ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2013.325.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 325

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

56 årgången
5 december 2013


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1238/2013 av den 2 december 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina

1

 

*

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 av den 2 december 2013 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina

66

 

 

BESLUT

 

 

2013/707/EU

 

*

Kommissionens genomförandebeslut av den 4 december 2013 som bekräftar godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina under giltighetsperioden för slutgiltiga åtgärder

214

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

5.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 325/1


RÅDETS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1238/2013

av den 2 december 2013

om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artikel 9.4 och 14.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Provisoriska åtgärder

(1)

Genom förordning (EU) nr 513/2013 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) införde Europeiska kommissionen (nedan kallad komissionen) en preliminär antidumpningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina eller det berörda landet).

(2)

Undersökningen inleddes efter ett klagomål som lämnades in den 25 juli 2012 av EU ProSun (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som står för mer än 25 % av unionens totala tillverkning av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning om dumpning av den nämnda produkten och om den väsentliga skada detta resulterat i, vilket ansågs tillräckligt för att motivera inledandet av en undersökning.

2.   Registrering

(3)

Såsom nämns i skäl 3 i förordningen om preliminär tull antog kommissionen efter en begäran från klaganden, med de styrkande handlingar som krävs, den 1 mars 2013 förordning (EU) nr 182/2013 (3) om registrering från och med den 6 mars 2013 av import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina. Förordningen om preliminär tull har upphört med registreringens av import för antidumpningsundersökningen i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen, eftersom en preliminär antidumpningstull erbjöd skydd mot den dumpade importen.

(4)

Några berörda parter hävdade att beslutet om registrering av importen var ogrundat, eftersom villkoren inte var uppfyllda i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen. Inga konkreta belägg lades emellertid fram till stöd för detta påstående. Vid den tidpunkt då beslutet fattades att registrera importen hade kommissionen tillräcklig prima facie-bevisning för att motivera behovet av att registrera importen, särskilt en kraftig ökning av importen, både i absoluta tal och uttryckt som marknadsandel. Följaktligen avvisades dessa påståenden.

3.   Godtagande av ett åtagande när det gäller preliminära tullar

(5)

Genom kommissionens beslut 2013/423/EU (4) godtog kommissionen erbjudandet om åtagande från en grupp exporterande tillverkare i samverkan med den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter (China Chamber of Commerce for Import and Export of Machinery and Electronic Products, nedan kallad den kinesiska handelskammaren).

4.   Efterföljande förfarande

(6)

Efter det att de viktigaste omständigheterna och övervägandena som låg till grund för beslutet att införa preliminära antidumpningsåtgärder hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade myndigheterna i Kina och flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som begärde att bli hörda gavs tillfälle till det. The Association for Affordable Solar Energy (nedan kallad Afase), som företräder importörer, aktörer i tidigare och senare led i tillverkningskedjan samt en importör begärde och beviljades att bli hörda i närvaro av förhörsombudet från generaldirektoratet för handel.

(7)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades, och de preliminära undersökningsresultaten ändrades vid behov i enlighet med dessa.

(8)

Dessutom genomfördes kontrollbesök på plats hos följande företag:

i)

Aktörer i senare led i tillverkningskedjan

Jayme de la Costa, Pedroso, Portugal

Sunedison Spanien konstruktion, Madrid, Spanien

ii)

Oberoende konsult

Europressedienst, Bonn, Tyskland

(9)

Afase ifrågasatte den rättsliga grunden för det besök som genomfördes på plats hos Europressedienst, eftersom företaget inte är en berörd part i undersökningen och därför inte omfattas av artikel 16 i grundförordningen. Europressedienst har såsom nämns i skälen 99 och 120 i förordningen om preliminär tull lämnat uppgifter om makroekonomiska indikatorer. Det ska klargöras att kommissionen gjorde en kontroll på plats hos Europressedienst i enlighet med principen om god förvaltning för att verifiera tillförlitligheten och korrektheten av de uppgifter på vilka kommissionen grundade sina undersökningsresultat.

(10)

De kinesiska myndigheterna upprepade att dess rätt till försvar i samband med tillgången till de akter som var tillgängliga för berörda parter för konsultation hade kränkts på följande sätt: i) Uppgifter saknades i de icke-konfidentiella handlingarna utan ”goda skäl” eller saknades det tillräckligt detaljerade sammanfattningar, eller, i undantagsfall, saknades orsaker till att man inte hade tillhandahållit den icke-konfidentiella sammanfattningen. ii) Den icke-konfidentiella versionen av ett helt svar på frågeformuläret för en unionstillverkare saknades. iii) Förseningarna när det gällde att göra de icke-konfidentiella versionerna av unionstillverkarnas svar på frågeformuläret tillgängliga för berörda parter var orimligt stora.

(11)

i) När det gäller påståendet att uppgifter saknades i den öppna akten, kunde den berörda parten emellertid inte ange vilka uppgifter det gällde. ii) Påståendet att den icke-konfidentiella versionen av ett helt svar på frågeformuläret inte har gjorts tillgänglig var felaktigt. iii) När det gäller förseningarna i tillhandahållandet av de icke-konfidentiella svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet, hade det förklarats för den berörda parten att frågeformulären endast lades till den icke-konfidentiella akten efter att ha kontrollerats med avseende på sammanfattningarnas fullständighet och rimlighet. För att säkerställa unionstillverkarnas rätt till anonymitet säkerställdes det också att de icke-konfidentiella versionerna av frågeformulären inte avslöjade den berörda unionstillverkarens identitet. I vissa fall blev det därför nödvändigt att låta korrigera de icke-konfidentiella versionerna av den part som lämnat dem innan de kunde göras tillgängliga för andra berörda parter.

(12)

Hur som helst anser kommissionen att detta inte på något sätt har hindrat de berörda parternas rätt till försvar. Kommissionen har gett alla berörda parter möjlighet att kommentera uppgifterna i den akt som var tillgänglig för konsultation i tid så att deras synpunkter kunde beaktas, i de fall de var underbyggda och berättigade, innan några slutsatser drogs i undersökningen. Den berörda parten hade alla möjligheter att lämna synpunkter på frågeformulären från de utvalda unionstillverkarna, även efter det preliminära och slutliga meddelandet av uppgifter. Även om meddelandet av uppgifter och tillgången till akterna i ärendet för berörda parter grundar sig på olika rättsliga bestämmelser, bör det noteras att det fanns rika möjligheter för berörda parter att lämna synpunkter på alla uppgifter som görs tillgängliga av någon part i undersökningen. Detta påstående måste därför avvisas.

(13)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att rekommendera införandet av en slutgiltig antidumpningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina, och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter.

(14)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

5.   Godtagande av ett åtagande med hänsyn till slutgiltiga tullar

(15)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter tog kommissionen emot ett ändrat åtagande från exporterande tillverkare tillsammans med den kinesiska handelskammaren vilket också omfattar den parallella antisubventionsundersökningen. Genom kommissionens genomförandebeslut 2013/707/EU (5) av den 4 december 2013 som bekräftar godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina under giltighetsperioden för slutgiltiga åtgärder, har kommissionen bekräftat godtagandet av det åtagandet.

6.   Parter som berörs av förfarandet

a)   Stickprovsförfarande avseende unionstillverkare

(16)

Efter införandet av de preliminära åtgärderna upprepade några av de berörda parterna argumentet att överdriven användning av sekretess hindrade dem från att lämna synpunkter på urvalet av unionstillverkare och därmed från ett korrekt utövande av parternas rätt till försvar. Kommissionen har redan tagit upp denna fråga i skäl 9 i förordningen om preliminär tull. Eftersom inga nya uppgifter har lämnats i detta hänseende, bekräftas slutsatserna i skäl 9 i förordningen om preliminär tull.

(17)

De kinesiska myndigheterna upprepade sitt påstående att det inte är berättigat att använda konfidentiell behandling av namnen på klagandena och de utvalda unionstillverkarna. Såsom redan nämns i skäl 9 i förordningen om preliminär tull, begärde unionstillverkarna att deras namn inte skulle lämnas ut på grund av rädsla för repressalier. Kommissionen ansåg att dessa krav var tillräckligt väl underbyggda för att tillgodoses. Den information som har lämnats till kommissionen för att styrka risken för repressalier kan inte lämnas ut till tredje part, eftersom detta skulle motverka syftet med begäran om konfidentiell behandling. Vidare ska det noteras att i ett fall där en unionstillverkare, enligt uppgifter från de kinesiska myndigheterna, omprövade sin ståndpunkt och avslöjade sin identitet genom att lämna in en ansökan om ett domstolsförfarande mot förordningen om preliminär tull, finns det inte längre någon orsak att lämna ut de uppgifter som låg till grund för att anonymitet beviljades, eftersom identiteten nu har avslöjats.

(18)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part att de uppgifter som urvalet baserades på inte var tillförlitliga, dock utan att tillhandahålla någon ny bevisning i denna fråga. Detta påstående avvisas därför.

(19)

Efter det att de slutliga undersökningsresultaten hade meddelats, upprepade den kinesiska handelskammaren sina argument rörande den metod som använts för det preliminära urvalet av unionstillverkare. Den kinesiska handelskammaren hävdade särskilt att institutionerna inte har tagit hänsyn till 120 tillverkare. Kommissionen har redan tagit upp denna fråga i skäl 9 i förordningen om preliminär tull. Dessutom har institutionerna kontrollerat den verksamhet som bedrivs av företagen i denna förteckning. Det visade sig att i den förteckningen ingår installatörer, återförsäljare, närstående importörer och exporterande tillverkare i Kina, Taiwan och Indien. Det gick därför inte att bevisa att institutionerna hade missat ett stort antal unionstillverkare. Dessutom har den kinesiska handelskammaren inte bestridit den totala unionstillverkningen genom att erbjuda alternativa siffror och har inte heller lagt fram några bevis för att representativiteten för stickprovet kunde ha påverkats, eftersom ingen av de påstådda ytterligare unionstillverkarna skulle ha valts ut för stickprovet, om kommissionen hade känt till detta.

(20)

Efter det att plattor undantagits från definitionen av den berörda produkten, och därmed från produktomfattningen (se skäl 32 nedan), bestod det slutliga urvalet av åtta unionstillverkare. Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på stickprovet avseende unionstillverkare, bekräftas slutsatserna i skälen 7–10 i förordningen om preliminär tull.

b)   Stickprovsförfarande avseende icke-närstående importörer

(21)

Efter införandet av provisoriska åtgärder, såsom nämns i skäl 12 i förordningen om preliminär tull, kontaktade kommissionen fler importörer som redan hade samarbetat i undersökningen i inledningsskedet genom att erbjuda grundläggande uppgifter om sin verksamhet beträffande den berörda produkten under undersökningsperioden, i enlighet med tillkännagivandet om inledande. Syftet var att fastställa huruvida storleken på antalet icke-närstående importörer i urvalet kunde ökas. Sex företag som uppfyller villkoren för att betecknas som icke-närstående importörer som bedriver handel med den berörda produkten (dvs. köper och säljer den vidare) gav sig till känna och var villiga att samarbeta ytterligare i undersökningen. Av dessa sex, besvarade fem frågeformuläret inom tidsfristen. Av de fem svaren som kom in var endast tre tillräckligt fullständiga för att möjliggöra en meningsfull bedömning. Urvalet av icke-närstående importörer utvidgades därför och kom att bestå av fyra importörer av moduler, vilka stod för ca 2–5 % av den totala importen från det berörda landet. Med tanke på strukturen hos de icke-närstående importörerna, som i de flesta fall var små och medelstora företag, var det inte möjligt att göra ett urval som motsvarade en större andel, med tanke på de begränsade resurser som står till institutionernas förfogande.

(22)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på stickprovet avseende icke-närstående importörer, bekräftas de ändrade skälen 11–12 i förordningen om preliminär tull.

c)   Stickprovsförfarande avseende exporterande tillverkare

(23)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter, lämnade ett antal företag som inte ingick i urvalet in kommentarer där de hävdade att deras situation skiljer sig från situationen för de företag som ingick i urvalet. De hävdade att de, till följd av detta, bör omfattas av en individuell tullsats enligt artikel 17.3 i grundförordningen. På grund av det stora antalet samarbetsvilliga företag (ofta företagsgrupper), var det emellertid inte möjligt att undersöka alla företag individuellt. I enlighet med artikel 9.6 kommer därför dessa företag att omfattas av den vägda genomsnittliga tullsatsen för företagen i urvalet.

(24)

Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter på stickprovet avseende exporterande tillverkare, bekräftas skälen 13–14 i förordningen om preliminär tull.

7.   Undersökningsperiod och skadeundersökningsperiod

(25)

Såsom anges i skäl 19 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 juli 2011 till och med den 30 juni 2012 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av de tendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från 2009 till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

B.   BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1.   Inledning

(26)

Såsom anges i skälen 20–49 i förordningen om preliminär tull är den berörda produkten, såsom den preliminärt definierats, solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler och plattor av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina. Cellerna och plattorna har en tjocklek på högst 400 mikrometer. Denna produkt klassificeras för närvarande enligt KN-numren ex 3818 00 10, ex 8501 31 00, ex 8501 32 00, ex 8501 33 00, ex 8501 34 00, ex 8501 61 20, ex 8501 61 80, ex 8501 62 00, ex 8501 63 00, ex 8501 64 00 och ex 8541 40 90 (nedan kallad den berörda produkten).

(27)

Följande produkttyper är uteslutna från definitionen av den berörda produkten:

Bärbara solladdare som består av mindre än sex celler och som laddar batterier eller tillhandahåller elektricitet till apparater.

Solcellstunnfilmsprodukter.

Solcellsprodukter av kristallint kisel som permanent har integrerats i elektriska produkter som inte används för energiproduktion men som använder den elektricitet som produceras av de integrerade solcellerna av kristallint kisel.

2.   Invändningar gällande produktdefinitionen

2.1.   Uteslutning av plattor

(28)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter, hävdade berörda parter att plattor bör tas bort från produktdefinitionen, eftersom plattor inte har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som celler och moduler. Utöver de argument som framfördes i det preliminära skedet, framfördes ytterligare två argument till stöd för detta påstående efter det preliminära meddelandet av uppgifter.

(29)

För det första hävdade berörda parter att plattor kan användas för andra ändamål än för framställning av celler, framför allt produktion av integrerade kretsar och annan mikroutrustning. I detta hänseende ska det noteras att inte alla plattor ingår i produktdefinitionen i den här undersökningen, som är begränsad till ”plattor av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel”, och plattor med ”en tjocklek på högst 400 mikrometer”. Medan plattor förvisso finns i andra tillämpningar, har undersökningen aldrig omfattat plattor som används i tillverkningen av andra produkter, som t.ex. integrerade kretsar. Dessutom har inte några tillverkare, importörer eller användare som är aktiva på marknaden för dessa andra typer av plattor gett sig till känna och gjort gällande att deras plattor skulle omfattas av registrering eller preliminära antidumpningstullar. Det bekräftas därför att dessa andra typer av plattor inte omfattas av produktdefinitionen i denna undersökning. Samtidigt visar detta att plattor inte nödvändigtvis har samma slutanvändning som celler och moduler.

(30)

För det andra hävdade berörda parter att obearbetade plattor inte har någon av de väsentliga elektriska egenskaper som skiljer solceller och solcellsmoduler från andra produkter. Särskilt saknar plattor förmågan att generera elektricitet från solljus, vilket är huvudfunktionen för kristallina solceller och solcellsmoduler.

(31)

Detta påstående kan godtas. Efter ytterligare kontroll och i motsats till vad som anges i skäl 36 i förordningen om preliminär tull att ”moduler, celler och plattor har samma slutanvändning och omvandlar solljus till elektricitet”, är det endast efter det att plattan har omvandlats till en cell, som den får funktionen att den kan generera elektricitet.

(32)

På grund av de olika grundläggande fysiska och tekniska egenskaper som definierats under undersökningen, bland annat funktionen att generera elektricitet från solljus, är slutsatsen sammantaget att plattor bör uteslutas från definitionen av den berörda produkten och således också från denna undersökning.

2.2.   Separata undersökningar för celler och moduler

(33)

Berörda parter upprepade att celler och moduler inte kan betraktas som en enda produkt, och därför bör bedömas separat. De upprepade därvidlag i huvudsak argument som redan tagits upp i skälen 27–39 i förordningen om preliminär tull. Till skillnad från plattor, har emellertid celler och moduler samma grundläggande egenskap, dvs. förmågan att generera elektricitet från solljus. Dessa argument avvisades därför.

(34)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en exportör att celler i sig själva inte kan producera elektricitet. Enligt detta påstående måste de integreras i moduler för att detta ska kunna ske. Varje cell i sig har emellertid en kapacitet för att generera elektricitet från solljus, för det mesta på ungefär 4 W. Denna effekt är visserligen otillräcklig för de flesta tillämpningar som kräver att flera celler sätts samman i moduler, men detta innebär inte att en cell i sig inte redan har kapacitet att generera elektricitet.

(35)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en exportör att det omöjliga i att fastställa ett normalvärde för moduler på grundval av normalvärdet för celler (se beskrivningen i skäl 100 nedan) visar att moduler och celler inte bör betraktas som en enda produkt.

(36)

I detta avseende ska det noteras att i de flesta antidumpningsundersökningar, inklusive den aktuella undersökningen, görs en jämförelse mellan normalvärdena och exportpriserna på grundval av produkttyperna. Detta görs eftersom det ofta finns ett mycket brett spektrum av produkttyper som har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, vilket ofta leder till en situation där produkttyper med avsevärt annorlunda kostnader och priser omfattas av definitionen av den berörda produkten. Enbart den omständigheten att det inte är möjligt att fastställa ett normalvärde för en viss produkttyp på grundval av normalvärdet för en annan produkttyp innebär inte i sig att dessa produkttyper inte kan betraktas som en och samma produkt. Såsom beskrivs i skäl 32 ovan, har celler och moduler samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper, bland annat den funktionen att de kan generera elektricitet från solljus.

(37)

Det hävdas vidare att om celler och moduler skulle vara en enda produkt med smärre skillnader, bör det inte vara svårt att anpassa priserna på celler för att fastställa ett pris på moduler. I detta avseende ska det noteras att det inte finns något krav på att det endast ska finns smärre skillnader mellan de olika typerna av den berörda produkten. Tvärtom är det tillräckligt att de olika typerna av den berörda produkten har samma grundläggande fysiska, tekniska eller kemiska egenskaper. I detta fall har moduler och celler samma egenskaper, bland annat funktionen att kunna generera elektricitet från solljus.

(38)

Samma part hävdade vidare att cellerna inte bara är en annan typ av modul, utan en helt annan produkt. I själva verket är en cell den viktigaste komponenten i en modul. Såsom den viktigaste komponenten, är en cell uppenbarligen inte ”en helt annan produkt”, eftersom moduler och celler har samma grundläggande egenskaper, nämligen att generera elektricitet från solljus (se skäl 32 ovan).

(39)

Samma part hävdade dessutom att när urvalet av unionstillverkare och kinesiska exportörer gjordes, beaktade man skillnaden mellan celler och moduler. Därför borde olika tullsatser för moduler och celler ha fastställts. I detta avseende bekräftas det att skillnaden mellan moduler och celler beaktades vid urvalet av unionstillverkare och kinesiska exportörer, såsom anges i skälen 10 och 14 i förordningen om preliminär tull. Detta gjordes dock endast för att säkerställa att urvalet var representativt och det innebär inte i sig att celler och moduler inte bör betraktas som en enda berörd produkt, eller att olika tullsatser bör fastställas för celler och moduler. För att säkerställa att urvalet var representativt för alla produkttyper var det förvisso viktigt att skilja mellan celler och moduler vid urvalet. Eftersom det fanns en viss grad av osäkerhet när det gäller frågan om huruvida celler och moduler skulle betraktas som en enda produkt eller som två skilda produkter, var det dessutom nödvändigt att säkerställa representativiteten i båda de tänkbara fallen.

(40)

Dessutom hävdas det att skäl 100 nedan, där det anges att bearbetningskostnaderna för moduler är betydande, strider mot skäl 32 i förordningen om preliminär tull, där det anges att förädlingsvärdet inte är koncentrerat till ett särskilt skede av produktionsprocessen. I detta avseende bör det erinras om att det i skäl 100 klargörs att skillnaden i kostnad mellan celler och moduler är 34 %, vilket betyder att 66 % av värdet av en modul härrör från cellen. Man måste därför dra slutsatsen att förädlingsvärdet inte är koncentrerat till ett särskilt skede av produktionsprocessen.

(41)

Exporterande tillverkare hävdade att det faktum att åtagandet ställer krav på olika minimiimportpriser och volymer för celler respektive moduler bekräftar att moduler och celler är separata produkter som kräver två separata undersökningar. De olika minimiimportpriserna är dock bara ett tecken på att celler och moduler är olika grupper av produkttyper vilka säljs till olika priser. Det är därför nödvändigt att definiera olika priser för att minimiimportpriserna ska bli meningsfulla.

(42)

Vidare är det faktum att celler och moduler är olika grupper av produkttyper inte i sig relevant för definitionen av den berörda produkten. För definitionen av den berörda produkten är det tillräckligt att produkterna har samma grundläggande egenskaper och slutanvändningar, vilket är fallet för moduler och celler såsom beskrivs i skälen 32 och 48.

(43)

De kinesiska myndigheterna hävdade att i bedömningen av om celler och moduler är en enda berörd produkt tas inte hänsyn till ett antal kriterier som definieras av överprövningsorganet i EC – Asbestos  (6). Dessa kriterier ska emellertid användas vid definitionen av den likadana produkten och inte den berörda produkten. Med andra ord måste dessa kriterier användas för att definiera den likadana produkten, t.ex. den likadana produkt som tillverkades av unionsindustrin, som sedan jämförs med den berörda produkt som exporteras av de kinesiska exporterande tillverkarna. Dessa kriterier är inte relevanta vid definitionen av den berörda produkten. Under alla omständigheter konstaterar institutionerna att tillämpningen av de kriterier som används i EC – Asbestos för definitionen av den berörda produkten inte skulle leda till en annan utgång i detta ärende. Det första och andra kriteriet (egenskaper, beskaffenhet, kvalitet och slutanvändningar) är identiska med de kriterier rörande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt slutanvändningar som används i de föregående skälen. Det tredje kriteriet (konsumenternas smak och vanor) är inte direkt användbart i detta ärende, eftersom cellerna är den viktigaste komponenten i modulerna. När det gäller det fjärde kriteriet, tullklassificering, ska det noteras att både celler och moduler kan deklareras enligt tulltaxenummer 8541 40 90, medan tullpositionerna enligt nr 8501 är för elektriska generatorer i allmänhet och inte särskilt för solenergiprodukter.

(44)

Andra berörda parter hävdade att en objektiv tillämpning av de kriterier som utvecklats av domstolen i tidigare mål (7) leder till slutsatsen att moduler och celler är olika produkter. I detta hänseende ska det noteras att domstolen bara angav ett antal kriterier som kan beaktas – det föreligger inte någon skyldighet att använda samtliga kriterier i samtliga fall, eftersom alla kanske inte är relevanta. Dessa kriterier har bedömts i skälen 27–39 i förordningen om preliminär tull, där det konstaterades att ett antal kriterier inte är relevanta i det här fallet. I Brosmann-målet gjordes bedömningen av huruvida olika typer av skor utgör den berörda produkten också på grundval av bara tre kriterier som befanns vara relevanta. Eftersom de berörda parterna inte uppgav någon orsak till varför en objektiv tillämpning av kriterierna skulle leda still slutsatsen att moduler och celler är separata produkter, kan argumentet inte godtas.

(45)

Det erinras dessutom om att celler och moduler har samma grundläggande slutanvändningar, dvs. de säljs för att byggas in i solcellssystem. Modulernas prestanda är direkt kopplad till cellernas prestanda, såsom anges i skäl 28 i förordningen om preliminär tull.

(46)

En berörd part hävdade att eftersom plattor undantagits från produktdefinitionen och på grund av den betydande bearbetning som krävs för att framställa moduler av celler, kan man inte heller godta argumentet att celler och moduler har samma slutanvändningar. Det hävdas också att bedömningen att moduler och celler har samma slutanvändningar bygger på antagandet att produktionsprocessen är densamma för plattor, moduler och celler.

(47)

För det första är det fel att påstå att bedömningen att moduler och celler har samma slutanvändningar skulle bygga på att produktionsprocessen är densamma. Även om dessa yttranden figurerar i samma skäl 36 i förordningen om preliminär tull, innebär inte detta att en slutsats grundar sig på det andra antagandet. Av ordet ”Vidare” som skiljer de två yttrandena åt framgår det klart att det andra yttrandet inte bygger på det första. Dessutom har de två yttrandena gjorts för att behandla olika frågor under rubriken ”Slutanvändning och utbytbarhet”. Det första yttrandet om produktionsprocessen rör utbytbarhet, medan det andra yttrandet rör slutanvändning. Det är därför felaktigt att påstå att antagandet att bedömningen att moduler och celler har samma slutanvändningar skulle bygga på antagandet att produktionsprocessen är densamma för plattor, moduler och celler.

(48)

När det gäller den faktiska slutanvändningen av celler och moduler, bestrider de berörda parterna inte att moduler och celler säljs för integrering i solcellssystem. Slutsatsen att moduler och celler har samma slutanvändning bekräftas därför.

2.3.   Monokristallina och multikristallina celler

(49)

En berörd part hävdade att det inte finns någon tillverkning av monokristallina celler i unionen, och att deras export av monokristallina celler därför inte konkurrerar med unionsindustrin. Undersökningen visade dock att det finns tillverkning av monokristallina celler i unionen. Påståendet avvisades därför. Under alla omständigheter konstaterade tribunalen i Brosmann-målet att ”avsaknaden av tillverkning i gemenskapen av en viss produkttyp inte är avgörande”.

2.4.   Uttrycket ”avsända från”

(50)

Berörda parter hävdade att det var oberättigat att utvidga tillämpningsområdet för undersökningen till produkter som ”avsänts från” Kina, eftersom undersökningen hade inletts endast mot produkter med ursprung i Kina.

(51)

Varor som avsänts från Kina omfattades emellertid redan i inledningsskedet. I punkt 5 i tillkännagivandet om inledande (8) anges det att ”företag som skeppar den berörda produkten från Kina men som anser att all eller en del av denna export i tullhänseende inte har sitt ursprung i Kina, uppmanas att ge sig till känna och lämna alla uppgifter som är av betydelse för undersökningen”. Det står därför klart att alla företag som avsänder varor från Kina hade möjlighet att samarbeta i undersökningen. Eftersom den undersökta produkten ofta omfattar komponenter och delar från olika länder, meddelades det också i punkt 5 i tillkännagivandet om inledande att ”särskilda bestämmelser får antas” när det gäller denna fråga.

(52)

Det anses därför att alla ekonomiska aktörer som påverkades vederbörligen hade informerats om möjligheten att särskilda bestämmelser för varor som avsänts från Kina vid behov kan komma att antas och att de därför uppmanades att samarbeta i undersökningen. Således utvidgades inte undersökningen till att omfatta produkter ”som avsänts från Kina”, eftersom dessa omfattades redan från början.

(53)

Efter meddelandet av uppgifter, hävdade berörda parter att oavsett bestämmelserna i tillkännagivandet om inledande (se skäl 51 ovan) begränsades undersökningen till varor med ursprung i Kina och inverkan av de varor som avsänts från Kina bedömdes inte.

(54)

I detta avseende ska det noteras att följande åtgärder har vidtagits för att se till att alla varor som avsänts från Kina bedömdes under undersökningen, och inte bara varor med ursprung i Kina:

Alla företag som avsänder den berörda produkten från Kina uppmanades att ge sig till känna i undersökningen, oavsett varornas ursprung.

I bilaga A i tillkännagivandet om inledande, ombads exportörerna att lämna uppgifter om alla produkter som tillverkats av företaget i fråga. Dessa uppgifter begränsades inte till varor med ursprung i Kina.

På grundval av dessa uppgifter, som innehöll uppgifter om all export till EU oavsett varornas ursprung, gjordes ett representativt urval.

De tillverkare som ingick i urvalet fick ett frågeformulär för ”tillverkare som exporterar till Europeiska unionen”, och i det kallades Kina ”det berörda landet”, och inte ursprungslandet. Det står därför klart att alla varor undersöktes, oavsett varornas ursprung.

(55)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att undersökningen omfattade alla varor med ursprung i Kina eller som avsänts från Kina, och att slutsatserna av undersökningen, inklusive dumpning och skada, omfattar alla varor som har sitt ursprung i eller har avsänts från Kina.

(56)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter, hävdade berörda parter att klagomålet endast innehöll prima facie-bevisning beträffande import av solpaneler med ursprung i Kina, och inte varor som avsänts från Kina. I detta avseende bör det klargöras att klagomålet verkligen omfattade varor ”från Kina”, vilket framgår av det stämplade omslag som sökanden lämnat. Före denna sida finns det en till sida om den akt där det faktiskt står orden ”med ursprung i Kina”. Ärendet ingick dock inte i det dokument som lämnades in av klaganden, utan lades till som försättsblad av kommissionens avdelningar med användning av namnet på undersökningen snarare än en upprepning av rubriken på klagomålet. Det anses därför att klagomålet avsåg alla varor från Kina, oavsett om de hade sitt ursprung i Kina eller inte.

(57)

De kinesiska exporterande tillverkarna hävdade vidare att de exporterande tillverkarna i tredjeländer inte rimligen kan förväntas ha känt till att deras produkter också skulle kunna utgöra målgrupp för undersökningen. I detta avseende ska det noteras att åtgärderna inte gäller varor som transiteras i enlighet med artikel V i GATT-avtalet. Exporterande tillverkare som inte har någon verksamhet i Kina berörs därför inte av åtgärderna. Dessutom var det ingen exporterande tillverkare i tredjeländer som gav sig till känna och tog upp frågan att de produkter de exporterar skulle omfattas av antidumpningstullen.

(58)

Samma exporterande tillverkare hävdade att de exporterande tillverkarna i tredjeländer inte hade ombetts att ge sig till känna och inte hade fått chansen att visa att deras produkter inte dumpas. Institutionerna anser att de exporterande tillverkare som inte har någon verksamhet i Kina inte berörs av åtgärderna, eftersom deras produkter, om de skulle ha avsänts från Kina, skulle ha varit i transit. Övriga exporterande tillverkare underrättades i tillkännagivandet om inledande om att deras verksamhet omfattas av undersökningen.

(59)

De kinesiska myndigheterna hävdade att artikel 1.3 i grundförordningen visserligen tillåter att man avviker från principen att exportlandet är ursprungsland, men denna artikel kan inte användas i detta fall. Till stöd för detta påstående hävdar de att det inte har gjorts någon fullständig analys av huruvida exportlandet kanske är ett mellanliggande land. Institutionerna håller inte med om denna tolkning av artikel 1.3 i grundförordningen. Ingen av parterna bestrider att det finns en betydande tillverkning i Kina. Huruvida Kina är ursprungslandet för de färdiga varorna beror på flera faktorer. Analysen av dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse, som genomförs av institutionerna, avser den tillverkningen, oavsett om de färdiga exporterade varorna i tullhänseende har sitt ursprung i Kina eller inte. Eftersom det fanns tydliga indikationer på att inte alla produkter som åtminstone delvis tillverkats i Kina skulle anses ha sitt ursprung i Kina i tullhänseende, beslöt institutionerna att det är nödvändigt att även täcka in produkter för vilka Kina bara är ett mellanliggande land.

(60)

De kinesiska myndigheterna hävdade vidare att eftersom ingen kinesisk exportör har beviljats marknadsekonomisk status, finns det inte något jämförbart pris för solpaneler i Kina, och följaktligen kan inte Kina användas som ett mellanliggande land. I detta avseende ska det noteras att de tre villkoren i artikel 1.3 i grundförordningen endast ges som exempel och att samtliga villkor kanske inte är relevanta i samtliga fall. Eftersom ingen kinesisk exportör har beviljats marknadsekonomisk status, fick man i detta ärende fastställa det jämförbara priset i det jämförbara landet – och detta jämförbara pris är detsamma oberoende av om Kina anses som ursprungsland eller mellanliggande land. Frågan om huruvida det finns något jämförbart pris ”i det landet” är därför irrelevant, eftersom det jämförbara priset i detta fall inte har fastställts ”i det landet”, utan i det jämförbara landet.

2.5.   Solladdare

(61)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter att definitionen av ”solladdare som består av mindre än sex celler” är alltför snäv, och att den bör utvidgas till att omfatta produkter med liknande funktion som inte omfattas av denna definition, t.ex. produkter med liknande storlek som innehåller ett större antal mindre celler.

(62)

Berörda parter hävdade dessutom att definitionen av ”solcellsprodukter av kristallint kisel som permanent har integrerats i elektriska produkter” är alltför snäv, eftersom det bara är den färdiga elektriska produkten som är utesluten, medan solenergikomponenter för integrering i elektriska produkter inte nödvändigtvis är uteslutna.

(63)

En analys av ovanstående argument visade i själva verket att det är lämpligare att till uteslutandet av sådana produkter lägga till ett kriterium på grundval av en teknisk standard. Det fastställdes särskilt att definitionerna av följande standard bättre definierar de produkter som ska undantas från tillämpningsområdet för åtgärderna: Internationell standard IEC 61730-1, tillämpningsklasser, klass C: Begränsad spänning, begränsade energitillämpningar (s. 13) (9).

(64)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter, inkom det synpunkter på uteslutandet från tillämpningsområdet baserad på den internationella standard som nämns ovan. Det hävdades att i stället för en hänvisning till standarden, skulle det vara lämpligare att definiera uteslutandet utifrån utgående spänning och uteffekt såsom ”moduler eller paneler med en utgående spänning som inte överstiger 50 V likspänning och en uteffekt på högst 50 W som endast är avsedda att användas direkt som batteriladdare i system med samma spänning och effekt”. Detta påstående kunde godtas och uteslutandet från tillämpningsområdet fastställs slutligen enligt denna definition.

2.6.   Takintegrerade solcellsmoduler

(65)

En berörd part hävdade att takintegrerade solcellsmoduler borde uteslutas från produktdefinitionen i denna undersökning, eftersom de inte enbart fungerar som solcellsmoduler utan även har samma funktion som taktegel eller skifferplattor. I det avseendet är de inte direkt utbytbara med en standardmodul.

(66)

Undersökningen har emellertid visat att både standardmoduler och takintegrerade moduler måste uppfylla samma elektriska standarder. Takintegrerade solcellsmoduler kan dessutom inte ersättas med enbart standardmoduler, men däremot kan de ersättas av en standardmodul och taktegel eller skifferplattor. Dessa produkters grundläggande tekniska egenskap är därmed densamma, nämligen att producera elektricitet från solljus. Den tilläggsfunktion de har (dvs. att fungera som takmaterial) anses inte vara väsentlig och är inte ett skäl till att utesluta takintegrerade solcellsmoduler från produktdefinitionen.

(67)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter gjorde samma berörda part gällande att det faktum att takintegrerade solcellsmoduler och standardmoduler inte är sinsemellan utbytbara är ett tecken på att takintegrerade solcellsmoduler inte borde omfattas av åtgärderna. Parten hänvisade till målet som gällde skodon (10), och nämner särskilt avancerade sportskor. Det fanns dock många orsaker till att avancerade sportskor uteslöts från produktdefinitionen, och det att två produkter inte är sinsemellan utbytbara ansågs i sig inte utgöra en tillräcklig grund i Brosmann-målet (11), i vilket tribunalen slog fast att så olika produkter som skor för stadsbruk och vandringsskor kan anses vara en berörd produkt i samma antidumpningsundersökning trots sina olikheter.

(68)

Samma berörda part menade dessutom att det faktum att takintegrerade solcellsmoduler inte tillverkas i EU och att den berörda parten innehar immateriella rättigheter skulle utgöra en bekräftelse på att sådana solcellsmoduler är innovativa och skiljer sig från andra produkter. I skodonsmålet som den berörda parten hänvisade till konstaterade dock tribunalen att det ”att denna typ av skor inte tillverkas i gemenskapen och att det inte finns något patent för dem, är inte avgörande.” (12) I det målet ansågs alltså skor med patenterad teknologi ingå i den berörda produkten.

(69)

Den berörda parten hävdade vidare att takintegrerade solcellsmoduler bör uteslutas från definitionen av den berörda produkten eftersom de är betydligt dyrare än standardmoduler. Också i skodonsmålet uteslöts avancerade sportskor över ett visst pris från definitionen av den berörda produkten. Här konstateras att en takintegrerad solcellsmodul inte enbart fungerar som solcellsmoduler utan även har samma funktion som taktegel eller skifferplattor (se skäl 66). En direkt jämförelse av priserna är därför inte meningsfull, eftersom den extra funktionen naturligt leder till att priset blir högre.

(70)

Den berörda parten bemötte detta argument med att ett sådant resonemang skulle göra det omöjligt att någonsin hänvisa till prisskillnader som ytterligare en indikator som motiverar uteslutning från produktdefinitionen. Men en sådan tolkning är alltför långtgående. I föregående skäl sägs endast att priset i just det här fallet, där takintegrerade moduler har samma funktion som både den berörda produkten och en annan produkt (i detta fall taktegel eller skifferplattor), naturligtvis inte är av betydelse. Detta betyder självklart inte att man i något annat fall inte skulle kunna använda prisskillnader som indikator för att fastställa om en produkt bör uteslutas från definitionen av den berörda produkten.

(71)

Slutligen hävdade den berörda parten att dess leverantör av takintegrerade solcellsmoduler bör ges tillgång till åtagandet om minimipriser. Det har dock visat sig att den kinesiska exportören inte samarbetat i undersökningen, och som icke-samarbetsvillig part är exportören inte berättigad att delta i åtagandet. Denna begäran kan därför inte godtas.

3.   Slutsats

(72)

Sammanfattningsvis omfattar den slutgiltiga produktdefinitionen alltså solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel, med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina, om de inte transiteras i den mening som avses i artikel V i Gatt. Cellernas tjocklek är högst 400 mikrometer. Produkten klassificeras för närvarande enligt KN-numren 8501 31 00, ex 8501 32 00, ex 8501 33 00, ex 8501 34 00, ex 8501 61 20, ex 8501 61 80, ex 8501 62 00, ex 8501 63 00, ex 8501 64 00 och ex 8541 40 90.

(73)

Följande produkttyper är uteslutna från definitionen av den berörda produkten:

Bärbara solladdare som består av mindre än sex celler och som laddar batterier eller tillhandahåller elektricitet till apparater.

Solcellstunnfilmsprodukter.

Solcellsprodukter av kristallint kisel som permanent har integrerats i elektriska produkter som inte används för energiproduktion men som använder den elektricitet som produceras av de integrerade solcellerna av kristallint kisel.

Moduler eller paneler med en utgående spänning som inte överstiger 50 V likspänning och en uteffekt på högst 50 W som endast är avsedda att användas direkt som batteriladdare i system med samma spänning och effekt.

(74)

Efter uteslutandet av plattor, har analysen reviderats genom att man uteslutit uppgifterna och analysen rörande plattorna, om inte annat anges. Eftersom plattorna endast utgjorde en liten del av importen av den berörda produkten till unionen (omkring 2 % räknat i värde) under undersökningsperioden, kan uteslutandet av plattorna anses ha en försumbar eller obefintlig inverkan på undersökningsresultaten. Alla synpunkter från de berörda parterna har beaktats, men alla eventuella hänvisningar till plattor har uteslutits. Till följd av detta är alla referenser och tillhörande uppgifter om plattor som anges i skälen i förordningen om preliminär tull inte längre tillämpliga, även när de relevanta skälen bekräftas genom den här förordningen.

(75)

De preliminära slutsatserna, som ändrats såsom anges i skälen 26–74 ovan, bekräftas därför slutgiltigt. För detta förfarande och i enlighet med gällande praxis görs därför bedömningen att alla typer av den berörda produkten bör betraktas som en och samma produkt.

C.   DUMPNING

1.   Kina

1.1.   Marknadsekonomisk status

(76)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter att bedömningen av marknadsekonomisk status gjordes för sent, dvs. efter den tremånadersperiod som fastställs i artikel 2.7 c i grundförordningen, och att undersökningen därför borde avslutas utan dröjsmål.

(77)

I detta hänseende ansåg dessa parter att den ändring av grundförordningen (13) som uppges förlänga tidsfristen för fastställande av marknadsekonomisk status till åtta månader trädde i kraft först efter utgången av den tidigare gällande tidsfristen på tre månader. Ändringen skulle bara tillämpas på framtida undersökningar och pågående undersökningar där tidsfristen för fastställandet av marknadsekonomisk status ännu inte hade löpt ut vid denna tidpunkt.

(78)

Det anges tydligt i artikel 2 i den ändrade grundförordningen att ”den här förordningen ska tillämpas på alla nya och pågående undersökningar från och med den 15 december 2012”. Det finns inte någon hänvisning i den här artikeln, eller inte ens i förordningen som helhet, till den begränsning, ”i de fall som tidsfristen för fastställande av marknadsekonomisk status ännu inte hade löpt ut”, såsom de berörda parterna hävdar. Detta argument kan därför inte godtas.

(79)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade flera berörda parter sina invändningar om att fastställandet av marknadsekonomisk status inte gjordes i tid, men utan att ifrågasätta det faktum att den ändring av grundförordningen som avses i skäl 78 ovan gäller ”alla pågående undersökningar”, vilket innefattar den aktuella undersökningen. Den slutgiltiga slutsatsen dras därför att fastställandet av marknadsekonomisk status inte gjordes för sent.

(80)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en exportör att marknadsekonomisk status inte borde ha avslagits på grund av att tre företag som hade upphört med verksamheten under 2011 inte hade en enda tydlig uppsättning räkenskaper. Exportören undrade särskilt enligt vilken redovisningsstandard som ett företag som lagt ned sin verksamhet ändå bör utarbeta sådana räkenskaper.

(81)

I detta avseende ska det noteras att redovisningsstandarderna inte anger vilka företag som ska utarbeta finansiella rapporter, utan standarderna fastställer hur rapporterna måste utarbetas. När det gäller Kina är det redovisningsstandard för affärsföretag: I artikel 4 i den grundläggande standarden anges det att ”ett företag ska utarbeta finansiella rapporter”. Detta är en tvingande skyldighet, och det finns inget undantag för företag som har upphört med sin verksamhet.

(82)

Även om dessa företag hade upphört med sin verksamhet, hade de fortfarande tillgångar (däribland mark, byggnader, maskiner och lager) och skulder och existerade faktiskt som rättssubjekt åtminstone fram till i början av 2013. Kommissionen anser därför att dessa företag var skyldiga att offentliggöra sina räkenskaper för 2011, och att avsaknaden av dessa räkenskaper utgör en överträdelse av det andra kriteriet.

(83)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter, hävdade vissa exportörer också att de förmåner som erhålls från systemet med förmånsbehandling i skattehänseende och bidrag inte utgör en betydande andel av deras omsättning, vilket påstods ha bekräftats i den parallella antisubventionsundersökningen.

(84)

Det erinras härvidlag om att denna invändning redan behandlats i skäl 65 i förordningen om preliminär tull. Det betonades att särskilt på grund av denna förmåns karaktär, är den absoluta förmån som erhölls under undersökningsperioden irrelevant för bedömningen av om snedvridningen är ”betydande”. Denna invändning avvisas därför.

(85)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande marknadsekonomisk status, bekräftas slutsatserna i skälen 50–69 i förordningen om preliminär tull.

1.2.   Individuell undersökning

(86)

Såsom anges i skäl 70 i förordningen om preliminär tull ansökte 18 samarbetsvilliga exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet om individuell undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen. I det aktuella fallet bestod urvalet redan av sju företagsgrupper, som vanligtvis består av ett antal exporterande tillverkare, närstående handlare och närstående importörer i unionen och i tredjeländer. En individuell undersökning av ytterligare 18 (grupper av) exporterande tillverkare, utöver de sju grupper av exporterande tillverkare som ingick i urvalet, skulle bli orimligt betungande och förhindra att undersökningen kan avslutas i god tid.

(87)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande individuell undersökning, bekräftas alla slutsatser i skälen 70–71 i förordningen om preliminär tull.

1.3.   Jämförbart land

(88)

Berörda parter anmärkte att Indien inte är ett lämpligt jämförbart land beroende på bestämmelserna om lokalt innehåll för projekten i ”Jawaharlal Nehru National Solar Mission” (nedan kallade JNNSM). En part gjorde gällande att det krävs ett lokalt innehåll på 75 %, medan en annan part gjorde gällande att indiska tillverkare kan ta ut högre priser för moduler som till 100 % är inhemskt tillverkade. De hävdade dessutom att sådana krav leder till betydande prisökningar på lokala produkter. Till stöd för detta påstående överlämnades en indisk pressartikel (14). Denna artikel publicerades nästan ett år efter utgången av undersökningsperioden, och några bevis för dess inverkan under undersökningsperioden har inte lämnats.

(89)

Samma pressartikel rapporterade emellertid att den indiska solenergiindustrin står inför ”hård konkurrens från västerländska och kinesiska tillverkare”. Detta stöds av den stadiga ökningen av importen till Indien, såsom anges i skäl 92 nedan. Krav på lokalt innehåll kan visserligen ha en viss inverkan på den indiska hemmamarknaden, men den tydliga slutsatsen kan ändå dras att den indiska marknaden är en konkurrensutsatt marknad, där ett stort antal indiska och utländska företag konkurrerar med varandra.

(90)

Enligt uppgifter som offentliggjorts av Gemensamma forskningscentret (nedan kallat GFC) (15), kommer de flesta JNNSM-projekt att offentliggöras på Internet från och med 2015. Målet för de solcellssystem som är avsedda för nätanslutning inom ramen för 2012 års JNNSM-projekt var förvisso endast 50 MW jämfört med den totala kapaciteten för nätanslutning i Indien vilken var mer än 1 GW redan i juni 2012. Detta visar att under undersökningsperioden stod JNNSM-projekten för mindre än 5 % av det totala antalet solenergianläggningar i Indien. Inverkan av JNNSM-projekten och dess krav på lokalt innehåll, i den mån de redan fanns under undersökningsperioden, vilket de berörda parterna inte kunnat visa, var i bästa fall mycket begränsad. Merparten av anläggningarna under undersökningsperioden låg i delstaten Gujarat (cirka 65 %) och understöddes av statlig stödpolitik.

(91)

Berörda parter hävdade att det stämmer att den indiska marknaden under undersökningsperioden skyddades från import från olika källor, inbegripet från Kina, eftersom inledandet av en antidumpningsundersökning hade funnits med i bilden sedan i början av 2012. Indien inledde förvisso en antidumpningsundersökning beträffande import av solceller och solcellsmoduler från Kina, Malaysia, Taiwan och Förenta staterna den 23 november 2012, dvs. bara fem månader efter utgången av undersökningsperioden.

(92)

Påståendet stöds emellertid inte av utvecklingen av importen av solceller och solcellsmoduler såsom den rapporteras i den indiska handelsstatistiken (16):

Värden i miljoner US-dollar

April 2010 – Mars 2011

April 2011 – Mars 2012

April 2012 – Mars 2013

Kina

77,33

577,24

371,72

Index

100

746

481

Total

252,63

1 348,48

827,07

Index

100

534

327

(93)

Tabellen ovan visar att importen av solceller och solcellsmoduler ökade drastiskt, med mer än 600 % för Kina och med mer än 400 % överlag mellan 2010–2011 och 2011–2012. Därefter minskade importvärdena något, men det gjorde även priserna på solceller och solcellsmoduler. Minskningen av importvärdena mellan 2011–2012 respektive 2012–2013 ligger i linje med den prissänkning som rapporterades av specialiserade konsulter såsom pvXchange för samma period, vilket ledde till slutsatsen att importvolymerna låg kvar på en relativt stabil nivå mellan 2011–2012 och 2012–2013. Därför dras slutsatsen att den indiska marknaden i själva verket inte var skyddad under undersökningsperioden från import från ett antal olika källor, inbegripet Kina.

(94)

Efter det slutliga meddelande av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att Förenta staterna den 6 februari 2013 begärde samråd med Indien enligt WTO-överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistelösning rörande kraven på lokalt innehåll i JNNSM. Effekten av dessa regler om lokalt innehåll, i kombination med den antidumpningsundersökningen som nämns i skäl 91 ovan, påstods ha lett till en minskning på 38 %, räknat i värde mellan april 2012 och mars 2013 jämfört med föregående år, i motsats till ökningen under tidigare år.

(95)

I detta avseende ska det noteras att det minskade värdet beror på de lägre priserna snarare än på importvolymerna. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter lämnade en berörd part uppgifter om utvecklingen av importen av solceller och solcellsmoduler på den indiska marknaden när det gäller volym mellan 2010 och mars 2013. Dessa uppgifter visar en stadig ökning av importen av solcellsmoduler och celler till den indiska marknaden i termer av volym. Det dras därför slutsatsen att den indiska marknaden inte var skyddad på grund av en kommande antidumpningsundersökning, och den påstådda, men inte bevisade, och i vart fall mycket blygsamma effekten av kraven på lokalt innehåll inom ramen för JNNSM (se skäl 90), hindrade inte en stadig ökning av importen räknad i volym.

(96)

Dessutom påpekas det att perioden april 2012 – mars 2013 som visar de påstådda effekterna av JNNSM på importen till Indien är främst efter undersökningsperioden. De eventuella verkningarna av denna påstådda minskning under undersökningsperioden kan därför bara vara obetydliga.

(97)

En berörd part hävdade att Tata Power Solar (nedan kallad Tata) endast nyligen kommit in på marknaden och därför inte är någon lämplig tillverkare i det jämförbara landet. I detta hänseende bör det noteras att företaget, som tidigare hette Tata BP Solar, tillverkar solcellsmoduler sedan 1989 och kan därför inte anses ha kommit in på marknaden nyligen. Enligt uppgifter som lämnats av en annan berörd part, kom Tata in på marknaden betydligt tidigare än de fem största kinesiska exportörerna som ingick i urvalet.

(98)

En berörd part gjorde gällande att Taiwan skulle vara lämpligare som jämförbart land än Indien, eftersom storleken på de taiwanesiska företagen är mer jämförbar med storleken på de kinesiska exportörerna, och det finns också samarbete med tillverkare i Taiwan. Andra berörda parter ifrågasatte också om Indien var ett rimligt jämförbart land, på grund av den jämförelsevis ringa storleken på Tata, men de föreslog inte något lämpligare alternativ.

(99)

Det fanns förvisso samarbetsvilliga taiwanesiska företag. Ett företag samarbetade till fullo, medan ett annat företag bara samarbetade till en del. Det enda helt samarbetsvilliga taiwanesiska företaget är emellertid mindre än Tata, särskilt när det gäller försäljning och tillverkning av moduler som utgör cirka 90 % av försäljningen av den berörda produkten. När det gäller moduler säljer Tata betydligt mer än det taiwanesiska företaget som bara har en obetydlig sådan försäljning (se skäl 76 i förordningen om preliminär tull). Efter det slutliga meddelandet av uppgifter frågade en exportör huruvida det taiwanesiska företaget som till en del samarbetade hade ombetts att tillhandahålla de saknade uppgifterna. I detta sammanhang hänvisas det till skäl 76 i förordningen om preliminär tull, där det förtydligas att Taiwan inte kunde användas som jämförbart land eftersom de samarbetsvilliga taiwanesiska företagen i stort sett enbart tillverkade celler, medan den kinesiska exporten huvudsakligen består av moduler. Detta gäller även för den delvis samarbetsvilliga taiwanesiska tillverkaren. Eftersom denna tillverkare redan betraktades som olämplig av denna orsak, ansågs det inte lämpligt att begära ytterligare information från detta företag.

(100)

Samma berörda part hävdade att även om det nästan inte fanns någon försäljning alls av moduler diskvalificerade detta inte Taiwan som jämförbart land, eftersom bearbetningskostnaderna för att omvandla celler till moduler kan fastställas utan större svårigheter. Detta påstående stöds emellertid inte av fakta i undersökningen. Att tillverka en modul av celler kräver flera produktionsled, under vilka en betydande del av modulens mervärde skapas. Såsom anges i skäl 137 i förordningen om preliminär tull, var under undersökningsperioden den genomsnittliga prisskillnaden mellan solceller och solcellsmoduler 555,92 EUR eller 54 %, medan den genomsnittliga skillnaden när det gäller kostnader uppgick till 377,99 EUR eller 34 %. Detta skulle innebära att större delen av ett möjligt taiwanesiskt normalvärde för moduler skulle behöva grundas på justeringar för bearbetningskostnader, vilket inte kan anses rimligare än ett land där normalvärdet kan grundas på de inhemska försäljningspriserna för större delen av den berörda produkten. Det anses därför att Indien har valts ut som jämförbart land på ett rimligt sätt, med hänsyn till tillgängliga och tillförlitliga uppgifter.

(101)

En annan berörd part hävdade att ingen motivering gavs till varför inte Förenta staterna ansågs som ett lämpligt jämförbart land. I detta avseende hänvisas det till skäl 74 i förordningen om provisorisk tull där det tydligt står ”att Förenta staterna inte skulle vara ett lämpligt jämförbart land, främst på grund av att den amerikanska marknaden skyddades från kinesisk import under delar av undersökningsperioden genom antidumpnings- och antisubventionsåtgärder.” Eftersom inga synpunkter hade kommit in när det gäller skyddet av den amerikanska marknaden som sådant, förblir slutsatsen i detta hänseende oförändrad.

(102)

Berörda parter hävdade att resultatet av beräkningen av dumpning är snedvridet beroende på skillnader i stordriftsfördelar mellan de kinesiska tillverkarna och den indiska tillverkaren. Det kontrollerades därför huruvida en korrelation mellan ett företags produktionsvolym och dess dumpningsmarginal faktiskt föreligger.

(103)

Av de sju företagsgrupper som ingick i urvalet, fanns det två medelstora koncerner (Jinzhou Yangguang och Delsolar) och fem stora koncerner (JingAo, LDK, Suntech, Trina och Yingli). Av de medelstora företagen, har Jinzhou Yangguang den lägsta marginalen, medan Delsolar har den högsta. De fem större företagen återfinns mittemellan. Detta visar tydligt att det inte finns något samband mellan stordriftsfördelar och dumpningsmarginaler. Det kan därför inte anses att beräkningen av dumpningen är snedvriden beroende på skillnader i stordriftsfördelar mellan de kinesiska tillverkarna och den indiska tillverkaren.

(104)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter, hävdade berörda parter att avsaknaden av samband mellan stordriftsfördelar och dumpningsmarginaler inte visar att det inte finns någon inverkan av stordriftsfördelar och jämförbarheten mellan priser. I en situation där dumpningsmarginalen grundas på ett identiskt normalvärde för alla exportörer som i det aktuella fallet, drivs dumpningsmarginalen främst av exportpriserna. Avsaknad av samband mellan stordriftsfördelar och dumpningsmarginalen tyder därför också på frånvaro av samband mellan stordriftsfördelar och försäljningspriser. Slutsatsen kan därför dras att skillnader i stordriftsfördelar inte påverkar jämförbarheten mellan priser i det aktuella fallet.

(105)

En berörd part hävdade att tillverkaren i det jämförbara landet hade extremt höga inhemska försäljningspriser som påstods vara väsentligt högre än unionsindustrins försäljningspriser, eftersom dumpningsmarginalen betydligt överstiger prisunderskridandemarginalen. Detta påstående grundades på en jämförelse mellan indiska normalvärden och unionsindustrins försäljningspriser. Jämförelsen är emellertid bristfällig, eftersom det indiska normalvärdet bara baserades på den lönsamma försäljningen. Särskilt i en situation där unionsindustrin går med förlust är det inte förvånande att lönsamma priser i Indien överskrider det genomsnittliga unionspriset. Det faktum att det indiska normalvärdet överskrider unionsindustrins genomsnittliga priser visar inte att valet av Indien som jämförbart land är orimligt.

