20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1315/2013

av den 11 december 2013

om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 172,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)	Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG (3) omarbetades av tydlighetsskäl genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 661/2010/EU (4).

(2)

De transeuropeiska nätens planering, utbyggnad och drift bidrar till uppnåendet av viktiga mål för unionen, så som bland annat anges i Europa 2020-strategin och i kommissionens vitbok med titeln Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (nedan kallad vitboken), t.ex. att skapa en inre marknad som fungerar smidigt och att öka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Deras särskilda mål inkluderar även att möjliggöra smidig, säker och hållbar rörlighet för personer och varor, säkerställa tillgänglighet och anslutbarhet för alla regioner i unionen och bidra till ökad ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft i ett globalt perspektiv. Dessa särskilda mål bör uppnås genom att samtrafikförmåga och driftskompatibilitet mellan nationella transportnät införs på ett resurseffektivt och hållbart sätt. Till exempel kan järnvägens driftskompatibilitet förbättras genom innovativa lösningar som syftar till att förbättra systemens kompatibilitet, t.ex. fordonsbaserad utrustning och räls med flera spårvidder.

(3)

Den ökande trafiken har lett till ökad trängsel i de internationella transporterna. För att säkerställa den internationella rörligheten för personer och varor bör det transeuropeiska transportnätets kapacitet och användningen av denna kapacitet optimeras och om nödvändigt utökas genom avlägsnande av flaskhalsar i infrastrukturerna och överbryggande av infrastrukturlänkar som saknas inom och mellan medlemsstaterna och, i förekommande fall, grannländer och med beaktande av de pågående förhandlingarna med kandidatländer och presumtiva kandidatländer.

(4)	I enlighet med vad som sägs i vitboken kan transportsystemets effektivitet och prestationsförmåga bli avsevärt högre genom förbättring över hela nätet av den modala integreringen av infrastruktur, informationsflöden och förfaranden.

(5)

I vitboken ställs krav på utveckling av transportrelaterad informations- och kommunikationsteknik för att säkerställa bättre och integrerad trafikstyrning samt förenklade administrativa förfaranden genom bättre godslogistik, system för att följa och spåra gods samt optimerade tidtabeller och trafikflöden. Eftersom sådana insatser bidrar till en effektiv förvaltning och användning av transportinfrastruktur, bör de omfattas av denna förordning.

(6)

Strategin för det transeuropeiska transportnätet måste beakta transportpolitikens utveckling och förändringarna i infrastrukturens ägande. Medlemsstaterna har fortfarande huvudansvaret för att skapa och underhålla transportinfrastruktur. Numera har även andra aktörer, bland annat privata partner, blivit delaktiga i utformningen av ett multimodalt transeuropeiskt transportnät och därtill hörande investeringar, inbegripet regionala och lokala myndigheter, infrastrukturförvaltare, koncessionshavare eller hamn- och flygplatsmyndigheter.

(7)

Det transeuropeiska transportnätet består till stor del av befintlig infrastruktur. Om målen i den nya strategin för de transeuropeiska transportnäten till fullo ska kunna uppnås bör det i en förordning fastställas enhetliga infrastrukturkrav som ska iakttas i det transeuropeiska transportnätets infrastruktur.

(8)

Det transeuropeiska transportnätet bör byggas ut genom att skapa ny transportinfrastruktur, återställa och uppgradera befintlig infrastruktur och vidta åtgärder för att främja en resurseffektiv användning av denna. På grund av att det tidigare saknades regelbundet underhåll är det i vissa fall nödvändigt att återställa järnvägsinfrastrukturen. Återställande är en process som leder till att de ursprungliga konstruktionsparametrarna för befintlig järnvägsinfrastruktur uppnås kombinerat med att kvaliteten på denna förbättras på lång sikt i förhållande till den nuvarande situationen, i enlighet med kraven och bestämmelserna i denna förordning.

(9)

Vid genomförandet av projekt av gemensamt intresse bör särskild hänsyn tas till de särskilda förhållandena i det berörda enskilda projektet. När så är möjligt bör synergier med andra politikområden utnyttjas, bland annat med turismaspekter genom att i anläggningar inom väg- och vattenbyggnad, såsom broar och tunnlar, inkludera cykelinfrastruktur för långväga cykelleder som t.ex. EuroVelo-rutter.

(10)	Det transeuropeiska transportnätet bör helst byggas ut genom en struktur på två nivåer, som består av ett övergripande nät och ett stomnät och grundar sig på en gemensam och öppen metod, med dessa två nivåer som den högsta nivån av infrastrukturplanering inom unionen.

(11)

Det övergripande nätet bör vara ett Europatäckande transportnät som säkerställer tillgänglighet och anslutbarhet för alla regioner i unionen, även randområden, öområden och yttersta randområden, på samma sätt som det eftersträvas i den integrerade havspolitiken som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 (5), och som bidrar till den sociala och ekonomiska sammanhållningen mellan regionerna. I de riktlinjer som fastställs i den här förordningen (nedan kallade riktlinjerna) bör kraven för det övergripande nätets infrastruktur fastställas för att främja utvecklingen av ett nät av hög standard i hela unionen till 2050.

(12)	I vitboken konstateras också att stora skillnader kvarstår i transportinfrastrukturen mellan de östra och de västra delarna av unionen. Dessa skillnader måste åtgärdas för att ett fullt integrerat europeiskt transportinfrastrukturnät ska kunna uppnås.

(13)

Stomnätet bör fastställas och det bör vidtas lämpliga åtgärder för att utveckla detta som en prioriterad åtgärd senast 2030 inom den ram som det övergripande nätet utgör. Stomnätet bör utgöra grundstommen i utvecklingen av ett hållbart och multimodalt transportnät och bör stimulera utbyggnaden av hela det övergripande nätet. Det bör göra det möjligt att koncentrera unionens åtgärder på de komponenter i det transeuropeiska transportnätet som har det högsta europeiska mervärdet, särskilt gränsöverskridande sträckor, förbindelselänkar som saknas, multimodala förbindelsepunkter och viktiga flaskhalsar, och därigenom bidra till målet i vitboken att minska växthusgasutsläppen från transporter med 60 % till 2050 jämfört med 1990 års nivåer.

(14)	Undantag från infrastrukturkraven när det gäller stomnätet bör vara möjliga i vederbörligen motiverade fall. Dessa bör omfatta fall där investeringar inte kan motiveras, till exempel i glesbefolkade områden.

(15)	Den speciella situationen för isolerade eller delvis isolerade järnvägsnät bör erkännas genom undantag från vissa infrastrukturkrav.

(16)	Vid den översyn av stomnätets genomförande som ska ske senast 2023 bör kommissionen beakta nationella genomförandeplaner och framtida utvidgningar.

(17)

Det transeuropeiska transportnätet omfattar endast en del av de befintliga transportnäten. I samband med den översynen av stomnätets genomförande som ska ske senast 2023 bör kommissionen, i samarbete med de berörda medlemsstaterna, utvärdera huruvida andra delar, såsom vissa inre vattenvägar av klass III, bör integreras i nätet. I samband med översynen bör kommissionen också bedöma hur projekten har utvecklats och, vid behov, bör den kunna ompröva tidsfristerna med hänsyn till all utveckling som kan påverka sannolikheten för att dessa tidsfrister hålls.

(18)	Vid den översyn av stomnätets genomförande som ska ske 2023 bör kommissionen, efter samråd med medlemsstaterna, bedöma om andra delar ska tas upp i nätet, särskilt de prioriterade projekt som ingår i beslut nr 661/2010/EU.

(19)

För att inrätta stomnätet på ett samordnat och snabbt sätt och därigenom kunna få ut så mycket som möjligt av nätens fördelar, bör de berörda medlemsstaterna se till att det vidtas lämpliga åtgärder för att slutföra projekt av gemensamt intresse senast 2030. När det gäller det övergripande nätet bör medlemsstaterna så långt som möjligt bemöda sig att slutföra detta och iaktta de relevanta bestämmelserna i riktlinjerna senast 2050.

(20)

Det är nödvändigt att identifiera projekt av gemensamt intresse som kommer att bidra till att förverkliga det transeuropeiska transportnätet och som bidrar till uppnåendet av målen och överensstämmer med de prioriteringar som fastställs i riktlinjerna. Genomförandet av dessa bör styras av projektens aktualitet, förenligheten med rättsliga förfaranden på nationell nivå och på EU-nivå samt tillgängliga ekonomiska resurser, utan att det påverkar en medlemsstats eller unionens ekonomiska åtaganden.

(21)

Projekt av gemensamt intresse bör ha ett europeiskt mervärde. Gränsöverskridande projekt har i allmänhet ett högt europeiskt mervärde, men de kan ha lägre ekonomisk effekt jämfört med rent nationella projekt. Sådana gränsöverskridande projekt bör vara föremål för prioriterade insatser av unionen för att säkerställa att de genomförs.

(22)

Projekt av gemensamt intresse för vilka det ansöks om unionsfinansiering bör dessutom ha genomgått en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys enligt en erkänd metod som beaktar alla samhällsmässiga, ekonomiska, klimatmässiga och miljömässiga fördelar och kostnader. Analysen av klimatmässiga och miljömässiga kostnader och fördelar bör grunda sig på den miljökonsekvensbedömning som genomförts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (6).

(23)	För att man ska kunna bidra till vitbokens mål om att minska utsläppen av växthusgaser med 60 procent till 2050 jämfört med 1990 års nivåer bör man utvärdera hur utsläppen av växthusgaser påverkas av projekt av gemensamt intresse för att anlägga ny, bygga ut eller uppgradera transportinfrastruktur.

(24)

Vissa delar av nätet förvaltas av andra aktörer än medlemsstaterna. Medlemsstaterna är dock ansvariga för att säkerställa att reglerna om nätet tillämpas korrekt inom deras territorium. Eftersom utbyggnaden och genomförandet av det transeuropeiska transportnätet kräver en gemensam tillämpning av denna förordning bör alla delar av nätet omfattas av de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i denna förordning liksom andra relevanta bestämmelser och förfaranden i unionsrätten och nationell rätt.

(25)	Samarbete med grannländer och tredjeländer är nödvändigt för att säkerställa sammanlänkning och driftskompatibilitet mellan respektive infrastrukturnät. Unionen bör därför i tillämpliga fall främja projekt av gemensamt intresse med dessa länder.

(26)

För att uppnå modal integrering i hela nätet krävs lämplig planering av det transeuropeiska transportnätet. Detta förutsätter även att särskilda krav på infrastruktur, telematikapplikationer, utrustning och tjänster genomförs i hela nätet. Därför är det nödvändigt att säkerställa en tillräcklig och samordnad utveckling av sådana krav i hela Europa för varje transportsätt och för deras samtrafikförmåga inom och utanför det transeuropeiska transportnätet, så att fördelarna av näteffekten utnyttjas och effektiva transeuropeiska långdistanstransporter möjliggörs.

(27)

För att fastställa befintliga och planerade transportinfrastrukturer för det övergripande nätet och stomnätet bör kartor tillhandahållas och anpassas efterhand i takt med trafikflödenas utveckling. Den tekniska basen för kartorna tillhandahålls av det interaktiva geografiska och tekniska informationssystemet för det transeuropeiska transportnätet (TENtec), som erbjuder en högre detaljnivå för den transeuropeiska transportinfrastrukturen.

(28)	I riktlinjerna bör prioriteringar fastställas som gör det möjligt att bygga ut det transeuropeiska transportnätet inom den givna tidsramen.

(29)

Telematikapplikationer är en nödvändig grund för att optimera trafik och transporter, trafiksäkerhet och förbättra därtill relaterade tjänster. Information till resenärer, bland annat information om biljettförsäljning och bokningssystem, bör tillhandahållas i enlighet med kommissionens förordning (EU) nr 454/2011 (7).

(30)

Riktlinjerna bör innehålla bestämmelser om utbyggnaden av det övergripande nätet vid urbana knutpunkter i enlighet med unionens syfte för en hållbar rörlighet i storstadsområden, eftersom dessa knutpunkter är utgångspunkten eller slutdestinationen (last mile) för passagerare och gods som transporteras i det transeuropeiska transportnätet samt omstignings- eller omlastningsplatser inom eller mellan olika transportsätt.

(31)

På grund av sin storskalighet bör det transeuropeiska transportnätet utgöra grunden för storskalig utbyggnad av ny teknik och innovationer, vilket t.ex. kan bidra till att öka den totala effektiviteten i den europeiska transportsektorn och minska dess koldioxidavtryck. Detta kommer att bidra till uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin och vitboken om att minska utsläppen av växthusgaser med 60 % till år 2050 (baserat på nivåerna för 1990) och samtidigt till målsättningen att öka försörjningstryggheten för drivmedel i unionen. För att uppnå dessa mål bör tillgången till alternativa drivmedel förbättras i hela det transeuropeiska transportnätet. Tillgången till alternativa drivmedel bör grundas på efterfrågan på dessa bränslen och det bör inte krävas att det ska finnas tillgång till alla alternativa rena bränslen vid alla bensinstationer.

(32)

Det transeuropeiska transportnätet måste säkerställa effektiv multimodalitet för att möjliggöra bättre och mer hållbara val av person- och godstransportsätt och för att göra det möjligt att lägga samman stora volymer för transporter på långa sträckor. Detta kommer att göra multimodala transporter mer ekonomiskt attraktiva för passagerare, användare och speditörer.

(33)

För att transportinfrastrukturen ska vara av hög standard och effektiv inom alla transportsätt bör man vid utbyggnaden av det transeuropeiska transportnätet beakta säkerheten och skyddet för passagerare och godstransporter, bidraget till klimatförändringen och den inverkan som klimatförändringar samt potentiella naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor har på infrastrukturen och tillgängligheten för alla transportanvändare.

(34)	Under infrastrukturplaneringen bör medlemsstaterna och andra projektledare ta vederbörlig hänsyn till riskbedömningar och anpassningsåtgärder som i tillräcklig utsträckning ökar motståndskraften mot klimatförändringar och miljökatastrofer.

(35)

Medlemsstaterna och andra projektledare bör genomföra miljöbedömningar av planer och projekt, särskilt enligt rådets direktiv 92/43/EEG (8), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (9), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (10), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (11) och direktiv 2011/92/EU för att undvika eller, där så inte är möjligt, mildra eller kompensera negativa effekter på miljön, såsom uppsplittring av landskapet, hårdgörning av marken och luft- och vattenföroreningar samt buller, och för att effektivt skydda den biologiska mångfalden.

(36)	Skyddet av miljön och den biologiska mångfalden samt de strategiska krav som finns när det gäller tranport på inre vattenvägar bör beaktas.

(37)	Medlemsstaterna och andra som driver projekt bör se till att bedömningar av projekt av gemensamt intresse genomförs på ett effektivt sätt och att onödiga fördröjningar undviks.

(38)	Transportinfrastrukturerna bör främja smidig rörlighet och tillgänglighet för alla användare, särskilt äldre personer, personer med nedsatt rörlighet och passagerare med funktionshinder.

(39)	Medlemsstaterna bör utföra förhandsbedömningar av tillgängligheten för infrastrukturen och de tjänster som är knutna till infrastrukturen.

(40)

Stomnätet bör vara en del av det övergripande nätet. Det bör bestå av det transeuropeiska transportnätets strategiskt viktigaste knutpunkter och förbindelser, i enlighet med trafikbehoven. Det bör vara multimodalt, vilket innebär att det bör inbegripa alla transportsätt och deras förbindelser samt relevanta system för trafikstyrning och informationshantering.

(41)

Stomnätet har fastställts på grundval av en objektiv planeringsmetod. Genom denna metod har de viktigaste urbana knutpunkterna, hamnarna och flygplatserna och gränsövergångsställena identifierats. Dessa knutpunkter är, då detta är möjligt, sammankopplade med multimodala förbindelser så länge de är ekonomiskt livskraftiga, miljömässigt hållbara och genomförbara till 2030. Med denna metod har man kunnat säkerställa att alla medlemsstater är anslutna till och att huvudöarna är integrerade i stomnätet.

(42)

För att stomnätet ska förverkligas inom den fastlagda tidsramen kan en korridormodell användas som ett sätt att på gränsöverskridande nivå samordna olika projekt och synkronisera utvecklingen av korridoren, så att fördelarna med nätet blir så stora som möjligt. Detta instrument bör inte tolkas som en grund för att prioritera vissa stomnätsprojekt. Stomnätskorridorer bör bidra till att utveckla infrastrukturen för stomnätet på ett sådant sätt att man tar itu med flaskhalsar, utvecklar gränsöverskridande anslutningar och förbättrar effektivitet och hållbarhet. De bör bidra till sammanhållningen genom förbättrat territoriellt samarbete.

(43)

Stomnätskorridorer bör dessutom vara inriktade på bredare transportpolitiska mål och underlätta driftskompatibilitet, modal integrering och multimodala transporter. Detta bör möjliggöra särskilt utvecklade korridorer, som är optimerade i fråga om utsläpp, vilket betyder att de minimerar miljöeffekterna och ökar konkurrenskraften, samtidigt som de är attraktiva på grund av sin tillförlitlighet, begränsade trängsel och låga kostnader för drift och administration. Korridormodellen bör vara klar och tydlig och förvaltningen av sådan korridorer bör inte leda till ytterligare administrativa bördor eller kostnader.

(44)

De europeiska samordnare som föreskrivs i denna förordning bör i samförstånd med den berörda medlemsstaten främja åtgärder för utformningen av rätt ledningsstruktur och identifieringen av privata och offentliga finansieringskällor för komplicerade gränsöverskridande projekt för varje stomnätskorridor. Europeiska samordnare bör främja ett samordnat genomförande av stomnätskorridorerna.

(45)	De europeiska samordnarnas roll är avgörande för utvecklingen av och samarbetet längs korridorerna.

(46)

Stomnätskorridorerna bör överensstämma med de järnvägskorridorer för godstransport som har inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 (12) samt den europeiska genomförandeplan för det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS) som fastställs i kommissionens beslut 2009/561/EG (13).

(47)

För att riktlinjerna i så stor utsträckning som möjligt ska stämma överens med planeringen för relevanta finansiella instrument på unionsnivå bör finansieringen av det transeuropeiska transportnätet vara förenlig med denna förordning och särskilt baseras på Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 (14). Samordning och kombination bör också eftersträvas av finansiering från relevanta interna och externa instrument, såsom strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken (NIF) och instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA) (15), samt från Europeiska investeringsbanken, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och andra finansiella institutioner.

(48)

För att uppdatera kartorna i bilaga I efter eventuella förändringar till följd av det konkreta utnyttjandet av vissa transportinfrastrukturelement, analyserade mot förbestämda kvantitativa trösklar, bör kommissionen, med förbehåll för artikel 172 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), delegeras befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för ändringar av bilagorna I och II. Det är av särskild betydelse att kommissionen att genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utformar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(49)	Under planerings- och anläggningsfasen av projekt av gemensamt intresse bör vederbörlig hänsyn tas till intressena hos regionala och lokala myndigheter samt lokala civilsamhällen som är berörda av dessa projekt.

(50)

Europeiska och nationella ramar för planering och genomförande av transportinfrastruktur och för tillhandahållande av transporttjänster ger berörda parter möjlighet att bidra till att uppnå målen i denna förordning. Det nya instrumentet för genomförandet av det transeuropeiska transportnätet, det vill säga stomnätskorridorer, är ett kraftfullt verktyg för att de berörda parternas respektive potential ska kunna förverkligas fullt ut, att samarbetet dem emellan ska främjas och att komplementariteten med medlemsstaternas åtgärder ska förstärkas.

(51)	För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionens tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (16).

(52)

Eftersom målen för denna förordning, särskilt det transeuropeiska transportnätets samordnade inrättande och utbyggnad, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av behovet av samordning av målen i fråga, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(53)	Beslut nr 661/2010/EU bör upphöra att gälla.

(54)	Denna förordning bör träda i kraft dagen efter det att den offentliggörs i Europeiska unionen officiella tidning, så att det blir möjligt att i tid anta delegerade akter och genomförandeakter enligt denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA PRINCIPER

Artikel 1

Syfte

1. I denna förordning fastställs riktlinjer för utbyggnad av ett transeuropeiskt transportnät med en struktur med två nivåer, bestående av det övergripande nätet och stomnätet, varav det sistnämnda är inrättat på grundval av det övergripande nätet.

2. I denna förordning fastställs projekt av gemensamt intresse och anges de krav som ska uppfyllas vid förvaltningen av de transeuropeiska transportnätens infrastruktur.

3. I denna förordning anges även prioriteringarna för det transeuropeiska nätets utveckling.

4. I denna förordning fastställs åtgärder för genomförandet av det transeuropeiska transportnätet. Genomförandet av projekt av gemensamt intresse är avhängigt av projektens aktualitet, förenligheten med rättsliga förfaranden på nationell nivå och på unionsnivå samt tillgängliga ekonomiska resurser, utan att det påverkar en medlemsstats eller unionens ekonomiska åtaganden.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Denna förordning är tillämplig på det transeuropeiska transportnätet såsom det framgår av de kartor som återfinns i bilaga I. Det transeuropeiska transportnätet omfattar transportinfrastruktur och telematikapplikationer samt åtgärder som främjar effektiv förvaltning och användning av sådan infrastruktur och som möjliggör inrättandet och driften av hållbara och effektiva transporttjänster.

2. Infrastrukturen i det transeuropeiska transportnätet består av infrastruktur för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar, vägtransporter, sjötransporter, lufttransporter och multimodala transporter enligt de relevanta avsnitten i kapitel II.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a) projekt av gemensamt intresse: alla projekt som genomförs i enlighet med kraven och i överensstämmelse med bestämmelserna i denna förordning.

b) grannland: ett land som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, däribland det strategiska partnerskapet, utvidgningspolitiken och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta).

c) tredjeland: alla grannländer eller andra länder som unionen kan samarbeta med för att uppnå målen för denna förordning.

d) europeiskt mervärde: värdet av ett projekt som, utöver det potentiella värdet för den enskilda medlemsstaten, leder till en betydande förbättring av antingen transportförbindelser eller transportflöden mellan medlemsstaterna som kan styrkas med hänvisning till förbättringar när det gäller effektivitet, hållbarhet, konkurrenskraft eller sammanhållning, i överensstämmelse med de mål som fastställs i artikel 4.

e) infrastrukturförvaltare: varje organ eller företag som särskilt ansvarar för att anlägga eller underhålla transportinfrastruktur. Detta kan också inbegripa förvaltning av kontroll- och säkerhetssystem för infrastrukturen.

f) telematikapplikationer: system som använder informations-, kommunikations-, navigerings- eller positions- och lokaliseringsteknik för att effektivt hantera infrastruktur, rörlighet och trafik i det transeuropeiska transportnätet samt för att tillhandahålla mervärdestjänster till medborgare och operatörer, inklusive system för en säker, miljövänlig och kapacitetseffektiv användning av nätet. De kan även inbegripa anordningar ombord, förutsatt att de bildar ett odelbart system som även omfattar motsvarande infrastrukturkomponenter. De omfattar även system, teknik och tjänster enligt punkterna g–l.

g) intelligent transportsystem (ITS): system enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU (17).

h) system för flygledningstjänst: ett system enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 552/2004 (18) samt i huvudplanen för den europeiska flygledningstjänsten enligt rådets förordning (EG) nr 219/2007 (19).

i) övervaknings- och informationssystem för sjötrafik (Vessel Traffic Monitoring and Information Systems, VTMIS): system som används för att övervaka och hantera trafik och sjötransporter, med utnyttjande av information från automatiska identifieringssystem för fartyg (AIS), långdistansidentifiering och -spårning av fartyg (Long-Range Identification and Tracking of Ships, LRIT) och kustradarsystem och radiokommunikation enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG (20), bland annat integreringen av nationella system för informationsutbyte inom sjöfarten genom SafeSeaNet.

j) flodinformationstjänster (RIS): informations- och kommunikationsteknik för inre vattenvägar enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/44/EG (21).

k) e-tjänster för sjöfart: tjänster som utnyttjar avancerade och driftskompatibla informationstekniker inom sektorn för sjötransporter för att förenkla administrativa förfaranden och underlätta godsgenomströmningen till sjöss och i hamnområden, inbegripet tjänster via en enda kontaktpunkt, såsom de integrerade maritima enda kontaktpunkterna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU (22), system för hamnsamverkan och relevanta tullinformationssystem.

l) europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS): ett system enligt kommissionens beslut 2006/679/EG (23) och kommissionens beslut 2006/860/EG (24).

m) gränsöverskridande sträcka: sträcka som säkerställer kontinuiteten hos ett projekt av gemensamt intresse mellan de mest närliggande knutpunkterna på vardera sidan gränsen av två medlemsstater, eller mellan en medlemsstat och ett grannland.

n) multimodal transport: transport av passagerare och/eller gods med användning av två eller flera transportsätt.

o) driftskompatibilitet: egenskapen hos en infrastruktur inom ett transportsätt, inbegripet alla tekniska, driftsmässiga och regleringsmässiga villkor, att erbjuda säker trafik utan driftsavbrott som uppfyller angivna prestandakrav för denna infrastruktur eller detta transportsätt.

p) urban knutpunkt: ett storstadsområde där det transeuropeiska transportnätets transportinfrastruktur, såsom hamnar, inbegripet passagerarterminaler, flygplatser, järnvägsstationer, logistikplattformar och godsterminaler i och utanför stadsområden, är ansluten till andra delar av denna infrastruktur och till infrastrukturen för regional och lokal trafik.

q) flaskhals: fysiska, tekniska eller funktionella hinder som leder till systemavbrott som påverkar kontinuiteten i flöden av stora avstånd eller gränsöverskridande flöden och som kan avhjälpas genom att ny infrastruktur skapas eller befintlig infrastruktur i grunden moderniseras, vilket skulle kunna leda till avsevärda förbättringar som kan lösa problemet med flaskhalsar.

r) logistikplattform: ett område som är direkt kopplat till det transeuropeiska transportnätets transportinfrastruktur, inklusive minst en godsterminal, och som gör det möjligt att genomföra logistikverksamhet.

s) godsterminal: en struktur som är utrustad för omlastning mellan minst två transportsätt eller mellan två olika järnvägssystem, och för tillfällig förvaring av gods, som kusthamnar, inlandshamnar, flygplatser och järnvägs-/vägterminaler.

t) samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys: en kvantifierad förhandsbedömning enligt en erkänd metod av värdet av ett projekt eller program, som beaktar alla samhällsmässiga, ekonomiska, klimatmässiga och miljömässiga fördelar och kostnader. Analysen av klimatmässiga och miljömässiga kostnader och fördelar ska grunda sig på den miljökonsekvensbedömning som genomförts enligt direktiv 2011/92/EU.

u) isolerat nät: en medlemsstats järnvägsnät eller del därav med en spårvidd som skiljer sig från nominell spårvidd enligt europeisk standard (1 435 mm), där vissa större investeringar i infrastruktur inte kan motiveras av lönsamhetsskäl med anledning av det aktuella nätets särdrag, på grund av dess geografiska isolering eller perifera läge.

v) Nuts-region: region enligt definitionen i nomenklaturen för statistiska territoriella enheter (Nuts).

w) alternativa drivmedel: sådana drivmedel som el, väte, biobränslen (vätskor), syntetiska bränslen, metan (naturgas (CNG och LNG) och biometan) och gasol (LPG), vilka åtminstone delvis ersätter fossila oljekällor i transporters energiförsörjning, bidrar till att dessa fasas ut samt höjer transportsektorns miljöprestanda.

Artikel 4

Mål för det transeuropeiska transportnätet

Det transeuropeiska transportnätet ska stärka den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen inom unionen och bidra till inrättandet av ett gemensamt europeiskt transportområde som är effektivt och hållbart, ökar fördelarna för sina användare och stöder tillväxt för alla. Det ska uppvisa ett europeiskt mervärde genom att bidra till de fastställda målen inom följande fyra kategorier:

Sammanhållning, genom

i)	tillgänglighet och anslutbarhet för alla regioner i unionen, även randområden, yttersta randområden, öområden, avlägsna områden och bergsområden liksom glest befolkade områden,

ii)	minskning av kvalitetsklyftorna i fråga om infrastruktur mellan medlemsstater,

iii)	samtrafikförmåga mellan transportinfrastruktur för långdistanstrafik respektive regional och lokal trafik, för både passagerar- och godstransporter,

iv)	en transportinfrastruktur som återspeglar de särskilda förhållanden som råder i olika delar av unionen och ger en väl avvägd täckning för alla europeiska regioner.

Effektivitet, genom

i)	avlägsnande av flaskhalsar och överbryggande av förbindelselänkar som saknas, både inom transportinfrastrukturerna och vid förbindelsepunkter mellan dessa, inom medlemsstaternas territorier och mellan dessa,

ii)	samtrafikförmåga och driftskompatibilitet mellan nationella transportnät,

iii)	optimal integration och samtrafikförmåga mellan alla transportsätt,

iv)	främjande av ekonomiskt effektiv transport av hög kvalitet som bidrar till ökad ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft,

v)	effektiv användning av ny och befintlig infrastruktur,

vi)	kostnadseffektiv tillämpning av innovativa tekniska och driftsmässiga utformningar.

Hållbarhet, genom

i)	en utbyggnad av alla transportsätt på ett sätt som överensstämmer med säkerställandet av hållbara och ekonomiskt effektiva transporter på lång sikt,

ii)	bidrag till målen låga utsläpp av växthusgaser, koldioxidsnåla och rena transporter, trygg bränsleförsörjning, minskning av externa kostnader och miljöskydd,

iii)	främjande av koldioxidsnåla transporter med målet att fram till 2050 uppnå en väsentlig minskning av koldioxidutsläppen i enlighet med unionens relevanta mål för minskning av koldioxidutsläppen.

Öka fördelarna för alla användare, genom

i)	att möta användarnas rörlighets- och transportbehov inom unionen och till och från tredjeländer,

ii)	att säkerställa säkra standarder av hög kvalitet, både för passagerartrafik och godstransporter,

iii)	att upprätthålla rörlighet också vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor och att säkerställa tillgänglighet för utrycknings- och räddningstjänsten,

iv)	att inrätta infrastrukturkrav, särskilt när det gäller driftskompatibilitet, skydd och säkerhet, vilka säkerställer transporttjänsternas kvalitet, effektivitet och hållbarhet,

v)	att sörja för tillgänglighet för äldre personer, personer med nedsatt rörlighet och passagerare med funktionshinder.

Artikel 5

Resurseffektivt nät

1. Planeringen, utbyggnaden och driften av det transeuropeiska transportnätet ska ske på ett resurseffektivt sätt genom följande:

a)	Utbyggnad, förbättring och underhåll av befintlig transportinfrastruktur.

b)	Optimering av infrastrukturernas integrering och samtrafikförmåga.

c)	Användning av ny teknik och telematikapplikationer, där sådan användning är motiverad ur ekonomiskt hänseende.

d)	Beaktande av möjliga synergieffekter med andra nät, särskilt transeuropeiska energi- eller telekommunikationsnät.

e)	En bedömning av strategiska miljöeffekter, tillsammans med inrättandet av lämpliga planer och program, och av bidrag till en begränsning av effekterna av klimatförändringen.

f)	Åtgärder för att planera och vid behov utöka infrastrukturkapaciteten.

g)	Tillräckligt beaktande av transportinfrastrukturens sårbarhet med hänsyn till klimatförändringar samt naturkatastrofer eller katastrofer som orsakas av människor för att hantera dessa utmaningar.

2. Vid planeringen och utvecklingen av transeuropeiska transportnät ska medlemsstaterna ta hänsyn till de särskilda förhållandena i de olika delarna av unionen, särskilt den berörda regionens turistmässiga och topografiska särdrag. De får anpassa de detaljerade vägsträckningarna inom de gränser som anges i artikel 49.4 c, med beaktande av bestämmelserna i den artikeln.

Artikel 6

Struktur på två nivåer för det transeuropeiska transportnätet

1. Den gradvisa utbyggnaden av det transeuropeiska transportnätet ska uppnås särskilt genom tillämpningen av en struktur på två nivåer med en sammanhållen och öppen metod bestående av ett övergripande nät och ett stomnät.

2. Det övergripande nätet ska bestå av alla befintliga och planerade transportinfrastrukturer i det transeuropeiska transportnätet samt av åtgärder för att främja en effektiv samt socialt och miljömässigt hållbar användning av denna infrastruktur. Det ska identifieras och utvecklas i enlighet med bestämmelserna i kapitel II.

3. Stomnätet ska bestå av de delar i det övergripande nätet som är strategiskt viktigast för att uppnå målen för utbyggnaden av det transeuropeiska transportnätet. Det ska identifieras och utvecklas i enlighet med bestämmelserna i kapitel III.

Artikel 7

Projekt av gemensamt intresse

1. Projekt av gemensamt intresse ska bidra till utbyggnaden av det transeuropeiska transportnätet genom skapande av ny transportinfrastruktur, genom återställande och uppgradering av befintlig transportinfrastruktur samt genom åtgärder som främjar en resurseffektiv användning av nätet.

2. Ett projekt av gemensamt intresse ska

a)	bidra till uppnåendet av målen inom åtminstone två av de fyra kategorierna i artikel 4,

b)	överensstämma med kapitel II, och om det berör stomnätet, dessutom med kapitel III,

c)	vara ekonomiskt lönsamt på grundval av en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys,

d)	uppvisa ett europeiskt mervärde.

3. Ett projekt av gemensamt intresse får omfatta hela dess cykel, inklusive genomförbarhetsstudier och tillståndsförfaranden, genomförande och utvärdering.

4. Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att projekten genomförs i enlighet med relevant unionsrätt och nationell rätt, särskilt unionens rättsakter om miljö, klimatskydd, säkerhet, konkurrens, statligt stöd, offentlig upphandling, folkhälsa och tillgänglighet.

5. Projekt av gemensamt intresse är berättigade till finansiellt stöd från unionen enligt de instrument som är tillgängliga för det transeuropeiska transportnätet.

Artikel 8

Samarbete med tredjeländer

1. Unionen får lämna stöd, inbegripet ekonomiskt, till projekt av gemensamt intresse för att ansluta det transeuropeiska transportnätet till infrastrukturnät i grannländer, i den mån man genom sådana projekt

a)	ansluter stomnätet vid gränsövergångarna och projekten gäller infrastruktur som krävs för att säkerställa att trafikflödet flyter obehindrat liksom gränskontrollerna, gränsövervakningen och andra gränskontrollförfaranden,

b)	skapar förbindelser mellan stomnätet och tredjeländers transportnät, i avsikt att öka den ekonomiska tillväxten och konkurrenskraften,

c)	kompletterar transportinfrastruktur i tredjeländer vilken fungerar som länk mellan olika delar av unionens stomnät,

d)	inför trafikstyrningssystem i dessa länder,

e)	främja sjötransporter och sjömotorvägar, med undantag för finansiellt stöd till hamnar i tredjeländer,

f)	underlätta transport på inre vattenvägar till och från tredjeländer.

Sådana projekt ska utöka kapaciteten eller förbättra användbarheten hos transeuropeiska transportnät som ligger i en eller flera medlemsstater.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, får unionen samarbeta med tredjeländer för att utveckla andra projekt utan att lämna ekonomiskt stöd, under förutsättning att sådana projekt syftar till att

a)	utveckla driftskompatibilitet mellan det transeuropeiska transportnätet och tredjeländers nät,

b)	främja en utvidgning av det transeuropeiska transportnätet till tredjeländer,

c)	underlätta lufttransport till och från tredjeländer för att främja effektiv och hållbar ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft, bland annat genom en utvidgning av det gemensamma europeiska luftrummet och förbättrat samarbete inom flygledning,

d)	underlätta sjötransporter och främja sjömotorvägar till och från tredjeländer.

3. Projekt som omfattas av punkt 2 a och d ska överensstämma med relevanta bestämmelser i kapitel II.

4. Bilaga III innehåller vägledande kartor över det transeuropeiska transportnätet utvidgade till vissa grannländer.

5. Unionen får använda befintliga, eller inrätta och använda nya, samordnings- och finansieringsinstrument tillsammans med grannländerna, såsom investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken (NIF) eller instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA), för att främja projekt av gemensamt intresse.

6. Bestämmelserna i denna artikel omfattas av tillämpliga förfaranden för internationella avtal i enlighet med vad som fastställs i artikel 218 i EUF-fördraget.

KAPITEL II

DET ÖVERGRIPANDE NÄTET

Artikel 9

Allmänna bestämmelser

1. Det övergripande nätet ska

a)	överensstämma med specifikationerna i kartorna och förteckningarna i bilaga I och del 2 i bilaga II,

b)	specificeras ytterligare genom en beskrivning av infrastrukturkomponenterna,

c)	uppfylla kraven för de transportinfrastrukturer som tas upp i detta kapitel,

d)	ligga till grund för identifiering av projekt av gemensamt intresse,

e)	ta hänsyn till fysiska begränsningar och topografiska särdrag i medlemsstaternas transportinfrastruktur i enlighet med de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet (TSD).

2. Medlemsstaterna ska så långt som möjligt bemöda sig om att slutföra arbetet med det övergripande nätet och uppfylla tillämpliga bestämmelser i detta kapitel senast den 31 december 2050.

