20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/1

(1)

Enligt protokollet om villkoren och bestämmelserna för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (2) åtog Bulgarien sig att stänga enheterna 1 och 2 och enheterna 3 och 4 i kärnkraftverket Kozloduj senast den 31 december 2002 respektive den 31 december 2006, och att senare avveckla dessa enheter. I enlighet med sina förpliktelser stängde Bulgarien alla berörda enheter inom de respektive tidsfristerna.

(2)

Enligt protokoll nr 9 om reaktorerna 1 och 2 vid kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien (3), som bifogas 2003 års anslutningsakt, åtog sig Slovakien att stänga reaktor 1 och reaktor 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 senast den 31 december 2006 respektive den 31 december 2008, och att därefter avveckla dessa reaktorenheter. I enlighet med sina förpliktelser stängde Slovakien alla berörda enheter inom de respektive tidsfristerna.

(3)

I enlighet med anslutningsfördragets förpliktelser och med stöd av bistånd från unionen har Bulgarien och Slovakien stängt kärnkraftverken Kozloduj och Bohunice V1 och gjort betydande framsteg mot deras avveckling. Ytterligare arbete krävs för att fortsätta framstegen med den faktiska dekontamineringen, nedmonteringen och hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och för genomförande av en stadig process mot sluttillståndet i avvecklingen i enlighet med respektive avvecklingsplan, samtidigt som man säkerställer att högsta säkerhetsstandarder tillämpas. Grundat på de tillgängliga uppskattningarna kommer slutförandet av avvecklingsarbetet att kräva betydande ytterligare finansiella medel.

(4)

Den förtidiga stängningen och den därpå följande avvecklingen av kärnkraftverket Bohunice V1 med två enheter av typ WWER 440 V 230 med en total kapacitet på 880 MW har förorsakat, utöver sociala och energimässiga konsekvenser, Slovakien en avsevärd finansiell börda i form av såväl direkta som indirekta kostnader.

(5)

Den förtidiga stängningen och den därpå följande avvecklingen av fyra enheter av typ WWER 440 V 230 i kärnkraftverket Kozloduj med en total kapacitet på 1 760 MW har under lång tid utgjort en tung börda för de bulgariska medborgarna i form av energimässiga, ekonomiska, miljömässiga och sociala konsekvenser.

(6)

Unionen har åtagit sig att bistå Bulgarien och Slovakien med att hantera den utomordentligt stora finansiella börda som avvecklingsprocessen medför. Sedan föranslutningsperioden har Bulgarien och Slovakien fått betydande ekonomiskt stöd från unionen, särskilt via Kozloduj- och Bohuniceprogrammet som upprättats för perioden 2007–2013. Unionens finansiella stöd enligt dessa program upphör 2013.

(7)

Efter begäran från Bulgarien, Litauen och Slovakien om ytterligare finansiering, har medel anslagits i kommissionens förslag till nästa fleråriga budgetram för perioden 2014–2020: En budget för Europa 2020 till ett belopp av 700 miljoner EUR från unionens allmänna budget för kärnsäkerhet och avveckling. Av detta har ett belopp på 500 miljoner EUR i 2011 års priser, vilket är cirka 553 miljoner EUR i löpande priser, reserverats för ett nytt program för att ytterligare stödja avvecklingen av enheterna 1 och 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 och enheterna 1 och 2 i kärnkraftverket Ignalina, och enheterna 1–4 i kärnkraftverket Kozloduj under perioden 2014–2020.

(8)

Beloppen för de anslag som tilldelas Kozloduj- och Bohuniceprogrammen samt programperioden och fördelningen av medel mellan Kozloduj-, Bohunice- och Ignalinaprogrammet kan ses över på grundval av resultaten i halvtidsutvärderings- och slututvärderingsrapporterna.

(9)

Stödet enligt denna förordning bör garantera att avvecklingen kan fortsätta utan avbrott och bör koncentreras på åtgärder för en stadig process mot sluttillståndet i avvecklingen, samtidigt som det garanteras att högsta möjliga säkerhetsstandarder tillämpas, eftersom sådana åtgärder medför det största mervärdet för unionen, medan det slutliga ansvaret för kärnsäkerheten ligger hos de berörda medlemsstaterna. Denna förordning påverkar inte resultaten av framtida förfaranden om statligt stöd som kan genomföras i enlighet med artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(10)

Denna förordning påverkar inte de berörda medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter enligt anslutningsfördragen, i synnerhetenligt de protokoll som anges i skälen 1 och 2.

(11)

Avvecklingen av de kärnkraftverk som omfattas av denna förordning bör utföras med tillämpning av bästa tillgängliga tekniska expertis, och med vederbörlig hänsyn till arten av och de tekniska specifikationerna för de enheter som ska stängas, för att säkerställa högsta möjliga effektivitet, så att hänsyn tas till internationell bästa praxis.

(12)

De verksamheter som omfattas av denna förordning och de insatser som de understöder bör följa tillämplig unionsrätt och nationell rätt. Avvecklingen av de kärnkraftverk som omfattas av denna förordning bör utföras i enlighet med lagstiftningen om kärnsäkerhet, nämligen rådets direktiv 2009/71/Euratom (4), avfallshantering, nämligen rådets direktiv 2011/70/Euratom (5) och miljö, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG (6) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (7).

(13)

De verksamheter som omfattas av denna förordning och de insatser som de understöder bör grundas på en uppdaterad avvecklingsplan som omfattar avvecklingsverksamhet samt därtill hörande planer, kostnader och nödvändiga mänskliga resurser. Kostnaderna bör fastställas enligt internationellt erkända standarder för beräkning av avvecklingskostnader, t.ex. International Structure for Decommissioning Costing som publiceras gemensamt av kärnenergibyrån (NEA), Internationella atomenergiorganet (IAEA) och Europeiska kommissionen.

(14)

En effektiv kontroll av utvecklingen av avvecklingsprocessen bör säkerställas av kommissionen för att försäkra högsta möjliga mervärde för unionen vad beträffar de medel som anslås enligt denna förordning, även om det slutliga ansvaret för avvecklingen vilar på de berörda medlemsstaterna. Detta inbegriper effektiv resultatmätning och bedömning av korrigerande åtgärder under det berörda programmet.

(15)

Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder under hela utgiftscykeln, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oegentligheter, återkrävande av förlorade, felaktigt utbetalda eller felaktigt använda medel och, i förekommande fall, sanktioner.

(16)

Eftersom målen för denna förordning, i synnerhet ombesörjandet av tillräckliga finansiella medel för fortsättandet av en säker avveckling, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(17)

Vissa åtgärder inom Kozloduj- och Bohuniceprogrammen kan kräva en hög finansieringsnivå från unionens sida, som i välgrundade undantagsfall får uppgå till hela finansieringsbeloppet. Allt bör emellertid göras för att fortsätta den medfinansieringspraxis som etablerades under föranslutningsstödet och stödet under perioden 2007–2013 till Bulgariens och Slovakiens avvecklingssträvanden samt för att i förekommande fall attrahera medfinansiering från andra källor.

(18)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad gäller antagande av årliga arbetsprogram och detaljerade genomförandeförfaranden. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (8).

(19)

Rådets förordning (Euratom) nr 549/2007 (9) och rådets förordning (Euratom) nr 647/2010 (10) bör upphävas.

(20)

Vederbörlig hänsyn har tagits till revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2011 om EU:s ekonomiska stöd till avvecklingen av kärnkraftverk i Bulgarien, Litauen och Slovakien, dess rekommendationer och kommissionens svar.

a)

Kozlodujprogrammet:

b)

Bohuniceprogrammet:

a)

208 503 000 EUR för Kozlodujprogrammet för perioden 2014–2020.

b)

114 815 000 EUR för Bohuniceprogrammet för perioden 2014–2020.

a)

Iaktta Euratomfördragets regelverk på området kärnsäkerhet. i synnerhet vad beträffar införlivande i nationell lagstiftning av direktiven 2009/71/Euratom och 2011/70/Euratom.

b)

Inom en nationell ram inrätta en finansieringsplan där man anger de totala kostnaderna och de förutsedda finansieringskällor som behövs för ett tryggt slutförande av avvecklingen av de reaktorenheter i kärnkraftverket, inbegripet hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, i enlighet med denna förordning.

c)

Förelägga kommissionen en reviderad detaljerad avvecklingsplan uppdelad enligt avvecklingsverksamheter, inbegripet en tidsplan och motsvarande kostnadsstruktur på grundval av internationellt erkända standarder för beräkning av kostnader för avveckling.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/7

(1)

Enligt protokoll nr 4 om kärnkraftverket Ignalina i Litauen (1) som bifogas 2003 års anslutningsakt (protokoll nr 4), i vilket det 2004 fastställdes att unionen är beredd att tillhandahålla adekvat extra unionsstöd till Litauens insatser för att avveckla kärnkraftverket Ignalina och där detta uttryck för solidaritet betonades, åtog Litauen sig att stänga reaktor 1 i kärnkraftverket Ignalina före 2005 och reaktor 2 i kärnkraftverket senast den 31 december 2009, och att därefter avveckla dessa reaktorenheter. I enlighet med sina förpliktelser stängde Litauen båda de berörda enheterna inom de respektive tidsfristerna.

(2)

I enlighet med anslutningsfördragets förpliktelser och med stöd av bistånd från unionen har Litauen stängt kärnkraftverket Ignalina och gjort betydande framsteg mot dess avveckling. Ytterligare arbete krävs för att fortsätta framstegen med den faktiska dekontamineringen, nedmonteringen och hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och för en stadig process mot sluttillståndet i avvecklingen i enlighet med avvecklingsplanen, samtidigt som man säkerställer att högsta säkerhetsstandarder tillämpas. Grundat på de tillgängliga uppskattningarna kommer slutförandet av avvecklingsarbetet att kräva betydande ytterligare finansiella medel.

(3)

I protokoll nr 4 konstateras det att den förtidiga stängningen och den därpå följande avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina med dess två 1 500 MW RBMK-reaktorenheter, som ärvts efter f.d. Sovjetunionen, saknar motstycke och för Litauen innebär en utomordentligt stor finansiell belastning, som inte står i proportion till landets storlek och ekonomiska styrka, och det förklaras att unionens stöd enligt Ignalinaprogrammet ska fortsätta utan avbrott och förlängas utöver 2006, för den följande budgetperioden.

(4)

Unionen har åtagit sig att bistå Litauen med att hantera den utomordentligt stora finansiella börda som avvecklingsprocessen medför. Sedan föranslutningsperioden har Litauen fått betydande ekonomiskt stöd från unionen, särskilt via Ignalinaprogrammet som upprättats för perioden 2007–2013. Unionens finansiella stöd enligt det programmet upphör 2013.