(106)

En berörd part hävdade att Tatas priser är snedvridna, eftersom företaget är närstående Tata Power som är ett kraftbolag. Detta påstås göra det möjligt för Tata att ta ut högre priser i de områden som betjänas av Tata Power. Det lämnades dock ingen stödjande bevisning, och någon kvantifiering av denna påstådda verkan tillhandahölls inte heller. Denna invändning kunde därför inte godtas.

(107)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter invände en exportör att Tata är ett icke-konkurrenskraftigt företag med höga produktionskostnader och försäljningspriser, vilket påstods vara anledningen till att BP Solar drog sig ur det gemensamma företaget i december 2011. Till stöd för detta citerades en pressartikel, där det står att ”BP:s utträde ur solenergiindustrin efter fyra decennier visar hur konkurrensutsatt och överbefolkad solenergimarknaden har blivit.” Artikeln pekade emellertid inte ut Tata som icke-konkurrenskraftigt företag, utan den tar upp situationen på marknaden för solpaneler i allmänhet och skriver att ”knivskarp konkurrens präglar denna industri”, och att ”många företag världen över har lagt ner sina fabriker, friställt hundratals arbetare och ansökt om konkurs”. Denna pressartikel kan därför inte påvisa att Tata är ett icke-konkurrenskraftigt företag med höga produktionskostnader och försäljningspriser.

(108)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade en exportör att Tata inte inbegreps i den indiska inhemska industrin i den pågående indiska antidumpningsundersökning (se skäl 91 ovan) på grund av sin omfattande import av celler. Det bekräftas visserligen att Tata inte är en del av den indiska inhemska industrin i den pågående indiska antidumpningsundersökningen, men det betyder inte automatiskt att Tata inte är en lämplig tillverkare i det jämförbara landet. Normalvärdet grundades enbart på celler och moduler som tillverkades av Tata i Indien, och inte på importerade varor. Det faktum att importerade komponenter användes i tillverkningen av vissa produkter innebär inte att det resulterande normalvärdet inte är representativt för Indien, i synnerhet som det främst grundas på försäljningspriser och inte på kostnader.

(109)

De kinesiska myndigheterna hävdade att Tatas försäljning av moduler enligt uppgift bara utgör 0,3 % av den kinesiska exporten till EU och kan därför inte anses vara representativ, och man hänvisade till domstolens Detlef Nölle  (17)-dom. I det målet ansåg domstolen att när den totala tillverkningen i ett land endast är 1,25 % av exportvolymen till EU är detta ett tecken på att marknaden i fråga inte är särskilt representativ. I det aktuella fallet jämförde inte de kinesiska myndigheterna den totala tillverkningen i Indien med den totala kinesiska exporten, utan endast tillverkningen hos ett indiskt företag med den totala exporten från alla kinesiska exportörer. Denna jämförelse är emellertid bristfällig, eftersom man på en konkurrensutsatt marknad med många aktörer inte kan förlita sig på bara kvantiteterna för en tillverkare för att få en uppfattning om representativiteten för marknaden som helhet. Det är för övrigt inte heller den jämförelse som gjordes Detlef Nölle-målet, där landets totala tillverkning jämfördes med den totala exporten. Enligt uppgifter från den kinesiska handelskammaren förväntades tillverkningen i Indien överstiga 2 GW före utgången av 2012, dvs. strax efter undersökningsperiodens slut. En sådan tillverkning skulle motsvara 14 % av den kinesiska exporten till EU, dvs. klart över det indikativa tröskelvärdet på 5 % som nämns i Detlef Nölle-domen.

(110)

Efter meddelandet av uppgifter hänvisade en berörd part till det faktum att Tata saknar integration i tidigare led och måste förvärva plattor från tredje parter. Denna brist på vertikal integration i tidigare led leder till kostnadsökningar jämfört med vertikalt integrerade kinesiska tillverkare. Detta påstående kunde emellertid inte styrkas. Framför allt skulle Tatas totala kostnad endast vara högre om deras inköpspris på plattor skulle överstiga tillverkningskostnaden för en platta, vilket är osäkert eftersom många företag inom solenergiverksamhet har gått med förlust under undersökningsperioden. Även stora vertikalt integrerade kinesiska tillverkare köpte ofta betydande mängder plattor från oberoende leverantörer, vilket stöder slutsatsen att bristen på vertikal integration i plattor inte nödvändigtvis leder till högre kostnader för moduler och celler.

(111)

En berörd part hävdade att det jämförbara landet inte är konkurrenskraftigt. Detta påstående stöds av det faktum att tillverkningen av solceller i Indien 2013 är den minsta på fem år. Den rapport som den berörda parten citerade visade emellertid att den indiska celltillverkningen under undersökningsperioden fortfarande låg på en hög nivå nära den absoluta toppen. Den stora minskningen av tillverkningen ägde rum efter undersökningsperioden, och fick därigenom ingen effekt på resultaten av undersökningen.

(112)

Ett annat argument som lagts fram till stöd för påståendet att det jämförbara landet är inte är konkurrenskraftigt är den antidumpningsundersökning som nämns i skäl 91 ovan. Institutionerna konstaterar att nämnda undersökning fortfarande pågår, och att det därför inte går att dra några slutsatser av den. Antidumpningsundersökningar är i allmänhet inte ett tecken på bristande konkurrenskraft, utan ett tecken på att den inhemska industrin anser sig utsatt för illojala handelsmetoder från konkurrenter i tredjeländer.

(113)

På det hela taget anser kommissionen att valet av Indien som jämförbart land inte är oskäligt.

(114)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande jämförbart land, bekräftas alla slutsatser i skälen 72–77 i förordningen om preliminär tull.

1.4.   Normalvärde

(115)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter framförde en berörd part att de indiska företagen främst sålde moduler som inte är avsedda för nätanslutning, som har högre priser och kostnader än de moduler för nätanslutning som såldes av de kinesiska tillverkarna. Det hävdades vidare att moduler som inte är avsedda för nätanslutning vanligtvis har en lägre energieffekt än moduler för nätanslutning.

(116)

I detta hänseende ska det noteras att olika normalvärden fastställdes för ”normalstora” moduler med fler än 36 celler som vanligtvis är avsedda för nätanslutning och mindre moduler med högst 36 celler som vanligtvis inte är avsedda för nätanslutning. Det anses därför att ett lämpligt normalvärde ska fastställas för alla produkttyper, inklusive moduler som inte avsedda för nätanslutning och moduler som är avsedda för nätanslutning.

(117)

En annan berörd part uppgav att Tata också är aktiv som projektansvarig, och detta företags försäljning är därför inte jämförbar med försäljning av moduler som bara kommer från kinesiska exporterande tillverkare. I detta hänseende ska det noteras att jämförelsen mellan priserna på de indiska inhemska priserna och de kinesiska exportpriserna uteslutande gällde försäljning av moduler. Försäljningen av färdiga projekt eller integrerade lösningar användes däremot inte för att fastställa normalvärdet, eftersom de inte ansågs jämförbara.

(118)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande normalvärdet, bekräftas alla slutsatser i skälen 78–86 i förordningen om preliminär tull.

1.5.   Exportpris

(119)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter lämnade några av de exportörer som ingick i stickprovet synpunkter på vissa smärre problem beträffande det exportpris som användes för att fastställa dumpningsmarginalen. Där så var berättigat beaktades synpunkterna, vilket ledde till en mindre ändring av dumpningsmarginalen för de berörda företagen.

(120)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande exportpriset, bekräftas alla slutsatser i skälen 87–89 i förordningen om preliminär tull.

1.6.   Jämförelse

(121)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter lämnade några av de exportörer som ingick i urvalet synpunkter på vissa smärre problem beträffande de parametrar som användes för att jämföra exportpriserna. Där så var berättigat beaktades synpunkterna, vilket ledde till en mindre ändring av dumpningsmarginalen för de berörda företagen.

(122)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upptäcktes ett skrivfel som ledde till en felaktig justering av normalvärdet för inrikes frakt. Detta fel har korrigerats och det ledde till en smärre minskning av dumpningsmarginalerna.

(123)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att en justering för handelsled kan vara motiverad, eftersom parten inte säljer direkt till installatörer, utan till återförsäljare och distributörer. Parten begärde detaljerade uppgifter om försäljningskanalerna hos tillverkaren i det jämförbara landet, men dessa konfidentiella uppgifter kunde inte lämnas ut. Som ett alternativ, var kundbasen hos tillverkaren i det jämförbara landet indelad i olika kategorier enligt försäljningsvolym, vilket visade att en justering för olikheter i handelsled inte var befogad.

(124)

Som svar på denna analys, tillstod den berörda parten att en skillnad i försäljningskvantiteter skulle leda till skillnader i pris, men vidhöll sitt argument om att företaget tar ut högre priser av installatörer än av distributörer/detaljhandlare även om installatören skulle köpa en liknande kvantitet som distributören/återförsäljaren. Detta påstående var dock inte underbyggt och kunde därför inte beaktas.

(125)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande exportpriset, bekräftas alla slutsatser i skälen 90–92 i förordningen om preliminär tull.

1.7.   Dumpningsmarginaler

(126)

En exporterande tillverkare som ingick i urvalet begärde full öppenhet i beräkningarna av dumpningen och hävdade att det annars inte skulle gå att yttra sig om riktigheten i det beslutet. Eftersom detta företag inte beviljades marknadsekonomisk status, fastställdes normalvärdet på grundval av uppgifter från Indien som jämförbart land. Eftersom endast en tillverkare i det jämförbara landet till fullo samarbetade i undersökningen, kan uppgifter från det jämförbara landet inte meddelas på nivån för produkttypen eftersom uppgifterna är konfidentiella. Denna invändning måste därför avvisas.

(127)

För företagen i urvalet jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten som fastställdes för det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset för den motsvarande berörda produkttypen, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(128)

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna som inte ingick i urvalet beräknades i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes på grundval av de marginaler som fastställts för de exporterande tillverkarna i urvalet.

(129)

På grundval av detta fastställdes dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet till 88,1 %.

(130)

När det gäller övriga exporterande tillverkare i Kina fastställdes dumpningsmarginalerna på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta ändamål fastställdes först graden av samarbetsvilja genom att man jämförde den exportvolym till unionen som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna med den kinesiska exportvolymen, såsom fastställs i skäl 167.

(131)

Eftersom de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna stod för mer än 80 % av den totala kinesiska exporten till unionen får samarbetsviljan anses vara hög. Eftersom det inte fanns någon anledning att tro att någon exporterande tillverkare avsiktligt avstod från att samarbeta, fastställdes den övriga dumpningsmarginalen till den nivå som gällde för det företag i urvalet som hade den högsta dumpningsmarginalen. Detta ansågs vara lämpligt eftersom det inte fanns något som tydde på att de icke-samarbetsvilliga företagen bedrev dumpning på en lägre nivå, och för att säkerställa effektiviteten av en eventuell åtgärd.

(132)

Mot denna bakgrund är de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta som andel av cif-priset vid unionens gräns, före tull, följande:

Företag

Dumpningsmarginal

Changzhou Trina Solar Energy Co. Ltd

Trina Solar (Changzhou) Science &Technology Co., Ltd

Changzhou Youze Technology Co., Ltd

Trina Solar Energy (Shanghai) Co. Ltd

Yancheng Trina Solar Energy Technology Co. Ltd

90,3 %

Delsolar (Wujiang) Ltd

111,5 %

Jiangxi LDK Solar Hi-Tech Co. Ltd

LDK Solar Hi-Tech (Hefei) Co. Ltd

LDK Solar Hi-Tech (Nanchang) Co. Ltd

LDK Solar Hi-Tech (Suzhou) Co. Ltd

91,9 %

Jinko Solar Co. Ltd

Shanghai JA Solar Technology Co. Ltd;

JA Solar Technology Yangzhou Co. Ltd.

Hefei JA Solar Technology Co. Ltd

Shanghai JA Solar PV Technology Co. Ltd.

97,5 %

Jinzhou Yangguang Energy Co. Ltd

Jinzhou Huachang Photovoltaic Technology Co. Ltd

Jinzhou Jinmao Photovoltaic Technology Co. Ltd

Jinzhou Rixin Silicon Materials Co. Ltd

Jinzhou Youhua Silicon Materials Co. Ltd

53,8 %

Wuxi Suntech Power Co. Ltd

Suntech Power Co. Ltd

Wuxi Sunshine Power Co. Ltd;

Luoyang Suntech Power Co. Ltd

Zhenjiang Ren De New Energy Science Technology Co. Ltd

Zhenjiang Rietech New Energy Science Technology Co. Ltd

73,2 %

Yingli Energy (China) Co. Ltd

Baoding Tianwei Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Hainan Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Hengshui Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Tianjin Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Lixian Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Baoding Jiasheng Photovoltaic Technology Co. Ltd

Beijing Tianneng Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Yingli Energy (Beijing) Co. Ltd

93,3 %

Andra samarbetsvilliga företag (bilaga I, bilaga II)

88,1 %

Övriga företag

111,5 %

D.   SKADA

1.   Definition av unionsindustrin och unionstillverkningen

(133)

Den likadana produkten tillverkades av ca 215 tillverkare i unionen. Institutionerna har kontrollerat de berörda parternas påståenden att antalet skulle vara högre. Kontrollen visade att de ytterligare tillverkare som påstods finnas i själva verket till största delen var exporterande tillverkare, närstående importörer till dessa, distributörer och installatörer.

(134)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hade flera parter invändningar mot att uppgifter som lämnats av Europressedienst, ett oberoende konsultföretag (nedan kallad konsulten) användes för att, bland annat, fastställa unionens produktion, unionens produktionskapacitet samt andra makroekonomiska skadeindikatorer rörande unionsindustrin och importuppgifterna. Dessa parter ifrågasatte att konsulten var oberoende och gjorde gällande att denne hade förbindelser med klaganden. De begärde också förtydliganden när det gäller på vilka grunder konsulten hade utsetts av kommissionen och ifrågasatte dennes sakkunskap när det gäller att samla in ekonomiska uppgifter om solcellssektorn. Härvidlag hävdades det att kommissionen borde ha baserat sina slutsatser på uppgifter från andra tillgängliga källor, särskilt kända forskningsinstitut. Slutligen hänvisade Afase till bästa praxis för inlämnande av ekonomisk bevisning och insamling av uppgifter i fall som rör tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och i ärenden rörande fusioner samt ifrågasatte tillförlitligheten hos de uppgifter som lämnats in av konsulten.

(135)

När det gäller de påstådda förbindelserna mellan konsulten och klaganden, lade de berörda parterna i fråga inte fram några bevis för sådana förbindelser. I undersökningen fanns det inte heller några belägg för en förbindelse som går utöver en förbindelse av rent affärsmässig karaktär. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att det fanns tecken på att den prima facie-bevisning som lagts fram av den klagande unionsindustrin i klagomålet grundas på uppgifter från samma konsult. Även om det medges att resultaten för vissa indikatorer var desamma som den bevisning som tillhandahålls i klagomålet, betyder det inte nödvändigtvis att de har fastställts på grundval av endast en källa. I detta avseende uppges i klagomålet vilka olika källor som använts.

(136)

Såsom förklaras i skäl 99 i förordningen om preliminär tull, ansåg kommissionen det lämpligt att utnyttja dessa konsulttjänster i den nuvarande undersökningen, eftersom makroekonomiska uppgifter för hela unionsmarknaden liksom importuppgifter inte fanns att tillgå från andra offentliga källor. Innan kommissionen valde Europressedienst utvärderade man de metoder som konsulten använt för att samla in de relevanta uppgifterna samt konsultens förmåga att sammanställa de nödvändiga uppgifterna separat för alla produkttyper och för hela skadeundersökningsperioden.

(137)

Under undersökningen dubbelkontrollerades dessutom där så var möjligt uppgifter från konsulten mot andra tillgängliga källor och bekräftades. I detta hänseende ska det noteras att det på marknaden finns flera forskningsföretag som specialiserat sig på att samla in statistik om solcellssektorn och de rapporterade siffrorna är nästan aldrig desamma. Detta beror på att exakta siffror är svåra för forskningsinstituten att få fram och de rapporterade indikatorerna för solcellsmarknaden kommer därför alltid att baseras på uppskattningar, oberoende av vem som tillhandahåller siffrorna. De dubbelkontroller som utfördes av kommissionen bestod därför av en jämförelse av tendenserna för de uppgifter som mottagits från konsulten med tendenserna för samma uppgifter som offentliggjorts av andra forskningsföretag, GFC och European Photovoltaic Industry Association (nedan kallad EPIA) om samma ämnesområden, i de fall sådana fanns tillgängliga. Inga betydande skillnader har konstaterats till följd av dubbelkontrollen, eftersom tendenserna för indikatorerna som omfattades av dubbelkontrollen var likartade. Preliminära undersökningsresultat grundades därför inte enbart på uppgifter från konsulten utan också på kommissionens egen analys och bedömning av dessa uppgifter. Efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts, gjordes också ett kontrollbesök på plats hos konsulten (se skäl 9 ovan). Kommissionen utförde kontroller på plats i konsultens lokaler för att kontrollera tillförlitligheten av den metod och uppgifter som har tillhandahållits. Kontrollen på plats genomfördes som en uppföljning av kommissionens dubbelkontroll av uppgifterna och för att få en ytterligare säkerhet när det gäller tillförlitligheten och kvaliteten på uppgifterna och de tillhörande metoderna.

Kontrollbesöket på plats ansågs lämpligt mot bakgrund av principen om god förvaltning, även om dessa uppgifter inte tillhandahölls av en berörd part utan av en konsult. Till följde av detta var kommissionen än mer förvissad om tillförlitligheten hos de uppgifter som konsulten hade tillhandahållit.

(138)

En part hävdade att metoden för de dubbelkontroller som kommissionen hade använt inte förklaras i tillräcklig detalj och ansåg att de andra källorna som använts för att dubbelkontrollera uppgifterna borde lämnas ut. Denna part hävdade vidare att den metod som använts i alla händelser var ogiltig eftersom det bara var tendenserna för olika källor som jämfördes och inte absoluta värden.

(139)

När det gäller de andra källorna som användes för att dubbelkontrollera de uppgifter som lämnas av konsulten, rörde det sig om de rapporter som publicerats av GFC och EPIA inom samma områden. När det gäller jämförelsen av uppgifter med andra källor ska det påpekas att de inte bara visade en liknande tendenser utan också liknande omfattningar. Därför drogs slutsatsen att den metod som användes var lämplig och påståendena i detta avseende tillbakavisades.

(140)

När det gäller konsultens sakkunskap, ska det noteras att konsultens huvudsakliga uppgift är att samla in uppgifter med anknytning till solcellssektorn och utveckla en uppdaterad databas över företag som är verksamma på solcellsmarknaden. Dessa uppgifter publiceras i tidskrifter som är specialiserade på solceller och också av enskilda företag för vilka konsulten bedriver specialiserad forskning. Den databas som Europressedienst har utvecklat uppdateras regelbundet och publiceras på nytt. Konsulten har dessutom flera års erfarenhet inom denna sektor. Närmare bestämt är konsultens metodik att samla in, dubbelkontrollera och sammanställa information med hjälp av olika källor som finns att tillgå på marknaden. I detta syfte samlas uppgifterna in via standardiserade frågeformulär som sänds till de företag som förtecknas i databasen eller via telefon, särskilt från unionstillverkarna, eller under de specialiserade mässorna, och då särskilt från tillverkare i tredjeländer. När uppgifterna inte kan erhållas genom de ovan nämnda kanalerna kontrollerar Europressedienst de ekonomiska rapporterna från företag inom solcellssektorn eller samarbetar på frivillig basis med andra forskningsinstitut i syfte att erhålla eller dubbelkontrollera uppgifter. Det kontrollerades och bekräftades att dessa källor har använts av konsulten i den dagliga verksamheten. Mot bakgrund av ovanstående ansågs det lämpligt att använda Europressediensts tjänster i den nuvarande undersökningen och parternas påståenden i detta hänseende avvisades därför.

(141)

När det gäller bästa praxis för inlämnandet av ekonomisk bevisning från kommissionens behöriga avdelning bör följande kommentarer göras. För det första rör det sig om ett dokument som inte är bindande för kommissionen, eftersom det inte har antagits av kollegiet, utan publicerats av den behöriga avdelningen i syfte att lämna rekommendationer till parterna om hur man ska lägga fram ekonomisk bevisning. För det andra gäller bästa praxis inlämnandet av ekonomiska analyser och uppgifter som använts i vissa konkurrensutredningar, i enlighet med artikel 101 och 102 i EUF-fördraget, och i koncentrationsärenden. Tillämpliga regler, normer för bevis och kommissionens befogenheter i dessa konkurrensärenden kan inte jämföras med undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder, för vilka helt andra regler tillämpas.

(142)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter ifrågasatte flera parter de metoder som användes av konsulten och hävdade att de inte uppfyllde erkända vetenskapliga normer. Såsom anges i skäl 137, bedömdes metoderna och de resulterande uppgifterna dubbelkontrollerades och verifierades. Resultatet blev att de ansågs vara i linje med andra publicerade uppgifter och att de därför var rimligt tillförlitliga. Särskilda frågor som tas upp av de berörda parterna, främst Afase, klargjordes och gjordes tillgängliga i den öppna akten i undersökningen för inspektion av berörda parter.

(143)

Den kinesiska handelskammaren hävdade att metoderna för sammanställning av uppgifter inte har förtydligats. Detta påstående avvisades, eftersom de relevanta uppgifterna återfanns i den akt som är tillgänglig för inspektion för alla berörda parter.

(144)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade flera parter sina argument rörande kommissionens val av konsult och om kvaliteten på de uppgifter som lämnats. Det hävdades att konsultens uppgifter kan beställas och köpas på ad hoc-basis, i syfte att uppfylla potentiella kunders särskilda krav och de därför kanske inte är objektiva. Dessutom bestred den kinesiska handelskammaren att de uppgifter som samlats in genom konsulten kan betraktas som ett faktiskt bevis i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen, eftersom uppgifterna i stor utsträckning har baserats på antaganden och uppskattningar. Man hävdade vidare att de uppgifter som lämnats inte var tillräckligt styrkta med bevis i ärendet och att de inte var av bekräftande, objektiv och verifierbar karaktär.

(145)

När det gäller dessa påståenden hänvisas det till skälen 136–137 ovan, där ytterligare information lämnas om valet av konsult. Dessutom bör det påpekas att kommissionen anlitade konsulten på grundval av bästa tillgängliga uppgifter vid den tidpunkten och i full överensstämmelse med kommissionens budgetförordning som tillämpas på förfarandet. Det erinras vidare om att konsultens kapacitet att tillhandahålla alla erforderliga uppgifter i tid var mycket viktig, eftersom kommissionen var bunden av de lagstadgade tidsfristerna för offentliggörandet av de preliminära undersökningsresultaten i den pågående undersökningen.

(146)

När det gäller kvaliteten på de uppgifter som lämnats och om de kan betraktas som faktiska bevis i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen (se ovan i skäl 137), granskades konsultens metoder för insamling av uppgifterna, och det bedömdes att de var av tillfredsställande kvalitet. Såsom anges i samma skäl, dubbelkontrollerades dessutom uppgifterna från konsulten med andra källor där så var möjligt och konstaterades vara rimligen korrekta. Slutligen ska det noteras att konsulten har en databas som uppdateras regelbundet, oberoende av kundernas behov och önskemål. Samma databas används för att sammanställa och leverera statistik om solceller till olika kunder och påståendet att uppgifterna inte skulle vara objektiva måste därför avvisas.

(147)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att kommissionen inte hade redovisat sina källor, vilka metoder som använts och vilka företag som konsulten samarbetade med för att sammanställa de makroekonomiska uppgifter som tillhandahölls. En annan berörd part upprepade att de metoder som använts av konsulten leder till felaktiga resultat. Flera berörda parter begärde ytterligare uppgifter om de metoder som konsulten använt, såsom den genomsnittliga svarsfrekvensen för frågeformulären och intervjuerna, vilken procentandel av uppgifterna som samlats in via varje kanal, hur dessa kontrollerades, de uppskattningar/antaganden som använts för att generera uppgifter, antalet företag för vilka uppskattningar gjorts samt en uppfattning om antalet anställda hos konsulten.

(148)

När det gäller dessa påståenden, ska det noteras att efter genomförandet av de preliminära åtgärderna lämnade kommissionen uppgifter till de berörda parterna om vilka metoder och källor som konsulten använt vid sammanställningen av uppgifterna och tog också upp de berörda parterna särskilda frågor i detta avseende efter det preliminära meddelandet av uppgifter. De ytterligare förfrågningar om uppgifter från de berörda parterna efter det slutliga meddelandet av uppgifter anses ha besvarats genom de uppgifter som ställdes till förfogande efter införandet av de preliminära tullarna i den mån som sekretessbegränsningarna medgav det. Det understryks också att kommissionen kontrollerade på plats hur uppgifterna samlats in och ställts samman av konsulten och vilka relevanta underliggande antaganden som använts vid insamlingen av uppgifter. Resultatet av kontrollen var tillfredsställande och kommissionen försäkrade sig om rimligheten i de underliggande antagandena och kvaliteten på de uppgifter som tillhandahållits av konsulten. Vidare bestred parterna inte uppgifterna som sådana.

(149)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter begärde en annan part förtydliganden rörande hur många unionstillverkare som konsulten tagit med i sin insamling av uppgifter och överlappningen mellan dessa och de cirka 215 unionstillverkare som var kända för kommissionen. I detta sammanhang står det klart att de unionstillverkare som konsulten tog med i stort sett är desamma som de som representerar unionsindustrin i denna undersökning och som nämns i skäl 133 ovan.

(150)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att kommissionen har genomfört skadeanalysen på ett inkonsekvent sätt, eftersom den gjordes separat för moduler och celler, medan skadan och beräkningen av dumpningsmarginalerna hade fastställts som ett viktat genomsnitt för moduler och celler tillsammans. I detta avseende ska det noteras att även om indikatorerna anges separat för varje produkttyp, gäller slutsatserna för varje indikator den undersökta produkten som helhet. Det erinras också om att moduler och celler är en och samma produkt och att dumpningsmarginalerna och nivån för undanröjande av skada fastställdes på grundval av detta. Påståendet avvisades därför.

(151)

Slutligen hävdade en annan part att beräkningen av värdet av makroekonomiska indikatorer under undersökningsperioden var felaktigt baserad på ett enkelt genomsnitt av åren 2011 och 2012. Man menade att sådana metoder inte är objektiva och inte skulle leda till resultat som återspeglar verkligheten under undersökningsperioden. Det ska klargöras att ett enkelt genomsnitt av uppgifterna bara användes i de fall där det fanns liknande tendenser under skadeundersökningsperioderna. Om tendenserna var olika, anpassades metoderna i enlighet med detta genom att man beaktade verkligheten på marknaden. Den berörda parten vidareutvecklade inte på vilket sätt resultaten av de använda metoderna inte skulle återspegla verkligheten på marknaden. Dessa invändningar avvisades därför.

(152)

På grundval av ovanstående och eftersom det inte inkommit några andra synpunkter rörande detta, bekräftas härmed slutsatserna i skälen 98–101 i förordningen om preliminär tull.

2.   Fastställande av den relevanta unionsmarknaden

(153)

Flera parter hävdade att skadan borde ha bedömts separat för den företagsinterna marknaden och för den öppna marknaden. En part hävdade att uppgifterna om celler avsedda för företagsintern användning inte borde ha tagits med vid skadebedömningen på grund av att de inte påverkades av den dumpade importen.

(154)

Såsom anges i skäl 105 i förordningen om preliminär tull, bör förbrukning, försäljningsvolym, produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, tillväxt, investeringar, lager, sysselsättning, produktivitet, kassaflöde, avkastning på investeringar, förmåga att anskaffa kapital och dumpningsmarginalens storlek undersökas mot bakgrund av unionsindustrins totala verksamhet, dvs. inbegripet företagsintern användning, eftersom tillverkningen avsedd för den företagsinterna marknaden också påverkades av konkurrensen från importen från det berörda landet.

(155)

Undersökningen har därför visat att vertikalt integrerade unionstillverkare blev tvungna att importera dumpade produkter (celler) och, till följd av prispressen från den dumpade importen, upphöra med att tillverka dessa produkter till en kostnad som var högre än importpriset. Undersökningen visade också att den fria marknaden och den företagsinterna marknaden uppvisade en liknande utveckling av priserna, vilket också visade att de i lika hög utsträckning påverkades av importen i fråga.

(156)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade flera parter att kommissionen inte har tillhandahållit en adekvat och motiverad analys av den företagsinterna marknaden och att den inte heller har förklarat varför en separat analys inte genomförts. En part hävdade att ingen information lämnades om betydelsen den unionstillverkning som är avsedd för företagsinternt bruk. Det hävdades dessutom att skäl 106 i förordningen om preliminär tull, enligt vilket priserna på den företagsinterna marknaden inte alltid återspeglade marknadspriserna motsades av slutsatserna i skäl 155 ovan om att den fria marknaden och den företagsinterna marknaden visade en liknande utveckling i priser.

(157)

För det första ska det noteras att i skäl 105 i förordningen om preliminär tull anges orsakerna till varför det ansågs lämpligt att undersöka skadeindikatorerna (utom för lönsamhet), med hänvisning till unionsindustrins totala verksamhet, inklusive tillverkning för företagsintern användning. I detta avseende erinras det om (se samma skäl) att undersökningen visade att tillverkningen för företagsintern användning i lika hög grad påverkades av konkurrensen från importen från Kina, vilket som sådant inte har bestridits av de berörda parterna. Därför måste påståendet att inga förklaringar gavs till varför ingen separat analys ägt rum avvisas. Till följd av denna slutsats avvisades därför också att en sådan separat analys av den företagsinterna marknaden borde ha ägt rum.

(158)

Utifrån ovanstående ska det för det andra sägas att även om unionens tillverkning avsedd för företagsintern användning inte betraktades som ett viktigt inslag, bör det noteras att tillverkningen i unionen av celler avsedda för företagsintern användning utgjorde cirka hälften av den totala tillverkningen under undersökningsperioden. Slutligen ska det klargöras att det faktum att priserna på den företagsinterna marknaden inte återspeglar priserna på den fria marknaden inte nödvändigtvis motsäger det faktum att båda prisnivåerna uppvisade samma tendenser, eftersom de fortfarande kan vara på olika nivåer eller att prisrörelseeffekter kan ske i högre eller mindre grad och de därmed visar en annan bild. På grundval av ovanstående avvisades påståendena rörande den företagsinterna marknaden.

(159)

De berörda parterna tillhandahöll inte någon information som kunde ha minskat värdet av undersökningsresultaten beträffande fastställandet av unionsmarknaden. Mot bakgrund av detta avvisades därför dessa invändningar och undersökningsresultaten i skälen 102-106 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

3.   Förbrukningen i unionen

(160)

En berörd part hävdade att uppgifterna om förbrukningen i unionen av den undersökta produkten varierar avsevärt, beroende på vilken källa som anlitas. Denna part hävdade att tillförlitliga uppgifter endast kan fastställas på grundval av uppgifter som inhämtats från specialiserade institutioner och forskningscentra. Mot bakgrund av förklaringarna och slutsatserna i skälen 134–152 ovan rörande tillförlitligheten hos de uppgifter som konsulten använde i undersökningen, avvisades detta argument.

(161)

Samma part hävdade att förbrukningen i unionen inte bör fastställas genom att man bara summerar den tillgängliga produktionskapaciteten för moduler i unionen och att förbrukningen av moduler för unionsindustrins egna projekt bör dras av från denna. Detta argument avvisades, eftersom förbrukningen av moduler fastställdes på grundval av den nyligen installerade kapaciteten i unionen. Detta är gängse praxis för att avgöra förbrukningen av moduler. För cellerna fastställdes förbrukningen på grundval av unionens tillverkning av moduler.

(162)

En annan part menade att med de metoder som konsulten beskriver är det svårt att upprätta en tillförlitlig statistik över förbrukningen. Det hävdades vidare att importuppgifterna liksom exportförsäljningen från unionsindustrin byggde på icke-kontrollerbara uppskattningar eller ofullständiga uppgifter och att kommissionens dubbelkontroll inte var tillräcklig för att dra slutsatsen att dessa uppgifter var tillförlitliga och korrekta.

(163)

Såsom redan nämnts ovan i skälen 136 och 137 kontrollerades kvaliteten på uppgifterna och metoderna som använts för att samla in dem undersöktes av kommissionen under besöket på plats. Utifrån detta ansågs det att de metoder som använts var lämpliga och att resultaten var korrekta och rimligt tillförlitliga. Detta påstående avvisades därför.

(164)

På grundval av ovanstående och eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på unionsförbrukningen, bekräftas slutsatserna i skälen 107–109 i förordningen om preliminär tull.

4.   Import från det berörda landet

4.1.   Volym och marknadsandel för importen från det berörda landet

(165)

En berörd part hävdade att uppgifterna om importvolymerna av den undersökta produkten varierar avsevärt, beroende på vilken källa som anlitats. Denna part hävdade att tillförlitliga uppgifter endast kan fastställas på grundval av de uppgifter som inhämtats från specialiserade institutioner och forskningscentrum. Mot bakgrund av förklaringarna och slutsatserna i skälen 134–152 ovan rörande tillförlitligheten hos de uppgifter som konsulten använde i undersökningen, avvisades detta argument.

(166)

Efter det slutliga meddelande av uppgifter invände en berörd part mot kommissionens metoder för att bestämma det totala importvärdet från Kina och gjorde gällande att det hade baserats på transaktioner som gjorts på cif-nivå före tull, och att det därför är tveksamt om dessa transaktioner verkligen var avsedda för förbrukning i unionen. När det gäller detta påstående klargjordes det att de uppgifter om det totala importvärdet från Kina, som konsulten lämnat in, inte hade använts i de preliminära och slutgiltiga undersökningsresultaten, och att endast importvolymerna och importpriserna fastställdes under undersökningen (se skälen 110–113 i förordningen om preliminär tull). Eftersom metoderna för att fastställa importpriserna inte ifrågasattes som sådana av den berörda parten i fråga, hänvisas det till de relevanta slutsatserna i skälen 113–117 i förordningen om preliminär tull och till skälen 168–176) nedan. Påståendet avvisades därför.

(167)

På grundval av ovanstående och eftersom det inte inkommit några andra synpunkter på importen av den berörda produkten från Kina, bekräftas slutsatserna i skälen 110–112 i förordningen om preliminär tull.

4.2.   Importpriser och prisunderskridande

(168)

En samarbetsvillig icke-närstående importör hävdade att importpriserna borde ha fastställts på grundval av importen av den berörda produkten till unionen. Uppgifterna från denna importör under undersökningen gällde emellertid endast en bråkdel av den totala importen till unionen, och inga meningsfulla slutsatser kunde således dras om det genomsnittliga priset på all import från Kina under hela skadeundersökningsperioden som omfattar flera år. Detta påstående avvisades därför.

(169)

En annan part hävdade att metoden för att bestämma priserna inte hade förklarats, och då särskilt hur uppgifter från olika källor hade slagits samman och stämts av. Dessutom hävdades att importkostnaderna borde ha grundats på kontrollerade uppgifter som inhämtats under undersökningen snarare än på uppskattningar.

(170)

Det anses att de metoder som gjorts tillgängliga för alla berörda parter är tillräckligt fullständiga för att man ska förstå hur siffrorna har fastställts. När det gäller importkostnaden är det klart att en justering gjordes av spotpriserna för att man skulle komma fram till cif-priserna. Utvärderingen bekräftades utifrån de uppgifter som samlats in under undersökningen.

(171)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter begärde flera berörda parter att få mer detaljerade uppgifter om beräkningen av prisunderskridandet än de som redan angivits i skäl 116 i förordningen om preliminär tull. Ytterligare uppgifter tillhandahölls i bilaterala kontakter i den mån det var möjligt på grund av uppgifternas känsliga natur och det faktum att unionstillverkarna hade beviljats anonymitet.

(172)

I linje med beslutet att utesluta plattor från produktdefinitionen (se skälen 28–32 ovan), uteslöts dessa produkter också från beräkningen av prisunderskridandet. Dessutom gjordes vissa korrigeringar av de cif-priser som lämnats av de berörda parterna. Eftersom urvalet av icke-närstående importörer ändrades av de orsaker som anges i skäl 21, användes de genomsnittliga kostnaderna efter import för det nya urvalet av importörer, i de fall fullständiga uppgifter fanns att tillgå.

(173)

Den reviderade prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justeringar där så var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen, uttryckt som en procentandel av de utvalda unionstillverkarnas omsättning under undersökningsperioden, visade en vägd genomsnittlig underskridandemarginal i intervallen 19,8–32,1 % för moduler, 4–28,5 % för celler och 8–29 % sammantaget för den berörda produkten.

(174)

Det bör noteras att för en exporterande tillverkare som ingick i urvalet fastställdes ett negativt prisunderskridande för celler. De exporterade kvantiteterna var emellertid ganska små och kan därför inte betraktas som representativa.

(175)

En exporterande tillverkare i urvalet ifrågasatte källan till justeringen av monoceller till multiceller, dock utan att bestyrka sitt argument. I själva verket tillhandahölls inte någon ny information eller bevisning och detta argument avvisades därför.

(176)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på priserna på importen från Kina eller på beräkningen av prisunderskridandet, bekräftas slutsatserna i skälen 113–117 i förordningen om preliminär tull.

5.   Unionsindustrins ekonomiska situation

5.1.   Allmänt

(177)

Vissa parter ifrågasatte den övergripande tillförlitligheten hos de makroekonomiska skadeindikatorer som används av kommissionen inom ramen för denna undersökning. Parterna hävdade att de tendenser som fastställts för ett antal av dessa indikatorer avvek från de tendenser för samma indikatorer som fastställts för de utvalda unionstillverkarna. Det hänvisades särskilt till unionens tillverkning, produktivitet, försäljning, genomsnittliga arbetskraftskostnader och sysselsättning.

(178)

Såsom nämns i skäl 121 i förordningen om preliminär tull fastställdes de makroekonomiska indikatorerna för alla tillverkare i unionen. I de fall som samma uppgifter sammanställs för enskilda unionstillverkare eller en grupp av unionstillverkare (dvs. de unionstillverkare som ingick i urvalet), är tendenserna inte nödvändigtvis identiska, eftersom t.ex. vikten av varje företag inte beaktas i en sådan jämförelse. Det är därför inte nödvändigtvis meningsfullt med en jämförelse mellan de makroekonomiska indikatorerna för alla unionstillverkare och indikatorerna för utvalda unionstillverkarna och det går inte att dra slutsatsen av detta att den ena eller andra av dessa uppsättningar uppgifter skulle vara otillförlitliga. När man jämför utvecklingen av de makroekonomiska indikatorerna för unionsindustrin med de konsoliderade motsvarande indikatorerna för de utvalda unionstillverkarna, kan man hur som helst notera skillnader när det gäller flera indikatorer, t.ex. tillverkning, produktionskapacitet, försäljningsvolym, sysselsättning och produktivitet i unionsindustrin mellan 2011 och undersökningsperioden. För alla dessa indikatorer uppvisade de utvalda unionstillverkarna bättre resultat än unionsindustrin överlag. Orsaken till detta är att många unionstillverkare som inte ingick i urvalet upphörde med sin produktion eller blev insolventa under undersökningsperioden, vilket hade en negativ inverkan på de makroekonomiska indikatorerna beräknade på unionsnivå. Dessa påståenden avvisades därför.

(179)

En berörd part hävdade att slutsatsen i skäl 153 i förordningen om preliminär tull att analysen av situationen för unionsindustrin visade en tydlig nedåtgående trend för alla huvudsakliga skadeindikatorer grundades på uppgifter från konsulten. I detta hänseende står det klart att å ena sidan grundades de makroekonomiska indikatorerna enligt tabellerna 4-a till 6-c i förordningen om preliminär tull på uppgifter som erhållits från konsulten och som, där så var möjligt, dubbelkontrolleras mot andra tillgängliga källor. Å andra sidan grundades de mikroekonomiska indikatorerna enligt tabellerna 7-a till 11-c i förordningen om preliminär tull på uppgifter som samlats in från de utvalda unionstillverkarna och som kontrollerats på plats av kommissionen. Det bör också noteras att avgörande faktorer för den skadevållande situationen för unionsindustrin såsom unionsindustrins lönsamhetsnivåer, det genomsnittliga försäljningspriset i unionen samt prisunderskridandet grundade sig på uppgifter som samlats in från de utvalda unionstillverkarna och de exporterande tillverkare som hade kontrollerats på plats. Ovanstående invändning avvisas därför.

(180)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande de allmänna metoderna för bedömning av unionsindustrins ekonomiska situation, bekräftas skälen 118–123 i förordningen om preliminär tull.

5.2.   Makroekonomiska indikatorer

5.2.1.   Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(181)

Afase hävdade att den produktionsvolym som fastställts för moduler (se skäl 124 i förordningen om preliminär tull) och den produktionskapacitet i unionsindustrin som fastställts för moduler och celler (se samma skäl) var överdrivna, och Afase lämnade in uppgifter från andra källor (dvs. EPIA, IM och BNEF) som visade på lägre volymer.

(182)

Den produktionsvolym som fastställs i skäl 124 i förordningen om preliminär tull grundas på uppgifter som omfattar både börsnoterade företag och onoterade företag. Den utveckling av unionstillverkningen som fastställs i skäl 124 i förordningen om preliminär tull ligger i linje med den utveckling av unionsförbrukningen som fastställs i skäl 108 i förordningen om preliminär tull. Uppgifterna om produktionsvolymer från Afase uppvisade däremot olika tendenser för unionsförbrukningen, såsom fastställs i skäl 108 i förordningen om preliminär tull, och enligt den statistik över unionsförbrukningen som offentliggjorts av EPIA.

(183)

När det gäller produktionskapaciteten, framgick det av undersökningen att undersökningsresultaten i skäl 124 i förordningen om preliminär tull inbegrep de företag som var föremål för ett insolvensförfarande eller hade upphört med tillverkningen under undersökningsperioden. De hade emellertid inte sålt sina fabriker och maskiner och kunde därmed återuppta tillverkningen mycket snabbt. Såsom nämns i skäl 182, inbegrep siffrorna i skäl 124 i förordningen om preliminär tull uppgifter från onoterade företag.

(184)

Såsom nämns i skäl 137 ovan, kontrollerades slutligen uppgifterna från den oberoende konsulten och de befanns vara rimligen korrekta. På grundval av ovanstående fann man att uppgifterna från Afase baserade på andra tillgängliga källor inte nödvändigtvis motsades av de preliminära undersökningsresultaten.

(185)

Även om man godtar de siffror som lämnats av Afase, skulle detta ändå inte påverka de övergripande undersökningsresultaten att unionsindustrin lidit väsentlig skada eftersom de negativa tendenserna för dessa indikatorer, dvs. produktionen i unionen och unionens produktionskapacitet, skulle bli ännu mer påtaglig.

(186)

En samarbetsvillig icke-närstående importör hävdade att produktionsvolymen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet borde ha fastställts enbart utifrån uppgifter från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Eftersom det rör sig om makroekonomiska indikatorer, bör de emellertid fastställas på nivån för alla unionstillverkare för att man ska få en så meningsfull och fullständig bild som möjligt av unionsindustrins situation. Denna invändning avvisades därför.

(187)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter begärde en part att kommissionen skulle klargöra hur den årliga tillverkningen i unionen hade beräknats av konsulten. En annan part begärde att kommissionen skulle lämna ytterligare förklaringar rörande sammanställningen av de olika tillgängliga uppgifterna om den totala produktionskapaciteten i unionen. En annan part påstod att unionens sammanlagda produktion och produktionskapacitet borde ha erhållits från de unionstillverkare som ingick i urvalet, eftersom detta skulle ha gett ett mer tillförlitligt resultat. Det hävdades härvidlag att offentligt tillgängliga uppgifter var inexakta beroende på uppgifternas konfidentiella karaktär och att forskningscentra och konsulter var tvungna att grunda sina analyser på ett antal uppskattningar och antaganden.

(188)

Det klargjordes att den årliga tillverkningen i unionen beräknades på grundval av de siffror som hade rapporterats av unionstillverkarena till konsulten. När den årliga tillverkningen från en viss unionstillverkare inte kunde erhållas för ett visst år, uppskattades denna genom att man tillämpade kapacitetsutnyttjandet från föregående år på den nya produktionskapaciteten för det året. EU-institutionerna har också jämfört den siffra som erhölls från konsulten med de siffror som angivits i unionsindustrins svar på de gängse frågeformulären innan undersökningen inleddes. Dessa siffror är ungefär desamma.

(189)

När det gäller begäran att lämna ytterligare förklaringar till avstämningen av de olika tillgängliga uppgifterna för unionens produktionskapacitet, ska det noteras att denna information redan återfanns i den öppna akten som är tillgänglig för de berörda parterna. Denna begäran avslogs därför.

(190)

Slutligen ska det sägas att unionens produktion och produktionskapacitet är makroekonomiska indikatorer och måste därför fastställas på nivån för hela unionsindustrin och inte på nivån för de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(191)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att den metod som använts för att samla in uppgifter om produktionen (huvudsakligen intervjuer och besök på produktionsanläggningar) inte kunde ge tillförlitliga resultat på grund av uppgifternas konfidentiella karaktär, vilket följaktligen gjorde att företagen var ovilliga att lämna ut dem. Sådana metoder kan därför inte anses vara tillfredsställande. Detta bekräftas av det faktum att även om ett mycket större antal unionstillverkare hade använts av konsulten än av kommissionen vid granskningen av företagens representativitet när antidumpningsförfarandet påbörjades, är den totala produktionsvolym som fastställdes av konsulten lägre än den sammanlagda produktionsvolym som fastställdes av kommissionen i syfte att granska företagens representativitet. Denna part hävdade vidare att uppgifterna rörande denna skadeindikator följaktligen inte kan betraktas som faktiska bevis i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen.

(192)

För det första ska det klargöras att antalet tillverkare som konsulten beaktat, å ena sidan, och som kommissionen beaktat, å andra sidan, var i stort sett detsamma och argumentet att resultaten var inkonsekventa måste därför avvisas. Det erinras vidare om att de uppgifter som samlats in genom konsulten har dubbelkontrollerats mot andra källor där så var möjligt, och det konstaterades att dessa beräkningar var tillräckligt tillförlitliga. Det bekräftas därför att de uppgifter om tillverkningen som konsulten lämnat utgör faktiska bevis i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen.

(193)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter beträffande tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande, bekräftas skälen 124–128 i förordningen om preliminär tull.

5.2.2.   Försäljningsvolymer och marknadsandel

(194)

En berörd part hävdade att unionsindustrins marknadsandel för moduler redan 2009 var nere i 19 % och att en minskning med 6 procentenheter under skadeundersökningsperioden inte kan anses som skada.

(195)

Minskningen av marknadsandelen med 6 procentenheter under skadeundersökningsperioden måste ses mot bakgrund av en ökning av unionsförbrukningen av moduler med 200 % under samma period. Unionsindustrin kunde inte dra nytta av den ökade förbrukningen; tvärtom, trots ett scenario med ökad förbrukning, kunde unionsindustrin inte öka sin försäljningsvolym i linje med detta, utan förlorade istället marknadsandelar. Detta argument måste därför avvisas.

(196)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att de metoder som använts för att samla in uppgifter om tillverkningen (huvudsakligen intervjuer och besök i produktionsanläggningar) inte kunde ge tillförlitliga resultat på grund av dessa uppgifters konfidentiella karaktär, vilket ledde till att företagen var ovilliga att lämna ut dem. Sådana metoder kan därför inte anses tillfredsställande. På samma sätt kan de inte heller anses som faktiska bevis i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen. Såsom nämns ovan i skäl 137 ovan dubbelkontrollerades de uppgifter som samlats in av konsulten mot andra källor där så var möjligt och det konstaterades att beräkningarna var tillräckligt tillförlitliga. Det bekräftas därför att de uppgifter om försäljningen som konsulten tillhandahållit utgör faktiska bevis i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen.

(197)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter rörande unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandelar, bekräftas slutsatserna i skälen 129–131 i förordningen om preliminär tull.

5.2.3.   Sysselsättning och produktivitet

(198)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att metoden för fastställandet av den totala sysselsättningen i unionen under skadeundersökningsperioden var felaktig. Parten hävdade att när sysselsättningen hos en viss unionstillverkare inte var tillgänglig hade istället den genomsnittliga sysselsättningen för de unionstillverkare för vilka dessa uppgifter var tillgängliga beaktats. Detta måste avvisas, eftersom metoden för att fastställa den totala sysselsättningen var annorlunda, dvs. om uppgifter om sysselsättning för en viss unionstillverkare inte var tillgängliga uppskattades den på grundval av uppgifter från samma företag från tidigare år. Såsom nämns i skäl 137 kontrollerades denna metod och befanns vara rimlig. Påståendet avvisades därför.

(199)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter beträffande nivån på unionsindustrins sysselsättning och produktivitet, bekräftas skälen 132–143 i förordningen om preliminär tull.

5.2.4.   Dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning

(200)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter i detta hänseende, bekräftas skälen 135–136 i förordningen om preliminär tull.

5.3.   Mikroekonomiska indikatorer

5.3.1.   Priser och faktorer som påverkar priser

(201)

En berörd part invände mot undersökningsresultatet att minskningen av de genomsnittliga försäljningspriserna hade haft en förödande inverkan på unionsindustrins lönsamhet. Parten hävdade att unionsindustrins genomsnittliga kostnad minskade på samma sätt och att prisminskningen därför är naturlig. Såsom beskrivs i skäl 138 i förordningen om preliminär tull, visade undersökningen emellertid att unionsindustrins försäljningspris minskade ännu mer än dess genomsnittliga produktionskostnad och de minskade kostnaderna återspeglades därför inte i unionsindustrins lönsamhet. Det bekräftas därför att unionsindustrins minskade försäljningspris hade en förödande inverkan på unionsindustrins lönsamhet och påståendena i detta hänseende tillbakavisades därför.

(202)

En annan part invände mot slutsatsen i skäl 138 i förordningen om preliminär tull att priserna låg på ohållbara nivåer under undersökningsperioden, och hävdade att detta skulle bestämmas av marknadskrafterna. Samma part invände också mot slutsatsen i samma skäl att unionsindustrin inte kunde dra nytta av kostnadsminskningarna på grund av pristrycket från den dumpade importen. Institutionerna konstaterar följande i detta avseende: Med ”ohållbara nivåer” avses det faktum att unionsindustrin sålde med förlust och därför inte kunde överleva på lång sikt. Frågan om huruvida prisnivån är hållbar är därför bara en fråga om förhållandet mellan produktionskostnaderna och priserna. Med ”inte kunde dra nytta av kostnadsminskningarna” avses det faktum att kostnaderna minskade långsammare än priserna. Båda dessa påståenden styrks av bevisning i skäl 138 i förordningen om preliminär tull. Detta argument måste därför avvisas.

(203)

Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter på unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser, bekräftas skälen 137 och 138 i förordningen om preliminär tull.

5.3.2.   Arbetskraftskostnader

(204)

Samma berörda part hävdade att i motsats till vad som påstås i skäl 140 i förordningen om preliminär tull, förelåg det inte någon inflation under skadeundersökningsperioden och att den totala ökningen av arbetskraftskostnaderna därför inte kunde ha orsakats av denna faktor.

(205)

I motsats till vad som hävdades av den berörda parten, visade undersökningen att det har förelegat inflation under skadeundersökningsperioden och att arbetskraftskostnadens ökning, begränsad till moduler, kan förklaras av inflationen och den ökade produktiviteten.

(206)

En berörd part hävdade att den skada som unionsindustrin led berodde på de ökade arbetskraftskostnader och den samtidiga minskningen av produktiviteten. Det bör dock först noteras att arbetskraftskostnaden låg stabil i fråga om celler, medan produktiviteten ökade både för celler och för moduler. Den ökade arbetskraftskostnaden kan därför förklaras med en ökad produktivitet. Dessutom har undersökningen visat att arbetskraftskostnader inte utgör en betydande del av produktionskostnaden, vilket redan anges i skäl 203 i förordningen om preliminär tull. Detta argument måste därför avvisas.

(207)

Mot denna bakgrund bekräftas undersökningsresultaten i skälen 139 och 140 i förordningen om preliminär tull.

5.3.3.   Lager

(208)

En berörd part hävdade att de ökade lagernivåerna under skadeundersökningsperioden, uttryckt i procent av den sammanlagda produktionen, skulle vara obetydliga och därför inte kunde ses som bevis för skada. Denna part hävdade vidare att redovisningen av lagervärdena i skäl 141 i förordningen om preliminär tull är vilseledande, eftersom lagren uttrycktes i kW snarare än i MW till skillnad från unionsindustrins produktionsvolym.

(209)

Det ska i detta sammanhang noteras att skäl 143 i förordningen om preliminär tull ska ändras och bör vara ”... ökningen av lagren av likadan produkt under skadeundersökningsperioden inte en relevant faktor när det gäller att fastställa om unionsindustrin lidit väsentlig skada”. Att det rör sig om ett skrivfel framgår av föregående mening i vilken slutsatsen dras att unionstillverkarna tenderar att hålla begränsade lager eftersom deras produktion grundar sig på orderingången.

(210)

Det ska slutligen påpekas att huruvida lagren uttrycks i kW eller i MW ansågs i sig sakna betydelse för att fastställa huruvida unionsindustrin lidit väsentlig skada.

(211)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade flera parter att lagren borde ha fastställts för hela unionsindustrin och att uppgifter bara för tio unionstillverkare inte var representativa. Det klargörs att lagren ansågs vara en mikroekonomisk indikator, och därför bör fastställas på grundval av de uppgifter som samlats in för varje enskilt företag, i detta fall från urvalet av unionstillverkare som ansågs vara representativa för hela unionsindustrin. Ovanstående påstående avvisades därför.

(212)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter beträffande lager, bekräftas skälen 141–143 i förordningen om provisorisk tull.

5.3.4.   Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet samt kapitalanskaffningsförmåga

(213)

Efter ett påpekande från en berörd part klargörs det att påståendet i skäl 148 i förordningen om preliminär tull att utvecklingen av kassaflödet var ”progressivt negativ” mellan 2009 och undersökningsperioden var felaktigt, eftersom kassaflödet för moduler visserligen minskade mellan 2009 och 2010, men faktiskt ökade under 2011 för att sedan återigen minska under undersökningsperioden.

(214)

Samma part påstod att uppgifterna om investeringar såsom de visas i skäl 149 i förordningen om preliminär tull var för låga i jämförelse med unionsindustrins produktionskapacitet så som visas i skäl 124 i förordningen om preliminär tull. Till stöd för detta påstående sade sig parten känna till att den investering som en unionstillverkare gjort för kapacitetsökningar gjorts till en mycket högre kostnad. Den berörda parten drog därför slutsatsen att unionsindustrins fastställda produktionskapacitet måste ha överskattats. Det noteras att detta påstående inte kunde styrkas med någon bevisning, särskilt inte den investering som gjorts av den berörda unionstillverkaren. Däremot grundades uppgifterna om investeringar i förordningen om preliminär tull på faktiska och kontrollerade uppgifter från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Det bör noteras att detta påstående också grundades på en jämförelse mellan de totala investeringarna hos de unionstillverkare som ingick i urvalet och den totala produktionskapaciteten för hela unionsindustrin, vilket inte kan anses vara en lämplig grund för jämförelse eftersom inte de totala investeringarna för hela unionsindustrin beaktats. Detta argument måste därför avvisas.

(215)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter beträffande lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga, bekräftas skälen 144–152 i förordningen om preliminär tull.