Artikel 10

Allmänna prioriteringar

1. Vid utvecklingen av det övergripande nätet ska allmän prioritet ges sådana åtgärder som krävs för att

a)	säkerställa ökad tillgänglighet och anslutbarhet för alla regioner i unionen och samtidigt beakta den särskilda situationen för öar, isolerade nät samt glest befolkade områden, randområden och yttersta randområden,

b)	säkerställa en optimal integrering av och driftskompabilitet hos transportsätten,

c)	överbrygga förbindelselänkar som saknas och avlägsna flaskhalsar, särskilt på gränsöverskridande sträckor,

d)	främja effektiv och hållbar användning av infrastruktur och, när så är nödvändigt, öka kapaciteten,

öka eller upprätthålla infrastrukturstandarden i fråga om säkerhet, effektivitet, motståndskraft mot klimatförändringar och i tillämpliga fall katastrofer, miljöprestanda, sociala förhållanden, tillgänglighet för alla användare, bland annat äldre personer, personer med nedsatt rörlighet och passagerare med funktionsnedsättning, och kvaliteten på tjänster och trafikflödenas kontinuitet,

f)	genomföra och använda telematikapplikationer samt främja innovativ teknisk utveckling.

2. För att komplettera de åtgärder som fastställs i punkt 1 ska särskild uppmärksamhet ägnas åt åtgärder som krävs för att

a)	säkerställa bränsleförsörjningen genom ökad energieffektivitet och genom att främja användningen av alternativa energikällor och framdrivningssystem, särskilt de med låga eller inga koldioxidutsläpp,

b)	minskning av stadsområdens exponering för negativa effekter av förbipasserande järnvägs- och vägtransport,

c)	avlägsna administrativa och tekniska hinder, särskilt hinder för det transeuropeiska transportnätets driftskompatibilitet och för konkurrensen.

AVSNITT 1

Transportinfrastruktur för järnvägar

Artikel 11

Infrastrukturkomponenter

1. Transportinfrastruktur för järnvägar ska särskilt omfatta följande komponenter:

Järnvägslinjer för höghastighetstrafik och konventionell trafik, inklusive

sidospår,

ii)

tunnlar,

iii)

broar.

b)	Godsterminaler och logistikplattformar för omlastning av gods inom järnvägen samt mellan järnväg och andra transportsätt.

c)	Stationer utmed de linjer som anges i bilaga I för transferering av passagerare inom järnvägstransporter samt mellan järnväg och andra transportsätt.

d)	Anslutningar från stationer, godsterminaler och logistikplattformar till andra transportsätt inom det transeuropeiska transportnätet.

e)	Tillhörande utrustning.

f)	Telematikapplikationer.

2. Järnvägslinjer ska ha någon av följande former:

Järnvägslinjer för höghastighetstransport, som omfattar

i)	linjer som särskilt konstruerats för höghastighetstrafik och som utrustats för hastigheter på 250 km/h eller därutöver,

ii)	konventionella linjer som särskilt uppgraderats för hastigheter på cirka 200 km/h,

iii)

linjer som särskilt uppgraderats för höghastighetslinjer med specifika särdrag till följd av topografi, höjdskillnader eller stadsplanering, där hastigheten måste anpassas från fall till fall. Denna kategori omfattar också linjer som utgör förbindelser mellan höghastighetsjärnvägsnät och konventionella järnvägsnät, genomgångsspår på stationer, spår för tillträde till terminaler, lokstallar etc., vilka trafikeras med konventionell hastighet av höghastighetståg.

b)	Järnvägslinjer för konventionell transport.

3. I den utrustning som hör till järnvägslinjer kan det ingå elektrifieringssystem, utrustning för passagerares ombordstigning och avstigning samt lastning och lossning av gods på stationer, logistikplattformar och godsterminaler. Den kan inkludera alla anordningar, såsom faciliteter för automatisk spårviddsändring för järnväg, som krävs för att säkerställa en säker och effektiv drift av fordonen liksom för att minska miljöpåverkan och förbättra driftskompatibiliteten.

Artikel 12

Krav på transportinfrastruktur

1. Godsterminaler ska vara förbundna med det övergripande nätets väginfrastruktur eller om möjligt med infrastruktur för inre vattenvägar.

2. Medlemsstaterna ska se till att järnvägsinfrastrukturen:

a)	utom för isolerade nät, är utrustade med ERTMS,

b)	uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG (25) och dess genomförandeåtgärder, i syfte att uppnå driftskompatibilitet inom det övergripande nätet,

c)	uppfyller kraven i TSD enligt artikel 6 i direktiv 2008/57/EG, utom i fall där detta är tillåtet enligt den relevanta TSD:n eller enligt det förfarande som fastställs i artikel 9 i direktiv 2008/57/EG,

d)	utom för isolerade nät, är fullständigt elektrifierad med avseende på spår och, i den utsträckning det är nödvändigt för eldriven tågtrafik, med avseende på sidospår,

e)	uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU (26) med avseende på tillträdet till godsterminaler.

3. På begäran av en medlemsstat ska undantag beviljas av kommissionen i vederbörligen motiverade fall för krav som går utöver kraven i direktiv 2008/57/EG i fråga om ERTMS och elektrifiering,

Artikel 13

Prioriteringar för utbyggnad av järnvägsinfrastruktur

Vid utveckling av projekt av gemensamt intresse som har samband med järnvägsinfrastruktur ska utöver de allmänna prioriteringar som anges i artikel 10 följande aspekter prioriteras:

a)	Användning av ERTMS.

b)	Migrering till en nominell spårvidd på 1 435 mm.

c)	Lindring av bullerbelastningen och vibrationerna från järnvägstrafik, särskilt genom åtgärder med avseende på rullande järnvägsmateriel och infrastruktur, inbegripet bullerskydd.

d)	Uppfyllandet av infrastrukturkraven och ökad driftskompatibilitet.

e)	Förbättra säkerheten vid plankorsningar.

f)	I tillämpliga fall, anslutning av infrastrukturen för järnvägstransporter till infrastrukturen för inre vattenvägar och hamnar.

AVSNITT 2

Transportinfrastruktur för inre vattenvägar

Artikel 14

Infrastrukturkomponenter

1. Infrastruktur för inre vattenvägar ska särskilt omfatta följande komponenter:

Floder.

Kanaler.

Sjöar.

d)	Tillhörande infrastruktur, såsom slussar, lyftanordningar, broar och dammar samt tillhörande åtgärder för översvämningsskydd som kan medföra positiva konsekvenser för trafiken på inre vattenvägar.

e)	Inlandshamnar, inklusive den infrastruktur som är nödvändig för transporter inom hamnområdet.

f)	Tillhörande utrustning.

g)	Telematikapplikationer, inklusive RIS.

h)	Anslutningar från inlandshamnar till andra transportsätt inom det transeuropeiska transportnätet.

2. För att ingå i det övergripande nätet ska inlandshamnar ha en årlig godsomlastningsvolym på över 500 000 ton. Den totala årliga godsomlastningsvolymen ska baseras på det senaste tillgängliga genomsnittet under tre år, enligt uppgifter offentliggjorda av Eurostat.

3. Utrustning som hör till inre vattenvägar får inbegripa utrustning för lastning och lossning av gods i inlandshamnar. Tillhörande utrustning får i synnerhet inbegripa framdrivnings- och driftsystem som minskar föroreningar, bland annat vatten- och luftföroreningar, energiförbrukningen och koldioxidhalterna. Den får också inbegripa mottagningsanordningar för avfall, landströmsanläggningar och insamlingsanläggningar för olja samt utrustning för isbrytning, hydrologiska undersökningar samt för muddring av hamnar och hamninlopp för att säkerställa farbara vatten året om.

Artikel 15

Krav på transportinfrastruktur

1. Medlemsstaterna ska se till att inlandshamnar är förbundna med väg- eller järnvägsinfrastrukturen.

2. Inlandshamnar ska erbjuda minst en godsterminal som är öppen för alla operatörer på ett icke-diskriminerande sätt och ska tillämpa tydliga avgifter.

3. Medlemsstaterna ska se till att

floder, kanaler och sjöar uppfyller minimikraven för inre vattenvägar av klass IV enligt den nya klassificering av inre vattenvägar som fastställts av Europeiska transportministerkonferensen och att kontinuerliga brohöjder garanteras, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 35 och 36 i denna förordning,

I vederbörligen motiverade fall och på begäran av en medlemsstat ska undantag från minimikraven på djupgående (mindre än 2,50 m) och av minimihöjd under broar (mindre än 5,25 m) beviljas av kommissionen.

b)	floder, kanaler och sjöar underhålls så att god navigeringsstatus bevaras, samtidigt som tillämplig miljölagstiftning beaktas,

c)	floder, kanaler och sjöar är utrustade med RIS.

Artikel 16

Prioriteringar för utbyggnad av infrastruktur för inre vattenvägar

Vid utveckling av projekt av gemensamt intresse som har samband med infrastruktur för inre vattenvägar ska, utöver de allmänna prioriteringar som anges i artikel 10, följande aspekter prioriteras:

a)	För befintliga inre vattenvägar: genomförandeåtgärder som är nödvändiga för att uppnå standarderna för inre vattenvägar av klass IV.

b)	I tillämpliga fall, åtgärder för att uppnå högre standarder för modernisering av befintliga vattenvägar och för skapandet av nya vattenvägar enligt de tekniska aspekter av Europeiska transportministerkonferensens infrastruktur i syfte att tillgodose marknadsefterfrågan.

c)	Genomförande av telematikapplikationer, inklusive RIS.

d)	Anslutning av infrastruktur för inlandshamn till transportinfrastruktur för godstrafik på järnväg och väg.

e)	Särskild uppmärksamhet bör ägnas nästan orörda naturliga och fritt strömmande floder och som därför kan omfattas av särskilda åtgärder.

f)	Främjandet av hållbar transport på inre vattenvägar.

g)	Modernisering och utökad kapacitet för den infrastruktur som är nödvändig för transporter inom hamnområdet.

AVSNITT 3

Transportinfrastruktur för vägar

Artikel 17

Infrastrukturkomponenter

1. Transportinfrastruktur för vägar ska särskilt omfatta följande komponenter:

Vägar av hög standard, inklusive

broar,

ii)

tunnlar,

iii)	vägkorsningar,

iv)	övergångar,

v)	trafikplatser i flera plan,

vi)

vägrenar.

b)	Parkeringsområden och rastplatser.

c)	Tillhörande utrustning.

d)	Telematikapplikationer, inklusive intelligenta transportsystem (ITS).

e)	Godsterminaler och logistikplattformar.

f)	Anslutningar från godsterminaler och logistikplattformar till andra transportsätt inom det transeuropeiska transportnätet.

g)	Busstationer.

2. De vägar av hög standard som avses i punkt 1 a är sådana som spelar en viktig roll för långdistansfrakt och passagerartrafik, integrerar de viktigaste stadsområdena och ekonomiska centra, samverkar med andra transportsätt och förbinder bergsområden, avlägsna områden, inlandsområden och perifera Nuts 2-regioner med unionens centrala regioner. Dessa vägar ska underhållas på lämpligt sätt för att möjliggöra säker trafik.

3. Vägar av hög standard ska vara speciellt utformade och byggda för motortrafik och vara antingen motorvägar, motortrafikleder eller konventionella vägar av strategisk betydelse.

En motorväg är en väg som är speciellt utformad och byggd för motortrafik och som inte betjänar fastigheter som gränsar till vägen samt

i)	utom på speciella platser eller tillfälligt, är försedd med separata körbanor för de båda trafikriktningarna, skilda åt med en avskiljande remsa, som inte är avsedd för trafik, eller i undantagsfall på annat sätt,

ii)	inte korsar annan väg, järnväg, spårvägslinje, cykelbana eller gångväg i samma plan, och

iii)	är särskilt skyltad som en motorväg.

En motortrafikled är en väg som är utformad för motortrafik med påfart huvudsakligen från trafikplatser eller reglerade korsningar och

i)	på vilken det är förbjudet att stanna eller parkera på körbanan, och

ii)	som inte korsar järnväg eller spårvägslinje i samma plan.

c)	En konventionell väg av strategisk betydelse är en väg som inte är en motorväg eller en motortrafikled, men som ändå är en väg av hög standard enligt punkterna 1 och 2.

4. Utrustning som är avsedd för vägar får särskilt inbegripa utrustning för trafikstyrning, information och vägvisning, uttag av användaravgifter, säkerhet, minskning av negativa miljöeffekter, påfyllning av drivmedel eller omladdning av fordon med alternativ framdrivning samt för säkra parkeringsområden för yrkesfordon.

Artikel 18

Krav på transportinfrastruktur

Medlemsstaterna ska se till att

a)	vägarna uppfyller villkoren i artikel 17.3 a, b eller c,

b)	säkerheten hos transportinfrastruktur för vägar säkerställs, övervakas och vid behov förbättras i enlighet med det förfarande som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG (27),

c)	vägtunnlar som är längre än 500 m överensstämmer med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/54/EG (28),

d)	driftskompatibla vägtullsystem säkerställs i tillämpliga fall i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG (29) och kommissionens beslut 2009/750/EG (30),

e)	alla intelligenta transportsystem som införs av en myndighet i infrastrukturer för vägtransport överensstämmer med direktiv 2010/40/EU och inrättas på ett sätt som är förenligt med delegerade akter som har antagits med stöd av det direktivet.

Artikel 19

Prioriteringar för utbyggnad av väginfrastruktur

Vid utveckling av projekt av gemensamt intresse som rör väginfrastruktur ska, utöver de allmänna prioriteringar som anges i artikel 10, följande prioriteras:

a)	Förbättring och främjande av trafiksäkerheten.

b)	Användning av ITS särskilt system för multimodal informationshantering och trafikstyrning samt för att möjliggöra integrerade kommunikations- och betalningssystem.

c)	Införande av ny teknik och innovationer för att främja koldioxidsnåla transporter.

d)	Tillhandahållande av lämpligt utrymme för parkering för yrkestrafikanter som ger en lämplig skydds- och säkerhetsnivå.

e)	Minskning av trafikstockningar på befintliga vägar.

AVSNITT 4

Infrastruktur för sjötransporter och sjömotorvägar

Artikel 20

Infrastrukturkomponenter

1. Infrastruktur för sjötransporter ska särskilt omfatta följande komponenter:

a)	Havsområde.

Kanaler.

c)	Kusthamnar, inklusive den infrastruktur som är nödvändig för transporter inom hamnområdet.

d)	Anslutningar från hamnar till andra transportsätt inom det transeuropeiska transportnätet.

e)	Dammar, slussar och hamnar.

f)	Navigationshjälpmedel.

g)	Hamninlopp och farleder.

h)	Vågbrytare.

i)	Sjömotorvägar.

j)	Tillhörande utrustning.

k)	Telematikapplikationer, inbegripet e-tjänster för sjöfart samt VTMIS.

2. Kusthamnar ska vara infarts- och utfartsplatser för det övergripande nätets landinfrastruktur. De ska uppfylla minst ett av följande kriterier:

a)	Den totala årliga volymen passagerartrafik är högre än 0,1 % av den totala årliga volymen passagerartrafik för alla kusthamnar i unionen. Referensmängden för denna totala volym är det senast tillgängliga genomsnittet under tre år, baserat på statistik som offentliggjorts av Eurostat.

Den totala årliga godsvolymen, för hantering av bulkgods eller icke bulkgods, är högre än 0,1 % av motsvarande totala årliga godsvolym som hanteras i alla kusthamnar i unionen. Referensmängden för denna totala volym är det senast tillgängliga genomsnittet under tre år, baserat på statistik som offentliggjorts av Eurostat.

c)	Kusthamnen ligger på en ö och utgör den enda punkten för tillträde till en Nuts 3-region i det övergripande nätet.

d)	Kusthamnen ligger i ett av unionens yttersta randområden eller en perifer region, utanför en radie på 200 km från den närmaste andra hamnen i det övergripande nätet.

3. Utrustning kopplad till infrastruktur för sjötransporter kan särskilt inbegripa utrustning för trafik- och godsstyrning, för att minska negativ påverkan, inbegripet negativ miljöpåverkan, och för att använda alternativa bränslen, utrustning för att säkerställa farbara vatten året om, inbegripet för isbrytning, för hydrologiska undersökningar samt för muddring, underhåll och skydd av hamnar och hamninlopp.

Artikel 21

Sjömotorvägar

1. Sjömotorvägarna, som representerar havsdimensionen av det transeuropeiska transportnätet, ska bidra till inrättandet av ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder. De ska bestå av närsjöfartslinjer, hamnar, tillhörande infrastruktur och utrustning för sjötransporter, anläggningar och förenklade administrativa formaliteter som möjliggör närsjöfarts- eller flodtjänster mellan minst två hamnar, inklusive inlandsförbindelser. Sjömotorvägar ska inkludera

a)	sjöförbindelser mellan kusthamnar i det övergripande nätet eller mellan en hamn i det övergripande nätet och en hamn i tredjeland om dessa förbindelser har strategisk betydelse för unionen,

hamnanläggningar, godsterminaler, logistikplattformar och godsterminalbyggnader utanför hamnområdet men associerade till hamnoperationerna, informations- och kommunikationsteknik såsom elektroniska system för logistikförvaltning, skydd och säkerhet, samt administrativa förfaranden och tullförfaranden i minst en medlemsstat,

c)	infrastruktur för direkt tillträde både land- och sjövägen.

2. Projekt av gemensamt intresse som avser sjömotorvägar i det transeuropeiska transportnätet ska föreslås av minst två medlemsstater. De ska bestå av

a)	en sjöförbindelse och dess inlandsförbindelser inom stomnätet mellan två eller flera hamnar i stomnätet, eller

b)	en sjöförbindelse och dess inlandsförbindelser mellan en hamn i stomnätet och hamnar i det övergripande nätet, med särskild inriktning på stomnätets och det övergripande nätets hamnars inlandsförbindelser.

3. Projekt av gemensamt intresse som avser sjömotorvägar i det transeuropeiska transportnätet får även inbegripa verksamhet som har mer omfattande vinster och som inte är kopplade till specifika hamnar, såsom tjänster och åtgärder för att stödja människors och varors rörlighet, verksamhet för att öka miljöprestandan, såsom tillhandahållande av landström som skulle göra det lättare för fartygen att minska sina utsläpp, tillhandahållande av anläggningar för isbrytning, verksamhet som säkerställer farbara vatten året om, mudderåtgärder, och tankanläggningar för alternativa drivmedel, samt optimering av processer, förfaranden och den mänskliga faktorn, plattformar för informations- och kommunikationsteknik samt informationssystem, inklusive system för trafikstyrning och elektronisk rapportering.

4. Den europeiska samordnaren för sjömotorvägar ska, inom två år efter att ha utnämnts i enlighet med artikel 45, lägga fram en detaljerad genomförandeplan för sjömotorvägar på grundval av erfarenheter som gjorts och utvecklingar som skett inom unionens sjöfart liksom av trafikprognoserna för sjömotorvägarna.

Artikel 22

Krav på transportinfrastruktur

1. Medlemsstaterna ska se till att

a)	kusthamnar är anslutna till det övergripande nätets järnvägslinjer eller vägar och om möjligt inre vattenvägar, utom då detta inte är möjligt på grund av fysiska begränsningar,

b)	varje kusthamn som bedriver godstrafik erbjuder minst en terminal som är öppen för användare på ett icke-diskriminerande sätt och tillämpar tydliga avgifter,

c)	kanaler, hamnfarleder och flodmynningar förbinder två hav eller ger tillträde till kusthamnar från havet samt överensstämmer med minst klass VI för inre vattenvägar.

2. Medlemsstaterna ska se till att hamnarna har den utrustning som är nödvändig för att stödja fartygens miljöprestanda i hamn, särskilt mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG (31) och i överensstämmelse med övrig relevant unionsrätt.

3. Medlemsstaterna ska genomföra VTMIS och SafeSeaNet i enlighet med direktiv 2002/59/EG och använda e-tjänster för sjöfart, i synnerhet en enda elektronisk kontaktpunkt för sjöfarten, i enlighet med direktiv 2010/65/EU.

Artikel 23

Prioriteringar för utbyggnad av infrastruktur för sjötransporter

Vid utveckling av projekt av gemensamt intresse som har samband med infrastruktur för sjötransporter ska, utöver de prioriteringar som anges i artikel 10, följande prioriteras:

Utveckling av sjömotorvägar, inklusive närsjöfart, främjande av utvecklingen av förbindelser med upptagningsområdet och i synnerhet framtagande av åtgärder som kan förbättra den vattenburna transportens miljömässiga prestanda i enlighet med de gällande krav som fastställts i unionsrätten eller relevanta internationella avtal.

b)	Sammanlänkning av kusthamnar med inre vattenvägar.

c)	Genomförande av VTMIS och e-tjänster för sjöfart.

d)	Införande av ny teknik och innovation för att främja alternativa bränslen och energieffektiva sjötransporter, inbegripet flytande naturgas.

e)	Modernisering och utökad kapacitet för den infrastruktur som är nödvändig för transporter inom hamnområdet.

AVSNITT 5

Infrastruktur för lufttransporter

Artikel 24

Infrastrukturkomponenter

1. Infrastruktur för lufttransporter ska särskilt omfatta följande komponenter:

a)	Luftrum, rutter och luftleder.

b)	Flygplatser.

c)	Anslutningar från flygplatser till andra transportsätt inom det transeuropeiska transportnätet.

d)	Tillhörande utrustning.

e)	System för flygledning, inklusive den nya generationen av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar-systemet).

2. Flygplatser ska uppfylla ett av följande kriterier:

För passagerarflygplatser är den totala årliga volymen passagerartrafik minst 0,1 % av den totala årliga volymen passagerartrafik för alla flygplatser i unionen, såvida flygplatsen i fråga inte ligger utanför en radie på 100 km från den närmaste flygplatsen i det övergripande nätet eller utanför en radie på 200 km, om regionen där den ligger har en järnvägslinje för höghastighetståg.

b)	Den totala årliga godsvolymen för godsflygplatser är minst 0,2 % av den totala årliga godsvolymen för alla flygplatser i unionen.

Den totala årliga volymen passagerartrafik och den totala årliga godsvolymen är baserad på det senaste tillgängliga genomsnittet under tre år, enligt uppgifter offentliggjorda av Eurostat.

Artikel 25

Krav på transportinfrastruktur

1. Medlemsstaterna ska se till att alla flygplatser som finns inom deras territorium erbjuder minst en terminal som är öppen för alla operatörer på ett icke-diskriminerande sätt och tillämpar tydliga, relevanta och rättvisa avgifter.

2. Medlemsstaterna ska se till att gemensamma grundläggande standarder för att skydda den civila luftfarten mot olagliga handlingar, antagna av unionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 (32) är tillämpliga på det övergripande nätets infrastruktur för lufttransporter.

3. Medlemsstaterna ska se till att infrastrukturerna för flygtrafikledning möjliggör genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 (33), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 (34), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 551/2004 (35) samt förordning (EG) nr 552/2004, och av lufttransporter för att öka prestandan och hållbarheten hos det europeiska flygsystemet, genomförandereglerna och unionens specifikationer.

Artikel 26

Prioriteringar för utbyggnad av infrastruktur för lufttransporter

Vid utveckling av projekt av gemensamt intresse som har samband med infrastruktur för lufttransporter ska, utöver de prioriteringar som anges i artikel 10, följande prioriteras:

a)	Ökning av flygplatskapaciteten.

b)	Stöd till genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet och flygledningssystemen, särskilt de som använder Sesar-systemet.

c)	Förbättring av multimodala sammanlänkningar mellan flygplatser och infrastruktur för andra transportsätt.

d)	Förbättring av hållbarheten och minskning av miljökonsekvenserna av luftfart.

AVSNITT 6

Infrastruktur för multimodala transporter

Artikel 27

Infrastrukturkomponenter

Godsterminaler eller logistikplattformar ska uppfylla minst ett av följande kriterier:

a)	Den årliga omlastningen av gods överstiger, för icke bulkgods, 800 000 ton eller, för bulkgods, 0,1 % av motsvarande totala årliga godsvolym som hanteras i alla kusthamnar i unionen.

Om det inte finns någon godsterminal eller logistikplattform enligt led a i en Nuts 2-region, ska den huvudgodsterminal eller den huvudlogistikplattform som utses av den berörda medlemsstaten vara kopplad till åtminstone vägar och järnvägar i Nuts 2-regionen, eller, för de medlemsstater som saknar järnvägsystem, endast kopplad till vägar.

Artikel 28

Krav på transportinfrastruktur

1. Medlemsstaterna ska på ett rättvist och icke-diskriminerande sätt säkerställa följande:

a)	Transportsätten ska vara anslutna till varandra på någon av följande platser: godsterminaler, passagerarstationer, inlandshamnar, flygplatser och kusthamnar, i syfte att möjliggöra multimodala passagerar- och godstransporter.

Utan att det påverkar tillämplig unionsrätt och nationell rätt, bör godsterminaler och logistikplattformar, inlands- och kusthamnar samt flygplatser som hanterar gods vara utrustade för att tillhandahålla informationsflöden inom denna infrastruktur och mellan transportsätten längs logistikkedjan. Sådana system bör särskilt göra det möjligt att tillhandahålla realtidsinformation om tillgänglig infrastrukturkapacitet, trafikflöden och positionsbestämning, övervakning och spårning samt kunna säkerställa skydd och säkerhet under multimodala resor.

Utan att det påverkar tillämplig unionsrätt och nationell rätt, underlättas kontinuerlig passagerartrafik genom hela det övergripande nätet genom lämplig utrustning och tillgång till telematikapplikationer på järnvägsstationer, busstationer, flygplatser samt i förekommande fall kusthamnar och inlandshamnar.

2. Godsterminaler ska vara utrustade med lyftkranar, transportband och andra anordningar för att flytta gods mellan olika transportsätt samt för positionsbestämning och förvaring av gods.

Artikel 29

Prioriteringar för utbyggnad av transportinfrastruktur för multimodala transporter

Vid utveckling av projekt av gemensamt intresse som har samband med transportinfrastruktur för multimodala transporter ska utöver de allmänna prioriteringar som anges i artikel 10 följande prioriteras:

a)	Effektiv sammanlänkning och integrering av det övergripande nätets infrastruktur, inklusive vid behov genom tillhandahållande av infrastruktur för tillgänglighet samt genom godsterminaler och logistikplattformar.

b)	Avlägsnande av de främsta tekniska och administrativa hindren för multimodala transporter.

c)	Utvecklande av ett smidigt informationsflöde mellan transportsätten och möjlighet att tillhandahålla multimodala och enkelmodala tjänster i hela det transeuropeiska transportsystemet.

AVSNITT 7

Gemensamma bestämmelser

Artikel 30

Urbana knutpunkter

När medlemsstaterna bygger ut det övergripande nätet i urbana knutpunkter ska de om möjligt sträva efter att säkerställa följande:

a)	För passagerartransporter: sammanlänkning mellan infrastruktur för järnväg, väg och flyg samt i förekommande fall infrastruktur för inre vattenvägar och sjöfart i det övergripande nätet.

b)	För godstransporter: sammanlänkning mellan infrastruktur för järnväg, väg samt i förekommande fall infrastruktur för inre vattenvägar, flyg och sjöfart i det övergripande nätet.

c)	Lämpliga anslutningar mellan olika järnvägsstationer, hamnar eller flygplatser i det övergripande nätet inom en urban knutpunkt.

d)	Smidiga anslutningar mellan det övergripande nätets infrastruktur och infrastrukturen för regional och lokal trafik samt urbana godsleveranser, inklusive konsoliderings- och distributionscentra för logistik.

e)	Minskning av stadsområdens exponering för negativa effekter av förbipasserande järnvägs- och vägtransport, vilket kan inbegripa förbifartsleder i stadsområden.

f)	Främjande av effektiva urbana godsleveranser med låga buller- och koldioxidnivåer.

Artikel 31

Telematikapplikationer

1. Telematikapplikationer ska möjliggöra trafikstyrning och utbyte av information inom och mellan transportsätten för multimodala transporter och transportrelaterade mervärdestjänster, förbättrad säkerhet och miljöprestanda och förenklade administrativa förfaranden. Telematikapplikationer ska underlätta smidiga anslutningar mellan det övergripande nätets infrastruktur och infrastrukturen för regionala och lokala transporter.

2. Telematikapplikationer ska där så är möjligt spridas inom unionen, i syfte att möjliggöra en uppsättning driftskompatibla grundläggande resurser i alla medlemsstater.

3. De telematikapplikationer som avses i denna artikel ska för respektive transportsätt särskilt omfatta följande:

—	För järnvägar: ERTMS.

—	För inre vattenvägar: RIS.

—	För vägtransporter: ITS.

—	För sjötransporter: VTMIS och e-tjänster för sjöfart, inbegripet tjänster via en enda kontaktpunkt, såsom maritima enda kontaktpunkter, system för hamnsamverkan och relevanta tullinformationssystem.

—	För lufttransporter: flygledningssystem, särskilt de som följer av Sesar-systemet.

Artikel 32

Hållbara godstransporttjänster

Medlemsstaterna ska särskilt uppmärksamma projekt av gemensamt intresse som både tillhandahåller effektiva godstransporttjänster som använder det övergripande nätets infrastruktur och bidrar till att minska koldioxidutsläppen och andra negativa konsekvenser för miljön som syftar till att

a)	främja hållbar användning och effektiv förvaltning av transportinfrastrukturen,

främja användningen av innovativa transporttjänster, bland annat genom sjömotorvägar, telematikapplikationer och utveckling av kringliggande infrastruktur som är nödvändig för att uppnå främst miljömålen och de säkerhetsrelaterade målen med dessa tjänster samt i inrättande av relevanta ledningsstrukturer,

c)	underlätta multimodala transporttjänster, däribland nödvändiga tillhörande informationsflöden, och öka samarbetet mellan aktörer som tillhandahåller transporttjänster,

d)	skapa incitament för resurseffektiva och koldioxidsnåla transporter, bland annat på områdena fordonsdrivning, körning/ångning, system- och driftsplanering,

e)	analysera och tillhandahålla information om fordonsparkens egenskaper och prestanda, administrativa krav och mänskliga resurser,

f)	förbättra förbindelserna med de mest utsatta och isolerade områdena, bland annat yttersta randområden, öområden, randområden och bergsområden.

Artikel 33

Nya tekniker och innovation

För att det övergripande nätet ska kunna hållas uppdaterat när det gäller utveckling och utnyttjande av innovativ teknik ska följande eftersträvas:

a)	Stödja och främja en fullständig utfasning av fossila bränslen på transportområdet genom en övergång till innovativa och hållbara transporttekniker.

Möjliggöra en fullständig utfasning av fossila bränslen för alla transportsätt genom incitament för energieffektiva lösningar, införa alternativa framdrivningssystem, inbegripet elförsörjningssystem, och tillhandahålla motsvarande infrastruktur. Sådan infrastruktur kan inbegripa energinät och andra anläggningar som krävs för energiförsörjningen, beakta gränssnittet mellan infrastruktur och fordon samt omfatta telematikapplikationer.

c)	Öka säkerheten och hållbarheten hos person- och godstransporter.

d)	Förbättra nätets drift, förvaltning, tillgänglighet, driftskompatibilitet, multimodalitet och effektivitet inklusive med hjälp av multimodala biljettsystem och samordning av tidtabeller.

e)	Främja effektiva sätt att ge alla medborgare tillgänglig och förståelig information om sammanlänkningar, driftskompatibilitet och multimodalitet.

f)	Främja åtgärder för att minska externa kostnader, såsom stockningar, hälsoskador och alla former av föroreningar inklusive buller och utsläpp.

g)	Införa säkerhetsteknik och kompatibla identifieringsstandarder på näten.

h)	Öka motståndskraften mot klimatförändringarna.

i)	Ytterligare driva på utvecklingen och användningen av telematikapplikationer inom och mellan transportsätt.

Artikel 34

Säker infrastruktur

Medlemsstaterna ska ta vederbörlig hänsyn till säkerställandet av att transportinfrastrukturerna tillhandahåller säkra passagerar- och godstransporter.

Artikel 35

Infrastrukturens motståndskraft mot klimatförändringar och miljökatastrofer

Under infrastrukturplaneringen ska medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till behovet av att förbättra motståndskraften mot klimatförändringar och miljökatastrofer.

Artikel 36

Miljöskydd

Miljöbedömningar av planer och projekt ska genomföras i enlighet med unionens miljölagstiftning, bland annat direktiven 92/43/EEG, 2000/60/EG, 2001/42/EG, 2009/147/EG och 2011/92/EU.

Artikel 37

Tillgänglighet för alla användare

Transportinfrastrukturerna ska möjliggöra smidig rörlighet och tillgänglighet för alla användare, särskilt äldre personer, personer med nedsatt rörlighet och passagerare med funktionsnedsättning.

Utformningen och konstruktion av transportinfrastrukturen ska uppfylla relevanta krav i unionsrätten.

KAPITEL III

STOMNÄTET

Artikel 38

Identifiering av stomnätet

1. Stomnätet, såsom det framgår av de kartor som återfinns i bilaga I, ska bestå av de delar av det övergripande nätet som är strategiskt viktigast för att målen för strategin för det transeuropeiska transportnätet ska kunna uppnås, och ska återspegla utvecklingen av trafikefterfrågan och behovet av multimodala transporter. Det ska särskilt bidra till att den ökande rörligheten kan hanteras och en hög säkerhetsstandard kan säkerställas samt bidra till utvecklingen av koldioxidsnåla transportsystem.

2. Stomnätet ska vara sammanlänkat i knutpunkter och tillhandahålla anslutningar mellan medlemsstaterna och till grannländers transportinfrastrukturnät.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 1.4, 41.2 och 41.3 ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att stomnätet ska kunna utvecklas så att det överensstämmer med bestämmelserna i detta kapitel senast den 31 december 2030.

I enlighet med artikel 54 ska genomförandet av stomnätet ha utvärderats av kommissionen senast den 31 december 2023.

Artikel 39

Krav på infrastruktur

1. Innovativ teknik, telematikapplikationer samt reglerings- och styrningsåtgärder för att förvalta användningen av infrastrukturen ska beaktas för att säkerställa en resurseffektiv användning av transportinfrastruktur för både passagerar- och godstransport och tillgodose tillräcklig kapacitet.

2. Stomnätets infrastruktur ska uppfylla alla krav som anges i kapitel II. Dessutom ska följande krav uppfyllas av stomnätets infrastruktur, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 3:

För järnvägstransportinfrastruktur:

i)	Fullständig elektrifiering av spår och, i den utsträckning det är nödvändigt för eldriven tågtrafik, sidospår.

ii)	För stomnätets godstrafiklinjer i enlighet med bilaga I: minst 22,5 ton axellast, 100 km/h linjehastighet och möjlighet till trafik med tåg som har en längd på 740 m.

iii)	Fullständigt införande av ERTMS.

iv)	Nominell spårvidd för nya järnvägslinjer: 1 435 mm, utom i de fall den nya linjen är en utvidgning av ett nät där spårvidden skiljer sig från och är fristående från huvudjärnvägslinjerna inom unionen.

Isolerade nät är undantagna från kraven i leden i–iii.

För infrastruktur för inlandssjöfart och infrastruktur för sjötransporter:

—	Tillgång till alternativa drivmedel.

För vägtransportinfrastruktur:

—	De krav som följer av artikel 17.3 a eller b.

—	Utveckling av rastplatser med intervall på ungefär 100 km på motorvägar, som motsvarar samhällets, marknadens och miljöns behov, bland annat för att tillhandahålla lämpligt utrymme för parkering för yrkestrafikanter med en lämplig skydds- och säkerhetsnivå.

—	Tillgång till alternativa drivmedel.

För lufttransportinfrastruktur:

—	Kapacitet att tillhandahålla alternativa drivmedel.

3. När det gäller infrastruktur för järnvägstransporter får kommissionen i vederbörligen motiverade fall, utan att det påverkar direktiv 2008/57/EG och på begäran av en medlemsstat, medge undantag i fråga om tåglängd, ERTMS, axellast, elektrifiering och linjehastighet.

När det gäller infrastruktur för vägtransporter får kommissionen i vederbörligen motiverade fall, på begäran av en medlemsstat, medge undantag från bestämmelserna i artikel 17.3 a eller b så länge en lämplig säkerhetsnivå säkerställs.

De vederbörligen motiverade fall som avses i denna punkt ska omfatta fall där infrastrukturinvesteringar inte kan motiveras av samhällsekonomiska kostnads-nyttoskäl.

Artikel 40

Utbyggnad av stomnätet

Den transportinfrastruktur som ingår i stomnätet ska byggas ut i enlighet med motsvarande bestämmelser i kapitel II.

Artikel 41

Knutpunkter i stomnätet

1. Knutpunkterna i stomnätet fastställs i bilaga II och omfattar följande:

a)	Urbana knutpunkter, inklusive deras hamnar och flygplatser.

b)	Kusthamnar och hamnar vid inre vattenvägar.

c)	Gränsövergångsställen till grannländer.

d)	Järnvägs-/vägterminaler.

e)	Passagerar- och godsflygplatser.

2. Kusthamnar i stomnätet som anges i del 2 i bilaga II ska vara anslutna till infrastrukturerna för järnvägs- och vägtransporter och, om möjligt, transport på inre vattenvägar i det transeuropeiska transportnätet senast den 31 december 2030, utom då sådan anslutning inte är möjligt på grund av fysiska begränsningar.

3. De huvudflygplatser som anges i del 2 i bilaga II ska vara anslutna till järnvägs- och vägtransportinfrastrukturen i det transeuropeiska transportnätet senast den 31 december 2050, utom då sådan anslutning inte är möjligt på grund av fysiska begränsningar. Med hänsyn till potentiell trafikefterfrågan ska sådana flygplatser om möjligt integreras i höghastighetsnätet för tåg.

