ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2013.347.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 347

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

femtiosjätte årgången
20 december 2013


Innehållsförteckning

 

I   Lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1285/2013 av den 11 december 2013 om uppbyggnad och drift av de europeiska satellitnavigeringssystemen och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 876/2002 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008

1

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 av den 11 december 2013 om ett åtgärdsprogram för att förbättra skattesystemens funktionssätt i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Fiscalis 2020) och om upphävande av beslut nr 1482/2007/EG

25

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1639/2006/EG ( 1 )

33

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av "Erasmus+": Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG ( 1 )

50

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1289/2013 av den 11 december 2013 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav

74

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1290/2013 av den 11 december 2013 om reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1906/2006 ( 1 )

81

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG ( 1 )

104

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1292/2013 av den 11 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 294/2008 om inrättande av Europeiska institutet för innovation och teknik ( 1 )

174

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1293/2013 av den 11 december 2013 om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EG) nr 614/2007 ( 1 )

185

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1294/2013 av den 11 december 2013 om ett åtgärdsprogram för tullfrågor i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Tull 2020) och om upphävande av beslut nr 624/2007/EG

209

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG ( 1 )

221

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013 av den 11 december 2013 om Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och om ändring av beslut nr 283/2010/EU om inrättande av ett europeiskt instrument Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet ( 1 )

238

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1297/2013 av den 11 december 2013 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats eller hotas av stora svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet, vad gäller återtaganderegler för vissa medlemsstater samt vad gäller regler för slutbetalningar

253

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1298/2013 av den 11 december 2013 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 vad gäller medel till vissa medlemsstater från Europeiska socialfonden

256

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete

259

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 av den 17 december 2013 om Sammanhållningsfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006

281

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006

289

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion

303

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006

320

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006

470

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005

487

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008

549

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009

608

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007

671

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006

855

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1310/2013 av den 17 december 2013 om vissa övergångsbestämmelser för stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 vad gäller resurser och resursfördelning avseende år 2014 och om ändring av rådets förordning (EG) nr 73/2009 och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1307/2013, (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1308/2013 vad gäller deras tillämpning under år 2014

865

 

*

Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020

884

 

 

BESLUT

 

*

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1312/2013/EU av den 11 december 2013 om det strategiska innovationsprogrammet för Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT): institutets bidrag till ett mer innovativt Europa ( 1 )

892

 

*

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen ( 1 )

924

 

 

II   Icke-lagstiftningsakter

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Rådets förordning (Euratom) nr 1314/2013 av den 16 december 2013 om Europeiska atomenergigemenskapens forsknings- och utbildningsprogram (2014–2018) som kompletterar Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation

948

 

 

BESLUT

 

 

2013/743/EU

 

*

Rådets beslut av den 3 december 2013 om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut 2006/971/EG, 2006/972/EG, 2006/973/EG, 2006/974/EG och 2006/975/EG ( 1 )

965

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1285/2013

av den 11 december 2013

om uppbyggnad och drift av de europeiska satellitnavigeringssystemen och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 876/2002 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 172,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)

Syftet med den europeiska politiken för satellitnavigering är att ge unionen två satellitnavigeringssystem: systemet med ursprung i Galileoprogrammet samt Egnossystemet (nedan kallade systemen). Dessa system upprättas genom Galileoprogrammet och Egnosprogrammet. Varje infrastruktur består av satelliter och ett nät av markstationer.

(2)

Syftet med Galileoprogrammet är att upprätta och driva den första globala infrastrukturen för satellitnavigering och satellitpositionering särskilt utformad för civila ändamål, som kan användas av en mängd olika offentliga och privata aktörer både i Europa och över hela världen. Det system som upprättas genom Galileoprogrammet fungerar oberoende av alla andra befintliga eller kommande system och bidrar därigenom bland annat till unionens strategiska autonomi, vilket har betonats av Europaparlamentet och rådet.

(3)

Syftet med Egnosprogrammet är att förbättra kvaliteten på de öppna signalerna från befintliga globala satellitnavigeringssystem (nedan kallade GNSS) samt signalerna från den öppna tjänst som erbjuds av det system som upprättas genom Galileoprogrammet, när dessa blir tillgängliga. De tjänster som erbjuds av Egnosprogrammet bör företrädesvis omfatta medlemsstaternas territorier som är geografiskt belägna i Europa, vilket för detta ändamål inkluderar Azorerna, Kanarieöarna och Madeira.

(4)

Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén har hela tiden fullt ut ställt sig bakom Galileo- och Egnosprogrammen.

(5)

Då Galileo- och Egnosprogrammen befinner sig i ett långt framskridet utvecklingsskede och står i begrepp att tas i drift, krävs det ett särskilt rättsligt instrument som bland annat svarar mot deras behov av styrning och säkerhet, uppfyller kraven på sund ekonomisk förvaltning och främjar systemens användning.

(6)

Systemen utgör infrastruktur inom de transeuropeiska näten, vars användning sträcker sig långt bortom medlemsstaternas gränser. Dessutom bidrar tjänsterna från systemen till en rad olika ekonomiska och sociala verksamheter, bland annat de transeuropeiska nätens utveckling när det gäller infrastruktur för transport, telekommunikation och energi.

(7)

Galileo- och Egnosprogrammen är industripolitiska verktyg och ingår i strategin Europa 2020, vilket framhålls i kommissionens meddelande av den 17 november 2010 En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum. Det hänvisas även till dem i kommissionens meddelande av den 4 april 2011En rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst. Dessa program innebär många fördelar för unionens ekonomi och medborgare, med ett totalt värde på uppskattningsvis omkring 130 miljarder EUR under perioden 2014–2034.

(8)

Ett växande antal ekonomiska sektorer, särskilt transport-, telekommunikations-, jordbruks- och energisektorerna, använder i allt högre grad satellitnavigeringssystem. Även myndigheter kan dra nytta av dessa system på olika områden, exempelvis räddningstjänster, polisverksamhet, krishantering och gränsförvaltning. Att utveckla användningen av satellitnavigering medför enorma fördelar för ekonomin, samhället och miljön. Sådana samhällsekonomiska fördelar kan delas in i tre kategorier: direkta fördelar genom tillväxten på rymdmarknaden, direkta fördelar genom tillväxten på nedströmsmarknaden för GNSS-baserade tillämpningar och tjänster samt indirekta fördelar genom uppkomsten av nya tillämpningar i, eller tekniköverföring till, andra sektorer, vilket leder till nya marknadsmöjligheter i andra sektorer, produktivitetsvinster i hela industrin och fördelar för allmänheten genom minskade utsläpp eller förbättrad säkerhet och trygghet.

(9)

Därför är det viktigt att unionen stöder utvecklingen av tillämpningar och tjänster baserade på systemen. Det gör att unionens medborgare kan dra nytta av systemens fördelar och att allmänhetens förtroende för Galileo- och Egnosprogrammen upprätthålls. Det lämpliga instrumentet för att finansiera forskning och innovation med anknytning till utvecklingen av GNSS-baserade tillämpningar är Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (nedan kallat Horisont 2020) inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (2). En mycket specifik uppströmsdel av forsknings- och utvecklingsverksamheten bör dock finansieras via den budget som avsätts till Galileo- och Egnosprogrammen enligt denna förordning, om verksamheten avser grundläggande inslag såsom Galileokompatibla chipsets och mottagare, vilket kommer att underlätta utvecklingen av tillämpningar i olika ekonomiska sektorer. Sådan finansiering bör emellertid inte äventyra installationen eller driften av den infrastruktur som upprättas inom ramen för programmen.

(10)

Med tanke på den ökande användningen av satellitnavigering på många områden kan avbrott i tjänsterna medföra skada som blir omfattande i dagens samhälle och leda till förluster för många ekonomiska aktörer. Dessutom utgör satellitnavigeringssystem på grund av sin strategiska betydelse infrastruktur som är särskilt känslig för missbruk. Dessa faktorer kan påverka unionens, medlemsstaternas och unionsmedborgarnas säkerhet. Säkerhetskraven bör därför beaktas vid utformning, utveckling, installation och drift av den infrastruktur som upprättats enligt Galileo och Egnosprogrammen, i enlighet med gängse praxis.

(11)

Galileoprogrammet omfattar en utformningsfas som har avslutats, en utvecklings- och valideringsfas fram till 2013, en installationsfas som inleddes 2008 och som ska avslutas 2020 samt en driftsfas som bör inledas successivt 2014-2015 i syfte att ha ett fullständigt operativt system 2020. De fyra första operativa satelliterna har konstruerats och skjutits upp under utvecklings- och valideringsfasen, medan den fullständiga satellitkonstellationen bör slutföras under installationsfasen och upprustningen bör ske under driftsfasen. Den tillhörande markbaserade infrastrukturen bör utvecklas och drivas på motsvarande sätt.

(12)

Egnosprogrammet befinner sig i sin driftsfas sedan den öppna tjänsten förklarades operativ i oktober 2009 och tjänsten för skydd av människoliv förklarades operativ i mars 2011. Med förbehåll för tekniska och finansiella begränsningar och på grundval av internationella avtal kan den geografiska täckningen för de tjänster som tillhandahålls av Egnossystemet utvidgas till att omfatta andra regioner i världen, i synnerhet territorier i kandidatländer, i tredjeländer som är anknutna till det gemensamma europeiska luftrummet och i länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken. En sådan utvidgning till andra regioner i världen bör emellertid inte finansieras med de budgetanslag som avsatts till Galileo- och Egnosprogrammen enligt rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (3) och bör inte försena arbetet med att utvidga täckningen över medlemsstaternas territorier som är geografiskt belägna i Europa.

(13)

Den ursprungliga utformningen av Galileos tjänst för skydd av människoliv enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008 (4) har omprofilerats för att trygga dess driftskompatibilitet med andra GNSS, ge effektiv respons på användarbehoven i tjänsten för skydd av människoliv och minska komplexiteten hos, samt riskerna och kostnaderna med, den erforderliga infrastrukturen.

(14)

För att Egnos tjänst för skydd av människoliv ska utnyttjas maximalt bör den tillhandahållas utan direkta användaravgifter. Galileos offentliga reglerade tjänst (PRS) bör också vara tillgänglig avgiftsfritt för följande PRS-deltagare i den mening som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1104/2011/EU (5): medlemsstaterna, rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten (nedan kallad utrikestjänsten) och vederbörligen auktoriserade unionsbyråer. Frånvaron av avgifter bör inte anses påverka bestämmelserna om driftskostnaderna för en behörig PRS-myndighet i enlighet med beslut nr 1104/2011/EU.

(15)

För att tjänsterna ska utnyttjas på bästa sätt bör system, nät och tjänster med ursprung i Galileo- och Egnosprogrammen ha samverkansförmåga och driftskompatibilitet sinsemellan och i möjligaste mån även med andra system för satellitnavigering och med konventionella hjälpmedel för radionavigation, när sådan samverkansförmåga och driftskompatibilitet fastställs i ett internationellt avtal, dock utan att det påverkar målet om strategisk autonomi.

(16)

Eftersom Galileo- och Egnosprogrammen i princip är fullständigt finansierade genom unionens budget bör det föreskrivas att unionen är ägare till alla materiella och immateriella tillgångar som skapas eller utvecklas inom dessa program. För att grundläggande egendomsrättigheter ska respekteras till fullo bör nödvändiga överenskommelser träffas med befintliga ägare, särskilt om väsentliga delar av infrastrukturen och deras säkerhet. Bestämmelserna i denna förordning om äganderätt till immateriella tillgångar bör inte anses omfatta immateriella rättigheter som inte kan överlåtas enligt tillämplig nationell rätt. Unionens äganderätt bör inte påverka unionens möjlighet att, i enlighet med denna förordning och när så anses lämpligt på grundval av en bedömning från fall till fall, göra dessa tillgångar tillgängliga för tredje part eller att överlåta dem. I synnerhet bör det vara möjligt för unionen att till tredje part överlåta innehavet av eller ge licens för immateriella rättigheter som utvecklas genom arbete inom ramen för Galileo- och Egnosprogrammen. För att underlätta spridningen av satellitnavigering på marknaderna bör det särskilt säkerställas att tredje part på bästa sätt kan utnyttja immateriella rättigheter som utvecklas inom Galileo- och Egnosprogrammen och innehas av unionen, inklusive i samhällsekonomiskt hänseende.

(17)

Tillgångar som skapas eller utvecklas utanför Galileo- och Egnosprogrammen berörs inte av bestämmelserna om äganderätt i denna förordning. Sådana tillgångar kan dock någon gång vara relevanta för genomförandet av programmen. För att uppmuntra till utveckling av ny teknik utanför Galileo- och Egnosprogrammen bör kommissionen uppmuntra tredje parter att framhålla relevanta immateriella tillgångar och bör, när det skulle vara fördelaktigt för programmen, förhandla om villkoren för lämplig användning av dem.

(18)

Galileoprogrammets installations- och driftsfaser och Egnosprogrammets driftsfas bör helt finansieras av unionen. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (6) bör dock medlemsstaterna ha möjlighet att enligt lämpliga avtal tillföra kompletterande medel eller bidrag in natura till Galileo- och Egnosprogrammen för att finansiera ytterligare delar i programmen som har koppling till de berörda medlemsstaternas eventuella särskilda mål. Tredjeländer och internationella organisationer bör också kunna bidra till programmen.

(19)

För att säkerställa Galileo- och Egnosprogrammens kontinuitet och stabilitet, och med tanke på deras europeiska dimension och inneboende europeiska mervärde, krävs tillräcklig och konsekvent finansiering under budgetperioderna. Dessutom är det lämpligt att ange det belopp för perioden 1 januari 2014–31 december 2020 som krävs för att finansiera installationsfasen för Galileoprogrammet och driftsfasen för Galileo och Egnosprogrammet.

(20)

Förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 anslår högst 7 071,73 miljoner EUR i löpande priser för finansiering av verksamhet som avser Galileo- och Egnosprogrammen under perioden 1 januari 2014–31 december 2020. För tydlighetens skull och för att underlätta kontroll över kostnaderna bör denna totalsumma delas upp i olika kategorier. För att främja flexibiliteten och säkerställa att programmen fungerar väl bör dock kommissionen kunna omfördela medel från en kategori till en annan. Programverksamheten bör även omfatta skydd av systemen och driften av dem, inbegripet vid uppskjutning av satelliter. Därför skulle bidrag till de kostnader för tjänster som kan tillhandahålla detta skydd kunna utgöra verksamhet som kan få anslag från Galileo- och Egnosprogrammens budget, i den mån detta är möjligt med en strikt kostnadskontroll och med full hänsyn till det totalbelopp som fastställs i förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013. Sådana bidrag bör användas endast för tillhandahållande av data och tjänster och inte för inköp av infrastruktur. I den här förordningen fastställs en finansieringsram för det fortsatta genomförandet av Galileo- och Egnosprogrammen, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, budgetsamarbete och sund ekonomisk förvaltning (7) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(21)

De verksamheter som får finansieras med de medel ur unionens budget som anslås till Galileo- och Egnosprogrammen för perioden 2014–2020 bör anges i den här förordningen. Sådana medel bör anslås i första hand till verksamheter som rör Galileoprogrammets installationsfas, inklusive förvaltning och uppföljning av denna fas, samt verksamheter som rör driften av det system som inrättas genom Galileoprogrammet, inklusive åtgärder som föregår eller förbereder det programmets driftsfas, och samt för verksamhet som avser driften av Egnossystemet. Medlen bör även anslås till finansiering av viss annan verksamhet som krävs för förvaltning och uppfyllande av målen för Galileo- och Egnosprogrammen, i synnerhet stöd till forskning och utveckling av grundläggande inslag, såsom Galileokompatibla chipsets och Galileo-mottagare, i förekommande fall även programmoduler för positionsbestämning och integritetsövervakning. Dessa inslag utgör skärningspunkten mellan de tjänster som erbjuds av infrastrukturerna och nedströmstillämpningarna och underlättar utvecklingen av tillämpningar i olika ekonomiska sektorer. Deras utveckling fungerar som katalysator för att maximera de samhällsekonomiska fördelarna, eftersom marknadsgenomslaget för de erbjudna tjänsterna underlättas. Kommissionen bör årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om vilken kostnadsförvaltningsstrategi som följts.

(22)

Det är viktigt att framhålla att systemens uppskattade investerings- och driftskostnader för perioden 2014–2020 inte omfattar oförutsedda ekonomiska skyldigheter som unionen kan behöva åta sig, särskilt i samband med ansvar som uppstår på grund av tjänsternas utförande eller unionens ägarskap till systemen, särskilt med avseende på brister i systemens funktion. Dessa skyldigheter kommer att granskas särskilt av kommissionen.

(23)

Det bör också påpekas att de budgetmedel som planeras enligt denna förordning inte täcker verksamhet som finansieras genom Horisont 2020, t.ex. utveckling av tillämpningar härledda från systemen. Sådan verksamhet kommer att göra det möjligt att optimera utnyttjandet av Galileo- och Egnosprogrammens tjänster, trygga en god avkastning på unionens investeringar både ekonomiskt och i form av samhällsnytta samt öka unionsföretagens kunnande om satellitnavigeringsteknik. Kommissionen bör se till att de olika finansieringskällorna för programmens olika aspekter präglas av öppenhet och tydlighet.

(24)

Vidare bör systemens inkomster, i synnerhet från den kommersiella tjänst som tillhandahålls genom det system som inrättats genom Galileoprogrammet, tillfalla unionen för att delvis kompensera för de gjorda investeringarna och dessa inkomster bör användas till stöd för Galileo- och Egnosprogrammens mål. En mekanism för fördelning av inkomster kan även anges i kontrakt som ingås med privata enheter.

(25)

För att undvika de fördyringar och förseningar som Galileo- och Egnosprogrammen drabbats av tidigare måste man öka satsningarna på att kontrollera risker som kan medföra merkostnader och/eller förseningar, vilket Europaparlamentet begärde i sin resolution av den 8 juni 2011 om halvtidsöversynen av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen: bedömning av genomförandet, framtida utmaningar och finansieringsutsikter (8) och vilket rådet begärde i sina slutsatser av den 31 mars 2011, och vilket kommissionen anförde i sitt meddelande En budget för Europa 2020 av den 29 juni 2011.

(26)

En sund offentlig styrning av Galileo- och Egnosprogrammen kräver dels en tydlig uppdelning mellan ansvarsområdena och uppgifterna för i synnerhet kommissionen, Europeiska byrån för GNSS och Europeiska rymdorganisationen (ESA), dels att styrningen successivt anpassas till systemens operativa behov.

(27)

I sin egenskap av företrädare för unionen, som i princip ensam finansierar Galileo- och Egnosprogrammen och äger systemen, bör kommissionen svara för genomförandet av programmen och den övergripande övervakningen av dem. Kommissionen bör därför förvalta de medel som anslagits till programmen enligt denna förordning, övervaka genomförandet av all verksamhet inom programmen och säkerställa en tydlig ansvars- och uppgiftsfördelning, inte minst mellan Europeiska byrån för GNSS och ESA. Därför bör kommissionen förutom de uppgifter som rör dessa allmänna ansvarsområden och andra uppgifter som följer av denna förordning även anförtros vissa specifika uppgifter. Kommissionen bör kunna delegera vissa uppgifter genom delegeringsavtal i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 för att optimera resursanvändningen och på bästa sätt utnyttja de involverade parternas kompetens.

(28)

Med tanke på den betydelse för Galileo- och Egnosprogrammen och den inverkan på systemens säkerhet som den markbaserade infrastrukturen har, bör fastställandet av infrastrukturens lokalisering vara en av de specifika uppgifter som tilldelas kommissionen. Installationen av systemens markbaserade infrastruktur bör även i fortsättningen följa en öppen och transparent process. Lokaliseringen av sådan infrastruktur bör fastställas med beaktande av geografiska och tekniska begränsningar kopplade till en optimal geografisk fördelning av denna markbaserade infrastruktur och med beaktande av eventuellt befintliga anläggningar och eventuellt befintlig utrustning som lämpar sig för de relevanta uppgifterna, och varje markstations säkerhetsbehov och varje medlemsstats nationella säkerhetskrav bör tillgodoses.

(29)

Europeiska byrån för GNSS inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 912/2010 (9) för att uppfylla Galileo- och Egnosprogrammens mål och utföra vissa uppgifter inom ramen för dessa program. Byrån är ett unionsorgan som i egenskap av ett sådant organ som avses i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 måste iaktta de skyldigheter som gäller för unionens byråer. Byrån bör ges vissa uppgifter med anknytning till programmens säkerhet och sin eventuella utnämning till behörig PRS-myndighet. Den bör även bidra till främjande och marknadsföring av systemen, bland annat genom att upprätta kontakter med användare och potentiella användare av de tjänster som tillhandahålls inom Galileo- och Egnosprogrammen, och den bör samla information om deras krav och om utvecklingen på marknaden för satellitnavigering. Vidare bör byrån utföra sådana uppgifter som kommissionen anförtror den enligt ett eller flera delegeringsavtal om olika specifika uppgifter i samband med programmen, särskilt uppgifter knutna till systemens driftsfaser, däribland programmens operativa förvaltning, främjande av tillämpningar och tjänster på marknaden för satellitnavigering samt främjande av utvecklingen av grundläggande inslag kopplade till programmet. För att kommissionen i egenskap av unionens företrädare ska kunna utöva sina kontrollbefogenheter utan inskränkningar bör delegeringsavtalen innehålla allmänna villkor för förvaltningen av de medel som anförtros Europeiska byrån för GNSS.

Ansvaret för uppgifter knutna till Galileo- och Egnosprogrammens operativa förvaltning och drift bör överföras till Europeiska byrån för GNSS gradvis och vara beroende av om en lämplig granskning av överföringen har färdigställts och om Europeiska byrån för GNSS är redo att ta på sig sådana uppgifter, så att dessa programs kontinuitet kan tryggas. För Egnos vidkommande bör överföringen ske den 1 januari 2014; för Galileo väntas den ske 2016.

(30)

För Galileoprogrammets installationsfas bör unionen ingå ett delegeringsavtal med ESA där ESA:s uppgifter i den fasen anges. Kommissionen bör i sin egenskap av unionens företrädare göra allt för att ingå detta delegeringsavtal senast sex månader efter det att denna förordning har börjat tillämpas. För att kommissionen ska kunna utöva sina kontrollbefogenheter utan inskränkningar bör delegeringsavtalet innehålla allmänna villkor för förvaltningen av de medel som anförtros ESA. När det gäller verksamhet som enbart finansieras av unionen bör sådana villkor säkerställa en grad av kontroll som är jämförbar med den som skulle krävas om ESA var en unionsbyrå.

(31)

För Galileo- och Egnosprogrammens driftsfas bör Europeiska byrån för GNSS ingå arbetsavtal med ESA, där ESA:s uppgifter anges i fråga om att utveckla framtida generationer av systemen och i fråga om att ge tekniskt stöd i samband med den befintliga generationen av system. Avtalen bör vara förenliga med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. De bör inte omfatta ESA:s roll i verksamhet som rör forskning och teknik eller tidiga faser av utvecklings- och forskningsverksamhet som rör den infrastruktur som upprättats enligt Galileo- och Egnosprogrammen. Sådan verksamhet bör finansieras utanför ramarna för den budget som anslagits till programmen, exempelvis med medel som anslagits till Horisont 2020.

(32)

Ansvaret för Galileo- och Egnosprogrammens genomförande omfattar bland annat ansvar för programmens säkerhet, systemens säkerhet och driftens säkerhet. Utom vid tillämpning av den rådets gemensamma åtgärd 2004/552/Gusp (10) – som behöver ses över för att återspegla Galileo- och Egnosprogrammens utveckling och styrning och ändringar av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt till följd av Lissabonfördraget – vilar ansvaret för säkerheten på kommissionen, även om vissa säkerhetsuppgifter anförtros Europeiska byrån för GNSS. Det åligger kommissionen att införa mekanismer för adekvat samordning mellan de olika säkerhetsansvariga enheterna.

(33)

Vid tillämpningen av denna förordning bör kommissionen i säkerhetsrelaterade frågor samråda med relevanta säkerhetsexperter i medlemsstaterna.

(34)

Eftersom utrikestjänsten besitter särskilda fackkunskaper och regelbundet har kontakt med förvaltningarna i tredjeländer och internationella organisationer, är den väl lämpad att bistå kommissionen i genomförandet av vissa uppgifter med anknytning till systemens och Galileo- och Egnosprogrammens säkerhet i fråga om yttre förbindelser, i enlighet med rådets beslut 2010/427/EU (11), särskilt artikel 2.2 i det beslutet. Kommissionen bör se till att utrikestjänsten är fullt delaktig i dess verksamhet vid genomförandet av säkerhetsrelaterade uppgifter på området yttre förbindelser. Utrikestjänsten bör få allt nödvändigt tekniskt stöd för detta ändamål.

(35)

För att säkerställa ett säkert informationsflöde inom ramen för denna förordning bör tillämpliga säkerhetsbestämmelser erbjuda en skyddsnivå för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som motsvarar den som ges av säkerhetsbestämmelserna enligt bilagan till kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (12) och av rådets säkerhetsbestämmelser enligt bilagorna till rådets beslut 2013/488/EU (13). Varje medlemsstat bör se till att dess nationella säkerhetsbestämmelser är tillämpliga på varje fysisk person som är bosatt och varje juridisk person som är etablerad på dess territorium och som hanterar säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter om Galileo- och Egnosprogrammen. Säkerhetsbestämmelserna för ESA och beslut av den 15 juni 2011 av Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (14) bör anses vara likvärdiga säkerhetsbestämmelserna enligt bilagan till beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom och säkerhetsbestämmelser enligt bilagorna till beslut 2013/488/EU.

(36)

Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av befintliga och framtida bestämmelser om tillgång till handlingar som antagits i enlighet med artikel 15.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Förordningen bör heller inte anses medföra en skyldighet för medlemsstaterna att bortse från sina egna författningsenliga krav om tillgång till handlingar.

(37)

För anslagsfördelningen av unionsmedel till Galileo- och Egnosprogrammen upp till ett tak som kommissionen inte bör överskrida, bör ändamålsenliga förfaranden för offentlig upphandling tillämpas och bör särskilt kontrakt förhandlas fram på ett sätt som säkerställer att resurserna används på bästa sätt, att tjänsterna tillhandahålls på ett tillfredsställande sätt, att programmen förlöper i god ordning, att riskerna hanteras väl och att tidplanen hålls. Den berörda upphandlande myndigheten bör anstränga sig att uppfylla dessa krav.

(38)

Eftersom Galileo- och Egnosprogrammen i princip kommer att finansieras helt av unionen, bör offentlig upphandling inom ramen för programmen överensstämma med unionens regler för offentlig upphandling och framför allt inriktas på att optimera resursanvändningen, kontrollera kostnaderna, minska riskerna, förbättra effektiviteten och minska beroendet av en enda leverantör. En öppen, sund konkurrens bör råda längs hela leveranskedjan, som möjliggör ett balanserat deltagande av olika branscher på alla nivåer, särskilt nya aktörer och små och medelstora företag. Missbruk av dominerande ställning och långvarigt beroende av enskilda leverantörer bör undvikas. För att minska riskerna med programmen, undvika beroende av en enskild leverantör och säkerställa en bättre övergripande kontroll över programmen, kostnaderna och tidsplanerna, är det viktigt att när så är lämpligt vända sig till flera leverantörer. Vidare bör utvecklingen av europeisk industri vidmakthållas och främjas på alla områden med anknytning till satellitnavigering i överensstämmelse med internationella avtal som unionen har är part i. Risken för bristfälligt fullgörande eller icke-fullgörande av ett kontrakt bör minskas så långt möjligt. I detta syfte bör uppdragstagarna visa att deras fullgörande av kontrakten är hållbart med avseende på de åtaganden som gjorts och kontraktets löptid. Därför bör de upphandlande myndigheterna, när så är lämpligt, specificera vilka krav som gäller för tillförlitlighet i leveranserna och de tillhandahållna tjänsterna.

Dessutom får de upphandlande myndigheterna ställa särskilda krav på inköp av varor och tjänster av känslig art, särskilt för att värna informationssäkerheten. Företag i unionen bör ha möjlighet att anlita leverantörer etablerade utanför unionen för vissa komponenter och tjänster när det kan visas att fördelarna är väsentliga i fråga om kvalitet och kostnader, dock med hänsyn tagen till programmens strategiska karaktär och unionens krav på säkerhet och exportkontroll. Det är lämpligt att ta till vara de investeringar som gjorts och den erfarenhet och kompetens som finns i industrin, även sådan som förvärvats under programmens utformnings-, utvecklings- och valideringsfaser, och att samtidigt se till att reglerna om konkurrensutsatt upphandling inte åsidosätts.

(39)

För att bättre kunna uppskatta de totala kostnaderna för en vara, tjänst eller byggentreprenad som upphandlas, inbegripet dess långsiktiga operativa kostnader, bör när så är lämpligt de totala kostnaderna under hela livscykeln för den vara, tjänst eller byggentreprenad som är föremål för upphandlingen beaktas, genom tillämpning av en kostnadseffektivitetsmetod som exempelvis livscykelkostnader, om upphandlingen utgår från kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. För detta syfte bör den upphandlande myndigheten se till att den metod som ska användas för att beräkna kostnaderna för en vara, tjänst eller byggentreprenad under hela dess livscykel uttryckligen nämns i kontraktshandlingarna eller kontraktsmeddelandet och att metoden möjliggör verifiering av att uppgifterna som lämnas av anbudsgivarna är korrekta.

(40)

Satellitnavigering är en komplex och föränderlig teknik. Därav följer osäkerhet och risker för den offentliga upphandling som bedrivs inom ramen för Galileo- och Egnosprogrammen, särskilt som upphandlingen kan röra utrustning eller tjänster på lång sikt. Därför bör det införas särskilda åtgärder för offentlig upphandling utöver dem som är tillämpliga enligt förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. Den upphandlande myndigheten bör på så vis kunna återställa likvärdiga förutsättningar när ett eller flera företag före en upphandling förfogar över privilegierad information om verksamhet med anknytning till upphandlingen. Den upphandlande myndigheten bör även kunna genomföra upphandling med villkorade flerfaskontrakt, på vissa villkor införa ett tillägg medan kontraktet fortfarande löper eller införa en viss minsta grad av underentreprenad. På grund av den tekniska osäkerhet som kännetecknar Galileo- och Egnosprogrammen kan det dessutom hända att priset för en upphandling inte alltid kan fastställas exakt och att det därför blir önskvärt att ingå kontrakt i särskild form där inga fasta, slutgiltiga priser anges, samtidigt som de förenas med villkor om skydd av unionens ekonomiska intressen.

(41)

Det bör konstateras att medlemsstaterna i enlighet med artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget) bör avstå från varje åtgärd som kan vara till skada för Galileo- och Egnosprogrammen eller tjänsterna. Det bör även klargöras att de berörda medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa skyddet av de markstationer som upprättats på deras territorier. Vidare bör medlemsstaterna och kommissionen samarbeta sinsemellan och med lämpliga internationella organ och tillsynsmyndigheter för att se till att nödvändigt radiospektrum för det system som upprättas enligt Galileoprogrammet finns tillgängligt och är skyddat, så att tillämpningar baserade på detta system kan utvecklas och genomföras till fullo, i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU (15).

(42)

På grund av systemens världsomspännande karaktär måste unionen ingå avtal med tredjeländer och internationella organisationer inom ramen för Galileo- och Egnosprogrammen, i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, bland annat för att kunna sörja för ett smidigt genomförande av programmen, hantera vissa frågor om säkerhet och avgiftsbeläggning, optimera tjänsterna till allmänheten i unionen och tillgodose tredjeländers och internationella organisationers behov. Det är även lämpligt att vid behov anpassa befintliga avtal till Galileo- och Egnosprogrammens utveckling. Vid förberedandet eller genomförandet av dessa avtal bör kommissionen kunna ta hjälp av utrikestjänsten, ESA och Europeiska byrån för GNSS inom ramen för de uppgifter de anförtrotts enligt denna förordning.

(43)

Det bör bekräftas att kommissionen vid fullgörandet av vissa icke-föreskrivande uppgifter vid behov och i nödvändig utsträckning får anlita tekniskt bistånd från vissa utomstående parter. Andra enheter som medverkar i den offentliga styrningen av Galileo- och Egnosprogrammen får också utnyttja samma tekniska bistånd vid fullgörandet av de uppgifter som de anförtrotts enligt denna förordning.

(44)

Unionen bygger på respekt för de grundläggande rättigheterna, och framför allt i artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänns uttryckligen den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter. Skyddet av personuppgifter och av privatlivet bör garanteras inom ramen för Galileo- och Egnosprogrammen.

(45)

Europeiska unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder över hela utgiftscykeln, bland annat åtgärder för att förebygga, avslöja och utreda oegentligheter, driva in belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt, och eventuellt administrativa och ekonomiska sanktioner i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

(46)

Europaparlamentet och rådet bör regelbundet underrättas om genomförandet av Galileo- och Egnosprogrammen, särskilt med avseende på riskhantering, kostnader, tidsplan och resultat. Dessutom bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen sammanträda i den interinstitutionella panelen för Galileo i enlighet med det gemensamma uttalande om den interinstitutionella panelen för Galileo som offentliggörs tillsammans med denna förordning.

(47)

Kommissionen bör genomföra utvärderingar, baserade på överenskomna indikatorer, för att bedöma verkan och effektiviteten i de åtgärder som vidtas för att nå Galileo- och Egnosprogrammens mål.

(48)

I syfte att trygga systemsäkerheten och driftsäkerheten bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på de högnivåmål som behövs för att trygga systemsäkerheten och driftsäkerheten. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(49)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. De befogenheterna bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (16).

(50)

Eftersom sund offentlig styrning förutsätter en enhetlig förvaltning av Galileo- och Egnosprogrammen, snabbare beslutsfattande och lika tillgång till information, bör företrädare för både Europeiska byrån för GNSS och ESA kunna delta som observatörer i arbetet i kommittén för de europeiska GNSS-programmen (nedan kallad kommittén), som inrättats för att biträda kommissionen. Av samma anledning bör företrädare för tredjeländer och internationella organisationer som ingått ett internationellt avtal med unionen kunna delta i kommitténs arbete, med förbehåll för säkerhetsrestriktioner och i enlighet med avtalsvillkoren. Dessa företrädare för Europeiska byrån för GNSS, ESA, tredjeländer och internationella organisationer bör inte ha rösträtt i kommittén.

(51)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att bygga upp och driva satellitnavigeringssystem, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av att det överskrider varje enskild medlemsstats ekonomiska och tekniska kapacitet och det därför, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre kan genomföras på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(52)

Det gemensamma företaget Galileo, som bildades genom rådets förordning (EG) nr 876/2002 (17), upphörde med sin verksamhet den 31 december 2006. Förordning (EG) nr 876/2002 bör därför upphävas.

(53)

Med tanke på behovet av att utvärdera Galileo- och Egnosprogrammen och på de betydande ändringar av förordning (EG) nr 683/2008 som ska göras, samt för tydlighetens och rättssäkerhetens skull, bör förordning (EG) nr 683/2008 upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs bestämmelserna för uppbyggnad och drift av systemen inom ramen för de europeiska satellitnavigeringsprogrammen, särskilt när det gäller styrning och unionens ekonomiska stöd.

Artikel 2

Europeiska system och program för satellitnavigering

1.   De europeiska satellitnavigeringsprogrammen Galileo och Egnos ska omfatta alla åtgärder som krävs för utformning, utveckling, validering, uppbyggnad, drift, förnyelse och förbättring av de europeiska satellitnavigeringssystemen, nämligen det system som upprättas enligt Galileoprogrammet samt Egnossystemet, och för tryggande av deras säkerhet och driftskompatibilitet.

Dessa program ska även syfta till att maximera de samhällsekonomiska fördelarna med de europeiska satellitnavigeringssystemen, framför allt genom att främja systemens användning och utvecklingen av tillämpningar och tjänster som bygger på dessa system.

2.   Det system som upprättas enligt Galileoprogrammet ska vara ett civilt system under civil kontroll och en autonom infrastruktur för globala satellitnavigeringssystem (GNSS), vilken omfattar en konstellation av satelliter och ett globalt nätverk av markstationer.

3.   Egnossystemet ska vara en regional infrastruktur för satellitnavigeringssystem för övervakning och korrigering av öppna signaler som sänds ut av befintliga globala satellitnavigeringssystem liksom de signaler från den öppna tjänst som erbjuds av det system som upprättats enligt Galileoprogrammet, när dessa blir tillgängliga. Systemet består av markstationer och flera transpondrar installerade i geostationära satelliter.

4.   Galileoprogrammets särskilda mål ska vara att säkerställa att signalerna som sänds ut av det system som upprättats enligt programmet kan användas för följande funktioner:

a)

Att erbjuda en öppen tjänst (Open Service eller OS) som är avgiftsfri för användarna och som tillhandahåller positions- och tidsbestämningsuppgifter huvudsakligen avsedda för satellitnavigeringstillämpningar med stor volym.

b)

Att via signalerna från Galileos öppna tjänst och/eller i samarbete med andra satellitnavigeringssystem bidra till integritetsövervakningstjänster avsedda för användare av tillämpningar inom tjänsten för skydd av människoliv (Safety-of-life eller SoL) i överensstämmelse med internationella standarder.

c)

Att erbjuda en kommersiell tjänst (Commercial Service eller CS) som gör det möjligt att utveckla yrkesmässiga eller kommersiella tillämpningar tack vare bättre prestanda och data med ett större mervärde än de som ingår i den öppna tjänsten.

d)

Att erbjuda en offentlig reglerad tjänst (Public Regulated Service eller PRS) som är förbehållen användare med myndighetstillstånd, för känsliga tillämpningar med stort behov av tjänstekontinuitet, och som är avgiftsfri för medlemsstaterna, rådet, kommissionen, utrikestjänsten och, när så är lämpligt, vederbörligen auktoriserade unionsorgan; denna tjänst använder starka krypterade signaler. Frågan om huruvida avgifter ska tillämpas på de andra PRS-deltagare som avses i artikel 2 i beslut nr 1104/2011/EU ska bedömas från fall till fall, och lämpliga bestämmelser ska fastställas i de avtal som ingås enligt artikel 3.5 i det beslutet.

e)

Att bidra till Cospas-Sarsat-systemets sök- och räddningstjänst (Search and Rescue Support Service eller SAR), vilket innebär att nödsignaler från radiosändare kan fångas upp och meddelanden sändas till dessa sändare.

5.   Egnosprogrammets särskilda mål ska vara att se till att signalerna som sänds ut av Egnossystemet kan utnyttjas för följande funktioner:

a)

En öppen tjänst (OS) som är avgiftsfri för användarna och som tillhandahåller positions- och tidsbestämningsuppgifter huvudsakligen avsedda för satellitnavigeringstilllämpningar med stor volym inom det område som täcks av Egnossystemet.

b)

En tjänst för spridning av kommersiella data (Egnos Data Access Service eller EDAS), som gör det möjligt att utveckla yrkesmässiga eller kommersiella tillämpningar tack vare bättre prestanda och data med större mervärde jämfört med data som ingår i dess öppna tjänst.

c)

En tjänst för skydd av människoliv (Safety of Life Service eller SoL), som riktar sig till användare för vilka säkerheten är avgörande; denna tjänst, som tillhandahålls utan direkta användaravgifter, uppfyller i synnerhet kraven inom vissa sektorer på kontinuitet, tillgänglighet och noggrannhet och omfattar en integritetsfunktion som varnar användaren vid störningar i, eller "utanför toleransen"-signaler från, system som utökas av Egnossystemet inom täckningsområdet.

Företrädesvis ska dessa funktioner så snart som möjligt tillhandahållas inom medlemsstaternas territorier som är geografiskt belägna i Europa.

Egnossystemets geografiska täckning får utvidgas till att omfatta andra regioner i världen, i synnerhet territorier i kandidatländer, i tredjeländer som är anknutna till det gemensamma europeiska luftrummet och i länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, med förbehåll för den tekniska genomförbarheten och på grundval av internationella avtal. Kostnaderna för en sådan utvidgning, inklusive de driftskostnader som hör samman med denna, ska inte täckas av de medel som avses i artikel 9. En sådan utvidgning får inte försena arbetet med att utvidga Egnossystemets geografiska täckning över hela medlemsstaternas territorier som är geografiskt belägna i Europa.

Artikel 3

Galileoprogrammets faser

Galileoprogrammet ska omfatta följande faser:

a)

En utformningsfas, under vilken systemarkitekturen utarbetades och dess ingående komponenter fastställdes och vilken avslutades 2001.

b)

En utvecklings- och valideringsfas, som enligt planen ska avslutas senast den 31 december 2013 och som omfattar tillverkning och uppsändning av de första satelliterna, installation av de första markbundna delarna av infrastrukturen och allt arbete och alla åtgärder som krävs för systemets validering i omloppsbana.

c)

En installationsfas, som ska avslutas senast den 31 december 2020 och som omfattar

i)

konstruktion, installation och skydd av all rymdbaserad infrastruktur, särskilt av alla de satelliter som behövs för att uppnå de särskilda målen i artikel 2.4 och av de extrasatelliter som krävs, samt tillhörande utvecklande underhåll och verksamhet,

ii)

konstruktion, installation och skydd av all markbaserad infrastruktur, särskilt av den infrastruktur som behövs för att kontrollera satelliterna och behandla data från satellitbaserad radionavigation och av servicecentrum och andra markbaserade centrum, samt tillhörande utvecklande underhåll och verksamhet,

iii)

förberedelser inför driftsfasen, inklusive förberedande verksamhet för tillhandahållandet av de tjänster som avses i artikel 2.4,

d)

en driftsfas, som omfattar

i)

förvaltning, underhåll, löpande förbättring, utveckling och skydd av den rymdbaserade infrastrukturen, inklusive upprustning samt hantering av infrastrukturens åldrande,

ii)

förvaltning, underhåll, löpande förbättring, utveckling och skydd av den markbaserade infrastrukturen, särskilt av servicecentrum och andra markbaserade centrum, nät och anläggningar, inklusive upprustning samt hantering av infrastrukturens åldrande,

iii)

utveckling av framtida generationer av systemet och utveckling av de tjänster som avses i artikel 2.4,

iv)

certifierings- och standardiseringsverksamhet med anknytning till programmet,

v)

tillhandahållande och marknadsföring av de tjänster som avses i artikel 2.4,

vi)

samarbete med andra GNSS, och

vii)

all annan verksamhet som krävs för utvecklingen av systemet och ett framgångsrikt genomförande av programmet.

Driftsfasen ska inledas successivt mellan 2014 och 2015 med tillhandahållande av de första tjänsterna för den öppna tjänsten, sök- och räddningstjänsten och den offentliga reglerade tjänsten. Dessa första tjänster ska gradvis förbättras och de andra funktioner som specificeras i de särskilda målen i artikel 2.4 ska gradvis införas med syftet att uppnå fullständig operativ kapacitet senast den 31 december 2020.

Artikel 4

Egnos driftsfas

Egnos driftsfas ska huvudsakligen omfatta

a)

förvaltning, underhåll, löpande förbättring, utveckling och skydd av den rymdbaserade infrastrukturen, inklusive upprustning samt hantering av infrastrukturens åldrande,

b)

förvaltning, underhåll, löpande förbättring, utveckling och skydd av den markbaserade infrastrukturen, särskilt nät, anläggningar och stödfunktioner, inklusive upprustning samt hantering av infrastrukturens åldrande,

c)

utveckling av framtida generationer av systemet och utveckling av de tjänster som avses i artikel 2.5,

d)

certifierings- och standardiseringsverksamhet med anknytning till programmet,

e)

tillhandahållande och marknadsföring av de tjänster som avses i artikel 2.5,

f)

alla inslag som styrker tillförlitligheten hos systemet och dess drift,

g)

samordningsverksamhet för uppfyllandet av de särskilda målen enligt artikel 2.5 andra och tredje styckena.

Artikel 5

Samverkansförmåga och driftskompatibilitet mellan systemen

1.   Systemen, näten och tjänsterna med ursprung i Galileo- och Egnosprogrammen ska ha samverkansförmåga och driftskompatibilitet ur teknisk synpunkt.

2.   Systemen, näten och tjänsterna med ursprung i Galileo- och Egnosprogrammen ska ha samverkansförmåga och driftskompatibilitet med andra satellitnavigeringssystem och med konventionella hjälpmedel för radionavigation, när krav på sådan samverkansförmåga och driftskompatibilitet fastställs i ett internationellt avtal som ingåtts enligt artikel 29.

Artikel 6

Äganderätt

Unionen ska vara ägare till samtliga materiella tillgångar och innehavare till samtliga immateriella rättigheter som skapas eller utvecklas inom ramen för Galileo- och Egnosprogrammen. För detta ändamål ska avtal med tredje part i förekommande fall ingås när det gäller befintliga äganderätter.

Kommissionen ska genom en lämplig ram säkerställa optimal användning av de tillgångar som avses i denna artikel; i synnerhet ska den förvalta de immaterialrättigheter som rör Galileo- och Egnosprogrammen så effektivt som möjligt, med hänsyn till behovet av att skydda och ge värde åt unionens immaterialrättigheter, samtliga intressenters intressen och nödvändigheten av en harmonisk utveckling av marknaderna och av den nya tekniken. För detta ändamål ska den se till att de kontrakt som ingås inom Galileo- och Egnosprogrammen omfattar möjligheten att till tredje part överlåta eller ge licens för immateriella rättigheter som utvecklas genom arbete i dessa program.

KAPITEL II

BUDGETBIDRAG OCH BUDGETMEKANISMER

Artikel 7

Verksamhet

1.   De anslag från unionens budget som genom denna förordning ska tilldelas programmen för perioden 2014–2020 syftar till att finansiera verksamhet kopplad till

a)

avslutandet av Galileoprogrammets installationsfas enligt artikel 3 c,

b)

Galileoprogrammets driftsfas enligt artikel 3 d,

c)

Egnosprogrammets driftsfas enligt artikel 4,

d)

förvaltningen och övervakningen av Galileo- och Egnosprogrammen.

2.   Anslagen från unionens budget till Galileo- och Egnosprogrammen syftar, i enlighet med artikel 9.2, även till att finansiera verksamhet med anknytning till forskning och utveckling av grundläggande inslag, såsom Galileokompatibla chipsets och mottagare.

3.   Anslagen från unionens budget till Galileo- och Egnosprogrammen ska även tas i anspråk för kommissionens utgifter för förberedelser, uppföljning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för programmens förvaltning och för genomförandet av de särskilda mål som avses i artikel 2.4 och 2.5. Sådana utgifter får särskilt omfatta följande:

a)

Undersökningar och expertmöten.

b)

Information och kommunikation, inbegripet institutionell kommunikation om unionens politiska prioriteringar i de fall dessa har direkt anknytning till målen för denna förordning, särskilt i syfte att skapa synergier med annan relevant unionspolitik.

c)

Nät för informationsteknik (IT) i syfte att behandla eller överföra uppgifter.

d)

Allt annat tekniskt eller administrativt stöd som ges till kommissionen för programmens förvaltning.

4.   Kostnaderna för Galileo- och Egnosprogrammen och de olika programfaserna ska fastställas tydligt. Kommissionen ska i enlighet med principen om öppen förvaltning årligen informera Europaparlamentet, rådet och den kommitté som avses i artikel 36.1 (nedan kallad kommittén) om tilldelningen av unionsmedel, inklusive reserven för oförutsedda utgifter, till alla de verksamheter som anges i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel samt om användningen av dessa medel.

Artikel 8

Finansiering av Galileo- och Egnosprogrammen

1.   I enlighet med artikel 9 ska unionen finansiera sådan verksamhet kopplad till Galileo- och Egnosprogrammen som avses i artikel 7.1, 7.2 och 7.3 i syfte att uppfylla målen i artikel 2, utan att det påverkar eventuella bidrag från andra finansieringskällor, till exempel sådana som avses i punkterna 2 och 3 i den här artikeln.

2.   Medlemsstaterna får begära att få tillskjuta kompletterande medel för Galileo- och Egnosprogrammen för att täcka ytterligare inslag i särskilda fall, under förutsättning att sådana ytterligare inslag inte skapar någon finansiell eller teknisk börda eller några förseningar för det berörda programmet. Utifrån en begäran från en medlemsstat ska kommissionen, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 36.3, besluta huruvida de dessa två villkor har uppfyllts. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet, rådet och kommittén om alla konsekvenser som tillämpningen av denna punkt kan få för Galileo- och Egnosprogrammen.

3.   Även tredjeländer och internationella organisationer får tillskjuta kompletterande medel för Galileo- och Egnosprogrammen. Villkor och former för deras deltagande ska fastställas i sådana internationella avtal som avses i artikel 29.

4.   De kompletterande medel som avses i punkterna 2 och 3 i den här artikeln ska utgöra externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

Artikel 9

Medel

1.   Finansieringsramen för genomförandet av sådan verksamhet som avses i artikel 7.1, 7.2 och 7.3 och för att täcka de risker som sådan verksamhet är förenad med fastställs till 7 071,73 miljoner EUR i löpande priser för perioden 1 januari 2014-31 december 2020.

De årliga anslagen ska godkännas av Europaparlamentet och rådet inom gränserna för den fleråriga budgetramen.

Det belopp som avses i första stycket ska delas upp i följande utgiftskategorier i löpande priser:

a)

För verksamhet som avses i artikel 7.1 a: 1 930 miljoner EUR.

b)

För verksamhet som avses i artikel 7.1 b: 3 000 miljoner EUR.

c)

För verksamhet som avses i artikel 7.1 c: 1 580 miljoner EUR.

d)

För verksamhet som avses i artikel 7.1 d och artikel 7.3: 561,73 miljoner EUR.

2   Utan att det påverkar eventuella andra belopp som anslagits till utveckling av tillämpningar baserade på systemen inom Horisont 2020 ska budgetanslagen till Galileo- och Egnosprogrammen, inklusive inkomster avsatta för särskilda ändamål, finansiera den verksamhet som avses i artikel 7.2 med högst 100 miljoner EUR i fasta priser.