(5)

Med beaktande av unionens åtagande enligt protokoll nr 4 och efter begäran om ytterligare finansiering från Bulgarien, Litauen och Slovakien har medel anslagits i kommissionens förslag för nästa fleråriga budgetram för perioden 2014–2020: En budget för Europa 2020 för en summa på 700 miljoner EUR från unionens allmänna budget för kärnsäkerhet och avveckling. Av detta planeras ett belopp på 500 miljoner EUR i 2011 års priser, vilket är cirka 553 miljoner EUR i löpande priser, för ett nytt program för att ytterligare stödja avvecklingen av kärnkraftverken Bohunice V1, enheterna 1 och 2 och Ignalina, enheterna 1 och 2, och Kozloduj, enheterna 1–4, under perioden 2014–2020.

(6)

Beloppen för de anslag som tilldelas Kozloduj-, Ignalina- och Bohuniceprogrammen samt programperioden och fördelningen av medel mellan dessa program kan ses över på grundval av resultaten i halvtidsutvärderings- och slututvärderingsrapporten.

(7)

Stödet enligt denna förordning bör garantera att avvecklingen kan fortsätta utan avbrott och bör koncentreras på åtgärder för en stadig process mot sluttillståndet i avvecklingen, samtidigt som det garanteras att högsta möjliga säkerhetsstandarder tillämpas, eftersom sådana åtgärder medför det största mervärdet för unionen, medan det slutliga ansvaret för kärnsäkerheten ligger hos den berörda medlemsstaten. Denna förordning påverkar inte resultaten av framtida förfaranden om statligt stöd som kan genomföras i enlighet med artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(8)

Denna förordning påverkar inte de berörda medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter enligt anslutningsfördraget, i synnerhet enligt protokoll nr 4.

(9)

Avvecklingen av de kärnkraftverk som omfattas av denna förordning bör utföras med tillämpning av bästa tillgängliga tekniska expertis, och med vederbörlig hänsyn till arten av och de tekniska specifikationerna för de enheter som ska stängas, för att säkerställa högsta möjliga effektivitet, så att hänsyn tas till internationell bästa praxis.

(10)

De verksamheter som omfattas av denna förordning och de insatser som de understöder bör följa tillämplig unionsrätt och nationell rätt. Avvecklingen av de kärnkraftverk som omfattas av denna förordning bör utföras i enlighet med lagstiftningen om kärnsäkerhet, nämligen rådets direktiv 2009/71/Euratom (2), avfallshantering, nämligen rådets direktiv 2011/70/Euratom (3) och miljö, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (5).

(11)

De verksamheter som omfattas av denna förordning och de insatser som de understöder bör grundas på en aktualiserad avvecklingsplan som omfattar avvecklingsverksamhet samt därtill hörande planer, kostnader och nödvändiga mänskliga resurser. Kostnaderna bör fastställas enligt internationellt erkända standarder för beräkning av avvecklingskostnader, t.ex. International Structure for Decommissioning Costing, som publiceras gemensamt av Kärnenergibyrån (NEA), Internationella atomenergiorganet (IAEA) och Europeiska kommissionen.

(12)

En effektiv kontroll av utvecklingen av avvecklingsprocessen bör säkerställas av kommissionen för att försäkra högsta möjliga mervärde för unionen vad beträffar de medel som anslås enligt denna förordning, även om det slutliga ansvaret för avvecklingen vilar på de berörda medlemsstaterna. Detta inbegriper effektiv resultatmätning och bedömning av korrigerande åtgärder under Ignalinaprogrammet.

(13)

Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder under hela utgiftscykeln, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oegentligheter, återkrävande av förlorade, felaktigt utbetalda eller felaktigt använda medel och, i förekommande fall, sanktioner.

(14)

Eftersom målen för denna förordning, i synnerhet ombesörjandet av tillräckliga finansiella medel för fortsättandet av en säker avveckling, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(15)

Vissa åtgärder inom Ignalinaprogrammet kan kräva en hög finansieringsnivå från unionens sida, som i välgrundade undantagsfall får uppgå till hela finansieringsbeloppet. Allt bör emellertid göras för att fortsätta den medfinansieringspraxis som etablerades under föranslutningsstödet och stödet under perioden 2007–2013 till Litauens avvecklingssträvanden samt för att i förekommande fall attrahera medfinansiering från andra källor.

(16)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad gäller antagande av årliga arbetsprogram och detaljerade genomförandeförfaranden. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6).

(17)

Rådets förordning nr (EG) nr 1990/ (7) bör upphävas.

(18)

Vederbörlig hänsyn har tagits till revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2011 om EU:s ekonomiska stöd till avvecklingen av kärnkraftverk i Bulgarien, Litauen och Slovakien, dess rekommendationer och kommissionens svar.

a)

Avlägsnande av bränslet från reaktorhärden i enhet 2 och reaktorernas bränslebassänger i enheterna 1 och 2 till den torra lagringsanläggningen för utbränt bränsle, som ska mätas genom antalet uttagna bränslepatroner.

b)

En säker hantering av reaktorenheterna, vilket ska mätas genom antalet registrerade incidenter.

c)

Utförande av nedmontering i turbinhallen och andra tillhörande byggnader och säker hantering av avvecklingsavfallet i enlighet med en detaljerad avfallshanteringsplan, vilket ska mätas genom typen av och antalet hjälpsystem som nedmonterats och kvantiteten och typen av konditionerat avfall.

a)

Iaktta Euratomfördragets regelverk på området kärnsäkerhet. i synnerhet vad beträffar införlivande i nationell lagstiftning av direktiv 2009/71/Euratom och direktiv 2011/70/Euratom.

b)

Inom en nationell ram inrätta en finansieringsplan där man anger de totala kostnaderna och de förutsedda finansieringskällor som behövs för ett tryggt slutförande av avvecklingen av de reaktorenheter i kärnkraftverket, inbegripet hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, i enlighet med denna förordning.

c)

Förelägga kommissionen en reviderad detaljerad avvecklingsplan uppdelad enligt avvecklingsverksamheter, inbegripet en tidsplan och motsvarande kostnadsstruktur på grundval av internationella erkända standarder för beräkning av kostnader för avveckling.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/12

(1)

I meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans fastställs möjliga utmaningar, mål och inriktningar för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Mot bakgrund av debatten om det meddelandet bör den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras med verkan från och med den 1 januari 2014. Denna reform bör omfatta den gemensamma jordbrukspolitikens samtliga huvudinstrument, inklusive rådets förordning (EG) nr 1234/2007) (1). Inom ramen för det reformerade regelverket bör åtgärder för fastställande av priser, avgifter, stöd och kvantitativa begränsningar vidtas.

(2)

Av tydlighets- och öppenhetsskäl bör bestämmelserna om offentlig intervention ingå i en gemensam struktur, samtidigt som man bibehåller politiken inom varje sektor. Av detta skäl bör man skilja mellan referenströsklar som fastställts i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (2) å ena sidan, och interventionspriser å andra sidan, och fastställa de sistnämnda. Det är endast interventionspriserna för offentlig intervention som motsvarar de tillämpade administrativa priser som avses i punkt 8 första meningen i bilaga 3 till WTO-avtalet om jordbruk (dvs. marknadsprisstödet). Det bör påpekas att begreppet marknadsintervention kan omfatta både offentlig intervention och andra former av intervention som inte använder på förhand fastställda priser.

(3)

Det interventionspris till vilket uppköp genomförs till ett fast pris eller inom ramen för ett anbudsförfarande bör fastställas, inbegripet de fall där en justering av interventionspriset kan vara nödvändig. Likaså behöver åtgärder vidtas för kvantitativa begränsningar för uppköp till ett fast pris. I båda fallen bör priserna och åtgärderna för kvantitativa begränsningar återspegla den praxis som gällt och de erfarenheter som gjorts inom ramen för tidigare marknadsordningar.

(4)

Förordning (EU) nr 1308/2013 innehåller bestämmelser om beviljande av stöd för privat lagring som en marknadsinterventionsåtgärd. Åtgärder för fastställande av stödbelopp behöver ombesörjas. Med tanke på den praxis som gällt och de erfarenheter som gjorts under tidigare samlade marknadsordningar är det lämpligt att införa bestämmelser om fastställande av stödbelopp både i förväg och genom ett anbudsförfarande samt om att vissa faktorer ska beaktas när stödet fastställs i förväg.

(5)

För att säkerställa en sund budgetförvaltning av programmet för frukt och grönsaker i skolan bör det fastställas en övre gräns för unionens stöd och maximala samfinansieringsnivåer. Ett specificerat minimibelopp för unionens stöd bör fastställas så att alla medlemsstater kan tillämpa ett kostnadseffektivt program för frukt och grönsaker i skolan.

(6)

För att säkerställa att stödet för utdelning av mjölk och mjölkprodukter till skolelever fungerar väl och att ett sådant program kan administreras på ett flexibelt sätt bör ett maximalt stöd för utdelning av mjölk och mjölkprodukter läggas fast liksom beloppet för unionsstöd.

(7)

Enligt förordning (EU) nr 1308/2013 kommer flera åtgärder inom sockersektorn att upphöra vid utgången av regleringsåret för socker 2016/2017, när kvotsystemet avskaffas.

(8)

Fastställandet av produktionsavgiften för socker-, isoglukos- och inulinsirapskvoten inom sockersektorn bör regleras i denna förordning, i linje med förlängningen av kvotsystemet till och med den 30 september 2017.

(9)

För att säkerställa ett effektivt produktionsbidragssystem för vissa produkter inom sockersektorn bör lämpliga villkor föreskrivas för att fastställa produktionsbidragsbeloppet.

(10)

För att tillförsäkra unionens sockerbets- och sockerrörsodlare en skälig levnadsstandard bör ett minimipris fastställas för kvotbetor av standardkvalitet, som bör definieras.

(11)

För att undvika att situationen på sockermarknaden hotas på grund av ackumulerade kvantiteter socker, isoglukos och inulinsirap som inte uppfyller de tillämpliga villkoren bör en överskottsavgift införas.

(12)

En mekanism för att sörja för tillräckliga och välavvägda leveranser av socker till unionens marknader har inrättats i förordning (EU) nr 1308/2013 som gör det möjligt för kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att uppnå detta. Eftersom marknadsstyrningsinstrumenten för praktiskt genomförande av denna mekanism utgörs av de tillfälliga justeringarna av importtullen på importerat råsocker och den tillfälliga tillämpningen av en avgift på utomkvotsproduktion som släpps ut på den inre marknaden för att anpassa utbudet till efterfrågan, bör en särskild bestämmelse införas i den här förordningen som ger kommissionen möjlighet att tillämpa en sådan avgift och fastställa storleken på den.

