(1)

Syftet med den europeiska politiken för satellitnavigering är att ge unionen två satellitnavigeringssystem: systemet med ursprung i Galileoprogrammet samt Egnossystemet (nedan kallade systemen). Dessa system upprättas genom Galileoprogrammet och Egnosprogrammet. Varje infrastruktur består av satelliter och ett nät av markstationer.

(2)

Syftet med Galileoprogrammet är att upprätta och driva den första globala infrastrukturen för satellitnavigering och satellitpositionering särskilt utformad för civila ändamål, som kan användas av en mängd olika offentliga och privata aktörer både i Europa och över hela världen. Det system som upprättas genom Galileoprogrammet fungerar oberoende av alla andra befintliga eller kommande system och bidrar därigenom bland annat till unionens strategiska autonomi, vilket har betonats av Europaparlamentet och rådet.

(3)

Syftet med Egnosprogrammet är att förbättra kvaliteten på de öppna signalerna från befintliga globala satellitnavigeringssystem (nedan kallade GNSS) samt signalerna från den öppna tjänst som erbjuds av det system som upprättas genom Galileoprogrammet, när dessa blir tillgängliga. De tjänster som erbjuds av Egnosprogrammet bör företrädesvis omfatta medlemsstaternas territorier som är geografiskt belägna i Europa, vilket för detta ändamål inkluderar Azorerna, Kanarieöarna och Madeira.

(4)

Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén har hela tiden fullt ut ställt sig bakom Galileo- och Egnosprogrammen.

(5)

Då Galileo- och Egnosprogrammen befinner sig i ett långt framskridet utvecklingsskede och står i begrepp att tas i drift, krävs det ett särskilt rättsligt instrument som bland annat svarar mot deras behov av styrning och säkerhet, uppfyller kraven på sund ekonomisk förvaltning och främjar systemens användning.

(6)

Systemen utgör infrastruktur inom de transeuropeiska näten, vars användning sträcker sig långt bortom medlemsstaternas gränser. Dessutom bidrar tjänsterna från systemen till en rad olika ekonomiska och sociala verksamheter, bland annat de transeuropeiska nätens utveckling när det gäller infrastruktur för transport, telekommunikation och energi.

(7)

Galileo- och Egnosprogrammen är industripolitiska verktyg och ingår i strategin Europa 2020, vilket framhålls i kommissionens meddelande av den 17 november 2010 En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum. Det hänvisas även till dem i kommissionens meddelande av den 4 april 2011En rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst. Dessa program innebär många fördelar för unionens ekonomi och medborgare, med ett totalt värde på uppskattningsvis omkring 130 miljarder EUR under perioden 2014–2034.

(8)

Ett växande antal ekonomiska sektorer, särskilt transport-, telekommunikations-, jordbruks- och energisektorerna, använder i allt högre grad satellitnavigeringssystem. Även myndigheter kan dra nytta av dessa system på olika områden, exempelvis räddningstjänster, polisverksamhet, krishantering och gränsförvaltning. Att utveckla användningen av satellitnavigering medför enorma fördelar för ekonomin, samhället och miljön. Sådana samhällsekonomiska fördelar kan delas in i tre kategorier: direkta fördelar genom tillväxten på rymdmarknaden, direkta fördelar genom tillväxten på nedströmsmarknaden för GNSS-baserade tillämpningar och tjänster samt indirekta fördelar genom uppkomsten av nya tillämpningar i, eller tekniköverföring till, andra sektorer, vilket leder till nya marknadsmöjligheter i andra sektorer, produktivitetsvinster i hela industrin och fördelar för allmänheten genom minskade utsläpp eller förbättrad säkerhet och trygghet.

(9)

Därför är det viktigt att unionen stöder utvecklingen av tillämpningar och tjänster baserade på systemen. Det gör att unionens medborgare kan dra nytta av systemens fördelar och att allmänhetens förtroende för Galileo- och Egnosprogrammen upprätthålls. Det lämpliga instrumentet för att finansiera forskning och innovation med anknytning till utvecklingen av GNSS-baserade tillämpningar är Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (nedan kallat Horisont 2020) inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (2). En mycket specifik uppströmsdel av forsknings- och utvecklingsverksamheten bör dock finansieras via den budget som avsätts till Galileo- och Egnosprogrammen enligt denna förordning, om verksamheten avser grundläggande inslag såsom Galileokompatibla chipsets och mottagare, vilket kommer att underlätta utvecklingen av tillämpningar i olika ekonomiska sektorer. Sådan finansiering bör emellertid inte äventyra installationen eller driften av den infrastruktur som upprättas inom ramen för programmen.

(10)

Med tanke på den ökande användningen av satellitnavigering på många områden kan avbrott i tjänsterna medföra skada som blir omfattande i dagens samhälle och leda till förluster för många ekonomiska aktörer. Dessutom utgör satellitnavigeringssystem på grund av sin strategiska betydelse infrastruktur som är särskilt känslig för missbruk. Dessa faktorer kan påverka unionens, medlemsstaternas och unionsmedborgarnas säkerhet. Säkerhetskraven bör därför beaktas vid utformning, utveckling, installation och drift av den infrastruktur som upprättats enligt Galileo och Egnosprogrammen, i enlighet med gängse praxis.

(11)

Galileoprogrammet omfattar en utformningsfas som har avslutats, en utvecklings- och valideringsfas fram till 2013, en installationsfas som inleddes 2008 och som ska avslutas 2020 samt en driftsfas som bör inledas successivt 2014-2015 i syfte att ha ett fullständigt operativt system 2020. De fyra första operativa satelliterna har konstruerats och skjutits upp under utvecklings- och valideringsfasen, medan den fullständiga satellitkonstellationen bör slutföras under installationsfasen och upprustningen bör ske under driftsfasen. Den tillhörande markbaserade infrastrukturen bör utvecklas och drivas på motsvarande sätt.

(12)

Egnosprogrammet befinner sig i sin driftsfas sedan den öppna tjänsten förklarades operativ i oktober 2009 och tjänsten för skydd av människoliv förklarades operativ i mars 2011. Med förbehåll för tekniska och finansiella begränsningar och på grundval av internationella avtal kan den geografiska täckningen för de tjänster som tillhandahålls av Egnossystemet utvidgas till att omfatta andra regioner i världen, i synnerhet territorier i kandidatländer, i tredjeländer som är anknutna till det gemensamma europeiska luftrummet och i länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken. En sådan utvidgning till andra regioner i världen bör emellertid inte finansieras med de budgetanslag som avsatts till Galileo- och Egnosprogrammen enligt rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (3) och bör inte försena arbetet med att utvidga täckningen över medlemsstaternas territorier som är geografiskt belägna i Europa.

(13)

Den ursprungliga utformningen av Galileos tjänst för skydd av människoliv enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008 (4) har omprofilerats för att trygga dess driftskompatibilitet med andra GNSS, ge effektiv respons på användarbehoven i tjänsten för skydd av människoliv och minska komplexiteten hos, samt riskerna och kostnaderna med, den erforderliga infrastrukturen.

(14)

För att Egnos tjänst för skydd av människoliv ska utnyttjas maximalt bör den tillhandahållas utan direkta användaravgifter. Galileos offentliga reglerade tjänst (PRS) bör också vara tillgänglig avgiftsfritt för följande PRS-deltagare i den mening som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1104/2011/EU (5): medlemsstaterna, rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten (nedan kallad utrikestjänsten) och vederbörligen auktoriserade unionsbyråer. Frånvaron av avgifter bör inte anses påverka bestämmelserna om driftskostnaderna för en behörig PRS-myndighet i enlighet med beslut nr 1104/2011/EU.

(15)

För att tjänsterna ska utnyttjas på bästa sätt bör system, nät och tjänster med ursprung i Galileo- och Egnosprogrammen ha samverkansförmåga och driftskompatibilitet sinsemellan och i möjligaste mån även med andra system för satellitnavigering och med konventionella hjälpmedel för radionavigation, när sådan samverkansförmåga och driftskompatibilitet fastställs i ett internationellt avtal, dock utan att det påverkar målet om strategisk autonomi.

(16)

Eftersom Galileo- och Egnosprogrammen i princip är fullständigt finansierade genom unionens budget bör det föreskrivas att unionen är ägare till alla materiella och immateriella tillgångar som skapas eller utvecklas inom dessa program. För att grundläggande egendomsrättigheter ska respekteras till fullo bör nödvändiga överenskommelser träffas med befintliga ägare, särskilt om väsentliga delar av infrastrukturen och deras säkerhet. Bestämmelserna i denna förordning om äganderätt till immateriella tillgångar bör inte anses omfatta immateriella rättigheter som inte kan överlåtas enligt tillämplig nationell rätt. Unionens äganderätt bör inte påverka unionens möjlighet att, i enlighet med denna förordning och när så anses lämpligt på grundval av en bedömning från fall till fall, göra dessa tillgångar tillgängliga för tredje part eller att överlåta dem. I synnerhet bör det vara möjligt för unionen att till tredje part överlåta innehavet av eller ge licens för immateriella rättigheter som utvecklas genom arbete inom ramen för Galileo- och Egnosprogrammen. För att underlätta spridningen av satellitnavigering på marknaderna bör det särskilt säkerställas att tredje part på bästa sätt kan utnyttja immateriella rättigheter som utvecklas inom Galileo- och Egnosprogrammen och innehas av unionen, inklusive i samhällsekonomiskt hänseende.

(17)

Tillgångar som skapas eller utvecklas utanför Galileo- och Egnosprogrammen berörs inte av bestämmelserna om äganderätt i denna förordning. Sådana tillgångar kan dock någon gång vara relevanta för genomförandet av programmen. För att uppmuntra till utveckling av ny teknik utanför Galileo- och Egnosprogrammen bör kommissionen uppmuntra tredje parter att framhålla relevanta immateriella tillgångar och bör, när det skulle vara fördelaktigt för programmen, förhandla om villkoren för lämplig användning av dem.

(18)

Galileoprogrammets installations- och driftsfaser och Egnosprogrammets driftsfas bör helt finansieras av unionen. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (6) bör dock medlemsstaterna ha möjlighet att enligt lämpliga avtal tillföra kompletterande medel eller bidrag in natura till Galileo- och Egnosprogrammen för att finansiera ytterligare delar i programmen som har koppling till de berörda medlemsstaternas eventuella särskilda mål. Tredjeländer och internationella organisationer bör också kunna bidra till programmen.

(19)

För att säkerställa Galileo- och Egnosprogrammens kontinuitet och stabilitet, och med tanke på deras europeiska dimension och inneboende europeiska mervärde, krävs tillräcklig och konsekvent finansiering under budgetperioderna. Dessutom är det lämpligt att ange det belopp för perioden 1 januari 2014–31 december 2020 som krävs för att finansiera installationsfasen för Galileoprogrammet och driftsfasen för Galileo och Egnosprogrammet.