3   Kommissionen får omfördela medel från en utgiftskategori enligt punkt 1 tredje stycket a-d till en annan upp till ett tak på 10 % av det belopp som avses i punkt 1 första stycket. Om omfördelningen ger ett ackumulerat belopp på över 10 % av det belopp som avses i punkt 1 första stycket, ska kommissionen rådfråga kommittén i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 36.2.

Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om varje omfördelning av medel mellan olika utgiftskategorier.

4   Anslagen ska genomföras i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i denna förordning och förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

5   Budgetåtaganden för Galileo- och Egnosprogrammen ska verkställas genom årliga delbetalningar.

6.   Kommissionen ska förvalta de ekonomiska medel som avses i punkt 1 på ett öppet och kostnadseffektivt sätt. Kommissionen ska årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om vilken kostnadsförvaltningsstrategi som följts.

Artikel 10

Inkomster från Galileo- och Egnosprogrammen

1.   Inkomsterna från driften av systemen ska samlas in av unionen, betalas till unionens budget och anslås till Galileo- och Egnosprogrammen, särskilt till det mål som avses i artikel 2.1. Om inkomsterna visar sig vara större än vad som krävs för att finansiera programmens driftsfaser ska eventuella anpassningar av fördelningsprincipen vara föremål för Europaparlamentets och rådets godkännande på grundval av ett förslag från kommissionen.

2.   En mekanism för inkomstdelning får föreskrivas i kontrakt som ingås med företag inom den privata sektorn.

3.   Ränta från förfinansiering som utbetalas till enheter med ansvar att genomföra budgeten indirekt ska anslås till verksamheter som omfattas av delegeringsavtalet eller kontraktet mellan kommissionen och den aktuella enheten. I enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning ska enheter med ansvar att indirekt genomföra budgeten öppna konton som gör det möjligt att urskilja medel och motsvarande ränta.

KAPITEL III

OFFENTLIG STYRNING AV GALILEO- OCH EGNOSPROGRAMMEN

Artikel 11

Principer för styrningen av Galileo- och Egnosprogrammen

Den offentliga styrningen av Galileo- och Egnosprogrammen ska bygga på följande principer:

a)

Tydlig uppgifts- och ansvarsfördelning mellan de involverade enheterna, särskilt kommissionen, Europeiska byrån för GNSS och ESA, under kommissionens övergripande ansvar.

b)

Uppriktigt samarbete mellan de enheter som avses i punkt a och medlemsstaterna.

c)

Sträng kontroll av programmen, bland annat för att kontrollera att alla involverade enheter inom sina respektive ansvarsområden strikt iakttar kostnader och tidsplaner för Galileo- och Egnosprogrammens mål.

d)

Optimering och rationalisering av användningen av befintliga strukturer, för att undvika dubblering av teknisk expertis.

e)

Användning av bästa praxis för projektförvaltningssystem och projektförvaltningsteknik i syfte att övervaka Galileo- och Egnosprogrammens genomförande, mot bakgrund av de särskilda kraven och med stöd från experter på området.

Artikel 12

Kommissionens uppgifter

1.   Kommissionen ska ha det övergripande ansvaret för Galileo- och Egnosprogrammen. Kommissionen ska förvalta de medel som tilldelas enligt denna förordning och övervaka genomförandet av all verksamhet inom programmen, särskilt beträffande kostnaderna, tidsplanen och resultaten.

2.   Utöver det övergripande ansvar som avses i punkt 1 och de specifika uppgifter som avses i denna förordning ska kommissionen

a)

säkerställa en tydlig uppgiftsfördelning mellan de olika enheter som är involverade i Galileo- och Egnosprogrammen och anförtro Europeiska byrån för GNSS och ESA de uppgifter som avses i artikel 14.2 respektive artikel 15, särskilt genom delegeringsavtal,

b)

säkerställa att Galileo- och Egnosprogrammen genomförs i god tid inom ramen för de medel som de tilldelats och i överensstämmelse med de mål som anges i artikel 2;

för detta ändamål ska kommissionen upprätta och införa lämpliga instrument och strukturåtgärder som behövs för att kartlägga, begränsa, minska och övervaka riskerna med programmen,

c)

för unionens räkning, och inom sitt behörighetsområde, sköta kontakterna med tredjeländer och internationella organisationer,

d)

i god tid ge medlemsstaterna och Europaparlamentet all relevant information om Galileo- och Egnosprogrammen, särskilt om riskhantering, övergripande kostnader, årliga driftskostnader för varje väsentlig del av Galileoinfrastrukturen, inkomster, tidsplan och resultat, samt en överblick över genomförandet av de projektförvaltningssystem och den projektförvaltningsteknik som avses i artikel 11 e,

e)

bedöma möjligheterna att främja och säkerställa de europeiska satellitnavigeringssystemens användning i de olika sektorerna av ekonomin, bland annat genom att analysera hur fördelarna med systemen ska kunna tas till vara.

3.   För att se till att Galileoprogrammets installations- och driftsfaser och Egnosprogrammets driftsfas enligt artikel 3 respektive artikel 4 förlöper väl ska kommissionen vid behov vidta de åtgärder som krävs för att

a)

hantera och minska riskerna i samband med Galileo- och Egnosprogrammen,

b)

fastställa de beslutssteg som är avgörande för att övervaka och utvärdera programmens genomförande,

c)

bestämma lokaliseringen av systemens markinfrastruktur i enlighet med säkerhetskraven, genom en öppen och transparent process, och säkerställa driften,

d)

fastställa nödvändiga tekniska och operativa specifikationer för att uppfylla de funktioner som avses i artikel 2.4 b och c och för att genomföra systemutveckling.

Dessa genomförandeåtgärder ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 36.3.

Artikel 13

Systemsäkerhet och driftsäkerhet

1.   Kommissionen ska säkerställa Galileo- och Egnosprogrammens säkerhet, bland annat i fråga om systemen och deras drift. För detta ändamål ska kommissionen

a)

beakta behovet av tillsyn och integrering av säkerhetsrelaterade krav och standarder i alla program,

b)

se till att den samlade effekten av dessa krav och standarder gynnar programmets framgångsrika genomförande, särskilt i fråga om kostnader, riskhantering och tidsplan.

c)

upprätta samordningsmekanismer mellan de olika involverade organen,

d)

beakta gällande säkerhetsstandarder och säkerhetskrav för att inte sänka den allmänna säkerhetsnivån eller påverka funktionen i befintliga system som bygger på dessa standarder och krav.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 14 och 16 i denna förordning eller artikel 8 i beslut nr 1104/2011/EU, ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 35 för att fastställa de högnivåmål som krävs för att säkerställa Galileo- och Egnosprogrammens säkerhet enligt punkt 1.

3.   Kommissionen ska fastställa de tekniska specifikationer och andra åtgärder som krävs för att genomföra de högnivåmål som avses i punkt 2. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 36.3.

4.   Utrikestjänsten ska fortsätta att bistå kommissionen när denna fullgör sina uppgifter på området yttre förbindelser, i enlighet med artikel 2.2 i beslut 2010/427/EU.

Artikel 14

Uppgifter för Europeiska byrån för GNSS

1   I enlighet med kommissionens riktlinjer ska Europeiska byrån för GNSS ansvara för följande:

a)

När det gäller programmens säkerhet ska den, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 13 och 16,

i)

genom sin styrelse för säkerhetsackreditering svara för säkerhetsackrediteringen i enlighet med kapitel III i förordning (EU) nr 912/2010, och för detta ändamål inleda och övervaka tillämpningen av säkerhetsförfaranden och genomföra inspektioner av systemets säkerhet,

ii)

svara för driften av säkerhetsövervakningscentrumet för Galileo, enligt artikel 6 d i förordning (EU) nr 912/1010, i enlighet med de standarder och krav som avses i artikel 13 i den här förordningen och anvisningarna enligt den gemensamma åtgärden 2004/552/Gusp.

b)

Den ska utföra de uppgifter som anges i artikel 5 i beslut nr 1104/2011/EU och bistå kommissionen i enlighet med artikel 8.6 i det beslutet.

c)

Den ska i samband med Galileoprogrammets installations- och driftsfaser och Egnosprogrammets driftsfas bidra till att främja och marknadsföra de tjänster som avses i artikel 2.4 och 2.5, bland annat genom att genomföra nödvändiga marknadsanalyser, särskilt med hjälp av den årliga marknadsrapporten från Europeiska byrån för GNSS om marknaden för tillämpningar och tjänster, genom att upprätta nära kontakter med användare och potentiella användare av systemen i syfte att samla in information om deras behov, genom att följa utvecklingen på nedströmsmarknader för satellitnavigering och genom att utarbeta en handlingsplan för användarnas anammande av de tjänster som avses i artikel 2.4 och 2.5, som särskilt ska innehålla relevanta standardiserings- och certifieringsåtgärder.

2.   Europeiska byrån för GNSS ska även utföra andra uppgifter som rör Galileo- och Egnosprogrammens genomförande, inklusive programförvaltningsuppgifter, och ska kunna hållas ansvarig för dem. Kommissionen ska anförtro den dessa uppgifter genom ett delegeringsavtal som antas på grundval av ett beslut om delegering, i enlighet med artikel 58.1 c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, och uppgifterna ska omfatta bland annat följande:

a)

Driftsverksamhet, bland annat förvaltning av systeminfrastrukturen, underhåll och löpande förbättringar av systemen, certifierings- och standardiseringsverksamhet samt tillhandahållande av de tjänster som avses i artikel 2.4 och 2.5.

b)

Utvecklings- och installationsrelaterad verksamhet för vidareutveckling och framtida generationer av systemen och medverkan till att definiera tjänsternas vidareutveckling, bland annat upphandling.

c)

Främjande av utvecklingen av tillämpningar och tjänster baserade på systemen, samt medvetandegörande om sådana tillämpningar och tjänster, bland annat identifiering, sammankoppling och samordning av nätverket av europeiska kompetenscentrum i GNSS-tillämpningar och GNSS-tjänster, tillvaratagande av expertis i offentlig och privat sektor och utvärdering av åtgärder med anknytning till sådant främjande och medvetandegörande.

d)

Främjande av utvecklingen av grundläggande inslag, såsom Galileokompatibla chipsets och mottagare.

3.   Det delegeringsavtal som avses i punkt 2 ska ge Europeiska byrån för GNSS en lämplig grad av självständighet och befogenhet, med särskild hänvisning till den upphandlande myndigheten, inom ramen för artiklarna 58.1 c och 60 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. Vidare ska det innehålla allmänna villkor för förvaltningen av de medel som anförtrotts Europeiska byrån för GNSS, särskilt de åtgärder som ska genomföras, därtill hörande finansiering, förvaltningsförfaranden, övervaknings- och inspektionsåtgärder, åtgärder som ska tillämpas om kontrakt inte genomförs på tillfredsställande sätt i fråga om kostnader, tidsplan och resultat samt bestämmelser om äganderätten till alla materiella och immateriella tillgångar.

I övervaknings- och inspektionsåtgärderna ska det särskilt ingå ett system för preliminär kostnadsberäkning, systematisk information till kommissionen om kostnaderna och tidsplanen och – i händelse av skillnader mellan planerad budget, resultat och tidsplan – korrigeringar som säkerställer att infrastrukturen byggs upp inom ramen för anslagna medel.

4.   Europeiska byrån för GNSS ska ingå sådana arbetsavtal med ESA som är nödvändiga för utförandet av deras respektive uppgifter enligt denna förordning under Galileo- och Egnosprogrammens driftsfas. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet, rådet och kommittén om sådana arbetsavtal som ingås av Europeiska byrån för GNSS och om eventuella ändringar av dessa. När det är lämpligt får Europeiska byrån för GNSS även överväga att anlita andra offentliga eller privata enheter.

5.   Förutom de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2, och inom ramen för sitt uppdrag, ska Europeiska byrån för GNSS lämna sitt tekniska bistånd till kommissionen och förse kommissionen med alla de upplysningar som den behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning, även för att bedöma möjligheten att främja och säkerställa systemens användning enligt artikel 12.2 e.

6.   Kommittén ska höras om det beslut om delegering som avses i punkt 2 i den här artikeln i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 36.2. Europaparlamentet, rådet och kommittén ska underrättas i förväg om delegeringsavtal som ska ingås mellan unionen, företrädd av kommissionen, och Europeiska byrån för GNSS.

7.   Kommissionen ska förse Europaparlamentet, rådet och kommittén med information om del- och slutresultaten från utvärderingen av alla upphandlingsförfaranden och alla kontrakt med privata enheter, inklusive sådan information som rör underentreprenad.

Artikel 15

Europeiska rymdorganisationens uppgifter

1.   För Galileoprogrammets installationsfas enligt artikel 3 c ska kommissionen utan dröjsmål ingå ett delegeringsavtal med ESA där ESA:s uppgifter anges, särskilt i fråga om utformning, utveckling och upphandling av systemet. Delegeringsavtalet med ESA ska ingås på grundval av ett beslut om delegering som fattas av kommissionen i enlighet med artikel 58.1 c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

I den mån det är nödvändigt för de uppgifter och det budgetgenomförande som delegeras ska de allmänna villkoren för förvaltningen av de medel som anförtrotts ESA fastställas i delegeringsavtalet, särskilt de åtgärder som ska genomföras i fråga om utformning, utveckling och upphandling av systemet, därtill hörande finansiering, förvaltningsförfaranden, övervaknings- och inspektionsåtgärder, åtgärder som ska tillämpas om kontrakt inte genomförs på tillfredsställande sätt i fråga om kostnader, tidsplan och resultat samt bestämmelser om äganderättigheter till alla materiella och immateriella tillgångar.

I övervaknings- och inspektionsåtgärderna ska det särskilt ingå ett system för preliminär kostnadsberäkning, systematisk information till kommissionen om kostnaderna och tidsplanen och – i händelse av skillnader mellan planerad budget, resultat och tidsplan – korrigeringar som säkerställer att infrastrukturen byggs upp inom ramen för anslagna medel.

2.   Kommittén ska höras i samband med sådana beslut om delegering som avses i punkt 1 i den här artikeln i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 36.2. Europaparlamentet, rådet och kommittén ska underrättas i förväg om det delegeringsavtal som ska ingås mellan unionen, företrädd av kommissionen, och ESA.

3.   Kommissionen ska förse Europaparlamentet, rådet och kommittén med information om del- och slutresultaten från utvärderingen av de upphandlingsförfaranden och de kontrakt med privata enheter som ESA ska ingå, inklusive sådan information som rör underentreprenad.

4.   För Galileo- och Egnosprogrammens driftsfas enligt artiklarna 3 d och 4 ska de arbetsavtal mellan Europeiska byrån för GNSS och ESA som avses i artikel 14.4 ta upp vilken roll ESA ska ha under denna fas och hur dess samarbete med Europeiska byrån för GNSS ska se ut, särskilt när det gäller

a)

utformning, utarbetande, övervakning, upphandling och validering i samband med utveckling av framtida generationer av systemen,

b)

tekniskt stöd i samband med drift och underhåll av den befintliga generationen av systemen.

Dessa arbetsavtal ska vara förenliga med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och med de åtgärder som kommissionen fastställer i enlighet med artikel 12.3.

5.   Utan att det påverkar det delegeringsavtal och de arbetsavtal som avses i punkterna 1 respektive 4 får kommissionen från ESA begära den tekniska expertis och den information som krävs för att den ska kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning.

KAPITEL IV

ASPEKTER SOM RÖR UNIONENS ELLER DESS MEDLEMSSTATERS SÄKERHET

Artikel 16

Gemensam åtgärd

I samtliga fall där systemens drift kan skada Europeiska unionens eller dess medlemsstaters säkerhet, ska förfaranden enligt den gemensamma åtgärden 2004/552/Gusp tillämpas.

Artikel 17

Tillämpliga bestämmelser i fråga om säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

Vid tillämpningen av denna förordning

a)

ska varje medlemsstat se till att dess nationella säkerhetsbestämmelser erbjuder en skyddsnivå för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som är likvärdig den som ges av säkerhetsbestämmelserna enligt bilagan till beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom och av rådets säkerhetsbestämmelser enligt bilagorna till beslut 2013/488/EU,

b)

ska medlemsstaterna utan dröjsmål underrätta kommissionen om de nationella säkerhetsbestämmelser som avses i led a,

c)

får fysiska personer som är bosatta och juridiska personer som är etablerade i tredjeländer hantera säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter om Galileo- och Egnosprogrammen endast om de i dessa länder omfattas av säkerhetsbestämmelser som säkerställer en skyddsnivå som är åtminstone likvärdig den som tillhandahålls genom kommissionens säkerhetsbestämmelser enligt bilagan till beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom och genom rådets säkerhetsbestämmelser enligt bilagorna till beslut 2013/488/EU; likvärdigheten när det gäller säkerhetsbestämmelser som tillämpas i ett tredjeland eller i en internationell organisation ska fastställas i ett informationssäkerhetsavtal mellan unionen och det tredjelandet eller den internationella organisationen i enlighet med förfarandet som föreskrivs i artikel 218 i EUF-fördraget och med beaktande av artikel 13 i beslut 2013/488/EU,

d)

får – utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 i beslut 2013/488/EU och bestämmelserna om industrisäkerhet enligt bilagan till beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom – en fysisk eller juridisk person, ett tredjeland eller en internationell organisation ges tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter när det, utifrån en bedömning från fall till fall, anses nödvändigt beroende på uppgifternas karaktär och innehåll, mottagarens behovsenliga behörighet och den fördel som unionen vinner därigenom.

KAPITEL V

OFFENTLIG UPPHANDLING

AVSNITT 1

Allmänna bestämmelser om offentlig upphandling i galileoprogrammets installations- och driftsfaser och egnosprogrammets driftsfas

Artikel 18

Allmänna principer

Utan att det påverkar tillämpningen av sådana åtgärder som krävs för att skydda unionens väsentliga säkerhetsintressen eller den allmänna säkerheten, eller för att uppfylla unionens krav i fråga om exportkontroll, ska förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 tillämpas på Galileoprogrammets installations- och driftsfaser och Egnosprogrammets driftsfas. Vidare ska följande allmänna principer gälla för Galileoprogrammets installations- och driftsfaser och för Egnosprogrammets driftsfas: öppen och sund konkurrens längs hela leveranskedjan, inledning av upphandlingsförfaranden med öppen information i rätt tid, tydlig information om tillämpliga upphandlingsregler, urvalskriterier och tilldelningskriterier samt all annan relevant information som möjliggör likvärdiga förutsättningar för alla potentiella anbudsgivare.

Artikel 19

Särskilda mål

Under upphandlingsförfarandet ska de upphandlande myndigheterna i sina anbudsinfordringar eftersträva följande mål:

a)

Främjande av ett så brett och öppet deltagande som möjligt av alla slags företag i hela unionen, framför allt nya aktörer och små och medelstora företag, bland annat genom att uppmuntra anbudsgivarna att anlita underentreprenörer.

b)

Undvikande av eventuellt missbruk av dominerande ställning och beroende av en enda leverantör.

c)

Utnyttjande av tidigare offentliga investeringar och lärdomar samt industriell erfarenhet och kompetens, inklusive den kompetens som uppnåtts under Galileo- och Egnosprogrammens utformnings-, utvecklings-, validerings- och installationsfaser, samtidigt som man ser till att bestämmelserna om konkurrensutsatta anbudsförfaranden efterlevs.

d)

Upphandling från flera leverantörer när så är lämpligt för att säkerställa bättre helhetskontroll över Galileo- och Egnosprogrammen, deras kostnader och deras tidsplan.

e)

När så är lämpligt, beaktande av den totala kostnaden under hela livscykeln för den vara, tjänst eller byggentreprenad som upphandlas.

AVSNITT 2

Särskilda bestämmelser om offentlig upphandling i galileoprogrammets installations- och driftsfaser och egnosprogrammets driftsfas

Artikel 20

Sunda konkurrensvillkor

Den upphandlande myndigheten ska vidta lämpliga åtgärder för att upprätta sunda konkurrensvillkor när ett företags tidigare deltagande i verksamhet med anknytning till den verksamhet som upphandlingen avser

a)

kan ge företaget väsentliga fördelar i fråga om privilegierad tillgång till uppgifter och därigenom föranleda oro för likabehandlingsprincipens efterlevnad, eller

b)

påverkar normala konkurrensvillkor eller opartiskheten och objektiviteten vid tilldelningen eller genomförandet av kontrakten.

Dessa åtgärder får inte snedvrida konkurrensen eller äventyra likabehandling eller sekretess för insamlade uppgifter om företag, om deras kommersiella relationer eller om deras kostnadsstruktur. I detta sammanhang ska åtgärderna beakta det planerade kontraktets karaktär och former.

Artikel 21

Informationssäkerhet

Vid kontrakt som involverar, kräver och/eller innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska den upphandlande myndigheten i upphandlingsdokumenten precisera vilka åtgärder och krav som är nödvändiga för att säkerställa säkerheten för denna information på erforderlig nivå.

Artikel 22

Tillförlitlighet hos leveranserna

Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten precisera vilka krav den ställer på tillförlitlighet hos leveranserna och tillhandahållandet av tjänsterna för fullgörande av kontraktet.

Artikel 23

Villkorade flerfaskontrakt

1.   Den upphandlande myndigheten får genomföra upphandling i form av villkorade flerfaskontrakt.

2.   Villkorade flerfaskontrakt ska omfatta en fast fas, som ska åtföljas av ett budgetåtagande som resulterar i ett fast åtagande att tillhandahålla de kontraktsenliga bygg- och anläggningsarbetena, varorna eller tjänsterna för denna fas, samt en eller flera faser där både budgeten och utförandet är villkorade. I upphandlingsdokumenten ska det anges vilka element som ingår i det villkorade flerfaskontraktet. Särskilt ska föremål, pris eller former för fastställande av pris samt former för tillhandahållande av bygg- och anläggningsarbetena, varorna och tjänsterna i varje fas anges.

3.   Prestationerna i den fasta fasen ska utgöra en sammanhängande helhet; samma sak gäller prestationerna i varje villkorad fas, med beaktande av alla föregående faser.

4.   För utförandet av varje villkorad fas ska den upphandlande myndigheten fatta ett beslut som meddelas uppdragstagaren på de villkor som anges i kontraktet. När en villkorad fas bekräftas för sent eller inte bekräftas alls kan uppdragstagaren, om kontraktet medger detta, få ersättning i form av vänteersättning eller avtalsvite på de villkor som anges i kontraktet.

5.   Om den upphandlande myndigheten konstaterar att de bygg- och anläggningsarbeten, leveranser av varor, eller tjänster som överenskommits inom en viss fas inte slutförts får den, om kontraktet medger detta, kräva skadestånd och säga upp kontraktet på de villkor som anges i detta.

Artikel 24

Självkostnadsbaserade kontrakt

1.   Den upphandlande myndigheten kan, på de villkor som anges i punkt 2, välja att upphandla ett kontrakt som helt eller delvis är självkostnadsbaserat inom ramen för ett pristak.

Det pris som ska betalas för sådana kontrakt ska utgöras av ersättning för samtliga direkta utgifter som uppdragstagaren har haft på grund av kontraktets genomförande, såsom personalkostnader, materialkostnader eller kostnader för förbrukningsmateriel och användning av utrustning och infrastruktur som krävs för genomförande av kontraktet. Till dessa utgifter ska läggas antingen ett schablonbelopp som täcker allmänna omkostnader och vinst, eller ett belopp som täcker allmänna omkostnader och en andel som fastställs med ledning av måluppfyllelse och leverans i tid.

2.   Den upphandlande myndigheten får välja helt eller delvis självkostnadsbaserade kontrakt när det är objektivt omöjligt att exakt ange ett fast pris och om det skäligen kan visas att ett sådant fast pris skulle bli orimligt högt på grund av osäkerhetsfaktorer kring genomförandet av kontraktet av något av följande skäl:

a)

Upphandlingen rör mycket komplexa element eller bygger på ny teknik och medför därför betydande teknisk osäkerhet.

b)

Den verksamhet som kontraktet avser måste av operativa skäl inledas utan dröjsmål trots att det ännu inte är möjligt att fastställa ett fast och slutgiltigt totalpris, eftersom det föreligger betydande osäkerhetsfaktorer eller eftersom kontraktets genomförande delvis beror på genomförandet av andra kontrakt.

3.   Pristaket för ett helt eller delvis självkostnadsbaserat kontrakt ska vara det maximala belopp som kan utbetalas. Det får inte överskridas utom i vederbörligen motiverade undantagsfall med den upphandlande myndighetens förhandsmedgivande.

4.   I handlingarna för helt eller delvis självkostnadsbaserade kontrakt ska följande anges:

a)

Kontraktets karaktär, dvs. att det är fråga om ett helt eller delvis självkostnadsbaserat kontrakt med ett pristak.

b)

För delvis självkostnadsbaserade kontrakt: vilka delar av upphandlingen som omfattas av självkostnadspris.

c)

Pristakets belopp.

d)

Tilldelningskriterier, som särskilt ska göra det möjligt att bedöma rimligheten i den preliminära budgeten, de ersättningsgilla kostnaderna, formerna för fastställande av sådana kostnader och sådan vinst som nämns i anbudet.

e)

Den typ av tillägg som enligt punkt 1 ska tillämpas på utgifterna.

f)

Bestämmelser och förfaranden för att fastställa huruvida anbudsgivarens planerade kostnader för kontraktets genomförande är ersättningsgilla, i enlighet med principerna i punkt 5.

g)

Bokföringsregler som anbudsgivarna ska följa.

h)

För delvis självkostnadsbaserade kontrakt som ska omräknas till kontrakt med fasta, slutgiltiga priser: parametrarna för denna omräkning.

5.   De kostnader som uppdragstagaren ådrar sig under genomförandet av ett helt eller delvis självkostnadsbaserat kontrakt ska berättiga till ersättning endast om följande villkor är uppfyllda:

a)

De har verkligen uppstått under kontraktets löptid, med undantag för kostnader för utrustning, infrastruktur och immateriella tillgångar som krävs för genomförandet av kontraktet, vilka får betraktas som ersättningsgilla upp till hela sitt anskaffningsvärde.

b)

De anges i den preliminära budgeten, eventuellt ändrad av tilläggsavtal till det ursprungliga kontraktet.

c)

De är nödvändiga för genomförandet av kontraktet.

d)

De har sitt upphov i genomförandet av kontraktet och kan tillskrivas detta.

e)

De är särskiljbara, verifierbara, registrerade i uppdragstagarens bokföring och fastställda enligt de redovisningsstandarder som anges i kravspecifikationen och kontraktet.

f)

De uppfyller kraven i tillämplig skatte- och sociallagstiftning.

g)

De avviker inte från kontraktsvillkoren.

h)

De är rimliga, motiverade och förenliga med kraven på sund ekonomisk förvaltning, särskilt kraven på sparsamhet och resurseffektivitet.

Uppdragstagaren ska vara ansvarig för registrering av sina kostnader och för att god ordning råder i bokföringen och alla andra handlingar som krävs för att styrka att de kostnader för vilka ersättning begärs verkligen uppstått och överensstämmer med principerna i denna artikel. De kostnader som uppdragstagaren inte kan styrka ska betraktas som ogiltiga och ska inte leda till ersättning.

6.   Den upphandlande myndigheten ska vara ansvarig för följande uppgifter för att säkerställa ett korrekt genomförande av självkostnadsbaserade kontrakt:

a)

Den ska bestämma ett så realistiskt pristak som möjligt och samtidigt lämna tillräckligt med flexibilitet för att tekniska osäkerhetsfaktorer ska kunna beaktas.

b)

Den ska räkna om delvis självkostnadsbaserade kontrakt till kontrakt med fasta, slutgiltiga totalpris, så snart som det under kontraktets genomförande är möjligt att fastställa ett sådant fast, slutgiltigt pris. Därför ska den fastställa parametrarna för omräkning av självkostnadsbaserade kontrakt till kontrakt med fast, slutgiltigt pris.

c)

Den ska vidta uppföljnings- och kontrollåtgärder, som särskilt inbegriper ett system för preliminär uppskattning av kostnaderna.

d)

Den ska fastställa adekvata principer, verktyg och förfaranden för genomförandet av kontraktet, särskilt för att kartlägga kostnader och kontrollera att uppdragstagarens och dennes underentreprenörers kostnader under genomförandet av kontraktet berättigar till ersättning, samt för att foga tilläggsavtal till kontraktet.

e)

Den ska kontrollera att uppdragstagaren och dennes underentreprenörer följer de redovisningsstandarder som anges i kontraktet och följer kravet att tillhandahålla redovisningshandlingar som ger en sann och rättvisande bild av bokföringen.

f)

Den ska under hela kontraktets genomförande löpande säkerställa effektiviteten i de principer, verktyg och förfaranden som avses i led d.

Artikel 25

Tilläggsavtal

Den upphandlande myndigheten och uppdragstagarna får ändra kontraktet genom ett tilläggsavtal, förutsatt att tilläggsavtalet uppfyller alla nedanstående villkor:

a)

Det ändrar inte föremålet för kontraktet.

b)

Det rubbar inte kontraktets ekonomiska jämvikt.

c)

Det innehåller inga nya villkor som, om de hade ingått i de ursprungliga upphandlingsdokumenten, skulle ha gjort det möjligt att godkänna andra anbudsgivare än dem som ursprungligen godkändes eller att välja ett annat anbud än det som ursprungligen valdes.

Artikel 26

Underentreprenad

1.   Den upphandlande myndigheten ska begära av anbudsgivaren att denne genom konkurrensutsatt upphandling på lämpliga nivåer av underentreprenad lägger ut en del av upphandlingen på andra företag än dem som tillhör anbudsgivarens grupp av företag, särskilt på nya aktörer och små och medelstora företag.

2.   Den upphandlande myndigheten ska ange hur stor del av kontraktet som ska läggas ut på underentreprenad i form av ett intervall från minsta möjliga till största möjliga procentandel. Den ska säkerställa att dessa procentandelar är proportionella i förhållande till kontraktets föremål och värde, med beaktande av den berörda verksamhetssektorns art och framför allt den konstaterade konkurrenssituationen och industripotentialen.

3   Om anbudsgivaren i sitt anbud meddelar sin avsikt att inte lägga ut någon del av kontraktet på underentreprenad eller bara lägga ut en del som understiger minsta möjliga procentandel i intervallet enligt punkt 2 ska anbudsgivaren meddela den upphandlande myndigheten skälen till detta. Den upphandlande myndigheten ska vidarebefordra denna information till kommissionen.

4   Den upphandlande myndigheten får avvisa underentreprenörer som valts av kandidaten i samband med tilldelningen av den huvudsakliga upphandlingen eller av den utvalde anbudsgivaren i samband med kontraktets genomförande. Avvisandet ska motiveras skriftligt och får inte grundas på andra kriterier än dem som användes för urval av anbudsgivare vid den huvudsakliga upphandlingen.

KAPITEL VI

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 27

Programplanering

Kommissionen ska anta ett årligt arbetsprogram i form av en plan för genomförande av de åtgärder som krävs för att uppnå Galileoprogrammets särskilda mål enligt artikel 2.4 under de olika faserna enligt artikel 3 samt Egnosprogrammets särskilda mål enligt artikel 2.5. Det årliga arbetsprogrammet ska även ta upp finansieringen av dessa åtgärder.

Dessa genomförandeåtgärder ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 36.3.

Artikel 28

Medlemsstaternas åtgärder

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att Galileo- och Egnosprogrammen fungerar väl, däribland åtgärder som ska säkerställa skyddet av markstationerna på deras territorier och som minst ska motsvara de som krävs för att skydda europeisk kritisk infrastruktur i den mening som avses i rådets direktiv 2008/114/EG (18). Medlemsstaterna ska avhålla sig från alla åtgärder som kan skada ett gott genomförande av programmen eller de tjänster som tillhandahålls via dessa, särskilt när det gäller kontinuiteten i driften av infrastrukturen.

Artikel 29

Internationella avtal

Unionen får ingå avtal med tredjeländer och internationella organisationer i samband med Galileo- och Egnosprogrammen enligt förfarandet i artikel 218 i EUF-fördraget.

Artikel 30

Tekniskt bistånd

För att utföra sådana uppgifter av teknisk karaktär som avses i artikel 12.2 får kommissionen anlita nödvändigt tekniskt bistånd, särskilt kapacitet och expertis från nationella rymdorgan, eller bistånd från oberoende experter samt organ som kan tillhandahålla opartiska analyser och yttranden om framstegen med Galileo- och Egnosprogrammens genomförande.

Även andra enheter än kommissionen som är involverade i den offentliga styrningen av programmen, särskilt Europeiska byrån för GNSS och ESA, får anlita samma tekniska bistånd vid utförandet av de uppgifter som de anförtrotts enligt denna förordning.

Artikel 31

Skydd av personuppgifter och privatliv

1.   Kommissionen ska se till att skyddet av personuppgifter och privatliv säkerställs vid utformningen, installationen och driften av systemen och att lämpliga garantier införs i dem.

2.   Alla personuppgifter som behandlas i samband med sådana arbetsuppgifter och sådan verksamhet som avses i denna förordning ska behandlas i enlighet med tillämplig rätt om skydd av personuppgifter, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/200 (19) och Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (20).

Artikel 32

Skydd av unionens ekonomiska intressen

1.   Kommissionen ska se till att unionens ekonomiska intressen skyddas vid genomförandet av åtgärder som finansieras enligt den här förordningen, genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom effektiva kontroller och, om oegentligheter upptäcks, genom återkrav av felaktigt utbetalda medel samt vid behov genom effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner.

2.   Kommissionen eller dess företrädare och revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision, på grundval av handlingar och kontroller på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underentreprenörer som erhållit unionsfinansiering enligt den här förordningen.

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får, i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (21) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (22), utföra utredningar inklusive kontroller och inspektioner på plats hos ekonomiska aktörer som direkt eller indirekt berörs av sådan finansiering, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med ett bidragsavtal, bidragsbeslut eller kontrakt om unionsfinansiering.

Utan att det påverkar tillämpningen av första och andra styckena ska befogenheten att, i enlighet med deras respektive befogenheter, utföra sådana revisioner och utredningar uttryckligen tillerkännas kommissionen, revisionsrätten och Olaf i bestämmelser i internationella avtal med tredjeländer och med internationella organisationer, bidragsavtal, bidragsbeslut och kontrakt som ingås med tillämpning av den här förordningen.

Artikel 33

Information till Europaparlamentet och rådet

1.   Kommissionen ska ansvara för genomförandet av denna förordning. Kommissionen ska varje år, i samband med presentationen av det preliminära budgetförslaget, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av Galileo- och Egnosprogrammen. Rapporten ska innehålla all information som rör programmen, särskilt när det gäller riskhantering, övergripande kostnader, årliga driftskostnader, inkomster, tidsplan och resultat, enligt artikel 12.2 d och när det gäller tillämpningen av de delegeringsavtal som ingåtts i enlighet med artiklarna 14.2 och 15.1. Rapporten ska innehålla

a)

en överblick över tilldelningen och användningen av de medel som tilldelats programmen enligt artikel 7.4,

b)

information om den kostnadsförvaltningsstrategi som kommissionen följt enligt artikel 9.6,

c)

en bedömning av förvaltningen av immateriella rättigheter,

d)

en överblick över genomförandet av de projektförvaltningssystem och den projektförvaltningsteknik, inklusive riskhanteringssystem och riskhanteringsteknik, som avses i artikel 12.2 d,

e)

en utvärdering av de åtgärder som vidtagits för att maximera programmens samhällsekonomiska nytta.

2.   Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om del- och slutresultaten från utvärderingen av upphandlingsförfarandena och kontrakten med privata enheter, som genomförts av Europeiska byrån för GNSS och av ESA i enlighet med artiklarna 14.7 respektive 15.3.

Den ska även informera Europaparlamentet och rådet om

a)

vilka omfördelningar av medel mellan utgiftskategorier som gjorts i enlighet med artikel 9.3,

b)

vilka konsekvenser tillämpningen av artikel 8.2 fått för Galileo- och Egnosprogrammen.

Artikel 34

Utvärdering av genomförandet av denna förordning

1.   Kommissionen ska senast den 30 juni 2017 till Europaparlamentet och rådet överlämna en utvärderingsrapport om genomförandet av denna förordning som underlag till ett beslut om förlängning, ändring eller upphävande av de åtgärder som vidtagits enligt denna förordning, där följande redovisas:

a)

Uppfyllande av åtgärdernas mål med avseende på både resultat och verkan.

b)

Effektiviteten i resursanvändningen.

c)

Det europeiska mervärdet.

Vid utvärderingen ska man även granska teknisk utveckling med anknytning till systemen, möjligheter till förenkling, intern och extern överensstämmelse med annan verksamhet, målens relevans och åtgärdernas bidrag till unionens prioriteringar i fråga om smart och hållbar tillväxt för alla. Hänsyn ska tas till resultat av utvärderingar av tidigare åtgärders långsiktiga verkan.

2.   Vid utvärderingen ska hänsyn tas till framsteg med avseende på Galileo- och Egnosprogrammens särskilda mål enligt artikel 2.4 respektive 2.5, utgående från exempelvis följande resultatindikatorer:

a)

För Galileo och

i)

installationen av dess infrastruktur:

antalet operativa satelliter och tillgången till dessa, och antalet tillgängliga extrasatelliter på marken jämfört med antalet planerade satelliter enligt delegeringsavtalet,

faktisk tillgång till den markbaserade infrastrukturens beståndsdelar (såsom markstationer och kontrollcentrum) jämfört med den planerade tillgången,

ii)

nivån på dess tjänster:

karta över tjänsternas tillgänglighet per tjänst jämfört med det dokument där tjänsterna definieras,

iii)

dess kostnader:

kostnadsresultatindex per större kostnadspost i programmet på grundval av en kvot som jämför den faktiska kostnaden med den budgeterade,

iv)

dess tidsplan:

resultatindex för tidsplanen per varje större post i programmet på grundval av en jämförelse mellan den budgeterade kostnaden för utfört arbete och den budgeterade kostnaden för planerat arbete,

v)

dess marknadsnivå:

marknadstrend på grundval av Galileo- och Egnosmottagarnas andel av det totala antalet mottagarmodeller som ingår i marknadsrapporten från Europeiska byrån för GNSS enligt artikel 14.1 c.

b)

För Egnos och

i)

utvidgningen av dess täckning:

framstegen med att utvidga täckningen jämfört med den överenskomna planen för utvidgningen av täckningen,

ii)

nivån på dess tjänster:

index för tjänsternas tillgänglighet på grundval av antalet flygplatser med Egnosbaserade inflygningsprocedurer med operativ status jämfört med det totala antalet flygplatser med Egnosbaserade inflygningsprocedurer,

iii)

dess kostnader:

kostnadsresultatindex på grundval av en kvot som jämför den faktiska kostnaden med den budgeterade,

iv)

dess tidsplan:

resultatindex för tidsplanen på grundval av en jämförelse mellan den budgeterade kostnaden för utfört arbete och den budgeterade kostnaden för planerat arbete.

3.   De organ som är involverade i genomförandet av denna förordning ska förse kommissionen med de data och uppgifter som krävs för uppföljning och utvärdering av de berörda åtgärderna.

KAPITEL VII

DELEGERING OCH GENOMFÖRANDEÅTGÄRDER

Artikel 35

Utövande av delegeringen

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 13.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den 1 januari 2014.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 13.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas i enlighet med artikel 13.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 36

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

4.   Företrädare för Europeiska byrån för GNSS och ESA ska delta som observatörer i arbetet i kommittén enligt de villkor som fastställs i dess arbetsordning.

5.   Internationella avtal som ingås av unionen i enlighet med artikel 29 får föreskriva att företrädare för tredjeländer eller internationella organisationer på lämpligt sätt ska delta i arbetet i kommittén enligt de villkor som fastställs i dess arbetsordning.

6.   Kommittén ska sammanträda regelbundet, helst fyra gånger om året, en gång i kvartalet. Kommissionen ska vid varje möte lämna en rapport om framstegen med programmen. Dessa rapporter ska ge en allmän överblick över programmens status och utveckling, särskilt med avseende på riskhantering, kostnader, tidsplan och resultat. Minst en gång om året ska dessa rapporter innehålla sådana resultatindikatorer som avses i artikel 34.2.

KAPITEL VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 37

Upphävande

1.   Förordningarna (EG) nr 876/2002 och (EG) nr 683/2008 ska upphöra att gälla den 1 januari 2014.

2.   Alla åtgärder som antagits på grundval av förordning (EG) nr 876/2002 eller förordning (EG) nr 683/2008 ska fortsätta att gälla.

3.   Hänvisningar till den upphävda förordningen (EG) nr 683/2008 ska tolkas som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 38

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska börja tillämpas den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 11 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande


(1)  EUT C 181, 21.6.2012, s. 179.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020 och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG) (Viz strana 104 v tomto čísle Úředního věstníku).

(3)  Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (Viz strana 884 v tomto čísle Úředního věstníku).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning av den 9 juli 2008 om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo EUT L 196, 24.7.2008, s. 1.

(5)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1104/2011/EU av den 25 oktober 2011 om närmare föreskrifter för tillträde till den offentliga reglerade tjänst som erbjuds via det globala system för satellitnavigering som inrättats genom Galileoprogrammet (EUT L 287, 4.11.2011, s. 1.)

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella bestämmelser för unionens allmänna budget (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(7)  EUT C 420 20.12.2013, s. 1

(8)  EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 84.

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 912/2010 av den 22 september 2010 om inrättande av Europeiska byrån för GNSS och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1321/2004 om inrättandet av strukturer för förvaltningen av de europeiska programmen för satellitbaserad radionavigering och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008 (EUT L 276, 20.10.2010, s. 11).

(10)  Rådets gemensamma åtgärd 2004/552/Gusp av den 12 juli 2004 om de aspekter av driften av det europeiska systemet för satellitbaserad radionavigation som kan påverka säkerheten i Europeiska unionen (EUT L 246, 20.7.2004, s. 30).

(11)  Rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (EUT L 201, 3.8.2010, s. 30).

(12)  2001/844/EG, EKSG, Euratom: Kommissionens beslut av den 29 november 2001 om ändring av de interna stadgarna (EGT L 317, 3.12.2001, s. 1).

(13)  2013/488/EU: Rådets beslut av den 23 september 2013 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 274, 15.10.2013, s. 1).

(14)  EUT C 304, 15.10.2011, s. 7.

(15)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU av den 14 mars 2012 om inrättande av ett flerårigt program för radiospektrumpolitik (EUT L 81, 21.3.2012, s. 7).

(16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(17)  Rådets förordning (EG) nr 876/2002 av den 21 maj 2002 om bildande av det gemensamma företaget Galileo (EGT L 138, 28.5.2002, s. 1).

(18)  Rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna (EUT L 345, 23.12.2008, s. 75).

(19)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(20)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/94/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(21)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(22)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).


BILAGA

JÄMFÖRELSETABELL

Förordning (EG) nr 683/2008

Den här förordningen

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 1

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 8

Artikel 5

Artikel 4

Artikel 6

Artikel 8

Artikel 7

Artikel 5

Artikel 8

Artikel 6

Artikel 9

Artikel 7

Artikel 10

Artikel 9

Artikel 11

Artikel 10

Artikel 12.1

Artikel 11

Artikel 12.2 och 12.3

Artikel 12

Artikel 13.1, 13.2 och 13.3

Artikel 13

Artikel 13.4

Artikel 16

Artikel 14

Artikel 17

Artikel 15

Artikel 27

Artikel 16

Artikel 14

Artikel 17

Artiklarna 18-26

Artikel 18

Artikel 15

Artikel 19.1–19.4

Artikel 36

Artikel 19.5

Artikel 35

Artikel 20

Artikel 31

Artikel 21

Artikel 32

Artikel 22

Artikel 33

Artikel 23

 

Artikel 24

Artikel 38

Bilaga

Artikel 1


Gemensamt uttalande

från Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen om den INTERINSTITUTIONELLA PANELEN FÖR GALILEO (GIP)

1.

Med tanke på att de europeiska GNSS-programmen är betydelsefulla, unika och komplexa, att unionen äger de system som programmen lett fram till och att programmen finansieras fullt ut från unionens budget under perioden 2014–2020, inser Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen att det är nödvändigt med ett nära samarbete mellan de tre institutionerna.

2.

En interinstitutionell panel för Galileo (GIP) kommer att uppfylla målet att underlätta för var och en av institutionerna att utöva sina respektive befogenheter. GIP kommer därför att inrättas för att noggrant följa

a)

hur genomförandet av de europeiska GNSS-programmen fortskrider, särskilt när det gäller genomförandet av upphandling och ingående av kontrakt, i synnerhet med avseende på ESA,

b)

internationella avtal med tredjeländer, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

c)

bearbetandet av marknaderna för satellitnavigering,

d)

styrningsåtgärdernas verkningsfullhet, och

e)

den årliga översynen av arbetsprogrammet.

3.

I enlighet med gällande bestämmelser kommer GIP att respektera behovet av diskretion, särskilt med tanke på att vissa uppgifter är affärshemligheter och av känslig art.

4.

Kommissionen kommer att ta hänsyn till synpunkterna från GIP.

5.

GIP kommer att bestå av sju företrädare, varav

tre från rådet,

tre från Europaparlamentet,

en från kommissionen,

och kommer att ha regelbundna möten (i princip fyra gånger om året).

6.

GIP påverkar inte de fastställda befogenheterna eller de interinstitutionella förbindelserna.


20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/25


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1286/2013

av den 11 december 2013

om ett åtgärdsprogram för att förbättra skattesystemens funktionssätt i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Fiscalis 2020) och om upphävande av beslut nr 1482/2007/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114 och 197,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)

Det fleråriga åtgärdsprogrammet för skattefrågor som gällde före 2014 har bidragit avsevärt till att underlätta och förbättra samarbetet mellan skattemyndigheter inom unionen. Programmets mervärde, inbegripet skyddet för unionens medlemsstaters och skattebetalarnas finansiella intressen, har erkänts av de deltagande ländernas skatteförvaltningar. De problem som identifierats för de kommande årtiondena kan inte lösas om medlemsstaterna inte ser utöver gränserna för sina egna administrativa territorier eller samarbetar intensivt med sina partnerländer. Fiscalisprogrammet, som genomförs av kommissionen i samarbete med deltagande länder, ger medlemsstaterna ett unionsramverk inom vilket ett sådant samarbete kan utvecklas, och vilket är mer kostnadseffektivt än om varje medlemsstat skulle inrätta individuella ramverk för samarbete på bilateral eller multilateral basis. Det programmet bör således fortsätta genom att man inrättar ett nytt program på samma område.

(2)

Programmet som inrättas enligt denna förordning, nedan kallat Fiscalis 2020, och dess framgång är av största betydelse i den nuvarande ekonomiska situationen och bör stödja samarbetet i skattefrågor.

(3)

Verksamheterna enligt Fiscalis 2020, nämligen europeiska informationssystem som de definieras i den här förordningen (europeiska informationssystem), gemensamma åtgärder för skattemyndigheternas tjänstemän och gemensamma utbildningsinitiativ, väntas bidra till att Europa 2020-strategin för en smart och hållbar tillväxt för alla förverkligas genom att stärka den inre marknadens funktion, skapa ett ramverk för att stödja verksamheter som förbättrar skattemyndigheternas administrativa kapacitet och främja teknisk utveckling och innovation. Genom att tillhandahålla en ram för verksamheter som syftar till att effektivisera skattemyndigheternas arbete, stärka företagens konkurrenskraft, främja sysselsättningen och bidra till skyddet av unionens medlemsstaters och skattebetalarnas finansiella och ekonomiska intressen kommer Fiscalis 2020 att på ett aktivt sätt förbättra skattesystemens funktion på den inre marknaden, samtidigt som det bidrar till att befintliga hinder och snedvridningar på den inre marknaden gradvis avskaffas.

(4)

Tillämpningsområdet för Fiscalis 2020 bör anpassas till de nuvarande behoven genom att inriktas på alla typer av skatt som harmoniserats på unionsnivå samt andra skatter i den mån dessa är relevanta för den inre marknaden och för det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna.

(5)

För att stödja tredjeländers anslutning och associering bör Fiscalis 2020 vara öppet för deltagande av anslutande länder och kandidatländer samt potentiella kandidatländer och de partnerländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda och att dessa länders deltagande endast stödjer verksamhet enligt Fiscalis 2020 som syftar till att bekämpa skattebedrägeri och skatteundandragande samt för att komma till rätta med aggressiv skatteplanering. Med tanke på den allt större sammanlänkningen av världsekonomin bör Fiscalis 2020 fortsätta att ge möjlighet att bjuda in externa experter för att bidra till verksamheten enligt Fiscalis 2020. Externa experter, såsom företrädare för statliga myndigheter, ekonomiska aktörer och deras organisationer eller företrädare för internationella organisationer, bör endast bjudas in när deras bidrag bedöms som väsentliga för att uppnå målen för Fiscalis 2020.

(6)

Mål och prioriteringar för Fiscalis 2020 beaktar de problem och utmaningar som konstaterats i beskattningshänseende för det kommande årtiondet. Fiscalis 2020 bör fortsätta att spela en roll inom sådana viktiga områden som enhetligt genomförande av unionsrätten på skatteområdet, säkerställande av informationsutbyte samt stöd till administrativt samarbete och utbyggnad av skattemyndigheternas administrativa kapacitet. Med tanke på de nya utmaningarnas art bör ytterligare vikt läggas på stöd till kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Vikt bör också läggas på att minska skattemyndigheternas administrativa börda samt minska skattebetalarnas fullgörandekostnader och förhindra dubbelbeskattning.

