ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2013.341.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 341

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

femtiosjätte årgången
18 december 2013


Innehållsförteckning

 

I   Lagstiftningsakter

Sida

 

 

DIREKTIV

 

*

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/58/EU av den 11 december 2013 om ändring av direktiv 2009/138/EG (Solvens II) vad gäller datumet för dess införlivande och datumet för dess tillämpning och datumet för upphävande av vissa direktiv (Solvens I) ( 1 )

1

 

 

BESLUT

 

*

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1351/2013/EU av den 11 december 2013 om makroekonomiskt stöd till Hashemitiska konungariket Jordanien

4

 

 

II   Icke-lagstiftningsakter

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1352/2013 av den 4 december 2013 om fastställande av de formulär som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

10

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1353/2013 av den 9 december 2013 om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar [Liers vlaaike (SGB)]

32

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1354/2013 av den 17 december 2013 om undantag av Ices-delområdena 27 och 28.2 från vissa begränsningar av fiskeansträngningarna för 2014, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1098/2007 om upprättande av en flerårig plan för torskbestånden i Östersjön och det fiske som utnyttjar de bestånden

34

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1355/2013 av den 17 december 2013 om ändring av bilaga I till förordning (EG) nr 669/2009 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 när det gäller strängare offentlig kontroll av import av visst foder och vissa livsmedel av icke-animaliskt ursprung ( 1 )

35

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 1356/2013 av den 17 december 2013 om inledande av en undersökning beträffande ett eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 791/2011 om import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina genom import av vissa lätt modifierade glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina, och om registrering av sådan import

43

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1357/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen

47

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1358/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

50

 

 

DIREKTIV

 

*

Kommissionens genomförandedirektiv 2013/63/EU av den 17 december 2013 om ändring av bilagorna I och II till rådets direktiv 2002/56/EG vad gäller de minimikrav som ska uppfyllas av utsädespotatis och partier av utsädespotatis ( 1 )

52

 

 

BESLUT

 

*

Rådets beslut 2013/768/Gusp av den 16 december 2013 om EU:s verksamhet till stöd för vapenhandelsfördragets genomförande, inom ramen för den europeiska säkerhetsstrategin

56

 

 

2013/769/EU

 

*

Kommissionens genomförandebeslut av den 11 december 2013 om avslag på Ungerns ansökan om att införa en särskild åtgärd enligt en mekanism för snabba insatser som avviker från artikel 193 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt [delgivet med nr C(2013) 9007]

68

 

 

2013/770/EU

 

*

Kommissionens genomförandebeslut av den 17 december 2013 om inrättande av genomförandeorganet för konsument-, hälso- och livsmedelsfrågor och om upphävande av beslut 2004/858/EG

69

 

 

2013/771/EU

 

*

Kommissionens genomförandebeslut av den 17 december 2013 om inrättande av genomförandeorganet för små och medelstora företag och om upphävande av besluten 2004/20/EG och 2007/372/EG

73

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Lagstiftningsakter

DIREKTIV

18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/58/EU

av den 11 december 2013

om ändring av direktiv 2009/138/EG (Solvens II) vad gäller datumet för dess införlivande och datumet för dess tillämpning och datumet för upphävande av vissa direktiv (Solvens I)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53.1 och artikel 62,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (2) införs ett modernt, riskbaserat system för reglering av och tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag i unionen. Det systemet är väsentligt för att säkerställa en trygg och solid försäkringssektor som kan tillhandahålla hållbara försäkringsprodukter och stödja den reala ekonomin genom att uppmuntra långsiktiga investeringar och ökad stabilitet.

(2)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU (3) görs vissa ändringar av artiklarna 212–262 i direktiv 2009/138/EG, vilka ska tillämpas från och med den 10 juni 2013.

(3)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/23/EU (4) ändrar direktiv 2009/138/EG genom att skjuta fram datumet för införlivande från den 31 oktober 2012 till den30 juni 2013, datumet för tillämpning från den 1 november 2012 till den 1 januari 2014 och datum för upphävande av de gällande försäkrings- och återförsäkringsdirektiven (5) (tillsammans benämnda Solvens I) från den 1 november 2012 till den 1 januari 2014.

(4)

Den 19 januari 2011 antog kommissionen ett förslag (nedan kallat Omnibus II-förslaget) till ändring av bland annat direktiv 2009/138/EG för att beakta den nya tillsynsstrukturen på försäkringsområdet, nämligen inrättandet av Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa). Omnibus II-förslaget innehåller även bestämmelser om att förlänga tidsfristerna för införlivande och tillämpning av direktiv 2009/138/EG och för upphävande av Solvens I och fungerar som ett sätt att anpassa direktiv 2009/138/EG till ikraftträdandet av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genom att ändra bestämmelserna som ger kommissionen befogenhet att anta genomförandeåtgärder till bestämmelser som ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter.

(5)

Med hänsyn till Omnibus II-förslagets komplexitet finns det risk för att det inte kommer att ha trätt i kraft före datumet för införlivande och datumet för tillämpning av direktiv 2009/138/EG. Om de datumen inte ändras skulle det medföra att direktiv 2009/138/EG genomförs innan de övergångsbestämmelser och relevanta anpassningar, bl.a. de ytterligare klargörandena av befogenheten att anta delegerade akter och genomförandeakter, som föreskrivs i Omnibus II-förslaget har trätt i kraft.

(6)

För att undvika onödigt betungande lagstiftningsskyldigheter för medlemsstaterna enligt direktiv 2009/138/EG, och därefter enligt den nya tillsynsstruktur som anges i Omnibus II-förslaget, är det därför lämpligt att datumen för införlivande och datumet för tillämpning av direktiv 2009/138/EG skjuts fram och tillsynsorgan och försäkrings- och återförsäkringsföretag ges tillräckligt med tid för att förbereda sig inför tillämpningen av den nya strukturen.

(7)

Det framgår tydligt av den kronologiska ordningen att det uppskjutna datumet för införlivande och datumet för tillämpning av direktiv 2009/138/EG även bör tillämpas för dess ändringar, vilka införts genom direktiv 2011/89/EG.

(8)

Av rättssäkerhetsskäl bör datumet för upphävande av Solvens I senareläggas i enlighet med detta.

(9)

Med hänsyn till den mycket korta tid som återstår före de relevanta datum som fastställs i direktiv 2009/138/EG löper ut bör det här direktivet träda i kraft utan dröjsmål.

(10)

Följaktligen är det motiverat att i detta fall tillämpa det undantag för brådskande fall som föreskrivs i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, när det gäller överlämnandet till de nationella parlamenten av förslaget till detta direktiv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 309.1 ska ändras på följande sätt:

a)

I första stycket ska datumet ”30 juni 2013” ersättas med datumet ”31 mars 2015”.

b)

I andra stycket ska datumet ”1 januari 2014” ersättas med datumet ”1 januari 2016”.

2.

I artikel 310 första stycket ska datumet ”1 januari 2014” ersättas med datumet ”1 januari 2016”.

3.

I artikel 311 andra stycket ska datumet ”1 januari 2014” ersättas med datumet ”1 januari 2016”.

Artikel 2

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 11 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 november 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 5 december 2013.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG och 2009/138/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat (EUT L 326, 8.12.2011, s. 113).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/23/EU av den 12 september 2012 om ändring av direktiv 2009/138/EG (Solvens II) vad gäller datumet för dess införlivande och datumet för dess tillämpning samt datumet för när vissa direktiv upphör att gälla (EUT L 249, 14.9.2012, s. 1).

(5)  Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession (EGT 56, 4.4.1964, s. 878/64), rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3), rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten för verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 20), rådets direktiv 76/580/EEG av den 29 juni 1976 om ändring av direktiv 73/239/EEG (EGT L 189, 13.7.1976, s. 13), rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978 om samordning av lagar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom gemenskapen (EGT L 151, 7.6.1978, s. 25), rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avseende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG) (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21), rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring (EGT L 185, 4.7.1987, s. 77), rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1), rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (EGT L 330, 5.12.1998, s. 1), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag (EGT L 110, 20.4.2001, s. 28), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1), Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1).


BESLUT

18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/4


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 1351/2013/EU

av den 11 december 2013

om makroekonomiskt stöd till Hashemitiska konungariket Jordanien

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 212,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Förbindelserna mellan unionen och Hashemitiska konungariket Jordanien (Jordanien) utvecklas inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Jordanien, å andra sidan (2) (associeringsavtalet EU–Jordanien), trädde i kraft den 1 maj 2002. Den bilaterala politiska dialogen och det ekonomiska samarbetet har vidareutvecklats inom ramen för handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken, varav den senaste omfattar perioden 2010–2015. Under 2010 beviljade unionen Jordanien partnerskap med ”framskjuten ställning” vilket medför ett omfattande av samarbete mellan de båda parterna. Associeringsavtalet EU–Jordanien kompletterades 2013 med ett ramavtal mellan unionen och Jordanien om de allmänna principerna för Jordaniens deltagande i unionsprogram, vilket stärker samarbetet mellan unionen och Jordanien.

(2)

Jordaniens ekonomi har påverkats väsentligt av händelserna i landet i anslutning till den utveckling som pågått i södra Medelhavsområdet sedan slutet av 2010 och som kallas ”den arabiska våren”, och av de pågående regionala oroligheterna, särskilt i grannländerna Egypten och Syrien. Den massiva tillströmningen av flyktingar från Syrien som sökt skydd i Jordanien har fått allvarliga konsekvenser för landets ekonomi. Mot bakgrund av den mycket svagare ekonomiska situationen i världen, har de upprepade störningarna i flödet av naturgas från Egypten, som har tvingat Jordanien att ersätta gasimport från Egypten med dyrare bränslen för elproduktion, samt de avsevärda finansiella medel som krävs för att tillhandahålla humanitärt bistånd till flyktingarna från Syrien som befinner sig på jordanskt territorium, resulterat i stora finansiella brister i budgeten och betalningsbalansen.

(3)

Sedan den arabiska våren inleddes har unionen vid olika tillfällen gett uttryck för sitt åtagande att stödja Jordanien i dess ekonomiska och politiska reformprocess. Det åtagandet bekräftades på nytt i december 2012 i slutsatserna från det tionde mötet i associeringsrådet mellan unionen och Jordanien.

(4)

Jordaniens geopolitiska situation innebär dessutom att landet är strategiskt viktigt för stabilitet och säkerhet i Mellanöstern, men gör det samtidigt särskilt sårbart för externa chocker, både i politiskt och ekonomiskt hänseende. Det är därför viktigt att tillhandahålla landet lämpligt stöd och att främja den politiska och ekonomiska dialogen mellan unionen och Jordanien.

(5)

Jordanien har inlett en rad politiska reformer vars främsta resultat hittills är att det jordanska parlamentet i september 2011 antog över 40 ändringar av konstitutionen, vilket utgör ett viktigt steg mot ett fullvärdigt demokratiskt system. Politiskt och ekonomiskt stöd från unionen till reformprocessen i Jordanien ligger i linje med unionens politik gentemot södra Medelhavsområdet, såsom den fastställts i samband med den europeiska grannskapspolitiken.

(6)

I linje med Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande som antogs tillsammans med Europaparlamentets och rådets beslut nr 778/2013/EU (3), bör makroekonomiskt stöd från unionen vara ett exceptionellt finansiellt instrument för obundet och obestämt betalningsbalansstöd, som syftar till att återställa en hållbar extern finansiell situation för en mottagare, och bör underbygga genomförandet av ett policyprogram som inbegriper starka justerings- och strukturreformåtgärder som är avsedda att förbättra betalningsbalansen, särskilt under programperioden, och stärka genomförandet av relevanta avtal och program med unionen.

(7)

I augusti 2012 kom de jordanska myndigheterna och Internationella valutafonden (IMF) överens om ett icke krisförebyggande treårigt stand by-avtal (IMF-programmet) på 1 364 miljoner SDR (särskilda dragningsrätter) till stöd för Jordaniens ekonomiska anpassnings- och reformprogram. IMF-programmets mål överensstämmer med syftet med unionens makroekonomiska stöd, nämligen att lindra kortsiktiga problem med betalningsbalansen, och genomförandet av kraftfulla anpassningsåtgärder överensstämmer med syftet med unionens makroekonomiska stöd.

(8)

Unionen har tillhandahållit 293 miljoner EUR i bidrag för perioden 2011–2013 inom ramen för det normala samarbetet till stöd för Jordaniens politiska och ekonomiska reformprogram. Dessutom anslogs 70 miljoner EUR till Jordanien 2012 inom ramen för Springprogrammet (stöd för partnerskap, reformer och tillväxt som gynnar alla), och 10 miljoner EUR anslogs för humanitärt bistånd till stöd för syriska flyktingar.

(9)

Jordanien begärde i december 2012 makroekonomiskt stöd från unionen på grund av de försämrade ekonomiska omständigheterna och framtidsutsikterna.

(10)

Eftersom Jordanien omfattas av den europeiska grannskapspolitiken bör landet anses berättigat till makroekonomiskt stöd från unionen.

(11)

Med tanke på att det fortfarande finns ett betydande externt finansieringsunderskott i Jordaniens betalningsbalans utöver de medel som tillhandahållits av IMF och andra multilaterala institutioner, och trots Jordaniens genomförande av kraftfulla program för ekonomisk stabilisering och reform, och med tanke på att Jordaniens externa finansiella ställning är mycket utsatt för exogena chocker vilket kräver en tillräckligt stor valutareserv, anses det makroekonomiska stöd från unionen som ska ges till Jordanien (unionens makroekonomiska stöd) under de nuvarande exceptionella omständigheterna vara ett lämpligt svar på Jordaniens begäran för att stödja en ekonomisk stabilisering i anslutning till IMF-programmet. Unionens makroekonomiska stöd till Jordanien skulle stödja landets ekonomiska stabilisering och strukturreformer och komplettera de resurser som görs tillgängliga inom de finansiella arrangemangen med IMF.

(12)

Unionens makroekonomiska stöd bör syfta till att stödja återställningen av en hållbar extern finansiell situation för Jordanien och därigenom stödja dess ekonomiska och sociala utveckling.

(13)

Beloppet för unionens makroekonomiska stöd fastställs på grundval av en komplett kvantitativ bedömning av Jordaniens återstående behov av extern finansiering och med beaktande av landets kapacitet att finansiera sig med egna medel, särskilt de internationella reserver som står till dess förfogande. Unionens makroekonomiska stöd bör komplettera de program och resurser som tillhandahålls av IMF och Världsbanken. Vid fastställandet av stödbeloppet tas också hänsyn till förväntade finansiella bidrag från multilaterala givare och behovet av att se till att bördan delas rättvist mellan unionen och andra givare samt redan befintlig användning av unionens andra externa finansieringsinstrument i Jordanien och mervärdet av unionens samlade engagemang.

(14)

Kommissionen bör säkerställa att unionens makroekonomiska stöd är rättsligt och innehållsmässigt förenligt med de viktigaste principerna, målen och åtgärderna inom de olika områdena för yttre åtgärder och annan relevant unionspolitik.

(15)

Unionens makroekonomiska stöd bör stödja unionens utrikespolitik gentemot Jordanien. Kommissionens avdelningar och Europeiska utrikestjänsten bör ha ett nära samarbete under hela processen med det makroekonomiska stödet i syfte att samordna unionens utrikespolitik och se till att den är konsekvent.

(16)

Unionens makroekonomiska stöd bör främja Jordaniens uppslutning kring de värderingar man delar med unionen, däribland demokrati, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer, respekt för mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och fattigdomsminskning, samt dess uppslutning kring principerna om en öppen, regelstyrd och rättvis handel.

(17)

Ett förhandsvillkor för beviljande av unionens makroekonomiska stöd bör vara att Jordanien respekterar ändamålsenliga demokratiska mekanismer, däribland ett parlamentariskt flerpartisystem och rättsstatsprincipen, och garanterar respekt för mänskliga rättigheter. De särskilda målen för unionens makroekonomiska stöd bör dessutom vara att stärka effektiviteten, insynen och ansvarsskyldigheten i förvaltningen av offentliga medel i Jordanien och främja strukturreformer som syftar till att stödja hållbar och inkluderande tillväxt, ökad sysselsättning och konsolidering av de offentliga finanserna. Både uppfyllande av förhandsvillkoret och uppnåendet av dessa mål bör regelbundet övervakas av kommissionen.

(18)

För att säkerställa att unionens finansiella intressen knutna till unionens makroekonomiska stöd skyddas effektivt bör Jordanien vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oegentligheter i samband med detta stöd. Dessutom bör det sörjas för att kommissionen genomför kontroller och att revisionsrätten utför revisioner.

(19)

Europaparlamentets och rådets befogenheter påverkas inte av att det makroekonomiska stödet från unionen utbetalas.

(20)

De belopp som krävs för det makroekonomiska stödet bör överensstämma med de budgetanslag som fastställts i den fleråriga budgetramen.

(21)

Unionens makroekonomiska stöd bör förvaltas av kommissionen. För att Europaparlamentet och rådet ska kunna följa genomförandet av detta beslut bör kommissionen regelbundet informera dem om utvecklingen när det gäller stödet och förse dem med relevanta dokument.

(22)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (4).

(23)

Unionens makroekonomiska stöd bör omfattas av ekonomisk-politiska villkor, vilka ska fastställas i ett samförståndsavtal. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet, och av effektivitetsskäl, bör kommissionen bemyndigas att förhandla om sådana villkor med de jordanska myndigheterna under övervakning av kommittén med företrädare för medlemsstaterna, enligt förordning (EU) nr 182/2011. Enligt den förordningen bör det rådgivande förfarandet tillämpas som allmän regel i alla fall utom de som föreskrivs i den förordningen. Med hänsyn till den potentiellt stora inverkan av stöd som överstiger 90 miljoner EUR är det lämpligt att tillämpa granskningsförfarandet för transaktioner som överstiger det tröskelvärdet. Med hänsyn till storleken på unionens makroekonomiska stöd till Jordanien bör det rådgivande förfarandet tillämpas för antagandet av samförståndsavtalet, och för att minska, tillfälligt avbryta eller dra in stödet helt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Unionen ska bevilja makroekonomiskt stöd till Jordanien (nedan kallat unionens makroekonomiska stöd) till ett belopp av högst 180 miljoner EUR i syfte att stödja Jordaniens ekonomiska stabilisering och reformer. Stödet ska bidra till att täcka Jordaniens betalningsbalansbehov såsom de fastställs i IMF-programmet.

2.   Det fulla beloppet av unionens makroekonomiska stöd ska tillhandahållas Jordanien i form av lån. Kommissionen ska ha befogenhet att på unionens vägnar låna upp de nödvändiga medlen på kapitalmarknaderna eller av finansinstitut och låna dem vidare till Jordanien. Lånen ska ha en maximal löptid på 15 år.

3.   Utbetalningen av unionens makroekonomiska stöd ska förvaltas av kommissionen på ett sätt som är förenligt med de avtal och överenskommelser som ingåtts mellan IMF och Jordanien och de grundprinciper och mål för de ekonomiska reformerna som fastställs i associeringsavtalet EU–Jordanien och den handlingsplan EU–Jordanien för 2010–2015 som överenskommits inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om utvecklingen när det gäller unionens makroekonomiska stöd, inbegripet utbetalningen av stödet, och i god tid förse dessa institutioner med relevanta dokument.

4.   Unionens makroekonomiska stöd ska vara tillgängligt under en period av två år från och med den första dagen efter det att det samförståndsavtal som avses i artikel 3.1 träder i kraft.

5.   Om Jordaniens finansieringsbehov minskar avsevärt under den period som unionens makroekonomiska stöd ska betalas ut jämfört med de ursprungliga prognoserna, ska kommissionen, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 7.2, minska, tillfälligt avbryta eller dra in stödet.

Artikel 2

Ett förhandsvillkor för beviljande av unionens makroekonomiska stöd ska vara att Jordanien respekterar ändamålsenliga demokratiska mekanismer, däribland ett parlamentariskt flerpartisystem och rättsstatsprincipen, och garanterar respekt för mänskliga rättigheter. Kommissionen ska övervaka att detta förhandsvillkor uppfylls under hela unionens makroekonomiska stödinsats. Denna artikel ska tillämpas i enlighet med rådets beslut 2010/427/EU (5).

