normalt godta ansvaret för att pröva ansökan, förutsatt att familjeanknytningen existerade i ditt ursprungsland. Man kommer också att be dig att skriftligen ange att ni båda önskar återförenas.

Du kan be om denna möjlighet om du redan är i det land där ditt barn, ditt syskon eller din förälder befinner sig eller om du befinner dig i ett annat land än det där dina släktingar är bosatta. I det här fallet innebär det att du måste resa till det landet, om du inte har ett hälsotillstånd som hindrar dig att resa under en längre tid.

Förutom denna möjlighet kan du under asylförfarandet be att få ansluta dig till en familjemedlem av humanitära skäl, familjeskäl eller kulturella skäl. Om detta godtas, kan du behöva flytta till det land där din familjemedlem befinner sig. I så fall ber man också om ditt skriftliga medgivande. Det är viktigt att du informerar oss om eventuella humanitära skäl till att din ansökan ska granskas här eller i ett annat land.

Om frågor om relationer, beroende ställning eller humanitära frågor tas upp, kan du bli ombedd att ge in förklaringar eller bevis som stödjer dina påståenden.

Vad gäller om jag är sjuk eller har särskilda behov?

För att du ska få lämplig medicinsk vård eller behandling behöver de lokala myndigheterna känna till om du har särskilda behov, bl.a. om ditt hälsotillstånd, särskilt om du:

har ett funktionshinder,

är gravid,

har en allvarlig sjukdom,

har utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld.

Om du talar om din medicinska information och det beslutas att du kommer att sändas till ett annat land, ber vi om ditt tillstånd att överföra din medicinska information till det land dit du skickas. Om du inte godtar detta, överförs inte den medicinska informationen, men det hindrar inte att du skickas till det ansvariga landet. Tänk på att om du inte samtycker till att vi överför din medicinska information till det andra landet, kommer det landet inte att kunna ta hand om dina särskilda behov.

Observera att din medicinska information alltid behandlas enligt stränga sekretessregler av yrkesutövare som är bundna av tystnadsplikt.

Hur lång tid tar det att avgöra vilket land som kommer att behandla min ansökan? Hur lång tid tar det innan min ansökan prövas?

Om våra myndigheter beslutar att vi ansvarar för att pröva din asylansökan, innebär det att du får stanna i landet och att din ansökan prövas här.

Vad händer om ett annat land än det land där jag befinner mig, anses ansvara för att pröva min ansökan?

Om vi anser att ett annat land ansvarar för att pröva din ansökan, kommer vi att begära att det landet godtar ansvaret inom 3 månader från den dag du lämnade in ansökan här i landet.

Om det fastställs att ett annat land är ansvarigt på grundval av dina fingeravtryck, kommer begäran till det andra landet att skickas inom 2 månader från det att resultaten erhålls från Eurodac.

Om du ansöker om asyl för första gången i ett Dublinland men det finns anledning att anta att ett annat Dublinland bör pröva din asylansökan, kommer vi att sända en framställning om att det andra landet övertar ärendet.

Det land dit vi skickar framställningen ska svara inom 2 månader. Om landet inte svarar inom denna tid, betyder det att det har godtagit ansvaret för din ansökan.

Om du redan har ansökt om asyl i ett annat Dublinland än det där du befinner dig, kommer vi att sända en framställning till det andra landet om återtagande.

Det land dit vi skickar framställningen ska svara inom 1 månad eller inom 2 veckor om framställningen grundas på Eurodacuppgifter. Om landet inte svarar inom denna tid, betyder det att det har godtagit ansvaret för din ansökan och att återta dig.

Om du däremot inte ansökte om asyl i det landet och din föregående asylansökan i ett annat land har avslagits genom ett slutligt beslut, kan vi antingen välja att skicka en framställning till det ansvariga landet att återta dig eller att gå vidare med att återsända dig till ditt ursprungsland eller det land där du är fast bosatt eller ett säkert tredjeland (7).

Om ett annat land godtar ansvaret för att pröva din ansökan, kommer du att underrättas om vårt beslut:

att inte pröva din asylansökan här och

att överföra dig till det ansvariga landet.

Du kommer att överföras inom 6 månader från den dag då det andra landet godtog ansvaret eller, om du överklagar beslutet, inom 6 månader från den tidpunkt då en domstol beslutar att du kan skickas till det landet. Tidsfristen får förlängas om du flyr från de lokala myndigheterna eller om du fängslas.

Om du hålls i förvar eller i en sluten inrättning i detta land inom ramen för Dublinförfarandet, tillämpas kortare tidsfrister (se särskilt avsnittet om förvar för mer information).

Den ansvariga landet kommer att behandla dig som en asylsökande och du kan utnyttja alla relaterade rättigheter. Om du aldrig har ansökt om asyl tidigare i det landet, kommer du att kunna ansöka efter din ankomst.

Vad gör jag om jag inte är nöjd med beslutet att skicka mig till ett annat land?

Du kan säga att du inte är nöjd med ett beslut om att skicka till ett annat Dublinland. Detta kallas att lämna in ett ”överklagande” eller en begäran om ”omprövning”.

Du kan också be att överföringen avbryts under den tid som överklagandet eller omprövningen pågår.

I slutet av broschyren finns det information om vilka myndigheter som ska kontaktas för att överklaga ett beslut i detta land.

När du mottar det offentliga beslutet om överföring från myndigheterna kan du överklaga inom [x dagar  (8)] till [namn på överklagandemyndighet  (9)]. Det är mycket viktigt att du bestrider beslutet (genom överklagande eller omprövning) inom den angivna tiden.

Under prövningen av ditt överklagande eller din omprövning får du stanna i detta land eller  (10),

din överföring kommer att skjutas upp i [y dagar  (11)] tills en domstol beslutar om du är i säkerhet i det ansvariga landet, medan ditt överklagande prövas eller,

du har [y dagar (12)] på dig att begära att din överföring skjuts upp medan ditt överklagande prövas. En domstol kommer snarast att avgöra denna begäran. Om den avslås, kommer du att meddelas orsakerna till detta.

Under detta förfarande har du rätt till rättshjälp och, vid behov, språkligt stöd. Rättshjälp innebär att du har rätt till en advokat som förbereder dina handlingar och företräder dig vid domstol.

Du kan begära att få denna hjälp gratis om du inte själv kan stå för kostnaderna. Information om organisationer som tillhandahåller rättshjälp finns i slutet av denna broschyr.

Kan jag hållas i förvar?

Det kan finnas andra skäl till att du hålls i förvar, men inom ramen för Dublinförfarandet kan du bara tas i förvar om våra myndigheterna anser att det finns en betydande risk för att du flyr eftersom du inte vill skickas till ett annat Dublinland.

Vad betyder detta?

Om våra myndigheter anser att det finns en betydande risk för att du flyr – t.ex. för att du redan har flytt eller för att du inte uppfyller rapporteringsskyldigheter osv. – kan de ta dig i förvar när som helst under Dublinförfarandet. Orsakerna till förvar anges i lagstiftningen. Inga andra orsaker än de som anges i lagen kan åberopas för att hålla dig i förvar.

Du har rätt att skriftligen informeras om orsakerna till att du hålls i förvar samt möjligheterna att bestrida den frihetsberövande åtgärden. Du har också rätt till rättshjälp om du vill överklaga den frihetsberövande åtgärden.

Om du hålls i förvar under Dublinförfarandet, kommer tidsramen för förfarandet att vara följande:

Vi kommer att sända en framställning till det andra landet att godta ansvar inom 1 månad efter det att du lämnat in asylansökan.

Det land dit vi skickar framställningen ska svara inom 2 veckor från mottagandet.

Du bör överföras inom 6 veckor efter det att det ansvariga landet godtagit framställningen. Om du överklagar beslutet om överföring, kommer 6 veckor att räknas från den tidpunkt då myndigheterna eller en domstol beslutar att det är säkert för dig att skickas till det ansvariga landet medan ditt överklagande prövas.

Om vi inte följer tidsfristerna för att skicka framställningen eller att genomföra din överföring, avslutas ditt frihetsberövande vad gäller överföring enligt Dublinförordningen. I så fall kommer de normala tidsfrister som anges ovan att tillämpas.

Vad händer med de personuppgifter som jag lämnar? Hur vet jag att de inte missbrukas?

Myndigheterna i Dublinländerna kan utbyta de uppgifter du lämnar dem under Dublinförfarandet enbart för att fullgöra sina skyldigheter enligt Dublin- och Eurodac-förordningarna. Under hela Dublinförfarandet har du rätt till skydd av alla dina personuppgifter och den information som du lämnar om dig själv och om din familjesituation osv. Dina uppgifter får bara användas för de ändamål som fastställs i lag.

Du har rätt att få tillgång till:

uppgifter som rör dig. Du har rätt att begära att dessa uppgifter, inklusive Eurodac-uppgifter, rättas om de är felaktiga eller raderas om de har behandlats på ett otillåtet sätt.

information om hur du begär att dina uppgifter, inklusive Eurodac-uppgifter, rättas eller raderas. Detta omfattar kontaktuppgifter till de behöriga myndigheter som ansvarar för ditt Dublinförfarande och de nationella dataskyddsmyndigheter som ansvarar för att hantera ansökningar om skydd av personuppgifter.

BILAGA XI

INFORMATION TILL ENSAMKOMMANDE BARN SOM SÖKER INTERNATIONELLT SKYDD ENLIGT ARTIKEL 4 I FÖRORDNING (EU) nr 604/2013  (13)

Vi har skickat den här broschyren till dig, eftersom du har sagt att du behöver skydd och är under 18 år. Om du är under 18 år, är du ett ”barn”. Myndigheterna kommer också att kalla dig ”underårig”, som betyder samma sak som ”barn”. Myndigheterna är de personer som bestämmer om du ska få internationellt skydd eller inte.

Om du söker skydd här för att du var rädd i ditt hemland, kallar vi det att du ”söker asyl”. Asyl är en plats där du är säker och får skydd.

När du gör en formell ansökan om asyl till myndigheterna, kallas detta en ”ansökan om internationellt skydd” eller ”begäran om internationellt skydd”. Den person som begär skydd kallas ”sökande”. Ibland kommer du också att höra att man kallar dig ”asylsökande”.

Dina föräldrar bör följa med dig, men om de inte gör det eller om du har kommit bort från dem under resan, så kallas du ”ensamkommande barn”.

I så fall KOMMER VI ATT GE DIG EN ”FÖRETRÄDARE”, SOM ÄR EN VUXEN SOM HJÄLPER DIG UNDER FÖRFARANDET. HAN ELLER HON KOMMER ATT HJÄLPA DIG MED DIN ANSÖKAN OCH KAN FÖLJA MED DIG NÄR SKA GÅ TILL MYNDIGHETERNA. DU KAN PRATA MED DIN FÖRETRÄDARE OM DINA PROBLEM OCH DIN RÄDSLA. DIN FÖRETRÄDARE SER TILL ATT DITT BÄSTA ALLTID KOMMER I FRÄMSTA RUMMET, DET VILL SÄGA DINA BEHOV, DIN SÄKERHET, DITT VÄLBEFINNANDE, DIN SOCIALA UTVECKLING OCH VAD DU SÄGER. DIN FÖRETRÄDARE KOMMER OCKSÅ ATT UNDERSÖKA MÖJLIGHETERNA TILL FAMILJEÅTERFÖRENING.

OM DET ÄR NÅGOT SOM DU INTE FÖRSTÅR, BE DIN FÖRETRÄDARE ELLER VÅRA MYNDIGHETER ATT HJÄLPA DIG!

ÄVEN OM DU HAR SÖKT ASYL I DET HÄR LANDET, KAN DET HÄNDA ATT ETT ANNAT LAND MÅSTE GRANSKA DIN ANSÖKAN OM SKYDD.

Endast ett land kan ha ansvaret för att undersöka din ansökan om skydd. Det har bestämts i en lag som kallas ”Dublinförordningen”. Enligt den lagen måste vi bestämma om vi ska ha ansvaret för din ansökan eller om ett annat land ska ha det – vi kallar detta ett ”Dublinförfarande”.

Dublinförordningen gäller i 32 länder (14). I den här broschyren kallar vi de här 32 länderna ”Dublinländer”.

FLY INTE FRÅN MYNDIGHETERNA! FLY INTE TILL ETT ANNAT DUBLIN-LAND! VISSA PERSONER KOMMER KANSKE ATT SÄGA ATT DET BÄSTA DU KAN GÖRA ÄR ATT FLY. OM NÅGON SÄGER TILL DIG ATT FLY ELLER ÅKA IVÄG MED DEM, SKA DU GENAST BERÄTTA DETTA FÖR DIN FÖRETRÄDARE ELLER MYNDIGHETERNA!

BERÄTTA SÅ SNART SOM MÖJLIGT FÖR MYNDIGHETERNA OM

du är ensam och du tror att du har släktingar i något av de andra 32 Dublinländerna (mamma, pappa, broder, syster, mammas eller pappas syster  (15), mammas eller pappas bror  (16), morfar, farfar, mormor eller morfar),

och i så fall om du vill bo med dem,

du har rest hit med någon annan, och i så fall med vem,

du redan har varit i ett annat av de 32 ”Dublinländerna”,

du fick göra fingeravtryck i ett annat Dublinland (fingeravtryck är bilder av dina fingrar som tas för att kunna känna igen dig),

du redan har sökt asyl i ett annat Dublinland.

DET ÄR MYCKET VIKTIGT ATT DU SAMARBETAR MED MYNDIGHETERNA OCH ATT DU ALLTID TALAR SANNING.

Dublinsystemet kan hjälpa dig om du inte har sällskap av någon släkting när du söker skydd.

Om vi har tillräckligt med information om dina föräldrar eller släktingar, kan vi leta efter dem i Dublinländerna. Om vi lyckas hitta dem, försöker vi sammanföra er i det land där de är. Det landet kommer då att få ansvaret för att behandla din ansökan om skydd.

Om du har kommit hit ensam och inte har några andra familjemedlemmar eller släktingar i ett annat Dublinland, är det mycket troligt att din ansökan kommer att undersökas här.

Vi kan också välja att behandla din ansökan här, även om ett annat land enligt lag är ansvarigt. Vi kan göra det av humanitära skäl, familjeskäl eller kulturella skäl.

Under det här förfarandet kommer vi alltid att agera för ditt bästa, och vi kommer inte att skicka dig till ett land som inte bryr sig om dina mänskliga rättigheter.

Vad betyder det att vi alltid måste agera för ditt bästa? Det betyder att vi måste

kontrollera om det går att förena dig med din familj i samma land,

se till att du är säker och trygg, särskilt från människor som vill behandla dig illa eller skada dig,

se till att du kan växa upp i säkerhet och med god hälsa, att du har mat och tak över huvudet och att dina sociala utvecklingsbehov uppfylls,

lyssna på vad du säger – till exempel om du vill bo med en släkting eller inte vill göra det.

ÅLDER

Personer som är äldre än 18 år är ”vuxna”. De behandlas annorlunda än barn och ungdomar (”barn”).

Det är viktigt att du talar sanning om din ålder.

Om du har några papper som visar din ålder, visa dem för myndigheterna. Om myndigheterna tror att du inte talar sanning om din ålder, kan det hända att en läkare kommer att undersöka dig för att se om du är yngre eller äldre än 18. Du och/eller din företrädare måste först godkänna detta innan någon läkarundersökning får göras.

PÅ FÖLJANDE RADER FÖRSÖKER VI SVARA PÅ DE VANLIGASTE FRÅGORNA OM DUBLINFÖRFARANDET, HUR DET KAN HJÄLPA DIG OCH VAD DU KAN FÖRVÄNTA DIG AV DET:

FINGERAVTRYCK – Vad är det? Varför tas fingeravtryck?

När du söker asyl, och om du är 14 år eller äldre, kommer ett foto eller en bild tas av dina fingrar (kallas ”fingeravtryck”) och överföras till en databas över fingeravtryck som kallas ”Eurodac”. Du måste göra detta – alla personer som ansöker om asyl måste enligt lag lämna fingeravtryck.