KAPITEL IV

GENOMFÖRANDE AV STOMNÄTET GENOM STOMNÄTSKORRIDORER

Artikel 42

Instrumentet stomnätskorridorer

1. Stomnätskorridorer är ett instrument som ska underlätta ett samordnat genomförande av stomnätet. I syftet att leda till resurseffektiva multimodala transporter och därigenom bidra till sammanhållningen genom förbättrat territoriellt samarbete ska stomnätskorridorer vara inriktade på

a)	modal integrering,

b)	driftskompatibilitet, och

c)	samordnad utbyggnad av infrastruktur särskilt i gränsöverskridande avsnitt och flaskhalsar.

2. Genom stomnätskorridorerna ska medlemsstaterna kunna uppnå en samordnad och synkroniserad strategi för investeringar i infrastruktur och därigenom hantera kapacitet på det mest effektiva sättet. Stomnätskorridorerna ska stödja den övergripande utvecklingen av driftskompatibla trafikstyrningssystem och, i tillämpliga fall, utnyttja innovation och ny teknik.

Artikel 43

Definition av stomnätskorridorer

1. Stomnätskorridorerna omfattar de viktigaste långdistansflödena i stomnätet och syftar särskilt till att förbättra gränsöverskridande förbindelser inom unionen.

2. Stomnätskorridorer ska vara multimodala och stå öppna för ett inbegripande av alla de transportsätt som omfattas av denna förordning. De korsar minst två gränser och omfattar, om möjligt, minst tre transportsätt, inbegripet sjömotorvägar, i tillämpliga fall.

Artikel 44

Förteckning över stomnätskorridorer

1. Förteckningen över stomnätskorridorer återfinns i del I i bilagan till förordning (EU) nr 1316/2013. Medlemsstaterna ska enligt bestämmelserna i detta kapitel delta i stomnätskorridorerna.

2. Kommissionen ska tillhandahålla schematiska översiktskartor över stomnätskorridorerna i ett format som är lättillgängligt för allmänheten.

Artikel 45

Samordning av stomnätskorridorer

1. För att underlätta ett samordnat genomförande av stomnätskorridorer, ERTMS och sjömotorvägar ska kommissionen, i överenskommelse med de berörda medlemsstaterna och efter att ha hört Europaparlamentet och rådet, utse en eller flera europeiska samordnare.

2. Den europeiska samordnaren ska utses särskilt på grundval av sina kunskaper om transporter samt finansiering och/eller samhällsekonomiska och miljömässiga utvärderingar av storskaliga projekt, liksom sin erfarenhet av de europeiska institutionerna.

3. I kommissionens beslut om utnämning av en europeisk samordnare ska det anges hur de arbetsuppgifter som anges i punkt 5 ska utföras.

4. Den europeiska samordnaren ska agera i kommissionens namn och för dess räkning och kommissionen ska tillhandahålla nödvändigt administrativt stöd. Den europeiska samordnarens ansvarsområde ska omfatta en enda stomnätskorridor eller genomförandet av ERTMS eller genomförandet av sjömotorvägar.

5. Den europeiska samordnaren ska ha följande uppgifter:

a)	Främja ett samordnat genomförande av den berörda stomnätskorridoren och särskilt ett punktligt genomförande av arbetsplanen för den stomnätskorridoren.

b)	Tillsammans med medlemsstaterna utarbeta en arbetsplan för korridoren och övervaka dess genomförande.

c)	Samråda med korridorens forum när det gäller denna plan och dess genomförande.

d)	Till medlemsstaterna, kommissionen och i tillämpliga fall alla andra enheter som är direkt inblandade i stomnätskorridorens utbyggnad, rapportera om eventuella svårigheter samt, särskilt när utbyggnaden av en korridor stöter på hinder, bidra till att finna lämpliga lösningar.

e)	Årligen utarbeta en rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och de berörda medlemsstaterna om framstegen i arbetet med att genomföra stomnätskorridoren.

f)	Undersöka efterfrågan på transporttjänster, möjligheter till finansiering av investeringar samt de åtgärder som ska vidtas och de villkor som ska uppfyllas, för att underlätta tillgången till sådan finansiering och utfärda lämpliga rekommendationer.

6. Tillsammans med de berörda medlemsstaterna samråda med regionala och lokala myndigheter, transportoperatörer, transportanvändare och företrädare för det civila samhället i samband med arbetsplanen och dess genomförande.

7. De berörda medlemsstaterna ska samarbeta med den europeiska samordnaren och ge samordnaren den information som krävs för utförandet av de uppgifter som föreskrivs i denna artikel, bland annat information om utvecklingen av korridorer i relevanta nationella infrastrukturplaner.

8. Utan att det påverkar tillämplig unionsrätt och nationell rätt får kommissionen begära ett yttrande från den europeiska samordnaren vid handläggningen av ansökningar om unionsfinansiering för stomnätskorridorer för vilka den europeiska samordnaren har i uppdrag att säkerställa att arbetet med varje korridor går framåt och uppfyller fastställda villkor.

9. Om den europeiska samordnaren inte klarar att utföra sitt uppdrag tillfredsställande och enligt kraven i denna artikel får kommissionen i samråd med berörda medlemsstater när som helst ta ifrån samordnaren uppdraget. En ersättare får utses i enlighet med förfarandet i punkt 1.

Artikel 46

Styrning av stomnätskorridorer

1. För varje stomnätskorridor ska den berörda europeiska samordnaren vid fullgörandet av sina uppgifter när det gäller arbetsplanen och dess genomförande biträdas av ett sekretariat och av en rådgivande grupp (korridorens forum). Korridorforumet ska inrättas i samråd med berörda medlemsstater och ha den europeiska samordnaren som ordförande. De berörda medlemsstaterna ska enas om medlemmarna i korridorforumet för deras respektive delar av stomnätskorridoren.

2. Efter godkännande från berörda medlemsstater kan samordnaren inrätta och fungera som ordförande i arbetsgrupper för korridorfrågor med inriktning på

a)	modal integrering,

b)	driftskompatibilitet,

c)	den samordnade utbyggnaden av infrastruktur i gränsöverskridande avsnitt.

Artikel 47

Arbetsplan

1. Den europeiska samordnaren ska, senast den 22 december 2014, överlämna en arbetsplan med en analys av utbyggnaden av korridoren till de berörda medlemsstaterna. Efter godkännande från berörda medlemsstater ska arbetsplanen överlämnas för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Arbetsplanen ska innefatta en beskrivning av stomnätskorridorens särdrag, gränsöverskridande avsnitt och syften, med tillämpning av de mål och prioriteringar som fastställs i artiklarna 4 och 10. Arbetsplanen ska innehålla en analys av

a)	införandet av driftskompatibla trafikstyrningssystem,

b)	en plan för avlägsnandet av fysiska, tekniska, driftsmässiga och administrativa hinder mellan och inom olika transportsätt och för effektivare multimodala transporter och tjänster,

c)	i tillämpliga fall, åtgärder för att öka den administrativa och tekniska kapaciteten att ta fram, planera, utforma, upphandla, genomföra och övervaka projekt av gemensamt intresse,

d)	klimatförändringarnas eventuella inverkan på infrastrukturen och, i tillämpliga fall, föreslagna åtgärder för att öka motståndskraften mot klimatförändringar,

e)	åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser, buller och, i förekommande fall, annan negativ miljöpåverkan.

Arbetsplanen ska innehålla uppgifter om offentliga samråd till stöd för utformningen av arbetsplanen och dess genomförande.

Handlingsplanen ska även innehålla en analys av de investeringar som krävs, inklusive

—	en förteckning över projekt för utbyggnad, modernisering och upprustning av transportinfrastruktur enligt artikel 2.2 för vart och ett av de transportsätt som ingår i stomnätskorridoren,

—

de olika källor som i partnerskap med de berörda medlemsstaterna är påtänkta för finansiering på internationell, nationell, regional och lokal nivå samt unionsnivå, inklusive om möjligt system för öronmärkt korsfinansiering samt privat kapital, tillsammans med beloppet för åtaganden som redan har gjorts och i tillämpliga fall en hänvisning till det bidrag från unionen som planeras inom ramen för unionens finansiella program.

2. Om inte annat följer av artiklarna 1.4 och 54 och efter godkännande från berörda medlemsstater får kommissionen anta genomförandeakter för de gränsöverskridande och övergripande dimensionerna av arbetsplanerna för stomnätskorridorerna.

När dessa genomförandeakter har antagits ska kommissionen, efter godkännande från berörda medlemsstater, anpassa dem för att beakta de framsteg som gjorts, förseningar eller uppdaterade nationella program.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2.

3. Den europeiska samordnaren ska stödja medlemsstaterna i genomförandet av handlingsplanen, i synnerhet när det gäller

a)	investeringsplaneringen, sammanhängande kostnader samt en tidsplan för genomförandet i enlighet med vad som bedöms vara nödvändigt för att genomföra stomnätskorridorerna,

b)	fastställande av åtgärder som syftar till att främja införandet av ny teknik inom trafikstyrning och kapacitetsförvaltning samt, i förekommande fall, minska de externa kostnaderna, särskilt utsläpp av växthusgaser och buller.

Artikel 48

Samarbete med godskorridorer på järnväg

1. En lämplig samordning ska säkerställas mellan stomnätskorridorerna och de godskorridorer på järnväg som anges i förordning (EU) nr 913/2010 för att undvika onödig överlappning av verksamhet, särskilt i samband med fastställandet av arbetsplanen eller inrättandet av arbetsgrupper.

2. Bestämmelserna i detta kapitel ska inte påverka de administrativa strukturer som fastställs i förordning (EU) nr 913/2010.

KAPITEL V

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 49

Uppdatering och rapportering

1. Medlemsstaterna ska regelbundet, övergripande och öppet informera kommissionen om de framsteg som görs i genomförandet av projekt och om de investeringar som görs för detta ändamål. Detta ska om möjligt inbegripa översändande av årsuppgifter genom det interaktiva geografiska och tekniska informationssystemet för det transeuropeiska transportnätet (TENtec). Detta ska inbegripa alla relevanta uppgifter rörande projekt av gemensamt intresse som erhåller unionsmedel.

Kommissionen ska se till att TENtec är offentligt och lättillgängligt och innehåller aktuell information för varje projekt om vilka former av unionsstöd som ges, hur stora belopp det gäller samt hur varje projekt fortlöper.

Kommissionen ska se till att TENtec inte offentliggör sådan information som utgör affärshemligheter, eller som skulle kunna skada eller på ett otillbörligt sätt påverka ett offentligt upphandlingsförfarande i en medlemsstat.

Kommissionen ska offentliggöra information om finansiellt stöd som tillhandahålls i enlighet med annan unionsrätt, bland annat från Sammanhållningsfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Horisont 2020 och i form av lån och finansieringsinstrument som fastställts av Europeiska investeringsbanken.

2. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med sammanfattningar av nationella planer och program som de utarbetar i syfte att utveckla det transeuropeiska transportnätet. Efter att det antagits ska medlemsstaterna överlämna de nationella planerna och programmen till kommissionen för kännedom.

3. Vartannat år från och med 21 december 2013 ska kommissionen offentliggöra en lägesrapport om dess genomförande, vilken ska överlämnas för kännedom till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén. Rapporten ska omfatta användningen av de olika former av finansiellt stöd som nämns i punkt 1, för de olika transportsätten och andra delar av stomnätet respektive det övergripande nätet i varje medlemsstat.

I rapporten ska även en analys av utbyggnaden av det transeuropeiska transportnätet ingå. Den ska också inbegripa uppgifter om kommissionens samordning av alla former av finansiellt stöd i syfte att stödja en enhetlig tillämpning av riktlinjerna i överensstämmelse med deras mål och prioriteringar.

4. Om inget annat följer av artikel 172 andra stycket i EUF-fördraget, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 53 i denna förordning i samband med anpassning av bilagorna I och II till eventuella förändringar som följer av de kvantitativa tröskelvärden som fastställs i artiklarna 14, 20, 24 och 27 i denna förordning. När dessa bilagor anpassas ska kommissionen se till att följande krav uppfylls:

a)	Logistikplattformar, godsterminaler, järnvägs-/vägterminaler, inlandshamnar, kusthamnar och flygplatser ska inkluderas i det övergripande nätet, om det framgår att det senaste genomsnittet fördelat på två år för deras trafikvolym är högre än det relevanta tröskelvärdet.

b)	Logistikplattformar, godsterminaler, järnvägs-/vägterminaler, inlandshamnar, kusthamnar och flygplatser ska uteslutas från det övergripande nätet, om det framgår att genomsnittet för deras trafikvolym under de senaste sex åren är lägre än det relevanta tröskelvärdet.

Kartorna över infrastruktur för vägar, järnvägar och inre vattenvägar ska anpassas på ett strikt begränsat sätt, så att de avspeglar de framsteg som görs för att slutföra nätet. När den anpassar dessa kartor, ska kommissionen inte tillåta några anpassningar av vägarnas sträckning utöver vad som är tillåtet enligt det relevanta förfarandet för projektgodkännande.

Anpassningar enligt punkt a och b ska baseras på senast tillgängliga statistiska uppgifter som har offentliggjorts av Eurostat eller, om dessa uppgifter inte är tillgängliga, medlemsstaternas nationella statistikinstitut. Anpassningar enligt punkt c ska baseras på de uppgifter som den berörda medlemsstaten lämnar i enlighet med punkt 1.

5. Projekt av gemensamt intresse avseende infrastruktur som genom en delegerad akt nyligen har tagits med i det transeuropeiska transportnätet, ska vara stödberättigande enligt artikel 7.5 från och med den dag då de delegerade akterna antogs enligt punkt 4 i den här artikeln träder i kraft.

Projekt av gemensamt intresse avseende infrastruktur som har uteslutits från det transeuropeiska transportnätet ska inte längre vara stödberättigande från och med den dag då de delegerade akterna antogs enligt punkt 4 i den här artikeln träder i kraft. Ett avslutat stödberättigande ska inte påverka beslut om finansiering eller stöd som antogs av kommissionen före denna tidpunkt.

6. Med förbehåll för artikel 172.2 i EUF-fördraget ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 53 i denna förordning när det gäller anpassningen av bilaga III för att införa eller anpassa översiktskartor över grannländer på grundval av avtal på hög nivå om transportinfrastrukturnät mellan unionen och de berörda grannländerna.

Artikel 50

Engagemang med offentliga och privata berörda parter

1. Projekt av gemensamt intresse avser alla direkt berörda parter. Dessa kan vara andra aktörer än medlemsstaterna, vilket kan inbegripa regionala och lokala myndigheter, infrastrukturförvaltare och infrastrukturanvändare samt transportbranschen och det civila samhället.

2. Under planerings- och anläggningsfasen av projekt av gemensamt intresse ska, i tillämpliga fall, nationella förfaranden när det gäller regionala och lokala myndigheter samt lokala civilsamhällen som är berörda av dessa projekt följas. Kommissionen ska främja utbyte av bästa praxis i detta avseende.

3. De berörda parter som avses i punkt 1 får även inom ramen för sina befogenheter, utöver Fonden för ett sammanlänkat Europa och Sammanhållningsfonden, utnyttja andra särskilda europeiska program, särskilt sådana som stöder regional utveckling, Europeiskt territoriellt samarbete, Forskning och innovation eller miljö- och klimatåtgärder. Därigenom kan dessa berörda parter bidra till målen i denna förordning och dessutom särskilt stödja

a)	bättre regional mobilitet, och därigenom främjandet av tillgången till det transeuropeiska transportnätet i alla regioner i unionen,

b)	främjandet av gränsöverskridande projekt,

c)	integreringen av urbana knutpunkter i det transeuropeiska transportnätet (inbegripet främjandet av en hållbar rörlighet i storstadsområden),

d)	främjandet av hållbara transportlösningar, t. ex. ökad tillgänglighet genom kollektivtrafik, telematikapplikationer, intermodala terminaler/multimodala transportkedjor, koldioxidsnåla och andra innovativa transportlösningar och miljöförbättringar,

e)	främjande av samarbete mellan olika berörda parter.

Artikel 51

Underliggande principer för bedömning av en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys och europeiskt mervärde

Kommissionen ska på grundval av de mål som anges i artikel 4 offentliggöra de underliggande principer den använder för bedömningen av en samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys och en europeisk mervärdesanalys när det gäller projekt av gemensamt intresse som för vilka det ansöks om unionsmedel.

Artikel 52

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 53

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 49.4 och 49.6 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 21 december 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenheter ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 49.4 och 49.6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare, i beslutet angivet, datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 49.4 och 49.6 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 54

Översyn

1. Kommissionen ska senast den 31 december 2023, efter lämpliga samråd med medlemsstaterna och i samarbete med de europeiska samordnarna, genomföra en översyn av stomnätets genomförande och utvärdera

a)	efterlevnaden av de bestämmelser som fastställs i denna förordning,

b)	framstegen i genomförandet av denna förordning,

c)	förändringar i passagerar- och godstrafikflödena,

d)	utvecklingen av investeringar i nationell transportinfrastruktur,

e)	behovet av ändringar av denna förordning.

I utvärderingen ska bland annat också inverkan av föränderliga trafikmönster och den relevanta utvecklingen av planerna för investeringar i infrastruktur beaktas.

Kommissionen ska, utöver denna översyn, i samarbete med medlemsstaterna bedöma om nya avsnitt, såsom vissa av de tidigare prioriterade gränsöverskridande projekt som anges i beslut nr 661/2010/EU, ska inkluderas i stomnätet. Kommissionen ska i förekommande fall lägga fram ett lagstiftningsförslag.

2. Vid denna översyn ska kommissionen utvärdera huruvida stomnätet i enlighet med denna förordning senast 2030 kommer att uppfylla bestämmelserna i kapitel III, samtidigt som det ekonomiska och finanspolitiska läget i unionen och i enskilda medlemsstater beaktas. Kommissionen ska också, i samråd med medlemsstaterna, utvärdera huruvida stomnätet bör ändras med hänsyn till utvecklingen i transportflöden och planeringen av nationella investeringar. Om det är nödvändigt, får kommissionen lägga fram förslag till ändring av denna förordning.

I ett sådant förslag får kommissionen också ange ett datum för slutförandet av det övergripande nätet, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 9.2.

Artikel 55

Enda kontaktmyndighet

Medlemsstaterna får utse en enda kontaktmyndighet för att underlätta och samordna tillståndsprocessen för projekt av gemensamt intresse, särskilt gränsöverskridande projekt, i enlighet med tillämplig unionsrätt.

Artikel 56

Försening av stomnätets slutförande

Vid en avsevärd försening av starten eller slutförandet av arbetet med stomnätet får kommissionen be de berörda medlemsstaterna att redogöra för skälen till denna försening. Medlemsstaterna ska ange sådana skäl inom tre månader. På grundval av de svar som ges ska kommissionen rådgöra med de berörda medlemsstaterna för att lösa det problem som orsakade förseningen.

Artikel 57

Undantag

De bestämmelser som avser järnvägar och särskilt alla krav om att ansluta flygplatser och hamnar till järnvägar ska inte tillämpas på Cypern och Malta så länge som det inte inrättas något järnvägsnät på deras territorium.

Artikel 58

Övergångsbestämmelser

1. Finansieringsbeslut som antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 680/2007 (36), på grundval av beslut nr 661/2010/EU, som är under utarbetande vid denna förordnings ikraftträdande ska fortsätta att vara underställda beslut 661/2010/EU i den version som är i kraft den 20 december 2013.

2. Hänvisningar till de prioriterade projekt som förtecknas i bilaga III till beslut nr 661/2010/EU ska anses som hänvisningar till stomnätet, i enlighet med definitionen i denna förordning.

Artikel 59

Upphävande

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 58 i denna förordning och artikel 7.2 d i förordning (EU) nr 1316/2013, ska beslut nr 661/2010/EU ska upphöra att gälla.

Artikel 60

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i Strasbourg den 11 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande

(1) EUT C 143, 22.5.2012, s. 130.

(2) EUT C 225, 22.7.2012, s. 150.

(3) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juli 1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (EGT L 228, 9.9.1996, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets beslut nr 661/2010/EU av den 7 juli 2010 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (EUT L 204, 5.8.2010, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011 av den 30 november 2011 om inrättande av ett program för att stödja den fortsatta utvecklingen av en integrerad havspolitik (EUT L 321, 5.12.2011, s. 1).

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1).

(7) Kommissionens förordning (EU) nr 454/2011 av den 5 maj 2011 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemet "Telematikapplikationer för persontrafik" i det transeuropeiska järnvägssystemet (EUT L 123, 12.5.2011, s. 11).

(8) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).

(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EGT L 197, 21.7.2001, s. 30).

(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 av den 22 september 2010 om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik (EUT L 276, 20.10.2010, s. 22).

(13) Kommissionens beslut 2009/561/EG av den 22 juli 2009 om ändring av beslut 2006/679/EG när det gäller genomförandet av den tekniska specifikationen för driftskompatibilitet avseende delsystemet trafikstyrning och signalering i det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg (EUT L 194, 25.7.2009, s. 60).

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (Se sidan 129 i detta nummer av EUT).

(15) Rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (EUT L 210, 31.7.2006, s. 82).

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag (EUT L 207, 6.8.2010, s. 1).

(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 552/2004 av den 10 mars 2004 om driftskompatibiliteten hos det europeiska nätverket för flygledningstjänst (förordning om driftskompatibilitet) (EUT L 96, 31.3.2004, s. 26).

(19) rådets förordning (EG) nr 219/2007 av den 27 februari 2007 om bildande av ett gemensamt företag för utveckling av en ny generation av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar) (EUT L 64, 2.3.2007, s. 1).

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (EGT L 208, 5.8.2002, s. 10)

(21) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/44/EG av den 7 september 2005 om harmoniserade flodinformationstjänster (RIS) på inre vattenvägar i gemenskapen (EUT L 255, 30.9.2005, s. 152).

(22) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU av den 20 oktober 2010 om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i medlemsstaterna och om upphävande av direktiv 2002/6/EG Text av betydelse för EES (EUT L 283, 29.10.2010, s. 1).

(23) Kommissionens beslut 2006/679/EG av den 28 mars 2006 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemet Trafikstyrning och signalering i det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg (EUT L 284, 16.10.2006, s. 1).

(24) Kommissionens beslut 2006/860/EG av den 7 november 2006 om tekniska specifikationer för driftskompatibilitet avseende delsystemet Trafikstyrning och signalering i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg och om ändring av bilaga A till beslut 2006/679/EG av den 28 mars 2006 om tekniska specifikationer för driftskompatibilitet avseende delsystemet Trafikstyrning och signalering i det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg (EUT L 342, 7.12.2006, s. 1).

(25) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG av den 17 juni 2008 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom gemenskapen (EUT L 191, 18.7.2008, s. 1).

(26) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (EUT L 343, 14.12.2012, s. 32).

(27) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG av den 19 november 2008 om förvaltning av vägars säkerhet (EUT L 319, 29.11.2008, s. 59).

(28) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/54/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för säkerhet i tunnlar som ingår i det transeuropeiska vägnätet (EUT L 167, 30.4.2004, s. 39).

(29) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av den 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 124).

(30) Kommissionens beslut 2009/750/EG av den 6 oktober 2009 om definitionen av det europeiska vägsystemet för elektroniska vägtullar och tekniska uppgifter för detta (EUT L 268, 13.10.2009, s. 11).

(31) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester (EGT L 332, 28.12.2000, s. 81).

(32) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 av den 11 mars 2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002 (EUT L 97, 9.4.2008, s. 72).

(33) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättandet av det gemensamma europeiska luftrummet (ramförordning) (EUT L 96, 31.3.2004, s. 1).

(34) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 av den 10 mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska luftrummet (förordning om tillhandahållande av tjänster) (EUT L 96, 31.3.2004, s. 10).

(35) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 551/2004 av den 10 mars 2004 om organisation och användning av det gemensamma europeiska luftrummet (förordning om luftrummet) (EUT L 96, 31.3.2004, s. 20).

(36) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 680/2007 av den 20 juni 2007 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet (EUT L 162, 22.6.2007, s. 1).

BILAGA I

KARTOR ÖVER DET ÖVERGRIPANDE NÄTET OCH STOMNÄTET

Teckenförklaring

Stomnät	Övergripande nät
		Inre vattenvägar / Slutförda
		Inre vattenvägar / Ska uppgraderas
		Inre vattenvägar / Planerade
		Järnväg för konventionell trafik / Slutförd
		Järnväg för konventionell trafik / Ska uppgraderas
		Järnväg för konventionell trafik / Planerad
		Järnväg för höghastighetstrafik / Slutförd
		Ska uppgraderas till järnväg för höghastighetstrafik
		Järnväg för höghastighetstrafik / Planerad
		Väg / Slutförd
		Väg / Ska uppgraderas
		Väg / Planerad
		Hamnar, inklusive järnvägs-/vägterminaler
		Järnvägs-/vägterminaler
		Flygplatser

	Kartöversikt för EU:s medlemsstater

0.1.	Stomnät: Inre vattenvägar och hamnar EU:s medlemsstater

0.2.	Stomnät: Järnvägar (godstrafik), hamnar och järnvägs-/vägterminaler EU:s medlemsstater

0.3.	Stomnät: Järnvägar (passagerartrafik) och flygplatser EU:s medlemsstater

0.4.	Stomnät: Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser EU:s medlemsstater

1.1.	Övergripande nät och stomnät: Inre vattenvägar och hamnar

1.2.	Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler Stomnät: Järnvägar (godstrafik), hamnar och järnvägs-/vägterminaler

1.3.	Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser Stomnät: Järnvägar (passagerartrafik) och flygplatser

1.4.	Övergripande nät och stomnät: Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser

2.1.	Övergripande nät och stomnät: Inre vattenvägar och hamnar

2.2.	Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler Stomnät: Järnvägar (godstrafik), hamnar och järnvägs-/vägterminaler

2.3.	Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser Stomnät: Järnvägar (passagerartrafik) och flygplatser

2.4.	Övergripande nät och stomnät: Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser

3.1.	Övergripande nät och stomnät: Inre vattenvägar och hamnar

3.2.	Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler Stomnät: Järnvägar (godstrafik), hamnar och järnvägs-/vägterminaler

3.3.	Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser Stomnät: Järnvägar (passagerartrafik) och flygplatser

3.4.	Övergripande nät och stomnät: Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser

4.1.	Övergripande nät och stomnät: Inre vattenvägar och hamnar

4.2.	Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler Stomnät: Järnvägar (godstrafik), hamnar och järnvägs-/vägterminaler

4.3.	Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser Stomnät: Järnvägar (passagerartrafik) och flygplatser

4.4.	Övergripande nät och stomnät: Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser

5.1.	Övergripande nät och stomnät: Inre vattenvägar och hamnar

5.2.	Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler Stomnät: Järnvägar (godstrafik), hamnar och järnvägs-/vägterminaler

5.3.	Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser Stomnät: Järnvägar (passagerartrafik) och flygplatser

5.4.	Övergripande nät och stomnät: Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser

6.1.	Övergripande nät och stomnät: Inre vattenvägar och hamnar

6.2.	Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler Stomnät: Järnvägar (godstrafik), hamnar och järnvägs-/vägterminaler

6.3.	Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser Stomnät: Järnvägar (passagerartrafik) och flygplatser

6.4.	Övergripande nät och stomnät: Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser

7.1.	Övergripande nät och stomnät: Inre vattenvägar och hamnar

7.2.	Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler Stomnät: Järnvägar (godstrafik), hamnar och järnvägs-/vägterminaler

7.3.	Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser Stomnät: Järnvägar (passagerartrafik) och flygplatser

7.4.	Övergripande nät och stomnät: Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser

8.1.	Övergripande nät och stomnät: Inre vattenvägar och hamnar

8.2.	Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler Stomnät: Järnvägar (godstrafik), hamnar och järnvägs-/vägterminaler

8.3.	Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser Stomnät: Järnvägar (passagerartrafik) och flygplatser

8.4.	Övergripande nät och stomnät: Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser

9.1.	Övergripande nät och stomnät: Inre vattenvägar och hamnar

9.2.	Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler Stomnät: Järnvägar (godstrafik), hamnar och järnvägs-/vägterminaler

9.3.	Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser Stomnät: Järnvägar (passagerartrafik) och flygplatser

9.4.	Övergripande nät och stomnät: Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser

10.1.

Övergripande nät och stomnät:

Inre vattenvägar och hamnar

10.2.

Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler

Stomnät: Järnvägar (godstrafik), hamnar och järnvägs-/vägterminaler

10.3.

Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser

Stomnät: Järnvägar (passagerartrafik) och flygplatser

10.4.

Övergripande nät och stomnät:

Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser

BILAGA II

FÖRTECKNING ÖVER KNUTPUNKTER I STOMNÄTET OCH DET ÖVERGRIPANDE NÄTET

1. Urbana knutpunkter i stomnätet:

BELGIEN

Antwerpen

Bruxelles/Brussel

BULGARIEN

Sofia

TJECKIEN

Ostrava

Praha

DANMARK

Aarhus

København

TYSKLAND

Berlin

Bielefeld

Bremen

Düsseldorf

Frankfurt am Main

Hamburg

Hannover

Köln

Leipzig

Mannheim

München

Nürnberg

Stuttgart

ESTLAND

Tallinn

IRLAND

Baile Átha Cliath/Dublin

Corcaigh/Cork

GREKLAND

Athína

Heraklion

Thessaloniki

SPANIEN

Barcelona

Bilbao

Las Palmas de Gran Canaria/Santa Cruz de Tenerife

Madrid

Palma de Mallorca

Sevilla

Valencia

FRANKRIKE

Bordeaux

Lille

Lyon

Marseille

Nice

Paris

Strasbourg

Toulouse

KROATIEN

Zagreb

ITALIEN

Bologna

Cagliari

Genova

Milano

Napoli

Palermo

Roma

Torino

Venezia

CYPERN

Lefkosía

LETTLAND

Rīga

LITAUEN

Vilnius

LUXEMBURG

Luxembourg

UNGERN

Budapest

MALTA

Valletta

NEDERLÄNDERNA

Amsterdam

Rotterdam

ÖSTERRIKE

Wien

POLEN

Gdańsk

Katowice

Kraków

Łódź

Poznań

Szczecin

Warszawa

Wrocław

PORTUGAL

Lisboa

Porto

RUMÄNIEN

București

Timișoara

SLOVENIEN

Ljubljana

SLOVAKIEN

Bratislava

FINLAND

Helsinki

Turku

SVERIGE

Göteborg

Malmö

Stockholm

FÖRENADE KUNGARIKET

Birmingham

Bristol

Edinburgh

Glasgow

Leeds

London

Manchester

Portsmouth

Sheffield

2. Flygplatser, kusthamnar, inlandshamnar och järnvägs-/vägterminaler i stomnätet och det övergripande nätet

Flygplatser markerade med * är de huvudflygplatser som omfattas av skyldigheten i artikel 41.3