Artikel 3

1.   Kommissionen ska, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 7.2, komma överens med de jordanska myndigheterna om vilka tydligt definierade ekonomisk-politiska och finansiella villkor, med fokus på strukturreformer och sunda offentliga finanser, som ska knytas till unionens makroekonomiska stöd, och detta ska fastställas i ett samförståndsavtal (nedan kallat samförståndsavtalet). Samförståndsavtalet ska innehålla en tidsfrist för uppfyllandet av dessa villkor. De ekonomisk-politiska och finansiella villkor som anges i samförståndsavtalet ska vara förenliga med de avtal och överenskommelser som avses i artikel 1.3, inbegripet de program för makroekonomiska justeringar och strukturreformer som genomförs av Jordanien med stöd från IMF.

2.   Dessa villkor ska särskilt syfta till att stärka effektiviteten, insynen och ansvarsskyldigheten i systemen för förvaltning av offentliga medel i Jordanien, inbegripet för användning av unionens makroekonomiska stöd. Framsteg när det gäller ömsesidigt öppnande av marknader, utveckling av regelstyrd och rättvis handel och andra prioriteringar i unionens utrikespolitik ska också vederbörligen beaktas vid utformningen av de politiska åtgärderna. Framstegen på vägen mot dessa mål ska regelbundet övervakas av kommissionen.

3.   Närmare finansiella villkor för unionens makroekonomiska stöd ska fastställas i ett låneavtal som kommissionen ska ingå med de jordanska myndigheterna.

4.   Kommissionen ska regelbundet kontrollera att villkoren i artikel 4.3 fortsättningsvis uppfylls, inbegripet att Jordaniens ekonomiska politik överensstämmer med målen för unionens makroekonomiska stöd. Detta arbete ska samordnas nära med IMF och Världsbanken och vid behov med Europaparlamentet och rådet.

Artikel 4

1.   Med förbehåll för villkoren i punkt 3 ska kommissionen göra unionens makroekonomiska stöd tillgängligt i två låneutbetalningar. Storleken på delutbetalningarna ska fastställas i samförståndsavtalet.

2.   Unionens makroekonomiska stöd ska, om så krävs, tillhandahållas i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (6).

3.   Kommissionen ska besluta att betala ut delbeloppen under förutsättning att samtliga följande villkor har uppfyllts:

a)

Förhandsvillkoret i artikel 2.

b)

Ett kontinuerligt tillfredsställande genomförande av ett policyprogram med starka justerings- och strukturreformåtgärder som stöds av ett icke krisförebyggande kreditavtal med IMF.

c)

Genomförande inom en viss tidsfrist av de ekonomisk-politiska villkoren i samförståndsavtalet.

Den andra delutbetalningen ska ske tidigast tre månader efter den första delutbetalningen.

4.   Om villkoren i punkt 3 inte uppfylls ska kommissionen tillfälligt avbryta eller ställa in utbetalningen av unionens makroekonomiska stöd. I dessa fall ska kommissionen informera Europaparlamentet och rådet om skälen för det tillfälliga avbrottet eller inställandet av utbetalningen.

5.   Unionens makroekonomiska stöd ska utbetalas till Jordaniens centralbank. Med förbehåll för de bestämmelser som ska överenskommas i samförståndsavtalet, däribland en bekräftelse på återstående finansieringsbehov i budgeten, får unionsmedlen överföras till Jordaniens finansministerium som slutlig mottagare.

Artikel 5

1.   De upplånings- och utlåningstransaktioner som avser unionens makroekonomiska stöd ska genomföras i euro med användande av samma valuteringsdag och får inte utsätta unionen för omvandling av löptider, eller för risker som gäller valuta- eller ränterisker eller andra kommersiella risker.

2.   Om omständigheterna så medger och om Jordanien så begär, får kommissionen vidta nödvändiga åtgärder för att se till att en klausul om förtida återbetalning införs i lånevillkoren och att det finns en motsvarande klausul i upplåningsvillkoren.

3.   I de fall omständigheterna medger en förbättring av räntesatsen på lånet och om Jordanien så begär, får kommissionen besluta att refinansiera hela eller en del av sitt ursprungliga lån eller ändra motsvarande finansiella villkor. Refinansierings- eller låneomläggningstransaktionerna ska ske i enlighet med punkterna 1 och 4 och får inte förlänga löptiden för lånet i fråga eller öka det kapital som är utestående på dagen för refinansieringen eller ändringen av de finansiella villkoren.

4.   Jordanien ska bära alla kostnader som unionen ådrar sig i samband med upplånings- och utlåningstransaktionerna enligt detta beslut.

5.   Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om utvecklingen vad gäller de transaktioner som avses i punkterna 2 och 3.

Artikel 6

1.   Unionens makroekonomiska stöd ska genomföras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (7) och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (8).

2.   Genomförandet av unionens makroekonomiska stöd ska ske under direkt decentraliserad förvaltning.

3.   Det samförståndsavtal och det låneavtal som ingås med de jordanska myndigheterna ska innehålla bestämmelser

a)

som säkerställer att Jordanien regelbundet kontrollerar att finansieringen från unionens allmänna budget använts korrekt och vidtar lämpliga åtgärder för att förhindra oegentligheter och bedrägerier samt vid behov vidtar rättsliga åtgärder för att återvinna medel som tillhandahållits enligt detta beslut och som förskingrats,

b)

som skyddar unionens finansiella intressen, i synnerhet bestämmelser om särskilda åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oegentligheter som påverkar unionens makroekonomiska stöd, i enlighet med rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95 (9), rådets förordning (EG, Euratom) nr 2185/96 (10) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 883/2013 (11),

c)

som uttryckligen ger kommissionen, inbegripet Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, eller dess företrädare rätt att genomföra kontroller, även kontroller och inspektioner på plats,

d)

som uttryckligen ger kommissionen och revisionsrätten rätt att utföra revisioner under och efter tillgänglighetsperioden för unionens makroekonomiska stöd, däribland granskning av dokument och revisioner på plats, exempelvis operationella utvärderingar,

e)

som garanterar att unionen har rätt till återbetalning av lånet i förtid, i det fall det konstaterats att Jordanien, i samband med förvaltningen av unionens makroekonomiska stöd, har varit inblandat i bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som skadar unionens finansiella intressen.

4.   Under genomförandet av unionens makroekonomiska stöd ska kommissionen med hjälp av operationella utvärderingar övervaka att Jordanien har sunda finansiella arrangemang, administrativa förfaranden samt interna och externa kontrollmekanismer som är relevanta för denna typ av stöd, och att Jordanien respekterar den överenskomna tidsramen.

Artikel 7

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 8

1.   Kommissionen ska senast den 30 juni varje år överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av detta beslut under det föregående året, inklusive en utvärdering av detta genomförande. I rapporten ska

a)

framstegen i genomförandet av unionens makroekonomiska stöd granskas,

b)

Jordaniens ekonomiska situation och framtidsutsikter samt vilka framsteg som gjorts i fråga om genomförandet av de politiska åtgärder som avses i artikel 3.1 bedömas,

c)

sambandet anges mellan de ekonomisk-politiska villkoren i samförståndsavtalet, Jordaniens aktuella ekonomiska och finanspolitiska resultat och kommissionens beslut att verkställa delutbetalningarna av unionens makroekonomiska stöd.

2.   Kommissionen ska senast två år efter utgången av den tillgänglighetsperiod som avses i artikel 1.4 överlämna en efterhandsutvärderingsrapport till Europaparlamentet och rådet, med en bedömning av resultaten av unionens avslutade makroekonomiska stöd, hur effektivt det varit och i vilken grad det bidragit till stödets syften.

Artikel 9

Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Strasbourg den 11 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 20 november 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 5 december 2013.

(2)  Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Hashemitiska konungariket Jordanien, å andra sidan (EUT L 129, 15.5.2002, s. 3).

(3)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 778/2013/EU av den 12 augusti 2013 om ytterligare makroekonomiskt bistånd till Georgien (EUT L 218, 14.8.2013, s. 15).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(5)  Rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (EUT L 201, 3.8.2010, s. 30).

(6)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 av den 25 maj 2009 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land (EUT L 145, 10.6.2009, s. 10).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(8)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).

(9)  Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(10)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/10


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1352/2013

av den 4 december 2013

om fastställande av de formulär som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (1), särskilt artiklarna 6.1 och 12.7,

efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EU) nr 608/2013 fastställer villkor och förfaranden för tullmyndigheternas ingripande när varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet är eller borde ha varit föremål för tullövervakning eller tullkontroller i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (2).

(2)

I enlighet med förordning (EU) nr 608/2013 har behöriga personer och enheter rätt att lämna in en ansökan till den behöriga tullenheten och begära att tullmyndigheterna ska ingripa mot dessa varor (ansökan) och får också begära en förlängning av den period under vilken tullmyndigheterna ska ingripa i enlighet med en tidigare beviljad ansökan (begäran om förlängning).

(3)

För att säkerställa enhetliga villkor för ansökan och begäran om förlängning bör standardformulär fastställas.

(4)

Dessa standardformulär bör ersätta dem som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1891/2004 (3) om genomförande av förordning (EG) nr 1383/2003 (4), som ska upphävas genom förordning (EU) nr 608/2013.

(5)

Kommissionens förordning (EG) nr 1891/2004 bör därför upphöra att gälla.

(6)

Förordning (EU) nr 608/2013 ska tillämpas från och med den 1 januari 2014, och därför bör den här förordningen också tillämpas från och med detta datum.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den tullkodexkommitté som avses i artikel 34.1 i förordning (EU) nr 608/2013.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Den ansökan om att tullmyndigheterna ska ingripa mot varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet (nedan kallad ansökan) som avses i artikel 6 i förordning (EU) nr 608/2013 ska göras på formuläret i bilaga I till denna förordning.

2.   Den begäran om förlängning av den period under vilken tullmyndigheterna ska ingripa (nedan kallad begäran om förlängning) som avses i artikel 12 i förordning (EU) nr 608/2013 ska göras på formuläret i bilaga II till denna förordning.

3.   Formulären i bilagorna I och II ska fyllas i i enlighet med anmärkningarna om ifyllande av ansökan i bilaga III.

Artikel 2

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.6 i förordning (EU) nr 608/2013 får formulären i bilagorna I och II till den här förordningen, där så är nödvändigt, fyllas i läsligt för hand.

Dessa formulär ska inte innehålla några raderingar, överskrivna ord eller andra ändringar och ska utfärdas i två exemplar.

Om formuläret fylls i för hand ska det fyllas i med bläck och med versaler.

Artikel 3

Förordning (EG) nr 1891/2004 ska upphöra att gälla.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 december 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 181, 29.6.2013, s. 15.

(2)  Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 19.10.1992, s. 1).

(3)  Kommissionens förordning (EG) nr 1891/2004 av den 21 oktober 2004 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter (EUT L 328, 30.10.2004, s. 16).

(4)  Rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter (EUT L 196, 2.8.2003, s. 7).


BILAGA I

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Image


BILAGA II

Image

Image

Image

Image


BILAGA III

ANMÄRKNINGAR OM IFYLLANDE

I.   SPECIFIKATIONER FÖR DE FÄLT I FORMULÄRET FÖR ANSÖKAN OM INGRIPANDE I BILAGA I SOM SÖKANDEN SKA FYLLA I

Uppgifter som är markerade med en asterisk (*) är obligatoriska och ska anges.

Om en eller flera uppgifter i ett fält är markerade med ett plustecken (+) ska minst en av dessa uppgifter anges.

Inga uppgifter ska föras in i de fält som är märkta ”Myndigheternas anteckningar”.

Fält 1:   Sökande

Uppgifter om sökanden ska föras in i detta fält. Det ska innehålla information om sökandens namn och fullständiga adress samt dennes telefon-, mobiltelefon- eller faxnummer. Sökanden får i förekommande fall ange sitt skatteregistreringsnummer och eventuella andra nationella registreringsnummer, samt sitt EORI-nummer (Economic Operator Registration and Identification Number), som är ett unikt nummer som gäller för hela EU och som medlemsstaternas tullmyndigheter tilldelar de ekonomiska aktörer som bedriver tullrelaterad verksamhet. Sökanden får i förekommande fall också ange sin e-postadress och webbplats.

Fält 2:   Unionsansökan/Nationell ansökan

Lämplig ruta ska kryssas i för att visa om ansökan är en nationell ansökan eller en unionsansökan i enlighet med artikel 2.10 och 2.11 i förordning (EU) nr 608/2013.

Fält 3:   Sökandens status

Lämplig ruta ska kryssas i för att ange sökandens status i den mening som avses i artikel 3 i förordning (EU) nr 608/2013. Ansökan ska inbegripa handlingar som på ett övertygande sätt visar för den behöriga tullenheten att sökanden har rätt att lämna in en ansökan.

Fält 4:   Företrädare som inger ansökan för sökandens räkning

Om sökanden inger ansökan via en företrädare ska uppgifter om företrädaren anges i detta fält. Ansökan ska innehålla bevis för att denne har behörighet att agera som företrädare, i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där ansökan lämnas in och motsvarande ruta ska kryssas i.

Fält 5:   Typ av rättighet som ansökan avser

Den eller de typer av immateriella rättigheter som ska skyddas ska anges genom att lämplig ruta kryssas i.

Fält 6:   Den medlemsstat, eller i fråga om en unionsansökan, de medlemsstater där tullens ingripande begärs.

Den medlemsstat, eller i fråga om en unionsansökan, de medlemsstater där tullens ingripande begärs ska anges genom att lämplig ruta kryssas i.

Fält 7:   Företrädare i rättsliga frågor

Uppgifter om den företrädare som sökanden utsett att ansvara för rättsliga frågor ska anges i detta fält.

Fält 8:   Företrädare i tekniska frågor

Om företrädaren i tekniska frågor skiljer sig från företrädaren i fält 7 ska uppgifterna om företrädaren i tekniska frågor anges i detta fält.

Fält 9:   Uppgifter om de utsedda företrädarna i rättsliga och tekniska frågor om det rör sig om en unionsansökan

Om det rör sig om en unionsansökan ska uppgifterna om de företrädare som sökanden utsett att ansvara för tekniska och rättsliga frågor i de medlemsstater som anges i fält 6 lämnas i en separat bilaga som ska innehålla den information som begärs i fält 7 och 8. Om en företrädare har utsetts för mer än en medlemsstat ska det tydligt anges för vilka medlemsstater som vederbörande har utsetts.

Fält 10:   Förfarande för småförsändelser

Om sökanden vill ansöka om att få tillämpa det förfarande för förstöring av varor i småförsändelser som anges i artikel 26 i förordning (EU) nr 608/2013 ska denna ruta kryssas i.

Fält 11:   Typ av rättigheter som ansökan avser

Information om den eller de rättigheter som ska skyddas ska anges i detta fält.

I kolumnen ”Nr” ska löpnummer anges för var och en av de immateriella rättigheter som ansökan avser.

I kolumnen ”Typ av rättighet” ska typen av immateriell rättighet anges genom användning av de förkortningar som anges inom parentes i fält 5.

I kolumnen ”Förteckning över varor som omfattas av rättigheten” ska man ange den typ av vara som omfattas av den relevanta immateriella rättigheten och för vilken sökanden ansöker om tullmyndigheternas ingripande.

Rutan ”Begränsad behandling” i fält 12–28

Om den sökande vill begära att den information som denne lämnar i fält 12–28 ska omfattas av begränsad behandling enligt artikel 31.5 i förordning (EU) nr 608/2013 ska denna ruta kryssas i.

Sidan 2:   Information om autentiska varor i fält 12–19

I fält 12–19 ska sökanden i förekommande fall föra in specifika och tekniska uppgifter om de autentiska varorna, information som behövs för att tullmyndigheterna lätt ska kunna identifiera misstänkta immaterialrättsintrång samt information av betydelse för tullmyndigheternas analys och bedömning av risken för att intrång görs i de berörda immateriella rättigheterna.

Fält 12:   Uppgifter om varorna

Fält 12 ska innehålla en beskrivning av de autentiska varorna, inklusive utförande och grafiska symboler, deras nummer i Kombinerade nomenklaturen och deras värde på EU:s inre marknad. Sökanden ska i förekommande fall tillhandahålla bilder på dessa varor. Informationen ska ordnas efter varutyp eller varusortiment.

Fält 13:   Utmärkande drag för varorna

Fält 13 ska innehålla information om typiska kännetecken för de autentiska varorna, t.ex. märkning, etiketter, säkerhetstrådar, hologram, knappar, kragetiketter och streckkoder. Det ska också anges exakt var på varorna kännetecknen finns och hur de ser ut.

Fält 14:   Produktionsort

Fält 14 ska innehålla information om de autentiska varornas produktionsplats.

Fält 15:   Berörda företag

Fält 15 ska innehålla uppgifter om godkända importörer, leverantörer, tillverkare, fraktförare, mottagare eller exportörer. Informationen ska ordnas efter varutyp.

Fält 16:   Handlare

Fält 16 ska innehålla information om fysiska eller juridiska personer som har tillstånd att bedriva handel med produkter som inbegriper användning av den eller de immateriella rättigheter som ansökan om ingripande gäller. Informationen ska omfatta namn, adress och registreringsnummer, t.ex. EORI-nummer, för dessa fysiska eller juridiska personer. Informationen ska dessutom innefatta uppgifter om hur licensinnehavare kan styrka sitt tillstånd att använda den eller de berörda immateriella rättigheterna.

Fält 17:   Uppgifter om klarering och distribution av varorna

Fält 17 ska innehålla information om de autentiska varornas distributionskanaler, t.ex. uppgifter om centrallager, avsändningsavdelningar, transportmedel, transportvägar och leverans, samt information om tullförfaranden och tullkontor där klareringen av de autentiska varorna genomförs.

Fält 18:   Förpackningar

Detta fält ska innehålla information om de autentiska varornas förpackning, t.ex. följande:

a)

Förpackningstyp, med användning av de koder som anges i bilaga 38 till kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (1).

b)

Typiska kännetecken för förpackningen (t.ex. märkning, etiketter, säkerhetstrådar, hologram, knappar, kragetiketter och streckkoder), inklusive var på förpackningen dessa kännetecken finns.

c)

Särskild formgivning av förpackningen (färg, form).

d)

Bilder på varorna i förekommande fall.

Fält 19:   Följedokument

Fält 19 ska innehålla information om eventuella följedokument till de autentiska varorna, t.ex. broschyrer, bruksanvisningar, garantihandlingar eller liknande.

Sidan 3:   Information om varor som innebär intrång i fält 20–27

I fält 20–27 ska sökanden i förekommande fall föra in information av betydelse för tullmyndigheternas analys och bedömning av risken för att intrång görs i den eller de berörda immateriella rättigheterna.

Fält 20:   Uppgifter om varorna

Fält 20 ska innehålla en beskrivning av de varor som misstänks innebära intrång i immateriella rättigheter (varor som innebär intrång), inbegripet utförande och grafiska symboler. Sökanden ska i förekommande fall tillhandahålla bilder på dessa varor. Informationen ska ordnas efter varutyp eller varusortiment.

Fält 21:   Utmärkande drag för varorna

Fält 21 ska innehålla information om typiska kännetecken för de varor som misstänks göra intrång, t.ex. märkning, etiketter, säkerhetstrådar, hologram, knappar, kragetiketter och streckkoder. Det ska också anges exakt var på varorna kännetecknen finns och hur de ser ut.

Fält 22:   Produktionsort

Fält 22 ska innehålla information om känd eller misstänkt ursprungsort, härkomst och leverans av de varor som innebär intrång.

Fält 23:   Berörda företag

Fält 23 ska innehålla information om importörer, leverantörer, tillverkare, befraktare, mottagare eller exportörer som misstänks vara inblandade i intrång i berörda immateriella rättigheter.

Fält 24:   Handlare

Fält 24 ska innehålla information om fysiska eller juridiska personer som inte har tillstånd att bedriva handel med produkter som inbegriper användning av den eller de immateriella rättigheter som ansökan om ingripande gäller och som tidigare har handlat med dessa produkter inom gemenskapen.