Dina fingeravtryck kan kontrolleras för att se om du har ansökt om asyl tidigare eller för att se om du har lämnat fingeravtryck vid en gräns tidigare. Om det upptäcks att du redan har ansökt om asyl i något annat Dublinland, kan du sändas till det landet om det är bäst för dig att resa dit. Det landet kommer då att få ansvaret för att behandla din ansökan om internationellt skydd.

Dina fingeravtryck kommer att lagras i 10 år. Efter 10 år kommer de att raderas automatiskt från databasen. Om din ansökan om skydd godtas, kommer dina fingeravtryck att ligga kvar i databasen tills de raderas automatiskt. Om du senare bli medborgare i ett Dublinland kommer dina fingeravtryck att raderas. Endast dina fingeravtryck och uppgifter om du är pojke eller flicka kommer att lagras i Eurodac – inte ditt namn, fotografi, födelsedatum eller nationalitet, men de uppgifterna får lagras på vår nationella databas. De uppgifter som lagras i Eurodac kommer inte att föras vidare till ett annat land eller en annan organisation utanför Dublinländerna.

Från och med den 20 juli 2015 kommer dina fingeravtryck att användas av olika myndigheter, till exempel får Polisen och Europeiska polisbyrån (Europol) söka efter dina fingeravtryck i Eurodac-databasen för att förebygga, upptäcka och utreda allvarliga brott och terrorism.

Vad är viktigt att du berättar för myndigheterna?

Det är troligt att myndigheterna kommer att intervjua dig för att få reda på vilket land som har ansvaret för att pröva din ansökan om asyl. Vid intervjun förklarar våra myndigheter vad ”Dublinförfarandet” är och försöker ta reda på om det går att återförena dig med din familj i ett annat Dublinland.

Om du vet att dina föräldrar, syskon eller en släkting är i ett annat Dublinland, glöm inte att berätta det för den person som intervjuar dig. Ge så mycket information som möjligt för att hjälpa oss att hitta din familj – till exempel namn, adresser och telefonnummer.

Under intervjun kan vi också fråga dig om du har varit i andra Dublinländer. Berätta sanningen.

Din företrädare kan följa med dig till intervjun, ge dig hjälp och stöd och göra vad som är bäst för dig. Om du har något skäl till varför du inte vill att din företrädare ska följa med, ska du berätta det för myndigheterna.

NÄR FÖRHÖRET BÖRJAR SKA INTERVJUAREN OCH DIN FÖRETRÄDARE FÖRKLARA HUR FÖRFARANDENA FUNGERAR OCH VILKA RÄTTIGHETER DU HAR. OM DET ÄR NÅGOT SOM DU INTE FÖRSTÅR, ELLER OM DU HAR FLER FRÅGOR, VAR INTE RÄDD FÖR ATT FRÅGA!

Intervjun är din rättighet och är en viktig del av din ansökan.

Intervjun sker på ett språk som du förstår. Om du inte kan förstå det språk som används, kan du be att få en tolk som pratar ditt språk. Tolken ska endast tolka vad du och intervjuaren säger. Tolken får inte lägga till sina personliga åsikter. Om du har svårt att förstå tolken, måste du tala om det för oss eller tala med din företrädare.

Intervjun kommer att vara konfidentiell. Att intervjun är ”konfidentiell” betyder att ingenting som du berättar, inte ens att du har sökt skydd i vårt land, kommer att berättas för de personer eller myndigheter som kan skada dig på något sätt dig eller skada medlemmar i din familj som fortfarande är i ditt hemland.

DET ÄR VIKTIGT ATT DU OCH DIN FÖRETRÄDARE KÄNNER TILL TIDSRAMARNA FÖR DUBLINFÖRFARANDET!

För att förstå tidsramarna, läs våra svar här:

Hur lång tid kommer det att ta innan du får veta om du får stanna här eller om du måste åka till ett annat land?

Vad händer om ett annat land är ansvarigt för att behandla din ansökan?

Om det här är första gången som du söker asyl i ett Dublinland, kommer du att sändas till ett annat land om din mamma, pappa, bror, syster eller dina föräldars syskon är i det landet, och du kommer att få träffa dem där och stanna tillsammans med dem under behandlingen av din asylansökan  (17).

Om du inte har sökt asyl här, utan i ett annat Dublinland, kan du sändas tillbaka till det landet så att myndigheterna där kan behandla din asylansökan  (18).

I båda fallen kan det ta upp till fem månader för myndigheterna att bestämma om du ska flyttas till ett annat land eller inte, räknat från den dag du söker asyl eller från dagen då vi får veta att du har ansökt om internationellt skydd i ett annat Dublinland. Myndigheterna kommer att berätta för dig vad de beslutade så snart som möjligt efter beslutet.

Om du inte har sökt asyl här och om din tidigare asylansökan i ett annat land avvisades efter att myndigheterna i det landet undersökte den, måste vi antingen be det andra landet att återta dig eller så får vi se till att du återvänder till ditt ursprungsland eller till det land där du har permanent uppehållstillstånd eller till ett annat land som är säkert (tredjeland).

Om vi har beslutat att ett annat land ska ha ansvaret för din asylansökan, och det landet accepterar det, så informerar vi dig om att vi inte kommer att behandla din ansökan om internationellt skydd och sedan kommer vi att sända dig till det landet.

När det andra landet har accepterat vårt beslut att ta ansvar för dig, får du resa till det landet inom sex månader. Men om du inte accepterar vårt beslut och bestämmer dig för att överklaga det (se avsnittet nedan som förklarar hur du gör!), så kan du inte sändas till det andra landet förrän ditt överklagande har behandlats. Om ditt överklagande inte godtas, skickas du till det andra landet inom sex månader från det slutliga beslutet om överklagande. Den här tisfristen på sex månader kan förlängas till ett år om du sitter fängslad, eller upp till 18 månader om du flyr eller gömmer dig.

Vad händer om du inte vill åka till ett annat land?

TALA MED DIN FÖRETRÄDARE OM DETTA!

Om vi beslutar att du ska åka till ett annat land för att få din ansökan behandlad där, och du inte är nöjd med det, så kan du överklaga det beslutet. Vi kallar detta ett ”överklagande” eller en ”omprövning”.

När du har fått beslutet från myndigheterna, har du [x dagar  (19)] på dig att överklaga till [besvärsinstans  (20)]. Det är mycket viktigt att du lämnar in ditt överklagande inom den tidsfristen. Din företrädare ska hjälpa dig med detta.

Under tiden som ditt överklagande eller din omprövning prövas får du stanna här. Eller  (21)

Din överföring kommer att skjutas upp [y dagar  (22)] till dess att en domstol har beslutat om det är säkert för dig att vara i det ansvariga landet under tiden som ditt överklagande prövas. Eller

Du har [y dagar  (23)] på dig att begära att din överföring skjuts upp under tiden som ditt överklagande granskas. En domstol fattar så snabbt som möjligt beslut om din begäran. Om domstolen inte tillåter att du får uppskov, kommer den att förklara varför.

På baksidan av den här broschyren finns information om vilken myndighet som du ska kontakta för att överklaga ett beslut i det här landet.

Under ”överklagandet” får du juridisk rådgivning, och du får även hjälp med språket av en tolk eller översättare om du behöver det. Du kan begära rättsligt bistånd, som du kan få gratis om du inte har några pengar. På baksidan av den är broschyren finns adresser och telefonnummer till organisationer som ger rättsligt bistånd och kan hjälpa dig med ditt överklagande.

FÖRVAR

Personer som inte kan resa vart de vill och hålls kvar i en byggnad som de inte kan lämna sägs vara i ”förvar”.

Om du är ett ensamkommande barn, kan det hända att du får bo på ett ställe där det finns regler, t.ex. du måste stanna inne under natten eller när det är mörkt ute, eller du måste tala om för föreståndaren när du går ut och när du kommer tillbaka. Dessa regler är till för att du ska vara säker. Det betyder inte att du hålls i förvar.

BARN HÅLLS NÄSTAN ALDRIG I FÖRVAR!

Är du i förvar? Om du inte vet om du hålls i förvar eller inte, fråga myndigheterna, din företrädare eller din juridiska rådgivare (24) så snart som möjligt. Du kan prata med dem om din situation, och om du hålls i förvar kan du höra med dem om möjligheten att överklaga beslutet om förvar!

Det finns en risk för att du kommer att hållas i förvar under tiden som Dublinförfarandet pågår. Det händer oftast när myndigheterna inte tror att du är under 18 år och tror att du kommer att rymma eller gömma dig, eftersom du är rädd för att sändas till ett annat land.

Du har rätt att få skriftlig information om varför du hålls i förvar och om hur du kan överklaga beslut om kvarhållande. Du har också rätt till juridisk rådgivning om du vill överklaga beslutet om kvarhållande, så du ska tala med din företrädare eller din juridiska rådgivare om du är missnöjd.

Om du hålls i förvar under Dublinförfarandet, gäller följande tider: inom en månad efter det att du gjorde din asylansökan ska vi fråga ett annat land om det kan ta ansvar för dig. Det andra landet ska svara inom två veckor. Om du fortfarande hålls i förvar, ska du överföras till det andra landet inom sex veckor efter det att det andra landet accepterade vår begäran.

Om du överklagar beslutet om överföring medan du hålls i förvar, är myndigheterna inte skyldiga att överföra dig inom sex veckor. Myndigheterna berättar sedan för dig hur du ska göra.

Om myndigheterna inte ber det andra landet att ta ansvaret för dig inom en månad, eller inte genomför din överföring i tid, får du inte längre hållas i förvar inför en överföring i enlighet med Dublinförordningen. I så fall börjar de normala tidsfristerna, som redovisas i avsnittet ”Vad händer om ett annat land är ansvarigt för att behandla din ansökan?”, att gälla.

Vilka rättigheter har du under tiden som vi tar reda på vem som är ansvarig för dig?

Om det är vi som ansvarar för prövningen av din asylansökan, har du rätt att stanna här. Om det är ett annat land som ansvarar för asylansökan, har du rätt att stanna här till dess att du har överförts dit. Om vårt land ansvarar för att utreda din asylansökan, har du rätt att stanna här åtminstone till dess att våra myndigheter har fattat ett första beslut om din ansökan. Du har också rätt att få det som kallas ”materiella mottagningsvillkor” (t.ex. bostad och mat), enklare sjukvård och akut sjukvård. Du har också rätt att gå i skolan.

Du får skriva eller berätta om din situation och om det finns några familjemedlemmar i Dublinländer muntligen. Du får använda ditt eget språk eller ett annat språk som du är bra på (eller få en tolk om det behövs). Du får också en skriftlig kopia av beslutet att överföra dig till ett annat land. Du har också rätt att kontakta oss för om du vill ha mer information, eller kontakta FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) i vårt land.

Din företrädare och myndigheterna berättar mer för dig om dina rättigheter!

Vad kommer att hända med de personliga uppgifter som du ger till oss? Hur vet du att de uppgifterna inte kommer att användas på fel sätt?

Myndigheterna i Dublinländerna får ge varandra information som de får under Dublinförfarandet, men får bara använda informationen till sådant som tillåts enligt Dublinförordningen.

Du har rätt att få tillgång till följande information:

Uppgifter om dig. Du har rätt att begära att sådana uppgifter ändras om de inte är riktiga eller sanna, och du får begära att de raderas om de används på fel sätt.

Information om hur du begär att dina uppgifter rättas till eller raderas, och adress och telefonnummer till de myndigheter som ansvarar för ditt Dublinförfarande och till de myndigheter som ansvarar för skyddet av personuppgifter och som svarar på dina frågor om hur dina personuppgifter skyddas.

VART KAN DU VÄNDA DIG FÖR ATT FÅ HJÄLP? (ifylles med medlemsstatsspecifik information, särskilt i fråga om)

Adress och kontaktuppgifter för asylmyndigheten.

Namn, adress och kontaktuppgifter för organisationer som tillhandahåller juridisk rådgivning till ensamkommande barn.

Adress och kontaktuppgifter för den nationella myndighet som ansvarar för skydd av barn.

Adress och kontaktuppgifter för den ansvariga myndigheten för genomförandet av Dublinförfarandet.

Kontaktuppgifter för den nationella tillsynsmyndigheten.

Kontaktuppgifter för registeransvarig för Eurodac och dennes ombud.

Kontaktuppgifter för den registeransvarige.

Röda korset och dess roll.

Kontaktuppgifter för det lokala UNHCR-kontoret (i förekommande fall) och dess roll.

Kontaktuppgifter för de organisationer som tillhandahåller rättshjälp/stödorganisationer för flyktingar/stödorganisationer för barn.

Kontaktuppgifter för IOM och dess roll.

BILAGA XII

INFORMATION FÖR TREDJELANDSMEDBORGARE ELLER STATSLÖSA PERSONER SOM GRIPITS I SAMBAND MED ATT DE OLAGLIGEN PASSERAT EN YTTRE GRÄNS I ENLIGHET MED ARTIKEL 29.3 I FÖRORDNING (EU) nr 603/2013

Om du är 14 år eller äldre och grips i samband med att du olagligen passerar en gräns, kommer dina fingeravtryck att tas och översändas till en databas över fingeravtryck som heter ”Eurodac”. Du måste samarbeta – enligt lag måste dina fingeravtryck tas.

Om dina fingeravtryck inte är tydliga kvalitet, t.ex. om du avsiktligt har skadat fingrarna, kan fingeravtrycken tas på nytt längre fram.

Om du någon gång i framtiden ansöker på nytt om asyl, kommer dina fingeravtryck att tas igen. Om du ansöker om asyl i ett annat land än det land där dina fingeravtryck togs för första gången, kan du skickas tillbaka till det första landet där dina fingeravtryck togs.

Dina fingeravtryck lagras i 18 månader – efter 18 månader raderas de automatiskt från databasen. Endast dina fingeravtryck och uppgifter om din könstillhörighet kommer att lagras i Eurodac – ditt namn, fotografi, födelsedatum och medborgarskap sänds inte till och lagras inte i Eurodac-databasen.

Du kan när som helst i framtiden begära att få information om de uppgifter som rör dig och som har registreras i Eurodac från det land som tar dina fingeravtryck. Du kan begära att uppgifter rättas till eller raderas – de bör t.ex. raderas om du blir medborgare i ett EU-land eller ett associerat land eller om du erhåller ett uppehållstillstånd för ett av dessa länder och du inte har ansökt om asyl.

Eurodac drivs av en av Europeiska unionens byråer som heter eu-LISA. Dina uppgifter får bara användas för de ändamål som fastställs i lag. Endast Eurodacs centrala system kommer att motta dina uppgifter. Om du i framtiden ansöker om asyl i ett annat EU-land eller ett associerat land (25), kommer dina fingeravtryck att sändas till det landet för kontroll. De uppgifter som lagras i Eurodac kommer inte att föras vidare till något annat land eller någon annan organisation utanför EU och de associerade länderna.

Från och med den 20 juli 2015 kan dina fingeravtryck sökas av myndigheter, såsom polisen och Europeiska polisbyrån (Europol), som kan begära tillgång till Eurodac-databasen för att förebygga, upptäcka och utreda allvarliga brott och terrorism.

Kontaktinformation (Fyll i uppgifter för medlemsstaten)

Den registeransvariga för Eurodac och dennas ombud.

Kontaktuppgifter till den registeransvarigas kontor.

Uppgifter om den nationella tillsynsmyndigheten (dataskydd).

BILAGA XIII

INFORMATION FÖR TREDJELANDSMEDBORGARE ELLER STATSLÖSA PERSONER SOM BEFUNNITS OLAGLIGT I EN MEDLEMSSTAT I ENLIGHET MED ARTIKEL 29.3 I FÖRORDNING (EU) nr 603/2013

Om det visar sig att du vistas olagligt i ett Dublinland (26), kan myndigheterna ta dina fingeravtryck och överföra dem till en databas över fingeravtryck som heter Eurodac. Detta görs endast för att se om du redan har ansökt om asyl. Dina fingeravtryck lagras inte i Eurodac-databasen men om du redan har ansökt om asyl i ett annat land, kan du skickas tillbaka till det landet.