5.4.   Slutsatser

(216)

Mot bakgrund av ovanstående, bekräftas slutsatserna i skälen 153–158 i förordningen om preliminär tull, dvs. att unionsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

E.   ORSAKSSAMBAND

1.   Inledning

(217)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade flera berörda parter att man i analysen av orsakssambandet inte hade separerat, avgränsat och kvantifierat den dumpade importens skadliga verkningar från effekterna av andra kända faktorer som samtidigt skadar unionsindustrin. Dessutom hävdades det att kommissionen underlåtit att genomföra en gemensam analys av dessa andra kända faktorer.

(218)

Som svar på detta påstående bör det noteras att kommissionen, i enlighet med etablerad praxis, för det första undersökte om det fanns ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada unionsindustrin lidit och för det andra om någon av de andra kända faktorerna hade brutit det orsakssamband som fastställts mellan den väsentliga skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen. I denna analys bedömdes verkan av andra kända faktorer för unionsindustrins situation, åtskilda från de skadevållande verkningarna av den dumpade importen, för att säkerställa att den skada som vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen. Det konstaterades att ingen av dessa faktorer hade någon större, om ens någon, inverkan på situationen för industrin som kunde ändra det faktum att den konstaterade väsentliga skadan måste tillskrivas den dumpade importen. Av dessa skäl avvisades argumentet.

(219)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter framförde flera berörda parter på nytt de ovanstående argumenten. De hävdade att kommissionen, genom en motiverad och adekvat förklaring, uttryckligen bör fastställa att den skada som vållats av andra faktorer än den dumpade importen inte tillskrivs denna import.

(220)

Efter en genomgång av alla uppgifter konstaterades det i denna undersökning att den dumpade importen, betraktad separat, hade vållat unionsindustrin väsentlig skada. Det var inte möjligt att kvantifiera verkningarna av andra kända faktorer, och därför gjordes en kvantitativ bedömning i enlighet beskrivningen i skälen 164–222 i förordningen om preliminär tull. Sammanfattningsvis bekräftades det att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit vållats av den dumpade importen. De andra faktorernas inverkan på unionsindustrins negativa utveckling ansågs begränsad. Det bör noteras att det i artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen inte föreskrivs något krav på formen för analyserna av huruvida skadan ska tillskrivas den dumpade importen ska utföras. Tvärtom måste, enligt artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen, sådana analyser utföras på ett sådant sätt att den dumpade importens skadevållande verkningar kan separeras och åtskiljas från de skadliga verkningarna av andra faktorer. Av undersökningen framgick ingen bevisning för att alla andra kända faktorer som kan ha bidragit till den skada som vållats, tillsammans eller separat, bröt orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Mot bakgrund av ovanstående analys bekräftades det att andra kända faktorer inte var av det slaget att de ändrar slutsatsen att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit måste tillskrivas den dumpade importen. Av dessa skäl avvisades dessa argument.

(221)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter invände vissa berörda parter mot undersökningsresultatet i skäl 160 i förordningen om preliminär tull. De hävdade åter att marknadsförhållandena för den undersökta produkten skiljde sig mellan medlemsstaterna och att analysen av orsakssambandet därför borde göras separat för varje medlemsstat. Dessutom framhöll dessa parter att de nationella stödsystemen, solexponeringen och elpriserna (inklusive lagstadgade avgifter) skiljer sig åt mellan medlemsstaterna och att det vidare finns olika marknadssegment på varje marknad (anläggningar i bostäder med mindre än 40 kW, kommersiella och industriella anläggningar på mellan 40 kW och 1 MW samt installationer för allmännyttiga anläggningar på mellan 1 MW och 10 MW). Med hänsyn till detta hävdade de att analysen av orsakssambandet borde göras dels separat för varje medlemsstat, dels för segmenten för storskaliga förbrukare och för konsumenter i bostäder.

(222)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter framhöll vissa berörda parter på nytt att analysen av orsakssambandet borde göras separat för varje medlemsstat, men lämnade dock inga ytterligare argument eller ny bevisning i detta avseende.

(223)

Undersökningen har visat att försäljnings- och importpriserna är liknande i hela unionen. Det kan därför anses att det verkligen finns en enda marknad för den undersökta produkten. Undersökningen visade inte heller att tillverkarna i de enskilda medlemsstaterna eller regionerna koncentrerade sin verksamhet till denna specifika marknad eller att den dumpade importen var koncentrerad till en medlemsstat eller region. Dessutom hävdade ingen av de berörda parterna att dumpningen och skadan borde ha analyseras för varje enskild medlemsstat, vilket dock skulle vara en förutsättning för att utföra en separat analys av orsakssambandet för varje medlemsstat. Undersökningen gav inte några belägg för att detta skulle ha varit en lämplig metod, särskilt inte med tanke på att priserna på den berörda produkten var liknande i hela unionen. Det noteras vidare att solexponeringen kan skilja sig åt från region till region i samma medlemsstat, t.ex. att södra Frankrike har mer solexponering än norra Frankrike, eller att olika regioner i en och samma medlemsstat kan ha olika stödsystem (t.ex. Belgien), och att dessa faktorers inverkan på efterfrågan kan variera från en region till en annan i samma medlemsstat. Skillnaderna i regelverket hos varje medlemsstat och/eller region och de skilda förutsättningarna, t.ex. solexponering motiverar ingen separat analys av orsakssambandet och därför inte heller några separata analyser av skada och dumpning. Dessa argument avvisades därför.

(224)

En annan berörd part hävdade att de andra faktorerna visserligen är relevanta, men att de nationella stödsystemen fortfarande är den viktigaste faktor som bestämmer efterfrågan. Samma part invände också mot att nätpariteten redan hade uppnåtts på vissa platser och hävdade att priserna på modulerna hade ökat sedan undersökningsperioden medan elpriserna minskat. Parten hävdade vidare att regelverket och de ekonomiska och tekniska förhållandena under alla omständigheter, åtminstone i vissa medlemsstater, inte medger anslutning till nätet och för dessa medlemsstater var det därför irrelevant huruvida nätparitet nåddes. Denna part lämnade dock ingen stödjande bevisning för ovannämnda påståenden. Under alla omständigheter bekräftar ovanstående argument att situationen när det gäller nationella stödsystem och nätparitet till viss del kan skilja sig åt mellan medlemsstaterna. Inga av de uppgifter som lämnats in var dock av sådant slag att de visar att en separat analys per medlemsstat skulle vara motiverad.

(225)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter upprepade samma berörda part påståendet och lämnade vissa uppgifter som skulle illustrera de skilda marknadsförhållandena i de olika medlemsstaterna och segmenten. De uppgifter som lämnats in kunde inte betraktas som avgörande, eftersom de bestod av en Power Point-presentation utan någon stödjande bevisning, och därför inte visade att en separat analys för varje medlemsstat skulle vara motiverad. Partens påstående avvisades därför.

(226)

Mot denna bakgrund drogs slutsatsen att en analys av orsakssambandet per medlemsstat och/eller region och per segment inte skulle motsvara de verkliga förhållandena på marknaden. Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter i detta hänseende, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 159 och 160 i förordningen om preliminär tull.

(227)

De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen hade utfört analysen av orsakssambandet på ett inkonsekvent sätt, eftersom skadeanalysen gjordes separat för moduler och för celler, medan man i analysen av orsakssambandet inte gjorde någon åtskillnad mellan produkttyperna. I detta avseende ska det noteras att skadeindikatorerna faktiskt angavs separat för varje produkttyp, men att slutsatserna för varje indikator avser den undersökta produkten som helhet. Det erinras också om att moduler och celler är en enda produkt och att analysen av orsakssambandet därför genomfördes på grundval av detta. Påståendet avvisades därför.

2.   Verkan av den dumpade importen

(228)

En berörd part bestred att det skulle finnas ett tillräckligt stort samband mellan den dumpade importen av den berörda produkten från Kina och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Det hävdades att detta skulle stödjas, å ena sidan, av det faktum att unionsindustrins vinstmarginal för celler ökade väsentligt från 2009 till 2010 (från förlust till en vinst på 12 %), medan den kinesiska importen låg 36 % lägre i pris än unionsindustrins priser och fördubblade sin marknadsandel under samma period. Mellan 2010 och 2011 ökade, å andra sidan, den kinesiska importen bara sin marknadsandel med 6 procentenheter, trots att förbrukningen ökade mycket mer under samma period, samtidigt som unionsindustrin ändå hade en förlust på 36 %. Denna part hävdade vidare att importen av celler från andra tredjeländer låg på samma prisnivå som den kinesiska importen under undersökningsperioden, men att den vann ytterligare marknadsandelar som motsvarade unionsindustrins förlust av marknadsandelar.

(229)

Undersökningen visade att den kinesiska marknadsandelen ökade konstant för alla produkttyper under skadeundersökningsperioden (17 procentenheter för moduler, 17 procentenheter för celler). Den dumpade importen från Kina ökade med mer än 300 % för moduler och med 482 % för celler. Samtidigt skedde det en betydande och stadig minskning av de kinesiska importpriserna (64 % för moduler och 42 % för celler under skadeundersökningsperioden), och under undersökningsperioden underskred priserna avsevärt unionsindustrins priser. Samtidigt förlorade unionsindustrin marknadsandelar under skadeundersökningsperioden och, såsom beskrivs i skälen 153 och 154 i förordningen om preliminär tull, alla huvudsakliga skadeindikatorer uppvisade en negativ trend. Det är därför bekräftat att det finns ett tydligt tidsmässigt samband mellan ökningen av den dumpade importen och minskningen av unionsindustrins marknadsandel.

(230)

Såsom framgår av skälen 161 och 162 i förordningen om preliminär tull, fastställdes det tidsmässiga sambandet för alla produkttyper separat. Dessutom leder den separata analysen av importens inverkan på unionsindustrins vinstmarginal för varje år under skadeundersökningsperioden inte till några meningsfulla resultat, eftersom dumpning och väsentlig skada och ett orsakssamband dem emellan inte behöver fastställas för varje år separat. Sambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan är i tillräcklig grad bevisad vid analysen av utvecklingen under hela skadeundersökningsperioden.

(231)

Det ska också noteras att unionsindustrins lönsamhet är en av de faktorer som anges i artikel 3.5 i grundförordningen och som bör undersökas vid granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrins situation. Enbart den omständigheten att unionsindustrin var lönsam under ett visst år innebär inte nödvändigtvis att den inte led väsentlig skada. Dessutom behöver unionsindustrins förlust av marknadsandelar inte exakt motsvarar ökningen av marknadsandelen för den dumpade importen för att det ska gå att fastställa ett orsakssamband mellan skadan och den dumpade importen. Slutligen ska det sägas att andra faktorer (t.ex. import från andra tredje länder eller utveckling av förbrukningen) som kan ha inverkat på unionsindustrins skadelidande situation undersöktes och behandlades i skälen 164–224 i förordningen om preliminär tull.

(232)

Det tidsmässiga sambandet mellan en ökad dumpad import i betydande kvantiteter till priser som underskred unionsindustrins priser och unionsindustrins alltmer utsatta situation är en tydlig indikator på ett orsakssamband i detta fall, såsom fastställs i skälen 161–163 i förordningen om preliminär tull. Påståendena rörande bristen på samband mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit avvisades därför.

(233)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter ifrågasatte samma berörda part fortfarande analysen av orsakssambandet, eftersom unionsindustrins lönsamhet inte hade analyserats särskilt i förhållande till vissa år (särskilt 2010), utan för hela skadeundersökningsperioden.

(234)

Det bör i detta avseende noteras att inga tillförlitliga slutsatser kan dras om orsakssambandet genom en analys av något särskilt år i skadeundersökningsperioden när man samtidigt bortser från unionsindustrins utveckling under hela skadeundersökningsperioden och dess samband med utvecklingen av den dumpade importen. En sådan analys kan endast leda till en partiell bild och inga tillförlitliga slutsatser kan dras av dessa. Den lönsamhet som också styrde andra finansiella indikatorer som unionsindustrin uppnådde under 2010 var hög på grund av en särskilt stor ökning av förbrukningen i unionen, som främjades av mycket generösa stödsystem och som gjorde det möjligt för unionsindustrin att uppnå sin största försäljningsökning samma år, men bara tillfälligt och i alla händelser inte hållbart för denna typ av industri. Detta argument måste därför avvisas.

(235)

Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter på den dumpade importens verkningar, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 159–163 i förordningen om preliminär tull.

3.   Verkningar av andra faktorer

3.1.   Import från andra tredjeländer

(236)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter lämnade flera berörda parter synpunkter på undersökningsresultaten beträffande import från andra tredjeländer och efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade de sina synpunkter. De lämnade dock inga nya uppgifter och ny bevisning som skulle ha kunnat ändra de berörda preliminära undersökningsresultaten.

(237)

Dessa parter betonade särskilt omfattningen av importen av celler från Taiwan. Den absoluta importvolymen av den berörda produkten från Taiwan (1 132 MW) motsvarar dock endast en ytterst liten andel (mindre än 5 %) av den totala förbrukningen i unionen (21 559 MW) och jämfört med importen från Kina (15 005 MW). Importen från Taiwan har därför, om ens över huvud taget, endast marginellt bidragit till skadan för unionsindustrin och har inte brutit orsakssambandet.

(238)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter beträffande importen från andra tredjeländer, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 164–167 i förordningen om preliminär tull.

3.2.   Utveckling av förbrukningen i unionen

(239)

En berörd part ansåg att kommissionen underlåtit att analysera konsekvenserna av utvecklingen av förbrukningen. Det hävdades härvidlag att importen från Kina inte fångade upp hela den ökade förbrukningen, och att unionsindustrin, när det gäller moduler, visserligen förlorade marknadsandelar mellan 2009 och 2010, men ändå ökade sin lönsamhet under samma period. Det framhölls vidare att unionsindustrin under 2009, när importen av celler från Kina bara hade en marknadsandel på 8 %, ändå drabbades av en förlust på 8 %.

(240)

Enligt vad som sägs i skäl 168 i förordningen om preliminär tull, behöll den dumpade importen från Kina sin marknadsandel (moduler) eller ökade den (celler) på bekostnad av unionsindustrin under skadeundersökningsperioden, trots att förbrukningen i unionen minskade under undersökningsperioden. Man kan därför inte dra slutsatsen att den minskade förbrukningen var av sådant slag att den kunde bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit. Undersökningen visade dessutom att eftersom unionsindustrins kapacitet i alla händelser var mycket lägre än förbrukningsnivåerna, kunde den krympande förbrukningen under undersökningsperioden inte ha haft någon inverkan på den skadelidande situationen för unionsindustrin. Detta påstående avvisades därför.

(241)

En annan berörd part bestred att efterfrågan i unionen kommer att kvarstå även utan nationella stödsystem. Denna part hävdade att det finns ett samband mellan efterfrågan och stödsystemen och att solcellsprojekt inte längre skulle vara lönsamma och efterfrågan på solpaneler därmed skulle upphöra om sådana system saknades.

(242)

Såsom anges i skäl 169 i förordningen om preliminär tull, samlade man under undersökningen in en del uppgifter som visade att det fortfarande fanns och skulle finnas en efterfrågan i unionen, även i avsaknad av stödsystem. Parten lämnade ingen bevisning som skulle ha kunnat ifrågasätta dessa undersökningsresultat. I avsaknad av nya uppgifter i detta avseende, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 169 i förordningen om preliminär tull och påståendet i detta avseende avvisades därför.

(243)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att det saknar betydelse att unionsindustrins kapacitet i alla händelser inte tillgodosåg efterfrågan i unionen, eftersom försäljningsvolymen av unionsindustrins moduler sjönk i linje med den minskade förbrukningen, och upprepade att den minskade förbrukningen mellan 2011 och undersökningsperioden orsakade den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Mellan 2011 och undersökningsperioden minskade visserligen förbrukningen och försäljningsvolymen av moduler i unionen i en ungefär samma takt, men detta måste ses mot bakgrund av utvecklingen av de kinesiska dumpade priserna, som väsentligt underskred unionsindustrins priser, vilket tvingade unionsindustrin att sälja med förlust. Såsom nämnts i skäl 111 i förordningen om preliminär tull, erinras det i detta avseende om att den dumpade importen från Kina antingen bibehöll sin marknadsandel (moduler) eller ökade den (celler) när förbrukningen minskade. Samtidigt sjönk priserna på importen från Kina avsevärt och underskred betydligt unionsindustrins försäljningspriser. Detta påstående avvisades därför.

(244)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på utvecklingen av förbrukningen i unionen, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 168 och 169 i förordningen om preliminär tull.

3.3.   Inmatningspriser som huvudexempel på stödsystem

(245)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade flera parter påståendet att den skada som unionsindustrin lidit berodde på utvecklingen av inmatningspriserna (feed-in-tariffs, FIT). De hävdade att utvecklingen av inmatningspriserna utövat ett starkt nedåtgående tryck på priserna och därmed på unionsindustrins lönsamhet. En berörd part hävdade att det bara var utvecklingen av inmatningsprisernas inverkan på efterfrågan som hade undersöktes, medan inverkan på priserna också borde ha analyserats. I samband med detta invände flera berörda parter att de flesta medlemsstater genomförde stora nedskärningar redan under 2010, vilket förde med sig ett nedåtgående tryck på priserna på moduler.

(246)

När det gäller detta påstående bör det noteras att medlemsstaterna har sänkt inmatningspriserna vid olika tidpunkter och i olika takt och att det är ganska svårt att få fram en allmän bild för hela unionen. Oavsett vid vilken tidpunkt nivåerna på inmatningspriserna var mycket låga, kan den avsevärda minskningen av unionspriserna och lönsamheten under skadeundersökningsperioden inte enbart eller främst förklaras med minskningen av inmatningspriserna. För det första ska det påpekas att utifrån de uppgifter som samlats in för Tyskland och Italien, som tillsammans stod för ungefär 75 % av unionsmarknaden under 2011, var nedgången i det genomsnittliga försäljningspriset mer uttalad än minskningen av inmatningspriserna under undersökningsperioden. För det andra visar den bevisning som samlats in, för vissa länder som Italien, att unionsindustrin blev tvungen att kraftigt sänka sina priser, trots de mycket generösa inmatningspriserna. Slutligen ska det påpekas att unionstillverkarna, under undersökningsperioden, var tvungna att sälja till priser som låg under deras produktionskostnad, vilket främst berodde på att de kinesiska exporterande tillverkarna hade 80 % av unionsmarknaden och därmed makten att påverka prissättningsmekanismen.

(247)

I undersökningen fastställdes det vidare att de höga inmatningspriserna tillsammans med prissänkningarna på moduler i unionen fram till 2011 gjorde att investeringar i solenergi blev extremt attraktivt eftersom investerarna fick en mycket stor avkastning. Detta ledde därför till ett stort antal investeringar och följaktligen i en stor efterfrågan på solpaneler. Till följd av den ökade efterfrågan, ökade avsevärt det totala belopp som betalades i inmatningspriser och de flesta medlemsstater sänkte nivån på de befintliga inmatningspriserna, bland annat för att undvika ökade elkostnader. Detta visar att de sänkta inmatningspriserna också kan ha varit en följd av de sjunkande priserna och inte tvärtom.

(248)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att det fanns en motsägelse mellan skäl 246, enligt vilket en bedömning av efterfrågan i unionen som helhet är svår att göra, och skäl 223, enligt vilket en analys av orsakssambandet för varje medlemsstat inte skulle leda till några meningsfulla resultat. I detta avseende klargörs det beträffande bedömningen i skäl 246 ovan att vad som avses är svårigheten att få en allmän bild av utvecklingen av inmatningspriserna för hela unionen, och inte efterfrågan i unionen, vilket den berörda parten hävdade. Av detta följer att det inte finns någon motsättning mellan de två skälen och därför avvisades påståendet.

(249)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att priserna på moduler, även med höga inmatningspriser, kan minska avsevärt på grund av teknisk utveckling, stordriftsfördelar, kostnadsminskningar och en större global produktionskapacitet. Med avseende på detta påstående noteras det att den bevisning som samlats in visar att de italienska tillverkarna var tvungna att sänka sina priser till under produktionskostnad även när inmatningspriserna var höga. De faktorer som anges ovan kan mycket väl ha påverkat de genomsnittliga kostnaderna, men de kan inte förklara varför unionstillverkarna var tvungna att sänka sina priser till under deras produktionskostnad. Därför dras slutsatsen att det främst var den dumpade importen från Kina som ledde till att priserna nådde ohållbara nivåer, och detta påstående avvisades.

(250)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en part att slutsatsen i skäl 247 ovan att minskningen av inmatningspriserna också kunde vara följden av minskade priser och inte tvärtom, inte stöds med någon bevisning.

(251)

Det noteras att slutsatserna i skäl 247 ovan grundades på uppgifter som var tillgängliga under undersökningen och att det scenario som beskrivs faktiskt ansågs som rimligt med hänsyn till förhållandena på denna specifika marknad. Detta argument avvisades därför.

(252)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade en part att man inte ansåg att slutsatsen att det nedåtgående pristrycket på unionstillverkarna främst berodde på den dumpade importen var korrekt, utan hävdade tvärtom att det var minskningarna av inmatningspriserna som tvingade unionstillverkarna att sänka sina priser. Samma part upprepade att när inmatningspriserna minskade sjönk också priserna på solcellssystemen i linje med de minskade inmatningspriserna, så att kostnaderna för projektutvecklarna inte ökar, vilket till slut orsakade pristrycket på unionstillverkarna.

(253)

Eftersom ingen avgörande bevisning lades fram till stöd för dessa påståenden vidhöll kommissionen sin analys och sina slutsatser i enlighet med skälen 246–247 ovan.

(254)

Samma part hävdade att marknaderna styrs genom utvecklingen av inmatningspriserna och lämnade uppgifter om antalet solcellsanläggningar som installerats under 2012 och 2013 i Förenade kungariket. De uppgifter som parten lämnade var en publikation av den brittiska regeringen som grundas på veckovisa registreringar i Förenade kungarikets centrala register över inmatningspriser (CFR). Det noteras att dessa uppgifter för det mesta avsåg en period utanför undersökningsperioden och endast gällde en medlemsstat, medan den aktuella undersökning inriktades på situationen på unionsmarknaden som helhet. I alla händelser bestrids det inte att nivåerna på inmatningspriserna påverkar efterfrågan, eftersom investeringarnas lönsamhet på platser med mindre solstrålning beror på nivån på inmatningspriserna. För att visa att inmatningsprisernas nivå under undersökningsperioden hade vållat skadan, skulle de berörda parterna ha varit tvungna att visa att en prisökning för unionstillverkarna till en icke skadevållande nivå skulle ha inneburit att unionstillverkarna inte hade kunnat sälja den berörda produkten eftersom investeringar i solcellssystem inte skulle ha varit hållbara till dessa prisnivåer. Ingen sådan bevisning har lämnats in. Påståendet avvisades därför.

(255)

Därför avvisas argumentet att minskningarna av inmatningspriserna skulle ha brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(256)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade en part att utvecklingen av inmatningspriserna gjorde investeringar i solenergi oattraktiva för investerarna och på så sätt minskade efterfrågan på produkten. En annan part hävdade att slutsatserna i skäl 173 i förordningen om preliminär tull att investeringar fortfarande görs i Spanien trots det tillfälliga upphävandet av systemen för inmatningspriserna var felaktiga.

(257)

Effekterna av inmatningspriserna på efterfrågan behandlades i skäl 173 i förordningen om preliminär tull. Eftersom det inte har inkommit några nya argument i detta hänseende, avvisades ovan nämnda påstående om att efterfrågan hade minskat till följd av utvecklingen av inmatningspriserna. När det gäller investeringarna i Spanien, klargörs det att undersökningsresultaten i skäl 177 i förordningen om preliminär tull grundas på uppgifter som inhämtats under undersökningen och som kontrollerats under ett kontrollbesök på plats. Eftersom den berörda parten inte lämnade några nya uppgifter eller någon ny bevisning i detta hänseende, måste påståendet avvisas.

(258)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade flera parter, mot bakgrund av de låga inmatningspriserna, att investeringar i solenergiprojekt var ekonomiskt lönsamma bara när de försörjs med solpaneler som importerats från Kina till lägre priser. Det hävdades därför att det var minskningarna av inmatningspriserna som hade vållat den väsentliga skadan för unionsindustrin. En annan part hävdade att nivån på inmatningspriserna påverkar prissättningsmekanismen för moduler.

(259)

Det bör noteras att det beroende på medlemsstat eller region varierar till vilken kostnad per modul ett projekt fortfarande är ekonomiskt lönsamt utifrån ett antal olika faktorer såsom inmatningspriser, andra incitament i lagstiftningen, solexponering, konventionella elpriser osv.

(260)

Undersökningen visade dessutom att de nuvarande anläggningarna blir allt mindre beroende av inmatningspriserna, eftersom nätparitet för solenergi troligen har uppnåtts för vissa typer av anläggningar i flera regioner i Europa, t.ex. en stor del av Italien, Spanien, Portugal, södra Frankrike och Grekland.

(261)

På ovannämnda grunder avvisades påståendena i detta hänseende.

(262)

En berörd part hävdade att kommissionen inte hade undersökt huruvida unionsindustrin hade försummat att förutse att de statliga stödsystemen plötsligt skulle kunna komma att dras in eller minska. Inga argument framfördes till stöd för detta påstående. Det bör emellertid noteras att, enligt den bevisning som samlats in, det inte finns några uppgifter som tyder på att unionsindustrin svarade på marknadssignalerna (dvs. utveckling av förbrukningen) och andra tillgängliga uppgifter (dvs. en minskning av stödsystem) på ett orimligt sätt. Detta påstående avvisades därför.

(263)

En berörd part hävdade att minskningarna av inmatningspriserna var orsaken till att unionsindustrins försäljning minskade, eftersom investeringarna bara hade varit lönsamma tack vare de låga kinesiska priserna. Den bevisning som samlats in visar förvisso på bara en liten minskning av unionsindustrins försäljning under undersökningsperioden, i motsats till vad man skulle ha förväntat sig om solenergiprojekten hade varit genomförbara bara med kinesiska moduler. Tvärtom ökade unionsindustrins försäljning av moduler fram till 2011 och minskade sedan något under undersökningsperioden enligt samma trend som förbrukningen. Detta påstående avvisades därför.

(264)

En annan berörd part hävdade att de undersökningsresultat i skälen 174 och 175 i förordningen om preliminär tull som visade att förändringarna av inmatningspriserna inte brutit orsakssambandet inte har någon saklig eller rättslig grund, och dessutom är oförenliga med artikel 3.7 i grundförordningen, eftersom kommissionen underlåtit att bedöma nivån på den skada som vållats av de sänkta inmatningspriserna och eftersom kommissionen ansåg att den kraftiga minskningen av unionsindustrins pris bara hade varit en följd av den dumpade importen från Kina. Samma part hävdade att det sänkta priset på moduler, celler och plattor var ett globalt fenomen och inte berodde på trycket från den kinesiska importen.

(265)

När det gäller påståendet att kommissionen underlåtit att bedöma nivån på den skada som vållats av de sänkta inmatningspriserna, hänvisas det till skälen 174, 175 och 182 i förordningen om preliminär tull och till skälen 245–263 ovan, där kommissionen konstaterade att varken nedgången i efterfrågan eller effekterna av inmatningspriserna på priserna i unionen var av sådan art att de bröt orsakssambandet mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från Kina, oavsett huruvida och i vilken utsträckning de kan ha orsakats av de sänkta inmatningspriserna. Därför måste påståendet att kommissionens undersökningsresultat saknar saklig grund avvisas. När det gäller argumentet att det sänkta priset på moduler och celler var ett globalt fenomen, hänvisas det till skälen 164–167 i förordningen om preliminär tull, där det görs en bedömning av volymer och priser för import till unionen från andra länder än Kina. Visserligen fanns det en global nedåtgående trend i priserna på moduler och celler, men de dumpade priserna på importen från Kina har förvärrat den nedåtgående trenden till förlustbringande nivåer. På grundval av detta avvisades påståendet.

3.4.   Annat ekonomiskt stöd till unionsindustrin

(266)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på annat ekonomiskt stöd till unionsindustrin, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 184 och 185 i förordningen om preliminär tull.

3.5.   Överkapacitet

(267)

En berörd part upprepade påståendet att det var situationen med överkapacitet både på världsmarknaden och på unionsmarknaden som vållade den väsentliga skadan och inte importen från Kina. I det avseendet hävdades det att unionsindustrin hade ökat sin kapacitet för mycket, vilket framgår av det låga kapacitetsutnyttjandet och att den eventuella skadan därför var självförvållad. Den påstådda effekten av överkapaciteten i unionen och i hela världen har redan behandlats i skälen 185–190 i förordningen om preliminär tull, och i brist på nya omständigheter måste detta argument därför avvisas.

(268)

En annan berörd part hävdade att överkapaciteten ledde till prisrationalisering. I detta sammanhang bör det å ena sidan påpekas att överkapaciteten i praktiken ledde till en nedåtgående spiral (”kapplöpning till boten”) och till unionsindustrins prisfall, som i genomsnitt översteg minskningen av produktionskostnaderna. Såsom beskrivs i skäl 186 i förordningen om preliminär tull följde unionsindustrins kapacitetsökning å andra sidan marknadsutvecklingen och ansågs rimlig. Dessutom låg ökningen av produktionskapaciteten för celler på en lägre nivå än för moduler. Eftersom den berörda parten inte lämnade några nya uppgifter eller någon ny bevisning i detta hänseende, måste påståendet avvisas.

(269)

En annan berörd part hävdade att den skada som unionsindustrin lidit berodde på unionsindustrins inriktning på enbart specialiserade investeringar och på dess oförmåga att göra nödvändiga investeringar för ökad kapacitet och kostnadsbesparingar. Inte heller detta påstående kunde bekräftas av undersökningsresultaten, som visade att unionsindustrin hade ökat sin produktionskapacitet och effektivitet under skadeundersökningsperioden (skälen 124 och 187 i förordningen om preliminär tull). Påståendet avvisades därför.

(270)

Vidare hävdade en berörd part att unionsindustrin ökade sin produktionskapacitet trots redan låga nivåer av kapacitetsutnyttjande, vilket ledde till självförvållad skada. Detta påstående grundades på en jämförelse mellan trenden för de investeringar som gjordes av de unionstillverkare som ingick i urvalet och trenden för hela unionsindustrins kapacitetsutnyttjande, som inte är en lämplig grund för jämförelse. Dessutom visade undersökningen att unionsindustrin inte hade ökat sin produktionskapacitet i en omfattning som översteg utvecklingen av unionens förbrukning. Detta argument avvisades därför.

(271)

Dessutom tyder den bevisning som inhämtats på att unionsindustrin genom investeringar i nya maskiner skulle kunna sänka sina produktionskostnader och bli mer konkurrenskraftig. Detta argument avvisades därför.

(272)

En berörd part hävdade att slutsatserna i skäl 189 i förordningen om preliminär tull stred mot undersökningsresultaten i skälen 124 och 186 i förordningen om preliminär tull, dock utan att ge ytterligare förklaringar med uppgift om de påstådda motstridigheternas art eller omfattning. Detta påstående måste därför avvisas.

(273)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter ifrågasatte vissa berörda parter att unionsindustrins kapacitetsökning var rimlig och följde marknadsutvecklingen, särskilt utvecklingen av förbrukningen i unionen. När det gäller moduler ökade emellertid produktionskapaciteten med 106 %, medan förbrukningen i unionen ökade med 221 % under skadeundersökningsperioden, dvs. mer än dubbelt så mycket. När det gäller celler ökade på samma sätt produktionskapaciteten med 39 %, medan förbrukningen i unionen ökade med 87 % under skadeundersökningsperioden. Detta visar att kapacitetsökningen var avsevärt lägre än ökningen av förbrukningen, och därför inte kan betraktas som orimlig eftersom det aldrig var överkapacitet i unionen. Analysen av huruvida kapacitetsökningarna var rimliga bör inte heller bygga på en analys från år till år, utan bör beakta utvecklingen under hela skadeundersökningsperioden. Effekterna av kapacitetsökningarna slår således vanligtvis igenom först efter en viss tidsperiod efter de investeringar som görs och en separat analys av ett år kan leda till en snedvriden bild. Påståendet avvisades därför.

(274)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på unionsindustrins överkapacitet, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 185–190 i förordningen om preliminär tull.

3.6.   Råvaruprisernas inverkan

(275)

Vissa berörda parter upprepade att unionsindustrin eller åtminstone en del av den inte kunde dra nytta av de sjunkande priserna på polykisel under undersökningsperioden på grund av långfristiga kontrakt på råvaror. Med hänvisning till undersökningsresultaten i skäl 193 i förordningen om preliminär tull, där det anges att unionsindustrin kunde omförhandla sina långfristiga kontrakt med sina leverantörer (inklusive tillverkare av plattor) och därför kunde dra nytta av lägre priser, hävdade parterna att omförhandlingar eller uppsägning av långfristiga kontrakt på polykisel och/eller plattor ledde till böter. För att understödja detta argument lämnade parterna in tidningsartiklar där det uppgavs att vissa unionstillverkare hotades av tvisteförfaranden eller att de sagt upp sina kontrakt. Vissa parter har inkommit med uppgifter som man menar bekräftar att de långfristiga kontrakten inte kan omförhandlas.

(276)

Polykisel är den viktigaste råvaran för tillverkarna av plattor. Undersökningen visade att priserna på polykisel ökade under 2008, då de nådde sin topp på ca 500 amerikanska dollar/kg, men att de minskade igen under 2009 för att ligga på ca 50–55 amerikanska dollar/kg i slutet av 2009, med bara en svagt uppåtgående trend under 2010 och i början av 2011. Priserna sjönk avsevärt under undersökningsperioden, vilket resulterade i ett pris på 30 amerikanska dollar/kg (JRC Scientific and Policy Reports, PV Status Report 2012). Det bör noteras att polykiselprisernas inverkan på unionsindustrin endast kunde vara relativt marginell, eftersom all påverkan på tillverkningskostnaden för celler och moduler försvagades genom värdekedjan. Vidare avsåg man i de ovannämnda tidningsartiklarna utvecklingen efter undersökningsperioden, och de rör alltså inte situationen för de berörda unionstillverkarna under undersökningsperioden och kan därför inte beaktas. Denna fråga undersöktes närmare efter införandet av de provisoriska åtgärderna, och till följd av detta kan det bekräftas att unionsindustrin faktiskt kunde omförhandla inte bara priserna i de långfristiga kontrakten, utan också de avtalsenliga böterna rörande dessa långfristiga kontrakt.

(277)

En av de ovanstående berörda parterna hävdade vidare att det räcker att endast en del av unionstillverkarna har påverkats av de långfristiga kontrakten och att situationen för unionsindustrin överlag saknar betydelse. Parten hävdade att högre kostnader inte nödvändigtvis behöver påverka alla aktörer på samma sätt. I detta argument tar man inte hänsyn till undersökningsresultatet att de genomsnittliga polykiselpriserna för unionsindustrin i många fall inte låg högre än marknadspriserna eller spotpriserna och frågan om huruvida högre kostnader påverkar alla eller endast ett fåtal aktörer ansågs därför inte vara relevant. Påståendet avvisades därför.

(278)

En annan berörd part begärde att kommissionen skulle separera, särskilja och kvantifiera effekterna av varje faktor som påverkar unionsindustrins situation, och att särskilt effekterna av betydande minskning av polykiselpriserna borde beaktas separat. Det hävdades härvidlag att det var de sänkta polykiselpriserna snarare än prispressen från den kinesiska importen som orsakade nedgången i försäljningspriserna. När det gäller unionsindustrin bör det noteras att de genomsnittliga försäljningspriserna minskade mycket mer än de genomsnittliga produktionskostnaderna, för vilka minskningen av råvarupriserna kunde ha haft betydelse. Påståendet avvisades därför.

(279)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade vissa berörda parter att effekterna av de minskade polykiselpriserna på unionsindustrins kostnader inte begränsades eller försvagades via värdekedjan, vilket hade konstaterats i undersökningen. Såsom redan nämnts i skäl 276 ovan, är dock polykisel den viktigaste råvaran för dem som tillverkar plattor, och följaktligen att en eventuell inverkan på kostnaderna för tillverkningen av celler eller moduler konstaterades bli försvagad i värdekedjan. Den berörda parten lämnade ingen bevisning som skulle ha kunnat minska värdet av detta undersökningsresultat. Undersökningen visade dessutom att minskningen av priserna på polykisel under skadeundersökningsperioden återspeglades i den genomsnittliga kostnaden för tillverkning av celler och moduler hos de unionstillverkare som ingick i urvalet, vilken minskade i liknande omfattning som polykiselpriserna. En berörd part ifrågasatte effekterna av de påstådda böter som unionsindustrin tvingades betala på grund av omförhandling av kontrakten med leverantörerna. I detta avseende kan det inte uteslutas att ett begränsat antal tillverkare kan ha varit tvungna att betala böter för uppsägning av kontrakt om leverans av plattor under skadeundersökningsperioden.

Kommissionen fann dock inga bevis för att dessa påföljder skulle ha kunnat påverka situationen för unionsindustrin som helhet eller att de skulle vara representativa. Den berörda parten lämnade inte heller någon sådan bevisning. Det kan inte helt uteslutas att böterna kan ha haft en viss negativ inverkan på ett begränsat antal unionstillverkare, men den övergripande effekten på unionsindustrin var i bästa fall marginell och kunde inte bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin som helhet lidit. Dessa argument måste därför avvisas.

(280)

En annan berörd part hävdade att de minskade försäljningspriserna för den undersökta produkten i unionen delvis beror på det minskade priset på polykisel. I detta avseende bör det dock noteras att undersökningen visade att importen från Kina dumpades till priser som väsentligt underskred unionsindustrins priser. Prisminskningen går därför utöver den minskning av produktionskostnaderna som kan förklaras av minskade råvarupriserna. Om prisminskningen endast var en följd av de minskade råvarupriserna skulle unionsindustrin inte ha varit tvungen att sänka sina försäljningspriser under produktionskostnadsnivå. Detta påstående måste därför avvisas.

(281)

En annan berörd part upprepade att det tvistemål som en unionstillverkare stod inför efter undersökningsperioden kan ha påverkat situation för åtminstone denna unionstillverkare redan under undersökningsperioden. Denna part förklarade dock inte hur och i vilken utsträckning en sådan händelse som inträffade efter undersökningsperioden faktiskt skulle ha haft en inverkan på denna tillverkares situation under undersökningsperioden. Av undersökningen framgick inte heller någon bevisning för sådana effekter. Påståendet måste därför avvisas.

(282)

Samma berörda part ifrågasatte dessutom de ovannämnda undersökningsresultaten och påstod att ingen bevisning hade lagts fram. Undersökningsresultaten grundades emellertid på uppgifter och positiv bevisning, vars icke-konfidentiella versioner var tillgängliga för alla berörda parter.

(283)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på råvaruprisernas inverkan, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 191–194 i förordningen om preliminär tull.

3.7.   Självförvållad skada: inverkan av unionsindustrins automatisering, storlek, stordriftsfördelar, konsolidering, innovation, kostnadseffektivitet och import

(284)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade vissa berörda parter påståendet att den skada som unionsindustrin lidit berodde på unionsindustrins brist på tillräckliga stordriftsfördelar. Det påpekades återigen att de småskaliga tillverkarna hade en nackdel jämfört med de större, vertikalt integrerade tillverkarna, och därför kan den eventuella skada som de småskaliga tillverkarna lidit inte tillskrivas den dumpade importen. En annan berörd part hävdade att automatiseringen av produktionsprocessen är kostsam och att stordriftsfördelar därför är ännu viktigare för att minska produktionskostnaderna.

(285)

Undersökningen visade att unionsindustrin, även de större, vertikalt integrerade tillverkarna, på grund av den dumpade importen inte fullt ut kunde dra nytta av ett högt kapacitetsutnyttjande för att uppnå stordriftsfördelar. I alla händelser visade undersökningen inget samband mellan storlek, vertikal integration och bättre lönsamhet, eftersom den starka prispressen från den dumpade importen hade påverkat detta samband. Undersökningen har visat att det inte längre fanns några stordriftsfördelar på en marknad där kapacitetsutnyttjandet var lågt, vilket även gällde de kinesiska tillverkarna. Dessa påståenden avvisades därför.

(286)

Vidare hävdade en berörd part att investerare och banker inte skulle finansiera projekt om modultillverkaren är alltför liten, eftersom större tillverkare erbjuder bättre garantier och är mer accepterade som låntagare. Med andra ord är investerare och banker tveksamma till att finansiera solenergiprojekt där man använder moduler som tillverkats i unionen. Undersökningen visade emellertid att om investerarna och bankerna föredrar att finansiera kinesiska tillverkare som har större produktionskapacitet beror det på den snedvridning som den dumpade importen har skapat på unionsmarknaden. Såsom nämns ovan i skäl 285, saknar produktionslinjernas storlek betydelse om utnyttjandegraderna ligger kvar på en låg nivå. Detta påstående avvisades därför.

(287)

En berörd part upprepade att unionsindustrin har en ogynnsam kostnadsstruktur jämfört med dess kinesiska konkurrenter, eftersom de senare drog nytta av lägre arbetskraftskostnader, el- och avskrivningskostnader, och dessutom hade den nyaste utrustningen. Den berörda parten kunde dock inte lämna någon ny information eller bevisning som kunde ändra undersökningsresultaten i detta hänseende. Påståendet att de kinesiska tillverkarna använder den nyaste utrustningen behandlades i skäl 203 i förordningen om preliminär tull, där det anges att de exporterande tillverkarna i Kina inte hade några komparativa fördelar, i synnerhet som maskiner och utrustning importerades från Europeiska unionen. De ovanstående påståendena avvisades därför.

(288)

En annan part hävdade att de kinesiska tillverkarna hade en komparativ fördel när det gäller polykiselpriserna och stordriftsfördelar, vilket resulterade i lägre kostnader för maskinerna. Parten lämnade dock inte några nya uppgifter eller bevis till stöd för detta som kunde ändra de undersökningsresultat som beskrivs i skälen 195, 196 och 203 i förordningen om preliminär tull. Denna parts invändning måste därför avvisas.

(289)

I enlighet med skäl 203 i förordningen om preliminär tull och skäl 287 ovan, erinras det om att de exporterande tillverkarna i Kina inte har någon komparativ fördel när det gäller de råvaror och maskiner som används, eftersom de för det mesta importeras från unionen. En berörd part invände mot detta, dock utan att lämna någon bevisning. Arbetskraftskostnaderna och de allmänna omkostnaderna, inklusive avskrivningskostnaderna, utgjorde i genomsnitt mindre än 10 % av den totala kostnaden för en modul under undersökningsperioden och anses inte ha haft någon större betydelse. Elkostnaderna utgjorde i genomsnitt mindre än 1 % av den totala kostnaden för en modul under undersökningsperioden och anses inte ha haft någon större betydelse. Påståendet att de kinesiska tillverkarna använde den nyaste utrustning var dessutom inte underbyggt.

(290)

Vidare upprepade en berörd part att vissa unionstillverkare köpte in celler och/eller moduler från det berörda landet och återförsålde dessa produkter på unionsmarknaden som sina egna. Parten begärde att skadan till följd av dessa transaktioner inte skulle tillskrivas den dumpade importen. Undersökningen visade emellertid att unionsindustrins import av den berörda produkten var ett komplement och att volymerna var begränsade jämfört med den sammanlagda unionstillverkningen samt att den eventuella effekten av detta därför bara var marginell och inte kunde anses bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit.

(291)

En icke-närstående importör hävdade att det faktum att antalet anställda ökade under skadeundersökningsperioden inte hade behandlats tillräckligt i förordningen om preliminär tull. När det gäller detta påstående bör det noteras att sysselsättningen ökade mellan 2009 och 2011 för moduler för att sedan minska under undersökningsperioden. För celler ökade sysselsättningen fram till 2010 och minskade sedan under 2011 och ytterligare under undersökningsperioden. Det ska noteras att för moduler följde sysselsättningen samma tendens som unionstillverkningen. Eftersom den kinesiska importen ökade sin marknadsandel för celler under hela perioden, kunde unionsindustrin inte dra nytta av den ökade förbrukningen såsom förväntat. Den minskade sysselsättningen under 2011 och under undersökningsperioden motsvarar därför de företag som antingen hade blivit insolventa eller hade upphört med sin celltillverkning.

(292)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part påståendet att den skada som unionsindustrin lidit berodde på unionsindustrins småskalighet och bristen på tillräckliga stordriftsfördelar. Såsom redan förklarats i skäl 285 ovan och i skälen 195 och 196 i förordningen om preliminär tull, kan det inte längre ens på den globala marknaden finnas några stordriftsfördelar till följd av storlek, eftersom kapacitetsutnyttjandet i allmänhet var lågt och eftersom det var en enorm överkapacitet i hela världen. Påståendet måste därför avvisas.

(293)

Samma part upprepade vidare att den skada som unionsindustrin lidit berodde på unionsindustrins oförmåga att uppnå kostnadsfördelar. Denna part hävdade att detta särskilt berodde på att de flesta unionstillverkare var vertikalt integrerade. Parten lade dock inte fram några ytterligare uppgifter om i vilken utsträckning det faktum att tillverkarna är vertikalt integrerade skulle kunna ha haft en negativ inverkan på deras kostnadsstruktur. Påståendet måste därför avvisas.

(294)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter i detta hänseende, bekräftas skälen 195–206 i förordningen om preliminär tull.

3.8.   Konkurrens från solcellstunnfilmsprodukter och annan solcellsteknik

(295)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part påståendet att den skada som unionsindustrin lidit orsakades av konkurrensen från solcellstunnfilmsprodukter och annan solcellsteknik, eftersom denna teknik konkurrerade med den undersökta produkten särskilt för markmonterade och kommersiella/industriella hustakssystem, som utgör en väsentlig del av hela unionens solcellsmarknad.

(296)

Undersökningen visade att, även om solcellstunnfilmsprodukter är billigare än den undersökta produkten, når de bara en begränsad andel av hela unionens marknad för solteknik, eftersom de har en mycket lägre verkningsgrad och lägre uteffekt än solcellsmoduler av kristallint kisel. Enligt tillgängliga uppgifter var marknadsandelen för tunnfilmsprodukter inte stor i förhållande till hela unionens marknad för solteknik under undersökningsperioden. Följaktligen bekräftas undersökningsresultaten i skäl 208 i förordningen om preliminär tull att även om det kan finnas viss konkurrens mellan tunnfilmsprodukter och den berörda produkten får denna konkurrens anses vara marginell. På dessa grunder måste de argument som framförts i denna fråga avvisas.

(297)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part att konkurrensen från tunnfilmsprodukter sannolikt hade orsakat den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Parten hävdade i detta avseende att marknadsandelen för tunnfilmsprodukter av hela marknaden för solteknik i Tyskland var betydande under större delen av undersökningsperioden och att den minskade först i början av 2012.

(298)

Undersökningen visade faktiskt att de genomsnittliga priserna på tunnfilmsprodukter låg på lägre nivåer än de genomsnittliga prisnivåerna på den undersökta produkten.

(299)

Såsom anges i skäl 296 ovan har dock tunnfilmsprodukter en mycket lägre verkningsgrad och lägre uteffekt än solcellsmoduler av kristallint kisel, vilket innebär att en eventuell konkurrens mellan dessa produkter inte kunde ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit eftersom moduler av kristallint kisel är den dominerande tekniken på unionens solenergimarknad. I JRC PV Status Report 2012 anges att en följd av de minskade priserna på polykisel är att tunnfilmsprodukter under de senaste åren har förlorat marknadsandelar på bekostnad av moduler av kristallint kisel.

(300)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter i detta hänseende, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 207–210 i förordningen om preliminär tull.

3.9.   Finanskrisen och dess effekter på tillgången till finansiering

(301)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdades det att de skadevållande verkningarna av den finansiella krisen och dess effekter på tillgången till finansiering bör hållas isär och inte tillskrivas den dumpade importen.

(302)

I detta sammanhang hänvisas till skäl 212 i förordningen om preliminär tull, där effekterna av finanskrisen och den ekonomiska nedgången på unionsindustrins situation särskilt uppmärksammades. I detta skäl anges i detalj det resonemang som låg till grund för slutsatsen att finanskrisen, även om den inverkat på unionsindustrins situation, inte kunde bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Resonemanget har inte bestridits av de berörda parterna, och de lämnade inte heller några nya uppgifter eller bevis som kunde ha påverkat undersökningsresultaten i detta skäl. Påståendena i detta hänseende avvisades därför.

(303)

Det hävdades vidare att den skada som unionsindustrin lidit berodde på att unionsindustrin inte kunde söka lämplig finansiering och att kommissionen borde undersöka om unionsindustrin ansökte om finansiering medan den fortfarande var lönsam. Faktum är att undersökningen visade att år 2010, då unionsindustrin fortfarande var lönsam, ökade investeringsnivån för moduler och för celler med 315 % respektive 10 % jämfört med 2009. Eftersom solcellsindustrin är kapitalintensiv, kan man förvänta sig att unionsindustrin kontinuerligt söker lämplig finansiering för att förbättra kostnadseffektiviteten och konkurrera med den orättvisa dumpade importen. Därför dras slutsatsen att bristen på tillgång till finansiering var en följd av den snedvridna situation som orsakats av den dumpade importen och inte dess orsak. Ovanstående påstående avvisades därför.

(304)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part att de skadevållande verkningarna av finanskrisen bör separeras och särskiljas och inte tillskrivas den dumpade importen. Parten hänvisade till allmänt tillgängliga uppgifter som visar att minst en unionstillverkare ansåg att finanskrisen var huvudorsaken till den skadevållande situationen. I den aktuella undersökningen grundades undersökningsresultaten på företagsspecifika uppgifter som går betydligt längre än allmänt tillgängliga uppgifter från vissa företag. De allmänt tillgängliga uppgifter som det hänvisades till kan därför inte påverka undersökningsresultaten i skäl 212 i förordningen om preliminär tull, där det konstaterades att även om finanskrisen har haft en viss inverkan på unionsindustrins situation, kunde detta inte bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Detta påstående måste därför avvisas.

(305)

En annan berörd part hävdade att skillnaden i tillgång till finansiering mellan unionsindustrin och de kinesiska exporterande tillverkarna bör beaktas. Parten hävdade att det var en av de viktigaste faktorer som orsakat den väsentliga skadan för unionsindustrin och inte den dumpade importen. Den förmånliga tillgången till finansiering för vissa kinesiska exporterande tillverkare har dock konstaterats snedvrida marknaden och kan mycket väl vara ett huvudskäl till att de kinesiska exporterande tillverkarna kunde exportera den berörda produkten till dumpade priser. Denna faktor kan därför inte bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Påståendet avvisades därför.

(306)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter beträffande finanskrisens inverkan, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 211 och 212 i förordningen om preliminär tull.

3.10.   Unionsindustrins exportresultat

(307)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter som skulle kunna ändra undersökningsresultaten i skälen 213 och 215 i förordningen om preliminär tull, bekräftas dessa.

3.11.   Upptäckten av skiffergasfyndigheter i Europeiska unionen

(308)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter som skulle kunna ändra undersökningsresultaten i skälen 215–217 i förordningen om preliminär tull, bekräftas dessa.

3.12.   Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter

(309)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter som skulle kunna ändra undersökningsresultaten i skälen 218 och 219 i förordningen om preliminär tull, bekräftas dessa.

3.13.   Ledningsbeslut

(310)

Vissa berörda parter upprepade påståendet i skäl 220 i förordningen om preliminär tull att den väsentliga skada som minst en av unionstillverkarna lidit berodde på felaktiga ledningsbeslut. Dessa parter lämnade ytterligare information i form av en tidningsartikel. De uppgifter som lämnats kunde emellertid inte kontrolleras och kunde inte ändra undersökningsresultatet att de ledningsbeslut som fattats i det berörda företaget var normala och ansvarsfulla eller saknade påverkan på unionsindustrin som helhet. Därför avvisades ovanstående påståenden.

(311)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter i detta hänseende, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 220 och 221 i förordningen om preliminär tull.

3.14.   Andra politiska åtgärder

(312)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter som skulle kunna ändra undersökningsresultaten i skäl 222 i förordningen om preliminär tull, bekräftas dessa.

3.15.   Övriga argument

(313)

En berörd part hävdade att den skada som unionsindustrin lidit berodde på nackdelen med att vara föregångare och bristen på politiskt stöd från Europeiska kommissionen under tidigare år. Parten hävdade också att, utöver de nationella stödsystemen, även befolkningen, bruttonationalprodukten, elförbrukningen, finansieringsmöjligheterna och möjligheterna till nätanslutning är viktiga faktorer på varje marknad. Den ovannämnda parten kunde emellertid inte underbygga sina påståenden, som därför avvisades.

(314)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade samma part påståendet att den skada som unionsindustrin lidit berodde på unionsindustrins nackdel att vara föregångare. Påståendet hade dock varken analyserats eller styrkts med bevisning, och måste därför avvisas.

4.   Sammantagen bedömning av övriga faktorer som konstaterats ha bidragit till skadan

(315)

Undersökningen har visat att följande övriga faktorer kan ha bidragit till skadan: Importen av den berörda produkten från Taiwan, minskningen av inmatningspriserna, långfristiga kontrakt på polykisel för ett begränsat antal unionstillverkare samt finanskrisen.

(316)

Såsom visats i avsnitten 3.1 och 3.6 ovan, är den eventuella inverkan av importen från Taiwan och de långfristiga kontrakt om polykisel som ett begränsat antal unionstillverkare har i bästa fall marginell, eftersom eventuella effekter minskade ytterligare genom värdekedjan.

(317)

När det gäller den ekonomiska och finansiella krisen, visade undersökningen att huvudorsaken till unionsindustrins svårigheter att få tillgång till det kapital som behövs för investeringar var den dumpade importen, som hindrade unionsindustrin från att sälja sina produkter till lönsamma priser när unionsmarknaden uppvisade en stark tillväxt (2009–2011).

(318)

När det gäller inmatningspriserna har tredje parter inte kunnat visa att prisnivåerna under undersökningsperioden skulle ha varit så låga att de skulle ha hindrat unionstillverkarna från att sälja den berörda produkten till icke-skadevållande priser. Institutionerna anser att sänkningarna av inmatningspriserna kan förklara den minskade efterfrågan, eftersom investeringar på vissa platser inte längre var lönsamma. De kan dock inte bryta orsakssambandet, inte ens tillsammans med övriga faktorer som konstaterats bidra till skadan, eftersom de fortfarande låg på en nivå där, bortsett från den dumpade importen, unionstillverkarna skulle kunna ha sålt sina produkter till icke-skadevållande priser.

(319)

Orsakssambandet mellan dumpningen och skadan har därför inte brutits, även med en bedömning av den sammantagna effekten av de fyra andra faktorer som eventuellt kan ha bidragit till skadan.

5.   Slutsats om orsakssamband

(320)

Samtliga verkningar av andra skadefaktorer än den dumpade importen har analyserats separat och sammantagna. Därför dras slutsatsen att den sammantagna bedömningen av samtliga faktorer som kan ha inverkat på unionsindustrins skadelidande situation (dvs. importen från tredjeländer, inmatningspriserna, råvaruprisernas inverkan och finanskrisen) tillsammans inte förklarar den skada som unionsindustrin lidit, särskilt i form av låga priser och ekonomiska förluster på grund av inträngande lågprisimport i betydande mängder av den berörda produkten från Kina. Mot denna bakgrund bekräftas de preliminära undersökningsresultaten i skälen 223–224 i förordningen om preliminär tull att den dumpade importen från Kina har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

F.   UNIONENS INTRESSE

1.   Inledande anmärkningar

(321)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en berörd part att bedömningen av unionens intresse inte grundades på ett representativt antal aktörer.

(322)

Kommissionen har tagit kontakt med olika aktörer på följande sätt.