(20)

Förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 anslår högst 7 071,73 miljoner EUR i löpande priser för finansiering av verksamhet som avser Galileo- och Egnosprogrammen under perioden 1 januari 2014–31 december 2020. För tydlighetens skull och för att underlätta kontroll över kostnaderna bör denna totalsumma delas upp i olika kategorier. För att främja flexibiliteten och säkerställa att programmen fungerar väl bör dock kommissionen kunna omfördela medel från en kategori till en annan. Programverksamheten bör även omfatta skydd av systemen och driften av dem, inbegripet vid uppskjutning av satelliter. Därför skulle bidrag till de kostnader för tjänster som kan tillhandahålla detta skydd kunna utgöra verksamhet som kan få anslag från Galileo- och Egnosprogrammens budget, i den mån detta är möjligt med en strikt kostnadskontroll och med full hänsyn till det totalbelopp som fastställs i förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013. Sådana bidrag bör användas endast för tillhandahållande av data och tjänster och inte för inköp av infrastruktur. I den här förordningen fastställs en finansieringsram för det fortsatta genomförandet av Galileo- och Egnosprogrammen, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, budgetsamarbete och sund ekonomisk förvaltning (7) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(21)

De verksamheter som får finansieras med de medel ur unionens budget som anslås till Galileo- och Egnosprogrammen för perioden 2014–2020 bör anges i den här förordningen. Sådana medel bör anslås i första hand till verksamheter som rör Galileoprogrammets installationsfas, inklusive förvaltning och uppföljning av denna fas, samt verksamheter som rör driften av det system som inrättas genom Galileoprogrammet, inklusive åtgärder som föregår eller förbereder det programmets driftsfas, och samt för verksamhet som avser driften av Egnossystemet. Medlen bör även anslås till finansiering av viss annan verksamhet som krävs för förvaltning och uppfyllande av målen för Galileo- och Egnosprogrammen, i synnerhet stöd till forskning och utveckling av grundläggande inslag, såsom Galileokompatibla chipsets och Galileo-mottagare, i förekommande fall även programmoduler för positionsbestämning och integritetsövervakning. Dessa inslag utgör skärningspunkten mellan de tjänster som erbjuds av infrastrukturerna och nedströmstillämpningarna och underlättar utvecklingen av tillämpningar i olika ekonomiska sektorer. Deras utveckling fungerar som katalysator för att maximera de samhällsekonomiska fördelarna, eftersom marknadsgenomslaget för de erbjudna tjänsterna underlättas. Kommissionen bör årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om vilken kostnadsförvaltningsstrategi som följts.

(22)

Det är viktigt att framhålla att systemens uppskattade investerings- och driftskostnader för perioden 2014–2020 inte omfattar oförutsedda ekonomiska skyldigheter som unionen kan behöva åta sig, särskilt i samband med ansvar som uppstår på grund av tjänsternas utförande eller unionens ägarskap till systemen, särskilt med avseende på brister i systemens funktion. Dessa skyldigheter kommer att granskas särskilt av kommissionen.

(23)

Det bör också påpekas att de budgetmedel som planeras enligt denna förordning inte täcker verksamhet som finansieras genom Horisont 2020, t.ex. utveckling av tillämpningar härledda från systemen. Sådan verksamhet kommer att göra det möjligt att optimera utnyttjandet av Galileo- och Egnosprogrammens tjänster, trygga en god avkastning på unionens investeringar både ekonomiskt och i form av samhällsnytta samt öka unionsföretagens kunnande om satellitnavigeringsteknik. Kommissionen bör se till att de olika finansieringskällorna för programmens olika aspekter präglas av öppenhet och tydlighet.

(24)

Vidare bör systemens inkomster, i synnerhet från den kommersiella tjänst som tillhandahålls genom det system som inrättats genom Galileoprogrammet, tillfalla unionen för att delvis kompensera för de gjorda investeringarna och dessa inkomster bör användas till stöd för Galileo- och Egnosprogrammens mål. En mekanism för fördelning av inkomster kan även anges i kontrakt som ingås med privata enheter.

(25)

För att undvika de fördyringar och förseningar som Galileo- och Egnosprogrammen drabbats av tidigare måste man öka satsningarna på att kontrollera risker som kan medföra merkostnader och/eller förseningar, vilket Europaparlamentet begärde i sin resolution av den 8 juni 2011 om halvtidsöversynen av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen: bedömning av genomförandet, framtida utmaningar och finansieringsutsikter (8) och vilket rådet begärde i sina slutsatser av den 31 mars 2011, och vilket kommissionen anförde i sitt meddelande En budget för Europa 2020 av den 29 juni 2011.

(26)

En sund offentlig styrning av Galileo- och Egnosprogrammen kräver dels en tydlig uppdelning mellan ansvarsområdena och uppgifterna för i synnerhet kommissionen, Europeiska byrån för GNSS och Europeiska rymdorganisationen (ESA), dels att styrningen successivt anpassas till systemens operativa behov.

(27)

I sin egenskap av företrädare för unionen, som i princip ensam finansierar Galileo- och Egnosprogrammen och äger systemen, bör kommissionen svara för genomförandet av programmen och den övergripande övervakningen av dem. Kommissionen bör därför förvalta de medel som anslagits till programmen enligt denna förordning, övervaka genomförandet av all verksamhet inom programmen och säkerställa en tydlig ansvars- och uppgiftsfördelning, inte minst mellan Europeiska byrån för GNSS och ESA. Därför bör kommissionen förutom de uppgifter som rör dessa allmänna ansvarsområden och andra uppgifter som följer av denna förordning även anförtros vissa specifika uppgifter. Kommissionen bör kunna delegera vissa uppgifter genom delegeringsavtal i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 för att optimera resursanvändningen och på bästa sätt utnyttja de involverade parternas kompetens.

(28)

Med tanke på den betydelse för Galileo- och Egnosprogrammen och den inverkan på systemens säkerhet som den markbaserade infrastrukturen har, bör fastställandet av infrastrukturens lokalisering vara en av de specifika uppgifter som tilldelas kommissionen. Installationen av systemens markbaserade infrastruktur bör även i fortsättningen följa en öppen och transparent process. Lokaliseringen av sådan infrastruktur bör fastställas med beaktande av geografiska och tekniska begränsningar kopplade till en optimal geografisk fördelning av denna markbaserade infrastruktur och med beaktande av eventuellt befintliga anläggningar och eventuellt befintlig utrustning som lämpar sig för de relevanta uppgifterna, och varje markstations säkerhetsbehov och varje medlemsstats nationella säkerhetskrav bör tillgodoses.

(29)

Europeiska byrån för GNSS inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 912/2010 (9) för att uppfylla Galileo- och Egnosprogrammens mål och utföra vissa uppgifter inom ramen för dessa program. Byrån är ett unionsorgan som i egenskap av ett sådant organ som avses i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 måste iaktta de skyldigheter som gäller för unionens byråer. Byrån bör ges vissa uppgifter med anknytning till programmens säkerhet och sin eventuella utnämning till behörig PRS-myndighet. Den bör även bidra till främjande och marknadsföring av systemen, bland annat genom att upprätta kontakter med användare och potentiella användare av de tjänster som tillhandahålls inom Galileo- och Egnosprogrammen, och den bör samla information om deras krav och om utvecklingen på marknaden för satellitnavigering. Vidare bör byrån utföra sådana uppgifter som kommissionen anförtror den enligt ett eller flera delegeringsavtal om olika specifika uppgifter i samband med programmen, särskilt uppgifter knutna till systemens driftsfaser, däribland programmens operativa förvaltning, främjande av tillämpningar och tjänster på marknaden för satellitnavigering samt främjande av utvecklingen av grundläggande inslag kopplade till programmet. För att kommissionen i egenskap av unionens företrädare ska kunna utöva sina kontrollbefogenheter utan inskränkningar bör delegeringsavtalen innehålla allmänna villkor för förvaltningen av de medel som anförtros Europeiska byrån för GNSS.

Ansvaret för uppgifter knutna till Galileo- och Egnosprogrammens operativa förvaltning och drift bör överföras till Europeiska byrån för GNSS gradvis och vara beroende av om en lämplig granskning av överföringen har färdigställts och om Europeiska byrån för GNSS är redo att ta på sig sådana uppgifter, så att dessa programs kontinuitet kan tryggas. För Egnos vidkommande bör överföringen ske den 1 januari 2014; för Galileo väntas den ske 2016.

(30)

För Galileoprogrammets installationsfas bör unionen ingå ett delegeringsavtal med ESA där ESA:s uppgifter i den fasen anges. Kommissionen bör i sin egenskap av unionens företrädare göra allt för att ingå detta delegeringsavtal senast sex månader efter det att denna förordning har börjat tillämpas. För att kommissionen ska kunna utöva sina kontrollbefogenheter utan inskränkningar bör delegeringsavtalet innehålla allmänna villkor för förvaltningen av de medel som anförtros ESA. När det gäller verksamhet som enbart finansieras av unionen bör sådana villkor säkerställa en grad av kontroll som är jämförbar med den som skulle krävas om ESA var en unionsbyrå.

(31)

För Galileo- och Egnosprogrammens driftsfas bör Europeiska byrån för GNSS ingå arbetsavtal med ESA, där ESA:s uppgifter anges i fråga om att utveckla framtida generationer av systemen och i fråga om att ge tekniskt stöd i samband med den befintliga generationen av system. Avtalen bör vara förenliga med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. De bör inte omfatta ESA:s roll i verksamhet som rör forskning och teknik eller tidiga faser av utvecklings- och forskningsverksamhet som rör den infrastruktur som upprättats enligt Galileo- och Egnosprogrammen. Sådan verksamhet bör finansieras utanför ramarna för den budget som anslagits till programmen, exempelvis med medel som anslagits till Horisont 2020.

(32)

Ansvaret för Galileo- och Egnosprogrammens genomförande omfattar bland annat ansvar för programmens säkerhet, systemens säkerhet och driftens säkerhet. Utom vid tillämpning av den rådets gemensamma åtgärd 2004/552/Gusp (10) – som behöver ses över för att återspegla Galileo- och Egnosprogrammens utveckling och styrning och ändringar av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt till följd av Lissabonfördraget – vilar ansvaret för säkerheten på kommissionen, även om vissa säkerhetsuppgifter anförtros Europeiska byrån för GNSS. Det åligger kommissionen att införa mekanismer för adekvat samordning mellan de olika säkerhetsansvariga enheterna.

(33)

Vid tillämpningen av denna förordning bör kommissionen i säkerhetsrelaterade frågor samråda med relevanta säkerhetsexperter i medlemsstaterna.

(34)

Eftersom utrikestjänsten besitter särskilda fackkunskaper och regelbundet har kontakt med förvaltningarna i tredjeländer och internationella organisationer, är den väl lämpad att bistå kommissionen i genomförandet av vissa uppgifter med anknytning till systemens och Galileo- och Egnosprogrammens säkerhet i fråga om yttre förbindelser, i enlighet med rådets beslut 2010/427/EU (11), särskilt artikel 2.2 i det beslutet. Kommissionen bör se till att utrikestjänsten är fullt delaktig i dess verksamhet vid genomförandet av säkerhetsrelaterade uppgifter på området yttre förbindelser. Utrikestjänsten bör få allt nödvändigt tekniskt stöd för detta ändamål.

