27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/1

(1)

Den 23 mars 2012 antog rådet förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran.

(2)

I en dom av den 16 september 2013 i mål T-489/10 (2) ogiltigförklarade tribunalen rådets beslut att föra upp Islamic Republic of Iran Shipping Lines, Bushehr Shipping Co. Ltd, Hafize Darya Shipping Lines (HDSL), Irano – Misr Shipping Co., Irinvestship Ltd, IRISL (Malta) Ltd, IRISL Club, IRISL Europe GmbH, IRISL Marine Services and Engineering Co., ISI Maritime Ltd, Khazar Shipping Lines, Leadmarine, Marble Shipping Ltd, Safiran Payam Darya Shipping Lines (SAPID), Shipping Computer Services Co., Soroush Saramin Asatir Ship Management, South Way Shipping Agency Co. Ltd och Valfajr 8th Shipping Line Co. på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga IX till förordning (EU) nr 267/2012.

(3)

Islamic Republic of Iran Shipping Lines, Bushehr Shipping Co. Ltd, Hafize Darya Shipping Lines (HDSL), Irano – Misr Shipping Co., Irinvestship Ltd, IRISL (Malta) Ltd, IRISL Europe GmbH, IRISL Marine Services and Engineering Co., ISI Maritime Ltd, Khazar Shipping Lines, Marble Shipping Ltd, Safiran Payam Darya Shipping Lines (Sapid), Shipping Computer Services Co., Soroush Saramin Asatir Ship Management, South Way Shipping Agency Co. Ltd och Valfajr 8th Shipping Line Co. bör åter föras upp på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga IX till förordning (EU) nr 267/2012, på grundval av nya skäl som gäller var och en av dessa enheter.

(4)

Identifieringsuppgifterna för en enhet på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga IX till förordning (EU) nr 267/2012 bör ändras.

(5)

Tre enheter bör avföras från förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga IX till förordning (EU) nr 267/2012.

(6)

För att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning ska vara verkningsfulla bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/6

(1)

I direktiv 2002/99/EG finns allmänna djurhälsoregler för produktion, bearbetning och distribution inom unionen och för införsel från tredjeländer av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel samt bestämmelser om fastställande av särskilda regler och utfärdande av intyg för transitering.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 798/2008 av den 8 augusti 2008 om fastställande av en förteckning över tredjeländer, områden, zoner eller delområden från vilka fjäderfä och fjäderfäprodukter får importeras till och transiteras genom gemenskapen samt kraven för veterinärintyg (3) får vissa varor endast importeras till eller transiteras genom unionen från de tredjeländer, områden, zoner eller delområden som förtecknas i tabellen i del 1 i bilaga I till den förordningen. I förordningen fastställs även kraven för veterinärintyg för sådana varor. I kraven tas hänsyn till om det krävs tilläggsgarantier på grund av sjukdomsstatusen i dessa tredjeländer, områden, zoner eller delområden. De tilläggsgarantier som dessa varor ska uppfylla anges i del 2 i bilaga I till förordning (EG) nr 798/2008.

(3)

Moldavien förtecknas i kommissionens beslut 2011/163/EU av den 16 mars 2011 om godkännande av planer som lagts fram av tredjeländer i enlighet med artikel 29 i rådets direktiv 96/23/EU (4) och har en plan för kontroll av restsubstanser godkänd för ägg.

(4)

Moldavien har begärt att kommissionen ska godkänna landet för import av äggprodukter till unionen och har överlämnat relevanta uppgifter. Äggprodukterna genomgår en värmebehandling som minskar den eventuella hälsorisken för djur från dessa produkter till en försumbar nivå. Moldavien bör därför införas i förteckningen i del 1 i bilaga I till förordning (EG) nr 798/2008.

(5)

Förordning (EG) nr 798/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/8

(1)

Den 28 februari 2013 meddelade Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivande om inledande) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till unionen av solfångarglas med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet).