(13)

För att säkerställa att exportbidragssystemet fungerar väl bör lämpliga åtgärder föreskrivas för fastställande av bidragsbeloppen. Inom sektorerna för spannmål och ris bör dessutom lämpliga åtgärder läggas fast för fastställande av korrektionsbelopp och justering av bidragsbeloppet i enlighet med eventuella ändringar av interventionspriset.

(14)

För att säkerställa en effektiv löpande förvaltning av den gemensamma jordbrukspolitiken bör de åtgärder för fastställande av stöd, bidrag och priser som anges i denna förordning begränsas till generella villkor som innebär att konkreta belopp kan fastställas under de specifika omständigheter som råder i det enskilda fallet. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter att fastställa dessa belopp. Dessa genomförandebefogenheter bör utövas med bistånd av kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (3). För att säkerställa att åtgärder vidtas snabbt vid snabba förändringar på marknaden bör kommissionen dessutom tilldelas befogenhet att fastställa nya bidragsnivåer och att inom sektorerna för spannmål och ris justera korrektionsbeloppet utan tillämpning av förordning (EU) nr 182/2011.

a)

För vanligt vete, durumvete, korn, majs, paddyris och skummjölkspulver ska interventionspriset vid uppköp till fast pris vara samma som de respektive referenströsklar som anges i artikel 7 i förordning (EU) nr 1308/2013 och får inte överskrida de respektive referenströsklar som gäller vid uppköp genom anbudsförfarande.

b)

För smör ska interventionspriset vid uppköp till fast pris vara 90 % av den referenströskel som anges i artikel 7 i förordning (EU) nr 1308/2013 och får inte överstiga 90 % av den referenströskel som gäller vid uppköp genom anbudsförfarande.

c)

För nötkött och kalvkött ska interventionspriset inte överskrida den nivå som avses i artikel 12.1 c i förordning (EU) nr 1308/2013.

a)

Vanligt vete, högst 3 miljoner ton.

b)

Smör, högst 50 000 ton.

c)

Skummjölkspulver, högst 109 000 ton.

a)

för vanligt vete, smör och skummjölkspulver utöver de kvantitativa begränsningar som avses i punkt 1 i den här artikeln, och

b)

för durumvete, korn, majs, paddyris och nöt- och kalvkött

a)

begränsa anbudsförfaranden till en medlemsstat eller en region i en medlemsstat, eller,

b)

fastställa uppköpspriset för offentlig intervention per medlemsstat eller region i en medlemsstat på grundval av de noterade genomsnittliga marknadspriserna, om inte annat följer av artikel 2.1.

a)

iaktta de begränsningar för intervention som anges i punkt 1 i den här artikeln, och

b)

tillämpa det anbudsförfarande som avses i punkt 2 i den här artikeln för vanligt vete, smör och skummjölkspulver utöver de kvantitativa begränsningar som fastställs i punkt 1 i den här artikeln.

a)

det maximala stödbeloppet för privat lagring fastställs, om ett anbudsförfarande används,

b)

det stödbelopp som grundas på lagringskostnader eller andra relevanta marknadsinslag fastställs, om stödet fastställs i förväg.

a)

överstiga några av följande gränser:

b)

täcka andra kostnader än de distributionskostnader och därmed sammanhängande kostnader som avses i artikel 23.1 i förordning (EU) nr 1308/2013.

a)

kostnaderna för industrin om importerat socker från världsmarknaden skulle användas, och

b)

priset på överskottssocker på unionsmarknaden eller, om det inte finns något överskottssocker på den marknaden, referenströskeln för socker enligt artikel 7.1 c i förordning (EU) nr 1308/2013.

a)

med jämna mellanrum, för produkter från förteckningen i artikel 196.1 i förordning (EU) nr 1308/2013,

b)

genom anbudsförfaranden för spannmål, ris, socker, mjölk och mjölkprodukter.

a)

Den rådande situationen och förväntade utvecklingen vad avser

b)

Målen för den samlade marknadsordningen, som är att säkerställa balans och en naturlig utveckling av priserna och handeln på den marknaden.

c)

Nödvändigheten av att undvika störningar som kan förorsaka en långvarig obalans mellan utbud och efterfrågan på unionsmarknaden.

d)

Ekonomiska aspekter avseende den föreslagna exporten.

e)

Begränsningar som följer av internationella avtal som ingåtts i enlighet med fördraget.

f)

Behovet av att skapa jämvikt mellan användningen av unionens basprodukter vid framställningen av bearbetade varor som exporteras till tredjeländer och användningen av produkter från dessa länder som importeras inom systemet för förädling.

g)

De mest fördelaktiga saluförings- och transportkostnaderna från unionsmarknader till unionshamnar eller andra utförselorter samt transportkostnaderna till bestämmelseländerna.

h)

Efterfrågan på unionsmarknaden.

i)

När det gäller sektorerna för griskött, ägg och fjäderfäkött, skillnaden mellan priserna i unionen och priserna på världsmarknaden för den kvantitet foderspannmål som krävs för produktion i unionen av produkter inom dessa sektorer.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/20

(1)

Genom genomförandeförordning (EU) nr 791/2011 (2) (nedan kallad den ursprungliga förordningen) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på 62,9 % på import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) för alla andra företag än de som nämns i artikel 1.2 och i bilaga 1 till den förordningen. Dessa åtgärder är de gällande åtgärderna och den undersökning som ledde till dem är den ursprungliga undersökningen.

(2)

De gällande åtgärderna utvidgades tidigare till att också omfatta Malaysia, genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 672/2012 (3), och Taiwan och Thailand, genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 21/2013 (4).

(3)

Den 25 februari 2013 tog Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) emot en begäran enligt artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen om undersökning av ett eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som införts på import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Kina och om att göra import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor som avsänts från Indien och Indonesien till föremål för registrering, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Indien och Indonesien eller inte.

(4)

Denna begäran ingavs av Saint-Gobain Adfors CZ s.r.o., Tolnatext Fonalfeldolgozo es Muszakiszovet-gyarto Bt., Valmieras ”Stikla Skiedra” AS och Vitrulan Technical Textiles GmbH, fyra unionstillverkare av vissa glasfibervävnader med öppna maskor.

(5)

Begäran innehöll tillräcklig prima facie-bevisning för att det hade skett en väsentlig förändring i handelsmönstret för exporten från Kina, Indien och Indonesien till unionen efter att antidumpningsåtgärderna införts, och det fanns ingen annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för denna förändring än införandet av de gällande åtgärderna. Förändringen i handelsmönstret påstods bero på att vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Kina avsänds från Indien och Indonesien och/eller på att kinesiska produkter försetts med falska ursprungsdeklarationer.

(6)

Av bevisningen framgick vidare att verkningarna av de gällande antidumpningsåtgärderna undergrävdes både i fråga om kvantitet och pris. Den visade att den ökade importen från Indien och Indonesien skedde till priser som var betydligt lägre än det icke-skadevållande pris som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(7)

Slutligen förelåg bevisning för att priserna på vissa glasfibervävnader med öppna maskor som avsänts från Indien och Indonesien dumpades i förhållande till det normalvärde som fastställts för den likadana produkten under den ursprungliga undersökningen.

(8)

Sedan kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén fastställt att det fanns tillräcklig prima facie-bevisning för att inleda en undersökning enligt artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen inledde den en undersökning genom kommissionens förordning (EU) nr 322/2013 (5) (nedan kallad förordningen om inledande). I enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen instruerade kommissionen genom förordningen om inledande också tullmyndigheterna att registrera import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor som avsänts från Indien och Indonesien.

(9)

Kommissionen underrättade officiellt myndigheterna i Kina, Indien och Indonesien, tillverkare/exportörer i dessa länder, de importörer i unionen som den visste var berörda samt unionsindustrin om att undersökningen hade inletts. Den sände frågeformulär till de tillverkare/exportörer i Kina, Indien och Indonesien som den kände till eller som gav sig till känna inom tidsfristerna i skäl 15 i förordningen om inledande. Frågeformulär sändes även till importörer i unionen. De berörda parterna gavs tillfälle att inom tidsfristen i förordningen om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla parter underrättades om att bristande samarbete kunde medföra att artikel 18 i grundförordningen skulle komma att tillämpas och avgöranden träffas på grundval av tillgängliga uppgifter.

(10)

Två exporterande tillverkare i Indien och en icke närstående importör i unionen gav sig till känna och besvarade frågeformulären. Importören meddelade senare kommissionen att den importerade andra produkter och att den inte hade importerat den undersökta produkten i ett tidigare skede. Ingen exporterande tillverkare i Indonesien besvarade frågeformuläret. Följande exporterande tillverkare i Indien lämnade in en ansökan om befrielse:

(11)

Urja Products Pvt.Ltd. meddelande därefter kommissionen att företaget inte tillverkar den undersökta produkten och att dess produkter har andra tekniska egenskaper och andra användningsområden (samt omfattas av andra KN-nummer). Kontrollbesök på plats gjorde därför endast hos Montex.

(12)

Undersökningsperioden omfattade perioden från och med den 1 april 2009 till och med den 31 mars 2013. Uppgifter inhämtades för undersökningsperioden för att bland annat undersöka den påstådda förändringen i handelsmönstret. För rapporteringsperioden 1 april 2012–31 mars 2013 (nedan kallad rapporteringsperioden) inhämtades mer detaljerade uppgifter för att undersöka ett eventuellt undergrävande av de positiva verkningarna av de gällande åtgärderna och förekomsten av dumpning.

(13)

I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen bedömdes förekomsten av kringgående genom att det i tur och ordning undersöktes dels om det hade inträffat någon förändring i handelsmönstret mellan Kina, Indien, Indonesien och unionen, dels om denna förändring härrörde från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka det inte fanns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än införandet av tullen, samt om det fanns bevisning för att skada förelåg eller för att de positiva verkningarna av tullen undergrävdes i fråga om priser på och/eller kvantiteter av den undersökta produkten och slutligen, om det fanns bevisning för förekomsten av dumpning i förhållande till de normalvärden som tidigare fastställts för den berörda produkten, i förekommande fall i enlighet med artikel 2 i grundförordningen.

(14)

Den berörda produkten är i enlighet med den ursprungliga undersökningen glasfibervävnader med öppna maskor med en cellstorlek på mer än 1,8 mm i både längd och bredd och med en vikt på mer än 35 g/m2, med undantag av fiberglasskivor, med ursprung i Kina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7019 51 00 och ex 7019 59 00.

(15)

Den produkt som undersöks är samma som den som definieras i föregående skäl, men avsänd från Indien och Indonesien, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Indien och Indonesien eller inte.