(7)

På operativ nivå bör Fiscalis 2020 genomföra, driva och stödja de europeiska informationssystemen och det administrativa samarbetet, öka skattetjänstemännens färdigheter och kompetens, öka förståelsen för och genomförandet av unionsrätten på beskattningsområdet samt stödja förbättringar av administrativa förfaranden liksom utbyte och spridning av god administrativ praxis. Dessa mål bör genomföras med tonvikt på stöd till kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

(8)

De programverktyg som tillämpades före Fiscalis 2020 bör kompletteras för att på ett adekvat sätt kunna motsvara de utmaningar som skattemyndigheterna står inför under det kommande årtiondet och för att även fortsättningsvis stå i överensstämmelse med unionsrättens utveckling. Fiscalis 2020 bör omfatta bilaterala eller multilaterala kontroller och andra former av administrativt samarbete enligt relevant unionsrätt om administrativt samarbete, expertgrupper, insatser för kapacitetsuppbyggnad inom offentlig förvaltning genom tillhandahållande av specifik och specialiserad coachning på skatteområdet för medlemsstater som står inför särskilda och exceptionella omständigheter som motiverar dylika riktade åtgärder samt i förekommande fall studier och gemensam kommunikationsverksamhet för att stödja genomförandet av unionsrätten på skatteområdet.

(9)

De europeiska informationssystemen har en viktig uppgift när det gäller att åstadkomma förbindelser mellan skattemyndigheterna och på så sätt förstärka unionens skattesystem och bör således även i fortsättningen finansieras och förbättras genom Fiscalis 2020. Dessutom bör det bli möjligt att i Fiscalis 2020 införliva nya skatterelaterade informationssystem som fastställts enligt unionsrätt. De europeiska informationssystemen bör i förekommande fall baseras på gemensamma utvecklingsmodeller och IT-strukturer.

(10)

När det gäller att mer generellt förbättra det administrativa samarbetet och stödja kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering kan det vara fördelaktigt för unionen att ingå avtal med tredjeländer, så att dessa länder kan använda unionskomponenterna i de europeiska informationssystemen till stöd för ett säkert informationsutbyte mellan dem och medlemsstaterna inom ramen för bilaterala skatteavtal.

(11)

Fiscalis 2020 bör även omfatta gemensam utbildningsverksamhet. Fiscalis 2020 bör även i fortsättningen stödja deltagande länder när det gäller att förbättra yrkesmässiga färdigheter och kunskaper i skattefrågor genom utökade och gemensamt framtagna utbildningsaktiviteter som riktar sig till skattetjänstemän och ekonomiska aktörer. Nuvarande tillvägagångssätt för Fiscalis 2020 avseende gemensam utbildning, som främst baserats på utveckling av centralt e-lärande, bör i det syftet utvecklas till ett mångfasetterat program för stöd till fortbildning i unionen.

(12)

Fiscalis 2020 bör täcka en period av sju år, så att dess löptid anpassas till den fleråriga budgetram som har fastställts i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (2).

(13)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela löptiden för Fiscalis 2020, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (3), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(14)

I linje med det åtagande som kommissionen gjorde i sitt meddelande om 2010 års budgetöversyn att förenkla program för EU-finansiering och göra dem mer samstämmiga bör medel delas med andra instrument för EU-finansiering när de planerade verksamheterna enligt Fiscalis 2020 eftersträvar mål som är gemensamma för flera finansieringsinstrument, vilket dock inte får innefatta dubbelfinansiering.

(15)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning i budgethänseende bör antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (4), och med kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (5).

(16)

De deltagande länderna bör bära kostnaden för de nationella delarna i Fiscalis 2020 som bland annat skulle omfatta icke-unionskomponenter i de europeiska informationssystemen och utbildning som inte ingår i de gemensamma utbildningsinitiativen.

(17)

Med tanke på hur viktigt det är att deltagande länder medverkar fullt ut i gemensamma åtgärder är det möjligt att införa en medfinansieringsgrad på 100 % för de bidragsberättigande kostnaderna vad avser kostnader för resor och logi, kostnader i samband med organisation av evenemang samt dagtraktamenten, om detta är nödvändigt för att till fullo uppnå målen för Fiscalis 2020.

(18)

Under hela utgiftscykeln bör Europeiska unionens finansiella intressen skyddas med hjälp av lämpliga åtgärder som gör det möjligt att förebygga, upptäcka och utreda oriktigheter, återkräva sådana medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt, och att vid behov fastställa sanktioner.

(19)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen ges genomförandebefogenheter med avseende på utarbetandet av årliga arbetsprogram. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6).

(20)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att upprätta ett flerårigt program för att förbättra skattesystemen på den inre marknaden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom de inte i tillräcklig utsträckning kan genomföra det samarbete och den samordning som krävs för att uppnå detta mål, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(21)

Vid genomförandet av Fiscalis 2020 bör kommissionen biträdas av Fiscalis 2020-kommittén.

(22)

För att underlätta utvärderingen av Fiscalis 2020 bör en ordentlig ram för övervakning av de resultat Fiscalis 2020 uppnått inrättas från första början. Kommissionen bör, tillsammans med deltagande länder, införa justerbara indikatorer och på förhand fastställda utgångsvärden för övervakning av verksamheternas resultat enligt Fiscalis 2020. En halvtidsutvärdering där man behandlar uppnåendet av målen för Fiscalis 2020, dess effektivitet och mervärde på den europeiska nivån bör genomföras. I en slutlig utvärdering bör dessutom långsiktiga effekter och hållbarhetseffekter av Fiscalis 2020 tas upp. Fullständig öppenhet genom regelbunden rapportering om övervakningen och genom överlämnande av utvärderingsrapporter till Europaparlamentet och till rådet bör säkerställas.

(23)

När det gäller denna förordning regleras medlemsstaternas behandling av personuppgifter i medlemsstaterna av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (7); detta är föremål för tillsyn av medlemsstaternas behöriga myndigheter, särskilt de offentliga oberoende myndigheter som medlemsstaterna utsett. Kommissionens behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning och under överinseende av den europeiska datatillsynsmannen regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (8) och om den fria rörligheten för sådana uppgifter. Utbyte eller överföring av uppgifter mellan de behöriga myndigheterna bör ske i enlighet med reglerna om överföring av personuppgifter i direktiv 95/46/EG, och kommissionens utbyte och överföring av personuppgifter bör ske i enlighet med reglerna om överföring av personuppgifter i förordning (EG) nr 45/2001.

(24)

Denna förordning ersätter Europaparlamentets och rådets beslut nr 1482/2007/EG (9). Det beslutet bör därför upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

1.   Härmed inrättas ett flerårigt åtgärdsprogram, "Fiscalis 2020" (nedan kallat programmet), för att förbättra skattesystemens funktion på den inre marknaden och för att stödja det därmed sammanhängande samarbetet.

2.   Programmet ska omfatta perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.   skattemyndigheter: de offentliga myndigheter och andra organ i de deltagande länderna som ansvarar för skatteförvaltning eller skatterelaterad verksamhet,

2.   externa experter:

a)

företrädare för statliga myndigheter, även från länder som inte deltar i programmet enligt artikel 3.2,

b)

ekonomiska aktörer och organisationer som representerar ekonomiska aktörer,

c)

företrädare för internationella organisationer och andra relevanta organisationer,

3.   skatter:

a)

mervärdesskatt enligt rådets direktiv 2006/112/EG (10),

b)

punktskatter på alkohol enligt rådets direktiv 92/83/EEG (11),

c)

punktskatter på tobaksvaror enligt rådets direktiv 2011/64/EU (12),

d)

skatter på energiprodukter och elektricitet enligt rådets direktiv 2003/96/EG (13),

e)

andra skatter som omfattas av artikel 2.1 a i rådets direktiv 2010/24/EU (14) i den mån de är relevanta för den inre marknaden och för det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna,

4.   bilaterala eller multilaterala kontroller: samordnad kontroll av skyldigheten att betala skatt för en eller flera skattskyldiga personer som har förbindelser med varandra, vilka organiseras av två eller fler deltagande länder som har gemensamma eller kompletterande intressen, varav åtminstone två medlemsstater.

Artikel 3

Deltagande i programmet

1.   De deltagande länderna ska utgöras av medlemsstaterna och de länder som avses i punkt 2, förutsatt att villkoren i den punkten är uppfyllda.

2.   Programmet ska vara öppet för följande länders deltagande:

a)

Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi, i enlighet med de allmänna principer och villkor för dessa länders deltagande i unionens program som fastställs i respektive ramavtal, beslut av associeringsrådet eller liknande avtal.

b)

De partnerländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, förutsatt att dessa partnerländer i tillräcklig grad har tillnärmat sin relevanta lagstiftning och sina administrativa metoder till unionens lagstiftning och metoder.

De berörda partnerländerna som avses i första stycket b ska delta i programmet i enlighet med bestämmelser som ska fastställas tillsammans med dessa länder efter det att ramavtal om deras deltagande i unionens program har ingåtts. Deras deltagande ska stödja endast programverksamhet som syftar till att bekämpa skattebedrägeri och skatteundandragande samt för att komma till rätta med aggressiv skatteplanering.

Artikel 4

Deltagande i programverksamheten

Externa experter kan inbjudas att bidra till utvalda verksamheter som organiseras inom ramen för programmet närhelst detta är avgörande för att man ska kunna uppnå de mål som avses i artiklarna 5 och 6. De externa experterna ska väljas ut av kommissionen tillsammans med de deltagande länderna på grundval av sina färdigheter, sin erfarenhet och sina kunskaper som är av relevans för de berörda åtgärderna, varvid hänsyn ska tas till potentiella intressekonflikter och en balans ska eftersträvas mellan företrädare för näringslivet och andra experter från det civila samhället. En förteckning över utvalda externa experter ska offentliggöras och ska regelbundet uppdateras.

Artikel 5

Övergripande mål och särskilt mål

1.   Programmets övergripande mål ska vara att förbättra skattesystemens funktion på den inre marknaden genom ett ökat samarbete mellan de deltagande länderna, deras skattemyndigheter och tjänstemän.

2.   Programmets särskilda mål ska vara att stödja kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, stödja genomförandet av unionsrätten på skatteområdet genom att säkerställa utbyte av information, stödja det administrativa samarbetet samt, när så krävs och är lämpligt, öka de deltagande ländernas administrativa kapacitet, i syfte att bidra till att minska skattemyndigheternas administrativa börda och skattebetalarnas fullgörandekostnader.

3.   Hur väl de mål som avses i denna artikel uppfylls ska mätas särskilt utifrån följande:

a)

Tillgång och fullständigt tillträde till Gemensamma kommunikationsnätet för de europeiska informationssystemen.

b)

Återkopplingen från deltagande länder vad avser programåtgärdernas resultat.

Artikel 6

Programmets operativa mål och prioriteringar

1.   Programmet ska ha följande operativa mål och prioriteringar:

a)

Att genomföra, förbättra, driva och stödja de europeiska informationssystemen på skatteområdet.

b)

Att stödja administrativt samarbete.

c)

Att öka skattetjänstemäns färdigheter och kompetens.

d)

Att öka förståelsen för och genomförandet av unionsrätten på beskattningsområdet.

e)

Att stödja förbättringen av administrativa förfaranden och utbyte av god administrativ praxis.

2.   De mål och prioriteringar som avses i punkt 1 ska genomföras med särskild tonvikt på stöd till kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

KAPITEL II

Stödberättigande åtgärder

Artikel 7

Stödberättigande åtgärder

1.   På de villkor som anges i det årliga arbetsprogrammet enligt artikel 14 ska ekonomiskt stöd genom programmet ges till följande:

a)

Gemensamma åtgärder:

i)

Seminarier och workshoppar.

ii)

Projektgrupper, som i allmänhet består av företrädare från ett begränsat antal länder och verkar under en begränsad tid för att uppnå ett i förväg fastställt mål med ett exakt angivet resultat.

iii)

Bilaterala eller multilaterala kontroller och annan verksamhet som föreskrivs i unionsrätt om administrativt samarbete som organiseras av två eller fler deltagande länder, däribland minst två medlemsstater.

iv)

Arbetsbesök, som organiseras av deltagande länder eller ett annat land för att tjänstemän ska kunna förvärva eller utöka expertis eller kunskaper på skatteområdet.

v)

Expertgrupper, som utgör strukturerade samarbetsformer av tillfällig natur och som sammanför expertis för att utföra uppdrag på vissa områden, särskilt i europeiska informationssystem, eventuellt med stöd i form av samarbetstjänster online, administrativt stöd samt infrastruktur och utrustning.

vi)

Kapacitetsuppbyggnad inom offentlig förvaltning och därmed stödjande åtgärder.

vii)

Studier.

viii)

Kommunikationsprojekt.

ix)

Alla andra verksamheter som bidrar till att de övergripande, särskilda och operativa mål och prioriteringar som anges i artiklarna 5 och 6 uppnås, förutsatt att det vederbörligen motiveras att sådana andra verksamheter är nödvändiga.

b)

Uppbyggnad av europeiska informationssystem: Utveckling, underhåll, drift och kvalitetskontroll av unionskomponenter i europeiska informationssystem som anges i punkt A i bilagan, och nya europeiska informationssystem som inrättas enligt unionsrätten, i syfte att åstadkomma effektiva förbindelser mellan skattemyndigheter.

c)

Gemensam utbildningsverksamhet: Gemensamt framtagna utbildningsåtgärder för att främja de yrkesmässiga färdigheter och kunskaper som krävs på skatteområdet.

Arbetsbesök som avses i första stycket a iv ska inte vara längre än en månad. För arbetsbesök som organiseras i tredjeländer ska endast kostnader för resor och uppehälle (logi och dagtraktamenten) vara stödberättigande inom programmet.

Expertgrupper som avses i första stycket a v ska organiseras av kommissionen i samarbete med deltagande länder och ska inte ha längre varaktighet än ett år, om inte detta kan vederbörligen motiveras.

2.   Medel till stödberättigande åtgärder som avses i denna artikel ska fördelas på ett väl avvägt sätt och i proportion till de verkliga behoven av dessa åtgärder.

3.   Vid utvärderingen av programmet ska kommissionen bedöma behovet av att införa budgettak för de olika stödberättigande åtgärderna.

Artikel 8

Särskilda genomförandebestämmelser för gemensamma åtgärder

1.   Deltagande i de gemensamma åtgärder som avses i artikel 7.1 första stycket a ska ske på frivillig basis.

2.   De deltagande länderna ska se till att tjänstemän med lämplig profil och kvalifikationer, inbegripet språkkunskaper, utses till att delta i gemensamma åtgärder.

3.   De deltagande länderna ska vid behov vidta nödvändiga åtgärder för att öka medvetenheten om de gemensamma åtgärderna och se till att resultaten kommer till användning.

Artikel 9

Särskilda genomförandebestämmelser för de europeiska informationssystemen

1.   Kommissionen och de deltagande länderna ska se till att de europeiska informationssystem som avses i punkt A i bilagan utvecklas, drivs och underhålls på lämpligt sätt.

2.   Kommissionen ska i samarbete med de deltagande länderna samordna de aspekter av införandet av och funktionssättet hos de europeiska informationssystemens unionskomponenter och icke-unionskomponenter enligt punkt A i bilagan som krävs för att se till att dessa system är funktionsdugliga och sammanlänkade samt kontinuerligt förbättras.

3.   Icke-deltagande länders användning av unionskomponenterna i de europeiska informationssystem som avses i punkt A i bilagan ska omfattas av avtal med dessa länder, som ska ingås i enlighet med artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Artikel 10

Särskilda genomförandebestämmelser för gemensam utbildningsverksamhet

1.   Deltagande i sådan gemensam utbildningsverksamhet som avses i artikel 7.1 första stycket c ska ske på frivillig basis.

2.   De deltagande länderna ska se till att tjänstemän med lämplig profil och kvalifikationer, inbegripet språkkunskaper, utses till att delta i gemensam utbildningsverksamhet.

3.   De deltagande länderna ska i sina nationella utbildningsprogram där så är lämpligt införliva gemensamt utvecklat utbildningsinnehåll, inbegripet e-lärandemoduler, gemensamt utvecklade utbildningsprogram och gemensamt överenskomna utbildningsstandarder.

KAPITEL III

Budgetram

Artikel 11

Budgetram

1.   Finansieringsramen för genomförande av programmet fastställs till 223 366 000 EUR i löpande priser.

2.   Anslagen till programmet ska även täcka utgifter för de förberedelser samt den övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs regelbundet för att förvalta programmet och förverkliga programmålen, i synnerhet studier, expertmöten, informations- och kommunikationsverksamhet som har samband med de mål som fastställs i denna förordning, utgifter kopplade till IT-nätverk som fokuserar på databehandling och -utbyte, tillsammans med alla övriga utgifter för tekniskt och administrativt stöd som kommissionen ådragit sig för förvaltningen av programmet.

Andelen administrativa utgifter ska generellt inte överstiga 5 % av programmets totala kostnader.

Artikel 12

Finansieringsform

1.   Kommissionen ska genomföra programmet i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

2.   Unionens ekonomiska stöd till de verksamheter som avses i artikel 7 ska ha följande former:

a)

Bidrag.

b)

Offentliga kontrakt.

c)

Återbetalning av kostnader som externa experter som avses i artikel 4 ådrar sig.

3.   Medfinansieringsgraden för bidrag ska vara upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna när det gäller kostnader för resor och logi, kostnader knutna till organisering av evenemang och dagtraktamenten.

Denna finansieringsgrad ska gälla för alla stödberättigande åtgärder, med undantag av de expertgrupper som avses i artikel 7.1 första stycket a v. Den medfinansieringsgrad som ska tillämpas för expertgrupper när dessa åtgärder behöver bidrag ska anges i de årliga arbetsprogrammen.

4.   Unionskomponenterna i de europeiska informationssystemen ska finansieras av programmet. De deltagande länderna ska särskilt bära kostnaderna för förvärv, utveckling, installation, underhåll och daglig drift av icke-unionskomponenter i de europeiska informationssystemen.

Artikel 13

Skydd av unionens finansiella intressen

1.   Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att unionens finansiella intressen skyddas vid genomförandet av åtgärder som finansieras enligt den här förordningen, genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom återkrav av felaktigt utbetalda medel samt vid behov genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

2.   Kommissionen eller dess företrädare och revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision, på grundval av handlingar och kontroller på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering inom ramen för denna förordning.

3.   Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får utföra utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 (15) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (16), i syfte att fastställa om det i samband med ett avtal eller beslut om bidrag eller avtal som finansieras enligt den här förordningen, har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens finansiella intressen.

KAPITEL IV

Genomförandebefogenheter

Artikel 14

Arbetsprogram

För att genomföra programmet ska kommissionen, med hjälp av genomförandeakter, anta årliga arbetsprogram, som ska innehålla en redogörelse för de eftersträvade målen, de förväntade resultaten, genomförandemetoderna och det sammanlagda beloppet för detta. De ska också innehålla en kortfattad beskrivning av de insatser som ska finansieras, uppgifter om finansieringsbelopp för varje åtgärdstyp och en vägledande tidsplan för deras genomförande. För bidrag ska även prioriteringarna, de viktigaste utvärderingskriterierna och den högsta medfinansieringsgraden anges i de årliga arbetsprogrammen. Dessa genomförandeakter ska grundas på resultaten från de föregående åren och ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.2.

Artikel 15

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

KAPITEL V

Övervakning och utvärdering

Artikel 16

Övervakning av programåtgärder

1.   Kommissionen ska i samarbete med de deltagande länderna övervaka programmet och dess åtgärder.

2.   Kommissionen och de deltagande länderna ska fastställa kvalitets- och kvantitetsindikatorer och, när så behövs, lägga till nya indikatorer under programmets gång. Indikatorerna ska användas för att mäta programmets effekter i förhållande till i förväg fastställda utgångsvärden.

3.   Kommissionen ska göra resultatet av övervakningen som avses i punkt 1 och indikatorerna som avses i punkt 2 allmänt tillgängliga.

4.   Resultaten av övervakningen ska användas för utvärderingen av programmet i enlighet med artikel 17.

Artikel 17

Utvärdering och översyn

1.   Kommissionen ska till Europaparlamentet och rådet överlämna utvärderingsrapporter efter halva tiden och slutliga utvärderingsrapporter, som ska beakta de frågor som avses i punkterna 2 och 3. Resultaten av dessa utvärderingar ska införlivas i beslut om eventuell förlängning eller ändring eller ett eventuellt avbrytande av detta program under efterföljande perioder. Dessa utvärderingar ska utföras av en oberoende extern utvärderare.

2.   Kommissionen ska senast den 30 juni 2018 upprätta en utvärderingsrapport efter halva tiden om uppnåendet av programåtgärdernas mål, resursanvändningens effektivitet och programmets mervärde på den europeiska nivån. Denna rapport ska också ta upp förenklingar och målens fortsatta relevans samt programmets bidrag till unionens prioriteringar avseende en smart och hållbar tillväxt för alla.

3.   Senast den 31 december 2021 ska kommissionen upprätta en slutlig utvärderingsrapport om de frågor som avses i punkt 2 samt om programmets långsiktiga effekter och deras hållbarhet.

4.   På begäran av kommissionen ska de deltagande länderna tillhandahålla alla tillgängliga data och upplysningar som är relevanta för kommissionens utvärderingsrapporter efter halva tiden och slutliga utvärderingsrapporter.

KAPITEL VI

Slutbestämmelser

Artikel 18

Upphävande

Beslut nr 1482/2007/EG ska upphöra att gälla den 1 januari 2014.

Finansiella åtaganden som berör verksamhet inom ramen för det beslutet ska emellertid även fortsättningsvis omfattas av beslutet, fram till dess att verksamheten avslutats.

Artikel 19

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 11 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande


(1)  EUT C 143, 22.5.2012, s. 48 och EUT C 11, 15.1.2013, s. 84.

(2)  Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 (Se sidan 884 i detta nummer av EUT).

(3)  EUT C 37, 20.12.2013, s. 1.

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(5)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(9)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1482/2007/EG av den 11 december 2007 om ett gemenskapsprogram för att förbättra skattesystemens funktionssätt på den inre marknaden (Fiscalis 2013) och upphävande av beslut nr 2235/2002/EG (EUT L 330, 15.12.2007, s. 1).

(10)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).

(11)  Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, 31.10.1992, s. 21).

(12)  Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror (EUT L 176, 5.7.2011, s. 24).

(13)  Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).

(14)  Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, 31.3.2010, s. 1).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 1).

(16)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter ((EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).


BILAGA

EUROPEISKA INFORMATIONSSYSTEM OCH DERAS UNIONSKOMPONENTER

A.

Följande utgör europeiska informationssystem:

1.

Det gemensamma kommunikationsnätet och gemensamma systemgränssnittet (CCN/CSI–CCN2), CCN mail3, CSI bridge, http bridge, CCN LDAP och relaterade verktyg, CCN web portal och CCN monitoring.

2.

Stödsystem, särskilt applikationskonfigurationsverktyget för CCN, verktyget för verksamhetsrapportering (ART2), Taxuds elektroniska projektförvaltning online (Taxud electronic management of project online – TEMPO), service management tool (SMT), user management system (UM), BPM-systemet, instrumentpanelen för tillgänglighet (the availability dashboard) och AvDB, IT service management portal och katalogförvaltning och förvaltning av användartillträde (directory and user access management).

3.

Programmes information and communication space (PICS).

4.

Mervärdesskatterelaterade system, särskilt systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES) och VAT refund, inklusive VIES initial application, verktyget för övervakning av VIES, Taxation statistical system, VIES-on-the-web, konfigurationsverktyget för VIES-on-the-web, testverktygen för VIES och VAT refund, algoritmer för beräkning av mervärdesskattenummer, utbyte av e-formulär i fråga om mervärdesskatt, mervärdesskatt på elektroniska tjänster (VoeS) och testverktyget för VoeS och testverktyget för e-formulär för mervärdesskatt, mini one stop shop (MoSS).

5.

System för indrivning, i synnerhet e-formulär för indrivning av fordringar, e-formulär för enhetliga instrument som medger verkställighet (UIPE) och för enhetliga delgivningsformulär (UNF).

6.

System för direkt beskattning, särskilt systemet för skatter på sparande, testverktyget för det systemet, e-formulär för direkt beskattning, systemet för skatteregistreringsnummer TIN-on-the-web, utbyten relaterade till artikel 8 i rådets direktiv 2011/16/EU (1) och därtill knutna testverktyg.

7.

Andra skatterelaterade system, särskilt databasen över skatter i Europa (TEDB).

8.

System för punktskatter, i synnerhet systemet för utbyte av uppgifter om punktskatter (SEED), systemet för förflyttning och kontroll av punktskattepliktiga varor (EMCS), e-formulär för systemet för kontroll av befordran (MVS) och Test application (TA).

9.

Andra centrala system, särskilt medlemsstaternas informations- och kommunikationssystem för beskattningsfrågor (TIC), testsystemet med självbetjäning (self-service testing system – SSTS), skatterelaterade statistiksystem, den centrala applikationen för webbformulär och centrala tjänster/informationssystem för punktskatter (CS/MISE).

B.

Följande utgör de europeiska informationssystemens unionskomponenter:

1.

It-tillgångar som hårdvara, programvara och systemens nätverksanslutningar, inbegripet därtill knuten datainfrastruktur.

2.

It-tjänster som krävs för att stödja utveckling, underhåll, förbättring och drift av systemen.

3.

Andra delar som av skäl som har att göra med effektivitet, säkerhet och rationell resursanvändning identifieras av kommissionen som gemensamma för de deltagande länderna.


(1)  Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).


20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/33


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1287/2013

av den 11 december 2013

om inrättande av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1639/2006/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 173 och 195,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionen antog i mars 2010 ett meddelande med titeln Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (nedan kallad Europa 2020-strategin). Meddelandet godkändes av Europeiska rådet i juni 2010. Europa 2020-strategin är en reaktion på den ekonomiska krisen och syftar till att förbereda unionen inför nästa årtionde. I den fastställs fem ambitiösa mål för klimat och energi, sysselsättning, innovation, utbildning och social delaktighet som ska uppnås till år 2020, och där anges också viktiga drivkrafter för tillväxt som syftar till att göra unionen mer dynamisk och konkurrenskraftig. I strategin understryks också vikten av att öka tillväxten i den europeiska ekonomin och samtidigt uppnå hög sysselsättning, koldioxidsnål, resurssnål och energieffektiv ekonomi samt social sammanhållning. Små och medelstora företag bör spela en avgörande roll för att uppnå Europa 2020-strategins mål. Deras roll återspeglas genom att små och medelstora företag nämns i sex av Europa 2020-strategins sju flaggskeppsinitiativ.

(2)

För att säkerställa att företagen, särskilt små och medelstora företag, i hög grad ska kunna bidra till unionens ekonomiska tillväxt, vilket är högsta prioritet, antog kommissionen i oktober 2010 ett meddelande med titeln En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum, vilket godkändes av rådet i december 2010. Detta är ett flaggskeppsinitiativ inom Europa 2020-strategin. I meddelandet anges en strategi som syftar till att främja tillväxt och sysselsättning genom att upprätthålla och stödja en stark, diversifierad och konkurrenskraftig industribas i Europa, särskilt genom bättre grundförutsättningar för företagen, och genom att flera aspekter av den inre marknaden, bl.a. de företagsrelaterade tjänsterna, förstärks.

(3)

I juni 2008 antog kommissionen ett meddelande med titeln Tänk småskaligt först – En "Small Business Act" för Europa (nedan kallad småföretagsakten), som välkomnades av rådet i december 2008. Denna småföretagsakt ger en övergripande politisk ram för små och medelstora företag, främjar entreprenörskap och förankrar principen om att tänka småskaligt först i lagar och politiska strategier, i syfte att stärka de små och medelstora företagens konkurrenskraft. Småföretagsakten innehåller tio principer och beskriver politiska åtgärder och lagstiftningsåtgärder som ska främja de små och medelstora företagens möjligheter att växa och skapa arbetstillfällen. Genomförandet av småföretagsakten bidrar till att målen i Europa 2020-strategin uppnås. Flera åtgärder för små och medelstora företag har redan fastställts i flaggskeppsinitiativen.

(4)

Småföretagsakten har därefter varit föremål för en översyn som lades fram i februari 2011, vilken utgjorde underlag för rådets slutsatser av den 30 och 31 maj 2011. I denna översyn lämnas en redogörelse av genomförandet av småföretagsakten och en bedömning görs av företagens behov där de, under rådande ekonomiska omständigheter, finner det allt svårare att få tillgång till finansiering och till marknader. I denna ingår en sammanfattning av framstegen under de första två årens genomförande av småföretagsakten, förslag till nya åtgärder för att hantera de utmaningar som uppstått till följd av den ekonomiska krisen och som påtalats av berörda parter samt förslag till olika sätt att förbättra spridningen och genomförandet av småföretagsakten, med berörda parter och näringslivsorganisationer i främsta ledet. De särskilda målen i ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag bör återspegla prioriteringarna i översynen. Det är viktigt att se till att genomförandet av ett sådant program samordnas med genomförandet av småföretagsakten.

Åtgärderna enligt de särskilda målen bör särskilt bidra till att iaktta de ovan nämnda tio principerna och fullborda de nya åtgärder som fastställts under översynsprocessen av småföretagsakten.

(5)

I rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (3), fastställs den fleråriga budgetramen för åren 2014-2020. I den fleråriga budgetramen beskrivs hur de politiska målen för ökad tillväxt och sysselsättning i Europa, koldioxidsnål och mer miljömedveten ekonomi och en framträdande roll för unionen på den internationella arenan ska uppnås.

(6)

Ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (nedan kallat Cosmeprogrammet) bör inrättas, vars syfte ska vara att bidra till ökad konkurrenskraft och hållbarhet för företagen i unionen, särskilt de små och medelstora företagen, att stödja befintliga små och medelstora företag, att främja en företagarkultur och små och medelstora företags tillväxt, samt att bidra till främjandet av kunskapssamhället och till en utveckling som baseras på balanserad ekonomisk tillväxt.

(7)

I Cosmeprogrammet bör förenklingsplanen prioriteras högt, i enlighet med kommissionens meddelande av den 8 februari 2012 med titeln Förenklingsplan för den fleråriga budgetramen 2014–2020.Unionens och medlemsstaternas utgifter när det gäller företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag bör samordnas bättre för att säkra komplementaritet, bättre effektivitet och synlighet samt för att förbättra budgetsynergieffekterna.

(8)

Kommissionen har förbundit sig att integrera klimatåtgärder i unionens utgiftsprogram och att avsätta minst 20 % av unionens budget till klimatrelaterade mål. Det är viktigt att se till att såväl anpassning till klimatförändringar och åtgärder för att mildra effekterna av dessa förändringar, som riskförebyggande arbete främjas när Cosmeprogrammet förbereds, utformas och genomförs. Åtgärder som omfattas av denna förordning bör bidra till att främja övergången till en ekonomi och ett samhälle som präglas av koldioxidsnål förbrukning och klimattålighet.

(9)

Det framgår av rådets beslut 2001/822/EG (4) att enheter och organ i de utomeuropeiska länderna och territorierna kan delta i Cosmeprogrammet.

(10)

Syftet med unionens konkurrenskraftspolitik är att skapa institutionella och politiska förutsättningar för att företagen, särskilt små och medelstora företag, ska kunna växa på ett hållbart sätt. Att skapa konkurrenskraft och hållbarhet inbegriper en förmåga att uppnå och behålla företagens ekonomiska konkurrenskraft och tillväxt i enlighet med mål för hållbar utveckling. Ökad produktivitet, inbegripet resurs- och energiproduktivitet, är den viktigaste källan till en långsiktig ökning av inkomsterna. Konkurrenskraften är beroende av företagens förmåga att fullt ut utnyttja de möjligheter som exempelvis den inre marknaden erbjuder. Detta är särskilt viktigt för små och medelstora företag, som utgör 99 % av företagen i unionen, står för två av tre befintliga arbetstillfällen i den privata sektorn, skapar 80 % av de nya arbetstillfällena och bidrar med mer än hälften av det samlade mervärde som företagen i unionen skapar. De små och medelstora företagen är en viktig drivkraft för ekonomisk tillväxt, sysselsättning och social integration.

(11)

I kommissionens meddelande av den 18 april 2012 med titeln Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning beräknas att politik som främjar en övergång till en grön ekonomi, t.ex. åtgärder för resurseffektivitet och energieffektivitet och klimatförändringsåtgärder skulle kunna skapa mer än fem miljoner arbetstillfällen fram till 2020, särskilt inom sektorn för små och medelstora företag. Mot bakgrund av detta kan de särskilda åtgärderna inom Cosmeprogrammet omfatta främjande av utveckling av hållbara produkter, tjänster, tekniker och processer, samt resurs- och energieffektivitet och företagens sociala ansvar.

(12)

Konkurrenskraften har på grund av marknadsrelaterade, politiska och institutionella brister som undergräver konkurrenskraften hos företagen i unionen, särskilt de små och medelstora företagen, under de senaste åren stått i fokus för unionens arbete med att utforma nya politiska strategier.

(13)

Cosmeprogrammet bör därför åtgärda brister på marknaden som påverkar unionsekonomins konkurrenskraft på global nivå och som undergräver företagens, särskilt de små och medelstora företagens, möjligheter att konkurrera med sina motparter i andra delar av världen.

(14)

Cosmeprogrammet bör särskilt rikta sig till små och medelstora företag, enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (5). Kommissionen bör samråda med alla berörda parter, bland annat med organisationer som företräder små och medelstora företag, vid tillämpningen av denna förordning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas mikroföretag, hantverksföretag, egenföretagare, fria yrkesutövare och sociala företag. Uppmärksamhet bör också ägnas potentiella, nya, unga och kvinnliga företagare samt andra särskilda målgrupper som äldre företagare, invandrare och företagare som tillhör socialt mindre gynnade eller utsatta grupper, t.ex. personer med funktionsnedsättning och åt främjandet av företagsöverlåtelse, spin-off- och spin-out-företag och en andra chans för företagare.

(15)

Många av unionens konkurrenskraftsproblem gäller de små och medelstora företagens problem med att få tillgång till finansiering, eftersom de har svårigheter att styrka sin kreditvärdighet och har svårt att få tillgång till riskkapital. Dessa svårigheter har en negativ effekt dels på antalet nya företag, dels på företagens kvalitet, tillväxt och överlevnadsandel samt på nya företagares vilja att ta över livskraftiga företag i samband med ägarbyten och generationsväxlingar. Unionens finansieringsinstrument som inrättades enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1639/2006/EG (6) har tillfört ett mervärde och bidragit positivt till minst 220 000 små och medelstora företag. Det ökade mervärdet för unionen av de föreslagna finansieringsinstrumenten är bl.a. att de stärker den inre marknaden för riskkapital, bidrar till utvecklingen av en gemensam europeisk finansieringsmarknad för små och medelstora företag och hanterar marknadsbrister som inte kan hanteras av medlemsstaterna. Unionens åtgärder bör vara samstämmiga och enhetliga samt komplettera medlemsstaternas finansieringsinstrument för små och medelstora företag, ge en hävstångseffekt och inte skapa störningar på marknaden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (7). De enheter som har ansvar för att genomföra åtgärderna bör se till att stödet innebär ett tillskott och undvika dubbelfinansiering genom unionsmedel.

(16)

Kommissionen bör synliggöra finansiering genom finansieringsinstrumenten i denna förordning i syfte att skapa kännedom om möjligheten att få unionsstöd och att se till att det stöd som tillhandahålls är erkänt på marknaden. Därför bör finansiella intermediärer också vara skyldiga att uttryckligen framhålla för slutmottagarna att finansieringen möjliggjordes genom stöd från finansieringsinstrumenten i denna förordning. Kommissionen och medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder, bland annat användarvänliga onlinesystem, för att sprida information om de tillgängliga finansieringsinstrumenten bland små och medelstora företag och intermediärer. Dessa system, som eventuellt kan inbegripa en enda portal, bör inte överlappa befintliga system.

(17)

Enterprise Europe Network (nedan kallat nätverket) har visat att det ger de små och medelstora företagen i Europa ett mervärde som en central kontaktpunkt, där företagen får hjälp att förbättra sin konkurrenskraft och utforska affärsmöjligheterna på och utanför den inre marknaden. En rationalisering av förfaranden och metoder och tillhandahållande av en europeisk dimension i företagstjänsterna kan endast åstadkommas på unionsnivå. Nätverket har särskilt hjälpt små och medelstora företag att finna partner för samarbete och tekniköverföring på den inre marknaden och i tredjeländer, samt stått till tjänst med råd om unionens finansieringskällor, unionsrätten, immateriella rättigheter och om unionens program för att främja miljöinnovation och hållbar produktion. Det har också fått återkoppling om unionsrätt och standarder. Dess unika erfarenhet är särskilt viktig för att undanröja diskrepanser i fråga om information och för att minska kostnaderna för internationella transaktioner.

(18)

Fortsatta ansträngningar krävs för att ytterligare optimera tjänsternas kvalitet och nätverkets prestation, särskilt vad gäller små och medelstora företags medvetenhet om och senare utnyttjande av de tjänster som erbjuds genom att ytterligare integrera internationaliserings- och innovationstjänster, förbättra nätverkets samarbete med regionala och lokala berörda parter inom de små och medelstora företagens organisationer, öka samrådet med och i högre grad involvera värdorganisationer, minska byråkratin, förbättra it-stödet, förbättra nätverkets synlighet och tjänster inom de täckta geografiska områdena.

(19)

Det begränsade antalet små och medelstora företag som etablerar sig internationellt i och utanför Europa påverkar konkurrenskraften. Enligt vissa uppskattningar har 25 % av unionens små och medelstora företag exporterat till andra länder under de senaste tre åren, medan endast 13 % av unionens små och medelstora företag exporterade regelbundet till länder utanför unionen och bara 2 % har investerat utanför det egna landet. En Eurobarometerundersökning från 2012 visar dessutom att det finns en outnyttjad potential för tillväxt i små och medelstora företag på gröna marknader, inom och utanför unionen, med avseende på internationalisering och tillgång till offentlig upphandling. I linje med småföretagsakten, där unionen och medlemsstaterna uppmanades att stödja och uppmuntra små och medelstora företag att dra nytta av tillväxten på marknaderna utanför unionen, ger unionen ekonomiskt stöd till ett flertal initiativ som Centrum för industriellt samarbete mellan EU och Japan och hjälpcentralen som ger små och medelstora företag råd om immateriella rättigheter i Kina. Mervärde för unionen skapas genom främjande av samarbete och genom tillhandahållande av tjänster på europeisk nivå som kompletterar men inte överlappar medlemsstaternas centrala handelsfrämjande tjänster och som stärker de samlade insatserna från offentliga och privata tjänsteleverantörer på området. Dessa tjänster bör omfatta information om immateriella rättigheter, normer och offentlig upphandling och möjligheter. Del II av rådets slutsatser av den 6 december 2011 med titeln För ett stärkt genomförande av industripolitiken i hela EU, om kommissionens meddelande med titeln En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum bör beaktas till fullo. Därför bör en väldefinierad europeisk strategi för kluster komplettera nationella och regionala insatser för att inrikta kluster mot spetskompetens och internationellt samarbete med beaktande av den omständigheten att det är mycket viktigt att små och medelstora företag sluter sig samman för att deras förmåga till innovation och etablering på utländska marknader ska kunna stärkas.

(20)

För att kunna förbättra konkurrenskraften i unionsföretagen, särskilt de små och medelstora företagen, måste medlemsstaterna och kommissionen skapa ett gynnsamt företagsklimat. De små och medelstora företagens intressen och de sektorer där de oftast är verksamma behöver ägnas särskild uppmärksamhet. Det behövs också initiativ på unionsnivå för att utbyta information och kunskap på europeisk nivå och digitala tjänster kan vara särskilt kostnadseffektiva på detta område. Sådana åtgärder kan bidra till att skapa lika villkor för små och medelstora företag.

(21)

Luckor, fragmentering och onödig byråkrati på den inre marknaden hindrar medborgare, konsumenter och företag, särskilt små och medelstora företag, från att till fullo dra nytta av dess fördelar. Därför är behovet av en gemensam insats från medlemsstaterna, Europaparlamentet, rådet och kommissionen för att hantera brister i fråga om genomförande, lagstiftning och information akut. Medlemsstaterna, Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör också samarbeta i enlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen för att minska och undvika onödiga administrativa och regelverksrelaterade bördor för små och medelstora företag. Åtgärderna i Cosmeprogrammet - som är det enda unionsprogrammet som är specifikt inriktat på små och medelstora företag - bör bidra till genomförandet av dessa mål, särskilt genom att bidra till att förbättra ramvillkoren för företagen. Kontroller av ändamålsenligheten och konsekvensanalyser som finansieras inom ramen för Cosmeprogrammet bör vara en del av dessa ansträngningar.

(22)

En annan faktor som påverkar konkurrenskraften är den relativt svaga företagarandan i unionen. Endast 45 % av unionsmedborgarna (och färre än 40 % av kvinnorna) skulle vilja vara egenföretagare, jämfört med 55 % av befolkningen i Förenta staterna och 71 % i Kina (enligt 2009 års Eurobarometerundersökning om företagande). Enligt småföretagsakten bör alla situationer som företagare möter uppmärksammas, däribland nystartande av företag, tillväxt, överlåtelser och konkurs (andra chansen). Främjande av utbildning i företagande och åtgärder för att förbättra samstämmigheten och enhetligheten, till exempel fastställande av referensvärden och utbyte av god praxis, ger ett högt unionsmervärde.

(23)

Erasmusprogrammet för unga företagare inleddes i syfte att göra det möjligt för nya eller blivande entreprenörer att inhämta näringslivserfarenheter i en annan medlemsstat än den egna och på så sätt ge dem möjlighet att stärka sin förmåga till företagande. I samband med målet att förbättra ramvillkoren för att främja entreprenörskap och företagarkultur bör kommissionen kunna vidta åtgärder för att hjälpa nya entreprenörer att förbättra sin kapacitet att utveckla sakkunskap om och färdigheter när det gäller företagande samt företagaranda, liksom att förbättra sin tekniska kapacitet och företagsledning.

(24)

Global konkurrens, befolkningsutveckling, resursbegränsningar och nya sociala tendenser innebär både utmaningar och möjligheter för olika sektorer som står inför globala utmaningar och präglas av en stor andel små och medelstora företag. Formgivningsbaserade sektorer måste t.ex. anpassa sig för att kunna dra nytta av de outnyttjade möjligheter som den stora efterfrågan på personliga, kreativa och universella produkter erbjuder. Eftersom dessa utmaningar gäller alla små och medelstora företag i unionen inom dessa sektorer krävs en gemensam insats på unionsnivå för att skapa ytterligare tillväxt genom initiativ som påskyndar uppkomsten av nya produkter och tjänster.

(25)

För att stödja insatser i medlemsstaterna kan Cosmeprogrammet stödja initiativ med betydande potential till tillväxt och företagande, både på sektorsområden och sektorsövergripande områden, särskilt sådana med en hög andel små och medelstora företag, som påskyndar utvecklingen av konkurrenskraftiga och hållbara industrier, baserat på de mest konkurrenskraftiga verksamhetsmodellerna, förbättrade produkter och processer, organisationsstrukturer eller modifierade värdekedjor. Som konstaterades i kommissionens meddelande av den 30 juni 2010, Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism, som välkomnades av rådet i oktober 2010, är turistnäringen en viktig del av unionens ekonomi. Företag i denna sektor bidrar direkt med 5 % av unionens bruttonationalprodukt (BNP). Genom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) framhävs vikten av turism samtidigt som unionens befogenheter på området anges. De europeiska initiativen på turismområdet kan komplettera medlemsstaternas insatser genom att främja uppkomsten av en gynnsam miljö och samarbete mellan medlemsstater, särskilt genom utbyte av god praxis. Exempel på åtgärder kan vara att förbättra kunskaperna om turism genom att tillhandahålla uppgifter och analyser samtutveckla gränsöverskridande samarbetsprojekt i nära samarbete med medlemsstaterna utan att ålägga unionens företag några obligatoriska krav.

(26)

Cosmeprogrammet innehåller åtgärder som gäller målen, den samlade finansieringsramen för att förverkliga dessa mål, en lägsta finansieringsramsnivå för finansieringsinstrument, olika former av genomförandeåtgärder och överskådliga metoder för övervakning och utvärdering samt skydd av unionens ekonomiska intressen.

(27)

Cosmeprogrammet kompletterar unionens övriga program samtidigt som varje enskilt instrument får fungera i enlighet med sina egna, särskilda förfaranden. Samma stödberättigande kostnader bör därför inte beviljas dubbel finansiering. För att unionens finansiering ska kunna skapa ett mervärde och få största möjliga verkan bör Cosmeprogrammet nära samverka med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (8) (programmet Horisont 2020), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (9) (strukturfonderna) och andra unionsprogram.

(28)

Principerna om öppenhet och jämställdhet bör beaktas i samtliga program och åtgärder som omfattas av Cosmeprogrammet. Respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna bör också beaktas i dessa initiativ och åtgärder.

(29)

Tilldelningen av bidrag till små och medelstora företag bör föregås av ett öppet förfarande. Beviljandet av bidrag och utbetalningen av dem bör vara transparent, obyråkratiskt och i enlighet med gemensamma bestämmelser.

(30)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för Cosmeprogrammets hela löptid fastställas, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet, enligt punkt 17 i det interinstitutionella avtalet mellan Europarlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (10).

(31)

För att kunna säkerställa att finansieringen begränsas till åtgärder för att rätta till marknadsrelaterade, politiska och institutionella brister och för att undvika snedvridningar på marknaden, bör finansieringen från Cosmeprogrammet följa unionens regler för statligt stöd.

(32)

Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och protokollen till associeringsavtalen innehåller bestämmelser om de berörda ländernas deltagande i unionens program. Andra tredjeländer bör kunna delta när en sådan möjlighet anges i avtal och förfaranden.

(33)

Det är viktigt att säkerställa att Cosmeprogrammet kännetecknas av sund ekonomisk förvaltning, genomförs så effektivt och användarvänligt som möjligt och samtidigt säkerställer rättslig förutsägbarhet och är tillgängligt för alla deltagare.

(34)

Cosmeprogrammet bör övervakas och utvärderas för att möjliggöra anpassningar. En årlig rapport om dess genomförande bör göras, som presenterar de framsteg som gjorts och de insatser som planeras.

(35)

Genomförandet av Cosmeprogrammet bör övervakas årligen med hjälp av nyckelindikatorer för bedömning av resultat och effekter. Dessa indikatorer, inklusive relevanta basnivåer, bör ge ett minimiunderlag för bedömningen av i vilken utsträckning Cosmeprogrammens mål uppnåtts.

(36)

Den interimsrapport som kommissionen utarbetar av uppnåendet av målen för samtliga åtgärder som stöds genom Cosmeprogrammet bör även att inbegripa en utvärdering av låga deltagandenivåer för små och medelstora företag, när detta har konstaterats i ett betydande antal medlemsstater. När det är lämpligt kan medlemsstaterna i sin politik beakta resultaten i interimsrapporten.

(37)

Under hela utgiftscykeln bör unionens finansiella intressen skyddas med hjälp av proportionella åtgärder som ska göra det möjligt att förebygga, spåra och utreda oriktigheter, att återkräva medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt och att vid behov fastställa administrativa eller ekonomiska sanktioner i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

(38)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta årliga arbetsprogram för genomförandet av Cosmeprogrammet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (11). Några av de åtgärder som ingår i det årliga arbetsprogrammet inbegriper samordningen av åtgärder på nationell nivå. I detta sammanhang bör artikel 45.4 i den förordningen tillämpas.

(39)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen med avseende på indikatorerna, ändringar av vissa specifika detaljer gällande finansieringsinstrumenten och ändringar av de vägledande belopp som med mer än 5 % skulle överskrida värdet på finansieringsramen i varje enskilt fall. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker i så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(40)

Av rättssäkerhetsskäl och tydlighetsskäl bör beslut nr 1639/2006/EG upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Syfte

Artikel 1

Inrättande

Ett program för unionens åtgärder för att förbättra företagens konkurrenskraft, med särskild tonvikt på små och medelstora företag (nedan kallat Cosmeprogrammet), inrättas härmed för tidsperioden 1 januari 2014–31 december 2020.

Artikel 2

Definition

I denna förordning avses med små och medelstora företag mikroföretag och små och medelstora företag enligt definitionen i rekommendation 2003/361/EG.

Artikel 3

Allmänna mål

1.   Cosmeprogrammet ska bidra till att följande allmänna mål uppnås, varvid i synnerhet behoven hos små och medelstora företag etablerade i unionen och i de tredjeländer som deltar i Cosmeprogrammet i enlighet med artikel 6 särskilt ska uppmärksammas:

a)

Stärka konkurrenskraften och hållbarheten hos företagen i unionen, i synnerhet hos små och medelstora företag.

b)

Främja företagarkultur samt främja nyföretagande och tillväxt i fråga om små och medelstora företag.

2.   I vilken mån de mål som avses i punkt 1 har uppnåtts ska mätas med hjälp av följande indikatorer:

a)

Resultatet för små och medelstora företag när det gäller hållbarhet.

b)

Förändringar av den onödiga administrativa och regelverksrelaterade bördan för såväl nya som redan befintliga små och medelstora företag.

c)

Förändringar i andelen små och medelstora företag som exporterar till länder inom eller utanför unionen.

d)

Förändringar i små och medelstora företags tillväxt.

e)

Förändringar i andelen unionsmedborgare som vill vara egenföretagare.

3.   En detaljerad förteckning över indikatorer och mål för Cosmeprogrammet återfinns i bilagan.

4.   Cosmeprogrammet ska stödja genomförandet av Europa 2020-strategin och ska bidra till att förverkliga målet att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla. Cosmeprogrammet ska särskilt bidra till det övergripande sysselsättningsmålet.

KAPITEL II

Särskilda mål och insatsområden

Artikel 4

Särskilda mål

1.   Cosmeprogrammet ska ha följande särskilda mål:

a)

Att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering i form av eget kapital och lån.

b)

Att förbättra marknadstillträdet, särskilt inom unionen, men också globalt.

c)

Att förbättra grundförutsättningarna för konkurrenskraft och hållbarhet för företagen i unionen, särskilt för små och medelstora företag, bl.a. inom turistnäringen.

d)

Att främja entreprenörskap och företagarkultur.