(2)

Undersökningen inleddes till följd av ett klagomål som inlämnades den 15 januari 2013 av EU ProSun Glass (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av solfångarglas. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning om dumpning av den nämnda produkten och om den väsentlig skada som detta resulterat i, vilket ansågs tillräckligt för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Efter tillkännagivandet om inledande fick kommissionen information om att produkten hade definierats felaktigt i punkt 2 i tillkännagivandet om inledande. Därför offentliggjordes en rättelse av meddelandet om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (3), där felet korrigerades.

(4)

Den 27 april 2013 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (4) att den inledde ett parallellt antisubventionsförfarande beträffande import till unionen av solfångarglas med ursprung i Kina och påbörjade en separat undersökning.

(5)

En begäran om registrering av import av solfångarglas från det berörda landet togs emot tillsammans med klagomålet men drogs sedan tillbaka den 2 oktober 2013.

(6)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, andra kända tillverkare i unionen, de kända exporterande tillverkarna i Kina, importörer, handlare, användare, leverantörer och myndigheterna i Kina om inledandet av förfarandet. Alla berörda parter gavs tillfälle att inom tidsfristen i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Kommissionen underrättade också tillverkare i möjliga jämförbara länder om inledandet och erbjöd dem att delta.

(7)

Undersökningen visade att unionsindustrin för närvarande består av sju aktiva tillverkare, varav två små och medelstora företag. I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den preliminärt hade valt ut ett stickprov av unionstillverkare. Stickprovet bestod av de fyra största unionstillverkarna av solfångarglas som kommissionen kände till innan undersökningen inleddes. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av den största representativa försäljningsvolymen av den likadana produkten under perioden 1 januari–31 december 2012. Unionstillverkarna i stickprovet stod för mer än 50 % av den totala tillverkningen i unionen. Kommissionen informerade de berörda parterna om förslaget till urval av unionstillverkare genom en notering i de handlingar som berörda parter kan begära att få ta del av. Kommissionen skickade också en skrivelse till unionstillverkarna och informerade dem om förslaget till urval. Berörda parter ombads också i tillkännagivandet om inledande att lämna synpunkter på det preliminära stickprovet.

(8)

Ett av de två mindre företagen visade intresse för att också tas med i stickprovet. Kommissionen beslutade att inkludera det företaget och ett annat företag i urvalet, eftersom det senare företaget hade en större andel av försäljningsvolymen än det första företaget och ta bort det företag som hade lägst försäljningsvolym från urvalet. Inga övriga synpunkter mottogs i fråga om det preliminära stickprovet. Därför lade kommissionen till två företag till det ursprungliga förslaget till urval och tog bort ett annat.

(9)

Efter kontrollbesöken beslutade kommissionen slutligen att avlägsna ett av de fem företagen i stickprovet, eftersom det företaget inte ansågs vara representativt för unionsindustrin. Framför allt var företaget i en inledningsfas (vilket inte var fallet för unionsindustrin i stort), och lönsamhetsutvecklingen skulle därför inte ha gett en rättvisande bild av läget för unionsindustrin.

(10)

Följaktligen valde kommissionen till slut ut ett stickprov på fyra unionstillverkare. Det slutliga urvalet motsvarar 79 % av unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden. Urvalet anses därför vara representativt för unionsindustrin.

(11)

Tre av de sju unionstillverkarna begärde med stöd av artikel 19 i grundförordningen att få vara anonyma. De hävdade att det var risk för att det skulle kunna få betydande negativa följder om deras identitet röjdes. Deras begäran undersöktes och befanns vara befogad. Med hänsyn till det begränsade antalet unionstillverkare beslutades det att man inte heller skulle avslöja identiteten på de unionstillverkare som inte hade begärt att få vara anonyma, eftersom detta oavsiktligt skulle kunna leda till att de andra tillverkarnas identitet röjdes. Identiteten på företaget Interfloat Corporation/GMB Glasmanufaktur Brandenburg GmbH (nedan kallat GMB/IF) är dock redan känd, eftersom företaget redan har offentliggjort att det är en av klagandena.