Fält 25:   Information om varornas distribution

Fält 25 ska innehålla information om distributionskanalerna för de varor som gör intrång, t.ex. uppgifter om centrallager, avsändningsavdelningar, transportmedel, transportvägar och leverans, samt information om tullförfaranden och kontor där klareringen genomförs av de varor som innebär intrång.

Fält 26:   Förpackningar

Detta fält ska innehålla information om förpackningen av de varor som misstänks göra intrång, t.ex. följande:

a)

Förpackningstyp, med användning av de koder som anges i bilaga 38 till förordning (EEG) nr 2454/93.

b)

Typiska kännetecken för förpackningen (t.ex. märkning, etiketter, hologram, knappar, kragetiketter och streckkoder), inklusive var på förpackningen dessa kännetecken finns.

c)

Särskild formgivning av förpackningen (färg, form).

d)

Bilder av varorna i förekommande fall.

Fält 27:   Följedokument

Fält 27 ska innehålla information om eventuella följedokument till de varor som misstänkts innebära intrång, t.ex. broschyrer, bruksanvisningar, garantihandlingar eller liknande.

Fält 28:   Ytterligare information

I fält 28 kan sökanden lämna eventuell ytterligare information av betydelse för tullmyndigheternas analys och bedömning av risken för att intrång görs i den eller de berörda immateriella rättigheterna (t.ex. särskild information om planerade leveranser av varor som misstänks innebära intrång, inklusive specifik och detaljerad information om inblandade transportmedel, transportbehållare och personer).

Fält 29:   Åtaganden

Ändra inte ordalydelsen och för inte in några uppgifter i detta fält.

Fält 30:   Underskrift

I fält 30 ska sökanden eller sökandens företrädare enligt fält 4 ange ort och datum för upprättandet av ansökan och underteckna denna. Undertecknarens namn ska anges med tryckbokstäver.

II.   SPECIFIKATIONER FÖR DE FÄLT I FORMULÄRET FÖR BEGÄRAN OM FÖRLÄNGNING I BILAGA II SOM INNEHAVAREN AV BESLUTET SKA FYLLA I

Uppgifter som är markerade med en asterisk (*) är obligatoriska och ska anges.

Om en eller flera uppgifter i ett fält är markerade med ett plustecken (+) ska minst en av dessa uppgifter anges.

Inga uppgifter ska föras in i de fält som är märkta ”Myndigheternas anteckningar”.

Fält 1:   Uppgifter om innehavaren av beslutet

I detta fält ska uppgifter om innehavaren av beslutet föras in.

Fält 2:   Begäran om förlängning

Ansökans registreringsnummer inklusive de två första siffrorna som representerar ISO alfa-2-koden för den medlemsstat som beviljade ansökan ska anges i detta fält. Innehavaren av beslutet ska ange om denne begär att informationen i ansökan ska ändras genom att kryssa i lämplig ruta.

Fält 3:   Underskrift

I fält 3 ska innehavaren av beslutet eller företrädaren för innehavaren av beslutet ange ort och datum för upprättandet av begäran och underteckna denna. Undertecknarens namn ska anges med tryckbokstäver.


(1)  Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).


18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/32


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1353/2013

av den 9 december 2013

om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar [Liers vlaaike (SGB)]

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 52.2, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Belgiens ansökan om registrering av beteckningen ”Liers vlaaike” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör denna beteckning registreras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den beteckning som anges i bilagan till denna förordning ska föras in i registret.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 9 december 2013.

På kommissionens vägnar För ordföranden

Dacian CIOLOȘ

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2)  EUT C 177, 22.6.2013, s. 8.


BILAGA

Jordbruksprodukter och livsmedel som anges i punkt I i bilaga I till förordning (EU) nr 1151/2012:

Klass 2.4.:   Bröd, konditorivaror, konfekt, skorpor och andra bagerivaror

BELGIEN

Liers vlaaike (SGB)


18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/34


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1354/2013

av den 17 december 2013

om undantag av Ices-delområdena 27 och 28.2 från vissa begränsningar av fiskeansträngningarna för 2014, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1098/2007 om upprättande av en flerårig plan för torskbestånden i Östersjön och det fiske som utnyttjar de bestånden

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1098/2007 av den 18 september 2007 om upprättande av en flerårig plan för torskbestånden i Östersjön och det fiske som utnyttjar de bestånden, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och upphävande av förordning (EG) nr 779/97 (1), särskilt artikel 29.2, och

av följande skäl

(1)

I förordning (EG) nr 1098/2007 fastställs bestämmelser om begränsningar av fiskeansträngningen för torskbestånd i Östersjön.

(2)

På grundval av förordning (EG) nr 1098/2007 fastställs i bilaga II till rådets förordning (EU) nr 1180/2013 (2) begränsningar av fiskeansträngningen för 2014 i Östersjön.

(3)

Enligt artikel 29.2 i förordning (EG) nr 1098/2007 får kommissionen undanta Ices-delområdena 27 och 28.2 från vissa begränsningar av fiskeansträngningen förutsatt att fångsterna av torsk låg under en viss nivå under den senaste rapporteringsperioden.

(4)

Med hänsyn till medlemsstaternas rapporter och yttrandet från vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen bör Ices-delområdena 27 och 28.2 undantas från de begränsningarna för 2014.

(5)

Förordning (EU) nr 1180/2013 ska tillämpas från och med den 1 januari 2014. För att säkerställa överensstämmelse med den förordningen bör denna förordning också tillämpas från och med den 1 januari 2014.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för fiske och vattenbruk.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 8.1 b, 8.3, 8.4 och 8.5 i förordning (EG) nr 1098/2007 ska inte tillämpas på Ices-delområdena 27 och 28.2 för 2014.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 december 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 248, 22.9.2007, s. 1.

(2)  Rådets förordning (EU) nr 1180/2013 av den 19 november 2013 om fastställande för 2014 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön (EUT L 313, 22.11.2013, s. 4).


18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/35


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1355/2013

av den 17 december 2013

om ändring av bilaga I till förordning (EG) nr 669/2009 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 när det gäller strängare offentlig kontroll av import av visst foder och vissa livsmedel av icke-animaliskt ursprung

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (1), särskilt artikel 15.5, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 (2) fastställs bestämmelser om strängare offentlig kontroll av import av de foder och livsmedel av icke-animaliskt ursprung som finns i förteckningen (nedan kallad förteckningen) i bilaga I till den förordningen, vid ställena för införsel till de territorier som anges i bilaga I till förordning (EG) nr 882/2004.

(2)

Enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 669/2009 ska förteckningen ses över minst varje kvartal med beaktande av åtminstone de informationskällor som anges i den artikeln.

(3)

Förekomsten och relevansen av livsmedelstillbud som anmäls genom systemet för snabb varning för livsmedel och foder, resultaten från inspektioner som kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor genomfört i tredjeländer och de kvartalsrapporter om sändningar av foder och livsmedel av icke-animaliskt ursprung som medlemsstaterna har lämnat till kommissionen i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 669/2009 visar att förteckningen bör ändras.

(4)

Förteckningen bör särskilt ändras genom att posterna stryks för de varor där de tillgängliga informationskällorna visar att de relevanta säkerhetskraven i unionslagstiftningen på det hela taget uppfylls på ett tillfredsställande sätt och för vilka en strängare offentlig kontroll därmed inte längre är motiverad. I förteckningen bör posterna för hasselnötter från Azerbajdzjan, muskotblomma, ingefära och gurkmeja från Indien och kålgrönsaker från Thailand därför utgå.

(5)

För att säkerställa enhetlighet och tydlighet bör bilaga I till förordning (EG) nr 669/2009 ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

(6)

Förordning (EG) nr 669/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I till förordning (EG) nr 669/2009 ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 december 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 165, 30.4.2004, s. 1.

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 av den 24 juli 2009 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 när det gäller strängare offentlig kontroll av import av visst foder och vissa livsmedel av icke-animaliskt ursprung och om ändring av beslut 2006/504/EG (EUT L 194, 25.7.2009, s. 11).


BILAGA

”BILAGA I

Foder och livsmedel av icke-animaliskt ursprung som omfattas av strängare offentliga kontroller vid utsedda införselställen

Foder och livsmedel

(avsedd användning)

KN-nr (1)

Taric-undernummer

Ursprungsland

Fara

Fysiska kontroller och identitetskontroller (frekvens i procent)

Torkade vindruvor

0806 20

 

Afghanistan (AF)

Ochratoxin A

50

(Livsmedel)

 

 

 

 

 

Jordnötter, med skal

1202 41 00

 

Brasilien (BR)

Aflatoxiner

10

Jordnötter, skalade

1202 42 00

 

Jordnötssmör

2008 11 10

 

Jordnötter, på annat sätt beredda eller konserverade

2008 11 91;

2008 11 96;

2008 11 98

 

(Foder och livsmedel)

 

 

 

 

 

Jordgubbar (frysta)

0811 10

 

Kina (CN)

Norovirus och hepatit A

5

(Livsmedel)

 

 

 

 

 

Brassica oleracea (andra ätbara kålarter, daggkål ’kinesisk broccoli’) (2)

ex 0704 90 90

40

Kina (CN)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (3)

20

(Livsmedel – färska eller kylda)

 

 

 

 

 

Torkade nudlar

ex 1902 11 00,

ex 1902 19 10,

ex 1902 19 90,

ex 1902 20 10,

ex 1902 20 30,

ex 1902 20 91,

ex 1902 20 99,

ex 1902 30 10,

ex 1902 30 10

10

10

10

10

10

10

10

10

91

Kina (CN)

Aluminium

10

(Livsmedel)

 

 

 

 

 

Pomelo

ex 0805 40 00

31; 39

Kina (CN)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (4)

20

(Livsmedel – färska)

 

 

 

 

 

Te, även aromatiserat

0902

 

Kina (CN)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (5)

10

(Livsmedel)

 

 

 

 

 

Auberginer

0709 30 00,

ex 0710 80 95

72

Dominikanska republiken (DO)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (6)

10

Bittergurka (Momordica charantia)

ex 0709 99 90;

ex 0710 80 95

70

70

(Livsmedel – färska, kylda eller frysta grönsaker)

 

 

 

 

 

Sparrisböna (Vigna unguiculata spp. sesquipedalis)

ex 0708 20 00,

ex 0710 22 00

10

10

Dominikanska republiken (DO)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (6)

20

Spanskpeppar (även sötpaprika) (Capsicum spp.)

0709 60 10,

ex 0709 60 99

20

(Livsmedel – färska, kylda eller frysta grönsaker)

0710 80 51,

ex 0710 80 59

20

Apelsiner (färska eller torkade)

0805 10 20,

0805 10 80

 

Egypten (EG)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (7)

10

Jordgubbar

(Livsmedel – färska frukter)

0810 10 00

 

Spanskpeppar (även sötpaprika) (Capsicum spp.)

0709 60 10,

ex 0709 60 99;

20

Egypten (EG)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (8)

10

(Livsmedel – färska, kylda eller frysta)

0710 80 51,

ex 0710 80 59

20

Capsicum annuum, hela

0904 21 10

 

Indien (IN)

Aflatoxiner

10

Capsicum annuum,

krossade eller malda

ex 0904 22 00

10

Torkade frukter av släktet Capsicum, hela, med undantag av sötpaprika (Capsicum annuum)

0904 21 90

 

Curry (chiliprodukter)

0910 91 05

 

Muskotnöt (Myristica fragran)

(Livsmedel – torkade kryddor)

0908 11 00;

0908 12 00

 

Muskotnöt (Myristica fragrans)

0908 11 00;

0908 12 00

 

Indonesien (ID)

Aflatoxiner

20

(Livsmedel – torkade kryddor)

 

 

 

 

 

Ärter med skida (ospritade)

ex 0708 10 00

40

Kenya (KE)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (9)

10

Bönor med skida (ospritade)

ex 0708 20 00

40

(Livsmedel – färska eller kylda)

 

 

 

 

 

Mynta

ex 1211 90 86

30

Marocko (MA)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (10)

10

(Livsmedel – färska örter)

 

 

 

 

 

Torkade bönor

0713 39 00

 

Nigeria (NG)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (11)

50

(Livsmedel)

 

 

 

 

 

Vattenmelonfrön (Egusi, Citrullus lanatus) och produkter därav

ex 1207 70 00,

ex 1106 30 90,

ex 2008 99 99

10

30

50

Sierra Leone (SL)

Aflatoxiner

50

(Livsmedel)

 

 

 

 

 

Spanskpeppar (med undantag av sötpaprika) (Capsicum spp.)

ex 0709 60 99

20

Thailand (TH)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (12)

10

(Livsmedel – färska)

 

 

 

 

 

Korianderblad

ex 0709 99 90

72

Thailand (TH)

Salmonella (13)

10

Basilika (helig, söt)

ex 1211 90 86

20

Mynta

ex 1211 90 86

30

(Livsmedel – färska örter)

 

 

 

 

 

Korianderblad

ex 0709 99 90

72

Thailand (TH)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (14)

10

Basilika (helig, söt)

ex 1211 90 86

20

(Livsmedel – färska örter)

 

 

 

 

 

Sparrisböna (Vigna unguiculata spp. sesquipedalis)

ex 0708 20 00,

ex 0710 22 00

10

10

Thailand (TH)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (14)

20

Auberginer

0709 30 00,

ex 0710 80 95

72

(Livsmedel – färska, kylda eller frysta grönsaker)

 

 

 

 

 

Sötpaprika (Capsicum annuum)

0709 60 10,

0710 80 51

 

Turkiet (TR)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (15)

10

(Livsmedel – färska, kylda eller frysta grönsaker)

 

 

 

 

 

Torkade vindruvor

0806 20

 

Uzbekistan (UZ)

Ochratoxin A

50

(Livsmedel)

 

 

 

 

 

Korianderblad

ex 0709 99 90

72

Vietnam (VN)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (16)

20

Basilika (helig, söt)

ex 1211 90 86

20

Mynta

ex 1211 90 86

30

Persilja

ex 0709 99 90

40

(Livsmedel – färska örter)

 

 

 

 

 

Okra

ex 0709 99 90

20

Vietnam (VN)

Bekämpningsmedelsrester analyserade med GC-MS- och LC-MS-metoder för flera ämnen eller metoder som påvisar enstaka restsubstanser (16)

20

Spanskpeppar (med undantag av sötpaprika) (Capsicum spp.)

ex 0709 60 99

20

(Livsmedel – färska)

 

 

 

 

 


(1)  Om bara vissa produkter som omfattas av ett KN-nummer behöver undersökas och det inte finns någon särskild undergrupp inom detta nummer i varunomenklaturen anges KN-numret med ’ex’.

(2)  Arter av Brassica oleracea L. convar. botrytis (L) Alef var. italica Plenck, cultivar alboglabra. Även kallad ’Kai Lan’, ’Gai Lan’, ’Gailan’, ’Kailan’ och ’kinesisk bare Jielan’.

(3)  Särskilt resthalter av klorfenapyr, fipronil (summan av fipronil och sulfonmetabolit [MB46136], uttryckt som fipronil), karbendazim och benomyl (summan av karbendazim och benomyl, uttryckt som karbendazim), acetamiprid, dimetomorf och propikonazol.

(4)  Särskilt resthalter av triazofos, triadimefon och triadimenol (summan av triadimefon och triadimenol), parationmetyl (summan av parationmetyl och paraoxonmetyl, uttryckt som parationmetyl), fentoat och metidation.

(5)  Särskilt resthalter av buprofezin, imidakloprid, fenvalerat och esfenvalerat (summan av RS- och SR-isomerer), profenofos, trifluralin, triazofos, triadimefon och triadimenol (summan av triadimefon och triadimenol) och cypermetrin (cypermetrin inklusive andra blandningar av isomerer [summan av isomerer]).

(6)  Särskilt resthalter av amitraz (amitraz inklusive metaboliter innehållande 2,4-dimetylanilin, uttryckt som amitraz), acefat, aldikarb (summan av aldikarb, dess sulfoxid och dess sulfon, uttryckt som aldikarb), karbendazim och benomyl (summan av karbendazim och benomyl, uttryckt som karbendazim), klorfenapyr, klorpyrifos, ditiokarbamater (ditiokarbamater uttryckta som CS2, inklusive maneb, mankozeb, metiram, propineb, tiram och ziram), diafentiuron, diazinon, diklorvos, dikofol (summan av p, p’- och o, p’-isomerer), dimetoat (summan av dimetoat och ometoat, uttryckt som dimetoat), endosulfan (summan av alfa- och betaisomerer och endosulfansulfat, uttryckt som endosulfan), fenamidon, imidakloprid, malation (summan av malation och malaoxon, uttryckt som malation), metamidofos, metiokarb (summan av metiokarb, metiokarbsulfoxid och metiokarbsulfon, uttryckt som metiokarb), metomyl och tiodikarb (summan av metomyl och tiodikarb, uttryckt som metomyl), monokrotofos, oxamyl, profenofos, propikonazol, tiabendazol och tiakloprid.

(7)  Särskilt resthalter av karbendazim och benomyl (summan av karbendazim och benomyl, uttryckt som karbendazim), cyflutrin (cyflutrin inklusive andra blandningar av isomerer [summan av isomerer]), cyprodinil, diazinon, dimetoat (summan av dimetoat och ometoat, uttryckt som dimetoat), etion, fenitrotion, fenpropatrin, fludioxonil, hexaflumuron, lambda-cyhalotrin, metiokarb (summan av metiokarb, metiokarbsulfoxid och metiokarbsulfon, uttryckt som metiokarb), metomyl och tiodikarb (summan av metomyl och tiodikarb, uttryckt som metomyl), oxamyl, fentoat och tiofanatmetyl.

(8)  Särskilt resthalter av karbofuran (summan av karbofuran och 3-hydroxikarbofuran, uttryckt som karbofuran), klorpyrifos, cypermetrin (cypermetrin inklusive andra blandningar av isomerer [summan av isomerer]), cyprokonazol, dikofol (summan av p, p’- och o, p’-isomerer), difenokonazol, dinotefuran, etion, flusilazol, folpet, prokloraz (summan av prokloraz och dess metaboliter innehållande 2,4,6-triklorofenol, uttryckt som prokloraz), profenofos, propikonazol, tiofanatmetyl och triforin.

(9)  Särskilt resthalter av dimetoat (summan av dimetoat och ometoat, uttryckt som dimetoat), klorpyrifos, acefat, metamidofos, metomyl och tiodikarb (summan av metomyl och tiodikarb, uttryckt som metomyl), diafentiuron samt indoxakarb (summan av S- och R-isomerer).

(10)  Särskilt resthalter av klorpyrifos, cypermetrin (cypermetrin inklusive andra blandningar av isomerer [summan av isomerer]), dimetoat (summan av dimetoat och ometoat, uttryckt som dimetoat), endosulfan (summan av alfa- och betaisomerer och endosulfansulfat, uttryckt som endosulfan), hexakonazol, parationmetyl (summan av parationmetyl och paraoxonmetyl, uttryckt som parationmetyl), metomyl och tiodikarb (summan av metomyl och tiodikarb, uttryckt som metomyl), flutriafol, karbendazim och benomyl (summan av karbendazim och benomyl, uttryckt som karbendazim), flubendiamid, myklobutanil samt malation (summan av malation och malaoxon, uttryckt som malation).

(11)  Särskilt resthalter av diklorvos.

(12)  Särskilt resthalter av karbofuran (summan av karbofuran och 3-hydroxikarbofuran, uttryckt som karbofuran), metomyl och tiodikarb (summan av metomyl och tiodikarb, uttryckt som metomyl), dimetoat (summan av dimetoat och ometoat, uttryckt som dimetoat), triazofos, malation (summan av malation och malaoxon, uttryckt som malation), profenofos, protiofos, etion, karbendazim och benomyl (summan av karbendazim och benomyl, uttryckt som karbendazim), triforin, procymidon samt formetanat (summan av formetanat och dess salter, uttryckt som formetanathydroklorid).

(13)  Referensmetod EN/ISO 6579 eller en metod som validerats mot den, enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 2073/2005 (EUT L 338, 22.12.2005, s. 1).