Om dina fingeravtryck inte är tydliga, t.ex. om du avsiktligt har skadat fingrarna, kan fingeravtrycken tas på nytt längre fram.

Eurodac drivs av en av Europeiska unionens byråer som heter eu-LISA. Dina uppgifter får bara användas för de ändamål som fastställs i lag. Endast Eurodacs centrala system kommer att motta dina uppgifter. Om du i framtiden ansöker om asyl i ett annat Dublinland, kommer dina fingeravtryck även då att tas och sändas till Eurodoc. De uppgifter som lagras i Eurodac kommer inte att föras vidare till något annat land eller någon annan organisation utanför EU och de associerade länderna.

Kontaktinformation (Fyll i uppgifter för medlemsstaten)

Den registeransvariga för Eurodac och dennas ombud.

Kontaktuppgifter till den registeransvarigas kontor.

Uppgifter om den nationella tillsynsmyndigheten (dataskydd).

Om våra myndigheter anser att du kan ha ansökt om internationellt skydd i ett annat land som skulle kunna ansvara för att pröva ansökan, kommer du att få mer information om det förfarande som följer och hur det påverkar dig och dina rättigheter (27).

(1)  Dessa indicier ska alltid åtföljas av bevis i förteckning A:s mening.

(2)  Denna broschyr har endast ett informationssyfte. Avsikten är att ge personer som ansöker om internationellt skydd relevant information om Dublinförfarandet. Den skapar/medför inte i sig rättigheter eller rättsliga skyldigheter. Staters och personers rättigheter och skyldigheter enligt Dublinförfarandet anges i förordning (EU) nr 604/2013.

(3)  Dublinländerna är EU:s 28 medlemsstater (Österrike, Belgien, Bulgarien, Kroatien, Cypern, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Förenade kungariket) samt fyra länder som deltar i Dublinförordningen (Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein).

(4)  Informationen finns i del B i denna bilaga.

(5)  Denna broschyr har endast ett informationssyfte. Avsikten är att ge personer som ansöker om internationellt skydd relevant information om Dublinförfarandet. Den skapar/medför inte i sig rättigheter eller rättsliga skyldigheter. Staters och personers rättigheter och skyldigheter enligt Dublinförfarandet anges i förordning (EU) nr 604/2013.

(6)  Mer information om Eurodac finns i del A i avsnittet ”Varför behöver jag lämna fingeravtryck?”.

(7)  Denna punkt ingår inte i den särskilda broschyren för medlemsstater som inte deltar i återvändandedirektivet.

(8)  Ifylls av varje medlemsstat, i enlighet med specifika bestämmelser i den nationella lagstiftningen.

(9)  Ifylls av varje medlemsstat.

(10)  Ett av tre alternativ ska väljas av varje medlemsstat, beroende på vilket system för effektiva rättsmedel som valts.

(11)  Ifylls av varje medlemsstat, i enlighet med specifika bestämmelser i den nationella lagstiftningen.

(12)  Ifylls av varje medlemsstat, i enlighet med specifika bestämmelser i den nationella lagstiftningen.

(13)  Denna broschyr har utarbetats enbart i informationssyfte. Syftet är att ge personer som söker internationellt skydd relevant information om Dublinförfarandet. Den skapar/medför inte i sig några rättigheter eller rättsliga skyldigheter. Staters och individers rättigheter och skyldigheter inom ramen för Dublinförfarandet är de samma som anges i förordning (EU) nr 604/2013.

(14)  Dublinländerna är EU:s 28 medlemsstater (Österrike, Belgien, Bulgarien, Kroatien, Cypern, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Förenade kungariket) plus fyra länder som är ”associerade” till Dublinförordningen (Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein).

(15)  Moster eller faster.

(16)  Morbror eller moster.

(17)  Du kan höra att personer kallar det här för ”överta” eller ”övertagande”.

(18)  Du kan höra att personer kallar det här för ”återta” eller ”återtagande”.

(19)  Ifylles av varje medlemsstat, i enlighet med de specifika bestämmelserna i den nationella lagstiftningen.

(20)  Ifylles av varje medlemsstat.

(21)  En av tre möjligheter som varje medlemsstat får välja mellan, beroende på dess val av effektivt system för överklagande.

(22)  Ifylles av varje medlemsstat, i enlighet med de specifika bestämmelserna i den nationella lagstiftningen.

(23)  Ifylles av varje medlemsstat, i enlighet med de specifika bestämmelserna i den nationella lagstiftningen.

(24)  En person som har godkänts av myndigheterna och får företräda dig inför domstolen. Din företrädare och/eller myndigheterna bör ge dig råd, om du behöver en juridisk rådgivare, men du kan också be dem att utse en juridisk rådgivare åt dig. På baksidan av den här broschyren finns en lista med organisationer som kan förse dig med juridiska rådgivare.

(25)  Om det tillåts enligt lag, kan dina fingeravtryck delas mellan de 28 EU-länderna samt de fyra associerade länderna – Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein.

(26)  De omfattar hela EU (Österrike, Belgien, Bulgarien, Kroatien, Cypern, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Förenade kungariket) samt de fyra länder som deltar i Dublinförordningen (Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein).

(27)  Informationen finns i del B i bilaga X.


8.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/44


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 119/2014

av den 7 februari 2014

om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 vad gäller kromberikad jäst som används för tillverkning av kosttillskott och krom(III)laktattrihydrat som tillsätts i livsmedel

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (1), särskilt artikel 4.5,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (2), särskilt artikel 3.3,

efter samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad Efsa), och

av följande skäl:

(1)

I bilaga II till direktiv 2002/46/EG fastställs en förteckning över vitaminer och mineralämnen som får användas vid tillverkning av kosttillskott. Genom kommissionens förordning (EG) nr 1170/2009 (3) har bilagorna I och II till direktiv 2002/46/EG ersatts. Bilaga II till direktiv 2002/46/EG har ändrats genom kommissionens förordning (EU) nr 1161/2011 (4).

(2)

Enligt artikel 14 i direktiv 2002/46/EG ska bestämmelser om vitaminer och mineralämnen i kosttillskott som kan påverka folkhälsan antas efter samråd med Efsa.

(3)

Den 31 oktober 2012 antog Efsa ett vetenskapligt yttrande om ChromoPrecise® jäst med cellbundet krom som tillsätts för näringsändamål som en kromkälla i kosttillskott och om kroms biotillgänglighet från den källan (5).

(4)

Efsa betonade att slutsatserna som fastställs i yttrandet endast gäller för ChromoPrecise® kromjäst och inte för annan kromberikad jäst. Vidare ansåg Efsa att specifikationerna för ChromoPrecise® kromjäst bör innehålla specifikationer för förlust vid torkning och för högsta innehåll av krom(VI).

(5)

Det framgår av yttrandet som antogs av Efsa den 31 oktober 2012 att användningen av ChromoPrecise® kromjäst i kosttillskott inte medför någon säkerhetsrisk, förutsatt att vissa villkor som anges i yttrandet respekteras.

(6)

I bilaga II till förordning (EG) nr 1925/2006 fastställs en förteckning över vitaminer och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel.

(7)

Enligt artikel 3.3 i förordning (EG) nr 1925/2006 ska ändringar av förteckningen i bilaga II till den förordningen antas med beaktande av Efsas yttrande.

(8)

Den 13 september 2012 antog Efsa ett vetenskapligt yttrande om krom(III)laktattrihydrat som en krom(III)källa som tillsätts i livsmedel för näringsändamål (6).

(9)

Det framgår av yttrandet som antogs av Efsa den 13 september 2012 att tillsättning av krom(III)laktattrihydrat i livsmedel inte medför någon säkerhetsrisk, förutsatt att vissa villkor som anges i yttrandet respekteras.

(10)

De ämnen som Efsa givit ett positivt yttrande bör tas upp på förteckningarna i bilaga II till direktiv 2002/46/EG och bilaga II till förordning (EG) nr 1925/2006.

(11)

De berörda parterna har rådfrågats genom rådgivande gruppen för livsmedelskedjan, djurhälsa och växters sundhet och synpunkterna beaktades.

(12)

Direktiv 2002/46/EG och förordning (EG) nr 1925/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I punkt B i bilaga II till direktiv 2002/46/EG ska följande post införas efter posten för krom(III)klorid:

”Kromberikad jäst (7)

Artikel 2

I punkt 2 i bilaga II till förordning (EG) nr 1925/2006 ska följande post införas efter posten för krompikolinat:

”Krom(III)laktattrihydrat”

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 februari 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EGT L 183, 12.7.2002, s. 51.

(2)  EUT L 404, 30.12.2006, s. 26.

(3)  EUT L 314, 1.12.2009, s. 36.

(4)  EUT L 296, 15.11.2011, s. 29.

(5)  ”Scientific Opinion on Chromoprecise® cellular bound chromium yeast added for nutritional purposes as a source of chromium in food supplements and the bioavailability of chromium from this source”, The EFSA Journal, vol. 10(2012):11, artikelnr 2951.

(6)  ”Scientific Opinion on chromium(III) lactate tri-hydrate as a source of chromium added for nutritional purposes to foodstuff”, The EFSA Journal, vol. 10(2012):10, artikelnr 2881.


8.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/46


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 120/2014

av den 7 februari 2014

om ändring av förordning (EG) nr 1981/2006 om tillämpningsföreskrifter för artikel 32 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 när det gäller gemenskapens referenslaboratorium för genetiskt modifierade organismer

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (1), särskilt artikel 32 andra och femte stycket, och

av följande skäl:

(1)

Tillämpningsföreskrifter för artikel 32 i förordning (EG) nr 1829/2003 fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1981/2006 (2), ändrad genom genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 (3). Det är nödvändigt att uppdatera dessa föreskrifter, särskilt vad gäller sökandes ekonomiska bidrag, i syfte att beakta förändringar av kostnaderna för testning och validering av detekteringsmetoder och förändringar vad gäller fördelningen av arbetsuppgifter i medlemsstaterna.

(2)

Förordningen bör även ta hänsyn till det ökade antalet genetiskt modifierade organismer som innehåller staplade transformationshändelser (stacked events) med fler och fler kombinationer av transformationshändelser.

(3)

Det är nödvändigt att uppdatera förteckningen över de nationella referenslaboratorier som utsetts för att bistå det referenslaboratorium i gemenskapen som avses i artikel 32 första stycket i förordning (EG) nr 1829/2003 (nedan kallat referenslaboratoriet) med testning och validering av detekteringsmetoder, i syfte att beakta förändringar vad gäller medlemsstaternas utnämnande av nationella referenslaboratorier och att införa referenslaboratorierna i de medlemsstater som nyligen anslutit sig till unionen.

(4)

Övergångsbestämmelser bör fastställas så att de sökande som har fått bekräftelse från den nationella behöriga myndigheten på att ansökan om godkännande har mottagits enligt förordning (EG) nr 1829/2003 innan den här förordningen träder i kraft, kan betala de ekonomiska bidragen enligt förordning (EG) nr 1981/2006.

(5)

Vederbörlig hänsyn bör tas till de offentliga forskningsinstitutioner som är etablerade i EU och som ansöker om godkännande av genetiskt modifierade organismer i samband med projekt som huvudsakligen finansieras av den offentliga sektorn, och en minskning av bidragsbeloppet bör därför föreskrivas i sådana fall.

(6)

Förordning (EG) nr 1981/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1981/2006 ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 2 ska led a ersättas med följande:

”a)

fullständig validering:

i)

den bedömning, genom ringtest enligt internationella standarder där nationella referenslaboratorier medverkar, av att de prestandakriterier för metoden som den sökande angett uppfyller kraven i dokumentet Definition of minimum performance requirements for analytical methods of GMO testing  (4), som avses

i punkt 3.1.C.4 i bilaga III till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 (5) när det gäller genetiskt modifierade växter som ska användas som livsmedel eller foder, livsmedel eller foder som innehåller eller består av genetiskt modifierade växter, livsmedel som har framställts av eller innehåller ingredienser som framställts av genetiskt modifierade växter, eller foder som har framställts av genetiskt modifierade växter,

i punkt 1.B i bilaga I till förordning (EG) nr 641/2004 i alla övriga fall,

och

ii)

bedömning av precisionen och riktigheten i den metod som den sökande föreslagit.

(4)  http://gmo-crl.jrc.ec.europa.eu/doc/Min_Perf_Requirements_Analytical_methods.pdf, referenslaboratoriet och Europeiska nätverket för GMO-laboratorier, 13 oktober 2008."

(5)  EUT L 157, 8.6.2013, s. 1.”"

2.

I artikel 2 ska följande definitioner läggas till:

”e)    genetiskt modifierad organism som innehåller en transformationshändelse : en genetiskt modifierad organism som har erhållits genom en enda transformationsprocess.

f)    genetiskt modifierad organism som innehåller staplade transformationshändelser : en genetiskt modifierad organism som innehåller fler än en transformationshändelse och som har erhållits genom konventionell korsning, samtidig transformation eller retransformation.”

3.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Bidrag

1.   Den sökande ska för varje ansökan avseende en genetiskt modifierad organism som innehåller en transformationshändelse betala ett bidrag till referenslaboratoriet i form av ett schablonbelopp på 40 000 euro.

2.   Referenslaboratoriet ska begära att den sökande betalar ett extra bidrag på 65 000 euro om det är nödvändigt med en fullständig validering av en detekterings- och identifieringsmetod för en genetiskt modifierad organism som innehåller en transformationshändelse i enlighet med följande bestämmelser:

a)

Bilaga III till genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 i de fall ansökan avser

i)

genetiskt modifierade växter som ska användas som livsmedel eller foder,

ii)

livsmedel eller foder som innehåller eller består av genetiskt modifierade växter,

iii)

livsmedel som har framställts av eller innehåller ingredienser som framställts av genetiskt modifierade växter, eller foder som har framställts av sådana växter.

b)

Bilaga I till förordning (EG) nr 641/2004 i alla övriga fall.

3.   För varje ansökan avseende en genetiskt modifierad organism som innehåller staplade transformationshändelser där detekterings- och identifieringsmetod för varje transformationshändelse som den genetiskt modifierade organismen består av har validerats av referenslaboratoriet eller där valideringen pågår, beror schablonbeloppet på antalet (N) transformationshändelser som den genetiskt modifierade organismen består av och beloppet ska beräknas som 20 000 euro + (N × 5 000 euro). Det är endast den genetiskt modifierade organism som har det högsta antalet staplade transformationshändelser som ska beaktas vid beräkningen.

4.   För varje ansökan avseende en genetiskt modifierad organism som innehåller staplade transformationshändelser som består av en eller flera transformationshändelser för vilka detekterings- och identifieringsmetod inte har validerats av referenslaboratoriet eller för vilka ingen validering pågår, ska bidraget beräknas enligt följande: Artikel 3.1 och 3.2 ska tillämpas på enstaka transformationshändelser för vilka ingen validerad metod finns och artikel 3.3 ska tillämpas på den genetiskt modifierade organism som innehåller staplade transformationshändelser, där N motsvarar det antal validerade transformationshändelser som den genetiskt modifierade organismen består av och för vilka en validerad metod finns.

5.   Referenslaboratoriet ska minska beloppet på det extra bidrag som avses i punkt 2 i förhållande till de kostnader som sparas in

a)

om det material som krävs för att genomföra ett fullständigt valideringsförfarande tillhandahålls av den sökande, och/eller

b)

om den sökande inkommer med uppgifter som hänför sig till moduler, t.ex. protokoll för DNA-extraktion och artspecifika referenssystem, som redan validerats och offentliggjorts av referenslaboratoriet.