MS	KNUTPUNKTSNAMN	FLYGPLATS	KUSTHAMN	INLANDSHAMN	JÄRNVÄGS-/VÄGTERMINAL
BE	Aalst			Övergr.
	Albertkanaal			Stom
	Antwerpen		Stom	Stom	Stom
	Athus				Övergr.
	Avelgem			Övergr.
	Bruxelles/Brussel	Stom (National/Nationaal)*		Stom
	Charleroi	Övergr		Övergr. (Can.Charleroi.-Bruxelles.), Övergr. (Sambre)
	Clabecq			Övergr
	Gent		Stom	Stom
	Grimbergen				Övergr
	Kortrijk			Stom (Bossuit)
	Liège	Stom		Stom (Can.Albert) Stom (Meuse)
	Mons			Övergr. (Centre/Borinage)
	Namur			Stom (Meuse), Övergr. (Sambre)
	Oostende, Zeebrugge	Övergr. (Oostende)	Stom (Oostende) Stom (Zeebrugge)
	Roeselare			Övergr.
	Tournai			Övergr. (Escaut)
	Willebroek			Övergr.
BG	Burgas	Övergr.	Stom
	Dragoman				Övergr
	Gorna Orjahovitsa	Övergr.			Stom
	Lom			Övergr
	Orjahovo			Övergr
	Plovdiv	Övergr.			Stom
	Ruse			Stom.	Stom
	Silistra			Övergr
	Sofia	Stom			Stom
	Svilengrad				Övergr
	Svishtov			Övergr
	Varna	Övergr.	Övergr.
	Vidin			Stom
CZ	Brno	Övergr.			Övergr.
	Děčín			Stom	Stom
	Lovosice			Övergr.	Övergr.
	Mělník			Stom	Stom
	Ostrava	Stom			Stom
	Pardubice			Stom	Stom
	Plzeň				Stom
	Praha	Stom (Václav Havel)*		Stom (Praha Holešovice) Övergr. (Libeň) Övergr. (Radotín) Övergr. (Smíchov)	Stom (Praha Uhříněves)
	Přerov				Stom
	Ústí nad Labem			Övergr.	Övergr.
DK	Aalborg	Övergr.	Övergr.
	Aarhus		Stom		Stom
	Billund	Övergr.
	Branden		Övergr.
	Ebeltoft		Övergr.
	Esbjerg		Övergr.
	Fredericia		Övergr.
	Frederikshavn		Övergr.
	Fur		Övergr.
	Gedser		Övergr.
	Helsingør		Övergr.
	Hirtshals		Övergr.
	Høje-Taastrup				Övergr.
	Kalundborg		Övergr.
	København	Stom (Kastrup)*	Stom		Stom
	Køge		Övergr.		Övergr.
	Nordby (Fanø)		Övergr.
	Odense		Övergr.
	Padborg				Övergr.
	Rødby		Övergr.
	Rønne	Övergr.	Övergr.
	Sjællands Odde Ferry Port		Övergr.
	Spodsbjerg		Övergr.
	Tårs (Nakskov)		Övergr.
	Taulov				Stom
	Vejle		Övergr.
DE	Andernach			Övergr.	Övergr.
	Aschaffenburg			Övergr.	Övergr.
	Bendorf			Bensersiel
	Övergr.		Övergr.
	Bergkamen			Övergr.
	Berlin	Stom (Berlin-Brandenburg Intl.)*		Stom	Stom (Großbeeren)
	Bonn
	Bottrop
	Brake		Övergr.	Övergr.
	Brandenburg			Övergr.
	Braunschweig			Övergr.
	Breisach			Övergr.
	Bremen, Bremerhaven	Stom (Bremen)	Stom (Bremen) Stom (Bremerhaven)	Stom (Bremen) Stom (Bremerhaven)	Stom (Bremen)
	Brunsbüttel		Övergr.	Övergr.
	Bülstringen			Övergr.
	Cuxhaven		Övergr.		Övergr.
	Dormagen			Övergr.
	Dörpen			Övergr.	Övergr.
	Dortmund	Övergr.		Stom	Stom
	Dresden	Övergr.			Övergr.
	Duisburg			Stom Övergr. (Homberg)	Stom
	Düsseldorf	Stom*		Stom (Neuss)
	Emden		Övergr.	Övergr.
	Emmelsum/Wesel			Övergr.
	Emmerich			Övergr.	Övergr.
	Erfurt	Övergr.
	Essen			Övergr.
	Estorf			Övergr.
	Flörsheim			Övergr.
	Frankfurt am Main	Stom*		Stom	Stom
	Gelsenkirchen			Övergr.
	Germersheim			Övergr.	Övergr.
	Gernsheim			Övergr.
	Großkrotzenburg			Övergr.
	Hahn	Övergr.
	Haldensleben			Övergr.	Övergr.
	Haltern am See			Övergr.
	Hamburg	Stom*	Stom	Stom	Stom
	Hamm			Stom.	Övergr. (Bönen)
	Hanau			Övergr.
	Hannover	Stom		Stom	Stom
	Heilbronn			Övergr.
	Helgoland		Övergr.
	Heringsdorf	Övergr.
	Herne			Övergr.	Övergr. (Herne-Wanne)
	Hof, Plauen	Övergr.
	Honau			Övergr.
	Ibbenbüren			Övergr.
	Karlsruhe	Övergr. (Karlsruhe. Baden-Baden)		Stom	Stom
	Kassel				Övergr.
	Kehl			Övergr.
	Kelheim			Övergr.
	Kelsterbach			Övergr.
	Kiel		Övergr.
	Koblenz			Stom	Stom
	Köln	Stom (Köln-Bonn)*		Stom	Stom
	Köln -Neuessen			Övergr.
	Krefeld-Uerdingen			Övergr.
	Langeoog		Stom
	Övergr.	Leipzig, Halle			Stom (Schkopau)
	Lengfurt-Wetterau			Övergr.
	Leverkusen			Övergr.	Övergr.
	Lingen			Övergr.
	Lübeck		Stom	Stom	Stom
Lünen			Övergr.
Magdeburg			Stom	Stom
Mainz			Stom	Stom
Mannheim, Ludwigshafen			Stom Övergr. (Ludwigshafen Mundenheim)	Stom
Marl			Övergr.
Mehrum			Övergr.
Memmingen	Övergr.			Övergr.
Minden			Övergr.	Övergr.
München	Stom*			Stom (Riem)
Münster	Övergr. (Münster/Osnabrück)		Övergr.
Norddeich		Övergr.
Nordenham		Övergr.	Övergr.
Norderney		Övergr.
Nürnberg	Stom		Stom	Stom
Oldenburg			Övergr.
Orsoy			Övergr.
Osnabrück			Övergr.
Otterstadt			Övergr.
Paderborn	Övergr. (Paderborn. Lippstadt)
Plochingen			Övergr.
Puttgarden		Övergr.
Rees			Övergr.
Regensburg			Stom
Rheinberg			Övergr.
Rostock	Övergr.	Stom		Stom
Saarlouis-Dillingen			Övergr.
Sassnitz		Övergr.
Schwarzheide				Övergr.
Singen				Övergr.
Speyer			Övergr.
Spyck			Övergr.
Stade-Bützfleth/Brunshausen		Övergr.	Övergr.	Övergr.
Stollhofen			Övergr.
Stolzenau			Övergr.
Straubing-Sand			Övergr.
Stürzelberg			Övergr.
Stuttgart	Stom*		Stom	Stom (Kornwestheim)
Trier			Övergr.
Ulm				Övergr. (Dornstadt)
Vahldorf			Övergr.
Weeze	Övergr.
Wesel			Övergr.
Wesseling			Övergr.
Westerland-Sylt	Övergr.
Wiesbaden			Övergr.
Wilhelmshaven		Stom
Wismar		Övergr.
Worms			Övergr.	Övergr.
Wörth am Rhein			Övergr.	Övergr.
EE	Heltermaa		Övergr.
	Kärdla	Övergr.
	Koidula				Övergr.
	Kuivastu		Övergr.
	Kuressaare	Övergr.
	Pärnu	Övergr.	Övergr.
	Paldiski South Harbor		Övergr.
	Rohuküla		Övergr.
	Sillamäe		Övergr.
	Tallinn	Stom	Stom (Old City Harbour, Muuga Harbour, Paljassaare Harbour)
	Tartu	Övergr.
	Virtsu		Övergr.
IE	Carraig Fhiáin/Carrickfin	Övergr. (Dún na nGall Donegal)
	Corcaigh/Cork	Stom	Stom
	Baile Átha Cliath/Dublin	Stom*	Stom (G.D.A. port cluster)
	Inis Mór/Inishmore	Övergr.
	Ciarraí/Kerry - An Fearann Fuar/Farranfore	Övergr.
	An Cnoc/Knock	Övergr. (Cúige Chonnacht/Connaught)
	Luimneach/Limerick	Övergr. (Sionainn/Shannon)	Stom (Sionainn/Shannon-Foynes/Faing)
	Ros Láir/Rosslare		Övergr. (Europort)
	Port Láirge/Waterford	Övergr.	Övergr.
EL	Alexandroupolis	Övergr.			Övergr.
	Araxos	Övergr.
	Astipalaia	Övergr.
	Athína	Stom*	Stom (Piraeus)		Stom (Piraeus/Thriasso Pedio)
	Chalkida		Övergr.
	Chania	Övergr.	Övergr. (Souda)
	Chios	Övergr.	Övergr.
	Elefsina		Övergr.
	Heraklion	Stom	Stom
	Igoumenitsa		Stom
	Ikaria	Övergr.
	Ioannina	Övergr.
	Kalamata	Övergr.	Övergr.
	Kalymnos	Övergr.
	Karpathos	Övergr.
	Kassos	Övergr.
	Kastelorizo	Övergr.
	Kastoria	Övergr.
	Katakolo		Övergr.
	Kavala	Övergr.	Övergr.
	Kefalonia	Övergr.
	Kerkyra	Övergr.	Övergr.
	Kithira	Övergr.
	Kos	Övergr.
	Kozani				Övergr.
	Kyllini		Övergr.
	Lamia				Övergr.
	Lavrio (Sounio)		Övergr.
	Leros	Övergr.
	Limnos	Övergr.
	Milos	Övergr.
	Mykonos	Övergr.	Övergr.
	Mytilini	Övergr.	Övergr.
	Naxos	Övergr.	Övergr.
	Nea Anchialos	Övergr.
	Paros	Övergr.	Övergr.
	Patras		Stom		Stom
	Preveza	Övergr.
	Rafina		Övergr.
	Rodos	Övergr.	Övergr.
	Samos	Övergr.
	Santorini	Övergr.	Övergr.
	Sitia	Övergr.
	Skiathos	Övergr.	Övergr.
	Skiros	Övergr.
	Syros	Övergr.	Övergr.
	Thessaloniki	Stom (Makedonia)	Stom		Stom
	Volos		Övergr.
	Zakinthos	Övergr.
ES	A Coruña	Övergr.	Stom
	Alcázar de San Juán				Stom
	Algeciras		Stom (Bahía de Algeciras)
	Alicante	Stom	Övergr.
	Almería	Övergr.	Övergr.
	Antequera (Bobadilla)				Stom
	Arrecife	Övergr. (Lanzarote)	Övergr.
	Arrubal (Logroño)				Övergr.
	Avilés	Övergr. (Asturias)	Övergr.
	Badajoz	Övergr.			Övergr.
	Barcelona	Stom*	Stom		Stom
	Bilbao	Stom	Stom		Stom
	Burgos	Övergr.
	Cádiz		Övergr. (Bahía de Cádiz)
	Cala Sabina (Formentera)		Övergr.
	Carboneras		Övergr.
	Cartagena		Stom
	Castellón		Övergr.
	Ceuta		Övergr.
	Córdoba				Stom
	El Hierro	Övergr.	Övergr. (La Estaca)
	El Penedés (El Vendrell)				Övergr.
	Ferrol		Övergr.
	Figueras				Övergr. (El Far d'Emporda)
	Fuerteventura	Övergr.	Övergr. (Puerto Rosario)
	Gijón		Stom
	Girona	Övergr.
	Granada	Övergr.
	Huelva		Stom
	Huesca				Övergr. (PLHUS)
	Ibiza	Övergr.	Övergr. (Eivissa)
	Jerez	Övergr.
	La Palma	Övergr.	Compr (Santa Cruz de La Palma)
	Las Palmas	Stom	Stom
	León	Övergr.			Stom
	Linares				Övergr.
	Madrid
	Mahón (Menorca)	Stom (Barajas)*			Stom (Norte y Sur)
	Málaga	Övergr.	Övergr.
	Melilla	Stom	Övergr.
	Monforte de Lemos (Ourense)	Övergr.	Övergr.
	Motril				Övergr.
	Murcia		Övergr.
	Palma de Mallorca	Övergr. (San Javier)			Stom (ZAL)
	Pamplona	Stom*	Stom
	Pasajes	Övergr.			Övergr. (Noain)
	Reus		Övergr.
	Sagunto	Övergr.
	Salamanca		Övergr.		San Cibrao
	San Cibrao	Övergr.			Övergr.
	San Sebastián	Övergr.			Övergr. (Lezo)
	San Sebastián de la Gomera	Övergr.	Övergr.
	Santander	Övergr.	Övergr.		Övergr. (Torrelavega)
	Santiago de Compostela	Övergr.
	Sevilla	Stom	Stom	Stom
	Tarragona		Stom
	Tenerife	Övergr. (Norte: Los Rodeos) Stom (Sur: Reina Sofía)	Stom (Santa Cruz)
	Toledo				Övergr.
	Tudela				Övergr.
	Valencia	Stom	Stom
	Valladolid	Övergr.			Stom
	Vigo	Övergr.	Övergr.
	Vitoria	Övergr.
	Zaragoza	Övergr.			Stom
FR	Aiton-Bourgneuf				Övergr.
	Ajaccio	Övergr.	Övergr.
	Avignon				Stom
	Bastia	Övergr.	Övergr.
	Bayonne		Övergr.
	Beauvais	Övergr.
	Biarritz	Övergr.
	Bordeaux	Stom (Merignac)	Stom		Stom
	Boulogne		Övergr.
	Brest	Övergr.	Övergr.
	Caen	Övergr.	Övergr.
	Calais		Stom		Stom (Eurotunnel)
	Cayenne	Övergr.	Övergr.
	Chalon-sur-Saône			Stom
	Chalons-sur-Marne	Övergr. (Paris-Vatry)
	Cherbourg		Övergr.
	Clermont-Ferrand	Övergr.			Övergr.
	Dieppe		Övergr.
	Dijon				Stom
	Dunkerque		Stom	Stom	Stom
	Fort de France	Övergr.	Övergr.
	Guadeloupe		Övergr.
	La Rochelle	Övergr.	Övergr.
	Le Boulou				Övergr.
	Le Havre		Stom	Stom	Stom
	Lille	Stom (Lesquin)		Stom	Stom (Dourges)
	Limoges	Övergr.
	Lorient		Övergr.
	Lyon	Stom (St.Exupéry)*		Stom	Stom
	Marquion (Cambrai)			Övergr.
	Marseille	Stom (Provence)	Stom (Marseille) Stom (Fos-sur-Mer)	Stom (Fos-sur-Mer)	Stom (Miramas)
	Mayotte	Övergr.
	Metz			Stom
	Montpellier	Övergr.
	Mulhouse	Övergr. (Mulhouse-Bale)		Stom (Ottmarsheim)
	Nancy			Övergr.
	Nantes Saint-Nazaire	Övergr. (Nantes Atlantique)	Nesle
	Stom			Övergr.
	Nice	Stom (Côte d'Azur)*	Övergr
	Nogent-sur-Seine			Övergr.
	Noyon			Övergr.
	Orléans				Övergr.
	Paris	Stom (Charles de Gaulle)* Stom (Orly)*		Stom	Stom
	Perpignan				Övergr.
	Point-à-Pitre	Övergr.
	Péronne			Övergr.
	Port Réunion		Övergr.
	Rennes				Övergr.
	Roscoff		Övergr.
	Rouen		Stom	Stom
	Sète		Övergr.	Övergr.
	Saint-Denis-Gillot	Övergr.
	Saint-Malo		Övergr.
	Strasbourg	Övergr. (Strasbourg. Entzheim)		Stom	Stom
	Thionville			Övergr.
	Toulon		Övergr.
	Toulouse	Stom (Blagnac)			Stom
	Valenciennes			Övergr.
	Villefranche-sur-Saône			Övergr.
HR	Dubrovnik	Övergr.	Övergr.
	Osijek	Övergr.		Övergr.
	Ploče		Övergr.
	Pula	Övergr.	Övergr.
	Rijeka	Övergr.	Stom
	Šibenik		Övergr.
	Sisak			Övergr.
	Slavonski Brod			Stom
	Split	Övergr.	Övergr.
	Vukovar			Stom
	Zadar	Övergr.	Övergr.
	Zagreb	Stom			Stom
IT	Alghero	Övergr.
	Ancona	Övergr.	Stom		Stom (Iesi)
	Augusta		Stom
	Bari	Övergr.	Stom		Stom
	Bologna	Stom			Stom
	Bolzano	Övergr.
	Brescia	Övergr.			Övergr.
	Brindisi	Övergr.	Övergr.
	Cagliari	Stom	Stom (Porto.Foxi, Cagliari)
	Carloforte		Övergr.
	Catania	Övergr. (Fontanarossa, Comiso emergency runway)			Övergr.
	Cervignano				Stom
	Chioggia		Övergr.	Övergr.
	Civitavecchia		Övergr.
	Cremona			Stom
	Firenze	Övergr.			Stom (Prato)
	Foggia	Övergr.
	Forlì	Övergr.
	Fiumicino		Övergr.
	Gaeta		Övergr.
	Gallarate				Övergr.
	Gela		Övergr.
	Genova	Stom	Stom		Stom (Vado)
	Gioia Tauro		Stom
	Golfo Aranci		Övergr.
	La Maddalena		Övergr.
	La Spezia		Stom
	Lamezia Terme	Övergr.
	Lampedusa	Övergr.
	Livorno		Stom		Stom (Guasticce Collesalvetti)
	Mantova			Stom	Övergr.
	Marina di Carrara		Övergr.
	Messina		Övergr.
	Milano	Stom (Linate)* Stom (Malpensa)* Stom (Bergamo Orio al Serio)		Övergr.	Stom (Milano SmiStomento)
	Milazzo		Övergr.
	Monfalcone		Övergr.	Mortara
	Övergr.				Napoli
	Stom (Capodichino)	Stom	Övergr.		Stom (Nola) Stom (Marcianise-Maddaloni)
	Novara				Stom
	Olbia	Övergr.	Övergr.
	Orte				Övergr.
	Padova				Stom
	Palau		Övergr.
	Palermo	Stom	Stom (Palermo, Termini Imerese terminal)
	Pantelleria	Övergr.
	Parma				Övergr. (Bianconese di Fontevivo)
	Pescara	Övergr.			Övergr. (Manoppello)
	Piacenza				Övergr.
	Piombino		Övergr.
	Pisa	Övergr.
	Porto Levante		Övergr.	Övergr.
	Porto Nogaro			Övergr.
	Porto Torres		Övergr.
	Portoferraio		Övergr.
	Portovesme		Övergr.
	Ravenna		Stom	Stom
	Reggio Calabria	Övergr.	Övergr.
	Rivalta Scrivia				Övergr.
	Roma	Stom (Fiumicino)* Övergr. (Ciampino)			Stom (Pomezia)
	Rovigo			Övergr.	Övergr.
	Salerno		Övergr.
	Savona - Vado		Övergr.
	Siracusa		Övergr.
	Taranto		Stom
Torino	Stom
Trapani	Övergr.	Övergr.
Trento				Stom (Orbassano)
Treviso	Övergr.
Trieste	Övergr.	Stom	Stom
Övergr.	Venezia	Stom	Stom
Stom	Verona			Övergr.
CY	Larnaka	Stom	Övergr.
	Lefkosia
	Lemesos		Stom
	Pafos	Övergr.
LV	Daugavpils	Övergr.
	Liepāja	Övergr.	Övergr.
	Rīga	Stom (International)*	Stom
	Ventspils	Övergr.	Stom
LT	Kaunas	Övergr.			Stom
	Klaipėda		Stom		Stom
	Palanga	Övergr.
	Vilnius	Stom			Stom
LU	Luxembourg	Stom		Stom (Mertert)	Stom (Bettembourg)
HU	Baja			Övergr.
	Budapest	Stom (Liszt Ferenc)*		Stom (Csepel)	Stom (Soroksár)
	Debrecen	Övergr.
	Dunaújváros			Övergr.
	Győr			Övergr. (Győr-Gönyű)
	Komárom			Stom
	Miskolc				Övergr.
	Mohács			Övergr.
	Paks			Övergr.
	Sármellék	Övergr.
	Sopron				Övergr.
	Szeged			Övergr.
	Székesfehérvár				Övergr.
	Záhony				Övergr.
MT	Cirkewwa		Övergr.
	Marsaxlokk		Stom
	Mgarr		Övergr.
	Valletta	Stom (Malta - Luqa)	Stom
NL	Alblasserdam			Övergr.
	Almelo			Stom
	Almere			Övergr.
	Alphen aan den Rijn			Övergr.
	Amsterdam	Stom (Schiphol)*	Stom	Stom	Stom
	Arnhem			Övergr.
	Bergen op Zoom			Stom
	Beverwijk		Övergr.
	Born			Övergr.
	Cuijk			Övergr.
	Delfzijl/Eemshaven		Övergr.
	Den Bosch			Övergr.
	Den Helder		Övergr.
	Deventer			Stom
	Dordrecht		Övergr.	Övergr.
	Eemshaven		Övergr.	Övergr.
	Eindhoven	Övergr.
	Enschede	Övergr.		Övergr.
	Geertruidenberg			Övergr.
	Gennep			Övergr.
	Gorinchem			Övergr.
	Gouda			Övergr.
	Grave			Övergr.
	Groningen	Övergr.		Övergr.
	Harlingen		Övergr.
	Hengelo			Stom
	Kampen			Övergr.
	Lelystad			Övergr.
	Lemsterland			Övergr.
	Lochem			Övergr.
	Maasbracht			Övergr.
	Maasdriel			Övergr.
	Maassluis			Övergr.
	Maastricht	Övergr. (Maastricht - Aachen)		Övergr.
	Meppel			Övergr.
	Moerdijk		Stom	Stom
	Nijmegen			Stom
	Oosterhout			Övergr.
	Oss			Övergr.
	Reimerswaal			Övergr.
	Ridderkerk			Övergr.
	Roermond			Övergr.
	Rotterdam	Stom	Stom	Stom	Stom
	Sneek			Övergr.
	Stein			Övergr.
	Terneuzen, Vlissingen		Stom (Terneuzen) Stom (Vlissingen)	Stom (Terneuzen) Stom (Vlissingen)
	Tiel			Övergr
	Tilburg			Övergr.
	Utrecht			Stom.
	Veghel			Övergr.
	Velsen/IJmuiden		Övergr.
	Venlo			Övergr.	Övergr. (Trade Port Noord Limburg)
	Vlaardingen		Övergr.
	Wageningen			Övergr.
	Wanssum			Övergr.
	Zaandam			Övergr.
	Zaltbommel			Övergr.
	Zevenaar			Övergr.
	Zuidhorn			Övergr.
	Zwijndrecht			Övergr.
	Zwolle			Övergr.
AT	Graz	Övergr.			Stom (Werndorf)
	Innsbruck	Övergr.
	Klagenfurt - Villach	Övergr. (Klagenfurt)			Övergr. (Villach-Fürnitz)
	Krems			Övergr.
	Linz - Wels	Övergr. (Linz)		Stom (Enns), Övergr. (Linz)	Stom (Wels)
	Salzburg	Övergr.			Övergr.
	Wien	Stom (Schwechat)*		Stom	Stom
	Wolfurt				Övergr.
	Wörgl				Övergr.
PL	Białystok				Övergr.
	Braniewo				Övergr.
	Bydgoszcz	Övergr.			Övergr.
	Dorohusk / Okopy				Övergr.
	Ełk				Övergr.
	Gdańsk, Gdynia	Stom (Gdańsk)	Stom (Gdánsk) Stom (Gdynia)		Stom
	Katowice	Stom (Pyrzowice)			Stom (Slawków) Övergr. (Gliwice / Pyrzowice)
	Kraków	Stom			Stom
	Łódź	Stom			Stom (Łódź / Stryków)
	Małaszewicze / Terespol				Övergr.
	Medyka // Żurawica				Övergr.
	Police			Övergr.
	Poznań	Stom			Stom
	Rzepin				Övergr.
	Rzeszów	Övergr.
	Szczecin, Świnoujście	Stom (Szczecin)	Stom (Szczecin) Stom (Świnoujście)	Stom (Szczecin) Stom (Świnoujście)	Stom (Szczecin) Stom (Świnoujście)
	Warszawa	Stom*			Stom
	Wrocław	Stom			Stom
PT	Abrantes / Entroncamento				Övergr.
	Aveiro		Övergr.
	Bragança	Övergr.
	Caniçal		Övergr.
	Corvo	Övergr.
	Elvas				Övergr.
	Faro	Övergr.			Övergr. (Loulé)
	Flores	Övergr.
	Funchal	Övergr.	Övergr.
	Horta	Övergr.	Övergr.
	Lajes das Flores		Övergr.
	Lajes (Terceira)	Övergr.
	Lisboa	Stom*	Stom
	Pico	Övergr.
	Ponta Delgada	Övergr.	Övergr.
	Portimão		Övergr.
	Porto	Stom (Sa Carneiro)	Stom (Leixões)	Stom
	Poceirão				Stom
	Porto Santo	Övergr.	Övergr.
	Praia da Vitória		Övergr.
	Santa Maria	Övergr.
	São Jorge	Övergr.
	Setúbal		Övergr.
	Sines		Stom		Stom (Grândola)
	Vila Real	Övergr.
RO	Bacău	Övergr.
	Baia Mare	Övergr.
	Brăila		Övergr.	Övergr.
	Brașov				Övergr.
	București	Stom (Henri Coandă)		Övergr. (1 Decembrie) Övergr. (Glina)	Stom
	Calafat			Stom
	Călărași			Övergr.
	Cernavodă			Stom
	Cluj-Napoca	Övergr.			Övergr.
	Constanța	Övergr.	Stom	Stom
	Craiova	Övergr.			Stom
	Drobeta Turnu Severin			Stom
	Galați		Stom	Stom
	Giurgiu			Stom
	Iași	Övergr.
	Medgidia			Övergr.
	Moldova Veche			Övergr.
	Oltenița			Övergr.
	Oradea	Övergr.
	Sibiu	Övergr.
	Suceava	Övergr.			Övergr.
	Sulina		Övergr.	Övergr.
	Timișoara	Stom			Stom
	Tulcea	Övergr.	Övergr.	Övergr.
	Turda				Övergr.
SI	Koper		Stom
	Ljubljana	Stom			Stom
	Maribor	Övergr.			Övergr.
	Portorož	Övergr.
SK	Bratislava	Stom		Stom	Stom
	Komárno			Stom
	Košice	Övergr.			Övergr.
	Leopoldov-Šulekovo				Övergr.
	Poprad Tatry	Övergr.
	Žilina				Stom
FI	Eckerö		Övergr.
	Enontekiö	Övergr.
	Hanko		Övergr.
	Helsinki	Stom (Vantaa)*	Stom
	Ivalo	Övergr.
	Joensuu	Övergr.
	Jyväskylä	Övergr.
	Kajaani	Övergr.
	Kaskinen		Övergr.
	Kemi	Övergr. (Kemi-Tornio)	Övergr.
	Kilpilahti (Sköldvik)		Övergr.
	Kittilä	Övergr.
	Kokkola		Övergr.
	Kotka-Hamina		Stom (Hamina) Stom (Kotka)
	Kouvola				Stom
	Kruunupyy	Övergr.
	Kuopio	Övergr.
	Kuusamo	Övergr.
	Lappeenranta	Övergr.
	Maarianhamina	Övergr.	Övergr.
	Oulu	Övergr.	Övergr.
	Pietarsaari		Övergr.
	Pori	Övergr.	Övergr.
	Rauma		Övergr.
	Rautaruukki/Raahe		Övergr.
	Rovaniemi	Övergr.
	Savonlinna	Övergr.
	Tampere	Övergr.			Övergr.
	Turku-Naantali	Stom (Turku)	Stom (Turku) Stom (Naantali)
	Vaasa	Övergr.
SE	Ängelholm	Övergr.
	Älmhult				Övergr.
	Arvidsjaur	Övergr.
	Gällivare	Övergr.
	Gävle		Övergr.
	Göteborg	Stom (Landvetter)	Stom	Stom	Stom
	Grisslehamn		Övergr.
	Hagfors	Övergr.
	Halmstad		Övergr.
	Helsingborg		Övergr.
	Hemavan	Övergr.
	Jönköping	Övergr.			Övergr.
	Kalmar	Övergr.
	Kapellskär		Övergr.
	Karlshamn		Övergr.
	Karlskrona		Övergr.
	Kiruna	Övergr.
	Köping		Övergr.	Övergr.
	Luleå	Övergr.	Stom
	Lycksele	Övergr.
	Malmö	Stom (Sturup)	Stom		Stom
	Mora	Övergr.
	Norrköping		Övergr.
	Nyköping	Övergr. (Stockholm Skavsta)
	Oskarshamn		Övergr.
	Örebro	Övergr.			Stom (Hallsberg)
	Östersund	Övergr.
	Oxelösund		Övergr.
	Pajala	Övergr.
	Ronneby	Övergr.
	Skellefteå	Övergr.
	Stenungsund		Övergr.
	Stockholm	Stom (Arlanda)* Övergr. (Bromma)	Stom (Stockholm) Övergr. (Nynäshamn)	Stom	Stom
	Strömstad		Övergr.
	Sundsvall	Övergr.	Övergr.
	Sveg	Övergr.
	Trelleborg		Stom		Stom
	Umeå	Övergr.	Övergr.
	Rosersberg				Övergr.
	Varberg		Övergr.
	Västerås		Övergr.	Övergr.
	Vilhelmina	Övergr.
	Visby	Övergr.	Övergr.
	Ystad		Övergr.
UK	Aberdeen	Övergr.	Övergr.
	Barra	Övergr.
	Belfast	Övergr. (City) Övergr. (International)	Stom
	Benbecula	Övergr.
	Birmingham	Stom*			Stom
	Bournemouth	Övergr.
	Bristol	Stom	Stom
	Loch Ryan Ports		Övergr.
	Campbeltown	Övergr.
	Cardiff-Newport	Övergr.	Stom (Cardiff) Stom (Newport)
	Corby				Övergr. (Eurohub)
	Cromarty Firth		Övergr.
	Daventry				Övergr. (Intl. Rail Freight Terminal)
	Dover/Folkestone		Stom
	Durham	Övergr.
	Edinburgh	Stom*	Stom (Forth, Grangemouth, Rosyth and Leith)
	Exeter	Övergr.
	Felixstowe-Harwich		Stom (Felixstowe) Stom (Harwich)
	Fishguard		Övergr.
	Glasgow	Stom*	Stom (Clydeport, King George V dock, Hunterston and Greenock)		Stom (Mossend/ Coatbridge)
	Glensanda		Övergr.
	Goole		Övergr.
	Grimsby/Immingham		Stom (Grimsby and Immingham)
	Heysham		Övergr.
	Holyhead		Övergr.
	Hull		Övergr.
	Inverness	Övergr.
	Ipswich		Övergr.
	Islay	Övergr.
	Kirkwall	Övergr.
	Larne		Övergr.
	Leeds	Stom (Leeds/ Bradford)			Stom (Leeds/ Wakefield RRT)
	Liverpool	Övergr.	Stom		Stom
	London	Stom (City) Stom (Gatwick)* Stom (Heathrow)* Stom (Luton)* Stom (Stansted)*	Stom (London, London Gateway, Tilbury)
	Londonderry	Övergr.	Övergr.
	Manchester	Stom*	Övergr. (Manchester and Port Salford)
	Medway		Övergr. (Thamesport, Sheerness)
	Milford Haven		Stom
	Newcastle	Övergr.
	Newquay	Övergr.
	Norwich	Övergr.
	Nottingham	Stom (East Midlands)
	Orkney		Övergr.
	Plymouth		Övergr.
	Poole		Övergr.
	Port Salford		Övergr.
	Port Talbot		Övergr.
	Prestwick	Övergr.
	Ramsgate	Övergr. (Kent International)	Övergr.
	River Hull and Humber		Övergr.
	Scilly Isles	Övergr.
	Scrabster		Övergr.
	Selby				Övergr.
	Sheffield	Övergr. (Doncaster - Sheffield)			Stom (Doncaster RRT)
	Shetland Islands	Övergr.	Övergr. (Sullom Voe)
	Southampton, Portsmouth	Övergr. (Southampton)	Stom (Southampton) Övergr. (Portsmouth)
	Stornoway	Övergr.	Övergr.
	Sumburgh	Övergr.
	Teesport		Stom
	Tiree	Övergr.
	Tyne		Övergr.
	Ullapool		Övergr.
	Warrenpoint		Övergr.
	Wick	Övergr.

3. Stomnätsgränsövergångsställen till grannländer:

EU-medlemsstat	Grannland	Gränsövergångar (väg)	Gränsövergångar (järnväg)
FINLAND	RYSSLAND	Vaalimaa	Vainikkala
ESTLAND	RYSSLAND	Luhamaa	Koidula
LETTLAND	RYSSLAND	Terehova	Zilupe
LETTLAND	VITRYSSLAND	Pāternieki	Indra
LITAUEN	RYSSLAND	Kybartai	Kybartai
LITAUEN	VITRYSSLAND	Medininkai	Kena
POLEN	RYSSLAND	Grzechotki	Braniewo
	VITRYSSLAND	Kukuryki	Terespol
	UKRAINA	Korczowa	Przemyśl
SLOVAKIEN	UKRAINA	Vyšné Nemecké	Čierna nad Tisou
UNGERN	UKRAINA	Beregsurány	Záhony
UNGERN	SERBIEN	Röszke	Kelebia
KROATIEN	SERBIEN	Lipovac	Tovarnik
	BOSNIEN OCH HERCEGOVINA	Svilaj	Slavonski Šamac
	MONTENEGRO	Karasovići	/
RUMÄNIEN	UKRAINA	Siret	Vicșani
	MOLDAVIEN	Ungheni	Cristești Jijia
	SERBIEN	Stamora Moravița	Stamora Moravița
BULGARIEN	SERBIEN	Kalotina	Kalotina
	F.D. JUGOSLAVISKA REP. MAKEDONIEN	Gueshevo	Gueshevo
	TURKIET	Svilengrad	Svilengrad
GREKLAND	ALBANIEN	Kakavia	Krystallopigi
	F.D. JUGOSLAVISKA REP. MAKEDONIEN	Evzoni	Idomeni
	TURKIET	Kipi	Pythion

BILAGA III

VÄGLEDANDE KARTOR ÖVER DET TRANSEUROPEISKA TRANSPORTNÄTET UTVIDGADE TILL VISSA TREDJELÄNDER

	Kartöversikt för grannländer

11.1.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät och stomnät: Inre vattenvägar och hamnar

Kongeriket Norge / Kongeriket Noreg - Lýðveldið Ísland

11.2.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler

Stomnät: Järnvägar (godstrafik), hamnar och järnvägs-/vägterminaler

Kongeriket Norge / Kongeriket Noreg - Lýðveldið Ísland

11.3.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser

Stomnät: Järnvägar (passagerartrafik) och flygplatser

Kongeriket Norge / Kongeriket Noreg - Lýðveldið Ísland

11.4.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät och stomnät:

Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaleroch flygplatser

Kongeriket Norge / Kongeriket Noreg - Lýðveldið Ísland

12.1.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät och stomnät: Inre vattenvägar och hamnar

Schweiz / Suisse / Svizzera / Svizra - Liechtenstein

12.2.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler

Stomnät: Järnvägar (godstrafik), hamnar och järnvägs-/vägterminaler

Schweiz / Suisse / Svizzera / Svizra - Liechtenstein

12.3.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser

Stomnät: Järnvägar (passagerartrafik) och flygplatser

Schweiz / Suisse / Svizzera / Svizra - Liechtenstein

12.4.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät och stomnät:

Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser

Schweiz / Suisse / Svizzera / Svizra - Liechtenstein

13.1.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät: Inre vattenvägar och hamnar

Västra Balkanregionen

13.2.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler

Västra balkanregionen

13.3.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser

Västra Balkanregionen

13.4.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät: Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser

Västra Balkanregionen

14.1.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät: Inre vattenvägar och hamnar

Türkiye

14.2.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät: Järnvägar, hamnar och järnvägs-/vägterminaler

Türkiye

14.3.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät: Järnvägar och flygplatser

Türkiye

14.4.

Vägledande utvidgning till grannländer

Övergripande nät: Vägar, hamnar, järnvägs-/vägterminaler och flygplatser

Türkiye

Uttalanden från kommissionen

1.	”Kommissionen påminner om att beslutet att lägga fram projekt för finansiering inom ramen för FSE är medlemsstaternas befogenhet. Denna befogenhet påverkas inte på något sätt av de vägledande procentsatserna för de specifika transportmål som anges i del IV i bilagan.”

”Kommissionen beklagar djupt införandet av artikel 18 enligt vilken det granskningsförfarande införs som avses i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 för beviljande av unionens finansiella stöd till utvalda projekt eller delar av projekt efter varje ansökningsomgång på grundval av de fleråriga eller årliga arbetsprogram som avses i artikel 17 i förordningen om Fonden för ett sammanlänkat Europa. Kommissionen påminner om att den inte föreslog detta förfarande i någon av rättsakterna avseende de fleråriga budgetramarna inom olika sektorer, vilket syftade till att förenkla programmen avseende de fleråriga budgetramarna till förmån för mottagarna av EU-medel. Ett godkännande av bidragsbeslut utan kommittékontroll skulle påskynda förfarandet och minska handläggningstiden för beviljandet av stöd för de projektansvariga och undvika onödig byråkrati och onödiga kostnader. Kommissionen påminner dessutom om att bidragsbesluten är en del av dess institutionella befogenheter i samband med genomförandet av budgeten och att de därför inte bör antas genom ett kommittéförfarande. Kommissionen anser också att detta införande inte ska utgöra något prejudikat för andra finansieringsinstrument på grund av de särskilda omständigheter som råder för infrastrukturprojekt i fråga om påverkan på medlemsstaternas territorium.”

”Kommissionen beklagar att hänvisningar till kostnaderna för det genomförandeorgan som av kommissionen har fått uppdraget att genomföra specifika delar av Fonden för ett sammanlänkat Europa har införts i artiklarna 2.5 och 5.2 inom ramen för åtgärder för programstöd. Kommissionen påminner om att det är kommissionens befogenhet att själv fatta beslut, efter en kostnads-nyttoanalys, om att inrätta ett genomförandeorgan och anförtro det vissa uppgifter i förvaltningen av ett program, i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 58/2003. Förfarandet för kostnads-nyttoanalyser för anförtroendet av uppgifter åt ett genomförandeorgan för genomförandet av Fonden för ett sammanlänkat Europa bör inte föregripas genom FSE-förordningen. Kommissionen anser också att detta införande inte ska utgöra något prejudikat för andra finansieringsinstrument på grund av de särskilda omständigheter som råder för de infrastrukturprojekt som förvaltas av organet.”

20.12.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/129

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1316/2013

av den 11 december 2013

om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 172,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

För att få till stånd en smart och hållbar tillväxt för alla och stimulera skapandet av arbetstillfällen i enlighet med målen i Europa 2020-strategin behöver unionen en modern, högeffektiv infrastruktur som bidrar till att binda samman och integrera unionen och alla dess regioner, inom transport-, telekommunikations- och energisektorerna. Dessa förbindelser bör bidra till att förbättra den fria rörligheten för personer, varor, kapital och tjänster. De transeuropeiska nätverken bör underlätta gränsöverskridande förbindelser, främja större ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, och bidra till en mer konkurrenskraftig social marknadsekonomi och bekämpning av klimatförändringarna.

(2)

Syftet med Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), som inrättas genom denna förordning, är att påskynda investeringarna på området för transeuropeiska nät och stimulera till ökade medel från både den offentliga och den privata sektorn, samtidigt som rättssäkerheten ökas och principen om teknikneutralitet respekteras. FSE bör möjliggöra synergierna mellan transport-, telekommunikations- och energisektorerna och därmed effektivisera unionens insatser och optimera kostnaderna för genomförandet.

(3)	Enligt kommissionen uppskattas investeringsbehoven för de transeuropeiska näten inom transport-, telekommunikations- och energisektorerna till 970 000 miljoner EUR fram till 2020.

(4)

I denna förordning fastställs en finansieringsram på 33 242 259 000 EUR i löpande priser för genomförandet av FSE för perioden 2014–2020 som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (4), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(5)	För att optimera utnyttjandet av budgetmedel som anslagits till FSE bör kommissionen, efter halvtidsutvärderingen av FSE, kunna föreslå en överföring av anslag mellan transport-, telekommunikations- och energisektorerna. Ett sådant förslag bör omfattas av det årliga budgetförfarandet.

(6)

Beloppet 11 305 500 000 EUR i löpande priser som överförts från Sammanhållningsfonden inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 (5) bör utnyttjas för avsättning av budgetmedel till finansieringsinstrument enligt denna förordning endast från och med den 1 januari 2017.

(7)

Inrättandet av effektiva nät för transport- och energiinfrastruktur är en av de tolv nyckelåtgärder som kommissionen fastställde i sitt meddelande av den 13 april 2011 med titeln Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden: Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt.

(8)

Kommissionen har åtagit sig att integrera klimatförändringar i unionens utgiftsprogram och att avsätta minst 20 % av unionens budget till klimatrelaterade mål. Det är viktigt att se till att åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna samt riskprevention och riskhantering främjas vid utarbetande, utformning och genomförande av projekt av gemensamt intresse. Infrastrukturinvesteringar som omfattas av denna förordning bör bidra till att främja övergången till en ekonomi och ett samhälle med låga koldioxidutsläpp och klimat- och katastroftålighet, med beaktande av särdragen i regioner med ogynnsamma natur- och befolkningsförhållanden, särskilt de yttersta randområdena och öregionerna. Särskilt i transport- och energisektorerna bör FSE bidra till unionens medel- och långsiktiga mål för minskade koldioxidutsläpp.

(9)

I sin resolution av den 8 juni 2011 om Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla (6) betonade Europaparlamentet vikten av att se till att unionens digitala agenda snabbt genomförs samt att fortsätta arbetet för att senast 2020 uppfylla målet att ge alla unionsmedborgare tillgång till höghastighetsinternet, även i mindre utvecklade områden. Europaparlamentet underströk att investeringar i en effektiv transportinfrastruktur spelar en mycket viktig roll för att Europa ska kunna försvara sin konkurrenskraft och bana väg för långsiktig ekonomisk tillväxt efter krisen, och att de transeuropeiska transportnäten (TEN-T) är nödvändiga för att den inre marknaden ska kunna fungera ordentligt och för att ge ett viktigt europeiskt mervärde. Europaparlamentet uttryckte även uppfattning att TEN-T följaktligen bör vara en huvudprioritet i den fleråriga budgetramen och att en ökning av anslagen för TEN-T var en nödvändighet i den fleråriga budgetramen. Dessutom betonade Europaparlamentet behovet av att maximera EU-finansieringens effekter och den möjlighet som ges genom sammanhållnings- och Europeiska struktur- och investeringsfonderna och finansieringsinstrument till att finansiera prioriterade nationella och gränsöverskridande europeiska nyckelprojekt för energiinfrastruktur och framhävde att det krävs betydande anslag från unionens budget för finansieringsinstrument på detta område.

(10)	För finansieringen av infrastruktur i gränsöverskridande regioner inom ramen för näten som helhet bör man främja synergier mellan finansieringsinstrumenten inom FSE och andra unionsfonder.

(11)

Den 28 mars 2011 antog kommissionen vitboken med titeln Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (nedan kallad vitboken). Vitboken syftar till att minska växthusgasutsläppen inom transportsektorn med 60 % fram till 2050 jämfört med 1990. När det gäller infrastrukturen syftar vitboken till att ett fullt fungerande och unionsomfattande multimodalt stomnätstomnät för TEN-T ska upprättas senast 2030. Driftskompatibiliteten skulle kunna förbättras genom innovativa lösningar som gör de berörda systemen mer kompatibla med varandra. Vitboken syftar också till förbättrade prestanda i logistikkedjor med kombinerade transporter, bland annat genom bättre användning av transportmedel som i sig är mer resurseffektiva. Därför fastställs följande relevanta mål för TEN-T-politiken: 30 % av vägtransporter som sker över distanser på mer än 300 km bör senast 2030 flyttas över till andra transportmedel, och mer än 50 % senast 2050; nätet för höghastighetståg bör senast 2030 vara tre gånger längre än idag och flertalet av passagerartransporterna på medellånga sträckor bör ske med tåg senast 2050; alla flygplatser i stomnätstomnätet bör senast 2050 anslutas till järnvägsnätet och alla hamnar bör anslutas till järnvägstransportnätet och om möjligt till det inre vattenvägssystemet.