(14)  Särskilt resthalter av acefat, karbaryl, karbendazim och benomyl (summan av karbendazim och benomyl, uttryckt som karbendazim), karbofuran (summan av karbofuran och 3-hydroxikarbofuran, uttryckt som karbofuran), klorpyrifos, klorpyrifosmetyl, dimetoat (summan av dimetoat och ometoat, uttryckt som dimetoat), etion, malation (summan av malation och malaoxon, uttryckt som malation), metalaxyl och metalaxyl-M (metalaxyl inklusive andra blandningar av isomerer inklusive metalaxyl-M [summan av isomerer]), metamidofos, metomyl och tiodikarb (summan av metomyl och tiodikarb, uttryckt som metomyl), monokrotofos, profenofos, protiofos, kinalfos, triadimefon och triadimenol (summan av triadimefon och triadimenol), triazofos, dikrotofos, EPN och triforin.

(15)  Särskilt resthalter av metomyl och tiodikarb (summan av metomyl och tiodikarb, uttryckt som metomyl), oxamyl, karbendazim och benomyl (summan av karbendazim och benomyl, uttryckt som karbendazim), klofentezin, diafentiuron, dimetoat (summan av dimetoat och ometoat, uttryckt som dimetoat), formetanat (summan av formetanat och dess salter, uttryckt som formetanathydroklorid), malation (summan av malation och malaoxon, uttryckt som malation), procymidon, tetradifon och tiofanatmetyl.

(16)  Särskilt resthalter av karbofuran (summan av karbofuran och 3-hydroxikarbofuran, uttryckt som karbofuran), karbendazim och benomyl (summan av karbendazim och benomyl, uttryckt som karbendazim), klorpyrifos, profenofos, permetrin (summan av isomerer), hexakonazol, difenokonazol, propikonazol, fipronil (summan av fipronil och sulfonmetabolit [MB46136], uttryckt som fipronil), propargit, flusilazol, fentoat, cypermetrin (cypermetrin inklusive andra blandningar av isomerer [summan av isomerer]), metomyl och tiodikarb (summan av metomyl och tiodikarb, uttryckt som metomyl), kinalfos, pencykuron, metidation, dimetoat (summan av dimetoat och ometoat, uttryckt som dimetoat) och fenbukonazol.”


18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/43


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1356/2013

av den 17 december 2013

om inledande av en undersökning beträffande ett eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som infördes genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 791/2011 om import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina genom import av vissa lätt modifierade glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina, och om registrering av sådan import

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artiklarna 13.3 och 14.5,

efter samråd med rådgivande kommittén i enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen, och

av följande skäl:

A.   BEGÄRAN OM UNDERSÖKNING

(1)

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) har tagit emot en begäran enligt artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen om undersökning av ett eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som införts på import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina genom import av lätt modifierade glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina, och om registrering av sådan import.

(2)

Denna begäran ingavs den 6 november 2013 av Saint-Gobain Adfors CZ s.r.o., Tolnatext Fonalfeldolgozo, Valmieras ”Stikla Skiedra” AS och Vitrulan Technical Textiles GmbH, fyra unionstillverkare av vissa glasfibervävnader med öppna maskor.

B.   PRODUKT

(3)

Den produkt som berörs av det eventuella kringgåendet är vissa glasfibervävnader med öppna maskor med en cellstorlek på mer än 1,8 mm i både längd och bredd och med en vikt på mer än 35 g/m2, med undantag av glasfiberskivor, med ursprung i Folkrepubliken Kina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7019 51 00 och ex 7019 59 00 (nedan kallad den berörda produkten).

(4)

Den undersökta produkten är densamma som den som definieras i föregående skäl, men klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 7019 40 00 och har ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad den undersökta produkten).

C.   GÄLLANDE ÅTGÄRDER

(5)

De åtgärder som för närvarande är i kraft och som eventuellt kringgås är de antidumpningsåtgärder som infördes genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 791/2011 (2).

D.   GRUNDER

(6)

Begäran innehåller tillräcklig prima facie-bevisning för att antidumpningsåtgärderna på import av vissa glasfibervävnader med öppna maskor med ursprung i Folkrepubliken Kina kringgås genom lätt modifiering av den berörda produkten för att den ska falla under tullkodex som normalt inte omfattas av antidumpningsåtgärder, och på att ändringen inte påverkar den berörda produktens grundläggande egenskaper. Lätt modifiering innebär att andelen glasfiberroving i den öppna maskan har ökats så att den dominerar viktmässigt i den undersökta produkten, som därför klassificeras enligt KN-nummer 7019 40 00 som vävt glasfibermaterial av roving.

(7)

Följande prima facie-bevisning har lämnats:

(8)

Av begäran framgår att handelsmönstret för exporten från Folkrepubliken Kina till unionen har ändrats betydligt efter det att den slutgiltiga antidumpningstullen på den berörda produkten infördes genom genomförandeförordning (EU) nr 791/2011, och att det inte finns någon annan tillräcklig grund eller ekonomisk motivering för denna förändring än införandet av tullen.

(9)

Förändringen förefaller bero på import av den undersökta produkten till unionen. Begäran innehåller tillräcklig prima facie-bevisning för att den undersökta produkten har samma grundläggande egenskaper och användningsområden som den berörda produkten.

(10)

Begäran innehåller vidare tillräcklig prima facie-bevisning för att den positiva verkan som de gällande antidumpningsåtgärderna har på den berörda produkten har undergrävts både när det gäller kvantitet och pris. Betydande importvolymer av den undersökta produkten förefaller ha ersatt importen av den berörda produkten. Det finns dessutom tillräcklig prima facie-bevisning för att importen av den undersökta produkten sker till priser som är lägre än det icke-skadevållande pris som fastställdes vid den undersökning som ledde till de gällande åtgärderna.

(11)

Slutligen innehåller begäran tillräcklig prima facie-bevisning för att priserna på den undersökta produkten dumpas i förhållande till det normalvärde som tidigare fastställts för den berörda produkten.

(12)

Om någon annan form av kringgående enligt artikel 13 i grundförordningen än den som nämns ovan konstateras i samband med undersökningen, får undersökningen även omfatta ett sådant kringgående.

E.   FÖRFARANDE

(13)

Mot bakgrund av ovanstående har kommissionen dragit slutsatsen att bevisningen är tillräcklig för att motivera att en undersökning inleds enligt artikel 13.3 i grundförordningen och att importen av den undersökta produkten registreras enligt artikel 14.5 i grundförordningen.

a)   Frågeformulär

(14)

För att kommissionen ska få de uppgifter som den anser vara nödvändiga för sin undersökning kommer frågeformulär att sändas till kända exportörer/tillverkare och kända intresseorganisationer för exportörer/tillverkare i Folkrepubliken Kina, till kända importörer och kända intresseorganisationer för importörer i unionen samt till myndigheterna i Folkrepubliken Kina. Uppgifter kommer vid behov även att inhämtas från unionsindustrin.

(15)

Alla berörda parter bör under alla omständigheter utan dröjsmål kontakta kommissionen, dock senast inom den tidsfrist som anges i artikel 3 i den här förordningen, för att begära ett frågeformulär inom den tidsfrist som anges i artikel 3.1, då tidsfristen i artikel 3.2 gäller alla berörda parter.

(16)

Myndigheterna i Folkrepubliken Kina kommer att underrättas om att undersökningen inleds.

b)   Insamling av uppgifter samt utfrågningar

(17)

Alla berörda parter uppmanas att lämna skriftliga synpunkter och lägga fram bevisning till stöd för dessa. Kommissionen kan dessutom komma att höra berörda parter om de lämnar in en skriftlig begäran om detta och visar att det finns särskilda skäl att höra dem.

c)   Befrielse från registrering av import eller från åtgärder

(18)

Enligt artikel 13.4 i grundförordningen får import av den undersökta produkten befrias från registrering eller från åtgärder om importen inte utgör något kringgående.

(19)

Eftersom det eventuella kringgåendet äger rum utanför unionen, kan enligt artikel 13.4 i grundförordningen befrielse från registrering eller åtgärder beviljas sådana tillverkare av den undersökta produkten i Folkrepubliken Kina som kan visa att de inte är närstående (3) någon tillverkare som omfattas av de befintliga åtgärderna (4) och beträffande vilka det har konstaterats att de inte kringgår åtgärderna enligt definitionen i artikel 13.1 och 13.2 i grundförordningen. Tillverkare som vill beviljas befrielse bör lämna in en väl underbyggd ansökan inom den tidsfrist som anges i artikel 3.3 i denna förordning.

F.   REGISTRERING

(20)

Om undersökningen visar att kringgående sker, ska importen av den undersökta produkten bli föremål för registrering enligt artikel 14.5 i grundförordningen, så att antidumpningstullar kan tas ut till ett lämpligt belopp från och med den dag som registreringen av sådan import infördes.

G.   TIDSFRISTER

(21)

Enligt god förvaltningssed bör det fastställas tidsfrister inom vilka

berörda parter kan ge sig till känna för kommissionen, lämna skriftliga synpunkter och besvara frågeformulären eller lämna andra uppgifter som bör beaktas vid undersökningen,

tillverkare i Folkrepubliken Kina kan ansöka om befrielse från registrering av import eller från åtgärder, och

berörda parter skriftligen kan begära att bli hörda av kommissionen.

(22)

Det bör noteras att de flesta av de förfaranderelaterade rättigheter som anges i grundförordningen endast är tillämpliga om parterna ger sig till känna inom de tidsfrister som anges i artikel 3 i den här förordningen.

H.   BRISTANDE SAMARBETE

(23)

Om en berörd part vägrar att ge tillgång till eller underlåter att lämna nödvändiga uppgifter inom tidsfristerna eller i betydande mån hindrar undersökningen, kan enligt artikel 18 i grundförordningen positiva eller negativa avgöranden träffas på grundval av tillgängliga uppgifter.

(24)

Om det framkommer att en berörd part har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter, kommer dessa att lämnas utan beaktande och tillgängliga uppgifter får användas.

(25)

Om en berörd part inte samarbetar eller endast delvis samarbetar och avgörandena därför enligt artikel 18 i grundförordningen träffas på grundval av tillgängliga uppgifter, kan resultatet utfalla mindre gynnsamt för den berörda parten än om denna hade samarbetat.

I.   TIDSPLAN FÖR UNDERSÖKNINGEN

(26)

Undersökningen kommer i enlighet med artikel 13.3 i grundförordningen att slutföras inom nio månader efter det att denna förordning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

J.   BEHANDLING AV PERSONUPPGIFTER

(27)

Alla personuppgifter som samlas in inom ramen för denna undersökning kommer att behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (5).

K.   FÖRHÖRSOMBUD

(28)

De berörda parterna kan begära att förhörsombudet (Hearing officer) vid generaldirektoratet för handel ingriper. Förhörsombudet fungerar som kontakt mellan de berörda parterna och kommissionens utredande avdelningar. Förhörsombudet behandlar frågor om tillgång till handlingar i ett ärende, tvister rörande sekretess, ansökningar om förlängning av tidsfrister och begäranden från tredje parter om att bli hörda. Förhörsombudet kan anordna en utfrågning med en enskild berörd part och agera som medlare så att de berörda parterna får möjlighet att till fullo utöva sin rätt till försvar.

(29)

Begäran om att bli hörd av förhörsombudet ska göras skriftligen och innehålla skälen till att parten önskar bli hörd. Förhörsombudet kommer också att se till att parterna får möjlighet att bli hörda vid en utfrågning så att olika synpunkter och motargument kan framföras.

(30)

Närmare information och kontaktuppgifter finns på förhörsombudets webbsidor på webbplatsen för generaldirektoratet för handel: http://ec.europa.eu/commission_2010-2014/degucht/contact/hearing-officer/.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Härmed inleds en undersökning i enlighet med artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1225/2009 för att avgöra huruvida import till unionen av glasfibervävnader med öppna maskor med en cellstorlek på mer än 1,8 mm i både längd och bredd och med en vikt på mer än 35g/m2, med undantag av glasfiberskivor, som för närvarande är klassificerade enligt KN-nummer ex 7019 40 00 (Taric-nummer 7019400011, 7019400021 och 7019400050), med ursprung i Folkrepubliken Kina, utgör kringgående av de åtgärder som införts genom genomförandeförordning (EU) nr 791/2011.

Artikel 2

I enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i förordning (EG) nr 1225/2009 ska tullmyndigheterna vidta lämpliga åtgärder för att registrera den import till unionen som anges i artikel 1 i den här förordningen.

Registreringen ska upphöra nio månader efter den dag då denna förordning träder i kraft.

Kommissionen får genom en förordning anmoda tullmyndigheterna att upphöra med registreringen av import till unionen av produkter som framställts av tillverkare som har ansökt om befrielse från registrering och befunnits uppfylla kraven för att beviljas sådan befrielse.

Artikel 3

1.   Frågeformulär ska begäras från kommissionen senast 15 dagar efter det att denna förordning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   För att de berörda parternas uppgifter ska kunna beaktas vid undersökningen måste parterna, om inget annat anges, ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och skriftligen lämna sina synpunkter, besvarade frågeformulär eller övriga uppgifter inom 37 dagar efter det att denna förordning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

3.   Tillverkare i Folkrepubliken Kina som ansöker om befrielse från registrering av import eller från åtgärder ska lämna in en väl underbyggd ansökan inom samma tidsfrist på 37 dagar.

4.   Berörda parter kan också inom samma tidsfrist på 37 dagar begära att bli hörda av kommissionen.

5.   Alla inlagor och framställningar från berörda parter ska inges i elektroniskt format (icke-konfidentiella inlagor per e-post och konfidentiella på cd-r/dvd) och ska innehålla eller vara märkta med den berörda partens namn, adress, e-postadress, telefonnummer och faxnummer. Fullmakter, undertecknade intyganden och uppdateringar av sådana som åtföljer besvarade frågeformulär ska dock lämnas i pappersform, dvs. per post eller personligen, till adressen nedan. En berörd part som inte kan tillhandahålla inlagor och framställningar i elektroniskt format ska i enlighet med artikel 18.2 i grundförordningen omedelbart meddela kommissionen detta. Mer information rörande korrespondens med kommissionen finns på generaldirektoratets för handel webbplats: http://ec.europa.eu/trade/policy/accessing-markets/trade-defence/.

Alla skriftliga inlagor, inklusive sådana uppgifter som begärs i den här förordningen, besvarade frågeformulär och korrespondens från de berörda parterna som är konfidentiella ska märkas Limited  (6) och i enlighet med artikel 19.2 i grundförordningen åtföljas av en icke-konfidentiell sammanfattning som ska märkas For inspection by interested parties.

Kommissionen kan kontaktas på följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat H

Kontor N105 08/020

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

Fax +32 2 22962219

E-post: TRADE-OPEN-MESH-FABRICS-DUMPING@ec.europa.eu

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 december 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

(2)  EUT L 204, 9.8.2011, s. 1.

(3)  I enlighet med artikel 143 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1) om tillämpningsföreskrifter för gemenskapens tullkodex ska personer anses vara närstående endast om a) de är styrelseledamöter eller företagsledare i varandras företag, b) de är juridiskt erkända kompanjoner i någon affärsverksamhet, c) de är arbetsgivare och anställd, d) någon person direkt eller indirekt äger, kontrollerar eller innehar 5 % eller mer av bådas utestående röstberättigande aktier eller andelar, e) en av dem direkt eller indirekt kontrollerar den andra, f) båda två direkt eller indirekt kontrolleras av en tredje person, g) de tillsammans direkt eller indirekt kontrollerar en tredje person, eller h) de tillhör samma familj. Personer ska anses tillhöra samma familj endast om de står i något av följande förhållanden till varandra: i) man och hustru, ii) förälder och barn, iii) syskon (hel- eller halvsyskon), iv) mor- eller farförälder och barnbarn, v) farbror/morbror eller faster/moster och syskonbarn, vi) svärförälder och svärson eller svärdotter, vii) svåger och svägerska. I detta sammanhang avses med person en fysisk eller juridisk person.

(4)  Även om tillverkare, i den betydelse som nämns ovan, är närstående till företag som omfattas av de gällande åtgärderna på import med ursprung i Folkrepubliken Kina (de ursprungliga antidumpningsåtgärderna), kan befrielse emellertid ändå komma att beviljas, om det inte finns några belägg för att förhållandet till de företag som omfattas av de ursprungliga åtgärderna ingicks eller används i syfte att kringgå de ursprungliga åtgärderna.

(5)  EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(6)  Ett dokument märkt Limited är ett konfidentiellt dokument i enlighet med artikel 19 i förordning (EG) nr 1225/2009 och artikel 6 i WTO-avtalet om tillämpning av artikel VI i allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (antidumpningsavtalet). Det är även skyddat i enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).


18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/47


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1357/2013

av den 17 december 2013

om ändring av förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (1), särskilt artikel 247, och

av följande skäl:

(1)

Bestämmelser om ursprung som inte medför förmånsbehandling ska tillämpas för alla handelspolitiska åtgärder som inte medför förmånsbehandling, inbegripet antidumpnings- och utjämningstullar.

(2)

I artikel 24 i förordning (EEG) nr 2913/92 fastställs den grundprincip enligt vilken varor vars tillverkning skett inom mer än ett land ska anses ha sitt ursprung i det land där de genomgick den sista väsentliga och ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling som skedde i ett företag utrustat för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen.

(3)

Deklarationen för övergång till fri omsättning av solcellsmoduler och solcellspaneler av kristallint kisel och deras viktigaste komponenter omfattas enligt kommissionens förordning (EU) nr 513/2013 (2) av preliminära antidumpningstullar.

(4)

För att de preliminära antidumpningstullarna ska tillämpas korrekt och enhetligt måste en detaljerad regel fastställas för tolkningen av principen i artikel 24 i förordning (EEG) nr 2913/92 avseende fastställandet av ursprunget för de produkter som omfattas av dessa åtgärder, nämligen solcellsmoduler och solcellspaneler av kristallint kisel och en av deras väsentliga komponenter – solceller av kristallint kisel.

(5)

Produktionen av solcellsmoduler och solcellspaneler av kristallint kisel kan delas in i följande viktiga led: produktion av kiselskivor; bearbetning av kiselskivor till solceller av kristallint kisel; sammansättning av flera solceller av kristallint kisel till en solcellsmodul eller solcellspanel av kristallint kisel.

(6)

Det viktigaste ledet i tillverkningen av solcellspanelerna och solcellsmodulerna av kristallint kisel är bearbetningen av kiselskivor till solceller av kristallint kisel. Detta är det avgörande produktionsledet där användningsområdet för panelens eller modulens komponenter blir slutgiltigt och där de får sina specifika egenskaper.

(7)

Denna bearbetning bör därför anses utgöra den sista väsentliga bearbetningen vid tillverkningen av solcellsmoduler och solcellspaneler av kristallint kisel enligt artikel 24 i förordning (EEG) nr 2913/92. Tillverkningslandet för solcellerna av kristallint kisel bör därför vara det land där solcellsmodulerna eller solcellspanelerna av kristallint kisel har sitt icke-förmånsursprung.

(8)

Genom beslut 94/800/EG (3) godkände rådet bland annat avtalet om ursprungsregler (WTO-Gatt 1994), som bifogas den slutakt som undertecknades i Marrakech den 15 april 1994. Enligt de principer som uppställdes i det avtalet när det gäller arbetsprogrammet för harmonisering bör fastställandet av det land där en viss vara genomgick den sista väsentliga bearbetningen i första hand grunda sig på det land där produktionsprocessen har lett till en förändrad klassificering enligt tulltaxan. Endast om detta kriterium inte gör det möjligt att fastställa det land där den sista väsentliga bearbetningen ägde rum kan andra kriterier användas, till exempel ett mervärdeskriterium eller fastställandet av ett visst bearbetningsled. Det är lämpligt att använda samma principer i EU:s tullagstiftning.

(9)

Solceller av kristallint kisel klassificeras enligt nr 8541 i Harmoniserade systemet (HS). Solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel klassificeras enligt samma nummer. Det material som används, kiselskivor, klassificeras enligt nr 3818. Den regel som grundar sig på en nummerväxling ger därmed på ett lämpligt sätt uttryck för den sista väsentliga bearbetningen av solceller av kristallint kisel. Samtidigt utesluter den möjligheten att ge den slutliga produkten ursprungsstatus genom att celler sätts samman till solcellspaneler eller solcellsmoduler av kristallint kisel, eftersom både paneler och celler klassificeras enligt samma nummer.