(35)

För att säkerställa ett säkert informationsflöde inom ramen för denna förordning bör tillämpliga säkerhetsbestämmelser erbjuda en skyddsnivå för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som motsvarar den som ges av säkerhetsbestämmelserna enligt bilagan till kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (12) och av rådets säkerhetsbestämmelser enligt bilagorna till rådets beslut 2013/488/EU (13). Varje medlemsstat bör se till att dess nationella säkerhetsbestämmelser är tillämpliga på varje fysisk person som är bosatt och varje juridisk person som är etablerad på dess territorium och som hanterar säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter om Galileo- och Egnosprogrammen. Säkerhetsbestämmelserna för ESA och beslut av den 15 juni 2011 av Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (14) bör anses vara likvärdiga säkerhetsbestämmelserna enligt bilagan till beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom och säkerhetsbestämmelser enligt bilagorna till beslut 2013/488/EU.

(36)

Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av befintliga och framtida bestämmelser om tillgång till handlingar som antagits i enlighet med artikel 15.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Förordningen bör heller inte anses medföra en skyldighet för medlemsstaterna att bortse från sina egna författningsenliga krav om tillgång till handlingar.

(37)

För anslagsfördelningen av unionsmedel till Galileo- och Egnosprogrammen upp till ett tak som kommissionen inte bör överskrida, bör ändamålsenliga förfaranden för offentlig upphandling tillämpas och bör särskilt kontrakt förhandlas fram på ett sätt som säkerställer att resurserna används på bästa sätt, att tjänsterna tillhandahålls på ett tillfredsställande sätt, att programmen förlöper i god ordning, att riskerna hanteras väl och att tidplanen hålls. Den berörda upphandlande myndigheten bör anstränga sig att uppfylla dessa krav.

(38)

Eftersom Galileo- och Egnosprogrammen i princip kommer att finansieras helt av unionen, bör offentlig upphandling inom ramen för programmen överensstämma med unionens regler för offentlig upphandling och framför allt inriktas på att optimera resursanvändningen, kontrollera kostnaderna, minska riskerna, förbättra effektiviteten och minska beroendet av en enda leverantör. En öppen, sund konkurrens bör råda längs hela leveranskedjan, som möjliggör ett balanserat deltagande av olika branscher på alla nivåer, särskilt nya aktörer och små och medelstora företag. Missbruk av dominerande ställning och långvarigt beroende av enskilda leverantörer bör undvikas. För att minska riskerna med programmen, undvika beroende av en enskild leverantör och säkerställa en bättre övergripande kontroll över programmen, kostnaderna och tidsplanerna, är det viktigt att när så är lämpligt vända sig till flera leverantörer. Vidare bör utvecklingen av europeisk industri vidmakthållas och främjas på alla områden med anknytning till satellitnavigering i överensstämmelse med internationella avtal som unionen har är part i. Risken för bristfälligt fullgörande eller icke-fullgörande av ett kontrakt bör minskas så långt möjligt. I detta syfte bör uppdragstagarna visa att deras fullgörande av kontrakten är hållbart med avseende på de åtaganden som gjorts och kontraktets löptid. Därför bör de upphandlande myndigheterna, när så är lämpligt, specificera vilka krav som gäller för tillförlitlighet i leveranserna och de tillhandahållna tjänsterna.

Dessutom får de upphandlande myndigheterna ställa särskilda krav på inköp av varor och tjänster av känslig art, särskilt för att värna informationssäkerheten. Företag i unionen bör ha möjlighet att anlita leverantörer etablerade utanför unionen för vissa komponenter och tjänster när det kan visas att fördelarna är väsentliga i fråga om kvalitet och kostnader, dock med hänsyn tagen till programmens strategiska karaktär och unionens krav på säkerhet och exportkontroll. Det är lämpligt att ta till vara de investeringar som gjorts och den erfarenhet och kompetens som finns i industrin, även sådan som förvärvats under programmens utformnings-, utvecklings- och valideringsfaser, och att samtidigt se till att reglerna om konkurrensutsatt upphandling inte åsidosätts.

(39)

För att bättre kunna uppskatta de totala kostnaderna för en vara, tjänst eller byggentreprenad som upphandlas, inbegripet dess långsiktiga operativa kostnader, bör när så är lämpligt de totala kostnaderna under hela livscykeln för den vara, tjänst eller byggentreprenad som är föremål för upphandlingen beaktas, genom tillämpning av en kostnadseffektivitetsmetod som exempelvis livscykelkostnader, om upphandlingen utgår från kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. För detta syfte bör den upphandlande myndigheten se till att den metod som ska användas för att beräkna kostnaderna för en vara, tjänst eller byggentreprenad under hela dess livscykel uttryckligen nämns i kontraktshandlingarna eller kontraktsmeddelandet och att metoden möjliggör verifiering av att uppgifterna som lämnas av anbudsgivarna är korrekta.

(40)

Satellitnavigering är en komplex och föränderlig teknik. Därav följer osäkerhet och risker för den offentliga upphandling som bedrivs inom ramen för Galileo- och Egnosprogrammen, särskilt som upphandlingen kan röra utrustning eller tjänster på lång sikt. Därför bör det införas särskilda åtgärder för offentlig upphandling utöver dem som är tillämpliga enligt förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. Den upphandlande myndigheten bör på så vis kunna återställa likvärdiga förutsättningar när ett eller flera företag före en upphandling förfogar över privilegierad information om verksamhet med anknytning till upphandlingen. Den upphandlande myndigheten bör även kunna genomföra upphandling med villkorade flerfaskontrakt, på vissa villkor införa ett tillägg medan kontraktet fortfarande löper eller införa en viss minsta grad av underentreprenad. På grund av den tekniska osäkerhet som kännetecknar Galileo- och Egnosprogrammen kan det dessutom hända att priset för en upphandling inte alltid kan fastställas exakt och att det därför blir önskvärt att ingå kontrakt i särskild form där inga fasta, slutgiltiga priser anges, samtidigt som de förenas med villkor om skydd av unionens ekonomiska intressen.

(41)

Det bör konstateras att medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget) bör avstå från varje åtgärd som kan vara till skada för Galileo- och Egnosprogrammen eller tjänsterna. Det bör även klargöras att de berörda medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa skyddet av de markstationer som upprättats på deras territorier. Vidare bör medlemsstaterna och kommissionen samarbeta sinsemellan och med lämpliga internationella organ och tillsynsmyndigheter för att se till att nödvändigt radiospektrum för det system som upprättas enligt Galileoprogrammet finns tillgängligt och är skyddat, så att tillämpningar baserade på detta system kan utvecklas och genomföras till fullo, i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU (15).

(42)

På grund av systemens världsomspännande karaktär måste unionen ingå avtal med tredjeländer och internationella organisationer inom ramen för Galileo- och Egnosprogrammen, i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, bland annat för att kunna sörja för ett smidigt genomförande av programmen, hantera vissa frågor om säkerhet och avgiftsbeläggning, optimera tjänsterna till allmänheten i unionen och tillgodose tredjeländers och internationella organisationers behov. Det är även lämpligt att vid behov anpassa befintliga avtal till Galileo- och Egnosprogrammens utveckling. Vid förberedandet eller genomförandet av dessa avtal bör kommissionen kunna ta hjälp av utrikestjänsten, ESA och Europeiska byrån för GNSS inom ramen för de uppgifter de anförtrotts enligt denna förordning.

(43)

Det bör bekräftas att kommissionen vid fullgörandet av vissa icke-föreskrivande uppgifter vid behov och i nödvändig utsträckning får anlita tekniskt bistånd från vissa utomstående parter. Andra enheter som medverkar i den offentliga styrningen av Galileo- och Egnosprogrammen får också utnyttja samma tekniska bistånd vid fullgörandet av de uppgifter som de anförtrotts enligt denna förordning.

(44)

Unionen bygger på respekt för de grundläggande rättigheterna, och framför allt i artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänns uttryckligen den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter. Skyddet av personuppgifter och av privatlivet bör garanteras inom ramen för Galileo- och Egnosprogrammen.

(45)

Europeiska unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder över hela utgiftscykeln, bland annat åtgärder för att förebygga, avslöja och utreda oegentligheter, driva in belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt, och eventuellt administrativa och ekonomiska sanktioner i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

(46)

Europaparlamentet och rådet bör regelbundet underrättas om genomförandet av Galileo- och Egnosprogrammen, särskilt med avseende på riskhantering, kostnader, tidsplan och resultat. Dessutom bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen sammanträda i den interinstitutionella panelen för Galileo i enlighet med det gemensamma uttalande om den interinstitutionella panelen för Galileo som offentliggörs tillsammans med denna förordning.

(47)

Kommissionen bör genomföra utvärderingar, baserade på överenskomna indikatorer, för att bedöma verkan och effektiviteten i de åtgärder som vidtas för att nå Galileo- och Egnosprogrammens mål.

(48)

I syfte att trygga systemsäkerheten och driftsäkerheten bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på de högnivåmål som behövs för att trygga systemsäkerheten och driftsäkerheten. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(49)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. De befogenheterna bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (16).

(50)

Eftersom sund offentlig styrning förutsätter en enhetlig förvaltning av Galileo- och Egnosprogrammen, snabbare beslutsfattande och lika tillgång till information, bör företrädare för både Europeiska byrån för GNSS och ESA kunna delta som observatörer i arbetet i kommittén för de europeiska GNSS-programmen (nedan kallad kommittén), som inrättats för att biträda kommissionen. Av samma anledning bör företrädare för tredjeländer och internationella organisationer som ingått ett internationellt avtal med unionen kunna delta i kommitténs arbete, med förbehåll för säkerhetsrestriktioner och i enlighet med avtalsvillkoren. Dessa företrädare för Europeiska byrån för GNSS, ESA, tredjeländer och internationella organisationer bör inte ha rösträtt i kommittén.

(51)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att bygga upp och driva satellitnavigeringssystem, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av att det överskrider varje enskild medlemsstats ekonomiska och tekniska kapacitet och det därför, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre kan genomföras på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(52)

Det gemensamma företaget Galileo, som bildades genom rådets förordning (EG) nr 876/2002 (17), upphörde med sin verksamhet den 31 december 2006. Förordning (EG) nr 876/2002 bör därför upphävas.

(53)

Med tanke på behovet av att utvärdera Galileo- och Egnosprogrammen och på de betydande ändringar av förordning (EG) nr 683/2008 som ska göras, samt för tydlighetens och rättssäkerhetens skull, bör förordning (EG) nr 683/2008 upphävas.