(16)

Av undersökningen framgick att de glasfibervävnader med öppna maskor som anges ovan och som exporteras till unionen från Kina och de som sänds till unionen från Indien och Indonesien har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden, och följaktligen anses de utgöra likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(17)

Såsom anges i skäl 10 lämnade endast två indiska företag in en ansökan om befrielse. Eftersom det konstaterats att ett av dem, Urja Products Pvt.Ltd., inte tillverkade den undersökta produkten, fanns det bara ett samarbetsvilligt företag, Montex. Företaget stod endast för 1 % av den totala exporten från Indien till unionen under rapporteringsperioden. I enlighet med artikel 18 i grundförordningen grundas därför resultaten för Indien på tillgängliga uppgifter.

(18)

Såsom anges i skäl 10 besvarade inget indonesiskt företag frågeformuläret. Det fanns alltså inga samarbetsvilliga indonesiska företag. I enlighet med artikel 18 i grundförordningen grundas därför resultaten för Indonesien på tillgängliga uppgifter.

(19)

Inga av de kinesiska exporterande tillverkarna samarbetade. I enlighet med artikel 18 i grundförordningen grundas därför resultaten för Kina på tillgängliga uppgifter.

(20)

För att fastställa om det har skett en förändring i handelsmönstret har importen av den undersökta produkten från Indien och Indonesien till unionen samt exporten av den undersökta produkten från Kina till Indien och Indonesien bedömts. Eftersom de indiska, indonesiska och kinesiska företagen samarbetade i relativt låg utsträckning, eller inte alls (se punkt 2.3), fastställdes importen på grundval av tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen.

(21)

Statistik från Comext (6), handelsstatistik från Indien och Indonesien som dessa länders nationella myndigheter tillhandahållit samt uppgifter från databasen Global Trade Information Services (7) användes för analysen. Räkenskapsåret som börjar den 1 april och avslutas den 31 mars användes för att tillämpa en tolvmånadersperiod.

(22)

Den importvolym som redovisas i statistiken från Comext omfattar en bredare produktgrupp än den berörda och den undersökta produkten. Med hjälp av skattningar från unionsindustrin kunde det emellertid fastställas att en väsentlig del av den importvolymen omfattade den berörda och den undersökta produkten. Dessa uppgifter kunde följaktligen användas för att fastställa att det skett en förändring i handelsmönstret.

(23)

Statistik från Comext visar att det har skett en betydande förändring i handelsmönstret under undersökningsperioden (se tabell 1).

Tabell 1

(24)

Enligt statistik från Comext minskade importen av den berörda produkten till unionen från Kina kraftigt efter införandet av de provisoriska åtgärderna i februari 2011 (9) och de slutgiltiga åtgärderna i augusti 2011 (10). Tabell 1 visar att mellan 2010/2011 och 2011/2012 sjönk importen till unionen från Kina från 385,85 miljoner m2 till 110,30 miljoner m2 (dvs. med ungefär 70 %) och mellan 2010/2011 och 2012/2013 minskade den ytterligare till 85,9 miljoner m2 (dvs. med cirka 80 %).

(25)

Enligt statistik från Comext motsvarade importen till unionen från Indien 0,35 miljoner m2 under budgetåret 2009/2010, under räkenskapsåret 2010/2011 låg den på 0,28 miljoner m2 och den ökade kraftigt mellan 2011/2012 och 2012/2013 till 13,13 miljoner m2 under budgetåret 2012/2013.

(26)

Såsom anges i skäl 17 exporterade företaget Montex en mycket liten del av den undersökta produkten till unionen under undersökningsperioden, motsvarande 1 % av den totala exporten från Indien till unionen under perioden 2012/2013. Det konstaterades vidare att Montex exporterar den undersökta produkten under ett felaktigt KN-nummer – 7019 52. Företagets export lades därför till statistiken från Comext i tabell 1.

(27)

Enligt statistik från Comext motsvarade importen från Indonesien till unionsmarknaden 0,004 miljoner m2 under räkenskapsåret 2009/2010, under 2010/2011 uppgick den till 0,16 miljoner m2 och den ökade kraftigt mellan 2011/2012 och 2012/2013, från 3,22 miljoner m2 till 33,31 miljoner m2.

(28)

Under samma period ökade exporten från Kina till Indien och Indonesien dramatiskt.

Tabell 2

(29)

Enligt den kinesiska tullstatistiken ökade importen från Kina till Indien av den undersökta produkten från 4,8 miljoner m2 under räkenskapsåret 2009/2010 till 29,3 miljoner m2 under räkenskapsåret 2012/2013.

(30)

Enligt den kinesiska tullstatistiken ökade importen från Kina till Indonesien av den undersökta produkten från 5,78 miljoner m2 under räkenskapsåret 2009/2010 till 11,54 miljoner m2 under räkenskapsåret 2012/2013.

(31)

Den totala minskningen av exporten från Kina till unionen och den samtidiga ökningen av exporten från både Indien och Indonesien till unionen samt av exporten från Kina till Indien och Indonesien efter att provisoriska åtgärder hade införts i februari 2011 och slutgiltiga åtgärder i augusti 2011, utgör en förändring i dels handelsmönstret mellan ovannämnda länder, dels exporten från dessa länder till unionen.

(32)

Enligt artikel 13.1 i grundförordningen måste förändringen i handelsmönstret härröra från sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning för vilka det inte finns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering än införandet av tullen. Sådant bruk, sådana processer eller sådan bearbetning omfattar bland annat avsändning via tredjeländer av den produkt som omfattas av de gällande åtgärderna, i enlighet med artikel 13.2 i grundförordningen.

(33)

Under undersökningen fann man bevisning som tydde på att den berörda produkten omlastades via Indonesien och Indien och/eller försågs med oriktiga ursprungsintyg. En del av importen till unionen av den berörda produkten hade ursprungsintyg från Indonesien och Indien men omlastades i Dubai eller Singapore och en del omlastades via ett indiskt företag som inte samarbetade i undersökningen. Den bristande samarbetsviljan från samtliga tillverkare av den undersökta produkten, med undantag av Montex, är också ett tecken på att det inte finns någon verklig produktion i Indonesien och Indien som skulle kunna förklara exportnivåerna från dessa länder till unionen. Det är rimligt att anta att om det vore tal om verkliga tillverkare skulle de försöka särskilja sig från kringgåendet genom att samarbeta i undersökningen. Undersökningen visade inte heller att det finns bevis för att det skulle förekomma någon verklig produktion i de två berörda länderna, med undantag av Montex. Den plötsliga ökningen av importen från dessa två länder tyder också på att de kinesiska produkterna omlastas via Indien och Indonesien innan de exporteras till unionen och/eller att de förses med oriktiga ursprungsintyg.

(34)

Förekomsten av omlastning av varor med kinesiskt ursprung via Indien och Indonesien bekräftas således.

(35)

Undersökningen visade inte att det fanns någon tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för omlastningen annan än att man ville undvika de gällande åtgärderna för den berörda produkten. Inga andra faktorer än tullen konstaterades föreligga som kunde anses uppväga kostnaderna för transport och omlastning av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Kina via Indien och Indonesien.

(36)

Därefter gjordes en bedömning av huruvida importen av den undersökta produkten till unionen hade undergrävt de positiva verkningarna av de gällande åtgärderna i fråga om kvantitet och pris. Statistik från Comext användes som bästa tillgängliga uppgifter om kvantiteter och priser för export från de icke-samarbetsvilliga företagen i Indien och Indonesien. De på så sätt fastställda priserna jämfördes med den nivå för undanröjande av skada som fastställdes för unionsindustrin i skäl 74 i den ursprungliga förordningen.

(37)

Ökningen av importen från Indien till unionen från 0,35 miljoner m2 under 2009/2010 till 13,10 miljoner m2 under rapporteringsperioden var betydande i fråga om kvantitet, jämfört med de (mycket låga) importvolymerna från Indien innan de provisoriska åtgärderna infördes 2009/2010. Ökningen av importen från Indonesien till unionen från 0,04 miljoner m2 under 2009/2010 till 33,31 miljoner m2 under rapporteringsperioden ansågs vara betydande i fråga om kvantitet, jämfört med de (mycket låga) importvolymerna från Indonesien innan de provisoriska åtgärderna infördes 2009/2010.

(38)

För att bedöma huruvida de gällande åtgärdernas positiva verkningar undergrävs i fråga om priset, jämfördes priserna på importen från Indonesien och Indien med den nivå för undanröjande av skada som fastställdes i den ursprungliga förordningen. Den nivå för undanröjande av skada som fastställdes i den ursprungliga förordningen justerades med hänsyn till inflationen. Det vägda genomsnittliga exportpriset för exporten från Indien och Indonesien justerades för kostnader efter import och för kvalitetsanpassningar som fastställts i den ursprungliga undersökningen för import från Kina. Jämförelsen visade på betydligt lägre exportpriser för exporten från de berörda länderna till unionen. Följaktligen drogs slutsatsen att de gällande åtgärdernas positiva verkningar undergrävs både i fråga om kvantitet och pris.

(39)

I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen undersöktes slutligen om det fanns bevis för dumpning.

(40)

I den ursprungliga förordningen fastställdes normalvärdet på grundval av priserna i Kanada, som i den undersökningen konstaterades vara ett lämpligt jämförbart land med marknadsekonomi för Kina. I enlighet med artikel 13.1 i grundförordningen användes det normalvärde som fastställts i den ursprungliga undersökningen.

(41)

Exportpriserna från Indien och Indonesien baserades på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Exportpriset var det genomsnittliga exportpriset på vissa glasfibervävnader med öppna maskor från vart och ett av de två berörda länderna under rapporteringsperioden, enligt statistik från Comext. Exporten från det indiska företaget Montex återspeglades inte i statistiken på grund av att deras produkter klassificerats felaktigt (se skäl 25) och användes inte vid beräkningen av dumpningsmarginalen.

(42)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes således för olikheter i transport-, försäkrings- och förpackningskostnader. Eftersom de tillgängliga uppgifterna inte gjorde det möjligt att fastställa nivån på de justeringar som ska göras måste justeringarna fastställas utifrån bästa tillgängliga uppgifter. Justeringarna baserades därför på en procentsats som beräknades som andelen av de totala transport-, försäkrings- och förpackningskostnaderna i förhållande till värdet av cif-försäljningen till unionen som de samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna tillhandahållit i den ursprungliga undersökningen.

(43)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen beräknades dumpningen genom att det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts i den ursprungliga förordningen jämfördes med de båda berörda ländernas motsvarande vägda genomsnittliga exportpriser under rapporteringsperioden för denna undersökning, och skillnaden uttrycktes i procent av cif-priset vid unionens gräns före tull.