(10)

En ursprungsregel grundad på mervärde, som vanligen kombineras med den regel som grundar sig på nummerväxling, för fastställande av de produkter för vilka den sista bearbetningen utgörs av sammansättning är inte lämplig för solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel, eftersom man bättre skulle uppnå den nödvändiga förutsägbarheten och rättssäkerheten för dessa specifika produkter genom att identifiera det viktigaste produktionsledet.

(11)

En så kallad subsidiär regel (residual rule) är nödvändig för att fastställa ursprunget för de solcellspaneler och solcellsmoduler av kristallint kisel för vilka huvudregeln om nummerväxling inte har uppfyllts. I detta fall bör ursprunget för solcellerna av kristallint kisel eller för de delar som utgör den största andelen av värdet av solcellerna av kristallint kisel utgöra panelens eller modulens ursprung.

(12)

Solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel får på vissa villkor också klassificeras enligt HS-nummer 8501. En regel som liknar den som gäller HS-nummer 8541 bör också fastställas för dessa solcellspaneler eller solcellsmoduler av kristallint kisel.

(13)

Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (4) bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

Tullkodexkommittén har inte avgett något yttrande. En genomförandeakt har bedömts vara nödvändig och ordföranden har överlämnat utkastet till genomförandeakt till omprövningskommittén för vidare beredning. Omprövningskommittén har inte avgett något yttrande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga 11 till förordning (EEG) nr 2454/93 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 december 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

(2)  Kommissionens förordning (EU) nr 513/2013 av den 4 juni 2013 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina och om ändring av förordning (EU) nr 182/2013 om registrering av dessa importer med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 152, 5.6.2013, s. 5).

(3)  Rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar och på dess behörighetsområden, av avtalen i de multilaterala förhandlingarna från Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 23.12.1994, s. 1).

(4)  Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).


BILAGA

Bilaga 11 till förordning (EEG) nr 2454/93 ska ändras på följande sätt:

1.

Följande avsnitt ska införas mellan avsnitten avseende produkter som klassificeras enligt KN-nummer ex 8482 och ex 8520:

”Ex85 01

Solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel

Tillverkning utgående från material enligt vilket HS-nummer som helst, utom det för produkten och HS-nummer 8541.

Om produkten tillverkas av material som klassificeras enligt HS-nummer 8501 eller 8541, ska ursprunget för dessa material vara produktens ursprung.

Om produkten tillverkas av material som klassificeras enligt HS-nummer 8501 eller 8541 och som har ursprung i mer än ett land, ska ursprunget för de delar som utgör den största andelen av värdet av dessa material vara produktens ursprung.”

2.

Följande avsnitt ska införas mellan avsnitten avseende produkter som klassificeras enligt KN-nummer ex 8528 och ex 8542:

”Ex85 41

Solceller, solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel

Tillverkning utgående från material enligt vilket HS-nummer som helst utom det för produkten.

Om produkten tillverkas av material som klassificeras enligt HS-nummer 8541, ska ursprunget för dessa material vara produktens ursprung.

Om produkten tillverkas av material som klassificeras enligt HS-nummer 8541 och har ursprung i mer än ett land, ska ursprunget för de delar som utgör den största andelen av värdet av dessa material vara produktens ursprung.”


18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/50


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1358/2013

av den 17 december 2013

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 december 2013.

På kommissionens vägnar För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.


BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nummer

Kod för tredjeland (1)

Schablonimportvärde

0702 00 00

AL

55,3

IL

216,6

MA

74,1

TN

106,3

TR

89,0

ZZ

108,3

0707 00 05

AL

106,5

MA

158,2

TR

143,0

ZZ

135,9

0709 93 10

MA

136,8

TR

132,3

ZZ

134,6

0805 10 20

AR

26,3

MA

57,5

TR

64,1

UY

27,9

ZA

38,4

ZZ

42,8

0805 20 10

MA

54,6

ZZ

54,6

0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90

IL

107,2

JM

139,0

TR

69,4

ZZ

105,2

0805 50 10

AR

102,8

TR

58,1

ZZ

80,5

0808 10 80

CN

77,6

MK

27,7

NZ

153,0

US

119,0

ZZ

94,3

0808 30 90

TR

121,5

US

158,4

ZZ

140,0


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.


DIREKTIV

18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/52


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEDIREKTIV 2013/63/EU

av den 17 december 2013

om ändring av bilagorna I och II till rådets direktiv 2002/56/EG vad gäller de minimikrav som ska uppfyllas av utsädespotatis och partier av utsädespotatis

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2002/56/EG av den 13 juni 2002 om saluföring av utsädespotatis (1), särskilt artikel 24, och

av följande skäl:

(1)

Sedan direktiv 2002/56/EG antogs har nya metoder för förädling av potatis utvecklats och både diagnosverktygen för identifiering av skadegörare och jordbruksmetoderna för att bekämpa spridningen av skadegörare har förbättrats.

(2)

Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att producera utsädespotatis som uppfyller strängare krav än de som fastställs i bilagorna I och II till direktiv 2002/56/EG. Dessutom visar tillgänglig kunskap om nya sjukdomsagens och ny kunskap om befintliga sjukdomar att vissa sjukdomar kräver strängare åtgärder.

(3)

FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece) har därför anpassat sin norm om saluföring och kontroll av handelskvalitet på utsädespotatis med beaktande av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen (2).

(4)

Med hänsyn till denna utveckling bör vissa minimikrav och toleranser som anges i bilagorna I och II till direktiv 2002/56/EG uppdateras, och begränsningar vad gäller lackskorv och pulverskorv på potatis samt utsädespotatis som har blivit alltför uttorkad och skrumpen bör läggas till i bilaga II.

(5)

Sedan direktiv 2002/56/EG antogs har den vetenskapliga kunskapen utvecklats vad gäller sambandet mellan antalet generationer och förekomsten av skadegörare på utsädespotatis. Antalet generationer måste begränsas för att minska den fytosanitära risk som latenta skadegörare utgör. Denna begränsning är nödvändig för att minska risken eftersom det inte finns några andra mindre stränga åtgärder tillgängliga. Med högst sju generationer för stamutsäde och basutsäde uppnås en balans mellan behovet av att få ett tillräckligt antal utsädespotatisar för produktion av certifikatutsäde och skyddet av potatisens sundhetstillstånd.

(6)

Kraven avseende skadegöraren Synchytrium endobioticum (Schilb.) Perc. bör strykas från bilaga I eftersom dess förekomst på utsädespotatis regleras genom rådets direktiv 69/464/EEG (3). Kraven avseende skadegöraren Corynebacterium sepedonicum (Spieck. et Kotth.) Skapt. och Burkh., vars namn har ersatts med Clavibacter michiganensis subsp. sepedonicus (Spieck. et Kotth.) Davis et al., bör strykas från bilagorna I och II eftersom dess förekomst på utsädespotatis regleras genom rådets direktiv 93/85/EEG (4). Kraven avseende skadegöraren Heterodera rostochiensis Woll., vars namn har ersatts med Globodera rostochiensis (Wollenweber) Behrens, bör strykas från bilaga II eftersom dess förekomst på utsädespotatis regleras genom rådets direktiv 2007/33/EG (5). Kraven avseende skadegöraren Pseudomonas solanacearum (Smith) Smith, vars namn har ersatts med Ralstonia solanacearum (Smith) Yabuuchi et al., bör strykas från bilaga II eftersom dess förekomst på utsädespotatis regleras genom rådets direktiv 98/57/EG (6).

(7)

Bilagorna I och II till direktiv 2002/56/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2002/56/EG

Bilagorna I och II till direktiv 2002/56/EG ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.

Artikel 2

Införlivande

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2015 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2016.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 17 december 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EGT L 193, 20.7.2002, s. 60.

(2)  ”UNECE STANDARD S-1 concerning the marketing and commercial quality control of seed potatoes”, 2011 edition, New York.

(3)  Rådets direktiv 69/464/EEG av den 8 december 1969 om bekämpning av potatiskräfta (EGT L 323, 24.12.1969, s. 1).

(4)  Rådets direktiv 93/85/EEG av den 4 oktober 1993 om bekämpning av ljus ringröta på potatis (EGT L 259, 18.10.1993, s. 1).

(5)  Rådets direktiv 2007/33/EG av den 11 juni 2007 om bekämpning av potatiscystnematod och om upphävande av direktiv 69/465/EEG (EUT L 156, 16.6.2007, s. 12).

(6)  Rådets direktiv 98/57/EG av den 20 juli 1998 om bekämpning av Ralstonia solanacearum (Smith) Yabuuchi m.fl. (EGT L 235, 21.8.1998, s. 1).


BILAGA

Bilagorna I och II till direktiv 2002/56/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Bilaga I ska ändras på följande sätt:

a)

Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1.

Basutsäde av potatis ska uppfylla följande minimikrav:

a)

Vid officiell kontroll får antalet växter som är angripna av stjälkbakterios inte överstiga 1,0 %.

b)

Antalet växter som inte är sortäkta och antalet växter av främmande sorter får tillsammans inte överstiga 0,1 % och antalet växter i den efterföljande generationen får tillsammans inte överstiga 0,25 %.

c)

I den efterföljande generationen får antalet växter med symptom på virusangrepp inte överstiga 4,0 %.

d)

Vid officiell kontroll får antalet växter med mosaiksymptom och antalet växter med symptom orsakade av bladrullvirus tillsammans inte överstiga 0,8 %.

2.

Certifikatutsäde av potatis ska uppfylla följande minimikrav:

a)

Vid officiell kontroll får antalet växter som är angripna av stjälkbakterios inte överstiga 4,0 %.

b)

Antalet växter som inte är sortäkta och antalet växter av främmande sorter får tillsammans inte överstiga 0,5 % och antalet plantor i den efterföljande generationen får tillsammans inte överstiga 0,5 %.

c)

I den efterföljande generationen får antalet växter med symptom på virusangrepp inte överstiga 10,0 %.

d)

Vid officiell kontroll får antalet växter med mosaiksymptom och antalet växter med symptom orsakade av bladrullvirus tillsammans inte överstiga 6,0 %.”

b)

Punkt 3 ska utgå.

c)

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4.

De tillåtna toleranserna i punkterna 1 c och d samt 2 c och d ska endast vara tillämpliga när virussjukdomarna orsakas av virus som är allmänt förekommande i Europa.”

d)

Punkterna 5 och 6 ska utgå.

e)

Följande punkt ska läggas till:

”7.

Det högsta antalet generationer av basutsäde av potatis ska vara fyra, och det högsta antalet kombinerade generationer av stamutsädespotatis på fält och basutsäde av potatis ska vara sju.

Det högsta antalet generationer av certifikatutsäde av potatis ska vara två.

Om antalet generationer inte anges på den officiella etiketten ska den berörda potatisen anses tillhöra det högsta antalet generationer som är tillåtet för respektive kategori.”

2.

Bilaga II ska ersättas med följande:

”BILAGA II

MINIMIKVALITETSKRAV FÖR PARTIER AV UTSÄDESPOTATIS

Tillåtna toleranser för följande orenheter, ytliga skador och sjukdomar hos utsädespotatis:

1.

Förekomst av jord och främmande ämnen: 1,0 viktprocent för basutsäde och 2,0 viktprocent för certifikatutsäde.

2.

Torra eller blöta rötor tillsammans, med undantag av sådana som orsakats av Synchytrium endobioticum, Clavibacter michiganensis subsp. sepedonicus eller Ralstonia solanacearum: 0,5 viktprocent, varav blöta rötor 0,2 viktprocent.

3.

Yttre skador, t.ex. missbildade eller skadade knölar: 3,0 viktprocent.

4.

Vanlig skorv som angriper mer än en tredjedel av knölens yta: 5,0 viktprocent.

5.

Lackskorv som angriper mer än 10,0 % av knölens yta: 5,0 viktprocent.

6.

Pulverskorv som angriper mer än 10,0 % av knölens yta: 3,0 viktprocent.

7.

Knölar som är skrumpna på grund av överdriven uttorkning eller uttorkning orsakad av silverskorv: 1,0 viktprocent.

Sammanlagd tolerans för punkterna 2–7: 6,0 viktprocent för basutsäde och 8,0 viktprocent för certifikatutsäde.”


BESLUT

18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/56


RÅDETS BESLUT 2013/768/GUSP

av den 16 december 2013

om EU:s verksamhet till stöd för vapenhandelsfördragets genomförande, inom ramen för den europeiska säkerhetsstrategin

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 26.2 och artikel 31.1,

med beaktande av förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och

av följande skäl:

(1)

Den 6 december 2006 antog FN:s generalförsamling resolution 61/89 med titeln På väg mot ett fördrag om vapenhandel – att fastställa gemensamma internationella normer för import, export och överföring av konventionella vapen, och inledde således FN:s arbete med ett vapenhandelsfördrag (nedan kallat fördragsarbetet). Den 2 december 2009 antog FN:s generalförsamling resolution 64/48 med titeln Vapenhandelsfördraget, genom vilken det beslutades att man under 2012 skulle sammankalla en FN-konferens om vapenhandelsfördraget i syfte att utarbeta ett rättsligt bindande instrument om högsta möjliga gemensamma internationella normer för överföring av konventionella vapen.

(2)

Eftersom FN-konferensen om vapenhandelsfördraget i juli 2012 inte kunde enas om ett slutdokument i tid samt till följd av resolution 67/234 A, som FN:s generalförsamling antog den 24 december 2012, sammankallades den slutliga FN-konferensen om vapenhandelsfördraget i mars 2013. En välavvägd och brett förankrad fördragstext utarbetades, om vilken det dock inte gick att nå enighet på grund av motstånd från tre FN-medlemsstater. Ärendet hänsköts följaktligen till FN:s generalförsamling, som den 2 april 2013 genom omröstningen om resolution A/RES/67/234 B med överväldigande majoritet antog vapenhandelsfördraget. Fördraget öppnades sedan för undertecknande den 3 juni 2013 och kommer att träda i kraft efter den femtionde ratificeringen. Samtliga medlemsstater i unionen har ratificerat fördraget.

(3)

Rådet uttryckte i sina slutsatser av den 11 december 2006, 10 december 2007, 12 juli 2010 och den 25 juni 2012 sin mycket bestämda uppslutning kring ett nytt, rättsligt bindande internationellt instrument som skulle ge högsta möjliga gemensamma internationella normer för att reglera laglig handel med konventionella vapen och gälla alla stater och således kunna få universell tillämpning.

(4)

För att verka för ett relevant fördragsarbete med brett deltagande antog rådet beslut 2009/42/Gusp (1) beslut 2010/336/Gusp (2), som bland annat stödde en rad regionala seminarier runt om i världen. Eftersom FN-konferensen i juli 2012 inte gav något resultat kompletterades unionens fortsatta verksamhet för att stödja vapenhandelsfördraget med rådets beslut 2013/43/Gusp (3).

(5)

Prioriteringen är nu att stötta ett snabbt ikraftträdande och fullständigt genomförande av fördraget. Unionen kan i linje med sin redan tidigt gjorda utfästelse om stöd till arbetet med vapenhandelsfördraget bidra betydelsefullt till denna målsättning, genom att bygga vidare på sina långvariga erfarenheter av finansiering av exportkontrollbistånd och verksamhet inriktat på tredjeländer. Tillståndsgivningen för vapen och varor med dubbla användningsområden är fortfarande ett nationellt ansvar i unionen och därför är den sakkunskap om exportkontroll som används för att stödja det unionsfinansierade biståndet i hög grad beroende av medlemsstaterna. Om unionens exportkontrollbistånd och utåtriktade verksamhet ska lyckas är det därför mycket viktigt att medlemsstaterna ställer upp med experter som understöder unionsprogrammen.

(6)

Inom vapenexportkontroll har unionens bistånd och utåtriktade verksamhet genomförts inom ramen för gemensam åtgärd 2008/230/Gusp (4) samt rådets beslut 2009/1012/Gusp (5) och 2012/711/Gusp (6). Den vidtagna verksamheten har avsett ett antal tredjeländer i unionens närmaste grannskap för att stärka deras system för vapenexportkontroll i riktning mot och uppnående av större ansvarighet och öppenhet.

(7)

Unionen lämnar även sedan lång tid exportkontrollbistånd för varor med dubbla användningsområden enligt förordning (EG) nr 1717/2006 (7), vilken inrättar ett stabilitetsinstrumentet som sörjer för bistånd vid utveckling av de rättsliga ramarna och den institutionella kapaciteten för upprättande och efterlevnad av effektiva exportkontroller avseende varor med dubbla användningsområden, inbegripet regionala samarbetsåtgärder. Den 28 april 2004 antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 1540 (2004) (nedan kallad säkerhetsrådets resolution 1540 (2004)), som bemyndigar till effektiv kontroll av överföring av varor med anknytning till massförstörelsevapen. Unionen har stött genomförandet av säkerhetsrådets resolution 1540 (2004), framför allt genom rådets gemensamma åtgärd 2006/419/Gusp (8) rådets gemensamma åtgärd 2008/368/Gusp (9) och rådets beslut 2013/391/Gusp (10) av den 22 juli 2013 och, när det gäller exportkontrollaspekterna av resolution 1540 (2004), genom sina biståndsprogram för exportkontroll av varor med dubbla användningsområden.

(8)

Vid sidan av det särskilda biståndet till vapenexportkontroll bidrar därför de kontroller som utvecklats för genomförandet av säkerhetsrådets resolution 1540 (2004) och inom ramen för unionens biståndsprogram för exportkontroll av varor med dubbla användningsområden till den övergripande förmågan att genomföra vapenhandelsfördraget eftersom lagar, administrativa förfaranden och organ med ansvar för exportkontroll av varor med dubbla användningsområden i många fall överlappar dem som ansvarar för exportkontrollen av konventionella vapen. Biståndet på området för varor med dubbla användningsområden stöder därför kontrollkapaciteterna för vapenexport. Det är således mycket viktigt att sörja för tät samordning mellan verksamhet om genomförs inom exportkontroll av varor med dubbla användningsområden och verksamhet till stöd vapenhandelsfördragets genomförande.

(9)

Mot denna bakgrund av önskvärd samordning av det exportkontrollbistånd som lämnas på andra relevanta områden bör den verksamhet som stöds genom detta rådsbeslut syfta till att stärka kontrollkapaciteterna för vapenöverföring i ett antal mottagarländer för att stödja effektivt och gott genomförande av vapenhandelsfördraget. Fördragets genomslagskraft kommer att bero på hur universell dess tillämpning är och i vilken utsträckning det efterlevs, och därför bör även utåtriktad verksamhet och verksamhet för att höja allmänhetens medvetenhet stödjas i syfte att öka de berörda intressenternas och övriga tredjeländers stöd fördraget och öka intresset för att det genomförs.

(10)

Det tyska förbundskontoret för ekonomi och exportkontroll (nedan kallat Bafa) har av rådet utsetts till ansvarigt för det tekniska genomförandet av besluten 2009/1012/Gusp och 2012/711/Gusp. Det har med framgång genomfört anordnandet av all verksamhet som föreskrivs i rådets beslut 2009/1012/Gusp. Bafa är också genomförandeorgan för projekt för exportkontroll av varor med dubbla användningsområden som finansieras genom stabilitetsinstrumentet. Mot denna bakgrund är det motiverat att välja Bafa som genomförandeorgan för unionen verksamhet till stöd för vapenhandelsfördragets genomförande i tredjeländer med hänsyn till dess bevisade erfarenheter, kvalifikationer och nödvändiga sakkunskap i fråga om all relevant unionsverksamhet inom exportkontroll av såväl vapen som varor med dubbla användningsområden. Genom att man väljer Bafa underlättas kartläggningen av synergier mellan den exportkontrollverksamhet som avser varor med dubbla användningsområden och den som avser vapen för att se till att vapenhandelsfördragsrelaterat bistånd på lämpligt kompletterar bistånd som redan lämnas inom ramen för nuvarande biståndsprogram för exportkontroll av varor med dubbla användningsområden och av vapen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   För att stödja vapenhandelsfördragets ikraftträdande och genomförande inom snar tid ska unionen genomföra verksamhet med följande mål:

Stöd till ett antal stater att efter framställan från dem stärka deras kontrollsystem för vapenöverföring i syfte att de ska kunna genomföra vapenhandelsfördraget.