(1)

Det fleråriga åtgärdsprogrammet för skattefrågor som gällde före 2014 har bidragit avsevärt till att underlätta och förbättra samarbetet mellan skattemyndigheter inom unionen. Programmets mervärde, inbegripet skyddet för unionens medlemsstaters och skattebetalarnas finansiella intressen, har erkänts av de deltagande ländernas skatteförvaltningar. De problem som identifierats för de kommande årtiondena kan inte lösas om medlemsstaterna inte ser utöver gränserna för sina egna administrativa territorier eller samarbetar intensivt med sina partnerländer. Fiscalisprogrammet, som genomförs av kommissionen i samarbete med deltagande länder, ger medlemsstaterna ett unionsramverk inom vilket ett sådant samarbete kan utvecklas, och vilket är mer kostnadseffektivt än om varje medlemsstat skulle inrätta individuella ramverk för samarbete på bilateral eller multilateral basis. Det programmet bör således fortsätta genom att man inrättar ett nytt program på samma område.

(2)

Programmet som inrättas enligt denna förordning, nedan kallat Fiscalis 2020, och dess framgång är av största betydelse i den nuvarande ekonomiska situationen och bör stödja samarbetet i skattefrågor.

(3)

Verksamheterna enligt Fiscalis 2020, nämligen europeiska informationssystem som de definieras i den här förordningen (europeiska informationssystem), gemensamma åtgärder för skattemyndigheternas tjänstemän och gemensamma utbildningsinitiativ, väntas bidra till att Europa 2020-strategin för en smart och hållbar tillväxt för alla förverkligas genom att stärka den inre marknadens funktion, skapa ett ramverk för att stödja verksamheter som förbättrar skattemyndigheternas administrativa kapacitet och främja teknisk utveckling och innovation. Genom att tillhandahålla en ram för verksamheter som syftar till att effektivisera skattemyndigheternas arbete, stärka företagens konkurrenskraft, främja sysselsättningen och bidra till skyddet av unionens medlemsstaters och skattebetalarnas finansiella och ekonomiska intressen kommer Fiscalis 2020 att på ett aktivt sätt förbättra skattesystemens funktion på den inre marknaden, samtidigt som det bidrar till att befintliga hinder och snedvridningar på den inre marknaden gradvis avskaffas.

(4)

Tillämpningsområdet för Fiscalis 2020 bör anpassas till de nuvarande behoven genom att inriktas på alla typer av skatt som harmoniserats på unionsnivå samt andra skatter i den mån dessa är relevanta för den inre marknaden och för det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna.

(5)

För att stödja tredjeländers anslutning och associering bör Fiscalis 2020 vara öppet för deltagande av anslutande länder och kandidatländer samt potentiella kandidatländer och de partnerländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda och att dessa länders deltagande endast stödjer verksamhet enligt Fiscalis 2020 som syftar till att bekämpa skattebedrägeri och skatteundandragande samt för att komma till rätta med aggressiv skatteplanering. Med tanke på den allt större sammanlänkningen av världsekonomin bör Fiscalis 2020 fortsätta att ge möjlighet att bjuda in externa experter för att bidra till verksamheten enligt Fiscalis 2020. Externa experter, såsom företrädare för statliga myndigheter, ekonomiska aktörer och deras organisationer eller företrädare för internationella organisationer, bör endast bjudas in när deras bidrag bedöms som väsentliga för att uppnå målen för Fiscalis 2020.

(6)

Mål och prioriteringar för Fiscalis 2020 beaktar de problem och utmaningar som konstaterats i beskattningshänseende för det kommande årtiondet. Fiscalis 2020 bör fortsätta att spela en roll inom sådana viktiga områden som enhetligt genomförande av unionsrätten på skatteområdet, säkerställande av informationsutbyte samt stöd till administrativt samarbete och utbyggnad av skattemyndigheternas administrativa kapacitet. Med tanke på de nya utmaningarnas art bör ytterligare vikt läggas på stöd till kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Vikt bör också läggas på att minska skattemyndigheternas administrativa börda samt minska skattebetalarnas fullgörandekostnader och förhindra dubbelbeskattning.

(7)

På operativ nivå bör Fiscalis 2020 genomföra, driva och stödja de europeiska informationssystemen och det administrativa samarbetet, öka skattetjänstemännens färdigheter och kompetens, öka förståelsen för och genomförandet av unionsrätten på beskattningsområdet samt stödja förbättringar av administrativa förfaranden liksom utbyte och spridning av god administrativ praxis. Dessa mål bör genomföras med tonvikt på stöd till kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

(8)

De programverktyg som tillämpades före Fiscalis 2020 bör kompletteras för att på ett adekvat sätt kunna motsvara de utmaningar som skattemyndigheterna står inför under det kommande årtiondet och för att även fortsättningsvis stå i överensstämmelse med unionsrättens utveckling. Fiscalis 2020 bör omfatta bilaterala eller multilaterala kontroller och andra former av administrativt samarbete enligt relevant unionsrätt om administrativt samarbete, expertgrupper, insatser för kapacitetsuppbyggnad inom offentlig förvaltning genom tillhandahållande av specifik och specialiserad coachning på skatteområdet för medlemsstater som står inför särskilda och exceptionella omständigheter som motiverar dylika riktade åtgärder samt i förekommande fall studier och gemensam kommunikationsverksamhet för att stödja genomförandet av unionsrätten på skatteområdet.

(9)

De europeiska informationssystemen har en viktig uppgift när det gäller att åstadkomma förbindelser mellan skattemyndigheterna och på så sätt förstärka unionens skattesystem och bör således även i fortsättningen finansieras och förbättras genom Fiscalis 2020. Dessutom bör det bli möjligt att i Fiscalis 2020 införliva nya skatterelaterade informationssystem som fastställts enligt unionsrätt. De europeiska informationssystemen bör i förekommande fall baseras på gemensamma utvecklingsmodeller och IT-strukturer.

(10)

När det gäller att mer generellt förbättra det administrativa samarbetet och stödja kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering kan det vara fördelaktigt för unionen att ingå avtal med tredjeländer, så att dessa länder kan använda unionskomponenterna i de europeiska informationssystemen till stöd för ett säkert informationsutbyte mellan dem och medlemsstaterna inom ramen för bilaterala skatteavtal.

(11)

Fiscalis 2020 bör även omfatta gemensam utbildningsverksamhet. Fiscalis 2020 bör även i fortsättningen stödja deltagande länder när det gäller att förbättra yrkesmässiga färdigheter och kunskaper i skattefrågor genom utökade och gemensamt framtagna utbildningsaktiviteter som riktar sig till skattetjänstemän och ekonomiska aktörer. Nuvarande tillvägagångssätt för Fiscalis 2020 avseende gemensam utbildning, som främst baserats på utveckling av centralt e-lärande, bör i det syftet utvecklas till ett mångfasetterat program för stöd till fortbildning i unionen.

(12)

Fiscalis 2020 bör täcka en period av sju år, så att dess löptid anpassas till den fleråriga budgetram som har fastställts i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (2).

(13)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela löptiden för Fiscalis 2020, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (3), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(14)

I linje med det åtagande som kommissionen gjorde i sitt meddelande om 2010 års budgetöversyn att förenkla program för EU-finansiering och göra dem mer samstämmiga bör medel delas med andra instrument för EU-finansiering när de planerade verksamheterna enligt Fiscalis 2020 eftersträvar mål som är gemensamma för flera finansieringsinstrument, vilket dock inte får innefatta dubbelfinansiering.

(15)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning i budgethänseende bör antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (4), och med kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (5).

(16)

De deltagande länderna bör bära kostnaden för de nationella delarna i Fiscalis 2020 som bland annat skulle omfatta icke-unionskomponenter i de europeiska informationssystemen och utbildning som inte ingår i de gemensamma utbildningsinitiativen.

(17)

Med tanke på hur viktigt det är att deltagande länder medverkar fullt ut i gemensamma åtgärder är det möjligt att införa en medfinansieringsgrad på 100 % för de bidragsberättigande kostnaderna vad avser kostnader för resor och logi, kostnader i samband med organisation av evenemang samt dagtraktamenten, om detta är nödvändigt för att till fullo uppnå målen för Fiscalis 2020.

(18)

Under hela utgiftscykeln bör Europeiska unionens finansiella intressen skyddas med hjälp av lämpliga åtgärder som gör det möjligt att förebygga, upptäcka och utreda oriktigheter, återkräva sådana medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt, och att vid behov fastställa sanktioner.

(19)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen ges genomförandebefogenheter med avseende på utarbetandet av årliga arbetsprogram. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6).

(20)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att upprätta ett flerårigt program för att förbättra skattesystemen på den inre marknaden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom de inte i tillräcklig utsträckning kan genomföra det samarbete och den samordning som krävs för att uppnå detta mål, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(21)

Vid genomförandet av Fiscalis 2020 bör kommissionen biträdas av Fiscalis 2020-kommittén.

(22)

För att underlätta utvärderingen av Fiscalis 2020 bör en ordentlig ram för övervakning av de resultat Fiscalis 2020 uppnått inrättas från första början. Kommissionen bör, tillsammans med deltagande länder, införa justerbara indikatorer och på förhand fastställda utgångsvärden för övervakning av verksamheternas resultat enligt Fiscalis 2020. En halvtidsutvärdering där man behandlar uppnåendet av målen för Fiscalis 2020, dess effektivitet och mervärde på den europeiska nivån bör genomföras. I en slutlig utvärdering bör dessutom långsiktiga effekter och hållbarhetseffekter av Fiscalis 2020 tas upp. Fullständig öppenhet genom regelbunden rapportering om övervakningen och genom överlämnande av utvärderingsrapporter till Europaparlamentet och till rådet bör säkerställas.

(23)

När det gäller denna förordning regleras medlemsstaternas behandling av personuppgifter i medlemsstaterna av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (7); detta är föremål för tillsyn av medlemsstaternas behöriga myndigheter, särskilt de offentliga oberoende myndigheter som medlemsstaterna utsett. Kommissionens behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning och under överinseende av den europeiska datatillsynsmannen regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (8) och om den fria rörligheten för sådana uppgifter. Utbyte eller överföring av uppgifter mellan de behöriga myndigheterna bör ske i enlighet med reglerna om överföring av personuppgifter i direktiv 95/46/EG, och kommissionens utbyte och överföring av personuppgifter bör ske i enlighet med reglerna om överföring av personuppgifter i förordning (EG) nr 45/2001.

(24)

Denna förordning ersätter Europaparlamentets och rådets beslut nr 1482/2007/EG (9). Det beslutet bör därför upphöra att gälla.