(12)

För att kommissionen skulle kunna besluta huruvida ett stickprovsförfarande krävdes och i så fall välja ett stickprov ombads alla icke-närstående importörer att ge sig till känna för kommissionen och lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(13)

Fyra icke-närstående importörer besvarade det stickprovsformulär som bifogades tillkännagivandet om inledande, medan endast två importörer skickade in svar på det specifika frågeformuläret. Till följd av det låga antalet samarbetsvilliga importörer ansågs ett stickprovsförfarande inte längre vara nödvändigt.

(14)

Eftersom det fanns ett stort antal exporterande tillverkare, förutsågs i tillkännagivandet om inledande ett stickprovsförfarande för fastställande av dumpning enligt artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och, i så fall, göra ett urval, ombads exporterande tillverkare att ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten under perioden 1 januari 2012–31 december 2012, som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(15)

Tolv kinesiska exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare, som stod för mer än 95 % av den totala kinesiska exporten till unionen under den här perioden, lämnade den begärda informationen och gick med på att ingå i urvalet.

(16)

På grundval av de upplysningar som togs emot och i enlighet med artikel 17 i grundförordningen gjorde kommissionen ett preliminärt urval på fem exporterande tillverkare på grundval av den största representativa exportvolym av solfångarglas till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande.

(17)

Alla berörda parter och de kinesiska myndigheterna informerades om förslaget till urval och uppmanades att lämna synpunkter. Efter att ha analyserat de mottagna synpunkterna, beslutade kommissionen att behålla det föreslagna urvalet av fem företag och samtliga berörda parter informerades om detta slutliga urval.

(18)

Därefter visade undersökningen att två av de exporterande tillverkare som hade tagits med i urvalet hade överdrivit sin exportförsäljning till unionen och därför hade tagits med i urvalet på felaktiga grunder. Efter att ha fått möjlighet att lämna synpunkter togs därför dessa båda företag bort ur urvalet. Kommissionen granskade företagens synpunkter och konstaterade att de inte avsiktligt hade lämnat felaktiga uppgifter och att de fortfarande skulle betraktas som samarbetsvilliga parter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen.

(19)

Efter det att dessa företag hade uteslutits övervägde kommissionen att lägga till en annan exporterande tillverkare. Eftersom de båda uteslutningarna gjordes i ett sent skede av undersökningen, fann man dock att detta inte var praktiskt genomförbart, då det riskerade att leda till att undersökningen inte kunde slutföras inom de lagstadgade tidsfristerna.

(20)

Det reviderade stickprovet av exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare av solfångarglas är därför följande:

(21)

Kommissionen korrigerade volymen på den totala exportförsäljningen av den berörda produkten från Kina efter det att den hade informerats om att två exporterande tillverkare hade överskattat exportförsäljningen (se skäl 18). Det slutliga urvalet motsvarar mer än 50 % av den totala exportvolymen till unionen av den berörda produkten under perioden 1 januari 2012–31 december 2012, enligt vad som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Urvalet anses därför vara representativt i fråga om exportvolymerna av solfångarglas till unionen från Kina.

(22)

Kommissionen sände frågeformulär till alla kinesiska exporterande tillverkare som hade begärt detta samt till unionstillverkarna som ingick i urvalet, de icke-närstående importörerna och deras intresseorganisationer samt användare som hade gett sig till känna inom tidsfristen i tillkännagivandet om inledande.

(23)

Svar på frågeformuläret mottogs från fyra exporterande tillverkare i Kina, från alla utvalda unionstillverkare, från två icke-närstående importörer och från tolv användare.