2.   Företagens behov av att anpassa sig till en utsläppssnål, klimattålig samt energi- och resurseffektiv ekonomi ska främjas när Cosmeprogrammet genomförs.

3.   För att mäta Cosmeprogrammet effekter när det gäller att uppnå de särskilda mål som avses i punkt 1 ska de indikatorer som anges i bilagan användas.

4.   De årliga arbetsprogram som avses i artikel 13 ska i detalj ange alla åtgärder som ska genomföras enligt Cosmeprogrammet.

Artikel 5

Budget

1.   Finansieringsramen för genomförandet av Cosmeprogrammet fastställs till 2 298,243 miljoner EUR i löpande priser, varav minst 60 % ska anslås till finansieringsinstrument.

De årliga anslagen ska godkännas av Europaparlamentet och rådet inom gränserna för den fleråriga budgetramen.

2.   Den finansieringsram som fastställs i denna förordning får också täcka utgifter för förberedelser, övervakning, tillsyn, revision och utvärdering som är nödvändiga för förvaltningen av Cosmeprogrammet och förverkligandet av programmålen. Framför allt ska de på ett kostnadseffektivt sätt täcka studier, expertmöten, informations- och kommunikationsinsatser, bl.a. insatser för sprida information om unionens politiska prioriteringar i den mån de är förknippade med de allmänna målen i Cosmeprogrammet, utgifter för it-nät för informationsbearbetning och informationsutbyte samt alla andra utgifter för tekniskt och administrativt stöd som belastar kommissionen vid förvaltningen av Cosmeprogrammet.

Dessa utgifter ska inte överstiga 5 % av värdet på finansieringsramen.

3.   I finansieringsramen för Cosmeprogrammet ska ett vägledande belopp på 21,5 % av finansieringsramens värde anslås för det särskilda mål som avses i artikel 4.1 b, 11 % för det särskilda mål som avses i artikel 4.1 c och 2,5 % för det särskilda mål som avses i artikel 4.1 d. Kommissionen får avvika från dessa vägledande belopp men får inte överskrida dem med mer än 5 % av finansieringsramens värde i varje enskilt fall. Om ett överskridande av det taket visar sig nödvändigt ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 om ändring av dessa vägledande belopp.

4.   Anslagen får också täcka utgifter för tekniskt och administrativt stöd som är nödvändiga för övergången mellan Cosmeprogrammet och de åtgärder som antagits enligt beslut nr 1639/2006/EG. Vid behov får medel för att möjliggöra förvaltningen av åtgärder som ännu inte har slutförts den 31 december 2020 föras in i budgeten efter 2020 för att täcka liknande utgifter.

Artikel 6

Tredjeländers deltagande

1.   Följande länder får delta i Cosmeprogrammet:

a)

Länder inom Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i enlighet med villkoren i EES-avtalet, och andra europeiska länder, när detta är möjligt enligt avtal och förfaranden.

b)

Anslutningsländer, kandidatländer och potentiella kandidater i enlighet med de allmänna principer och villkor för dessa länders deltagande i unionsprogram som fastställs i respektive ramavtal och beslut av associeringsrådet eller liknande överenskommelser.

c)

Länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, när avtal och förfaranden möjliggör detta, i enlighet med de allmänna principer och villkor för dessa länders deltagande i unionsprogram som fastställs i respektive ramavtal, protokoll till associeringsavtal och beslut av associeringsrådet.

2.   Enheter som är etablerade i länder som avses i punkt 1 får delta i de delar av Cosmeprogrammet som landet i fråga deltar i, på de villkor som fastställs i de avtal som avses i punkt 1.

Artikel 7

Deltagande av enheter i icke deltagande länder

1.   I delar av Cosmeprogrammet där ett tredjeland som avses i artikel 6 inte deltar får enheter som är etablerade i detta land delta. Enheter som är etablerade i ett annat tredjeland får också delta i Cosmeprogrammets åtgärder.

2.   De enheter som avses i punkt 1 ska inte ha rätt till ekonomiskt bidrag från unionen, utom i de fall då det är nödvändigt för Cosmeprogrammet, särskilt med tanke på unionsföretagens konkurrenskraft och marknadstillträde. Det undantaget ska inte gälla vinstdrivande enheter.

Artikel 8

Åtgärder för att förbättra tillgången till finansiering för små och medelstora företag

1.   Kommissionen ska stödja åtgärder vilkas syfte är att förenkla och förbättra tillgången till finansiering för små och medelstora företag under etablerings-, tillväxt- och överlåtelsefaserna, som ett komplement till medlemsstaternas användning av finansieringsinstrument för små och medelstora företag på nationell och regional nivå. För att säkerställa komplementariteten ska sådana åtgärder nära samordnas med de åtgärder som vidtas inom ramen för sammanhållningspolitiken, programmet Horisont 2020 och på nationell eller regional nivå. Åtgärderna ska syfta till att stimulera användningen av och tillgången till finansiering både i form av eget kapital och lån, som kan inbegripa startfinansiering, finansiering av företagsänglar och hybridkapitalfinansiering om marknaden efterfrågar detta, men inte utförsäljning av tillgångar (företagsplundring).

2.   Utöver de åtgärder som avses i punkt 1 får unionen också stödja åtgärder för att förbättra gränsöverskridande finansiering och finansiering från flera länder, utan att detta leder till störningar på marknaden och på så sätt hjälpa små och medelstora företag att etablera internationell verksamhet i överensstämmelse med unionsrätten.

Kommissionen kan även undersöka möjligheten att utveckla innovativa finansieringsinstrument, såsom gräsrotsfinansiering, om marknaden efterfrågar detta.

3.   En närmare redogörelse för de åtgärder som avses i punkt 1 finns i artikel 17.

Artikel 9

Åtgärder för att förbättra marknadstillträdet

1.   I syfte att fortsätta att förbättra unionsföretagens konkurrenskraft och marknadstillträde får kommissionen stödja åtgärder för att förbättra små och medelstora företags tillträde till den inre marknaden, bl.a. insatser för att sprida information (även via digitala tjänster) och höja medvetenheten bl. a. om unionsprogram, unionsrätt och unionsstandarder.

2.   De särskilda åtgärderna ska syfta till att underlätta de små och medelstora företagens tillträde till marknader utanför unionen. Sådana åtgärder får avse tillhandahållande av information om befintliga marknadshinder och affärsmöjligheter, offentlig upphandling och tullförfaranden samt förbättring av stödtjänster vad gäller standarder och immateriella rättigheter i prioriterade tredjeländer. Dessa åtgärder ska komplettera men inte överlappa medlemsstaternas viktigaste handelsfrämjande åtgärder.

3.   Åtgärderna i Cosmeprogrammet får syfta till att främja internationellt samarbete, bl.a. dialog med tredjeländer om näringslivspolitik och regelverk. Särskilda åtgärder får syfta till att minska skillnaderna mellan unionen och andra länder när det gäller regelverk för produkter, bidra till utvecklingen av företags- och näringslivspolitik och bidra till förbättringar av företagsklimatet.

Artikel 10

Enterprise Europe Network

1.   Kommissionen ska stödja Enterprise Europe Network (nedan kallat nätverket) i arbetet med att tillhandahålla integrerade företagstjänster för unionens små och medelstora företag som vill utforska möjligheter på den inre marknaden och i tredjeländer. Nätverkets åtgärder kan bland annat gälla följande:

a)

Tillhandahållande av information och rådgivning om unionsinitiativ och unionsrätt, stöd till förbättrad ledningskapacitet för att öka små och medelstora företags konkurrenskraft, stöd till att förbättra den ekonomiska kunskapen vid små och medelstora företag, inbegripet information och rådgivning om finansieringsmöjligheter, tillgång till finansiering och därtill knutna coachnings- och mentorssystem, åtgärder för att öka små och medelstora företags tillträde till sakkunskap om energieffektivitet, klimat- och miljöfrågor samt främjande av unionens finansieringsprogram och finansieringsinstrument (bland annat programmet Horisont 2020 i samarbete med nationella kontaktpunkter och strukturfonderna).

b)

Underlättande av gränsöverskridande samarbete inom företagande, forskning och utveckling, partnerskap för teknik- och kunskapsöverföring samt teknik och innovation.

c)

Tillhandahållande av en kanal för kommunikation mellan små och medelstora företag och kommissionen.

2.   Nätverket kan också användas för att tillhandahålla tjänster genom andra unionsprogram, såsom programmet Horisont 2020. Detta kan omfatta särskilda rådgivningstjänster för att uppmuntra de små och medelstora företagens deltagande i andra unionsprogram. Kommissionen ska se till att de olika finansiella resurserna för nätverket samordnas effektivt och att de tjänster som utförs av nätverket för andra unionsprogram finansieras genom dessa program.

3.   Nätverket ska genomföras i nära samarbete med medlemsstaterna, för att undvika dubblering av insatser i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

Kommissionen ska utvärdera nätverket i fråga om dess effektivitet, styrning och tillhandahållande av tjänster av hög kvalitet i hela unionen.

Artikel 11

Åtgärder för att förbättra grundförutsättningarna för konkurrenskraft och hållbarhet för företagen i unionen, särskilt för små och medelstora företag

1.   Kommissionen ska stödja åtgärder för att förbättra grundförutsättningarna för konkurrenskraften och hållbarheten hos företagen i unionen, särskilt de små och medelstora företagen, så att effektiviteten, samordningen och samstämmigheten hos de nationella och regionala strategierna för att främja konkurrenskraften, hållbarheten och tillväxten hos företagen i unionen förbättras.

2.   Kommissionen får stödja åtgärder för att förbättra grundförutsättningarna för företagen, särskilt små och medelstora företag, genom att minska och undvika onödiga administrativa och regelverksrelaterade bördor. Dessa åtgärder kan bl.a. inbegripa regelbunden mätning av effekterna av relevant unionsrätt på små och medelstora företag, i lämpliga fall genom en resultattavla, stöd till fristående expertgrupper och utbyte av information och god praxis, inbegripet systematisk tillämpning av småföretagstestet på unions- och medlemsstatsnivå.

3.   Kommissionen får stödja åtgärder för att utveckla nya strategier för konkurrenskraft och affärsutveckling. Bland dessa åtgärder kan följande ingå:

a)

Åtgärder för att förbättra utformningen, genomförandet och utvärderingen av politiska åtgärder som påverkar företagens konkurrenskraft och hållbarhet, inklusive genom utbyte av god praxis när det gäller grundförutsättningar och förvaltning av världsledande kluster och företagsnätverk, och genom främjande av gränsöverskridande samarbete mellan kluster och företagsnätverk, utveckling av hållbara produkter, tjänster, teknik och processer, samt resurseffektivitet, energieffektivitet och företagens sociala ansvar.

b)

Åtgärder för att hantera de internationella aspekterna av strategierna för att främja konkurrenskraften, och särskilt fokusera på policysamarbete mellan medlemsstaterna, andra länder som deltar i Cosmeprogrammet och unionens globala handelspartner.

c)

Åtgärder för att förbättra utformningen av strategier för små och medelstora företag, samarbete mellan beslutsfattarna, inbördes utvärdering och utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna, med beaktande av tillgängliga styrkande uppgifter och synpunkter hos berörda parter, särskilt för att göra tillgången till unionsprogrammen och åtgärderna enklare för de små och medelstora företagen i enlighet med småföretagsaktens åtgärdsplan.

4.   Kommissionen får genom att främja samordning stödja de åtgärder som medlemsstaterna vidtar i syfte att påskynda uppkomsten av konkurrenskraftiga branscher med marknadspotential. Detta stöd kan bland annat utgöras av åtgärder för att främja utbyte av god praxis och fastställande av utbildningskrav från branschen, särskilt från små och medelstora företag, framför allt gällande digital kompetens. Det kan också inbegripa åtgärder för att främja antagandet av nya affärsmodeller och samarbete mellan små och medelstora företag i nya värdekedjor samt kommersiell användning av relevanta idéer för nya produkter och tjänster.

5.   Kommissionen får komplettera medlemsstaternas insatser för att stärka konkurrenskraften och hållbarheten hos de små och medelstora företagen i unionen på områden som kännetecknas av en betydande tillväxtpotential, särskilt sådana som präglas av en hög andel små och medelstora företag, t. ex. turistsektorn. Dessa insatser kan inbegripa främjande av samarbetet mellan medlemsstaterna, särskilt genom utbyte av god praxis.

Artikel 12

Åtgärder för att främja entreprenörskap

1.   Kommissionen ska bidra till att främja entreprenörskap och företagarkultur genom att förbättra de grundförutsättningar som påverkar utvecklingen av entreprenörskap, inbegripet genom att minska hindren för att starta företag. Kommissionen ska stödja ett företagsklimat och en företagskultur som gynnar hållbara företag, nystartade företag, företagstillväxt, företagsöverlåtelse, en andra chans (omstart) samt spin-off- och spin-out-företag.

2.   Särskild uppmärksamhet ska ägnas potentiella, nya, unga och kvinnliga entreprenörer liksom andra särskilda målgrupper.

3.   Kommissionen kan vidta åtgärder som program för rörlighet för nya entreprenörer för att förbättra deras förmåga att utveckla sakkunskap om och färdigheter när det gäller företagande samt företagaranda, liksom att förbättra deras tekniska kapacitet och företagsledning.

4.   Kommissionen får stödja medlemsstaternas åtgärder för att utveckla och underlätta företagarutbildning, yrkesutbildning, färdigheter och företagaranda, särskilt bland potentiella och nya entreprenörer.

KAPITEL III

Genomförande av Cosmeprogrammet

Artikel 13

Årliga arbetsprogram

1.   Kommissionen ska för Cosmeprogrammets genomförande anta årliga arbetsprogram i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2. Varje årligt arbetsprogram ska genomföra målen i denna förordning och innehålla följande detaljerade uppgifter:

a)

En beskrivning av de åtgärder som ska finansieras, de eftersträvade målen för varje åtgärd, vilka ska överensstämma med de allmänna och särskilda mål som anges i artiklarna 3 och 4, förväntade resultat, genomförandemetod, en uppgift om vilket belopp som ska anslås för varje åtgärd, sammanlagt belopp för samtliga åtgärder, en preliminär tidsplan för genomförandet och en betalningsprofil.

b)

Lämpliga kvalitativa och kvantitativa indikatorer för varje åtgärd, för analys och övervakning av hur väl resultaten och målen för den berörda åtgärden uppnås.

c)

När det gäller bidrag och därmed sammanhängande åtgärder, de viktigaste utvärderingskriterierna som bör fastställas så att Cosmeprogrammets mål bäst ska kunna uppfyllas och den högsta samfinansieringssatsen.

d)

Ett separat detaljerat kapitel om finansieringsinstrumenten som i enlighet med artikel 17 i denna förordning ska återspegla informationsskyldigheten enligt förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, bl.a. med uppgifter om den förväntade fördelningen av finansieringsramen mellan egenkapitalinstrumentet för tillväxt och det lånegarantiinstrument som avses i artiklarna 18 respektive 19 i denna förordning samt uppgifter om garantinivån och förhållandet till programmet Horisont 2020.

2.   Kommissionen ska genomföra Cosmeprogrammet i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

3.   Cosmeprogrammet ska genomföras så att det säkerställs att de åtgärder som får stöd även beaktar framtida utveckling och behov, särskilt efter den interimsutvärdering som avses i artikel 15.3, och att de är relevanta för marknadernas utveckling, ekonomin och samhällsförändringarna.

Artikel 14

Stödåtgärder

1.   Förutom de åtgärder som ingår i de årliga arbetsprogram som avses i artikel 13 ska kommissionen regelbundet vidta stödåtgärder, bl.a. följande:

a)

Förbättring av analys och övervakning av branschspecifika och branschövergripande konkurrensfrågor.

b)

Kartläggning och spridning av god praxis och politiska strategier samt av hur de vidareutvecklas.

c)

Kontroller av befintlig rätt och konsekvensbedömningar av nya unionsåtgärder som är särskilt relevanta för företagens konkurrenskraft, med syftet att kartlägga befintliga rättsområden där förenklingar behövs och att se till att bördorna för små och medelstora företag minimeras på områden där ny lagstiftning föreslås.

d)

Utvärdering av lagstiftning som påverkar företagen, särskilt små och medelstora företag, och av åtgärder som rör näringslivspolitik och konkurrenskraft.

e)

Främjande av integrerade och användarvänliga onlinesystem som ger information om program med relevans för små och medelstora företag, samtidigt som det säkerställs att dessa inte överlappar befintliga portaler.

2.   Den totala kostnaden för dessa stödåtgärder får inte överstiga 2,5 % av Cosmeprogrammets finansieringsram.

Artikel 15

Övervakning och utvärdering

1.   Kommissionen ska övervaka genomförandet och förvaltningen av Cosmeprogrammet.

2.   Kommissionen ska utarbeta en årlig övervakningsrapport om hur effektiva och ändamålsenliga de åtgärder som fått stöd varit, sett till ekonomiskt genomförande, resultat, kostnader och, där så är möjligt, effekter. Rapporten ska innehålla uppgifter om stödmottagare, när så är möjligt för varje ansökningsomgång, vilket belopp de klimatrelaterade utgifterna uppgår till, effekterna av stödet till klimatförändringsmålen, relevanta uppgifter om de lån på mer än eller mindre än 150 000 EUR som lånegarantiinstrumentet har beviljat, i den mån insamlingen av sådana uppgifter inte skapar en oberättigad administrativ börda för företagen, framför allt små och medelstora företag. Övervakningsrapporten ska inbegripa den årliga rapport om respektive finansieringsinstrument som krävs i artikel 140.8 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

3.   Inför beslut om förlängning, ändring eller upphävande av åtgärderna ska kommissionen senast 2018 utarbeta en interimsrapport där den utvärderar hur väl målen för samtliga åtgärder som fått stöd genom Cosmeprogrammet har uppnåtts med avseende på resultat och effekter, hur effektivt resurserna använts och vilket europeiskt mervärde som erhållits. Interimsrapporten ska även behandla såväl eventuella möjligheter till förenkling som programmets interna och externa samstämmighet samt ta upp huruvida alla mål fortfarande är relevanta och i vilken mån åtgärderna bidragit till unionens prioriteringar om att uppnå en smart och hållbar tillväxt för alla. I rapporten ska hänsyn tas till utvärderingsresultat som rör de långsiktiga effekterna av tidigare åtgärder och den ska användas som underlag för ett beslut om eventuell förlängning, ändring eller upphävande av en påföljande åtgärd.

4.   Kommissionen ska upprätta en slutgiltig utvärderingsrapport om åtgärdernas långsiktiga effekter och effekternas hållbarhet.

5.   Alla stödmottagare och andra berörda parter som har erhållit unionsmedel enligt denna förordning ska tillhandahålla kommissionen de uppgifter som är relevanta och den information som krävs för att de berörda åtgärderna ska kunna övervakas och utvärderas.

6.   Kommissionen ska till Europaparlamentet och rådet översända de rapporter som avses i punkterna 2, 3 och 4 och offentliggöra dem.

KAPITEL IV

Finansiella bestämmelser och former av ekonomiskt stöd

Artikel 16

Former av ekonomiskt stöd

Unionens ekonomiska stöd enligt Cosmeprogrammet får genomföras indirekt genom att vissa uppgifter när det gäller genomförandet av budgeten delegeras till de enheter som anges i artikel 58.1 c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

Artikel 17

Finansieringsinstrument

1.   Cosmeprogrammets finansieringsinstrument, som inrättats i enlighet med avdelning VIII i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska användas i syfte att underlätta tillgången till finansiering för små och medelstora företag i deras etablerings-, tillväxt- och överlåtelsefaser. Finansieringsinstrumenten ska bl.a. bestå av ett instrument för eget kapital och ett lånegarantiinstrument. Vid fördelningen av medel till dessa instrument ska efterfrågan från finansiella intermediärer beaktas.

2.   Finansieringsinstrumenten för små och medelstora företag får, i tillämpliga fall, kombineras med och komplettera

a)

andra finansieringsinstrument som medlemsstaterna och deras förvaltningsmyndigheter inrättat med hjälp av nationella eller regionala finansieringsmedel eller inom ramen för insatser enligt strukturfonderna, i enlighet med artikel 38.1 a i förordning (EU) nr 1303/2013,

b)

andra finansieringsinstrument som medlemsstaterna och deras förvaltningsmyndigheter inrättat med hjälp av nationella eller regionala program och som inte omfattas av insatser enligt strukturfonderna,

c)

bidrag som finansieras av unionen, inklusive inom ramen för denna förordning.

3.   Egetkapitalinstrumentet för tillväxt och lånegarantiinstrumentet som avses i artikel 18 respektive 19 kan komplettera medlemsstaternas användning av finansieringsinstrument för små och medelstora företag inom ramen för unionens sammanhållningspolitik.

4.   När så är möjligt får egetkapitalinstrumenten för tillväxt och lånegarantiinstrumentet förena sina ekonomiska resurser med de medlemsstater och/eller regioner som är beredda att bidra med en del av de strukturfondsanslag som de fått i enlighet med [artikel 33.1 a] i förordning (EU) nr 1303/2013.

5.   Finansieringsinstrumenten får ge godtagbar avkastning i syfte att uppfylla andra partners eller investerares mål. Verksamheten inom egetkapitalinstrumentet för tillväxt kan ske på efterställd basis men ska syfta till att bevara värdet på de tillgångar som tillhandahålls genom unionens budget.

6.   Egetkapitalinstrumentet för tillväxt och lånegarantiinstrumentet ska genomföras i enlighet med avdelning VIII i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och kommissionens delegerade förordning (EU, Euratom) nr 1268/2012 (12).

7.   Finansieringsinstrumenten i Cosmeprogrammet ska utvecklas och genomföras i komplementaritet och överensstämmelse med de instrument som inrättats inom programmet Horisont 2020 för små och medelstora företag.

8.   I enlighet med artikel 60.1 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska de enheter till vilka genomförandet av dessa finansieringsinstrument delegerats säkerställa att unionens insats framgår tydligt när de förvaltar unionens medel. De enheter som anförtrotts uppgifter ska därför se till att finansiella intermediärer uttryckligen informerar slutmottagarna om att finansieringen möjliggjordes genom stöd ur finansieringsinstrumenten i Cosmeprogrammet. Kommissionen ska se till att det efterföljande offentliggörandet av uppgifter om mottagarna i enlighet med artikel 60.2 e i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 är lättillgängligt för de potentiella slutmottagarna.

9.   Återbetalningar som härrör från den andra delen i instrumentet för innovativa små och medelstora företag med hög tillväxt som inrättades genom beslut nr 1639/2006/EG och som mottagits efter den 31 december 2013 ska, i enlighet med artikel 21.4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, tillfalla egetkapitalinstrumentet för tillväxt som avses i artikel 18 i denna förordning.

10.   Finansieringsinstrumenten ska genomföras i enlighet med gällande unionslagstiftning om statligt stöd.

Artikel 18

Egetkapitalinstrument för tillväxt

1.   Egetkapitalinstrumentet för tillväxt ska fungera som en del av ett enda unionsinstrument för eget kapital genom att stödja forskning och innovation samt tillväxt i företagen i unionen, från den tidigaste fasen, inklusive såddfasen, fram till tillväxtfasen. Det enda unionsinstrumentet för eget kapital ska finansieras med stöd från programmet Horisont 2020 och Cosmeprogrammet.

2.   Egetkapitalinstrumentet för tillväxt ska fokusera på fonder som tillhandahåller riskkapital och mezzaninfinansiering, t.ex. förlagslån och vinstandelslån, till företag som befinner sig i expansions- och tillväxtfasen, i synnerhet de som är verksamma i mer än ett land, samtidigt som det också har möjlighet att investera i fonder för investeringar på ett tidigt stadium, tillsammans med egetkapitalinstrumentet för FoI inom programmet Horisont 2020, och tillhandahålla instrument för gemensamma investeringar för företagsänglar. När det gäller investeringar på ett tidigt stadium får investeringen från egetkapitalinstrumentet för tillväxt inte överstiga 20 procent av unionens totala investeringar, utom när det gäller fonder som beviljar finansiering under företagens olika utvecklingsfaser och fonder som investerar i andra fonder (funds-of-funds); i detta fall ska finansieringen från egetkapitalinstrumenten för tillväxt och FoI inom Horisont 2020 tillhandahållas proportionellt, baserat på fondernas investeringspolitik. Kommissionen kan besluta att ändra gränsvärdet på 20 % mot bakgrund av ändrade marknadsvillkor. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.

3.   Egetkapitalinstrumentet för tillväxt och egetkapitalinstrumentet för FoI inom programmet Horisont 2020 ska använda samma leveransmekanism.

4.   Stödet från egetkapitalinstrumentet för tillväxt ska ges i form av investeringar som görs

a)

direkt av Europeiska investeringsfonden eller andra organ som ansvarar för genomförandet av egetkapitalinstrumentet för tillväxt på kommissionens vägnar, eller

b)

av fonder som investerar i andra fonder (funds-of-funds) eller instrument som investerar över gränserna, och som inrättats av Europeiska investeringsfonden eller andra organ (inbegripet förvaltare från den privata eller offentliga sektorn) som ansvarar för genomförandet av egetkapitalinstrumentet för tillväxt på kommissionens vägnar tillsammans med investerare från privata och/eller offentliga finansinstitut.

5.   Egetkapitalinstrumentet för tillväxt ska investera i förmedlande riskkapitalfonder inklusive fonder som investerar i andra fonder och tillhandahålla investeringar för små och medelstora företag som i typiska fall befinner sig i expansions- och tillväxtstadiet. Investeringar inom egetkapitalinstrumentet för tillväxt ska vara långsiktiga, dvs. vanligen med positioner på 5 till 15 år i riskkapitalfonder. Inte under några omständigheter får investeringarna enligt egetkapitalinstrumentet för tillväxt sträcka sig längre än 20 år framåt räknat från undertecknandet av avtalet mellan kommissionen och det organ som ansvarar för dess genomförande.

Artikel 19

Lånegarantiinstrumentet

1.   Lånegarantiinstrumentet ska tillhandahålla

a)

motgarantier och andra riskdelningsavtal för garantisystem, inklusive när så krävs kompletterande garantier,

b)

direkta garantier och andra riskdelningsavtal för alla andra finansiella intermediärer som uppfyller de kriterier för stödberättigande som avses i punkt 5.

2.   Lånegarantiinstrumentet ingår som en del i ett enda unionsinstrument för kreditfinansiering av forskning och innovation samt tillväxt i företagen i unionen och det ska genomföras på samma sätt som den efterfrågestyrda delen för små och medelstora företag i kreditgarantiinstrumentet för forskning och innovation inom programmet Horisont 2020 (RSI II).

3.   Lånegarantiinstrumentet ska bestå av följande:

a)

Garantier för skuldfinansiering (inklusive förlagslån och vinstandelslån, leasing eller bankgarantier), som ska minska små och medelstora företags särskilda problem med att få tillgång till finansiering, vilka beror antingen på en förmodad högre risk eller på bristande säkerhet.

b)

Värdepapperisering av små och medelstora företags fordringar som ska mobilisera kompletterande skuldfinansiering för små och medelstora företag, i enlighet med lämpliga riskdelningsavtal med de berörda instituten. Stöd till dessa värdepapperiseringstransaktioner ges på villkor att finansinstituten åtar sig att ställa en betydande del av den uppnådda likviditeten eller det mobiliserade kapitalet till förfogande för ny utlåning till små och medelstora företag inom en rimlig tidsperiod. Storleken på denna nya skuldfinansiering ska beräknas utifrån storleken på den portföljrisk som det finns säkerhet för. Storleken ska tillsammans med löptiden förhandlas fram med varje enskilt finansinstitut.

4.   Lånegarantiinstrumentet ska förvaltas direkt av Europeiska investeringsfonden eller av andra organ som ansvarar för genomförandet av egetkapitalinstrumentet för tillväxt på kommissionens vägnar. Individuella garantier i enlighet med lånegarantiinstrumentet får ha en löptid på upp till tio år.

5.   Stödberättigande i enlighet med lånegarantiinstrumentet ska fastställas individuellt för varje förmedlare i förhållande till dennes verksamhet och hur effektiv denne är när det gäller att hjälpa små och medelstora företag att få tillgång till finansiering för bärkraftiga projekt. Lånegarantiinstrumentet får utnyttjas av förmedlare som stöder företag bland annat vid finansiering av införskaffande av realtillgångar och immateriella tillgångar, rörelsekapitel samt överlåtelse av företag. De kriterier som rör värdepapperisering av små och medelstora företags fordringar, ska omfatta individuella transaktioner och transaktioner med flera partner, liksom transaktioner där flera länder ingår. Kriterierna för bidragsberättigande ska baseras på god marknadspraxis, särskilt när det gäller kreditvärdighet och riskspridning för den värdepapperiserade portföljen.

6.   Lånegarantiinstrumentet ska, med undantag av lån i den värdepapperiserade portföljen, täcka lån på upp till 150 000 EUR och med ett minimikrav på återstående löptid på tolv månader. Lånegarantiinstrumentet ska också täcka lån på över 150 000 EUR i de fall där de små och medelstora företagen är behöriga enligt Cosmeprogrammet men inte uppfyller villkoren för att vara behöriga enligt delen för små och medelstora företag i kreditinstrumentet inom programmet Horisont 2020, och med ett minimikrav på återstående löptid på tolv månader.

Om det tröskelvärdet överskrids ska det vara de finansiella intermediärernas sak att visa huruvida små och medelstora företag är stödberättigade eller inte enligt delen för små och medelstora företag i kreditinstrumentet inom programmet Horisont 2020.

7.   Lånegarantiinstrumentet ska utformas så att det går att rapportera om hur många små och medelstora företag som får lån och hur stora lånen är.

Artikel 20

Skydd av unionens ekonomiska intressen

1.   Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att unionens ekonomiska intressen skyddas vid genomförandet av åtgärder som finansieras enligt den här förordningen, genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom återkrav av felaktigt utbetalda medel samt vid behov genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska påföljder.

2.   Kommissionen eller dess företrädare och revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision, på grundval av handlingar och kontroller på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare, underleverantörer och andra tredjeparter som erhållit unionsfinansiering enligt den här förordningen.

3.   Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får genomföra utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (13) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (14), i syfte att utröna om bidragsavtal, bidragsbeslut eller andra avtal som har finansierats enligt denna förordning påverkats av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som skadat unionens ekonomiska intressen.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1–3 ska samarbetsavtal med tredjeland och med internationella organisationer, avtal, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås med tillämpning av den här förordningen innehålla bestämmelser som uttryckligen tillerkänner kommissionen, revisionsrätten och Olaf rätten att utföra sådan revision och genomföra sådana utredningar inom ramen för sina respektive behörigheter.

KAPITEL V

Kommitté och slutbestämmelser

Artikel 21

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 22

Delegerade akter

1.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 när det gäller tillägg till indikatorerna i förteckningen i bilagan i de fall där dessa indikatorer kan bidra till att mäta i vilken utsträckning Cosmeprogrammets allmänna och särskilda mål uppnås.

2.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 när det gäller ändringar av vissa specifika detaljer gällande finansieringsinstrumenten. Dessa detaljer är andelen investeringar från egetkapitalinstrumentet för tillväxt av de totala unionsinvesteringarna i riskkapitalfonder i inledningsskedet och sammansättningen av de värdepapperiserade låneportföljerna.

3.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 med avseende på ändringar av de vägledande belopp som anges i artikel 5.3 som med mer än 5 % skulle överskrida värdet på finansieringsramen i varje enskilt fall om ett överskridande av det taket visar sig nödvändigt.

Artikel 23

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 22 ska ges till kommissionen för en period på sju år från och med den 23 december 2013.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 22 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Beslutet påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antagit en delegerad akt ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet om denna.

5.   En delegerad akt som antas i enlighet med artikel 22 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av denna frist, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på begäran av Europaparlamentet eller rådet.

Artikel 24

Upphävande och övergångsbestämmelser

1.   Beslut nr 1639/2006/EG ska upphöra att gälla den 1 januari 2014.

2.   Åtgärder som inletts enligt beslut nr 1639/2006/EG och finansiella skyldigheter med anknytning till dessa åtgärder ska emellertid fortsätta att omfattas av det beslutet tills de avslutas.

3.   Det finansiella anslag som avses i artikel 5 får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt stöd som är nödvändiga för övergången mellan Cosmeprogrammet och de åtgärder som antagits enligt beslut nr 1639/2006/EG.

Artikel 25

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 11 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande


(1)  EUT C 181, 21.6.2012, s. 125.

(2)  EUT C 391, 18.12.2012, s. 37.

(3)  Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (Se sidan 884 i detta nummer av EUT).

(4)  Rådets beslut 2001/822/EG av den 27 november 2001 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (ULT-beslut) (EGT L 314, 30.11.2001, s. 1).

(5)  Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

(6)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1639/2006/EG av den 24 oktober 2006 om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013) (EUT L 310, 9.11.2006, s. 15).

(7)  Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG (Se sidan 104 i detta nummer av EUT).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (Se sidan 320 i detta nummer av EUT).

(10)  EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(12)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och av rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(14)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).


BILAGA

INDIKATORER FÖR ALLMÄNNA OCH SÄRSKILDA MÅL OCH SYFTEN

Allmänt mål:

1.

Att stärka konkurrenskraften och hållbarheten hos företagen i unionen, i synnerhet hos de små och medelstora företagen

A.

Indikator på verkan (1)

Nuläget

Långsiktigt mål och delmål (2020)

A.1.

Resultatet för små och medelstora företag när det gäller hållbarhet

Kommer att mätas regelbundet, exempelvis genom en Eurobarometerundersökning

Ökning av andelen små och medelstora företag i unionen som tillverkar gröna, dvs. miljövänliga produkter (2) jämfört med referensvärdena (inledande mätning)

A.2.

Förändringar av den onödiga administrativa och regelverksrelaterade bördan för såväl nya som redan befintliga små och medelstora företag (3)

Antal dagar för att starta nya små eller medelstora företag år 2012: 5,4 arbetsdagar.

Betydligt färre dagar för att starta nya små eller medelstora företag

Kostnader för att starta ett nytt företag 2012: 372 EUR

Kraftig minskning av den genomsnittliga kostnaden för att starta ett nytt företag i unionen jämfört med referensvärdena

Antalet medlemsstater där den tid som krävs för att få licenser och tillstånd (inbegripet miljötillstånd) för att inleda och genomföra en specifik verksamhet är en månad: 2

Kraftig ökning av antalet medlemsstater där den tid som krävs för att få licenser och tillstånd (inbegripet miljötillstånd) för att inleda och genomföra en specifik verksamhet är en månad

Antal medlemsstater med en enda kontaktpunkt för nystartade företag så att företagarna kan utföra alla nödvändiga förfaranden (exempelvis registrering, skatter, mervärdesskatt och socialförsäkringsavgifter) vid en enda administrativ kontaktpunkt, som antingen bör vara fysisk (ett kontor) eller virtuell (internet), eller både och under 2009: 18

Kraftig ökning av antalet medlemsstater med en enda kontaktpunkt för nystartade företag

A.3.

Förändringar av andelen små och medelstora företag som exporterar till länder inom eller utanför unionen

25 % av de små och medelstora företagen exporterar och 13 % av de små och medelstora företagen exporterar utanför unionen (2009) (4)

Ökning av andelen små och medelstora företag som exporterar och ökning av andelen små och medelstora företag som exporterar utanför unionen jämfört med referensvärdena


Allmänt mål:

2.

Att främja en företagarkultur samt nyföretagande och tillväxt i fråga om små och medelstora företag

Indikator på verkan

Nuläget

Långsiktigt mål och delmål (2020)

B.1.

Förändringar i små och medelstora företags tillväxt

Under 2010 stod de små och medelstora företagen för mer än 58 % av unionens totala bruttoförädlingsvärde

Ökning av de små och medelstora företagens resultat (mervärde) och anställda jämfört med referensvärdena

Under 2010 sysselsatte de små och medelstora företagen totalt 87,5 miljoner personer (67 % av arbetstillfällena inom privata sektorn i unionen)

B.2.

Förändringar i andelen unionsmedborgare som skulle vilja vara egenföretagare

Denna andel mäts vartannat eller vart tredje år genom en Eurobarometerundersökning Den senaste tillgängliga uppgiften är 37 % 2012 (45 % 2007 och 2009)

Ökad andel unionsmedborgare som skulle vilja vara egenföretagare jämfört med referensvärdena


Särskilt mål:

Att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering i form av eget kapital och lån

C.

Finansieringsinstrument för tillväxt

Senaste resultat (referensvärden)

Långsiktigt mål (2020)

C.1.

Antal företag som erhåller skuldfinansiering

Den 31 december 2012 hade 13,4 miljarder EUR mobiliserats för finansiering, och nådde 219 000 små och medelstora företag (garantiinstrumentet för små och medelstora företag (SMEG))

Värdet av finansiering som mobiliserats varierar mellan 14,3 miljarder EUR och 21,5 miljarder EUR. Antalet företag som erhåller finansiering med garantier från programmet varierar mellan 220 000 och 330 000

C.2.

Antal riskkapitalinvesteringar från programmet och den totala investerade volymen

Den 31 december 2012 hade 2,3 miljarder EUR mobiliserats i riskkapitalfinansiering till 289 små och medelstora företag (Instrumentet för innovativa små och medelstora företag med hög tillväxt, GIF)

Det övergripande värdet på riskkapitalinvesteringar varierar mellan 2,6 miljarder EUR och 3,9 miljarder EUR. Antal företag som mottar riskkapitalinvesteringar från Cosmeprogrammet varierar mellan 360 och 540.

C.3.

Skuldsättningsgrad

Skuldsättningsgrad för garantiinstrumentet för små och medelstora företag (SMEG) 1:32

Skuldsättningsgrad för instrumentet för innovativa små och medelstora företag med hög tillväxt (GIF): 1:6,7

Skuldinstrumentet 1:20–1:30;

egetkapitalinstrumentet 1:4–1:6 (5)

C.4.

Additionalitet från egetkapitalinstrumentet för tillväxt och lånegarantiinstrumentet

Additionalitet från SMEG: 64 % av de slutliga stödmottagarna angav att stödet var avgörande för att finna den finansiering de behövde.

Additionalitet från GIF: 62 % av de slutliga stödmottagarna från GIF angav att stödet var avgörande för att finna den finansiering de behövde

Ökad andel av slutliga stödmottagare som anser att egetkapitalinstrumentet eller lånegarantiinstrumentet ger finansiering som inte skulle ha kunnat erhållas på något annat sätt jämfört med referensvärdena


Särskilt mål:

Att förbättra marknadstillträdet, särskilt inom unionen, men också globalt

D.

Internationellt näringslivssamarbete

Senaste resultat (referensvärden)

Långsiktigt mål (2020)

D.1.

Antal fall där unionens och tredjeländers bestämmelser angående industriprodukter har anpassats till varandra

När det gäller regleringssamarbetet med EU:s viktigaste handelspartner (USA, Japan, Kina, Brasilien, Ryssland, Kanada och Indien) har de tekniska föreskrifterna anpassats inom i genomsnitt två relevanta områden

De viktigaste handelspartnerna (USA, Japan, Kina, Brasilien, Ryssland, Kanada och Indien) har i hög grad anpassat sina tekniska föreskrifter inom fyra relevanta områden

E.

Enterprise Europe Network

Senaste resultat (referensvärden)

Långsiktigt mål (2020)

E.1.

Antal undertecknade partnerskapsavtal

Antal undertecknade partnerskapsavtal: 2 475 (2012)

Antal undertecknade partnerskapsavtal: 2 500 per år

E.2.

Kännedom om nätverket bland små och medelstora företag

Kännedomen om nätverket bland små och medelstora företag kommer att mätas 2015

Ökad kännedom om nätverket bland små och medelstora företag jämfört med referensvärdena

E.3.

Andelen små och medelstora företag som anger att de är nöjda och att det finns ett mervärde i nätverkets tjänster

Andelen små och medelstora företag som anger att de är nöjda och att det finns ett mervärde: 78 %

Andelen små och medelstora företag som anger att de är nöjda och att det finns ett mervärde: > 82 %

E.4.

Antal små och medelstora företag som utnyttjar nätverkets tjänster

Antal små och medelstora företag som utnyttjat nätverkets tjänster: 435 000 (2011)

Antal små och medelstora företag som utnyttjar nätverkets tjänster: 500 000/år

E.5.

Antal små och medelstora företag som utnyttjar nätverkets digitala tjänster (inklusive elektroniska informationstjänster)

Två miljoner små och medelstora företag som utnyttjar digitala tjänster per år

2,3 miljoner små och medelstora företag som utnyttjar digitala tjänster per år


Särskilt mål:

Att förbättra grundförutsättningarna för konkurrenskraft och hållbarhet för företagen i unionen, särskilt för små och medelstora företag, bl.a. inom turistnäringen

F.

Åtgärder för att förbättra konkurrenskraften

Senaste resultat (referensvärden)

Långsiktigt mål (2020)

F.1.

Antal vidtagna förenklingsåtgärder

Fem förenklingsåtgärder per år (2010)

Minst sju förenklingsåtgärder per år

F.2.

Anpassa regelverket till ändamålet

Kontroller av ändamålsenligheten har inletts sedan 2010. Den enda relevanta kontrollen hittills är det pågående pilotprojektet (typgodkännande av motorfordon)

Upp till fem kontroller av ändamålsenligheten ska inledas under Cosmeprogrammets löptid

F.3.

Antal medlemsstater som använder test för konkurrenskraftssäkring

Antal medlemsstater som använder test för konkurrenskraftssäkring: 0

Kraftig ökning av antalet medlemsstater som använder test för konkurrenskraftssäkring

F.4.

Åtgärder för resurseffektivitet (som kan inkludera åtgärder för energi, råvaror eller vatten, återvinning, osv.) som vidtas av små och medelstora företag

Kommer att mätas regelbundet, exempelvis genom en Eurobarometerundersökning

Ökad andel små och medelstora företag inom unionen som vidtar minst en åtgärd för att bli mer resurseffektiva (som kan inkludera åtgärder för energi, råvaror eller vatten, återvinning, osv.) jämfört med referensvärdena (inledande mätning)

Ökad andel små och medelstora företag inom unionen som planerar att genomföra ytterligare åtgärder för att bli mer resurseffektiva (som kan inkludera åtgärder för energi, råvaror eller vatten, återvinning, osv.) vartannat år jämfört med referensvärdena (inledande mätning)

G.

Utveckling av politiken för små och medelstora företag

Senaste resultat (referensvärden)

Långsiktigt mål (2020)

G.1.

Antal medlemsstater som använder test för små och medelstora företag

Antal medlemsstater som använder test för små och medelstora företag: 15

Kraftig ökning av antalet medlemsstater som använder test för små och medelstora företag


Särskilt mål:

Att förbättra grundförutsättningarna för konkurrenskraft och hållbarhet för företagen i unionen, särskilt för små och medelstora företag, bl.a. inom turistnäringen

H.

Turism

Senaste resultat (referensvärden)

Långsiktigt mål (2020)

H.1.

Deltagande i gränsöverskridande samarbetsprojekt

Tre länder ingick i varje projekt under 2011

Ökat antal medlemsstater som deltar i gränsöverskridande samarbetsprojekt som finansieras genom Cosmeprogrammet jämfört med referensvärdena

H.2.

Antal resmål som tillämpar de modeller för utveckling av hållbar turism som främjas med hjälp av utmärkelsen European Destinations of Excellence

Antal resmål som fått utmärkelsen European Destinations of Excellence totalt: 98 (i genomsnitt 20 per år: 10 år 2007, 20 år 2008, 22 år 2009, 25 år 2010, 21 år 2011)

Minst 200 resmål tillämpar de modeller för utveckling av hållbar turism som främjas med hjälp av utmärkelsen European Destinations of Excellence (ungefär 20 varje år)

I.

Nya affärsmodeller

Senaste resultat (referensvärden)

Långsiktigt mål (2020)

I.1.

Antal nya produkter/tjänster på marknaden

Kommer regelbundet att mätas

(Hittills endast ett begränsat analytiskt arbete)

En ökning av det sammanlagda antalet nya produkter/tjänster jämfört med referensvärdena (inledande mätning)


Särskilt mål:

Att främja entreprenörskap och företagarkultur

J.

Stöd till entreprenörskap

Senaste resultat (referensvärden)

Långsiktigt mål (2020)

J.1.

Antal medlemsstater som genomför entreprenörskapsfrämjande åtgärder som bygger på den goda praxis som fastställts genom programmet

Antal medlemsstater som genomför entreprenörskapsfrämjande åtgärder: 22 (2010)

Kraftig ökning av antalet medlemsstater som genomför entreprenörskapsfrämjande åtgärder

J.2.

Antal medlemsstater som genomför entreprenörskapsfrämjande åtgärder med inriktning på potentiella nya företagare, unga och kvinnliga företagare samt vissa andra målgrupper

För närvarande deltar tolv medlemsstater i det europeiska nätverket av mentorer för kvinnliga företagare. För närvarande har sex medlemsstater och två regioner en särskild strategi för entreprenörskapsutbildning, tio medlemsstater har införlivat nationella mål för entreprenörskapsutbildning i mer omfattande strategier för livslångt lärande och i åtta medlemsstater är strategier för entreprenörskapsutbildning för närvarande föremål för diskussion

Kraftig ökning av antalet medlemsstater som genomför entreprenörskapsfrämjande åtgärder med inriktning på potentiella nya företagare, unga och kvinnliga företagare samt vissa andra målgrupper jämfört med referensvärdena


(1)  Dessa indikatorer gäller utvecklingen inom näringslivspolitiken. Kommissionen är inte ensam ansvarig för att målen ska uppnås, utan ett antal andra faktorer som ligger utanför kommissionens kontroll påverkar också resultaten på detta område.

(2)  Den avgörande funktionen hos miljövänliga produkter och tjänster är att de minskar miljörisker och minimerar föroreningar och resurser. Produkter med miljöegenskaper (ekodesignade, miljömärkta, ekologiskt producerade och med en betydande andel återvunnet material) ingår också. Källa: Flash Eurobarometer 342, "SMEs, Resource Efficiency and Green Markets".

(3)  I rådets slutsatser av den 31 maj 2011 ingick en uppmaning till medlemsstaterna att minska starttiden för nya företag till tre arbetsdagar och kostnaden till 100 EUR senast 2012 och att minska den tid som krävs för att få licenser och tillstånd till tre månader före utgången av 2013 för att ge företag möjlighet att initiera och genomföra en specifik verksamhet.

(4)  "Internationalisation of European SMEs", EIM, 2010, http://ec.europa.eu/enterprise/policies/sme/market-access/files/internationalisation_of_european_smes_final_en.pdf

(5)  1 EUR från unionens budget kommer att leda till 20–30 EUR i lån och 4–6 EUR i investeringar av eget kapital under Cosmeprogrammets löptid.


20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/50


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1288/2013

av den 11 december 2013

om inrättande av "Erasmus+": Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 165.4 och 166.4,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens meddelande En budget för Europa 2020 av den 29 juni 2011 föreslås inrättandet av ett samlat program som omfattar allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott, inklusive de internationella aspekterna av högre utbildning, i vilket man förenar handlingsprogrammet på området för livslångt lärande (Livslångt lärande) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG (4), programmet Aktiv ungdom (Aktiv ungdom) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1719/2006/EG (5), handlingsprogrammet Erasmus Mundus (Erasmus Mundus) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1298/2008/EG (6), ALFA III-programmet som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 (7), samt Tempus- och Edulink-programmen för att säkerställa större resurseffektivitet, en tydligare strategisk fokusering och synergieffekter som kan utnyttjas mellan olika aspekter av det samlade programmet. Dessutom föreslår kommissionen att idrott ska bli en del av detta samlade program (nedan kallat programmet).

(2)

Halvtidsrapporterna med utvärdering av de aktuella programmen Livslångt lärande, Aktiv ungdom och Erasmus Mundus samt det offentliga samrådet om unionens framtida insatser inom allmän utbildning, yrkesutbildning och ungdom samt högre utbildning visade att det finns ett betydande och på vissa punkter tilltagande behov av fortsatt samarbete och rörlighet inom dessa områden på europeisk nivå. I utvärderingsrapporterna underströks vikten av en närmare koppling mellan unionens program och utvecklingen inom utbildnings- och ungdomspolitiken. Dessutom framfördes önskemål om att unionsinsatsen skulle struktureras på ett sätt som bättre motsvarar modellen för livslångt lärande, att enklare, mer användarvänliga och flexibla metoder för att genomföra sådana insatser skulle införas och att de internationella samarbetsprogrammen för högre utbildning inte längre skulle vara uppsplittrade.

(3)

Programmet bör lägga tonvikt vid tillgängligheten till finansiering och insyn i de administrativa förfarandena och finansieringsförfarandena, bland annat med hjälp av informations- och kommunikationsteknik (IKT) och digitalisering. Effektivare och enklare organisation och handhavande av programmet och ett bibehållet fokus på att minska de administrativa utgifterna är också viktiga aspekter för att programmet ska bli framgångsrikt.

(4)

Det offentliga samrådet om unionens strategiska val för genomförandet av EU:s nya behörighet inom idrott och kommissionens utvärderingsrapport om förberedande insatser på idrottsområdet gav viktig information om prioriterade områden för unionens insatser och visade på det mervärde som unionen kan tillföra genom att stödja verksamhet som syftar till att generera, dela med sig av och sprida erfarenheter och kunskaper om olika frågor som påverkar idrotten på europeisk nivå, förutsatt att dessa särskilt inriktas på idrott på gräsrotsnivå.

(5)

I Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla beskrivs unionens strategi för det närmaste decenniet för att stödja sådan tillväxt. I strategin anges fem långtgående mål som ska uppnås till 2020, framför allt på utbildningsområdet, där målet är att andelen ungdomar som lämnar skolan i förtid ska vara under 10 procent och minst 40 procent av personerna i åldrarna 30–34 år ska ha genomgått eftergymnasial eller motsvarande utbildning. Detta inkluderar också strategins flaggskeppsinitiativ, framför allt Unga på väg och En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen.