(323)

Icke-närstående importörer: Såsom angavs i skäl 12 i förordningen om preliminär tull, kontaktade kommissionen alla de 250 icke-närstående importörer klaganden lämnade uppgift om och gjorde ett preliminärt urval i enlighet med artikel 17 i grundförordningen i syfte att täcka den största representativa importvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som stod till förfogande. Enligt vad som sägs i skälen 12 och 232 i förordningen om preliminär tull, var det dock bara ett av de företag som ingick i det preliminära urvalet som, efter kontroll, bekräftades vara en icke-närstående importör. Efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull uppmanades ytterligare 15 icke-närstående importörer, som ursprungligen hade lämnat in ett formulär i stickprovsförfarandet i inledningsskedet men som inte ingick i urvalet, att samarbeta vidare i undersökningen. Sex av dem samtyckte och fick ett frågeformulär, och fem lämnade in svar, varav tre ansågs vara tillräckligt fullständiga. I det slutgiltiga urvalet av icke-närstående importörer ingår därför fyra icke-närstående importörer, som står för 2–5 % av importen av den berörda produkten. Med hänsyn till denna låga andel, måste det hållas i minnet att den största delen av importen av den berörda produkten till unionen inte sker via icke-närstående importörer, vilket förklaras i skäl 12 i förordningen om preliminär tull.

(324)

Andra aktörer än icke-närstående importörer (i tidigare och senare led): Såsom nämndes i skäl 226 i förordningen om preliminär tull sände kommissionen även särskilda frågeformulär till ca 150 aktörer, inklusive de icke-närstående importörer som gav sig till känna efter inledandet av undersökningen, vilka därmed fick möjlighet att lämna relevanta uppgifter till kommissionen. I undersökningen beaktades vidare inte bara svaren på frågeformulären, utan även kontrollerbara och vederbörligen underbyggda synpunkter och inlagor som inlämnats av de berörda parterna inom utsatta tidsfrister, oavsett om dessa parter hade besvarat frågeformuläret eller inte. Bland annat lämnade Afase synpunkter till kommissionen på sina medlemmars vägnar – solcellsaktörer som också analyserades.

(325)

Mot bakgrund av ovanstående hade tillräckliga uppgifter samlats in för att möjliggöra en meningsfull bedömning av unionens intresse. Av dessa skäl avvisades argumentet.

(326)

En berörd part begärde att kommissionen skulle klargöra hur den hanterat importörernas frågeformulär, som den ansåg ha lämnats in av aktörer i senare led.

(327)

Som svar på denna begäran förtydligas det att de 36 svar som anges i skäl 241 i förordningen om preliminär tull gällde svar avseende bilaga B till tillkännagivandet om inledande, vars syfte var att om lämpligt göra ett stickprov av icke-närstående importörer.

(328)

När det gäller svaren på frågeformulären från de två aktörer som angavs i skäl 12 i förordningen om preliminär tull, beaktades ett frågeformulär i den relevanta analysen av aktörer i senare led. Den andra aktören lämnade ytterligare uppgifter som, i motsats till vad som angavs i skäl 12 i förordningen om preliminär tull, visade att aktören verkligen var en importör av moduler men inte en importör av celler. Icke desto mindre var de uppgifter som aktören lämnade i sitt svar på frågeformuläret inte tillräckliga för att aktören skulle inbegripas i analysen av icke-närstående importörer eftersom de svar som inkommit var ofullständiga.

(329)

Efter införandet av de provisoriska åtgärderna gjordes ytterligare kontrollbesök gjordes på plats hos två projektutvecklare (se skäl 8 ovan). Dessutom analyserades och beaktades i denna undersökning (se skälen 369–371 nedan) de sex svar på det särskilda frågeformuläret (se skäl 324) från tjänsteleverantörer som också var verksamma inom solcellssektorn (t.ex. logistik, transporter eller marknadsföring) som först ansågs vara ofullständigt ifyllda (se skäl 241 i förordningen om preliminär tull).

(330)

Sammanfattningsvis grundades analysen av unionens intresse på följande uppgifter:

Besvarade frågeformulär från åtta unionstillverkare och fyra icke-närstående importörer som ingick i urvalet samt svar på det särskilda frågeformuläret från åtta aktörer i tidigare led och 13 aktörer i senare led (sju projektutvecklare/installatörer, sex tjänsteleverantörer som också är verksamma inom solcellsindustrin) av de 150 aktörer som hade gett sig till känna efter inledandet och fått de särskilda frågeformulären.

Uppgifter som kontrollerats på plats hos åtta unionstillverkare, en icke-närstående importör, två importörer i tidigare led, fyra aktörer i senare led (projektutvecklare/installatörer) och en intresseorganisation (se skäl 17 i förordningen om preliminär tull samt skäl 8 ovan).

Uppgifter om unionens intresse som lämnats av andra berörda parter, inklusive intresseorganisationer, samt offentligt tillgängliga uppgifter om utvecklingen av solcellsmarknaden i Europa, särskilt Global Market Outlook for Photovoltaics 2013–2017 från EPIA.

2.   Unionsindustrins intresse

(331)

Några berörda parter invände mot att unionsindustrin skulle kunna dra nytta av eventuella åtgärder och hävdade att i) åtgärderna kommer att leda till minskad efterfrågan på solcellsprodukter i unionen och att unionsindustrin därför inte kommer att kunna öka sin försäljning, ii) unionsindustrin har små produktionsanläggningar och kan därför inte tillgodose efterfrågan på vissa typer av installationer såsom kommersiella takanläggningar och stora markmonterade anläggningar, iii) unionstillverkarna accepteras inte som låntagare i bank, iv) införandet av tullar på celler kommer i praktiken att öka unionstillverkarnas produktionskostnader för moduler och göra modulerna mindre attraktiva för konsumenterna samt v) om det sker en betydande minskning av importen från Kina, kommer tillverkarna från andra tredje länder med största sannolikhet att dra nytta av den minskade importen från Kina.

(332)

När det gäller påståendet att åtgärderna kommer att minska efterfrågan på solcellsprodukter i unionen, och att unionsindustrin därför inte kommer att kunna öka sin försäljning, ska det noteras att parterna inte kunde lämna några kontrollerbara uppgifter om att det skulle finnas ett direkt samband mellan införandet av åtgärder och minskningen av efterfrågan på solcellsprodukter som visade sig ha påverkats av flera faktorer under årens lopp.

(333)

Som svar på påståendet att unionsindustrin har små produktionsanläggningar och därför inte kan tillgodose efterfrågan på vissa typer av installationer, t.ex. kommersiella takanläggningar och stora markmonterade anläggningar, bör det noteras att undersökningen har visat att unionsindustrin har kapacitet att leverera både till kommersiella och industriella anläggningar (mellan 40 kW och 1 MW) samt till anläggningar på den allmännyttiga marknaden (1 MW och 10 MW). Det kunde inte heller genom undersökningen påvisas att de produkter som tillhandahålls av olika tillverkare inte skulle kunna användas i samma projekt. Påståendet avvisades därför.

(334)

Argumentet att unionsindustrin inte skulle kunna dra nytta av åtgärderna, eftersom unionstillverkarna inte accepteras som låntagare av banker och att investeringsfonder inte skulle vilja finansiera projekt som använder moduler tillverkade i EU var inte underbyggt. Under alla omständigheter kan det förväntas att införandet av åtgärder kommer att återupprätta rättvisa marknadsvillkor som bör lugna investerare, inklusive banksektorn, när det gäller unionstillverkarnas förmåga att utveckla livskraftiga projekt. Av dessa skäl avvisades argumentet.

(335)

Med hänvisning till påståendet att införandet av tullar på celler i praktiken kommer att öka produktionskostnaderna för tillverkarna av moduler i unionen och göra modulerna mindre attraktiva för konsumenterna, bör det beaktas att offentligt tillgängliga källor visar att priserna på moduler och celler är på väg nedåt, även om det inte kan uteslutas att vissa prisökningar kan inträffa efter införandet av tullar. Även om kostnaden för celler kan komma att öka till följd av åtgärderna, bör således den allmänna prisutvecklingen leda till minskade kostnader för moduler. Tillverkarna i fråga kan också besluta att köpa sina celler i unionen, och inte längre från Kina. Slutligen förväntas det att införandet av åtgärder kommer att leda till ett ökat kapacitetsutnyttjande hos tillverkarna av celler i unionen och därmed öka deras stordriftsfördelar, vilket skulle ge lägre kostnader. Påståendet avvisades därför.

(336)

Påståendet att andra tredjeländer, snarare än unionsindustrin, troligen skulle komma att dra nytta av en eventuell kraftig minskning av den kinesiska importen efter införandet av åtgärder bekräftades inte i undersökningen. Av undersökningen framgick inga tydliga tecken på att andra tredjeländer skulle komma att lägga om stora delar av sin export till unionsmarknaden, särskilt mot bakgrund av en sannolik expansion av marknaderna i andra tredjeländer, i synnerhet i Asien, såsom förutspås av offentligt tillgängliga källor. Slutligen finns det inte heller något som tyder på att unionsindustrin inte kommer att kunna konkurrera med importen från dessa länder, även om importen från andra tredjeländer skulle öka till följd av en minskad kinesisk import.

(337)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade vissa parter att det är orealistiskt att förvänta sig en framväxt av en hållbar unionsindustri som tillverkar moduler och celler, eftersom det inte finns någon rationell investerare som skulle investera i de unionstillverkare som påstods lida av en ogynnsam kostnadsstruktur och därför inte kan tillverka till konkurrenskraftiga priser. Undersökningen bekräftade inte att unionsindustrin har en ogynnsam kostnadsstruktur, såsom förklarats i skälen 202 och 203 i förordningen om preliminär tull. Avsaknad av dumpad import och ett större kapacitetsutnyttjande bör därför ge stordriftsfördelar och möjliggöra framväxten av en hållbar unionsindustri. Mot bakgrund av detta avvisades argumentet.

(338)

En part hävdade att efterfrågan i unionen styrs av utvecklingen av inmatningspriserna och att investerarnas förväntade avkastning på investeringarna är kopplad till denna utveckling. Parten hävdade i synnerhet att efterfrågan kommer att minska och unionsindustrin inte kommer att kunna dra nytta av de tullar som införts om priserna ökar i unionen till följd av tullarna och om inmatningspriserna inte anpassas till denna utveckling.

(339)

Som svar på ovanstående påstående kan det noteras att trots sambandet mellan nivån på inmatningspriserna och efterfrågan på solcellsanläggningar visar den bevisning som samlats in under undersökningen att den framtida efterfrågan kommer att bli allt mindre beroende av inmatningspriser och andra stödordningar, eftersom nätparitet för solenergi troligen har uppnåtts för vissa typer av anläggningar på flera platser i unionen (se skäl 260 ovan). Dessutom bör den förväntade avkastningen på investeringen baseras på rättvisa marknadspriser. Slutligen bör det, enligt vad som anges i skäl 335 ovan, noteras att även om det inte kan uteslutas att vissa prisökningar kan komma att uppstå efter införandet av åtgärderna, framgår det av allmänt tillgängliga källor att priserna överlag är på nedåtgående. Påstående avvisades därför.

(340)

Berörda parter har påpekat att eftersom efterfrågan på solpaneler styrs av stödsystem, särskilt inmatningspriserna, och av nivån på elpriserna för slutkonsumenten (som avgör nätparitet), kan priselasticiteten i efterfrågan vara mycket hög. Även om det är riktigt att en större prisökning kan leda till en kraftigt minskad efterfrågan på grund av den särskilda karaktären på marknaden som dessa berörda parter påpekat, måste detta argument avvisas eftersom det är mycket osannolikt att prishöjningar till följd av åtgärderna kommer att bli stora av flera skäl. För det första bekräftar alla tillgängliga källor att den stora minskningen av priserna på den berörda produkten under och efter undersökningsperioden fram till idag kommer att fortsätta.

För det andra skulle den ekonomiska effekten av det åtagande som godtagits av kommissionen vara att de kinesiska exporterande tillverkarna kommer att leverera den berörda produkten till ett minimiimportpris på mindre än 60 cent/W, vilket ligger långt under det pris som har observerats under undersökningsperioden, vid en volym som ungefär motsvarar deras nuvarande marknadsandelar. På denna prisnivå är det mycket osannolikt att efterfrågan kommer att minska i betydande utsträckning, eftersom det priset säkerställer tillräcklig efterfrågan både med den nu gällande stödnivån genom stödsystemen och med de nuvarande nivåerna av nätparitet. Dessutom förväntas elpriset för slutkonsumenterna öka, medan priset på den berörda produkten förväntas minska. Genom en indexreglering säkerställer åtagandet att ytterligare prissänkningar av den berörda produkten beaktas för minimiimportpriset. Dessa argument måste därför avvisas.

(341)

Flera berörda parter upprepade påståendet att unionsindustrins intresse inte är betydelsefullt, eftersom det mervärde som skapas av industrier i tidigare och senare led är betydligt större än det mervärde som skapas av unionsindustrin i värdekedjan för solceller. Argumentet att de olika segmenten inom solcellssektorn har olika förädlingsvärden har inte bestridits. Såsom nämns i skäl 228 i förordningen om preliminär tull, visade undersökningen att unionsindustrin har lidit väsentlig skada till följd av orättvisa handelsmetoder. Faktum är att vissa unionstillverkare redan tvingats att stänga och om åtgärder inte införs kommer sannolikt situationen att försämras ytterligare. Eftersom alla segment inom solcellssektorn är nära beroende av varandra skulle ett upphörande av tillverkningen i unionen vara till förfång för hela solcellssektorn och göra den helt beroende av leveranser utifrån. Därför, och av skäl som rör försörjningstrygghet, avvisas detta argument.

(342)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade en berörd part påståendet att det högre förädlingsvärde som skapas av tidigare och senare produktionsled, jämfört med unionsindustrin för den berörda produkten, är av betydelse för huruvida antidumpningstullar bör införas. I detta avseende bekräftas att institutionerna vid bedömningen av unionens intresse gjorde en avvägning mellan de positiva och de negativa konsekvenser tullarna kan få för de olika ekonomiska aktörerna. Medan inverkan på såväl tidigare som senare led är begränsad kommer åtgärderna ge unionsindustrin möjlighet att återhämta sig från den skadevållande dumpningen.

(343)

En part ifrågasatte antalet arbetstillfällen som skulle tryggas genom införandet av åtgärder. Parten hävdade att unionsindustrin sysselsätter ca 6 000 personer, och inte 25 000, såsom anges i skäl 229 i förordningen om preliminär tull.

(344)

Ingen bevisning lades dock fram till stöd för detta påstående, och det avvisades därför. Det ska klargöras att med hänsyn till uteslutandet av plattor från produktdefinitionen uppgick sysselsättningen inom unionsindustrin till ca 21 000 anställda under undersökningsperioden. De berörda parterna lade inte fram några belägg för att antalet anställda i unionsindustrin har ändrats betydligt efter undersökningsperioden.

(345)

Sammanfattningsvis visade undersökningen att unionsindustrin led väsentlig skada av den dumpade importen från Kina och att den inte kunde få tillbaka sina investeringar genom lönsam försäljning. Det förväntas att införandet av åtgärder kommer att återupprätta rättvisa handelsvillkor på unionsmarknaden, vilket skulle göra det möjligt för unionsindustrin att konkurrera på lika villkor. Den sannolika minskningen av importen från Kina bör göra det möjligt för unionsindustrin att öka sin försäljning i unionen och därmed bättre utnyttja den tillgängliga produktionskapaciteten på kort sikt. Detta kan i sin tur ge stordriftsfördelar. Även om det kan hända att priserna på den likadana produkten kommer att öka på kort sikt till följd av åtgärderna, är det sannolikt att den allmänt sjunkande pristrenden upprätthålls, vilket även beror på dels den ytterligare minskningen av kostnaden för tillverkning av den undersökta produkten, dels konkurrenstrycket från tillverkarna i tredjeländer, vilka också skulle konkurrera på unionsmarknaden.

(346)

Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter, bekräftas skälen 227 och 231 i förordningen om preliminär tull, med undantag av de uppgifter om sysselsättningen som avses i skäl 344 ovan.

3.   Icke-närstående importörers intresse

(347)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade den icke-närstående importör som svarade på frågeformuläret innan de provisoriska åtgärderna infördes, och som hade ansetts utgöra det preliminära urvalet, att slutsatserna om åtgärdernas inverkan på icke-närstående importörer enbart grundades på importörens egna svar på frågeformuläret, vilket därför inte kunde anses vara representativt.

(348)

I förordningen om preliminär tull grundades undersökningsresultaten när det gäller icke-närstående importörer på ett företag eftersom, enligt förklaringen i skäl 232 i förordningen om preliminär tull, den huvudsakliga verksamheten hos enbart en av de tre importörer som ingick i det preliminära urvalet utgjordes av handel med den berörda produkten. Såsom anges i skäl 21 ovan, utvidgades urvalet efter införandet av de provisoriska åtgärderna och fler icke-närstående importörer kontaktades, men av de fem ytterligare inkomna svaren på frågeformuläret var det bara tre som var tillräckligt fullständiga och möjliggjorde en meningsfull bedömning. I det slutgiltiga skedet utvidgades därför urvalet av icke-närstående import till att omfatta fyra importörer. Under undersökningsperioden stod den verksamhet hos de fyra samarbetsvilliga icke-närstående importörer som ingick i urvalet och som rörde den berörda produkten sammantaget för 60–100 % av deras totala verksamhet. Dessutom importerade de fyra samarbetsvilliga icke-närstående importörerna 16–100 % av sin totala import av moduler från Kina, men bara en av dem importerade uteslutande från det berörda landet. De fyra samarbetsvilliga icke-närstående importörernas lönsamhet när det gäller den berörda produkten uppgick i genomsnitt till 2,3 % under undersökningsperioden.

(349)

En berörd part hävdade att tullarnas konsekvenser för de icke-närstående importörerna hade underskattats, eftersom det inte finns några egentliga alternativa försörjningskällor som skulle kunna ersätta importen av den berörda produkten från Kina om tullar skulle införas och eftersom det är svårt att byta leveranskälla med tanke på att merparten av tillverkningen finns i Kina och detta skulle medföra ytterligare betydande kostnader.

(350)

I detta hänseende erinras det om att införandet av åtgärder inte bör leda till att importen av den berörda produkten från Kina upphör. Undersökningen visade att den eventuella minskningen av importen från Kina kommer att påverka särskilt de importörer som köper den berörda produkten enbart från Kina, vilket är fallet bara för en av de fyra samarbetsvilliga icke-närstående importörerna. När det gäller åtgärdernas inverkan på de icke-närstående importörernas ekonomiska situation, uteslöts det inte att den kan bli negativ, men man har kommit fram till att detta i hög grad kommer att bero på deras möjlighet att byta försörjningskälla eller föra över åtminstone en del av den eventuella prisökningen på sina kunder. För aktörer som importerar produkten också från andra källor än Kina eller som även importerar andra produkter än den berörda produkten kommer den negativa inverkan att begränsas ytterligare. Även om det är troligt att importörerna av den berörda produkten kommer att påverkas negativt anser därför kommissionen att denna inverkan i genomsnitt kommer att vara begränsad.

(351)

En icke-närstående importör hävdade att det krävs en betydande arbetsinsats och ekonomiska investeringar innan importören kan godta produkter från en ny leverantör. I detta avseende hävdades som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter att relevant bevisning lämnades till kontrollgruppen vid tidpunkten för kontrollbesöket på plats angående de långa provningar som krävs av importörer innan de fattar beslut om att handla från en särskild exportör.

(352)

Det medges att upprättandet av ett nytt förhållande mellan en importör och en leverantör kan medföra ytterligare kostnader och investeringar i tid (t.ex. för provning av produkten). Samtidigt förefaller byte av leverantör att vara en normal risk i importörernas yrkesverksamhet som hänger samman med det faktum att solcellsmarknaden utvecklas och därmed genomgår ständiga förändringar (t.ex. konkurser, sammanslagningar) som kräver en övergång till nya leverantörer. Det kan dessutom antas att nya typer av moduler fortlöpande når marknaden (t.ex. med ny prestanda) som också kräver provning. I detta avseende förefaller provning av en ny produkt (även från samma leverantör) vara en rutinverksamhet snarare än en ovanlig verksamhet. Påståendet avvisades därför.

(353)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade två parter påståendet att de icke-närstående importörernas intresse inte hade beaktats korrekt. En part hävdade att avsaknaden av en icke-konfidentiell version av svaren på frågeformulären från de ytterligare samarbetsvilliga importörerna inte möjliggjorde någon riktig bedömning för parterna. Parten ifrågasatte kommissionens bedömning när det gäller möjligheten att importen från andra tredjeländer till unionen skulle öka och därmed göra det möjligt för importörerna att byta leverantörer, mot bakgrund av påståendet att andra tredjemarknader växer explosionsartat. Parten hävdade i detta syfte att ett sådant antagande stred mot slutsatserna i skäl 336, dvs. att importen från andra tredjeländer inte skulle vara särskilt stor. En annan part ifrågasatte huruvida kommissionen respekterat principen om icke-diskriminering, eftersom unionstillverkarna gavs en mer framträdande plats i kommissionens bedömning än andra aktörer.

(354)

För det första bekräftas det att den icke-konfidentiella versionen av svaren på de frågeformulär som mottagits efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull från de ytterligare samarbetsvilliga importörerna inkluderades i akten för samråd med berörda parter. För det andra finns det ingen motsättning mellan antagandet att importen från andra tredjeländer kan öka till följd av mindre import från Kina och att en sådan ökning inte skulle vara särskilt stor med hänsyn till den ökande efterfrågan på solcellsanläggningar i hela världen. Samtidigt, eftersom unionsindustrin förväntas ta tillbaka en viss del av de marknadsandelar som tidigare innehades av produkter från Kina, kan en viss förlust av affärer för icke-närstående importörer inte uteslutas. Det konstateras dock att solcellsmarknadens totala omfattning förväntas fortsätta växa på lång sikt, allteftersom nätparitet nås på fler och fler platser. Slutligen klargörs det att, som i alla undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder, medan unionsindustrins situation bedömdes i syfte att fastställa om den lidit väsentlig skada till följd av den dumpade importen, bedömdes unionsindustrins intresse i samband med analysen av unionens intresse på lika villkor som intressen hos andra ekonomiska aktörer, inbegripet de icke-närstående importörerna. Det klargörs också att undersökningen huruvida unionsindustrin lidit väsentlig skada regleras särskilt av artikel 3.5 i grundförordningen, där det fastställs minimikrav för en sådan undersökning. Unionens intresse analyseras endast när förekomsten av skadlig dumpning fastställts i enlighet med kraven i artikel 21 i grundförordningen. Till följd av detta ansågs det att åtgärdernas sannolika negativa konsekvenser för vissa importörer, särskilt för dem som bara köper från Kina, inte var större än fördelarna med åtgärderna för unionsindustrin och för unionens solcellsmarknad på medellång och lång sikt till följd av en rättvis konkurrens.

(355)

Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter bekräftades, på grundval av uppgifter som omfattade de fyra importörer som ingick i urvalet, skälen 233 och 234 i förordningen om preliminär tull.

4.   Aktörernas intresse högre upp i tillverkningskedjan

(356)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade flera parter påståendet att merparten av insatsvarorna i värdekedjan för solcellsprodukter kommer från unionen, men att denna fördelaktiga situation kan upphöra om tullar skulle införas eftersom tillverkningen av den berörda produkten i Kina kommer att minska till följd av tullen. Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter påpekade en av parterna att åtgärderna i detta fall kan leda till andra åtgärder som Kina kan införa beträffande produkter från unionen.

(357)

Såsom nämnts i skäl 239 i förordningen om preliminär tull förväntas importen från Kina fortsätta att försörja unionsmarknaden även om tullar tillämpas. Dessutom förutser olika offentligt tillgängliga källor inom solcellssektorn, t.ex. EPIA:s prognos för den globala solcellsmarknaden 2013–2017 (Global Market Outlook for Photovoltaics 2013-2017) att en eventuell minskad efterfrågan i unionen bara kommer att ske på kort sikt (2013 och 2014), eftersom förbrukningen i unionen kommer att öka ytterligare under kommande år. Vidare, enligt slutsatserna i skäl 239 i förordningen om preliminär tull, kan åtgärder mot orättvisa handelsmetoder sannolikt göra det möjligt att skapa en hållbar tillväxt på unionens solcellsmarknad på medellång och lång sikt, vilket alla aktörer i unionen bör kunna dra nytta av. Slutligen när det gäller argumentet om eventuella motåtgärder från Kina som svar på åtgärder i detta fall, erinras det om att Kina som varje annan WTO-medlem endast får utnyttja undersökningar avseende handelspolitiska skyddsåtgärder i motiverade fall och att en sådan undersökning måste uppfylla WTO:s strikta regler. Kommissionen övervakar varje sådan undersökning för att säkerställa att WTO:s regler följs. Detta argument avvisades därför.

(358)

Vissa parter invände mot slutsatsen i skäl 239 i förordningen om preliminär tull att den minskade exporten till Kina från unionens aktörer i tidigare led av tillverkningskedjan i solcellssektorn skulle kunna kompenseras genom export till andra marknader och hävdade att tullarna kommer att minska den globala efterfrågan på produkten.

(359)

I detta hänseende ska det för det första noteras att den kinesiska importen inte förväntas upphöra helt till följd av tullarna. Dessutom visade de uppgifter som inhämtats under loppet av undersökningen inte något direkt samband mellan utvecklingen av importen från Kina till unionsmarknaden och exporten från Kina till andra marknader. Dessutom förutspår offentligt tillgängliga källor, t.ex. EPIA:s prognos för den globala solcellsmarknaden 2013–2017, att den globala solcellsmarknaden kommer att växa under kommande år. När det gäller den kinesiska marknaden, finns det tecken som tyder på att den inhemska förbrukningen i Kina kommer att öka betydligt (t.ex. enligt EPIA). Mot bakgrund av ovanstående förväntas exporten till Kina från unionsaktörer i tidigare led inte minska väsentligt till följd av att åtgärder införs.

(360)

Det bör också noteras att den krympande efterfrågan i unionen under 2013 och 2014, som nämns i skäl 357 ovan, kan få en negativ inverkan på aktörerna i tidigare led. Detta kan dock inte, åtminstone inte i huvudsak, kopplas till tullarna, eftersom det förutsågs långt innan de provisoriska åtgärderna infördes. När det gäller unionstillverkarna av maskiner för solcellsindustrin är det, vilket också nämndes i skäl 239 i förordningen om preliminär tull, dessutom på grund av den befintliga betydande outnyttjade kapaciteten i Kina osannolikt att deras export till Kina kan öka betydligt och inte ens i ett scenario där de kinesiska tillverkarna ökar sin produktionsvolym. De uppgifter som samlats in under undersökningen visade slutligen att maskintillverkarna också kan påverkas av den kinesiska tolfte femårsplanen för solcellsindustrin, enligt vilken det planeras att 80 % av tillverkningsutrustningen för celler bör komma från Kina senast år 2015. Så länge denna förändring sker i enlighet med WTO:s regler kan den också ytterligare begränsa möjligheten för maskintillverkarna i unionen att konkurrera på den kinesiska marknaden. Ovanstående argument avvisades därför.

(361)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att den tolfte femårsplanen för solcellsindustrin endast innehåller vissa allmänna vägledande principer som inte är bindande, eftersom några tillsynsbefogenheter inte fastställs, och att den därför inte bör ses som ett tecken på att möjligheten för maskintillverkarna i unionen att konkurrera på den kinesiska marknaden kommer att begränsas. Det ska i detta avseende noteras att de kinesiska myndigheterna inkluderade solcellsindustrin bland de strategiska industrierna i den tolfte femårsplanen och också utfärdade en specifik plan för solcellsindustrin. I denna plan ger de kinesiska myndigheterna sitt stöd till s.k. ”överlägsna företag” och ”nyckelföretag” och lovar att ”främja olika åtgärder för att stödja solcellsindustrin” och ”utarbeta övergripande förberedelser för stöd av industrin, finansiering, beskattning m.m.” Eftersom planen dessutom innehåller centrala direktiv som den kinesiska industrin ska uppnå under femårsperioden har den en stor inverkan på marknaden, både i Kina och i länder som gör affärer med Kina. Med bakgrund av ovanstående finns det tydliga indikationer på att valfriheten för de kinesiska tillverkarna av celler och konkurrensen från unionstillverkarna från den tillverkningsutrustning som exporteras till den kinesiska marknaden begränsas av planen. Detta argument avvisades därför.

(362)

En samarbetsvillig råvarutillverkare ifrågasatte möjligheten till kompensation på andra marknader för den lägre produktionen på den kinesiska marknaden, med tanke på den betydande produktionskapaciteten i Kina, som inte lätt skulle kunna byggas upp på annat håll.

(363)

Mot bakgrund av slutsatserna i skäl 359 ovan, avvisas detta argument eftersom det inte finns något som tyder på att produktionen på den kinesiska marknaden minskar så som det påstås.

(364)

En berörd part ifrågasatte antalet anställda i den sektor i tidigare led som anges i skäl 236 i förordningen om preliminär tull.

(365)

Det klargörs att de 4 200 anställda som angavs i förordningen om preliminär tull bara avsåg de samarbetsvilliga aktörerna i tidigare led, t.ex. tillverkare av utrustning och leverantörer av polykisel, utifrån deras svar på frågeformuläret, och inte hela sektorn.

(366)

Efter uteslutandet av plattor från produktdefinitionen bör tillverkarna i unionen av denna produkt ändå kunna dra nytta av att tullar införs, eftersom unionsindustrin förväntas öka sin produktion av celler och moduler.

(367)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 235 och 240 i förordningen om preliminär tull.

5.   Aktörernas intresse längre ned i tillverkningskedjan

(368)

Såsom anges i skäl 329 ovan gjordes ytterligare kontrollbesök hos två projektutvecklare efter införandet av de provisoriska åtgärderna.

(369)

Utöver sju besvarade frågeformulär från de aktörer i senare led vars verksamhet har en direkt koppling till den likadana produkten (dvs. projektutvecklare och installatörer), och vars analys låg till grund för bedömningen av tillverkarna i senare led i förordningen om preliminär tull, analyserades ytterligare sex svar på frågeformulär som inkommit i det preliminära skedet och som inte ansågs vara tillräckligt fullständiga (se skäl 241 i förordningen om preliminär tull), eftersom de gav uppgifter om den relativa betydelsen av deras solcellsrelaterade verksamhet i förhållande till deras samlade verksamhet.

(370)

De ytterligare sex berörda aktörerna var tjänsteleverantörer inom solcellssektorn (t.ex. logistik, transporter och marknadsföring), dvs. aktörer vars verksamhet inte har någon direkt koppling till den produkt som är föremål för undersökningen. Trots vissa brister i svaren, visade uppgifterna i frågeformulären att den solcellsrelaterade verksamheten hos dessa aktörer var marginell jämfört med deras samlade verksamhet. Under undersökningsperioden stod den solcellsrelaterade verksamheten faktiskt i genomsnitt bara för ca 5 % av deras totala omsättning och för 8 % av deras totala sysselsättning. Lönsamheten var i genomsnitt ca 7 %. Det noteras dock att uppgifterna om lönsamhet inte var fullständiga, eftersom inte alla aktörer hade lämnat uppgifter om detta.

(371)

På grundval av den vidare analysen konstaterades det mot bakgrund av de uppgifter som lämnats att åtgärdernas eventuella inverkan på den ekonomiska situationen för tjänsteleverantörerna inom solcellssektorn sannolikt inte blir särskilt stora.

(372)

Efter det preliminära och det slutliga meddelandet av uppgifter invände flera parter mot representativiteten för de uppgifter om aktörer i senare led som gällde omsättning, lönsamhet och sysselsättning och som kommissionen fått fram i svaren på frågeformulären från sju aktörerna i senare led. Afase lämnade in en undersökning som genomförts bland dess medlemmar (installatörer) för att illustrera att solcellsverksamheten utgör en viktig inkomstkälla för de allra flesta installationsföretagen. Afase gjorde vidare gällande att aktörerna i senare led, särskilt installatörerna, i motsats till undersökningsresultaten i skäl 242 i förordningen om preliminär tull, bara skulle uppnå ensiffriga vinstmarginaler som inte medger någon absorption av tullar.

(373)

När det gäller representativiteten hos uppgifterna i förordningen om preliminär tull har kommissionen använt alla uppgifter som lämnats av de aktörer i senare led som fyllde i det särskilda frågeformuläret samt de inlagor som lämnats av Afase, såsom förklaras i skäl 330 ovan.

(374)

När det gäller påståendet att solcellsverksamheten utgör en viktig inkomstkälla för installatörerna, bekräftade en ytterligare analys av svaren på frågeformuläret från sju aktörer i senare led (installatörer och projektutvecklare) att den verksamhet som har direkt samband med den likadana produkt som är föremål för undersökningen stod för i genomsnitt ca 42 % av dessa aktörers totala verksamhet och att lönsamheten i genomsnitt uppgick till 11 %. Om man däremot också beaktar den verksamhet som inte har något direkt samband med den berörda produkten så ökar den totala betydelsen i hög grad för tre av de sju aktörerna. Därför varierar den motsvarande andelen från ca 45 % till 100 % under undersökningsperioden. För de sju aktörerna (installatörer och projektutvecklare) skulle dessutom lönsamheten av solcellsverksamheten inklusive verksamheter som inte är direkt knutna till den undersökta produkten uppgå till i genomsnitt 9 %. När det gäller sysselsättning skulle solcellsverksamheten inklusive verksamheter som inte är direkt knutna till den undersökta produkten stå för omkring 660 arbetstillfällen på heltid under undersökningsperioden för de sju aktörerna. Bortsett från solcellsprojekt och solcellsanläggningar var dessa aktörer också verksamma inom vindkraftsanläggningar och produktion av elektrisk utrustning.

(375)

Det anses att åtgärdernas eventuella effekter på aktörer i senare led i första hand måste bedömas utifrån deras verksamhet som har direkt samband med den undersökta produkten, som under undersökningsperioden hade en lönsamhet på 11 % i genomsnitt. Men även om den bedöms på grundval av den totala solcellsverksamhet som inte har någon direkt koppling till den undersökta produkten skulle slutsatserna likna de slutsatser som drogs i det preliminära skedet, eftersom sammantaget de olika faktorer som beaktas (dvs. lönsamhet och möjlighet att absorbera en viss del av tullen) inte varierar i någon större utsträckning (lönsamheten minskar från i genomsnitt 11 % till 9 %). Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter ifrågasatte en part hos vilken kommissionen hade genomfört ett kontrollbesök representativiteten när det gällde slutsatsen om lönsamhet för installatörer och utvecklare, vilken för detta företag påstods vara baserad på en enda transaktion. Detta argument avvisas eftersom kommissionen beräknade lönsamheten hos aktörerna i senare led på grundval av alla uppgifter de hade lämnat i sina svar på frågeformuläret.

(376)

När det gäller den undersökning som Afase genomförde bland sina medlemmar, noteras det för det första att alla aktörer hade möjlighet att ge sig till känna vid inledandet av undersökningen och att besvara det särskilda frågeformulär som utformats för aktörerna i senare led där nödvändiga uppgifter begärs in för bedömningen av tullarnas konsekvenser för dessa aktörer. För det andra saknades det uppgifter om installatörernas identitet i undersökningen, och det gick därför inte att kontrollera t.ex. de lämnade uppgifternas relevans eller tillförlitlighet. För det tredje ska det noteras att även om ett antal frågor i undersökningen gällde installatörernas förmåga att absorbera eventuella tullar, saknades i undersökningen uppgifter om vilken vinst som uppnåtts av dessa installatörer under undersökningsperioden, vilket innebär att det saknades ett viktigt inslag för att utvärdera effekten av åtgärderna. Till följd av detta gick det inte att dra några meningsfulla slutsatser av den undersökning som tillhandahållits.

(377)

Några parter invände mot slutsatserna i skälen 247 och 250 i förordningen om preliminär tull att arbetstillfällena hos aktörer i senare led kommer att påverkas negativt på kort sikt och att den sammantagna verkan kommer att vara negativ, men endast i begränsad omfattning med tanke på att solcellsmarknaden i unionen förväntas växa på medellång och lång sikt. Vissa parter hävdade vidare att särskilt installatörer som är beroende av solcellsanläggningar kommer att drabbas av den minskade efterfrågan.

(378)

Det eventuella bortfallet av arbetstillfällen till följd av införandet av tullar analyserades närmare. I allmänhet har de uppgifter som samlats in under undersökningen bekräftat att aktörerna i senare led har fått vidkännas bortfall av arbetstillfällen till följd av den minskade efterfrågan på solcellsanläggningar i unionen på ca 5 GW mellan 2011 och 2012, vilket redan har nämnts i skäl 246 i förordningen om preliminär tull. Dessa förlorade arbetstillfällen kan inte kopplas till åtgärderna eftersom de speglar en marknadsutveckling. Dessutom förväntas en ytterligare nedgång i efterfrågan under 2013 och 2014, som högst sannolikt kommer att leda till ytterligare bortfall av arbetstillfällen inom solcellssektorn. Den här utvecklingen av efterfrågan förespåddes också av viktiga forskningscentrum, t.ex. EPIA, innan undersökningen inleddes, och således kan bortfallet av arbetstillfällen inte tillskrivas införandet av åtgärderna.

(379)

Unionsindustrin lämnade in en studie utförd av en konsult vid PriceWaterhouseCoopers (nedan kallat PWC) av den eventuella inverkan av åtgärder på arbetstillfällen inom solcellssektorn. I PWC:s studie hänvisas det till en tidigare studie av en annan konsult, Prognos, som förutspådde ett stort bortfall av arbetstillfällen på solcellsmarknaden till följd av införandet av åtgärder och som lämnades in av Afase innan de preliminära tullarna infördes och som har beskrivits i skälen 243–246 i förordningen om preliminär tull. PWC:s studie kritiserar studien från Prognos och pekar på det faktum att det totala antalet förlorade arbetstillfällen enligt Prognos uppskattning i själva verket överskred det totala antalet befintliga arbetstillfällen inom solcellssektorn i unionen. När det gäller tullarnas effekter på unionsmarknaden, kom PWC till en annan motsatt slutsats än företaget Prognos, dvs. positiva nettoeffekter på arbetstillfällena i unionen och att fördelarna uppväger eventuella negativa effekter av tullarna (t.ex. på efterfrågan). Eftersom inga nya underbyggda argument framförts när det gäller åtgärdernas effekter på sysselsättningen hos aktörer i senare led, bekräftas slutsatserna i skälen 247–250 i förordningen om preliminär tull.

(380)

Afase hävdade att kommissionen inte avslöjade källan till den felmarginal på 20 % för direkta arbetstillfällen inom solcellssektorn som beräknats för 2011 och som nämns i skäl 245 i förordningen om preliminär tull.

(381)

Denna felmarginal på 20 %, som kan gälla uppåt eller nedåt, blev uppenbar under kontrollbesöket hos EPIA. Den visar svårigheten att ge exakta uppgifter om sysselsättningen längre ned i tillverkningskedjan beroende på att få och ofta motstridiga uppgiftskällor finns att tillgå.

(382)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade några parter att kommissionens analys teg om det faktum att tullarna endast kommer att leda till bortfall av ytterligare arbetstillfällen till följd av det färre antalet solcellsanläggningar efter 2011. Det hävdades att detta bortfall av arbetstillfällen, särskilt i senare led, är nära knutet till det faktum att solcellsinstallatörer är beroende av solenergianläggningar. Dessutom kritiserade Afase kommissionen för att inte korrekt ha beaktat den undersökning man gjort bland sina medlemmar och en liknande undersökning som utförs av en brittisk branschorganisation som påstods visa ett sådant beroende.

(383)

När det gäller kommissionens påstådda tystnad om tullarnas inverkan på sysselsättningen, hänvisas det till skälen 377 och 379 ovan, där invändningarna i fråga om åtgärdernas effekter på sysselsättningen inom solcellssektorn behandlas och där det medges att arbetstillfällen i senare led kan påverkas på kort sikt på grund av åtgärderna.

(384)

När det gäller den undersökning som genomfördes av Afase och den brittiska branschorganisationen, gavs som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter identiteten på de företag som deltog i undersökningen. Undersökningarna var dock fortfarande bristfälliga, eftersom till exempel vissa svar var ofullständiga. Analysen av undersökningarna visade följande: När det gäller Afases undersökning ska man för det första notera att majoriteten av de 50 installatörer som besvarade undersökningen uppgav att de var verksamma uteslutande på solcellsmarknaden. 15 av de 50 installatörerna uppgav att de i viss utsträckning även var verksamma inom annan icke-solcellsrelaterad verksamhet, t.ex. värme, elektriska anläggningar och vindkraft. I den brittiska undersökningen hade 21 av de 31 brittiska företag som besvarade undersökningen också annan verksamhet än solcellsverksamhet. Detta resultat visar att när det gäller nästan hälften av projektutvecklarna och installatörerna är slutsatsen i skäl 247 i förordningen om preliminär tull beträffande förmågan att utföra annan verksamhet, såsom el- och värmeinstallationer, rörsystem och andra miljövänliga energianläggningar, korrekt. Det medges dock att denna förmåga kan finnas i mindre omfattning än vad som antogs i förordningen om preliminär tull. Dess mildrande effekt vad gäller bortfall av arbetstillfällen kan därför vara mindre än vad som ursprungligen antogs. För det andra använde vissa av de aktörer som deltog i undersökningarna av Afase och den brittiska branschorganisationen produkter som tillverkats i unionen och vissa planerade att köpa icke-kinesiska produkter till följd av åtgärderna för att undvika en prishöjning. Deras beroende av kinesisk import och åtgärdernas verkningar förväntas därför minska eftersom de har tillgång till produkter tillverkade i unionen.

För det tredje medgav uppskattningen av åtgärdernas verkningar på alla tillfrågade aktörers verksamhet inte några säkra slutsatser eftersom deras bedömning var mycket olika. Vissa företag har inte ens kunnat bedöma sådana effekter. För det fjärde varierade också svaren på frågan om antalet solcellsprojekt som riskerade att ställas in om tullar infördes mellan ”inte många” och ”alla” i den brittiska undersökningen. Vissa aktörer kunde inte göra någon uppskattning. Slutligen saknade båda undersökningarna frågan om lönsamheten för de ekonomiska aktörerna som deltog, vilket är viktigt för bedömningen av en möjlig absorption av en eventuell prisökning till följd av tullen.

(385)

Andra parter hävdade att installatörer inte så lätt kan ändra sin verksamhet eller byta till andra installationer för grön energi på grund av områdenas mycket olika teknik och kunnande. Om tullar införs, skulle de därför tvingas upphöra med sin verksamhet. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepades detta påstående av en berörd part, som menade att installatörer har investerat betydande resurser i specialisering på solcellsverksamhet, såsom särskild utbildning, som skulle visa att deras huvudsakliga inriktning är solcellssektorn och att de inte skulle ha lätt att byta till annan verksamhet.

(386)

Detta argument var inte tillräckligt underbyggt, eftersom det inte framgick vilken specifik kunskap en installatör skulle behöva förvärva och hur svårt och dyrt det är att erhålla den. Institutionerna medger under alla omständigheter att installatörer har utvecklat ett särskilt kunnande för installation av solcellsmoduler. Utvecklingen av detta kunnande är dock relativt ny och tillkommer till den primära expertis installatörerna har vad gäller el- och värmeinstallationer, rörsystem etc. Den har också utvecklats som svar på orättvisa handelsmetoder, nämligen det stora inflödet av dumpad import från Kina. Oberoende av de specialiserade färdigheterna hos de anställda i installationsföretagen, måste detta argument övervägas tillsammans med analysen i skälen 378 och 382 ovan om sysselsättningsläget i senare led, som på kort sikt kan karaktäriseras som negativt, men som på medellång till lång sikt skulle vända tack vare en hållbar handel och ge ökad sysselsättning för installatörer. Argumentet avvisades därför.

(387)

Flera parter ifrågasatte argumentet om förmågan hos aktörerna i senare led att delvis absorbera den eventuella prisökning som tas upp i skäl 247 i förordningen om preliminär tull. Även detta argument var otillräckligt underbyggt, vilket gjorde det omöjligt att bedöma i vilken utsträckning detta påstående stämde. Såsom anges i skäl 374 ovan, bedömdes lönsamheten hos de samarbetsvilliga aktörerna i senare led för den verksamhet har direkt samband med den berörda produkten ligga på ca 11 % i genomsnitt, vilket ger de berörda aktörerna möjlighet att absorbera åtminstone en del av en eventuell prisökning. I detta sammanhang erinras det om att den allmänna prisutvecklingen är på nedåtgående, vilket anges i skäl 335 ovan. Argumentet avvisas därför.

(388)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade några parter påståendet om en allvarlig risk för minskad efterfrågan på solenergiprodukter i unionen till följd av åtgärderna, vilket enligt dessa parter talar mot åtgärderna. En part hävdade att solenergi för närvarande har en hög priselasticitet i efterfrågan och att även en begränsad prisökning för solenergiprodukter skulle leda till en kraftig nedgång i efterfrågan. Denna part uppskattade att en antidumpningstull på ca 30 % kan minska efterfrågan med 8 GW medan en tull på 50 % skulle minska efterfrågan med 10 GW. I samma anda hänvisade Afase till en undersökning som gjorts av en marknadsanalytiker, som även den förutspår en minskad efterfrågan på upp till 2 GW under 2013 till följd av en tull på 50 %, vilket är en nedgång av mycket mindre omfattning.

(389)

Även om olika nedgångsscenarier lämnades in av parterna under undersökningen utöver de som nämns ovan, innehöll de inga jämförbara resultat. Även om det inte kan uteslutas att tullarna kan leda till en minskad efterfrågan på solcellsanläggningar, är en kvantifiering av detta svår att göra med hänsyn till de olika faktorer som påverkar hur attraktiva solcellsanläggningar är i unionen (se t.ex. skäl 258 i förordningen om preliminär tull). Även om en sådan minskning skulle ske på kort sikt förväntas dessutom fördelarna med rättvis handel på medellång och lång sikt uppväga de negativa konsekvenserna på kort sikt. Slutligen har Afase själv medgett att bedömningen av det direkta sambandet mellan efterfrågan och tullar skulle vara möjlig först då tullarna har införts. Detta argument avvisades därför.

(390)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 243 och 250 i förordningen om preliminär tull. Undersökningsresultaten rörande de sex tjänsteleverantörer för vilka den solcellsrelaterade verksamheten bara utgör en ringa andel av deras sammantagna verksamhet (se skäl 370 ovan) påverkar inte slutsatsen i skäl 250 i förordningen om preliminär tull och inte heller särskiljandet av solcellsrelaterad verksamhet som inte direkt hänför sig till den berörda produkten hos de sju projektutvecklare/installatörer som avses i skäl 374.

6.   Slutanvändarnas/konsumenternas intresse

(391)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter framförde vissa parter på nytt argumentet att tullarna skulle leda till ett högre pris på den berörda produkten. Följden skulle bli en nedgång i efterfrågan på solcellsanläggningar, eftersom de skulle bli för dyra för konsumenterna och inte tillräckligt attraktiva för andra investerare.

(392)

Som redan nämnts i skäl 335 ovan ska det noteras att även om det kan bli en tillfällig prisökning till följd av införandet av åtgärder är den allmänna prisutvecklingen nedåtgående, vilket bekräftas av flera offentliga källor. Även om det är svårt att exakt kvantifiera en eventuell prisökning till följd av åtgärderna och en därmed sammanhängande eventuell nedgång i efterfrågan, bör flera punkter uppmärksammas. För det första står den undersökta produkten för upp till 50 % av den totala kostnaden för en solcellsanläggning och därför kan tullen åtminstone delvis absorberats. För det andra kommer konkurrensen mellan unionsindustrin och tillverkarna i tredjeländer, som redan finns på unionsmarknaden, sannolikt att hålla priserna nere. Samtidigt borde unionsindustrin kunna uppnå bättre ekonomiska resultat tack vare de stordriftsfördelar som följer av en bättre användning av produktionsanläggningarna och minskade produktionskostnader. För det tredje har efterfrågan på solcellsanläggningar ett samband inte bara med priserna på den undersökta produkten, utan även med nivån på inmatningspriserna. Med den nuvarande låga efterfrågan, jämfört med efterfrågan under 2011 och under undersökningsperioden, förväntas det att inmatningspriserna inte kommer att minska så snabbt som under skadeundersökningsperioden, vilket möjliggör fortsatta investeringar i solcellsprojekt. Argumentet avvisades därför.

(393)

I sitt svar på det slutliga meddelandet av uppgifter ifrågasatte en part ovanstående resonemang. Parten hävdade att tendensen till sjunkande priser inte kan fortsätta efter det att åtgärderna införs. Parten erinrade om att åtgärderna utgör en mycket betydande kostnadsökning som inte kan kompenseras helt och hållet genom kostnadsminskningar och/eller import från tredjeländer. Dessutom framhölls på nytt att unionsindustrin inte kommer att kunna göra nya investeringar i anläggningar och maskiner och att aktörer i senare led kan absorbera lite om deras vinst är 11 %. Slutligen finns det ingen bevisning som tyder på att inmatningspriserna kan kompensera för prishöjningen.

(394)

Det erinras om att det tvärt emot detta påstående inte förväntas att en prishöjning till följd av åtgärderna kan kompenseras helt utan snarare att en tillfällig ökning av priserna till följd av åtgärderna är möjlig (se skäl 247 i förordningen om preliminär tull). En sådan prisökning kan till och med föranledas av skillnader i pris mellan de kinesiska dumpade produkterna och de icke-kinesiska produkterna. De uppgifter som samlats in under undersökningen gör det ändå möjligt att hävda att den slutliga prishöjningen delvis kan absorberas av ett antal faktorer mot bakgrund av vinsten i senare led på 11 %. Slutligen, när det gäller påståendet om att det inte finns några belägg som tyder på att inmatningspriserna kan kompensera för prishöjningen, är rimligt att anta att inmatningspriserna anpassas över tiden i takt med utvecklingen av projektkostnaderna.

(395)

En part hävdade att priserna på moduler i själva verket ökat med 20 % i Europa sedan mars 2013 och att det råder en allvarlig brist på lager sedan 2013. Detta argument var inte underbyggt, och tvärtom bekräftar offentliga uppgiftskällor att priserna var relativt stabila under andra kvartalet 2013. Även om uppgifterna skulle vara korrekta, skulle de endast återspegla att risken för en eventuell antidumpningstull har räknats in i priset efter det att registreringen av importen infördes. Argumentet avvisades därför.

(396)

En annan part hävdade att solcellsprojekten inte skulle generera någon avkastning för en investerare om de sjunkande inmatningspriserna inte motsvarades av sjunkande projektkostnader, inklusive priset på moduler, eftersom de utgör en betydande del av kostnaderna i ett givet projekt. I detta syfte hävdades det att tullarna skulle äventyra genomförbarheten av många solcellsprojekt eftersom de leder till höjda priser.

(397)

Såsom nämnts i skäl 335 ovan, är den allmänna pristrenden för celler och moduler nedåtgående. Inmatningsprisernas betydelse för marknaden minskar allteftersom nätparitet sannolikt kommer att uppnås i flera regioner. På dessa grunder avvisades påståendet att priset på solcellsmoduler skulle kunna få en negativ inverkan på solcellsprojekt inklusive frågan om deras genomförbarhet.

(398)

En berörd part tillhandahöll en intern modell för att bevisa att genomförbarheten för många solcellsprojekt kommer att hotas om tullar skulle tillämpas.

(399)

Denna modell möjliggjorde inte någon korrekt kvantifiering av i vilken utsträckning investeringar i solcellsanläggningar (t.ex. avkastningen på investeringarna) kan komma att bli mindre attraktiva i händelse av höjda priser på celler och moduler. Det antagande som används i modellen att en eventuell tull skulle kunna överföras helt och hållet till slutanvändarna eller konsumenterna är hur som helst osannolikt med tanke på de befintliga vinstmarginalerna för aktörerna i senare led. Ett investeringsbeslut baseras dessutom inte enbart på priset på moduler, utan beror också på många andra faktorer, bland annat förekomsten av ett generellt gynnsamt regelverk för solcellsanläggningar i ett visst land, stödnivån respektive elpriset (för nätparitet). Detta påstående måste därför avvisas.

(400)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit, bekräftas skälen 252 och 254 i förordningen om preliminär tull.

7.   Övriga argument

(401)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepades argumentet att unionsindustrin inte kan försörja unionsmarknaden och att endast Kina har kapacitet att försörja unionsmarknaden.

(402)

Argumentet behandlades i skäl 256 i förordningen om preliminär tull. Även med ett försiktigare antagande om unionens tillverkningskapacitet (se skäl 183 ovan) skulle unionens och tredjeländers outnyttjade kapacitet tillsammans vara tillräcklig för att på kort sikt komplettera den potentiella minskningen av importen från Kina. Även på medellång sikt kan det rimligen antas att unionsindustrin kommer att utöka sin tillverkningskapacitet för att kunna täcka efterfrågan och uppnå stordriftsfördelar, som i sin tur skulle möjliggöra ytterligare prissänkningar. Detta argument avvisades därför.

(403)

Vissa parter upprepade argumentet beträffande svårigheten att uppnå kommissionens mål för grön energi fram till 2020 om tullar införs. Detta argument har redan behandlats i skälen 257–259 i förordningen om preliminär tull, och i avsaknad av ytterligare uppgifter bekräftas därför skälen 257 och 259 i förordningen om preliminär tull.

8.   Slutsats om unionens intresse

(404)

Mot bakgrund av ovanstående bekräftas bedömningen i skälen 260–261 i förordningen om preliminär tull.

(405)

Det finns därmed inga tvingande skäl mot att införa slutgiltiga åtgärder beträffande import av den berörda produkten med ursprung i Kina.

G.   SLUTGILTIGA ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

(406)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör slutgiltiga antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att unionsindustrin vållas ytterligare skada genom dumpad import.

1.   Nivå för undanröjande av skada

(407)

Vid fastställandet av nivån på dessa åtgärder togs hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit utan att överskrida de konstaterade dumpningsmarginalerna.

(408)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter ifrågasatte en berörd part den vinstmarginal på 10 % som använts för att beräkna nivån för undanröjande av skada och hävdade att denna nivå var för hög för denna industri under rådande marknadsförhållanden och att den användes både för moduler och för celler. Det noteras att det rättsliga referensvärdet för att fastställa vinst före skatt vid beräkningen av nivån för undanröjande av skada är det faktum huruvida en sådan vinst rimligen skulle kunna uppnås av industrin under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpning. I enlighet med tribunalens rättspraxis är denna vinst den som uppnåtts i början av skadeundersökningsperioden, dvs. innan den dumpade importen ökade. Därför justerades målvinsten till 8 % på grundval av den vägda genomsnittliga vinst som unionsindustrin uppnådde under 2009 och 2010 för moduler och celler när den var lönsam.

(409)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade unionsindustrin att lönsamheten under 2010 bör användas som den lönsamhetsnivå som unionsindustrin rimligtvis skulle kunna uppnå om det inte förekom någon dumpad import, snarare än den genomsnittliga vinstmarginalen för åren 2009 och 2010. I detta avseende anfördes att lönsamheten under 2009 var otillräcklig och att omständigheterna under dessa två år var tydligt specifika med tanke på i synnerhet utvecklingen av förbrukningen under 2010, vilket dämpade effekterna av dumpningen under det året. I detta sammanhang bör det noteras att det vid fastställandet av nivån för undanröjande av skada saknar betydelse huruvida den genomsnittliga vinstmarginal som unionsindustrin uppnått var ”tillräcklig”. Såsom redan angetts i skäl 264 i förordningen om preliminär tull, bör nivån för undanröjande av skada baseras på den vinst som rimligen kan uppnås vid frånvaron av dumpad import. Det är de utredande avdelningarnas praxis att anse att denna nivå har uppnåtts i början av skadeundersökningsperioden. Eftersom i detta fall unionsindustrin gjorde förluster i samband med försäljningen av celler i början av skadeundersökningsperioden under 2009 var denna metod olämplig och det ansågs vara mer tillförlitligt att grunda fastställandet av nivån för undanröjande av skada på den genomsnittliga vinstmarginalen under det första och det andra året av skadeundersökningsperioden. I detta sammanhang ansågs det också sakna betydelse att omständigheterna skilde sig åt under dessa två år.