(1)

Kommissionen antog i mars 2010 ett meddelande med titeln Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (nedan kallad Europa 2020-strategin). Meddelandet godkändes av Europeiska rådet i juni 2010. Europa 2020-strategin är en reaktion på den ekonomiska krisen och syftar till att förbereda unionen inför nästa årtionde. I den fastställs fem ambitiösa mål för klimat och energi, sysselsättning, innovation, utbildning och social delaktighet som ska uppnås till år 2020, och där anges också viktiga drivkrafter för tillväxt som syftar till att göra unionen mer dynamisk och konkurrenskraftig. I strategin understryks också vikten av att öka tillväxten i den europeiska ekonomin och samtidigt uppnå hög sysselsättning, koldioxidsnål, resurssnål och energieffektiv ekonomi samt social sammanhållning. Små och medelstora företag bör spela en avgörande roll för att uppnå Europa 2020-strategins mål. Deras roll återspeglas genom att små och medelstora företag nämns i sex av Europa 2020-strategins sju flaggskeppsinitiativ.

(2)

För att säkerställa att företagen, särskilt små och medelstora företag, i hög grad ska kunna bidra till unionens ekonomiska tillväxt, vilket är högsta prioritet, antog kommissionen i oktober 2010 ett meddelande med titeln En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum, vilket godkändes av rådet i december 2010. Detta är ett flaggskeppsinitiativ inom Europa 2020-strategin. I meddelandet anges en strategi som syftar till att främja tillväxt och sysselsättning genom att upprätthålla och stödja en stark, diversifierad och konkurrenskraftig industribas i Europa, särskilt genom bättre grundförutsättningar för företagen, och genom att flera aspekter av den inre marknaden, bl.a. de företagsrelaterade tjänsterna, förstärks.

(3)

I juni 2008 antog kommissionen ett meddelande med titeln Tänk småskaligt först – En "Small Business Act" för Europa (nedan kallad småföretagsakten), som välkomnades av rådet i december 2008. Denna småföretagsakt ger en övergripande politisk ram för små och medelstora företag, främjar entreprenörskap och förankrar principen om att tänka småskaligt först i lagar och politiska strategier, i syfte att stärka de små och medelstora företagens konkurrenskraft. Småföretagsakten innehåller tio principer och beskriver politiska åtgärder och lagstiftningsåtgärder som ska främja de små och medelstora företagens möjligheter att växa och skapa arbetstillfällen. Genomförandet av småföretagsakten bidrar till att målen i Europa 2020-strategin uppnås. Flera åtgärder för små och medelstora företag har redan fastställts i flaggskeppsinitiativen.

(4)

Småföretagsakten har därefter varit föremål för en översyn som lades fram i februari 2011, vilken utgjorde underlag för rådets slutsatser av den 30 och 31 maj 2011. I denna översyn lämnas en redogörelse av genomförandet av småföretagsakten och en bedömning görs av företagens behov där de, under rådande ekonomiska omständigheter, finner det allt svårare att få tillgång till finansiering och till marknader. I denna ingår en sammanfattning av framstegen under de första två årens genomförande av småföretagsakten, förslag till nya åtgärder för att hantera de utmaningar som uppstått till följd av den ekonomiska krisen och som påtalats av berörda parter samt förslag till olika sätt att förbättra spridningen och genomförandet av småföretagsakten, med berörda parter och näringslivsorganisationer i främsta ledet. De särskilda målen i ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag bör återspegla prioriteringarna i översynen. Det är viktigt att se till att genomförandet av ett sådant program samordnas med genomförandet av småföretagsakten.

Åtgärderna enligt de särskilda målen bör särskilt bidra till att iaktta de ovan nämnda tio principerna och fullborda de nya åtgärder som fastställts under översynsprocessen av småföretagsakten.

(5)

I rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (3), fastställs den fleråriga budgetramen för åren 2014-2020. I den fleråriga budgetramen beskrivs hur de politiska målen för ökad tillväxt och sysselsättning i Europa, koldioxidsnål och mer miljömedveten ekonomi och en framträdande roll för unionen på den internationella arenan ska uppnås.

(6)

Ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (nedan kallat Cosmeprogrammet) bör inrättas, vars syfte ska vara att bidra till ökad konkurrenskraft och hållbarhet för företagen i unionen, särskilt de små och medelstora företagen, att stödja befintliga små och medelstora företag, att främja en företagarkultur och små och medelstora företags tillväxt, samt att bidra till främjandet av kunskapssamhället och till en utveckling som baseras på balanserad ekonomisk tillväxt.

(7)

I Cosmeprogrammet bör förenklingsplanen prioriteras högt, i enlighet med kommissionens meddelande av den 8 februari 2012 med titeln Förenklingsplan för den fleråriga budgetramen 2014–2020.Unionens och medlemsstaternas utgifter när det gäller företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag bör samordnas bättre för att säkra komplementaritet, bättre effektivitet och synlighet samt för att förbättra budgetsynergieffekterna.

(8)

Kommissionen har förbundit sig att integrera klimatåtgärder i unionens utgiftsprogram och att avsätta minst 20 % av unionens budget till klimatrelaterade mål. Det är viktigt att se till att såväl anpassning till klimatförändringar och åtgärder för att mildra effekterna av dessa förändringar, som riskförebyggande arbete främjas när Cosmeprogrammet förbereds, utformas och genomförs. Åtgärder som omfattas av denna förordning bör bidra till att främja övergången till en ekonomi och ett samhälle som präglas av koldioxidsnål förbrukning och klimattålighet.

(9)

Det framgår av rådets beslut 2001/822/EG (4) att enheter och organ i de utomeuropeiska länderna och territorierna kan delta i Cosmeprogrammet.

(10)

Syftet med unionens konkurrenskraftspolitik är att skapa institutionella och politiska förutsättningar för att företagen, särskilt små och medelstora företag, ska kunna växa på ett hållbart sätt. Att skapa konkurrenskraft och hållbarhet inbegriper en förmåga att uppnå och behålla företagens ekonomiska konkurrenskraft och tillväxt i enlighet med mål för hållbar utveckling. Ökad produktivitet, inbegripet resurs- och energiproduktivitet, är den viktigaste källan till en långsiktig ökning av inkomsterna. Konkurrenskraften är beroende av företagens förmåga att fullt ut utnyttja de möjligheter som exempelvis den inre marknaden erbjuder. Detta är särskilt viktigt för små och medelstora företag, som utgör 99 % av företagen i unionen, står för två av tre befintliga arbetstillfällen i den privata sektorn, skapar 80 % av de nya arbetstillfällena och bidrar med mer än hälften av det samlade mervärde som företagen i unionen skapar. De små och medelstora företagen är en viktig drivkraft för ekonomisk tillväxt, sysselsättning och social integration.

(11)

I kommissionens meddelande av den 18 april 2012 med titeln Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning beräknas att politik som främjar en övergång till en grön ekonomi, t.ex. åtgärder för resurseffektivitet och energieffektivitet och klimatförändringsåtgärder skulle kunna skapa mer än fem miljoner arbetstillfällen fram till 2020, särskilt inom sektorn för små och medelstora företag. Mot bakgrund av detta kan de särskilda åtgärderna inom Cosmeprogrammet omfatta främjande av utveckling av hållbara produkter, tjänster, tekniker och processer, samt resurs- och energieffektivitet och företagens sociala ansvar.

(12)

Konkurrenskraften har på grund av marknadsrelaterade, politiska och institutionella brister som undergräver konkurrenskraften hos företagen i unionen, särskilt de små och medelstora företagen, under de senaste åren stått i fokus för unionens arbete med att utforma nya politiska strategier.

(13)

Cosmeprogrammet bör därför åtgärda brister på marknaden som påverkar unionsekonomins konkurrenskraft på global nivå och som undergräver företagens, särskilt de små och medelstora företagens, möjligheter att konkurrera med sina motparter i andra delar av världen.

(14)

Cosmeprogrammet bör särskilt rikta sig till små och medelstora företag, enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (5). Kommissionen bör samråda med alla berörda parter, bland annat med organisationer som företräder små och medelstora företag, vid tillämpningen av denna förordning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas mikroföretag, hantverksföretag, egenföretagare, fria yrkesutövare och sociala företag. Uppmärksamhet bör också ägnas potentiella, nya, unga och kvinnliga företagare samt andra särskilda målgrupper som äldre företagare, invandrare och företagare som tillhör socialt mindre gynnade eller utsatta grupper, t.ex. personer med funktionsnedsättning och åt främjandet av företagsöverlåtelse, spin-off- och spin-out-företag och en andra chans för företagare.

(15)

Många av unionens konkurrenskraftsproblem gäller de små och medelstora företagens problem med att få tillgång till finansiering, eftersom de har svårigheter att styrka sin kreditvärdighet och har svårt att få tillgång till riskkapital. Dessa svårigheter har en negativ effekt dels på antalet nya företag, dels på företagens kvalitet, tillväxt och överlevnadsandel samt på nya företagares vilja att ta över livskraftiga företag i samband med ägarbyten och generationsväxlingar. Unionens finansieringsinstrument som inrättades enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1639/2006/EG (6) har tillfört ett mervärde och bidragit positivt till minst 220 000 små och medelstora företag. Det ökade mervärdet för unionen av de föreslagna finansieringsinstrumenten är bl.a. att de stärker den inre marknaden för riskkapital, bidrar till utvecklingen av en gemensam europeisk finansieringsmarknad för små och medelstora företag och hanterar marknadsbrister som inte kan hanteras av medlemsstaterna. Unionens åtgärder bör vara samstämmiga och enhetliga samt komplettera medlemsstaternas finansieringsinstrument för små och medelstora företag, ge en hävstångseffekt och inte skapa störningar på marknaden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (7). De enheter som har ansvar för att genomföra åtgärderna bör se till att stödet innebär ett tillskott och undvika dubbelfinansiering genom unionsmedel.

(16)

Kommissionen bör synliggöra finansiering genom finansieringsinstrumenten i denna förordning i syfte att skapa kännedom om möjligheten att få unionsstöd och att se till att det stöd som tillhandahålls är erkänt på marknaden. Därför bör finansiella intermediärer också vara skyldiga att uttryckligen framhålla för slutmottagarna att finansieringen möjliggjordes genom stöd från finansieringsinstrumenten i denna förordning. Kommissionen och medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder, bland annat användarvänliga onlinesystem, för att sprida information om de tillgängliga finansieringsinstrumenten bland små och medelstora företag och intermediärer. Dessa system, som eventuellt kan inbegripa en enda portal, bör inte överlappa befintliga system.

(17)

Enterprise Europe Network (nedan kallat nätverket) har visat att det ger de små och medelstora företagen i Europa ett mervärde som en central kontaktpunkt, där företagen får hjälp att förbättra sin konkurrenskraft och utforska affärsmöjligheterna på och utanför den inre marknaden. En rationalisering av förfaranden och metoder och tillhandahållande av en europeisk dimension i företagstjänsterna kan endast åstadkommas på unionsnivå. Nätverket har särskilt hjälpt små och medelstora företag att finna partner för samarbete och tekniköverföring på den inre marknaden och i tredjeländer, samt stått till tjänst med råd om unionens finansieringskällor, unionsrätten, immateriella rättigheter och om unionens program för att främja miljöinnovation och hållbar produktion. Det har också fått återkoppling om unionsrätt och standarder. Dess unika erfarenhet är särskilt viktig för att undanröja diskrepanser i fråga om information och för att minska kostnaderna för internationella transaktioner.