6.   Om kostnaderna för valideringen av den detekterings- och identifieringsmetod som den sökande föreslår överskrider det bidragsbelopp som anges i punkterna 1, 2 och 3 med minst 50 %, ska ett ytterligare bidrag krävas. Detta ytterligare bidrag ska täcka 50 % av den del av kostnaderna som överskrider det belopp som anges i punkterna 1, 2 och 3.

7.   De belopp som föreskrivs i punkterna 1–6 ska betalas även om ansökan dras tillbaka, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.3.”

4.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Om den sökande tillhör kategorin små eller medelstora företag, har sitt säte i ett utvecklingsland eller är en offentlig forskningsinstitution som är etablerad i EU och vars ansökan gäller ett projekt som huvudsakligen finansieras av den offentliga sektorn, ska de ekonomiska bidrag som avses i artikel 3.1–3.4 minskas med 50 %.”

b)

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3.   Artikel 3.6 ska inte tillämpas på de sökande som avses i artikel 4.1.”

5.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkterna 1, 2 och 3 ska ersättas med följande:

”1.   Den sökande ska lämna bevis på betalning av det bidrag som avses i artikel 3.1, 3.3 och/eller 3.4 samtidigt som den lämnar in livsmedels- eller foderproverna och kontrollproverna till referenslaboratoriet i enlighet med artikel 5.3 j eller 17.3 j i förordning (EG) nr 1829/2003.

2.   Om det krävs en fullständig validering i enlighet med artikel 3.2 ska referenslaboratoriet skriftligen underrätta den sökande om detta och kräva betalning av beloppet i enlighet med den bestämmelsen, innan steg 4 (kollaborativ avprövning) i valideringsprocessen påbörjas.

3.   Om referenslaboratoriet, i enlighet med artikel 3.6, räknar med att kostnaderna för valideringen av den detekteringsmetod som den sökande föreslår kommer att överstiga det bidragsbelopp som anges i artikel 3.1–3.4 med minst 50 %, ska referenslaboratoriet skriftligen underrätta den sökande om hur stora de ytterligare kostnaderna beräknas bli.

Om den sökande drar tillbaka sin ansökan inom en månad från den dag då underrättelsen mottogs, ska det ytterligare bidrag som avses i artikel 3.6 inte betalas.

När valideringen av detekteringsmetoden har slutförts ska referenslaboratoriet skriftligen underrätta den sökande om de faktiska och vederbörligen motiverade kostnader som uppkommit i samband med valideringen av detekteringsmetoden och begära att det bidrag som avses i artikel 3.6 betalas.”

b)

Punkt 5 ska utgå.

c)

Punkt 7 första stycket ska ersättas med följande:

”De bidrag som avses i punkterna 2 och 3 ska betalas av den sökande inom 45 dagar efter det att underrättelsen mottagits. Steg 4 (kollaborativ avprövning) i valideringsprocessen ska inte påbörjas innan dessa bidrag mottagits.”

6.

I artikel 6 ska punkt 2 ersättas med följande punkter 2 och 3:

”2.   De nationella referenslaboratorier som förtecknas i bilaga II ska väljas ut slumpmässigt för deltagande i en internationell kollaborativ avprövning och ska få 2 400 euro från referenslaboratoriet som ett bidrag till kostnaderna för sitt deltagande. När artikel 4.1 är tillämplig ska detta belopp minskas proportionellt.

3.   Referenslaboratoriet och de nationella referenslaboratorier som förtecknas i bilaga II vilka deltar i en validering ska ingå ett skriftligt avtal som reglerar förhållandet dem emellan, särskilt när det gäller ekonomiska frågor.”

7.

I bilaga I ska led a ersättas med följande:

”a)

De måste vara ackrediterade enligt EN ISO/IEC 17025 om ”Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier” eller en likvärdig internationell standard som säkerställer att laboratorierna

har personal med lämpliga kvalifikationer och med adekvat utbildning i de analysmetoder som används för detektering och identifiering av genetiskt modifierade organismer samt genetiskt modifierade livsmedel och foder,

har den utrustning som behövs för att utföra analyserna,

har en adekvat administrativ infrastruktur,

har tillräcklig databehandlingskapacitet som möjliggör sammanställning av tekniska rapporter och snabb kommunikation med de övriga laboratorierna som medverkar i testningen och valideringen av detekteringsmetoder.

De laboratorier som förtecknas i bilaga II till denna förordning och som inte ännu har ackrediterats är upptagna till och med den 31 december 2014, om laboratoriet anger att de håller på att genomgå ackreditering och lämnar bevis på teknisk kompetens till referenslaboratoriet.”

8.

Bilaga II skall ersättas med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Övergångsbestämmelser

Artiklarna 3–5 i förordning (EG) nr 1981/2006 om finansiella bidrag ska fortsätta att tillämpas på sökande som har fått bekräftelse från den nationella behöriga myndigheten på att ansökan om godkännande har mottagits enligt förordning (EG) nr 1829/2003 innan den här förordningen träder i kraft.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den 7 februari 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.

(2)  EUT L 368, 23.12.2006, s. 99.

(3)  EUT L 157, 8.6.2013, s. 1.


BILAGA

”BILAGA II

Nationella referenslaboratorier som avses i artikel 6.1 som biträder gemenskapens referenslaboratorium när det gäller testning och validering av detekteringsmetoder

Belgique/België

Centre wallon de Recherches agronomiques (CRA-W),

Institut Scientifique de Santé Publique (ISP) – Wetenschappelijk Instituut Volksgezondheid (WIV),

Instituut voor Landbouw- en Visserijonderzoek (ILVO);

Bulgaria

Национален цeнтър по обществено здраве и анaлизи (НЦОЗА), София, Сектор ГМО;

Česká republika

Výzkumný ústav rostlinné výroby, v.v.i. (VÚRV), Praha;

Danmark

Danmarks Tekniske Universitet, DTU Fødevareinstituttet, Afdeling for Toksikologi og Risikovurdering (1),

Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri, Fødevarestyrelsen, Sektion for Plantediagnostik, Ringsted;

Deutschland

Chemisches und Veterinäruntersuchungsamt (CVUA) Freiburg,

Landwirtschaftliches Technologiezentrum Augustenberg (LTZ),

Bayerisches Landesamt für Gesundheit und Lebensmittelsicherheit (LGL),

Landeslabor Berlin-Brandenburg, Berlin,

Landeslabor Berlin-Brandenburg, Frankfurt/Oder,

Institut für Hygiene und Umwelt der Hansestadt Hamburg,

Landesbetrieb Hessisches Landeslabor – Standort Kassel,

Landesamt für Landwirtschaft, Lebensmittelsicherheit und Fischerei (LALLF) Mecklenburg-Vorpommern,

Niedersächsisches Landesamt für Verbraucherschutz und Lebensmittelsicherheit (LAVES) – Lebensmittel- und Veterinärinstitut Braunschweig/Hannover,

Landesuntersuchungsamt Rheinland-Pfalz – Institut für Lebensmittelchemie Trier,

Landwirtschaftliche Untersuchungs- und Forschungsanstalt (LUFA) Speyer,

Landesamt für Verbraucherschutz – Abteilung D Veterinärmedizinische, mikro- und molekularbiologische Untersuchungen, Saarland,

Staatliche Betriebsgesellschaft für Umwelt und Landwirtschaft, Geschäftsbereich Labore Landwirtschaft, Sachsen,

Landesuntersuchungsanstalt für das Gesundheits- und Veterinärwesen Sachsen (LUA),

Landesamt für Verbraucherschutz Sachsen-Anhalt – Fachbereich Lebensmittelsicherheit,

Landeslabor Schleswig-Holstein,

Thüringer Landesamt für Verbraucherschutz (TLV),

Bundesinstitut für Risikobewertung (BfR),

Bundesamt für Verbraucherschutz und Lebensmittelsicherheit (BVL);

Eesti

Tallinna Tehnikaülikooli (TTÜ) geenitehnoloogia instituut, DNA analüüsi labor;

Éire

Food and Environment Research Agency (FERA) Sand Hutton, York;

Elláda

Ελληνικός Γεωργικός Οργανισμός ’ΔΗΜΗΤΡΑ’, Γενική Διεύθυνση Αγροτικής Έρευνας, Ινστιτούτο Τεχνολογίας Γεωργικών Προϊόντων, Εργαστήριο Γενετικής Ταυτοποίησης, Αθήνα,

Υπουργείο Οικονομικών, Γενική Γραμματεία Δημοσίων Εσόδων, Γενική Διεύθυνση Γενικού Χημείου του Κράτους (ΓΧΚ), Διεύθυνση Τροφίμων; Αθήνα;

España

Centro Nacional de Alimentación, Agencia Española de Seguridad Alimentaria y Nutrición (CNA-AESAN),

Laboratorio Arbitral Agroalimentario del Ministerio de Agricultura, Alimentación y Medio Ambiente (LAA-MAGRAMA);

France

Groupement d’Intérêt Public – Groupe d’Etude et de contrôle des Variétés et des Semences (GIP-GEVES),

Laboratoire du Service Commun des Laboratoires (SCL) d’Illkirch-Graffenstaden,

Laboratoire de la Santé des Végétaux (ANSES), Angers;

Hrvatska

Odsjek za kvantifikaciju GMO i procjenu rizika, Hrvatski zavod za javno zdravstvo;

Italia

Centro di Ricerca per la Sperimentazione in Agricoltura, Centro di Sperimentazione e Certificazione delle Sementi (CRA-SCS), Sede di Tavazzano – Laboratorio,

Istituto Superiore di Sanità, Dipartimento di Sanità Pubblica Veterinaria e Scurezza Alimentare – Reparto OGM e xenobiotici di origine fungina (ISS-DSPVSA),

Istituto Zooprofilattico Sperimentale delle Regioni Lazio e Toscana, Centro di Referenza Nazionale per la Ricerca di OGM (CROGM);

Kypros

'Γενικό Χημείο του Κράτους (ΓΧΚ);

Latvija

Pārtikas drošības, dzīvnieku veselības un vides zinātniskais institūts ’BIOR’;

Lietuva

Nacionalinio maisto ir veterinarijos rizikos vertinimo instituto Molekulinės biologijos ir Genetiškai modifikuotų organizmų tyrimų skyrius;

Luxembourg

Laboratoire National de Santé (LNS), Division du contrôle des denrées alimentaires;

Magyarország

Nemzeti Élelmiszerlánc-biztonsági Hivatal (NÉBIH);

Malta

LGC Limited UK;

Nederland

RIKILT – Wageningen UR,

Nederlandse Voedsel en Waren Autoriteit (NVWA);

Österreich

Österreichische Agentur für Gesundheit und Ernährungssicherheit GmbH – Institut für Lebensmittelsicherheit Wien, Abteilung für Molekular- und Mikrobiologie (AGES – MOMI),

Umweltbundesamt GmbH;

Polska

Instytut Hodowli i Aklimatyzacji Roślin (IHAR); Laboratorium Kontroli Genetycznie Modyfikowanych Organizmów, Błonie,

Instytut Zootechniki – Państwowy Instytut Badawczy, Krajowe Laboratorium Pasz, Lublin,

Państwowy Instytut Weterynaryjny – Państwowy Instytut Badawczy, Puławy,

Regionalne Laboratorium Badań Żywności Genetycznie Modyfikowanej w Tarnobrzegu;

Portugal

Laboratório de OGM, Instituto Nacional de Investigação Agrária e Veterinária (INIAV), Unidade Estratégica de Investigação e Serviços de Sistemas Agrários e Florestais e Sanidade Vegetal (UEIS-SAFSV);

România

Laboratorul Național de Referință pentru OMG din alimente și furaje, Institutul de Diagnostic și Sănătate Animală, București;

Slovenija

Kmetijski inštitut Slovenije (KIS), Ljubljana,

Nacionalni inštitut za biologijo (NIB), Ljubljana;

Slovensko

Ústredný kontrolný a skúšobný ústav poľnohospodársky, Oddelenie molekulárnej biológie NRL Bratislava,

Štátny veterinárny a potravinový ústav, Dolný Kubín (State Veterinary and Food Institute Dolný Kubín);

Suomi/Finland

Tullilaboratorio,

Elintarviketurvallisuusvirasto Evira;

Sverige

Livsmedelsverket (SLV);

United Kingdom

Food and Environment Research Agency (FERA),

LGC Limited (LGC),

Science and Advice for Scottish Agriculture (SASA).”


(1)  Till och med den 1 januari 2014.


8.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/53


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 121/2014

av den 7 februari 2014

om godkännande av L-selenometionin som fodertillsats för alla djurarter

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (1), särskilt artikel 9.2, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av L-selenometionin har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande av L-selenometionin, en organisk selenförening, som fodertillsats för alla djurarter, avsedd att klassificeras i tillsatskategorin ”näringstillsatser”.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 2 maj 2013 (2) att L-selenometionin under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön och att preparatet kan anses vara en effektiv källa till selen för alla djurarter. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av L-selenometionin visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

Myndigheten fann att den begränsning för tillskottet av organiskt selen som fastställts för andra organiska selenföreningar även bör gälla för L-selenometionin. Om dessutom olika selenföreningar tillsätts fodret bör tillskottet av organiskt selen inte överstiga 0,2 mg/kg helfoder.

(7)

Till följd av detta yttrande från myndigheten lämnade sökanden kompletterande uppgifter för att styrka tillsatsens stabilitet när den ingår i förblandningar som innehåller föreningar av spårelement.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det preparat i kategorin ”näringstillsatser” och den funktionella gruppen ”föreningar av spårelement” som anges i bilagan godkänns som fodertillsats enligt villkoren i den bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 februari 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EGT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(2)  The EFSA Journal, vol. 11(2013):5, artikelnr 3219.


BILAGA

Tillsatsens identifieringsnummer

Namn på innehavaren av godkännandet

Tillsats

Sammansättning, kemisk formel, beskrivning, analysmetod

Djurart eller djurkategori

Högsta ålder

Lägsta halt

Högsta halt

Övriga bestämmelser

Godkännandet gäller till och med

mg selen/kg helfoder med en vattenhalt på 12 %

Kategori: näringstillsatser. Funktionell grupp: föreningar av spårelement

3b815

L-selenometionin

 

Beskrivning av tillsatsen

Fast preparat av L-selenometionin med en selenhalt < 40 g/kg

 

Beskrivning av den aktiva substansen

Organiskt selen i form av L-selenometionin (2-amino-4-metylselanylsmörsyra) från kemisk syntes

Kemisk formel: C5H11NO2Se

CAS-nr: 3211-76-5

Kristallint pulver med > 97 % L-selenometionin och

> 39 % selen

 

Analysmetod  (1)

Bestämning av L-selenometionin i fodertillsatsen: trefaldig proteolytisk nedbrytning och därefter vätskekromatografi och ICP-masspektrometri (HPLC-ICPMS).

Bestämning av total selenhalt i fodertillsatsen: ICP-masspektrometri (ICPMS) eller ICP-atomemissionsspektrometri (ICP-AES).

Bestämning av total selenhalt i förblandningar, foderblandningar och foderråvaror: uppslutning i mikrovågsugn och därefter hydridgenerering med atomabsorptionsspektrometri (HGAAS) (EN 16159:2012).

Alla arter

 

0,50 (totalt)

1.

Tillsatsen ska användas i foder som förblandning.

2.

Användarsäkerhet: andningsskydd, skyddsglasögon och handskar ska användas vid hanteringen.

3.

Det ska säkerställas att tekniska tillsatser eller foderråvaror som ingår i preparatet av tillsatsen har en dammrisk < 0,2 mg selen/m3 luft.

4.

Ange följande i bruksanvisningen till tillsatsen och förblandningen: lagringsvillkor och villkor för stabilitet.

5.

Högsta tillskott av organiskt selen:

0,20 mg Se/kg helfoder med en vattenhalt på 12 %.

6.

Om preparatet innehåller en teknisk tillsats eller foderråvaror för vilka en högsta halt har fastställts eller som är föremål för andra restriktioner, ska tillverkaren av fodertillsatsen informera kunderna om detta.