(6)

I sina slutsatser av den 12 maj 2009 efterlyste rådet en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) med fyra strategiska mål som ska svara på de utmaningar som kvarstår för att skapa ett kunskapsbaserat Europa och se till att livslångt lärande blir verklighet för alla.

(7)

Enligt artiklarna 8 och 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), samt artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska programmet bl.a. främja jämställdhet mellan män och kvinnor och motverka diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Det finns ett behov av att öka tillträdet för personer från mindre gynnade och utsatta grupper och aktivt tillgodose de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning i samband med genomförandet av programmet.

(8)

Programmet bör ha en stark internationell dimension, framför allt vad gäller högre utbildning, inte bara för att förbättra kvaliteten på den europeiska högre utbildningen i strävan att nå de bredare målsättningarna i Utbildning 2020 och göra unionen till ett attraktivt studiemål, utan också för att främja förståelsen mellan människor och bidra till en hållbar utveckling av den högre utbildningen i partnerländer, liksom till den socioekonomiska utvecklingen i dessa länder, bland annat genom att uppmuntra till kompetensrörlighet genom rörlighetsinsatser för partnerlandsmedborgare. För att åstadkomma detta behöver medel göras tillgängliga från finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, det europeiska grannskapsinstrumentet, föranslutningsinstrumentet och partnerskapsinstrumentet för samarbete med tredjeländer. Medel skulle även kunna göras tillgängliga från Europeiska utvecklingsfonden i enlighet med de förfaranden som styr detta instrument. Bestämmelserna i denna förordning bör gälla för användningen av dessa medel samtidigt som överensstämmelse med respektive förordningar som fastställer dessa instrument och den fonden säkerställs.

(9)

I sin resolution av den 27 november 2009 om en förnyad ram för europeiskt samarbete på ungdomsområdet (2010–2018) framhöll rådet att alla unga människor bör betraktas som en resurs för samhället och att deras deltagande i utarbetandet av den politik som rör dem bör underlättas genom en löpande strukturerad dialog mellan beslutsfattare, ungdomar och ungdomsorganisationer på alla nivåer.

(10)

Genom att formellt, icke-formellt och informellt lärande samlas i ett enda program bör synergier skapas och det sektorsövergripande samarbetet mellan olika sektorer för allmän utbildning, yrkesutbildning och ungdom främjas. Under programmets genomförande bör de olika sektorernas särskilda behov och, i tillämpliga fall, de lokala och regionala myndigheternas roll vederbörligen beaktas.

(11)

För att stödja rörlighet, rättvisa och framstående studieresultat bör unionen inrätta ett pilotprojekt i form av en studielånegaranti för studenter för att göra det möjligt för studenter, oavsett social bakgrund, att avlägga masterexamen i ett annat land där deltagande i programmet är möjligt (nedan kallat programlandet). Denna facilitet bör vara tillgänglig för finansinstitut som godtar att erbjuda lån till studier på masternivå i andra programländer på gynnsamma villkor för studenter. Detta extra och innovativa verktyg för rörlighet i utbildningssyfte bör varken ersätta nuvarande, eller förhindra utvecklingen av framtida, bidrags- eller lånesystem för studenters rörlighet på lokal, nationell nivå eller unionsnivå. Studielånegarantin bör nära övervakas och utvärderas, särskilt i fråga om dess spridning på marknaden i olika länder. I enlighet med artiklarna 21.2 och 21.3 bör en halvtidsutvärderingsrapport läggas fram för Europaparlamentet och rådet senast vid utgången av 2017, som ska ge politisk vägledning om vad som längre fram bör ske med studielånsgarantin.

(12)

Medlemsstaterna bör sträva efter att vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja juridiska och administrativa hinder för att programmet ska fungera väl. Däribland ingår att, om möjligt, lösa administrativa frågor som försvårar erhållandet av viseringar och uppehållstillstånd. I linje med rådets direktiv 2004/114/EG (8), uppmuntras medlemsstaterna att inrätta skyndsamma antagningsförfaranden.

(13)

I kommissionens meddelande av den 20 september 2011Stöd till tillväxt och sysselsättning – en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning beskrivs den ram inom vilken unionen, medlemsstaterna och högskolor kan samarbeta för att öka antalet utexaminerade, förbättra utbildningens kvalitet och maximera den högre utbildningens och forskningens bidrag för att hjälpa medlemsstaters ekonomier och samhällen att bli starkare efter den globala ekonomiska krisen.

(14)

Effektivare åtgärder mot ungdomsarbetslösheten inom unionen förutsätter att särskild uppmärksamhet ägnas åt det gränsöverskridande samarbetet mellan å ena sidan högskolor och yrkesutbildningar på gymnasial och eftergymnasial nivå och å andra sidan företagen, för att förbättra studenternas anställbarhet och utveckla deras företagaranda.

(15)

I Bolognaförklaringen, som undertecknades den 19 juni 1999 av utbildningsministrarna från 29 europeiska länder, fastställdes en mellanstatlig process för att inrätta ett europeiskt område för högre utbildning, vilket fordrar fortlöpande stöd på unionsnivå.

(16)

Yrkesutbildningens avgörande roll för uppnåendet av en rad mål som anges i Europa 2020-strategin är allmänt erkänd och fastställs i den förnyade Köpenhamnsprocessen (2011–2020), med beaktande särskilt av dess potential att åtgärda den höga arbetslösheten i Europa, i synnerhet ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten, genom att främja en kultur av livslångt lärande så att social utestängning kan motverkas och aktivt medborgarskap främjas. Praktik och lärlingsutbildning av god kvalitet, inbegripet de i mikroföretag och små och medelstora företag, behövs för att överbrygga klyftan mellan de kunskaper som förvärvats genom utbildning och de kompetenser och färdigheter som efterfrågas i arbetslivet. Dessutom måste ungdomarnas anställbarhet stärkas.

(17)

Det europeiska samarbetet mellan skolor och rörligheten för skolornas personal och elever måste fördjupas och omfattningen öka för att prioriteringarna för 2000-talet i En agenda för europeiskt samarbete om skolor ska kunna uppnås. I dessa prioriteringar ingår att skolutbildningens kvalitet i EU måste förbättras vad gäller kompetensutveckling, lika tillgång till och integrering i skolsystem och läroanstalter. Dessutom måste läraryrket och skolornas ledarskap stärkas och stödjas. I detta sammanhang bör de strategiska målen att minska antalet elever som lämnar skolan i förtid och förbättra resultaten vad gäller grundläggande färdigheter samt deltagande och kvalitet inom förskoleundervisning och omvårdnad prioriteras vid sidan av målen att höja lärarnas och skolledarnas kompetens samt förbättra utbildningsmöjligheterna för barn med invandrarbakgrund och barn från en socioekonomiskt missgynnad miljö.

(18)

Den förnyade europeiska agendan för vuxenlärande som ingår i rådets resolution av den 28 november 2011 har som mål att underlätta för alla vuxna att utveckla och förstärka sina färdigheter och kompetenser genom hela livet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att förbättra utbildningsmöjligheterna för det stora antalet lågutbildade européer, särskilt genom att förbättra deras läs- och skrivkunnighet och räknefärdighet och genom att främja flexibla inlärningsvägar och åtgärder för en andra chans till lärande.

(19)

Insatserna som vidtas i Europeiska ungdomsforumet, nätverket av nationella informationscentrum för akademiskt erkännande (NARIC), Eurydice-nätverket, Euroguidance-nätverket, Eurodesk-nätverket, de nationella stödcentren för eTwinning, de nationella Europass-centren och de nationella informationskontoren i grannskapsländerna är avgörande för att nå programmets målsättningar, särskilt genom att förse kommissionen med regelbunden, uppdaterad information om deras olika verksamhetsområden och genom spridning av programresultaten i unionen och i deltagande partnerländer.

(20)

Samarbetet enligt programmet med internationella organisationer inom allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott, framför allt med Europarådet, bör stärkas.

(21)

För att bidra till att i hela världen utveckla excellens på studierna om den europeiska integrationen och möta det tilltagande behovet av kunskap och dialog om den europeiska integrationsprocessen och dess utveckling är det viktigt att främja excellens inom undervisning, forskning och analyser på detta område genom att stödja högskolor, sammanslutningar som aktivt arbetar med europeisk integration och sammanslutningar med europeiska målsättningar, genom Jean Monnet-insatsen.

(22)

Samarbete enligt programmet med organisationer i det civila samhället inom allmän utbildning och yrkesutbildning, ungdoms- och idrottsfrågor, på nationell och unionsnivå, är mycket viktigt för att få till stånd en bred känsla av delaktighet med avseende på strategier och politik för livslångt lärande och för att ta hänsyn till intressenternas idéer och synpunkter på alla nivåer.

(23)

I kommissionens meddelande av den 18 januari 2011Utveckling av idrottens europeiska dimension beskrivs kommissionens idéer för insatser på unionsnivå på idrottsområdet efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Där föreslås också ett antal konkreta insatser för hur kommissionen och medlemsstaterna kan förstärka idrottens europeiska identitet inom tre breda områden: idrottens roll i samhället, idrottens ekonomiska aspekter och idrottens organisation. Det är också viktigt att beakta det mervärde och det bidrag som idrotten, inklusive inhemska idrottsformer, tillför unionens kulturarv och historiska arv.

(24)

Särskild uppmärksamhet måste riktas mot idrotten på gräsrotsnivå och frivilligarbetet inom idrotten eftersom dessa fyller en viktig funktion för att främja social inkludering, lika möjligheter och hälsofrämjande fysisk aktivitet.

(25)

Tydligare kvalifikationer och erkännande av kvalifikationer och färdigheter samt ökad acceptans för unionens verktyg för öppenhet och erkännande bör bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet samt underlätta rörligheten, både inom livslångt lärande och i yrkessyfte, över hela Europa, mellan länder och branscher. Ökat tillträde till metoder, rutiner och teknik för livslångt lärande i andra länder kommer att öka anställbarheten.

(26)

I det syftet rekommenderas att man utökar tillämpningen av den gemensamma unionsramen för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) inrättad genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG (9), det europeiska registret för kvalitetssäkring av högre utbildning (EQAR) och den europeiska sammanslutningen för kvalitetssäkring i den högre utbildningen (ENQA) enligt Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/143/EG (10), den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF) inrättad enligt Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 (11), det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet) inrättad enligt Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 (12) och den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (EQAVET) inrättad enligt Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 (13) samt det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS).

(27)

För att göra kommunikationen med den breda allmänheten effektivare och stärka synergieffekterna mellan kommunikationsinsatserna som vidtas på kommissionens initiativ bör de budgetmedel som anslås för kommunikationsinsatser i enlighet med denna förordning också bidra till spridning av information om unionens politiska prioriteringar i den mån de berör de allmänna målen för denna förordning.

(28)

Ett europeiskt mervärde bör säkerställas för alla insatser som genomförs inom programmets ram; insatserna bör även komplettera medlemsstaternas verksamhet i enlighet med artikel 167.4 i EUF-fördraget och med annan verksamhet, framför allt inom områden som kultur och media, sysselsättning, forskning och innovation, näringsliv och företagande, sammanhållnings- och utvecklingspolitik, utvidgningspolitik samt initiativ, instrument och strategier inom regionalpolitik och yttre förbindelser.

(29)

Syftet med programmet är att ha en positiv och varaktig påverkan på politiken och strategierna inom områdena allmän och yrkesinriktad utbildning, ungdom och idrott. Den systemeffekten bör uppnås med hjälp av programmets olika insatser och verksamheter som syftar till att hjälpa fram förändringar på institutionell nivå och, i förekommande fall, förnyelse på systemnivå. Enskilda projekt som ansöker om ekonomiskt stöd från programmet behöver inte i sig påverka systemet, utan det är det samlade resultatet av dessa projekt som bör bidra till att förnyelse på systemnivå uppnås.

(30)

För en effektiv resultatorienterad förvaltning, inklusive utvärdering och övervakning, krävs utveckling av specifika, mätbara och realistiska resultatindikatorer som kan mätas över tid och som återspeglar logiken i insatsen.

(31)

Kommissionen och medlemsstaterna bör optimera användningen av IKT och ny teknik för att underlätta tillträdet till insatser inom områdena allmän och yrkesinriktad utbildning, ungdom och idrott. Virtuell rörlighet kan ingå och komplettera, men inte ersätta, rörlighet i utbildningssyfte.

(32)

I denna förordning fastställs för programmets hela löptid en total finansieringsram som utgör det särskilda referensbeloppet för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet, enligt punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (14).

(33)

I syfte att säkerställa kontinuiteten i det finansieringsstöd som föreskrivs i programmet till organens verksamhet, bör kommissionen under programmets inledande fas kunna bedöma att de kostnader som är direkt knutna till genomförandet av de aktiviteter som får stöd är stödberättigade, även om de uppkommit för stödmottagaren innan bidragsansökan lämnades in.

(34)

Det är nödvändigt att fastställa vilka resultatkriterier som ska ligga till grund för budgetfördelningen av budgetmedel mellan medlemsstaterna för de insatser som förvaltas av de nationella programkontoren.

(35)

Kandidatländerna för anslutning till unionen samt de Europeiska frihandelssammanslutningsländer (Efta) som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) bör kunna delta i unionens program i enlighet med ramavtal, beslut från associeringsrådet eller liknande avtal.

(36)

Schweiziska edsförbundet får delta i unionens program i enlighet med ett avtal som ska tecknas mellan unionen och det landet.

(37)

Fysiska personer från ett utomeuropeiskt land eller territorium och behöriga offentliga och/eller privata organ och institutioner i ett utomeuropeiskt land eller territorium får delta i unionens program i enlighet med rådets beslut 2001/822/EG (15). Avståndsproblemen för de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna bör beaktas i samband med genomförandet av programmet.

(38)

I ett gemensamt meddelande av den 25 maj 2011 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Ny respons på ett grannskap i förändring beskrevs bland annat målet att ytterligare underlätta grannskapsländernas möjligheter att delta i unionens insatser för rörlighet och kapacitetsuppbyggnad inom högre utbildning och att det framtida utbildningsprogrammet skulle öppnas för grannskapsländerna.

(39)

Under hela utgiftscykeln bör unionens ekonomiska intressen skyddas med hjälp av proportionella åtgärder som ska göra det möjligt att förebygga, spåra och utreda oriktigheter, att återkräva sådana medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt och att fastställa påföljder vid behov. EU:s utrikestjänst har visserligen allt större finansieringsbehov men EU:s ekonomiska och budgetmässiga situation begränsar de resurser som finns tillgängliga för sådant stöd. Kommissionen bör därför sträva efter att använda tillgängliga resurser så effektivt och bärkraftigt som möjligt, framför allt genom att använda finansiella instrument med hävstångsverkan.

(40)

För att främja tillgången till programmet bör de bidrag som beviljas till stöd för enskilda personers rörlighet justeras i enlighet med levnads- och försörjningskostnaderna i värdmedlemsstaten. I enlighet med nationell rätt bör medlemsstaterna också uppmuntras att låta dessa bidrag vara befriade från skatter och sociala avgifter. Samma undantag bör gälla för offentliga eller privata organ som beviljar sådant ekonomiskt stöd till de berörda personerna.

(41)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (16), kan frivilligarbete betraktas som medfinansiering i form av naturabidrag.

(42)

I sitt meddelande av den 29 juni 2011En budget för Europa 2020 betonar kommissionen sitt åtagande att förenkla unionens finansiering. Tillkomsten av ett samlat program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott bör resultera i betydande förenklingar, rationaliseringar och synergier i samband med programmets förvaltning. Genomförandet av programmet bör ytterligare förenklas genom klumpsummor, enhetskostnader eller schablonfinansiering samt minskning av de formella och byråkratiska kraven för bidragsmottagare och medlemsstater.

(43)

Vid arbetet med att uppnå programmets mål och för att säkerställa den optimala användningen av de ekonomiska resurserna bör man ha som rättesnöre att genomförandet ska bli effektivare och pengarna användas bättre.

(44)

Det är viktigt att säkerställa att programmets ekonomiska förvaltning är sund och att det genomförs så effektivt och användarvänligt som möjligt, och samtidigt säkerställa en tydlig rättslig säkerhet och tillgänglighet för alla deltagare.

(45)

I syfte att säkerställa en snabb reaktion på föränderliga behov under programmets löptid bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på bestämmelserna om de extrainsatser som förvaltas av de nationella programkontoren. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(46)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (17).

(47)

Programmet bör omfatta tre olika områden och den kommitté som inrättas enligt denna förordning bör behandla såväl övergripande som sektoriella frågor. Det är medlemsstaternas ansvar att se till att de skickar rätt företrädare att närvara vid möten i den kommittén i enlighet med de frågor som står på dagordningen till denna kommitté, och kommitténs ordförande bör se till att dagordningarna för mötena tydligt anger vilken eller vilka sektorer som berörs och vilka frågor för varje sektor som behandlas vid varje möte. När så är lämpligt, och i enlighet med kommitténs arbetsordning och på ad hoc-basis, bör det vara möjligt att bjuda in externa experter, inklusive arbetsmarknadens parter, att delta i kommittémöten som observatörer.

(48)

Ett korrekt slutförande av programmet bör säkerställas, särskilt när det gäller sådana fleråriga arrangemang för förvaltning av programmet som fortsätter att löpa, exempelvis finansiering av tekniskt och administrativt stöd. Från och med den 1 januari 2014 bör det tekniska och administrativa stödet vid behov säkerställa förvaltningen av insatser enligt föregående program som ännu inte slutförts före utgången av 2013.

(49)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inrätta programmet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av förordningens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet.

(50)

Beslut nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG bör därför upphävas.

(51)

I syfte att säkerställa kontinuiteten i det finansieringsstöd som föreskrivs i detta program, bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2014. Av brådskande skäl bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Programmets räckvidd

1.   Genom denna förordning inrättas "Erasmus+", ett program för unionens insatser inom allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor och idrott (nedan kallat programmet).

2.   Programmet ska genomföras under perioden den 1 januari 2014 till 31 december 2020.

3.   Programmet ska omfatta följande områden, samtidigt som medlemsstaternas strukturer och specifika behov inom de olika sektorerna beaktas:

a)

Allmän och yrkesinriktad utbildning på alla nivåer med utgångspunkt från ett perspektiv om livslångt lärande, inklusive skolutbildning (Comenius), högre utbildning (Erasmus), internationell högre utbildning (Erasmus Mundus) yrkesutbildning (Leonardo da Vinci) och vuxenutbildning (Grundtvig).

b)

Ungdom (Aktiv ungdom), särskilt inom ramen för icke-formellt och informellt lärande.

c)

Idrott, särskilt idrott på gräsrotsnivå.

4.   Programmet ska omfatta en internationell dimension som är avsedd att stödja unionens yttre åtgärder, bland annat dess utvecklingsmål, genom samarbete mellan unionen och partnerländer.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.   livslångt lärande: all allmän utbildning, yrkesinriktad utbildning, icke-formellt och informellt lärande under hela livet som leder till bättre kunskaper, färdigheter, kompetenser eller samhällsdeltagande ur ett personligt, medborgerligt, kulturellt, samhälleligt och/eller arbetsrelaterat perspektiv, inklusive tillhandahållandet av rådgivning och vägledning,

2.   icke-formellt lärande: lärande som äger rum genom planerad verksamhet (vad gäller mål och tid för lärande), där det finns visst stöd till lärandet (till exempel kontakt mellan elev och lärare), men som inte ingår i de formella utbildningssystemen,

3.   informellt lärande: lärande till följd av daglig verksamhet i samband med arbete, familj eller fritid och som inte är organiserat eller strukturerat vad gäller mål, tid eller lärandestöd. Det kan vara oavsiktligt ur inlärares perspektiv,

4.   den strukturerade dialogen: dialogen med ungdomar och ungdomsorganisationer, som fungerar som ett forum för fortlöpande gemensamma reflexioner om prioriteringar, genomförande och uppföljning av det europeiska samarbetet på ungdomsområdet,

5.   gränsöverskridande: om inte annat anges, all verksamhet som omfattar minst två programländer som avses i artikel 24.1,

6.   internationell: all verksamhet som omfattar minst ett programland och minst ett tredjeland (nedan kallat partnerland),

7.   rörlighet i utbildningssyfte: att flytta fysiskt till ett annat land än hemlandet för studier, yrkesutbildning eller icke-formellt eller informellt lärande. Det kan ske i form av praktik, lärlingsutbildning, ungdomsutbyte, volontärarbete, undervisning eller deltagande i yrkesutvecklingsverksamhet. Det kan omfatta förberedande verksamhet, såsom undervisning i värdlandets språk samt utsändande- och mottagandeverksamhet och uppföljningsverksamhet,

8.   samarbete för innovation och utbyte av god praxis: gränsöverskridande och internationella samarbetsprojekt som omfattar organisationer inom allmän utbildning, yrkesutbildning och/eller ungdomsfrågor och kan inkludera andra organisationer,

9.   stöd till politiska reformer: all slags verksamhet som syftar till att stödja och underlätta en modernisering av utbildningssystemen samt stöd till utvecklingen av en europeisk ungdomspolitik genom ett förfarande för politiskt samarbete mellan medlemsstater, främst den öppna samordningsmetoden och den strukturerade dialogen med unga,

10.   virtuell rörlighet: en uppsättning verksamheter med stöd av informations- och kommunikationsteknik, inklusive e-lärande, som organiseras på institutionell nivå och som förverkligar eller underlättar transnationella och/eller internationella samarbetsprojekt i samband med undervisning och/eller inlärning,

11.   personal: personer som antingen yrkesmässigt eller på frivillig grund är involverade i allmän utbildning, yrkesutbildning eller icke-formellt lärande för ungdomar. Det kan omfatta professorer, lärare, utbildare, skolledare, ungdomsarbetare och personal som inte undervisar,

12.   ungdomsarbetare: en person som yrkesmässigt eller på frivillig grund arbetar med icke-formellt lärande, och som stöder unga människor i deras sociopedagogiska och yrkesmässiga utveckling,

13.   unga: personer mellan 13 och 30 år,

14.   högskolor:

a)

alla slags högre utbildningsanstalter som i överensstämmelse med nationell rätt eller praxis utfärdar erkända examina eller erbjuder annan erkänd eftergymnasial utbildning, oavsett vad dessa utbildningsanstalter kallas,

b)

alla utbildningsanstalter som tillhandahåller yrkesinriktad utbildning på eftergymnasial nivå enligt nationell rätt eller praxis,

15.   gemensamma examina: ett integrerat utbildningsprogram som erbjuds av minst två högskolor och som ger ett enda examensbevis, utfärdat och undertecknat av samtliga deltagande högskolor gemensamt och erkänt officiellt i de länder där de deltagande högskolorna är belägna,

16.   dubbla/multipla examina: är utbildningsprogram som erbjuds av minst två (dubbla) eller flera (multipla) högskolor och där studenten efter genomförda studier erhåller ett separat examensbevis från var och en av de deltagande högskolorna,

17.   ungdomsverksamhet: en verksamhet utanför skolan (såsom ungdomsutbyte, frivilligarbete eller ungdomsutbildning) som utförs av en ung människa, antingen individuellt eller i en grupp, särskilt genom ungdomsorganisationer, och som utmärks av en icke-formell utbildningsstrategi,

18.   partnerskap: ett avtal mellan en grupp av läroanstalter och/eller organisationer i olika programländer om att genomföra gemensam europeisk verksamhet inom allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor eller idrott eller som inrättar ett formellt eller informellt nätverk på ett relevant område, såsom gemensamma inlärningsprojekt för elever och deras lärare i form av utbyten mellan skolklasser och längre rörlighetsperioder för enskilda, intensiva program inom den högre utbildningen och samarbete mellan regionala och lokala myndigheter för att främja ett interregionalt, inklusive gränsöverskridande, samarbete. Partnerskapet får även utvidgas till att omfatta läroanstalter och/eller organisationer från partnerländer i syfte att stärka dess kvalitet,

19.   nyckelkompetenser: den grundläggande uppsättning kunskaper, färdigheter och attityder som alla individer behöver för att förverkliga och utveckla sig själva samt för aktivt medborgarskap, social integrering och sysselsättning, i enlighet med Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG (18),

20.   den öppna samordningsmetoden: en mellanstatlig metod som ger en ram för samarbete mellan medlemsstater, vars nationella politik därigenom kan riktas mot vissa gemensamma mål. Inom ramen för detta program tillämpas den öppna samordningsmetoden inom allmän utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor,

21.   unionens verktyg för öppenhet och erkännande: instrument som hjälper intressenter att förstå, uppskatta och i förekommande fall erkänna utbildningsresultat och kvalifikationer i hela unionen,

22.   grannskapsländer: de länder och territorier som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken,

23.   parallell karriär: en kombination av idrottsträning på hög nivå och allmän utbildning eller arbete,

24.   idrott på gräsrotsnivå: idrott i organiserad form som utövas på lokal nivå av amatöridrottare, samt idrott för alla.

Artikel 3

Europeiskt mervärde

1.   Programmet ska enbart stödja de insatser och den verksamhet som har ett potentiellt europeiskt mervärde och bidrar till uppnåendet av det allmänna mål som anges i artikel 4.

2.   det europeiska mervärdet hos programmets insatser och verksamheter ska framför allt säkerställas genom deras

a)

gränsöverskridande karaktär, framför allt med avseende på rörlighet och samarbete som syftar till att åstadkomma en varaktig systemeffekt,

b)

komplementaritet och synergier med andra program och strategier på nationell, unions- och internationell nivå,

c)

bidrag till en effektiv användning av unionens verktyg för öppenhet och erkännande.

Artikel 4

Programmets allmänna mål

Programmet ska bidra till uppnåendet av följande:

a)

målen i Europa 2020-strategin, inklusive det överordnade målet för utbildning,

b)

målen i den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (nedan kallat Utbildning 2020), inklusive de relevanta riktmärkena,

c)

hållbar utveckling av den högre utbildningen i partnerländer,

d)

de övergripande målen för det förnyade ramverket för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018),

e)

målet att utveckla en europeisk dimension inom idrotten, särskilt på gräsrotsnivå, i enlighet med unionens arbetsplan för idrott samt

f)

främjande av europeiska värden i enlighet med artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen.

KAPITEL II

Allmän utbildning och yrkesutbildning

Artikel 5

Särskilda mål

1.   I linje med det allmänna målet för programmet som avses i artikel 4, särskilt målen i Utbildning 2020, samt till stöd för hållbar utveckling i partnerländer i fråga om högre utbildning ska programmet ha följande särskilda mål inom området allmän utbildning och yrkesutbildning:

a)

Förbättra nyckelkompetenser och färdigheter, framför allt med avseende på deras relevans för arbetsmarknaden och deras bidrag till ett sammanhållet samhälle, särskilt genom bättre möjligheter till rörlighet i utbildningssyfte och genom ett förstärkt samarbete mellan utbildnings-och yrkesutbildningssektorn och arbetslivet.

b)

Främja kvalitetsförbättringar, innovation, excellens och internationalisering inom läroanstalter för allmän utbildning och yrkesutbildning, särskilt genom förstärkt gränsöverskridande samarbete mellan anordnare av utbildning och andra intressenter.

c)

Främja utvecklingen av och höja medvetenheten om ett europeiskt område för livslångt lärande, utformat för att komplettera politiska reformer på nationell nivå och stödja modernisering av utbildningssystemen, särskilt genom ett ökat politiskt samarbete, bättre utnyttjande av unionens verktyg för öppenhet och erkännande och genom spridning av god praxis.

d)

Stärka den internationella dimensionen av allmän utbildning och yrkesutbildning, särskilt genom samarbete mellan unionens och partnerländers läroanstalter inom yrkesutbildning och högre utbildning genom att göra europeiska högskolor mer attraktiva och stödja unionens yttre åtgärder, inbegripet biståndsmålen, genom att främja rörlighet och samarbete mellan högskolorna i unionen och partnerländer och genom riktad kapacitetsuppbyggnad i partnerländer.

e)

Förbättra språkundervisningen och språkinlärningen samt främja en bred språklig mångfald och interkulturell medvetenhet i unionen.

f)

Främja excellens inom undervisning och forskning som avser europeisk integration genom Jean Monnet-aktiviteter i hela världen, enligt vad som anges i artikel 10.

2.   I syfte att utvärdera programmet ska mätbara och relevanta indikatorer för de särskilda målen som avses i punkt 1 fastställas i bilaga 1.

Artikel 6

Programområden

1.   Programmets mål ska uppnås genom följande typer av insatser inom allmän och yrkesinriktad utbildning:

a)

Enskilda personers rörlighet i utbildningssyfte.

b)

Samarbete för innovation och utbyte av god praxis.

c)

Stöd till politiska reformer.

2.   De särskilda Jean Monnet-aktiviteterna beskrivs i artikel 10.

Artikel 7

Enskilda personers rörlighet i utbildningssyfte

1.   Enskilda personers rörlighet i utbildningssyfte ska stödja följande verksamhet i de programländer som avses i artikel 24.1:

a)

Studenters rörlighet inom alla nivåer av högre utbildning och studenters, lärlingars och elevers rörlighet inom yrkesutbildningen. Denna rörlighet kan ske i form av studier vid en partnerinstitution eller praktik, eller genom arbetslivserfarenhet utomlands som lärling, assistent eller praktikant. Rörlighet för studier på masternivå får stödjas genom en europeisk studielånsgaranti för studenter som avses i artikel 20.

b)

Rörligheten för personal inom programländerna som avses i artikel 24.1. Denna rörlighet kan anta formen av undervisning eller en assistenttjänst, eller deltagande i fortbildningsverksamhet utomlands.

2.   Insatsen ska också stödja internationell rörlighet för studenter och personal till och från partnerländer i samband med högre utbildning, inklusive rörlighet som organiserats på grundval av gemensamma, dubbla eller multipla examina av hög kvalitet eller gemensam ansökningsomgång.

Artikel 8

Samarbete för innovation och utbyte av god praxis

1.   Samarbete för innovation och utbyte av god praxis ska stödja

a)

strategiska partnerskap mellan organisationer och/eller institutioner som är verksamma inom allmän utbildning och yrkesutbildning eller inom andra relevanta sektorer, i syfte att utarbeta och genomföra gemensamma initiativ och främja peer learning och utbyte av erfarenheter,

b)

partnerskap mellan arbetslivet och institutioner för allmän utbildning och yrkesutbildning i form av

kunskapsallianser, särskilt mellan högskolor och arbetsliv, som syftar till att främja kreativitet, innovation, arbetslivsbaserat lärande och entreprenörskap genom att erbjuda relevanta inlärningsmöjligheter, inklusive utarbetande av nya kursplaner och pedagogiska metoder,

sektoriella kunskapsallianser mellan tillhandahållare av allmän och yrkesinriktad utbildning och arbetslivet, som syftar till att främja anställbarhet, bidrar till att skapa nya sektorspecifika eller sektorsövergripande kursplaner, utvecklar innovativa metoder för yrkesundervisning och yrkesutbildning och som tillämpar unionens verktyg för öppenhet och erkännande i praktiken.

c)

IT-baserade stödplattformar, som omfattar alla utbildningssektorer, särskilt eTwinning, och möjliggör peer learning, virtuell rörlighet och utbyte av god praxis och som är öppna för deltagare från grannskapsländerna.

2.   Insatsen ska också stödja utveckling, kapacitetsuppbyggnad, regional integration, kunskapsutbyte och moderniseringsprocesser genom internationella partnerskap mellan högskolor i unionen och partnerländer, särskilt för peer learning och gemensamma utbildningsprojekt samt genom främjande av regionalt samarbete och nationella informationskontor, framför allt med grannskapsländerna.

Artikel 9

Stöd till politiska reformer

1.   Stöd till politiska reformer ska omfatta den verksamhet som initieras på unionsnivå, nämligen

a)

genomförandet av unionens politiska agenda för allmän utbildning och yrkesutbildning inom ramen för den öppna samordningsmetoden samt Bologna- och Köpenhamnsprocesserna,

b)

genomförande av unionens verktyg för öppenhet och erkännande i programländerna, framför allt den enhetliga unionsramen för tydlighet i kvalifikationer och meriter (nedan kallad Europass), den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF), det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter (ECTS), det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet), den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (EQAVET), det europeiska registret för kvalitetssäkring av högre utbildning (EQAR) och den europeiska sammanslutningen för kvalitetssäkring i den högre utbildningen (ENQA) samt tillhandahålla stöd till unionsgemensamma nätverk och europeiska icke-statliga organisationer som verkar inom allmän utbildning och yrkesutbildning,

c)

politisk dialog med relevanta europeiska intressenter inom allmän utbildning och yrkesutbildning,

d)

NARIC, Eurydice-nätverket och Euroguidance-nätverket samt de nationella Europass-centren.

2.   Insatsen ska också stödja politisk dialog med partnerländer och internationella organisationer.

Artikel 10

Jean Monnet-aktiviteter

Syftet med Jean Monnet-aktiviteterna ska vara att

a)

främja undervisning och forskning om den europeiska integrationen i hela världen bland forskare, studenter och medborgare, särskilt genom att inrätta Jean Monnet-professurer och andra akademiska insatser samt genom att erbjuda bistånd till andra kunskapsbyggande aktiviteter vid högskolor,

b)

stödja verksamheter inom akademiska institutioner eller föreningar som är aktiva inom europeiska integrationsstudier och som stöder en Jean Monnet-märkning för kvalitet,

c)

stödja följande institutioner med europeisk målsättning:

i)

Europeiska universitetsinstitutet, Florens.

ii)

Europeiska högskolan (Brygge och Natolin).

iii)

Europeiska institutet för offentlig administration (EIPA), Maastricht.

iv)

Europeiska rättsakademin, Trier.

v)

Europeiska byrån för utveckling av undervisning för elever med behov av särskilt stöd, Odense.

vi)

Internationella centrumet för Europautbildning (Cife), Nice.

d)

främja politisk debatt och utbyte mellan den akademiska världen och beslutsfattare om unionens politiska prioriteringar.

KAPITEL III

Ungdomsfrågor

Artikel 11

Särskilda mål

1.   I linje med det allmänna målet för programmet som avses i artikel 4, särskilt målen för det förnyade ramverket för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018), ska programmet ha följande särskilda mål:

a)

Att förbättra unga människors nyckelkompetenser och färdigheter, även för unga människor med färre möjligheter, och unga människors deltagande i Europas demokratiska liv och på arbetsmarknaden, deras aktiva medborgarskap, interkulturella dialog, sociala integrering och solidaritet, särskilt genom bättre möjligheter till rörlighet i utbildningssyfte för unga människor, de som är aktiva inom ungdomsarbete eller i ungdomsorganisationer samt ungdomsledare, och genom närmare kopplingar mellan ungdomsområdet och arbetslivet.

b)

Att främja kvalitetsförbättringar i samband med ungdomsarbete, särskilt genom ett förstärkt samarbete mellan organisationer på ungdomsområdet och/eller andra intressenter.

c)

Att komplettera politiska reformer på lokal, regional och nationell nivå och stödja utvecklingen av en kunskaps- och evidensbaserad ungdomspolitik och erkännandet av icke-formellt och informellt lärande, särskilt genom förstärkt politiskt samarbete, bättre utnyttjande av unionens verktyg för öppenhet och erkännande samt genom spridning av god praxis.

d)

Att stärka den internationella dimensionen för ungdomsverksamhet och ungdomsarbetarnas och ungdomsorganisationernas roll som stödstrukturer för unga, som ett komplement till unionens yttre åtgärder, särskilt genom att främja rörlighet och samarbete mellan intressenter i unionen och partnerländer samt internationella organisationer på ungdomsområdet och genom riktad kapacitetsuppbyggnad i partnerländer.

2.   I syfte att utvärdera programmet ska mätbara och relevanta indikatorer för de särskilda målen som avses i punkt 1 fastställas i bilaga 1.

Artikel 12

Programinsatser

Programmets mål ska uppnås genom följande typer av insatser:

a)

Enskilda personers rörlighet i utbildningssyfte.

b)

Samarbete för innovation och utbyte av god praxis.

c)

Stöd till politiska reformer.

Artikel 13

Enskilda personers rörlighet i utbildningssyfte

1.   Insatsen för enskilda personers rörlighet ska stödja:

a)

Ungas rörlighet inom ramen för verksamhet som avser icke-formellt och informellt lärande mellan programländerna. Denna rörlighet kan ta formen av ungdomsutbyte och volontärarbete inom ramen för Europeiska volontärtjänsten, och av innovativ verksamhet som bygger på befintliga bestämmelser om rörlighet.

b)

Rörlighet för de personer som är aktiva inom ungdomsarbete eller i ungdomsorganisationer samt ungdomsledare; sådan rörlighet kan ta formen av utbildningsverksamhet och nätverksbyggande.

2.   Insatsen ska också stödja rörlighet till och från partnerländer, särskilt grannskapsländer, för ungdomar, personer som är aktiva inom ungdomsarbete eller i ungdomsorganisationer samt ungdomsledare.

Artikel 14

Samarbete för innovation och utbyte av god praxis

1.   Samarbete för innovation och utbyte av god praxis ska stödja

a)

Strategiska partnerskap som syftar till att utveckla och genomföra gemensamma initiativ, inklusive ungdomsinitiativ och medborgarskapsprojekt som främjar aktivt medborgarskap, social innovation, deltagande i det demokratiska livet och entreprenörskap, genom peer learning och utbyte av erfarenheter.

b)

IT-baserade stödplattformar som möjliggör peer learning, kunskapsbaserat ungdomsarbete, virtuell rörlighet och utbyte av god praxis.

2.   Insatsen ska också stödja utveckling, kapacitetsuppbyggnad och kunskapsutbyte genom partnerskap mellan organisationer i programländer och partnerländer, särskilt genom peer learning.

Artikel 15

Stöd till politiska reformer

1.   Stödet till politiska reformer ska omfatta verksamhet som avser

a)

genomförande av unionens politiska dagordning på ungdomsområdet genom den öppna samordningsmetoden,

b)

tillämpning av unionens verktyg för öppenhet och erkännande i programländerna, särskilt ungdomspasset, och stöd till unionsgemensamma nätverk och europeiska icke-statliga ungdomsorganisationer,

c)

politisk dialog med relevanta europeiska intressenter och strukturerad dialog med ungdomar,

d)

Europeiska ungdomsforumet, resurscentrum för utveckling av ungdomsarbete och Eurodesk-nätverket.

2.   Insatsen ska också stödja politisk dialog med partnerländer och internationella organisationer.

KAPITEL IV

Idrott

Artikel 16

Särskilda mål

1.   I linje med de allmänna målen för programmet som avses i artikel 4 och unionens arbetsplan för idrott ska programmet huvudsakligen inriktas på idrott på gräsrotsnivå och ha följande särskilda mål:

a)

Motverka gränsöverskridande hot mot idrottens integritet, såsom dopning, uppgjorda matcher och våld samt alla former av intolerans och diskriminering.

b)

Främja och stödja goda styrelseformer inom idrotten och parallella karriärer för idrottsutövare.

c)

Främja frivilliginsatser inom idrotten samt social integrering, lika möjligheter och medvetenhet om betydelsen av hälsofrämjande fysisk aktivitet genom ökad idrottsutövning och lika tillgång till idrott för alla.

2.   I syfte att utvärdera programmet ska mätbara och relevanta indikatorer för de särskilda mål som avses i punkt 1 fastställas i bilaga 1.

Artikel 17

Verksamhet

1.   Samarbetsmålen ska uppnås genom följande gränsöverskridande verksamhet, som särskilt bör inriktas på idrott på gräsrotsnivå:

a)

Stöd till samarbetspartnerskap.

b)

Stöd till ideella europeiska idrottsevenemang, som rör flera olika programländer och som bidrar till de mål som anges i artikel 16.1 c.

c)

Stöd för att stärka det evidensbaserade beslutsunderlaget.

d)

Dialog med relevanta europeiska intressenter.

2.   Den verksamhet som avses i punkt 1 får anskaffa kompletterande finansiering från tredje parter, såsom privata företag.

KAPITEL V

Finansiella bestämmelser

Artikel 18

Budget

1.   Finansieringsramen för genomförandet av programmet från och med den 1 januari 2014 fastställs till 14 774 524 000 EUR i löpande priser.

De årliga anslagen ska godkännas av Europaparlamentet och rådet inom gränserna för den fleråriga budgetramen.

2.   Det belopp som avses i punkt 1 ska anslås till följande programinsatser, med en flexibilitetsmarginal på högst 5 procent av vart och ett av de anslagna beloppen:

a)

77,5 procent till allmän utbildning och yrkesutbildning, varifrån följande minimianslag ska tilldelas:

i)

43 procent till högre utbildning, vilket utgör 33,3 procent av den totala budgeten,

ii)

22 procent till yrkesutbildning, vilket utgör 17 procent av den totala budgeten,

iii)

15 procent till skolutbildning, vilket utgör 11,6 procent av den totala budgeten,

iv)

5 procent till vuxenutbildning, vilket utgör 3,9 procent av den totala budgeten,

b)

10 procent till ungdomar,

c)

3,5 procent till studielånegarantin,

d)

1,9 procent till Jean Monnet,

e)

1,8 procent till idrott, varav högst 10 procent till den verksamhet som avses i artikel 17.1 b,

f)

3,4 procent som driftsanslag för de nationella programkontoren samt

g)

1,9 procent för att täcka administrativa utgifter.

3.   Med avseende på de anslag som avses i punkt 2 a och b ska minst 63 procent avsättas för enskildas rörlighet i utbildningssyfte, minst 28 procent till samarbete för innovation och utbyte av god praxis och 4,2 procent till stöd till politiska reformer.

4.   Förutom finansieringsramen som anges i punkt 1 och för att främja den internationella dimensionen av den högre utbildningen ska ytterligare medel som anges i de olika externa instrumenten (instrumentet för utvecklingssamarbete, europeiska grannskapsinstrumentet, föranslutningsinstrumentet och partnerskapsinstrumentet) anslås till insatser avseende rörlighet i utbildningssyfte till eller från partnerländer och till samarbete och politisk dialog med myndigheter/institutioner/organisationer från dessa länder. Bestämmelserna i denna förordning ska gälla för användningen av dessa medel, samtidigt som överensstämmelse säkerställs med respektive förordningar som styr dessa externa instrument och i fallet med instrumentet för utvecklingssamarbetet också uppfylla kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

Medel ska göras tillgängliga endast på grundval av två fleråriga anslag som omfattar de fyra första åren respektive de tre återstående åren. Tilldelningen av denna finansiering ska fastställas i den fleråriga vägledande programplaneringen i de externa instrument som avses i första stycket, i linje med fastställda behov och prioriteringar hos länderna i fråga. Samarbetet med icke medverkande länder får i förekommande fall baseras på ytterligare anslag från de länder som ska tillhandahållas enligt förfaranden som man enas om tillsammans med dem.

Rörlighetsinsatsen för studenter och personal mellan programländer och partnerländer som finansieras genom anslag från instrumentet för utvecklingssamarbete ska inriktas på områden som är relevanta för en hållbar utveckling för alla människor i utvecklingsländerna.

5.   Budgeten för programmet får också täcka utgifter för den förberedelse, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för förvaltningen av programmet och för uppnåendet av dess mål, särskilt undersökningar, sammanträden med experter samt information och kommunikation, inbegripet spridning av information om unionens politiska prioriteringar, förutsatt att dessa anknyter till de allmänna målen i denna förordning, utgifter för IT rörande utbyte och behandling av information samt alla andra utgifter för tekniskt och administrativt stöd som kommissionen uppbär för förvaltningen av programmet.

6.   Budgeten får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt stöd som är nödvändiga för övergången mellan programmet och de åtgärder som antagits enligt beslut nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG. Vid behov kan anslagen tas upp i budgeten efter 2020 för att täcka liknande utgifter och tillåta förvaltning av insatser och verksamhet som ännu inte slutförts den 31 december 2020.

7.   De medel för enskilda personers rörlighet i utbildningssyfte som avses i artiklarna 6.1 a och 12 a och som ska förvaltas av ett eller flera nationella kontor (nedan kallat nationellt programkontor) ska tilldelas på grundval av befolkningens storlek och levnadskostnaderna i medlemsstaten, avståndet mellan medlemsstaternas huvudstäder samt prestationer. Prestationsparametern svarar för 25 % av de totala medlen enligt de kriterier som avses i punkterna 8 och 9. Vad gäller strategiska partnerskap som avses i artiklarna 8.1 a och 14.1 a och som ska väljas ut och förvaltas av ett nationellt programkontor ska medlen tilldelas på grundval av kriterier som ska fastställas av kommissionen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 36.3. Dessa formler ska så långt det är möjligt vara neutrala i fråga om medlemsstaternas olika utbildningssystem, ska undvika omfattande minskningar av den årliga budget som medlemsstaterna tilldelas från ett år till nästa och ska minimera alltför stora obalanser vad gäller nivån på tilldelade anslag.

8.   Fördelning av medel grundat på prestationer ska tillämpas för att främja ett effektivt resursutnyttjande. Kriterierna som används för att mäta prestationer ska grundas på de senaste tillgängliga uppgifterna och ska särskilt inriktas på

a)

den årliga resultatnivån, och

b)

den årliga betalningsnivån.

9.   Tilldelningen av medel för år 2014 ska bygga på senaste tillgängliga uppgifter om genomförda insatser och budgetutnyttjande inom ramen för programmen Livslångt lärande, Aktiv ungdom och Erasmus Mundus till och med den 31 december 2013.

10.   Programmet kan tillhandahålla stöd genom särskilda innovativa finansieringsmodeller, framför allt de som anges i artikel 20.

Artikel 19

Särskilda finansieringsmodeller

1.   Kommissionen ska genomföra unionens finansiella stöd i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

2.   Kommissionen kan gå ut med gemensamma inbjudningar att lämna projektförslag med partnerländer eller deras organisationer och programkontor för att finansiera projekt på grundval av motpartsfonder. Projekt kan bedömas och väljas ut genom ett gemensamt bedömnings- och urvalsförfarande som de berörda finansierande organen ska enas om i enlighet med de principer som anges i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

3.   Offentliga organ, liksom skolor, högskolor och organisationer inom allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott som har erhållit över 50 procent av sina årliga intäkter från offentliga källor under de senaste två åren ska anses besitta den nödvändiga finansiella, yrkesmässiga och administrativa kapaciteten för att utföra verksamhet inom programmet. De ska inte behöva bestyrka den kapaciteten ytterligare.

4.   I vederbörligen motiverade fall och genom undantag från artikel 130.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 får kommissionen betrakta de kostnader som uppkommit under de första sex månaderna av 2014, och som är direkt knutna till genomförandet av verksamheter som stöds, som kostnader som är berättigade till finansiering från och med den 1 januari 2014 även om de uppkom för stödmottagaren innan bidragsansökan lämnades in.

5.   Det belopp som avses i artikel 137.1 c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska inte gälla för finansiellt stöd för rörlighet i utbildningssyfte som beviljats enskilda personer.

Artikel 20

Studielånegarantin

1.   Studielånegarantin ska ge finansförmedlare partiella garantier avseende lån, beviljade på så fördelaktiga villkor som möjligt, till studenter som studerar på avancerad nivå, såsom masternivå, vid en erkänd högskola i ett programland, som avses i artikel 24.1, som varken är det land där de är bosatta eller det land där de erhöll de kvalifikationer som gav dem behörighet till masterprogrammet.

2.   De garantier som ges genom studielånegarantin ska täcka nya stödberättigade studielån på högst 12 000 EUR för ett masterprogram på ett år och högst 18 000 EUR för ett masterprogram på två år, eller motsvarande belopp i den lokala valutan.

3.   Ansvaret för förvaltningen av studielånegarantin på unionsnivå ska ges till Europeiska investeringsfonden (EIF) i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 på grundval av ett delegeringsavtal med kommissionen, vilket ska innehålla detaljerade bestämmelser och krav för genomförandet av studielånegarantin samt parternas respektive skyldigheter. Utgående från detta ska EIF ingå avtal med finansförmedlare såsom banker, nationella eller regionala studielåneinstitut eller andra erkända finansinstitut, och ska sträva efter att se till att en finansförmedlare från varje programland väljs ut, för att säkerställa att studenter från alla programländer har tillgång till studielånegarantin på ett konsekvent och icke-diskriminerande sätt.

4.   Teknisk information om hur studielånegarantin fungerar återfinns i bilaga II.

KAPITEL VI

Resultat och spridning

Artikel 21

Övervakning och utvärdering av resultat

1.   Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna regelbundet övervaka och rapportera om programmets utveckling och resultat jämfört med målen, särskilt beträffande

a)

det europeiska mervärde som avses i artikel 3,

b)

fördelningen av medel till sektorerna allmän utbildning, yrkesutbildning och ungdom för att säkerställa en fördelning av finansieringen som garanterar en varaktig systemeffekt när programmet genomförts,

c)

användningen av medel från externa instrument som avses i artikel 18.4 och deras bidrag till respektive mål och principerna i de instrumenten.

2.   Utöver att utöva den löpande övervakningen ska kommissionen överlämna en halvtidsrapport med utvärdering senast den 31 december 2017 för att bedöma effektiviteten av de vidtagna åtgärderna för programmets måluppfyllelse, samt att utvärdera programmets effektivitet och dess europeiska mervärde, vilken vid behov ska åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning. Halvtidsutvärderingsrapporten ska ta upp utrymmet för förenklingar av programmet, programmets interna och externa enhetlighet, den fortsatta relevansen för samtliga mål samt insatsernas bidrag till att genomföra Europa 2020-strategin. Den ska också beakta utvärderingsresultaten av de långsiktiga effekterna av de föregående programmen (Livslångt lärande, Aktiv ungdom, Erasmus Mundus och andra internationella program inom högre utbildning).

3.   Kommissionen ska lägga fram den halvtidsrapport med utvärdering som avses i punkt 2 för Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

4.   Utan att det påverkar de krav som anges i kapitel VIII och de skyldigheter för de nationella programkontoren som avses i artikel 28 ska medlemsstaterna senast den 30 juni 2017 överlämna en rapport till kommissionen om programmets genomförande och resultat på respektive territorium.