(18)

Fortsatta ansträngningar krävs för att ytterligare optimera tjänsternas kvalitet och nätverkets prestation, särskilt vad gäller små och medelstora företags medvetenhet om och senare utnyttjande av de tjänster som erbjuds genom att ytterligare integrera internationaliserings- och innovationstjänster, förbättra nätverkets samarbete med regionala och lokala berörda parter inom de små och medelstora företagens organisationer, öka samrådet med och i högre grad involvera värdorganisationer, minska byråkratin, förbättra it-stödet, förbättra nätverkets synlighet och tjänster inom de täckta geografiska områdena.

(19)

Det begränsade antalet små och medelstora företag som etablerar sig internationellt i och utanför Europa påverkar konkurrenskraften. Enligt vissa uppskattningar har 25 % av unionens små och medelstora företag exporterat till andra länder under de senaste tre åren, medan endast 13 % av unionens små och medelstora företag exporterade regelbundet till länder utanför unionen och bara 2 % har investerat utanför det egna landet. En Eurobarometerundersökning från 2012 visar dessutom att det finns en outnyttjad potential för tillväxt i små och medelstora företag på gröna marknader, inom och utanför unionen, med avseende på internationalisering och tillgång till offentlig upphandling. I linje med småföretagsakten, där unionen och medlemsstaterna uppmanades att stödja och uppmuntra små och medelstora företag att dra nytta av tillväxten på marknaderna utanför unionen, ger unionen ekonomiskt stöd till ett flertal initiativ som Centrum för industriellt samarbete mellan EU och Japan och hjälpcentralen som ger små och medelstora företag råd om immateriella rättigheter i Kina. Mervärde för unionen skapas genom främjande av samarbete och genom tillhandahållande av tjänster på europeisk nivå som kompletterar men inte överlappar medlemsstaternas centrala handelsfrämjande tjänster och som stärker de samlade insatserna från offentliga och privata tjänsteleverantörer på området. Dessa tjänster bör omfatta information om immateriella rättigheter, normer och offentlig upphandling och möjligheter. Del II av rådets slutsatser av den 6 december 2011 med titeln För ett stärkt genomförande av industripolitiken i hela EU, om kommissionens meddelande med titeln En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum bör beaktas till fullo. Därför bör en väldefinierad europeisk strategi för kluster komplettera nationella och regionala insatser för att inrikta kluster mot spetskompetens och internationellt samarbete med beaktande av den omständigheten att det är mycket viktigt att små och medelstora företag sluter sig samman för att deras förmåga till innovation och etablering på utländska marknader ska kunna stärkas.

(20)

För att kunna förbättra konkurrenskraften i unionsföretagen, särskilt de små och medelstora företagen, måste medlemsstaterna och kommissionen skapa ett gynnsamt företagsklimat. De små och medelstora företagens intressen och de sektorer där de oftast är verksamma behöver ägnas särskild uppmärksamhet. Det behövs också initiativ på unionsnivå för att utbyta information och kunskap på europeisk nivå och digitala tjänster kan vara särskilt kostnadseffektiva på detta område. Sådana åtgärder kan bidra till att skapa lika villkor för små och medelstora företag.

(21)

Luckor, fragmentering och onödig byråkrati på den inre marknaden hindrar medborgare, konsumenter och företag, särskilt små och medelstora företag, från att till fullo dra nytta av dess fördelar. Därför är behovet av en gemensam insats från medlemsstaterna, Europaparlamentet, rådet och kommissionen för att hantera brister i fråga om genomförande, lagstiftning och information akut. Medlemsstaterna, Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör också samarbeta i enlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen för att minska och undvika onödiga administrativa och regelverksrelaterade bördor för små och medelstora företag. Åtgärderna i Cosmeprogrammet - som är det enda unionsprogrammet som är specifikt inriktat på små och medelstora företag - bör bidra till genomförandet av dessa mål, särskilt genom att bidra till att förbättra ramvillkoren för företagen. Kontroller av ändamålsenligheten och konsekvensanalyser som finansieras inom ramen för Cosmeprogrammet bör vara en del av dessa ansträngningar.

(22)

En annan faktor som påverkar konkurrenskraften är den relativt svaga företagarandan i unionen. Endast 45 % av unionsmedborgarna (och färre än 40 % av kvinnorna) skulle vilja vara egenföretagare, jämfört med 55 % av befolkningen i Förenta staterna och 71 % i Kina (enligt 2009 års Eurobarometerundersökning om företagande). Enligt småföretagsakten bör alla situationer som företagare möter uppmärksammas, däribland nystartande av företag, tillväxt, överlåtelser och konkurs (andra chansen). Främjande av utbildning i företagande och åtgärder för att förbättra samstämmigheten och enhetligheten, till exempel fastställande av referensvärden och utbyte av god praxis, ger ett högt unionsmervärde.

(23)

Erasmusprogrammet för unga företagare inleddes i syfte att göra det möjligt för nya eller blivande entreprenörer att inhämta näringslivserfarenheter i en annan medlemsstat än den egna och på så sätt ge dem möjlighet att stärka sin förmåga till företagande. I samband med målet att förbättra ramvillkoren för att främja entreprenörskap och företagarkultur bör kommissionen kunna vidta åtgärder för att hjälpa nya entreprenörer att förbättra sin kapacitet att utveckla sakkunskap om och färdigheter när det gäller företagande samt företagaranda, liksom att förbättra sin tekniska kapacitet och företagsledning.

(24)

Global konkurrens, befolkningsutveckling, resursbegränsningar och nya sociala tendenser innebär både utmaningar och möjligheter för olika sektorer som står inför globala utmaningar och präglas av en stor andel små och medelstora företag. Formgivningsbaserade sektorer måste t.ex. anpassa sig för att kunna dra nytta av de outnyttjade möjligheter som den stora efterfrågan på personliga, kreativa och universella produkter erbjuder. Eftersom dessa utmaningar gäller alla små och medelstora företag i unionen inom dessa sektorer krävs en gemensam insats på unionsnivå för att skapa ytterligare tillväxt genom initiativ som påskyndar uppkomsten av nya produkter och tjänster.

(25)

För att stödja insatser i medlemsstaterna kan Cosmeprogrammet stödja initiativ med betydande potential till tillväxt och företagande, både på sektorsområden och sektorsövergripande områden, särskilt sådana med en hög andel små och medelstora företag, som påskyndar utvecklingen av konkurrenskraftiga och hållbara industrier, baserat på de mest konkurrenskraftiga verksamhetsmodellerna, förbättrade produkter och processer, organisationsstrukturer eller modifierade värdekedjor. Som konstaterades i kommissionens meddelande av den 30 juni 2010, Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism, som välkomnades av rådet i oktober 2010, är turistnäringen en viktig del av unionens ekonomi. Företag i denna sektor bidrar direkt med 5 % av unionens bruttonationalprodukt (BNP). Genom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) framhävs vikten av turism samtidigt som unionens befogenheter på området anges. De europeiska initiativen på turismområdet kan komplettera medlemsstaternas insatser genom att främja uppkomsten av en gynnsam miljö och samarbete mellan medlemsstater, särskilt genom utbyte av god praxis. Exempel på åtgärder kan vara att förbättra kunskaperna om turism genom att tillhandahålla uppgifter och analyser samtutveckla gränsöverskridande samarbetsprojekt i nära samarbete med medlemsstaterna utan att ålägga unionens företag några obligatoriska krav.

(26)

Cosmeprogrammet innehåller åtgärder som gäller målen, den samlade finansieringsramen för att förverkliga dessa mål, en lägsta finansieringsramsnivå för finansieringsinstrument, olika former av genomförandeåtgärder och överskådliga metoder för övervakning och utvärdering samt skydd av unionens ekonomiska intressen.

(27)

Cosmeprogrammet kompletterar unionens övriga program samtidigt som varje enskilt instrument får fungera i enlighet med sina egna, särskilda förfaranden. Samma stödberättigande kostnader bör därför inte beviljas dubbel finansiering. För att unionens finansiering ska kunna skapa ett mervärde och få största möjliga verkan bör Cosmeprogrammet nära samverka med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (8) (programmet Horisont 2020), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (9) (strukturfonderna) och andra unionsprogram.

(28)

Principerna om öppenhet och jämställdhet bör beaktas i samtliga program och åtgärder som omfattas av Cosmeprogrammet. Respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna bör också beaktas i dessa initiativ och åtgärder.

(29)

Tilldelningen av bidrag till små och medelstora företag bör föregås av ett öppet förfarande. Beviljandet av bidrag och utbetalningen av dem bör vara transparent, obyråkratiskt och i enlighet med gemensamma bestämmelser.

(30)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för Cosmeprogrammets hela löptid fastställas, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet, enligt punkt 17 i det interinstitutionella avtalet mellan Europarlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (10).

(31)

För att kunna säkerställa att finansieringen begränsas till åtgärder för att rätta till marknadsrelaterade, politiska och institutionella brister och för att undvika snedvridningar på marknaden, bör finansieringen från Cosmeprogrammet följa unionens regler för statligt stöd.

(32)

Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och protokollen till associeringsavtalen innehåller bestämmelser om de berörda ländernas deltagande i unionens program. Andra tredjeländer bör kunna delta när en sådan möjlighet anges i avtal och förfaranden.

(33)

Det är viktigt att säkerställa att Cosmeprogrammet kännetecknas av sund ekonomisk förvaltning, genomförs så effektivt och användarvänligt som möjligt och samtidigt säkerställer rättslig förutsägbarhet och är tillgängligt för alla deltagare.

(34)

Cosmeprogrammet bör övervakas och utvärderas för att möjliggöra anpassningar. En årlig rapport om dess genomförande bör göras, som presenterar de framsteg som gjorts och de insatser som planeras.

(35)

Genomförandet av Cosmeprogrammet bör övervakas årligen med hjälp av nyckelindikatorer för bedömning av resultat och effekter. Dessa indikatorer, inklusive relevanta basnivåer, bör ge ett minimiunderlag för bedömningen av i vilken utsträckning Cosmeprogrammens mål uppnåtts.

(36)

Den interimsrapport som kommissionen utarbetar av uppnåendet av målen för samtliga åtgärder som stöds genom Cosmeprogrammet bör även att inbegripa en utvärdering av låga deltagandenivåer för små och medelstora företag, när detta har konstaterats i ett betydande antal medlemsstater. När det är lämpligt kan medlemsstaterna i sin politik beakta resultaten i interimsrapporten.