(12)

I sin resolution av den 6 juli 2010 om hållbara framtida transporter (7) betonade Europaparlamentet att en effektiv transportpolitik kräver en finansieringsram som är anpassad till de utmaningar som uppstår och att de befintliga finansiella medlen för transport och rörlighet därför bör ökas. Europaparlamentet ansåg vidare att det är nödvändigt att inrätta en mekanism för att samordna och optimera användningen av olika transportfinansieringskällor och av alla finansiella medel och mekanismer som finns tillgängliga på unionsnivå.

(13)

I sina slutsatser av den 11 juni 2009 om en översyn av strategin för TEN-T bekräftade rådet behovet av att fortsätta att investera i transportinfrastruktur för att säkerställa att TEN-T byggs ut på rätt sätt för alla transportslag, som en grund för den inre marknaden och konkurrenskraften, den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen inom unionen och dess förbindelser med grannländer, med inriktning på det europeiska mervärde som detta skulle föra med sig. Rådet underströk även behovet av att unionen ställer de finansiella medel till förfogande som krävs för att stimulera investeringar i TEN-T-projekten och i synnerhet behovet av att jämka samman lämpligt finansiellt stöd från TEN-T-budgeten till prioriterade projekt med gränsöverskridande inslag, vilkas genomförande kommer att slutföras efter 2013, inom ramen för de institutionella begränsningarna enligt de finansiella programplaneringsramarna. Rådet anser att strategier för offentlig-privata partnerskap bör vidareutvecklas och stödjas i detta sammanhang, när så befinns lämpligt.

(14)

I riktlinjerna för TEN-T enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 (8) kartläggs, på grundval av de mål som anges i vitboken, infrastrukturen för TEN-T, specificeras de krav som ska uppfyllas av denna och föreskrivs åtgärder för upprättandet av den. Enligt riktlinjerna ska framför allt stomnätstomnätet fullbordas senast 2030 genom att ny infrastruktur skapas och befintlig infrastruktur avsevärt uppgraderas och återställs.

(15)

Kommissionen uppskattar mot bakgrund av en analys av medlemsstaternas planer för transportinfrastruktur att investeringsbehoven inom transportsektorn uppgår till 500 000 miljoner EUR för hela TEN-T-nätet för perioden 2014–2020, varav uppskattningsvis 250 000 miljoner EUR kommer att behöva investeras i stomnätstomnätet för TEN-T.

(16)

Den geografiska dragningen av godskorridorer på järnväg som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 (9) och stomnätskorridorer enligt del I i bilagan till den här förordningen bör vid behov säkerställas, med beaktande av målen för respektive instrument, för att minska den administrativa bördan och förenkla utvecklingen och användningen av järnvägsinfrastrukturen. Godskorridorerna bör omfattas endast av bestämmelserna i förordning (EU) nr 913/2010, också när det gäller ändringar av deras dragning.

(17)

Inom ramen för den översyn av TEN-T-politiken som inleddes i februari 2009 inrättades en särskild expertgrupp för att bistå kommissionen och undersöka frågan om finansieringsstrategi och finansieringsperspektiv för TEN-T. Expertgrupp nr 5 drog nytta av erfarenheterna från externa experter inom olika områden – infrastrukturförvaltare, infrastrukturplanerare, nationella, regionala och lokala företrädare, miljöexperter, forskare, och företrädare för den privata sektorn. Slutrapporten från expertgrupp nr 5 (10) antogs i juli 2010 och innehåller 40 rekommendationer, av vilka några har beaktats i denna förordning. I den rapporten rekommenderas bl.a. att kommissionen ska tillhandahålla en standardram för en blandning av unionsstöd och offentlig-privata partnerskap för TEN-T, som omfattar såväl sammanhållningspolitiken som TEN-T-budgeten.

(18)

Erfarenheterna i samband med den fleråriga budgetramen (2007–2013) visar att en del medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden har stora svårigheter att i tid genomföra komplexa projekt för gränsöverskridande transportinfrastruktur med högt europeiskt mervärde och säkerställa effektiv användning av EU-medel. För att förbättra slutförandet av transportprojekt, särskilt gränsöverskridande sådana, med högt mervärde för unionen, bör därför en del av Sammanhållningsfondens anslag (11 305 500 000 EUR) överföras för att finansiera transportprojekt inom stomnätet eller transportprojekt med anknytning till horisontella prioriteringar i de medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden genom FSE. Under en inledande fas bör urvalet av de projekt som är berättigade till finansiering ske med respekt för de nationella anslagen inom ramen för Sammanhållningsfonden. Kommissionen bör stödja medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden i deras ansträngningar att förbereda en rad lämpliga projekt, särskilt genom att stärka den institutionella kapaciteten i berörda offentliga förvaltningar och genom att anordna ytterligare ansökningsomgångar, samtidigt som en öppen projekturvalsprocess säkerställs.

(19)

Beloppet 11 305 500 000 EUR som överförs från Sammanhållningsfonden för att användas uteslutande i medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden bör inte användas till finansiering av åtgärder med synergieffekter mellan tranport-, telekommunikations- och energisektorerna som bidrar till projekt av gemensamt intresse som följer av en sektorsövergripande ansökningsomgång.

(20)	Institutionell och administrativ kapacitet är nödvändiga förutsättningar för att målen för FSE ska uppnås på ett effektivt sätt. Kommissionen bör, så långt det är möjligt, erbjuda tillräckligt med stöd för att projekten ska kunna utformas och genomföras i de berörda medlemsstaterna.

(21)

I meddelandet av den 17 november 2010 med titeln Prioriteringar för energiinfrastrukturen för 2020 och framåt – Förslag för ett integrerat europeiskt energinätverk kartlade kommissionen de prioriterade korridorer som krävs för att unionen ska kunna nå sina ambitiösa energi- och klimatmål senast 2020 i syfte att fullborda den inre marknaden för energi, säkerställa försörjningstrygghet, möjliggöra integrering av förnybara energikällor och förbereda näten för fortsatt minskade utsläpp av koldioxid från energisystemet efter 2020.

(22)

Det krävs stora investeringar för att modernisera och bygga ut Europas energiinfrastruktur och förbinda nät över gränserna och bryta medlemsstaternas energiisolering, så att unionens energi- och klimatpolitiska mål för konkurrenskraft, hållbarhet och försörjningstrygghet kan uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. Enligt kommissionen uppgår de beräknade investeringsbehoven i energiinfrastruktur fram till 2020 till 1 000 000 miljoner EUR, bland annat ungefär 200 000 miljoner EUR i investeringar i infrastruktur för överföring och lagring av el och gas som anses vara av europeisk betydelse. Enligt kommissionens arbetsdokument med titeln Investeringsbehov och investeringskrav för energiinfrastruktur, som överlämnades till rådet riskerar investeringar på omkring 100 000 miljoner EUR bland projekten av europeisk betydelse att inte genomföras på grund av hinder som är förknippade med tillståndsgivning, reglering och finansiering.

(23)

Eftersom det finns ett brådskande behov av att bygga framtidens energiinfrastruktur och med tanke på de avsevärt större investeringarna jämfört med tidigare krävs en stegvis förändring av hur stödet till energiinfrastruktur fungerar på unionsnivå. I slutsatserna från mötet den 28 februari 2011 godkände rådet energikorridorerna som prioriteringar för Europa.

(24)

När det gäller energisektorn uppmanade Europeiska rådet den 4 februari 2011 kommissionen att effektivisera och förbättra förfarandena för tillstånd och att främja ett regelverk som är attraktivt för investeringar. Det underströk att marknaden måste stå för huvuddelen av investeringarna och att kostnaderna bör återfås genom avgifter. Europeiska rådet erkände att projekt som är motiverade med tanke på trygg energiförsörjning och solidaritet, men inte kan locka till sig marknadsbaserad finansiering, behöver offentlig finansiering. Europeiska rådet underströk också behovet av att modernisera och bygga ut Europas energiinfrastruktur och förbinda energinät över gränserna för att solidariteten mellan medlemsstaterna ska fungera, och för att tillhandahålla alternativa tillförsel- och transitvägar och energikällor, samt för att utveckla förnybara energikällor som kan konkurrera med traditionella energikällor. Europeiska rådet betonade att den inre marknaden för energi bör förverkligas senast 2014 för att gas och elektricitet ska kunna flöda fritt och att ingen medlemsstat bör vara isolerad från de europeiska gas- och elnäten efter 2015 eller riskera sin energiförsörjning på grund av att det saknas lämpliga anslutningar. I de första två årliga arbetsprogram som antas enligt denna förordning bör företräde ges åt projekt av gemensamt intresse och därmed förknippade åtgärder som syftar till att bryta energiisolering och avlägsna flaskhalsar, för att ta ett steg mot att fullborda den inre marknaden för energi.

(25)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 (11) identifieras de prioriteringar för transeuropeisk energiinfrastruktur som behöver genomföras senast 2020 för att unionens energi- och klimatpolitiska mål ska kunna uppnås; fastställs regler för identifiering av projekt av gemensamt intresse som krävs för genomförandet av dessa prioriteringar och fastställs åtgärder beträffande tillståndsgivning, allmänhetens deltagande och regler för att påskynda och/eller underlätta genomförandet av dessa projekt, inbegripet de allmänna kriterier som ska vara uppfyllda för att sådana projekt ska vara berättigade till finansiellt stöd från unionen.

(26)

Infrastrukturen för telekommunikation blir i allt större utsträckning internetbaserad, med en bredbandsinfrastruktur som fungerar som katalysator för användningen av digitala tjänster i en mängd olika verksamheter i samhället. Internet håller på att bli den dominerande plattformen för kommunikation, affärsverksamhet, offentliga och privata tjänster samt social och kulturell sammanhållning. Dessutom håller molntjänster och programvara som tjänst på att växa fram som nya mönster inom datoranvändningen. Därför är transeuropeisk tillgång till allmänt utbrett och snabbt internet och innovativa digitala tjänster avgörande för ekonomisk tillväxt och den inre marknaden.

(27)

Moderna snabba nät för internetanslutning är en avgörande infrastruktur för framtiden med avseende på konnektiviteten för europeiska företag, i synnerhet små och medelstora företag som vill använda datormoln i syfte att förbättra kostnadseffektiviteten. För att undvika överlappande infrastruktur, förebygga utflyttning av privata investeringar och öka kapacitetsuppbyggnad i syfte att skapa nya investeringsmöjligheter och främja kostnadsreducerande åtgärder bör man satsa på att förbättra samordningen av unionens bredbandsstöd från FSE och bredbandsstöd från alla andra tillgängliga källor, även genom nationella bredbandsplaner.

(28)

Europa 2020-strategin uppmanar till genomförandet av den digitala agendan för Europa som fastställer en stabil rättslig ram som stimulerar investeringar i en öppen och konkurrenskraftig infrastruktur för höghastighetsinternet och därmed förknippade tjänster. Målet bör vara att Europa ska ha det snabbaste bredbandet i världen senast 2020, baserat på den mest avancerade tekniken.

(29)

Den 31 maj 2010 fastställde rådet att unionen bör lägga de resurser som krävs på utvecklingen av en digital inre marknad som baseras på snabbt och ultrasnabbt internet och interoperabla tillämpningar, och konstaterade att effektiva och konkurrenskraftiga investeringar i nästa generation bredbandsnät kommer att vara nödvändiga för innovation, konsumenters valfrihet och för unionens konkurrenskraft och skulle kunna ge bättre livskvalitet genom bättre hälso- och sjukvård, säkrare transporter, nya möjligheter på medieområdet och förenklad tillgång till varor, tjänster och kunskap, i synnerhet över gränser.

(30)

Den privata sektorn bör ha en ledande roll i utbyggnaden och moderniseringen av bredbandsnät, med stöd av en konkurrensfrämjande och investeringsvänlig rättslig ram. Då de privata investeringarna inte räcker till bör medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå den digitala agendans mål. Det offentliga ekonomiska stödet till bredband bör begränsas till finansieringsinstrument för program eller initiativ som omfattar projekt som den privata sektorn inte helt kan finansiera på egen hand, vilket bekräftas genom en förhandsutvärdering där marknadsbrister eller suboptimala investeringssituationer identifieras.

(31)

Därför är det av central betydelse att, i överensstämmelse med principen om teknikneutralitet, stimulera utbyggnaden av snabba och ultrasnabba bredbandsnät i hela unionen och underlätta utvecklingen och spridningen av transeuropeiska digitala tjänster. Offentliga investeringar genom finansieringsinstrument i snabba och ultrasnabba bredbandsnät får inte leda till konkurrenssnedvridningar eller minska incitamenten till investeringar. De bör användas för att dra till sig privata investeringar och endast i sådana fall då det saknas kommersiellt intresse att investera.

(32)	Flera metoder för genomförande är nödvändiga och de kräver olika finansieringsnivåer och finansieringsinstrument för att unionens ekonomiska stöd ska kunna öka i effektivitet och genomslagskraft, privata investeringar uppmuntras, och de särskilda kraven för enskilda projekt tillgodoses.

(33)	En förordning om riktlinjer för transeuropeiska nätverk inom telekommunikationsstruktur kommer att fastställa de kriterier enligt vilka projekt av gemensamt intresse kan få ekonomiskt stöd i enlighet med den här förordningen.

(34)

Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (12) – kommer bland annat att inriktas på att ta itu med samhälleliga utmaningar (t.ex. genom smarta, miljövänliga, tillgängliga och integrerade transporter, säker, ren och effektiv energi, e-hälsa, förvaltning och hållbar utveckling) för att direkt möta de utmaningar som identifieras i Europa 2020-strategin genom stöd till verksamhet som täcker hela spektrumet från forskning till marknad. Horisont 2020 kommer att stödja alla stadier i innovationskedjan, särskilt verksamhet som ligger närmare marknaden, inbegripet innovativa finansieringsinstrument. För att unionens finansiering ska få större genomslagskraft och i syfte att säkerställa enhetlighet kommer FSE att samverka intensivt med Horisont 2020.

(35)

I sitt meddelande av den 20 juli 2010 med titeln Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 lade kommissionen fast en ram för politiska åtgärder till förmån för en säker infrastruktur som en nyckelkomponent i arbetet med att minska antalet trafikoffer med 50 % fram till 2020. Därför är det viktigt att se till att ansökningar om unionsfinansiering via FSE är förenliga med de krav, rekommendationer och mål i fråga om säkerhet som fastställs i all tillämplig unionsrätt om trafiksäkerhet. Utvärderingen av FSE:s resultat bör beakta minskningen av antalet trafikoffer i unionen.

(36)

Unionen och de flesta medlemsstater är parter i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, medan återstående medlemsstater är i färd med att ratificera den. I samband med genomförandet av relevanta projekt är det viktigt att tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, som nämns i den konventionen, beaktas i specificeringen av projekten.

(37)	Även om en betydande del av investeringarna inom ramen för Europa 2020-strategin kan ske via marknaden och reglering kan utmaningarna vid finansieringen kräva offentliga åtgärder och stöd från unionen i form av bidrag och innovativa finansieringsinstrument.

(38)	För att optimera användningen av unionens budget bör bidragen främst gå till sådana projekt som får otillräcklig finansiering från den privata sektorn.

(39)	Järnvägsprojekt bör inte undantas från rätten till bidrag enligt denna förordning för att de ger intäkter från obligatoriska avgifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU (13).

(40)

Finanspolitiska åtgärder i många medlemsstater kommer att driva eller har redan drivit offentliga myndigheter till att ompröva sina program för investeringar i infrastruktur. I detta sammanhang har offentlig-privata partnerskap betraktats som en effektiv metod för att skapa infrastrukturprojekt som säkerställer att politiska mål uppfylls som exempelvis att bekämpa klimatförändringarna, främja alternativa energikällor samt energi- och resurseffektivitet, främja hållbara transporter och bygga ut bredbandsnät. I sitt meddelande av den 19 november 2009 med titeln Främjande av privata och offentliga investeringar i syfte att bidra till en ekonomisk återhämtning och långsiktig strukturanpassning utveckling av offentlig-privata partnerskap åtog sig kommissionen att förbättra tillgången till finansiering för sådana partnerskap genom att utvidga tillämpningsområdet för befintliga finansieringsinstrument.

(41)

I sitt meddelande av den 19 oktober 2010 med titeln Översynen av EU:s budget betonade kommissionen att normen bör vara att projekt som har en långsiktig kommersiell potential bör finansieras av unionen tillsammans med finans- och banksektorn, i synnerhet via Europeiska investeringsbanken och medlemsstaternas offentliga finansinstitut, men även via andra internationella finansinstitut och den privata finansiella sektorn, också på nationell och regional nivå.

(42)

Finansieringsinstrument bör användas för att tillgodose specifika marknadsbehov i samband med insatser som har ett tydligt unionsmervärde och som är förenliga med FSE:s mål, och bör inte tränga undan privat finansiering. De bör förbättra hävstångseffekten i unionens budgetutgifter och uppnå en högre multiplikatoreffekt när det gäller att locka till sig privat finansiering. Detta är särskilt relevant mot bakgrund av svårigheterna att få tillgång till krediter, de ansträngda offentliga finanserna och behovet av att stödja Europas ekonomiska återhämtning. Kommissionen bör, innan den beslutar om att använda finansieringsinstrument, genomföra en förhandsutvärdering av det berörda instrumentet, vilket krävs enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (14).

(43)

I Europa 2020-strategin åtar sig kommissionen att använda unionens finansieringsinstrument som en del av en konsekvent finansieringsstrategi där finansiering från unionen och nationell privat och offentlig finansiering för infrastruktur sammanförs. Detta bygger på principen att investeringssituationer som inte är optimala och brister på marknaden i många fall kan hanteras mer effektivt genom finansieringsinstrument än genom bidrag.

(44)

FSE bör tillhandahålla finansieringsinstrument för att få privata investerare och finansinstitut att i stor omfattning delta i infrastrukturinvesteringar. För att vara tillräckligt attraktiva för den privata sektorn bör finansieringsinstrumenten utformas och genomföras med vederbörlig hänsyn till förenkling och minskning av den administrativa bördan, men bör även kunna svara mot identifierade finansieringsbehov på ett flexibelt sätt. Utformningen av dessa instrument bör bygga på erfarenheterna av genomförandet av finansieringsinstrumenten i den fleråriga budgetramen (2007–2013), t.ex. instrumentet för lånegarantier till projekt inom det transeuropeiska transportnätet, finansieringsinstrumentet för riskdelning, den europeiska 2020-fonden för energi, klimatförändringar och infrastruktur (Margueritefonden) och det riskdelningsinstrument för projektobligationer som Europa 2020-initiativet om projektobligationer utgör.

(45)

Potentialen hos innovativa finansieringsinstrument, såsom projektobligationer, att stödja finansieringen av transportinfrastruktur med ett europeiskt mervärde bör undersökas, i överensstämmelse med resultaten från förhandsutvärderingar och andra därmed förknippade utvärderingar, särskilt den oberoende utvärderingen 2015 av Europa 2020-initiativet om projektobligationer.

(46)

För att optimera användningen av budgetmedel som anslagits till FSE bör kommissionen säkerställa kontinuitet i alla finansieringsinstrument som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 680/2007 (15) och det riskdelningsinstrument för projektobligationer som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1639/2006/EG (16) inom deras påföljande skuld- och egetkapitalfinansieringsinstrument i enlighet med den här förordningen, på grundval av en förhandsutvärdering, såsom föreskrivs iEuropaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

(47)

När den effektivaste formen av finansiellt stöd ska väljas bör vederbörlig hänsyn tas till sektors- och projektspecifika egenskaper i de stödberättigade projekten. För att möjliggöra den effektivaste användningen av unionens budget och öka multiplikatoreffekten i unionens finansiella stöd när det gäller energisektorn bör kommissionen, i största möjliga omfattning och med förbehåll för marknadsintroduktion, sträva efter att när så är lämpligt prioritera användningen av finansieringsinstrument, samtidigt som den respekterar taket för användning av finansieringsinstrument i enlighet med denna förordning. Ansvariga för energiprojekt bör uppmanas att undersöka möjligheten att använda finansieringsinstrument innan de ansöker om bidrag för bygg- och anläggningsarbeten. I detta avseende bör kommissionen ge lämpligt stöd för att maximera användningen av finansieringsinstrument.

(48)

Projekt av gemensamt intresse som avser el, gas och koldioxid bör vara berättigade till finansiellt stöd från unionen för studier och, under vissa villkor, för bygg- och anläggningsarbeten i form av bidrag eller i form av innovativa finansieringsinstrument. På så vis kan skräddarsytt stöd erbjudas sådana projekt av gemensamt intresse som inte är bärkraftiga enligt det befintliga regelverket och under rådande marknadsvillkor. På energiområdet är det viktigt att all snedvridning av konkurrensen undviks, framför allt mellan projekt som bidrar till förverkligandet av en och samma prioriterade unionskorridor. Sådant finansiellt stöd bör skapa nödvändiga synergier med de europeiska struktur- och investeringsfonderna, som kommer att finansiera smarta energiöverföringsnät av lokal eller regional betydelse. Vid investeringar i projekt av gemensamt intresse bör en lösningsmodell med tre etapper användas. För det första bör investeringar från marknaden prioriteras. För det andra, om inga investeringar kan uppbådas från marknaden, bör regleringslösningar undersökas, och vid behov bör gällande bestämmelser anpassas och det bör säkerställas att gällande bestämmelser tillämpas korrekt. För det tredje, om det inte räcker med de första två etapperna för att få fram nödvändiga investeringar i projekt av gemensamt intresse kan det bli aktuellt med finansiellt stöd från unionen, om projekt av gemensamt intresse uppfyller gällande kriterier för stödberättigande.

(49)

Enligt artikel 14 i förordning (EU) nr 347/2013 är alla projekt av gemensamt intresse inom de kategorier som anges i bilaga II.1, II.2 och II.4 till den förordningen berättigade till finansiellt stöd från unionen i form av bidrag till studier och finansieringsinstrument. Bidrag för bygg- och anläggningsarbeten får användas för åtgärder som bidrar till sådana projekt av allmänt intresse som, i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 347/2013, visar särskilt betydande positiva externa effekter och som inte är kommersiellt bärkraftiga, enligt projektets affärsplan och andra bedömningar som gjorts, särskilt av potentiella investerare, långivare eller nationella tillsynsmyndigheter.

(50)

För att säkerställa sektorsvis diversifiering av stödmottagare som omfattas av finansieringsinstrument och uppmuntra till gradvis geografisk diversifiering inom medlemsstaterna, och med särskild hänsyn tagen till de medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden, bör kommissionen i partnerskap med Europeiska investeringsbanken, genom gemensamma initiativ som t.ex. europeiska expertcentrumet för offentligprivata partnerskap (Epec) och gemensamt stöd till projekt i de europeiska regionerna (Jaspers), ge stöd till medlemsstaterna för utveckling av lämpliga projekt som kan komma i fråga för projektfinansiering.

(51)	Finansieringsinstrumenten enligt den här förordningen bör återspegla bestämmelserna i avdelning VIII i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (17) och vara förenliga med de regler om bästa praxis som gäller för finansieringsinstrument.

(52)	När det gäller villkoren för finansieringsinstrumenten kan det vara nödvändigt att lägga till ytterligare krav i arbetsprogrammen, t.ex. för att säkerställa konkurrensutsatta marknader med tanke på utvecklingen av unionens politik, teknisk utveckling och andra faktorer som kan bli relevanta.

(53)

Flerårig programplanering för stöd från FSE bör inriktas på att stödja unionens prioriteringar genom att säkerställa nödvändiga ekonomiska resurser och konsekvens, öppenhet och kontinuitet i unionens och medlemsstaternas gemensamma insatser. För förslag som lämnas in till följd av genomförandet av det första fleråriga arbetsprogrammet inom transportsektorn bör stödberättigandet för kostnader löpa från och med den 1 januari 2014 i syfte att säkerställa kontinuiteten inom projekt som redan omfattas av förordning (EG) nr 680/2007.

(54)	På grund av den stora budget som behövs för att genomföra vissa infrastrukturprojekt bör det föreskrivas en möjlighet att dela upp budgetåtaganden, som avser finansiellt stöd till vissa åtgärder, i årliga delutbetalningar.

(55)

Med tanke på de resurser som finns på unionsnivå måste de projekt som ger störst unionsmervärde sättas i fokus för att önskad effekt ska kunna uppnås. Stödet bör därför inriktas på stomnätet och på projekt av gemensamt intresse inom området trafikstyrningssystem, särskilt de system för flygledningstjänst som härstammar från den nya generationen av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar-systemet) och som kräver budgetmedel från unionen på omkring 3 000 miljoner EUR, samt det intelligenta transportsystemet (ITS), övervaknings- och informationssystemet för sjötrafik (VTMIS), flodinformationstjänsten (RIS) och det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS). I energisektorn bör det finansiella stödet inriktas på att fullborda den inre energimarknaden, trygga energiförsörjningen, främja hållbarhet, bland annat genom att trygga överföringen av förnybar el från produktionsplatsen till efterfråge- och lagringscentrum och locka till sig offentliga och privata investerare. I telekommunikationssektorn bör det finansiella stödet främst gå till projekt som kommer att skapa efterfrågan på bredband, inklusive inrättandet av en europeisk infrastruktur för digitala tjänster, som i sin tur bör stimulera till investeringar i utbyggnad av bredbandsnäten.

(56)

I energisektorn bör budgeten i första hand anslås i form av finansieringsinstrument, med förbehåll för marknadsintroduktionen. Projekt av gemensamt intresse i telekommunikationssektorn bör vara berättigat till finansiellt stöd från unionen i form av bidrag och upphandling för plattformar för bastjänster och generiska tjänster och horisontella åtgärder. Åtgärder för bredbandsutbyggnad, inklusive åtgärder som skapar efterfrågan på bredband, bör berättiga till unionens finansiella stöd i form av finansieringsinstrument.

(57)

Enligt den analys som gjordes i konsekvensbedömningen för förordning (EU) nr 347/2013 uppskattas antalet projekt av gemensamt intresse som tillför mest till genomförandet av de strategiska prioriteringarna för korridorer och områden för energiinfrastruktur uppgå till ungefär 100 på området för elektricitet och 50 på området för gas. Med tanke på att Europas energisystem under de kommande två decennierna förväntas domineras av el, beräknas stödet till elprojekt av gemensamt intresse komma att kräva huvuddelen av finansieringsramen för energi inom FSE. Även om denna beräkning ändras när mer information blir tillgänglig, och med tanke på behovet av att säkerställa efterlevnaden av förordning (EU) nr 347/2013, bör kommissionen ta elektricitetsprojekt under vederbörligt övervägande, med målet att göra huvuddelen av det finansiella stödet tillgängligt för dessa projekt under perioden 2014–2020, med förbehåll för marknadsintroduktionen, kvaliteten och utvecklingsgraden i de föreslagna åtgärderna och deras finansieringskrav. Detta mål ska inte påverka eventuell omfördelning av tillgänglig finansiering för energiprojekt.

(58)

Utvärderingar efter halva tiden och i efterhand bör göras av kommissionen och delges Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén i syfte att bedöma finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet och dess inverkan på FSE:s övergripande mål och Europa 2020-strategins prioriteringar. Kommissionen bör offentliggöra uppgifterna om specifika projekt inom ramen för FSE. Denna information bör uppdateras årligen.

(59)

Vad gäller transport och energi har, på grundval av de sektorsspecifika riktlinjer som fastställs i förordning (EU) nr 1315/2013 och i förordning (EU) nr 347/2013, en förteckning över projekt, prioriterade korridorer och områden för vilka den här förordningen ska gälla tagits fram och bör inkluderas i en bilaga till den här förordningen. I syfte att ta hänsyn till eventuella ändringar av politiska prioriteringar och teknisk förmåga, samt trafikflöden, bör, i fråga om transport, befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen när det gäller att anta ändringar i del I i bilaga I och att ange detaljerna för de finansieringsprioriteringar för stödberättigade åtgärder enligt artikel 7.2 som ska avspeglas i arbetsprogrammen.

(60)

I syfte att beakta den faktiska efterfrågan på finansiering inom ramen för de specifika transportmålen och genomföra resultaten från halvtidsutvärderingen, om det visar sig nödvändigt att avvika från anslaget för ett specifikt transportmål som fastställs i del VI i bilaga I till den här förordningen med mer än 5 procentenheter, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen, med avseende på att ändra de vägledande procentsatserna för vart och ett av de specifika transportmålen. De vägledande anslagen för specifika transportmål utgör inget hinder för att beloppet 11 305 500 000 EUR som överförts från Sammanhållningsfonden helt och hållet används för projekt för genomförande av stomnätet eller för projekt och övergripande prioriteringar som fastställs i del I i bilaga I till denna förordning.

(61)

I syfte att återspegla slutsatserna från genomförandet av FSE, inbegripet slutsatserna i halvtidsutvärderingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att ändra förteckningen över allmänna riktlinjer som ska beaktas när tilldelningskriterier fastställs.

(62)

När kommissionen antar delegerade akter enligt denna förordning är det av särskild betydelse att den genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(63)	För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller fleråriga och årliga arbetsprogram. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (18).

(64)

Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder under hela utgiftscykeln, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oriktigheter, krav på återbetalning av belopp som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt och, i förekommande fall, tillämpning av påföljder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. Europaparlamentet bör hållas underrättat om alla sådana åtgärder.

(65)

För att säkerställa bred och rättvis konkurrens för projekt som får stöd från FSE bör kontraktsformen stämma överens med projektmålen och omständigheterna kring projektet. Kontraktsvillkoren bör utarbetas så att de risker som kontraktet är förenat med fördelas rättvist, för att kostnadseffektiviteten ska bli maximal och för att kontraktet ska genomföras så verkningsfullt som möjligt. Denna princip bör gälla oavsett om en nationell eller en internationell kontraktsmodell används.

(66)

Vissa infrastrukturprojekt av gemensamt intresse kan behöva anslutas till och passera igenom grann-, föranslutnings- och andra tredjeländer. Genom FSE bör förenklade metoder erbjudas för anslutning och finansiering av dessa infrastrukturer i syfte att säkerställa enhetlighet mellan interna och externa instrument i unionens budget.

(67)

När tredjeländer och enheter som är etablerade i tredjeländer deltar i åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse, bör bidrag vara tillgängliga endast om det är osannolikt att åtgärden får tillräckligt med stöd genom andra former av finansiellt stöd inom ramen för FSE eller andra unionsprogram.

(68)

Den allmänna riktlinjen för hur kommissionen ska beakta de samhällmässiga, klimatmässiga och miljömässiga konsekvenserna, som anges i del V i bilaga I till den här förordningen, bör inte tillämpas på området för energi, i enlighet med den strategi som fastlagts i artikel 4.4 i förordning (EU) nr 347/2013.

(69)	I telekommunikationssektorn bör den allmänna riktlinjen för beaktande av unionsstödets stimulerande effekt på offentliga och privata investeringar endast tillämpas på sådana digitala serviceinfrastrukturer som har som mål att åstadkomma ytterligare investeringar.

(70)

Den allmänna riktlinjen för beaktande av den gränsöverskridande dimensionen bör inte tillämpas i samband med bredbandsnät eftersom alla investeringar i bredband, inbegripet sådana som har genomförts inom medlemsstaternas gränser, kommer att främja konnektiviteten i de transeuropeiska telekommunikationsnätverken.

(71)

Deltagandet av Efta-länder som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) i FSE bör ske i enlighet med villkoren i EES-avtalet. I detta syfte bör varje sektor som omfattas av denna förordning betraktas som ett separat program. Efta-ländernas deltagande i FSE bör föreskrivas särskilt på området för telekommunikation.

(72)

För att projekt av gemensamt intresse i tredjeländer ska vara stödberättigade enligt denna förordning bör, när det gäller transport, de vägledande kartorna i bilaga III till förordning (EU) nr 1315/2013 gälla. I tredjeländer för vilka den förordningen inte innehåller vägledande kartor bör projekt av gemensamt intresse vara stödberättigade om det finns ett pågående ömsesidigt samarbete i syfte att nå en överenskommelse om sådana vägledande kartor.

(73)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen de transeuropeiska transportnätens samordning, utbyggnad och finansiering, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av behovet av samordning av målen i fråga bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(74)	Europaparlametets och rådets förordningar (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (19) bör av tydlighetsskäl upphävas.

(75)	Denna förordning bör träda i kraft dagen efter det att den offentliggörs i Europeiska unionen officiella tidning, så att det blir möjligt att i tid anta de delegerade akter och genomförandeakter som föreskrivs i denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

KAPITEL I

Fonden för ett sammanlänkat europa

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) som fastställer villkor, metoder och förfaranden för tillhandahållande av finansiellt stöd från unionen till transeuropeiska nät i syfte att främja projekt av gemensamt intresse inom sektorerna för transport-, telekommunikations- och energi infrastruktur och utnyttja potentiella synergieffekter mellan dessa sektorer. Den fastställer också fördelningen av de resurser som ska göras tillgängliga inom den fleråriga budgetramen för åren 2014–2020.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. projekt av gemensamt intresse: projekt som fastställs i förordning (EU) nr 1315/2013, förordning (EU) nr 347/2013 eller i en relevant förordning om riktlinjer för transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur.

2. gränsöverskridande sträcka: den sträcka, inom transportsektorn, som säkerställer kontinuiteten hos ett projekt av gemensamt intresse mellan de mest närliggande urbana knutpunkterna på vardera sidan om gränsen mellan två medlemsstater, eller mellan en medlemsstat och ett grannland.

3. grannland: ett land som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, inbegripet det strategiska partnerskapet, utvidgningspolitiken, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ochr Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta).

4. tredjeland: alla grannländer och andra länder som unionen kan samarbeta med för att uppnå målen för denna förordning.

5. bygg- och anläggningsarbeten: inköp, leverans och installation av komponenter, system och tjänster inbegripet programvara, utvecklings-, bygg- och anläggningsverksamhet i samband med ett projekt, slutbesiktning av anläggningarna samt igångsättning av ett projekt.

6. studier: åtgärder som krävs för att förbereda genomförandet av ett projekt, såsom förstudier, kartläggningsstudier, genomförbarhetsstudier, utvärderingsstudier, prov- och valideringsstudier inbegripet i programvaruform, samt annat tekniskt stöd, inklusive förberedande åtgärder för att definiera och utveckla ett projekt och fatta beslut om finansiering av projektet, som exempelvis rekognoscering på plats och förberedelse av finansieringsarrangemang.

7. åtgärder för programstöd: på FSE-nivå, alla kompletterande åtgärder som krävs för dess genomförande och för genomförandet av de individuella sektorsspecifika riktlinjerna, t.ex. tjänster, särskilt tillhandahållande av tekniskt stöd, bland annat för användningen av finansieringsinstrument, samt förberedelser, verksamhet avseende genomförbarhet, samordning, övervakning, samråd med berörda aktörer, kontroll, revision och utvärdering som direkt krävs för förvaltningen av FSE och för att dess mål ska kunna uppnås. Åtgärder för programstöd inbegriper studier, sammanträden, kartläggning av infrastruktur, information, spridningsverksamhet, åtgärder för kommunikation och för att öka medvetenheten, utgifter knutna till it-verktyg och nät för informationsutbyte om FSE samt alla andra utgifter som kommissionen ådrar sig för tekniskt och ömsesidigt stöd och som krävs för förvaltningen av FSE eller genomförandet av individuella sektorsspecifika riktlinjer. Åtgärder för programstöd omfattar även verksamhet som krävs för att underlätta förberedelserna för projekt av allmänt intresse särskilt i medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden, i syfte att erhålla finansiering enligt denna förordning eller på finansmarknaden. Åtgärder för programstöd ska i förekommande fall också omfatta täckandet av kostnaderna för det genomförandeorgan som av kommissionen har fått uppdraget att genomföra specifika delar av FSE (nedan kallat genomförandeorganet).

8. åtgärd: verksamhet som har identifierats som ekonomiskt och tekniskt oberoende, som har en fast tidsram och som krävs för att genomföra ett projekt av gemensamt intresse.

9. stödberättigande kostnader: samma betydelse som i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

10. stödmottagare: en medlemsstat, en internationell organisation eller ett offentligt eller privat företag eller organ som har valts ut för finansiellt stöd från unionen enligt denna förordning och i enlighet med den ordning som fastställs i det relevanta arbetsprogram som avses i artikel 17.

11. verkställande organ: offentligt eller privat företag eller organ som utsetts av en stödmottagare, där stödmottagaren är en medlemsstat eller en internationell organisation, för att genomföra åtgärden i fråga. En sådan utnämning ska beslutas av stödmottagaren på eget ansvar och, om det kräver att ett offentligt kontrakt tilldelas, i enlighet med unionens och medlemsstaternas gällande bestämmelser för offentlig upphandling.

12. övergripande nät: transportinfrastruktur som fastställts i enlighet med kapitel II i förordning (EU) nr 1315/2013.

13. stomnät: transportinfrastruktur som fastställs i enlighet med kapitel III i förordning (EU) nr 1315/2013.

14. stomnätskorridor: instrument för att underlätta ett samordnat genomförande av stomnätet i enlighet med kapitel IV i förordning (EU) nr 1315/2013 vilka förtecknas i del I i bilagan till denna förordning.