(410)

En annan part upprepade att olika målvinster bör fastställas för moduler och celler, eftersom lönsamheten för dessa produkttyper uppvisade skilda tendenser under skadeundersökningsperioden. Även om indikatorerna angavs separat för varje produkttyp, avser slutsatserna för varje indikator den undersökta produkten som helhet. Det erinras också om att moduler och celler är en och samma produkt och att dumpningsmarginalerna och nivån för undanröjande av skada därför fastställdes på grundval av detta.

(411)

Kostnaderna efter import för de icke-närstående importörer som ingick i det reviderade urvalet (ändrat av orsaker som förklaras i skäl 21) påverkade dessutom de skademarginaler som beräknades. Slutligen påverkades alla marginaler för prisunderskridande av korrigeringen av cif-priserna, uteslutandet av plattor och den nya målvinsten.

(412)

En part hävdade att de utvalda unionstillverkarnas försäljning var inriktad på de övre segmenten på marknaden såsom bostads- och småföretagssektorn, vilka drog till sig högre inmatningspriser, och föreslog att unionsindustrins försäljningspris därför borde anpassas i enlighet med detta. Det bör noteras att detta påstående inte bör vara avgörande för beräkningen av skademarginalen, eftersom undersökningen visade att unionstillverkarna inte var lönsamma.

(413)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit beträffande nivån för undanröjande av skada, bekräftas den metod som beskrivs i skälen 263–266 i förordningen om preliminär tull.

2.   Slutgiltiga åtgärder

(414)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutliga antidumpningsåtgärder införas på import av solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel, med ursprung i eller avsända från Kina till en nivå motsvarande den lägre av de konstaterade dumpnings- och skademarginalerna, i enlighet med regeln om lägsta tull. I detta fall bör tullsatsen därför fastställas till en nivå som motsvarar de konstaterade skademarginalerna.

(415)

Det noteras att en antisubventionsundersökning genomfördes parallellt med antidumpningsundersökningen. Mot bakgrund av tillämpningen av regeln om lägsta tull och det faktum att de slutgiltiga subventionsmarginalerna är lägre än nivån för undanröjande av skada, anses det lämpligt att införa en slutgiltig utjämningstull som är lika hög som de slutgiltiga subventionsmarginaler som konstaterats och därefter införa en slutgiltig antidumpningstull upp till den relevanta nivån för undanröjande av skada. Mot bakgrund av ovanstående fastställs nivån på tullarna till följande:

Företag

Subventionsmarginal

Dumpningsmarginal

Nivå för undan-röjande av skada

Utjämnings-tull

Anti-dumpnings-tull

Changzhou Trina Solar Energy Co. Ltd;

Trina Solar (Changzhou) Science & Technology Co. Ltd;

Changzhou Youze Technology Co. Ltd;

Trina Solar Energy (Shanghai) Co. Ltd;

Yancheng Trina Solar Energy Technology Co. Ltd

3,5 %

90,3 %

48,2 %

3,5 %

44,7 %

Delsolar (Wujiang) Ltd

Under miniminivån

111,5 %

64,9 %

0,0 %

64,9 %

Jiangxi LDK Solar Hi-Tech Co. Ltd

LDK Solar Hi-Tech (Hefei) Co. Ltd

LDK Solar Hi-Tech (Nanchang) Co. Ltd

LDK Solar Hi-Tech (Suzhou) Co. Ltd

11,5 %

91,9 %

58,2 %

11,5 %

46,7 %

JingAo Solar Co. Ltd

Shanghai JA Solar Technology Co. Ltd

JA Solar Technology Yangzhou Co. Ltd

Hefei JA Solar Technology Co. Ltd

Shanghai JA Solar PV Technology Co. Ltd

5,0 %

97,5 %

56,5 %

5,0 %

51,5 %

Jinko Solar Co. Ltd

Jinko Solar Import and Export Co. Ltd

ZHEJIANG JINKO SOLAR CO. LTD

ZHEJIANG JINKO SOLAR TRADING CO. LTD

6,5 %

88,1 %

47,7 %

6,5 %

41,2 %

Jinzhou Yangguang Energy Co. Ltd

Jinzhou Huachang Photovoltaic Technology Co. Ltd

Jinzhou Jinmao Photovoltaic Technology Co. Ltd

Jinzhou Rixin Silicon Materials Co. Ltd

Jinzhou Youhua Silicon Materials Co. Ltd

6,4 %

53,8 %

33,7 %

6,4 %

27,3 %

RENESOLA ZHEJIANG LTD

RENESOLA JIANGSU LTD

4,6 %

88,1 %

47,7 %

4,6 %

43,1 %

Wuxi Suntech Power Co. Ltd

Suntech Power Co. Ltd

Wuxi Sunshine Power Co. Ltd

Luoyang Suntech Power Co. Ltd

Zhenjiang Ren De New Energy Science Technology Co. Ltd

Zhenjiang Rietech New Energy Science Technology Co. Ltd

4,9 %

73,2 %

46,3 %

4,9 %

41,4 %

Yingli Energy (China) Co. Ltd

Baoding Tianwei Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Hainan Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Hengshui Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Tianjin Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Lixian Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Baoding Jiasheng Photovoltaic Technology Co. Ltd

Beijing Tianneng Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Yingli Energy (Beijing) Co. Ltd

6,3 %

93,3 %

41,8 %

6,3 %

35,5 %

Övriga samarbetsvilliga företag i antidumpningsundersökningen (med undantag av de företag som omfattas av den övriga tullen i det parallella antisubventionsförfarandet enligt genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 (18))(Bilaga I)

6,4 %

88,1 %

47,7 %

6,4 %

41,3 %

Övriga samarbetsvilliga företag i antidumpningsundersökningen som omfattas av den övriga tullen i det parallella antisubventionsförfarandet enligt genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 (Bilaga II)

11,5 %

88,1 %

47,7 %

11,5 %

36,2 %

Övriga företag

11,5 %

111,5 %

64,9 %

11,5 %

53,4 %

(416)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den här undersökningen. De speglar således den situation som under undersökningen konstaterades föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser är således (i motsats till den landsomfattande tullsats som är tillämplig på ”övriga företag”) tillämpliga uteslutande på import av sådana produkter som har sitt ursprung i Kina och har tillverkats av dessa företag, dvs. de specifika rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i den här förordningens normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, kan inte omfattas av dessa satser utan ska i stället omfattas av den tullsats som gäller för ”övriga företag”.

(417)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att den vägda genomsnittliga tullsatsen för de företag som förtecknas i bilaga I och bilaga II strider mot WTO:s antidumpningsavtal, eftersom den påstods vara grundad på det vägda genomsnittet för tullar som beräknats separat för de exporterande tillverkare av celler och moduler som ingick i urvalet. Denna bedömning är dock felaktig. För de exporterande tillverkare som ingick i urvalet har en enhetlig tullsats beräknats för hela deras export av den berörda produkten, och majoriteten av de exporterande tillverkarna exporterade celler och moduler. Bedömningen att tullarna hade beräknats separat för exporterande tillverkare av celler och moduler är därför felaktig, och argumentet kan därför inte godtas.

(418)

Om volymen av exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt efter införandet av de berörda åtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter och förutsatt att villkoren uppfylls kan en undersökning om kringgående inledas. Vid en sådan undersökning kan man bl.a. granska behovet av att upphäva de individuella tullsatserna och i stället fastställa en landsomfattande tull.

(419)

En ansökan om tillämpning av en individuell antidumpningstullsats (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande sådana ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Om det är motiverat kommer den här förordningen i sådana fall att ändras genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella antidumpningstullsatser.

(420)

För att säkerställa likabehandling mellan eventuella nya exportörer och de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet (se bilagorna I och II till denna förordning) bör den vägda genomsnittliga tull som införs för de sistnämnda företagen även tillämpas på de eventuella nya exportörer som annars skulle ha rätt till en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen.

(421)

Åtgärder införs för att tillåta unionstillverkarna att återhämta sig från den skadevållande verkan av dumpningen. För den händelse att det inledningsvis skulle uppstå en obalans mellan de eventuella fördelarna för unionstillverkarna och kostnaderna för andra ekonomiska aktörer i unionen, kan denna obalans kompenseras av en ökning eller återupptagning av tillverkningen i unionen.

(422)

Det tänkta scenariot med ökad tillverkning i unionen kanske dock inte är i fas med marknadsutvecklingen på denna rörliga marknad. Enligt vad som anges i skäl 108 i förordningen om preliminär tull ökade unionens förbrukning av moduler med 264 % mellan 2009 och 2011, för att sedan minska med 43 procentenheter under de sex månaderna mellan 2011 och undersökningsperioden. Volatiliteten är än mer framträdande när man tittar på perioden 2006–2011, då unionens förbrukning av moduler ökade från mindre än 1 GW till nästan 20 GW, dvs. en ökning med ca 2 000 % på bara fem år. Denna volatilitet förväntas fortsätta, och prognoser som har publicerats av företagsorganisationer pekar på skillnader på 100 % och mer mellan olika scenarier även på medellång sikt för perioden 2014–2015.

(423)

Av dessa skäl anses det under sådana exceptionella omständigheter lämpligt att begränsa åtgärdernas giltighetstid till bara två år.

(424)

Denna period bör räcka för att unionstillverkarna ska kunna öka eller återuppta sin tillverkning, utan att situationen för andra ekonomiska aktörer i unionen ändå riskeras i särskilt hög grad. Det anses att en period om två år är lämpligast för att analysera om införandet av åtgärder verkligen har fått någon verkan när det gäller att öka tillverkningen i Europa och därmed kompensera för de negativa effekterna på andra ekonomiska aktörer i unionen.

(425)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en unionstillverkare att en period på två år är för kort för att återhämta sig från skadan. Dessutom hävdades att en period om två år inte skulle tillåta unionstillverkare att lämna in affärsplaner för det innevarande och det kommande räkenskapsåret. I detta avseende ska det noteras att åtgärderna gäller till och med december 2015, vilket bör vara tillräckligt för unionstillverkarna att lämna in affärsplaner till och med 2015.

(426)

Unionstillverkaren invände inte heller mot skälen till att varaktigheten begränsades till två år, dvs. främst marknadens rörlighet. Tillverkaren uttryckte till och med sin uppskattning för en översyn om åtgärderna behöver ändras på grund av en ändrad marknadssituation. Eftersom sannolikheten av en förändring av marknadsförhållandena inom två år verkligen är hög på denna rörliga marknad, anses det lämpligt att till att börja med begränsa åtgärderna till två år.

(427)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade klaganden att två år är otillräckligt för att investera i produktion, med hänvisning till skäl 424 ovan. På grund av den betydande outnyttjade kapaciteten hos unionsindustrin kan dock en ökad produktion uppnås genom ett bättre utnyttjande av befintlig produktionskapacitet, vilket borde vara genomförbart utan betydande ytterligare investeringar.

(428)

Klaganden hävdade vidare att införandet av slutgiltiga antidumpningstullar för en period på två år är otillräckligt för att unionsindustrin ska kunna återhämta sig från de skadliga verkningarna av tidigare dumpning. Införandet av antidumpningstullar kan emellertid inte bara baseras på unionsindustrins intressen, utan måste bygga på en avvägning mellan de eventuella fördelarna för unionstillverkarna och kostnaderna för andra ekonomiska aktörer i unionen. På grundval av detta bibehålls beslutet att begränsa åtgärderna till två år.

(429)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att rekommendera införandet av en slutgiltig antidumpningstull på import av solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel och celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel, med ursprung i eller avsända från Kina, och om slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (slutligt meddelande av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter.

(430)

De muntliga och skriftliga synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

3.   Retroaktivitet

(431)

När det gäller en eventuell retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärder ska de kriterier som anges i artikel 10.4 i grundförordningen bedömas. Enligt artikel 10.4 b är ett viktigt kriterium som ska vara uppfyllt att ”utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden” … ”ytterligare en betydande ökning av import” äger rum.

(432)

En jämförelse mellan den månatliga genomsnittliga importen (19) av moduler och celler och den månatliga genomsnittliga importen under registreringsperioden (mars 2013–juni 2013) visar en kraftig ökning av importvolymerna efter undersökningsperioden. Såsom anges i skäl 110 i förordningen om preliminär tull uppgick den månatliga importen av kinesiska moduler och celler i genomsnitt till 1 250 MW (20) under undersökningsperioden. Detta ska jämföras med det faktum att den månatliga importvolymen av kinesiska moduler och celler i genomsnitt var ungefär hälften så stor under registreringsperioden.

(433)

Med hänsyn till den rörliga marknaden skulle en ytterligare betydande ökning av importen alternativt kunna bedömas i relativa snarare än i absoluta tal. För att kunna bedöma om det förekommer ytterligare en betydande ökning av importen i relativa tal är det nödvändigt att jämföra importvolymerna med förbrukningen på unionsmarknaden, dvs. förbrukningen måste minska i mycket högre takt än minskningen av importen från Kina. Eftersom importvolymen av kinesiska moduler och celler under registreringsperioden bara var hälften så stor som under undersökningsperioden måste förbrukningen minska betydligt mer än med 50 %. Det finns inga exakta uppgifter om förbrukningen under registreringsperioden, och därmed inga tecken som tyder på att förbrukningen minskade med mer än 50 %.

(434)

Av ovannämnda skäl uppfylls därför inte kriteriet om ytterligare en betydande ökning av importen. Följaktligen dras slutsatsen att den slutgiltiga antidumpningstullen inte ska tas ut retroaktivt före dagen för tillämpning av de provisoriska åtgärderna.

H.   ÅTGÄRDERNAS FORM

(435)

Efter det att de provisoriska antidumpningsåtgärderna antagits erbjöd en grupp samarbetsvilliga exporterande tillverkare, inbegripet närstående företag i Kina och i Europeiska unionen, tillsammans med CCCME ett gemensamt prisåtagande i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen. Erbjudandet om åtagandet fick även stöd av de kinesiska myndigheterna.

(436)

Kommissionen undersökte erbjudandet och godtog det genom beslut 2013/423/EU. Som redan framgår av skälen 3, 4 och 7 i det beslutet, har kommissionen för att bedöma om prisåtagandet undanröjer dumpningens skadevållande verkan analyserat alla förändrade marknadsförhållandena av bestående karaktär, bland annat de nuvarande exportpriserna och den nivå för undanröjande av skada som konstaterades vara lägre än nivån på dumpningen.

(437)

Efter beslut 2013/423/EU lämnade de exporterande tillverkarna tillsammans med CCCME in en anmälan om ändring av deras ursprungliga erbjudande om åtagande. De begärde en ändring av åtagandet för att ta hänsyn till att plattor hade undantagits från produktdefinitionen enligt beskrivningen i skälen 31 och 72. Dessutom begärde ett antal ytterligare exportörer, inom den tidsfrist som anges i artikel 8.2 i grundförordningen, att få omfattas av åtagandet.

(438)

Genom genomförandebeslut 2013/707/EU bekräftade kommissionen godtagandet av det åtagande som erbjudits av de exportörer som förtecknas i bilagan till det beslutet med avseende på de slutgiltiga tullarna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   En slutgiltig antidumpningstull införs härmed på import av solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel (cellernas tjocklek är högst 400 mikrometer), som för närvarande omfattas av KN-numren ex 8501 31 00, ex 8501 32 00, ex 8501 33 00, ex 8501 34 00, ex 8501 61 20, ex 8501 61 80, ex 8501 62 00, ex 8501 63 00, ex 8501 64 00 och ex 8541 40 90 (Taricnummer 8501310081, 8501310089, 8501320041, 8501320049, 8501330061, 8501330069, 8501340041, 8501340049, 8501612041, 8501612049, 8501618041, 8501618049, 8501620061, 8501620069, 8501630041, 8501630049, 8501640041, 8501640049, 8541409021, 8541409029, 8541409031 och 8541409039) och med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina, om de inte befinner sig under transitering i den mening som avses i artikel V i Gatt.

Följande produkttyper är undantagna från definitionen av den berörda produkten:

Bärbara solladdare som består av mindre än sex celler och som laddar batterier eller tillhandahåller elektricitet till apparater.

Solcellstunnfilmsprodukter.

Solcellsprodukter av kristallint kisel som permanent har integrerats i elektriska produkter som inte används för energiproduktion men som använder den elektricitet som produceras av de integrerade solcellerna av kristallint kisel.

Moduler eller paneler med en utgående spänning som inte överstiger 50 V likspänning och en uteffekt på högst 50 W som endast är avsedda att användas direkt som batteriladdare i system med samma spänning och effekt.

2.   Följande slutgiltiga antidumpningstullsatser ska tillämpas på nettopriset fritt unionens gräns, före tull, för de produkter som beskrivs i punkt 1 och som tillverkats av nedanstående företag:

Företag

Tullsats

Tarictilläggsnummer

Changzhou Trina Solar Energy Co. Ltd;

Trina Solar (Changzhou) Science & Technology Co. Ltd;

Changzhou Youze Technology Co. Ltd;

Trina Solar Energy (Shanghai) Co. Ltd;

Yancheng Trina Solar Energy Technology Co. Ltd

44,7 %

B791

Delsolar (Wujiang) Ltd

64,9 %

B792

Jiangxi LDK Solar Hi-Tech Co. Ltd

LDK Solar Hi-Tech (Nanchang) Co. Ltd

LDK Solar Hi-Tech (Suzhou) Co. Ltd

46,7 %

B793

LDK Solar Hi-Tech (Hefei) Co. Ltd

46,7 %

B927

JingAo Solar Co. Ltd

Shanghai JA Solar Technology Co. Ltd

JA Solar Technology Yangzhou Co. Ltd

Hefei JA Solar Technology Co. Ltd

Shanghai JA Solar PV Technology Co. Ltd

51,5 %

B794

Jinko Solar Co.Ltd

Jinko Solar Import and Export Co. Ltd

ZHEJIANG JINKO SOLAR CO. LTD

ZHEJIANG JINKO SOLAR TRADING CO. LTD

41,2 %

B845

Jinzhou Yangguang Energy Co. Ltd

Jinzhou Huachang Photovoltaic Technology Co. Ltd

Jinzhou Jinmao Photovoltaic Technology Co. Ltd

Jinzhou Rixin Silicon Materials Co. Ltd

Jinzhou Youhua Silicon Materials Co. Ltd

27,3 %

B795

RENESOLA ZHEJIANG LTD

RENESOLA JIANGSU LTD

43,1 %

B921

Wuxi Suntech Power Co. Ltd

Suntech Power Co. Ltd

Wuxi Sunshine Power Co. Ltd

Luoyang Suntech Power Co. Ltd

Zhenjiang Ren De New Energy Science Technology Co. Ltd

Zhenjiang Rietech New Energy Science Technology Co. Ltd

41,4 %

B796

Yingli Energy (China) Co. Ltd

Baoding Tianwei Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Hainan Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Hengshui Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Tianjin Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Lixian Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Baoding Jiasheng Photovoltaic Technology Co. Ltd

Beijing Tianneng Yingli New Energy Resources Co. Ltd

Yingli Energy (Beijing) Co. Ltd

35,5 %

B797

Övriga samarbetsvilliga företag i antidumpningsundersökningen (med undantag av de företag som omfattas av den övriga tullen i det parallella antisubventionsförfarandet enligt genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013) (Bilaga I)

41,3 %

 

Övriga samarbetsvilliga företag i antidumpningsundersökningen som omfattas av den övriga tullen i det parallella antisubventionsförfarandet enligt genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 (Bilaga II)

36,2 %

 

Övriga företag

53,4 %

B999

3.   Om inget annat anges ska gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

4.   Om en ny exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina lämnar tillräcklig bevisning till kommissionen för att företaget

inte exporterade den produkt som beskrivs i punkt 1 till unionen under perioden 1 juli 2011– 30 juni 2012 (undersökningsperioden),

inte är närstående någon av de exportörer eller tillverkare i Folkrepubliken Kina som omfattas av de antidumpningsåtgärder som införs genom denna förordning,

faktiskt har exporterat den berörda produkten till unionen efter den undersökningsperiod som ligger till grund för åtgärderna, eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen,

får punkt 2 ändras genom tillägg av den nya exporterande tillverkaren i förteckningen över de samarbetsvilliga företag som inte ingår i urvalet och som således omfattas av den vägda genomsnittliga tullsatsen på 41,3 %.

Artikel 2

1.   De belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstullen enligt förordning (EU) nr 513/2013 på import av plattor (plattornas tjocklek är högst 400 mikrometer) och moduler eller paneler med en utgående spänning som inte överstiger 50 V likspänning och en uteffekt på högst 50 W som endast är avsedda att användas direkt som batteriladdare i system med samma spänning och effekt och som har sitt ursprung i eller avsänds från Folkrepubliken Kina ska frisläppas.

2.   De belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstullen enligt förordning (EU) nr 513/2013 på import av solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel (cellernas tjocklek är högst 400 mikrometer), som för närvarande omfattas av KN-nummer ex 8501 31 00, ex 8501 32 00, ex 8501 33 00, ex 8501 34 00, ex 8501 61 20, ex 8501 61 80, ex 8501 62 00, ex 8501 63 00, ex 8501 64 00 och ex 8541 40 90 (Taricnummer 8501310081, 8501310089, 8501320041, 8501320049, 8501330061, 8501330069, 8501340041, 8501340049, 8501612041, 8501612049, 8501618041, 8501618049, 8501620061, 8501620069, 8501630041, 8501630049, 8501640041, 8501640049, 8541409021, 8541409029, 8541409031 och 8541409039) och med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina, om de inte befinner sig under transitering i den mening som avses i artikel V i Gatt, ska slutgiltigt tas ut. De belopp för vilka säkerhet ställts utöver den slutgiltiga antidumpningstullsatsen ska frisläppas.

Artikel 3

1.   Import som deklareras för övergång till fri omsättning för produkter som för närvarande omfattas av KN-nummer ex 8541 40 90 (Taricnummer 8541409021, 8541409029, 8541409031 och 8541409039) och som faktureras av företag från vilka åtaganden har godtagits av kommissionen och vars namn förtecknas i bilagan till genomförandebeslut 2013/707/EU ska undantas från den antidumpningstull som införs genom artikel 1, förutsatt att

(a)

ett företag på förteckningen i bilagan till genomförandebeslut 2013/707/EU har tillverkat, avsänt och direkt fakturerat ovannämnda produkter eller via ett närstående företag som också förtecknas i bilagan till genomförandebeslut 2013/707/EU antingen till närstående företag i unionen som fungerar som importör och klarerar varorna för fri omsättning i unionen eller till första oberoende kund som fungerar som importör och klarerar varorna för fri omsättning i unionen, och

(b)

importen åtföljs av en åtagandefaktura som är en handelsfaktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som föreskrivs i bilaga III till denna förordning, och

(c)

importen åtföljs av ett exportåtagandeintyg enligt bilaga IV till denna förordning, och

(d)

de varor som deklarerats och uppvisas för tullmyndigheterna exakt motsvarar beskrivningen på åtagandefakturan.

2.   En tullskuld ska uppstå vid tidpunkten för godkännande av deklarationen för övergång till fri omsättning

(a)

närhelst det konstateras att sådan import som avses i punkt 1 inte uppfyller ett eller flera av villkoren i den punkten, eller

(b)

om kommissionen drar tillbaka sitt godtagande av åtagandet enligt artikel 8.9 i förordning (EG) nr 1225/2009 genom en förordning eller ett beslut där det hänvisas till enskilda transaktioner och genom vilket de berörda åtagandefakturorna ogiltigförklaras.

Artikel 4

De företag från vilka åtaganden godtagits av kommissionen och vars namn förtecknas i bilagan till beslut 2013/707/EU med förbehåll för de där angivna villkoren, ska också utfärda en faktura för transaktioner som inte är undantagna från antidumpningstullarna. Den fakturan ska vara en handelsfaktura som innehåller minst de uppgifter som anges i bilaga V till denna förordning.

Artikel 5

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska upphöra att gälla den 7 december 2015.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 december 2013.

På rådets vägnar

Ordförande

E. GUSTAS


(1)  EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

(2)  Kommissionens förordning (EU) nr 513/2013 av den 4 juni 2013 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina och om ändring av förordning (EU) nr 182/2013 om registrering av dessa importer med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 152, 5.6.2013, s. 5).

(3)  Kommissionens förordning (EU) nr 182/2013 av den 1 mars 2013 om registrering av import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 61, 5.3.2013, s. 2).

(4)  Kommissionens beslut 2013/423/EU av den 2 augusti 2013 om godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpningsförfarandet avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (EUT L 209, 3.8.2013, s. 26).

(5)  Se sidan 214 i detta nummer av EUT.

(6)  Överprövningsorganets rapport, Measures Affecting Asbestos and Asbestos-Contaiting Products, WT/ds135/ab/R, antagen den 5 april 2001.

(7)  Mål T-401/06 Brosmann Footwear (HK) Ltd m.fl. mot rådet; mål T-314/06 Whirlpool Europe mot rådet.

(8)  EUT C 269, 6.9.2012, s. 5.

(9)  Referensnummer CEI/IEC 61730-1: 2004.

(10)  Kommissionens förordning (EG) nr 553/2006 av den 23 mars 2006 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Socialistiska republiken Vietnam. Rådets förordning (EG) nr 1472/2006 av den 5 oktober 2006 (slutgiltig antidumpningstull på import av skodon från Kina och Vietnam).

(11)  Mål T-401/06, Brosmann Footwear (HK) Ltd m.fl. mot Europeiska unionens råd, punkt 133.

(12)  Mål T-401/06, Brosmann Footwear (HK) Ltd m.fl. mot Europeiska unionens råd, punkt 135.

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1168/2012 av den 12 december 2012 (EUT L 344, 14.12.2012, s. 1).

(14)  Firstpost, 12 juni 2013

(15)  JRC Scientific and Policy Report, PV Status Report 2012, s. 14.

(16)  Indisk importstatistik, varukod 8541 40 11 solceller, även monterade i moduler/paneler. Värdena anges för det indiska räkenskapsåret, dvs. april-mars. Informationen om volymer återges bitvis, men solceller och solcellsmoduler rapporteras tillsammans. Eftersom värdet av en modul i allmänhet är ungefär 100 gånger större än värdet av en cell, kan informationen om volymerna inte anses vara tillförlitlig.

(17)  Mål C-16/90, Detlef Nölle mot Hauptzollamt Bremen-Freihafen, REG s. I-5163,

(18)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 av den 2 december 2013 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (se sidan 66 i detta nummer av EUT).

(19)  Eftersom registreringsperioden är betydligt kortare än undersökningsperioden är en jämförelse av månatliga genomsnittsvärden mer relevant än en jämförelse av de sammanlagda volymerna under de två respektive perioderna.

(20)  13 986 MW moduler + 1 019 MW celler under tolv månader.


BILAGA I

Företagets namn

Taric tilläggsnummer

Anhui Schutten Solar Energy Co. Ltd

Quanjiao Jingkun Trade Co. Ltd

B801

Anji DaSol Solar Energy Science & Technology Co. Ltd

B802

Canadian Solar Manufacturing (Changshu) Inc.

Canadian Solar Manufacturing (Luoyang) Inc.

CSI Cells Co. Ltd

CSI Solar Power (China) Inc.

B805

Changzhou Shangyou Lianyi Electronic Co. Ltd

B807

CHINALAND SOLAR ENERGY CO. LTD

B808

CEEG Nanjing Renewable Energy Co. Ltd

CEEG (Shanghai) Solar Science Technology Co. Ltd

China Sunergy (Nanjing) Co. Ltd

China Sunergy (Shanghai) Co. Ltd

China Sunergy (Yangzhou) Co. Ltd

B809

Chint Solar (Zhejiang) Co. Ltd

B810

ChangZhou EGing Photovoltaic Technology Co. Ltd

B811

ANHUI RINENG ZHONGTIAN SEMICONDUCTOR DEVELOPMENT CO. LTD.

CIXI CITY RIXING ELECTRONICS CO. LTD.

HUOSHAN KEBO ENERGY & TECHNOLOGY CO. LTD.

B812

CNPV Dongying Solar Power Co. Ltd

B813

CSG PVtech Co. Ltd

B814

DCWATT POWER Co. Ltd

B815

Dongfang Electric (Yixing) MAGI Solar Power Technology Co. Ltd

B816

EOPLLY New Energy Technology Co. Ltd

SHANGHAI EBEST SOLAR ENERGY TECHNOLOGY CO. LTD

JIANGSU EOPLLY IMPORT & EXPORT CO. LTD

B817

Era Solar Co. Ltd

B818

ET Energy Co. Ltd

ET Solar Industry Limited

B819

GD Solar Co. Ltd

B820

Guodian Jintech Solar Energy Co. Ltd

B822

Hangzhou Bluesun New Material Co. Ltd

B824

Hangzhou Zhejiang University Sunny Energy Science and Technology Co. Ltd

Zhejiang Jinbest Energy Science and Technology Co. Ltd

B825

Hanwha SolarOne Co Ltd

B929

Hanwha SolarOne (Qidong) Co. Ltd

B826

Hengdian Group DMEGC Magnetics Co Ltd

B827

HENGJI PV-TECH ENERGY CO. LTD.

B828

Himin Clean Energy Holdings Co Ltd

B829

Jetion Solar (China) Co Ltd

Junfeng Solar (Jiangsu) Co. Ltd

Jetion Solar (Jiangyin) Co. Ltd

B830

Jiangsu Green Power PV Co Ltd

B831

Jiangsu Hosun Solar Power Co. Ltd

B832

Jiangsu Jiasheng Photovoltaic Technology Co. Ltd

B833

Jiangsu Runda PV Co. Ltd

B834

Jiangsu Sainty Machinery Imp. And Exp. Corp. Ltd

Jiangsu Sainty Photovoltaic Systems Co. Ltd

B835

Jiangsu Seraphim Solar System Co. Ltd

B836

Changzhou Shunfeng Photovoltaic Materials Co. Ltd

Jiangsu Shunfeng Photovoltaic Electronic Power Co. Ltd

Jiangsu Shunfeng Photovoltic Technology Co. Ltd

B837

Jiangsu Sinski PV Co. Ltd

B838

Jiangsu Sunlink PV Technology Co. Ltd

B839

Jiangsu Zhongchao Solar Technology Co. Ltd

B840

Jiangxi Risun Solar Energy Co. Ltd

B841

Jiangyin Hareon Power Co. Ltd

Taicang Hareon Solar Co. Ltd

Hareon Solar Technology Co. Ltd

Hefei Hareon Solar Technology Co. Ltd

Jiangyin Xinhui Solar Energy Co. Ltd

Altusvia Energy (Taicang) Co Ltd

B842

Jinggong P-D Shaoxing Solar Energy Tech Co. Ltd

B844

Juli New Energy Co. Ltd

B846

Jumao Photonic (Xiamen) Co. Ltd

B847

Kinve Solar Power Co. Ltd (Maanshan)

B849

GCL SOLAR POWER (SUZHOU) LIMITED

GCL-Poly Solar Power System Integration (Taicang) Co. Ltd

GCL Solar System (Suzhou) Limited

GCL-Poly (Suzhou) Energy Limited

Jiangsu GCL Silicon Material Technology Development Co. Ltd

Jiangsu Zhongneng Polysilicon Technology Development Co. Ltd

Konca Solar Cell Co. Ltd

Suzhou GCL Photovoltaic Technology Co. Ltd

B850

Lightway Green New Energy Co. Ltd

Lightway Green New Energy (Zhuozhou) Co. Ltd

B851

Motech (Suzhou) Renewable Energy Co. Ltd

B852

Nanjing Daqo New Energy Co. Ltd

B853

LEVO SOLAR TECHNOLOGY CO. LTD

NICE SUN PV CO. LTD

B854

Ningbo Jinshi Solar Electrical Science & Technology Co. Ltd

B857

Ningbo Komaes Solar Technology Co. Ltd

B858

Ningbo Osda Solar Co. Ltd

B859

Ningbo Qixin Solar Electrical Appliance Co. Ltd

B860

Ningbo South New Energy Technology Co. Ltd

B861

Ningbo Sunbe Electric Ind Co. Ltd

B862

Ningbo Ulica Solar Science & Technology Co. Ltd

B863

Perfectenergy (Shanghai) Co. Ltd

B864

Perlight Solar Co. Ltd

B865

Phono Solar Technology Co. Ltd

Sumec Hardware & Tools Co. Ltd

B866

RISEN ENERGY CO. LTD

B868

SHANDONG LINUO PHOTOVOLTAIC HI-TECH CO. LTD

B869

SHANGHAI ALEX NEW ENERGY CO. LTD

SHANGHAI ALEX SOLAR ENERGY SCIENCE & TECHNOLOGY CO. LTD

B870

BYD(Shangluo)Industrial Co. Ltd

Shanghai BYD Co. Ltd

B871

Shanghai Chaori International Trading Co. Ltd

Shanghai Chaori Solar Energy Science & Technology Co. Ltd

B872

Propsolar (Zhejiang) New Energy Technology Co. Ltd

Shanghai Propsolar New Energy Co. Ltd

B873

Lianyungang Shenzhou New Energy Co. Ltd

Shanghai Shenzhou New Energy Development Co. Ltd

SHANGHAI SOLAR ENERGY S&T CO. LTD

B875

Jiangsu ST-Solar Co. Ltd

Shanghai ST-Solar Co. Ltd

B876

Shanghai Topsolar Green Energy Co. Ltd

B877

Shenzhen Sacred Industry Co. Ltd

B878

Leshan Topray Cell Co. Ltd

Shanxi Topray Solar Co. Ltd

Shenzhen Topray Solar Co. Ltd

B880

Shanghai Sopray New Energy Co. Ltd

Sopray Energy Co. Ltd

B881

Ningbo Sun Earth Solar Energy Co. Ltd

NINGBO SUN EARTH SOLAR POWER CO. LTD

SUN EARTH SOLAR POWER CO. LTD

B882

TDG Holding Co. Ltd

B884

Tianwei New Energy (Chengdu) PV Module Co. Ltd

Tianwei New Energy Holdings Co. Ltd

Tianwei New Energy (Yangzhou) Co. Ltd

B885

Wenzhou Jingri Electrical and Mechanical Co. Ltd

B886

Winsun New Energy Co. Ltd

B887

Wuhu Zhongfu PV Co. Ltd

B889

Wuxi Saijing Solar Co. Ltd

B890

Wuxi Solar Innova PV Co. Ltd

B892

Wuxi Machinery & Equipment Import & Export Co. Ltd

Wuxi Taichang Electronic Co. Ltd

Wuxi Taichen Machinery & Equipment Co. Ltd

B893

Shanghai Huanghe Fengjia Photovoltaic Technology Co. Ltd

State-run Huanghe Machine-Building Factory Import and Export Corporation

Xi'an Huanghe Photovoltaic Technology Co. Ltd

B896

Wuxi LONGi Silicon Materials Co. Ltd

Xi'an LONGi Silicon Materials Corp.

B897

Years Solar Co. Ltd

B898

Yuhuan BLD Solar Technology Co. Ltd

Zhejiang BLD Solar Technology Co. Ltd

B899

Yuhuan Sinosola Science & Technology Co. Ltd

B900

Yunnan Tianda Photovoltaic Co. Ltd

B901

Zhangjiagang City SEG PV Co. Ltd

B902

Zhejiang Global Photovoltaic Technology Co. Ltd

B904

Zhejiang Heda Solar Technology Co. Ltd

B905

Zhejiang Jiutai New Energy Co. Ltd

Zhejiang Topoint Photovoltaic Co. Ltd

B906

Zhejiang Kingdom Solar Energy Technic Co. Ltd

B907

Zhejiang Koly Energy Co. Ltd

B908

Zhejiang Longbai Photovoltaic Tech Co. Ltd

B909

Zhejiang Mega Solar Energy Co. Ltd

Zhejiang Fortune Photovoltaic Co. Ltd

B910

Zhejiang Shuqimeng Photovoltaic Technology Co. Ltd

B911

Zhejiang Shinew Photoelectronic Technology Co. Ltd

B912

Zhejiang SOCO Technology Co. Ltd

B913

Zhejiang Sunflower Light Energy Science & Technology Limited Liability Company

Zhejiang Yauchong Light Energy Science & Technology Co. Ltd

B914

Zhejiang Tianming Solar Technology Co. Ltd

B916

Zhejiang Trunsun Solar Co. Ltd

Zhejiang Beyondsun PV Co. Ltd

B917

Zhejiang Wanxiang Solar Co. Ltd

WANXIANG IMPORT & EXPORT CO LTD

B918

Zhejiang Xiongtai Photovoltaic Technology Co. Ltd

B919

ZHEJIANG YUANZHONG SOLAR CO. LTD

B920

Zhongli Talesun Solar Co. Ltd

B922

ZNSHINE PV-TECH CO. LTD

B923

Zytech Engineering Technology Co. Ltd

B924


BILAGA II

Företagets namn

Taric tilläggsnummer

Jiangsu Aide Solar Energy Technology Co. Ltd

B798

Alternative Energy (AE) Solar Co. Ltd

B799

Anhui Chaoqun Power Co. Ltd

B800

Anhui Titan PV Co. Ltd

B803

TBEA SOLAR CO. LTD

Xi'an SunOasis (Prime) Company Limited

XINJIANG SANG'O SOLAR EQUIPMENT

B804

Changzhou NESL Solartech Co. Ltd

B806

Dotec Electric Co. Ltd

B928

Greenway Solar-Tech (Shanghai) Co. Ltd

Greenway Solar-Tech (Huaian) Co. Ltd.

B821

GS PV Holdings Group

B823

Jiangyin Shine Science and Technology Co. Ltd

B843

King-PV Technology Co. Ltd

B848

Ningbo Best Solar Energy Technology Co. Ltd

B855

Ningbo Huashun Solar Energy Technology Co. Ltd

B856

Qingdao Jiao Yang Lamping Co. Ltd

B867

SHANGHAI SHANGHONG ENERGY TECHNOLOGY CO. LTD

B874

Shenzhen Sungold Solar Co. Ltd

B879

SUZHOU SHENGLONG PV-TECH CO. LTD

B883

Worldwide Energy and Manufacturing USA Co. Ltd

B888

Wuxi Shangpin Solar Energy Science and Technology Co. Ltd

B891

Wuxi UT Solar Technology Co. Ltd

B894

Xiamen Sona Energy Co. Ltd

B895

Zhejiang Fengsheng Electrical Co. Ltd

B903

Zhejiang Yutai Photovoltaic Material Co. Ltd

B930

Zhejiang Sunrupu New Energy Co. Ltd

B915


BILAGA III

Följande uppgifter ska anges på den handelsfaktura som åtföljer företagets försäljning till Europeiska unionen av varor som omfattas av åtagandet:

1.

Rubriken ”HANDELSFAKTURA SOM ÅTFÖLJER VAROR SOM OMFATTAS AV ETT ÅTAGANDE”.

2.

Namnet på det företag som utfärdat handelsfakturan.

3.

Handelsfakturans nummer.

4.

Datum för utfärdande av handelsfakturan.

5.

Det Tarictilläggsnummer enligt vilket de fakturerade varorna ska tullklareras vid Europeiska unionens gräns.

6.

En exakt beskrivning i klartext av varorna med uppgift om

produktkodnummer (PCN),

produktkodnumrets tekniska specifikationer,

företagets produktkodnummer (CPC),

KN-nummer, och

kvantitet (i watt-enheter).

7.

Försäljningsvillkor, med uppgift om

pris per enhet (watt),

betalningsvillkor,

leveransvillkor, och

sammanlagda rabatter och avdrag.

8.

Namnet på det företag som fungerar som importör och till vilket företaget direkt utfärdar fakturan.

9.

Namnet på den företrädare för företaget som har utfärdat handelsfakturan och följande undertecknade försäkran:

”Jag intygar härmed att försäljningen för direkt export till Europeiska unionen av de varor som avses i denna faktura omfattas av och sker enligt villkoren i det åtagande som [företagets namn] erbjudit och Europeiska kommissionen godtagit genom genomförandebeslut 2013/707/EU. Jag försäkrar att uppgifterna i denna faktura är fullständiga och korrekta.”


BILAGA IV

EXPORTÅTAGANDEINTYG

Följande uppgifter ska anges på det exportåtagandeintyg som ska utfärdas av CCCME för varje handelsfaktura som åtföljer företagets försäljning till Europeiska unionen av varor som omfattas av åtagandet:

1.

Namn, adress och fax- och telefonnummer till den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter (CCCME).

2.

Namn på det företag som anges i bilagan till kommissionens genomförandebeslut 2013/707/EU och som utfärdar handelsfakturan.

3.

Handelsfakturans nummer.

4.

Datum för utfärdande av handelsfakturan.

5.

Det Tarictilläggsnummer enligt vilket de fakturerade varorna ska tullklareras vid Europeiska unionens gräns.

6.

En exakt beskrivning av varorna, med uppgift om

produktkodnummer (PCN),

tekniska specifikationer för varorna och företagets eventuella produktkodnummer (CPC), och

KN-nummer.

7.

Den exakta kvantiteten av exporterade enheter uttryckta i watt.

8.

Intygets nummer och sista giltighetsdag (tre månader efter utfärdandet).

9.

Namnet på den företrädare för CCCME som har utfärdat intyget samt följande undertecknade försäkran:

”Undertecknad intygar härmed att detta intyg utfärdats för direkt export till Europeiska unionen av de varor som omfattas av den handelsfaktura som åtföljer försäljning som omfattas av åtagandet, och att intyget har utfärdats inom ramen för och enligt villkoren för det åtagande som [företagets namn] erbjudit och Europeiska kommissionen godtagit genom genomförandebeslut 2013/707/EU. Jag intygar att uppgifterna i detta intyg är riktiga och att den mängd som intyget gäller inte överskrider tröskeln i åtagandet.”

10.

Datum.

11.

CCCME:s underskrift och sigill.


BILAGA V

Följande uppgifter ska anges på den handelsfaktura som åtföljer företagets försäljning till Europeiska unionen av varor som omfattas av antidumpningstullar:

1.

Rubriken ”HANDELSFAKTURA SOM ÅTFÖLJER VAROR SOM OMFATTAS AV ANTIDUMPNINGS- OCH UTJÄMNINGSTULLAR”.

2.

Namnet på det företag som har utfärdat handelsfakturan.

3.

Handelsfakturans nummer.

4.

Datum för utfärdande av handelsfakturan.

5.

Det Tarictilläggsnummer enligt vilket de fakturerade varorna ska tullklareras vid Europeiska unionens gräns.

6.

En exakt beskrivning i klartext av varorna, med uppgift om

produktkodnummer (PCN),

produktkodnumrets tekniska specifikationer,

företagets produktkodnummer (CPC),

KN-nummer, och

kvantitet (i watt-enheter).

7.

Försäljningsvillkor, med uppgift om

pris per enhet (watt),

betalningsvillkor,

leveransvillkor, och

sammanlagda rabatter och avdrag.

8.

Namn på och underskrift av den företrädare för företaget som har utfärdat handelsfakturan.


5.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 325/66


RÅDETS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1239/2013

av den 2 december 2013

om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1), särskilt artikel 15,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

1.   FÖRFARANDE

1.1.   Inledande

(1)

Den 8 november 2012 meddelade Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (2) (nedan kallat tillkännagivandet) att ett antisubventionsförfarande skulle inledas beträffande import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina eller det berörda landet).

(2)

Antisubventionsförfarandet inleddes efter ett klagomål som lämnades in den 26 september 2012 av EU ProSun (nedan kallad klaganden) som företrädare för tillverkare som står för mer än 25 % av unionens totala tillverkning av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för att produkten i fråga subventionerades och för att detta vållat väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera inledandet av ett förfarande.

(3)

Innan förfarandet inleddes underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 10.7 i förordning (EG) nr 597/2009 (nedan kallad grundförordningen), de kinesiska myndigheterna om att den hade mottagit ett vederbörligen underbyggt klagomål i vilket det påstods att subventionerad import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter med ursprung i Kina vållar unionsindustrin väsentlig skada. De kinesiska myndigheterna inbjöds till samråd i syfte att klargöra påståendena i klagomålet och i syfte att uppnå en ömsesidig lösning. De kinesiska myndigheterna godtog erbjudandena om samråd, som därefter hölls. Under samråden kunde ingen ömsesidigt tillfredsställande lösning nås. Man beaktade dock synpunkterna från de kinesiska myndigheterna om att de program som anges i klagomålet inte kan utjämnas. Efter samrådet kom de kinesiska myndigheterna med inlagor.

1.2.   Samtidigt antidumpningsförfarande

(4)

Den 6 september 2012 meddelade Europeiska kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (3) att ett antidumpningsförfarande hade inletts beträffande import till unionen av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i Folkrepubliken Kina.

(5)

Den 6 juni 2013 införde kommissionen genom kommissionens förordning (EU) nr 513/2013 (4) en preliminär antidumpningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina (nedan kallad förordningen om preliminär tull).

(6)

I de skadeanalyser som gjorts inom ramen för den pågående antisubventionsundersökningen och den antidumpningsundersökning som utfördes samtidigt användes samma definitioner av unionsindustrin, representativa unionstillverkare och undersökningsperiod, och om inget annat anges var de slutsatser som drogs i analyserna identiska. Detta ansågs lämpligt för att effektivisera skadeanalysen och för att kunna dra konsekventa slutsatser i båda förfarandena. Kommentarer om skadeaspekter som kommit in i samband med något av förfarandena har därför beaktats vid båda.

1.3.   Registrering

(7)

Efter en begäran från klaganden, som även lämnade in nödvändig bevisning, antog kommissionen den 1 mars 2013 kommissionens förordning (EU) nr 182/2013 (5), som innebar att all import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler och plattor) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina måste registreras från och med den 6 mars 2013.

(8)

Några berörda parter hävdade att beslutet att importen ska registreras var ogrundat, eftersom villkoren i artikel 24.5 i grundförordningen inte var uppfyllda. Inga bevis eller konkreta belägg lades emellertid fram till stöd för dessa påståenden. När beslutet om registrering av importen fattades hade kommissionen tillräcklig prima facie-bevisning för att det fanns ett behov av detta, särskilt en kraftigt ökad import både i absoluta tal och uttryckt som marknadsandel. Följaktligen avvisades dessa påståenden.

1.4.   Parter som berörs av förfarandet

(9)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, andra kända tillverkare i unionen, de kända exporterande tillverkarna i Kina, de kinesiska myndigheterna och kända importörer om att förfarandet inletts. De berörda parterna gavs möjlighet att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angetts i tillkännagivandet om inledande.

(10)

Eftersom antalet exporterande tillverkare, unionstillverkare och icke-närstående importörer föreföll vara stort, ombads alla kända exporterande tillverkare och icke-närstående importörer att ge sig till känna för kommissionen och att, i enlighet med tillkännagivandet, lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet med avseende på den berörda produkten under den undersökningsperiod som anges i skäl 38. Dessa uppgifter begärdes enligt artikel 27 i grundförordningen för att kommissionen skulle kunna besluta huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval. Kommissionen samrådde även med de kinesiska myndigheterna.

(a)   Stickprovsförfarande avseende exporterande tillverkare

(11)

Till en början lämnade 121 exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare i Kina in de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i ett urval. De samarbetsvilliga företagen stod för mer än 80 % av den sammanlagda kinesiska exportvolymen. På grundval av uppgifterna från de exporterande tillverkarna och i enlighet med artikel 27 i grundförordningen, föreslog kommissionen inledningsvis ett urval med sju exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare.

(12)

Urvalet utgörs av de tre samarbetsvilliga exportörerna med den största exportvolymen av moduler, de två samarbetsvilliga exportörerna med den största exportvolymen av celler och de två samarbetsvilliga exportörerna med den största exportvolymen av plattor. Dessa sju grupper av exporterande tillverkare användes som grund för fastställandet av subventionerna till dessa grupper och av subventionsnivån för alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet, enligt artikel 15.2 och 15.3 i grundförordningen. Såsom anges i skäl 46 undantog kommissionen plattor från produktdefinitionen i det slutgiltiga skedet av undersökningen. Vissa företag valdes ut på grundval av att de hade den största exportvolymen när det gäller plattor. Men med beaktande av att kommissionen redan hade undersökt dessa företag och kontrollerat uppgifterna från dem samt av att alla dessa företag hade en betydande export av moduler och/eller celler ansågs det inte vara nödvändigt att ändra urvalet.

(13)

Det slutliga antalet exporterande tillverkare som ingick i urvalet var åtta företag/grupper. Trots att det inledningsvis uppgavs att företagen Jinko Solar Co. Ltd och Renesola Jiangsu Ltd var närstående konstaterades det senare att så inte var fallet.

(b)   Stickprovsförfarande avseende unionstillverkare

(14)

Kommissionen meddelade i tillkännagivandet om inledande att den preliminärt hade valt ut ett antal unionstillverkare. Alla kända unionstillverkare och kända intresseorganisationer för tillverkare underrättades om att ett preliminärt urval av unionstillverkare hade gjorts. I det preliminära urvalet ingick nio av ca 215 unionstillverkare som man redan före undersökningen visste tillverkade den likadana produkten. Urvalet gjordes utifrån den största representativa tillverkningsvolymen, med beaktande av den försäljningsvolym och det geografiska område som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Det säkerställdes att urvalet täckte in både vertikalt integrerade och icke-integrerade unionstillverkare. Berörda parter inbjöds att lämna synpunkter på det preliminära urvalet.

(15)

Flera berörda parter gjorde följande invändningar när det gällde det preliminära urvalet av unionstillverkare:

i)

Vissa parter framförde att den information som tillhandahölls om det preliminära urvalet var för begränsad och hindrade dem från att lämna meningsfulla synpunkter på det föreslagna urvalet. De var särskilt kritiska till att unionstillverkarnas identitet hemlighölls och begärde att det skulle anges i vilka medlemsstater de unionstillverkare som ingick i urvalet fanns, samt att det skulle lämnas ut uppgifter om de utvalda unionstillverkarnas andel av den totala tillverkningsvolymen av solcellsmoduler och solceller samt om deras individuella och sammantagna andelar av tillverkningen och försäljningen.

ii)

Den metod som användes för att göra urvalet ifrågasattes för att den enligt parterna ”blandar ihop tre olika steg”, dvs. stödet för inledande av undersökningen, definitionen av unionsindustrin och stickprovsförfarandet. De ansåg därför att det var oklart om unionsindustrin redan hade definierats vid den tidpunkt då urvalet gjordes och om det följaktligen kunde anses vara representativt. Om unionsindustrin inte definierades när stickprovsförfarandet genomfördes kunde de berörda parterna inte kontrollera om det preliminära urvalet var representativt och därmed inte heller huruvida det gick att göra en korrekt bedömning av unionsindustrins situation under undersökningsperioden enligt definitionen i skäl 38. Vidare hävdades det att det var olämpligt att göra det preliminära urvalet på grundval av de svar unionstillverkarna lämnat i samband med granskningen av stödet för inledande av undersökningen.

iii)

Det hävdades även att det preliminära urvalet gjordes enbart bland företag som hade uttryckt sitt stöd för den aktuella undersökningen.

iv)

En part hävdade att eftersom vertikalt integrerade företag ingår i det preliminära urvalet kan tillverkningsvolymen av celler räknas två eller tre gånger, vilket innebär att urvalets övergripande representativitet kan ifrågasättas. Det begärdes att man för vertikalt integrerade tillverkare endast skulle räkna med tillverkningsvolymen för moduler och inte med volymen celler.

v)

Samma part hävdade att de uppgifter som urvalet byggde på åtminstone delvis var otillförlitliga, vilket kunde ha betydelse för det preliminära urvalets övergripande representativitet.

vi)

En part överlämnade en lista som enligt uppgift innehöll ytterligare ca 150 unionstillverkare av den likadana produkten och hävdade att även de borde beaktats när urvalet av unionstillverkare gjordes.

(16)

Parternas argument besvarades enligt följande: Unionstillverkarna önskade att deras namn skulle behandlas konfidentiellt på grund av risken för repressalier. Det förekom faktiskt konkreta hot mot unionstillverkare om att skada deras företag, både i och utanför unionen. Kommissionen ansåg att unionstillverkarnas önskemål var tillräckligt väl underbyggda för att tillgodoses. Om platsen eller produktions- eller försäljningsandelen lämnades ut för enskilda unionstillverkare som ingick i urvalet skulle de berörda tillverkarnas identitet lätt kunna avslöjas, och kraven på att dessa uppgifter skulle lämnas ut måste därför avslås.

(17)

Kommissionen blandade inte ihop fastställandet av stödet för inledandet av undersökningen, fastställandet av definitionen av unionsindustrin och det preliminära urvalet eftersom dessa steg var oberoende av varandra och besluten om dem fattades separat. Det visades inte hur mycket urvalets representativitet hade påverkats av att man använde de tillverknings- och försäljningsuppgifter som tillhandahållits av unionstillverkarna i samband med granskningen av stödet för att inleda undersökningen. När undersökningen inleddes hade unionsindustrin redan definierats preliminärt. All tillgänglig information gällande unionstillverkarna, inklusive uppgifter som tillhandahållits i klagomålet och samlats in från unionstillverkare och andra parter innan undersökningen inleddes, användes för att preliminärt fastställa den totala unionstillverkningen under undersökningsperioden, enligt definitionen i skäl 38.

(18)

Alla unionstillverkare som svarade på frågor om stödet för inledande av undersökningen beaktades vid urvalet, oavsett om de stödde, motsatte sig eller inte uttryckte någon åsikt om undersökningen. Detta påstående avvisas därför.

(19)

Frågan om dubbel- eller trippelräkning beaktades vid det preliminära urvalet. Om vertikalt integrerade unionstillverkares tillverkning och försäljning av celler skulle ha undantagits skulle den andel celler som såldes på den fria marknaden inte ha tagits med i beräkningen. Att utesluta försäljning av celler från den totala tillverkningsvolymen skulle därför inte nödvändigtvis ge ett mer representativt urval. Vidare fastställdes urvalets representativitet inte enbart på grundval av tillverkningsvolymen utan också på grundval av geografisk spridning och en balanserad representation av vertikalt integrerade och icke-integrerade tillverkare. Tillverkningsvolymens relativa representativitet beräknades för varje typ av likadan produkt. På denna grundval ansågs det att det preliminära urvalet hade gjorts med hjälp av en rimlig metod och urvalet ansågs därför vara representativt för unionsindustrin avseende den undersökta produkten. Detta påstående avvisades därför. När det gäller de berörda uppgifternas tillförlitlighet skedde urvalet på grundval av information som var tillgängliga vid den tidpunkten, i enlighet med artikel 27 i grundförordningen. När det gäller tillförlitligheten hos de uppgifter som användes som stöd för att inleda undersökningen, fann man vid undersökningen inga bevis för att uppgifter som samlats in innan den inleddes hade några väsentliga brister. Därför kan det rimligen antas att grundvalen för det preliminära urvalet var tillräckligt tillförlitlig. Detta påstående avvisades därför.

(20)

När det gäller förteckningen med ytterligare ca 150 unionstillverkare bör det påpekas att denna information lämnades långt efter att tidsfristen både för berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet och för unionstillverkarna att ge sig till känna och begära att få ingå i urvalet hade löpt ut. Vidare var ca 30 av unionstillverkarna på listan kända av kommissionen när urvalet gjordes. Dessutom beaktades alla unionstillverkare som gav sig till känna efter tillkännagivandet om inledande när urvalet gjordes. Urvalets representativitet har alltså inte påverkats. Detta påstående avvisades därför.