(37)

Under hela utgiftscykeln bör unionens finansiella intressen skyddas med hjälp av proportionella åtgärder som ska göra det möjligt att förebygga, spåra och utreda oriktigheter, att återkräva medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt och att vid behov fastställa administrativa eller ekonomiska sanktioner i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

(38)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta årliga arbetsprogram för genomförandet av Cosmeprogrammet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (11). Några av de åtgärder som ingår i det årliga arbetsprogrammet inbegriper samordningen av åtgärder på nationell nivå. I detta sammanhang bör artikel 45.4 i den förordningen tillämpas.

(39)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen med avseende på indikatorerna, ändringar av vissa specifika detaljer gällande finansieringsinstrumenten och ändringar av de vägledande belopp som med mer än 5 % skulle överskrida värdet på finansieringsramen i varje enskilt fall. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker i så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(40)

Av rättssäkerhetsskäl och tydlighetsskäl bör beslut nr 1639/2006/EG upphävas.

(1)

I kommissionens meddelande En budget för Europa 2020 av den 29 juni 2011 föreslås inrättandet av ett samlat program som omfattar allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott, inklusive de internationella aspekterna av högre utbildning, i vilket man förenar handlingsprogrammet på området för livslångt lärande (Livslångt lärande) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG (4), programmet Aktiv ungdom (Aktiv ungdom) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1719/2006/EG (5), handlingsprogrammet Erasmus Mundus (Erasmus Mundus) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1298/2008/EG (6), ALFA III-programmet som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 (7), samt Tempus- och Edulink-programmen för att säkerställa större resurseffektivitet, en tydligare strategisk fokusering och synergieffekter som kan utnyttjas mellan olika aspekter av det samlade programmet. Dessutom föreslår kommissionen att idrott ska bli en del av detta samlade program (nedan kallat programmet).

(2)

Halvtidsrapporterna med utvärdering av de aktuella programmen Livslångt lärande, Aktiv ungdom och Erasmus Mundus samt det offentliga samrådet om unionens framtida insatser inom allmän utbildning, yrkesutbildning och ungdom samt högre utbildning visade att det finns ett betydande och på vissa punkter tilltagande behov av fortsatt samarbete och rörlighet inom dessa områden på europeisk nivå. I utvärderingsrapporterna underströks vikten av en närmare koppling mellan unionens program och utvecklingen inom utbildnings- och ungdomspolitiken. Dessutom framfördes önskemål om att unionsinsatsen skulle struktureras på ett sätt som bättre motsvarar modellen för livslångt lärande, att enklare, mer användarvänliga och flexibla metoder för att genomföra sådana insatser skulle införas och att de internationella samarbetsprogrammen för högre utbildning inte längre skulle vara uppsplittrade.

(3)

Programmet bör lägga tonvikt vid tillgängligheten till finansiering och insyn i de administrativa förfarandena och finansieringsförfarandena, bland annat med hjälp av informations- och kommunikationsteknik (IKT) och digitalisering. Effektivare och enklare organisation och handhavande av programmet och ett bibehållet fokus på att minska de administrativa utgifterna är också viktiga aspekter för att programmet ska bli framgångsrikt.

(4)

Det offentliga samrådet om unionens strategiska val för genomförandet av EU:s nya behörighet inom idrott och kommissionens utvärderingsrapport om förberedande insatser på idrottsområdet gav viktig information om prioriterade områden för unionens insatser och visade på det mervärde som unionen kan tillföra genom att stödja verksamhet som syftar till att generera, dela med sig av och sprida erfarenheter och kunskaper om olika frågor som påverkar idrotten på europeisk nivå, förutsatt att dessa särskilt inriktas på idrott på gräsrotsnivå.

(5)

I Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla beskrivs unionens strategi för det närmaste decenniet för att stödja sådan tillväxt. I strategin anges fem långtgående mål som ska uppnås till 2020, framför allt på utbildningsområdet, där målet är att andelen ungdomar som lämnar skolan i förtid ska vara under 10 procent och minst 40 procent av personerna i åldrarna 30–34 år ska ha genomgått eftergymnasial eller motsvarande utbildning. Detta inkluderar också strategins flaggskeppsinitiativ, framför allt Unga på väg och En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen.

(6)

I sina slutsatser av den 12 maj 2009 efterlyste rådet en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) med fyra strategiska mål som ska svara på de utmaningar som kvarstår för att skapa ett kunskapsbaserat Europa och se till att livslångt lärande blir verklighet för alla.

(7)

Enligt artiklarna 8 och 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), samt artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska programmet bl.a. främja jämställdhet mellan män och kvinnor och motverka diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Det finns ett behov av att öka tillträdet för personer från mindre gynnade och utsatta grupper och aktivt tillgodose de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning i samband med genomförandet av programmet.

(8)

Programmet bör ha en stark internationell dimension, framför allt vad gäller högre utbildning, inte bara för att förbättra kvaliteten på den europeiska högre utbildningen i strävan att nå de bredare målsättningarna i Utbildning 2020 och göra unionen till ett attraktivt studiemål, utan också för att främja förståelsen mellan människor och bidra till en hållbar utveckling av den högre utbildningen i partnerländer, liksom till den socioekonomiska utvecklingen i dessa länder, bland annat genom att uppmuntra till kompetensrörlighet genom rörlighetsinsatser för partnerlandsmedborgare. För att åstadkomma detta behöver medel göras tillgängliga från finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, det europeiska grannskapsinstrumentet, föranslutningsinstrumentet och partnerskapsinstrumentet för samarbete med tredjeländer. Medel skulle även kunna göras tillgängliga från Europeiska utvecklingsfonden i enlighet med de förfaranden som styr detta instrument. Bestämmelserna i denna förordning bör gälla för användningen av dessa medel samtidigt som överensstämmelse med respektive förordningar som fastställer dessa instrument och den fonden säkerställs.

(9)

I sin resolution av den 27 november 2009 om en förnyad ram för europeiskt samarbete på ungdomsområdet (2010–2018) framhöll rådet att alla unga människor bör betraktas som en resurs för samhället och att deras deltagande i utarbetandet av den politik som rör dem bör underlättas genom en löpande strukturerad dialog mellan beslutsfattare, ungdomar och ungdomsorganisationer på alla nivåer.

(10)

Genom att formellt, icke-formellt och informellt lärande samlas i ett enda program bör synergier skapas och det sektorsövergripande samarbetet mellan olika sektorer för allmän utbildning, yrkesutbildning och ungdom främjas. Under programmets genomförande bör de olika sektorernas särskilda behov och, i tillämpliga fall, de lokala och regionala myndigheternas roll vederbörligen beaktas.

(11)

För att stödja rörlighet, rättvisa och framstående studieresultat bör unionen inrätta ett pilotprojekt i form av en studielånegaranti för studenter för att göra det möjligt för studenter, oavsett social bakgrund, att avlägga masterexamen i ett annat land där deltagande i programmet är möjligt (nedan kallat programlandet). Denna facilitet bör vara tillgänglig för finansinstitut som godtar att erbjuda lån till studier på masternivå i andra programländer på gynnsamma villkor för studenter. Detta extra och innovativa verktyg för rörlighet i utbildningssyfte bör varken ersätta nuvarande, eller förhindra utvecklingen av framtida, bidrags- eller lånesystem för studenters rörlighet på lokal, nationell nivå eller unionsnivå. Studielånegarantin bör nära övervakas och utvärderas, särskilt i fråga om dess spridning på marknaden i olika länder. I enlighet med artiklarna 21.2 och 21.3 bör en halvtidsutvärderingsrapport läggas fram för Europaparlamentet och rådet senast vid utgången av 2017, som ska ge politisk vägledning om vad som längre fram bör ske med studielånsgarantin.

(12)

Medlemsstaterna bör sträva efter att vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja juridiska och administrativa hinder för att programmet ska fungera väl. Däribland ingår att, om möjligt, lösa administrativa frågor som försvårar erhållandet av viseringar och uppehållstillstånd. I linje med rådets direktiv 2004/114/EG (8), uppmuntras medlemsstaterna att inrätta skyndsamma antagningsförfaranden.

(13)

I kommissionens meddelande av den 20 september 2011Stöd till tillväxt och sysselsättning – en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning beskrivs den ram inom vilken unionen, medlemsstaterna och högskolor kan samarbeta för att öka antalet utexaminerade, förbättra utbildningens kvalitet och maximera den högre utbildningens och forskningens bidrag för att hjälpa medlemsstaters ekonomier och samhällen att bli starkare efter den globala ekonomiska krisen.

(14)

Effektivare åtgärder mot ungdomsarbetslösheten inom unionen förutsätter att särskild uppmärksamhet ägnas åt det gränsöverskridande samarbetet mellan å ena sidan högskolor och yrkesutbildningar på gymnasial och eftergymnasial nivå och å andra sidan företagen, för att förbättra studenternas anställbarhet och utveckla deras företagaranda.

(15)

I Bolognaförklaringen, som undertecknades den 19 juni 1999 av utbildningsministrarna från 29 europeiska länder, fastställdes en mellanstatlig process för att inrätta ett europeiskt område för högre utbildning, vilket fordrar fortlöpande stöd på unionsnivå.

(16)

Yrkesutbildningens avgörande roll för uppnåendet av en rad mål som anges i Europa 2020-strategin är allmänt erkänd och fastställs i den förnyade Köpenhamnsprocessen (2011–2020), med beaktande särskilt av dess potential att åtgärda den höga arbetslösheten i Europa, i synnerhet ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten, genom att främja en kultur av livslångt lärande så att social utestängning kan motverkas och aktivt medborgarskap främjas. Praktik och lärlingsutbildning av god kvalitet, inbegripet de i mikroföretag och små och medelstora företag, behövs för att överbrygga klyftan mellan de kunskaper som förvärvats genom utbildning och de kompetenser och färdigheter som efterfrågas i arbetslivet. Dessutom måste ungdomarnas anställbarhet stärkas.

(17)

Det europeiska samarbetet mellan skolor och rörligheten för skolornas personal och elever måste fördjupas och omfattningen öka för att prioriteringarna för 2000-talet i En agenda för europeiskt samarbete om skolor ska kunna uppnås. I dessa prioriteringar ingår att skolutbildningens kvalitet i EU måste förbättras vad gäller kompetensutveckling, lika tillgång till och integrering i skolsystem och läroanstalter. Dessutom måste läraryrket och skolornas ledarskap stärkas och stödjas. I detta sammanhang bör de strategiska målen att minska antalet elever som lämnar skolan i förtid och förbättra resultaten vad gäller grundläggande färdigheter samt deltagande och kvalitet inom förskoleundervisning och omvårdnad prioriteras vid sidan av målen att höja lärarnas och skolledarnas kompetens samt förbättra utbildningsmöjligheterna för barn med invandrarbakgrund och barn från en socioekonomiskt missgynnad miljö.

(18)

Den förnyade europeiska agendan för vuxenlärande som ingår i rådets resolution av den 28 november 2011 har som mål att underlätta för alla vuxna att utveckla och förstärka sina färdigheter och kompetenser genom hela livet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att förbättra utbildningsmöjligheterna för det stora antalet lågutbildade européer, särskilt genom att förbättra deras läs- och skrivkunnighet och räknefärdighet och genom att främja flexibla inlärningsvägar och åtgärder för en andra chans till lärande.