Ökad medvetenhet om och ökat egenansvar för vapenhandelsfördraget på nationell och regional nivå när det gäller berörda nationella och regionala myndigheter samt intressenter i civilsamhället, så att dessa ytterligare inbegrips i vapenhandelsfördragets genomförande.

2.   För att uppnå de mål som avses i punkt 1 kommer unionen att genomföra följande projektverksamhet:

a)

Mottagarländer ska bistås vid upprättande, uppdatering och genomförande, i lämpliga fall, av relevanta lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder som syftar till att införa och utveckla ett ändamålsenligt system för vapenöverföringskontroll i linje med vapenhandelsfördragets krav.

b)

Mottagarländernas tjänstemän med ansvar för tillståndsgivning och efterlevnad ska ges bättre expertkunskap och kapacitet, särskilt genom utbyte av bästa praxis, utbildning och tillgång till relevanta informationskällor för att säkerställa adekvat genomförande och tillämpning av vapenöverföringskontroll.

c)

Öppenhet ska främjas inom den internationella vapenhandeln med utgångspunkt i vapenhandelsfördragets öppenhetskrav.

d)

Mottagarländernas varaktiga tillämpning av vapenhandelsfördraget ska främjas när dessa inbegriper berörda nationella och regionala intressenter, såsom nationella parlament, behöriga regionala organisationer och företrädare för civilsamhället, vilka är långsiktigt intresserade av att övervaka vapenhandelsfördragets faktiska genomförande.

(e)

Ett bredare intresse för vapenhandelsfördraget ska främjas genom att kontakt tas med länder som inte vidtagit några åtgärder för vapenhandelsfördraget i syfte att stödja fördragets universella tillämpning.

En detaljerad beskrivning av de projektåtgärder som avses i denna punkt återfinns i bilagan.

Artikel 2

1.   Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad den höga representanten) ska ansvara för genomförandet av detta beslut.

2.   Det tekniska genomförandet av de projektåtgärder som avses i artikel 1.2 ska utföras av det tyska förbundskontoret för ekonomi och exportkontroll (Bafa).

3.   Bafa ska genomföra denna uppgift under den höga representantens ansvar. I detta syfte ska den höga representanten ingå nödvändiga överenskommelser med Bafa.

Artikel 3

1.   Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av den projektverksamhet som avses i artikel 1.2 ska vara 5 200 000 EUR. Den totala beräknade budgeten för projektet som helhet ska vara 6 445 000 EUR. Den del av den beräknade budgeten som inte omfattas av referensbeloppet ska tillhandahållas genom medfinansiering av Förbundsrepubliken Tysklands regering.

2.   De utgifter som ska finansieras med det referensbelopp som fastställs i punkt 1 ska förvaltas i enlighet med de förfaranden och regler som är tillämpliga på unionens allmänna budget.

3.   Kommissionen ska övervaka att de utgifter som avses i punkt 1 förvaltas korrekt. För detta ändamål ska den ingå en bidragsöverenskommelse med Bafa. I överenskommelsen ska det fastställas att Bafa ska se till att unionens bidrag synliggörs i proportion till dess storlek.

4.   Kommissionen ska sträva efter att ingå den bidragsöverenskommelse som avses i punkt 3 så snart som möjligt efter det att detta beslut har trätt i kraft. Den ska underrätta rådet om eventuella svårigheter i samband med detta och om tidpunkten för ingåendet av bidragsöverenskommelsen.

Artikel 4

1.   Den höga representanten ska rapportera till rådet om genomförandet av detta beslut på grundval av regelbundna rapporter utarbetade av Bafa. Dessa rapporter ska ligga till grund för rådets utvärdering.

2.   Kommissionen ska informera om de finansiella aspekterna av projektverksamhetens genomförande enligt artikel 1.2.

Artikel 5

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Det ska upphöra att gälla 36 månader efter den dag då den bidragsöverenskommelse som avses i artikel 3.3 ingås. Det ska dock upphöra att gälla den 17 juni 2014 om någon sådan bidragsöverenskommelse inte har ingåtts före den dagen.

Utfärdat i Bryssel den 16 december 2013.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


(1)  Rådets beslut 2009/42/Gusp av den 19 januari 2009 om stöd till EU:s verksamhet för att bland tredjeländer främja processen mot ett vapenhandelsfördrag inom ramen för den europeiska säkerhetsstrategin (EUT L 17, 22.1.2009, s. 39).

(2)  Rådets beslut 2010/336/Gusp av den 14 juni 2010 om EU-verksamhet till stöd för vapenhandelsfördraget, inom ramen för den europeiska säkerhetsstrategin (EUT L 152, 18.6.2010, s. 14).

(3)  Rådets beslut 2013/43/Gusp av den 22 januari 2013 om unionens fortsatta verksamhet till stöd för förhandlingarna om vapenhandelsfördraget inom ramen för den europeiska säkerhetsstrategin (EUT L 20, 23.1.2013, s. 53).

(4)  Rådets gemensamma åtgärd 2008/230/Gusp av den 17 mars 2008 om stöd till EU:s åtgärder för att i tredjeländer främja kontrollen av vapenexport och principerna och kriterierna i EU:s uppförandekod för vapenexport (EUT L 75, 18.3.2008, s. 81).

(5)  Rådets beslut 2009/1012/Gusp av den 22 december 2009 om stöd till EU:s åtgärder för att i tredjeländer främja kontrollen av vapenexport och principerna och kriterierna i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp (EUT L 348, 29.12.2009, s. 16).

(6)  Rådets beslut 2012/711/Gusp av den 19 november 2012 om unionens åtgärder för att i tredjeländer främja kontrollen av vapenexport och principerna och kriterierna i gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp (EUT L 321, 20.11.2012, s. 62).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 av den 15 november 2006 om upprättande av ett stabilitetsinstrument (EUT L 327, 24.11.2006, s. 1).

(8)  Rådets gemensamma åtgärd 2006/419/GUSP av den 12 juni 2006 till stöd för genomförandet av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1540 (2004) och inom ramen för genomförandet av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen (EUT L 165, 17.6.2006, s. 30).

(9)  Rådets gemensamma åtgärd 2008/368/GUSP av den 14 maj 2008 till stöd för genomförandet av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1540 (2004) och inom ramen för genomförandet av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen (EUT L 127, 15.5.2008, s. 78).

(10)  Rådets beslut 2013/391/Gusp av den 22 juli 2013 till stöd för praktiskt genomförande av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1540 (2004) när det gäller icke-spridning av massförstörelsevapen och bärare av dessa (EUT L 198, 23.7.2013, s. 40).


BILAGA

PROJEKTVERKSAMHET SOM AVSES I ARTIKEL 1.2

1.   Bakgrund och motivering till stödet inom ramen för Gusp

Detta beslut bygger på tidigare rådsbeslut till stöd för den FN-process som ledde fram till vapenhandelsfördraget för främjande av tredjeländers utveckling av mer ansvarsfulla och öppna system för vapenexportkontroll (1). Den 2 april 2013 antog FN:s generalförsamling fördraget, som öppnades för undertecknande den 3 juni 2013.

Syftet med fördraget är ”att fastställa högsta möjliga gemensamma internationella normer för att reglera eller förbättra regleringen av den internationella handeln med konventionella vapen, att förebygga och utplåna olaglig handel med konventionella vapen samt förhindra att dessa avleds”. Det uttalade syftet är ”att bidra till internationell och regional fred, säkerhet och stabilitet, minskat mänskligt lidande och främja samarbete, öppenhet och ansvarsfullt agerande av fördragsstaterna vid internationell handel med konventionella vapen för att därigenom skapa förtroende mellan fördragsstaterna”. Fördragets mål och syfte stämmer därför överens med unionens övergripande utrikes- och säkerhetspolitiska ambition i enlighet med hur denna fastställs enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen och ytterligare specificeras i den europeiska säkerhetsstrategin.

Med anledning av FN:s generalförsamlings antagande av vapenhandelsfördraget har EU fastställt tre huvudutmaningar för fördraget: att säkerställa dess snabba ikraftträdande, att sörja för dess faktiska genomförande och, slutligen, att verka för dess universella tillämpning. Exportkontrollbistånd och utåtriktad verksamhet har avgörande betydelse när dessa utmaningar ska hanteras, och de bildar därför centrala delar i detta beslut.

När det gäller exportkontrollbistånd förutses det i detta beslut att det ska finnas ett antal riktade biståndsprogram som ska bistå mottagarländerna på ett anpassat och långtgående sätt för att de ska uppfylla vapenhandelsfördragets krav. Biståndet ska utvecklas i enlighet med en färdplan för biståndet som ska godkännas tillsammans med mottagarländer och som ska ange åtgärdsprioriteringar, sörja för lokalt egenansvar och visa på engagemanget för ratificering av fördraget.

Utöver de riktade biståndsprogrammen föreskrivs i beslutet om tillfällig biståndsverksamhet som ska komplettera de riktade biståndsprogrammen genom att rikta sig till andra mottagarländer som har begränsade men välpreciserade behov. Denna tillfälliga biståndsverksamhet ska ge unionen möjlighet att på ett flexibelt och reaktivt sätt hantera framställningar om bistånd.

För att bidra till att mottagarländernas insatser för vapenöverföringskontroll blir långsiktigt hållbara syftar detta beslut till att engagera intressenter såsom nationella parlament, behöriga regionala organisationer och företrädare för civilsamhället, vilka är långsiktigt intresserade av att övervaka vapenhandelsfördragets faktiska genomförande.

Med hänvisning till den utmaning som universell tillämpning av vapenhandelsfördrag innebär innehåller detta beslut slutligen ett inslag av utåtriktad verksamhet som syftar till att engagera alla berörda länder. Det alternativ som valts är att nå ut till dessa länder genom den hävstångseffekt som erbjuds genom de behöriga regionala organisationer som de tillhör och som genomför verksamhet med anknytning till kontroll av vapenöverföring.

I beslutet erbjuds därför ett heltäckande urval av biståndsverksamhet och utåtriktad verksamhet för att på lämpligt sätt bemästra de tre ovan angivna utmaningarna. Att aktivt möta dessa utmaningar är i linje med unionens och dess medlemsstaters långvariga och helhjärtade stöd till vapenhandelsfördraget.

2.   Övergripande mål

Det centrala syftet med detta beslut är att stödja ett antal stater som efter framställan ska stärka sina kontrollsystem för vapenöverföring i syfte att faktiskt kunna genomföra vapenhandelsfördraget. De biståndsinsatser som utvecklas inom denna ram ska sedan tas upp i ett bredare sammanhang med deltagande av berörda intressenter och utåtriktad verksamhet avseende andra länder. Unionens insatser ska särskilt ge

a)

stärkt kapacitet att kontrollera vapenöverföring i mottagarländerna,

b)

främjande av medvetenheten och egenansvaret hos berörda intressenter såsom behöriga regionala organisationer, nationella parlament och företrädare för civilsamhället, vilka är långsiktigt intresserade av att fördraget faktiskt genomförs,

c)

utåtriktad verksamhet avseende andra länder i syfte att stödja universell tillämpning av fördraget.

3.   Beskrivning av projektverksamheten

3.1   Inrättande av en pool av experter

3.1.1   Projektmål

Målet med inrättandet av en pool av experter är att ge genomförandeorganet en tydligt angiven, kompetent och tillförlitlig resurs för att på lämpligt sätt reagera på framställningar om bistånd och stödja därav följande biståndsverksamhet. Tanken med att inrätta en sådan pool är att uppmuntra medlemsstaternas exportkontrollorgan att utse relevanta experter eftersom deras tillgänglighet och medverkan i biståndsverksamheten kommer att vara av avgörande betydelse för den berörda verksamhetens genomförbarhet.

3.1.2   Projektbeskrivning

Genomförandeorganet ska inrätta en pool av experter. Dessa experter ska genomföra den biståndsverksamhet som utformats för mottagarländerna i enligt med sina expertområden och de behov som fastställts av och med mottagarländerna.

Genomförandeorganet ska säkerställa största möjliga geografiska representation vid urvalet av experter. Det ska även ha tillgång till lämpliga och tillgängliga experter från andra exportkontrollorgan i unionen. Det ska likaledes främja deltagande av experter från länder som nyligen med framgång utvecklat nationella kontrollsystem för vapenöverföring, inklusive dessa som utvecklats i samband med att de fått internationellt bistånd.

Expertpoolens samlade expertis bör omfatta hela räckvidden för det nationella kontrollsystemet för vapenöverföring (särskilt rättsliga frågor, tillståndsgivning, tull/efterlevnad, medvetenhet, lagföring/sanktioner, rapportering/öppenhet).

3.2   Anpassade nationella biståndsprogram som genomförs inom ramen för en färdplan för biståndet

3.2.1   Projektmål

Målet med de riktade biståndsprogrammen och deras tillhörande färdplaner är att stärka mottagarländernas kapacitet att globalt och varaktigt uppfylla vapenhandelsfördragets krav. Färdplanen ska göra det möjligt för mottagarlandet att förutsäga vad som planeras i fråga om bistånd och ska beskriva de förväntade förbättringarna i landets överföringskontrollkapacitet.

3.2.2   Projektbeskrivning

Nationella biståndsprogram kommer att inrättas för upp till tolv mottagarländer. Under de två första åren av genomförandet av beslutet ska högst tio biståndsprogram för genomförande inrättas så att unionen har möjlighet att besvara ytterligare framställningar om bistånd som framförs i ett senare skede.

De riktade biståndsprogrammen bör utarbetas enligt följande steg:

a)

En framställning om bistånd för att genomföra vapenhandelsfördraget (som lämnas in av tredjelandet till genomförandeorganet). Denna framställning bör så långt som möjligt motiveras, och i den bör det helst redan anges vilka specifika områden biståndet är avsett för. I förekommande fall bör det ansökande landet också ange sådant bistånd som tidigare mottagits eller för närvarande mottas från andra biståndsgivare och informera om sin nationella genomförandestrategi avseende vapenhandelsfördraget.

b)

På grundval av hur välmotiverad framställningen är och på grundval av kriterierna i 5.1 ska den höga representanten, i samarbete med arbetsgruppen för export av konventionella vapen och med genomförandeorganet, besluta om det ansökande landet är berättigat till bistånd.

c)

Om framställningen om bistånd mottagits positivt ska ett bedömningsbesök av experter anordnas av genomförandeorganet. Detta bör ske på grundval av nära kontakter mellan genomförandeorganet och det tredjeland som ansöker om bistånd och omfatta några av de mest relevanta experter som ingår i den förteckning över experter som avses i avsnitt 3.1.

Bedömningsbesöket av experter kan, där det är möjligt, förberedas för användande av frågeformulär och insamling av befintlig information; det kommer att inbegripa en inledande bedömning av behoven och prioriteringarna i det land som ansöker om bistånd. Framför allt kommer detta att göra det möjligt att från det land som ansöker om bistånd få uppgifter om vad som faktiskt krävs för genomförandet av vapenhandelsfördraget och att jämföra dessa krav med landets befintliga resurser för kontroll av vapenöverföring. Detta inledande bedömningsbesök av experter syftar till att samla alla berörda inhemska organ och intressenter och ange motiverade och pålitliga lokala partner.

d)

På grundval av resultaten från bedömningsbesöket av experter ska genomförandeorganet utarbeta en färdplan för biståndet. Vid utarbetandet av denna biståndsfärdplan ska genomförandeorganet beakta bistånd med anknytning till vapenhandelsfördraget som eventuellt har tillhandahållits av andra organisationer. Om det land som ansöker om bistånd redan har utarbetat en nationell genomförandestrategi för vapenhandelsfördraget ska genomförandeorganet också se till att unionens biståndsfärdplan är förenlig med den nationella genomförandestrategin.

e)

Resultaten från bedömningsbesöket av experter och det därav föranledda utkastet till biståndsfärdplan ska ingå i en specifik rapport till kommissionen inom ramen för den sedvanliga finansiella och beskrivande rapportering som anges i artikel 3 i detta beslut.

f)

Utkastet till biståndsfärdplan ska översändas till mottagarlandet för godkännande. Färdplanen ska vara anpassad till mottagarlandet och i den ska prioriteringarna för biståndet fastställas.

g)

Färdplanen ska genomföras med deltagande av relevanta experter som ingår i förteckningen över experter och med deltagande av andra intressenter när så är lämpligt.

Beroende på de exakta behoven i det berörda mottagarlandet ska färdplanen fastställas på grundval av det normala femdelade tillvägagångssätt som traditionellt har använts inom det strategiska biståndet för handelskontroll (rättsliga frågor, tillstånd, tull/efterlevnadskontroll, medvetenhet och sanktioner/lagföring). Utöver dessa fem standardområden kommer största uppmärksamhet att ägnas åt rapportering och öppenhet.

De olika biståndsinstrumenten kommer i synnerhet att omfatta rättslig översyn, utbildningsseminarier, workshoppar, studiebesök, och användning av webbaserade verktyg och informationskällor. Dessa biståndsinstrument ska väljas ut av genomförandeorganet enligt de exakta behov och prioriteringar som fastställts i samband med bedömningsbesöket av experter och i enlighet med den överenskomna färdplanen. De biståndsinstrument som valts ut i syfte att på ett lämpligt sätt tillgodose framställningen om bistånd bör tydligt anges och motiveras i biståndsfärdplanen.

3.3   Enskilda ad hoc-biståndsworkshoppar

3.3.1   Projektmål

Målet med de enskilda ad hoc-biståndsworkshopparna är att stärka mottagarländernas kapacitet för kontroll av vapenöverföring så att de kan uppfylla vapenhandelsfördragets krav på ett målinriktat och relevant sätt. Denna ad hoc-biståndsverksamhet kommer att göra det möjligt för unionen att på ett flexibelt och reaktivt sätt besvara framställningar om bistånd där det anges ett specifikt behov som rör det effektiva genomförandet av vapenhandelsfördraget.

3.3.2   Projektbeskrivning

Upp till tio tvådagars workshoppar för enskilda mottagarländer ska tillhandahållas för att tillgodose målinriktade framställningar om bistånd och intresseanmälningar i syfte att främja ett eller flera specifika områden av ett system för vapenöverföringskontroll.

Dessa workshoppar kommer att tillhandahålla ett begränsat, individuellt och skräddarsytt bistånd och behandla den eller de specifika frågor som det ansökande landet har tagit upp (som exempelvis: översyn av lagstiftningen om överföringskontroll, bästa praxis i fråga om rapportering, informationskällor med relevans för tillämpningen av vapenhandelsfördragets kriterier för riskbedömning, kontroll av slutanvändningen och dokumentation). Workshopparna kommer att genomföras i mottagarländerna och sakkunniga kommer att ges av experter som ingår i den förteckning över experter som avses i avsnitt 3.1.

Genomförandeorganet ska ansvara för mottagandet av framställningarna om bistånd och för rapporteringen av dessa till den höga representanten, som i samråd med arbetsgruppen för export av konventionella vapen ska besluta om hur framställningarna ska besvaras. Den höga representantens bedömning ska särskilt vägledas av kriterierna i avsnitt 5.1, framställningens korrekthet och det sätt på vilket man i framställningen anger den eller de frågor som berörs, med beaktande av den geografiska balansen.

3.4   Möjlighet att överföra resurser från de riktade biståndsprogrammen till ad hoc-biståndsworkshopparna

Om det maximala antal fullständiga riktade biståndsprogram som föreskrivs i avsnitt 3.2 inte uppfylls kan det antal workshoppar som föreskrivs i avsnitt 3.3 ökas till högst tjugo.

Den höga representanten och kommissionen ska, i samarbete med arbetsgruppen för export av konventionella vapen, var sjätte månad se över läget i fråga om de riktade biståndsprogrammen i syfte att bedöma möjligheterna att öka antalet enskilda biståndsworkshoppar i proportion till hur ofullständiga de riktade biståndsprogrammen är.

3.5   Konferens för länder som omfattas av biståndsverksamhet med avseende på vapenhandelsfördraget

3.5.1   Projektmål

Konferensens mål är att främja medvetenheten och egenansvaret hos berörda intressenter såsom behöriga regionala organisationer, nationella parlament och företrädare för civilsamhället, vilka är långsiktigt intresserade av att fördraget genomförs effektivt.