28 februari 2024


(1)  Närmare information om analysmetoderna finns på referenslaboratoriets webbplats:

http://irmm.jrc.ec.europa.eu/EURLs/EURL_feed_additives/authorisation/evaluation_reports/Pages/index.aspx


8.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/56


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 122/2014

av den 7 februari 2014

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 februari 2014.

På kommissionens vägnar För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.


BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nummer

Kod för tredjeland (1)

Schablonimportvärde

0702 00 00

IL

85,7

MA

52,0

TN

74,1

TR

93,5

ZZ

76,3

0707 00 05

TR

123,0

ZZ

123,0

0709 91 00

EG

91,5

ZZ

91,5

0709 93 10

MA

39,1

TR

120,6

ZZ

79,9

0805 10 20

EG

50,1

MA

53,1

TN

54,3

TR

73,6

ZZ

57,8

0805 20 10

IL

121,4

MA

74,6

ZZ

98,0

0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90

CN

60,3

IL

128,7

JM

113,2

KR

144,2

MA

142,6

PK

55,3

TR

98,5

ZZ

106,1

0805 50 10

TR

78,1

ZZ

78,1

0808 10 80

CN

95,7

MK

35,4

US

163,7

ZZ

98,3

0808 30 90

CL

123,5

CN

46,0

TR

122,0

US

134,7

ZA

119,7

ZZ

109,2


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.


8.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/58


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 123/2014

av den 7 februari 2014

om fastställande av tilldelningskoefficienten för de ansökningar om importlicenser för olivolja som lämnas in under perioden 3 och 4 februari 2014 inom ramen för tullkvoten för Tunisien och om tillfälligt upphörande av utfärdandet av importlicenser för februari månad 2014

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, särskilt artikel 188 (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 av den 31 augusti 2006 om gemensamma regler för administrationen av sådana importtullkvoter för jordbruksprodukter som omfattas av ett system med importlicenser (2), särskilt artikel 7.2, och

av följande skäl:

(1)

Genom artikel 3.1 och 3.2 i protokoll nr 1 (3) till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och republiken Tunisien å andra sidan (4) öppnas en tullfri kvot för import av obearbetad olivolja med KN-nummer 1509 10 10 och 1509 10 90 som är helt framställd i Tunisien och som transporteras direkt därifrån till europeiska unionen, inom en kvantitet som fastställs för varje år.

(2)

Månatliga kvantitativa begränsningar för utfärdande av importlicenser fastställs i artikel 2.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1918/2006 av den 20 december 2006 om öppnande och förvaltning av tullkvoter för olivolja med ursprung i Tunisien (5).

(3)

I enlighet med artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1918/2006 har ansökningar lämnats in till de behöriga myndigheterna om utfärdande av importlicenser för en total kvantitet som överstiger den gräns som föreskrivs för februari månad i artikel 2.2 i nämnda förordning.

(4)

Därför bör kommissionen fastställa en tilldelningskoefficient så att importlicenser kan utfärdas i förhållande till den tillgängliga kvantiteten.

(5)

När begränsningen för februari månad har nåtts får ingen ytterligare importlicens utfärdas för månaden i fråga.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De ansökningar om importlicenser som lämnas in under perioden 3 och 4 februari 2014 i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1918/2006 ska multipliceras med tilldelningskoefficienten 20,275606 %.

Utfärdandet av importlicenser för februari 2014 ska tillfälligt upphöra för de kvantiteter för vilka ansökan lämnats in från och med den 5 februari 2014.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 8 februari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 februari 2014.

På kommissionens vägnar För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2)  EUT L 238, 1.9.2006, s. 13.

(3)  EGT L 97, 30.3.1998, s. 57.

(4)  EGT L 97, 30.3.1998, s. 2.

(5)  EUT L 365, 21.12.2006, s. 84.


BESLUT

8.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/59


RÅDETS BESLUT

av den 28 januari 2014

om ändring av beslut 1999/70/EG om de nationella centralbankernas externa revisorer vad gäller externa revisorer för Latvijas Banka

(2014/68/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av protokoll (nr 4) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 27.1,

med beaktande av Europeiska centralbankens rekommendation ECB/2013/42 av den 15 november 2013 till Europeiska unionens råd om externa revisorer för Latvijas Banka (1), och

av följande skäl:

(1)

Räkenskaperna för Europeiska centralbanken (ECB) och de nationella centralbankerna i Eurosystemet ska granskas av oavhängiga externa revisorer som ECB-rådet har rekommenderat och Europeiska unionens råd har godkänt.

(2)

I enlighet med artikel 1 i rådets beslut 2013/387/EU (2) uppfyller Lettland de nödvändiga villkoren för att införa euron och Lettlands undantag enligt artikel 4 i 2003 års anslutningsakt (3) upphävs med verkan från och med den 1 januari 2014.

(3)

ECB-rådet rekommenderar att SIA Ernst & Young Baltic utses till externa revisorer för Latvijas Banka för räkenskapsåret 2014.

(4)

ECB-rådets rekommendation bör följas och rådets beslut 1999/70/EG (4) ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Följande punkt ska läggas till i artikel 1 i beslut 1999/70/EG:

”18.   SIA Ernst & Young Baltic godkänns härmed som externa revisorer för Latvijas Banka för räkenskapsåret 2014.”

Artikel 2

Detta beslut får verkan samma dag som det delges.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Europeiska centralbanken.

Utfärdat i Bryssel den 28 januari 2014.

På rådets vägnar

G. STOURNARAS

Ordförande


(1)  EUT C 342, 22.11.2013, s. 1.

(2)  Rådets beslut 2013/387/EU av den 9 juli 2013 om Lettlands införande av euron den 1 januari 2014 (EUT L 195, 18.7.2013, s. 24).

(3)  EUT L 236, 23.9.2003, s. 33.

(4)  Rådets beslut 1999/70/EG av den 25 januari 1999 om de nationella centralbankernas externa revisorer (EGT L 22, 29.1.1999, s. 69).


8.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/60


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 6 februari 2014

om bemyndigande för Sverige och Förenade kungariket att avvika från vissa gemensamma säkerhetsregler för luftfarten i enlighet med artikel 14.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008

[delgivet med nr C(2014) 559]

(Text av betydelse för EES)

(2014/69/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG (1), särskilt artikel 14.6, och

av följande skäl:

(1)

Ett antal medlemsstater har begärt att få avvika från de gemensamma säkerhetsregler som ingår i genomförandebestämmelser enligt förordning (EG) nr 216/2008. I enlighet med artikel 14.6 i samma förordning bedömde kommissionen behovet av de begärda avvikelserna och den skyddsnivå som följer av dem på grundval av rekommendationer från Easa. Kommissionen kom fram till att avvikelserna skulle ge en skyddsnivå som var likvärdig med den som uppnås genom tillämpningen av de gemensamma säkerhetsreglerna för luftfarten, om vissa villkor uppfylls. Bedömningen av varje avvikelse och villkoren för tillämpning av avvikelserna beskrivs i separata bilagor till detta beslut om att tillåta dessa avvikelser.

(2)

Enligt artikel 14.7 i förordning (EG) nr 216/2008 ska en avvikelse som beviljas en medlemsstat meddelas alla medlemsstater, som också ska ha rätt att tillämpa denna avvikelse. Detta beslut bör därför riktas till alla medlemsstater. Beskrivningen av varje avvikelse, och de därmed förbundna villkoren bör utformas så att andra medlemsstater kan tillämpa åtgärden när de är i samma situation, utan att det krävs något ytterligare godkännande från kommissionen. Medlemsstaterna bör dock anmäla tillämpningen av avvikelser, eftersom dessa kan få effekter utanför den medlemsstaten.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Regeringarna i Sverige och Förenade kungariket får bevilja godkännanden som avviker från vissa genomförandebestämmelser enligt förordning (EG) nr 216/2008, i enlighet med vad som anges i bilagorna till detta beslut.

Artikel 2

Alla medlemsstater ska ha rätt att tillämpa de bestämmelser som avses i artikel 1, i enlighet med vad som anges i bilagorna till detta beslut. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen, byrån och de nationella luftfartsmyndigheterna om detta.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 6 februari 2014.

På kommissionens vägnar

Siim KALLAS

Vice ordförande


(1)  EUT L 79, 19.3.2008, s. 1.


BILAGA I

Undantag för Förenade kungariket från kommissionens förordning (EU) nr 1178/2011  (1) vad gäller befogenheterna för en syntetisk flyginstruktör (SFI)

1.   BESKRIVNING AV ANSÖKAN

Enligt bestämmelse FCL905.SFI a i Del-FCL ska en SFI ha befogenhet att på relevant luftfartygskategori leda utbildning i syntetisk flygning för a) utfärdande, förlängning och förnyelse av en IR, förutsatt att han/hon innehar eller har innehaft en IR i relevant luftfartygskategori och har genomfört en utbildningskurs för IRI.

Genom en skrivelse som inkom till kommissionen den 27 november 2012 underrättade Förenade kungariket kommissionen och Easa om sin avsikt att avvika från FCL905.SFI a i förordning (EU) nr 1178/2011 (förordningen om flygande personal), på grundval av artikel 14.6 i förordning (EG) nr 216/2008 (grundförordningen).

Förenade kungariket föreslog att kravet avseende utbildningskursen för IRI och befogenheten att leda utbildning för en första IR skulle skiljas från de övriga SFI-kraven och att en SFI med ej fullgjord IRI-utbildning skulle ha rätt att leda utbildning för förlängning och förnyelse av typspecifik IR.

2.   BEDÖMNING AV ANSÖKAN

2.1   Behov

I dagsläget finns det inte tillräckligt många flyginstruktörer som har behörighet att leda utbildningskurser och det godkänns inte tillräckligt många IRI-kurser för att potentiella SFI ska kunna bli behöriga. Den behöriga myndigheten i Förenade kungariket betonade att kravet på deltagande i en IRI-kurs skapar en oavsiktlig börda på grund av det otillräckliga antalet instruktörer. Detta kan avhjälpas om syntetiska flyginstruktörer som inte har fullgjort IRI-utbildningskursen tillåts att leda utbildning för förlängning och förnyelse av typspecifik IR. Byrån anser att Förenade kungariket på ett tillfredsställande sätt har kunnat styrka behovet av ett undantag från kraven i FCL.905.SFI.

2.2   Likvärdig skyddsnivå

Såsom Del-FCL är formulerad är fullgörandet av IRI-kursen ett allmänt krav som omfattar alla undervisningsbefogenheter för en SFI när det gäller IR. Detta gäller därför också befogenheten att leda utbildning för förlängning och förnyelse av typspecifik IR, liksom ytterligare befogenheter att leda utbildning för det första beviljandet av en IR.

Förenade kungariket underströk att en likvärdig skyddsnivå upprätthålls genom den planerade avvikelsen eftersom den skulle återställa JAR-FCL-standarden.

Förenade kungariket föreslog också att IRI-kursen endast skulle vara ett krav för befogenheten att leda utbildning för en första IR och att befogenheterna för en SFI som inte genomgått denna kurs skulle begränsas till utbildning för förlängning eller förnyelse av typbehörighet inklusive typspecifik IR. Förenade kungariket föreslog att en SFI för att ha rätt att leda sådan utbildning utan att ha fullgjort hela IRI-kursen skulle ha genomgått en kompetenskontroll för den berörda typen av luftfartyg inklusive instrumentbehörigheten under de senaste tolv månaderna. En SFI med denna kvalifikation som inte har fullgjort hela IRI-kursen får inte leda undervisning för det första utfärdande av en instrumentbehörighet, eller för förlängning eller förnyelse av en instrumentbehörighet som inte är kopplad till en förlängning eller förnyelse av en typbehörighet.

Efter att ha granskat den ändrade ansökan om avvikelse stödde byrån Förenade kungarikets ståndpunkt att befogenheterna för en SFI har ändrats i Del-FCL jämfört med JAR-FCL. Det nya kravet, som innebär att en SFI måste delta i en IRI-kurs om flygundervisning för instrumentbehörighet kommer att utföras, har lagts till som ett ytterligare villkor eftersom det ansågs nödvändigt för en utökning av befogenheterna.

Byrån stödde Förenade kungarikets bedömning att den föreslagna avvikelsen skulle ge en skyddsnivå som var likvärdig med den som uppnås genom tillämpning av Del-FCL, eftersom den inte kommer att tillåta denna specifika SFI-grupp att bedriva utbildning för förnyelse och förlängning av en allmän IR utan att ha deltagit i en IRI-kurs utan endast kommer att tillåta dem att leda utbildning för förlängning och förnyelse av typspecifik IR.

3.   BESKRIVNING AV AVVIKELSEN

Förenade kungariket får genom undantag från FCL.905.SFI a i förordning (EU) nr 1178/2011, tillåta att en SFI leder utbildning för förlängning och förnyelse av en typspecifik IR utan att ha fullgjort IRI-utbildningen.

4.   VILLKOR FÖR TILLÄMPNING AV AVVIKELSEN

En SFI med denna kvalifikation får inte leda utbildning för förnyande och förnyelse av en allmän IR utan att ha deltagit i en IRI kurs.

5.   ALLMÄN TILLÄMPLIGHET FÖR DENNA AVVIKELSE

Alla medlemsstater får tillämpa denna avvikelse under förutsättning att villkoren i punkt 4 är uppfyllda.


(1)  Kommissionens förordning (EU) nr 1178/2011 av den 3 november 2011 om tekniska krav och administrativa förfaranden avseende flygbesättningar inom den civila luftfarten i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (EUT L 311, 25.11.2011, s. 1).


BILAGA II

Undantag för Förenade kungariket från förordning (EU) nr 1178/2011 vad gäller befogenheter för syntetiska flyginstruktörer (SFI)

1.   BESKRIVNING AV ANSÖKAN

I bestämmelsen FCL.1005.SFE a.2 fastställs att en SFE för flygplan eller vertikalstartande/-landande luftfartyg ska ha befogenhet att i en FFS förrätta (…) kompetenskontroller för förlängning eller förnyelse av instrumentbehörigheter, förutsatt att SFE uppfyller kraven i FCL.1010.IRE för tillämplig kategori av luftfartyg.

Genom en skrivelse som inkom till kommissionen den 27 november 2012 underrättade Förenade kungariket kommissionen och Easa om sin avsikt att avvika från FCL.1005.SFE a.2 i förordning (EU) nr 1178/2011 (förordningen om flygande personal), på grundval av artikel 14.6 i förordning (EG) nr 216/2008 (grundförordningen).

Förenade kungariket föreslog att man skulle inrätta en ny SFE-kategori, som skulle ge befogenhet att göra kontroller för förlängning och förnyelse av en IR när denna är kopplad till en typbehörighet, genom att skilja IR/IRE-kravet från andra SFE-krav och begränsa befogenheterna till förlängning eller förnyelse av en typbehörighet inklusive typspecifik IR.

2.   BEDÖMNING AV ANSÖKAN

2.1   Behov

I dagsläget godkänns inte ett tillräckligt antal kurser som ger potentiella SFE möjlighet att bli behöriga. Förenade kungariket underströk att detta krav kommer att skapa en oavsiktlig börda och framförde att det i dagsläget inte finns tillräckligt med resurser med lämplig utbildning. Detta kan avhjälpas om man tillåter SFE som inte har uppfyllt kraven för IRE att utföra kompetenskontroller för förlängning och förnyelse av typspecifik IR. Byrån anser att Förenade kungariket på ett tillfredsställande sätt har styrkt behovet av ett undantag från kraven i FCL.1005.SFE.

2.2   Likvärdig skyddsnivå

Förenade kungariket motiverade den önskade avvikelsen genom att hänvisa till motsvarande JAR-FCL-krav och peka på en ändring i fråga om befogenheterna för denna kategori av kontrollanter och de villkor som ska uppfyllas av de sökande. Förenade kungariket underströk att många nationella myndigheter inom ramen för JAR-systemet tillät en kontrollant för syntetisk flygträning (SFE) att utföra kontroller för förlängning eller förnyelse av instrumentbehörigheter som är kopplade till typbehörigheten, dvs. förlängning eller förnyande av en typbehörighet i kombination med den typspecifika instrumentbehörigheten (IR). SFE hade inte rätt att utföra kontroll för allmän ej typspecifik IR eller för det första beviljandet av typspecifika IR-befogenheter.