5.   Kommissionen ska lägga fram en slutlig utvärdering av programmet för Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén senast den 30 juni 2022.

Artikel 22

Kommunikation och spridning

1.   Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna säkerställa spridning av information, PR och uppföljning av alla insatser och all verksamhet som erhåller stöd från programmet, samt spridning av resultaten från de tidigare programmen Livslångt lärande, Aktiv ungdom och Erasmus Mundus.

2.   Bidragsmottagarna i de projekt som stöds genom insatser och verksamheter, i enlighet med artiklarna 6, 10, 12, 17, och 20, bör se till att erhållna resultat och konsekvenser kommuniceras och sprids korrekt. Detta kan omfatta informationsutbyte mellan kolleger med avseende på rörlighetsmöjligheter.

3.   De nationella programkontor som avses i artikel 28 ska utveckla en konsekvent politik med avseende på effektiv spridning och utnyttjande av resultaten från den verksamhet som stöds ur insatserna som de förvaltar inom ramen för programmet, ska bistå kommissionen med den allmänna uppgiften att sprida information om programmet, inklusive information avseende insatser och verksamhet som förvaltas på nationell nivå och unionsnivå, och dess resultat och ska informera relevanta målgrupper om insatserna som vidtagits i deras land.

4.   De offentliga och privata organen inom de sektorer som omfattas av programmet ska använda varumärkesnamnet "Erasmus+" vid kommunikation och spridning av information i samband med programmet. För programmets olika sektorer ska följande varumärkesnamn användas:

"Comenius" ska knytas till skolutbildning.

"Erasmus" ska knytas till alla typer av högre utbildning i programländerna.

"Erasmus Mundus" ska knytas till alla typer av högre utbildningsverksamheter mellan programländerna och partnerländer.

"Leonardo da Vinci" ska knytas till yrkesutbildning.

"Grundtvig" ska knytas till vuxenutbildning.

"Aktiv ungdom" ska knytas till icke-formellt och informellt lärande på ungdomsområdet.

"Idrott" ska knytas till aktiviteter på idrottsområdet.

5.   Kommunikationsverksamheten ska också bidra till att sprida informationen om unionens politiska prioriteringar, förutsatt att dessa anknyter till de allmänna målen i denna förordning.

KAPITEL VII

Tillträde till programmet

Artikel 23

Tillträde

1.   Programmet ska vara öppet för ansökningar om finansiering för alla organ, offentliga eller privata, som är verksamma inom områdena allmän utbildning, yrkesutbildning och ungdom samt idrott på gräsrotsnivå. När det gäller den verksamhet som avses i artiklarna 13.1 a och 14.1 a ska programmet även stödja deltagandet av grupper av unga människor som är verksamma inom ungdomsarbete men inte nödvändigtvis inom ramen för en ungdomsorganisation.

2.   När programmet genomförs, bland annat med avseende på valet av deltagare och utdelningen av stipendier, ska kommissionen och medlemsstaterna ägna särskild uppmärksamhet åt att främja den sociala integreringen och deltagandet av personer med särskilda behov eller färre möjligheter.

Artikel 24

Deltagande länder

1.   Programmet ska vara öppet för medverkan av följande länder (nedan kallade programländerna):

a)

Medlemsstaterna.

b)

Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi i enlighet med de allmänna principerna och villkoren för deras deltagande i unionens program i deras respektive ramavtal, beslut från associeringsrådet eller liknande överenskommelser.

c)

De Eftaländer som tillhör EES-avtalet i enlighet med bestämmelserna i det avtalet.

d)

Schweiziska edsförbundet, på grundval av ett bilateralt avtal som ska ingås med det landet.

e)

De länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och som har ingått avtal med unionen enligt vilka de kan delta i unionens program, med förbehåll för att ett bilateralt avtal ingås med unionen om villkoren för deras deltagande i detta program.

2.   Programländerna ska omfattas av alla skyldigheter och fullgöra alla uppgifter som fastställs i denna förordning i förhållande till medlemsstaterna.

3.   Programmet ska stödja samarbete med partnerländer, särskilt grannskapsländerna, i de insatser och den verksamhet som avses i artiklarna 6, 10 och 12.

KAPITEL VIII

Förvaltnings- och revisionssystem

Artikel 25

Komplementaritet

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna säkerställa den övergripande överensstämmelsen och komplementariteten av programmet med

a)

relevant politik och relevanta program, framför allt sådana som rör kultur och media, sysselsättning, forskning och innovation, näringsliv och företagande, sammanhållnings- och utvecklingspolitik samt utvidgningspolitik och utvidgningsrelaterade initiativ, instrument och strategier inom regionalpolitik och yttre förbindelser.

b)

unionens övriga relevanta finansieringskällor för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor och idrott, framför allt Europeiska socialfonden och andra finansieringsinstrument som avser sysselsättning och social integrering, Europeiska regionala utvecklingsfonden, och Horisont 2020 - ramprogrammet för forskning och innovation, samt finansieringsinstrument som avser rättvisa och medborgarskap, hälsa, programmen för yttre samarbete och föranslutningsstöd.

Artikel 26

Genomförandeorgan

Programmet ska genomföras på ett konsekvent sätt av följande organ:

a)

Kommissionen på unionsnivå.

b)

De nationella programkontoren på nationell nivå i programländerna.

Artikel 27

Nationell myndighet

1.   Begreppet nationell myndighet avser en eller flera nationella myndigheter i enlighet med nationell rätt och praxis.

2.   Senast den 22 januari 2014 ska medlemsstaterna i en formell underrättelse som vidarebefordras av deras ständiga representation meddela kommissionen namnen på den person eller de personer som är juridiskt behöriga att agera för deras räkning som nationell myndighet för de syften som anges i denna förordning. Om den nationella myndigheten ersätts under programperioden ska medlemsstaten omedelbart underrätta kommissionen i enlighet med samma förfarande.

3.   Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att avlägsna juridiska och administrativa hinder för att programmet ska fungera korrekt, inbegripet, om möjligt, även åtgärder för att lösa administrativa frågor som försvårar erhållandet av viseringar.

4.   Senast den 22 mars 2014, ska den nationella myndigheten utse ett eller flera nationella programkontor. Om det finns fler än ett nationellt programkontor ska medlemsstaterna inrätta en lämplig mekanism för samordnad förvaltning av programmets genomförande på nationell nivå, särskilt i syfte att säkerställa ett konsekvent och kostnadseffektivt genomförande av programmet och en fungerande kontakt med kommissionen i detta hänseende samt underlätta eventuell överföring av medel mellan kontor och på det sättet möjliggöra flexibilitet och bättre utnyttjande av de medel som tilldelas medlemsstaterna. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 29.3 ska varje medlemsstat besluta hur den ska organisera förhållandet mellan sin nationella myndighet och det nationella programkontoret, inbegripet sådana uppgifter som att fastställa det nationella programkontorets årliga arbetsprogram.

Den nationella myndigheten ska tillhandahålla kommissionen en förhandsbedömning av kravuppfyllelse som visar att det nationella programkontoret uppfyller artiklarna 58.1 c v och vi, samt 60.1, 60.2 och 60.3 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och artikel 38 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (19), samt unionens krav för interna kontrollstandarder för nationella programkontor och reglerna för förvaltning av programmens medel till bidragsstöd.

5.   Den nationella myndigheten ska utse ett oberoende revisionsorgan, enligt vad som avses i artikel 30.

6.   Den nationella myndigheten ska grunda sin förhandsbedömning av kravuppfyllelse på sina egna kontroller och revisioner och/eller kontroller och revisioner som utförts av det oberoende revisionsorgan som avses i artikel 30.

7.   När det nationella programkontor som utses för programmet är detsamma som det nationella programkontor som hade ansvar för att förvalta de tidigare programmen Livslångt lärande eller Aktiv ungdom, kan kontroller och revisioner i samband med förhandsbedömningen av kravuppfyllelse begränsas till de krav som är nya och specifika för programmet.

8.   Den nationella myndigheten ska övervaka och kontrollera programmets förvaltning på nationell nivå. Den ska underrätta kommissionen och rådgöra med den i god tid innan den fattar beslut som kan ha en betydande inverkan på programmets förvaltning, särskilt vad gäller dess nationella programkontor.

9.   Den nationella myndigheten ska tillhandahålla adekvat medfinansiering för drift av de nationella programkontoren så att programmet förvaltas så att tillämpliga unionsbestämmelser följs.

10.   Om kommissionen på grundval av sin utvärdering av förhandsbedömningen av kravuppfyllelse inte godtar det nationella programkontor som utsetts ska den nationella myndigheten se till att nödvändiga korrigerande åtgärder vidtas så att det nationella programkontoret uppfyller de minimikrav som anges av kommissionen eller utse ett annat organ till nationellt programkontor.

11.   På grundval av den årliga förvaltningsförklaringen från det nationella programkontoret, det oberoende revisionsuttalandet och kommissionens analys av det nationella programkontorets efterlevnad och prestationer ska den nationella myndigheten senast den 31 oktober varje år informera kommissionen om sin övervaknings- och kontrollverksamhet med avseende på programmet.

12.   Den nationella myndigheten ska ta ansvar för en korrekt förvaltning av de unionsmedel som kommissionen överför till det nationella programkontoret för det bidragsstöd som ska beviljas enligt programmet.

13.   Vid fall av oriktigheter, försummelse eller bedrägeri som kan tillskrivas ett nationellt programkontor eller vid allvarliga brister eller undermåliga prestationer från det nationella programkontoret och i de fall där detta leder till att kommissionen ställer krav gentemot det nationella programkontoret ska den nationella myndigheten vara ansvarig gentemot kommissionen att ersätta de medel som inte återbetalats.

14.   Vid de omständigheter som anges i punkt 13 kan den nationella myndigheten återkalla det nationella programkontorets mandat, antingen på eget initiativ eller på begäran av kommissionen. Om den nationella myndigheten vill återkalla det nationella programkontorets mandat av andra motiverade skäl ska den meddela kommissionen detta minst sex månader innan det nationella programkontorets mandat upphör att gälla. I sådana fall ska den nationella myndigheten och kommissionen formellt komma överens om särskilda och tidsbestämda övergångsåtgärder.

15.   Vid ett eventuellt återkallande ska den nationella myndigheten genomföra de nödvändiga kontrollerna av unionsmedel som förvaltats av det återkallade nationella programkontoret och se till att dessa medel samt alla de dokument och förvaltningsverktyg som behövs för programmet överförs utan störningar till det nya nationella programkontoret. Den nationella myndigheten ska förse det återkallade nationella programkontoret med de nödvändiga finansiella resurserna för att det ska fortsätta utföra sina avtalsenliga skyldigheter gentemot programmets bidragsmottagare och kommissionen tills dessa skyldigheter har överförts till ett nytt nationellt programkontor.

16.   På begäran av kommissionen ska den nationella myndigheten utse de institutioner eller organisationer, eller de kategorier av institutioner eller organisationer, som ska anses berättigade att delta i särskilda programinsatser på deras respektive territorier.

Artikel 28

Det nationella programkontoret

1.   Begreppet nationellt programkontor avser ett eller flera nationella programkontor i enlighet med nationell rätt och praxis.

2.   Det nationella programkontoret ska

a)

vara en juridisk person eller ingå i en enhet som är en juridisk person och lyda under lagarna i den berörda medlemsstaten; ett ministerium får inte utses till nationellt programkontor,

b)

förfoga över tillräcklig ledningskapacitet, personal och infrastruktur för att kunna uppfylla sina åligganden tillfredsställande samt säkerställa en effektiv förvaltning av programmet och en sund ekonomisk förvaltning av unionens medel,

c)

förfoga över de operativa och rättsliga resurserna för att tillämpa de administrativa, avtalsenliga och finansiella förvaltningsregler som fastställts på unionsnivå,

d)

erbjuda tillräckliga finansiella garantier, helst utfärdade av en offentlig myndighet, motsvarande nivån på de unionsmedel som kontoret ska förvalta,

e)

utses för hela programperioden.

3.   Det nationella programkontoret ska vara ansvarigt för att leda alla faser av projektets livscykel i följande programinsatser i enlighet med artikel 58.1 c v och vi i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och med artikel 44 i den delegerade förordningen (EU) nr 1268/2012:

a)

Enskilda personers rörlighet i utbildningssyfte, med undantag av rörlighet som organiseras på grundval av gemensamma eller dubbla/multipla examina, storskaliga volontärprojekt och studielånegarantin.

b)

Strategiska partnerskap inom insatsen Samarbete för innovation och utbyte av god praxis.

c)

Förvaltningen av småskalig verksamhet till stöd för den strukturerade dialogen på ungdomsområdet inom insatsen Stöd till politiska reformer.

4.   Med avvikelse från punkt 3 får de urvals- och tilldelningsbeslut för strategiska partnerskap som avses i punkt 3 b förvaltas på unionsnivå, om ett beslut med denna innebörd tas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 36.3, och endast i specifika fall där det finns goda skäl för en sådan centralisering.

5.   Det nationella programkontoret ska bevilja bidragsstöd till bidragsmottagare antingen genom ett bidragsavtal eller ett bidragsbeslut i enlighet med det som kommissionen bestämmer för den aktuella programinsatsen.

6.   Det nationella programkontoret ska varje år rapportera till kommissionen och dess nationella myndighet i enlighet med artikel 60.5 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. Det nationella programkontoret ska ha ansvar för att genomföra de synpunkter som framförs av kommissionen efter dess analys av den årliga förvaltningsförklaringen och revisionsuttalandet efter den oberoende revisionen.

7.   Det nationella programkontoret får inte utan ett skriftligt förhandsgodkännande från den nationella myndigheten och kommissionen delegera några av uppgifterna i programmet eller det budgetgenomförande som ålagts det till tredje part. Det nationella programkontoret ska ensamt ha hela ansvaret för uppgifter som delegeras till en tredje part.

8.   När ett nationellt programkontors mandat återkallas ska det nationella programkontoret fortsätta ha det juridiska ansvaret för att uppfylla sina avtalsenliga skyldigheter gentemot programmets bidragsmottagare och kommissionen tills dessa skyldigheter har överförts till ett nytt nationellt programkontor.

9.   Det nationella programkontoret ska ha ansvar för att förvalta och avsluta finansiella avtal avseende de tidigare programmen Livslångt lärande och Aktiv ungdom som fortfarande löper när programmet startar.

Artikel 29

Europeiska kommissionen

1.   Inom två månader efter det att kommissionen har mottagit den förhandsbedömning av kravuppfyllelse som avses i artikel 27.4 ska kommissionen godta, med förbehåll godta eller avvisa förslaget till nationellt programkontor. Kommissionen ska inte ingå något avtalsförhållande med det nationella programkontoret förrän den har godkänt förhandsbedömningen. Om kommissionen godtar förslaget med förbehåll kan den besluta att vidta proportionella försiktighetsåtgärder som gäller avtalsförhållandet med det nationella programkontoret.

2.   Kommissionen ska när den godkänner förhandsbedömningen av det nationella programkontor som utsetts för programmet formalisera de rättsliga skyldigheterna med avseende på finansiella avtal i samband med de tidigare programmen Livslångt lärande och Aktiv ungdom som fortfarande löper när programmet startar.

3.   I enlighet med artikel 27.4 ska följande anges i det dokument som styr den avtalsreglerade förbindelsen mellan kommissionen och det nationella programkontoret:

a)

Interna kontrollstandarder för de nationella programkontoren och reglerna för de nationella programkontorens förvaltning av unionens medel för bidragsstöd.

b)

Det nationella programkontorets arbetsprogram, som ska innehålla förvaltningsuppgifterna för det nationella programkontor som EU-stödet ges till.

c)

Rapporteringskraven för det nationella programkontoret.

4.   Kommissionen ska varje år ställa följande programmedel till det nationella programkontorets förfogande:

a)

Medel för bidragsstöd i den berörda medlemsstaten för de insatser i programmet som det nationella programkontoret fått i uppdrag att förvalta.

b)

Ett finansiellt bidrag som stöd till det nationella programkontorets uppgifter i samband med programförvaltningen. Detta ska ges i form av ett schablonbidrag till det nationella programkontorets driftskostnader. Det ska fastställas på grundval av beloppet för de unionsmedel till bidragsstöd som det nationella programkontoret fått ansvar för.

5.   Kommissionen ska fastställa kraven för det nationella programkontorets arbetsprogram. Kommissionen ska inte ställa några programmedel till det nationella programkontorets förfogande förrän kommissionen formellt har godkänt det nationella programkontorets arbetsprogram.

6.   Kommissionen ska granska de nationella förvaltnings-och kontrollsystemen på grundval av efterlevnadskraven för nationella programkontor som avses i artikel 27.4, framför allt på grundval av förhandsbedömningen av kravuppfyllelse som den nationella myndigheten tillhandahåller, det nationella programkontorets årliga förvaltningsförklaring och uttalandet från det oberoende revisionsorganet samt med vederbörlig hänsyn till den årliga informationen som den nationella myndigheten tillhandahåller om dess övervakning och kontroll avseende programmet.

7.   Efter utvärdering av den årliga förvaltningsförklaringen och uttalandet från det oberoende revisionsorganet om denna, ska kommissionen vidarebefordra sitt yttrande och sina synpunkter om dessa till det nationella programkontoret och den nationella myndigheten.

8.   Om kommissionen inte kan godta den årliga förvaltningsförklaringen eller uttalandet från det oberoende revisionsorganet, eller om det nationella programkontorets genomförande av kommissionens iakttagelser är otillfredsställande kan kommissionen genomföra de försiktighetsåtgärder och korrigerande åtgärder som krävs för att skydda unionens finansiella intressen i enlighet med artikel 60.4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

9.   Kommissionen ska organisera regelbundna möten med nätverket av nationella programkontor för att säkerställa ett konsekvent genomförande av programmet i samtliga programländer.

Artikel 30

Oberoende revisionsorgan

1.   Det oberoende revisionsorganet ska avge ett revisionsuttalande om den årliga förvaltningsförklaring som avses i artikel 60.5 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

2.   Det oberoende revisionsorganet ska

a)

besitta den nödvändiga yrkesmässiga kompetensen för att genomföra revisioner inom den offentliga sektorn,

b)

se till att dess revisioner tar hänsyn till internationellt accepterade revisionsstandarder,

c)

inte befinna sig i en intressekonflikt vad gäller den juridiska enhet som det nationella programkontoret ingår i. Det ska särskilt vara oberoende avseende sina funktioner från den juridiska enhet som det nationella programkontoret utgör en del av.

3.   Det oberoende revisionsorganet ska ge kommissionen och dess företrädare samt revisionsrätten fullständig tillgång till all dokumentation och alla rapporter till stöd för det revisionsuttalande det avger om det nationella programkontorets årliga förvaltningsförklaring.

KAPITEL IX

Kontrollsystem

Artikel 31

Kontrollsystemets principer

1.   Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att unionens ekonomiska intressen skyddas i samband med insatser som finansieras enligt denna förordning genom att tillämpa åtgärder för att förhindra bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet med hjälp av effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom att belopp som otillbörligt betalats ut återkrävs samt, vid behov, genom effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner.

2.   Kommissionen ska ha ansvar för övervakande kontroller med avseende på programmets insatser och aktiviteter som förvaltas av de nationella programkontoren. Den ska fastställa minimikrav för de nationella programkontorens och det oberoende revisionsorganets kontroller.

3.   Det nationella programkontoret ska ha ansvar för de primära kontrollerna av bidragsmottagarna inom programmets insatser och aktiviteter enligt vad som avses i artikel 28.3. Dessa kontroller ska erbjuda en rimlig säkerhet för att de tilldelade bidragen används som avsetts och följer gällande unionsregler.

4.   Vad gäller de programmedel som överförs till de nationella programkontoren ska kommissionen ombesörja en korrekt samordning av sina kontroller med de nationella myndigheterna och de nationella programkontoren på grundval av principen om samordnad granskning och efter en riskbaserad utvärdering. Denna bestämmelse gäller inte undersökningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

Artikel 32

Skydd av unionens ekonomiska intressen

1.   Kommissionen, dess företrädare och revisionsrätten ska ha rätt att utföra revisioner på grundval av handlingar och utföra kontroller på plats iförhållande till alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer eller annan tredje part som erhållit EU-finansiering. De får också utföra revisioner och kontroller i förhållande till de nationella programkontoren.

2.   Olaf får i enlighet med förfarandet i rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (20) utföra kontroller på plats och inspektioner hos ekonomiska aktörer som direkt eller indirekt berörs av sådan finansiering, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller någon annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med ett bidragsavtal, ett bidragsbeslut eller ett avtal om unionsfinansiering.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska rätten att utföra revision, kontroller på plats och inspektioner uttryckligen tillerkännas kommissionen, revisionsrätten och Olaf i sådana samarbetsavtal med tredjeländer eller internationella organisationer, bidragsavtal, bidragsbeslut och avtal som ingås med tillämpning av den här förordningen.

KAPITEL X

Delegering av befogenheter och genomförandebestämmelser

Artikel 33

Delegering av befogenheter till kommissionen

I syfte att placera förvaltningen av uppgifter på den nivå som är lämpligast ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 34 med avseende på ändringar av artikel 28.3, uteslutande avseende fastställande av ytterligare insatser som ska förvaltas av de nationella programkontoren.

Artikel 34

Delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 33 ska ges till kommissionen för programmets löptid.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 33 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten för delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt med artikel 33 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 35

Genomförande av programmet

Kommissionen ska för att genomföra programmet anta årliga arbetsprogram genom genomföranderättsakter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 36.3. Varje årligt arbetsprogram ska säkerställa att de allmänna och särskilda målen som fastställs i artiklarna 4, 5, 11 och 16 genomförs årligen och konsekvent och ange de förväntade resultaten, metoden för genomförande och dess totala belopp. De årliga arbetsprogrammen ska också innehålla en beskrivning av de insatser som ska finansieras, en uppgift om det belopp som ska anslås till varje insats, samt fördelningen av medel mellan medlemsstaterna för de insatser som ska förvaltas av de nationella programkontoren och en vägledande tidsplan för genomförandet. De ska, för bidragen, innehålla den maximala andelen samfinansiering, som även ska ta hänsyn till målgruppernas särdrag, särskilt deras samfinansieringskapacitet och möjligheterna att locka till sig finansiering från tredje parter. I synnerhet ska, för insatser inriktade på organisationer med begränsad finansiell kapacitet, samfinansieringsandelen fastställas till minst 50 procent.

Artikel 36

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   Kommittén kan sammanträda i särskilda konstellationer för att behandla sektoriella frågor och, när så är lämpligt och i enlighet med dess arbetsordning och på ad hoc-basis, får externa experter, inklusive arbetsmarknadsparterna, bjudas in att delta i sammanträdena som observatörer.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

KAPITEL XI

Slutbestämmelser

Artikel 37

Upphävande och övergångsbestämmelser

1.   Beslut nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och beslut nr 1298/2008/EG ska upphöra att gälla från och med den 1 januari 2014.

2.   Insatser påbörjade senast den 31 december 2013 på grundval av beslut nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och beslut nr 1298/2008/EG ska i förekommande fall förvaltas i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

3.   Medlemsstaterna ska på nationell nivå säkerställa en obehindrad övergång mellan de insatser som genomfördes i anslutning till de föregående programmen inom livslångt lärande, ungdomsfrågor och internationellt samarbete inom högre utbildning, och de insatser som ska genomföras i detta program.

Artikel 38

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg 11 december 2013

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

M. SCHULZ

På rådets vägnar

Ordförande

V. LEŠKEVIČIUS


(1)  EUT C 181, 21.6.2012, s. 154.

(2)  EUT C 225, 27.7.2012, s. 200.

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 19 november 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 3 december 2013.

(4)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande (EUT L 327, 24.11.2006, s. 45).

(5)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1719/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av programmet Aktiv ungdom för perioden 2007–2013 (EUT L 327, 24.11.2006, s. 30).

(6)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1298/2008/EG av den 16 december 2008 om inrättande av handlingsprogrammet Erasmus Mundus 2009–2013 för att höja kvaliteten i den högre utbildningen och främja interkulturell förståelse genom samarbete med tredjeländer (EUT L 340, 19.12.2008, s. 83).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (EUT L 378, 27.12.2006, s. 41).

(8)  Rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete (EUT L 375, 23.12.2004, s. 12).

(9)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) (EUT L 390, 31.12.2004, s. 6).

(10)  Europaparlamentets och rådets rekommendation (2006/143/EG) av den 15 februari 2006 om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen (EUT L 64, 4.3.2006, s. 60).

(11)  Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (EUT C 111, 6.5.2008, s. 1).

(12)  Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 om inrättande av ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen (EUT C 155, 8.7.2009, s. 11).

(13)  Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 om inrättande av en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (EUT C 155, 8.7.2009, s. 1).

(14)  EUT C 373, 20.12.2013, s. 1

(15)  Rådets beslut 2001/822/EG av den 27 november 2001 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (ULT-beslut) (EGT L 314, 30.11.2001, s. 1).

(16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(17)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(18)  Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (EUT L 394, 30.12.2006, s. 10).

(19)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).

(20)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).


BILAGA I

INDIKATORER FÖR UTVÄRDERING AV PROGRAMMET

Programmet kommer noggrant att övervakas med utgångspunkt från en uppsättning indikatorer avsedda att mäta i vilken utsträckning de allmänna och specifika målen för programmet har uppnåtts samt i syfte att minimera administrativa bördor och kostnader. I det syftet kommer uppgifter att samlas in avseende följande huvudindikatorer:

Europa 2020 Överordnat mål för utbildning

Andelen personer i åldern 18–24 år med enbart grundskoleutbildning som inte deltar i allmän utbildning eller yrkesutbildning.

Andelen i åldern 30–34 med avslutad eftergymnasial eller motsvarande utbildning.

Riktmärke för rörlighet, i enlighet med rådets slutsatser om ett riktmärke för rörlighet i utbildningssyfte

Andelen utexaminerade från högre utbildning som genomfört en till högre utbildning knuten studie- eller praktikperiod (inklusive yrkespraktik) utomlands.

Andelen personer i åldern 18-34 med en grundläggande yrkesutbildning som har genomfört en till grundläggande utbildning knuten studie- eller praktikperiod (inklusive yrkespraktik) utomlands.

Kvantitativt (allmänt)

Antalet personal som stöds av programmet, per land och per sektor.

Antalet deltagare med särskilda behov eller färre möjligheter.

Antalet och typer av organisationer och projekt, per land och per insats.

Utbildning och yrkesbildning

Antalet elever, studenter och praktikanter som deltar i programmet, per land, sektor, insats och kön.

Antalet högskolestudenter som mottar studiestöd i ett partnerland, samt antalet studenter från ett partnerland som kommer för att studera i ett programland.

Antalet högskolor i partnerländer som deltar i insatser för rörlighet och samarbete.

Antalet användare av Euroguidance.

Antalet deltagare som har erhållit ett examens- eller utbildningsbevis eller någon annan form av formellt erkännande av sitt deltagande i programmet.

Antalet deltagare som angett att de har förstärkt sina nyckelkompetenser.

Antalet deltagare i längre rörlighetsperioder som angett att de har förbättrat sina språkkunskaper.

Jean Monnet

Antalet studenter som får utbildning genom Jean Monnet-aktiviteter.

Ungdomsfrågor

Antalet ungdomar som deltar i rörlighetsinsatser som stöds av programmet, per land, insats och kön.

Antalet ungdomsorganisationer från såväl programländer som partnerländer som deltar i insatser för internationell rörlighet och samarbete.

Antalet användare av Eurodesk-nätverket.

Antalet deltagare som har erhållit ett certifikat, t.ex. ett Youthpass, eller ett utbildningsbevis eller någon annan form av formellt erkännande för sitt deltagande i programmet.

Antalet deltagare som angett att de har förstärkt sina nyckelkompetenser.

Antalet deltagare i volontärverksamhet som angett att de har förbättrat sina språkkunskaper.

Idrott

Antalet medlemmar i idrottsorganisationer som ansökt om och deltagit i programmet, per land.

Antalet deltagare som har använt resultaten från gränsöverskridande projekt för att

a)

bekämpa hot mot idrotten,

b)

förbättra god förvaltning och parallella karriärer,

c)

stärka social integrering, lika möjligheter och deltagarfrekvens.


BILAGA II

TEKNISKA UPPGIFTER OM STUDIELÅNEGARANTIN

1.   Val av finansförmedlare

Efter en uppmaning att anmäla intresse ska finansförmedlarna väljas ut i enlighet med bästa marknadspraxis och med hänsyn bland annat till följande:

a)

Volymen av den finansiering som görs tillgänglig för studenter.

b)

De mest gynnsamma villkoren som erbjuds studenter, beroende på förenligheten med miniminormerna för lån, såsom beskrivs i punkt 2.

c)

Tillgång till finansiering för alla personer som är bosatta i ett programland, som avses i artikel 24.1.

d)

Bestämmelser om bedrägeribekämpning.

e)

Efterlevnaden av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG (1).

2.   Skydd för låntagare

Följande skyddsåtgärder utgör minimivillkor som måste uppfyllas av finansförmedlare som vill tillhandahålla studielån som garanteras genom studielånegarantin:

a)

Inga säkerheter eller garantier från föräldrar får begäras.

b)

Lån ska beviljas på icke-diskriminerande grund.

c)

Som en del av bedömningsförfarandet ska finansförmedlaren ta hänsyn till studentens risk för överskuldsättning, med beaktande av upplupna skuldnivåer och av beslut som gäller obetalda skulder.

d)

Återbetalningarna ska baseras på en hybridmodell som kombinerar hypotekslånsbaserade standardiserade betalningar med social trygghet, särskilt följande:

i)

En räntesats som är betydligt lägre än marknadsräntorna.

ii)

En inledande period med amorteringsfrihet, före återbetalningen, på minst tolv månader efter studieprogrammets slut, eller, om nationell rätt inte medger en sådan fördröjning, en bestämmelse genom vilken nominell återbetalning görs under den tolvmånadersperioden.

iii)

En bestämmelse om en amorteringsfri period på minst tolv månader under lånets löptid, som kan utnyttjas på begäran av studenten, eller om nationell rätt inte medger en sådan fördröjning, en bestämmelse genom vilken nominell återbetalning görs under den tolvmånadersperioden.

iv)

En möjlighet till att skjuta upp räntebetalningen under studieperioden.

v)

Försäkring vid dödsfall och funktionshinder.

vi)

Inga sanktioner för hel eller delvis återbetalning i förtid.

Finansförmedlarna får erbjuda inkomstrelaterad återbetalning, liksom förmånligare villkor såsom längre perioder av amorteringsfrihet eller längre löptider, för att ta hänsyn till studenters särskilda behov, t.ex. de studenter som går vidare till doktorandstudier, eller för att ge utexaminerade mer tid att hitta ett arbete. Beviljandet av sådana förmånligare villkor ska beaktas i förfarandet vid valet av finansförmedlare.

3.   Övervakning och utvärdering

Studielånegarantin ska övervakas och utvärderas, såsom avses i artikel 21 i denna förordning, och på grundval av artikel 140.8 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

Som en del av denna process ska kommissionen rapportera om studielånegarantin effekter på stödmottagarna och systemen för högre utbildning. Kommissionens rapport ska bland annat inkludera uppgifter om, samt förslag till åtgärder för hanteringen av eventuella problematiska områden i fråga om

a)

antalet studenter som mottar lån som garanteras av studielånegarantin, inklusive uppgifter om i vilken utsträckning studierna har fullföljts,

b)

omfattningen av lån som tagits med finansförmedlares hjälp,

c)

räntenivåer,

d)

utestående skulder och graden av uteblivna återbetalningar, inklusive eventuella åtgärder som vidtas av finansförmedlare gentemot dem som försummar att återbetala sina lån,

e)

bedrägeribekämpningsåtgärder som vidtagits av finansförmedlare,

f)

stödmottagande studenters profil, däribland deras socioekonomiska bakgrund, ämnesval, ursprungsland och destinationsland, i enlighet med nationell uppgiftsskyddslagstiftning,

g)

den geografiska balansen när det gäller upptagandet, samt

h)

den geografiska täckningen av finansförmedlare.

Utan hinder av de befogenheter som getts till Europaparlamentets och rådets enligt artikel 140.9 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska kommissionen överväga att föreslå lämpliga regeländringar, även lagstiftningsändringar, om det prognostiserade genomslaget på marknaden eller finansförmedlarnas deltagande inte är tillfredsställande.

4.   Budget

Budgetanslaget ska täcka hela kostnaden för studielånegarantin, inklusive betalningsskyldigheter gentemot deltagande finansförmedlare till vilka det utställts partiella garantier som de gör anspråk på och förvaltningsavgifterna för EIF.

Den budget som studielånegarantin tilldelas, i enlighet med artikel 18.2 c ska vara högst 3,5 procent av den totala budgeten för programmet.

5.   Synlighet och medvetandehöjande åtgärder

Varje deltagande finansförmedlare ska bidra till främjande av studielånegarantin genom att förse blivande studenter med information. Kommissionen ska i detta syfte bland annat förse nationella programkontor i programländer med den information de behöver för att kunna fungera som kanaler för information rörande studielånegarantin.


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG(EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).


20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/74


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1289/2013

av den 11 december 2013

om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Den ömsesidighetsmekanism som ska genomföras om ett tredjeland som anges i bilaga II till rådets förordning (EG) nr 539/2001 (2) tillämpar viseringskrav för medborgare i åtminstone en medlemsstat måste anpassas till följd av ikraftträdandet av Lissabonfördraget och Europeiska unionens domstols rättspraxis rörande rättsliga grunder i sekundärrätten. Dessutom behöver den mekanismen anpassas, så att det blir möjligt för unionen att reagera på ett solidariskt sätt om ett tredjeland som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 539/2001 tillämpar viseringskrav för medborgarna i åtminstone en medlemsstat.

(2)

Vid mottagande av en underrättelse från en medlemsstat om att ett tredjeland som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 539/2001 tillämpar viseringskrav för medborgare i den medlemsstaten bör alla medlemsstater reagera gemensamt och därigenom ge ett unionssvar på en situation som påverkar unionen i dess helhet och som utsätter dess medborgare för olika behandling.

(3)

Full ömsesidighet i fråga om viseringar är ett mål som unionen bör eftersträva på ett proaktivt sätt i sina förbindelser med tredjeländer. På så sätt kan unionen bidra till att göra sin utrikespolitik mer trovärdig och konsekvent.

(4)

Genom denna förordning bör det införas en mekanism för att i en nödsituation tillfälligt kunna upphäva undantag från viseringskravet för ett tredjeland som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 539/2001 (nedan kallad upphävandemekanismen), när det krävs brådskande åtgärder för att avhjälpa problem som drabbar åtminstone en medlemsstat, och med beaktande av de övergripande konsekvenserna av denna situation för unionen som helhet.

(5)

Vid tillämpning av upphävandemekanismen avses med en betydande och plötslig ökning en ökning som överskrider en tröskel på 50 %. Den ökningen kan även vara lägre i en särskild situation som meddelats av den berörda medlemsstaten, om kommissionen anser det vara tillämpligt.

(6)

Vid tillämpning av upphävandemekanismen avses med en låg andel godkända ansökningar att andelen godkända asylansökningar är ungefär 3 eller 4 %. Den andelen kan även vara högre om kommissionen anser det vara tillämpligt i en särskild situation som meddelats av den berörda medlemsstaten.

(7)

Det är nödvändigt att förhindra och motverka missbruk till följd av undantag från viseringskravet för kortare vistelser för medborgare från ett tredjeland när de utgör ett hot mot den allmänna ordningen (ordre public) och den berörda medlemsstatens inre säkerhet.

(8)

Denna förordning bör erbjuda en rättslig grund för viseringskrav eller för undantag från viseringskravet för innehavare av resehandlingar som har utfärdats av vissa enheter som erkänns av medlemsstaterna som folkrättssubjekt i internationell rätt och som inte är mellanstatliga internationella organisationer.

(9)

Eftersom de regler som är tillämpliga på flyktingar och statslösa som infördes genom rådets förordning (EG) nr 1932/2006 (3) inte tillämpas på sådana personer om de är bosatta i Förenade kungariket eller Irland, måste situationen när det gäller visumkraven klargöras när det gäller vissa flyktingar och statslösa som är bosatta i Förenade kungariket eller Irland. Den här förordningen bör överlåta åt medlemsstaterna att i enlighet med sina internationella förpliktelser besluta om undantag från viseringskrav för denna kategori av personer. Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om sådana beslut.

(10)

Förordning (EG) nr 539/2001 bör inte påverka tillämpningen av internationella överenskommelser som Europeiska gemenskapen ingick före ikraftträdandet av den förordningen vilka gör det nödvändigt att avvika från de gemensamma bestämmelserna om visering, samtidigt som Europeiska unionens domstols rättspraxis beaktas.

(11)

I syfte att säkerställa en lämplig medverkan av Europaparlamentet och rådet i den andra fasen av tillämpningen av ömsesidighetsmekanismen, med tanke på den särskilt känsliga politiska arten av upphävandet av undantaget från viseringskravet för alla medborgare i ett tredjeland som anges i bilaga II i förordning (EG) nr 539/2001 samt dess övergripande konsekvenser för medlemsstaterna, de länder som deltar i Schengensamarbetet och unionen själv, särskilt för deras yttre förbindelser och Schengenområdets övergripande funktion, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på vissa delar av ömsesidighetsmekanismen. Genom att sådana befogenheter tilldelas kommissionen beaktas behovet av en politisk diskussion om unionens politik för viseringar i Schengenområdet. Det avspeglar också behovet av att säkerställa lämplig öppenhet och rättssäkerhet vid tillämpningen av ömsesidighetsmekanismen på alla medborgare i det berörda tredjelandet, särskilt genom den motsvarande tillfälliga ändringen av bilaga II i förordning (EG) nr 539/2001. Det är av särskilt betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(12)

För att säkerställa en effektiv tillämpning av upphävandemekanismen och av vissa bestämmelser i ömsesidighetsmekanismen och särskilt för att möjliggöra att i tillräcklig mån beakta alla relevanta faktorer och de eventuella konsekvenserna av tillämpningen av de mekanismerna, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende fastställandet av de kategorier av medborgare i det berörda tredjelandet som bör omfattas av ett tillfälligt upphävande av undantaget från viseringskravet inom ramen för ömsesidighetsmekanismen, och avseende motsvarande giltighetstid av det upphävandet samt befogenheter att genomföra upphävandemekanismen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (4). Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av sådana genomförandeakter.

(13)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (5) som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG (6).

(14)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (7) som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (8).

(15)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (9) som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (10).

(16)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (11). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(17)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (12). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(18)

Förordning (EG) nr 539/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 539/2001 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 4 ska ersättas med följande:

"4.   Om något av de tredjeländer som anges i bilaga II tillämpar viseringskrav för medborgare i åtminstone en medlemsstat ska nedanstående bestämmelser tillämpas:

a)

Inom 30 dagar från ett tredjelands genomförande av viseringskravet eller, i de fall då det befintliga viseringskravet den 9 januari 2014 upprätthålls, inom 30 dagar från det datumet, ska den berörda medlemsstaten skriftligen underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen om detta.

Den underrättelsen

i)

ska ange vid vilken tidpunkt viseringskravet ska genomföras och vilken typ av resehandlingar och viseringar det rör sig om,

ii)

ska innehålla en detaljerad redogörelse för de preliminära åtgärder som den berörda medlemsstaten har vidtagit för att säkerställa viseringsfria resor i förhållande till tredjelandet i fråga och all relevant information,

Information om den underrättelsen ska utan dröjsmål offentliggöras av kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning, inklusive information om vid vilken tidpunkt viseringkravet ska genomföras och vilka typer av resehandlingar och viseringar det rör sig om.

Om tredjelandet beslutar att upphäva viseringskravet före utgången av den tidsfrist som avses i första stycket i denna punkt ska ingen underrättelse lämnas eller underrättelsen dras tillbaka och informationen ska inte offentliggöras.

b)

Kommissionen ska, omedelbart efter dagen för det offentliggörande som avses i led a tredje stycket och i samråd med den berörda medlemsstaten vidta åtgärder tillsammans med myndigheterna i tredjelandet i fråga, särskilt på områdena för politik, ekonomi och handel, i syfte att återinföra eller införa viseringsfria resor och utan dröjsmål informera Europaparlamentet och rådet om de åtgärderna.

c)

Om tredjelandet inom 90 dagar efter dagen för det offentliggörande som avses i led a tredje stycket trots alla åtgärder som vidtagits i enlighet med led b inte har upphävt viseringskravet, får den berörda medlemsstaten be kommissionen att upphäva undantaget från viseringskravet för vissa kategorier av medborgare i det tredjelandet. När en medlemsstat framför en sådan begäran ska den underrätta Europaparlamentet och rådet om detta.

d)

Kommissionen ska, när den överväger ytterligare åtgärder i enlighet med leden e, f eller h, beakta resultatet av de åtgärder som vidtagits av den berörda medlemsstaten för att säkerställa viseringsfria resor till det berörda tredjelandet, de åtgärder som vidtagits i enlighet med led b samt följderna av upphävande av undantaget från viseringskravet för unionens och dess medlemstaters yttre förbindelser med tredjelandet i fråga.

(e)

Om det berörda tredjelandet inte har upphävt viseringskravet ska kommissionen, senast sex månader efter dagen för det offentliggörande som avses i led a tredje stycket och senare med mellanrum som inte överstiger sex månader inom en sammanlagd period som inte får sträcka sig längre än till och med det datum då den delegerade akt som avses i led f får verkan eller blir föremål för en invändning

i)

på begäran av den berörda medlemsstaten eller på eget initiativ anta en genomförandeakt för att under en period på högst sex månader tillfälligt upphäva undantaget från viseringskravet för vissa kategorier av medborgare i det berörda tredjelandet. Den genomförandeakten ska fastställa en tidpunkt inom 90 dagar efter det att den trätt i kraft, då upphävandet av undantaget från viseringskravet får verkan, med beaktande av vilka resurser som finns tillgängliga vid medlemsstaternas konsulat. När senare genomförandeakter antas får kommissionen förlänga perioden för det upphävandet med ytterligare högst sex månader och får ändra de kategorier av medborgare i tredjelandet i fråga för vilka undantaget från viseringskravet upphävs.

De genomförandeakterna ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 4a.2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 ska, under perioderna för upphävande, alla kategorier av medborgare i det tredjeland som avses i genomförandeakten, inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser, eller

ii)

för den kommitté som avses i artikel 4a.1 lägga fram en rapport med en bedömning av situationen och som anger skälen till kommissionens beslut att inte upphäva undantaget från viseringskravet samt underrätta Europaparlamentet och rådet om detta.

Alla relevanta faktorer såsom de som avses i led d ska beaktas i den rapporten; Europaparlamentet och rådet får föra en politisk diskussion på grundval av den rapporten.

f)

Om det berörda tredjelandet inom 24 månader efter dagen för det offentliggörande som avses i led a tredje stycket inte har upphävt viseringskravet ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 4b för att tillfälligt upphäva tillämpningen av bilaga II under en tolvmånadersperiod för medborgare i det tredjelandet. Den delegerade akten ska fastställa en dag, inom 90 dagar efter det att den trätt i kraft, då upphävandet av tillämpningen av bilaga II ska få verkan, med beaktande av vilka resurser som finns tillgängliga vid medlemsstaternas konsulat, samt ändra bilaga II i enlighet med detta. Den ändringen ska göras genom att det bredvid namnet på tredjelandet i fråga införs en fotnot i vilken det anges att undantaget från viseringskravet upphävs gentemot det tredjelandet, och i vilken perioden för det upphävandet anges.

Från och med det datum då upphävandet av tillämpningen av bilaga II avseende medborgare i det berörda tredjelandet får verkan eller när en invändning mot den delegerade akten görs i enlighet med artikel 4b.5 ska eventuella genomförandeakter som antagits enligt led e som rör det tredjelandet, upphöra att gälla.

När kommissionen lägger fram ett lagstiftningsförslag som avses i led h ska upphävandeperioden som avses i första stycket i det här ledet förlängas med sex månader. Fotnoten som avses i det stycket ska ändras i enlighet med detta.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 ska medborgarna i det tredjeland som berörs av den delegerade akten, under perioderna för detta upphävande, inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser.

g)

Eventuella senare underrättelser, som i enlighet med led a lämnas av en annan medlemsstat avseende samma tredjeland under perioden för tillämpning av åtgärder som antagits enligt leden e eller f gentemot det tredjelandet, ska infogas i dessa pågående förfaranden utan att tidsfristerna eller perioderna som fastställs i de leden förlängs.

h)

Om tredjelandet i fråga inom sex månader efter ikraftträdande av den delegerade akt som avses i led f inte har upphävt viseringskravet får kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag för att ändra denna förordning i syfte att överföra hänvisningen till tredjelandet från bilaga II till bilaga I.

i)

De förfaranden som avses i leden e, f och h påverkar inte kommissionens rätt att när som helst lägga fram ett lagstiftningsförslag till ändring av denna förordning i syfte att överföra hänvisningen för det berörda tredjelandet från bilaga II till bilaga I.

j)

Om det berörda tredjelandet upphäver viseringskravet, ska den berörda medlemsstaten omedelbart underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen om detta. Denna underrättelse ska utan dröjsmål offentliggöras av kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning.

Eventuella genomförandeakter eller delegerade akter som antagits enligt leden e eller f och som rör tredjelandet i fråga ska upphöra att gälla sju dagar efter det offentliggörande som avses i första stycket i det här ledet. När det berörda tredjelandet har infört viseringskrav för medborgare i två eller flera medlemsstater ska de genomförandeakter eller delegerade akter som rör det tredjelandet upphöra att gälla sju dagar efter offentliggörandet av den underrättelse som gäller den sista medlemsstaten vars medborgare var föremål för viseringskrav från det tredjelandet. Den fotnot som avses i led f första stycket ska utgå när den berörda delegerade akten har upphört att gälla. Informationen om det upphörandet ska utan dröjsmål offentliggöras av kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning.

När tredjelandet i fråga upphäver viseringskravet utan att den berörda medlemsstaten lämnar någon underrättelse om det i enlighet med första stycket i det här ledet ska kommissionen på eget initiativ utan dröjsmål gå vidare med det offentliggörande som avses i det stycket och andra stycket i det här ledet ska tillämpas."

b)

Punkt 5 ska utgå.

2.

Följande artiklar ska införas:

"Artikel 1a

1.   Med avvikelse från artikel 1.2 ska undantag från viseringskrav för medborgare i ett tredjeland som förtecknas i bilaga II som en sista utväg upphävas tillfälligt vid nödsituationer i enlighet med denna artikel.

2.   En medlemsstat får underrätta kommissionen om den, under en sexmånadersperiod i jämförelse med samma tidsperiod under föregående år eller med de senaste sex månaderna innan undantaget från viseringskravet för medborgare i ett tredjeland som anges i bilaga II började tillämpas, ställs inför en eller flera av följande omständigheter som leder till en nödsituation som den inte själv kan avhjälpa nämligen en betydande och plötslig ökning av antalet:

a)

Medborgare i det tredjeland vilka konstaterats vistas på medlemsstatens territorium utan att ha rätt till det.

b)

Asylansökningar för medborgare i det tredjelandet där andelen godkända ansökningar är låg, när en sådan ökning leder till att medlemsstatens asylsystem utsätts för särskilt tryck.

c)

Antal avvisade ansökningar om återtagande som gjorts av medlemsstaten eller det tredjelandet för dess egna medborgare.

Jämförelsen med sexmånadersperioden före tillämpningen av undantaget från viseringskravet som avses i första stycket ska endast vara tillämplig under en period på sju år från den dag då undantaget från viseringskravet började tillämpas för medborgare i det tredjelandet.

Underrättelsen som avses i första stycket ska ange de skäl som den grundas på och innehålla relevanta uppgifter och statistik samt en detaljerad redogörelse för de preliminära åtgärder som den berörda medlemsstaten har vidtagit för att avhjälpa situationen. Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet omedelbart om en sådan underrättelse.

3.   Kommissionen ska granska en eventuell underrättelse som en medlemsstat lämnat enligt punkt 2, med beaktande av

a)

huruvida någon av de situationer som anges i punkt 2 föreligger,

b)

antalet medlemsstater som påverkas av någon av de situationer som anges i punkt 2,

c)

de övergripande konsekvenserna av ökningarna som avses i punkt 2 när det gäller migrationssituationen i unionen, enligt de uppgifter som lämnats av medlemsstaterna,

d)

rapporterna från den Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser, Europeiska stödkontoret för asylfrågor eller den Europeiska polisbyrån (Europol), om omständigheterna så kräver i det specifika fall som underrättelsen avser,

e)

den övergripande frågan om allmän ordning och inre säkerhet, i samråd med den berörda medlemsstaten.

Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rådet om resultaten av sin granskning.

4.   När kommissionen på grundval av granskningen som avses i punkt 3 och med hänsyn till följderna av ett upphävande av undantaget från viseringskravet för unionen och dess medlemsstaters yttre förbindelser med det berörda tredjelandet, och i nära samarbete med det tredjelandet för att hitta alternativa lösningar på lång sikt beslutar att åtgärder behöver vidtas ska den inom tre månader efter mottagandet av underrättelsen som avses i punkt 2 anta en genomförandeakt om tillfälligt upphävande av undantaget från viseringskravet för medborgarna i det berörda tredjelandet under en sexmånadersperiod. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 4a.2. I genomförandeakten ska det fastställas vilken dag upphävandet av undantaget från viseringskravet ska få verkan.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 ska medborgarna i det tredjeland som berörs av genomförandeakten, under perioderna för det upphävandet, inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser.

5.   Före utgången av giltighetstiden för den genomförandeakt som antagits i enlighet med punkt 4 ska kommissionen, i samarbete med den berörda medlemsstaten, förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport. Rapporten får åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning i syfte att överföra hänvisningen till det berörda tredjelandet från bilaga II till bilaga I.