(24)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav vållad skada och unionens intresse. Kontrollbesök genomfördes på plats hos följande företag eller grupper av företag:

(25)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 januari 2012–31 december 2012 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2009 och fram till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(26)

Den produkt som omfattas av undersökningen (nedan kallad den berörda produkten) är solfångarglas bestående av härdat kalk-sodaplanglas, med en järnhalt på mindre än 300 ppm, en soltransmittans på mer än 88 % (uppmätt med AM1,5-spektrum 300-2 500 nm), en värmebeständighet på upp till 250 °C (uppmätt enligt EN 12150), en termochockresistens på Δ 150 K (uppmätt enligt EN 12150) och med en mekanisk hållfasthet på minst 90 N/mm2 (uppmätt enligt EN 1288-3) (nedan kallad den berörda produkten).

(27)

Den berörda produkten klassificeras enligt KN-nummer ex 7007 19 80.

(28)

Solfångarglas är en av komponenterna i tillverkningen av solcellsmoduler av kristallint kisel och solcellstunnfilmsmoduler för elproduktion samt plana termiska solfångare som genererar varmvatten.

(29)

Utredningen visade att den berörda produkten och den produkt som tillverkas och säljs på Kinas inhemska marknad, den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin och den produkt som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Turkiet, som betraktas som jämförbart land, har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. De anses därför preliminärt vara likadana produkter i den mening som anges i artikel 1.4 i grundförordningen.

(30)

En importör begärde att råglas för växthus skulle uteslutas från undersökningen, eftersom växthus använder glas av många olika storlekar medan solfångarglas endast tillverkas i vissa fasta storlekar. Dessutom överlämnade tillverkaren ett intyg som visade att delar av dennes import består av glas med en järnhalt på mer än 300 ppm. Det står därför klart att delar av importen av råglas för växthus inte ingår i denna undersöknings räckvidd.

(31)

En annan importör hävdade att det möbelglas den im porterar (används till glashyllor, inläggningar i paneler, bordsskivor, skjutdörrar, bänkskivor av glas osv.) har samma eller mycket likartade tekniska egenskaper som solfångarglas, men begärde att glaset skulle uteslutas från undersökningens räckvidd eftersom det har ett annat slutanvändningsområde. På grundval av de belägg som lämnades in förefaller dock merparten av det glas som importeras av importören inte ha alla de tekniska egenskaper som solfångarglas har enligt beskrivningen i skäl 26 ovan. Framför allt har sex typer av det importerade glaset en järnhalt som är avsevärt högre än 300 ppm, medan en typ av det importerade glaset har en järnhalt på mindre än 300 ppm, men deras soltransmittans är mycket lägre än de 88 % som krävs för att definieras som solfångarglas. Importören hävdade att även om dessa typer av glas inte uppfyller ett av de tekniska kriterierna för solfångarglas (se skäl 26 ovan), har de den grundläggande egenskapen för solfångarglas, dvs. de är av ”härdat kalk-sodaplanglas”. Kommissionen anser preliminärt att endast de typer av glas som anges ovan och som har alla de tekniska egenskaperna för solfångarglas ligger inom räckvidden för denna undersökning. Därför konstateras preliminärt att de typer av glas som anges ovan och som importeras av just denne importör ligger utanför räckvidden för denna undersökning.

(32)

Alla typer av råglas för växthus och möbelglas som kan ha liknande tekniska egenskaper som solfångarglas ingår emellertid fortfarande i räckvidden för den berörda produkten i detta skede, eftersom de skulle kunna användas som solfångarglas.

(33)

Importören hävdade också att flytglas bör uteslutas från produktdefinitionen, eftersom det framställs genom en annan tillverkningsprocess än valsat glas, vilket importören menar är den enda typen av solfångarglas. Eftersom flytglas i inredningsprodukter dessutom inte kan användas som ersättare för solfångarglasprodukter, hävdade importören att flytglas inte kan betraktas som likadan produkt och därför bör uteslutas från undersökningens räckvidd. Kommissionen anser preliminärt att flytglas inte kan uteslutas från undersökningens räckvidd, eftersom det har alla de tekniska egenskaper som anges i skäl 26 ovan. Dessutom visade undersökningen att flytglas mycket väl kan användas som solfångarglas och tillverkas både av unionsindustrin och av de kinesiska exportörerna. Därför konstateras det preliminärt att flytglas även i fortsättningen ska ingå i undersökningens räckvidd.