(44)

Jämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärde och det vägda genomsnittliga exportpris som fastställts på detta sätt visade att dumpning förekom.

(45)

Med hänsyn till det ovanstående dras slutsatsen att den slutgiltiga antidumpningstullen på import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Kina kringgicks genom omlastning via Indien och Indonesien i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen.

(46)

I enlighet med artikel 13.1 första meningen i grundförordningen bör de gällande åtgärderna beträffande import av den berörda produkten därför utvidgas till att omfatta import av samma produkt men avsänd från Indien och Indonesien, oavsett om dess deklarerade ursprung är Indien och Indonesien eller inte.

(47)

De åtgärder som bör utvidgas är de som fastställs i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 791/2011 för ”övriga företag”, dvs. en slutgiltig antidumpningstull på 62,9 % på nettopriset fritt unionens gräns, före tull.

(48)

I enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen, enligt vilka eventuella utvidgade åtgärder bör tillämpas på import till unionen som varit föremål för registrering i enlighet med förordningen om inledande, bör tull tas ut på registrerad import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor som avsänts från Indien och Indonesien.

(49)

Såsom anges i skäl 10 gav sig två exporterande tillverkare till känna (Montex och Urja Products) när undersökningen inleddes och besvarade frågeformuläret samt ansökte om befrielse från tull enligt artikel 13.4 i grundförordningen.

(50)

Såsom anges i skäl 11 konstaterades det att ett av de två företagen, Urja Products, inte tillverkar den undersökta produkten. Befrielsen enligt artikel 13.4 i grundförordningen är alltså inte tillämplig på det företaget.

(51)

Det konstaterades att Montex inte deltog i kringgående enligt denna undersökning. Företaget bevisade att det är en verklig tillverkare vars produktionskapacitet överskrider exportvolymen till unionen för den undersökta produkten. Företaget lämnade in fullständiga uppgifter och kontrollbesök gjordes på plats. De kontrollerade uppgifterna angående etablering av företag, inköp av maskiner, produktionsprocess, kapacitet, lager, inköp av råvaror och produktionskostnader stöder denna slutsats. Dessutom kunde denna tillverkare visa att den inte är närstående någon av de kinesiska tillverkare/exportörer som är föremål för de gällande åtgärderna eller några företag som kringgår åtgärderna. Befrielsen från de utvidgade tullarna kan därför beviljas detta företag.

(52)

Såsom anges i skäl 10 lämnade ingen exporterande tillverkare i Indonesien in en ansökan om befrielse från tull enligt artikel 13.4 i grundförordningen. vid undersökningen framkom inte att det finns några verkliga tillverkare av den undersökta produkten i Indonesien.

(53)

Tillverkare i Indien och Indonesien som inte deltog i denna undersökning eller inte exporterade den undersökta produkten till unionen under rapporteringsperioden får begära befrielse från den utvidgade antidumpningstullen enligt artiklarna 11.3, 11.4 och 13.4 i grundförordningen. De kommer att uppmanas att besvara ett frågeformulär för att kommissionen ska kunna avgöra om befrielse kan beviljas. Befrielse från tull kan beviljas efter en bedömning av marknadssituationen för den berörda produkten, produktionskapaciteten, kapacitetsutnyttjandet, inköp och försäljning, sannolikheten för att företaget kommer att fortsätta att tillämpa metoder för vilka det inte finns någon tillräcklig grund eller ekonomisk motivering, samt av bevisningen för dumpning. Kommissionen gör i regel även ett kontrollbesök på plats. Ansökan om befrielse från tullen ska sändas till kommissionen tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt uppgifter om eventuella förändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning och försäljning.

(54)

I det fall en befrielse är berättigad kommer kommissionen, efter samråd med rådgivande kommittén, att föreslå att de gällande utvidgade åtgärderna ändras. Varje beviljad befrielse från tull kommer att följas upp, i syfte att se till att villkoren iakttas.

(55)

Alla berörda parter informerades om de viktigaste uppgifter och överväganden som ledde fram till ovannämnda slutsatser och de ombads att lämna synpunkter. Parternas muntliga och skriftliga synpunkter har beaktats. Inget argument medförde dock någon ändring av de slutgiltiga undersökningsresultaten.

European Commission

Directorate-General for Trade

Directorate H

Office: N-105 8/20

1049 Bruxelles/Brussel

Belgique/België

Fax +32 2 295 65 05

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/27

(1)

Medlemsstaterna har genom administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen begärt ändringar av bilagorna VIII och XI till förordning (EG) nr 883/2004 och av bilagorna 1 och 5 till förordning (EG) nr 987/2009 för att anpassa dem till utvecklingen av deras nationella lagstiftning eller förenkla tillämpningen av dessa förordningar.

(2)

Bilagorna till förordning (EG) nr 883/2004 syftar till att ge en översikt över de medlemsstater som inte tillämpar en pro-rata beräkning av ålders- och efterlevandepension och över särskilda bestämmelser för tillämpningen av medlemsstaternas lagstiftning.

(3)

Bilagorna till förordning (EG) nr 987/2009 syftar till att ge en översikt över tillämpningsbestämmelser till bilaterala avtal som fortfarande är i kraft eller träder i kraft samt över de medlemsstater som fastställer det högsta beloppet för återbetalning av arbetslöshetsförmåner på grundval av det genomsnittliga beloppet av de arbetslöshetsförmåner som betalats ut enligt den medlemsstatens lagstiftning under det föregående kalenderåret.

(4)

Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen har godkänt de föreslagna ändringarna och lagt fram förslag till kommissionen om tekniska ändringar av bilagorna till förordning (EG) nr 987/2009 och förordning (EG) nr 883/2004.

(5)

Kommissionen kan godta de förslag till tekniska anpassningar av bilagorna som avses i skäl 4.

(6)

Förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Del 2 i bilaga VIII ska ändras på följande sätt:

2.

I avsnittet ”NEDERLÄNDERNA” i bilaga XI ska följande led läggas till efter led f som led fa:

1.

Bilaga 1 ska ändras på följande sätt:

2.

I bilaga 5 ska ett nytt avsnitt ”NEDERLÄNDERNA” läggas till efter avsnittet ”TYSKLAND”.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/29

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 1518/2003 av den 28 augusti 2003 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med exportlicenser inom grisköttssektorn (2) har ändrats flera gånger (3) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Det är lämpligt att fastställa särskilda tillämpningsföreskrifter för denna ordning med exportlicenser inom grisköttssektorn, och särskilt att bestämma formerna för ansökningar och vilka uppgifter som bör finnas med på ansökningarna och licenserna och detta som komplettering till kommissionens förordning (EG) nr 376/2008 av den 23 april 2008 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser och förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (4).

(3)

För att säkerställa att ordningen för exportlicenser fungerar effektivt bör säkerhetsbeloppet för exportlicenser inom ramen för den ordningen fastställas. På grund av risken för spekulation inom ordningen för grisköttssektorn bör bestämda villkor fastställas för aktörernas tillgång till ordningen och det bör föreskrivas att exportlicenser inte får överföras.

(4)

I enlighet med artikel 169 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska fullgörandet av de åtaganden som följer av avtal som slutits enligt artikel 218 i fördraget beträffande exportvolymen säkras med hjälp av exportlicenserna. Det bör därför upprättas ett exakt schema för hur ansökningarna ska lämnas in och licenserna utfärdas.

(5)

Det bör vidare föreskrivas att beslut om ansökningar om exportlicenser inte ska meddelas förrän efter en betänketid. Denna frist bör tillåta kommissionen att värdera de begärda kvantiteterna och de kostnader de medför och att i förekommande fall vidta särskilda åtgärder, i synnerhet för de ansökningar som är under behandling. I aktörernas intresse bör det föreskrivas att licensansökan kan återkallas när koefficienten för godkännande har bestämts.

(6)

För att kunna förvalta licensordningen bör kommissionen ha exakta upplysningar om de licensansökningar som inlämnats och utnyttjandet av de utfärdade licenserna. För att göra administrationen effektiv bör medlemsstaterna använda informationssystemen i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 av den 31 augusti 2009 om närmare bestämmelser för medlemsstaternas anmälningar till kommissionen av uppgifter och dokument inom ramen för genomförandet av den gemensamma organisationen av marknaderna, systemet för direktstöd, främjandet av försäljning av jordbruksprodukter och ordningarna för de yttersta randområdena och de mindre Egeiska öarna (5).

(7)

För ansökningar som gäller kvantiteter som är lika med eller mindre än 25 ton är det lämpligt att tillåta att exportlicensen på aktörens begäran kan utfärdas omedelbart. I detta fall bör inte licenserna bli föremål för särskilda åtgärder som vidtagits av kommissionen.

(8)

För att säkerställa en mycket exakt förvaltning av exportkvantiteterna bör undantag göras från de toleransregler som föreskrivs i förordning (EG) nr 376/2008.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

a)

fastställa en enhetlig procentsats för godkännande av de begärda kvantiteterna,

b)

avslå ansökningar för vilka exportlicenser ännu inte har beviljats,

c)

inställa inlämnandet av ansökningar om exportlicenser under högst fem arbetsdagar, med förbehåll för att en förlängning av denna period kan fastställas enligt det förfarande som avses i artikel 195.2 i förordning (EG) nr 1234/2007.

a)

återkalla ansökan, varvid säkerheten omedelbart ska frigöras, eller

b)

begära omedelbart utfärdande av licensen, i vilket fall det behöriga organet ska utfärda den utan dröjsmål, dock tidigast den normala utfärdandedagen för den aktuella veckan.

a)

De ansökningar om exportlicenser enligt artikel 1 som lämnats in från och med måndag till och med fredag samma vecka, med angivande av om dessa omfattas av artikel 4 eller inte.

b)

De kvantiteter för vilka exportlicenser har utfärdats onsdagen före, med undantag av de licenser som utfärdats omedelbart enligt artikel 4.

c)

De kvantiteter för vilka ansökningar om exportlicens har återkallats föregående vecka i det fall som avses i artikel 3.7.

a)

Kvantiteten i produktvikt för varje kategori enligt artikel 2.3.

b)

Fördelningen per destination av kvantiteten för varje kategori i de fall där bidragssatsen varierar beroende på destination.

c)

Tillämplig bidragssats.

d)

Totalt förutfastställt bidragsbelopp i euro efter produktkategori.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/38

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 (2) antogs vissa internationella standarder och tolkningar som förelåg per den 15 oktober 2008.

(2)

Den 29 maj 2013 offentliggjorde International Accounting Standards Board ändringar i internationell redovisningsstandard (IAS) 36 Nedskrivningar. Ändringarna syftar till att klargöra att tillämpningsområdet för information om återvinningsvärdet av tillgångar, förutsatt att detta belopp baseras på verkligt värde efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering, är begränsat till värdeminskade tillgångar.