6.   Om kommissionen har lagt fram ett lagstiftningsförslag enligt punkt 5, får den förlänga giltighetstiden för genomförandeakten som antagits enligt punkt 4 med en period som inte överstiger tolv månader. Beslutet att förlänga giltighetstiden för genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 4a.2.

Artikel 1b

Den 10 januari 2018 ska kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport som bedömer ömsesidighetsmekanismen som anges i artikel 1.4 och upphävandemekanismen som anges i artikel 1a och ska, vid behov, lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning. Europaparlamentet och rådet ska besluta om förslaget i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet."

3.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

"1.   En medlemsstat får föreskriva undantag från viseringskravet i artikel 1.1 eller från undantag från detta krav enligt artikel 1.2 för

a)

innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller särskilda pass,

b)

civila besättningsmedlemmar på luftfartyg och på fartyg i samband med deras tjänsteutövning,

c)

civila besättningsmedlemmar på fartyg som när de går i land innehar en identitetshandling för sjömän som utfärdats i enlighet med antingen Internationella arbetsorganisationens konventioner nr 108 av den 13 maj 1958 eller nr 185 av den 16 juni 2003 eller enligt Internationella sjöfartsorganisationens konvention av den 9 april 1965 om förenkling av formaliteterna i internationell sjöfart,

d)

besättning och personal vid nödhjälps- eller räddningsinsatser vid katastrofer och olyckor,

e)

civila besättningsmedlemmar på fartyg som trafikerar internationella inre vattenvägar,

f)

innehavare av resehandlingar som utfärdats av mellanstatliga internationella organisationer i vilka åtminstone en medlemsstat är medlem eller av andra enheter som erkänts av den berörda medlemsstaten som folkrättssubjekt för tjänstemän i de organisationerna eller enheterna."

b)

I punkt 2 ska följande led läggas till:

"d)

utan att det påverkar tillämpningen av de skyldigheter som följer av den europeiska överenskommelsen om avskaffande av viseringstvång för flyktingar som undertecknades i Strasbourg den 20 april 1959, erkända konventionsflyktingar, statslösa och andra personer som inte innehar medborgarskap i något land och som är bosatta i Förenade kungariket eller i Irland och är innehavare av en resehandling som har utfärdats av Förenade kungariket eller Irland och som erkänns av den berörda medlemsstaten."

4.

Följande artiklar ska införas:

"Artikel 4a

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (13).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.   Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 4b

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 1.4 f ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 9 januari 2014. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av femårsperioden. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 1.4 f får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 1.4 f ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av fyra månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).""

Artikel 2

Artikel 1a i förordning (EG) nr 539/2001 ändrad genom denna förordning och särskilt bestämmelserna i punkt 2 andra stycket, ska vara tillämpliga även på tredjeländer gentemot vars medborgare undantaget från viseringskravet infördes före9 januari 2014.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Strasbourg den 11 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 september 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 5 december 2013.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1).

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1932/2006 av den 21 december 2006 om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 405, 30.12.2006, s. 23).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(5)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(6)  Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

(7)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(8)  Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

(9)  EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(10)  Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

(11)  Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).

(12)  Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).


20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/81


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1290/2013

av den 11 december 2013

om reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1906/2006

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 173, 183 och 188 andra stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av revisionsrättens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (nedan kallat Horisont 2020) inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (4). Den förordningen behöver kompletteras med regler för deltagande i indirekta åtgärder som genomförs enligt Horisont 2020 och för utnyttjande och spridning av resultaten av de åtgärderna.

(2)

Horisont 2020 bör genomföras i syfte att direkt bidra till skapandet av industriellt ledarskap, tillväxt och sysselsättning samt till medborgarnas välfärd i Europa och bör avspegla den strategiska visionen i meddelandet från kommissionen av den 6 oktober 2010 med titeln Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen, i vilket kommissionen åtar sig att radikalt förenkla deltagarnas tillträde.

(3)

Horisont 2020 bör stödja uppbyggnaden av ett väl fungerande europeiskt forskningsområde, där forskare, vetenskapliga rön och teknik rör sig fritt, genom att stärka samarbetet såväl mellan unionen och medlemsstaterna som medlemsstaterna emellan, särskilt genom tillämpningen av en sammanhängande uppsättning regler.

(4)

Reglerna för deltagande, utnyttjande och spridning i Horisont 2020som föreskrivs i denna förordning (nedan kallade reglerna) bör på ett tillfredsställande sätt avspegla de rekommendationer som lämnats av Europaparlamentet i dess resolution av den 11 november 2010 om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning (5) och av rådet avseende förenklingen av de administrativa och finansiella kraven för ramprogrammen för forskning. Reglerna bör innebära fortsatt tillämpning av de förenklingsåtgärder som redan genomförts enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG (6). De bör anamma rekommendationerna från expertgruppens slutrapport av den 12 november 2010 om den preliminära utvärderingen av sjunde ramprogrammet och de bör möjliggöra fortsatt minskning av deltagarnas administrativa börda och finansieringsbestämmelsernas komplexitet för att underlätta deltagandet och minska antalet ekonomiska fel. Reglerna bör även vederbörligen återspegla de synpunkter och rekommendationer från forskarvärlden som framkom vid den diskussion som inleddes genom meddelandet från kommissionen av den 29 april 2010 med titeln Förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning och den efterföljande grönboken av den 9 februari 2011 med titeln Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation.

(5)

Interimsutvärderingen av Horisont 2020 bör innehålla en utvärdering av den nya finansieringsmodellen, med dess inverkan på finansieringsnivåerna, deltagandet i Horisont 2020 och dess attraktionskraft.

(6)

Kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ska se till att vägledning och information görs tillgänglig för alla potentiella deltagare samtidigt som ansökningsomgångar offentliggörs.

(7)

För att säkerställa överensstämmelse med andra program för unionsfinansiering bör Horisont 2020 genomföras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (7) och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (8) och vederbörlig hänsyn bör tas till forsknings- och innovationsverksamheters särdrag.

(8)

Ett integrerat tillvägagångssätt bör säkras genom att verksamheter sammanförs inom sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007-2013) som antogs genom beslut nr 1982/2006/EG, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation inrättat genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1639/2006/EG (9) och Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 294/2008 (10) i syfte att göra deltagandet lättare, skapa en enhetligare uppsättning instrument och öka de vetenskapliga och ekonomiska effekterna samtidigt som dubbelarbete och splittring undviks. Gemensamma regler bör tillämpas för att säkerställa ett sammanhängande ramverk som kan underlätta deltagande i program som får finansiellt bidrag från unionen via Horisont 2020-budgeten, inklusive deltagande i program som förvaltas av EIT, gemensamma företag eller andra organisationer enligt artikel 187 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och deltagande i program som genomförs av medlemsstaterna enligt artikel 185 i EUF-fördraget.

Det bör dock vara möjligt att anta särskilda regler om det är motiverat av särskilda behov inom respektive åtgärder. För att ta hänsyn till särskilda behov i verksamheten enligt vad som fastställs inom ramen för relevant grundakt för organ som inrättas med stöd av artikel 187 i EUF-fördraget bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(9)

Åtgärder som omfattas av denna förordning bör respektera grundläggande rättigheter och iaktta de principer som erkänns i synnerhet i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Dessa åtgärder bör vara förenliga med alla rättsliga skyldigheter, inklusive internationell rätt och relevanta kommissionsbeslut, till exempel kommissionens meddelande av den 28 juni 2013 (11), samt etiska principer, vilket inbegriper att alla former av överträdelser av forskningsintegriteten undviks.

(10)

I linje med målen för det internationella samarbete som beskrivs i artiklarna 180 och 186 i EUF-fördraget bör deltagande av rättsliga enheter etablerade i tredjeländer samt av internationella organisationer främjas. Genomförandet av reglerna bör överensstämma med de åtgärder som antas i enlighet med artiklarna 75 och 215 i EUF-fördraget och bör vara förenliga med internationell rätt. Vidare bör det vid tillämpningen av reglerna tas vederbörlig hänsyn till villkoren för deltagande av enheter från unionen i tredjeländers motsvarande program.

(11)

Reglerna bör skapa sammanhängande, övergripande och tydliga ramar för ett så effektivt genomförande som möjligt, med hänsyn till behovet av lättillgänglighet genom förenklade förfaranden för alla deltagare, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag. Det finansiella stödet från unionen kan tillhandahållas i olika former.

(12)

I överensstämmelse med öppenhetsprincipen och som tillägg till de krav som anges avseende offentliggörande i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och i förordning (EU) nr 1268/2012 bör kommissionen på webbplatsen för Horisont 2020 offentliggöra öppna ansökningsomgångar, genom särskilda informationskanaler, och bör se till att dessa får stor spridning, bland annat via nationella kontaktpunkterna samt, om möjligt, på begäran i tillgängliga format.

(13)

De kriterier för urval och beviljande som föreskrivs i denna förordning bör tillämpas på ett öppet sätt och i enlighet med objektiva och mätbara parametrar med beaktande av det övergripande syftet med Horisont 2020, nämligen att bidra till skapandet av ett väl fungerande europeiskt forskningsområde.

(14)

Som regel bör perioden mellan slutdatumet för inlämnandet av fullständiga ansökningar och den tidpunkt då bidragsavtal undertecknas med sökande eller då dessa meddelas bidragsbeslutet vara kortare än den period som anges i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. I vederbörligen motiverade fall och med avseende på Europeiska forskningsrådets åtgärder bör en längre period medges.

(15)

Kommissionen bör genom förbättrade it-system fortsätta arbeta för att förenkla förfarandena, till exempel genom att ytterligare bygga ut deltagarportalen, vilken bör fungera som en enda inträdesport från och med offentliggörandet av öppna ansökningsomgångar, via inlämningen av ansökningar fram till genomförandet av åtgärden, med målet att etablera en enda kontaktpunkt. Genom systemet kan sökandena också få information om läget och tidsplanen för sina ansökningar.

(16)

Hanteringen av konfidentiella uppgifter och säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter bör regleras av all relevant unionsrätt, inbegripet institutionernas interna regler såsom kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (12) som fastställer säkerhetsbestämmelserna för Europeiska unionens säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

(17)

Det är nödvändigt att fastställa minimikrav för deltagande, både som en allmän regel och med hänsyn till särdragen hos åtgärderna inom Horisont 2020. I synnerhet bör regler fastställas om antalet deltagare och deras etableringsorter. När det gäller en åtgärd utan deltagande av en enhet etablerad i en medlemsstat bör de mål som anges i artiklarna 173 och 179 i EUF-fördraget eftersträvas.

(18)

Enligt rådets beslut 2001/822/EG (13) kan rättsliga enheter i utomeuropeiska länder och territorier delta i Horisont 2020 med förbehåll för de särskilda villkor som uppställs i den senare.

(19)

Vid övervägandet av tidpunkter för ansökningsomgångar och begäran om information bör kommissionen om möjligt ta hänsyn till sedvanliga semesterperioder.

(20)

Om kommissionen avslår ansökningar, bör den ge återkoppling till de berörda sökanden.

(21)

Genom tydliga och öppna mekanismer för utformning av ansökningsomgångar på specifika områden bör lika villkor möjliggöras, attraktionskraft för Horisont 2020 ökas och deltagandet ökas.

(22)

Kommissionen bör i allt som rör Horisont 2020 agera i överensstämmelse med principerna i den europeiska kodexen för god förvaltningssed i enlighet med vad som föreskrivs i bilagan till kommissionens beslut 2000/633/EG, EKSG, Euratom (14).

(23)

Det är lämpligt att fastställa villkoren för unionsfinansiering för deltagare i åtgärder inom Horisont 2020. I syfte att minska komplexiteten i de nuvarande finansieringsreglerna bör ett förenklat system för kostnadsersättning antas, med ökad användning av klumpsummor, schablonbelopp och enhetskostnader.

(24)

Ersättningsnivåerna i denna förordning anges som maximinivåer för att uppfylla kravet på avsaknad av vinstsyfte och principen om medfinansiering samt för att göra det möjligt för deltagare att begära en lägre nivå. I princip bör ersättningsnivåerna emellertid vara 100 % eller 70 %.

(25)

OECD-definitionerna av teknisk mognadsgrad (TRL) bör beaktas vid klassificeringen av teknisk forskning, produktutveckling och demonstrationsverksamheter.

(26)

Specifika utmaningar på området forskning och innovation bör mötas med nya finansieringsformer såsom priser, förkommersiell upphandling, offentlig upphandling av innovativa lösningar, det särskilda instrumentet för små och medelstora företag och pilotprojektet för ett snabbspår till innovationsåtgärder, vilket kräver särskilda regler.

(27)

För att upprätthålla lika villkor för alla företag som är verksamma på den inre marknaden, bör finansiering via Horisont 2020 utformas i enlighet med reglerna för statligt stöd, så att effektivitet i de offentliga utgifterna säkerställs och marknadssnedvridningar förhindras såsom att utestänga privata investeringar, skapa ineffektiva marknadsstrukturer eller bevara ineffektiva företag. Det viktigt att se till att finansiering av innovationsåtgärder varken leder till en snedvridning av konkurrensen eller till styrning av marknaden utan tillräcklig anledning.

(28)

Under hela utgiftscykeln bör unionens ekonomiska intressen skyddas med hjälp av proportionerliga åtgärder, så att lämplig balans mellan förtroende och kontroll säkerställs.

(29)

I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 bör reglerna utgöra grunden för en ökad acceptans av stödmottagarnas sedvanliga praxis vad gäller kostnadsredovisning.

(30)

Den garantifond för deltagarna som upprättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1906/2006 (15) och som förvaltas av kommissionen har visat sig vara en viktig skyddsmekanism som minskar riskerna med uteblivna återbetalningar från deltagarna. Därför bör en ny garantifond för deltagarna (nedan kallad fonden) upprättas. För att säkerställa effektivare förvaltning och bättre täckning av deltagarnas risk bör fonden omfatta åtgärder enligt det program som inrättats enligt beslut nr 1982/2006/EG, enligt det program som inrättats genom rådets beslut 2006/970/Euratom (16), enligt det program som inrättats genom rådets beslut 2012/93/Euratom (17) samt åtgärder enligt Horisont 2020 och rådets förordning (Euratom) nr 1314/2013 (18). Program som förvaltas av andra enheter än unionens finansieringsorgan bör inte omfattas av fonden.

(31)

För att öka öppenheten bör namnen på experter som har bistått kommissionen eller berörda finansieringsorgan i tillämpningen av denna förordning offentliggöras. Om namnets offentliggörande skulle äventyra expertens säkerhet eller integritet eller skada privatlivet bör kommissionen eller finansieringsorganen ha möjlighet att avstå från att offentliggöra namnet.

(32)

Experters personuppgifter bör behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (19).

(33)

Regler för utnyttjande och spridning av resultaten bör fastställas för att säkerställa att deltagare skyddar, utnyttjar och sprider dessa resultat på lämpligt sätt, och för att föreskriva möjligheten att i europeiskt strategiskt intresse ange ytterligare villkor för utnyttjande. Deltagare som har erhållit unionsfinansiering, och som planerar att utnyttja resultat som uppnåtts med hjälp av sådan finansiering i första hand i tredjeländer utan anknytning till Horisont 2020, bör ange hur unionens stöd kommer att gynna Europas samlade konkurrenskraft (reciprocitetsprincipen), såsom det föreskrivs i bidragsavtalet.

(34)

När det gäller forskning med möjlighet att vidareutvecklas till ny medicinsk teknik (såsom läkemedel, vaccin och medicinsk diagnostik) bör åtgärder vidtas för att säkerställa omedelbart utnyttjande och spridning av resultaten av denna teknik i de fall detta är lämpligt.

(35)

Trots framgången med unionens befintliga skuld- och egetkapitalinstrument för forskning, utveckling, innovation och tillväxt förblir tillgången till riskkapital en nyckelfråga, i synnerhet för innovativa små och medelstora företag. För att uppnå maximal effekt bör skuld- och egetkapitalinstrument kunna kombineras med varandra och/eller med bidrag som finansieras genom unionens budget, inbegripet genom Horisont 2020. Kommissionen bör dessutom särskilt säkerställa kontinuiteten för finansieringsinstrumentet för riskdelning, vilket inrättades genom beslut nr 1982/2006/EG, och den första delen av det instrument för innovativa små och medelstora företag med hög tillväxt (GIF1), vilket inrättats enligt beslut nr 1639/2006/EG inom ramen för de efterföljande finansieringsinstrumenten enligt Horisont 2020, Unionens låne- och garantitjänst för forskning och innovation respektive Unionens egetkapitalinstrument för forskning och innovation. Härvid ska intäkter och återbetalningar som genereras av något av de finansieringsinstrumenten direkt tillgodoräknas de finansieringsinstrument som inrättats enligt Horisont 2020.

(36)

Kommissionen bör garantera tillräcklig överensstämmelse mellan instrumentet för små och medelstora företag inom Horisont 2020, finansieringsinstrumenten inom Horisont 2020 och Cosmeprogrammet som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/2013 (20) samt med sådana system och instrument som upprättats tillsammans med medlemsstaterna, exempelvis det gemensamma programmet Eurostars (21).

(37)

Av rättssäkerhetskäl och tydlighetsskäl bör förordning (EG) nr 1906/2006 upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   I denna förordning fastställs särskilda regler för deltagande i indirekta åtgärder som genomförs enligt förordning (EU) nr 1291/2013, inbegripet deltagande i indirekta åtgärder som finansieras av finansieringsorganen i enlighet med artikel 9.2 i den förordningen.

I denna förordning fastställs också regler om utnyttjande och spridning av resultat.

2.   Om inte annat följer av de särskilda reglerna i denna förordning ska de relevanta reglerna i (EU, Euratom) nr 966/2012 och förordning (EU) nr 1268/2012 tillämpas.

3.   I förordning (EG) nr 294/2008 eller en grundläggande akt med stöd av vilken ett finansieringsorgan enligt artikel 185 i EUF-fördraget anförtrotts uppgifter som ingår i budgetgenomförandet får regler fastställas som avviker från dem som fastställs i denna förordning. För att ta hänsyn till särskilda behov i verksamheten enligt vad som fastställs i den relevanta grundläggande akten ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 56, med avseende på de finansieringsorgan som inrättas enligt artikel 187 i EUF-fördraget när det gäller

a)

villkoren för deltagande i ansökningsomgångar som initieras av finansieringsorgan etablerade på flygteknik i syfte att minska minsta antalet deltagare enligt artikel 9.1,

b)

stödberättigandet enligt artikel 10, som gör det möjligt för finansieringsorgan etablerade på området biobaserade industrier och innovativa läkemedel att begränsa stödberättigandet till finansiering av särskilda typer av deltagare,

c)

reglerna om utnyttjande och spridning av resultat som gör det möjligt för finansieringsorgan etablerade på området innovativa läkemedel att

i)

utöka anknutna enheters, köpares och eventuella efterträdande enheters möjligheter att överföra och licensiera resultat och bakgrundsinformation, i enlighet med bidragsavtalet och utan samtycke från andra deltagare, som avses i artikel 44.1 och 44.2,

ii)

tillåta särskilda avtal om deras egna nyttjanderätt till bakgrundsinformation för att utveckla resultat för kommersialisering eller för att kommersialisera resultat (direkt utnyttjande), som avses i artikel 48.2–48.4,

iii)

komplettera reglerna genom att införa bestämmelser om äganderätt och tillgång till uppgifter, kunskap och information som faller utanför syftena med en åtgärd och som inte behövs för att genomföra och utnyttja åtgärden (sidoresultat), som avses i artikel 41.2 och artiklarna 45–48,

iv)

utvidga regler om utnyttjande till att omfatta andra ändamål än genomförande av åtgärden (användning för forskningsändamål) eller för att utveckla resultat för kommersialisering eller för att kommersialisera resultat (direkt utnyttjande), som avses i artikel 48,

v)

fastställa särskilda kriterier för att tillåta underlicensiering från en deltagare till en annan deltagare inom samma åtgärd, som avses i artikel 46.2,

vi)

i enlighet med de villkor som fastställs i konsortieavtalet som avses i artikel 24.2 utvidga nyttjanderätterna för deltagare, anknutna enheter och tredjeparter i deras egenskap av licensinnehavare till att omfatta resultat eller bakgrundsinformation för andra ändamål än genomförande av åtgärden (användning för forskningsändamål) under lämpliga villkor, inklusive finansiella bestämmelser, eller för att utveckla resultat för kommersialisering eller kommersialisera resultat (direkt utnyttjande), som avses i artiklarna 46-48,

vii)

villkora nyttjanderätterna för direkt utnyttjande till en överenskommelse mellan berörda deltagare, som avses i artikel 48,

viii)

göra spridning genom vetenskapliga publikationer i form av sådan öppen tillgång som avses i artikel 43.2 frivillig,

d)

finansieringen av åtgärderna, varvid finansieringsorganen inom områdena elektroniska komponenter och system får tillämpa andra ersättningsnivåer än de som anges i artikel 28.3 i fall där en eller flera medlemsstater medfinansierar en deltagare eller en åtgärd.

Ett finansieringsorgan som anförtrotts budgetgenomförandeuppgifter enligt artikel 58.1 c i eller ii i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, får tillämpa regler som avviker från bestämmelserna i denna förordning, med förbehåll för kommissionens godkännande, om detta är nödvändigt på grund av särdragen i deras verksamhet. Kommissionen ska i sådana fall ge sitt samtycke endast om dessa regler överensstämmer med de allmänna principer som fastställs i den här förordningen.

4.   Denna förordning ska inte tillämpas på direkta åtgärder som genomförs av Gemensamma forskningscentrumet (JRC).

Artikel 2

Definitioner

1.   I denna förordning gäller följande definitioner:

1.   nyttjanderätt: rätt att använda resultat eller bakgrundsinformation på de villkor som fastställs i enlighet med denna förordning.

2.   anknuten enhet: varje rättslig enhet som står under en deltagares direkta eller indirekta kontroll eller under samma direkta eller indirekta kontroll som deltagaren, eller som direkt eller indirekt kontrollerar en deltagare. Kontrollen kan utövas på något av de sätt som anges i artikel 8.2.

3.   associerat land: ett tredjeland som är part i ett internationellt avtal som ingåtts med unionen, och som anges i artikel 7 i förordning (EU) nr 1291/2013.

4.   bakgrundsinformation: alla uppgifter, know-how eller information oavsett form eller typ, konkret eller immateriell, inbegripet rättigheter såsom immateriella rättigheter som i) innehas av deltagare före anslutningen till åtgärden, ii) behövs för att utföra åtgärden eller för att utnyttja resultaten av åtgärden och iii) angetts av deltagarna, i enlighet med artikel 45.

5.   grundläggande akt: en rättsakt antagen av unionens institutioner i form av en förordning, ett direktiv eller ett beslut, i den mening som avses i artikel 288 i EUF-fördraget, som ger en rättslig grund till åtgärden.

6.   innovationsåtgärd: en åtgärd som främst består av verksamheter i direkt syfte att producera planer och arrangemang eller design för nya, ändrade eller förbättrade produkter, processer eller tjänster. De kan för detta syfte inbegripa prototyputveckling, testning, demonstration, pilotarbete, storskalig produktutvärdering och marknadsintroduktion.

7.   samordnings- och stödåtgärd: en åtgärd som främst består av kompletterande åtgärder som t.ex. standardisering, spridning, information och kommunikation, nätverksarbete, samordnings- eller stödtjänster, politisk dialog samt övningar och studier för ömsesidigt lärande, inklusive förberedande studier för ny infrastruktur, och som också får innefatta kompletterande åtgärder för nätverksarbete och samordning mellan program i olika länder.

8.   spridning: offentliggörande av resultaten på lämpligt sätt (andra än de som är ett resultat av att skydda eller utnyttja resultaten), inbegripet genom vetenskapliga publikationer oavsett medium.

9.   utnyttjande: användning av resultat för annan ytterligare forskning än den som omfattas av åtgärden i fråga eller för att utveckla, skapa och marknadsföra en produkt eller process eller för att skapa och tillhandahålla en tjänst eller för standardisering.

10.   rättvisa och rimliga villkor: lämpliga villkor, inbegripet eventuella finansiella bestämmelser eller villkor utan ersättningskrav, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i samband med en begäran om tillgång, till exempel det faktiska eller potentiella värdet av resultaten eller bakgrundsinformationen till vilken tillgången begärs och/eller det avsedda utnyttjandets omfattning, varaktighet eller andra särdrag.

11.   finansieringsorgan: ett organ eller en myndighet, utom kommissionen, enligt artikel 58.1 c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, till vilket kommissionen har anförtrott uppgifter som avser budgetgenomförande i enlighet med artikel 9.2 i förordning (EU) nr 1291/2013.

12.   internationell europeisk intresseorganisation: internationell organisation, i vilken merparten av medlemmarna är medlemsstater eller associerade länder och vars främsta syfte är att främja vetenskapligt och tekniskt samarbete i Europa.

13.   rättslig enhet: varje fysisk person, eller varje juridisk person som bildats och erkänts som sådan i enlighet med nationell rätt, unionsrätt eller internationell rätt, vilken har rättskapacitet och i eget namn kan ha rättigheter och skyldigheter.

14.   icke vinstdrivande rättslig enhet: en rättslig enhet som genom sin rättsliga form saknar vinstsyfte eller som har en rättslig eller lagstadgad skyldighet att inte dela ut vinster till sina aktieägare eller enskilda medlemmar.

15.   deltagare: en rättslig enhet som genomför en åtgärd eller del av en åtgärd enligt förordning (EU) nr 1291/2013 och har rättigheter och skyldigheter gentemot unionen eller ett annat finansieringsorgan enligt denna förordning.

16.   medfinansieringsåtgärd för program: en åtgärd som finansieras genom ett bidrag och vars huvudsyfte är att komplettera enskilda ansökningsomgångar eller program finansierade av enheter, andra än unionens finansieringsorgan, som förvaltar program för forskning och innovation. En medfinansieringsåtgärd för program kan också innefatta kompletterande åtgärder för nätverksarbete och samordning mellan program i olika länder.

17.   förkommersiell upphandling: upphandlingen av forsknings- och utvecklingstjänster med delning av risker och fördelar på marknadsvillkor och konkurrenspräglad utveckling i faser, där upphandlade forsknings- och utvecklingstjänster tydligt åtskiljs från introduktionen av slutprodukter i kommersiella mängder.

18.   offentlig upphandling av innovativa lösningar: upphandling där en upphandlande myndighet fungerar som lanseringskund för innovativa varor eller tjänster som ännu inte är tillgängliga i stor skala på kommersiella grunder; kan omfatta konformitetstestning.

19.   resultat: alla immateriella eller konkreta resultat av åtgärden, såsom uppgifter, kunskap eller information som uppkommer genom åtgärden, oavsett form eller typ, oavsett om den kan skyddas eller ej, samt alla tillhörande rättigheter, inbegripet immateriella rättigheter.

20.   små och medelstora företag: mikroföretag och små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG (22).

21.   arbetsprogram: det dokument som antagits av kommissionen för genomförandet av det särskilda programmet i enlighet med artikel 5 i rådets beslut 2013/743/EU (23).

22.   arbetsplan: det dokument som liknar kommissionens arbetsprogram och som antagits av finansieringsorgan som anförtrotts en del av genomförandet av Horisont 2020 i enlighet med artikel 9.2 i förordning (EU) nr 1291/2013.

2.   I denna förordning ska en enhet som inte har någon rättskapacitet enligt tillämplig nationell rätt anses som jämställd med en rättslig enhet, under förutsättning att de villkor som fastställs i artikel 131.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och artikel 198 i förordning (EU) nr 1268/2012 är uppfyllda.

3.   I denna förordning ska bidragsmottagare inte anses vara finansieringsorgan.

Artikel 3

Konfidentialitet

Med förbehåll för de villkor som fastställs i tillämpningsavtal, beslut eller kontrakt, ska uppgifter, kunskap och information som inom ramen för en åtgärd meddelats som konfidentiella hållas konfidentiella, med vederbörlig hänsyn till unionsrätten avseende skydd av och tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

Artikel 4

Information som ska göras tillgänglig

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3 ska kommissionen på begäran göra tillgänglig för unionens institutioner, organ eller byråer, medlemsstater eller associerade länder all användbar information den förfogar över i fråga om resultat som uppnåtts av en deltagare inom en åtgärd som har erhållit unionsfinansiering, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

a)

Informationen är av allmänt intresse.

b)

Deltagarna inte har framfört välgrundade och tillräckliga skäl för att informationen ska hållas inne.

I åtgärder inom det särskilda målet Trygga samhällen – Att skydda Europas frihet, säkerhet och medborgare ska kommissionen på begäran för unionens institutioner, organ eller byråer eller medlemsstaternas myndigheter göra tillgänglig all användbar information den förfogar över i fråga om resultat som uppnåtts av en deltagare inom en åtgärd som har erhållit unionsfinansiering. Kommissionen ska informera deltagaren om sådant tillhandahållande av information. När en medlemsstat eller unionens institutioner, organ eller byråer begär att få sådan information ska kommissionen också delge alla medlemsstater denna.

2.   Tillhandahållande av information enligt punkt 1 ska inte anses överföra rättigheter eller skyldigheter från kommissionen eller deltagarna till mottagaren. Mottagaren ska dock hantera sådan information som konfidentiell, såvida den inte offentliggörs eller görs allmänt tillgänglig av deltagarna eller såvida den inte gavs till kommissionen utan några begränsningar avseende konfidentialitet. Kommissionens säkerhetsbestämmelser ska tillämpas på säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

Artikel 5

Vägledning och information till potentiella deltagare

I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och förordning (EU) nr 1268/2012 ska kommissionen eller det berörda finansieringsorganet se till att tillräcklig vägledning och information görs tillgänglig för alla potentiella deltagare, särskilt den tillämpliga modellen för bidragsavtalet, samtidigt som ansökningsomgången offentliggörs.

AVDELNING II

REGLER FÖR DELTAGANDE

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 6

Stödformer

I enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 1291/2013 får stöd ges i en eller flera av de former som anges i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, framför allt bidrag, priser, upphandling eller finansieringsinstrument.

Artikel 7

Rättsliga enheter som får delta i åtgärder

1.   Rättsliga enheter, oavsett etableringsort, eller internationella organisationer får delta i en åtgärd under förutsättning att de villkor som anges i denna förordning har uppfyllts, liksom eventuella villkor som fastställs i tillhörande arbetsprogram eller arbetsplan.

2.   Det relevanta arbetsprogrammet får begränsa deltagandet i Horisont 2020 eller delar därav av rättsliga enheter etablerade i tredjeländer där villkoren för deltagande av rättsliga enheter från medlemsstater, eller deras anknutna enheter etablerade i ett tredjeland, i tredjelandets program för forskning och innovation anses inverka negativt på unionens intressen.

3.   Arbetsprogrammet eller arbetsplanen får utesluta enheter som inte kan ge tillfredsställande säkerhetsgarantier, inklusive vad gäller säkerhetsprövning av personal om detta är motiverat av säkerhetsskäl.

4.   JRC får delta i åtgärder med samma rättigheter och skyldigheter som en rättslig enhet etablerad i en medlemsstat.

Artikel 8

Oberoende

1.   Två rättsliga enheter ska anses vara oberoende av varandra om en av dem inte står under direkt eller indirekt kontroll av den andra eller under samma direkta eller indirekta kontroll som den andra.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 får kontroll framför allt utövas på något av följande sätt:

a)

Direkt eller indirekt innehav av mer än 50 % av det nominella värdet av den rättsliga enhetens aktiekapital eller av majoriteten av aktieägarnas eller delägarnas rösträtt i denna rättsliga enhet.

b)

Direkt eller indirekt, faktiskt eller rättsligt, innehav av rätten att fatta beslut i den rättsliga enheten.

3.   Vid tillämpningen av punkt 1 ska följande förhållanden mellan rättsliga enheter inte i sig anses utgöra ett kontrollförhållande:

a)

Samma offentliga investeringsföretag, institutionella investerare eller riskkapitalbolag innehar direkt eller indirekt mer än 50 % av det nominella värdet av aktiekapitalet eller av majoriteten av aktieägarnas eller delägarnas rösträtt.

b)

De berörda rättsliga enheterna ägs eller kontrolleras av samma offentliga organ.

KAPITEL II

Bidrag

Avsnitt I

Förfarande för beviljande

Artikel 9

Villkor för deltagande

1.   Följande minimikrav ska gälla:

a)

Minst tre rättsliga enheter ska delta i en åtgärd.

b)

Tre rättsliga enheter ska vara etablerade i var sin medlemsstat eller ett associerat land.

c)

De tre rättsliga enheterna som avses i b ska vara oberoende av varandra i den mening som avses i artikel 8.

2.   Om en av deltagarna är JRC, eller en internationell europeisk intresseorganisation eller en enhet som upprättats i enlighet med unionsrätten, ska denna, vid tillämpningen av punkt 1, anses vara etablerad i en annan medlemsstat eller ett annat associerat land än övriga deltagare i samma åtgärd.

3.   Genom undantag från punkt 1 ska minimivillkoret vara att en rättslig enhet etablerad i en medlemsstat eller ett associerat land deltar, när det gäller

a)

Europeiska forskningsrådets (EFR) åtgärder för spetsforskning,

b)

instrumentet för små och medelstora företag, när åtgärden har ett tydligt europeiskt mervärde,

c)

medfinansieringsåtgärder för program, och

d)

motiverade fall som föreskrivs i arbetsprogrammet eller arbetsplanen.

4.   Genom undantag från punkt 1 ska minimikravet för samordnings- och stödåtgärder samt åtgärder för utbildning och rörlighet vara att minst en rättslig enhet deltar.

5.   Om det är lämpligt och vederbörligen motiverat får i arbetsprogram eller arbetsplaner föreskrivas ytterligare villkor i enlighet med bestämda politiska krav eller åtgärdens typ och mål, bland annat villkor om antalet deltagare och typen av deltagare och etableringsort.

Artikel 10

Stödberättigande

1.   Följande deltagare är berättigade till stöd från unionen:

a)

En rättslig enhet som är etablerad i en medlemsstat eller ett associerat land, eller som har upprättats i enlighet med unionsrätten.

b)

En internationell europeisk intresseorganisation.

c)

En rättslig enhet etablerad i ett tredjeland och identifierad i arbetsprogrammet.

2.   För en deltagande internationell organisation eller en deltagande rättslig enhet etablerad i ett tredjeland som inte är berättigad till stöd enligt punkt 1 får stöd från unionen beviljas, under förutsättning att minst ett av följande villkor är uppfyllt:

a)

Deltagandet anses av kommissionen eller det berörda finansieringsorganet vara väsentligt för genomförandet av åtgärden.

b)

Stödet ges enligt ett bilateralt vetenskapligt och tekniskt avtal eller annan överenskommelse mellan unionen och den internationella organisationen eller, för enheter som är etablerade i tredjeland, det land där den rättsliga enheten är etablerad.

Artikel 11

Ansökningsomgångar

1.   Ansökningsomgångar ska anordnas i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och förordning (EU) nr 1268/12, med beaktande av det särskilda behovet av öppenhet och icke-diskriminering, och av lämplig flexibilitet med tanke på mångfalden inom forsknings- och innovationssektorerna.

2.   I undantagsfall och utan att det påverkar andra fall som regleras i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och förordning (EU) nr 1268/2012 ska ansökningsomgångar inte anordnas för samordnings- och stödåtgärder och medfinansieringsåtgärder för program som genomförs av rättsliga enheter som anges i arbetsprogrammen eller arbetsplanerna, under förutsättning att åtgärden i fråga inte faller inom ramen för en befintlig ansökningsomgång.

3.   I enlighet med de relevanta reglerna i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och förordning (EU) nr 1268/2012 ska rimliga tidsramar medges för utarbetande av ansökningar, med en rimlig förvarning om kommande ansökningsomgångar genom offentliggörande av arbetsprogram och också en rimlig tidsram från och med offentliggörandet av en ansökningsomgång till utgången av tidsfristen för att lämna in en ansökan.

Artikel 12

Gemensamma ansökningsomgångar med tredjeländer eller internationella organisationer

1.   Gemensamma ansökningsomgångar med tredjeländer eller deras vetenskapliga och tekniska organisationer och organ eller med internationella organisationer får inledas för att gemensamt finansiera åtgärder på prioriterade områden av gemensamt intresse och förväntade ömsesidiga fördelar där det finns ett tydligt mervärde för unionen. Ansökningar ska bedömas och väljas ut genom de gemensamma bedömnings- och urvalsförfaranden som ska överenskommas. Sådana bedömnings- och urvalsförfaranden ska säkerställa överensstämmelse med principerna i avdelning VI i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och inbegripa en balanserad grupp av oberoende experter som utses av varje part.

2.   Rättsliga enheter som erhåller finansiering från unionen ska sluta ett bidragsavtal med unionen eller det berörda finansieringsorganet. Bidragsavtalet ska omfatta en beskrivning av det arbete som ska utföras av de deltagarna och av de deltagande rättsliga enheterna från tredjeländer som berörs.

3.   Rättsliga enheter som får finansiering från unionen ska ingå ett samordningsavtal med de deltagande rättsliga enheterna som får finansiering från berörda tredjeländer eller internationella organisationer.

Artikel 13

Ansökningar

1.   Ansökningar ska innehålla ett utkast till plan för utnyttjande och spridning av resultat, när så anges i arbetsprogrammet eller arbetsplanen.

2.   Ansökningar avseende forskning på mänskliga embryonala stamceller ska, i förekommande fall, innehålla detaljerade uppgifter om de åtgärder för tillståndsgivning och kontroll som kommer att vidtas av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna och om de etiska godkännanden som ska ges. För utvinning av mänskliga embryonala stamceller ska strikt tillståndsgivning och kontroll, i enlighet med de rättsliga ramarna i de berörda medlemsstaterna, tillämpas för institutioner, organisationer och forskare.

3.   En ansökan som strider mot etiska principer eller tillämplig lagstiftning, eller som inte uppfyller de krav som fastställs i beslut nr 2013/743/EU, i arbetsprogrammet, i arbetsplanen eller i meddelandet om ansökningsomgång får när som helst uteslutas ur förfarandena för bedömning, urval och beviljande.

4.   När så är relevant och anges i arbetsprogrammet eller arbetsplanen ska det av ansökningarna framgå hur och i vilken omfattning jämställdhetsanalys är relevant för innehållet i det planerade projektet.

Artikel 14

Etisk granskning

1.   Kommissionen ska systematiskt göra etiska granskningar av ansökningar som väcker etiska frågor. Den granskningen ska kontrollera att etiska principer och lagstiftning följs och för forskning som bedrivs utanför unionen att samma forskning skulle ha varit tillåten i en medlemsstat.

2.   Kommissionen ska se till att etiska granskningar sker på ett så transparent sätt som möjligt och att de utförs skyndsamt för att i förekommande fall undvika att handlingarna behöver skickas in på nytt.

Artikel 15

Urvals- och tilldelningskriterier

1.   De inlämnade ansökningarna ska bedömas på grundval av följande kriterier:

a)

Spetskompetens.

b)

Effekter.

c)

Kvalitet och effektivitet i genomförandet.

2.   Endast det kriterium som avses i punkt 1 a ska tillämpas på ansökningar avseende EFR-åtgärder för spetsforskning.

3.   Det kriterium som avses i punkt 1 b får ges högre viktning för ansökningar avseende innovationsåtgärder.

4.   Arbetsprogrammet eller arbetsplanen ska innehålla närmare uppgifter om tillämpningen av de tilldelningskriterier som anges i punkt 1 samt uppgifter om viktning och trösklar.

5.   Kommissionen ska i tillämpliga fall ta hänsyn till möjligheten till ett inlämningsförfarande i två steg enligt förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och förordning (EU) nr 1268/2012, när så är lämpligt och står i överensstämmelse med ansökningsomgångens mål.

6.   Ansökningarna ska rangordnas enligt bedömningsresultaten. Urvalet ska göras på grundval av denna rangordning.

7.   Bedömningen ska genomföras av oberoende experter.

8.   När det gäller en rättslig enhet som avses i artikel 11.2 eller i andra vederbörligen motiverade undantagsfall får bedömningen genomföras på ett sätt som avviker från punkt 7. I varje enskilt fall av sådan bedömning ska kommissionen förse medlemsstaterna med detaljerad information om det bedömningsförfarande som tillämpats och resultatet av detta.

9.   När den begärda finansieringen från unionen för åtgärden är minst 500 000 EUR, ska kommissionen eller det berörda finansieringsorganet, genom åtgärder som är förenliga med nationell rätt, förhandsgranska den finansiella kapaciteten hos endast koordinatorerna. Vidare ska kommissionen eller det berörda finansieringsorganet, om det finns skäl att ifrågasätta koordinatorns eller övriga deltagares finansiella kapacitet på grundval av tillgänglig information, granska deras finansiella kapacitet.

10.   Ingen granskning ska göras av den finansiella kapaciteten hos rättsliga enheter vars livskraft garanteras av en medlemsstat eller ett associerat land eller hos inrättningar för högskole- och sekundärutbildning.

11.   Finansiell kapacitet får garanteras av en annan rättslig enhet vars finansiella kapacitet då i gengäld ska kontrolleras i enlighet med punkt 9.

Artikel 16

Förfarande för omprövning av bedömning

1.   Kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ska ange ett transparent förfarande för omprövning av bedömningen för sökande som anser att bedömningen av deras ansökningar inte har gjorts i enlighet med de förfaranden som anges i denna förordning, tillhörande arbetsprogram, arbetsplan eller ansökningsomgång.

2.   En begäran om omprövning ska avse en specifik ansökan och ska lämnas in av koordinatorn av ansökan inom 30 dagar från den dag då kommissionen eller det berörda finansieringsorganet underrättar koordinatorn om resultatet av bedömningen.

3.   Kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ska ansvara för granskningen av den begäran som avses i punkt 2. Granskningen ska endast omfatta de formella aspekterna av bedömningen, och inte ansökans värde.

4.   En kommitté för omprövning av bedömningen bestående av anställda vid kommissionen eller vid det berörda finansieringsorganet ska avge ett yttrande om de formella aspekterna av bedömningsförfarandet. Kommittén ska ledas av en tjänsteman vid kommissionen eller det berörda finansieringsorganet, från en annan avdelning än den som är ansvarig för den öppna ansökningsomgången. Kommittén får rekommendera något av följande:

a)

Ny bedömning av ansökan i första hand utförd av bedömare som inte deltog i den föregående bedömningen.

b)

Bekräftelse av den ursprungliga bedömningen.

5.   På grundval av den rekommendation som avses i punkt 4 ska kommissionen eller det berörda finansieringsorganet fatta ett beslut som ska meddelas till koordinatorn av ansökan. Kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ska fatta sådana beslut utan onödigt dröjsmål.

6.   Omprövningsförfarandet får inte försena urvalet av ansökningar som inte är föremål för begäran om omprövning.

7.   Omprövningsförfarandet ska inte hindra andra åtgärder som en deltagare kan vidta i enlighet med unionsrätten.

Artikel 17

Förfrågningar och klagomål

1.   Kommissionen ska se till att det finns ett förfarande för deltagare att inkomma med förfrågningar eller klagomål om sin medverkan i Horisont 2020.

2.   Kommissionen ska se till att information om hur angelägenheter, frågor eller klagomål registreras, görs tillgänglig för alla deltagare och offentliggörs via internet.

Artikel 18

Bidragsavtal

1.   Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna utarbeta mallar för bidragsavtal mellan kommissionen eller det berörda finansieringsorganet och deltagarna i enlighet med denna förordning. Om det visar sig vara nödvändigt att göra en betydande ändring av modellen för bidragsavtal ska kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna på lämpligt sätt revidera mallen.

2.   Kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ska ingå ett bidragsavtal med deltagarna. Borttagning eller ersättning av en enhet före undertecknandet av bidragsavtalet ska vara vederbörligen motiverad.

3.   I bidragsavtalet ska deltagarnas och antingen kommissionens eller det berörda finansieringsorganets rättigheter och skyldigheter fastställas i enlighet med denna förordning. Bidragsavtalet ska också fastställa såväl rättigheterna och skyldigheterna för rättsliga enheter som blir deltagare under åtgärdens genomförande som en konsortiekoordinators roll och arbetsuppgifter.

4.   På grundval av ett krav i ett arbetsprogram eller en arbetsplan kan i bidragsavtalet fastställas deltagarnas rättigheter och skyldigheter i fråga om nyttjanderätt, utnyttjande och spridning, utöver dem som anges i denna förordning.

5.   När så är lämpligt och i den utsträckning som är möjlig, ska i bidragsavtalet beaktas de allmänna principer som anges i kommissionens rekommendation om den europeiska stadgan för forskare och riktlinjer för rekrytering av forskare, principerna för forskningsintegritet, kommissionens rekommendation om immateriella rättigheter i samband med kunskapsöverföring, uppförandekoden för universitet och andra offentliga forskningsinstitutioner samt den jämställdhetsprincip som fastställs i artikel 16 i förordning (EU) nr 1291/2013.

6.   Bidragsavtalet ska, när så är lämpligt, innehålla bestämmelser som säkerställer respekten för etiska principer, inbegripet inrättandet av en oberoende etisk nämnd och kommissionens rätt att genomföra en etisk revision utförd av oberoende experter.

7.   I vederbörligen motiverade fall kan särskilda bidrag för åtgärder omfattas av ett rampartnerskap i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och förordning (EU) nr 1268/2012.

Artikel 19

Bidragsbeslut

Om så är lämpligt och i vederbörligen motiverade fall får kommissionen, i enlighet med artikel 121.1 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, eller det berörda finansieringsorganet delge bidragsbeslut i stället för att ingå bidragsavtal. Bestämmelserna i den här förordningen avseende bidragsavtal ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 20

Tid för beviljande

1.   Det datum före vilket alla sökande ska underrättas om resultatet av bedömningen av deras ansökningar och det preliminära datumet för undertecknande av bidragsavtal eller meddelande om bidragsbeslut ska, i enlighet med artikel 128.2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, anges i inbjudan att lämna ansökan.

2.   De datum som avses i punkt 1 ska baseras på följande perioder:

a)

En period på högst fem månader från slutdatumet för att lämna in fullständiga ansökningar, när det gäller att informera alla sökande om resultatet av den vetenskapliga bedömningen av deras ansökan.

b)

En period på högst tre månader från dagen då de sökande informerats om att deras ansökan har godkänts, när det gäller att underteckna bidragsavtal med sökande eller meddela dem om bidragsbeslut.

3.   De perioder som avses i punkt 2 får överskridas när det gäller EFR och i vederbörligen motiverade undantagsfall, när åtgärder är komplicerade, om antalet ansökningar är betydande eller på begäran av sökandena.

4.   Deltagare ska ges en rimlig tidsfrist för att inkomma med den information och dokumentation som krävs för undertecknandet av bidragsavtalet. Kommissionen ska fatta beslut och begära information så skyndsamt som möjligt. Nytt inskickande av dokumenten ska om möjligt undvikas.

Artikel 21

Tid för utbetalning

Deltagare ska betalas utan dröjsmål i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. När en betalning en gång har gjorts till koordinatorn ska kommissionen eller det berörda finansieringsorganet meddela deltagarna om detta.

Artikel 22

Säkert elektroniskt system

Allt utbyte med deltagarna, inbegripet ingåendet av bidragsavtal, meddelande om bidragsbeslut och eventuella ändringar i beslutet, får göras via ett elektroniskt system för utbyte som inrättats av kommissionen eller det berörda finansieringsorganet i enlighet med artikel 179 i förordning (EU) nr 1268/2012.

Avsnitt II

Genomförande

Artikel 23

Genomförande av åtgärder

1.   Deltagarna ska genomföra åtgärden i enlighet med alla villkor och skyldigheter som anges i denna förordning, förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och förordning (EU) nr 1268/2012, beslut 2013/743/EU, arbetsprogrammet eller arbetsplanen, meddelandet om ansökningsomgång och bidragsavtalet.

2.   Deltagarna ska inte ingå några åtaganden som är oförenliga med denna förordning eller bidragsavtalet. Om en deltagare underlåter att uppfylla sina skyldigheter i fråga om det tekniska genomförandet av åtgärden ska övriga deltagare uppfylla skyldigheterna utan ytterligare unionsfinansiering, såvida inte kommissionen eller det berörda finansieringsorganet uttryckligen befriar dem från skyldigheten. Om en deltagare inte uppfyller sina skyldigheter får kommissionen i enlighet med artikel 39.3 a överföra skuldbeloppet från garantifonden som avses i artikel 38 för deltagare till koordinatorn för åtgärden. Varje deltagares finansiella ansvar ska vara begränsat till dess egna skulder, om inte annat följer av de bestämmelser som rör garantifond för deltagare. Deltagarna ska se till att kommissionen eller det berörda finansieringsorganet informeras i rätt tid om alla händelser som väsentligen kan påverka åtgärdens genomförande eller unionens intresse.

3.   Deltagarna ska genomföra åtgärden och för detta vidta alla nödvändiga och rimliga åtgärder. De ska ha de lämpliga resurser som behövs och vid de tidpunkter som krävs för att genomföra åtgärden. Om så krävs för genomförandet av åtgärden får de anlita tredje parter, inklusive underleverantörer, för att utföra arbete inom åtgärden, eller utnyttja resurser som ställs till förfogande av tredje parter genom naturabidrag enligt villkoren i bidragsavtalet. Deltagarna ska ansvara inför kommissionen eller det berörda finansieringsorganet samt inför de övriga deltagarna för det arbete som utförs.

4.   Tilldelning av underleverantörsavtal för genomförandet av vissa delar av åtgärden ska begränsas till de fall som anges i bidragsavtalet och till vederbörligen motiverade fall som inte klart kunnat förutses vid bidragsavtalets ikraftträdande.

5.   Tredje parter som inte är underleverantörer får utföra arbete inom åtgärden i enlighet med de villkor som fastställs i bidragsavtalet. Den tredje parten och det arbete denne ska utföra ska anges i bidragsavtalet.