(21)

Efter att synpunkterna tagits emot sågs urvalets sammansättning över eftersom det fanns indikationer på att ett av de utvalda företagen inte var i stånd att samarbeta fullt ut. För att se till att urvalet fortfarande var representativt valdes ytterligare en unionstillverkare ut. I och med detta bestod urvalet alltså av tio företag, utvalda efter största representativa volym för varje tillverkningsnivå, med hänsyn till den försäljningsvolym på unionsmarknaden och det geografiska område som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Sedan plattor hade uteslutits från definitionen av den berörda produkten och alltså inte omfattades av undersökningen (se skälen 42–46 och skäl 349 nedan), utgjordes urvalet av åtta företag. De unionstillverkare som ingick i urvalet stod till följd av detta för 18–21 % av den totala unionstillverkningen av moduler och för 17–24 % av den totala unionstillverkningen av celler. Urvalet omfattade både vertikalt integrerade och icke-integrerade tillverkare. Den exakta andelen kunde inte offentliggöras, eftersom det skulle ha gjort det möjligt att beräkna tillverkningsvolymen för den ovannämnda ytterligare unionstillverkaren och därigenom fastställa dennes identitet.

(22)

De unionstillverkare som lämnade uppgifter till kommissionen för urvalet i detta antisubventionsförfarande hade även lämnat relevanta uppgifter i den antidumpningsundersökning som pågick samtidigt. Samtliga unionstillverkare som ingick i det slutgiltiga urvalet i antidumpningsundersökningen har lämnat de uppgifter som efterfrågades inom ramen för den aktuella antisubventionsundersökningen, vilket gjorde det möjligt för kommissionen att göra ett urval. Det ansågs därför lämpligt att de slutliga urvalen av unionstillverkare i båda förfarandena var identiska.

(23)

De kinesiska myndigheterna höll fast vid att det enligt deras mening inte var berättigat att behandla namnen på klagandena och på de unionstillverkare som ingick i urvalet konfidentiellt. Redan i skäl 9 i förordningen om preliminär tull anges att unionstillverkarna begärde att deras namn skulle behandlas konfidentiellt på grund av risken för repressalier Kommissionen ansåg att deras önskemål var tillräckligt väl underbyggda för att tillgodoses. De uppgifter som har lämnats till kommissionen för att styrka risken för repressalier kan inte lämnas ut till tredje parter, eftersom detta skulle motverka syftet med begäran om konfidentialitet. I ett fall där en unionstillverkare, enligt uppgifter från de kinesiska myndigheterna, omprövade sin ståndpunkt och avslöjade sin identitet genom att inleda en rättsprocess mot förordningen om preliminär tull finns det dessutom inte längre några skäl för att lämna ut de uppgifter på grundval av vilka anonymiteten beviljades eftersom identiteten har avslöjats.

(24)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter förde den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter (nedan kallad den kinesiska handelskammaren) igen fram argument mot den metod som använts för det preliminära urvalet av unionstillverkare. Den kinesiska handelskammaren påstår bland annat att institutionerna inte har tagit hänsyn till 120 tillverkare. Denna fråga har redan behandlats i skäl 9 i förordningen om preliminär tull. Dessutom har institutionerna kontrollerat den verksamhet som bedrivs av de företag som finns med på denna förteckning. Det visade sig att förteckningen främst består av installatörer, återförsäljare, närstående importörer och exporterande tillverkare i Kina, Taiwan och Indien. Den var därför inte tillräcklig för att visa att institutionerna hade förbisett ett betydande antal unionstillverkare. Den kinesiska handelskammaren har dessutom inte lagt fram några sifferuppgifter som skulle ha visat att den totala tillverkningen i unionen var inkorrekt eller några bevis för att urvalets representativitet kunde ha påverkats, eftersom ingen av de påstådda ytterligare unionstillverkarna skulle ha valts ut för stickprovet om kommissionen hade känt till förteckningen.

(c)   Stickprovsförfarande avseende icke-närstående importörer

(25)

Av de ca 250 icke-närstående importörer som klaganden nämnde och som kommissionen kontaktade svarade 20 på det frågeformulär som bifogades tillkännagivandet om inledande. Tolv av dem importerade moduler och en av dem celler. Dessutom gav sju andra parter sig till känna, men lämnade inga uppgifter om import eller återförsäljning av den berörda produkten. Ett urval gjordes i enlighet med artikel 27 i grundförordningen för att täcka den största möjliga representativa importvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet av icke-närstående importörer omfattade därför två importörer av moduler och en importör av celler. Tillsammans stod de för ca 2–5 % av den totala importen från det berörda landet. Efter att frågeformuläret mottagits visade det sig dock att kärnverksamheten för en av de tre importörerna i praktiken var solvärmeteknik och inte handel med den berörda produkten. Den andra importörens verksamhet bestod av import av moduler och inte av celler. De uppgifter som importören lämnade i sitt svar på frågeformuläret var emellertid inte av tillräckligt hög kvalitet för att kunna beaktas i analysen av icke-närstående importörer. Undersökningen avslöjade dessutom att den berörda produkten i de flesta fall importeras till unionsmarknaden av företag som är närstående de exporterande tillverkarna i Kina eller genom installatörer eller projektledare.

(26)

Sedan preliminära antidumpningsåtgärder hade införts inom ramen för den antidumpningsundersökning som pågick samtidigt, kontaktade kommissionen fler importörer som hade samarbetat i undersökningen redan i inledningsskedet och då lämnat grundläggande uppgifter om sin verksamhet beträffande den undersökta produkten under undersökningsperioden, i enlighet med tillkännagivandet om inledande. Syftet var att avgöra huruvida urvalet av icke-närstående importörer skulle kunna utvidgas. Sex företag som var att betrakta som icke-närstående importörer som handlar med den berörda produkten (dvs. köper och säljer den vidare) gav sig till känna och var villiga att samarbeta ytterligare i undersökningen. Av dem besvarade fem frågeformuläret inom tidsfristen. Av de fem svaren var dock endast tre så utförliga att det gick att göra en ändamålsenlig bedömning. Urvalet av icke-närstående importörer utvidgades därför till fyra importörer av moduler, som stod för ca 2–5 % av den totala importen från det berörda landet. Med beaktande av de icke-närstående importörernas struktur (de flesta var små och medelstora företag) var det inte möjligt att ha ett urval som motsvarar en större andel, eftersom institutionernas resurser är begränsade.

(d)   Svar på frågeformuläret och kontroller

(27)

Kommissionen sände frågeformulär till olika kinesiska företrädare (bland annat särskilda frågeformulär avsedda för China Development Bank, Export Import Bank of China, Bank of China, Bank of Shanghai, Sinosure, andra relevanta finansinstitut och statsägda tillverkare av polykristallint kisel, glas och aluminium som levererade dessa råvaror till den berörda industrin under undersökningsperioden), till de åtta exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet och till andra exporterande tillverkare i Kina som bad att få frågeformuläret. Dessutom sände kommissionen frågeformulär till de unionstillverkare och de icke-närstående importörer som ingick i urvalet samt till aktörer i tidigare och senare led och deras intresseorganisationer, som gav sig till känna inom tidsfristerna i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen kontaktade också en representativ konsumentorganisation.

(28)

Svar mottogs från de kinesiska myndigheterna, från alla de exporterande tillverkare som ingick i urvalet och deras närstående företag i Kina, från fem exporterande tillverkare som hade begärt individuell undersökning samt från alla unionstillverkare och icke-närstående importörer i unionen som ingick i urvalet liksom från 21 aktörer i tidigare och senare led samt tre av deras intresseorganisationer.

(29)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för ett avgörande i fråga om subventionering, därav vållad skada och unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande statliga myndigheter och finansinstitut, hos de företag som ingick i urvalet, en icke-närstående importör, två aktörer i tidigare led och fyra aktörer i senare led samt hos intresseorganisationer och en oberoende konsult:

(a)

Statliga myndigheter i Kina

Kinas handelsministerium, Peking, Kina

Huaxia Bank, Peking, Kina

China Development Bank, Peking, Kina

Export Import Bank of China, Peking, Kina

China Export & Credit Insurance Corporation (Sinosure), Peking, Kina

(b)

Unionstillverkare

Åtta unionstillverkare som ingick i urvalet

(c)

Grupper av exporterande tillverkare (och närstående företag) i Kina

Changzhou Trina Solar Energy Co. Ltd, Kina

Delsolar (Wujiang) Ltd (Wujiang) Co. Ltd., Kina

Jiangxi LDK Solar Hi-tech Co. Ltd, Kina

JingAo Group, Kina

Wuxi Suntech Power Co. Ltd, PRC Power Co. Ltd, Kina

Yingli Green Energy Holding Company, Kina

Zhejiang Yuhui Solar Energy Source Co. Ltd och Renesola Jiangsu Ltd, Kina

Jinko Solar Co. Ltd, Kina

(d)

Icke-närstående importör i unionen

IBC SOLAR AG, Bad Staffelstein, Tyskland

(e)

Aktörer i tidigare led

Roth & Rau AG, Hohenstein-Ernsthal, Tyskland

Wacker Chemie AG, Burghausen, Tyskland

(f)

Aktörer i senare led

Juwi Solar GmbH, Worrstadt, Tyskland

ValSolar SL, Badajoz, Spanien

Jayme de la Costa, Pedroso, Portugal

Sunedison, Spain Construction, Madrid, Spanien

(g)

Intresseorganisationer

European Photovoltaic Industry Association (EPIA), Bryssel, Belgien

(h)

Oberoende konsult

Europressedienst, Bonn, Tyskland

(30)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(31)

The Association for Affordable Solar Energy (Afase), en organisation som företräder importörer samt aktörer i tidigare och senare led ifrågasatte den rättsliga grunden för det besök som genomfördes på plats hos Europressedienst, och gjorde gällande att en oberoende konsult inte är en berörd part enligt artikel 26 i grundförordningen. De slutsatser som dras i undersökningen bör när så är möjligt grundas på tillförlitliga och kontrollerbara uppgifter. Europressedienst har tillhandahållit uppgifter om makroekonomiska indikatorer inom ramen för ett avtal. I enlighet med principen om sund förvaltning gjorde kommissionen ett kontrollbesök på plats hos Europressedienst för att se om de uppgifter som låg till grund för slutsatserna var tillförlitliga och korrekta.

(32)

De kinesiska myndigheterna hävdade att deras rätt till försvar när det gäller tillgång till den akt som de berörda parterna får ta del av hade kränkts eftersom i) vissa uppgifter saknades i de icke-konfidentiella handlingarna utan att man ”på goda grunder” kunde säga varför eller utan att det fanns tillräckligt detaljerade sammanfattningar, eller i undantagsfall, utan att förklara varför en icke-konfidentiell sammanfattning inte tillhandahölls, ii) den icke-konfidentiella versionen av ett helt svar på frågeformuläret saknades för en unionstillverkare och iii) de berörda parternas tillgång till de icke-konfidentiella versionerna av unionstillverkarnas svar på frågeformuläret fördröjdes orimligt.

(33)

i) Den berörda parten nämner inte vilka uppgifter som enligt hans mening saknades i den öppna akten. ii) Påståendet att den icke-konfidentiella versionen av ett helt svar på frågeformuläret inte har gjorts tillgängligt stämmer inte. iii) Dröjsmålen när det gäller tillhandahållandet av de utvalda unionstillverkarnas icke-konfidentiella svar på frågeformuläret berodde på att frågeformulären inte fogades till de icke-konfidentiella handlingarna innan man hade kontrollerat att de var fullständiga och att sammanfattningarna var rimliga, vilket förklarades för den berörda parten. För att säkerställa unionstillverkarnas rätt till anonymitet kontrollerades det också att de icke-konfidentiella versionerna av frågeformulären inte röjer den berörda unionstillverkarens identitet. I vissa fall måste de icke-konfidentiella versionerna därför korrigeras av den part som lämnat in dem innan andra berörda parter kunde ges tillgång till dem.

(34)

Detta ansågs inte på något sätt ha påverkat de berörda parternas rätt till försvar. Kommissionen har gett alla berörda parter möjlighet att i tid kommentera de uppgifter som ingår i den akt de får ta del av, så att deras synpunkter, förutsatt att dessa var väl underbyggda och berättigade, kunde beaktas innan några slutsatser drogs i undersökningen. Den berörda parten hade alla möjligheter att lämna synpunkter på frågeformulären från unionstillverkare som ingick i urvalet även efter det preliminära och det slutliga meddelandet av uppgifter. Även om meddelandena om uppgifter och tillgången till de handlingar som de berörda parter får ta del av grundar sig på olika rättsliga bestämmelser fanns det alltså gott om möjligheter för de berörda parterna att lämna synpunkter på de uppgifter som någon av parterna lagt fram i undersökningen. Detta påstående måste därför avvisas.

(35)

Samtliga berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att rekommendera en slutgiltig utjämningstull på import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat slutligt meddelande av uppgifter). Samtliga parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter.

(36)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

1.5.   Godtagande av ett åtagande med hänsyn till slutgiltiga tullar

(37)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter tog kommissionen emot ett ändrat åtagande från exporterande tillverkare och den kinesiska handelskammaren. Åtagandet omfattar också den antidumpningsundersökning som görs samtidigt. Genom kommissionens genomförandebeslut 2013/707/EU av den 4 december 2013 som bekräftar godtagande av ett åtagande som erbjudits i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena avseende import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina under giltighetsperioden för slutgiltiga åtgärder (6) bekräftas att kommissionen har godtagit åtagandet.

1.6.   Undersökningsperiod och skadeundersökningsperiod

(38)

Undersökningen av subvention och skada omfattade perioden från den 1 juli 2011 till den 30 juni 2012 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av tendenser av betydelse för bedömningen av skadan omfattade perioden från den 1 januari 2009 till undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

2.   BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

2.1.   Berörd produkt

(39)

När undersökningen inleddes definierades den berörda produkten som solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler och plattor av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina. Cellerna och plattorna har en tjocklek på högst 400 mikrometer. Denna produkt klassificeras för närvarande enligt KN-numren ex 3818 00 10, ex 8501 31 00, ex 8501 32 00, ex 8501 33 00, ex 8501 34 00, ex 8501 61 20, ex 8501 61 80, ex 8501 62 00, ex 8501 63 00, ex 8501 64 00 och ex 8541 40 90.

(40)

Följande produkttyper är uteslutna från definitionen av den berörda produkten:

Bärbara solladdare som består av mindre än sex celler och som laddar batterier eller tillhandahåller elektricitet till apparater.

Solcellstunnfilmsprodukter.

Solcellsprodukter av kristallint kisel som permanent har integrerats i elektriska produkter som inte används för energiproduktion men som använder den elektricitet som produceras av de integrerade solcellerna av kristallint kisel.

2.2.   Likadan produkt

(41)

Undersökningen har visat att den berörda produkten och den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande slutanvändning. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

2.3.   Invändningar gällande produktdefinition

2.3.1.   Uteslutning av plattor

(42)

Vissa berörda parter hävdade att plattor bör uteslutas från produktdefinitionen eftersom plattor inte har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper som celler och moduler. Utöver de argument som lades fram innan förordningen om preliminär tull offentliggjordes framfördes ytterligare två argument efteråt.

(43)

För det första gjorde berörda parter gällande att plattor kan användas för andra ändamål än för tillverkning av celler, framför allt tillverkning av integrerade kretsar och annan mikroutrustning. Produktdefinitionen i den här undersökningen omfattar dock inte alla plattor, utan endast ”plattor av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel” och plattor som ”har en tjocklek på högst 400 mikrometer”. Plattor används visserligen i andra tillämpningar, men undersökningen gällde inte plattor som används vid tillverkningen av andra produkter såsom integrerade kretsar. Dessutom gjorde inga tillverkare, importörer eller användare på marknaden för dessa olika typer av plattor gällande att deras plattor skulle omfattas av registrering eller preliminära antidumpningstullar. Slutsatsen är därför att dessa andra typer av plattor inte omfattas av produktdefinitionen i denna undersökning. Detta visar också att plattor inte nödvändigtvis har samma slutanvändning som solceller och solcellsmoduler.

(44)

För det andra hävdas det att obearbetade plattor inte har några av de väsentliga elektriska egenskaper som skiljer solceller och solcellsmoduler från andra produkter. Plattor saknar till exempel förmågan att generera elektricitet från solljus, vilket är huvudsyftet med solceller och solcellsmoduler av kristallint kisel.

(45)

Undersökningen visade att det inte är förrän plattan förvandlas till en cell som den kan generera elektricitet från solljus. Omvandlingen sker genom celler som absorberar ljus och omvandlar det till elektricitet via kristallint kisel. Cellerna har en pn-övergång för uppsamling och vidareledning av den elektricitet som produceras. Modulerna monteras genom att celler svetsas samman med platt tråd eller metallband till en sträng av celler. Dessa lamineras mellan skikt. Oftast används glas överst och ett polymeriskt bärarskikt i botten. Vanligen används ramar för att göra det möjligt att montera modulerna eller panelerna utomhus (t.ex. på hustak). Modulen kan ha en växelriktare men måste inte ha det.

(46)

Eftersom de grundläggande fysiska och tekniska egenskaperna – som i undersökningen definierades som förmågan att generera elektricitet från solljus – är olika konstaterades det att plattor bör uteslutas från definitionen av den berörda produkten och alltså inte omfattas av undersökningen.

2.3.2.   Fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt slutanvändning

(47)

Flera berörda parter hävdade att undersökningen inte kan omfatta två produkter med olika fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och att moduler och celler därför borde vara föremål för två separata undersökningar. Vidare hävdade de att det är oklart huruvida undersökningen omfattar en enda produkt eller två separata produkter och att de därför inte har full möjlighet att försvara sina intressen.

(48)

Tillverkningen av celler och moduler sker i en enda process med olika steg. Cellerna avgör slutproduktens (dvs. modulens) egenskaper. Undersökningen visade att celler direkt och uteslutande tillverkas för tillverkning av moduler. Moduler och celler har samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper (som bestäms av det råmaterial som används) och samma grundläggande slutanvändning, dvs. de säljs för att byggas in i solcellssystem. Modulernas prestanda är direkt kopplad till cellernas.

(49)

I tillkännagivandet om inledande sägs uttryckligen att moduler och celler utgör den undersökta produkten. Berörda parter hade därför full möjlighet att försvara sina intressen på grundval av den berörda produkten såsom den definieras. Detta påstående måste därför avvisas.

2.3.3.   Annan nomenklatur

(50)

Det gjordes gällande att moduler och celler inte kunde betraktas som en enda produkt, eftersom de har flera olika åttasiffriga KN-nummer, sexsiffriga undernummer och fyrsiffriga HS-nummer. Både solceller och solcellsmoduler kan deklareras enligt tullnummer 8541 40 90, medan tullnumren under nr 8501 används för elektriska generatorer i allmänhet och inte särskilt för solcellsprodukter. Av dessa skäl avvisades argumentet.

2.3.4.   Cellernas mervärde

(51)

Flera parter hävdade att mervärdet från cellens omvandlingsprocess utgör den största delen av en moduls värde och att celler därför bör betraktas som en separat produkt.

(52)

Undersökningen visade att celltillverkningen är den tekniskt mest sofistikerade delen av tillverkningsprocessen. Den visade dock också att de två bearbetningsstegen är kopplade till varandra och att mervärdet inte är koncentrerat till något särskilt skede i tillverkningsprocessen utan är fördelat över hela processen. Detta påstående måste därför avvisas.

2.3.5.   Separata marknader

(53)

Enligt vissa berörda parter har moduler och celler skilda marknader och bör därför behandlas som skilda produkter, vilket även skulle framgå av det faktum att ett stort antal tillverkare inte är vertikalt integrerade.

(54)

Moduler och celler kan inte betraktas som separata produkter vars priser fluktuerar enbart beroende på marknadsfaktorer. Deras priser är i stället nära kopplade till varandra och påverkas av priset på polykristallint kisel. Den berörda produkten tillverkas dessutom i en enda tillverkningsprocess med olika steg, vilket förklarats i skäl 49. Att vissa tillverkare inte är vertikalt integrerade beror enbart på företagsbeslut och stordriftsfördelar och ändrar inte denna slutsats. Detta argument måste därför avvisas.

2.3.6.   Slutanvändning och utbytbarhet

(55)

Flera berörda parter hävdade att moduler och celler måste behandlas som olika produkter eftersom de har olika slutanvändning och inte är utbytbara.

(56)

Undersökningen visade dock att tillverkningen av celler och moduler är en enda process och frågan om utbytbarhet mellan olika steg i en enda tillverkningsprocess är därför inte tillämplig. Vidare har moduler och celler samma slutanvändning, dvs. att omvandla solljus till elektricitet, och kan därmed inte användas i andra tillämpningar.

2.3.7.   Distributionskanaler

(57)

En berörd part hävdade att moduler och celler inte har samma distributionskanaler och därför inte bör betraktas som en enda produkt. Undersökningen visade att moduler och celler kan distribueras inom olika eller liknande distributionskanaler. Huvudkriterierna när man definierar en enda produkt är att den ska ha samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt samma slutanvändning. Mot bakgrund av skälen 47–49 dras slutsatsen att olika distributionskanaler därför inte kan anses vara en avgörande faktor. Argumentet bör därför avvisas.

2.3.8.   Konsumenternas uppfattning

(58)

Det hävdades att konsumenternas uppfattning av moduler och celler skiljer sig väsentligt och att de därför inte bör betraktas som en enda produkt.

(59)

Liksom i fallet ovan är huvudkriterierna när man definierar en enda produkt att den ska ha samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt slutanvändning. Mot bakgrund av skälen 47–49 dras slutsatsen att olika konsumentuppfattningar därför inte kan anses vara en avgörande faktor. Argumentet bör därför avvisas.

2.3.9.   Separata undersökningar för celler och moduler

(60)

Vissa berörda parter höll fast vid att celler och moduler inte utgör en enda produkt och att de därmed bör bedömas separat. Till skillnad från plattor har celler och moduler däremot samma grundläggande egenskap, dvs. förmågan att generera elektricitet från solljus. Dessa argument avvisades därför.

(61)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade en exportör att celler i sig själva inte kan generera elektricitet. Enligt exportören måste de integreras i moduler för att det ska vara möjligt. Varje enskild cell kan dock vanligen producera cirka 4W elektricitet från solljus. Detta räcker måhända inte för de flesta tillämpningar, utan det krävs att flera celler kopplas samman till moduler, men det betyder inte att en enskild cell inte i sig har förmågan att generera elektricitet

(62)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade vidare en exportör att celler inte bara är en annan typ av modul, utan en helt skild produkt. I själva verket är celler viktiga komponenter i en modul. Eftersom celler är viktiga komponenter är de inte ”en helt skild produkt”, genom att moduler och celler båda har samma grundläggande egenskap, dvs. att generera elektricitet från solljus (se skäl 60 ovan).

(63)

Samma part hävdade också att skillnaden mellan celler och moduler beaktades när urvalen av unionstillverkare och kinesiska exportörer gjordes. Olika tullsatser borde därför ha fastställts för moduler och celler. Det stämmer att skillnaden mellan moduler och celler beaktades när urvalet av unionstillverkare och kinesiska exportörer gjordes, vilket framgår av skälen 10 och 14 i den förordningen om preliminär tull. Anledningen till att man gjorde detta var dock endast att man ville försäkra sig om att urvalet var representativt, och det betyder inte att celler och moduler bör beaktas som en och samma berörda produkt eller att olika tullsatser borde fastställas för dem. För att se till att urvalet var representativt för alla produkttyper var det i själva verket viktigt att skilja mellan celler och moduler när urvalet gjordes. Eftersom det rådde en viss osäkerhet om huruvida celler och moduler skulle anses vara en produkt eller två separata produkter måste man se till att urvalet var representativt i båda fallen

(64)

Enligt vissa exporterande tillverkare är det faktum att åtagandet inför olika minimipriser och volymer för import av celler och moduler en bekräftelse på att moduler och celler är två olika produkter som kräver två separata undersökningar. Att minimipriserna för importen är olika är emellertid endast ett tecken på att celler och moduler hör till olika grupper av produkttyper som säljs till olika priser. Därför måste man fastställa olika priser för att minimipriserna för importen skulle vara meningsfulla.

(65)

Det faktum att celler och moduler utgör olika grupper av produkttyper är inte heller relevant för definitionen av berörd produkt. För definitionen av berörd produkt räcker det att produkterna har samma grundläggande egenskaper och slutanvändning, och detta är fallet för moduler och celler, enligt beskrivningarna i skäl 46 respektive 71.

(66)

De kinesiska myndigheterna menade att man vid bedömningen av huruvida celler och moduler utgör samma berörda produkt inte tagit hänsyn till ett antal av de kriterier som definieras av överprövningsorganet i fallet EC–Asbestos  (7). De kriterierna används för definitionen av likadan produkt och inte för berörd produkt. De används med andra ord för att definiera t.ex. den likadana produkt som tillverkas av unionsindustrin och som sedan jämförs den berörda produkt som exporteras av de kinesiska exporterande tillverkarna. Kriterierna i fråga är alltså inte relevanta för definition av den berörda produkten. Institutionerna kan dock konstatera att slutsatsen inte skulle ha blivit en annan om man hade tillämpat de kriterier som användes i fallet EC–Asbestos när den berörda produkten definierades i det nuvarande fallet. Det första och andra kriteriet (egenskaper, art och kvalitet samt slutanvändning) är desamma som kriterierna fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och slutanvändning som anges ovan. Det tredje kriteriet (konsumenternas smak och vanor) är inte användbart i det nuvarande fallet, eftersom celler är viktiga komponenter i moduler. Vad gäller det fjärde kriteriet (klassificering enligt tulltaxan) konstateras det att både celler och moduler kan deklareras under tullnummer 8541 40 90, medan tullnumren under 8501 används för elektriska generatorer i allmänhet och inte särskilt för solcellsprodukter.

(67)

Andra berörda parter hävdade att en objektiv tillämpning av de kriterier som tagits fram av domstolen i tidigare mål (8) skulle leda till slutsatsen att moduler och celler är olika produkter. Det bör noteras att domstolen endast nämnde ett antal kriterier som kan beaktas och att det inte finns någon skyldighet att använda alla kriterier i samtliga fall, eftersom inte alla nödvändigtvis är relevanta. Dessa kriterier behandlades i skälen 27–39 i förordningen om preliminär tull där det konstaterades att ett antal kriterier inte är relevanta i det här fallet. I målet Brosmann ansågs endast tre kriterier vara relevanta för bedömningen av huruvida olika typer av skor tillhör den berörda produkten. Eftersom de berörda parterna inte gav några skäl till varför en objektiv tillämpning av kriterierna skulle leda till slutsatsen att moduler och celler är olika produkter kan argumentet inte godtas.

(68)

Man ska heller inte glömma att celler och moduler har samma grundläggande slutanvändning, dvs. de säljs för att byggas in i solcellssystem. Modulernas prestanda är direkt kopplad till cellernas, såsom konstateras i skäl 28 i förordningen om preliminär tull.

(69)

En berörd part hävdade att argumentet att celler och moduler har samma slutanvändning motbevisas av det faktum att plattor uteslutits från produktdefinitionen och att det krävs betydande bearbetning för att tillverka moduler från celler. Det gjordes också gällande att man gjort bedömningen att moduler och celler har samma slutanvändning utifrån antagandet att plattor, moduler och celler tillverkas i samma process.

(70)

Slutsatsen om att bedömningen av modulers och cellers slutanvändning skulle bygga på tillverkningsprocessen är inte korrekt. Även om båda konstaterandena finns i skäl 36 i förordningen om preliminär tull så betyder det inte att den ena slutsatsen bygger på det andra antagandet. Det andra konstaterandet inleds med ordet ”Vidare” vilket tydligt visar att det inte bygger på det första konstaterandet. Dessutom gäller konstaterandena olika frågor under rubriken ”Slutanvändning och utbytbarhet”. Det första konstaterandet om tillverkningsprocessen handlar om utbytbarhet, med det andra gäller slutanvändning. Det är därför inte korrekt att påstå att bedömningen att moduler och celler har samma slutanvändning skulle ha gjorts utifrån antagandet att tillverkningsprocessen för plattor, moduler och celler är densamma.

(71)

De berörda parterna bestrider inte att den faktiska slutanvändningen för celler och moduler, dvs. att de säljs för att byggas in i solcellssystem. Slutsatsen att moduler och celler har samma slutanvändning bekräftas därför.

2.3.10.   Tunnfilmsprodukter

(72)

En berörd part hävdade att tunnfilmssolcellsprodukter bör ingå i definitionen av den berörda produkten, eftersom de har samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt samma grundläggande slutanvändning.

(73)

Tunnfilmssolcellsprodukter är tydligt uteslutna från produktdefinitionen, se skäl 40 ovan. Tunnfilmssolcellsprodukter har nämligen andra fysiska, kemiska och tekniska egenskaper än den berörda produkten. Deras tillverkningsprocess är en annan och de består inte av kristallint kisel, som är det huvudsakliga råmaterialet för tillverkning av moduler och celler. De har lägre omvandlingsverkningsgrad och lägre uteffekt och lämpar sig därför inte för samma typer av tillämpningar som den berörda produkten. Dessa argument måste därför avvisas.

2.3.11.   Halvfärdiga produkter

(74)

Det gjordes gällande att celler borde betraktas som halvfärdiga insatsvaror medan modulerna är slutprodukter och att de därför inte bör betraktas som en enda produkt.

(75)

Precis som ovan är huvudkriterierna när man definierar en enda produkt att den har samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt samma slutanvändning. Med beaktande av skälen 47–49 dras därför slutsatsen att skillnaden mellan halvfärdiga produkter och slutprodukter inte anses vara en avgörande faktor. Argumentet bör därför avvisas.

2.3.12.   Solladdare

(76)

En berörd part begärde att solpaneler avsedda endast för laddning av 12-voltsbatterier skulle uteslutas, med hänvisning till att de har en annan slutanvändning än modulerna för anslutning till elnätet eftersom de genererar en mycket lägre spänning och därför inte är lämpliga för nätanslutning.

(77)

Enligt tillkännagivandet om inledande omfattas bärbara solladdare som består av färre än sex celler och som ger elektricitet till enheter eller laddar batterier inte av definitionen av den undersökta produkten. Moduler som består av fler än sex celler och som endast är avsedda för laddning av batterier har samma grundläggande egenskaper och prestanda som modulerna för nätanslutning. De använder en öppen spänningskrets med lägre spänning än den krets som används i moduler för nätanslutning. Undersökningen har visat att denna typ av moduler trots detta kan anslutas till nätet. Den lägre spänningen kan enkelt kompenseras genom en ökning av cellernas storlek och antal. Därför omfattas moduler som består av fler än sex celler och är avsedda för batteriladdning av definitionen av den berörda produkten.

(78)

Berörda parter hävdade också att definitionen av ”solladdare som består av mindre än sex celler” är alltför snäv och bör utvidgas till att omfatta produkter med liknande funktion men som inte omfattas av denna definition, t.ex. produkter som är ungefär lika stora men använder fler mindre celler.

(79)

Enligt de berörda parterna är dessutom definitionen av ”solcellsprodukter av kristallint kisel som permanent har integrerats i elektriska produkter” för snäv, eftersom det endast är den kompletta elektriska produkten som är utesluten, medan solcellskomponenter som kan integreras i den elektriska produkten inte nödvändigtvis är uteslutna.

(80)

En analys av de argument som de olika berörda parterna lagt fram visade att det är lämpligare att använda tekniska standarder och inte antalet celler för att fastställa vilka produkter som ska uteslutas. Det konstaterades framför allt att definitionerna i standarden IEC 61730-1 (Application Class C) är lämpligare när det gäller att avgöra vilka produkter som bör uteslutas från tillämpningsområdet för åtgärderna.

(81)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter lades synpunkter fram på beslutet att utesluta solladdare på grundval av den internationella standarden. Det hävdades att man i stället för att hänvisa till standarden borde använda den utgående spänningen och uteffekten som grund för att fastställa att ”moduler eller paneler med en utgående spänning som inte överstiger 50 V likspänning och en uteffekt på högst 50 W som endast är avsedda att användas direkt som batteriladdare i system med samma spänning och effekt” ska uteslutas. Detta påstående kunde godtas och avgörandena om uteslutning har följaktligen gjorts enligt denna definition.

2.3.13.   Takintegrerade solcellsmoduler

(82)

En berörd part hävdade att takintegrerade solcellsmoduler borde uteslutas från produktdefinitionen i denna undersökning, eftersom de inte enbart fungerar som solcellsmoduler utan även har samma funktion som taktegel eller skifferplattor. I det avseendet är de inte direkt utbytbara med en standardmodul.

(83)

Undersökningen har emellertid visat att både standardmoduler och takintegrerade moduler måste uppfylla samma elektriska standarder. Takintegrerade solcellsmoduler kan dessutom inte ersättas med enbart standardmoduler, men däremot kan de ersättas av en standardmodul och taktegel eller skifferplattor. Dessa produkters grundläggande tekniska egenskap är därmed densamma, nämligen att generera elektricitet från solljus. Den tilläggsfunktion de har (dvs. att fungera som takmaterial) anses inte vara väsentlig och är inte ett skäl till att utesluta takintegrerade solcellsmoduler från produktdefinitionen.

(84)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter gjorde samma berörda part gällande att det faktum att takintegrerade solcellsmoduler och standardmoduler inte är sinsemellan utbytbara är ett tecken på att takintegrerade solcellsmoduler inte borde omfattas av åtgärderna. Parten hänvisade till målet som gällde skodon (9), och nämner särskilt avancerade sportskor. Det fanns dock många orsaker till att avancerade sportskor uteslöts från produktdefinitionen, och det att två produkter inte är sinsemellan utbytbara ansågs i sig inte utgöra en tillräcklig grund i Brosmann-målet (10), i vilket tribunalen slog fast att så olika produkter som skor för stadsbruk och vandringsskor kan anses vara en berörd produkt i samma antidumpningsundersökning trots sina olikheter.

(85)

Samma berörda part menade dessutom att det faktum att takintegrerade solcellsmoduler inte tillverkas i EU och att den berörda parten innehar immateriella rättigheter skulle utgöra en bekräftelse på att sådana solcellsmoduler är innovativa och skiljer sig från andra produkter. I skodonsmålet som den berörda parten hänvisade till konstaterade dock tribunalen att det ”att denna typ av skor inte tillverkas i gemenskapen och att det inte finns något patent för dem, är inte avgörande.” (11). I det målet ansågs alltså skor med patenterad teknologi ingå i den berörda produkten.

(86)

Den berörda parten hävdade vidare att takintegrerade solcellsmoduler bör uteslutas från definitionen av den berörda produkten eftersom de är betydligt dyrare än standardmoduler. Också i skodonsmålet uteslöts avancerade sportskor över ett visst pris från definitionen av den berörda produkten. Här konstateras att en takintegrerad solcellsmodul inte enbart fungerar som solcellsmoduler utan även har samma funktion som taktegel eller skifferplattor (se skäl 83). En direkt jämförelse av priserna är därför inte meningsfull, eftersom den extra funktionen naturligt leder till att priset blir högre.

(87)

Den berörda parten bemötte detta argument med att ett sådant resonemang skulle göra det omöjligt att någonsin hänvisa till prisskillnader som ytterligare en indikator som motiverar uteslutning från produktdefinitionen. Men en sådan tolkning är alltför långtgående. I föregående skäl sägs endast att priset i just det här fallet, där takintegrerade moduler har samma funktion som både den berörda produkten och en annan produkt (i detta fall taktegel eller skifferplattor), naturligtvis inte är av betydelse. Detta betyder självklart inte att man i något annat fall inte skulle kunna använda prisskillnader som indikator för att fastställa om en produkt bör uteslutas från definitionen av den berörda produkten.

(88)

Slutligen hävdade den berörda parten att dess leverantör av takintegrerade solcellsmoduler bör ges tillgång till åtagandet om minimipriser. Det har dock visat sig att den kinesiska exportören inte samarbetat i undersökningen, och som icke-samarbetsvillig part är exportören inte berättigad att delta i åtagandet. Denna begäran kan därför inte godtas.

2.3.14.   Monokristallina och multikristallina celler

(89)

En berörd part hävdade att det inte tillverkades några monokristallina celler i unionen och att dess export av monokristallina celler därför inte konkurrerade med unionsindustrin. Undersökningen visade dock att monokristallina celler tillverkas i unionen. Argumentet avvisas därför. Tribunalen har i Brosmann-målet dessutom konstaterat att det inte är avgörande att en viss produkttyp inte tillverkas i unionen.

2.3.15.   Uttrycket ”avsända från”

(90)

Enligt vissa berörda parter var det inte motiverat att utvidga undersökningen till att gälla även produkter avsända från Kina, eftersom förfarandet när det inleddes endast gällde produkter med ursprung i Kina.

(91)

Varor som avsänts från Kina omfattades dock redan när förfarandet inleddes. I punkt 5 i tillkännagivandet om inledande står det att företag ”som skeppar den berörda produkten från Kina men som anser att all eller en del av denna export i tullhänseende inte har sitt ursprung i Kina, uppmanas att ge sig till känna och lämna alla uppgifter som är av betydelse för undersökningen”. Alla företag som avsänder varor från Kina hade alltså möjlighet att samarbeta i undersökningen. Eftersom den undersökta produkten ofta omfattar komponenter och delar från olika länder, meddelades det också i punkt 5 i tillkännagivandet om inledande att ”särskilda bestämmelser” kan antas.

(92)

Det anses därför att alla berörda ekonomiska aktörer har informerats om att särskilda bestämmelser vid behov kan komma att antas för varor som avsänds från Kina. De har också uppmanats att samarbeta i undersökningen. Undersökningen har alltså inte utvidgats till att gälla produkter avsända från Kina, utan dessa omfattades redan från början.

(93)

Efter meddelandet av uppgifter gjorde berörda parter gällande att oavsett de bestämmelser i tillkännagivandet om inledande som det hänvisas till i skäl 91 så gällde undersökningen endast varor med ursprung i Kina och inte en bedömning av effekterna av varor som avsänds från Kina.

(94)

Det framhålls att följande åtgärder har vidtagits för att se till att alla varor som avsänts från Kina bedömdes under undersökningen, och inte bara varor med ursprung i Kina:

Alla företag som skeppar den berörda produkten från Kina uppmanades att ge sig till känna i undersökningen, oberoende av varornas ursprung.

I bilaga A till tillkännagivandet om inledande uppmanades exportörer att inkomma med uppgifter om alla produkter som företaget tillverkar. Uppgifterna gällde inte enbart produkter med ursprung i Kina.

Utifrån dessa uppgifter, som inbegrep alla export till EU oavsett varornas ursprung, gjordes ett representativt urval.

De tillverkare som ingick i urvalet fick ett frågeformulär avsett för tillverkare som exporterar till Europeiska unionen och Kina kallades det berörda landet och inte ursprungsland. Det var därför klart att alla varor, oavsett deras ursprung, undersöktes.

(95)

Mot denna bakgrund kan man alltså konstatera att undersökningen omfattade alla varor som hade sitt ursprung i eller avsändes från Kina och att dess slutsatser, inbegripet om subventionering och skada, omfattar alla varor med ursprung i eller avsända från Kina.

(96)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade de berörda parterna att klagomålet endast innehöll prima facie-bevisning för import av solpaneler med ursprung i Kina och inte varor som avsänts från Kina. Det bör förtydligas att klagomålet gällde varor ”från Kina”, vilket framgår av det stämplade försättsblad som den sökande lämnat in. Före detta blad finns ett annat blad där man mycket riktigt använder formuleringen ”med ursprung i Kina”. Men detta blad var inte en del av det dokument som klaganden lämnade in, utan lades till som försättsblad av kommissionen, och där användes namnet på undersökningen och inte rubriken på klagomålet. Klagomålet anses därför omfatta alla varor från Kina oavsett om de har sitt ursprung där eller inte.

(97)

Kinesiska exporterande tillverkare menade vidare att exporterande tillverkare i tredjeländer inte rimligtvis kan förväntas ha vetat att även deras produkter skulle bli föremål för undersökningen. Det ska påpekas att åtgärderna inte gäller för varor som transiteras i den mening som avses i artikel V i Gatt. Exporterande tillverkare som inte har någon verksamhet i Kina påverkas alltså inte av åtgärderna. Inga exporterande tillverkare från tredjeländer kontaktade kommissionen för att påtala att de produkter de exporterar är föremål för åtgärder.

(98)

Samma exporterande tillverkare påstod att exporterande tillverkare i tredjeländer inte uppmanades att ge sig till känna och att de inte gavs möjlighet att visa att deras produkter inte är subventionerade. Institutionerna anser att de exporterande tillverkare som inte har någon verksamhet i Kina inte påverkas av åtgärderna eftersom deras varor, om de har avsänts från Kina, har transiterats. Övriga exporterande tillverkare blev genom tillkännagivandet om inledande informerade om att deras verksamhet omfattas av undersökningen.

2.3.16.   Slutsats

(99)

Sammanfattningsvis omfattar den slutgiltiga produktdefinitionen alltså solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel, med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina, om de inte transiteras i den mening som avses i artikel V i Gatt. Cellernas tjocklek är högst 400 mikrometer. Produkten klassificeras för närvarande enligt KN-numren 8501 31 00, ex 8501 32 00, ex 8501 33 00, ex 8501 34 00, ex 8501 61 20, ex 8501 61 80, ex 8501 62 00, ex 8501 63 00, ex 8501 64 00 och ex 8541 40 90.

(100)

Följande produkttyper är uteslutna från definitionen av den berörda produkten:

Bärbara solladdare som består av mindre än sex celler och som laddar batterier eller tillhandahåller elektricitet till apparater.

Solcellstunnfilmsprodukter.

Solcellsprodukter av kristallint kisel som permanent har integrerats i elektriska produkter som inte används för energiproduktion men som använder den elektricitet som produceras av de integrerade solcellerna av kristallint kisel.

Moduler eller paneler med en utgående spänning som inte överstiger 50 V likspänning och en uteffekt på högst 50 W som endast är avsedda att användas direkt som batteriladdare i system med samma spänning och effekt.

3.   SUBVENTIONER

(101)

Klaganden hävdade att Kina kraftigt subventionerar solcellsindustrin i landet och hänvisade som stöd för detta till en rad policy- och planeringsdokument liksom till lagstiftning som ligger till grund för statligt stöd inom sektorn. Kommissionen granskade och analyserade de handlingar som nämnts i klagomålet samt ytterligare handlingar som de kinesiska myndigheterna och de exporterande tillverkare som ingick i urvalet hade lämnat in i samband med undersökningen, och konstaterade att många av dem visar att solcellsindustrin i Kina de facto får förmånsbehandling på många områden.

(102)

De kinesiska myndigheterna anger i sin tolfte femårsplan (12) att solcellsindustrin är en strategisk bransch. De kinesiska myndigheterna har också utarbetat en särskild femårsplan för solcellsindustrin (som en del av den huvudsakliga femårsplanen). I planen ger de kinesiska myndigheterna sitt stöd till s.k. ”överlägsna företag” (13) och ”centrala företag” (14) och lovar att ”främja olika åtgärder för att stödja solcellsindustrin (15) samt att utarbeta övergripande stödåtgärder som gäller industrin, finansiering, skatter m.m.” (16).

I statsrådets beslut nr 40 anges att de kinesiska myndigheterna aktivt ska stödja utvecklingen av industri för ny energi och påskynda utvecklingen av solenergi (17). I beslutet beordrar statsrådet alla finansinstitut att bevilja krediter endast till vissa främjade projekt (bl.a. solcellsprojekt) och lovar att även vidta ”andra åtgärder för förmånsbehandling av de främjade projekten” (18). I ett annat statsrådsbeslut från den 10 oktober 2010 sägs det att ”graden av skatte- och finanspolitiskt stöd” ska utökas och att finansinstitut ska ”utvidga sitt kreditstöd”, samtidigt som man ”lovar att utnyttja skattemässiga förmåner som till exempel riskkompensation” (19) inom nya strategiska branscher som solcellsindustrin. I den nationella översikten över den tekniska och vetenskapliga utvecklingen på medellång och lång sikt (2006–2020) lovas det att ”finansiering av politiska åtgärder ska komma i första rummet” och att ”finansinstitut ska uppmuntras att förmånsbehandla större nationella projekt för vetenskaplig och teknisk utveckling inom industrin när de beviljar krediter” samt ”utveckla fler och bättre finansiella tjänster till företag med avancerad teknik”. Dessutom utlovas en ”gynnsam skattepolitik som främjar utvecklingen av sådana företag” (20).

Även den kinesiska lagen om vetenskapliga och tekniska framsteg innehåller flera åtgärder till stöd för strategiska branscher som solcellsindustrin. Den visar bland annat att staten ska uppmuntra och vägleda finansinstituten när det gäller att stödja utveckling av industrier med ny och avancerad teknik genom lån (21), instruerar politiskt inriktade finansinstitut att prioritera utvecklingen av industrier med ny och avancerad teknik genom finansiella tjänster (22), föreskriver ”lägre ränta och säkerhet på lån” som beviljats vissa företag samt ”särskilt stöd” från politiskt inriktade finansinstitut till projekt som främjas av staten (23). Hur dessa åtgärder tillämpas i praktiken beskrivs närmare nedan.

3.1.   Inledande anmärkningar

(103)

Både de kinesiska myndigheterna och de exporterande kinesiska tillverkare som ingick i urvalet ingav svar på frågeformuläret och godkände besök på plats (24) för kontroll av svaren.

(104)

Efter att ha granskat de kinesiska myndigheternas svar på frågeformuläret skickade kommissionen en skrivelse för att påpeka att svaren var ofullständiga. Kommissionen skickade även ut en skrivelse före kontrollen, följt av korrespondens som gällde programmet för kontrollbesöket. De kinesiska myndigheterna gavs gott om tid att utarbeta och skicka in sina inlagor, om de begärde detta och om det var motiverat. Till exempel förlängdes tidsfristen för att svara på frågeformuläret med hela 30 dagar, vilket betydde att Kina hade sammanlagt 69 dagar på sig att svara. Kina fick även 25 dagar på sig för att svara på skrivelsen om ofullständigt svar. De kinesiska myndigheterna har alltså sammanlagt haft mer än tre månader för att inkomma med de uppgifter som kommissionen begärt.

(105)

Under kontrollbesöken på plats vid det kinesiska handelsministeriet i Peking och vid fyra finansinstitut (China Development Bank, Export Import Bank of China, Huaxia Bank och Sinosure) försökte kommissionen i enlighet med artiklarna 11 och 26 i grundförordningen kontrollera uppgifterna utifrån de styrkande handlingar som hade använts för utarbetandet av de kinesiska myndigheternas svar. Kommissionens preliminära slutsats var att avsaknaden av uppgifter och styrkande handlingar från de kinesiska myndigheterna inte gjorde det möjligt att genomföra en ordentlig kontroll av svaren på frågeformuläret. Vissa uppgifter hade inte lämnats alls trots att de uttryckligen hade begärts och vissa frågor hade helt enkelt inte besvarats. De kinesiska myndigheterna uppmärksammades därför i enlighet med artikel 28.1 och 28.6 i grundförordningen på följderna av bristande samarbete.

(106)

De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen ålade dem en orimlig börda och att de uppgifter som begärdes i frågeformuläret och i den efterföljande skrivelsen om ofullständigt svar var irrelevanta och onödiga.

(107)

De uppgifter som kommissionen ville ha gällde dock endast påståenden i klagomålet och ansågs vara nödvändiga för att kommissionen skulle komma fram till ett representativt resultat. Samma uppgifter efterfrågades konsekvent under hela undersökningsförfarandet. De kinesiska myndigheterna uppmanades också förklara de uppgifter de hade lämnat in och vad de innebar för de system som var föremål för undersökningen. Kommissionen begärde med andra ord bara sådana uppgifter som var nödvändiga för att bedöma om och i så fall hur stora subventioner den berörda produkten kunde få enligt de påstådda subventionssystemen i klagomålet.

3.2.   Bristande samarbete

(108)

Såsom konstateras i skäl 105 underrättade kommissionen den 23 maj 2013, efter kontrollbesöket på plats, de kinesiska myndigheterna om att man övervägde att använda tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen. Kommissionens preliminära slutsats var nämligen att avsaknaden av information och styrkande handlingar från de kinesiska myndigheterna inte gjorde det möjligt att kontrollera vare sig svaren på frågeformuläret om antisubvention eller på skrivelsen om ofullständigt svar eller andra inlagor från de kinesiska myndigheterna under förfarandet i fråga. Vidare konstaterades det vid kontrollbesöket på plats att vissa uppgifter hade utelämnats i svaret på frågeformuläret eller i senare inlagor från de kinesiska myndigheterna trots att kommissionen särskilt bett om dem. Dessutom besvarades vissa frågor överhuvudtaget inte. De tillgängliga uppgifter som eventuellt skulle användas gällde statliga planer, projekt, olika lagar och andra handlingar, förmånliga statliga lån, annan finansiering, garantier och försäkringar, cirkulär från People's Bank of China, kontroller hos banker, exportkreditförsäkring och kontroller hos Sinosure, Golden Sun Demonstration-programmet, program för direkta skattebefrielser eller skattelättnader, program för indirekt beskattning och importtullar, tillhandahållande av insatsvaror som polykristallint kisel, aluminiumprofiler och glas mot otillräcklig ersättning samt tillhandahållande av markanvändningsrättigheter.

(109)

De kinesiska myndigheterna invände genom en skrivelse av den 3 juni 2013 mot kommissionens preliminära avsikt att tillämpa bestämmelserna i artikel 28 i grundförordningen. De menade att villkoren för att bortse från de uppgifter som lämnats eller att komplettera uppgifter som saknades inte var uppfyllda i detta fall.

(110)

Enligt de kinesiska myndigheterna bör kommissionen inte låta bli att beakta de uppgifter som lämnats, om den enda anledningen till detta är att kommissionen inte kunnat bekräfta uppgifterna utom alla tvivel. Kommissionen håller inte med om detta eftersom det inte överensstämmer med de faktiska förhållandena. Kommissionen har inte bortsett från någon av uppgifterna endast på grund av att de inte hade kunnat bekräftas under kontrollbesöket på plats. Men om de uppgifter och förklaringar som de kinesiska myndigheterna lämnat befanns vara motstridiga och/eller ofullständiga jämfört med andra uppgifter som kommissionen hade tillgång till och det inte var möjligt att bekräfta uppgifterna vid kontrollbesöket på plats kunde kommissionen inte ta dem för givet. Alla uppgifter har tillmätts vederbörlig betydelse, beroende på graden av bristande samarbete från de kinesiska myndigheterna. Det ska också noteras att kommissionen inte opponerade sig mot det format i vilket uppgifterna lämnades, såsom de kinesiska myndigheterna hävdade, utan snarare mot att uppgifterna var bristfälliga och/eller ofullständiga.

(111)

De kinesiska myndigheterna gjorde också gällande att en del av de uppgifter som begärdes av kommissionen medförde en sådan börda att de inte hade praktisk möjlighet att tillhandahålla uppgifterna. Kommissionen bad dock endast att få sådana uppgifter som var nödvändiga för att kontrollera de påståenden som klaganden lagt fram (och som underbyggdes av prima facie-bevisning). De kinesiska myndigheterna gavs gott om tid och möjlighet att lämna in dessa uppgifter. Dessutom är kommissionen fullt medveten om att det stora antal detaljerade påståenden som klaganden lade fram i detta ärende innebar att man var tvungen begära in ett stort antal uppgifter från de kinesiska myndigheterna. Såsom förklaras i skälen 104–107 efterfrågades emellertid inga orimliga uppgifter och det fanns gott om tid att tillhandahålla dem.

(112)

Vidare påpekade de kinesiska myndigheterna att det är skillnad mellan att bortse från de inlämnade uppgifterna och att komplettera de uppgifter som lämnats med fakta som faktiskt är dokumenterade. Kommissionen är väl medveten om denna skillnad och handlar i enlighet med de relevanta bestämmelserna i artikel 28 i grundförordningen, men framhåller att när de uppgifter som tillhandahålls strider mot annan tillgänglig information som kommissionen har om samma fråga är det inte möjligt att komplettera dessa uppgifter. I sådana fall (t.ex. information om ägare till banker) måste kommissionen avgöra vilka uppgifter som är tillförlitligare. På så sätt säkerställde kommissionen att användningen av de tillgängliga uppgifterna inte inverkar negativt på bedömningen och att man utgår från sådana uppgifter som faktiskt är tillgängliga.

(113)

Enligt de kinesiska myndigheterna fanns det ingen grund för kommissionen att betrakta dem som icke-samarbetande i detta fall. De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen antingen struntat i eller missförstått sin skyldighet att ta hänsyn till deras möjligheter i praktiken att svara på kommissionens begäran. De kinesiska myndigheterna säger vidare har undersökningen i sin helhet varit orimligt betungande vilket lett till att hela samarbetet har blivit omöjligt. De anser också att kommissionen som undersökande myndighet kontinuerligt har vägrat att arbeta med dem för att underlätta dessa svårigheter. Detta påstående är en uppenbar feltolkning av fakta. För att fullgöra sina rättsliga skyldigheter efter att ha mottagit ett väl underbyggt klagomål och samtidigt respektera relevant rättspraxis från WTO bad kommissionen endast att få sådana uppgifter från de kinesiska myndigheterna som var nödvändiga för att kontrollera de påståenden som klaganden lagt fram och som underbyggdes av tillräcklig bevisning. Kommissionen har erbjudit de kinesiska myndigheterna hjälp i följebrevet till frågeformuläret liksom i själva frågeformuläret. Även i skrivelsen om ofullständigt svar uppmanades de kinesiska myndigheterna att kontakta kommissionen om de hade frågor om de begärda uppgifterna. Kommissionen var också exceptionellt generös med förlängda frister för de uppgifter som skulle lämnas in (se skäl 104 ovan). I denna undersökning behövde de kinesiska myndigheterna dessutom bara lämna transaktionsspecifika uppgifter för de exportörer som ingick i urvalet, inte för alla solpanelstillverkare i Kina, vilket innebär att det potentiella antalet uppgifter och deras omfattning minskade betydligt. Kommissionen noterar att de kinesiska myndigheterna tycks blanda ihop argument om sin praktiska förmåga att tillhandahålla uppgifter med andra frågor.

T.ex. när det gäller påståendena om att kommissionens begäran om information om banker och finansinstitut skulle vara orimlig grundar sig argumenten främst på de brister som har ansetts finnas i klagomålet, som påstås vara grundat på olagliga avgöranden i fallet med bestruket finpapper. De kinesiska myndigheternas klagomål verkar alltså röra kvaliteten på bevisen för inledande av förfarandet, inte förmågan att tillhandahålla information. I de kinesiska myndigheternas skrivelse av den 3 juni 2013 hävdas det, liksom i tidigare inlagor, att inledandet av många av programmen inte uppfyllde kriteriet om tillräcklig bevisning enligt artikel 11.2 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder och att kommissionen genom att inleda förfaranden rörande dessa program brutit mot artikel 11.3 i det avtalet. Kommissionen har redan bemött dessa påståenden i en skrivelse och ett memorandum till de kinesiska myndigheterna och eftersom inga nya argument fördes fram i den kinesiska skrivelsen av den 3 juni 2013 finns det ingen anledning att ta upp samma frågor till behandling en andra gång i denna förordning.