3.5.2   Projektbeskrivning

Projektet kommer att utgöras av en tvådagars konferens som ska anordnas i nära anslutning till att detta besluts genomförande avslutas. Denna konferens kommer att sammanföra berörda företrädare för de länder som har utnyttjat riktade biståndsprogram enligt avsnitt 3.2 och ad hoc-biståndsverksamhet enligt avsnitt 3.3.

Konferensen ska underlätta utbytet av erfarenheter mellan mottagarländerna, ge information om dessa länders ställning med avseende på vapenhandelsfördraget och om vapenhandelsfördragets ratificerings- och genomförandestatus och kommer att möjliggöra utbyte av relevant information med företrädare för nationella parlament och civilsamhället.

Deltagarna i konferensen bör därför omfatta

diplomatisk och militär personal/anställda inom försvaret från mottagarländerna, i synnerhet myndigheter som svarar för nationell politik med avseende på vapenhandelsfördraget,

teknisk och brottsbekämpande personal från mottagarländerna, särskilt tjänstemän från tillståndsmyndigheter, tull, och brottsbekämpande organ,

företrädare för nationella, regionala och internationella organisationer som deltar i att tillhandahålla bistånd samt företrädare för länder som är intresserade av att tillhandahålla eller motta strategiskt bistånd för handelskontroll,

företrädare för berörda icke-statliga organisationer, tankesmedjor, nationella parlament och industrin.

Upp till 80 personer väntas delta i konferensen. Konferensorten och den slutliga förteckningen över inbjudna länder och organisationer kommer att fastställas av den höga representanten i samråd med rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen och på grundval av ett förslag från genomförandeorganet.

3.6   Regionala seminarier

3.6.1   Projektmål

De regionala seminarierna kommer att göra det möjligt att nå ut till andra länder i syfte att stödja fördragets universella tillämpning. Seminarierna kommer också att stödja de berörda regionala organisationernas fortsatta deltagande i vapenhandelsfördraget och deras intresse av att verka för detta fördrag i alla sina medlemsstater.

3.6.2   Projektbeskrivning

Projektet kommer att genomföras i form av fem tvådagars seminarier som kommer att vara inriktade på läget med avseende på vapenhandelsfördragets ikraftträdande och relaterade frågor som rör genomförandet.

Seminarierna kommer att göra det möjligt för länder som omfattas av biståndsverksamhet för vapenöverföringskontroll att utbyta åsikter och erfarenheter och bedöma hur detta bistånd förhåller sig till den verksamhet som genomförts av deras berörda regionala organisation. Seminarierna kommer också att särskilt uppmärksamma

erfarenheter av och möjligheter till syd-syd-samarbete vid inrättandet och utvecklingen av system för vapenöverföringskontroll,

vapenhandelsfördragets komplementaritet med andra relevanta FN-instrument, särskilt FN:s handlingsprogram för att förebygga, bekämpa och utrota alla former av olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen.

Seminarierna kommer att äga rum inom de första 18 månaderna av genomförandet av rådets beslut och kommer att behandla följande regionala organisationer och deras berörda medlemsstater:

Förenta nationernas regionala centrum för fred och nedrustning i Asien och Stillahavsområdet (UNRCPD).

Förenta nationernas regionala centrum för fred och nedrustning i Afrika (Unrec).

Förenta nationernas regionala centrum för fred, nedrustning och utveckling i Latinamerika och Västindien.

Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas).

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).

Om möjligt bör seminarierna helst äga rum i ett land som utnyttjar ett riktat biståndsprogram. Om detta visar sig vara omöjligt bör orten fastställas av den höga representanten i samråd med rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen.

Deltagarna i dessa regionala seminarier bör utgöras av bl.a.

a)

diplomatisk och militär personal/anställda inom försvaret från länder i regionen, i synnerhet myndigheter som svarar för nationell politik med avseende på vapenhandelsfördraget,

b)

teknisk och brottsbekämpande personal från länder i regionen, särskilt tjänstemän från tillståndsmyndigheter, tull, och brottsbekämpande organ,

c)

företrädare för internationella och regionala organisationer, regionalt baserade icke-statliga organisationer, tankesmedjor, nationella parlament samt lokal och regional industri,

d)

nationella och internationella tekniska experter på frågor som rör vapenöverföringskontroll, inklusive unionsexperter och företrädare för industrin.

Upp till 70 personer väntas delta i varje seminarium.

4.   Sambandet med övrig biståndsverksamhet med avseende på exportkontroller

4.1   Samordningen med unionens övriga biståndsverksamhet med avseende på exportkontroll

Utifrån erfarenheterna från tidigare verksamhet och den verksamhet som för närvarande pågår på området för exportkontrollbistånd avseende både varor med dubbla användningsområden och konventionella vapen bör man eftersträva största möjliga synergi och komplementaritet när vapenhandelsfördragsrelaterat bistånd ges till tredjeländer, för att garantera att unionens verksamhet är så effektiv och konsekvent som möjligt, utan onödigt dubbelarbete.

4.2   Samordning med övrig relevant biståndsverksamhet

Genomförandeorganet bör också i högsta grad ta hänsyn till vapenhandelsfördragsrelaterad verksamhet som utförs inom ramen för FN:s handlingsprogram för att förebygga, bekämpa och utrota alla former av olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen och stödsystemet för handlingsprogrammets genomförande, FN:s säkerhetsråds resolution 1540(2004) och FN:s fond till stöd för samarbetet för reglering av vapenhandeln. Genomförandeorganet bör vid behov samarbeta med dessa för att undvika dubbelarbete och garantera största möjliga samstämmighet och komplementaritet.

4.3   Främjande av syd-syd-samarbete i fråga om exportkontroller genom relevanta unionsinstrument

Projektet ska också syfta till att bland de länder som mottar bistånd enligt detta beslut öka medvetenheten om de unionsinstrument som kan stödja syd-syd-samarbetet i fråga om exportkontroller. I detta hänseende bör man genom den biståndsverksamhet som föreskrivs i avsnitten 3.2 och 3.3 informera om och främja tillgängliga instrument såsom initiativet inom ramen för EU:s kompetenscentrum på det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området.

5.   Målgrupp

5.1   Målgrupp för riktade biståndsprogram och ad hoc-biståndsworkshoppar med avseende på vapenhandelsfördraget

Målgrupp för den projektverksamhet som avses i avsnitten 3.2 och 3.3 kan vara stater som ansöker om bistånd i syfte att genomföra vapenhandelsfördraget och som ska väljas ut på grundval av bland annat följande kriterier:

Undertecknande av vapenhandelsfördraget samt läget när det gäller genomförandet av internationella instrument som rör kontroll av vapenhandel och vapenöverföring och som är tillämpliga på landet i fråga.

Sannolikheten för att biståndsverksamheten ska ge ett gott resultat med tanke på ratificeringen av vapenhandelsfördraget.

Bedömningen av eventuellt bistånd som redan mottagits eller som planeras inom området för kontroll av varor med dubbla användningsområden och vapenöverföring.

Landets betydelse för den globala vapenhandeln.

Landets betydelse för unionens säkerhetsintressen.

Berättigande till offentligt utvecklingsbistånd.

5.2   Målgrupp för de regionala seminarierna

Målgrupp för de regionala seminarierna kan vara stater som tillhör eller omfattas av de regionala organisationer som avses i avsnitt 3.6.2.

Det är den höga representanten som ska göra det slutliga valet av de länder som ska inbjudas till varje seminarium samt av de enskilda deltagarna, i samråd med arbetsgruppen för export av konventionella vapen och på grundval av ett förslag från genomförandeorganet.

6.   Genomförandeorgan

Genomförandet av detta rådsbeslut kommer att anförtros Bafa. Bafa kommer vid behov att samarbeta med -medlemsstaternas exportkontrollorgan, relevanta regionala och internationella organisationer, tankesmedjor, forskningsinstitut och icke-statliga organisationer.

Bafa har ledande erfarenhet av att tillhandahålla biståndsverksamhet och utåtriktad verksamhet avseende överföringskontroll. Bafa har förvärvat sådan erfarenhet inom samtliga relevanta områden av strategisk överföringskontroll, som omfattar det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området samt områdena för varor med dubbla användningsområden och vapen.

När det gäller bistånd och utåtriktad verksamhet avseende vapenöverföringskontroll har Bafa med framgång slutfört genomförandet av beslut 2009/1012/Gusp. Bafa ansvarar för närvarande för genomförandet av beslut 2012/711/Gusp som bygger på beslut 2009/1012/Gusp och syftar till att stärka mottagarländernas system för vapenexportkontroll för att åstadkomma större öppenhet och ansvar i enlighet med den unionsram som fastställdes genom gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp.

När det gäller varor med dubbla användningsområden och varor inom det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området är Bafa genomförandeorganet för det nuvarande programmet för exportkontrollbistånd och utåtriktad verksamhet avseende varor med dubbla användningsområden, vilket finansieras genom stabilitetsinstrumentet, och i denna egenskap har Bafa förvärvat ingående kunskaper om överföringskontrollsystemen i de länder som omfattas av programmet. Denna kunskap ökar allteftersom genomförandet av de överföringskontrollrelaterade projekten inom ramen för stabilitetsinstrumentet vilket Bafa deltar i framskrider, såsom initiativet för kompetenscentrum på det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området.

Som en följd av detta har Bafa unika förutsättningar att peka på de starka sidorna och svagheterna i överföringskontrollsystemen i de länder som kan komma i fråga som mottagare för den stödverksamhet för vapenhandelsfördragets genomförande som fastställs i detta beslut. Bafa kan således synnerligen väl underlätta synergier mellan de olika biståndsprogram som nämns ovan och undvika onödigt dubbelarbete.

Eftersom lagar, administrativa förfaranden, kontrollresurser och organ för exportkontroll av varor med dubbla användningsområden i stor utsträckning överlappar för exportkontrollen av konventionella vapen, kommer en av de främsta utmaningarna för den vapenhandelsfördragsrelaterade biståndsverksamheten att vara att beakta sådant bistånd som redan har tillhandahållits inom områdena för varor med dubbla användningsområden och riskreducering inom det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området. Valet av Bafa bidrar till att säkerställa att det vapenhandelsfördragsrelaterade biståndet på ett lämpligt sätt kompletterar det bistånd som redan lämnas inom ramen för nuvarande biståndsprogram avseende varor med dubbla användningsområden, riskreducering inom det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära området och vapenexportkontroll.

7.   Unionens synlighet och tillgången till material om biståndsverksamheten

Material som producerats inom ramen för projektet ska säkerställa unionens synlighet, särskilt genom den logo och den grafiska framställning som överenskommits för genomförandet av rådets beslut 2012/711/Gusp.

Den webbportal som anges i beslut 2012/711/Gusp och som för närvarande håller på att utvecklas ska främjas med tanke på den vapenhandelsfördragsrelaterade biståndsverksamhet enligt det här beslutet.

Genomförandeorganet bör därför, i samband med den berörda biståndsverksamhet som organet genomför, informera om webbportalen och uppmuntra sökning i och användning av portalens tekniska resurser. Genomförandeorganet bör vid främjandet av webbportalen sörja för unionens synlighet.

8.   Konsekvensbedömning

Konsekvenserna av de verksamheter som anges i detta beslut bör bedömas tekniskt när de har slutförts. På grundval av informationen och rapporterna från genomförandeorganet kommer konsekvensbedömningen att göras av den höga representanten i samarbete med arbetsgruppen för export av konventionella vapen och i lämpliga fall med unionens delegationer i mottagarländerna samt andra berörda aktörer.

När det gäller länder som har utnyttjat ett riktat biståndsprogram bör man i konsekvensbedömningen särskilt uppmärksamma hur många länder som har ratificerat vapenhandelsfördraget och utvecklingen av deras kapacitet att kontrollera vapenöverföring. Denna bedömning av mottagarländernas kapacitet att kontrollera vapenöverföring bör särskilt omfatta utarbetandet och utfärdandet av relevanta nationella förordningar, möjligheten att rapportera om vapenexport och vapenimport och bemyndigandet av en behörig administration som ansvarar för vapenöverföringskontroll.

9.   Rapportering

Genomförandeorganet kommer att utarbeta regelbundna rapporter, bland annat efter slutförandet av varje verksamhet. Rapporterna bör överlämnas till den höga representanten senast sex veckor efter det att verksamheten i fråga har slutförts.


(1)  Se beslut 2010/336/Gusp, beslut 2013/43/Gusp, beslut 2009/1012/Gusp och beslut 2012/711/Gusp.


18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/68


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 11 december 2013

om avslag på Ungerns ansökan om att införa en särskild åtgärd enligt en mekanism för snabba insatser som avviker från artikel 193 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt

[delgivet med nr C(2013) 9007]

(Endast den ungerska texten är giltig)

(2013/769/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1), särskilt artikel 199b, och

av följande skäl:

(1)

Genom en underrättelse som registrerades hos kommissionen den 27 november 2013 ansökte Ungern om tillstånd att införa en särskild åtgärd enligt en mekanism för snabba insatser som avviker från artikel 193 i direktiv 2006/112/EG.

(2)

Enligt underrättelsen har det kommit till de nationella myndigheternas kännedom att ett antal handlare ägnar sig åt skatteundandragande genom att inte betala mervärdesskatt till de behöriga skattemyndigheterna.

(3)

Den åtgärd som ansökan gäller består i att i stället för leverantören utse den beskattningsbara person till vilken varorna, i detta fall socker, levereras som betalningsskyldig för mervärdesskatt.

(4)

Den 4 december 2013 underrättade kommissionen medlemsstaterna om att den hade erhållit alla nödvändiga uppgifter för behandlingen av ansökan.

(5)

Av de detaljerade uppgifter som lämnats av Ungern om bedrägeri inom denna sektor framgår tydligt att bedrägeri förekom i betydande omfattning redan 2011 och 2012.

(6)

Det har därför fastställts att det bedrägeri som upptäckts inte är av plötslig art i den mening som avses i artikel 199b i direktiv 2006/112/EG.

(7)

Den avvikelse som ansökan gäller bör därför inte beviljas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ungern får inte införa den särskilda åtgärd enligt en mekanism för snabba insatser som avviker från artikel 193 i direktiv 2006/112/EG och som dess ansökan gäller.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Ungern.

Utfärdat i Bryssel den 11 december 2013.

På kommissionens vägnar

Algirdas ŠEMETA

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.


18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/69


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 17 december 2013

om inrättande av genomförandeorganet för konsument-, hälso- och livsmedelsfrågor och om upphävande av beslut 2004/858/EG

(2013/770/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram (1), särskilt artikel 3, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EG) nr 58/2003 ger kommissionen behörighet att delegera befogenheter till genomförandeorganen för att genomföra hela eller delar av ett unionsprogram eller unionsprojekt, för dess räkning och under dess ansvar.

(2)

Syftet med att anförtro genomförandeorganen uppgiften att genomföra program är att kommissionen ska kunna inrikta sig på kärnverksamhet och kärnuppdrag som inte kan läggas ut på andra, men samtidigt behålla kontrollen av och det slutliga ansvaret för den verksamhet som förvaltas av genomförandeorganen.

(3)

Delegeringen av uppgifter kopplade till programgenomförande till ett genomförandeorgan kräver att det görs en tydlig åtskillnad mellan de programplaneringsnivåer som innebär stor frihet vid val som styrs av politiska överväganden, där kommissionen står för valen, och genomförandet av programmet, som bör anförtros genomförandeorganet.

(4)

Genom beslut 2004/858/EG (2) inrättade kommissionen genomförandeorganet för folkhälsoprogrammet (nedan kallat genomförandeorganet) och gav det i uppgift att förvalta programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet under perioden 1 januari 2003–31 december 2008, som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG (3).

(5)

Kommissionen ändrade sedan genomförandeorganets uppgifter vid flera tillfällen så att de omfattade förvaltningen av nya projekt och program. Genom kommissionens beslut 2008/544/EG (4) bytte genomförandeorganet för folkhälsoprogrammet namn till genomförandeorganet för hälso- och konsumentfrågor, och dess mandat förlängdes till och med den 31 december 2015 och utökades till att även omfatta genomförandet av folkhälsoprogrammet 2008–2013 som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1350/2007/EG (5), konsumentprogrammet 2007–2013 som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut 1926/2006/EG (6) samt åtgärder för utbildning om säkra livsmedel som omfattas av rådets direktiv 2000/29/EG (7) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 (8). Genom kommissionens genomförandeförordning 2012/740/EU (9) utökades genomförandeorganets verksamhetsområde så att det även omfattar åtgärder för utbildning utanför Europeiska unionen, och det fick i uppgift att förvalta de åtgärder för utbildning om säkra livsmedel som omfattas av kommissionens beslut C(2012) 1548 (10) och artikel 22.1 och 22.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 (11). Förordningen gav också genomförandeorganet i uppgift att förvalta avtalet med Anec (European Association for the Co-ordination of Consumer Representation in Standardisation) som regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (12).

(6)

Det genomförandeorgan som inrättades genom beslut 2004/858/EG har visat sig vara effektivt. Externa konsulter har gjort en interimsutvärdering av genomförandeorganet för folkhälsoprogrammet (genomförandeorganet för hälso- och konsumentfrågor sedan juli 2008). Slutrapporten från december 2010 visar att folkhälsoprogrammets genomförandeåtgärder kan genomföras effektivare av genomförandeorganet, samtidigt som den övergripande förvaltningen av de gemenskapsprogrammen och gemenskapsåtgärderna säkerställs av kommissionen.

(7)

I sitt meddelande av den 29 juni 2011”En budget för Europa 2020” (13) föreslog kommissionen att man i större utsträckning ska använda befintliga genomförandeorgan för genomförandet av unionens program i nästa fleråriga budgetram.

(8)

Enligt den kostnads- och lönsamhetsanalys (14) som gjorts i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EG) nr 58/2003 skulle man genom att låta genomförandeorganet genomföra programgenomförandeåtgärder som är relaterade till konsumentprogrammet, folkhälsoprogrammet och utbildningsåtgärderna rörande säkra livsmedel uppnå betydande kvalitativa och kvantitativa fördelar jämfört med att låta kommissionen internt förvalta alla aspekter av de nya programmen. De tre programmen är förenliga med genomförandeorganets mandat och uppdrag och utgör en fortsättning på dess verksamhet. Genomförandeorganet har under flera år byggt upp kompetens och kapacitet att förvalta dessa program. Såväl kommissionen som programmens stödmottagare skulle därför dra nytta av genomförandeorganets samlade erfarenhet och expertis och de produktivitetsvinster som det ger, särskilt en hög kvalitet på programförvaltningen, enklare förfaranden och bättre tillhandahållande av tjänster i form av snabbare avtalsslutande och snabbare betalningar. Genomförandeorganet har över tiden utvecklat effektiva kanaler för att föra programmen närmare mottagarna och öka EU:s synlighet som ansvarigt för dem. En delegering av programförvaltningen till genomförandeorganet skulle bevara kontinuiteten i verksamheten för de delegerade programmens mottagare och alla berörda parter. Att gå över till intern förvaltning skulle således leda till störningar. En delegering av programförvaltningen till genomförandeorganet beräknas ge effektivitetsvinster på 14 miljoner euro under perioden 2014–2024, jämfört med intern förvaltning.

(9)

För att ge genomförandeorgan en enhetlig identitet har kommissionen, när den fastställde de nya mandaten för organen, så långt det varit möjligt grupperat uppgifterna efter tematiska politikområden.

(10)

Förvaltningen av folkhälsoprogrammet 2008–2013, som antogs genom beslut nr 1350/2007/EG, konsumentprogrammet 2007–2013, som antogs genom beslut nr 1926/2006/EG, åtgärderna för utbildning om säkra livsmedel som omfattas av rådets direktiv 2000/29/EG, förordning (EG) nr 882/2004, förordning (EG) nr 1905/2006 och beslut C(2012) 1548 samt förvaltningen av avtalet med Anec som regleras av förordning (EU) nr 1025/2012, som alla för närvarande genomförs av genomförandeorganet, liksom förvaltningen av konsumentprogrammet 2014–2020 (15), folkhälsoprogrammet 2014–2020 (16), och de åtgärder för utbildning om säkra livsmedel som omfattas av förordning (EG) nr 882/2004 och direktiv 2000/29/EG, omfattar genomförande av projekt av teknisk karaktär som inte kräver några politiska beslut, men däremot hög teknisk och ekonomisk expertis under projektens löptid.