Förenade kungariket påpekade vidare att Del-FCL, på grundval av de utökade befogenheterna för SFE, kräver att en SFE måste ha uppfyllt de krav som gäller för IRE-kontrollanter (IRE), vilket inbegriper krav på att inneha behörighet som instrumentinstruktör (IRI). Såsom Del-FCL är skriven är detta krav en allmän förutsättning som därmed gäller för alla IR-befogenheter för en SFE. Det ska också tillämpas på befogenheterna avseende förlängning och förnyelse av typspecifik IR liksom på nya befogenheter att förrätta kontroller för det första beviljandet av en IR.

Förenade kungariket framförde att en likvärdig skyddsnivå bibehålls genom den planerade avvikelsen eftersom den skulle återställa JAR-FCL-standarden.

Efter att ha granskat ansökan om avvikelse bekräftade byrån Förenade kungarikets ståndpunkt att kravet FCL.1005.SFE i själva verket inte omfattar några befogenheter för en SFE att förrätta flygprov för det första utfärdandet av en IR i en FFS, utan är begränsat till förlängning och förnyelse av IR (se punkt a.2). Förenade kungariket angav helt korrekt att JAR-FCL gav SFE befogenhet att utföra kompetenskontroll för förlängning eller förnyelse av IR. Förenade kungariket hade också rätt när man framförde att en SFE enligt JAR-FCL inte var tvungen att uppfylla även IRE/IRI-kraven. Det stämmer att SFE-befogenheterna har ändrats jämfört med JAR-FCL.

För att inkludera befogenheten att förrätta kontroller för förlängning eller förnyelse av en kombinerad typbehörighet och IR utan att ha uppfyllt kraven för IRE föreslog Förenade kungariket att en SFE ska ha genomgått en kompetenskontroll för typen av luftfartyg inklusive instrumentbehörigheten inom de senaste tolv månaderna. En SFE som har denna kvalifikation ska inte förrätta kontroll för det första utfärdande av en instrumentbehörighet, eller för förlängning eller förnyelse av en instrumentbehörighet som inte är kopplad till en förlängning eller förnyelse av en typbehörighet.

På grundval av den gjorda granskningen ställde byrån sig bakom Förenade kungarikets bedömning att den föreslagna avvikelsen ger en likvärdig skyddsnivå som Del-FCL, eftersom den inte kommer att medge att denna specifika SFE-grupp förrättar kontroll för förnyelse och förlängning av en IR utan att ha deltagit i en IRI-kurs, men kommer att ge dem befogenhet att förrätta kontroll för förlängning och förnyelse av typspecifik IR.

3.   BESKRIVNING AV AVVIKELSEN

Förenade kungariket får genom undantag från FCL.1005.SFE a.2 i förordning (EU) nr 1178/2011 tillåta att en SFE förrättar kompetenskontroller för förlängning och förnyelse av typspecifik IR utan att ha uppfyllt de krav som gäller för en IRE-kontrollant (IRE), som inkluderar kravet på behörighet som instrumentinstruktör (IRI).

4.   VILLKOR FÖR TILLÄMPNING AV AVVIKELSEN

En SFE som har denna kvalifikation får inte förrätta kontroll för det första utfärdandet av en instrumentbehörighet, eller för förlängning eller förnyelse av en instrumentbehörighet som inte är kopplad till en förlängning eller förnyelse av en typbehörighet.

5.   ALLMÄN TILLÄMPLIGHET FÖR DENNA AVVIKELSE

Alla medlemsstater får tillämpa denna avvikelse under förutsättning att villkoren i punkt 4 är uppfyllda.


BILAGA III

Undantag för Förenade kungariket från förordning (EU) nr 1178/2011 vad gäller begränsningar i befogenheterna för en syntetisk flyginstruktör (SFI) och metoderna för att avlägsna dessa begränsningar

1.   BESKRIVNING AV ANSÖKAN

I bestämmelsen FCL.910.SFI b föreskrivs att om befogenheterna för SFI ska utökas till simulatorer som representerar andra luftfartygstyper måste SFI kontrolleras av en typkontrollant (TRE). Del-FCL tillåter inte att en SFE som är kvalificerad för typen utför testen och lägger till en ytterligare typ till SFI-befogenheterna.

Genom en skrivelse som inkom 27 november 2012 underrättade Förenade kungariket kommissionen och Easa om sin avsikt att avvika från FCL.910.SFI b i kommissionens förordning (EU) nr 1178/2011 (förordningen om flygande personal), på grundval av artikel 14.6 i förordning (EG) nr 216/2008 (grundförordningen).

Förenade kungariket begärde denna avvikelse för att SFE inte bara skulle ha rätt att förrätta prov för första utfärdandet av SFI-behörighetsbeviset utan få utökade befogenheter som ger SFE rätt att testa SFI för ytterligare typer.

2.   BEDÖMNING AV ANSÖKAN

2.1   Behov

Det är nödvändigt att ge SFE rätt att inte bara förrätta prov när det gäller första utfärdandet av en SFI-behörighet utan även att utöka befogenheterna så att SFE får rätt att testa SFI för ytterligare typer, eftersom det annars kommer att innebära en onödig börda för branschen på grund av bristen på kvalificerad personal. Byrån stödde Förenade kungarikets motivering till behovet av denna avvikelse.

2.2   Likvärdig skyddsnivå

Förenade kungariket motiverade den önskade avvikelsen med att denna utökning av befogenheterna inte skulle ha någon negativ inverkan på skyddsnivån.

På grundval av den granskning som gjorts stödde byrån Förenade kungarikets bedömning att en likvärdig skyddsnivå bibehålls genom den planerade avvikelsen, eftersom Del-FCL redan tillåter att SFE testar SFI för den luftfartygstyp som ingår i det första utfärdandet av SFI-behörighet.

3.   BESKRIVNING AV AVVIKELSEN

Förenade kungariket får avvika från FCL.910.SFI b i förordning (EU) nr 1178/2011 och ge SFE rätt att inte bara förrätta prov när det gäller första utfärdande av SFI-behörighetsbeviset utan även utöka befogenheterna så att SFE har rätt att testa SFI för ytterligare typer.

4.   VILLKOR FÖR TILLÄMPNING AV AVVIKELSEN

Befogenheterna för SFI kan utökas till andra FSTD som representerar andra typer av samma kategori av luftfartyg när innehavaren har

genomfört simulatordelen på den relevanta typbehörighetskursen på ett tillfredsställande sätt, och

på en fullständig typbehörighetskurs har genomfört minst tre timmars flygutbildning som gäller SFI:s arbetsuppgifter på tillämplig typ under övervakning av en TRE eller SFE som är kvalificerad för detta ändamål och till dennes tillfredsställelse.

5.   ALLMÄN TILLÄMPLIGHET FÖR DENNA AVVIKELSE

Alla medlemsstater får tillämpa denna avvikelse under förutsättning att villkoren i punkt 4 är uppfyllda.


BILAGA IV

Undantag för Förenade kungariket från förordning (EU) nr 1178/2011 vad gäller befogenheter och villkor för en syntetisk flyginstruktör (SFI)

1.   BESKRIVNING AV ANSÖKAN

Bestämmelse FCL.905.SFI bilaga I till förordning (EU) nr 1178/2011, som fastställer befogenheterna för en syntetisk flyginstruktör (SFI), tillåter inte att en SFI leder utbildning i syntetisk flygträning för personer som ansöker om SFI-behörighet. Del-FCL ger endast behöriga typinstruktörer (TRI) befogenhet att leda sådan utbildning, förutsatt att de har minst tre års erfarenhet som TRI (FCL905.TRI b).

Genom en skrivelse av den 27 november 2012 underrättade Förenade kungariket kommissionen och Easa om sin avsikt att avvika från denna bestämmelse i förordning (EU) nr 1178/2011 (förordningen om flygande personal), på grundval av artikel 14.6 i förordning (EG) nr 216/2008 (grundförordningen).

Förenade kungariket föreslog att innehavare av SFI-behörighet skulle ges befogenhet att leda utbildningar för sökande till SFI-behörighet utan att behöva uppfylla kravet på minst tre års erfarenhet som TRI.

2.   UTVÄRDERING AV ANSÖKAN

2.1   Behov

Förenade kungariket meddelade att de tidigare tolkat JAR-FCL som att SFI har rätt att fungera som handledare på SFI-kurser efter att ha genomfört en särskild handledarkurs följd av en kompetensbedömning. Förenade kungariket framförde också att genomförandet av Del-FCL och införandet av en mer specifik formulering innebär att befogenheten att undervisa sökande till en SFI-behörighet endast beviljas för typinstruktörer (TRI) med tre års erfarenhet som TRI. I Förenade kungariket finns det många SFI-behöriga, som har godkänts av Förenade kungariket och har som arbetsuppgift att undervisa personer som ansöker om SFI-behörighet, som inte kan uppfylla kravet att bli en TRI med tre års erfarenhet. De kommer därför inte att kunna fortsätta att fungera som handledare på SFI-kurser. Förenade kungariket framförde vidare att många nuvarande SFI inte skulle klara att uppfylla TRI-kraven av medicinska skäl.

Förenade kungariket konstaterade, på grundval av en bedömning av den faktiska situationen, att antalet TRI inte räcker för att undervisa ett tillräckligt stort antal sökande till SFI-behörighet och tillgodose branschens utbildningsbehov. Därför kommer det att finnas en brist på kvalificerade instruktörer för denna utbildning, vilket skulle orsaka allvarliga störningar för utbildningen av piloter, särskilt inom affärsflyget. Det är därför nödvändigt att ge SFI som inte uppfyller kravet på minst tre års erfarenhet som TRI befogenhet att leda utbildning för sökande till SFI-behörighet. Byrån stödde Förenade kungarikets motivering till behovet av denna avvikelse.

2.2   Likvärdig skyddsnivå

Storbritannien identifierade också en inkonsekvens i Del-FCL i och med att en kontrollant för syntetisk flygträning (SFE), som måste ha SFI-behörighet, kommer att ha befogenhet att utföra kompetensbedömningar för utfärdande, förlängning eller förnyelse av SFI-behörighet, men samtidigt inte kommer att ha rätt att undervisa dessa SFI. Det faktum att en SFE, som också är en SFI, inte får utbilda en pilot till SFI men får kontrollera denna SFI identifieras som en inkonsekvens i Del-FCL, eftersom alla kontrollanter enligt Del-FCL-systemet har befogenhet att leda undervisning för alla auktorisationer, behörigheter och licenser som han eller hon är auktoriserad att kontrollera.

Del-FCL återspeglar JAR-FCL-systemet, där undervisning av personer som ansöker om SFI-behörighet endast skulle utföras av en TRI. Efter att ha granskat förslagen om hur Förenade kungariket avser att ge SFI ytterligare kvalifikationer för sådana uppdrag stöder byrån Förenade kungarikets bedömning att en skyddsnivå som är likvärdig med den som uppnås genom tillämpning av Del-FCL uppnås genom den planerade avvikelsen, särskilt med de ytterligare krav på utbildning och kontroll som föreslås av Förenade kungariket.

Det bör dock påpekas att Förenade kungariket planerar denna särskilda handledarkurs även för TRI som önskar tillhandahålla sådan utbildning. Eftersom Del-FCL redan omfattar sådana befogenheter för en TRI som vill undervisa för en SFI-behörighet om han/hon uppfyller kravet på tre års erfarenhet krävs ingen särskild TRI-handledarkurs. Dessa kurser bör därför endast tillhandahållas för SFI.

3.   BESKRIVNING AV AVVIKELSEN

Förenade kungariket får genom undantag från FCL.905.SFI ge SFI som inte uppfyller kravet på minst tre års erfarenhet som TRI befogenhet att leda undervisning för den som ansöker om SFI.

4.   VILLKOR FÖR TILLÄMPNING AV AVVIKELSEN

Sådana SFI ska ha minst tre års erfarenhet av undervisning som SFI, ska fullgöra en särskild tvådagarskurs för SFI-handledare, vilken tillhandahålls av en SFI handledare, och ska genomgå en kompetensbedömning.

5.   ALLMÄN TILLÄMPLIGHET FÖR DENNA AVVIKELSE

Alla medlemsstater får tillämpa denna avvikelse under förutsättning att villkoren i punkt 4 är uppfyllda.


BILAGA V

Undantag för Förenade kungariket från förordning (EU) nr 1178/2011 vad gäller förlängning och förnyelse av instrumentbehörighet (IR)

1.   BESKRIVNING AV ANSÖKAN

Bestämmelse FCL.625 c och d i bilaga I (Del-FCL) till förordning (EU) nr 1178/2011 har följande lydelse:

c)   Förnyelse. Om en IR har upphört att gälla ska sökanden göra följande för att förnya sina befogenheter:

1.

Genomgå repetitionsutbildning vid en ATO för att nå den kompetensnivå som är nödvändig för att godkännas på instrumentdelen av flygprovet i enlighet med tillägg 9 till denna del, och

2.

genomgå en kompetenskontroll i enlighet med tillägg 9 till denna del för relevant kategori av luftfartyg.

d)   Om IR-behörigheten inte har förlängts eller förnyats inom de föregående sju åren, måste innehavaren göra om teoriprovet för IR och flygprovet.”

Genom en skrivelse av den 18 mars 2013 underrättade Förenade kungariket kommissionen och Easa om sin avsikt att avvika från denna bestämmelse i förordning (EU) nr 1178/2011, på grundval av artikel 14.6 i förordning (EG) nr 216/2008.

2.   BEDÖMNING AV ANSÖKAN

2.1   Behov

Det är nödvändigt att tillåta innehavare av certifikat som utfärdats i enlighet med Del-FCL, där instrumentbehörighet som motsvarar Icaos standarder finns i ett tredjelandscertifikat, att behålla sina befogenheter utan att behöva göra om sina teoriprov. Förordningen om flygande personal behandlar inte denna situation, som skapar en onödig börda för innehavare av certifikat.

2.2   Likvärdig skyddsnivå

Förenade kungariket anser att kraven i FCL.625 d skapades för de fall då en innehavare av ett certifikat upphör att flyga enligt instrumentflygreglerna (IFR) i sju år. Regeln tar inte hänsyn till möjligheten att innehavaren under sjuårsperioden kan ha flugit enligt IFR med användning av en IR som innehas på ett certifikat utfärdat av ett tredjeland, vilket har förnyats under perioden och därmed är giltigt.

Efter att ha granskat ansökan om avvikelse håller byrån med Förenade kungariket om att det är oproportionerligt att ålägga en pilot, som har en gällande eller nyligen utgången instrumentbehörighet som uppfyller kraven i Icao bilaga 1 och som har utfärdats av ett tredjeland, att göra om de teoriprov som krävs för att förnya en europeisk instrumentbehörighet som har upphört att gälla för mer än sju år sedan. Det är alltså inte lämpligt att tillämpa samma krav på en pilot med färsk IFR-erfarenhet som på en pilot som inte har flugit enligt IFR på mer än sju år.

Byrån stöder den motivering som lämnats av Förenade kungariket. Regeln tar inte hänsyn till möjligheten att innehavaren under sjuårsperioden kan ha flugit enligt IFR med användning av en IR som innehas på ett certifikat utfärdat av ett tredjeland, vilket har förnyats under perioden och därmed är giltigt. Den begärda avvikelsen skulle beröra innehavare av certifikat i enlighet med Del-FCL som inkluderar IR som motsvarar Icaos standarder. Om sådana piloter efter en viss tid slutar att flyga med det berörda certifikatet, men fortsätter att flyga på ett Icao-baserat certifikat från tredjeland som omfattar en IR, och sedan skulle begära att få sin IR förnyad, skulle de endast behöva uppfylla de förlängningskriterier som fastställs i FCL.625 b på basis av aktuell och giltig IR från tredjeland. Detta innebär att behörighetsinnehavaren måste klara kompetenskontrollen, men inte behöver genomgå utbildning eller göra om teoriprovet. Om en pilot innehaft en IR från tredjeland som inte längre är giltig, men som har förlängts eller förnyats inom de föregående sju åren, måste behörighetsinnehavaren uppfylla de krav för förnyelse som anges i FCL.625 c, men behöver inte göra om teoriproven. Byrån anser att detta ger en säkerhetsnivå som är likvärdig med den som föreskrivs i Del-FCL.