15. flaskhals: i transportsektorn, fysiska, tekniska eller funktionella hinder som leder till systemavbrott som påverkar kontinuiteten i flöden över stora avstånd eller gränsöverskridande flöden och som kan avhjälpas genom att ny infrastruktur skapas eller befintlig infrastruktur i grunden uppgraderas, vilket skulle kunna leda till avsevärda förbättringar som kan lösa problemet med flaskhalsar.

16. prioritering: prioriterad korridor för elektricitet, prioriterad korridorer för gas eller prioriterade tematiska områden i enlighet med bilaga I till förordning (EU) nr 347/2013.

17. telematiktillämpningar: tillämpningar enligt definitionen i förordning (EU) nr 1315/2013.

18. energiinfrastruktur: infrastruktur enligt definitionen i förordning (EU) nr 347/2013.

19. synergieffekter mellan sektorer: en situation där det i minst två av transport-, telekommunikations- och energisektorerna vidtas likartade eller kompletterande åtgärder, vilket gör det möjligt att optimera kostnaderna eller resultaten genom gemensamt utnyttjande av finansiella, tekniska eller mänskliga resurser.

20. isolerat nät: en medlemsstats järnvägsnät eller en del av det, enligt definitionen i förordning (EU) nr 1315/2013.

Artikel 3

Allmänna mål

FSE ska göra det möjligt att förbereda och genomföra projekt av gemensamt intresse inom ramen för strategin för de transeuropeiska näten inom transport-, telekommunikations- och energisektorerna. FSE ska särskilt stödja genomförandet av sådana projekt av gemensamt intresse som syftar till utveckling och konstruktion av nya infrastrukturer och tjänster eller till modernisering av befintliga infrastrukturer och tjänster inom transport-, telekommunikations- och energisektorerna. Inom transportsektorn ska den prioritera felande länkar. FSE ska också bidra till att stödja projekt som har ett europeiskt mervärde och stor samhällsnytta och som inte får tillräcklig finansiering från marknaden. Följande allmänna mål ska gälla för transport-, telekommunikations- och energisektorerna:

Att bidra till smart och hållbar tillväxt för alla i enlighet med Europa 2020-strategin, genom utveckling av moderna transeuropeiska nät med hög prestanda som tar hänsyn till förväntade framtida trafikflöden, och därigenom skapa fördelar för hela unionen i fråga om förbättrad konkurrenskraft på den globala marknaden och ekonomisk, social och territoriell sammanhållning på den inre marknaden och skapa en miljö som är mer gynnsam för privata, offentliga och offentlig-privata investeringar genom en kombination av finansieringsinstrument och direktstöd från unionen, där projekt kan dra nytta av en sådan kombination av instrument och genom ett lämpligt utnyttjande av synergier mellan sektorerna.

Hur detta mål uppnås ska bedömas utifrån omfattningen av privata, offentliga och offentlig-privata partnerskaps investeringar i projekt av gemensamt intresse, och särskilt omfattningen av privata investeringar i projekt av gemensamt intresse som uppnås genom finansieringsinstrumenten enligt denna förordning. Särskilt fokus ska ligga på en effektiv användning av offentliga investeringar.

Att göra det möjligt för unionen att uppnå sina mål för hållbar utveckling, bland annat att minska utsläppen av växthusgaser med minst 20 % jämfört med 1990 års nivåer, öka energieffektiviteten med 20 %, och öka andelen förnybar energi till 20 % senast 2020, för att på så vis bidra till unionens mellan- och långfristiga mål om minskade koldioxidutsläpp och samtidigt öka solidariteten mellan medlemsstaterna.

Artikel 4

Sektorsspecifika mål

1. Utan att det påverkar de allmänna mål som anges i artikel 3 ska FSE bidra till att följande specifika sektorsmål uppnås som avses i punkterna 2,3 och 4 i den här artikeln.

2. I transportsektorn ska FSE stödja projekt av gemensamt intresse, som identifieras i artikel 7.2 i förordning (EU) nr 1315/2013, som syftar till att uppnå de mål som anges nedan, såsom närmare anges i artikel 4 i den förordningen.

Att undanröja flaskhalsar, förstärka järnvägens driftskompatibilitet, komplettera felande länkar, och, i synnerhet, förbättra gränsöverskridande sträckor. Hur detta mål uppnås ska bedömas utifrån

i)	antalet nya eller förbättrade gränsöverskridande förbindelser,

ii)	antalet järnvägskilometer som har anpassats till den europeiska standarden för nominell spårvidd och utrustats med ERTMS,

iii)	antalet undanröjda flaskhalsar och sträckor med ökad kapacitet på transportvägar för alla transportslag som har mottagit finansiering från FSE,

iv)	längden på nätet av inre vattenvägar efter klass i unionen, och

v)	längden på det järnvägsnät i unionensom uppgraderats enligt de krav som fastställs i artikel 39.2 i förordning (EU) nr 1315/2013.

Att säkerställa hållbara och effektiva transportsystem på lång sikt, i syfte att förbereda för förväntade framtida transportflöden och möjliggöra minskade utsläpp av koldioxid för alla transportslag genom omställning till innovativa, koldioxidsnåla och energieffektiva transporttekniker, samtidigt som säkerheten optimeras. Hur detta mål uppnås ska bedömas utifrån

i)	antalet leveransställen för alternativa bränslen för fordon som använder stomnätet för TEN-T för vägtransport i unionen,

ii)	antalet inlands- och kusthamnar i stomnätet för TEN-T som har utrustats med leveransställen för alternativa bränslen i unionen, och

iii)	minskningen av olyckor på vägnätet i unionen.

Att optimera integrering och sammanlänkning av transportslag och förbättra transporttjänsternas driftskompatibilitet, och samtidigt säkerställa tillgängligheten i transportinfrastrukturerna. Hur detta mål uppnås ska bedömas utifrån

i)	antalet multimodala logistikplattformar, inbegripet inlands- och kusthamnar och flygplatser med anslutning till järnvägsnätet

ii)	antalet förbättrade järnvägs-/vägterminaler, och antalet förbättrade eller nya förbindelser mellan hamnar genom sjömotorvägar,

iii)	antalet kilometer inre vattenvägar som har försetts med RIS, och

iv)	utnyttjandet av Sesar-systemet, VTMIS och ITS för vägsektorn,

De indikatorer som avses i denna punkt ska inte gälla för medlemsstater som inte har något järnvägsnät eller nät av inre vattenvägar, beroende på vad som är lämpligt.

Dessa indikatorer ska inte utgöra urvalskriterier eller kriterier för berättigande till stöd för åtgärder från FSE.

Vägledande procentsatser som avspeglar storleken på de sammanlagda budgetmedel som avses i artikel 5.1 a som ska fördelas till vart och ett av de tre specifika transportmålen fastställs i del IV i bilaga I till denna förordning. Kommissionen får inte avvika från dessa vägledande procentsatser med mer än 5 procentenheter.

3. I energisektorn ska FSE stödja projekt av gemensamt intresse med ett eller flera av de mål som anges nedan:

Att öka konkurrenskraften genom att främja fortsatt integrering av den inre marknaden för energi och driftskompatibilitet för el- och gasnät över gränserna. Hur detta mål uppnås ska bedömas i efterhand utifrån

i)	antalet projekt som effektivt kopplar samman medlemsstaternas nät och undanröjer interna hinder,

ii)	minskningen eller elimineringen av medlemsstaternas energiisolering,

iii)	procentandelen gränsöverskridande överförd elkraft jämfört med den installerade elproduktionskapaciteten i de relevanta medlemsstaterna,

iv)	priskonvergensen på gas- och elmarknaderna i de berörda medlemsstaterna, samt

v)	procentandelen av den högsta efterfrågetoppen i de två berörda medlemsstaterna som täcks av gassammanlänkningar med reversibelt flöde.

Att öka unionens energiförsörjningstrygghet.

Hur detta mål uppnås ska bedömas i efterhand utifrån

i)	antalet projekt som möjliggör diversifiering av försörjningskällor och försörjer motparter och försörjningsvägar,

ii)	antalet projekt som ökar lagringskapaciteten,

iii)	systemets motståndskraft, med beaktande av antalet försörjningsavbrott och deras längd,

iv)	hur stor minskning av förnybar energi som kunnat undvikas,

v)	sammanlänkningarna av isolerade marknader med mer diversifierade försörjningskällor,

vi)	den optimala användningen av energiinfrastrukturtillgångar.

Att bidra till hållbar utveckling och miljöskydd, bl.a. genom integreringen av energi från förnybara energikällor i överföringsnätet, och genom utvecklingen av smarta energinät och koldioxidnät.

Hur detta mål uppnås ska bedömas i efterhand utifrån

i)	hur stor mängd förnybar el som överförts från produktion till större centrum för förbrukning och lagringsplatser,

ii)	hur stor minskning av förnybar energi som kunnat undvikas,

iii)	antalet utbyggda projekt för smarta nät som har fått stöd från FSE och det tillgodoseende av efterfrågan de möjliggjort,

iv)	hur stor mängd koldioxidutsläpp som förhindrats genom de projekt som erhållit stöd genom FSE.

De indikatorer som avses i denna punkt som används för bedömningen i efterhand av hur dessa mål uppnåtts ska inte utgöra urvalskriterier eller kriterier för berättigande till stöd för åtgärder från FSE.

Villkoren för berättigande till finansiellt stöd från unionen för projekt av gemensamt intresse anges i artikel 14 i förordning (EU) nr 347/2013, medan urvalskriterierna för projekt av gemensamt intresse anges i artikel 4 i den förordningen.

4. I telekommunikationssektorn ska FSE stödja åtgärder som syftar till att uppnå de mål som anges i en förordning om riktlinjer för transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur.

Artikel 5

Budget

1. Finansieringsramen för genomförandet av FSE för perioden 2014–2020 fastställs till 33 242 259 000 EUR (20) i löpande priser. Detta belopp ska fördelas enligt följande:

a)	Transportsektorn: 26 250 582 000 EUR, varav 11 305 500 000 EUR ska överföras från Sammanhållningsfonden för användning i enlighet med den här förordningen uteslutande i de medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden.

b)	Telekommunikationssektorn: 1 141 602 000 EUR.

c)	Energisektorn: 5 850 075 000 EUR.

Dessa belopp ska inte påverka tillämpningen av den flexibilitetsmekanism som föreskrivs i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (21) om den fleråriga budgetramen för åren 2014–2020.

2. Finansieringsramen för genomförandet av FSE ska omfatta utgifter för

a)	åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse och åtgärder för programstöd, i enlighet med artikel 7,

b)	åtgärder för programstöd som är nödvändiga för övergången mellan FSE och de åtgärder som antagits enligt förordning (EG) nr 680/2007, upp till 1 % av finansieringsramen; kostnaderna för genomförandeorganet ska omfattas av detta tak.

3. Efter den halvtidsutvärdering som avses i artikel 27.1 får Europaparlamentet och rådet efter förslag från kommissionen överföra medel mellan transport-, telekommunikations- och energisektorerna från de anslag som avses i punkt 1, med undantag för beloppet 11 305 500 000 EUR som ska överföras från Sammanhållningsfonden för finansiering av projekt inom transportsektorn i medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden.

4. De årliga anslagen ska beviljas av Europaparlamentet och rådet inom gränserna för den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

KAPITEL II

Finansieringsformer och finansiella bestämmelser

Artikel 6

Typer av finansiellt stöd

1. FSE ska genomföras med en eller flera av de typer av finansiellt stöd som anges i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, framför allt bidrag, upphandlingar och finansieringsinstrument.

2. Med avseende på tillämpningen av den här förordningen ska formerna för finansiellt stöd, i synnerhet bidrag, upphandlingar och finansieringsinstrument, fastställas i de arbetsprogram som avses i artikel 17.

3. Kommissionen får, efter en föregående kostnads-nyttoanalys, anförtro delar av genomförandet av FSE till de organ som avses i artiklarna 58.1 a och 62 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, och särskilt till genomförandeorganet, i syfte att uppnå en optimal och effektiv förvaltning av FSE i transport-, telekommunikations- och energisektorerna. Kommissionen får även anförtro delar av genomförandet av FSE till de organ som avses i artikel 58.1 c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

Artikel 7

Stödberättigande och villkor för finansiellt stöd

1. Endast åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse i enlighet med förordningarna (EU) nr 1315/2013 och (EU) nr 347/2013 och en förordning om riktlinjer för transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur, samt åtgärder för programstöd, ska berättiga till finansiellt stöd från unionen i form av bidrag, upphandling och finansieringsinstrument.

2. Inom transportsektorn ska endast åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse enligt förordning (EU) nr 1315/2013 samt åtgärder för programstöd berättiga till finansiellt stöd från unionen i form av upphandling och finansieringsinstrument enligt denna förordning. Endast följande ska vara berättigade till finansiellt stöd från unionen i form av bidrag enligt denna förordning:

a)	Åtgärder för genomförande av stomnätet i enlighet med kapitel III i förordning (EU) nr 1315/2013, inbegripet införande av ny teknik och innovation i enlighet med artikel 33 i den förordningen och projekt och horisontella prioriteringar som fastställs i del I i bilagan till den här förordningen.

Åtgärder för genomförande av det övergripande nätet i enlighet med kapitel II i förordning (EU) nr 1315/2013 när sådana åtgärder bidrar till att överbrygga felande länkar, underlätta gränsöverskridande trafikflöden eller undanröja av flaskhalsar och när dessa åtgärder också bidrar till utvecklingen av stomnätet eller kopplar samman stomnätskorridorer eller när sådana åtgärder bidrar till utvecklandet av det europeiska tågledningssystemet ERTMS på godskorridorernas huvudlinjer enligt definitionen i bilagan till förordning (EU) nr 913/2010, till ett tak av 5 % av finansieringsramen för transport i enlighet med artikel 5 i denna förordning

c)	Studier för projekt av allmänt intresse enligt definitionen i artikel 8.1 b och c i förordning (EU) nr 1315/2013.

d)	Studier för prioriterade gränsöverskridande projekt som definieras i bilaga III till Europaparlamentets och rådets beslut nr 661/2010/EU (22).

e)	Åtgärder till stöd för projekt av gemensamt intresse enligt definitionen i artikel 8.1 a, d och e i förordning (EU) nr 1315/2013.

f)	Åtgärder för genomförande av en transportinfrastruktur i knutpunkter i stomnätet, inklusive urbana knutpunkter, som definieras i artikel 41 i förordning (EU) nr 1315/2013.

g)	Åtgärder till stöd för system för telematiktillämpningar i enlighet med artikel 31 i förordning (EU) nr 1315/2013.

h)	Åtgärder till stöd för godstransporttjänster i enlighet med artikel 32 i förordning (EU) nr 1315/2013.

i)	Åtgärder för att minska bullret från godstransporter på järnväg, bland annat genom eftermodifiering av befintlig rullande materiel, i samarbete med bland annat järnvägsindustrin.

j)	Åtgärder för programstöd.

k)	Åtgärder för genomförande av en säker och trygg infrastruktur i enlighet med artikel 34 i förordning (EU) nr 1315/2013.

l)	Åtgärder till stöd för sjömotorvägar i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1315/2013.

Åtgärder på transportområdet som berör en gränsöverskridande sträcka eller en del av en sådan sträcka ska berättiga till finansiellt stöd från unionen endast om det finns ett skriftligt avtal mellan de berörda medlemsstaterna eller mellan berörda medlemsstater och tredjeländer avseende färdigställande av den gränsöverskridande sträckan.

3. Alla åtgärder för genomförande av sådana projekt av gemensamt intresse inom energisektorn som sammanhänger med de prioriterade korridorer och områden som avses i del II i bilaga I till den här förordningen under förutsättning att de uppfyller villkoren som föreskrivs i artikel 14 i förordning (EG) 347/2013, samt åtgärder för programstöd ska vara berättigade till finansiellt stöd från unionen i form av finansieringsinstrument, offentlig upphandling och bidrag enligt denna förordning.

För att möjliggöra den effektivaste användningen av unionens budget och öka multiplikatoreffekten i unionens finansiella stöd bör kommissionen sträva efter att i lämpliga fall prioritera finansiellt stöd i form av finansieringsinstrument, med förbehåll för marknadsgintroduktionen och samtidigt som den respekterar taket för användning av finansieringsinstrument i enlighet med artiklarna 14.2 och 21.4.

4. Inom telekommunikationssektorn ska alla åtgärder för genomförande av projekt av gemensamt intresse och åtgärder för programstöd som fastställs i en förordning om riktlinjer för transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur och som uppfyller kriterierna för stödberättigande som fastställs i enlighet med den förordningen vara berättigade till följande finansiella stöd från unionen enligt denna förordning:

a)	Generiska tjänster, plattformar för bastjänster och åtgärder för programstöd ska finansieras genom bidrag och/eller upphandling.

b)	Åtgärder inom bredbandsnät ska finansieras genom finansieringsinstrument.

5. Åtgärder med synergieffekter mellan sektorer som bidrar till projekt av gemensamt intresse och som är stödberättigade enligt minst två av de förordningar som avses i artikel 2.1 ska endast vara berättigade till finansiellt stöd enligt denna förordning för sådana sektorsövergripande ansökningsomgångar som avses i artikel 17.7 om delarna i och kostnaderna för en sådan åtgärd klart kan avgränsas per sektor i den mening som avses i punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel.

KAPITEL III

Bidrag

Artikel 8

Former av bidrag och stödberättigande kostnader

1. Bidrag enligt denna förordning kan vara utformade på något av de sätt som avses i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

I de arbetsprogram som avses i artikel 17 i den här förordningen ska de former av bidrag fastställas som får användas för att finansiera de berörda åtgärderna.

2. Utgifter för åtgärder till följd av projekt som ingår i de första fleråriga och årliga arbetsprogrammen får vara stödberättigande från och med den 1 januari 2014, utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

3. Endast utgifter som uppstått i medlemsstaterna kan vara stödberättigande, förutom då projekt av gemensamt intresse involverar ett eller flera tredjeländers territorium och åtgärden krävs för att målen för projektet i fråga ska kunna uppnås.

4. Kostnaderna för den utrustning och infrastruktur som av stödmottagaren behandlas som kapitalutgifter får vara stödberättigande i sin helhet.

5. Utgifter för miljöstudier avseende skyddet av miljön och efterlevnaden av relevant unionsrätt kan vara stödberättigande.

6. Utgifter för förvärv av mark ska inte vara en stödberättigande kostnad, utom när det gäller medel som har överförts från Sammanhållningsfonden inom transportsektorn i enlighet med en förordning som fastställer gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden och som fastställer allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden.

7. De stödberättigande kostnaderna ska inbegripa mervärdesskatt (nedan kallad moms) enligt artikel 126.3 c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012

När det gäller beloppet på 11 305 500 000 EUR som ska överföras från Sammanhållningsfonden för användning i medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden, ska reglerna om stödberättigande i fråga om moms vara de som ska tillämpas på Sammanhållningsfonden och som avses i en förordning som fastställer gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden och som fastställer allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden

8. Bestämmelserna om stödberättigande för kostnader som stödmottagarna har ådragit sig är tillämpliga efter nödvändiga ändringar för kostnader som verkställande organ har ådragit sig.

Artikel 9

Villkor för deltagande

1. Förslag ska lämnas in av en eller flera medlemsstater eller, med de berörda medlemsstaternas samtycke, av internationella organisationer, gemensamma företag eller offentliga eller privata företag eller organ som är etablerade i medlemsstaterna.

2. Förslag får lämnas in av enheter som inte har någon rättskapacitet enligt tillämplig nationell lagstiftning, under förutsättning att deras företrädare kan ingå rättsliga förpliktelser på deras vägnar och lämnar en garanti att unionens ekonomiska intressen skyddas på ett sätt som motsvarar det skydd som erbjuds av juridiska personer.

3. Förslag från fysiska personer ska inte vara stödberättigande.

4. Om det är nödvändigt för att målen för ett visst projekt av gemensamt intresse ska kunna uppnås, och när deras deltagande är vederbörligen motiverat, får tredjeländer och enheter som är etablerade i tredjeländer delta i åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse.

De får inte ta emot finansiellt stöd enligt denna förordning, utom i de fall det krävs för att målen för ett visst projekt av gemensamt intresse ska kunna uppnås.

5. De fleråriga och årliga arbetsprogram som avses i artikel 17 får innehålla kompletterande särskilda regler för inlämnande av förslag.

Artikel 10

Stödnivåer

1. Förutom i de fall som avses i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska förslag väljas ut genom ansökningsomgångar på grundval av de arbetsprogram som avses i artikel 17 i den här förordningen.

2. Inom transportsektorn får unionens finansiella stöd inte överstiga följande:

a)	För bidrag till studier, 50 % av de stödberättigande kostnaderna.

Med avseende på bidrag till bygg- och anläggningsarbeten:

För järnvägsnät och vägnät i medlemsstater som saknar järnvägsnät på sitt territorium eller i medlemsstater eller delar av medlemsstater med ett isolerat nät utan godstransport på järnväg över stora avstånd: 20 % av den stödberättigande kostnaden; stödnivån får ökas till maximalt 30 % för åtgärder för att ta itu med flaskhalsar och till 40 % för åtgärder som gäller gränsöverskridande avsnitt och åtgärder som förbättrar järnvägens driftskompatibilitet.

ii)	För inre vattenvägar, 20 % av den stödberättigande kostnaden; stödnivån får höjas till maximalt 40 % för åtgärder för att ta itu med flaskhalsar och till maximalt 40 % för åtgärder som gäller gränsöverskridande sträckor.

iii)	För inlandstransporter, förbindelser till och utvecklingen av multimodala logistiska plattformar, inbegripet förbindelser till inlands- och kusthamnar och flygplatser samt utveckling av hamnar: 20 % av de stödberättigande kostnaderna.

iv)	För åtgärder för att minska bullret från godstransporter på järnväg, bland annat genom eftermodifiering av befintlig rullande materiel: 20 % av de stödberättigande kostnaderna upp till ett kombinerat tak på 1 % av de budgetmedel som avses i artikel 5.1 a.

För bättre tillgång till transportinfrastruktur för personer med funktionsnedsättning: 30 % av den stödberättigande kostnaden vid bygg- och anläggningsarbeten för anpassning, som under inga omständigheter får överstiga 10 % av de totala stödberättigande kostnaderna för bygg- och anläggningsarbetena.

vi)	För åtgärder till stöd för ny teknik och innovation för alla transportslag: 20 % av de stödberättigande kostnaderna.

vii)	För åtgärder för att stödja gränsöverskridande vägsträckor: 10 % av de stödberättigande kostnaderna.

Med avseende på bidrag för system och tjänster för telematiktillämpningar:

i)	För markkomponenter i ERTMS, Sesar-systemet, f RIS och VTMIS: 50 % av de stödberättigande kostnaderna.

ii)	För markkomponenter i ITS för vägsektorn: 20 % av de stödberättigande kostnaderna.

iii)	För ombordkomponenter i ERTMS: 50 % av den stödberättigande kostnaden.

iv)	För ombordkomponenter i Sesar-systemet, RIS, VTMIS och i ITS för vägtransportsektorn: 20 % av de stödberättigande kostnaderna upp till ett kombinerat tak på 5 % av de budgetmedel som avses i artikel 5.1 a.

v)	För åtgärder för att stödja utvecklingen av sjömotorvägar: 30 % av de stödberättigande kostnaderna. Kommissionen ska skapa gynnsamma villkor för utveckling av projekt som innefattar sjömotorvägar med tredjeländer.

vi)	För andra system för telematiktillämpningar än de som omnämns i leden i–iv, godstransporttjänster och säkra parkeringsplatser i stomvägnätet: 20 % av de stödberättigande kostnaderna.

3. Inom energisektorn Unionens finansiella stöd får inte överstiga 50 % av den stödberättigande kostnaden för studier och/eller bygg- och anläggningsarbeten.Stödnivåerna får ökas till maximalt 75 % för åtgärder som, med ledning av det underlag som avses i artikel 14.2 i förordning (EU) nr 347/2013, skapar en hög grad av regional eller unionsomfattande försörjningstrygghet, stärker solidariteten i unionen eller omfattar mycket innovativa lösningar.

4. Inom telekommunikationssektorn får unionens finansiella stöd inte överstiga följande:

a)	För åtgärder för generiska tjänster: 75 % av de stödberättigande kostnaderna.

b)	För horisontella åtgärder, inbegripet kartläggning av infrastruktur, partnersamverkan och tekniskt stöd: 75 % av de stödberättigande kostnaderna.

Plattformar för bastjänster ska i normalfallet finansieras genom offentlig upphandling. I undantagsfall får de finansieras med ett bidrag som täcker upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna, utan att det påverkar tillämpningen av principen om medfinansiering.

5. Stödnivåerna får ökas med upp till 10 procentenheter över de procenttal som anges i punkterna 2, 3 och 4 för åtgärder med synergieffekter mellan minst två av de sektorer som omfattas av FSE. Denna ökning ska inte gälla för de stödnivåer som avses i artikel 11.

6. Storleken på det finansiella stöd som ska beviljas för de utvalda åtgärderna ska anpassas på grundval av en kostnads-nyttoanalys för varje projekt, tillgängliga medel i unionens budget och behovet av att maximera hävstångseffekten av unionens finansiering.

Artikel 11

Särskilda ansökningsomgångar för medel som överförts från Sammanhållningsfonden inom transportsektorn

1. Beträffande beloppet 11 305 500 000 EUR som överförts från Sammanhållningsfonden för utnyttjande uteslutande i medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden ska särskilda ansökningsomgångar utlysas för projekt för genomförande av stomnätet eller för projekt och horisontella prioriteringar som fastställs i del I i bilaga I uteslutande i medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden.

2. För sådana särskilda ansökningsomgångar ska tillämpliga regler för transportsektorn enligt denna förordning tillämpas. Fram till den 31 december 2016 ska urvalet av de projekt som är berättigade till finansiering respektera de nationella anslagen inom ramen för Sammanhållningsfonden. Från och med den 1 januari 2017 ska medel som överförts till FSE, och som inte har anslagits för ett transportinfrastrukturprojekt, göras tillgängliga för alla medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden för att finansiera transportinfrastrukturprojekt i enlighet med denna förordning.

3. För att stödja medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden och som kan ha svårt att utse projekt med tillräcklig mognad och/eller kvalitet och tillräckligt unionsmervärde ska särskild uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för programstöd som syftar till att förbättra den institutionella kapaciteten och effektiviteten hos offentliga förvaltningar och offentliga tjänster i samband med utveckling och genomförande av sådana projekt som anges i del I i bilagan. För att de överförda medlen ska utnyttjas maximalt i alla medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden får kommissionen anordna fler ansökningsomgångar.

4. Beloppet 11 305 500 000 EUR som överförts från Sammanhållningsfonden får utnyttjas för avsättning av budgetmedel till finansieringsinstrument enligt denna förordning endast från och med den 1 januari 2007. Från och med den dagen får beloppet 11 305 500 000 EUR som överförts från Sammanhållningsfonden utnyttjas för avsättning av budgetmedel till projekt för vilka avtalsmässiga åtaganden redan har ingåtts av förvaltningsenheterna.

5. Utan hinder av vad som sägs i artikel 10, och när det gäller beloppet 11 305 500 000 EUR som överförts från Sammanhållningsfonden uteslutande för användning i medlemsstater som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden, ska, för följande åtgärder, de högsta stödnivåerna vara de som tillämpas för Sammanhållningsfonden och som avses i en förordning som fastställer gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden och som fastställer allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden för följande:

a)	Åtgärder med avseende på bidrag till studier.

Åtgärder med avseende på bidrag till bygg- och anläggningsarbeten:

i)	Järnväg och inre vattenvägar.

ii)	Åtgärder för att stödja gränsöverskridande vägsträckor och, för medlemsstater utan järnvägsnät, TEN-T-vägnätet.

iii)

Åtgärder för inlandstransporter, förbindelser till och utvecklingen av multimodala logistikplattformar, inbegripet förbindelser till inlands- och kusthamnar och flygplatser, inbegripet anordningar för automatisk spårviddsändring och utvecklingen av hamnar, inbegripet isbrytningskapaciteter samt sammanlänkningspunkter, med särskild uppmärksamhet riktad på järnvägsförbindelser utom i de medlemsstater som saknar järnvägsnät.

Åtgärder med avseende på bidrag för system och tjänster för telematiktillämpningar:

i)	ERTMS, RIS och VTMIS Sesar-systemet samt ITS inom vägtransportsektorn.

ii)	System för telematiktillämpningar.

iii)	Åtgärder för att stödja utvecklingen av sjömotorvägar.

d)	Åtgärder med avseende på bidrag till stöd för ny teknik och innovation för alla transportslag.

Artikel 12

Indragning, minskning, tillfälligt upphävande och avbrytande av bidrag

1. Kommissionen ska, utom i särskilt motiverade fall, dra in finansiellt stöd som beviljats för studier som inte har inletts inom ett år efter det startdatum som anges i bidragsvillkoren, eller inom två år efter detta datum för alla andra åtgärder som är berättigade till finansiellt stöd enligt denna förordning.

2. Kommissionen får tillfälligt upphäva, minska, kräva återbetalning av eller avbryta det finansiella stödet i enlighet med de villkor som anges i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 eller efter utvärdering av projektets utveckling, i synnerhet om genomförandet av åtgärden försenas avsevärt.

3. Kommissionen får begära att det beviljade finansiella stödet återbetalas helt eller delvis, om den åtgärd som omfattas av stödet inte har genomförts inom två år från och med det slutdatum som fastställs i bidragsvillkoren.

4. Innan kommissionen fattar något av de beslut som avses i punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln, ska den göra en omfattande utredning av ärendet i samordning med de organ som nämns i artikel 6.3 och samråda med de berörda bidragsmottagarna, så att de kan lägga fram sina synpunkter inom en rimlig tidsfrist. Efter halvtidsöversynen ska kommissionen delge Europaparlamentet och rådet alla beslut som fattats i samband med det årliga antagandet av arbetsprogrammen enligt artikel 17.

KAPITEL IV

Upphandling

Artikel 13

Upphandling

1. Förfaranden för offentlig upphandling som genomförs av kommissionen eller av ett av de organ som avses i artikel 6.3 för egen räkning eller tillsammans med medlemsstaterna får

a)	innehålla särskilda villkor, t.ex. avseende platsen för genomförandet av den upphandlade verksamheten, om sådana villkor kan motiveras av åtgärdernas syften och förutsatt att sådana villkor inte bryter mot de i unionen och på nationell nivå tillämpliga principerna om offentlig upphandling,

b)	tillåta att flera kontrakt beviljas genom samma förfarande (nedan kallat flera leverantörer).

2. När det är vederbörligen motiverat och nödvändigt för genomförandet av åtgärderna får punkt 1 även tillämpas vid upphandlingar som genomförs av bidragsmottagare.

KAPITEL V

Finansieringsinstrument

Artikel 14

Typ av finansieringsinstrument

1. Finansieringsinstrument som inrättats i enlighet med avdelning VIII i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 får användas för att underlätta tillgången till finansiering för enheter som genomför åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse enligt definitionen i förordningarna (EU) nr 1315/2013 och (EU) nr 347/2013 samt i en förordning om riktlinjer för transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur och till att målen i dem uppnås. Finansieringsinstrumenten ska baseras på förhandsbedömningar av brister på marknaden eller icke-optimala investeringssituationer och investeringsbehov. Huvudvillkoren, övriga villkor och förfaranden för varje finansieringsinstrument återges i del III i bilaga I till den här förordningen.

2. Det sammanlagda bidraget från unionens allmänna budget till finansieringsinstrumenten får uppgå till högst 10 % av den totala finansieringsramen för FSE enligt artikel 5.1.

3. Alla finansieringsinstrument som har inrättats enligt förordning (EG) nr 680/2007 och det riskdelningsinstrument för projektobligationer som har inrättats i enlighet med beslut 1639/2006/EG får om tillämpligt och efter en förhandsutvärdering slås ihop med dem enligt denna förordning. Sammanslagningen av projektobligationer är avhängigt av den interimsrapport som ska utarbetas under andra halvåret 2013 enligt förordning EG (nr) 680/2007 och beslut nr 1639/2006/EG.

Initiativet om projektobligationer ska inledas successivt inom ramen för ett tak på 230 000 000 EUR under åren 2014 och 2015. Det fullständiga genomförandet av initiativet är avhängigt av en oberoende fullständig utvärdering, som ska genomföras 2015 enligt förordning (EG) nr 680/2007 och beslut nr 1639/2006/EG. Mot bakgrund av utvärderingen ska kommissionen, med beaktande av alla alternativ, överväga att föreslå lämpliga regeländringar, inklusive lagstiftningsändringar, särskilt om den prognostiserade marknadsintroduktionen inte är tillfredsställande eller om alternativa källor för långsiktig finansiering med lån blir tillgängliga i tillräcklig omfattning.

4. Följande finansieringsinstrument får användas:

a)	Egetkapitalinstrument, t.ex. investeringsfonder med inriktning på tillhandahållande av riskkapital för åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse.

Lån och/eller garantier som främjas genom riskdelningsinstrument, inbegripet förbättringsmekanismen för projektobligationer, för stöd till individuella projekt eller projektportföljer som ett finansinstitut utfärdat på grundval av egna medel med bidrag från unionen för avsättning och/eller kapitaltilldelning.

Artikel 15

Villkor för beviljande av finansiellt stöd genom finansieringsinstrument

1. Åtgärder med stöd genom finansieringsinstrument ska väljas ut på grundval av utvecklingsgrad och eftersträva sektoriell diversifiering i enlighet med artiklarna 3 och 4 samt geografisk balans mellan medlemsstaterna. De ska

a)	ha ett europeiskt mervärde,

b)	svara mot målen i Europa 2020-strategin,

c)	generera en hävstångseffekt i förhållande till unionsstödet, dvs. syfta till att mobilisera en total investering som överstiger unionens bidrag enligt i förväg fastställda indikatorer.

2. Unionen, medlemsstaterna och andra investerare får komplettera bidragen via finansieringsinstrument med ytterligare finansiellt stöd, förutsatt att kommissionen samtycker till ändringar av kriterierna för stödberättigande för åtgärder och/eller av investeringsstrategin för instrumentet som kan krävas på grund av det kompletterande bidraget.

3. Finansieringsinstrumenten ska syfta till att förstärka unionsutgifternas multiplikatoreffekt, genom att dra till sig ytterligare resurser från privata investerare. De får ge godtagbar avkastning i syfte att uppfylla andra partners eller investerares mål, samtidigt som de syftar till att bevara värdet på de tillgångar som tillhandahålls genom unionens budget.

4. Finansieringsinstrument enligt denna förordning får kombineras med bidrag som finansieras genom unionens budget.

5. Kommissionen får fastställa ytterligare villkor i arbetsprogrammen som avses i artikel 17 i enlighet med transport-, telekommunikations- och energisektorernas särskilda behov.

Artikel 16

Åtgärder i tredjeländer

Åtgärder i tredjeländer får stödjas genom finansieringsinstrumenten, om åtgärderna är nödvändiga för genomförandet av projekt av gemensamt intresse.

KAPITEL VI

Programplanering, genomförande och kontroll

Artikel 17

Fleråriga och/eller årliga arbetsprogram

1. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta fleråriga och årliga arbetsprogram för var och en av transport-, telekommunikations- och energisektorerna. Kommissionen får även anta fleråriga och årliga arbetsprogram för mer än en sektor. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.2.

2. Kommissionen ska utvärdera de fleråriga arbetsprogrammen åtminstone efter halva tiden. Vid behov ska den revidera det fleråriga arbetsprogrammet genom en genomförandeakt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.2.

3. Kommissionen ska anta fleråriga arbetsprogram för transportsektorn för projekt av gemensamt intresse enligt förteckningen i del I i bilaga I.

Finansieringsramen ska motsvara mellan 80 och 85 % av de budgetmedel som avses i artikel 5.1 a.

Projekten i del I i bilaga I är inte bindande för medlemsstaternas programplaneringsbeslut. Medlemsstaterna har befogenhet att besluta om genomförande av dessa projekt och besluten är avhängiga av möjligheterna till offentlig finansiering och den samhällsekonomiska lönsamheten i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 1315/2013.

4. Kommissionen ska anta de årliga arbetsprogrammen för transport-, telekommunikations- och energisektorerna för projekt av gemensamt intresse som inte omfattas av de fleråriga arbetsprogrammen.

5. Kommissionen ska, när den antar fleråriga och sektorsinriktade årliga arbetsprogram, fastställa urvals- och tilldelningskriterierna i enlighet med de mål och prioriteringar som fastställs i artiklarna 3 och 4 i den här förordningen och i förordningarna (EU) nr 1315/2013 och (EU) nr 347/2013 eller i en förordning om riktlinjer för transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur. Kommissionen ska vid fastställande av tilldelningskriterierna ta hänsyn till de allmänna riktlinjerna i del V i bilaga I till den här förordningen.

6. Inom energisektorn ska i de två första årliga arbetsprogrammen företräde ges åt projekt av gemensamt intresse och därmed förknippade åtgärder som syftar till att bryta energiisolering och avlägsna flaskhalsar och till att fullborda den inre marknaden för energi.

7. Arbetsprogrammen ska samordnas så att synergieffekterna mellan transport, energi och telekommunikation utnyttjas, särskilt inom sådana områden som smarta nät, eldrivna transporter, intelligenta och hållbara transportsystem, gemensam ledningsrätt och sammanlänkning av infrastruktur. Kommissionen ska anta åtminstone en sektorsövergripande ansökningsomgång för åtgärder som är berättigade till stöd enligt artikel 7.5, varvid de finansiella anslag som avsätts för varje sektor ska stå i proportion till varje sektors delaktighet i de stödberättigande kostnaderna för de åtgärder som har valts ut för finansiering genom FSE.