(34)

Vid antidumpingsundersökningar som rör import från Kina ska enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet fastställas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen för de exporterande tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(35)

Dessa kriterier anges som referens och är i korthet följande:

(36)

Tio samarbetsvilliga företag ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in ansökningsformuläret för sådan status inom de fastställda tidsfristerna. I enlighet med artikel 2.7 d i grundförordningen gjordes en kontroll av marknadsekonomisk status för de företag som ingick i stickprovet samt av det företag som hade beviljats individuell undersökning (se skäl 48 nedan).

(37)

Det gjordes alltså en bedömning av marknadsekonomisk status för följande fyra företag eller grupper av företag.

(38)

Kommissionen inhämtade alla uppgifter som ansågs nödvändiga och kontrollerade på plats hos företagen i fråga alla uppgifter som inlämnats i ansökningar om marknadsekonomisk status.

(39)

När det gäller närstående parter ska kommissionen undersöka om gruppen av närstående företag som helhet uppfyller villkoren för marknadsekonomisk status. I de fall där ett dotterbolag eller annat närstående företag till sökanden i Kina är direkt eller indirekt inblandat i tillverkning eller försäljning av den berörda produkten utförs utredningen av marknadsekonomisk status följaktligen för varje företag för sig samt för företagsgruppen i sin helhet.

(40)

Därför undersöktes ansökningar om marknadsekonomisk status för fyra exporterande tillverkare (företagsgrupper) som bestod av elva juridiska enheter.

(41)

Under undersökningen fastställdes det att ingen av de fyra exporterande tillverkarna (företagsgrupperna) som ansökte om marknadsekonomisk status kunde visa att de uppfyllde samtliga kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(42)

Tre exporterande tillverkare kunde inte visa, vare sig individuellt eller som grupp, att de hade en enda uppsättning räkenskaper som var föremål för självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer och de uppfyllde därför inte kriterium 2 för marknadsekonomisk status.

(43)

Dessutom kunde ingen av de fyra exporterande tillverkarna, vare sig individuellt eller som grupp, visa att de inte omfattades av väsentlig snedvridning till följd av det icke-marknadsekonomiska systemet. Därför uppfyllde dessa företag eller företagsgrupper inte kriterium 3 för marknadsekonomisk status. Alla fyra exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare drog fördel av program för förmånlig skattebehandling.

(44)

Dessutom uppfyllde en av dessa exporterande tillverkare inte kriterium 3 på grund av att flera företag inom gruppen trots den dystra ekonomiska situationen fick betydande finansiering under (och före) undersökningsperioden till räntesatser som under normala omständigheter i en marknadsekonomi enbart skulle ha beviljats ekonomiskt sunda företag. En annan grupp av exporterande tillverkare misslyckades också med att uppfylla kriterium 3 på grund av att företag inom gruppen köpte naturgas till ett reducerat pris från en statligt ägd leverantör.

(45)

Kommissionen underrättade de berörda företagen, de kinesiska myndigheterna och klaganden om resultaten av bedömningen avseende marknadsekonomisk status och gav dem möjlighet att inkomma med synpunkter.

(46)

De synpunkter som framfördes föranledde ingen ändring av kommissionens undersökningsresultat. Efter det att kommissionen hade hört medlemsstaterna i enlighet med artikel 2.7 c, underrättades alla sökande individuellt och formellt den 13 september 2013 om kommissionens slutliga bedömning av deras respektive ansökningar om att beviljas marknadsekonomisk status.

(47)

Ingen av de fyra samarbetsvilliga exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare i Kina som hade begärt marknadsekonomisk status kunde visa att de uppfyllde samtliga kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen, varför deras ansökningar om marknadsekonomisk status avslogs.