(11)

Genomförandeorganet bör ha ansvaret för att tillhandahålla administrativt och logistiskt stöd, särskilt om en centralisering av dessa tjänster skulle leda till ytterligare kostnadseffektivitet och stordriftsfördelar.

(12)

För att säkerställa att detta beslut och de berörda programmen genomförs konsekvent och i tid måste man se till att genomförandeorganet utför sina uppgifter i samband med genomförandet av dessa program under förutsättning att dessa program träder i kraft och från tidpunkten för ikraftträdandet.

(13)

Genomförandeorganet för konsument-, hälso- och livsmedelsfrågor bör inrättas. Det bör ersätta och efterträda det genomförandeorgan som inrättades genom beslut 2004/858/EG. Det bör verka i enlighet med de allmänna stadgarna i förordning (EG) nr 58/2003.

(14)

Beslut 2004/858/EG bör därför upphävas och övergångsbestämmelser bör fastställas.

(15)

Åtgärderna i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för genomförandeorgan.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inrättande

Genomförandeorganet för konsument-, hälso- och livsmedelsfrågor (nedan kallat genomförandeorganet) som ska ersätta och efterträda det genomförandeorgan som inrättades genom beslut 2004/858/EG, inrättas härmed för perioden 1 januari 2014–31 december 2024, och dess stadga ska regleras av förordning (EG) nr 58/2003.

Artikel 2

Säte

Genomförandeorganet ska ha sitt säte i Luxemburg.

Artikel 3

Mål och uppgifter

1.   Genomförandeorganet anförtros härmed genomförandet av delar av följande unionsprogram och unionsåtgärder:

a)

Konsumentprogrammet 2014–2020.

b)

Folkhälsoprogrammet 2014–2020.

c)

De åtgärder för utbildning om säkra livsmedel som omfattas av direktiv 2000/29/EG och förordning (EG) nr 882/2004.

Första stycket är tillämpligt under förutsättning att vart och ett av dessa program träder i kraft och från tidpunkten för ikraftträdandet.

2.   Genomförandeorganet anförtros härmed genomförandet av följande program och åtgärder:

a)

Konsumentprogrammet 2007–2013.

b)

Folkhälsoprogrammet 2008–2013.

c)

De åtgärder för utbildning om säkra livsmedel som omfattas av direktiv 2000/29/EG, förordning (EG) nr 882/2004, förordning (EG) nr 1905/2006 och beslut C(2012) 1548.

d)

Förvaltningen av avtalet med Anec (European Association for the Co-ordination of Consumer Representation in Standardisation) som regleras av förordning (EU) nr 1025/2012.

3.   När det gäller genomförandet av delar i de unionsprogram och unionsåtgärder som nämns i punkterna 1 och 2 ska genomförandeorganet utföra följande uppgifter:

a)

Förvalta samtliga eller vissa delar av programgenomförandet och samtliga eller vissa faser under löptiden för särskilda projekt på grundval av de relevanta arbetsprogram som antagits av kommissionen, om kommissionen har delegerat detta till genomförandeorganet i det dokument genom vilket delegeringen beslutas.

b)

Anta budgetdokument för inkomster och utgifter och utföra alla åtgärder som krävs för att förvalta programmet, om kommissionen har delegerat detta till genomförandeorganet i det dokument genom vilket delegeringen beslutas.

c)

Ge stöd vid programgenomförandet om kommissionen har delegerat detta till genomförandeorganet i det dokument genom vilket delegeringen beslutas.

4.   Genomförandeorganet får ha ansvaret för att tillhandahålla administrativt och logistiskt stöd, om det anges i det dokument genom vilket delegeringen beslutats, på ett sätt som gynnar de organ som ska genomföra programmet och inom ramen för de program som avses däri.

Artikel 4

Utnämningens varaktighet

1.   Ledamöterna i styrelsen ska utses på två år.

2.   Genomförandeorganets direktör ska utses på fyra år.

Artikel 5

Kontroll och genomföranderapporter

Genomförandeorganet ska övervakas av kommissionen och ska regelbundet rapportera om genomförandet av de unionsprogram eller delar av dem som genomförandeorganet ansvarar för enligt det dokument genom vilket delegeringen beslutats, och i de former och enligt de tidsfrister som anges i detta.

Artikel 6

Genomförande av driftsbudgeten

Genomförandeorganet ska genomföra sin driftsbudget enligt kommissionens förordning (EG) nr 1653/2004 (17).

Artikel 7

Upphävande och övergångsbestämmelser

1.   Beslut 2004/858/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2014. Hänvisningar till det upphävda beslutet ska anses som hänvisningar till det här beslutet.

2.   Genomförandeorganet ska anses vara den rättsliga efterträdaren till det genomförandeorgan som inrättades genom beslut 2004/858/EG.

3.   Utan att det påverkar översynen av de utsända tjänstemännens klassificering enligt det dokument genom vilket delegeringen beslutats, ska det här beslutet inte påverka rättigheter och skyldigheter för den personal som är anställd vid genomförandeorganet, även dess direktör.

Artikel 8

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Utfärdat i Bryssel den 17 december 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EGT L 11, 16.1.2003, s. 1.

(2)  Kommissionens beslut 2004/858/EG av den 15 december 2004 om inrättandet av ett genomförandeorgan med namnet ”Genomförandeorgan för folkhälsoprogrammet” för förvaltning av gemenskapsåtgärder inom folkhälsoområdet – med tillämpning av rådets förordning (EG) nr 58/2003 (EUT L 369, 16.12.2004, s. 73).

(3)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002 om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008) (EGT L 271, 9.10.2002, s. 1).

(4)  Kommissionens beslut 2008/544/EG av den 20 juni 2008 om ändring av beslut 2004/858/EG för att ombilda genomförandeorganet för folkhälsoprogrammet till genomförandeorganet för hälso- och konsumentfrågor (EUT L 173, 3.7.2008, s. 27).

(5)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1350/2007/EG av den 23 oktober 2007 om inrättande av ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet (2008–2013) (EUT L 301, 20.11.2007, s. 3).

(6)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1926/2006/EG av den 18 december 2006 om inrättande av ett program för gemenskapsåtgärder på området konsumentpolitik (2007–2013) (EUT L 404, 30.12.2006, s. 39).

(7)  Rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (EGT L 169, 10.7.2000, s. 1).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).

(9)  Kommissionens genomförandebeslut 2012/740/EU av den 29 november 2012 om ändring av beslut 2004/858/EG, ändrat genom beslut 2008/544/EG, om inrättandet av Genomförandeorganet för hälso- och konsumentfrågor med tillämpning av rådets förordning (EG) nr 58/2003 (EUT L 331, 1.12.2012, s. 50).

(10)  Commission Decision C(2012) 1548 of 15 March 2012 adopting the 2012 work programme serving as a financing decision for the funding of projects in the area of external trade relations, including access to the markets of non-European Union countries and initiatives in the field of trade related assistance (ej översatt till svenska).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 antagen av rådet den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (EUT L 378, 27.12.2006, s. 41).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT L 316, 14.11.2012, s. 12).

(13)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – En budget för Europa 2020, KOM(2011) 500 slutlig.

(14)  Cost Benefit Analysis for the delegation of certain tasks regarding the implementation of Union Programmes 2014–2020 to the Executive Agencies (slutrapport 19 augusti 2013).

(15)  Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ett konsumentprogram 2014–2020, KOM(2011) 707 av den 9 november 2011.

(16)  Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för hälsa och tillväxt, det tredje fleråriga programmet för EU-åtgärder på hälsoområdet för perioden 2014–2020, KOM(2011) 709 av den 9 november 2011.

(17)  Kommissionens förordning (EG) nr 1653/2004 av den 21 september 2004 om standardbudgetförordning för genomförandeorgan enligt rådets förordning (EG) nr 58/2003 om stadgar för genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltning av gemenskapsprogram (EUT L 297, 22.9.2004, s. 6).


18.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 341/73


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 17 december 2013

om inrättande av genomförandeorganet för små och medelstora företag och om upphävande av besluten 2004/20/EG och 2007/372/EG

(2013/771/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram (1), särskilt artikel 3, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EG) nr 58/2003 ger kommissionen behörighet att delegera befogenheter till genomförandeorganen för att genomföra hela eller delar av ett unionsprogram eller unionsprojekt, för dess räkning och under dess ansvar.

(2)

Syftet med att anförtro genomförandeorganen uppgiften att genomföra program är att kommissionen ska kunna inrikta sig på kärnverksamhet och kärnuppdrag som inte kan läggas ut på andra, men samtidigt behålla kontrollen av och det slutliga ansvaret för den verksamhet som förvaltas av genomförandeorganen.

(3)

Delegeringen av uppgifter kopplade till programgenomförande till ett genomförandeorgan kräver att det görs en tydlig åtskillnad mellan de programplaneringsnivåer som innebär stor frihet vid val som styrs av politiska överväganden, där kommissionen står för valen, och genomförandet av programmet, som bör anförtros genomförandeorganet.

(4)

Genom beslut 2004/20/EG (2) inrättade kommissionen Exekutiva byrån för intelligent energi (nedan kallat genomförandeorganet) och gav det i uppgift att förvalta gemenskapsåtgärder på området för förnybar energi och energieffektivitet.

(5)

Kommissionen ändrade sedan genomförandeorganets uppgifter genom beslut 2007/372/EG (3) så att de omfattade förvaltningen av nya projekt och program inom innovation, entreprenörskap och rörlighet, och ändrade samtidigt namnet till genomförandeorganet för konkurrenskraft och innovation.

(6)

I och med att specifika operativa program har lagts ut på det genomförandeorgan som inrättades genom beslut 2004/20/EG har de ansvariga generaldirektoraten kunnat koncentrera sig på programmens politiska aspekter. Med tanke på de fortsatta begränsningarna i unionens budget är det mer kostnadseffektivt att delegera uppgifter till ett genomförandeorgan. De två interimsutvärderingar som har gjorts avseende genomförandeorganet visar att det fungerar väl och är ett effektivt och ändamålsenligt verktyg för genomförande av de initiativ som det förvaltar.

(7)

I sitt meddelande av den 29 juni 2011”En budget för Europa 2020” (4) föreslog kommissionen att man i större utsträckning ska använda befintliga genomförandeorgan för genomförandet av unionens program i nästa fleråriga budgetram.

(8)

Enligt den kostnads- och lönsamhetsanalys (5) som gjorts i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EG) nr 58/2003 kommer de förväntade kostnaderna att bli 295 miljoner euro, jämfört med 399 miljoner euro vid intern verksamhet. Man kan förvänta sig effektivitetsvinster på 104 miljoner euro om förvaltningen sköts av genomförandeorgan i stället för internt. Att koppla sammanhängande programportföljer till genomförandeorganets centrala ansvarsområden och dess varumärke kommer att ge betydande kvalitativa fördelar. Analysen har visat att om man samlar förvaltningen av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (6) (nedan kallat Horisont 2020), programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) (7) (nedan kallat Cosme) och programmet för miljö och klimatpolitik (8) (nedan kallat Life) kommer genomförandeorganet att kunna dra nytta av synergieffekter, förenklingar och stordriftsfördelar. Genom att man samlar ihop alla aspekter av de små och medelstora företagens instrument avseende Horisont 2020 kommer dessutom de potentiella stödmottagarna att ha en enda kontaktpunkt och man kan garantera konsekvens vid leveransen av tjänster. Särskilt inom Europeiska havs- och fiskerifonden (9) (nedan kallad EHFF) svarar de planerade åtgärderna i den integrerade havspolitiken mot genomförandeorganets nuvarande profil med avseende på innovation och konkurrenskraft. Genom att förvaltningen av Marco Polo-programmet (2007–2013) flyttas till genomförandeorganet för innovation och nätverk centraliseras förvaltningen av program för transportinfrastruktur inom genomförandeorganet och stödmottagarna får därmed en enda kontaktpunkt för finansiering.

(9)

För att ge genomförandeorgan en enhetlig identitet har kommissionen, när den fastställde de nya mandaten för organen, så långt det varit möjligt grupperat uppgifterna efter tematiska politikområden.

(10)

Genomförandeorganet bör anförtros förvaltningen av Life som efterträder Life+, som förvaltas internt av kommissionen inom den fleråriga budgetramen (2007–2013). Förvaltningen av Life omfattar genomförandet av projekt av teknisk karaktär som inte kräver några politiska beslut, men däremot hög teknisk och ekonomisk expertis under projektets löptid. Life kännetecknas av projekt med många enhetliga och standardiserade åtgärder.

(11)

Genomförandeorganet bör anförtros förvaltningen av delar av Cosme som efterträder delar av programmet för entreprenörskap och innovation inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation 2007–2013 (10), som för närvarande förvaltas delvis av genomförandeorganet och delvis internt av kommissionen. Förvaltningen av de delar av Cosme som ska delegeras till genomförandeorganet avser genomförandet av projekt av teknisk karaktär som inte kräver några politiska beslut, men däremot hög teknisk och ekonomisk expertis under projektets löptid. Vissa delar av Cosme kännetecknas av projekt med många enhetliga och standardiserade åtgärder.

(12)

Genomförandeorganet bör anförtros förvaltningen av delar av EHFF inom den integrerade havspolitiken, kontroll och vetenskapliga utlåtanden och kunskaper, som efterträder liknande verksamhet som förvaltas internt av kommissionen inom den fleråriga budgetramen (2007–2013). Förvaltningen av EHFF omfattar genomförandet av projekt av teknisk karaktär som inte kräver några politiska beslut, men däremot hög teknisk och ekonomisk expertis under projektets löptid.

(13)

Genomförandeorganet bör anförtros förvaltningen av följande delar av Horisont 2020:

a)

Delar av ”Del II – Industriellt ledarskap” som kännetecknas av projekt med många enhetliga och standardiserade åtgärder.

b)

Delar av ”Del III – Samhällsutmaningar” som omfattar genomförandet av projekt av teknisk karaktär som inte kräver några politiska beslut, men däremot hög teknisk och ekonomisk expertis under projektets löptid.

(14)

Genomförandeorganet bör anförtros förvaltningen av de åtgärder som redan delegerats till det som en del av ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation inom den fleråriga budgetramen (2007–2013): Intelligent energi – Europa, Enterprise Europe Network, portalen Ditt Europa – Företagen, den europeiska helpdesken för immaterialrättigheter, initiativet för miljöinnovation och IPorta-projektet.

(15)

Genomförandeorganet bör ha ansvaret för att tillhandahålla administrativt och logistiskt stöd, särskilt om en centralisering av dessa tjänster skulle leda till ytterligare kostnadseffektivitet och stordriftsfördelar.

(16)

Genomförandeorganet för små och medelstora företag bör inrättas. Det bör ersätta och efterträda det genomförandeorgan som inrättades genom beslut 2004/20/EG i dess ändrade lydelse enligt beslut 2007/372/EG. Det bör verka i enlighet med de allmänna stadgarna i förordning (EG) nr 58/2003.

(17)

Beslut 2004/20/EG och 2007/372/EG bör upphävas och övergångsbestämmelser bör fastställas.

(18)

Åtgärderna i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för genomförandeorgan.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inrättande

Genomförandeorganet för små och medelstora företag (nedan kallat genomförandeorganet), som ska ersätta och efterträda det genomförandeorgan som inrättades genom beslut 2004/20/EG i dess lydelse enligt beslut 2007/372/EG, inrättas härmed för perioden 1 januari 2014–31 december 2024, och dess stadga ska regleras av förordning (EG) nr 58/2003.

Artikel 2

Säte

Genomförandeorganet ska ha sitt säte i Bryssel.

Artikel 3

Mål och uppgifter

1.   Genomförandeorganet anförtros härmed genomförandet av delar av följande unionsprogram:

a)

Programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) 2014–2020 (11).

b)

Programmet för miljö och klimatpolitik (Life) 2014–2020 (12).

c)

Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) (13), inklusive den integrerade havspolitiken, kontroll och vetenskapliga utlåtanden och kunskaper.

d)

Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (14): delar av ”Del II – Industriellt ledarskap” och ”Del III – Samhällsutmaningar”.

Första stycket är tillämpligt under förutsättning att vart och ett av dessa program träder i kraft och från tidpunkten för ikraftträdandet.

2.   Genomförandeorganet anförtros härmed genomförandet av följande åtgärder inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation:

a)

Intelligent energi – Europa II.

b)

Initiativet för miljöinnovation.

c)

Enterprise Europe Network.

d)

Ditt Europa – Företagen.

e)

Den europeiska helpdesken för immaterialrättigheter.

f)

IPorta-projektet.

3.   När det gäller genomförandet av delar i de unionsprogram som nämns i punkterna 1 och 2 ska genomförandeorganet utföra följande uppgifter:

a)

Förvalta vissa eller samtliga delar av programgenomförandet och vissa eller samtliga faser under löptiden för särskilda projekt på grundval av de relevanta arbetsprogram som antagits av kommissionen, om kommissionen har delegerat detta till genomförandeorganet i det dokument genom vilket delegeringen beslutas.

b)

Anta budgetdokument för inkomster och utgifter och utföra alla åtgärder som krävs för att förvalta programmet, om kommissionen har delegerat detta till genomförandeorganet i det dokument genom vilket delegeringen beslutas.

c)

Ge stöd vid programgenomförandet om kommissionen har delegerat detta till genomförandeorganet i det dokument genom vilket delegeringen beslutas.

4.   Genomförandeorganet får ha ansvaret för att tillhandahålla administrativt och logistiskt stöd, om det anges i det dokument genom vilket delegeringen beslutats, på ett sätt som gynnar de organ som ska genomföra programmet och inom ramen för de program som avses däri.

Artikel 4

Utnämningens varaktighet

1.   Ledamöterna i styrelsen ska utses på två år.

2.   Genomförandeorganets direktör ska utses på fem år.

Artikel 5

Kontroll och genomföranderapporter

Genomförandeorganet ska övervakas av kommissionen och ska regelbundet rapportera om genomförandet av de unionsprogram eller delar av dem som genomförandeorganet ansvarar för enligt det dokument genom vilket delegeringen beslutas och i de former och enligt de tidsfrister som anges i detta.

Artikel 6

Genomförande av driftsbudgeten

Genomförandeorganet ska genomföra sin driftsbudget enligt kommissionens förordning (EG) nr 1653/2004 (15).

Artikel 7

Upphävande och övergångsbestämmelser

1.   Besluten 2004/20/EG och 2007/372/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2014. Hänvisningar till de upphävda besluten ska anses som hänvisningar till det här beslutet.

2.   Genomförandeorganet ska anses vara den rättsliga efterträdaren till det genomförandeorgan som inrättades genom beslut 2004/20/EG i dess ändrade lydelse enligt beslut 2007/372/EG.

3.   Utan att det påverkar översynen av de utsända tjänstemännens klassificering enligt det dokument genom vilket delegeringen beslutats, ska detta beslut inte påverka rättigheter och skyldigheter för den personal som är anställd vid genomförandeorganet, även dess direktör.

Artikel 8

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Utfärdat i Bryssel den 17 december 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EGT L 11, 16.1.2003, s. 1.

(2)  EUT L 5, 9.1.2004, s. 85.

(3)  EUT L 140, 1.6.2007, s. 52.

(4)  KOM(2011) 500 slutlig.

(5)  Cost Benefit Analysis for the delegation of certain tasks regarding the implementation of Union Programmes 2014–2020 to the Executive Agencies (slutrapport), 19 augusti 2013.

(6)  KOM(2011) 809 slutlig.

(7)  KOM(2011) 834 slutlig.

(8)  KOM(2011) 874 slutlig.

(9)  KOM(2011) 804 slutlig.

(10)  EUT L 310, 9.11.2006, s. 15.

(11)  KOM(2011) 834 slutlig.

(12)  KOM(2011) 874 slutlig.

(13)  KOM(2011) 804 slutlig.

(14)  KOM(2011) 809 slutlig.

(15)  EUT L 297, 22.9.2004, s. 6.