(3)

Överläggningarna med Efrags (European Financial Reporting Advisory Group) tekniska expertgrupp ger stöd för att ändringarna i IAS 36 uppfyller de tekniska kriterier för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002.

(4)

Förordning (EG) nr 1126/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning överensstämmer med yttrandet från föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/42

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 (2) antogs vissa internationella standarder och tolkningar som förelåg per den 15 oktober 2008.

(2)

Den 27 juni 2013 offentliggjorde International Accounting Standard Board smärre ändringar i International Accounting Standard (IAS) 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering med titeln Novation av derivat och fortlöpande tillämpning av säkringsredovisning. Ändringarna syftar till att ge lättnader i situationer där ett derivat, som har identifierats som ett säkringsinstrument, förnyas från en motpart till en central motpart som en följd av lagar eller andra författningar. En sådan lättnad innebär att säkringsredovisning kan fortsätta oavsett novationen vilket, utan ändringen, inte skulle vara tillåtet.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (3) krävs central clearing av vissa klasser av OTC-derivat. Motparter i vissa säkringsinstrument bör följaktligen gå med på att ersätta deras ursprungliga motpart i säkringstransaktioner med en central motpart som uppfyller kraven i den förordningen.

(4)

För att undvika att en finansiell rapporteringsbörda uppkommer vid novationen av OTC-derivat till en central motpart som en följd av lagar eller andra författningar eller införandet av lagar och andra författningar är det nödvändigt att införa ett undantag till de befintliga kraven om avveckling av säkringsredovisning i IAS 39.

(5)

Överläggningarna med Efrags (European Financial Reporting Advisory Group) tekniska expertgrupp ger stöd för att ändringarna i IAS 39 uppfyller de tekniska kriterier för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002.

(6)

Förordning (EG) nr 1126/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning överensstämmer med yttrandet från Föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/47

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/49

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/51

(1)

Genom förordning (EG) nr 533/2007 öppnades tullkvoter för import av fjäderfäkött.

(2)

De ansökningar om importlicenser som lämnades in under de första sju dagarna av december 2013 för delperioden 1 januari–31 mars 2014 avser, för vissa kvoter, kvantiteter som är större än de kvantiteter som finns tillgängliga. Det bör därför beslutas om i vilken utsträckning importlicenser kan utfärdas genom att en tilldelningskoefficient fastställs som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/53

(1)

Enligt artikel 5.1 i beslut 2010/96/Gusp bemyndigas kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) att fatta beslut om utnämningen av EU:s uppdragschef för Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av somaliska säkerhetsstyrkor (EUTM Somalia).

(2)

Den 22 januari 2013 antog rådet beslut 2013/44/Gusp (2), som ändrar och förlänger beslut 2010/96/Gusp, och enligt vilket brigadgeneral Gerald AHERNE utnämndes till EU:s uppdragschef.

(3)

Republiken Italien har föreslagit att utnämna brigadgeneral Massimo MINGIARDI som EU:s nya uppdragschef och efterträdare till brigadgeneral Gerald AHERNE.

(4)

EU:s militära kommitté stöder det förslaget.

(5)

I enlighet med artikel 5 i protokoll nr om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i arbetet med att utarbeta och genomföra sådana unionsbeslut och unionsåtgärder som har anknytning till försvarsfrågor. Följaktligen deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/54

(1)

Förordning (EG) nr 58/2003 ger kommissionen behörighet att delegera befogenheter till genomförandeorganen för att genomföra hela eller delar av ett unionsprogram eller unionsprojekt, för dess räkning och under dess ansvar.

(2)

Syftet med att anförtro genomförandeorgan uppgiften att genomföra program är att kommissionen ska kunna inrikta sig på sin kärnverksamhet och kärnuppdrag som inte kan läggas ut på entreprenad, men samtidigt behålla ledningen, kontrollen och det slutliga ansvaret för den verksamhet som förvaltas av genomförandeorganen.

(3)

Delegeringen av uppgifter kopplade till programgenomförande till ett genomförandeorgan kräver att det görs tydlig åtskillnad mellan de programplaneringsnivåer som innebär stor försiktighet vid val som styrs av politiska överväganden, där kommissionen står för valen, och genomförandet av programmet, som bör anförtros genomförandeorganet.

(4)

Genom kommissionens beslut 2008/46/EG (2), inrättade kommissionen genomförandeorganet för forskning (nedan kallat genomförandeorganet) och anförtrodde det förvaltningen av gemenskapsåtgärder på forskningsområdet i syfte att utföra uppgifter kopplade till genomförandet av det särskilda gemenskapsprogrammet ”Människor” för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (3), det särskilda programmet ”Kapaciteter” för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (4) och det särskilda programmet ”Samarbete” för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (5) i Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (6) (nedan kallat sjunde ramprogammet).

(5)

Genomförandeorganet har visat att delegering av uppgifter till ett genomförandeorgan är en lyckad lösning för att förbättra kostnadseffektiviteten, vilket gör det möjligt för kommissionen att förvalta en allt större budget med personalresurser som proportionellt sett ökar i lägre takt. Tack vare att man skilt kommissionens uppgift att utforma politik från organets uppgift att genomföra program, har det blivit möjligt för båda parter att utföra sina kärnuppgifter på ett bättre sätt. Den externa utvärdering av organet som utförs i enlighet med artikel 25 i förordning (EG) nr 58/2003 visade att detta har varit effektivt och ändamålsenligt i fråga om att förvalta åtgärder inriktade på små och medelstora företag inom ramen för det särskilda programmet ”Kapaciteter”, Marie Curie-åtgärderna i det särskilda programmet ”Människor”, rymd- och säkerhetsforskning inom ramen för det särskilda programmet ”Samarbete” och när det gäller att erbjuda administrativa och logistiska stödtjänster till alla programområden inom de särskilda programmen ”Människor”, ”Kapacitet” och ”Samarbete”. Besparingarna tack vare delegeringen av arbetsuppgifter till genomförandeorganet uppskattas till cirka 106 miljoner euro under perioden 2009–2013.

(6)

I sitt meddelande av den 29 juni 2011”En budget för Europa 2020” (7) föreslog kommissionen att man i större utsträckning ska använda befintliga genomförandeorgan för genomförandet av unionens program i den fleråriga budgetramen 2014–2020.

(7)

Av den kostnads- och lönsamhetsanalys som utförts i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EG) nr 58/2003 framgår att genomförandeorganet har högre effektivitet än kommissionen i sin verksamhet. De nya delegerade programmen är tematiskt i linje med genomförandeorganets nuvarande mandat och arbetsuppgifter och utgör en fortsättning av dess befintliga verksamhet. Genomförandeorganet har redan byggt upp kompetens, färdigheter och kapaciteter som är av direkt betydelse för dessa program. Genomförandeorganet har goda förutsättningar att fortsätta förvalta forskningsprogram inom ramen för den fleråriga budgetramen 2014–2020. Delegering av programförvaltningen till genomförandeorganet skulle trygga kontinuiteten i verksamheten för programmens stödmottagare, eftersom genomförandeorganet har byggt upp relevant kompetens och kapacitet som är inriktad på forskarvärlden. Man kan vidare förvänta sig besparingar på 158 miljoner euro under perioden 2014–2024 om organet förvaltar programmet i stället för att kommissionen sköter den uppgiften.

(8)

För att ge genomförandeorgan en enhetlig identitet, har kommissionen, när den fastställde de nya mandaten för organen, så långt det varit möjligt, grupperat uppgifterna efter tematiska politikområden.

(9)

Genomförandeorganet bör anförtros förvaltningen av följande delar av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – Ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (8):

(10)

Genomförandeorganet bör fortsätta genomförandet av de delar av sjunde ramprogrammet som redan delegerats till det inom budgetramen för 2007–2013.

(11)

För att säkerställa att detta beslut och de berörda programmen genomförs konsekvent och i tid måste man se till att genomförandeorganet utför sina uppgifter i samband med genomförandet av dessa program under förutsättning att dessa program träder i kraft och från tidpunkten för ikraftträdandet.

(12)

Genomförandeorganet bör ansvara för administrativa och logistiska stödtjänster särskilt om centralisering av dessa tjänster skulle ge ytterligare förbättrad kostnadseffektivitet och stordriftsfördelar.

(13)

Genomförandeorganet för forskning bör inrättas. Det bör ersätta och efterträda det genomförandeorgan som inrättades genom beslut 2008/46/EG. Det bör verka i enlighet med de allmänna stadgarna i förordning (EG) nr 58/2003.

(14)

Beslut 2008/46/EG bör därför upphävas och övergångsbestämmelser bör fastställas.

(15)

Åtgärderna i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för genomförandeorgan.

a)

Del I ”Spetskompetens”.

b)

Del II ”Industriellt ledarskap”.

c)

Del III ”Samhällsutmaningar”.

d)

Del IIIa ”Spridning av spetskompetens och bredare deltagande”.

e)

Del IIIb ”Vetenskap med och för samhället”.

a)

Verksamheterna ”Forskning för små och medelstora företag” och ”Forskning för sammanslutningar av små och medelstora företag” i det särskilda programmet ”Kapaciteter”.

b)

Temana ”Rymden” och ”Säkerhet” i det särskilda programmet ”Samarbete”.

c)

Det särskilda programmet ”Människor”.

a)

Förvalta vissa delar av programgenomförandet och vissa faser av specifika projekt på grundval av de relevanta arbetsprogram som antagits av kommissionen, om kommissionen har delegerat detta till genomförandeorganet i det dokument genom vilket delegeringen beslutas.

b)

Anta budgetdokument för inkomster och utgifter och utföra alla åtgärder som krävs för att förvalta programmet, om kommissionen har delegerat detta till genomförandeorganet i det dokument genom vilket delegeringen beslutas.

c)

Ge stöd vid programgenomförandet om kommissionen har delegerat detta till genomförandeorganet i det dokument genom vilket delegeringen beslutas.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/58

(1)

Förordning (EG) nr 58/2003 ger kommissionen behörighet att delegera befogenheter till genomförandeorganen för att genomföra hela eller delar av ett unionsprogram eller -projekt, för dess räkning och under dess ansvar.

(2)

Syftet med att anförtro genomförandeorgan uppgiften att genomföra program är att kommissionen ska kunna inrikta sig på sin kärnverksamhet och -uppdrag som inte kan läggas ut på entreprenad, men samtidigt behålla ledningen, kontrollen och det slutliga ansvaret för den verksamhet som förvaltas av genomförandeorganen.