(19)

Insatserna som vidtas i Europeiska ungdomsforumet, nätverket av nationella informationscentrum för akademiskt erkännande (NARIC), Eurydice-nätverket, Euroguidance-nätverket, Eurodesk-nätverket, de nationella stödcentren för eTwinning, de nationella Europass-centren och de nationella informationskontoren i grannskapsländerna är avgörande för att nå programmets målsättningar, särskilt genom att förse kommissionen med regelbunden, uppdaterad information om deras olika verksamhetsområden och genom spridning av programresultaten i unionen och i deltagande partnerländer.

(20)

Samarbetet enligt programmet med internationella organisationer inom allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott, framför allt med Europarådet, bör stärkas.

(21)

För att bidra till att i hela världen utveckla excellens på studierna om den europeiska integrationen och möta det tilltagande behovet av kunskap och dialog om den europeiska integrationsprocessen och dess utveckling är det viktigt att främja excellens inom undervisning, forskning och analyser på detta område genom att stödja högskolor, sammanslutningar som aktivt arbetar med europeisk integration och sammanslutningar med europeiska målsättningar, genom Jean Monnet-insatsen.

(22)

Samarbete enligt programmet med organisationer i det civila samhället inom allmän utbildning och yrkesutbildning, ungdoms- och idrottsfrågor, på nationell och unionsnivå, är mycket viktigt för att få till stånd en bred känsla av delaktighet med avseende på strategier och politik för livslångt lärande och för att ta hänsyn till intressenternas idéer och synpunkter på alla nivåer.

(23)

I kommissionens meddelande av den 18 januari 2011Utveckling av idrottens europeiska dimension beskrivs kommissionens idéer för insatser på unionsnivå på idrottsområdet efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Där föreslås också ett antal konkreta insatser för hur kommissionen och medlemsstaterna kan förstärka idrottens europeiska identitet inom tre breda områden: idrottens roll i samhället, idrottens ekonomiska aspekter och idrottens organisation. Det är också viktigt att beakta det mervärde och det bidrag som idrotten, inklusive inhemska idrottsformer, tillför unionens kulturarv och historiska arv.

(24)

Särskild uppmärksamhet måste riktas mot idrotten på gräsrotsnivå och frivilligarbetet inom idrotten eftersom dessa fyller en viktig funktion för att främja social inkludering, lika möjligheter och hälsofrämjande fysisk aktivitet.

(25)

Tydligare kvalifikationer och erkännande av kvalifikationer och färdigheter samt ökad acceptans för unionens verktyg för öppenhet och erkännande bör bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet samt underlätta rörligheten, både inom livslångt lärande och i yrkessyfte, över hela Europa, mellan länder och branscher. Ökat tillträde till metoder, rutiner och teknik för livslångt lärande i andra länder kommer att öka anställbarheten.

(26)

I det syftet rekommenderas att man utökar tillämpningen av den gemensamma unionsramen för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) inrättad genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG (9), det europeiska registret för kvalitetssäkring av högre utbildning (EQAR) och den europeiska sammanslutningen för kvalitetssäkring i den högre utbildningen (ENQA) enligt Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/143/EG (10), den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF) inrättad enligt Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 (11), det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet) inrättad enligt Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 (12) och den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (EQAVET) inrättad enligt Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 (13) samt det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS).

(27)

För att göra kommunikationen med den breda allmänheten effektivare och stärka synergieffekterna mellan kommunikationsinsatserna som vidtas på kommissionens initiativ bör de budgetmedel som anslås för kommunikationsinsatser i enlighet med denna förordning också bidra till spridning av information om unionens politiska prioriteringar i den mån de berör de allmänna målen för denna förordning.

(28)

Ett europeiskt mervärde bör säkerställas för alla insatser som genomförs inom programmets ram; insatserna bör även komplettera medlemsstaternas verksamhet i enlighet med artikel 167.4 i EUF-fördraget och med annan verksamhet, framför allt inom områden som kultur och media, sysselsättning, forskning och innovation, näringsliv och företagande, sammanhållnings- och utvecklingspolitik, utvidgningspolitik samt initiativ, instrument och strategier inom regionalpolitik och yttre förbindelser.

(29)

Syftet med programmet är att ha en positiv och varaktig påverkan på politiken och strategierna inom områdena allmän och yrkesinriktad utbildning, ungdom och idrott. Den systemeffekten bör uppnås med hjälp av programmets olika insatser och verksamheter som syftar till att hjälpa fram förändringar på institutionell nivå och, i förekommande fall, förnyelse på systemnivå. Enskilda projekt som ansöker om ekonomiskt stöd från programmet behöver inte i sig påverka systemet, utan det är det samlade resultatet av dessa projekt som bör bidra till att förnyelse på systemnivå uppnås.

(30)

För en effektiv resultatorienterad förvaltning, inklusive utvärdering och övervakning, krävs utveckling av specifika, mätbara och realistiska resultatindikatorer som kan mätas över tid och som återspeglar logiken i insatsen.

(31)

Kommissionen och medlemsstaterna bör optimera användningen av IKT och ny teknik för att underlätta tillträdet till insatser inom områdena allmän och yrkesinriktad utbildning, ungdom och idrott. Virtuell rörlighet kan ingå och komplettera, men inte ersätta, rörlighet i utbildningssyfte.

(32)

I denna förordning fastställs för programmets hela löptid en total finansieringsram som utgör det särskilda referensbeloppet för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet, enligt punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (14).

(33)

I syfte att säkerställa kontinuiteten i det finansieringsstöd som föreskrivs i programmet till organens verksamhet, bör kommissionen under programmets inledande fas kunna bedöma att de kostnader som är direkt knutna till genomförandet av de aktiviteter som får stöd är stödberättigade, även om de uppkommit för stödmottagaren innan bidragsansökan lämnades in.

(34)

Det är nödvändigt att fastställa vilka resultatkriterier som ska ligga till grund för budgetfördelningen av budgetmedel mellan medlemsstaterna för de insatser som förvaltas av de nationella programkontoren.

(35)

Kandidatländerna för anslutning till unionen samt de Europeiska frihandelssammanslutningsländer (Efta) som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) bör kunna delta i unionens program i enlighet med ramavtal, beslut från associeringsrådet eller liknande avtal.

(36)

Schweiziska edsförbundet får delta i unionens program i enlighet med ett avtal som ska tecknas mellan unionen och det landet.

(37)

Fysiska personer från ett utomeuropeiskt land eller territorium och behöriga offentliga och/eller privata organ och institutioner i ett utomeuropeiskt land eller territorium får delta i unionens program i enlighet med rådets beslut 2001/822/EG (15). Avståndsproblemen för de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna bör beaktas i samband med genomförandet av programmet.

(38)

I ett gemensamt meddelande av den 25 maj 2011 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Ny respons på ett grannskap i förändring beskrevs bland annat målet att ytterligare underlätta grannskapsländernas möjligheter att delta i unionens insatser för rörlighet och kapacitetsuppbyggnad inom högre utbildning och att det framtida utbildningsprogrammet skulle öppnas för grannskapsländerna.

(39)

Under hela utgiftscykeln bör unionens ekonomiska intressen skyddas med hjälp av proportionella åtgärder som ska göra det möjligt att förebygga, spåra och utreda oriktigheter, att återkräva sådana medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt och att fastställa påföljder vid behov. EU:s utrikestjänst har visserligen allt större finansieringsbehov men EU:s ekonomiska och budgetmässiga situation begränsar de resurser som finns tillgängliga för sådant stöd. Kommissionen bör därför sträva efter att använda tillgängliga resurser så effektivt och bärkraftigt som möjligt, framför allt genom att använda finansiella instrument med hävstångsverkan.

(40)

För att främja tillgången till programmet bör de bidrag som beviljas till stöd för enskilda personers rörlighet justeras i enlighet med levnads- och försörjningskostnaderna i värdmedlemsstaten. I enlighet med nationell rätt bör medlemsstaterna också uppmuntras att låta dessa bidrag vara befriade från skatter och sociala avgifter. Samma undantag bör gälla för offentliga eller privata organ som beviljar sådant ekonomiskt stöd till de berörda personerna.

(41)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (16), kan frivilligarbete betraktas som medfinansiering i form av naturabidrag.

(42)

I sitt meddelande av den 29 juni 2011En budget för Europa 2020 betonar kommissionen sitt åtagande att förenkla unionens finansiering. Tillkomsten av ett samlat program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott bör resultera i betydande förenklingar, rationaliseringar och synergier i samband med programmets förvaltning. Genomförandet av programmet bör ytterligare förenklas genom klumpsummor, enhetskostnader eller schablonfinansiering samt minskning av de formella och byråkratiska kraven för bidragsmottagare och medlemsstater.

(43)

Vid arbetet med att uppnå programmets mål och för att säkerställa den optimala användningen av de ekonomiska resurserna bör man ha som rättesnöre att genomförandet ska bli effektivare och pengarna användas bättre.

(44)

Det är viktigt att säkerställa att programmets ekonomiska förvaltning är sund och att det genomförs så effektivt och användarvänligt som möjligt, och samtidigt säkerställa en tydlig rättslig säkerhet och tillgänglighet för alla deltagare.

(45)

I syfte att säkerställa en snabb reaktion på föränderliga behov under programmets löptid bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på bestämmelserna om de extrainsatser som förvaltas av de nationella programkontoren. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(46)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (17).

(47)

Programmet bör omfatta tre olika områden och den kommitté som inrättas enligt denna förordning bör behandla såväl övergripande som sektoriella frågor. Det är medlemsstaternas ansvar att se till att de skickar rätt företrädare att närvara vid möten i den kommittén i enlighet med de frågor som står på dagordningen till denna kommitté, och kommitténs ordförande bör se till att dagordningarna för mötena tydligt anger vilken eller vilka sektorer som berörs och vilka frågor för varje sektor som behandlas vid varje möte. När så är lämpligt, och i enlighet med kommitténs arbetsordning och på ad hoc-basis, bör det vara möjligt att bjuda in externa experter, inklusive arbetsmarknadens parter, att delta i kommittémöten som observatörer.

(48)

Ett korrekt slutförande av programmet bör säkerställas, särskilt när det gäller sådana fleråriga arrangemang för förvaltning av programmet som fortsätter att löpa, exempelvis finansiering av tekniskt och administrativt stöd. Från och med den 1 januari 2014 bör det tekniska och administrativa stödet vid behov säkerställa förvaltningen av insatser enligt föregående program som ännu inte slutförts före utgången av 2013.

(49)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inrätta programmet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av förordningens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet.

(50)

Beslut nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG bör därför upphävas.

(51)

I syfte att säkerställa kontinuiteten i det finansieringsstöd som föreskrivs i detta program, bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2014. Av brådskande skäl bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.