3.   BESKRIVNING AV AVVIKELSEN

Förenade kungariket får genom undantag från bestämmelsen FCL.625 c och d i bilaga I (Del-FCL) till förordning (EU) nr 1178/2011 tillåta innehavare av certifikat utfärdade i överensstämmelse med Del-FCL att behålla sina befogenheter när det gäller en IR som innehas på ett certifikat från tredjeland utan att behöva göra om teoriproven.

4.   VILLKOR FÖR TILLÄMPNING AV AVVIKELSEN

Denna avvikelse gäller innehavare av certifikat utfärdade i enlighet med Del-FCL förutsatt att den IR som innehas genom certifikatet från tredjeland motsvarar Icaos standarder.

5.   ALLMÄN TILLÄMPLIGHET FÖR DENNA AVVIKELSE

Alla medlemsstater får tillämpa denna avvikelse under förutsättning att villkoren i punkt 4 är uppfyllda.


BILAGA VI

Undantag för Sverige från kommissionens förordning (EU) nr 748/2012  (1) vad gäller befintliga bestämmelser för utfärdande av luftvärdighetsbevis för importerade luftfartyg

1.   BESKRIVNING AV ANSÖKAN

I enlighet med punkt 21.A.174 b.3 ii i bilaga I (Del 21) till förordning (EU) nr 748/2012 ska varje ansökan om ett luftvärdighetsbevis för luftfartyg som importerats från ett tredjeland innehålla en försäkran från den behöriga myndigheten i den stat där luftfartyget är, eller var, registrerat, som återspeglar luftfartygets luftvärdighetsstatus vid tidpunkten för överföringen.

Genom en skrivelse av den 24 januari 2011 underrättade Transportstyrelsen kommissionen och Easa om sin avsikt att avvika från bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 1702/2003 (2) (upphävd genom förordning (EU) nr 748/2012) och att frångå kravet på att inkludera en sådan försäkran.

2.   BEDÖMNING AV ANSÖKAN

2.1   Behov

Sverige har angett att det är nödvändigt att avvika från denna bestämmelse, eftersom en sådan försäkran i en del fall saknas och inte kan erhållas.

2.2   Likvärdig skyddsnivå

Avsikten med att kräva en försäkran från den behöriga myndigheten i den stat där luftfartyget är, eller var, registrerat, som återspeglar luftfartygets luftvärdighetsstatus vid tidpunkten för överföringen då ett luftfartyg importeras till en Easa-stat, är att den importerande staten ska kunna kontrollera att luftfartyget överensstämmer med en typkonstruktion som har godkänts enligt ett Easa-typcertifikat, att varje kompletterande typcertifikat, ändring eller reparation har godkänts i enlighet med bilaga I (Del 21) till förordning (EU) nr 748/2012, och att de tillämpliga luftvärdighetsdirektiven har genomförts.

Den svenska regeringens förslag att frångå kravet på att inkludera en sådan försäkran kan ge en skyddsnivå som är likvärdig med den som föreskrivs i de tillämpliga genomförandebestämmelserna i bilaga I (Del 21) till förordning (EU) nr 748/2012 vad gäller de dokument som krävs för utfärdande av luftvärdighetsbevis för ett begagnat luftfartyg som importeras från ett land utanför EU, under förutsättning att andra sätt används för att uppnå den grad av säkerhet som krävs. Dessa metoder beskrivs i punkt 4.

3.   BESKRIVNING AV AVVIKELSEN

Sverige får godta ansökningar om ett luftvärdighetsbevis för luftfartyg som importerats från ett tredjeland utan en försäkran från den behöriga myndigheten i den stat där luftfartyget är, eller var, registrerat, som återspeglar luftfartygets luftvärdighetsstatus vid tidpunkten för överföringen.

Detta undantag ska gälla tills en ändring som löser denna fråga, som ett led i regeluppdatering RMT.0020, av kapitel H (luftvärdighetsbevis och begränsade luftvärdighetsbevis) i bilaga I (Del 21) till förordning (EU) nr 748/2012, har antagits och börjar gälla.

4.   VILLKOR FÖR TILLÄMPNING AV AVVIKELSEN

Den behöriga myndigheten ska granska luftfartygsdokumentationen och inspektera luftfartyget för att kontrollera att följande uppfylls:

Den historiska dokumentationen av luftfartyget är fullständig och tillräcklig för att tillverknings- och modifieringsstandarden ska kunna fastställas.

Luftfartyget har producerats i enlighet med den typkonstruktion som låg till grund för Easa-typcertifikatet. För detta ändamål ska den historiska dokumentationen innehålla ett exemplar av det första luftvärdighetsbeviset eller det första exportluftvärdighetsbeviset som utfärdades för luftfartyget när det var nytt. Alternativt kan den som ansöker om ett luftvärdighetsbevis erhålla en försäkran från innehavaren av typcertifikatet som stöds av konstruktionsstaten när det gäller tillverkningsstatusen.

Luftfartyget överensstämmer med en typkonstruktion som har godkänts enligt ett typcertifikat.

Varje kompletterande typcertifikat, ändring eller reparation har godkänts i enlighet med bilaga I (Del 21) till förordning (EU) nr 748/2012.

De tillämpliga luftvärdighetsdirektiven har genomförts.

Slutligen ska den behöriga myndigheten förvissa sig om att resultaten av dess utredning överensstämmer med resultaten av den utredning som gjorts av den organisation som utför granskningen av luftvärdigheten i enlighet med bilaga I (Del M) till kommissionens förordning (EG) nr 2042/2003 (3).

5.   ALLMÄN TILLÄMPLIGHET FÖR DENNA AVVIKELSE

Alla medlemsstater får tillämpa denna avvikelse under förutsättning att villkoren i punkt 4 är uppfyllda.


(1)  Kommissionens förordning (EU) nr 748/2012 av den 3 augusti 2012 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för luftvärdighets- och miljöcertifiering av luftfartyg och tillhörande produkter, delar och anordningar samt för certifiering av konstruktions- och tillverkningsorganisationer (EUT L 224, 21.8.2012, s. 1).

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 1702/2003 av den 24 september 2003 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för luftvärdighets- och miljöcertifiering av luftfartyg och tillhörande produkter, delar och utrustningar samt för certifiering av konstruktions- och tillverkningsorganisationer (EUT L 243, 27.9.2003, s. 6).

(3)  Kommissionens förordning (EG) nr 2042/2003 av den 20 november 2003 om fortsatt luftvärdighet för luftfartyg och luftfartygsprodukter, delar och utrustning och om godkännande av organisationer och personal som arbetar med dessa arbetsuppgifter (EUT L 315, 28.11.2003, s. 1).


REKOMMENDATIONER

8.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/72


KOMMISSIONENS REKOMMENDATION

av den 22 januari 2014

om minimiprinciper för undersökning och utvinning av kolväten (såsom skiffergas) genom hydraulisk högvolymsspräckning

(2014/70/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och

av följande skäl:

(1)

Medlemsstaterna har rätt att bestämma villkoren för utnyttjandet av sina energikällor, så länge de tar hänsyn till behovet av att bevara, skydda och förbättra miljökvaliteten.

(2)

På nuvarande tekniska utvecklingsnivå kräver undersökning och utvinning av kolväten, t.ex. skiffergas, en kombinerad användning av hydraulisk högvolymsspräckning och riktad (särskilt horisontell) borrning i en omfattning och intensitet som det finns mycket begränsade erfarenheter av i unionen. Tekniken för hydraulisk spräckning medför särskilda utmaningar, i synnerhet för hälsa och miljö.

(3)

I sina resolutioner av den 21 november 2012 konstaterade Europaparlamentet de betydande potentiella fördelarna med utvinning av skiffergas och skifferolja och uppmanade kommissionen att införa en unionsomfattande ram för riskhantering vid undersökning och utvinning av okonventionella fossila bränslen, för att se till att harmoniserade bestämmelser för skyddet av människors hälsa och miljön tillämpas i alla medlemsstater.

(4)

I Europeiska rådets slutsatser av den 22 maj 2013 underströks behovet av att diversifiera Europas energiförsörjning och utveckla inhemska energiresurser för att garantera trygg energiförsörjning, minska EU:s externa energiberoende och stimulera ekonomisk tillväxt. Rådet noterade kommissionens avsikt att fastställa hur inhemska energikällor kan användas mer systematiskt, för att de ska kunna utnyttjas på ett säkert, hållbart och kostnadseffektivt sätt, samtidigt som medlemsstaternas val av energimix respekteras.

(5)

I kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om undersökning och utvinning av kolväten (såsom skiffergas) genom hydraulisk högvolymsspräckning inom EU (1) beskrevs de potentiella nya möjligheterna och utmaningarna i samband med utvinning av okonventionella kolväten i unionen samt de huvudelement som anses nödvändiga för att garantera säkerheten med denna teknik. I meddelandet drogs slutsatsen att det finns ett behov av en rekommendation om minimiprinciper som stöder medlemsstaterna vid undersökning och utvinning av naturgas från skifferformationer och som garanterar att klimatet och miljön skyddas, att resurserna används effektivt och att allmänheten informeras.

(6)

På internationell nivå har Internationella energiorganet tagit fram rekommendationer för en säker utveckling av okonventionell gas. Detta är ”gyllene regler” för robust och relevant regelverk, noggrant platsval, fullgod projektplanering, karakterisering av risker under jord, fasta regler för utformning av borrhål, öppenhet vad gäller drift och övervakning av sidoeffekter, god vattenförvaltning och avfallshantering samt begränsning av utsläpp till luft och växthusgasutsläpp.

(7)

Både den allmänna unionslagstiftningen och miljölagstiftningen är tillämplig på undersökning och utvinning av kolväten med hjälp av hydraulisk högvolymsspräckning. Särskilt följande rättsakter kan nämnas: rådets direktiv 89/391/EEG (2) innehåller bestämmelser om hälsa och säkerhet för arbetstagare och inför åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagares säkerhet och hälsa i arbetet; rådets direktiv 92/91/EEG (3) innehåller bestämmelser om mineralutvinning genom borrning och fastställer minimikrav för arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinningsindustrin som utnyttjar borrning; Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG (4) innehåller villkor för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten och kräver att tillstånd beviljas på ett icke diskriminerande sätt; Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (5) fastställer en ram för vattenpolitiken och kräver att verksamhetsutövaren ska ha tillstånd för vattenuttag samt förbjuder direkt utsläpp av föroreningar till grundvatten; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (6) innehåller bestämmelser om strategisk miljöbedömning och kräver bedömning av planer och program inom områdena energi, industri, avfallshantering, vattenförvaltning, transporter och markanvändning; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG (7) innehåller bestämmelser om miljöansvar för yrkesverksamheter och omfattar verksamheter som avfallshantering och vattenuttag; Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG (8) innehåller bestämmelser om gruvavfall och reglerar hantering av avfall ovan och under jord till följd av undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning; Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG (9) innehåller bestämmelser om grundvatten och ålägger medlemsstaterna att införa åtgärder som hindrar eller begränsar tillförsel av förorenande ämnen till grundvatten; Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (10) om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 (11) om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter är tillämpliga på användningen av kemikalier och biocidprodukter som kan användas för hydraulisk spräckning; Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (12) anger en ram för avfall och fastställer villkor för återanvändning av vätskor som kommer upp till markytan vid hydraulisk högvolymsspräckning och under utvinning; Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (13) om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG (14) om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp till 2020 är tillämpliga på flyktiga metanutsläpp; Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU (15) innehåller bestämmelser om industriutsläpp och gäller för anläggningar inom vilka de verksamheter som förtecknas i bilaga I till det direktivet bedrivs; Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (16) innehåller bestämmelser om miljökonsekvensbedömning och krav på att en miljökonsekvensbedömning genomförs för projekt som innebär utvinning av petroleum och naturgas för kommersiella ändamål och där den utvunna mängden överstiger 500 ton petroleum per dygn eller 500 000 m3 gas per dygn samt att en screening genomförs för djupborrningsprojekt och anläggningar ovan jord för utvinning av olja och gas; rådets direktiv 96/82/EG (17) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår samt, från och med den 1 juni 2015, Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU (18) som ålägger verksamhetsutövare för verksamheter i vilka farliga ämnen förekommer i kvantiteter över vissa tröskelvärden som anges i bilaga I till dessa direktiv att vidta alla de åtgärder som krävs för att förebygga allvarliga olyckshändelser och för att begränsa följderna av dessa för människors hälsa och miljön. Detta gäller bl.a. för kemisk och termisk bearbetning och tillhörande lagring inom ramen för utvinning av mineral i gruvor och dagbrott samt för landbaserad underjordisk gaslagring.

(8)

Unionens miljölagstiftning utarbetades emellertid vid en tidpunkt då hydraulisk högvolymsspräckning inte användes i Europa. Vissa miljöaspekter som är förknippade med undersökning och utvinning av kolväten med hjälp av denna teknik behandlas därför inte på ett uttömmande sätt i gällande unionslagstiftning, särskilt i fråga om strategisk planering, bedömning av risker under jord, borrhålets integritet, referensdata och driftsövervakning, uppsamling av metanutsläpp och offentliggörande av information om de kemikalier som används vid varje borrhål.

(9)

Det finns därför ett behov av att fastställa minimiprinciper som bör beaktas av medlemsstaterna när de tillämpar eller anpassar sin lagstiftning om verksamhet som inbegriper hydraulisk högvolymsspräckning. En uppsättning regler skulle ge lika villkor för verksamhetsutövarna, höja investerarnas förtroende och förbättra den inre energimarknadens funktion. Tydliga och transparenta regler skulle också bidra till att minska allmänhetens oro och eventuella motstånd mot skiffergasutvinning. Denna uppsättning regler innebär inte att medlemsstaterna är skyldiga att utföra undersöknings- eller utvinningsverksamhet genom hydraulisk högvolymsspräckning, om de inte önskar. Den innebär inte heller något hinder för medlemsstaterna att behålla eller införa mer detaljerade åtgärder som är avpassade efter särskilda nationella, regionala eller lokala förhållanden.

(10)

Det finns ingen erfarenhet av tillståndsgivning för utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning och begränsad erfarenhet av tillståndsgivning för undersökning i unionen. Det är därför nödvändigt att övervaka hur unionslagstiftningen och denna rekommendation tillämpas i medlemsstaterna. En uppdatering av denna rekommendation eller ett utarbetande av rättsligt bindande bestämmelser kan bli nödvändigt till följd av teknisk utveckling, behovet att beakta risker och påverkan i samband med undersökning och utvinning av kolväten med andra metoder än hydraulisk högvolymsspräckning, oförutsedda utmaningar i fråga om tillämpningen av unionslagstiftningen eller undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning i offshoreverksamhet.

(11)

Det är därför nödvändigt att utfärda denna rekommendation om fastställande av minimiprinciper som ska tillämpas som en gemensam grund för undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning. Den kompletterar befintlig unionslagstiftning som är tillämplig på projekt som omfattar hydraulisk högvolymsspräckning, och den bör genomföras av medlemsstaterna inom 6 månader.

(12)

Denna rekommendation respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätt till liv, människans rätt till integritet, yttrandefrihet och informationsfrihet, näringsfrihet, rätt till egendom samt en hög hälso- och miljöskyddsnivå. Denna rekommendation måste genomföras i enlighet med dessa rättigheter och principer.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

1.   SYFTE OCH INNEHÅLL

1.1

I denna rekommendation fastställs de minimiprinciper som behövs för att stödja medlemsstater som önskar genomföra undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning och som samtidigt garanterar att folkhälsan, klimatet och miljön skyddas, att resurserna används effektivt och att allmänheten informeras.