(3)

I enlighet med artikel 6 i det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – Ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (2) (nedan kallat det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020), har kommissionen i uppgift att inrätta ett europeiskt forskningsråd (nedan kallat EFR). EFR kommer att efterträda Europeiska forskningsrådet som inrättades genom kommissionens beslut 2007/134/EG (3) i syfte att genomföra rådets beslut 2006/972/EG (4) (nedan kallat det särskilda programmet Idéer). EFR kommer att bestå av ett oberoende vetenskapligt råd (nedan kallat EFR:s vetenskapliga råd) och en särskild genomförandestruktur i form av ett genomförandeorgan.

(4)

Delegeringen av uppgifter kopplade till programgenomförande till ett genomförandeorgan kräver att det görs en tydlig åtskillnad mellan programplaneringsnivåerna, vilka ska fastställas av EFR:s vetenskapliga råd och antas av kommissionen, och programgenomförandet i enlighet med de principer och metoder som fastställts av EFR:s vetenskapliga råd, vilket bör anförtros genomförandeorganet.

(5)

Genom beslut 2008/37/EG (5) inrättade kommissionen genomförandeorganet för europeiska forskningsrådet (nedan kallat genomförandeorganet) och gav det i uppgift att förvalta gemenskapens åtgärder på området för spetsforskning i syfte att genomföra det särskilda programmet Idéer.

(6)

Det organ som inrättades genom beslut 2008/37/EG har skaffat sig ett betydande anseende inom den vetenskapliga världen både i Europa och resten av världen. Det har befäst sig som en viktig del av unionens forskningsverksamhet och berörda aktörer känner till dess verksamhet i hög utsträckning. Den externa utvärdering som gjorts av organet i enlighet med artikel 25 i förordning (EG) nr 58/2003 visade att inrättandet av organet lett till goda resultat tack vare dess vetenskapliga specialisering och förmåga att leverera bättre tjänster när det gäller att vara närmare stödmottagarna, förbättra kommunikationen, göra programmen synligare och se till att stödmottagarna får sitt stöd så snart som möjligt. Besparingarna tack vare delegeringen av arbetsuppgifter till organet uppskattas till cirka 45 miljoner euro under perioden 2009–2012.

(7)

I sitt meddelande av den 29 juni 2011”En budget för Europa 2020” (6) föreslog kommissionen att man i större utsträckning ska använda befintliga genomförandeorgan för genomförandet av unionens program i den fleråriga budgetramen 2014–2020.

(8)

Av den kostnads- och lönsamhetsanalys som utförts i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EG) nr 58/2003 framgick att kommissionen bör anförtro genomförandeorganet genomförandet av det särskilda målet ”stärka spetsforskningen genom Europeiska forskningsrådets verksamhet” i del I ”Vetenskaplig spetskompetens” i det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020. Genomförandeorganets programförvaltning är av hög kvalitet och tillhandahållandet av tjänster, synligheten och kommunikationskanalerna är effektiva. Det särskilda målet ”stärka spetsforskningen genom Europeiska forskningsrådets verksamhet” överensstämmer med organets aktuella mål och uppgifter. Om man utnyttjar organets ackumulerade erfarenhet och expertkunskaper, skulle effektiviteten förbättras. Dessutom har kommissionen aldrig förvaltat det här programmet internt och följaktligen skulle det bli ett avbrott i verksamheten och brist på expertkunskaper. Man kan vidare förvänta sig besparingar på 79 miljoner euro under perioden 2014–2024 om organet förvaltar programmet i stället för att kommissionen sköter den uppgiften.

(9)

Genomförandeorganet bör anförtros förvaltningen av det särskilda målet ”stärka spetsforskningen genom Europeiska forskningsrådets verksamhet” i del I ”Vetenskaplig spetskompetens” i det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020, och då genomföra samma verksamhet som under den fleråriga budgetramen 2007–2013 som redan förvaltas av organet och som kännetecknas av projekt som inte kräver några politiska beslut, men däremot hög teknisk och ekonomisk expertis under projektets löptid.

(10)

Genomförandeorganet bör fortsätta förvaltningen av det särskilda programmet Idéer, som delegerades till organet inom ramen för den fleråriga budgetramen 2007–2013.

(11)

För att säkerställa att detta beslut och de berörda programmen genomförs konsekvent och i tid måste man se till att genomförandeorganet utför sina uppgifter i samband med genomförandet av dessa program under förutsättning att dessa program träder i kraft och från tidpunkten för ikraftträdandet.

(12)

Genomförandeorganet bör inrättas. Det bör ersätta och efterträda det genomförandeorgan som inrättades genom beslut 2008/37/EG. Det bör verka i enlighet med de allmänna stadgarna i förordning (EG) nr 58/2003.

(13)

Beslut 2008/37/EG bör därför upphävas och övergångsbestämmelser bör fastställas.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för genomförandeorgan.

a)

Förvalta vissa delar av programgenomförandet och vissa projekt på grundval av de relevanta arbetsprogram som fastställts av Europeiska forskningsrådets vetenskapliga råd (nedan kallat EFR:s vetenskapliga råd) och antagits av kommissionen, om kommissionen har delegerat detta till genomförandeorganet i det dokument genom vilket delegeringen beslutas.

b)

Anta budgetdokument för inkomster och utgifter och utföra alla åtgärder som krävs för att förvalta programmet, om kommissionen har delegerat detta till genomförandeorganet i det dokument genom vilket delegeringen beslutas.

c)

Ge stöd vid programgenomförandet om kommissionen har delegerat detta till genomförandeorganet i det dokument genom vilket delegeringen beslutas.

d)

Ge stöd till EFR:s vetenskapliga råd när det utför sina uppgifter.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/61

(1)

I direktiv 2000/29/EG föreskrivs skyddsåtgärder mot introduktion av skadegörare som är skadliga för växter eller växtprodukter till unionen från tredjeländer.

(2)

Barkat sågat trä av Quercus L., Platanus L. och Acer saccharum Marsh. med ursprung i Förenta staterna och som omfattas av ett av de KN-nummer och varuslag som anges i punkt I.6 i del B i bilaga V till direktiv 2000/29/EG får inte föras in till unionen utan att det åtföljs av ett sådant sundhetscertifikat som föreskrivs i artikel 13.1 ii i det direktivet.

(3)

Enligt direktiv 2000/29/EG får undantag från artikel 13.1 ii i samma direktiv medges beträffande trä, om likvärdigt skydd kan garanteras genom annan dokumentation eller märkning.

(4)

På grundval av uppgifter från Förenta staterna har kommissionen konstaterat att myndigheten för djur- och växtskydd (Animal and Plant Health Inspection Service) vid Förenta staternas jordbruksministerium har godkänt ett officiellt certifieringsprogram (Kiln Drying Sawn Hardwood Lumber Certification Program) som ska handläggas av Förenta staternas förbund för timmer av lövträ (National Hardwood Lumber Association – NHLA).

(5)

Genom detta program garanteras att godkända anläggningar för lövträ i Förenta staterna följer standarden Kiln Drying Sawn Hardwood Standard. Denna standard garanterar att alla delar av sågtimmer av lövträ som exporteras enligt detta program har torkats i torkugn så att vattenhalten är lägre än 20 viktprocent för varje torkningsschema och att det är barkat.

(6)

Standarden säkerställer också att en id-klämma av stål stämplad ”NHLA – KD” fästs vid alla buntar lövträ som torkats i torkugn och att ett unikt nummer tilldelas varje bunt. Varje nummer anges på motsvarande certifikat om torkning, Kiln Drying Hardwood Lumber Certificate (nedan kallat Certificate of Kiln Drying).

(7)

Medlemsstaterna bör därför få tillåta att barkat sågat trä av Quercus L., Platanus L. och Acer saccharum Marsh. med ursprung i Förenta staterna förs in till deras territorier när det åtföljs av ett Certificate of Kiln Drying som ett alternativ till ett sundhetscertifikat, förutsatt att vissa villkor uppfylls.

(8)

Kommissionen bör se till att Förenta staterna tillhandahåller all teknisk information som är nödvändig för att bedöma hur programmet fungerar. Medlemsstaterna bör dessutom fortlöpande bedöma användningen av id-klämman stämplad NHLA – KD och tillhörande Certificate of Kiln Drying.

(9)

Det undantag som föreskrivs i detta beslut bör upphöra att gälla om det konstateras att de särskilda villkoren i detta beslut inte är tillräckliga för att förhindra introduktion av skadegörare till unionen, om de särskilda villkoren inte uppfylls eller om det finns bevisning som kan tyda på att programmet inte fungerar ändamålsenligt.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/65

(1)

Om den mängd stallgödsel som en medlemsstat avser sprida per hektar och år skiljer sig från den mängd som anges i punkt 2 andra stycket första meningen och i punkt 2 andra stycket led a i bilaga III till direktiv 91/676/EEG, bör mängden fastställas så att den inte inverkar på möjligheten att uppnå de mål som anges i artikel 1 i det direktivet. Mängden måste också vara motiverad på grundval av objektiva kriterier, exempelvis lång vegetationsperiod och grödor med stort kväveupptag.

(2)

Den 29 maj 2009 antog kommissionen beslut 2009/431/EG om beviljande av ett undantag på begäran av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland för England, Skottland och Wales räkning i enlighet med rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (2). Genom beslutet tilläts, under vissa villkor, spridning av stallgödsel innehållande upp till 250 kg kväve per hektar och år inom ramen för åtgärdsprogrammen i England (Regulation 2008 nr 2349), Skottland (Regulation 2008 nr 298 i ändrad lydelse) och Wales (Regulation 2008 nr 3143); beslutet löper ut den 31 december 2012.

(3)

Det undantag som medgavs genom beslut 2009/431/EG omfattade 433 gårdar under 2010 (425 i England, 6 i Skottland och 2 i Wales), 404 gårdar under 2011 (396 i England, 7 i Skottland och 1 i Wales) och 390 gårdar under 2012 (385 i England, 4 i Skottland och 1 i Wales). Undantaget omfattade under åren 2009-2012 omkring 110 000 djurenheter (motsvarande 0,9 % av det totala antalet), 45 000 hektar vall och betesmark (motsvarande 0,4 % av den totala ytan) och 5 000 hektar åkermark (motsvarande 0,1 % av den totala ytan) i Storbritannien.

(4)

Den 20 december 2012 lämnade Förenade kungariket in en begäran till kommissionen om förlängning av undantaget enligt punkt 2 tredje stycket i bilaga III till direktiv 91/676/EEG, enligt samma villkor som de som anges i beslut 2009/431/EG.