(114)

De kinesiska myndigheterna vidhöll också att kommissionen inte gav dem tillräckligt med tid för att besvara frågeformuläret. Detta påstående är inte korrekt. Såsom konstaterades i skäl 104 beviljade kommissionen de kinesiska myndigheterna mycket generösa förlängningar av tidsfristerna, så att de gavs så lång svarstid som var möjligt utan att det påverkade behandlingen av ärendet negativt. Tidsfristen för att fylla i frågeformuläret och besvara skrivelsen om ofullständigt svar var betydligt längre än vad som krävs enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(115)

De kinesiska myndigheterna menade att kommissionen inte hade beaktat deras begäran om hjälp med att avgöra hur viktiga svaren på frågeformuläret var för att undvika att slutsatser dras på grundval av tillgängliga uppgifter. Kina hänvisade till sin begäran om att kommissionen skulle förklara syftet med vissa uppgifter som efterfrågades och vilka beslut som skulle fattas på grundval av dem, för att ”säkerställa att de kinesiska myndigheterna kunde handla efter bästa möjliga förmåga och samtidigt tillhandahålla den allra viktigaste informationen”. Kommissionen kunde naturligtvis inte veta vilka slutsatser den kommer att dra innan den har fått uppgifterna. De kinesiska myndigheterna anser också att kommissionen hade lagt upp frågeformuläret så att det var ”praktiskt omöjligt” att fylla i det och att kommissionens frågor var ospecifika. Kommissionen tillbakavisar bestämt dessa påståenden. Som konstaterats ovan efterfrågades bara sådana uppgifter i frågeformuläret som var nödvändiga för att kommissionen skulle kunna fatta ett beslut.

(116)

De kinesiska myndigheterna hävdade också att kommissionen insisterade på att den skulle lämna in handlingar som den enligt lag inte kunde ta fram eller ålägga någon att ta fram. Kina hänvisade även till EU-lagstiftning och WTO-regler där det tydligt anges att bara oriktiga eller vilseledande uppgifter ska lämnas utan beaktande och till att man inte hade ”praktiska möjligheter” att lämna vissa uppgifter som enligt dess lagstiftning inte får lämnas ut, som till exempel statshemligheter eller motsvarande. De kinesiska myndigheterna menade vidare att de bestämmelser som finns i WTO-avtalen om antidumpning och om subventioner och utjämningsåtgärder och som gäller hur konfidentiella uppgifter kan tillhandahållas utredande myndigheter och beviljats ”konfidentiell behandling” inte alltid tillämpas i de fall där informationen ska tillhandahållas av en myndighet i ett tredjeland, i detta fall de kinesiska myndigheterna. De kinesiska myndigheterna hävdade också att kommissionen bryter mot avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder genom att inte medge att det finns en rättslig skillnad mellan en myndighets praktiska möjlighet att tillhandahålla uppgifter som den inte har laglig rätt att lämna ut och övriga typer av konfidentiella uppgifter för vilka den får begära konfidentiell behandling i samband med en utredning.

(117)

Kommissionen bortsåg inte från några uppgifter som de kinesiska myndigheterna inte hade lagt fram, oavsett anledningen till detta, eftersom det inte är möjligt att bortse från uppgifter som aldrig lagts fram. I fall där de kinesiska myndigheterna inte lämnat in eller lagt fram vissa uppgifter för granskning men kommissionen fått tillgång till liknande uppgifter via andra källor (oftast allmänt tillgängliga uppgifter, men även uppgifter från samarbetsvilliga exporterande tillverkare eller från vissa banker i samband med kontrollbesök på plats) så har kommissionen däremot tagit hänsyn till dessa uppgifter och använt dem som grund för avgörandena i ärendet. Kommissionen instämmer inte i påståendet att bestämmelserna om hur konfidentiella uppgifter kan tillhandahållas utredande myndigheter och beviljas ”konfidentiell behandling” i WTO-avtalen om antidumpning och om subventioner och utjämningsåtgärder inte skulle vara tillämpliga på de kinesiska myndigheterna. De kinesiska myndigheterna gör gällande att kraven på samarbete med statliga myndigheter inte kan vara de samma som kraven på samarbete med exportörer och att de statliga myndigheternas situation berättigar ett visst mått av ”hövlighet” som exportörer inte har rätt till. När det gäller undersökningar om utjämningstull håller kommissionen inte med. De kinesiska myndigheterna är en av de berörda parterna i det förfarande som omfattas av grundförordningen och Kina är i egenskap av ”berörd medlem” bunden av WTO:s bestämmelser och rättspraxis.

I artikel 28.1 i grundförordningen fastställs följande: ”I fall då någon berörd part vägrar att ge tillgång till eller på något annat sätt inte tillhandahåller nödvändiga uppgifter inom den tid som anges i denna förordning eller på ett påtagligt sätt hindrar undersökningen, kan beslut om provisoriska eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden, fattas på grundval av tillgängliga uppgifter.” I artikel 12.7 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder hänvisas det uttryckligen till konsekvenserna om statliga myndigheter (”berörda medlemmar”) vägrar att samarbeta. I den föreskrivs att om någon berörd medlem eller berörd part vägrar att ge tillgång till eller på något annat sätt inte tillhandahåller nödvändiga uppgifter inom rimlig tid eller som på ett påtagligt sätt hindrar undersökningen, kan beslut om provisoriska eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden, fattas på grundval av tillgängliga uppgifter. När det utredande landet, i detta fall EU, utnyttjar sina rättigheter enligt WTO i en undersökning om utjämningstull och begär information som anses vara nödvändig för undersökningen har statliga myndigheter och exportörer därför samma skyldighet att samarbeta. Medan undersökningen pågick hänvisade de kinesiska myndigheterna ofta till regler om konfidentialitet som orsaken till att vissa begärda uppgifter inte kunde tillhandahållas så att de kunde kontrolleras. Detta gällde till exempel cirkulär från People's Bank of China. Även om de kinesiska myndigheterna inte skulle ha laglig rätt att lämna ut utgifter är de bundna av sina skyldigheter enligt WTO att tillhandahålla sådan information som anses vara nödvändig för undersökningen. Bestämmelser i kommunala lagar eller en WTO-medlems inhemska bestämmelser frigör den inte från skyldigheten att samarbeta i undersökningen. Om en sådan konfliktsituation uppstår måste de kinesiska myndigheterna föreslå sätt att ge tillgång till uppgifterna så att de kan kontrolleras på vederbörligt sätt. De kinesiska myndigheterna lämnade de facto inga förklaringar för sitt påstående och lade inte heller fram några bevis, t.ex. en rättslig bestämmelse, som skulle ha visat att den inte skulle ha laglig rätt att lämna ut de uppgifter som efterfrågades.

(118)

Vidare hävdade de kinesiska myndigheterna att skrivelsen av den 25 mars 2013 som skickades ut före kontrollen inte var inte tillräckligt detaljerad och att den inte innehöll några särskilda frågor som skulle tas upp under kontrollbesöket på plats. Kommissionen är inte skyldig att överlämna en förteckning över alla frågor som kommer att ställas under kontrollbesöket på plats (och anser inte heller att detta är lämpligt), men den skrivelse som skickades ut den 25 mars 2013, före kontrollen, innehöll en mycket specifik och detaljerad förteckning över frågor och handlingar som skulle behandlas, i enlighet med artikel 26.3 i grundförordningen och med WTO:s krav. Det framgick dock tydligt av skrivelsen att förteckningen inte var uttömmande och att andra frågor och bevisning kunde komma att tas upp vid behov. De kinesiska myndigheterna bestred inte innehållet i denna skrivelse före kontrollen, men å andra sidan vägrade de att diskutera vissa punkter som inte uttryckligen hade nämnts i skrivelsen, såsom information om de största bankerna i Kina, det kommunistiska partiets deltagande i förvaltningen av vissa banker eller vissa bankers tillgång till statens utländska valutareserver, med motiveringen att de inte var redo att besvara frågor om detta.

(119)

De kinesiska myndigheterna hävdade också att kommissionen inte var flexibel i samband med kontrollbesöket på plats och i själva verket hade ”bestämt en ovillkorlig tidsfrist för eventuella ändringar som de kinesiska myndigheterna begärde”. På samma sätt gjorde de gällande att kommissionen inte godtog någon av de ”smidiga” lösningar som föreslagits om kontrollen på den nationella statistikbyrån NBS och vägrade att förlänga besöket till och med måndagen den 22 april 2013 för att kunna kontrollera statistikbyrån. Dessutom ska kontrollerna ha inletts försenat praktiskt taget varje arbetsdag eftersom kommissionens tjänstemän enligt de kinesiska myndigheterna inte var på plats i tid.

(120)

Vad gäller dessa påståenden understryker kommissionen att de tjänstemän som genomförde kontrollbesöket har visat fullständig och förbehållslös flexibilitet. De har undantagsvis erbjudit sig att kontrollera dokument och styrkande handlingar som de kinesiska myndigheterna ville lägga fram långt efter att en viss fråga var färdigbehandlad och har vid ett flertal tillfällen varit tillgängliga långt efter ordinarie arbetstid. Detta skedde vid flera tillfällen, även om det innebar att tjänstemännen hade varit tvungna att förflytta sig till andra kontrollplatser mycket sent på kvällen och/eller återvända till platser som de redan hade besökt och där det hade varit möjligt kontrollera handlingar. Tyvärr utnyttjade de kinesiska myndigheterna inte denna möjlighet i de berörda fallen, vilket starkt tyder på att det inte var tidsbrist eller en ovilja från kommissionens sida att kontrollera handlingarna som var orsaken till att de handlingar som kommissionen hade begärt inte lades fram under ordinarie tider. När det gäller påståendet om att kontrollbesöken inte skulle ha inletts i tid påpekar kommissionen att tjänstemännen anlände i tid varje dag, men att de dagliga registreringsrutiner som krävdes innan de fick tillträde till de olika kontrollplatserna orsakade vissa förseningar. Ibland hade de kinesiska myndigheterna heller ingen företrädare på plats som kunde ta hand om tjänstemännen när de anlände till kontrollplatsen, vilket tvingade dem att vänta länge innan kontrollen kunde inledas. Kommissionen påpekar också att kontrollbesöken pågick till långt efter ordinarie arbetstid varje dag, och att det var de kinesiska myndigheterna som annullerade eftermiddagspasset under kontrollbesökets första dag eftersom företrädare för teknikministeriet beslutade att inte delta vid besöket (se skäl 122). Om de kinesiska myndigheterna hade utnyttjat de upprepade erbjudandena från kommissionens tjänstemän om att kontrollera dokument utanför arbetstiden skulle besöken ha varat längre. Det var på grund av att de kinesiska myndigheterna inte samarbetade fullt ut som så inte skedde.

(121)

De kinesiska myndigheterna ifrågasatte vidare kommissionens praxis att inte ta emot nya handlingar och bevisning som måste kontrolleras efter det att det berörda kontrollbesöket har avslutats. Det framhålls att kommissionen inte har och aldrig har haft för avsikt att bortse från information som tillhandahålls på detta sätt. Kommissionen beaktade alla de uppgifter som inkom, analyserade deras kvalitet (t.ex. behandlas utdrag ur reviderade årsredovisningar på annat sätt än en Exceltabell eller ett Worddokument med sifferuppgifter som inte stöds av några officiella källor) och tillmätte dem vederbörlig betydelse med tanke på att det inte var möjligt att kontrollera dessa uppgifter under kontrollbesöket på plats.

(122)

Vad gäller de sex dokument (25) som de kinesiska myndigheterna lämnade in under undersökningen och vars innehåll de vägrade att diskutera under kontrollbesöket på plats hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionen inte har någon grund för att använda tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen. De kinesiska myndigheterna påstod vidare att kommissionen har underlåtit att förklara varför de måste tillhandahålla dessa handlingar och visa att alla de berörda dokumenten var relevanta, trots att de uttryckligen hade bett kommissionen om hjälp med detta innan kontrollen inleddes. För det första kan man konstatera att alla handlingar hänför sig direkt till den berörda industrin (26) och att det därför var ytterst viktigt att de omfattades av kontrollen.

För det andra uttryckte sig de kinesiska myndigheterna på ett annat sätt i sin skrivelse till kommissionen av den 11 april 2013 än den gjorde i skrivelsen av den 3 juni 2013. I skrivelsen av den 11 april 2013 skrev de kinesiska myndigheterna att kontrollen av handlingarna i fråga ”avbryts om inte kommissionen på ett övertygande sätt kan visa i vilken mån dessa handlingar anses vara relevanta för undersökningen, särskilt vad gäller de påstådda subventionerna”. Eftersom alla dessa handlingar direkt berör industrin i fråga, liksom vissa subventionssystem som förmånliga lån eller förmånlig skattebehandling, vilket är uppenbart från formuleringen i de kinesiska myndigheternas skrivelse, kunde kommissionen inte förstå vad den ytterligare kunde ha anfört för att tydligare visa på handlingarnas betydelse. Kommissionen fann det överraskande att de kinesiska myndigheterna inte verkade ha svårt att förstå dessa handlingars betydelse när de lades fram, utan endast i de fall där kommissionen bad om förklaringar.

(123)

Kommissionen konstaterade i en skrivelse av 23 maj 2013 att de flesta av de inlämnade uppgifterna inte hade kunnat kontrolleras mot originalhandlingar eller mot de källdata som de kinesiska myndigheterna använt när svaren med uppgifter om finansmarknaden och finansinstituten i Kina utarbetades. De kinesiska myndigheterna invände att kommissionen med tanke på de ”mycket allmänt hållna och ospecifika formuleringarna” inte hade gett den tillfälle att på ett meningsfullt sätt yttra sig och att de därför inte kan utöva sin rätt till försvar. Detta påstående stämmer inte med de faktiska förhållandena. Frågorna i frågeformuläret var mycket specifika och, i linje med många undersökande myndigheters gängse praxis, strävade kommissionen efter att bekräfta de kinesiska myndigheternas svar under kontrollbesöket på plats.

(124)

De kinesiska myndigheterna uppgav till exempel i frågeformuläret att lånen till den berörda industrin står för en mycket liten andel av de sammanlagda lån som beviljats. Enligt uppgift har vissa banker i sina bifogade frågeformulär uppgett att de lån som beviljats den berörda industrin utgör mindre än 1 % av alla lån. Under kontrollbesöket kunde de kinesiska myndigheterna inte styrka sina påståenden med någon form av bevisning utan hänvisade bara till bankerna.

(125)

Kommissionen bad också att få statistik om lån till den berörda industrin. De kinesiska myndigheterna hävdade att den inte dokumenterat några uppgifter om detta. När kommissionen frågade om de kinesiska myndigheterna försökt sammanställa sådan statistik och begärde in denna information från bankerna uppgav den tjänsteman från den kinesiska banktillsynsmyndigheten (CBRC) som närvarade under kontrollen att han inte kände till detta eftersom det är en annan avdelning vid myndigheten som har hand om statistik. Inga av de statistiska uppgifter som begärdes i frågeformuläret och vid upprepade tillfällen under förfarandet lämnades av de kinesiska myndigheterna. Kommissionen meddelade i den skrivelse som sändes före kontrollen att denna fråga skulle tas upp.

(126)

Under kontrollbesöket ställde kommissionen även frågor om bankernas bedömning av risker och kreditvärdighet, deras allmänna verksamhetsförutsättningar och förvaltning samt om kreditnivåer, utnyttjandet av finansiering, återbetalningsförmåga, praxis vad gäller garantier och samarbetet mellan banker och låntagare, eftersom de kinesiska myndigheterna lade fram påståenden om dessa frågor i sitt svar på frågeformuläret. Trots det faktum att dessa frågor nämndes i skrivelsen före kontrollen kunde de kinesiska myndigheterna inte lämna någon bevisning till stöd för sina egna påståenden utan hänvisade kommissionen till bankerna.

(127)

I svaret på skrivelsen om ofullständigt svar lämnade de kinesiska myndigheterna vissa uppgifter om hur stor stagens ägarandel av en del banker var. Ursprungligen uppgav de kinesiska myndigheterna i svaret på frågeformuläret att de inte hade några uppgifter om detta. Uppgifterna lämnades in först efter att kommissionen påpekat att bankerna enligt artikel 24 i lagen om affärsbanker måste rapportera dessa uppgifter till banktillsynsmyndigheten. När kommissionen vid kontrollbesöket frågade efter källan till dessa uppgifter förklarade tjänstemannen från banktillsynsmyndigheten att han inte visste, eftersom det var en annan avdelning vid myndigheten som ansvarar för insamlingen av sådana uppgifter. I artikel 2 i den förordning som gäller tillsynsstyrelserna för viktiga statsägda finansinstitut (inlämnad av Exim Bank i sitt svar på skrivelsen om ofullständigt svar) sägs att statsrådets förvaltningsorgan ska sammanställa en förteckning över de statsägda finansinstitut för vilka statsrådet ska utse tillsynsstyrelser. Eftersom denna rättsliga bestämmelse hänvisar till förvaltningsorganet för tillsynsstyrelser i statsägda finansinstitut torde de kinesiska myndigheterna veta vilka finansinstitut den äger. Kommissionen kunde dock inte bekräfta dessa uppgifter eller identifiera källan till dem på grund av bristande samarbete från de kinesiska myndigheterna. De allmänt tillgängliga uppgifterna tyder på att det finns andra statsägda banker (som gett lån till de exporterande tillverkare som ingick i urvalet) utöver dem som de kinesiska myndigheterna uppgivit i sitt svar på skrivelsen (27).

(128)

De kinesiska myndigheterna påstod i sin skrivelse av den 3 juni 2013 att kommissionen varken i frågeformuläret eller i skrivelsen om att svaren var ofullständiga bett att få ta del av styrkande handlingar eller uppgiftskällor, men att den nu plötsligt påstår att styrkande handlingar eller uppgiftskällor saknas. Kommissionen ber att få påpeka att den, liksom alla andra undersökande myndigheter, kontrollerar de uppgifter som samtliga parter i förfarandet lämnar in och att den kinesiska myndigheten varit medveten om detta, eftersom kommissionen redan i frågeformuläret och följebrevet till det meddelade att svaren kommer att kontrolleras. I den skrivelse som sändes till Kina före kontrollen uppgav kommissionen att detta var en av de frågor som skulle tas upp under kontrollbesöket (28). Att kommissionen ber om handlingar som styrker de påståenden som de kinesiska myndigheterna lagt fram bör därför inte komma som någon överraskning, utan är det gängse förfarande som följs av kommissionen i varje enskilt fall.

(129)

När kommissionen under kontrollbesöket uppmanade de kinesiska myndigheterna att lämna in en förteckning över de tio största bankerna i Kina med uppgift om deras marknadsandel svarade banktillsynsmyndigheten att den kan tillhandahålla dessa uppgifter men bara på skriftlig begäran. Kommissionen förklarade att en fråga som ställs muntligt under kontrollbesöket har samma giltighet som skriftliga frågor och påpekade att de kinesiska myndigheterna inte bett att få frågorna skriftligt för någon av de övriga muntliga frågorna innan de kan svara. Trots detta tillhandahöll de kinesiska myndigheterna inte uppgifterna.

(130)

I frågeformuläret begärde kommissionen att få de handlingar som låg till grund för grundandet av banktillsynsmyndigheten och som gav den dess mandat. De kinesiska myndigheterna lade fram en handling från den nationella folkkongressen, där det bara står att en banktillsynsmyndighet ska inrättas. När kommissionen frågade om det finns några andra handlingar som preciserar banktillsynsmyndighetens mandat och syfte svarade tjänstemannen från myndigheten att det finns många andra lagar om banktillsynsmyndigheten, men att kommissionen borde den ha bett om dessa handlingar före kontrollen om den ville ha dem. Det ska noteras att kommissionen i frågeformuläret bad de kinesiska myndigheterna om de handlingar som låg till grund för inrättandet av denna myndighet och gav den dess mandat. Kommissionen hade följaktligen bett att få dessa handlingar före kontrollen.

(131)

När kommissionen begärde statistik och rapporter för undersökningsperioden från de banker som gav lån till de exportörer som ingick i urvalet hänvisade myndigheterna till artikel 33 i Kinas lag om reglering av och tillsyn över banksektorn (29), enligt vilken banktillsynsmyndigheten samlar in sådan statistik. Banktillsynsmyndighetens tjänsteman förklarade att han måste be om tillstånd från den juridiska avdelningen först, men lämnade inga uppgifter i detta avseende innan kontrollen slutfördes. Även här bör det noteras att kommissionen begärde in denna information i frågeformuläret och i skrivelsen om att svaren var ofullständiga. Den uppgav även i sin skrivelse före kontrollen att statistik var en av de frågor som skulle tas upp.

(132)

De kinesiska myndigheterna gjorde vidare gällande att påståendena i klagomålet om att de kinesiska bankerna är offentliga organ bara är baserade på påståenden om statligt aktieinnehav, vilka i sin tur bygger på ”olagliga” avgöranden i fallet med bestruket finpapper. Detta påstående är en feltolkning av fakta i klagomålet. I klagomålet hänvisar de klagande inte bara till det statliga ägandet utan även till de lån som banker beviljar på grundval av politiska direktiv, till statliga myndigheter som styr finansinstituten att öka krediterna och utlåningen till företag för att främja ny teknik och nya produkter (bland annat solcellsindustrin) osv. De slutsatser som drogs i fallet med bestruket finpapper om att kinesiska banker är offentliga organ baserades på flera element än endast äganderätten (t.ex. statliga ingripanden och vägledning till bankerna att styra förmånliga lån till pappersindustrin via statliga planer). Slutsatserna är helt i linje med EU:s och WTO:s bestämmelser. Också i fallet med stålprodukter belagda med organiskt material drogs samma slutsatser om statsägda bankers status som offentliga organ.

(133)

De kinesiska myndigheterna höll fast vid att det inte var praktiskt möjligt att tillhandahålla information om de 3 800 banker och finansinstitut som finns i Kina och att banktillsynsmyndigheten i vilket fall som helst inte har några dokumenterade uppgifter om hur stor andel av bankerna staten äger. Kommissionen förstår inte varför de kinesiska myndigheterna upprepade gånger hänvisar till alla banker i Kina i samband med den statliga ägarandelen i dem när de begärda uppgifterna uttryckligen endast gällde de banker som staten direkt eller indirekt äger (30). Såsom konstateras i skäl 127 verkar de kinesiska myndigheternas påstående om att banktillsynsmyndigheten (eller någon annan statlig myndighet) inte skulle ha några dokumenterade uppgifter om hur stor statens ägarandel av bankerna är motsägas av flera kinesiska rättsliga bestämmelser.

(134)

De kinesiska myndigheterna upprepade i skrivelsen av den 3 juni 2013 att de inte har behörighet att kräva att ”oberoende banker” lägger fram konfidentiella uppgifter och hänvisade till den skrivelse som enligt uppgift hade skickats till bankerna i denna fråga. Det stämmer att de kinesiska myndigheterna under kontrollen visade en originalkopia av den skrivelse som var avsedd för bankerna, men när kommissionen bad om underlag som visade vilka banker och finansinstitut som denna skrivelse har sänts till kunde de kinesiska myndigheterna inte lägga fram dessa. De kinesiska myndigheterna hävdade också att vissa av de institut som anges i bilaga 7 till skrivelsen om ofullständigt svar inte var banker. Kommissionen konstaterar att det gäller institut som enligt de exporterande tillverkare som ingick i urvalet beviljat dem lån.

(135)

De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionen aldrig nämnt cirkulären YinFa [2003] och [2004] från People's Bank of China i frågeformuläret eller i skrivelsen om att svaren var ofullständiga. I den skrivelse som skickades ut före kontrollen uppgav kommissionen att en av de frågor som skulle tas upp under kontrollbesöket var ”förordningar/cirkulär/interna handlingar från People's Bank of China om regleringen av räntesatser i Kina”. Det är uppenbart att båda cirkulären hör till denna kategori. I svaret på skrivelsen om ofullständigt svar hänvisade de kinesiska myndigheterna t.o.m. till en artikel på bankens webbplats där ett av cirkulären nämns. De kinesiska myndigheterna lämnade emellertid inte in några cirkulär överhuvudtaget från People's Bank of China och nämnde endast sådana uppgifter som fanns på bankens webbplats om justering av inlånings- och utlåningsräntorna, men som var ofullständiga jämfört med cirkulären Yinfa [2003] och [2004] som båda är tillgängliga på nätet. Det konstateras också att de kinesiska myndigheterna som grund för sin vägran att uppvisa dessa handlingar inte anger att de skulle ha varit oberedda på frågan utan att cirkulären påstods vara konfidentiella. De kinesiska myndigheternas påstående om att cirkulären från People's Bank of China är konfidentiella stämmer inte med deras eget agerande i detta förfarande. I kommentarerna till det slutliga meddelandet av uppgifter lämnade de kinesiska myndigheterna in en fullständig version av ett annat cirkulär från People's Bank of China för att styrka sitt påstående att de särskilda lån som beviljas av statsägda affärsbanker hade upphävts. De problem med konfidentialiteten som hade anförts i andra sammanhang verkade inte gälla här. När det gäller utdragen från bankens webbplats noterade kommissionen dem och tog hänsyn till innehållet i dem. För att få fullständig information om frågan behövdes också uppgifterna i de två cirkulären, som kompletterar de uppgifter som lämnats av de kinesiska myndigheterna.

3.3.   Individuell undersökning

(136)

Sex samarbetsvilliga exporterande tillverkare ansökte om individuell undersökning i enlighet med artikel 27.3 i grundförordningen. Dessa företag var CNPV Dongying Solar Power Co. Ltd, Jiangsu Runda PV Co., Ltd, Kinve Solar Power Co., Ltd (Maanshan), Phono Solar Technology Co. Ltd, Shandong Linuo Photovoltaic Hi-Tech Co. Ltd och Shandong Linuo Solar Power Holdings Co. Ltd. Det var inte möjligt att undersöka dessa företag individuellt eftersom antalet påstådda subventionssystem var så stort och undersökningen är så tidskrävande att det skulle ha blivit orimligt betungande och lett till att undersökningen inte avslutades i tid.

3.4.   Enskilda system

(137)

På grundval av uppgifterna i klagomålet begärde kommissionen information om följande system, som påstods inbegripa subventioner från den statliga myndigheten:

i)

Förmånliga statliga lån, annan finansiering, garantier och försäkring

Förmånliga statliga lån.

Tillhandahållande av kreditramar.

Subventionsprogram för exportkrediter.

Exportgarantier och försäkringar för miljövänlig teknik.

Förmåner som t.ex. tillgång till offshore-holdingbolag och återbetalning av lån av staten.

ii)

Bidragsprogram

Fond för forskning och utveckling av exportprodukter.

Subventioner för utveckling av program som Famous Brands och China World Top Brand Programme.

Stöd för expansion till industrier i provinsen Guangdong.

Programmet Golden Sun Demonstration.

iii)

Direkta skattebefrielser och skattelättnader

Programmet ”två år gratis, tre år 50 %” för företag med utländska investeringar (nedan kallade FIE-företag).

Nedsatt inkomstskatt för exportorienterade FIE-företag.

Inkomstskatteförmåner för FIE-företag baserat på geografiskt läge.

Skattenedsättning för FIE-företag som köper utrustning tillverkad i Kina.

Skatteavdrag för FoU i FIE-företag.

Återbetalning av skatt för FIE-företag som återinvesterar vinsten i exportorienterade företag.

Förmånlig beskattning för FIE-företag som använder ny och avancerad teknik.

Skattenedsättningar för företag med ny och avancerad teknik som är involverade i vissa projekt.

Förmånlig inkomstbeskattning för företag i nordöstra regionen.

Skatteordningar i Guangdong-provinsen.

iv)

Program för indirekt beskattning och importtullar

Befrielse från moms och tullar för importerad utrustning.

Momsavdrag för FIE-företags inköp av utrustning tillverkad i Kina.

Befrielse från moms och tullar för förvärv av anläggningstillgångar enligt programmet för utveckling av utrikeshandeln.

v)

Varor och tjänster som tillhandahålls av staten mot otillräcklig ersättning

Polykristallint kisel som tillhandahålls av staten mot otillräcklig ersättning.

Aluminiumprofiler som tillhandahålls av staten mot otillräcklig ersättning.

Glas som tillhandahålls av staten mot otillräcklig ersättning.

Energi som tillhandahålls av staten.

Mark och markanvändningsrättigheter som tillhandahålls av staten mot otillräcklig ersättning.

3.4.1.   Förmånliga statliga lån, annan finansiering, garantier och försäkring

(a)   Bristande samarbete och användning av tillgängliga uppgifter

—   Finansmarknader och finansinstitut i Kina

(138)

Kommissionen bad de kinesiska myndigheterna lämna uppgifter om den andel lån som kom från banker där staten är den största eller enda ägaren, banker där staten är ägare men inte den största, banker där staten inte är ägare och banker som har utländska ägare, både när det gäller lån till industrin som helhet och till den industri som berörs av detta förfarande. De kinesiska myndigheterna svarade att den inte dokumenterar beloppen och andelarna för de lån som ges av statligt ägda banker och att den inte heller har några dokumenterade uppgifter om lån till solcellsindustrin. De kinesiska myndigheterna gav inga förslag på andra källor där man skulle kunna få dessa uppgifter.

(139)

Kommissionens ursprungliga frågeformulär om antisubvention innehöll ett särskilt frågeformulär (bilaga A) som var avsett för banker eller finansinstitut. De kinesiska myndigheterna ombads vidarebefordra detta till banker/finansinstitut som beviljar lån till den berörda industrin. Syftet med bilaga A var att kontrollera påståenden i klagomålet att statsägda kinesiska bankerna är offentliga organ. Kommissionen begärde bland in uppgifter om hur den statliga kontrollen av dessa kinesiska banker ser ut i praktiken och om statens politik eller politiska intressen när det gäller solcellsindustrin (dvs. bolagsstyrelsen och styrelsen som representerar aktieägarna, protokoll från möten med aktieägare/företagsledning, aktieägares/företagsledarnas nationalitet, utlåningspolitik och riskbedömning när det gäller lån till de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna). De kinesiska myndigheternas svar på frågeformuläret innehöll endast svar på bilaga A från fem banker (China Development Bank (CDB), Exim Bank, Bank of Shanghai, Bank of China (31) och Huaxia Bank). I skrivelsen om ofullständiga uppgifter upprepade kommissionen sin första begäran om information. För att underlätta de kinesiska myndigheternas samarbete tillhandahöll kommissionen en förteckning över banker/finansinstitut som gav lån till de företag som ingick i urvalet och bad än en gång de kinesiska myndigheterna att översända bilaga A till dessa organ. Inga ytterligare svar på bilaga A inkom med svaret på kommissionens skrivelse.

(140)

Kommissionen ville också ha information om statligt ägande av bankerna och finansinstituten. I sitt svar på frågeformuläret uppgav de kinesiska myndigheterna att de inte har några dokumenterade uppgifter om ägarandelar och de lämnade heller inga förslag till hur man kan få fram de aktuella uppgifterna. När kommissionen i sin skrivelse om ofullständigt svar påpekade att denna information måste finnas i bankernas stadgar och att dessa är tillgängliga för de kinesiska myndigheterna eftersom de är aktieägare, lämnade de kinesiska myndigheterna information om aktieinnehav i 16 banker. Med undantag för fem banker för vilka de kinesiska myndigheterna hänvisade till årsrapporterna lämnade de inte några underlag som styrkte uppgifterna. De uppgav inte heller vilken källan för dessa uppgifter var. De kinesiska myndigheterna tillhandahöll heller inga uppgifter om sin ägarandel i de övriga banker som gav lån till den berörda industrin. Kommissionen kunde alltså inte kontrollera huruvida de uppgifter som lämnades om statens ägarandelar i banker och andra finansinstitut var korrekta.

(141)

De kinesiska myndigheterna menade att betyget BB som tillämpades på de exporterande tillverkare som ingick i urvalet (för referensräntan) var ”extremt ogynnsamt” och att kommissionen mot bakgrund av fakta i ärendet inte förklarade hur den kommit fram till att detta är den korrekta eller rimligaste slutsatsen. De kinesiska myndigheterna ansåg vidare att denna metod ger upphov till en ”otillåten ofördelaktig slutledning”. Trots att detta påstående hade lagts fram i samband med ett tidigare fall (bestruket finpapper) och innan uppgiften om vilket betyg som skulle tillämpas på de utvalda exporterande tillverkarna i detta förfarande offentliggjordes är det värt att notera att kommissionen inte har använt tillgängliga uppgifter som är ofördelaktiga, varken i detta fall eller i något av de andra fall som de kinesiska myndigheterna nämner i sin inlaga. Kommissionen hade endast dragit rimliga slutsatser från de uppgifter som var dokumenterade och som visade att bedömningen av kreditriskerna var bristfällig (se skälen 175–178). Man får dock inte glömma att den kinesiska solcellsindustrin led svåra förluster under undersökningsperioden och det var tydligt att den befann sig i en mycket svår finansiell situation. Flera kreditriskbedömningar som lämnades in av de företag som ingick i urvalet visade att betyget BB för undersökningsperioden som helhet inte var orimligt. En del av kreditriskbedömningarna visade tydligt att flera företagsgrupper i själva verket var mer eller mindre insolventa.

—   Kontroll på banker

(142)

I den skrivelse som kommissionen skickade ut före kontrollen uppgavs att man hade för avsikt att genomföra kontroller hos de banker som besvarade bilaga A till frågeformuläret och som stod för en stor andel av lånen till de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, dvs. China Development Bank, Export-Import Bank of China, Bank of Shanghai och Huaxia Bank. Skrivelsen innehöll även en detaljerad förteckning över frågor som skulle tas upp under kontrollen. I det ursprungliga frågeformuläret avsett för de kinesiska myndigheterna hade kommissionen redan gjort klart att de uppgifter som lämnas i svaren på frågeformuläret kan bli föremål för en kontroll på plats. I skrivelsen före kontrollen uppmanade kommissionen också de kinesiska myndigheterna att se till att alla styrkande handlingar som används för utarbetandet av svaret finns tillgängliga, inklusive ursprungliga källdokument och ansökningar. Två andra finansinstitut som stod för en stor del av de förmånliga lånen till de exporterande tillverkarna i urvalet lämnade antingen inga begärda uppgifter alls (Agricultural Bank of China) eller så lämnades uppgifter för deras räkning utan att det var möjligt att kontrollera dem (Bank of China).

—   Bank of Shanghai

(143)

I sin skrivelse av den 25 mars 2013 meddelade kommissionen att man hade för avsikt att kontrollera Bank of Shanghai och erbjöd sig att vid behov förlänga kontrollbesöket till och med den 22 april 2013 i fall detta skulle underlätta för de kinesiska myndigheterna (32). I de kinesiska myndigheternas svar av den 5 april bekräftades det inte om kontrollen av Bank of Shanghai skulle äga rum, men man frågade om kommissionen skulle vara beredd att genomföra kontrollen hos denna bank i Shanghai istället för i Peking, där resten av kontrollerna skulle äga rum. För att möjliggöra kontrollbesöket samtyckte kommissionen undantagsvis till detta, men uppmanade de kinesiska myndigheterna att senast den 9 april bekräfta att kontrollen skulle äga rum i Shanghai (dvs. tre arbetsdagar innan kontrollbesöket i Peking skulle inledas), så att kommissionens team skulle kunna ta itu med de praktiska arrangemang som krävdes på grund av de ändrade planerna. De kinesiska myndigheterna bekräftade dock inte förrän den 11 april (en arbetsdag innan kontrollbesöket inleddes) att en kontroll vid Bank of Shanghai skulle kunna utföras den 23 eller 24 april 2013. Samma dag meddelade kommissionen de kinesiska myndigheterna att det på grund av den sena bekräftelsen inte var möjligt att ändra besöksprogrammet. De datum som de kinesiska myndigheterna föreslog (den 23 eller 24 april) låg dessutom utanför den tidsperiod som kommissionen och de kinesiska myndigheterna kommit överens om för kontrollbesöket, även med den förlängning som kommissionen hade erbjudit. Kommissionen kunde till följd av detta inte kontrollera Bank of Shanghais svar på bilaga A med uppgifter om de lån som banken beviljat de exporterande tillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen informerade därför i sin skrivelse av den 23 maj 2013 de kinesiska myndigheterna om att den överväger att tillämpa artikel 28 i förordning (EG) nr 597/2009 när det gäller de obekräftade uppgifter som lämnats av Bank of Shanghai.

(144)

De kinesiska myndigheterna påstod i sin skrivelse av den 3 juni 2013 att kontrollen av Bank of Shanghai inte ägde rum på grund av bristande flexibilitet från kommissionens sida, att kommissionen inte föreslog några alternativa datum för kontrollen och helt enkelt ”avböjde att överväga en kontroll av Bank of Shanghai”. Dessa påståenden är grundlösa. I kommissionens skrivelse före kontrollbesöket stod det klart och tydligt att man planerade kontroller hos bankerna den 17–18 april 2013, med ytterligare en möjlighet till kontroll den 22 april. De kinesiska myndigheterna fick själva föreslå lämpliga tidpunkter för besöken hos bankerna under hela den tid kontrollbesöket varade (dvs. en hel arbetsvecka plus ytterligare en dag). De kinesiska myndigheternas förslag till datum för en kontroll av Bank of Shanghai låg trots detta utanför den överenskomna tidsperioden och inkom dessutom först en arbetsdag innan kontrollbesöket inleddes. Kommissionen anser att den visat mer än tillräcklig flexibilitet. Sammanlagt sex alternativa dagar erbjöds för kontroll av Bank of Shanghai, i motsats till de kinesiska myndigheternas påstående.

—   Huaxia Bank

(145)

I skrivelsen av den 23 maj 2013 förklarade kommissionen för de kinesiska myndigheterna att den inte kunde kontrollera vissa delar av Huaxia Banks svar på bilaga A, nämligen ägarstrukturen, bedömningen av kreditvärdigheten för de exporterande tillverkarna i urvalet och riskpremierna för olika industrisektorer, i synnerhet för den berörda industrin.

(146)

I sitt svar av den 3 juni 2013 menade de kinesiska myndigheterna att Huaxia Bank redogjort för ägarstrukturen och lämnat ytterligare uppgifter och förklaringar till kommissionen om sina aktieägare samt att bedömningen av kundernas kreditvärdighet omfattas av banksekretesslagar och avtal mellan bankerna och deras kunder.

(147)

I fråga om ägarstrukturen konstateras att Huaxia Bank i sitt svar på bilaga A påstod att staten inte innehade några aktier i den och att banken inte lämnade några uppgifter om det statliga ägandet trots att dessa uttryckligen begärdes av kommissionen i bilaga A. Kommissionen påpekade att detta motsäger de övriga uppgifter som lämnats av de kinesiska myndigheterna och att Huaxia Bank har medgett att vissa aktieägare är statligt ägda och har lämnat in ett dokument med information på kinesiska om en del av dem. Det framgår fortfarande inte av de uppgifter som lämnats av Huaxia hur stor andel av banken som ägs av staten.

(148)

Vad gäller bedömning av kreditvärdighet noterar kommissionen att banken kunde tillhandahålla en sådan handling för ett av företagen (efter att företagets identitet skyddats genom vissa ändringar i handlingen), medan banken för de övriga begärda handlingarna hävdade att de omfattas av sekretesslagar och avtal mellan banker och deras kunder. Det är svårt att förstå varför företagen behandlas olika.

—   Export Import Bank of China

(149)

I skrivelsen av den 23 maj 2013 informerade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att svaren från Export Import Bank of China (nedan kallad Exim Bank) på bilaga A var ofullständiga, liksom svaren på de skrivelser där kommissionen påpekat detta. Kommissionen meddelade också att banken i fråga inte hade lämnat in vissa handlingar som uttryckligen hade efterfrågats, dvs. stadgar, statsrådets tillkännagivande av att banken hade inrättats eller åtgärder för förvaltningen av krediter till företag som säljer produkter med avancerad teknik på export. De kinesiska myndigheterna påstod i sin skrivelse av den 3 juni 2013 att Exim Bank på grund av interna regler inte kunde tillhandahålla sina stadgar (som är ett internt styrdokument) men hänvisade till att banken under kontrollbesöket ska ha gett kommissionen möjlighet att kontrollera den elektroniska versionen av stadgarna på en bärbar dator som tillhandahölls av Exim Bank. Kommissionen är mycket förvånad över denna förklaring. Om stadgarna var tillgängliga i elektronisk form under kontrollbesöket ser kommissionen ingen anledning till att de inte skulle ha kunnat lämnas in. Kommissionen bad upprepade gånger att få stadgarna – i frågeformuläret, skrivelsen om att svaren var ofullständiga och återigen under kontrollen. Påståendet att Exim Bank skulle ha gjort denna handling tillgänglig via en bärbar dator under kontrollen är inte korrekt. Enligt Exim Bank skulle kommissionen kunna granska stadgarna på internet men kommissionens tjänstemän förklarade att de inte har tillgång till internet i de lokaler där kontrollerna utfördes. Exim Bank tillhandahöll inte heller en länk till den elektroniska versionen av stadgarna.

(150)

Vad gäller de två andra handlingarna menade Exim Bank att de inte kunde tillhandahållas eftersom de var konfidentiella och eftersom interna regler inte tillät det. Exim Bank uppgav själv i sitt svar på skrivelsen om ofullständigt svar att den ”inrättades och verkar i enlighet med ett tillkännagivande från statsrådet och stadgarna för Export-Import Bank of China”. Det ansågs därför vara en viktig handling som skulle ha gjort det möjligt att kontrollera påståendena i klagomålet om att Exim Bank är ett offentligt organ. Ändå nekades kommissionen tillgång till handlingen. Kommissionen kan konstatera att en annan politisk bank, dvs. China Development Bank, tillhandahöll en liknande handling om etablering och lämnade in flera andra tillkännagivanden från statsrådet under denna undersökning. Exim Bank lade inte fram några som helst underlag till stöd för dess påståenden rörande konfidentialitet. Som anges i skäl 117 kan statliga myndigheter inte hänvisa till inhemska regler för att undvika skyldigheter enligt avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder och enligt grundförordningen. Samma gäller för ”dokumentet om åtgärder för förvaltningen av krediter till företag som säljer produkter med avancerad teknik på export”, som enligt Exim bank också var konfidentiell. Inga underlag till stöd för detta lades emellertid fram och banken vägrade att diskutera syftet med dokumentet.

(151)

Exim Bank lämnade – trots upprepade påminnelser – inga uppgifter om vem som ingick i styrelsen och i tillsynsstyrelsen för banken, med motiveringen att ”styrelsens sammansättning håller på att ändras” och att kommissionens frågor om huruvida styrelseledamöterna var medlemmar av Kinas kommunistiska parti var ”kränkande och olämpliga i samband med en antisubventionsundersökning”. Att styrelsens sammansättning håller på att förändras är inte relevant för denna undersökning. Däremot är det av intresse att veta på vilket sätt statens intressen är företrädda i Exim Banks styrelser. Dessa uppgifter tillhandahölls varken av de kinesiska myndigheterna eller av Exim Bank. Kommissionen anser också det är viktigt att veta om den högsta ledningen i Exim Bank (och i alla andra banker för den delen) är medlemmar av det kommunistiska partiet för att man ska kunna avgöra hur stort inflytande staten har på bankernas ledning. Enligt det kommunistiska partiets stadgar ska ”partiet upprätthålla och förbättra det grundläggande ekonomiska systemet, i vilket statligt ägande ska ha en framträdande roll och olika ekonomiska sektorer utvecklas parallellt” (33). Att undersöka det kommunistiska partiets inverkan på Exim Bank ansågs därför vara nödvändigt i samband med denna undersökning, i synnerhet för att kunna bedöma graden av statlig kontroll över bankerna.

(152)

De kinesiska myndigheterna hävdade i sin skrivelse av den 3 juni 2013 att de behövde mer tid för att förbereda de statistiska uppgifter över export av olika kategorier av produkter som begärdes redan i frågeformuläret och som Exim Bank är rättsligt skyldig att rapportera till banktillsynsmyndigheten. Med tanke på att kommissionen begärde in denna information redan i det första frågeformuläret hade de kinesiska myndigheterna mer än tre och en halv månad på sig att sammanställa uppgifterna. Ändå underlät de att göra detta. Exim Bank uppgav att uppgifter av detta slag finns i årsrapporter, men detta stämmer inte. Uppgifterna i de årsrapporter som de kinesiska myndigheterna hänvisar till gäller inte samma perioder som de uppgifter som kommissionen begärde i frågeformuläret och under kontrollbesöket.

(153)

De kinesiska myndigheterna framhöll helt korrekt att de i svaret på frågeformuläret hade lämnat uppgifter om hur stora exportkrediter som beviljats för mekaniska och elektriska produkter och för produkter med ny och avancerad teknik. Kommissionen har aldrig bestridit att dessa siffror lagts fram. Däremot ifrågasatte kommissionen det faktum att Exim Bank under kontrollbesöket inte kunde lägga fram några styrkande handlingar eller ens förklara var dessa siffror kommer från. Kommissionen gavs inte heller tillfälle att kontrollera de uppgifter som de kinesiska myndigheterna gav i sitt svar på frågeformuläret avseende andelen exportkrediter till solcellsindustrin. Anmärkningsvärt nog ansåg Exim Bank inte några av dessa uppgifter vara konfidentiella, men när kommissionen begärde källdata för att kontrollera dem vägrade Exim Bank att ge tillgång till dem, med hänvisning till konfidentialitet. Exim Bank tillämpade samma resonemang när det gäller exportkrediter till tillverkare som ingick i urvalet och till samarbetsvilliga tillverkare. Banken lämnade sifferuppgifter i svaret på skrivelsen om ofullständiga svar, men gav inte kommissionen möjlighet att kontrollera dem med hänvisning till konfidentialitet. De allra flesta statistiska uppgifter från Exim Bank gick alltså inte att kontrollera.

(154)

Exim Bank vägrade också att förklara de exporterande tillverkarnas kreditvärdighet och hur man kommit fram till kreditbetygen samt att lägga fram underlag till stöd för dem.

—   China Development Bank

(155)

De kinesiska myndigheterna kritiserade i sin skrivelse av den 3 juni 2013 kommissionens ”personliga frågor om styrelseledamöternas och företagsledningens partitillhörighet”. Detta är inte korrekt. Frågorna om styrelseledamöternas och den högsta ledningens kopplingar till kommunistiska partiet var rent tekniska och som sägs i skäl 151 ställdes de för att man skulle kunna fastställa vilken roll det kommunistiska partiet har i den kinesiska ekonomin.

(156)

Under kontrollbesöket försökte kommissionen kontrollera bedömningen av kreditvärdigheten för de exporterande tillverkarna i urvalet. China Development Bank lämnade vissa allmänna uppgifter men vägrade att lämna ut uppgifter om bedömningen av de exporterande tillverkarnas kreditvärdighet eller om riskbedömningsrapporten för solcellsindustrin.

(157)

I sitt svar på skrivelsen om ofullständiga uppgifter uppgav banken en sifferuppgift om riskpremien för den berörda industrin. Under kontrollbesöket korrigerade banken sitt svar, men lämnade inte någon bevisning för sifferuppgiften eller förklaring av grunderna för den, trots upprepade uppmaningar från kommissionen under kontrollbesöket.

(b)   Statsägda kinesiska banker är offentliga organ.

(158)

Klaganden hävdar att statsägda banker i Kina är offentliga organ i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen.

(159)

WTO:s överprövningsorgan har definierat ett offentligt organ som en enhet som har eller utövar myndighetsbefogenheter. Definitionen finns i överprövningsorganets rapport (34) om de antidumpnings- och utjämningstullar som USA infört på vissa produkter från Kina (nedan kallad överprövningsorganets rapport). Enligt överprövningsorganet kan belägg för att staten utövar betydande kontroll över en enhet och dess agerande användas som bevis för att den berörda enheten har myndighetsbefogenheter och utövar dessa befogenheter genom att utföra myndighetsuppgifter. Om det visar sig finnas åtskilliga formella tecken på statlig kontroll, liksom belägg för att denna kontroll har utövats på ett betydande sätt, är det möjligt att sluta sig till att den berörda enheten utövar myndighetsbefogenheter (35). Överprövningsorganet ansåg vidare att offentliga organ även utmärks av att de utför sådana myndighetsuppgifter (36)som enligt rättsordningen i det berörda medlemslandet normalt anses höra till de offentliga myndigheterna (37).

(160)

Nedan diskuteras huruvida de berörda statsägda kinesiska bankerna utför uppgifter som normalt anses höra till de offentliga myndigheterna i Kina och om så är fallet, huruvida de utövar myndighetsbefogenheter när de gör detta. I undersökningen konstaterades att statliga ingripanden är vanliga på den kinesiska finansmarknaden, eftersom de flesta stora banker är statsägda. De kinesiska myndigheterna lämnade mycket begränsad information om aktieinnehav eller ägande av bankerna i Kina. Kommissionen sammanställde emellertid tillgängliga uppgifter för att komma fram till ett representativt undersökningsresultat, se beskrivningen nedan. Vid analysen av huruvida bankerna har eller utövar myndighetsbefogenheter (offentliga organ), bad kommissionen att få information inte bara om statligt ägande av bankerna, utan också om andra faktorer såsom statlig närvaro i styrelserna, statlig kontroll av verksamheten, utövandet av statlig politik eller statliga intressen samt huruvida bankerna inrättats genom lagstiftning.

(161)

Av de tillgängliga uppgifterna drogs slutsatsen att de statsägda bankerna i Kina har den största marknadsandelen och är de dominerande aktörerna på den kinesiska finansmarknaden. Enligt 2006 års rapport från Deutsche Bank Research om Kinas banksektor (38) kan de statsägda bankernas andel uppgå till mer än två tredjedelar av den kinesiska marknaden. Även i WTO:s handelspolitiska granskning av Kina konstaterades det att den höga graden av statligt ägande är ett utmärkande drag för den kinesiska finanssektorn (39) och att det har skett få förändringar i marknadsstrukturen för Kinas banksektor, som domineras av statligt ägda banker (40). Det bör påpekas att de fem största statsägda bankerna (Agricultural Bank, Bank of China, Construction Bank of China, Bank of Communications och Industrial and Commercial Bank) förefaller representera över hälften av den kinesiska banksektorn (41). Det statliga ägandet av de fem största statsägda bankerna bekräftades också av de kinesiska myndigheterna i deras svar på skrivelsen om fullständigt svar.

(162)

Kommissionen begärde också in information om hur den statliga kontrollen av de nämnda kinesiska bankerna ser ut i praktiken och politik eller politiska intressen när det gäller solcellsindustrin (dvs. bolagsstyrelsen och styrelsen som representerar aktieägarna, protokoll från möten med aktieägare/företagsledning, aktieägares/företagsledarnas nationalitet, utlåningspolitik och riskbedömning när det gäller lån till de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna). Såsom anges i skäl 139 ovan lämnade de kinesiska myndigheterna mycket få uppgifter, av vilka en stor del inte kunde kontrolleras. Kommissionen blev följaktligen tvungen att använda tillgängliga uppgifter. På grundval av de tillgängliga uppgifterna drogs slutsatsen att de nämnda bankerna kontrolleras av staten genom ägande, administrativ kontroll av deras ”kommersiella” agerande, bl.a. gränserna för inlånings- och utlåningsräntorna (se skälen 164-167 nedan), och i vissa fall till och med genom stadgar (42).

De uppgifter som användes för att komma fram till slutsatserna ovan hämtades från information som lämnats av de kinesiska myndigheterna, årsredovisningar från kinesiska banker som antingen lämnats av de kinesiska myndigheterna eller som är allmänt tillgängliga, information från 2006 års rapport från Deutsche Bank Research om Kinas banksektor (43), WTO:s handelspolitiska granskning av Kina (2012) (44), Världsbankens rapport om Kina år 2030 (45) eller OECD:s ekonomiska översikt över Kina från 2010 (46) samt information som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och information i klagomålet. Enligt en uppskattning av oberoende källor utgör utländska banker en mycket liten del av den kinesiska banksektorn. De spelar således en obetydlig roll i den politiskt betingade utlåningen, med uppskattningsvis så lite som 2 % av den kinesiska marknaden (47). Relevant allmänt tillgänglig information bekräftar också att kinesiska banker, särskilt de stora affärsbankerna, fortfarande förlitar sig på kapitaltillskott från statligt ägda aktieägare och staten när det råder brist på kapital till följd av kreditexpansion (48).

(163)

De banker som gav lån till de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna var huvudsakligen statsägda. Tillgängliga uppgifter (49) visade nämligen att de allra flesta lånen till de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna hade beviljats av statsägda banker och andra statsägda enheter. Dessa omfattade stora affärsbanker och politiska banker i Kina, t.ex. China Development Bank, Exim Bank, Agricultural Bank of China, Bank of China, China Construction Bank och Industrial and Commercial Bank of China. Kommissionen bad även de återstående berörda statsägda bankerna att lämna uppgifter om statlig kontroll och utövandet av politik eller politiska intressen när det gäller solcellsindustrin. Ingen närmare uppgifter om detta lämnades. Därför dras slutsatsen att bankerna kontrolleras av staten. Att denna kontroll är betydande framgår bland annat av den statliga stödpolitiken till förmån för industrin i fråga, enligt vilket bankerna ska agera på ett särskilt stödjande sätt (se skäl 102 ovan). Därför bör de statsägda affärsbankerna och politiska bankerna i Kina betraktas som offentliga organ.

(164)

Ett annat tecken på den kinesiska statens inflytande på den kinesiska finansmarknaden är den roll som People's Bank of China spelar när det fastställs inom vilka gränser räntan får fluktuera. I undersökningen konstaterades det att banken har särskilda bestämmelser som reglerar hur räntan får ändras i Kina. Enligt tillgängliga uppgifter fastställs dessa bestämmelser i cirkuläret från People's Bank of China om frågor angående justering av inlånings- och utlåningsräntorna – Yinfa (2004) nr 251. Finansinstitutens utlåningsräntor ska vara inom ett visst intervall i förhållande till den referensränta som fastställts av People's Bank of China. För lån från affärsbanker och politiska banker som förvaltas affärsmässigt finns det inte någon övre gräns utan bara en nedre gräns. För kreditkooperativ i städerna och på landsbygden finns det både en nedre och en övre gräns. Räntan får inte röra sig uppåt för förmånliga lån och lån som statsrådet reglerar särskilt. Kommissionen bad också de kinesiska myndigheterna att förklara definitionen och formuleringen i cirkulär nr 251 samt den tidigare lagstiftningen (ett cirkulär från People's Bank of China om utökning av finansinstitutens intervall för utlåningsräntor – YinFa [2003] nr 250). Såsom beskrivs i skäl 135 vägrade de kinesiska myndigheterna dock att överlämna dessa cirkulär, vilket hindrade kommissionen från att kontrollera deras innehåll och försöka få förklaringar. Eftersom de kinesiska myndigheterna inte lämnade några uppgifter som pekade på att läget i detta avseende hade ändrats sedan mars 2013 när kommissionen avslutade sin antisubventionsundersökning om stålprodukter belagda med organiskt material (50), konstateras det att People's Bank of China är involverad i och påverkar de statligt ägda affärsbankernas fastställande av räntor. De kinesiska myndigheterna lade inte fram några belägg för att den situation som fastställts i undersökningarna avseende bestruket finpapper och stålprodukter belagda med organiskt material skulle ha ändrats. På grundval av tillgängliga uppgifter och de övriga bevis som anges ovan drogs därför slutsatsen att man under hela undersökningsperioden använde samma metod för fastställande av räntesatserna.

(165)

Gränser för räntor på lån samt de tak som införts på inlåningsräntorna skapar en situation där bankerna har garanterad tillgång till billigt kapital (p.g.a. reglerade inlåningsräntor) och därmed kan bevilja förmånliga lån till de utvalda industrierna.

(166)

Det finns också rättsliga regler som bl.a. föreskriver att bankernas utlåningsverksamhet ska tillgodose behoven inom den nationella ekonomin (51), att bankerna ska tillhandahålla kreditstöd till främjade projekt (52) eller att de ska prioritera utvecklingen av industrier med ny och avancerad teknik (53). Bankerna är skyldiga att följa dessa regler. De exporterande tillverkare som ingick i urvalet faller både inom kategorin främjade projekt och kategorin industrier med ny och avancerad teknik.