Artikel 18

Beviljande av finansiellt stöd från unionen

1. Efter varje ansökningsomgång på grundval av de fleråriga eller årliga arbetsprogram som avses i artikel 17 ska kommissionen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25 besluta om det belopp som ska beviljas som finansiellt stöd till utvalda projekt eller delar därav. Kommissionen ska fastställa villkor och förfaranden för deras genomförande.

2. Kommissionen ska meddela stödmottagarna och de berörda medlemsstaterna om sitt beslut om att finansiellt stöd kommer att beviljas.

Artikel 19

Årliga delbetalningar

Kommissionen får dela upp budgetåtaganden i årliga delbetalningar. Om detta görs, ska kommissionen varje år besluta om utbetalning av dessa med beaktande av hur långt de stödmottagande åtgärderna har kommit, de beräknade behoven för dessa åtgärder och vilken budget som finns att tillgå.

Kommissionen ska informera stödmottagarna, de berörda medlemsstaterna och, om tillämpligt för finansieringsinstrument, de berörda finansinstituten om den ungefärliga tidsplanen för de enskilda årliga utbetalningarna.

Artikel 20

Överföring av årliga anslag

Anslag som inte har tagits i anspråk vid utgången av det budgetår för vilket de beviljades ska överföras i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

Artikel 21

Delegerade akter

1. Under förutsättning att den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna ger sitt godkännande enligt artikel 172 andra stycket i EUF-fördraget, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 26 i den här förordningen om ändring av del I i bilaga I till den här förordningen, i syfte att beakta växlande ekonomiska prioriteringar i de transeuropeiska näten och förändringar i samband med de projekt av gemensamt intresse som identifieras i förordning (EU) nr 1315/2013. Vid ändring av del I i bilaga I till den här förordningen ska kommissionen säkerställa

a)	att projekt av gemensamt intresse i enlighet med förordning (EU) nr 1315/2013 sannolikt helt eller delvis kommer att genomföras inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2014–2020,

b)	att ändringarna överensstämmer med stödberättigandekriterierna enligt artikel 7 i den här förordningen,

c)	att alla avsnitt i del I i bilaga I till den här förordningen inbegriper infrastrukturprojekt vilkas genomförande kommer att kräva att de ingår i ett flerårigt arbetsprogram enligt artikel 17.3 i denna förordning, utan att dragningen av stomnätskorridorerna ändras.

2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 i den här förordningen för att ändra de huvudvillkor, övriga villkor och förfaranden som fastställs i del III i bilaga I till denna förordning för unionens bidrag till varje finansieringsinstrument som inrättas enligt den ram för skuld eller eget kapital som fastställs i del III i bilaga I till denna förordning i enlighet med resultaten av interimsrapporten och den oberoende fullständiga utvärderingen av pilotfasen av Europa 2020-initiativet om projektobligationer, som inrättats genom beslut nr 1639/2006/EG och förordning (EG) nr 680/2007 och för att ta hänsyn till växlande marknadsvillkor i syfte att optimera utformningen och genomförandet av finansiella instrument enligt den här förordningen.

Vid ändring av del III i bilaga I till denna förordning i de fall som anges i första stycket ska kommissionen i alla skeden säkerställa att

a)	ändringarna görs i enlighet med kraven i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, inbegripet den förhandsutvärdering som avses i artikel 140.2 f i den förordningen, och

ändringarna begränsas till

i)	ändring av tröskelvärdet för underordnad finansiering med lån som avses i I.1 a och I.1 b i del III i bilaga I till denna förordning, i syfte att eftersträva sektoriell diversifiering och geografisk balans mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 15,

ii)	ändring av tröskelvärdet för prioriterad finansiering med lån som avses i I.1 a i del III i bilaga I till denna förordning, i syfte att eftersträva sektoriell diversifiering och geografisk balans mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 15,

iii)	kombinering med andra finansieringskällor som avses i I.3 och II.3 i del III i bilaga I,

iv)	urval av enheter som anförtrotts uppgifter som avses it I.4 och II.4 i del II i bilaga I, och

v)	prissättning samt risk- och inkomstdelning som avses i I.6 och II.6 i del III i bilaga I.

3. Inom transportsektorn ska kommissionen inom ramen för de allmänna mål som anges i artikel 3 och de sektorsspecifika mål som anges i artikel 4.2 a ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att närmare ange de finansieringsprioriteringar som ska återspeglas i de arbetsprogram som avses i artikel 17 under FSE:s löptid för stödberättigande åtgärder enligt artikel 7.2. Kommissionen ska anta en delegerad akt senast den 22 december 2014.

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att höja taket i artikel 14.2 upp till 20 %, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

i)	Den utvärdering som görs år 2015 av pilotfasen av initiativet om projektobligationer är positiv.

ii)	Finansieringsinstrumentens genomslag överstiger 8 % när det gäller de avtalsenliga åtagandena inom projektet.

5. Om det visar sig nödvändigt att avvika från anslaget för ett specifikt transportmål med mer än fem procentenheter, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att ändra de vägledande procentsatser som anges i del IV i bilaga I.

6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25 för att ändra den förteckning över allmänna riktlinjer i del V i bilaga I som ska beaktas vid fastställande av tilldelningskriterier i syfte att återspegla halvtidsutvärderingen av denna förordning eller de slutsatser som dragits av dess genomförande. Detta ska ske på ett sätt som är förenligt med respektive sektorsspecifika riktlinjer.

Artikel 22

Stödmottagarnas och medlemsstaternas ansvar

Stödmottagarna och medlemsstaterna ska inom respektive ansvarsområden och utan att det påverkar de skyldigheter som åligger stödmottagarna enligt bidragsvillkoren göra sitt yttersta för att genomföra de projekt av gemensamt intresse som har beviljats finansiellt stöd från unionen enligt denna förordning.

Medlemsstaterna ska svara för den tekniska övervakningen och den finansiella kontrollen av åtgärder i nära samarbete med kommissionen samt intyga att de utgifter som har uppstått för projekt eller delar därav verkligen har betalats och att betalningarna överensstämmer med de relevanta reglerna. Medlemsstaterna får begära att kommissionen medverkar vid kontroller på plats och inspektioner.

Medlemsstaterna ska årligen informera kommissionen, om tillämpligt genom ett interaktivt geografiskt och tekniskt informationssystem, om de framsteg som gjorts i genomförandet av projekt av gemensamt intresse och de investeringar som gjorts för detta ändamål, inbegripet det stöd som används för att uppnå klimatförändringsmålen. På grundval av detta ska kommissionen offentliggöra och minst en gång om året uppdatera information om de specifika projekten inom ramen för FSE.

Artikel 23

Överensstämmelse med unionens politik och unionsrätten

Endast åtgärder som står i överensstämmelse med unionsrätten och som ligger i linje med relevant unionspolitik ska finansieras enligt denna förordning.

Artikel 24

Skydd av unionens finansiella intressen

1. När åtgärder som finansieras enligt denna förordning genomförs, ska kommissionen se till att unionens finansiella intressen skyddas genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom verkningsfulla kontroller och, om oegentligheter upptäcks, genom att belopp som felaktigt betalats ut återkrävs samt vid behov genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

2. Kommissionen eller dess företrädare och revisionsrätten ska ha befogenhet att genomföra revision på grundval av handlingar och på plats av de åtgärder som vidtagits av alla bidragsmottagare, verkställande organ, uppdragstagare och underleverantörer som har mottagit medel från unionen enligt denna förordning.

3. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får genomföra utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (23) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (24), i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens finansiella intressen i samband med en bidragsöverenskommelse, ett bidragsbeslut eller ett kontrakt som har finansierats enligt denna förordning.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2, och 3 ska samarbetsavtal med tredjeländer och internationella organisationer, bidragsöverenskommelser, bidragsbeslut och avtal som följer av genomförandet av denna förordning innehålla bestämmelser som uttryckligen ger kommissionen, revisionsrätten och Olaf befogenhet att utföra sådan revision och sådana utredningar, i enlighet med respektive befogenhet.

AVDELNING II

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 25

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en samordningskommitté för FSE. Kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. Kommittén ska ha en horisontell överblick över de arbetsprogram som avses i artikel 17 i syfte att säkerställa att de är konsekventa och att synergieffekter mellan transport-, telekommunikations- och energisektorerna identifieras, utnyttjas och bedöms. Kommittén ska i synnerhet försöka samordna dessa arbetsprogram i syfte att möjliggöra sektorsövergripande ansökningsomgångar.

Artikel 26

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 21 ska ges till kommissionen för perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 21 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 21 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 27

Utvärdering

1. Inför beslut om förlängning, ändring eller tillfälligt upphävande av åtgärderna ska kommissionen, i samarbete med medlemsstaterna och de berörda stödmottagarna, senast den 31 december 2017 utarbeta en utvärderingsrapport, som av kommissionen ska läggas fram för Europaparlamentet och rådet, om hur målen för samtliga åtgärder har uppnåtts (med avseende på resultat och effekter), hur effektivt resurserna använts och om det europeiska mervärdet av FSE. Utvärderingen ska också behandla möjligheterna till förenkling, åtgärdernas interna och externa samstämmighet, den fortsatta relevansen för alla mål och deras bidrag till unionens prioriteringar för smart och hållbar tillväxt för alla, inbegripet deras inverkan på den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Utvärderingsrapporten ska innehålla en bedömning av de finansiella, tekniska och mänskliga stordriftsfördelarna för kommissionen vid förvaltningen av FSE samt i förekommande fall av det totala antalet projekt som genomförts genom att man utnyttjat synergier mellan sektorerna. I denna bedömning ska man också studera hur finansieringsinstrument kan göras mer effektiva. Utvärderingsrapporten ska ta hänsyn till utvärderingsresultat om de långsiktiga effekterna av tidigare åtgärder.

2. FSE ska ta hänsyn till den oberoende fullskaliga utvärdering av Europa 2020-initiativet om projektobligationer som ska genomföras 2015. På grundval av denna utvärdering ska kommissionen och medlemsstaterna bedöma om Europa 2020-initiativet om projektobligationer är relevant och i vilken utsträckning det ökar investeringsvolymerna i prioriterade projekt och effektiviserar unionens utgifter.

3. Kommissionen ska göra utvärderingar i efterhand i nära samarbete med medlemsstaterna och stödmottagarna. Efterhandsutvärderingen ska undersöka FSE:s effektivitet och ändamålsenlighet och dess inverkan på den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och bidrag till unionens prioriteringar för smart och hållbar tillväxt för alla samt omfattningen och resultaten av det stöd som används för att uppnå klimatförändringsmålen.

4. Utvärderingarna ska mäta framstegen i förhållande till de resultatindikatorer som avses i artiklarna 3 och 4.

5. Kommissionen ska vidarebefordra slutsatserna från dessa utvärderingar till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

6. Kommissionen och medlemsstaterna får, med stöd från andra möjliga stödmottagare, göra en utvärdering av metoderna för projektens genomförande och vilken inverkan de har haft, i syfte att bedöma om de uppsatta målen har uppnåtts, bland annat i fråga om miljöskydd.

7. Kommissionen får begära att en medlemsstat som berörs av ett projekt av gemensamt intresse tillhandahåller en särskild utvärdering av åtgärder och därmed förknippade projekt som finansierats inom ramen för denna förordning eller i förekommande fall förser kommissionen med de uppgifter och det stödsom krävs för att utvärdera sådana projekt.

Artikel 28

Information, kommunikation och offentliggörande

1. Stödmottagarna och vid behov de berörda medlemsstaterna ska se till att stöd som beviljas enligt denna förordning offentliggörs på lämpligt sätt och medger insyn, så att allmänheten får kännedom om unionens roll i genomförandet av projekten.

2. Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende projekt och resultat inom ramen för FSE. De resurser som anslås till kommunikationsåtgärder enligt artikel 5.2 ska även bidra till gemensam kommunikation av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till deallmänna mål som avses i artikel 3.

Artikel 29

Ändring av förordning (EU) nr 913/2010

Förordning (EU) nr 913/2010 ska ändras på följande sätt:

Bilagan till förordning (EU) 913/2010 ska ersättas med texten i bilaga II till den här förordningen. Detta innebär att de reviderade järnvägsgodskorridorerna även i fortsättningen underkastas bestämmelserna i förordning (EU) nr 913/2010.

Artikel 30

Övergångsbestämmelser

Denna förordning ska inte påverka möjligheterna till fullföljande eller ändring, inbegripet helt eller delvis upphävande, av de berörda projekten fram till dess att de avslutats eller av finansiellt stöd som kommissionen beviljat enligt förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 eller varje annan lag som är tillämplig på detta stöd den 31 december 2013, som ska fortsätta att gälla för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas.

Artikel 31

Upphävande

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 i denna förordning ska förordningarna (EG) nr 680/2007 och nr 67/2010 upphöra att gälla den 1 januari 2014.

Artikel 32

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i Strasbourg den 11 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande

(1) EUT C 143, 22.5.2012, s. 116.

(2) EUT C 277, 13.9.2012, s. 125.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 19 november 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT).

(4) EUT C 420, 20.12.2013, s. 1.

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Sammanhållningsfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 289)

(6) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 89.

(7) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 13.

(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (Se sidan 1 i detta nummer av EUT).

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 av den 22 september 2010 om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik (EUT L 276, 20.10.2010, s. 22).

(10) http://ec.europa.eu/transport/infrastructure/ten-t-policy/review/doc/expert-groups/expert_group_5_final_report.pdf

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 (EUT L 115, 25.4.2013, s. 39).

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 104).

(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (EUT L 343, 14.12.2012, s. 32).

(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 680/2007 av den 20 juni 2007 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet (EUT L 162, 22.6.2007, s. 1).

(16) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1639/2006/EG av den 24 oktober 2006 om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013) (EUT L 310, 9.11.2006, s. 15).

(17) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1)

(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(19) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 67/2010 av den 30 november 2009 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området för transeuropeiska nät (EUT L 27, 30.1.2010).

(20) Finansieringsramen för FSE för perioden 2014–2020 i 2011 års fasta priser är 29 300 000 000 EUR, uppdelat enligt följande: 23 174 000 000 EUR, inbegripet EUR 10 000 000 000 for sammanhållningsländer (transport), 5 126 000 000 EUR (energi), 1 000 000 000 EUR (telekommunikationer).

(21) Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för åren 2014–2020 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 884).

(22) Europaparlamentets och rådets beslut nr 661/2010/EU av den 7 juli 2010 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (EUT L 204, 5.8.2010, s. 1).

(23) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(24) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

BILAGA I

DEL I

FÖRTECKNING ÖVER I FÖRVÄG IDENTIFIERADE STOMNÄTSPROJEKT INOM TRANSPORTSEKTORN

1. Horisontella prioriteringar

Innovativ förvaltning & innovativa tjänster	Gemensamt europeiskt luftrum – Sesar-systemet
Innovativ förvaltning & innovativa tjänster	Telematiktillämpningar för vägar, järnvägar, inre vattenvägar och fartyg (ITS, ERTMS, RIS och VTMIS)
Innovativ förvaltning & innovativa tjänster	Kusthamnar, sjömotorvägar och flygplatser i stomnätet, säker och trygg infrastruktur
Nya tekniker och innovation	Nya tekniker och innovation enligt artikel 33 a–d i förordning (EU) nr 1315/2013

2. Stomnätskorridorer

Östersjön – Adriatiska havet

LINJEDRAGNING:

Gdynia – Gdańsk – Katowice/Sławków

Gdańsk – Warszawa – Katowice

Katowice – Ostrava – Brno – Wien

Szczecin/Świnoujście – Poznań – Wrocław – Ostrava

Katowice – Žilina – Bratislava – Wien

Wien – Graz – Villach – Udine – Trieste

Udine – Venezia – Padova – Bologna – Ravenna

Graz – Maribor – Ljubljana – Koper/Trieste

I FÖRVÄG IDENTIFIERADE STRÄCKOR, INBEGRIPET PROJEKT:

Gdynia – Katowice	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten
Gdynia, Gdańsk	Hamnar	Sammanlänkningar av hamnar, (ytterligare) utveckling av multimodala plattformar
Warszawa – Katowice	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten
Wroclaw – Poznań – Szczecin/Świnoujście	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten
Świnoujście, Szczecin	Hamnar	Sammanlänkningar av hamnar
Bielsko Biala – Žilina	Väg	Bygg- och anläggningsarbeten
Katowice – Ostrava – Brno – Wien och Katowice – Žilina – Bratislava – Wien	Järnvägar	Bygg- och anläggningsarbeten, särskilt av de gränsöverskridande sträckorna PL–CZ, CZ–AT, PL–SK och SK–AT, sträckan Brno–Přerov; (ytterligare) utveckling av multimodala plattformar och sammanlänkningar mellan flygplats och järnväg
Wien – Graz – Klagenfurt – Udine – Venedig – Ravenna	Järnväg	Delvis konstruktion av nya linjer (Semmeringbastunneln och Koralmjärnvägslinjen), uppgradering av järnvägen; pågående bygg- och anläggningsarbeten; (ytterligare) utveckling av multimodala plattformar; uppgradering av befintlig tvåspårig linje mellan Udine, Cervignano och Trieste
Graz – Maribor – Pragersko	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten för ett andra spår
Trieste, Venezia, Ravenna, Koper	Hamnar	Sammanlänkningar av hamnar, (ytterligare) utveckling av multimodala plattformar

Nordsjön – Östersjön

LINJEDRAGNING:

Helsinki – Tallinn – Rīga

Ventspils – Rīga

Rīga – Kaunas

Klaipėda – Kaunas – Vilnius

Kaunas – Warszawa

Gränsen till BY – Warszawa – Poznań – Frankfurt/Oder – Berlin – Hamburg

Berlin – Magdeburg – Braunschweig – Hannover

Hannover – Bremen – Bremerhaven/Wilhelmshaven

Hannover – Osnabrück – Hengelo – Almelo – Deventer – Utrecht

Utrecht – Amsterdam

Utrecht – Rotterdam – Antwerpen

Hannover – Köln – Antwerpen

I FÖRVÄG IDENTIFIERADE STRÄCKOR, INBEGRIPET PROJEKT:

Helsingfors – Tallinn	Hamnar, sjömotor-vägar	Sammanlänkningar av hamnar, (ytterligare) utveckling av multimodala plattformar och deras sammanlänkningar, isbrytande kapacitet, sjömotorvägar
Tallinn – Rīgaa – Kaunas – Warszawa	Järnväg	(Detaljerade) studier för ny med UIC-spårvidd helt driftskompatibel linje; bygg- och anläggningsarbeten för den nya linjen inleds före 2020; uppgradering och ny linje på PL-territorium; sammanlänkningar mellan järnväg och flygplatser/hamnar, järnvägs-/vägterminaler, sjömotorvägar
Ventspils – Rīga	Järnväg	Uppgradering, sammanlänkningar av hamnar, sjömotorvägar
Klaipėda – Kaunas	Järnväg	Uppgradering, sammanlänkningar av hamnar, sjömotorvägar
Kaunas – Vilnius	Järnväg	Uppgradering, sammanlänkningar av flygplatser, järnvägsterminaler
Via Baltica-korridoren	Väg	Bygg- och anläggningsarbeten för gränsöverskridande sträckor (EE, LV, LT, PL)
Gränsen till BY – Warszawa – Poznań – gränsen till DE	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten på befintlig linje, studier för järnväg för höghastighetstrafik
Gränsen till PL – Berlin – Hannover – Amsterdam/Rotterdam	Järnväg	Studier och uppgradering av flera sträckor (Amsterdam – Utrecht – Arnhem; Hannover – Berlin)
Wilhelmshaven – Bremerhaven – Bremen	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Berlin – Magdeburg – Hannover, Mittellandkanalen, kanaler i västra Tyskland, Rhen, Waal, Nordsjökanalen, IJssel, Twentekanalen	Inre vattenvägar	Studier, bygg- och anläggningsarbeten för bättre navigerbarhet och uppgradering av vattenvägar och slussar
Amsterdams slussar och Amsterdam – Rhenkanalen	Inre vattenvägar	Pågående studier av slussar; hamn: sammanlänkningar (studier och bygg- och anläggningsarbeten, inbegripet uppgradering av Beatrixslussen)

Medelhavet

LINJEDRAGNING:

Algeciras – Bobadilla –Madrid – Zaragoza – Tarragona

Sevilla – Bobadilla – Murcia

Cartagena – Murcia – Valencia – Tarragona

Tarragona – Barcelona – Perpignan – Marseille/Lyon – Turin – Novara – Milano – Verona – Padua – Venedig – Ravenna/Trieste/Koper – Ljubljana – Budapest

Ljubljana/Rijeka – Zagreb – Budapest – gränsen till UA

I FÖRVÄG IDENTIFIERADE STRÄCKOR, INBEGRIPET PROJEKT:

Algeciras – Madrid	Järnväg	Studier pågår, bygg- och anläggningsarbeten ska igångsättas före 2015 och vara färdiga 2020
Sevilla – Antequera – Granada – Almería – Cartagena – Murcia – Alicante – Valencia	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Madrid – Zaragoza – Barcelona	Järnväg	Uppgradering av befintliga sträckor (spårvidd, sidospår, perronger)
Valencia – Tarragona – Barcelona	Järnväg	Anläggning 2014–2020
Barcelona	Hamn	Sammanlänkningar mellan järnväg och hamn och flygplats
Barcelona – Perpignan	Järnväg	Gränsöverskridande sträcka, bygg- och anläggningsarbeten pågår, ny linje färdig 2015, uppgradering av befintlig linje (spårvidd, sidospår, perronger)
Perpignan – Montpellier	Järnväg	Omfartsleden Nîmes – Montpellier tas i bruk 2017, Montpellier – Perpignan 2020
Lyon	Järnväg	Avhjälpande av flaskhalsar i Lyon: studier och bygg- och anläggningsarbeten
Lyon – Avignon – Marseille	Järnväg	Uppgradering
Lyon – Torino	Järnväg	Gränsöverskridande sträcka, bygg- och anläggningsarbeten för bastunnel; studier och bygg- och anläggningsarbeten för tillfartsvägar
Milano – Brescia	Järnväg	Delvis uppgradering och delvis ny höghastighetslinje
Brescia – Venezia – Trieste	Järnväg	Arbetet inleds före 2014 på flera sträckor i samverkan med uppgraderingsarbeten på överlappande sträckor, som i Korridoren Östersjön – Adriatiska havet
Milano – Cremona – Mantova – Porto Levante/Venedig – Ravenna/Trieste	Inre vattenvägar	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Cremona, Mantova, Venezia, Ravenna, Trieste	Inlands-hamnar	Sammanlänkningar av hamnar, (ytterligare) utveckling av multimodala plattformar
Trieste – Divača	Järnväg	Studier och delvis uppgradering pågår; gränsöverskridande sträcka ska vara färdig efter 2020
Koper – Divača – Ljubljana – Pragersko	Järnväg	Studier och uppgradering/delvis ny linje
Rijeka – Zagreb – Budapest	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten (inklusive anläggning av ett nytt spår och ett andra spår mellan Rijeka och gränsen till HU)
Rijeka	Hamn	Uppgradering och utveckling av infrastruktur, utveckling av multimodala plattformar och sammanlänkningar
Ljubljana – Zagreb	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Ljubljanaknutpunkten	Järnväg	Järnvägsknutpunkt Ljubljana, inklusive multimodal plattform; sammanlänkning mellan järnväg och flygplats
Pragersko – Zalalövö	Järnväg	Gränsöverskridande sträcka: studier, bygg- och anläggningsarbeten ska starta före 2020
Lendava – Letenye	Väg	Gränsöverskridande uppgradering
Boba – Székesferhérvár	Järnväg	Uppgradering
Budapest – Miskolc – gränsen till UA	Järnväg	Uppgradering
Vásárosnamény – gränsen till UA	Väg	Gränsöverskridande uppgradering

Österut/östra Medelhavet

LINJEDRAGNING:

Hamburg – Berlin

Rostock – Berlin – Dresden

Bremerhaven/Wilhelmshaven – Magdeburg – Dresden

Dresden – Ústí nad Labem – Mělníik /Praha – Kolín

Kolín – Pardubice – Brno – Wien/Bratislava – Budapest – Arad – Timișoara – Craiova – Calafat – Vidin – Sofia

Sofia – Plovdiv – Burgas

Plovdiv – gränsen till TR

Sofia – Thessaloniki – Athína – Piraeus – Lemesos – Lefkosia

Athína – Patras/Igoumenitsa

I FÖRVÄG IDENTIFIERADE STRÄCKOR, INBEGRIPET PROJEKT:

Dresden – Praha	Järnväg	Studier för järnväg för höghastighetstrafik
Praha	Järnväg	Uppgradering, omfartsled för godstrafik; förbindelse mellan järnväg och flygplats
Hamburg – Dresden – Praha – Pardubice	Inre vattenvägar	Studier avseende Elbe och Vltava, byggnads- och anläggningsarbeten för bättre navigerbarhet och uppgradering
Děčíns slussar	Inre vattenvägar	Studier
Praha - Brno - Břeclav	Järnväg	Uppgradering, inklusive järnvägsknutpunkt i Brno och multimodal plattform
Břeclav – Bratislava	Järnväg	Gränsöverskridande sträcka, uppgradering
Bratislava – Hegyeshalom	Järnväg	Gränsöverskridande sträcka, uppgradering
Mosonmagyaróvár – gränsen till SK	Väg	Gränsöverskridande uppgradering
Tata – Biatorbágy	Järnväg	Uppgradering
Budapest – Arad – Timișoara – Calafat	Järnväg	Uppgraderingen i HU nästan slutförd, pågår i RO
Vidin – Sofia – Burgas/gränsen till TR Sofia – Thessaloniki – – Athina /Pireus	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten Vidin – Sofia – Thessaloniki – Athina; uppgradering Sofia – Burgas/gränsen till TR
Vidin – Craiova	Väg	Gränsöverskridande uppgradering
Thessaloniki, Igoumenitsa	Hamnar	Uppgradering och utveckling av infrastruktur, multimodala sammanlänkningar
Athina /Piraeus/Heraklion – Lemesos	Hamnar, sjömotor-vägar	Hamnkapacitet och multimodala sammanlänkningar
Lemesos – Lefkosia	Hamnar, multimodala plattformar	Uppgradering av modal sammanlänkning, inbegripet Lefkosia södra omloppsbanan, studier och bygg- och anläggningsarbeten, trafikstyrningssystem
Lefkosia – Larnaca	Multimodala plattformar	Multimodala sammanlänkningar och telematiktillämpningssystem
Patras	Hamn	Sammanlänkningar av hamnar, (ytterligare) utveckling av multimodala plattformar
Athina – Patras	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten, sammanlänkningar av hamnar

Skandinavien – Medelhavet

LINJEDRAGNING:

Gränsen till RU – Hamina/Kotka – Helsinki – Turku/ Naantali – Stockholm – Malmö

Oslo – Göteborg – Malmö – Trelleborg

Malmö – København – Kolding/Lübeck – Hamburg – Hannover

Bremen – Hannover – Nürnberg

Rostock – Berlin – Leipzig – München

Nürnberg – München – Innsbruck – Verona – Bologna – Ancona/Florens

Livorno/La Spezia – Florens – Roma – Napoli – Bari – Taranto – Valletta

Napoli – Gioia Tauro – Palermo/Augusta – Valletta

I FÖRVÄG IDENTIFIERADE STRÄCKOR, INBEGRIPET PROJEKT:

Hamina/Kotka – Helsinki	Hamn, järnväg	Sammanlänkningar av hamnar, uppgradering av järnväg, isbrytande kapacitet
Helsinki	Järnväg	Förbindelse mellan flygplats och järnväg
Gränsen till RU – Helsinki	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten pågår
Helsinki – Turku	Järnväg	Uppgradering
Turku/Naantali – Stockholm	Hamnar, sjömotor-vägar	Sammanlänkningar av hamnar, isbrytande kapacitet
Stockholm – Malmö (Nordiska triangeln)	Järnväg	Pågående bygg- och anläggningsarbeten på vissa sträckor
Trelleborg – Malmö – Göteborg – gränsen till NO	Järnväg, hamnar, sjömotor-vägar	Bygg- och anläggningsarbeten, multimodala plattformar och hamnarnas inlandsförbindelser
Fehmarn	Järnväg	Pågående studier, bygg- och anläggningsarbeten för konstruktion av fast förbindelse Fehmarn bält ska börja 2015
København – Hamburg via Fehmarn: tillfartsvägar	Järnväg	Tillfartsvägar i DK ska slutföras senast 2020, tillfartsvägar i DE ska slutföras i två steg: enspårselektrifiering med slutförande av den fasta linjen och tvåspårslinje sju år senare
Rostock	Hamn, sjömotor-vägar	Sammanlänkningar av hamn med järnväg; färjor med låga utsläpp; isbrytande kapacitet
Rostock – Berlin – Nürnberg	Järnväg	Studier och uppgradering
Hamburg/Bremen – Hannover	Järnväg	Studier pågår
Halle – Leipzig – Nürnberg	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten pågår, ska slutföras senast 2017
München – Wörgl	Järnväg	Anslutning till Brennerbastunneln och gränsöverskridande sträcka: studier
Brennerbastunneln	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Fortezza – Verona	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Napoli – Bari	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Napoli – Reggio Calabria	Järnväg	Uppgradering
Verona – Bologna	Järnväg	Uppgradering pågår
Ancona, Napoli, Bari, La Spezia, Livorno	Hamnar	Sammanlänkningar av hamnar, (ytterligare) utveckling av multimodala plattformar
Messina – Catania – Augusta/Palermo	Järnväg	Uppgradering (återstående sträckor)
Palermo/Taranto – Valletta/Marsaxlokk	Hamnar, sjömotor-vägar	Sammanlänkningar av hamnar
Valletta – Marsaxlokk	Hamn, flygplats	Uppgradering av modal sammanlänkning, inbegripet Marsaxlokk – Luqa – Valletta
Bologna – Ancona	Järnväg	Uppgradering

Rhen – Alperna

LINJEDRAGNING:

Genua – Milano – Lugano – Basel

Genua – Novara – Brig – Bern – Basel – Karlsruhe – Mannheim – Mainz – Koblenz – Köln

Köln – Düsseldorf – Duisburg – Nijmegen/Arnhem – Utrecht – Amsterdam

Nijmegen – Rotterdam – Vlissingen

Köln – Liège – Bruxelles/Brussel – Gent

Liège – Antwerpen – Gent – Zeebrugge

I FÖRVÄG IDENTIFIERADE STRÄCKOR, INBEGRIPET PROJEKT:

Genua	Hamn	Sammanlänkningar av hamn
Genua – Milano/Novara – gränsen till CH	Järnväg	Studier; bygg- och anläggningsarbeten påbörjas före 2020
Basel – Antwerpen/Rotterdam – Amsterdam	Inre vattenvägar	Bygg- och anläggningsarbeten för bättre navigerbarhet
Karlsruhe – Basel	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten pågår
Frankfurt – Mannheim	Järnväg	Studier pågår
Liège	Järnväg	Förbindelse mellan hamn och flygplats via järnväg
Rotterdam – Zevenaar	Järnväg	Studier pågår, uppgradering
Zevenaar – Emmerich – Oberhausen	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten pågår
Zeebrugge – Gent – Antwerpen – gränsen till DE	Järnväg	Uppgradering

Atlanten

LINJEDRAGNING:

Algeciras – Bobadilla – Madrid

Sines / Lisboa – Madrid – Valladolid

Lisboa – Aveiro – Leixões/Porto

Aveiro – Valladolid – Vitoria – Bergara – Bilbao/Bordeaux – Paris – Le Havre/Metz – Mannheim/Strasbourg

I FÖRVÄG IDENTIFIERADE STRÄCKOR, INBEGRIPET PROJEKT:

Järnväg för höghastighetstrafik Sines/Lisboa – Madrid	Järnväg, hamnar	Studier och bygg- och anläggningsarbeten pågår, uppgradering av hamnar för modal sammanlänkning i Sines/Lissabon
Järnväg för höghastighetstrafik Porto – Lisboa	Järnväg	Studier pågår
Järnvägsförbindelse Aveiro – Salamanca – Medina del Campo	Järnväg	Gränsöverskridande sträcka: bygg- och anläggningsarbeten pågår
Järnvägsförbindelse Bergara – San Sebastián – Bayonne	Järnväg	Förväntas slutföras i ES 2016, i FR 2020
Bayonne – Bordeaux	Järnväg	Offentligt samråd pågår
Bordeaux – Tours	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten pågår
Paris	Järnväg	Södra omfartsleden för höghastighetstrafik
Baudrecourt – Mannheim	Järnväg	Uppgradering
Baudrecourt – Strasbourg	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten pågår, ska slutföras 2016
Le Havre – Paris	Inre vattenvägar	Uppgradering
Le Havre – Paris	Järnväg	Studier, uppgradering
Le Havre	Hamn, järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten avseende hamnkapacitet, sjömotorvägar och sammanlänkningar

Nordsjön – Medelhavet

LINJEDRAGNING:

Belfast – Baile Átha Cliath /Dublin – Corcaigh/Cork

Glasgow/Edinburgh – Liverpool/Manchester – Birmingham

Birmingham – Felixstowe/London /Southampton

London – Lille – Brussel/Bruxelles

Amsterdam – Rotterdam – Antwerpen – Bryssel – Luxemburg

Luxemburg – Metz – Dijon – Macon – Lyon – Marseille

Luxemburg – Metz – Strasbourg – Basel

Antwerpen/Zeebrugge – Gent – Dunkerque/Lille – Paris

I FÖRVÄG IDENTIFIERADE STRÄCKOR, INBEGRIPET PROJEKT:

Corcaigh/Cork - Dublin - Baile Átha Cliath/Belfast	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten, Baile Átha Cliath Dublin Interconnector (DART)
Belfast	Hamn, multimodala förbindelser	Uppgradering
Glasgow – Edinburgh	Järnväg	Uppgradering
Manchester – Liverpool	Järnväg	Uppgradering och elektrifiering, inbegripet Northern Hub
Birmingham – Reading – Southampton	Järnväg	Uppgradering av godstransportlinjen
Baile Átha Cliath/Dublin, Corcaigh/Cork, Southampton	Hamnar, järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten avseende hamnkapacitet, sjömotorvägar och sammanlänkningar
Dunkerque	Hamn	Vidareutveckling av multimodala plattformar och sammanlänkningar
Calais - Paris	Järnväg	Preliminära studier
Bryssel	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten (sammanlänkning nord-syd för konventionell och höghastighet)
Felixstowe – Midlands	Järnväg, hamn, multimodala plattformar	Uppgradering av järnvägen, sammanlänkningar av hamnar och multimodala plattformar
Maas, inbegripet Maaswerken	Inre vattenvägar	Uppgradering
Albertkanaal/ Bocholt-Herentals-kanalen	Inre vattenvägar	Uppgradering
Rhen-ScheldE-korridoren: Volkerak- och Kreekakslussen, Krammer- och Hansweert-slussen	Inre vattenvägar	Slussar: studier pågår
Terneuzen	Sjöfart	Slussar: studier pågår; bygg- och anläggningsarbeten
Terneuzen Gent	Inre vattenvägar	Studier, uppgradering
Zeebrugge	Hamn	Slussar: studier, sammanlänkningar (studier och bygg- och anläggningsarbeten)
Antwerpen	Sjöfart, hamn, järnväg	Slussar: studier pågår, hamn: sammanlänkningar (inbegripet ett andra tillträde för järnväg till Antwerpens hamn)
Rotterdam – Antwerpen	Järnväg	Uppgradering av godstransportlinjen
Seine Nord-kanalen; Seine – Schelde	Inre vattenvägar	Studier och bygg- och anläggningsarbeten, uppgradering, inbegripet gränsöverskridande och multimodala förbindelser
Dunkerque – Lille	Inre vattenvägar	Studier pågår
Antwerpen, Bryssel, Charleroi	Inre vattenvägar	Uppgradering
Uppgradering av vattenvägarna i Vallonien	Inre vattenvägar	Studier, uppgradering, intermodala förbindelser
Bryssel – Luxemburg – Strasbourg	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten pågår
Antwerpen – Namur – gränsen LUX – gränsen FR	Järnväg	Uppgradering av godstransportlinjen
Strasbourg – Mulhouse – Basel	Järnväg	Uppgradering
Järnvägsförbindelser Luxemburg – Dijon – Lyon (TGV Rhen – Rhône)	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Lyon	Järnväg	Östra omfartsleden: studier och bygg- och anläggningsarbeten
Saône-kanalen – Mosel/Rhen	Inre vattenvägar	Preliminära studier pågår
Rhône	Inre vattenvägar	Uppgradering
Hamnen Marseille-Fos	Hamn	Sammanlänkningar och multimodala terminaler
Lyon – Avignon –Marseilles hamn – Fos	Järnväg	Uppgradering

Rhen – Donau

LINJEDRAGNING:

Strasbourg – Stuttgart – München – Wels/Linz

Strasbourg – Mannheim – Frankfurt – Würzburg – Nürnberg – Regensburg – Passau – Wels/Linz

München/Nürnberg – Prag – Ostrava/Přerov – Žilina – Košice – gränsen till UA

Wels/Linz – Wien – Bratislava – Budapest – Vukovar

Wien/Bratislava – Budapest – Arad – Brașov/Craiova – Bukarest – Constanța – Sulina

I FÖRVÄG IDENTIFIERADE STRÄCKOR, INBEGRIPET PROJEKT:

Järnvägsförbindelse Strasbourg - Kehl Appenweier	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten sammanlänkning Appenweier
Karlsruhe - Stuttgart - München	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten pågår
Ostrava/ Přrerov – Žilina – Košice – gränsen till UA	Järnväg	Uppgradering, multimodala plattformar
Zlín – Žilina	Väg	Gränsöverskridande vägsträcka
München – Prag	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Nürnberg – Prag	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
München - Mühldorf - Freilassing - Salzburg	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten pågår
Salzburg - Wels	Järnväg	Studier
Nürnberg - Regensburg - Passau - Wels	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Järnvägsförbindelse Wels - Wien	Järnväg	Förväntas slutföras senast 2017
Wien – Bratislava / Wien – Budapest / Bratislava – Budapest	Järnväg	Studier järnväg för höghastighetstrafik (inbegripet anpassning av förbindelserna mellan de tre städerna)
Budapest - Arad	Järnväg	Studier för höghastighetsnät mellan Budapest och Arad
Komárom – Komárno	Inre vattenvägar	Studier och bygg- och anläggningsarbeten för gränsöverskridande bro
Arad - Brașov - Bukarest - Constanta	Järnväg	Uppgradering av särskilda sträckor; studier höghastighetstrafik
Main – Main-Donau-kanalen	Inre vattenvägar	Studier och bygg- och anläggningsarbeten på flera sträckor och flaskhalsar; inlandshamnar: multimodala sammanlänkningar med järnväg
Slavonski Brod	Hamn	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Giurgiu, Galați	Hamn	Vidareutveckling av multimodala plattformar och inlandsförbindelser: studier och bygg- och anläggningsarbeten
Donau (Kehlheim - Constanța/Midia/Sulina)	Inre vattenvägar	Studier och bygg- och anläggningsarbeten på flera sträckor och flaskhalsar; inlandshamnar: multimodala sammanlänkningar
Sava	Inre vattenvägar	Studier och bygg- och anläggningsarbeten för flera sträckor och flaskhalsar (inbegripet gränsöverskridande bro)
București – Dunăre -kanalen	Inre vattenvägar	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Constanța	Hamn, sjömotor-vägar	Sammanlänkningar av hamnar, sjömotorvägar (inklusive isbrytningstjänster)
Craiova –Bucureștt	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten

3. Andra sträckor i stomnätet

Sofia till gränsen till Fyrom	Gränsöverskridande	Järnväg	Studier pågår
Sofia till serbiska gränsen	Gränsöverskridande	Järnväg	Studier pågår
Timișoara – serbiska gränsen	Gränsöverskridande	Järnväg	Studier pågår
Wrocław – Prag	Gränsöverskridande	Järnväg	Studier
Nowa Sól – Hradec Králové	Gränsöverskridande	Väg	Bygg- och anläggningsarbeten
Brno – gränsen till AT	Gränsöverskridande	Väg	Uppgradering
Budapest – Zvolen	Gränsöverskridande	Väg	Uppgradering
Budapest – gränsen till SRB	Gränsöverskridande	Järnväg	Studier
Botniska korridoren: Luleå – Uleåborg	Gränsöverskridande	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Iași – gränsen MD	Gränsöverskridande	Järnväg	Studier pågår samt bygg- och anläggningsarbeten
Suceava – gränsen till UA	Gränsöverskridande	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Prioriterade projekt enligt bilaga III i beslut nr 661/2010/EU (Prag - Linz, ny järnväg med hög kapacitet: central-pyreneiska förbindelsen; "Järn-Rhen" (Rheidt–Antwerpen))	Gränsöverskridande	Järnväg	Studier pågår
Târgu Neamț–Ungheni	Gränsöverskridande	Väg	Uppgradering
Marijampolė e-Kybartai (gränsen LT/RU)	Gränsöverskridande	Väg	Uppgradering
Vilnius-gränsen LT/BY	Gränsöverskridande	Väg	Uppgradering
Ioannina – Kakavia (gränsen mellan EL och AL)	Gränsöverskridande	Väg	Studier
Kleidi – Polikastro – Evzonoi (gränsen mellan EL och Fyrom)	Gränsöverskridande	Väg	Uppgradering
Serres – Promahonas – gränsen mellan EL och BG	Gränsöverskridande	Väg	Bygg- och anläggningsarbeten pågår
Alexandroupoli – Kipoi gränsen mellan EL och TR	Gränsöverskridande	Väg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Dubrovnik – gränsen mellan HR och ME	Gränsöverskridande	Väg	Bygg- och anläggningsarbeten
Kędzierzyn Koźle – Chałupki-granica	Gränsöverskridande	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten
A Coruña - Vigo - Palencia Gijón - Palencia	Flaskhals	Järnväg, sjömotorvägar	Bygg- och anläggningsarbeten pågår (inbegripet hamnar och multimodala plattformar)
Frankfurt – Fulda – Erfurt – Berlin	Flaskhals	Järnväg	Studier
Järnväg Egnat	Flaskhals	Järnväg	Studier pågår
Sundsvall – Umeå – Luleå	Flaskhals	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Zagreb – gränsen till SR	Flaskhals	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
A Coruña – Madrid (höghastighetståg för passagerare)	Flaskhals	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten pågår
Stockholm – Gävle – Sundsvall	Annat stomnät	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten
Mjölby – Hallsberg – Gävle	Annat stomnät	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten
Bottniska korridoren – Kiruna – gränsen till NO	Annat stomnät	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Milford Haven – Swansea – Cardiff	Annat stomnät	Järnväg	Uppgradering
Järnvägsförbindelse Sionainn/Shannon Faing/Foynes - Gabhal Luimnigh/Limerick j	Annat stomnät	Järnväg	Studier
Höghastighet	Annat stomnät	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten för en höghastighetslinje London-Midlands
Gränsen till UA – Kraków – Katowice – Wrocław – Dresden	Annat stomnät	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten
Riga – gränsen till RU/BY	Annat stomnät	Järnväg	Uppgradering
Vilnius – gränsen till BY	Annat stomnät	Järnväg	Uppgradering, sammanlänkning flygplats
Kybartai – Kaunas	Annat stomnät	Järnväg	Uppgradering
Tallinn – Tartu - Koidula – gränsen till RU	Annat stomnät	Järnväg	Uppgradering
Marseille – Toulon – Nice – Ventimiglia - Genua	Annat stomnät	Järnväg	Studier höghastighetstrafik
Bordeaux – Toulouse	Annat stomnät	Järnväg	Studier höghastighetstrafik
Helsingfors – Uleåborg	Annat stomnät	Järnväg	Uppgradering av sträckor
Bilbao – Pamplona – Zaragoza – Sagunto	Annat stomnät	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Brunsbüttel - Kiel (Nord-Ostsee-kanalen)	Annat stomnät	Inre vattenvägar	Optimering av navigeringsstatus
Cardiff - Bristol - London	Annat stomnät	Järnväg	Uppgradering, inbegripet Crossrail
Alba Iulia – Turda – Dej – Suceava – Pașcani – Iași	Annat stomnät	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Bukarest - Buzău	Annat stomnät	Järnväg	Modernisering och reparation av järnvägsinfrastruktur samt inlandsförbindelser
Ruhrområdet – Münster – Osnabrück – Hamburg	Annat stomnät	Järnväg	Uppgradering av sträckan Münster – Lünen (dubbelspår)
Nantes - Tours - Lyon	Annat stomnät	Järnväg	Studier och bygg- och anläggningsarbeten
Ploiești-Suceava	Annat stomnät	Järnväg	Studier
Heraklion	Annat stomnät	Flygplats, kombinerad transport-infra-struktur och transport-system	Studier och bygg- och anläggningsarbeten för konstruktion, uppgradering och infrastrukturutveckling, multimodala sammanlänkningar
Huelva – Sevilla	Annat stomnät	Järnväg	Bygg- och anläggningsarbeten pågår
Fredericia-Frederikshavn	Annat stomnät	Järnväg	Uppgradering, inbegripet elektrifiering
Barcelona – Valencia – Livorno	Annat stomnät	Sjömotor-vägar	Uppgradering

DEL II

FÖRTECKNING ÖVER PRIORITERADE KORRIDORER OCH OMRÅDEN FÖR INFRASTRUKTUR I ENERGISEKTORN

1. Prioriterade korridorer för el

Havsbaserat elnät i Nordsjön (NSOG): utveckling av ett integrerat elnät med tillhörande sammanlänkningar till havs i Nordsjön, Irländska sjön, Engelska kanalen, Östersjön och angränsande havsområden, för överföring av el från förnybara energikällor till havs till platser där förbrukning och lagring sker och för ökat utbyte av el över gränserna.

Berörda medlemsstater: Belgien, Danmark, Frankrike, Förenade kungariket, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Sverige och Tyskland.

Sammanlänkningar för el i nord-sydlig riktning i västra Europa (NSI West Electricity): sammanlänkningar mellan medlemsstaterna i regionen och med Medelhavsområdet, inklusive Pyreneiska halvön, särskilt för att integrera el från förnybara energikällor och förstärka inre nätinfrastruktur för att främja marknadsintegration i regionen.

Berörda medlemsstater: Belgien, Frankrike, Förenade kungariket, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Malta, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike.

Sammanlänkningar för el i nord-sydlig riktning i de centrala och södra delarna av östra Europa (NSI East Electricity): sammanlänkningar och inre förbindelser i nord-sydlig och öst-västlig riktning för att fullborda den inre marknaden och integrera produktion från förnybara energikällor.

Berörda medlemsstater: Bulgarien, Cypern, Grekland, Italien, Kroatien, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.

Sammanlänkningsplan för el i Östersjöländerna (BEMIP Electricity): sammanlänkningar mellan medlemsstaterna i Östersjöområdet med tillhörande förstärkning av inre nätinfrastruktur, för att bryta de baltiska staternas isolering och främja marknadsintegration i regionen, bland annat genom att arbeta för integrering av förnybar energi.

Berörda medlemsstater: Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Sverige och Tyskland.

2. Prioriterade korridorer för gas

Sammanlänkningar för gas i nord-sydlig riktning i västra Europa (NSI West Gas): gasinfrastruktur för gasflöden i nord-sydlig riktning i västra Europa för ökad diversifiering av tillförselvägar och ökad kortfristig leveransförmåga för gas.

Berörda medlemsstater: Belgien, Danmark, Frankrike, Förenade kungariket, Irland, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Spanien och Tyskland.

Sammanlänkningar för gas i nord-sydlig riktning i de centrala och södra delarna av östra Europa (NSI East Gas): gasinfrastruktur för regionala anslutningar mellan och inom Östersjöområdet, Adriatiska havet, Egeiska havet, östra Medelhavet och Svarta havet, särskilt för att främja diversifiering och tryggad gasförsörjning.

Berörda medlemsstater: Bulgarien, Cypern, Grekland, Italien, Kroatien, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.

Södra gaskorridoren (SGC): infrastruktur för överföring av gas från området kring Kaspiska havet, Centralasien, Mellanöstern och östra Medelhavsområdet till unionen för ökad diversifiering av gasförsörjningen.

Berörda medlemsstater: Bulgarien, Cypern, Frankrike, Grekland, Italien, Kroatien, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.

Sammanlänkningsplan för gas i Östersjöländerna (BEMIP Gas): gasinfrastruktur för att bryta isoleringen av de tre baltiska staterna och Finland och deras beroende av en enda leverantör, för att förstärka inre nätinfrastruktur i enlighet därmed och för att få en mer diversifierad försörjning och ökad försörjningstrygghet i Östersjöområdet.

Berörda medlemsstater: Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Sverige och Tyskland.

3. Prioriterade temaområden

Utbyggnad av smarta nät: införande av teknik för smarta nät i hela unionen för att på ett effektivt sätt integrera alla användare anslutna till elnätet samt deras beteende och handlingar, framför allt produktion av stora mängder el från förnybara eller distribuerade energikällor och efterfrågerespons från konsumenternas sida.

Berörda medlemsstater: alla.

Motorvägar för el: utveckling av de första motorvägarna för el fram till 2020, i syfte att bygga ett system med motorvägar för el över hela unionen, som kan

a)	ta emot den allt större överskottsproduktionen av vindkraft i och runt Nordsjön och Östersjön och den ökande produktionen av el från förnybara källor i Öst- och Sydeuropa och även i Nordafrika,

b)	sammanbinda dessa nya produktionscentrum med områden med hög lagringskapacitet i de nordiska länderna och Alperna och andra regioner med stora förbrukningscentrum, och

c)	hantera ett alltmer varierande och decentraliserat elutbud och en flexibel efterfrågan på el.

Berörda medlemsstater: alla.

Gränsöverskridande koldioxidnät: utveckling av infrastruktur för transport av koldioxid mellan medlemsstater samt till och från angränsande tredjeländer för att ge ökad spridning åt avskiljning och lagring av koldioxid.

Berörda medlemsstater: alla.

DEL III

VILLKOR, ÖVRIGA VILLKOR OCH FÖRFARANDEN FÖR FINANSIERINGSINSTRUMENT

Mål och motiv

Målet med finansieringsinstrumenten inom ramen för FSE är att underlätta infrastrukturprojektens tillgång till projektfinansiering och finansiering av företag genom att använda unionsfinansiering för hävstångseffekt.

Finansieringsinstrumenten ska bidra till finansieringen av projekt av allmänt intresse som har ett tydligt europeiskt mervärde och främja ett större engagemang från den privata sektorn för långsiktig finansiering av sådana projekt inom transport-, telekommunikations- och energisektorerna, inbegripet bredbandsnät.

Finansieringsinstrumenten ska gynna projekt med medellångsiktigt till långsiktigt finansieringsbehov och ge större fördelar i form av marknadspåverkan, administrativ effektivitet och resursanvändning.

De ska förse infrastrukturintressenter, såsom finansiärer, offentliga myndigheter, infrastrukturförvaltare, byggföretag och operatörer – med en enhetlig marknadsorienterad verktygslåda för unionens finansiella stöd.

Finansieringsinstrumenten ska bestå av

a)	ett instrument för lån och garantier som underlättas av riskdelningsinstrument, inbegripet kreditförbättringsmekanismer för projektobligationer (skuldinstrument) och

b)	ett instrument för eget kapital (egetkapitalinstrument),

som ska bidra till att undanröja marknadshinder genom att förbättra infrastrukturinvesteringarnas finansiering och/eller riskprofiler. Detta ska i sin tur leda till att företag och andra stödmottagare får ökad tillgång till lån, garantier, eget kapital och andra former av privat finansiering.

Före den slutgiltiga utformningen av skuld- och egetkapitalinstrumenten ska kommissionen göra en förhandsbedömning i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. I tillämpliga fall ska utvärderingar av befintliga och jämförbara finansieringsinstrument användas i bedömningen.

I. Skuldinstrument

1. Allmänna bestämmelser

Målet med skuldinstrumentet är att bidra till att avhjälpa brister på de europeiska lånekapitalmarknaderna genom att erbjuda riskdelning för finansiering med lån. Finansiering med lån ska ske genom enheter som anförtrotts uppgifter eller genom särskilda investeringsverktyg i form av prioriterad och underordnad fordran eller garantier.

Skuldinstrumentet ska bestå av ett riskdelningsinstrument för lån och garantier och initiativet om projektobligationer. De projektansvariga får därutöver söka finansiering med eget kapital inom ramen för egetkapitalinstrumentet.

a. Riskdelningsinstrument för lån och garantier

Riskdelningsinstrumentet för lån och garantier ska utformas för att öka riskkapaciteten hos de enheter som anförtrotts uppgifter. Detta möjliggör för de enheter som anförtrotts uppgifter att tillhandahålla fonderad och icke fonderad, underordnad och prioriterad, lån till projekt och företag i syfte att underlätta de ansvarigas tillgång till bankfinansiering. Om finansieringen med lån är underordnad ska den prioriteras lägre än prioriterad fordran, men högre än finansiering med eget kapital eller liknande finansiering.

Den icke fonderade underordnade finansieringen med lån får inte överskrida 30 % av den totala summan för den emitterade prioriterade fordran.

Finansiering med prioriterad fordran inom ramen för skuldinstrumentet får inte överskrida 50 % av den totala summan för den övergripande finansieringen med prioriterad fordran som tillhandahålls via den enhet som anförtrotts uppgifter eller det särskilda investeringsverktyget.

b. Initiativet om projektobligationer

Riskdelningsinstrumentet för projektobligationer ska utformas som en underordnad finansiering med lån för att underlätta finansiering för projektföretag som finansieras genom prioriterad fordran i form av obligationer. Detta kreditförstärkningsinstrument syftar till att underlätta en kreditvärdering av den prioriterade skulden som motsvarar investment grade.

Det ska ha lägre prioritet än den prioriterade fordran, men högre prioritet än finansiering med eget kapital eller liknande finansiering.

Den underordnade finansieringen med lån får inte överskrida 30 % av den emitterade prioriterade fordran.

2. Finansiella parametrar och finansiell hävstångseffekt

Parametrarna för risk- och intäktsdelning ska fastställas så att särskilda politiska mål, inbegripet tänkta särskilda projektkategorier, kan uppnås samtidigt som den marknadsorienterade inriktningen för skuldinstrumentet bevaras.

Skuldinstrumentets förväntade hävstångseffekt – som definieras som den sammanlagda finansieringen (dvs. bidrag från unionen plus stöd från andra finansieringskällor) dividerat med unionens ekonomiska bidrag – ska förväntas vara i intervallet från 6 till 15, beroende på den typ av verksamhet som är inblandad (risknivå, tänkta stödmottagare och den finansiering med lån som berörs).

3. Kombinering med andra finansieringskällor

Finansiering via skuldinstrumentet får kombineras med andra öronmärkta budgetbidrag i förteckningen nedan, enligt bestämmelserna som föreskrivs i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och den relevanta rättsliga grunden:

a)	Andra delar av FSE.

b)	Andra instrument, program och budgetposter i unionens budget.

c)	Medlemsstater, inbegripet regionala och lokala myndigheter, som önskar bidra med egna medel eller medel som finns tillgängliga frånfonderna enligt sammanhållningspolitiken, utan att instrumentet förändras i grunden.

4. Genomförande

Enheter som anförtrotts uppgifter

Enheter som anförtrotts uppgifter ska väljas ut i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

Genomförandet genom indirekt förvaltning får ta formen av direkta mandat till enheter som anförtrotts uppgifter. När det gäller instrument under direkta mandat (dvs. indirekt förvaltning) ska enheterna som anförtrotts uppgifter förvalta unionens bidrag till skuldinstrumentet och vara riskdelningspartner.

Därutöver kan särskilda investeringsverktyg komma att fastställas för att göra det möjligt att gruppera bidrag från flera investerare. Unionens bidrag kan komma att ges lägre prioritet än övriga investerares bidrag.

Utformning och genomförande

Utformningen ska anpassas efter de allmänna bestämmelserna för finansieringsinstrument i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

Detaljerade villkor för genomförandet av skuldinstrumentet, inbegripet övervakning och kontroll, ska fastställas i ett avtal mellan kommissionen och respektive enhet som anförtrotts uppgifter, med beaktande av de bestämmelser som anges i denna bilaga och i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

Förvaltningskonto

Enheten som anförtrotts uppgifter ska upprätta ett förvaltningskonto som ska inbegripa unionens bidrag och de intäkter som unionens bidrag ger upphov till.

5. Användning av unionens bidrag

Unionens bidrag ska användas till att

a)	göra avsättningar,

täcka avtalade arvoden och kostnader i samband med inrättandet och förvaltningen av skuldinstrumentet, inbegripet utvärderingen av det och stödjande åtgärder, som fastställts i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och marknadspraxis. De arvoden som ska betalas till enheten som anförtrotts uppgifter, som är baserade på administrativa beslut och på resultat, får inte överskrida 2 % respektive 3 % av den andel av unionens bidrag som effektivt utnyttjas för enskilda insatser, baserat på en kostnadsbaserad metod som fastställts av kommissionen och enheterna som anförtrotts uppgifter,

c)	stödjande åtgärder med direkt samband.

6. Prissättning samt risk- och inkomstdelning

Skuldinstrumenten ska ha ett pris som stödmottagaren ska betala, i enlighet med de relevanta regler och kriterier som gäller för enheterna som anförtrotts uppgifter eller de särskilda investeringsverktygen och i linje med bästa marknadspraxis.

När det gäller direkta mandat till enheter som anförtrotts uppgifter ska riskdelningsschemat återspeglas i en lämplig delning mellan unionen och enheten som anförtrotts uppgifter av den riskersättning som enheten som anförtrotts uppgifter kräver av sina låntagare.

När det gäller särskilda investeringsverktyg ska riskdelningsschemat återspeglas i en lämplig delning mellan unionen och de övriga investerarna av den riskersättning som det särskilda investeringsverktyget kräver av sina låntagare.

Utan hinder av det riskdelningsschema som har valts ska enheten som anförtrotts uppgifter alltid dela den definierade risken och svara för hela den kvarstående risktranchen.

Den maximala risk som täcks av unionens budget får inte överskrida 50 % av risken för skuldportföljen inom ramen för skuldinstrumentet. Taket på 50 % för risktagande gäller målstorleken för särskilda investeringsverktyg.

7. Ansöknings- och godkännandeförfarande

Ansökningar ska ställas till en enhet som anförtrotts uppgifter eller till ett särskilt investeringsverktyg, i enlighet med deras fastställda ansökningsförfaranden. Enheterna som anförtrotts uppgifter och de särskilda investeringsverktygen ska godkänna projekten i enlighet med sina interna förfaranden.

8. Skuldinstrumentets giltighetstid

Kommissionen ska göra den sista delbetalningen av unionens bidrag till skuldinstrumentet senast den 31 december 2020. Enheterna som anförtrotts uppgifter eller de särskilda investeringsverktygen ska slutgiltigt godkänna finansieringen med lån senast den 31 december 2022.

9. Upphörande

Unionsbidrag som tilldelas skuldinstrumentet ska betalas tillbaka till det relevanta förvaltningskontot efter hand som finansieringen löper ut eller återbetalas. Det ska finnas tillräckligt med medel på förvaltningskontot för att täcka avgifter och risker i fråga om skuldinstrumentet, tills det att de upphör.

10. Rapportering

Kommissionen och enheten som anförtrotts uppgifter ska i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 enas om rapporteringsmetoder för genomförandet av skuldinstrumentet.

Därutöver ska kommissionen med stöd från enheterna som anförtros uppgifter, till och med 2023, årligen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet, de rådande marknadsvillkoren för användningen av instrumentet, de uppdaterade projekten och projektplaneringen, inbegripet information om projekt på olika stadier i processen, samtidigt som man tar hänsyn till konfidentialitet och känslig marknadsinformation i enlighet med artikel 140.8 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

11. Övervakning, kontroll och utvärdering

Kommissionen ska övervaka genomförandet av skuldinstrumentet, bland annat genom kontroller på plats där så är lämpligt, och ska genomföra granskning och kontroll i överensstämmelse med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

12. Stödjande åtgärder

Genomförandet av skuldinstrumentet får understödjas med hjälp av en uppsättning kompletterande åtgärder. De kan bland annat inbegripa åtgärder i form av tekniskt och ekonomiskt stöd, insatser för att öka medvetenheten om kapitalgivare, och system för att dra till sig privata investerare.

På begäran av kommissionen eller berörda medlemsstater ska Europeiska investeringsbanken tillhandahålla tekniskt stöd, inbegripet finansiell strukturering av projekt av gemensamt intresse, inklusive projekten för upprättande av de stomnätskorridorer som förtecknas i del I. Sådant tekniskt stöd ska även omfatta stöd till förvaltningar i syfte att utveckla lämplig institutionell kapacitet.

II. Egetkapitalinstrument

1. Allmänna bestämmelser

Målet med egetkapitalinstrumentet ska vara att bidra till att avhjälpa brister på de europeiska kapitalmarknaderna genom att tillhandahålla investeringar i aktier eller hybridkapital.

De högsta tillåtna bidragen från unionen ska vara begränsade enligt följande:

—	33 % av det egna kapitalets målstorlek eller

—	unionens gemensamma investering i ett projekt får inte överstiga 30 % av det totala egna kapitalet i ett företag.

Projektutvecklarna får därutöver söka skuldfinansiering inom ramen för skuldinstrumentet.

2. Finansiella parametrar och multiplikatoreffekt

Investeringsparametrar ska ställas in på ett sådant sätt att särskilda politiska mål, inbegripet inriktning på särskilda grupper av infrastrukturprojekt, kan uppfyllas, samtidigt som detta instruments marknadsorienterade strategi bevaras.

Egetkapitalinstrumentets förväntade multiplikatoreffekt – definierad som den sammanlagda finansieringen (dvs. unionsbidraget plus samtliga bidrag från andra investerare) dividerad med unionens bidrag ska förväntas variera i genomsnitt från 5 till 10, beroende på marknadsegenheter.

3. Kombination med andra finansieringskällor

Finansiering via egetkapitalinstrumentet får kombineras med andra öronmärkta budgetbidrag i förteckningen nedan, enligt bestämmelserna i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och den relevanta rättsliga grunden:

a)	Andra delar av FSE.

b)	Andra instrument, program och budgetposter i unionens budget.

c)	Medlemsstater, inbegripet regionala och lokala myndigheter, som önskar bidra med egna medel eller tillgängliga medel enligt sammanhållningspolitiken, utan att instrumentet förändras i grunden.

4. Genomförande

Enheter som anförtrotts uppgifter

Enheter som anförtros uppgifter ska väljas ut i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

Genomförandet genom indirekt förvaltning får ta formen av direkta mandat till enheter som anförtrotts uppgifter, genom indirekt förvaltning. När det gäller instrument under direkta mandat (dvs. indirekt förvaltning) ska de enheter som anförtrotts uppgifter förvalta unionens bidrag till egetkapitalinstrumentet.

Därutöver får särskilt avsedda investeringsverktyg komma att fastställas för att möjliggöra gemensamt utnyttjande av bidrag från flera investerare. Unionens bidrag får underordnas investerarnas bidrag.

I vederbörligen motiverade fall, för att uppnå särskilda policymål, får unionens bidrag tillhandahållas till ett särskilt projekt av en enhet som anförtrotts uppgifter som en gemensam investering.

Utformning och genomförande

Utformningen ska anpassas till de allmänna bestämmelserna för finansieringsinstrument i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

Detaljerade villkor för genomförande av egetkapitalinstrumentet, inbegripet övervakning och kontroll, ska fastställas i ett avtal mellan kommissionen och respektive enhet som anförtrotts uppgifter, med beaktande av de bestämmelser som anges i denna bilaga och i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

Förvaltningskonto

Den enhet som anförtrotts uppgifter ska upprätta ett förvaltningskonto som ska inbegripa unionens bidrag och de intäkter som unionens bidrag ger upphov till.

5. Användning av unionens bidrag

Unionens bidrag ska användas till

a)	att göra investeringar i eget kapital,

b)	att täcka avtalade arvoden och kostnader i samband med inrättandet och förvaltningen av egetkapitalinstrumentet, inbegripet dess utvärdering, som har bestämts i enlighet med vad som gäller enligt förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och marknadspraxis, och

c)	stödjande åtgärder med direkt samband.

6. Prissättning samt risk- och inkomstdelning

Egetkapitalersättningen ska innefatta de sedvanliga avkastningsdelar som fördelas till egetkapitalinvesterare och vara beroende av värdeutvecklingen för de underliggande investeringarna.

7. Ansöknings- och godkännandeförfarandet

Ansökningar ska ställas till enheten som anförtrotts uppgifter eller det särskilda investeringsverktyget var för sig, i enlighet med deras vanliga ansökningsförfaranden. De enheter som anförtrotts uppgifter och de särskilda investeringsverktygen ska godkänna projekten i enlighet med sina interna förfaranden.

8. Egetkapitalinstrumentets giltighetstid

Kommissionen ska göra den sista delbetalningen av unionens bidrag till egetkapitalinstrumentet senast den 31 december 2020. De enheter som anförtrotts uppgifter eller de särskilda investeringsverktygen ska slutgiltigt godkänna investeringen i eget kapital senast den 31 december 2022.

9. Upphörande

Unionsbidrag som tilldelas egetkapitalinstrumentet ska betalas tillbaka till det relevanta förvaltningskontot efter hand som investeringarna löper ut eller på annat sätt förfaller. Det ska finnas tillräckligt med medel på förvaltningskontot för att täcka avgifter och risker i fråga om egetkapitalinstrumentet, tills det att de upphör.

10. Rapportering

Kommissionen och enheten som anförtrotts uppgifter ska i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 enas om metoderna för årlig rapportering om genomförandet av egetkapitalinstrumentet.

Enligt artikel 140.8 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska kommissionen dessutom, med stöd av de enheter som anförtrotts uppgifter, fram till och med 2023 årligen rapportera om genomförandet till Europaparlamentet och rådet.

11. Övervakning, kontroll och utvärdering

Kommissionen ska övervaka genomförandet av egetkapitalinstrumentet, bland annat genom kontroller på plats där så är lämpligt, och ska genomföra verifikationer och kontroller i överensstämmelse med förordning (EU, Euratom) nr 966/201.

12. Stödjande åtgärder

Genomförandet av egetkapitalinstrumentet får understödjas med hjälp av en uppsättning kompletterande åtgärder. De kan bland annat inbegripa åtgärder i form av tekniskt och ekonomiskt stöd, insatser för att öka kapitalgivarnas medvetenhet, planer för att dra till sig privata investerare.

DEL IV

VÄGLEDANDE PROCENTSATSER FÖR SPECIFIKA TRANSPORTMÅL

De budgetmedel som avses i artikel 5.1 a, exklusive de som anslås till åtgärder för programstöd, ska fördelas till specifika transportmål enligt artikel 4.2 enligt följande:

a)	Undanröja flaskhalsar, förstärka järnvägens driftskompatibilitet, komplettera felande länkar och i synnerhet, förbättra gränsöverskridande sträckor – 80 %.

Säkerställa hållbara och effektiva transportsystem på lång sikt, i syfte att förbereda för förväntade framtida transportflöden och möjliggöra minskade utsläpp av koldioxid för alla transportslag genom omställning till innovativa, koldioxidsnåla och energieffektiva transporttekniker, samtidigt som säkerheten optimeras – 5 %.

Optimera integrering och sammanlänkning av transportslag och förbättra transporttjänsternas driftskompatibilitet och samtidigt säkerställa tillgängligheten i transportinfrastrukturerna, med beaktande av taket för ombordkomponenter i Sesar-systemet, RIS, VTMIS och ITS för vägsektorn enligt artikel 10.2 b led vi – 15 %.

Beloppet 11 305 500 000 EUR som överförs från Sammanhållningsfonden ska helt och hållet användas för projekt för genomförande av stomnätet eller för de projekt och övergripande prioriteringar som fastställs i del I i den här bilagan.

DEL V

FÖRTECKNING ÖVER ALLMÄNNA RIKTLINJER SOM SKA BEAKTAS VID FASTSTÄLLANDE AV TILLDELNINGSKRITERIER

Vid fastställande av tilldelningskriterier i enlighet med artikel 17.5 ska åtminstone följande allmänna riktlinjer beaktas:

a)	Hur långt åtgärden framskridit i projektutvecklingsstadiet.

b)	Den föreslagna genomförandeplanens sundhet.

c)	Unionsstödets stimulerande effekt på offentliga och privata investeringar, i förekommande fall.

d)	Behovet av att undanröja finansiella hinder, såsom brist på marknadsfinansiering.

e)	I förekommande fall, ekonomiska, sociala, klimatmässiga och miljömässiga konsekvenser samt tillgänglighet.

f)	Den gränsöverskridande dimensionen, i förekommande fall.

BILAGA II

"BILAGA

DEL IV FÖRTECKNING ÖVER DE FÖRSTA GODSKORRIDORERNA

Medlemsstater

Huvudlinjer (1)

Inrättande av godskorridorer:

"Rhen – Alperna"

NL, BE, DE, IT

Zeebrugge –Antwerpen/Amsterdam/Vlissingen (2)/Rotterdam –Duisburg – [Basel] – Milano – Genua

Senast den 10 november 2013

"Nordsjön – Medelhavet"

NL, BE, LU, FR, UK (2)

Glasgow (3)/Edinburgh (3)/Southampton (3)/Felixstowe (3)–London (2)/Dunkerque (2)/Lille (2)/Liège (2)/Paris (2)/Amsterdam (2)– Rotterdam – Zeebrugge (2)/Antwerpen –Luxemburg – Metz – Dijon – Lyon/[Basel] –Marseille (2)

Senast den 10 november 2013

"Skandinavien – Medelhavet"

SE, DK, DE, AT, IT

Stockholm/[Oslo] (2)/Trelleborg (2)– Malmö –København – Hamburg – Innsbruck – Verona – La Spezia (2)/Livorno (2)/Ancona (2)/Taranto (2)/Augusta (2)/ Palermo

Senast den 10 november 2015

"Atlanten"

PT, ES, FR, DE (2)

Sines – Lissabon/Leixões

—	Madrid – Medina del Campo/ Bilbao/San Sebastian – Irun – Bordeaux – Paris/Le Havre/Metz – Strasbourg (2)/Mannheim (2)

Sines – Elvas/Algeciras

Senast den 10 november 2013

"Östersjön – Adriatiska havet"

PL, CZ, SK, AT, IT, SI

Swinoujscie (2)/Gdynia – Katowice – Ostrava/Žilina –Bratislava/Wien/Klagenfurt – Udine – Venezia/ Trieste/ /Bologna/Ravenna

Graz – Maribor – Ljubljana – Koper/Trieste

Senast den 10 november 2015

"Medelhavet"

ES, FR, IT, SI, HU, HR (2)

Almería – Valencia/Algeciras/Madrid –Zaragoza/Barcelona – Marseille – Lyon – Turin –Milano – Verona – Padoa/Venezia – Trieste/Koper – Ljubljana – Budapest

Ljubljana (2)/Rijeka (2)– Zagreb (2)– Budapest – Zahony (gränsen mellan Ungern och Ukraina)

Senast den 10 november 2013

"Öst/östra Medelhavet"

CZ, AT, SK, HU, RO, BG, EL, DE (3)

—	Bucureșt– Constanța

Bremerhaven (3)/Wilhelmshaven (3)/Rostock (3)/Hamburg (3)– Praha – Wien/Bratislava – Budapest

—	Vidin – Sofia – Burgas (3)/Svilengrad (3) (gränsen mellan Bulgarien och Turkiet)/ Promachonas –Thessaloniki – Athína – Patras (3)

Senast den 10 november 2013

"Nordsjön – Östersjön" (4)

DE, NL, BE, PL, LT, LV (3), EE (3)

Wilhelmshaven (2)/Bremerhaven/Hamburg (2)/ Amsterdam (2)/Rotterdam/Antwerpen – Aachen/Berlin – Warszawa – Terespol (gränsen mellan Polen och Vitryssland)/Kaunas – Riga (3)– Tallinn (3)

Senast den 10 november 2015

"Rhen – Donau" (5)

FR, DE, AT, SK, HU, RO, CZ

Strasbourg – Mannheim – Frankfurt – Nürnberg –Wels

Strasbourg – Stuttgart – München – Salzburg – Wels – Wien – Bratislava – Budapest – Arad – Brašov/Craiova – București– Constanța

Čierna och Tisou (gränsen mellan Slovakien och Ukraina) – Košice – Žilina – Horní Lideč – Praha – München/Nürnberg

Senast den 10 november 2020

(1) Med "/" avses alternativa linjer. I överensstämmelse med riktlinjerna för TEN-T bör Atlantkorridoren och Medelhavskorridoren i framtiden kompletteras med järnvägslinjen för godstrafik Sines/Algeciras – Madrid – Paris, som korsar de centrala Pyrenéerna genom en låg tunnel.

(2)

(+)

Linjer markerade med + ska ingå i respektive korridorer senast tre år efter dagen för inrättande enligt denna tabell. Befintliga strukturer enligt artiklarna 8 och 13.1 i den här förordningen ska anpassas med medverkan av ytterligare medlemsstater och infrastrukturförvaltare i respektive korridorer. Tillförandet av linjer ska grunda sig på marknadsundersökningar och beakta befintlig persontransport och godstransport i linje med artikel 14.3 i den här förordningen.

(3) Linjer markerade med * ska ingå i respektive korridorer senast fem år efter dagen för inrättande enligt denna tabell. Befintliga strukturer enligt artiklarna 8 och 13.1 i den här förordningen ska anpassas med medverkan av ytterligare medlemsstater och infrastrukturförvaltare i respektive korridorer. Tillförandet av linjer ska grunda sig på marknadsundersökningar och beakta befintlig persontransport och godstransport i linje med artikel 14.3 i den här förordningen.

(4)

(°)	Till dess att en järnvägslinje för Östersjön anläggs med en nominell spårvidd på 1 435 mm ska de olika spårviddssystemens särdrag beaktas vid inrättande och drift av denna korridor.

(5)

(‡)

Inrättandet av denna korridor ska grunda sig på marknadsundersökningar och beakta befintlig persontransport och godstransport i linje med artikel 14.3 i den här förordningen. Sträckan "Čierna och Tisou (gränsen mellan Slovakien och Ukraina) – Košice – Žilina – Horní Lideč – Praha" ska inrättas senast den 10 november 2013."

		ISSN 1977-0820 doi:10.3000/19770820.L_2013.348.swe
Europeiska unionens officiella tidning		L 348

Svensk utgåva	Lagstiftning	femtiosjätte årgången 20 december 2013

Innehållsförteckning		I Lagstiftningsakter	Sida
		FÖRORDNINGAR
	*	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU ( 1 )	1
	*	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 ( 1 )	129