De tredje parternas kostnader får anses vara stödberättigande om den tredje parten uppfyller samtliga följande villkor:

a)

Den skulle vara berättigad till finansiering om den vore deltagare.

b)

Den är en anknuten enhet eller har en rättslig koppling till en deltagare som medför ett samarbete som inte är begränsat till åtgärden.

c)

Den anges i bidragsavtalet.

d)

Den uppfyller de regler som gäller för deltagaren enligt bidragsavtalet med avseende på stödberättigande kostnader och kontroll av utgifter.

e)

Den godtar solidariskt ansvar med deltagaren för unionens bidrag motsvarande det belopp som redovisats av den tredje parten, om kommissionen eller det berörda finansieringsorganet så kräver.

6.   Tredje parter får också tillhandahålla resurser till en deltagare med hjälp av naturabidrag till åtgärden. Tredje parters kostnader i samband med sådana bidrag som de tillhandahåller gratis är stödberättigande förutsatt att de uppfyller villkoren i bidragsavtalet.

7.   Åtgärden får omfatta finansiellt stöd till tredje parter på de villkor som anges i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och förordning (EU) nr 1268/2012. De belopp som avses i artikel 137.1 c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 får överskridas om det är nödvändigt för att uppnå målen för en åtgärd.

8.   Den åtgärd som genomförs av deltagare som är upphandlande myndigheter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG (24), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG (25) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG (26) får inbegripa, eller ha som sitt primära syfte, förkommersiell upphandling och upphandling av innovativa lösningar, om detta anges i ett arbetsprogram eller en arbetsplan och är nödvändigt för dess genomförande. I sådana fall ska reglerna i artiklarna 51.2, 51.4 och 51.5 i denna förordning gälla för de upphandlingsförfaranden som deltagaren genomför.

9.   Deltagare ska följa nationella lagar, bestämmelser och etiska regler i de länder där åtgärden kommer att genomföras. Vid behov ska deltagarna begära godkännande från berörda nationella eller lokala etikkommittéer innan åtgärden inleds.

10.   Arbete som inkluderar användning av djur ska utföras i enlighet med artikel 13 i EUF-fördraget och ska uppfylla kravet att ersätta, begränsa och förfina användningen av djur för vetenskapliga ändamål i enlighet med unionsrätten och särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU (27).

Artikel 24

Konsortium

1.   De medlemmar av ett konsortium som vill delta i en åtgärd ska utse en av medlemmarna till koordinator, vilket ska anges i bidragsavtalet. Koordinatorn ska vara huvudkontaktpunkt mellan medlemmarna i konsortiet i förhållande till kommissionen eller det berörda finansieringsorganet, om inte annat föreskrivs i bidragsavtalet eller om koordinatorn underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt bidragsavtalet.

2.   De medlemmar av ett konsortium som deltar i en åtgärd ska ingå ett internt avtal (nedan kallat konsortieavtalet) som fastställer deras rättigheter och skyldigheter med avseende på genomförandet av åtgärden i enlighet med bidragsavtalet, utom i vederbörligen motiverade fall som anges i arbetsprogrammet, arbetsplanen eller i meddelandet om ansökningsomgång. Kommissionen ska offentliggöra riktlinjer om de viktigaste frågorna som deltagarna kan ta upp i sina konsortieavtal.

3.   Konsortieavtalet får bland annat fastställa

a)

konsortiets interna organisation,

b)

distributionen av unionens finansiering,

c)

regler om spridning, användning och nyttjanderätt som kompletterar reglerna i kapitel I avdelning III i denna förordning, och reglerna i bidragsavtalet,

d)

ordningar för lösning av interna tvister,

e)

överenskommelser mellan parterna om skadeståndsansvar, skadeersättning och konfidentialitet.

Medlemmarna i konsortiet får ordna konsortiet på alla sätt som de bedömer lämpliga, förutsatt att dessa sätt inte strider mot bidragsavtalet eller denna förordning.

4.   Konsortiet får föreslå att en deltagare läggs till eller tas bort eller att koordinatorn byts i enlighet med de relevanta bestämmelserna i bidragsavtalet, under förutsättning att detta är i överensstämmelse med villkoren för deltagande, inte negativt påverkar åtgärdens genomförande och inte strider mot principen om likabehandling.

Avsnitt III

Bidragsformer och finansieringsregler

Artikel 25

Bidragsformer

Bidrag får vara utformade på något av de sätt som anges i artikel 123 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, med beaktande av målen i åtgärden.

Artikel 26

Stödberättigande kostnader

1.   Villkor för stödberättigande kostnader definieras i artikel 126 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. Tredje parters kostnader inom åtgärden kan vara stödberättigande i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och i bidragsavtalet.

2.   Icke stödberättigande kostnader är sådana som inte uppfyller villkoren i punkt 1, inbegripet särskilt reserver för eventuella framtida förluster eller debiteringar, valutakursförluster, kostnader förknippade med kapitalavkastning, kostnader som ersatts i samband med andra unionsåtgärder eller -program, skulder och avgifter för skulder samt utgifter som är orimliga eller som uppkommit genom vårdslös förbrukning av medel.

Artikel 27

Direkta stödberättigande personalkostnader

1.   Utan att det påverkar de villkor som fastställs i artikel 26 ska direkta stödberättigande personalkostnader begränsas till löner och socialförsäkringsavgifter och andra kostnader som ingår i lönerna för åtgärdens personal, och som härrör från nationell rätt eller från anställningsavtalet.

2.   Utan att det påverkar de villkor som fastställs i artikel 26 får lönetillägg till personal, hos deltagare i icke vinstdrivande rättsliga enheter, inklusive utbetalningar som grundar sig på tilläggsavtal oavsett art också ses som direkta stödberättigande personalkostnader upp till det belopp som avses i punkt 3, under förutsättning att de uppfyller följande ytterligare villkor:

a)

De utgör en del av deltagarens vanliga lönepraxis och betalas ut på ett konsekvent sätt närhelst samma typ av arbete eller expertis krävs.

b)

De kriterier som används för att beräkna tilläggsutbetalningarna är objektiva och tillämpas generellt av deltagaren, oberoende av den aktuella finansieringskällan.

3.   Lönetillägg på upp till 8 000 EUR per person och år kan vara stödberättigande. För personer som inte uteslutande arbetar för åtgärden ska en begränsning per timme vara tillämplig. Begränsningen per timme ska beräknas genom att dela 8 000 EUR med det årliga antalet produktiva timmar som i sin tur beräknas i enlighet med artikel 31.

Artikel 28

Finansiering av åtgärden

1.   Finansieringen för en åtgärd får inte överstiga de totala stödberättigande kostnaderna minus intäkterna från åtgärden.

2.   Följande ska betraktas som intäkter från åtgärden:

a)

Resurser som görs tillgängliga av tredje parter till deltagarna genom finansiella överföringar eller kostnadsfria naturabidrag, för vilka värdet har redovisats som stödberättigande kostnader av deltagaren, förutsatt att de tillhandahållits av den tredje parten specifikt för användning i åtgärden.

b)

Intäkter från åtgärden, utom intäkter som genereras genom utnyttjande av åtgärdens resultat.

c)

Intäkter från försäljning av tillgångar som förvärvats i enlighet med bidragsavtalet upp till värdet av den kostnad som ursprungligen belastats åtgärden av deltagaren.

3.   En enda ersättningsnivå för stödberättigande kostnader ska tillämpas per åtgärd för all verksamhet som finansieras inom den. Den högsta stödnivån ska fastställas i arbetsprogrammet eller arbetsplanen.

4.   Horisont 2020-bidraget får högst uppgå till 100 % av de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden, utan att det påverkar tillämpningen av medfinansieringsprincipen.

5.   Horisont 2020-bidraget ska vara begränsat till högst 70 % av de totala stödberättigande kostnaderna för innovationsåtgärder och medfinansieringsåtgärder för program.

Genom undantag från punkt 3, får Horisont 2020-bidraget för innovationsåtgärder uppgå till högst 100 % av de totala stödberättigande kostnaderna för icke vinstdrivande rättsliga enheter, utan att det påverkar tillämpningen av medfinansieringsprincipen.

6.   De stödnivåer som fastställs i denna artikel ska gälla även för åtgärder där schablonbelopp, finansiering per enhet, eller klumpsummor fastställts för hela eller delar av åtgärden.

Artikel 29

Indirekta kostnader

1.   Indirekta stödberättigande kostnader ska fastställas genom tillämpning av en schablonnivå på 25 % av de totala direkta stödberättigande kostnaderna, med undantag för direkta stödberättigande kostnader för underleverantörer och kostnader för resurser som tredje parter ställer till förfogande och som inte används i stödmottagarens lokaler samt ekonomiskt stöd till tredje parter.

2.   Genom undantag från punkt 1 får indirekta kostnader redovisas i form av en klumpsumma eller enhetskostnad om detta anges i arbetsprogrammet eller arbetsplanen.

Artikel 30

Utvärdering av finansieringsnivåer

Interimsutvärderingen av Horisont 2020 ska innefatta en utvärdering av effekterna av de olika inslag som införs genom de nya finansieringsnivåerna enligt artiklarna 27, 28 och 29 i denna förordning, i syfte att utvärdera huruvida det nya tillvägagångssättet har lett till icke önskvärda situationer som negativt påverkar attraktionskraften för Horisont 2020.

Artikel 31

Årliga produktiva timmar

1.   Stödberättigande personalkostnader får endast omfatta de faktiska arbetstimmarna för de personer som direkt arbetar med åtgärden. Dokumentation om de faktiska arbetstimmarna ska tillhandahållas av deltagaren, normalt genom ett tidsregistreringssystem.

2.   För personer som arbetar endast för åtgärden krävs ingen tidsregistrering. I sådana fall ska deltagaren underteckna en försäkran om att personen i fråga har arbetat endast för åtgärden.

3.   Bidragsavtalet ska innehålla

a)

minimikraven för tidsregistreringssystemet,

b)

möjlighet att välja mellan alternativet med ett bestämt antal årliga produktiva timmar och metoden för att fastställa det årliga antalet produktiva timmar som ska användas för beräkningen av timkostnaden för personal med beaktande av deltagarens vanliga redovisningspraxis.

Artikel 32

Ägare av små och medelstora företag och fysiska personer utan lön

Ägarna till små och medelstora företag som inte erhåller lön och andra fysiska personer som inte erhåller lön får debitera personalkostnader på grundval av en enhetskostnad.

Artikel 33

Enhetskostnader

1.   I enlighet med artikel 124 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 får kommissionen fastställa metoder för att bestämma enhetskostnader på grundval av

a)

statistiska data eller liknande objektiva medel,

b)

historiska data om deltagaren.

2.   Direkta stödberättigande personalkostnader får finansieras på grundval av enhetskostnader som fastställts i enlighet med deltagarens vanliga praxis för kostnadsredovisning, under förutsättning att de uppfyller följande kumulativa kriterier:

a)

De är beräknade på grundval av de totala faktiska personalkostnader som noterats i deltagarens allmänna räkenskaper vilka kan justeras av deltagaren på grundval av budgeterade eller uppskattade delar enligt de villkor som fastställs av kommissionen.

b)

De är förenliga med artiklarna 26 och 27.

c)

De uppfyller kravet avseende icke-vinstdrivande och undvikande av dubbelfinansiering av kostnader.

d)

De är beräknade med beaktande av artikel 31.

Artikel 34

Intyg om redovisning

Intyget om redovisning ska omfatta det totala bidragsbelopp som en deltagare begär i form av ersättning för faktiska kostnader och på grundval av enhetskostnader som avses i artikel 33.2, förutom de andra belopp än de som fastställs i enlighet med deltagarens vanliga praxis för kostnadsredovisning som redovisats på grundval av klumpsummor, schablonbelopp eller enhetskostnader. Intyget ska lämnas in endast om beloppet är lika med eller större än 325 000 EUR vid tiden för begäran om slutbetalning av bidraget.

Artikel 35

Intyg om metod

1.   Deltagare som beräknar och debiterar direkta personalkostnader på grundval av enhetskostnader i enlighet med artikel 33.2 får lämna ett intyg om metoden till kommissionen. Metoden ska uppfylla villkoren i artikel 33.2 och uppfylla kraven i bidragsavtalet.

2.   Om kommissionen godkänner ett intyg om metod, ska detta vara giltigt för alla åtgärder som finansieras enligt förordning (EU) nr 1291/2013 och deltagaren ska beräkna och debitera kostnader på grundval av detta. När kommissionen väl har godkänt ett intyg om metoden får den inte tillskriva den godkända metoden några systemfel eller återkommande fel.

Artikel 36

Revisorer som utfärdar intyg

1.   De intyg om redovisning och metod som avses i artiklarna 34 och 35 ska upprättas av en oberoende revisor som är behörig att utföra lagstadgad revision av räkenskaper i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG (28) eller motsvarande nationella lagbestämmelser, eller av en kompetent och oberoende offentlig tjänsteman som enligt beslut av berörda nationella myndigheter har rättslig befogenhet att genomföra revision hos deltagaren och som inte har deltagit i redovisningsarbetet.

2.   På begäran av kommissionen, revisionsrätten eller Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), ska den revisor som levererar intyget om redovisning och om metod ge tillgång till handlingar och revisionshandlingar på grundval av vilka ett intyg om redovisning eller om metod har utfärdats.

Artikel 37

Kumulativ finansiering

En åtgärd som fått bidrag från unionens budget kan också beviljas ett bidrag på grundval av förordning (EU) nr 1291/2013, under förutsättning att bidragen inte täcker samma kostnadsposter.

Avsnitt IV

Garantier

Artikel 38

Garantifond för deltagare

1.   Härmed inrättas en garantifond för deltagarna (nedan kallad fonden) som ska täcka risken i samband med förfallna skulder som inte betalas in till unionen inom åtgärder som finansieras genom bidrag från kommissionen enligt beslut nr 1986/2006/EG och av kommissionen eller unionens finansieringsorgan enligt Horisont 2020 i enlighet med reglerna i denna förordning. Fonden ska ersätta och efterträda den garantifond för deltagarna som inrättats enligt förordning (EG) nr 1906/2006.

2.   Fondens verksamhet ska bedrivas i enlighet med artikel 39. Eventuell avkastning från fonden ska läggas till fonden och ska uteslutande tjäna de ändamål som anges i artikel 39.3.

3.   Om avkastningen inte räcker för att täcka den verksamhet som beskrivs i artikel 39.3 ska fonden inte ingripa, och kommissionen eller unionens berörda finansieringsorgan ska återkräva förfallna belopp direkt från deltagare eller tredje parter.

4.   Fonden ska anses som en tillräcklig garanti enligt förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. Ingen ytterligare garanti eller säkerhet får godtas av deltagarna eller åläggas dem utom i det fall som beskrivs i punkt 3 i den här artikeln.

5.   Deltagare i insatser inom Horisont 2020 vars risk täcks av fonden ska bidra med 5 % av unionsfinansieringen för åtgärden. När åtgärden avslutas ska det belopp som betalats till fonden återbetalas till deltagarna via koordinatorn.

6.   Storleken på deltagarnas bidrag till fonden enligt punkt 5 får reduceras på grundval av interimsutvärderingen av Horisont 2020.

Artikel 39

Drift av fonden

1.   Fonden ska förvaltas av unionen, företrädd av kommissionen som verkställande organ på deltagarnas vägnar, i enlighet med de villkor som fastställs i bidragsavtalet.

Kommissionen får förvalta fonden direkt eller överlåta fondens finansiella förvaltning antingen till Europeiska investeringsbanken eller till ett lämpligt finansinstitut (nedan kallat depositariebanken). Depositariebanken ska förvalta fonden enligt kommissionens instruktioner.

2.   Deltagarnas bidrag till fonden får avräknas från den inledande förfinansieringen och betalas till fonden på deltagarnas vägnar.

3.   Om en deltagare har en skuld till unionen får kommissionen, utan att det påverkar sanktioner som den försumliga deltagaren kan bli föremål för, vidta någon av följande åtgärder:

a)

Överföra eller uppdra åt depositariebanken att överföra det utestående beloppet direkt från fonden till åtgärdens koordinator. Överföringen ska göras efter det att den försumliga deltagaren har avslutat eller dragit tillbaka sitt deltagande om åtgärden är pågående och om de kvarvarande deltagarna är överens om att genomföra den enligt samma mål. Belopp som överförs från fonden ska betraktas som unionsfinansiering.

b)

Effektivt återkräva beloppet från fonden.

Kommissionen ska utfärda ett betalningskrav gentemot den deltagaren eller tredje parten till förmån för fonden. I detta syfte får kommissionen fatta ett beslut om återkrav i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

4.   De återkrävda beloppen ska utgöra intäkter som anvisas till fonden i den mening som avses i artikel 21.4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. När alla bidrag vars risk täcks genom fonden har genomförts ska eventuella utestående belopp återkrävas av kommissionen och tas upp i unionens budget, under förutsättning att beslut fattas av den lagstiftande myndigheten.

KAPITEL III

Experter

Artikel 40

Utseende av oberoende experter

1.   Kommissionen och när så är lämpligt finansieringsorganen får utse oberoende experter som ska bedöma ansökningar i enlighet med artikel 15 eller ge råd om eller bistå med

a)

bedömningen av ansökningar,

b)

övervakningen av genomförandet av åtgärder som genomförs enligt förordning (EU) nr 1291/2013 samt av tidigare program för forskning och/eller innovation,

c)

genomförandet av unionens politik och program för forskning och innovation, inklusive Horisont 2020, samt uppbyggnaden av ett väl fungerande europeiskt forskningsområde,

d)

utvärderingen av program för forskning och innovation,

e)

utformningen av unionens forsknings- och innovationspolitik inbegripet förberedelser för framtida program.

2.   Oberoende experter ska väljas ut på grundval av deras kompetens, erfarenhet och kunskaper som är relevanta för utförandet av de uppgifter som anförtros dem. Om oberoende experter måste hantera säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska en lämplig säkerhetsprövning krävas innan de utses.

Oberoende experter ska utses och väljas ut per ansökningsomgång till enskilda och omgång som riktar sig till berörda organisationer, till exempel forskningsorgan, forskningsinstitutioner, universitet, standardiseringsorgan, organisationer i det civila samhället eller företag, i syfte att upprätta en databas över kandidater.

Kommissionen eller det berörda finansieringsorganet får, om så anses lämpligt och i vederbörligen motiverade fall, på ett öppet sätt, välja en oberoende expert med erforderlig kompetens som inte finns med i databasen.

Vid utseende av oberoende experter ska kommissionen eller det berörda finansieringsorganet vidta lämpliga åtgärder för att sträva efter en balanserad sammansättning inom expertgrupperna och bedömningspanelerna i fråga om olika kompetenser, erfarenheter, kunskaper, geografisk spridning och könsfördelning, samt med beaktande av situationen i åtgärdens ämnesområde. När så är lämpligt ska även balans mellan privat och offentlig sektor eftersträvas.

Kommissionen eller det berörda finansieringsorganet får inhämta råd från rådgivande organ för utseendet av oberoende experter. När det gäller EFR:s åtgärder för spetsforskning ska kommissionen utse experter på grundval av ett förslag från EFR:s vetenskapliga råd.

3.   Kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ska se till att en expert som står inför en intressekonflikt avseende en fråga som denne ska uttala sig om inte bedömer, ger råd om eller bistår i fråga om den specifika sakfrågan.

4.   Allt utbyte med oberoende experter, inbegripet ingåendet av avtal om utseendet av dessa, med eventuella ändringar, får göras via elektroniska system för utbyte som inrättats av kommissionen eller det berörda finansieringsorganet i enlighet med artikel 287.4 i förordning (EU) nr 1268/2012.

5.   Namnen på experter som utsetts på personliga mandat, vilka har bistått kommissionen eller finansieringsorganen i genomförandet av förordning (EU) nr 1291/2013 och beslut 2013/743/EU, ska med uppgift om deras sakkunskapsområde minst en gång om året offentliggöras på kommissionens eller det berörda finansieringsorganets webbplats. Dessa uppgifter ska inhämtas, hanteras och offentliggöras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 45/2001.

AVDELNING III

REGLER FÖR UTNYTTJANDE OCH SPRIDNING AV RESULTAT

KAPITEL I

Bidrag

Avsnitt I

Resultat

Artikel 41

Äganderätt till resultat

1.   Resultat ska ägas av den deltagare som tar fram dem.

2.   Om deltagare i en åtgärd gemensamt har tagit fram resultat och om deras respektive bidrag till de gemensamma resultaten inte kan fastställas, eller om det inte går att särskilja sådana gemensamma resultat när det gäller att ansöka om, utverka eller bevara relevant skydd av immateriella rättigheter, ska de ha samäganderätt till resultaten. Samägarna ska upprätta ett avtal om fördelningen och villkoren för utövande av samäganderätten i enlighet med sina skyldigheter enligt bidragsavtalet. Samägarna får enas om att inte fortsätta samägandet och i stället besluta om en alternativ ordning, till exempel genom att överföra sina ägarandelar till en enda ägare med nyttjanderätt för de övriga deltagarna, efter det att resultaten tagits fram.

Om inte annat överenskommits i samägandeavtalet ska var och en av samägarna ha rätt att bevilja icke-exklusiva licenser till tredje parter för att utnyttja samägda resultat, utan någon rätt att bevilja underlicenser, på följande villkor:

a)

Övriga samägare ska underrättas i förväg.

b)

Övriga samägare ska kompenseras på ett rättvist och rimligt sätt.

3.   Om anställda eller en part som arbetar för en deltagare har rätt att hävda rättigheter till de framtagna resultaten ska deltagaren se till att de rättigheterna kan utövas på ett sätt som är förenligt med de skyldigheter som deltagaren har enligt bidragsavtalet.

Artikel 42

Skydd av resultat

1.   Där resultaten kan eller rimligtvis kan förväntas ha potential för kommersiellt eller industriellt utnyttjande, ska den deltagare som äger dessa resultat undersöka möjligheten att skydda dem. Deltagaren ska, om det är möjligt, rimligt och motiverat med tanke på omständigheterna, på lämpligt sätt skydda dem under en tillräcklig tidsperiod och med en lämplig geografisk täckning, med vederbörlig hänsyn till sina berättigade intressen och de berättigade intressena, framför allt kommersiella intressen, hos övriga deltagare i åtgärden.

2.   Om en deltagare som erhållit unionsfinansiering inte har för avsikt att skydda de resultat som den tagit fram, av andra skäl än omöjlighet enligt unionsrätten eller nationell rätt eller brist på potential för kommersiellt eller industriellt utnyttjande, och såvida inte deltagaren har för avsikt att överföra dem till en annan rättslig enhet som är etablerad i en medlemsstat eller ett associerat land i syfte att skydda dem, ska denne informera kommissionen eller det berörda finansieringsorganet innan någon spridning som hänför sig till de resultaten äger rum. Kommissionen, såsom företrädare för unionen, eller det berörda finansieringsorganet får med den berörda deltagarens godkännande överta äganderätten till dessa resultat och vidta de åtgärder som krävs för att de ska få ett adekvat skydd.

Deltagaren får vägra att ge tillstånd endast om den kan visa att dess berättigade intressen skulle åsamkas betydande skada. Ingen spridning som hänför sig till de resultaten får ske förrän kommissionen eller det berörda finansieringsorganet har fattat ett beslut om att inte överta äganderätten till resultaten eller har beslutat sig för att överta äganderätten och har vidtagit de åtgärder som krävs för att säkerställa skydd av dem. Kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ska fatta sådana beslut utan onödigt dröjsmål. Det ska i bidragsavtalet fastställas tidsfrister för detta.

3.   Om en deltagare som erhållit unionsfinansiering har för avsikt att inte upprätthålla skydd av resultat, eller att inte söka förlängning av sådant skydd av andra skäl än brist på potential för kommersiellt eller industriellt utnyttjande ska denne, senast fem år efter det att slutbetalningen har utbetalats, underrätta kommissionen eller det berörda finansieringsorganet, som då får upprätthålla eller förlänga skyddet genom att överta äganderätten. Deltagaren får vägra att ge tillstånd endast om den kan visa att dess berättigade intressen skulle åsamkas betydande skada. Det ska i bidragsavtalet fastställas tidsfrister för detta.

Artikel 43

Utnyttjande och spridning av resultat

1.   Varje deltagare som erhållit unionsfinansiering ska göra sitt bästa för att utnyttja de resultat som den äger, eller låta dem utnyttjas av en annan rättslig enhet, särskilt genom överlåtelse och licensiering av resultaten i enlighet med artikel 44.

Ytterligare skyldigheter avseende utnyttjande ska fastställas i bidragsavtalet. I fråga om forskningsverksamhet som har potential att möta stora samhälleliga utmaningar får ytterligare skyldigheter avseende utnyttjande inbegripa licensiering på icke exklusiva villkor. Sådana ytterligare skyldigheter ska anges i arbetsprogrammet eller arbetsplanen.

2.   Med förbehåll för restriktioner på grund av skyddet av immateriella rättigheter, säkerhetsbestämmelser eller legitima intressen ska varje deltagare så snart som möjligt på lämpligt sätt sprida de resultat den äger. I bidragsavtalet kan tidsfrister fastställas för detta.

Ytterligare skyldigheter avseende spridning ska fastställas i bidragsavtalet och anges i arbetsprogrammet eller arbetsplanen.

Med avseende på resultatens spridning genom vetenskapliga publikationer ska fri tillgång gälla på de villkor som anges i bidragsavtalet. Kostnader som är förknippade med fri tillgång till vetenskapliga publikationer som är resultat av forskning som finansierats inom ramen för Horisont 2020, och som uppkommit under ett projekts löptid, ska vara ersättningsberättigande enligt villkoren för bidragsavtalet. Med vederbörligt iakttagande av artikel 18 i förordning (EU) nr 1291/2013 ska bidragsavtalet inte innehålla några villkor för fri tillgång till publikationer som skulle leda till ytterligare publiceringskostnader efter en åtgärds genomförande.

Med avseende på spridning av forskningsdata får i bidragsavtalet, när det gäller fri tillgång till och bevarande av forskningsdata, fastställas villkor för hur fri tillgång till sådana resultat ska lämnas, framför allt när det gäller spetsforskning inom EFR liksom spetsforskning i fråga om framtida och ny teknik (FET) eller andra lämpliga områden, varvid avseende ska fästas vid deltagarnas legitima intressen och eventuella begränsningar på grund av dataskyddsregler, säkerhetsbestämmelser eller immateriella rättigheter. I sådana fall ska det i arbetsprogrammet eller arbetsplanen anges om fri tillgång krävs vid spridning av forskningsdata.

Övriga deltagare ska i förväg underrättas om spridning. Efter en sådan underrättelse får en deltagare göra invändningar om den kan visa att dess berättigade intressen med avseende på resultaten eller bakgrundsinformationen skulle lida betydande skada genom den avsedda spridningen. I sådana fall får inte spridningen ske utan att lämpliga åtgärder vidtas för att skydda dessa berättigade intressen. I bidragsavtalet ska tidsfrister fastställas för detta.

3.   För den övervakning och spridning som utförs av kommissionen eller det berörda finansieringsorganet ska deltagarna lämna alla uppgifter om den verksamhet de utför med anknytning till utnyttjande och spridning och tillhandahålla de handlingar som krävs i enlighet med de villkor som fastställs i bidragsavtalet. Sådana uppgifter ska offentliggöras, med förbehåll för de legitima intressen hos de deltagare som lämnat uppgifterna. I bidragsavtalet ska bland annat tidsfrister fastställas med avseende på sådana rapporteringsskyldigheter.

4.   Alla patentansökningar, standarder, publikationer eller annan spridning, inbegripet de i elektronisk form, som rör resultaten ska om möjligt innehålla en förklaring, som får omfatta visuella medel, om att åtgärden har erhållit ekonomiskt stöd från unionen. Villkoren för förklaringen ska fastställas i bidragsavtalet.

Artikel 44

Överlåtelse och licensiering av resultat

1.   En deltagare som överlåter äganderätten till resultat ska överföra sina skyldigheter enligt bidragsavtalet vad gäller dessa resultat till den övertagande parten, inklusive skyldigheten att överföra dem vid en eventuell senare överlåtelse.

Utan att det påverkar skyldigheter avseende konfidentialitet enligt lagar och andra författningar i samband med fusioner och förvärv, där andra deltagare fortfarande har nyttjanderätt eller fortfarande får begära nyttjanderätt till de resultat som avses överföras, ska en deltagare som har för avsikt att överlåta resultaten i förväg meddela de andra deltagarna och ge dem tillräcklig information om den avsedda nya ägaren av resultaten för att de andra deltagarna ska kunna analysera den planerade överlåtelsens effekter på ett eventuellt utövande av deras nyttjanderätt.

Efter meddelandet får en deltagare motsätta sig överlåtelsen av äganderätt om den kan visa att den planerade överlåtelsen skulle påverka utövandet av dess nyttjanderätt på ett negativt sätt. I ett sådant fall får överlåtelsen inte ske innan en överenskommelse har nåtts mellan de berörda deltagarna. I bidragsavtalet ska tidsfrister fastställas för detta.

Övriga deltagare får genom skriftlig överenskommelse i förväg avstå från rätten att få förhandsmeddelande och att göra invändningar mot överlåtelser av äganderätt från en deltagare till en särskilt utpekad tredje part.

2.   Förutsatt att nyttjanderätter till resultaten kan utövas och att ytterligare skyldigheter avseende utnyttjande fullgörs av den deltagare som äger resultaten får denne bevilja licenser eller på annat sätt ge rätt att utnyttja dem till varje rättslig enhet, även med exklusiv rätt. Exklusiva licenser till resultaten får beviljas om alla övriga berörda deltagare samtycker till att avstå från sin nyttjanderätt till dem.

3.   När det gäller resultat som tas fram av deltagare som har erhållit unionsfinansiering får det i bidragsavtalet föreskrivas att kommissionen eller det berörda finansieringsorganet kan motsätta sig överlåtelse av äganderätt eller beviljande av exklusiv licens till tredje parter etablerade i ett tredjeland som inte är anslutet till Horisont 2020 om beviljandet eller överlåtelsen anses strida mot intresset att utveckla konkurrenskraften i unionens ekonomi eller mot etiska principer eller säkerhetshänsyn.

I sådana fall ska överlåtelsen av äganderätt eller beviljandet av exklusiv licens inte ske, såvida inte kommissionen eller det berörda finansieringsorganet förvissas om att lämpliga skyddsåtgärder kommer att vidtas.

När så är lämpligt ska det i bidragsavtalet anges att kommissionen eller det berörda finansieringsorganet i förväg ska informeras om alla sådana överlåtelser av äganderätt eller beviljanden av exklusiv licens. I bidragsavtalet ska tidsfrister fastställas för detta.

Avsnitt II

Nyttjanderätt till bakgrundsinformation och resultat

Artikel 45

Bakgrundsinformation

Deltagarna ska på något sätt ange bakgrundsinformationen för sina åtgärder i en skriftlig överenskommelse.

Artikel 46

Principer för nyttjanderätt

1.   Begäran om att utöva nyttjanderätt eller avstå från nyttjanderätt ska göras skriftligen.

2.   Nyttjanderätt ska inte innefatta rätten att utfärda underlicenser, såvida inte ägaren av resultaten eller bakgrundsinformationen samtycker till detta.

3.   Deltagare i samma åtgärd ska innan de ansluter sig till bidragsavtalet underrätta varandra om eventuella rättsliga restriktioner eller begränsningar för att bevilja tillgång till sin bakgrundsinformation. I senare avtal om bakgrundsinformation som ingås med en deltagare ska det säkerställas att nyttjanderätterna kan utövas.

4.   Om en deltagare avslutar sitt deltagande i en åtgärd, ska deltagarens skyldighet att bevilja tillgång enligt de villkor som fastställs i bidragsavtalet bestå.

5.   Konsortieavtalet får föreskriva att om en deltagare inte fullgör sina skyldigheter och denna försummelse inte gottgörs, ska denna deltagare inte längre ha nyttjanderätt.

Artikel 47

Nyttjanderätt för genomförande

1.   En deltagare ska ha nyttjanderätt till resultaten från en annan deltagare i samma åtgärd om resultaten är nödvändiga för att den förstnämnda ska kunna utföra sitt arbete inom åtgärden.

Denna tillgång ska beviljas utan ersättningskrav.

2.   En deltagare ska ha nyttjanderätt till bakgrundsinformation från en annan deltagare i samma åtgärd om denna bakgrundsinformation är nödvändig för att den förstnämnda ska kunna utföra sitt arbete inom åtgärden, med förbehåll för eventuella restriktioner eller begränsningar enligt artikel 46.3.

Sådan tillgång ska beviljas utan ersättningskrav, såvida inte annat avtalats av deltagarna innan de anslöt sig till bidragsavtalet.

Artikel 48

Nyttjanderätt för utnyttjande

1.   En deltagare ska ha nyttjanderätt till resultaten från en annan deltagare i samma åtgärd om den förstnämnda deltagaren behöver den andra deltagarens resultat för att kunna utnyttja sina egna resultat.

Sådan tillgång ska efter överenskommelse beviljas på rättvisa och rimliga villkor.

2.   En deltagare ska ha nyttjanderätt till bakgrundsinformation från en annan deltagare i samma åtgärd om den förstnämnda deltagaren behöver denna bakgrundsinformation för att kunna utnyttja sina egna resultat, med förbehåll för eventuella restriktioner eller begränsningar enligt artikel 46.3.

Sådan tillgång ska efter överenskommelse beviljas på rättvisa och rimliga villkor.

3.   En anknuten enhet etablerad i en medlemsstat eller ett associerat land ska, såvida inte annat föreskrivs i konsortieavtalet, också ha nyttjanderätt till resultat och, med förbehåll för eventuella restriktioner eller begränsningar enligt artikel 46.3, bakgrundsinformation på rättvisa och rimliga villkor, om de resultaten och den bakgrundsinformationen är nödvändiga för att utnyttja de resultat som tagits fram av den deltagare till vilken enheten är anknuten. Sådan nyttjanderätt ska begäras och utverkas direkt från den deltagare som äger resultaten eller bakgrundsinformationen, om inte något annat överenskommits i enlighet med artikel 46.2.

4.   En begäran om tillgång enligt punkterna 1, 2 eller 3 får lämnas in upp till ett år efter det att åtgärden slutförts, såvida deltagarna inte kommer överens om en annan tidsfrist.

Artikel 49

Nyttjanderätt för unionen och medlemsstaterna

1.   Unionens institutioner, organ eller byråer ska, i det vederbörligen motiverade syftet att utveckla, genomföra och övervaka unionens politik eller program, ha nyttjanderätt endast till de resultat som uppnåtts av en deltagare som har erhållit unionsfinansiering. Sådan nyttjanderätt är begränsad till icke-kommersiell och icke-konkurrenspräglad användning.

Denna tillgång ska beviljas utan ersättningskrav.

2.   För åtgärder inom det särskilda målet Trygga samhällen – Att skydda Europas frihet, säkerhet och medborgare som fastställs i del III i bilaga I till förordning (EU) nr 1291/2013 ska unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaternas nationella myndigheter, i syfte att utveckla, genomföra och övervaka politik och program på detta område, ha nödvändig nyttjanderätt till resultaten från en deltagare som har erhållit unionsfinansiering. Sådan nyttjanderätt ska begränsas till icke-kommersiell och icke-konkurrenspräglad användning. Sådan nyttjanderätt ska beviljas utan ersättningskrav och genom ett bilateralt avtal som definierat särskilda villkor som syftar till att försäkra att de rättigheterna endast kommer att utnyttjas i avsett syfte och att det finns lämpliga skyldigheter avseende konfidentialitet. Sådan nyttjanderätt omfattar inte deltagarens bakgrundsinformation. Den begärande medlemsstaten, de begärande unionsinstitutionerna, -organen eller -byråerna ska underrätta alla medlemsstater om en sådan begäran. Kommissionens säkerhetsbestämmelser ska tillämpas på säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

AVDELNING IV

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Artikel 50

Priser

1.   Unionsfinansiering kan utformas som priser enligt definitionen i avdelning VII i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och förordning (EU) nr 1268/2012.

2.   Tilldelning av pris ska ske på villkor att lämpliga skyldigheter i fråga om publicitet godkänns. I fråga om spridning av resultat ska avdelning III i denna förordning tillämpas. Arbetsprogrammet eller arbetsplanen får ange särskilda skyldigheter i fråga om utnyttjande och spridning.

Artikel 51

Upphandling, förkommersiell upphandling och offentlig upphandling av innovativa lösningar

1.   Varje upphandling som utförs av kommissionen för egen räkning eller tillsammans med medlemsstater ska omfattas av de regler för offentlig upphandling som fastställs i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och förordning (EU) nr 1268/2012.

2.   Unionsfinansiering kan utformas som förkommersiell upphandling eller upphandling av innovativa lösningar som utförs av kommissionen eller det berörda finansieringsorganet för egen räkning eller tillsammans med upphandlande myndigheter från medlemsstaterna och associerade länder.

Upphandlingsförfarandena

a)

ska följa principerna om öppenhet, icke-diskriminering, likabehandling, sund ekonomisk förvaltning, proportionalitet och konkurrensregler samt i tillämpliga fall med direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och 2009/81/EG eller, om kommissionen agerar för egen räkning, med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012,

b)

får föreskriva särskilda villkor, exempelvis att den upphandlade verksamheten för förkommersiell upphandling endast får utföras inom medlemsstaternas territorium eller i länder som är associerade till Horisont 2020, om detta är vederbörligen motiverat av målen för åtgärden,

c)

får tillåta att flera kontrakt beviljas genom samma förfarande (flera leverantörer),

d)

ska föreskriva tilldelning av kontrakt till den eller de anbudsgivare som har det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

3.   Om inte annat anges i inbjudan att lämna ansökningar ska resultat som erhållits genom upphandling genomförd av kommissionen ägas av unionen.

4.   Särskilda bestämmelser om äganderätt, nyttjanderätt och licensiering ska fastställas i kontrakten om förkommersiell upphandling för att säkerställa största möjliga upptagning av resultaten och för att undvika otillbörligt gynnande. Den uppdragstagare som tar fram resultat i förkommersiell upphandling ska äga åtminstone de tillhörande immateriella rättigheterna. De upphandlande myndigheterna ska åtminstone ha nyttjanderätt utan ersättningskrav till resultaten för egen användning samt rätt att bevilja, eller ålägga deltagande uppdragstagare att bevilja, icke-exklusiva licenser till tredje parter att utnyttja resultaten på rättvisa och rimliga villkor utan rätt att bevilja underlicenser. Om en uppdragstagare inte lyckas utnyttja resultaten kommersiellt inom en i kontraktet fastställd period efter den förkommersiella upphandlingen ska denne överlåta äganderätten till resultaten till de upphandlande myndigheterna.

5.   Särskilda bestämmelser om äganderätt, nyttjanderätt och licensiering får fastställas i kontrakten om offentlig upphandling av innovativa lösningar för att säkerställa största möjliga spridning av resultaten och för att undvika otillbörligt gynnande.

Artikel 52

Finansieringsinstrument

1.   Finansieringsinstrument kan ta någon av de former som avses i och ska genomföras i enlighet med avdelning VIII i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och får kombineras, såväl med varandra som med bidrag som finansieras genom unionens budget, inklusive enligt förordning (EU) nr 1291/2013.

2.   Genom undantag från andra stycket i artikel 140.6 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska både intäkter och årliga utbetalningar som genereras av ett finansieringsinstrument som inrättats enligt förordning (EU) nr 1291/2013, i enlighet med artikel 21.4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, tilldelas det finansieringsinstrumentet.

3.   Genom undantag från andra stycket i artikel 140.6 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ska både intäkter och årliga utbetalningar som genereras av den finansieringsfacilitet med riskdelning som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG och den första delen av det instrument för innovativa små och medelstora företag med hög tillväxt (GIF1) som inrättats enligt beslut nr 1639/2006/EG, i enlighet med artikel 21.4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, tilldelas de efterföljande finansieringsinstrumenten enligt förordning (EU) nr 1291/2013.

Artikel 53

Instrument för små och medelstora företag

1.   Endast små och medelstora företag får delta i ansökningsomgångar enligt det särskilda instrument för små och medelstora företag som avses i artikel 22 i förordning (EU) nr 1291/2013. De får samarbeta med andra företag, och med forskningsorganisationer eller universitet.

2.   När ett företag en gång bekräftats höra till kategorin små och medelstora företag ska denna rättsliga ställning förutsättas gälla under projektets hela löptid, till och med i sådana fall där företaget växer i sådan utsträckning att det längre fram överskrider gränsvärdena för definitionen på små och medelstora företag.

3.   När det gäller instrumentet för små och medelstora företag eller bidrag från finansieringsorgan eller från kommissionen inriktade på små och medelstora företag får bidragsavtalet innehålla särskilda bestämmelser, särskilt om äganderätt, nyttjanderätt, utnyttjande och spridning.

Artikel 54

Snabbspår till innovation

1.   I enlighet med artikel 7 får alla rättsliga enheter delta i åtgärder inom ramen för snabbspåret till innovation. Åtgärder som finansieras inom ramen för snabbspåret till innovation ska vara innovationsåtgärder. Ansökningsomgången för snabbspåret till innovation ska vara öppen för ansökningar med anknytning till alla tekniska områden inom ramen för det särskilda målet Ledarskap inom möjliggörande teknik och industriteknik som fastställs i del II punkt 1 i bilaga I till förordning (EU) nr 1291/2013 eller till vart och ett av de särskilda mål under prioriteringen Samhällsutmaningar som anges i del III punkterna 1-7 i bilaga I till den förordningen.

2.   Ansökningarna får inlämnas när som helst. Kommissionen ska bestämma tre brytdatum per år för bedömning av ansökningar. Perioden mellan ett brytdatum och undertecknandet av bidragsavtalet eller meddelandet om bidragsbeslut får inte överskrida sex månader. Ansökningarna ska rangordnas med avseende på effekt, kvalitet och effektivitet i genomförandet samt spetskompetens och kriteriet effekt ska ges högre viktning. Högst fem rättsliga enheter ska delta i en viss åtgärd. Bidragsbeloppet ska uppgå till högst tre miljoner EUR.

Artikel 55

Övriga särskilda bestämmelser

1.   När det gäller åtgärder som inbegriper säkerhetsrelaterad verksamhet får i bidragsavtalet fastställas särskilda bestämmelser, i synnerhet om förkommersiell offentlig upphandling, upphandling av innovativa lösningar, ändringar i konsortiets sammansättning, säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, utnyttjande, spridning, fri tillgång till forskningspublikationer samt överlåtelse och licensiering av resultat.

2.   När det gäller åtgärder för stöd till befintlig eller ny forskningsinfrastruktur får bidragsavtalet innehålla särskilda bestämmelser med avseende på användare av infrastrukturen och användarnas tillgång till den.

3.   När det gäller EFR:s åtgärder för spetsforskning får bidragsavtalet innehålla särskilda bestämmelser, i synnerhet om nyttjanderätt, överförbarhet och spridning, eller i fråga om deltagare, forskare och alla parter som berörs av åtgärden.

4.   När det gäller åtgärder för utbildning och rörlighet får bidragsavtalet innehålla särskilda bestämmelser om åtaganden i fråga om forskare som har nytta av åtgärden, äganderätt, nyttjanderätt och överförbarhet.

5.   När det gäller samordnings- och stödåtgärder får bidragsavtalet innehålla särskilda bestämmelser, särskilt om äganderätt, nyttjanderätt, utnyttjande och spridning av resultat.

6.   När det gäller EIT:s kunskaps- och innovationsgrupper får bidragsavtalet innehålla särskilda bestämmelser, i synnerhet om äganderätt, nyttjanderätt, utnyttjande och spridning.

AVDELNING V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 56

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 1.3 ska ges till kommissionen under varaktigheten för Horisont 2020.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 1.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 1.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 57

Upphävande och övergångsbestämmelser

1.   Förordning (EG) nr 1906/2006 ska upphöra att gälla från och med den 1 januari 2014.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 ska denna förordning inte inverka på de berörda åtgärdernas fortsättning eller modifiering, inbegripet helt eller delvis upphörande, fram till dess att de är avslutade, och inte heller på kommissionens eller finansieringsorgans beviljande av finansiellt stöd enligt beslut nr 1982/2006/EG, eller annan lagstiftning tillämplig på sådant stöd den 31 december 2013, vilket ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de är avslutade.

3.   Alla belopp från den garantifond för deltagarna som upprättats genom förordning (EG) nr 1906/2006, samt alla dess rättigheter och skyldigheter, ska överföras till fonden den 31 december 2013. De deltagare i åtgärder enligt beslut nr 1982/2006/EG som undertecknar bidragsavtal efter den 31 december 2013 ska lämna sina bidrag till fonden.

Artikel 58

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 11 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande


(1)  EUT C 318, 20.10.2012, s. 1.

(2)  EUT C 181, 21.6.2012, s. 111.

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 november 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 - ramprogrammet för forskning och innovation (2014-2020) och upphävande av beslut 1982/2006/EG (Se sidan 104 i detta nummer av EUT).

(5)  EUT C 74E, 13.3.2012, s. 34

(6)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (EUT L 412, 30.12.2006, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(8)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).

(9)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1639/2006/EG av den 24 oktober 2006 om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007-2013) (EUT L 310, 9.11.2006, s. 15).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning nr 294/2008 (EG) av den 11 mars 2008 om inrättandet av Europeiska institutet för innovation och teknik (EUT L 97, 9.4.2008, s. 1).

(11)  EUT C 205, 19.7.2013, s. 9.

(12)  Kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom av den 29 november 2001 om ändring av de interna stadgarna (EGT L 317, 3.12.2001).

(13)  Rådets beslut 2001/822/EG av den 27 november 2001 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (ULT-beslut) (EGT L 314, 30.11.2001, s. 1).

(14)  2000/633/EG, EKSG, Euratom: Kommissionens beslut av den 17 oktober 2000 om ändring av dess arbetsordning (EGT L 267, 20.10.2000, s. 63).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1906/2006 av den 18 december 2006 om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i sjunde ramprogrammet och för spridning av forskningsresultat (2007-2013) (EUT L 391, 30.12.2006, s. 1).

(16)  Rådets beslut 2006/970/Euratom av den 18 december 2006 om sjunde ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2007–2011) (EUT L 400, 30.12.2006, s. 60).

(17)  2012/93/Euratom: Rådets beslut av den 19 december 2011 om ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2012–2013) (EUT L 47, 18.2.2012, s. 25).

(18)  Rådets förordning (Euratom) nr 1314/2013 om Europeiska atomenergigemenskapens forsknings- och utbildningsprogram (2014–2018) som kompletterar Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (Se sidan 948 i detta nummer av EUT).

(19)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(20)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1287/2013 av den 11 december 2013 om inrättandet av ett program för konkurrenskraft för företag och små och medelstora företag (Cosme) (2014-2020) och upphävande av beslut nr 1639/2006/EG (Se sidan 33 i detta nummer av EUT).

(21)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 743/2008/EG av den 9 juli 2008 om gemenskapens deltagande i ett forsknings- och utvecklingsprogram som inletts av flera medlemsstater och som syftar till att stödja små och medelstora företag som bedriver forskning och utveckling (EUT L 201, 30.7.2008, s. 58).

(22)  Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36)

(23)  Rådets beslut 2013/743/EU av den 11 december 2013 om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (Se sidan 965 i detta nummer av EUT).

(24)  Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) (EUT L 134, 30.4.2004, s. 1).

(25)  Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 114).

(26)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 20.8.2009, s. 76).

(27)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål (EUT L 276, 20.10.2010, s. 33).

(28)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).


20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/104


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1291/2013

av den 11 december 2013

om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 173.3 och 182.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Unionen har som mål att stärka sin vetenskapliga och tekniska bas genom att förverkliga ett europeiskt forskningsområde där forskare, vetenskapliga rön och teknik cirkulerar fritt och att uppmuntra unionen att utvecklas till ett kunskapssamhälle och bli en mer konkurrenskraftig och hållbar ekonomi, med avseende på näringslivet. För att eftersträva detta mål bör unionen genomföra verksamhet för forskning, teknisk utveckling, demonstration och innovation, främja internationellt samarbete, sprida och optimera resultat och stimulera utbildning och rörlighet.

(2)

Unionen har också som mål att säkerställa att nödvändiga förutsättningar finns för konkurrenskraft hos unionens näringsliv. Därför bör åtgärder syfta till att främja ett bättre utnyttjande av den industriella potentialen i politiken för innovation, forskning och teknisk utveckling.

(3)

Unionen har åtagit sig att följa Europa 2020-strategin, som fastställer målet smart och hållbar tillväxt för alla, att belysa betydelsen av forskning och innovation som viktiga drivkrafter för socialt och ekonomiskt välstånd och miljöhållbarhet samt att sätta upp målet för unionen att öka utgifterna för forskning och utveckling i syfte att locka privata investeringar på upp till två tredjedelar av de sammanlagda investeringarna, så att det sammanlagda beloppet utgör 3 % av bruttonationalprodukten (BNP) senast 2020, samtidigt som en indikator för innovationsintensiteten utvecklas. Unionens allmänna budget bör avspegla detta ambitiösa mål genom att radikalt skifta tyngdpunkt mot finansiering av framtidsorienterade investeringar, såsom forskning, utveckling och innovation. I detta sammanhang fastställer Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ Innovationsunionen en strategisk och integrerad taktik för forskning och innovation, där de ramar och mål fastslås som unionens framtida finansiering för forskning och innovation bör bidra till. Forskning och innovation är också viktiga faktorer för andra flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin, särskilt Ett resurseffektivt Europa, En industripolitik för en globaliserad tid och En digital agenda för Europa, samt för andra politiska mål såsom klimat- och energipolitiken. För att Europa 2020-strategins mål för forskning och innovation ska kunna uppnås har dessutom sammanhållningspolitiken en nyckelroll genom kapacitetsuppbyggnad och genom tillhandahållande av en spetsforskningsstege.

(4)

Kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 om översyn av unionens budget