(167)

Flera oberoende informationskällor tyder på att det statliga inflytandet på den finansiella sektorn i Kina är betydande och kontinuerligt. Internationella valutafonden (IMF) konstaterade till exempel i ett i) arbetsdokument från 2006 att bankavregleringen i Kina är ofullständig och att kreditrisker inte avspeglas på lämpligt sätt (54) och i en ii) rapport från 2009 att räntorna inte är avreglerade i Kina (55). Likaså konstaterade IMF i sin iii) landsrapport från 2010 att kapitalkostnaderna i Kina är ganska låga, att andra faktorer än priser ibland påverkar beviljandet av krediter och att ett stort sparande i företagen delvis kan kopplas till låga kostnader för olika insatser (inklusive kapital och mark) (56). OECD drar i sin iv) ekonomiska översikt över Kina från 2010 (57)och i arbetsdokument nr 747 om reformerna inom den finansiella sektorn i Kina (58) slutsatsen att ägandet av finansinstitut fortfarande domineras av staten, vilket gör att man kan fråga sig i vilken utsträckning bankernas lånebeslut baseras på affärsmässiga överväganden, eftersom bankerna traditionellt verkar ha samma roll som offentliga organ med band till staten.

(168)

Mot bakgrund av detta drar kommissionen slutsatsen att statsägda affärsbanker och politiska banker utför myndighetsuppgifter på de kinesiska myndigheternas vägnar genom att de är skyldiga att främja vissa ekonomiska sektorer i enlighet med statliga planerings- och policydokument. Statens omfattande ägarandel av vissa banker och andra uppgifter om kopplingarna mellan de statsägda bankerna och de statliga myndigheterna (inklusive de kinesiska myndigheternas bristande samarbete i detta avseende) bekräftar att bankerna kontrolleras av staten när de utför sina offentliga uppgifter. De kinesiska myndigheterna utövar betydande kontroll över statsägda affärsbanker och politiska banker genom statens genomgripande inflytande över den finansiella sektorn och kravet på statsägda banker att följa statens politik. Statsägda affärsbanker och politiska banker anses därför vara offentliga organ eftersom de har, omfattas av och utövar myndighetsbefogenheter.

(c)   Privata banker i Kina får uppdrag eller direktiv av de kinesiska myndigheterna

(169)

Kommissionen analyserade också om de privatägda affärsbankerna i Kina får uppdrag eller direktiv av de kinesiska myndigheterna att ge förmånliga (subventionerade) lån till tillverkare av solceller i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

—   Förekomsten av en statlig politik

(170)

Av avsnittet ovan om statens inblandning i banksektorn (skäl 101) och av de slutsatser som anges nedan framgår det tydligt att de kinesiska myndigheternas policy är att ge förmånliga lån till solcellsindustrin, eftersom offentliga organ (statligt ägda affärsbanker) (59) tillhandahåller sådana lån och har en dominerande ställning på marknaden, vilket gör det möjligt för dem att erbjuda räntor som är lägre än marknadsräntorna.

—   Utvidgning av politiken till att omfatta privatägda banker

(171)

Lagen om affärsbanker [2003] tillämpas på både statsägda och privatägda affärsbanker. Enligt artikel 38 i denna lag ska t.ex. alla affärsbanker (dvs. även de som är privatägda) fastställa låneräntan i enlighet med den övre och lägre gräns för låneräntan som fastställs av People's Bank of China, och enligt artikel 34 i lagen ska affärsbankernas utlåningsverksamhet anpassas till den nationella ekonomins och den sociala utvecklingens behov och till andan i den statliga industripolitiken.

(172)

Många statliga planeringsdokument, policydokument och lagar gäller förmånliga lån till solcellsindustrin. Till exempel i statsrådets beslut av den 10 oktober 2010 om att främja utvecklingen av sju nya strategiska industrier utlovas ett utökat skatte- och finanspolitiskt stöd till strategiska industrier (60) (bland dem solcellsindustrin), och finansinstitut uppmanas att utvidga kreditstödet till dessa industrier samt att utnyttja skattemässiga förmåner som till exempel riskkompensation. Enligt den nationella översikten över den tekniska och vetenskapliga utvecklingen på medellång och lång sikt (2006–2020) hör solenergi och solceller till de områden som ska prioriteras (61). I översikten sägs det att finansinstitut ska uppmuntras att förmånsbehandla större nationella projekt för vetenskaplig och teknisk utveckling inom industrin när de beviljar krediter, och de statliga myndigheterna uppmanas att uppmuntra olika finansinstitut och privat kapital att bidra till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. I Kinas lag om vetenskapliga och tekniska framsteg (order nr 82 från Kinas president) föreskrivs det att staten ska uppmuntra och vägleda finansinstitut att stödja utvecklingen av industrier med ny och avancerad teknik genom att bevilja lån och att politiskt inriktade finansinstitut ska prioritera utvecklingen av sådana industrier (62). Enligt samma lag ska de politiskt inriktade finansinstituten inom ramen för sin verksamhet erbjuda särskilt stöd till företag som driver oberoende innovationsprojekt som främjas av staten (63).

(173)

De ovan nämnda gränser som fastställs av People's Bank of China när det gäller räntesatser (skälen 164 och 165) är bindande även för privatägda affärsbanker.

(174)

Av de lagar och andra författningar ovan som gäller banksektorn framgår alltså att den statliga politiken att tillhandahålla förmånliga lån till solcellsindustrin också omfattar privatägda affärsbanker och att de kinesiska myndigheterna i själva verket instruerar dem att anpassa sin utlåningsverksamhet till den nationella ekonomins och den sociala utvecklingens behov och till andan i den statliga industripolitiken (64).

—   Kreditriskbedömning

(175)

Kommissionen bad om uppgifter från de kinesiska myndigheterna för att kunna bedöma hur banker i Kina gör kreditriskbedömningar av företag som tillverkar solceller innan de beslutar om huruvida de ska beviljas lån och till vilka villkor. I bilaga A till frågeformuläret begärde kommissionen in uppgifter om hur bankerna beaktar risk när de beviljar lån, hur låntagarens kreditvärdighet bedöms, vilka riskpremier banken tar ut för olika företag/industrier i Kina och vilka faktorer banken tar hänsyn till vid behandlingen av låneansökan. Kommissionen ville också ha en beskrivning av låneansökan och godkännandeförfarandet osv. Varken de kinesiska myndigheterna eller de banker som nämndes i frågeformuläret lämnade emellertid några uppgifter om detta (med ett undantag som nämns i skäl 176). De kinesiska myndigheterna lämnade endast allmänna svar som inte underbyggdes av någon bevisning på att det faktiskt utfördes någon kreditriskbedömning över huvud taget.

(176)

I samband med kontrollen av en av bankerna kunde kommissionen granska en riskbedömning. I en del av denna kreditriskbedömning nämndes statligt stöd för solcellsföretag och statliga planer för att främja solcellsindustrin i allmänhet och detta påverkade på ett positivt sätt de kreditbetyg som tilldelades detta företag. Detta är ett exempel på hur statlig politik (och subventioner till en viss sektor) påverkar de beslut som fattas av bankerna om villkoren för finansiering till solcellsföretag.

(177)

Kommissionen begärde också liknande uppgifter från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna och försökte granska dem under kontrollen på plats hos de exporterande tillverkarna i urvalet. De flesta exporterande tillverkare svarade att bankerna kräver vissa dokument och gör någon form av kreditriskanalys innan lånen beviljas. De kunde dock inte underbygga sina påståenden med någon bevisning. Vid kontrollen på plats bad kommissionen om bevis på att bankerna begärde sådana handlingar eller att dessa handlingar lämnades till bankerna av företagen eller någon form av rapport från bankerna om att denna kreditriskanalys genomfördes. Grupperna av exporterande tillverkare i urvalet kunde emellertid varken lämna sådana eller andra bevis till stöd för sina påståenden.

(178)

De berörda parterna uppmanades upprepade gånger att lämna information om kreditriskbedömning, eftersom denna information är mycket viktig bland annat med beaktande av de uppgifter som avses i skäl 167.

(179)

De slutsatser som drogs i undersökningen beträffande kreditriskbedömning i Kina gäller alltså både statsägda och privatägda affärsbanker samt de politiska bankerna. Det konstaterades alltså att privata banker i Kina måste följa den statliga politiken vad gäller utlåning, särskilt till solcellsindustrin, och att de måste handla på samma sätt som statsägda banker, som i skäl 168 konstaterats vara offentliga organ. Slutsatsen är därför att de kinesiska myndigheterna ålägger privata banker att utföra uppgifter som normalt ligger inom myndigheternas kompetens i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

(180)

Ovanstående visar dessutom att även om de statsägda bankerna inte skulle anses vara offentliga organ så skulle det anses att de kinesiska myndigheterna ålägger dem uppgifter som normalt ligger inom myndigheternas kompetens i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

(d)   Snedvridning av den kinesiska finansmarknaden

(181)

Av de uppgifter som samlats in under undersökningen kan man dra slutsatsen att de statsägda bankernas andel uppgår till över två tredjedelar av den kinesiska marknaden. De fem största statsägda bankerna (Agricultural Bank, Bank of China, Construction Bank of China, Bank of Communications och Industrial and Commercial Bank) står för över hälften av den kinesiska banksektorn (65). China Development Bank och China Export-Import Bank ägs dessutom helt och hållet av staten. Dessa sju banker beviljade största delen av alla lån till de åtta exporterande tillverkare som ingick i urvalet i solpanelsärendet. Den kinesiska finansmarknaden präglas alltså av statligt ägande och snedvridningar, vilket tillsammans med den statliga politiken att styra billiga lån till utvalda industrier undergräver förutsättningarna för en rättvis internationell handel och ger kinesiska tillverkare en orättvis konkurrensfördel.

(182)

Banker i Kina kan inte fritt bestämma villkoren för de lån de beviljar. När det gäller räntor måste de hålla sig inom de gränser som fastställts av People's Bank of China. Dessa gränser samt de tak som införts på inlåningsräntorna skapar en situation där bankerna har garanterad tillgång till billigt kapital (p.g.a. reglerade inlåningsräntor) och kan låna ut det till de utvalda industrierna till förmånliga villkor.

(183)

Det finns också rättsliga regler som bl.a. föreskriver att bankernas utlåningsverksamhet ska anpassas till behoven inom den nationella ekonomin (66), att bankerna ska tillhandahålla kreditstöd till främjade projekt (67) eller att de ska prioritera utvecklingen av industrier med ny och avancerad teknik (68). Bankerna är skyldiga att följa dessa regler.

(184)

Enligt färska uppgifter har en del stora affärsbanker i Kina fått tillgång till statens utländska valutareserver (69). Detta minskar deras kapitalkostnader avsevärt och de kan använda dessa ”billiga pengar” till att ge lån i amerikanska dollar och euro till utvalda företag och projekt i linje med politiken för utvidgning av företagens verksamhet utomlands. De kan alltså erbjuda villkor som inte är möjliga för normala affärsbanker.

(185)

En annan faktor som snedvrider finansieringen till solcellsindustrin är den särskilt privilegierade ställning som China Development Bank har. Denna bank är den största långivaren för solcellsindustrin och tillhandahöll största delen av lånen eller kreditramarna till de exporterande tillverkarna i urvalet. China Development Bank finansieras nästan helt och hållet genom försäljning av obligationer snarare än genom insättningar och är efter finansministeriet den näst största emittenten av obligationer i landet. Genom denna särskilda mekanism kan banken finansiera sig själv billigt och därmed erbjuda förmånliga lån till vissa industrier (70).

3.4.1.1.   Förmånliga lån

(a)   Inledning

(186)

Klaganden menade att de kinesiska myndigheterna subventionerar landets solcellsindustri med hjälp av förmånliga lån och riktade krediter.

(b)   Rättslig grund

(187)

De rättsliga bestämmelserna om förmånliga lån i Kina finns i lagen om affärsbanker, de allmänna reglerna om lån (som tillämpas av People's Bank of China) och i statsrådets beslut nr 40 om tillfälliga bestämmelser om främjande av industriell strukturanpassning.

(c)   Slutsatser av undersökningen

(188)

Med hänsyn till den samlade bevisningen konstateras det att de allra flesta lånen till grupperna av exporterande tillverkare i urvalet tillhandahålls av statsägda banker som har konstaterats vara offentliga organ (se skäl 168 ovan), eftersom de har myndighetsbefogenheter och utför myndighetsuppgifter. Det finns ytterligare bevis för att dessa banker verkligen utövar myndighetsbefogenheter eftersom staten (dvs. People's Bank of China) tydligt ingriper i affärsbankernas beslut om räntan på lån som ges till kinesiska företag (se skäl 164). Under dessa omständigheter är dessa enheters utlåningspraxis direkt beroende av staten. Det faktum att bankerna utövar myndighetsbefogenheter bekräftas också av vad som sägs om genomförande av den statliga industripolitiken i artiklarna 7 och 15 i de allmänna villkoren för lån (som tillämpas av People's Bank of China), i beslut nr 40 och i artikel 34 i lagen om affärsbanker. Det finns också en hel del bevis för att statliga ingripanden fortfarande är mycket vanliga på den kinesiska finansmarknaden, vilka bekräftas av objektiva studier och rapporter (se skälen 172 och 178 ovan). Slutligen kunde de kinesiska myndigheterna inte lämna några uppgifter som skulle ha underlättat förståelsen för de statsägda bankernas förhållande till staten (se skälen 139 och 140). När det gäller lån som tillhandahålls av statsägda affärsbanker i Kina drar kommissionen därför slutsatsen att solcellstillverkare får finansiellt bidrag i form av en direkt överföring av offentliga medel i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen. Vidare framgår det av samma bevisning att statsägda affärsbanker (liksom privatägda banker) får uppdrag eller direktiv av staten, vilket betyder att det handlar om finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

(189)

Mot bakgrund av analysen i skälen 169–178 ovan konstateras också att de kinesiska myndigheterna ger privatägda banker uppdrag och direktiv om att ge lån till solcellstillverkare och att det handlar om ett finansiellt bidrag enligt artikel 3.1 a i och 3.1 a iv i grundförordningen.

(190)

En förmån i enlighet med artiklarna 3.2 och 6 b i grundförordningen föreligger eftersom villkoren för de statliga lånen, eller för lånen från privata organ som fått uppdrag eller direktiv från de kinesiska myndigheterna, är förmånligare än mottagaren skulle kunna få på marknaden. Icke-statliga lån i Kina utgör inte ett lämpligt referensvärde för marknaden, eftersom det har konstaterats att privatägda banker får uppdrag och direktiv från de kinesiska myndigheterna och det därför kan antas att de följer de statsägda bankernas utlåningspraxis. Referensvärden har därför konstruerats på det sätt som beskrivs i skälen 198–200. När man tillämpar detta referensvärde ser man att villkoren för de lån som beviljas solcellsindustrin är gynnsammare än på marknaden.

(191)

Solcellsindustrin tillhör den främjade kategorin enligt beslut nr 40. Beslut nr 40 är en föreskrift från statsrådet, dvs. Kinas högsta förvaltningsorgan, och är därför rättsligt bindande för andra offentliga organ och för de ekonomiska aktörerna. I beslutet delas industrisektorerna in i främjade, begränsade och avskaffade projekt. Föreskriften utgör en industripolitisk riktlinje som tillsammans med den vägledande katalogen visar hur de kinesiska myndigheterna tillämpar en politik som främjar och stöder vissa grupper av företag eller industrier, t.ex. solcellsindustrin eller industrin för ny energi, som i den vägledande katalogen klassificeras som en främjad industri. De industrier som klassificeras som främjade utgör bara en liten del av den kinesiska ekonomin. Vidare ges endast vissa verksamheter inom dessa sektorer statusen ”främjad”. I artikel 17 i beslut nr 40 föreskrivs det också att s.k. främjade investeringsprojekt ska få särskilda privilegier och incitament, bl.a. i form av finansiellt stöd. När det gäller s.k. begränsade och avskaffade projekt bemyndigas å andra sidan de statliga myndigheterna genom beslut nr 40 att ingripa direkt för att reglera marknaden. I artiklarna 18 och 19 föreskrivs att den berörda myndigheten ska förhindra finansinstitut från att ge lån till sådana begränsade och avskaffade projekt. Det är uppenbart att beslut nr 40 innehåller bindande föreskrifter för alla ekonomiska institutioner om att stödja främjade industrier, varav en är solcellsindustrin.

(192)

Såsom förklaras i skäl 172 styr de kinesiska myndigheterna förmånliga lån till ett begränsat antal industrier, bland annat solcellsindustrin. Det är alltså tydligt att myndigheterna endast tillåter finansinstituten att ge förmånliga lån till ett begränsat antal industrier/företag som följer den statliga utvecklingspolitiken. Med hänsyn till tillgängliga uppgifter och till de kinesiska myndigheternas bristande samarbete konstateras att subventionerna i form av förmånliga lån inte är allmänt tillgängliga och därför är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Ingen av de berörda parterna lämnade heller in några bevis som tydde på att subventionen baseras på objektiva kriterier eller villkor enligt artikel 4.2 b i grundförordningen.

(d)   Slutsats

(193)

Undersökningen visade att alla exporterande tillverkare i urvalet gynnades av den förmånliga långivningen under undersökningsperioden.

(194)

Finansieringen av solcellsindustrin bör därför betraktas som en subvention.

(195)

Med hänsyn till att det rör sig om ett finansiellt bidrag, en förmån för de exporterande tillverkarna och selektivitet bör subventionen anses vara utjämningsbar.

(e)   Beräkning av subventionens storlek

(196)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 6 b i grundförordningen anses den förmån som mottagaren får vara skillnaden mellan det belopp som företaget betalar för det statliga lånet och det belopp som företaget skulle ha behövt betala för ett likvärdigt kommersiellt lån på marknaden.

(197)

Såsom förklaras ovan (skäl 190) avspeglar de lån som tillhandahålls av kinesiska banker ett betydande statligt ingripande i banksektorn och motsvarar inte räntorna på en fungerande marknad. Ett lämpligt marknadsreferensvärde har därför konstruerats med hjälp av den metod som beskrivs nedan. På grund av de kinesiska myndigheternas bristande samarbete har kommissionen också förlitat sig på tillgängliga uppgifter för fastställandet av en lämplig referensränta.

(198)

För att konstruera ett lämpligt referensvärde för lån noterade i yuan renminbi är det rimligt att tillämpa kinesiska räntor justerade med hänsyn till normal marknadsrisk. Med tanke på att exportörernas nuvarande ekonomiska ställning har uppstått på en snedvriden marknad och det inte finns någon tillförlitlig information från de kinesiska bankerna om riskmätningen och fastställandet av kreditbetyg, anser kommissionen att de kinesiska exportörernas kreditvärdighet inte kan godkännas som sådana, utan att man måste tillämpa ett påslag för att avspegla den potentiella effekten av den snedvridna kinesiska marknaden på exportörernas ekonomiska ställning.

(199)

Samma sak gäller för lån i utländska valutor. Som referensvärde användes de företagsobligationer med relevanta valörer som emitterades under undersökningsperioden av företag med kreditbetyget BB.

(200)

Både de kinesiska myndigheterna och de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna ombads lämna uppgifter om de kinesiska bankernas utlåningspolitik och om hur lån tilldelats de exporterande tillverkarna (se skälen 138–140 ovan). Trots upprepade förfrågningar inkom inga uppgifter om detta. Med beaktande av det bristande samarbetet och av de tillgängliga uppgifterna, och i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 28.6 i grundförordningen, anses det vara rimligt att anta att alla företag i Kina skulle betygsättas som låntagare utan tillfredsställande kreditbetyg (”Non-investment grade”, betyget BB från Bloomberg) och att tillämpa en premie som vore rimlig på obligationer som emitterats av företag med samma betyg på standardutlåningsräntan hos People's Bank of China. Förmånen för de exporterande tillverkarna har beräknats genom att ränteskillnaden, uttryckt i procent, multiplicerats med den utestående delen av lånet, dvs. den ränta som inte erlagts under undersökningsperioden. Detta belopp fördelades sedan över de samarbetsvilliga tillverkarnas totala omsättning.

(201)

Följande subventionsnivåer fastställdes för detta program under undersökningsperioden för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i urvalet:

Förmånliga statliga lån

Företag/grupp

Subventionsnivå

Wuxi Suntech Power Co. Ltd, Kina, och närstående företag

1,14 %

Yingli Green Energy Holding Company och närstående företag

0,61 %

Changzhou Trina Solar Energy Co. Ltd och närstående företag

0,25 %

JingAo Group och närstående företag

0,92 %

Jiangxi LDK Solar Hi-tech Co. Ltd och närstående företag

1,80 %

Delsolar (Wujiang) Ltd och närstående företag

0,02 %

Renesola Zhejiang Ltd

Renesola Jiangsu Ltd

0,84 %

Jinko Solar Co Ltd och närstående företag

0,85 %

3.4.1.2.   Tillhandahållande av kreditramar

(a)   Inledning

(202)

Klaganden hade hävdat att de kinesiska bankerna hade beviljat oproportionerligt stora kreditramar till de kinesiska exportörerna av den berörda produkten. Undersökningen bekräftade att alla undersökta företag fick mycket stora kreditramar från kinesiska banker, i de flesta fall avgiftsfritt eller till mycket små avgifter. Under normala marknadsförhållanden tar bankerna ut betydande avgifter på garantiåtaganden och administrativa avgifter för kreditramar för att kompensera för kostnaderna och riskerna.

(b)   Slutsatser av undersökningen

(203)

Rapporten från EC-Aircraft-panelen bekräftade att sådana kreditramar, utöver effekterna av enskilda lån, kan utgöra potentiella direkta överföringar av medel enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen och att de därmed är finansiella bidrag. Panelen konstaterade att förmånen av en potentiell överföring av medel uppstår i och med blotta förekomsten av en skyldighet att göra en direkt överföring av medel. Panelen fann även att en kreditram i sig skulle kunna medföra en förmån för det mottagande företaget och att den därmed utgjorde en potentiell överföring av medel utöver varje direkt överföring av medel i form av individuella lån (71).

(204)

Kreditramarna till de exporterande tillverkare som ingick i urvalet tillhandahölls av samma banker som de som beviljade de förmånliga lån som beskrivs ovan. Såsom tidigare konstaterades är dessa banker offentliga organ (skälen 158–166) eller får uppdrag eller direktiv av de kinesiska myndigheterna att tillhandahålla förmånlig finansiering till solcellsindustrin (skälen 169–178).

(205)

Såsom förklaras ovan (skälen 158–185) snedvrids den kinesiska marknaden av lagstiftning och de statsägda bankernas praxis, och det konstaterades att kreditramarna i de flesta fall beviljades avgiftsfritt eller till mycket små avgifter. Under normala marknadsförhållanden tar bankerna ut betydande avgifter på garantiåtaganden och administrativa avgifter för kreditramar för att kompensera för kostnaderna och riskerna.

(206)

Förmånen består i att de exporterande tillverkarna som ingick i urvalet i de flesta fall hade befriats från de avgifter som normalt gäller för kommersiella kreditramar till företag. Kommissionen använde de avgifter som en utländsk affärsbank tog ut för en kreditram som hade getts till en av de exporterande tillverkarna som ingick i urvalet.

(207)

Solcellsindustrin tillhör den kategori som ska främjas enligt beslut nr 40. Beslut nr 40 är en föreskrift från statsrådet, dvs. Kinas högsta förvaltningsorgan, och är därför rättsligt bindande för andra offentliga organ och för de ekonomiska aktörerna. I beslutet delas industrisektorerna in i främjade, begränsade och avskaffade projekt. Föreskriften utgör en industripolitisk riktlinje som tillsammans med den vägledande katalogen visar hur de kinesiska myndigheterna tillämpar en politik som främjar och stöder vissa grupper av företag eller industrier, t.ex. solcellsindustrin eller industrin för ny energi, som i den vägledande katalogen klassificeras som en främjad industri. De industrier som klassificeras som främjade utgör bara en liten del av den kinesiska ekonomin. Vidare ges endast vissa verksamheter inom dessa sektorer statusen ”främjad”. I artikel 17 i beslut nr 40 föreskrivs det också att s.k. främjade investeringsprojekt ska få särskilda privilegier och incitament, bl.a. genom finansiellt stöd. När det gäller s.k. begränsade och avskaffade projekt bemyndigas å andra sidan de statliga myndigheterna genom beslut nr 40 att ingripa direkt för att reglera marknaden. I artiklarna 18 och 19 föreskrivs att den berörda myndigheten ska förhindra finansinstitut från att ge lån till sådana begränsade och avskaffade projekt. Det är uppenbart att beslut nr 40 innehåller bindande föreskrifter för alla ekonomiska institutioner om att stödja främjade industrier, varav en är solcellsindustrin.

(208)

Såsom förklaras i skälen 172 och 192 styr de kinesiska myndigheterna utlåning på förmånliga villkor, där tillhandahållandet av kreditramar utgör en väsentlig del, till ett begränsat antal industrier. Solcellsindustrin tillhör denna grupp och drar nytta av diskriminerande förmånliga lån.

(209)

Mot bakgrund av det ovan nämnda är det tydligt att myndigheterna endast tillåter finansinstituten att ge förmånliga kreditramar till ett begränsat antal industrier/företag som följer den statliga utvecklingspolitiken. Med hänsyn till tillgängliga uppgifter och till de kinesiska myndigheternas bristande samarbete konstateras att subventionerna i form av förmånliga kreditramar inte är allmänt tillgängliga och därför är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Ingen av de berörda parterna lämnade heller in några bevis som tydde på att subventionen baseras på objektiva kriterier eller villkor enligt artikel 4.2 b i grundförordningen.

(c)   Slutsats

(210)

Undersökningen visade att alla grupper av exporterande tillverkare som ingick i urvalet utnyttjade kreditramar som tillhandahölls avgiftsfritt eller under gängse kostnad på marknaden under undersökningsperioden.

(211)

Sådana kreditramar till solcellsindustrin bör därför betraktas som en subvention.

(212)

Med hänsyn till att det rör sig om ett finansiellt bidrag, en förmån för de exporterande tillverkarna och selektivitet bör subventionen anses vara utjämningsbar.

(d)   Beräkning av subventionens storlek

(213)

Tillhandahållande av kreditramar avgiftsfritt eller under gängse avgifter på marknaden betraktas som tillhandahållande av finansiella tjänster (artikel 3.1 a iii i grundförordningen) utan rimlig ersättning. Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. På grund av de snedvridningar av marknaden som beskrivs i skälen 158–185 kunde det inte fastställas huruvida ersättningen för de finansiella tjänsterna (i detta fall tillhandahållande av kreditramar) var rimliga i förhållande till de rådande marknadsvillkoren i Kina. I enlighet med artikel 6 d ii i grundförordningen anses den förmån som mottagarna får vara skillnaden mellan det belopp som företaget betalar för de kreditramar de beviljats av kinesiska banker och det belopp som företaget skulle ha behövt betala för en likvärdig kommersiell kreditram på marknaden. Kreditramar skulle även kunna ses som en potentiell överföring av medel enligt artikel enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen.

(214)

En av de exporterande tillverkarna i urvalet erhöll en kreditram från den bank vars huvudkontor är etablerat i en annan finansiell jurisdiktion än Kina och erlade avgifter på garantiåtaganden och administrativa avgifter enligt sedvanlig praxis på den globala finansmarknaden. Trots att kreditramen beviljades av bankens kinesiska dotterbolag, anses det lämpligt att använda den som referensvärde. Avgifterna för denna kredit ansågs kunna användas som referensvärde i enlighet med artikel 6 d ii i grundförordningen.

(215)

Subventionsbeloppet räknades ut genom att de avgiftsbelopp som användes som referensvärde tillämpades proportionellt på beloppet för varje berörd kreditram (minus eventuella avgifter som faktiskt erlagts). För kreditramar som gällde mer än ett år fördelades det totala subventionsbeloppet över kreditramens löptid och ett lämpligt belopp hänfördes till undersökningsperioden.

(216)

Följande subventionsnivåer fastställdes för detta program under undersökningsperioden för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i urvalet:

Tillhandahållande av kreditramar

Företag/grupp

Subventionsnivå

Wuxi Suntech Power Co. Ltd, Kina, och närstående företag

1,97 %

Yingli Green Energy Holding Company och närstående företag

2,14 %

Changzhou Trina Solar Energy Co. Ltd och närstående företag

1,09 %

JingAo Group och närstående företag

1,28 %

Jiangxi LDK Solar Hi-tech Co. Ltd och närstående företag

0,92 %

Delsolar (Wujiang) Ltd och närstående företag

0,24 %

Renesola Zhejiang Ltd

Renesola Jiangsu Ltd

0,50 %

Jinko Solar Co Ltd och närstående företag

2,59 %

3.4.1.3.   Subventionsprogram för exportkrediter

(217)

Undersökningen bekräftade att de företag som ingick i urvalet inte hade erhållit några förmåner inom ramen för programmet under undersökningsperioden.

3.4.1.4.   Exportgarantier och försäkringar för miljövänlig teknik

(a)   Inledning

(218)

I klagomålet anfördes det att China Export & Credit Insurance Corporation (nedan kallat Sinosure) tillhandahåller exportkreditförsäkring till förmånliga villkor för tillverkare av den berörda produkten, bland annat genom ett program som går under benämningen ”Green Express”. Enligt klagomålet är Sinosures exportkreditförsäkring inte ens tillräcklig för att täcka de långsiktiga kostnaderna och förlusterna i programmet.

(b)   Bristande samarbete och användning av tillgängliga uppgifter

(219)

I enlighet med skälen 104 och 105 begärde kommissionen in uppgifter genom frågeformuläret, genom skrivelsen om att de uppgifter som lämnats var ofullständiga och under kontrollbesöket på plats. De kinesiska myndigheterna och Sinosure tillhandahöll dock inte dessa uppgifter.

(220)

Kommissionen bad att få information om den institutionella ramen och de dokument som styr Sinosures verksamhet som statens officiella exportkreditförsäkringsföretag. De kinesiska myndigheterna inkom endast med ett gemensamt tillkännagivande från det kinesiska handelsministeriet och Sinosure från 2004, medan flera andra relevanta handlingar, som den s.k. plan 840 i statsrådets tillkännagivande av den 27 maj 2009, inte lämnades in (72).

(221)

Kommissionen kunde inte kontrollera de svar som gällde Sinosure i frågeformuläret och bilaga 1, eftersom den inte fick tillgång till ett antal handlingar. Flera av de uppgifter som begärdes på plats gick inte heller att kontrollera. Kommissionen begärde bland annat in följande handlingar, som inte lämnades in av Sinosure: a) årsredovisningen för 2012, som enligt uppgift ännu inte skulle finnas på Sinosures webbplats, b) relevanta handlingar som gällde exportkreditförsäkring för två av de samarbetsvilliga exportörer som ingick i urvalet, bland annat avtal, riskbedömning, korrespondens och kvitton på betalda premier, c) uppgifter om de personer i den högsta ledningen som utsetts av statsrådet, d) bevisning för de uppgifter och förmåner som förtecknades i handelsministeriets och Sinosures gemensamma tillkännagivande från 2004, bland annat om godkännande av gränser, flexibilitet vad gäller avgifter samt rabatter inom intervallet för försäkringspremierna, e) bevisning för de långsiktiga kostnaderna och förlusterna för exportkreditförsäkringsverksamheten och f) bevisning för bedömningen av marknadssituationen inom solcellsindustrin.

(222)

Kommissionen kunde inte heller kontrollera flera av uppgifterna om Sinosures verksamhet i svaret på frågeformuläret, särskilt svaren om riskbedömning, fastställandet av premierna samt om ansöknings- och godkännandeförfarande, eftersom Sinosure inte var villigt att diskutera de specifika avtalen med de samarbetsvilliga exportörerna i urvalet. Sinosure kunde vidare inte klargöra eller lämna in styrkande handlingar gällande vissa motsägelsefulla siffror eller andra uppgifter som kommissionen upptäckt i frågeformuläret och i svaren på kommissionens skrivelse om att svaren på frågeformuläret var ofullständiga.

(223)

Som förklaring till det bristande samarbetet hänvisade de kinesiska myndigheterna och Sinosure under kontrollbesöket och i de kinesiska myndigheternas skrivelse av den 3 juni 2013 till problem med konfidentialiteten. I den skrivelse som skickades ut före kontrollen, liksom i den korrespondens som därefter fördes per e-post, sades det mycket tydligt att kommissionen ville att kontrollen skulle vara ändamålsenlig och att nödvändiga försiktighetsåtgärder skulle vidtas för att skydda de konfidentiella uppgifter som lämnats in eller tillhandahållits för kontroll, eftersom kommissionen är bunden av stränga EU-bestämmelser om skydd av dessa uppgifter. De dokument som Sinosure ville lämna in långt efter att kontrollbesöket hade slutförts och som kommissionen inte hade fått möjlighet att kontrollera ordentligt kan inte beaktas, eftersom de hade utarbetats särskilt för undersökningen och kommissionen inte kunde kontrollera ursprungsdokumenten.

(224)

På grund av de kinesiska myndigheternas och Sinosures bristande samarbete kunde kommissionen inte kontrollera ett antal uppgifter rörande den exportkreditförsäkring som Sinosure erbjöd de samarbetsvilliga exporterande tillverkare av den berörda produkten som ingick i urvalet. En del av kommissionens slutsatser grundar sig därför på tillgänglig offentlig information, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(c)   Sinosure är ett offentligt organ

(225)

Undersökningen har visat att Sinosure är ett offentligt organ i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen och i WTO:s rättspraxis (73), eftersom företaget har eller utövar myndighetsbefogenheter. De kinesiska myndigheterna utövar betydande kontroll över Sinosure (74) och Sinosure utövar myndighetsbefogenheter genom att utföra myndighetsuppgifter.

(226)

Kommissionen konstaterar att Sinosures exportkreditförsäkringsverksamhet är en del av den bredare finanssektorn, om vilken det konstaterats att statliga ingripanden direkt påverkar och snedvrider finansmarknadens normala funktion i Kina (se skäl 185 och framåt).

(227)

Sinosure utför myndighetsuppgifter i egenskap av den enda offentliga institutionen för exportkreditförsäkringar i Kina. Företaget har därför en monopolställning på exportkreditförsäkringsmarknaden. Företaget bekräftade att denna marknad inte är öppen, även om det finns några internationella konkurrenter som indirekt bedriver verksamhet i Kina.

(228)

Staten har full äganderätt och ekonomisk kontroll över Sinosure. Sinosure är en statlig enskild firma som till 100 % ägs av statsrådet. Det registrerade kapitalet på 4 miljarder yuan renminbin kommer från riskkapitalfonden för exportkreditförsäkring i linje med statsbudgeten. År 2011 sköt staten dessutom till 20 miljarder yuan renminbin från den kinesiska nationella placeringsfonden China Investment Corporation. (75) I stadgarna anges att det är finansministeriet som ansvarar för företagets affärsverksamhet och att företaget ska lämna in ekonomiska redogörelser och redovisningsrapporter samt en budgetrapport till finansministeriet för granskning och godkännande.

(229)

Eftersom Sinosure är helt statsägt finns det ingen styrelse. Alla medlemmar i tillsynsstyrelsen utnämns av statsrådet och utför sitt uppdrag i enlighet med den förordning som gäller tillsynsstyrelserna för viktiga statsägda finansinstitut. Även den högsta ledningen utses av de statliga myndigheterna. Företagets årsrapport 2011 visar att ordföranden för Sinosure är sekreterare i partikommittén och att majoriteten i den högsta ledningen också är medlemmar av partikommittén. Eftersom Sinosure vägrade att tillhandhålla ytterligare uppgifter om företagsledningen kan man dra slutsatsen att ledningen lyder direkt under de statliga myndigheterna, som utser både ledamöterna i tillsynsstyrelsen och den högsta ledningen. Staten utövar alltså betydande kontroll över Sinosure.

(230)

Det är så uppenbart att Sinosure utför myndighetsuppgifter och genomför den statliga politiken att man kan dra slutsatsen att företaget lyder direkt under de statliga myndigheterna. Sinosures årsrapport 2011 innehåller flera uttalanden som tyder på detta: På sidan 4 i årsrapporten sägs att Sinosure ”proaktivt har utfört den politiska uppgift som ett exportkreditinstitut har…” och att ”företaget under femårsplanens första år har fått en bra start” samt att ”främjandet av företagsreformer har förstärkt Sinosures politiska uppgift som exportkreditinstitut”. Det kommunistiska partiets centralkommitté betonade denna uppgift vid sin konferens om ekonomi och ställde tydliga krav vad gäller kreditförsäkring, vilket utgör utgångspunkt för tillväxten. (s. 5 i årsrapporten). I årsrapporten (s. 11) konstateras vidare att Sinosure under 2011 ”genomfört de strategier, beslut och arrangemang som fastställts av det kommunistiska partiets centralkommitté och statsrådet samt den statliga politiken för diplomati, utrikeshandel, industri och finans, och har satsat på sin politiska uppgift och därmed uppnått en hög tillväxt.” Dessutom anges att Sinosure ”i alla avseenden har genomfört statens politik med specialarrangemang för exportkreditförsäkring för stor, komplett utrustning och har uppfyllt de skyldigheter som staten fastställt” (s. 11 i årsrapporten).

(231)

Den institutionella ramen och andra dokument som utfärdats av de kinesiska myndigheterna och som styr Sinosures verksamhet är ytterligare bevis för att företaget utgör ett offentligt organ och att det har befogenhet att genomföra statlig politik. Ett tillkännagivande om genomförandet av strategin för att främja handel genom vetenskap och teknik med hjälp av exportkreditförsäkring (Shang Ji Fa[2004] nr 368 av den 26 juli 2004) utfärdades gemensamt av det kinesiska handelsministeriet och Sinosure 2004 och reglerar fortfarande Sinosures verksamhet. En av målsättningarna med detta tillkännagivande är att främja export av ny och avancerad teknik samt av produkter med högt förädlingsvärde genom att utvidga användningen av exportkreditförsäkring. Genom tillkännagivandet gavs Sinosure uttryckligen i uppdrag att stödja de viktigaste exportindustrier som anges i 2006 års register över kinesiska produkter med ny och avancerad teknik. Solceller och solcellsmoduler omnämns i registret som produkter för vilka man kan få subventioner och de kan därför anses har fått direkt stöd av Sinosure. I tillkännagivandet anges förmåner som t.ex. ”en grön kanal” som består av specifikt stöd till produkter som förtecknas i katalogen och som bör godkännas inom fem dagar förutsatt att försäkringsvillkoren är uppfyllda, prioriterat godkännande av gränser för försäkringarna, snabb handläggning av ansökningar om ersättning, dvs. inom tre månader från det att ansökan togs emot samt flexibla avgifter med största möjliga rabatter inom Sinosures intervall för försäkringspremierna. Enligt tillkännagivandet ska också de regionala och lokala näringsmyndigheterna vidta ytterligare åtgärder för att stödja produkter som ingår i katalogen. Enligt tillkännagivandet måste Sinosure skräddarsy teckningsmodellen med utgångspunkt i den nationella industripolitiken och särdragen när det gäller export av produkter med ny och avancerad teknik samt tillhandahålla stöd för innovativa FoU-industrier som särskilt stöds av staten.

(232)

Kommissionen vet att det finns andra dokument som styrker att Sinosure direkt genomför statlig politik som gagnar bland annat de exporterande tillverkarna. Den så kallade plan 840 beskrivs i statsrådets tillkännagivande av den 27 maj 2009 (76). Planen har fått sitt namn av det belopp i amerikanska dollar, dvs. 84 miljarder, som används som exportförsäkring och är en av de sex åtgärder som initierades av statsrådet 2009 i syfte att stabilisera exportefterfrågan med tanke på den globala krisen och den ökade efterfrågan på exportkreditförsäkring som följde. I de sex åtgärderna ingick framför allt att förbättra exportkreditförsäkringarnas täckning, tillhandahålla kortfristiga exportkreditförsäkringar på 84 miljarder dollar under 2009 samt att sänka premierna. Sinosure är det enda politiska organ som tecknar exportkreditförsäkringar och uppges vara den som ska genomföra planen. När det gäller sänkta försäkringspremier uppmanades Sinosure att se till att den genomsnittliga avgiften för kortfristiga exportkreditförsäkringar minskades med 30 % jämfört med den totala genomsnittliga avgiften under 2008.

(233)

Den så kallade plan 421 ingick i ett meddelande som utfärdades av handelsministeriet och finansministeriet den 22 juni 2009 och gällde praktiska frågor kring genomförandet av specialarrangemangen för exportkreditförsäkring för stor, komplett utrustning. Detta var också en viktig politisk åtgärd för att stödja Kinas politik för utvidgning av företagens verksamhet utomlands som en reaktion på den globala finanskrisen 2009. Genom planen beviljades 42,1 miljarder amerikanska dollar i finansieringsförsäkring för att stödja export av stor, komplett utrustning. Sinosure och vissa andra finansinstitut skulle förvalta planen och tillhandahålla finansiering. Företag som omfattades av planen gynnades av förmånliga finansiella åtgärder, inklusive exportkreditförsäkring. På grund av bristande samarbete från de kinesiska myndigheternas sida kunde kommissionen inte begära närmare uppgifter om tillämpningen av detta tillkännagivande. Eftersom inga fakta har lagt fram som bevisar motsatsen har kommissionen anledning att tro att solcellsutrustning och solcellsindustrin också omfattas av detta dokument.

(234)

Det finns till exempel två andra dokument om ökat finansiellt stöd till strategiska tillväxtindustrier som visar att staten stöder tillhandahållandet av kortfristiga exportkreditförsäkringar. I punkt 7 c i statsrådets tillkännagivande om utveckling av strategiska tillväxtindustrier (Guo Fa [2010] nr 32, 18.10.2010) uppmuntras finansinstitut att öka det ekonomiska stödet. De ansvariga myndigheterna (dvs. nationella utvecklings- och reformkommissionen, handelsministeriet, vetenskapsministeriet, närings- och kommunikationsministeriet, miljöministeriet, finansministeriet, den nationella skatteförvaltningen, tullmyndigheten, myndigheten för kvalitetsövervakning och inspektion samt byrån för immateriella rättigheter) har utfärdat gemensamma riktlinjer för utvecklingen av strategiska tillväxtindustrier (Guo Fa [2011] nr 310, 21.10.2011), där det uttryckligen hänvisas till aktivt stöd i form av bl.a. exportkreditförsäkring till strategiska tillväxtindustrier (se punkt Xxvii). Syftet är att stödja dessa strategiska tillväxtindustrier och att utveckla den internationella marknaden för deras produkter, teknik och tjänster, t.ex. luftfartsteknik, högkvalitativa produkter, massprodukter, patenterad inhemsk teknik samt standardprodukter för export. Eftersom inga fakta har lagt fram som bevisar motsatsen finns det anledning att anta att även den berörda produkten och de exportörer som ingick i urvalet uppfyller kriterierna för strategiska tillväxtindustrier och därmed har rätt till förmåner.

(235)

Kommissionen drar alltså slutsatsen att Sinosure är ett offentligt organ som har myndighetsbefogenheter att genomföra statlig politik, att det står under statens kontroll och utför myndighetsuppgifter.

(d)   Rättslig grund

(236)

Den rättsliga grunden för programmet är det kinesiska handelsministeriets och Sinosures gemensamma tillkännagivande om genomförandet av strategin för att främja handel genom vetenskap och teknik med hjälp av exportkreditförsäkring (Shang Ji Fa[2004] nr 368), 2006 års register över kinesiska produkter med ny och avancerad teknik, den s.k. plan 840 i statsrådets tillkännagivande av den 27 maj 2009, den s.k. plan 421 i handelsministeriets och finansministeriets gemensamma tillkännagivande om praktiska frågor kring genomförandet av specialarrangemangen för exportkreditförsäkring för stor, komplett utrustning av den 22 juni 2009, statsrådets tillkännagivande om utveckling av strategiska tillväxtindustrier (Guo Fa [2010] nr 32, 18.10.2010) och riktlinjerna för tillämpningen av det (Guo Fa [2011] nr 310, 21.10.2011).

(e)   Resultat av undersökningen

(237)

Eftersom Sinosure är ett offentligt organ som har myndighetsbefogenheter och verkställer statliga lagar och planer utgör den exportkreditförsäkring som erbjuds tillverkare av den berörda produkten ett finansiellt bidrag i form av potentiell direkt överföring av medel från myndigheterna i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen.

(238)

Den rabatt som beviljas av de lokala myndigheterna på en del av den premie som betalas av de exporterande tillverkarna utgör också en direkt överföring av medel i form av ett bidrag enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen.

(239)

När Sinosure tillhandahåller exportkreditförsäkring till förmånligare villkor än mottagaren normalt sett skulle kunna få på marknaden eller erbjuder ett försäkringsskydd som annars inte skulle vara tillgängligt på marknaden rör det sig om en förmån i enlighet med artiklarna 3.2 och 6 c i grundförordningen. Exporterande tillverkare omfattas även en annan förmån i den mening som avses i artikel 3.2, nämligen kontantrabatt på en del av försäkringspremien till Sinosure som beviljades av de lokala myndigheterna på de orter där vissa exporterande tillverkare var etablerade.

(240)

I tillkännagivandet från 2004 förtecknades alla de förmåner som Sinosure och/eller de lokala myndigheterna beviljade företag som omfattades av 2006 års katalog och som följer den nationella politiken. Undersökningen har visat att de försäkringsavtal som ingåtts mellan Sinosure och de exporterande tillverkare som ingick i urvalet och de rabatter som de lokala myndigheterna beviljat på en del av premierna helt och håller motsvarar dessa förmåner. Programmet ”Green Express” innebär att handläggningen av försäkringsärenden blivit enklare och snabbare, såväl när det gäller tecknande av försäkringar som bedömning av skador och förluster samt reglering av ersättningsanspråk.

(241)

Undersökningen visade också att de åtgärder som vidtogs till följd av finanskrisen 2009 och som beskrivs närmare i plan 840 och plan 421 samt de åtgärder som vidtogs 2011 till förmån för strategiska tillväxtindustrier innebar avsevärda förmåner för de exporterade tillverkarna. Dessa åtgärder innebar att det blev lättare att få tillgång till försäkring och att den premie som tas ut av Sinosure sänktes ytterligare, trots den svåra ekonomiska situationen och de betydligt större riskerna för Sinosure när det gäller att tillhandahålla försäkringsskydd. Åtgärderna återspeglas till fullo i det försäkringsskydd som Sinosure erbjuder de exporterande tillverkarna. Undersökningen visade bland annat att villkoren och de premier som togs ut under de år som undersökningsperioden omfattar i stort sett var de samma eller har förbättrats, trots att de ersättningar Sinosure betalat ut har ökat och att situationen för solcellsindustrin har försämrats avsevärt.

(242)

För att kunna konstatera om det handlar om en förmån undersökte kommissionen först i vilken utsträckning Sinosures premier täckte kostnaderna för de kortfristiga exportkreditförsäkringarna. Sinosures argument grundade sig på punkt j i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, enligt vilken en exportkreditförsäkring vars premier inte täcker de långsiktiga kostnaderna och förlusterna är en förbjuden exportsubvention enligt artikel 3.1 a i det avtalet. I svaret på frågeformuläret hänvisade Sinosure endast till vinsterna och förlusterna under de senaste fem åren och drog slutsatsen att eftersom man totalt sett gått på vinst under denna period så kan kortfristig exportkreditförsäkring till de exporterande tillverkarna inte utgöra en subvention enligt WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. Kommissionen uppmanade (se skälen 221 och 222) Sinosure att inkomma med specifika uppgifter och bevis för den långsiktiga lönsamheten i dess exportkreditförsäkringsverksamhet, inklusive uppgifter om premieintäkter samt driftskostnader och förluster i enlighet med WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder Sinosure lämnade emellertid inte in de handlingar och bevis som begärdes under kontrollbesöket, utan hänvisade än en gång till uppgifterna om total lönsamhet i dess reviderade årsrapporter.

(243)

Även om kommissionen helt enkelt skulle förlita sig på Sinosures årsrapporter utan att ha möjlighet att kontrollera siffrorna och uppgifterna i dem skulle det inte vara möjligt att dra slutsatsen att Sinosures avdelning för exportkreditförsäkring, som motsvarar det program som nämns i punkt j, har gjort långsiktiga vinster. Sinosures verksamhet spänner över många andra områden än exportkreditförsäkring, och siffrorna och uppgifterna i årsrapporten gäller verksamheten som helhet. De är alltså inte uppdelade efter enskilda verksamhetsområden. Vissa av årsrapporterna (dock inte den allra senaste) förefaller ge vid handen att de kortfristiga exportkreditförsäkringarna är det absolut viktigaste verksamhetsområdet för Sinosure, men det finns inga exakta procentuppgifter som stöder detta. Eftersom Sinosure inte ville lämna ut de begärda uppgifterna för enbart detta verksamhetsområde, vilket skulle ha behövts för att man skulle kunna göra en analys av det program som avses i punkt j i bilaga 1 till WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, måste kommissionen använda tillgängliga uppgifter som grund för sina slutsatser.

(244)

Enligt artikel 11 i Sinosures stadgar ska företagets verksamhet ligga på lönsamhetströskeln. Sinosure syftar alltså enligt stadgarna inte till att maximera sin vinst, utan behöver som det enda officiella exportkreditförsäkringsföretaget i Kina bara uppnå nollresultat. De uppgifter kommissionen har tillgång till har visat att Sinosure verkar i en rättslig och politisk miljö där företaget som en del av sitt politiska uppdrag förväntas genomföra statens politik och planer. De exporterande tillverkarna hör till de utvalda industrier och företag som uttryckligt stöds av staten och har därmed haft möjlighet att få förmånliga exportkreditförsäkringar från Sinosure trots sviterna av den globala krisen 2009 och trots att solcellsindustrin har upplevt en kris utan motstycke, inte minst under undersökningsperioden. Sinosure ger alltså solcellsindustrin obegränsad tillgång till försäkringsskydd och de extremt låga försäkringspremier som tas ut avspeglar inte de faktiska riskerna med försäkring för export inom denna sektor. Mot bakgrund av de uppgifter som fanns att tillgå gick det inte att utesluta att de premier som tas ut av Sinosure sannolikt inte är tillräckliga för att täcka företagets verksamhet på lång sikt.

(245)

Eftersom Sinosure inte var samarbetsvilligt beaktade kommissionen ytterligare uppgifter som stöder denna slutsats. De allmänt tillgängliga uppgifterna visar tydligt att Sinosures verksamhet präglas av långsiktiga rörelseförluster (77). Kommissionen analyserade också de relevanta siffrorna i resultaträkningen i årsrapporterna för åren 2006–2011, som Sinosure lagt fram till stöd för de lönsamhetssiffror som uppgavs i svaret på frågeformuläret. Siffrorna visar att Sinosure inkluderade en betydande långsiktig rörelseförlust från samtliga grenar av försäkringsverksamheten i vilken avkastning på kapital och övriga inkomster inte ingick. Varje år mellan 2006 och 2011 (med undantag endast för 2010) är de skadeersättningar som betalats ut (nästan) lika stora som eller (betydligt) större än de nettopremier som Sinosure fått in. Om driftskostnaderna och kostnader för provisioner också dras av från nettopremierna är förlusten ännu större. Trots den blygsamma vinst som gjordes 2010 är rörelseförlusten för försäkringsverksamheten under hela perioden alltså betydande. Av årsrapporterna framgår det att avkastning på kapital och andra inkomster står för en stor del av Sinosures totala inkomst. Denna typ av inkomst är dock inte relevant när man bedömer hur lönsamt företagets exportkreditförsäkringsprogram är. Eftersom kortfristig exportkreditförsäkring utgör huvuddelen av Sinosures affärsverksamhet konstateras det – då det inte finns några uppgifter som visar på motsatsen – att exportkreditförsäkringsprogrammet har orsakat Sinosure betydande långsiktiga förluster.

För att fastställa förekomsten av en förmån har man därför jämfört de premier som betalats av de exporterande tillverkarna med de premier som fanns tillgängliga på marknaden. Sinosure är det enda officiella exportkreditförsäkringsföretaget och kontrollerar därför den inhemska marknaden. Eftersom det inte finns några kommersiella referensvärden i Kina för sådana instrument och eftersom finansmarknaderna i Kina snedvrids av statliga ingripanden är det rimligt att använda ett referensvärde utanför Kina dvs. premier som tagits ut i länder med normala marknadsvillkor. Slutsatsen är alltså att premierna är lägre än på marknaden och att det rör sig om en förmån, såsom beskrivs nedan i avsnittet om beräkning av subventionsbeloppet.

(246)

De subventioner som avses ovan är knutna till exportresultat i den mening som avses i artikel 4.4 a i grundförordningen, eftersom de inte kan fås om man inte bedriver export. De är dessutom selektiva enligt artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom de endast är tillgängliga för vissa företag. Solceller och solcellsmoduler anges uttryckligen i 2006 års register över produkter med ny och avancerad teknik, vilket är villkoret för den förmånsbehandling som fastställs i 2004 års tillkännagivande. Dessutom är ett av Sinosures viktigaste mål att genomföra den nationella politiken och nationella planer, bland annat den tolfte femårsplanen för solcellsindustrin. Solcellsindustrin är också en av det fåtal sektorer som nämns i plan 840 och plan 421 (se skälen 232 och 233). Solcellsindustrin betraktas vidare som en av de industrier som ska främjas enligt beslut nr 40 samt övriga planeringsdokument och lagar (se skälen 207 och 208). Industrin ingår i kategorin strategiska tillväxtindustrier som enligt den offentliga politiken omfattas av ett antal förmåner (se skäl 102). De flesta av de exporterande tillverkarna har formell status som företag med ny och avancerad teknik, vilket ger dem en rad fördelar tack vare den gynnsamma statliga politiken.

(247)

Det är därför uppenbart att alla industrisektorer och alla företag inte har tillgång till de förmåner som beviljas genom Sinosure eller genom lokala myndigheter som ersätter en del av försäkringspremien, utan att förmånerna begränsas endast till de sektorer och företag som uppfyller kriterierna i den statliga stödpolitiken och de handlingar som ligger till grund för denna. Kommissionens slutsats är alltså att de förmåner som beviljats av Sinosure och/eller av de lokala myndigheterna till tillverkarna av den berörda produkten är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Eftersom det inte fanns någon bevisning för att subventionerna skulle bygga på objektiva kriterier eller villkor enligt artikel 4.2 b i grundförordningen är förmånen selektiv även i detta avseende.

(f)   Slutsats

(248)

Undersökningen visade att de sex grupperna av exporterande tillverkare i urvalet beviljades Sinosures exportkreditförsäkring under undersökningsperioden.

(249)

Den exportkreditförsäkring som Sinosure tillhandhöll solcellsindustrin ska betraktas som en subvention eftersom premierna är lägre än de är på marknaden.

(250)

Med hänsyn till att det rör sig om ett finansiellt bidrag, en förmån för de exporterande tillverkarna och selektivitet bör subventionen anses vara utjämningsbar.

(g)   Beräkning av subventionens storlek

(251)

Storleken på den utjämningsbara subventionen beräknades på grundval av den förmån som mottagarna konstaterats få under undersökningsperioden. Beräkningen av förmånen gjordes på motsvarande sätt som för lånegarantier. I enlighet med artikel 6 c i grundförordningen anses den förmån som mottagaren får vara skillnaden mellan det premiebelopp som företaget betalar för den kortfristiga försäkring som tillhandahålls av Sinosure och det belopp som företaget skulle ha behövt betala för en likvärdig exportkreditförsäkring på marknaden.

(252)

Eftersom den kortfristiga exportkreditförsäkring som tillhandahålls av Sinosure är resultatet av statens politiska mål och Sinosure som det enda officiella exportkreditor