1.2

När medlemsstaterna tillämpar eller anpassar sina befintliga bestämmelser om genomförande av relevant unionslagstiftning avseende de behov och särskilda förhållanden som kännetecknar undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning, uppmuntras de att tillämpa dessa principer, som rör planering, bedömning av anläggningar, tillstånd, drifts- och miljöprestanda, stängning, allmänhetens deltagande och spridning av information.

2.   DEFINITIONER

I denna rekommendation gäller följande definitioner:

a)

hydraulisk högvolymsspräckning: injicering av minst 1 000 m3 vatten per spräckningssteg eller minst 10 000 m3 vatten under hela spräckningsprocessen i ett borrhål.

b)

anläggning: inkluderar även alla tillhörande underjordiska konstruktioner avsedda för undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning.

3.   STRATEGISK PLANERING OCH MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING

3.1

Innan medlemsstaterna beviljar licenser för undersökning och/eller utvinning av kolväten som kan leda till användning av hydraulisk högvolymsspräckning ska de göra en strategisk miljöbedömning för att förhindra, hantera och minska påverkan på eller risker för människors hälsa och miljön. Bedömningen bör göras på grundval av kraven i direktiv 2001/42/EG.

3.2

Medlemsstaterna bör ange tydliga regler om möjliga begränsningar för verksamhet, t.ex. i skyddade, översvämningskänsliga eller jordbävningsutsatta områden, och om minsta avstånd mellan godkända verksamheter och bostads- och vattenskyddsområden. De bör även fastställa begränsningar för minimidjup mellan det område som ska spräckas och grundvattnet.

3.3

Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att se till att en miljökonsekvensbedömning görs på grundval av kraven i direktiv 2011/92/EU.

3.4

Medlemsstaterna bör se till att den berörda allmänheten i ett tidigt skede ges reella möjligheter att delta i utarbetandet av den strategi som avses i punkt 3.1 och den konsekvensbedömning som avses i punkt 3.3.

4.   TILLSTÅND FÖR UNDERSÖKNING OCH UTVINNING

Medlemsstaterna bör se till att villkoren och förfarandena för att erhålla tillstånd i enlighet med tillämplig unionslagstiftning är fullständigt samordnade om

a)

mer än en behörig myndighet ansvarar för det eller de tillstånd som krävs,

b)

mer än en verksamhetsutövare är inblandad,

c)

mer än ett tillstånd krävs för en viss projektfas,

d)

mer än ett tillstånd krävs enligt nationell lagstiftning eller unionlagstiftning.

5.   VAL AV UNDERSÖKNINGS- OCH PRODUKTIONSPLATS

5.1

Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den geologiska formationen på platsen är lämplig för undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning. De bör se till att aktörerna gör en beskrivning och riskbedömning av den potentiella platsen och omgivande område ovan och under jord.

5.2

Riskbedömningen bör baseras på tillräckliga data för att göra det möjligt att karakterisera det potentiella undersöknings- och utvinningsområdet och identifiera alla potentiella exponeringsvägar. Detta skulle göra det möjligt att bedöma risken för läckage eller spridning av borrvätskor, vätskor som används för hydraulisk spräckning, naturligt förekommande material, kolväten och gaser från borrhålet eller målformationen samt risken för inducerad seismisk aktivitet.

5.3

Riskbedömningen bör

a)

grundas på bästa tillgängliga teknik och ta hänsyn till de relevanta resultaten av det informationsutbyte mellan medlemsstaterna, berörda industrier och icke-statliga miljöskyddsorganisationer som anordnas av kommissionen,

b)

förutse beteendeförändringar hos målformationen, geologiska lager som avskiljer reservoaren från grundvatten och befintliga borrhål eller andra människoskapade konstruktioner som utsätts för de höga injektionstryck som används vid hydraulisk högvolymsspräckning och för de injicerade vätskevolymerna,

c)

respektera ett minsta vertikalt separationsavstånd mellan den zon som ska spräckas och grundvattnet,

d)

uppdateras under drift när nya uppgifter samlas in.

5.4

En plats bör bara väljas om den riskbedömning som görs enligt punkterna 5.1, 5.2 och 5.3 visar att den hydrauliska högvolymsspräckningen inte kommer att leda till ett direkt utsläpp av föroreningar till grundvatten och att ingen skada orsakas på andra verksamheter i anläggningens närhet.

6.   REFERENSUNDERSÖKNING

6.1

Innan hydraulisk högvolymsspräckning inleds bör medlemsstaterna se till att

a)

verksamhetsutövaren fastställer miljöstatus (referensdata) för anläggningsplatsen och det omgivande område ovan och under jord som kan komma att påverkas av verksamheten,

b)

referensdata beskrivs på lämpligt sätt och rapporteras till den behöriga myndigheten innan verksamheten inleds.

6.2

Referensdata bör fastställas för

a)

kvalitets- och flödesegenskaper för yt- och grundvatten,

b)

vattenkvalitet vid uttagspunkter för dricksvatten,

c)

luftkvalitet,

d)

markens tillstånd,

e)

förekomst av metan och andra flyktiga organiska föreningar i vatten,

f)

seismisk aktivitet,

g)

markanvändning,

h)

biologisk mångfald,

i)

status för infrastruktur och byggnader,

j)

befintliga borrhål och övergivna konstruktioner.

7.   KONSTRUKTION OCH UPPFÖRANDE AV ANLÄGGNINGAR

Medlemsstaterna bör se till att anläggningen uppförs så att möjligt ytläckage och utsläpp till mark, vatten eller luft förhindras.

8.   INFRASTRUKTUR PÅ ETT PRODUKTIONSOMRÅDE

Medlemsstaterna bör se till att

a)

verksamhetsutövare eller grupper av verksamhetsutövare tillämpar en integrerad strategi för utvecklingen av ett produktionsområde med syftet att förebygga och minska påverkan och risker avseende miljö och hälsa, både för arbetstagare och för allmänheten,

b)

lämpliga krav på tillhörande infrastruktur som behövs för anläggningen fastställs innan utvinning inleds. Om en anläggnings främsta syfte är att producera olja genom hydraulisk högvolymsspräckning, bör särskild infrastruktur som samlar upp och för bort ingående naturgas installeras.

9.   DRIFTSKRAV

9.1

Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövarna använder bästa tillgängliga teknik med beaktande av de relevanta resultaten av det informationsutbyte mellan medlemsstaterna, berörda industrier och icke-statliga miljöskyddsorganisationer som anordnas av kommissionen, samt god branschpraxis för att förhindra, hantera och minska påverkan och risker i samband med projekt för undersökning och utvinning av kolväten.

9.2

Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövarna gör följande:

a)

Upprätta projektspecifika planer för vattenförvaltning som säkerställer att vatten används effektivt under hela projektet. Verksamhetsutövarna bör säkerställa spårbarhet för vattenflöden. Vattenförvaltningsplanen bör ta hänsyn till säsongsmässiga variationer i vattentillgång och säkerställa att sinande vattenkällor inte används.

b)

Upprätta intermodala förvaltningsplaner för att minimera utsläpp till luft i allmänhet och effekter på lokalsamhällen och biologisk mångfald i synnerhet.

c)

Samla upp gaser för senare användning, minimera fackling och undvika ventilering. Särskilt bör verksamhetsutövarna vidta åtgärder för att se till att utsläpp till luft vid undersökning och utvinning begränsas genom uppsamling och senare användning av gas. Ventilering av metan och andra luftföroreningar bör inte ske annat än av säkerhetsskäl vid de mest exceptionella driftförhållandena.

d)

Utföra hydraulisk högvolymsspräckning på ett kontrollerat sätt och med lämplig tryckstyrning så att sprickorna hålls inom reservoaren och inducerad seismisk aktivitet undviks.

e)

Säkerställa borrhålets integritet vid konstruktion och anläggning av borrhål samt med hjälp av integritetstester. Resultaten av integritetstester bör granskas av en oberoende och kvalificerad tredje part för att garantera borrhålets driftprestanda och dess säkerhet för miljö och hälsa i alla faser av projektutvecklingen och efter borrhålets stängning.

f)

Utarbeta riskhanteringsplaner och de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra eller begränsa påverkan, samt de åtgärder som är nödvändiga i särskilda situationer.

g)

Avbryta driften och skyndsamt vidta alla nödvändiga avhjälpande åtgärder om borrhålets integritet förloras eller om föroreningar oavsiktligt släpps ut till grundvatten.

h)

Omedelbart underrätta den behöriga myndigheten om varje tillbud eller olycka som påverkar människors hälsa eller miljön. Rapporten bör ange orsakerna till tillbudet eller olyckan, dess konsekvenser och de avhjälpande åtgärder som vidtagits. Resultaten från den referensundersökning som krävs enligt punkterna 6.1 och 6.2 bör användas som referens.

9.3

Medlemsstaterna bör främja en ansvarsfull användning av vattenresurserna vid hydraulisk högvolymsspräckning.

10.   ANVÄNDNING AV KEMISKA ÄMNEN OCH VATTEN VID HYDRAULISK HÖGVOLYMSSPRÄCKNING

10.1

Medlemsstaterna bör se till att

a)

tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av kemiska ämnen som används för hydraulisk spräckning hänvisar till ”hydraulisk spräckning” när de fullgör sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1907/2006,

b)

användningen av kemiska ämnen i hydraulisk spräckning begränsas till ett minimum,

c)

förmågan att behandla vätskor som kommer upp till markytan efter hydraulisk spräckning beaktas vid valet av de kemiska ämnen som ska användas.

10.2

Medlemsstaterna bör uppmuntra verksamhetsutövare att använda spräckningsteknik som minimerar vattenförbrukning och avfallsflöden och som inte innebär användning av farliga kemiska ämnen, om det är tekniskt genomförbart och motiverat med hänsyn till människors hälsa, miljön och klimatet.

11.   ÖVERVAKNINGSKRAV

11.1

Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövaren regelbundet övervakar anläggningen och det omgivande område ovan och under jord som kan komma att påverkas av verksamheten under undersöknings- och utvinningsfasen, och i synnerhet före, under och efter hydraulisk högvolymsspräckning.

11.2

Resultaten från den referensundersökning som krävs enligt punkterna 6.1 och 6.2 ska användas som referens för efterföljande övervakning.

11.3

Utöver miljöparametrar som bestämts i referensundersökningen bör medlemsstaterna se till att verksamhetsutövaren övervakar följande driftparametrar:

a)

Den exakta sammansättningen av den spräckningsvätska som används för varje borrhål.

b)

Den årliga vattenvolym som används för spräckning i varje borrhål.

c)

Det tryck som tillämpas vid högvolymsspräckning.

d)

De vätskor som kommer upp till markytan efter hydraulisk högvolymsspräckning: returgrad, volymer, egenskaper, kvantiteter som återanvänds eller behandlas för varje borrhål.

e)

Utsläpp till luft av metan, andra flyktiga organiska föreningar och andra gaser som kan ha skadliga effekter på människors hälsa och/eller miljön.

11.4

Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövarna övervakar hur hydraulisk högvolymsspräckning påverkar integriteten hos borrhål och andra människoskapade konstruktioner i det omgivande område ovan och under jord som kan komma att påverkas av verksamheten.

11.5

Medlemsstaterna bör se till att övervakningsresultaten rapporteras till de behöriga myndigheterna.

12.   MILJÖANSVAR OCH FINANSIELL SÄKERHET

12.1

Medlemsstaterna bör tillämpa bestämmelserna om miljöansvar för alla verksamheter på anläggningsplatsen, inklusive sådana som för närvarande inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2004/35/EG.

12.2

Medlemsstaterna bör se till att verksamhetsutövaren ställer en finansiell säkerhet eller något likvärdigt som täcker tillståndets bestämmelser och potentiellt ansvar för miljöskador, före inledande av verksamhet som inbegriper hydraulisk högvolymsspräckning.

13.   ADMINISTRATIV FÖRMÅGA

13.1

Medlemsstaterna bör se till att de behöriga myndigheterna har tillräckliga personella, tekniska och ekonomiska resurser för att utföra sina uppgifter.

13.2

Medlemsstaterna bör förhindra intressekonflikter mellan de behöriga myndigheternas regleringsfunktion och deras funktion avseende ekonomisk utveckling av resurserna.

14.   SKYLDIGHETER VID STÄNGNING

Medlemsstaterna bör se till att det efter stängning av varje anläggning görs en undersökning där miljöstatus för anläggningsplatsen och det omgivande område ovan och under jord som kan påverkas av verksamheten jämförs med den status innan verksamheten inleddes som fastställts i referensundersökningen.

15.   SPRIDNING AV INFORMATION

Medlemsstaterna bör säkerställa följande:

a)

Verksamhetsutövaren offentliggör information om de kemiska ämnen och vattenvolymer som är avsedda att användas och som slutligen används vid hydraulisk högvolymsspräckning för varje borrhål. Informationen bör omfatta namn och CAS-nummer (Chemical Abstracts Service) för alla ämnen samt ett säkerhetsdatablad, om sådant finns, och ämnets högsta koncentration i spräckningsvätskan.

b)

De behöriga myndigheterna bör offentliggöra följande uppgifter på en allmänt tillgänglig webbplats inom 6 månader efter offentliggörandet av denna rekommendation och med intervall på högst 12 månader:

i)

Antalet färdigställda borrhål och planerade projekt som inbegriper hydraulisk högvolymsspräckning.

ii)

Antalet tillstånd, namnen på berörda verksamhetsutövare samt tillståndsvillkor.

iii)

Den referensundersökning som gjorts i enlighet med punkterna 6.1 och 6.2 och de övervakningsresultat som erhållits enligt punkterna 11.1, 11.2 och 11.3 b–e.

c)

De behöriga myndigheterna bör även utan onödigt dröjsmål informera allmänheten om följande:

i)

Tillbud och olyckor enligt punkt 9.2 f.

ii)

Resultaten av inspektioner, bristande uppfyllelse och sanktioner.

16.   ÖVERSYN

16.1

Medlemsstater som har valt att undersöka eller utvinna kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning uppmanas att sätta i kraft minimiprinciperna i denna rekommendation senast 28 juli 2014 och att årligen informera kommissionen om de åtgärder de inför till följd av denna rekommendation, första gången i december 2014.

16.2

Kommissionen kommer att noga övervaka rekommendationens tillämpning genom att jämföra situationen i medlemsstaterna med hjälp av en offentlig resultattavla.

16.3

Kommissionen kommer att se över rekommendationens verkan 18 månader efter offentliggörandet.

16.4

Översynen kommer att omfatta en bedömning av rekommendationens tillämpning, och läget i informationsutbytet om bästa tillgängliga teknik, tillämpningen av de relevanta BAT-referensdokumenten och eventuella behov av att uppdatera rekommendationens bestämmelser kommer att beaktas. Kommissionen kommer att avgöra om det är nödvändigt att lägga fram förslag till lagstiftning med rättsligt bindande bestämmelser om undersökning och utvinning av kolväten genom hydraulisk högvolymsspräckning.

Utfärdad i Bryssel den 22 januari 2014.

På kommissionens vägnar

Janez POTOČNIK

Ledamot av kommissionen


(1)  COM(2014) 23.

(2)  Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 29.6.1989, s. 1).

(3)  Rådets direktiv 92/91/EEG av den 3 november 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinningsindustrin som utnyttjar borrning (elfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 348, 28.11.1992, s. 9).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten (EGT L 164, 30.6.1994, s. 3).

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EGT L 197, 21.7.2001, s. 30).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).

(8)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG (EUT L 102, 11.4.2006, s. 15).

(9)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring (EUT L 372, 27.12.2006, s. 19).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1).

(12)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).

(14)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 136).

(15)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

(16)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).

(17)  Rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (EGT L 10, 14.1.1997, s. 13).

(18)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1).