(5)

Förenade kungariket har i enlighet med artikel 5 i direktiv 91/676/EEG inrättat åtgärdsprogram för perioden 2013–2016 genom att anta följande förordningar: Nitrate Pollution Prevention Regulations 2008 (SI 2008/2349) samt ändringsförordningarna SI 2009/3160, SI 2012/1849, SI 2013/1001 och SI 2013/2619 i England; Action Programme for Nitrate Vulnerable Zones Regulations 2008 (Scottish SI 2008/298) och ändringsförordningen Scottish SI 2013/123 i Skottland; Nitrate Pollution Prevention (Wales) Regulations 2013 (SI 2013/2506 (W. 245)) i Wales.

(6)

Den förteckning över känsliga områden för vilka åtgärdsprogrammen gäller enligt förordning SI 2013/2619 för England, Scottish SI 2002 nr 276 och Scottish SI 2002 nr 546 för Skottland och förordning SI 2013/2506 (W. 245) för Wales, omfattar 58 % av Englands totala areal, 14 % av Skottlands totala areal och 2,3 % av Wales totala areal.

(7)

Redovisade vattenkvalitetsdata visar att 85 % av grundvattenförekomsterna i England har genomsnittliga nitrathalter under 50 mg/l och 60 % halter som ligger under 25 mg/l. I Wales har 95 % av grundvattenförekomsterna genomsnittliga nitrathalter som ligger under 50 mg/l, och 87 % har halter som ligger under 25 mg/l. I Skottland har över 87 % av grundvattenförekomsterna genomsnittliga nitrathalter som ligger under 50 mg/l, och 62 % halter som ligger under 25 mg/l. I fråga om ytvattnet har 59 % av övervakningsstationerna i England genomsnittliga nitrathalter som ligger under 25 mg/l och 8 % har nitrathalter som ligger över 50 mg/l. I Skottland och Wales har över 95 % av övervakningsstationerna genomsnittliga nitrathalter som ligger under 25 mg/l. I Skottland har inga övervakningsstationer genomsnittliga nitrathalter som ligger över 50 mg/l, och i Wales har 1 % av övervakningsstationerna nitrathalter som ligger över 50 mg/l.

(8)

Kommissionen anser, efter granskning av begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och mot bakgrund av erfarenheterna från tillämpningen av det undantag som medges i beslut 2009/431/EG, att den gödseltillförsel som föreslagits av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (250 kg kväve per hektar och år) inte kommer att vara till hinder för att uppnå målen i direktiv 91/676/EEG under förutsättning att vissa strikta villkor uppfylls.

(9)

Det underlagsmaterial som Förenade kungariket lagt fram visar att den föreslagna mängden på 250 kg kväve per hektar och år från stallgödsel från betesdjur på gårdar med vall och bete är motiverad utifrån objektiva kriterier såsom högt nederbördsöverskott, lång vegetationsperiod och god avkastning med stort kväveupptag.

(10)

Beslut 2009/431/EG löper ut den 31 december 2012. För att berörda jordbrukare ska kunna fortsätta att dra nytta av undantaget bör giltighetstiden för beslut 2009/431/EG förlängas.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den nitratkommitté som inrättats i enlighet med artikel 9 i direktiv 91/676/EEG.

a)

Växtodlingsplanen, med uppgift om arealen för skiften med vall- och betesmark och skiften med andra grödor, samt en skiss över de enskilda skiftenas läge.

b)

Antalet djur och en beskrivning av inhysnings- och lagringssystemen, inklusive lagringskapacitet för gödsel (volym).

c)

En beräkning av kväve- och fosformängderna i den stallgödsel som produceras på gården.

d)

Mängd, typ och egenskaper avseende den stallgödsel som skickas från eller tas emot på gården.

e)

Grödornas beräknade kväve- och fosforbehov för varje skifte.

f)

Resultat av jordanalyser avseende kväve- och fosforinnehåll.

g)

Egenskaperna hos det gödselmedel som kommer att användas.

h)

En beräkning av spridningen av kväve och fosfor från stallgödsel på varje skifte.

i)

En beräkning av spridningen av kväve och fosfor från handelsgödsel och andra gödselmedel på varje skifte.

a)

Tillfällig vall på sandjordar ska plöjas på våren.

b)

Brytning av vall ska på alla jordarter omedelbart följas av en gröda med stort kvävebehov.

c)

Växtföljden får inte innehålla baljväxter eller andra växter som binder atmosfäriskt kväve.

a)

Kartor som visar andelen gårdar, andelen djur och andelen jordbruksmark (uttryckt i procent) som omfattas av enskilda undantag i varje område samt kartor över lokal markanvändning, i enlighet med artikel 7.1.

b)

Övervakningsresultaten för grundvatten och ytvatten vad gäller nitrathalter, inbegripet information om vattenkvalitetstrender, både i områden som omfattas av undantag och i övriga områden, liksom undantagets inverkan på vattenkvaliteten, i enlighet med artikel 7.2.

c)

Resultaten av markövervakning vad gäller kväve- och fosforhalter i markvattnet och mineralkväve i markprofilen, både i områden som omfattas av undantag och i övriga områden, i enlighet med artikel 7.2.

d)

En sammanfattning och utvärdering av uppgifter som har samlats in vid den stärkta vattenövervakningen, i enlighet med artikel 7.3.

e)

Resultaten av undersökningarna av lokal markanvändning, växtföljder och jordbruksmetoder, i enlighet med artikel 7.4.

f)

Resultaten av modellbaserade beräkningar av omfattningen av kväve- och fosforförluster från gårdar som omfattas av ett enskilt undantag, i enlighet med artikel 7.4.

g)

En utvärdering av hur undantagets villkor tillämpas på grundval av kontroller på gårdsnivå samt information om gårdar som inte uppfyller villkoren, på grundval av de administrativa kontrollerna och fältkontrollerna, i enlighet med artikel 8.1 och 8.2.

20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 346/69

(1)

Enligt kommissionens beslut 2002/757/EG (2) ska medlemsstaterna anta åtgärder för att skydda sig mot att Phytophthora ramorum Werres, De Cock & Man in ’t Veld sp. nov., en skadegörare som inte förtecknas i bilaga I eller II till direktiv 2000/29/EG, introduceras till och sprids inom unionen.

(2)

Barkat sågat trä av Acer macrophyllum Pursh och Quercus spp. L. med ursprung i Förenta staterna får inte föras in till unionen utan att det åtföljs av ett sådant sundhetscertifikat som avses i artikel 13.1 ii i direktiv 2000/29/EG och i punkt 2 i bilagan till beslut 2002/757/EG.

(3)

På grundval av uppgifter från Förenta staterna har kommissionen konstaterat att myndigheten för djur- och växtskydd (Animal and Plant Health Inspection Service) vid Förenta staternas jordbruksministerium har godkänt ett officiellt certifieringsprogram (Kiln Drying Sawn Hardwood Lumber Certification Program) som ska handläggas av Förenta staternas förbund för timmer av lövträ (National Hardwood Lumber Association – NHLA).

(4)

Genom detta program garanteras att godkända anläggningar för lövträ i Förenta staterna följer standarden Kiln Drying Sawn Hardwood Standard. Denna standard garanterar att alla delar av sågtimmer av lövträ som exporteras enligt detta program har torkats i torkugn så att vattenhalten är lägre än 20 viktprocent för varje torkningsschema och att det är barkat.

(5)

Standarden säkerställer också att en id-klämma av stål stämplad ”NHLA – KD” fästs vid alla buntar lövträ som torkats i torkugn och att ett unikt nummer tilldelas varje bunt. Varje nummer anges på motsvarande certifikat om torkning, Kiln Drying Hardwood Lumber Certificate (nedan kallat Certificate of Kiln Drying).

(6)

Det bör därför föreskrivas ett undantag för att tillåta att barkat sågat trä av Acer macrophyllum Pursh and Quercus spp. L. med ursprung i Förenta staterna förs in till unionen när det åtföljs av ett Certificate of Kiln Drying som ett alternativ till ett sundhetscertifikat, förutsatt att vissa villkor uppfylls.

(7)

Kommissionen bör se till att Förenta staterna tillhandahåller all teknisk information som är nödvändig för att bedöma hur programmet fungerar. Medlemsstaterna bör dessutom fortlöpande bedöma användningen av id-klämman stämplad NHLA – KD och tillhörande Certificate of Kiln Drying.

(8)

Det undantag som föreskrivs i artikel 3.1 andra stycket i beslut 2002/757/EG i dess ändrade lydelse enligt detta beslut bör gälla till och med den 30 november 2016 för att anpassa det till kraven i kommissionens genomförandebeslut 2013/780/EU (3).

Beslut 2002/757/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

1.

Artikel 3.1 ska ersättas med följande:

”1.   Mottagliga växter och mottagligt virke får endast föras in till unionens territorium om de uppfyller kraven enligt de nödåtgärder beträffande växtskydd som anges i punkterna 1a och 2 i bilaga I till detta beslut, om de formaliteter som avses i artikel 13.1 första stycket i direktiv 2000/29/EG har fullgjorts och om det efter dessa formaliteter, med avseende på förekomst av icke-europeiska isolat av skadegöraren, har konstaterats att mottagliga växter och mottagligt virke är fria från skadegöraren.

Genom undantag från första stycket får barkat sågat trä av Acer macrophyllum Pursh och Quercus spp. L. med ursprung i Förenta staterna föras in till unionen till och med den 30 november 2016 utan att det uppfyller kraven i punkt 2 i bilaga I till detta beslut, förutsatt att det uppfyller villkoren i bilaga II till detta beslut.”

2.

I artiklarna 3.2, 3.3 och 5.1 ska ordalydelsen ”i bilagan till detta beslut” ersättas med ”i bilaga I till detta beslut” och de grammatiska ändringar som krävs till följd av denna ändring göras.

3.

Följande artikel ska införas som artikel 6a:

”Artikel 6a

1.   Medlemsstaterna ska skriftligen underrätta kommissionen och övriga medlemsstater när de har utnyttjat det undantag som föreskrivs i artikel 3.1 andra stycket.

De medlemsstater som utnyttjat undantaget ska före den 15 juli varje år lämna uppgifter till kommissionen och övriga medlemsstater om antalet sändningar som importerats enligt artikel 3.1 andra stycket i detta beslut och lämna en utförlig rapport om alla fall då införsel vägrats enligt punkt 2 i denna artikel.

2.   Medlemsstaterna ska senast två arbetsdagar efter dagen för vägrad införsel underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om varje sändning till deras territorium enligt artikel 3.1 andra stycket som inte uppfyller villkoren i bilaga II.

3.   Kommissionen ska begära att Förenta staterna tillhandahåller den tekniska information som är nödvändig för att kommissionen ska kunna bedöma hur det officiella certifieringsprogrammet, Kiln Drying Sawn Hardwood Lumber Certification Program, fungerar.”

4.

Bilagan ska betecknas bilaga I.

5.

En bilaga med den text som återfinns i bilagan till detta beslut ska läggas till som bilaga II.