(48)

En av de två exporterande tillverkare som till en början ingick i urvalet men som sedan uteslöts (se skäl 18) – hade begärt individuell undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen för det fall att företaget inte skulle tas med i urvalet. Efter det att tillverkaren uteslutits från urvalet och med hänsyn till att det redan hade gjorts ett kontrollbesök för att bedöma den marknadsekonomiska statusen (se skäl 37 ovan), konstaterades det att det inte skulle bli orimligt betungande att bevilja detta företag en individuell undersökning. Ingen annan exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet hade begärt en individuell undersökning.

(49)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen angav kommissionen i tillkännagivandet om inledande att ett normalvärde skulle fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi. Om det inte gick att hitta något lämpligt tredjeland, skulle normalvärdet i stället fastställas på grundval av unionspriser i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen. Innan kommissionen valde att använda unionspriser, skulle den undersöka alla möjligheter att välja ett lämpligt jämförbart land.

(50)

De berörda parterna uppmanades att lämna synpunkter på valet av jämförbart land och användningen av unionspriser.

(51)

Synpunkter mottogs från China Chamber of Commerce for Import and Export of Light Industrial Products and Arts-Crafts (den kinesiska handelskammaren för import och export av lätta industriprodukter och hantverksprodukter, nedan kallad CCCLA), från en icke-närstående importör och från två kinesiska exporterande tillverkare, som samtliga ifrågasatte användningen av unionspriser för att fastställa normalvärdet. Turkiet och Indien föreslogs som lämpliga jämförbara länder.

(52)

För att undersöka alla alternativ för att välja ett lämpligt jämförbart land hade kommissionen under tiden identifierat elva tredjeländer med marknadsekonomi som kunde tillverka solfångarglas och hade på grundval av offentlig information uppmanat 24 företag i de länderna att samarbeta med kommissionen. Länderna var följande: Australien, Indien, Indonesien, Japan, Saudiarabien, Sydafrika, Sydkorea, Taiwan, Thailand, Turkiet och USA.

(53)

Enligt kommissionens uppgifter är det, bortsett från Kina och unionen, endast Indien och Turkiet som tillverkar den likadana produkten. För att göra en ordentlig bedömning av huruvida Turkiet och Indien var lämpliga jämförbara länder analyserade kommissionen uppgifterna om den likadana produkten och närmare bestämt antalet tillverkare, den inhemska marknadens storlek, importens storlek och betydelsen av handelshinder och andra hinder i de båda länderna. Det var emellertid endast ett företag från Turkiet som trädde fram och var villigt att samarbeta med kommissionen, trots att kommissionen gjorde flera försök att upprätta samarbete även med tillverkare i Indien.

(54)

Turkiet är ett tredjeland med marknadsekonomi. Den likadana produkten omfattas av en tull på 3 %, med behandling som mest gynnad nation. Tullunionen mellan Turkiet och EU innebär att de bilaterala tullsatser som tillämpas är 0 %. Det verkar inte förekomma några andra tullar eller andra betydande icke-handelsrelaterade hinder för den likadana produkten.

(55)

Enligt den turkiska samarbetsvilliga tillverkaren är denna tillverkare det enda företag som tillverkar den likadana produkten i Turkiet. Företaget har en betydande produktion och säljer den likadana produkten både på export och på den inhemska marknaden. Exportvolymen är större än den mängd som säljs inom landet.

(56)

Trots att det inte finns några handelshinder eller andra, icke-handelsrelaterade hinder, förekom det så gott som ingen import av solfångarglas till den turkiska marknaden under undersökningsperioden. Samtidigt bekräftade kommissionens undersökning att den samarbetsvilliga tillverkaren i det jämförbara landet gjorde en rimlig, men inte överdriven, vinst under undersökningsperioden.

(57)

Mot bakgrund av detta och med hänsyn till den information som finns tillgänglig i detta skede av undersökningen har Turkiet preliminärt valts som jämförbart land enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.

(58)

Eftersom alla ansökningar om marknadsekonomisk status avslogs, bestämdes normalvärdet för alla kinesiska exporterande tillverkare på grundval av uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet, enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.

(59)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först om försäljningen av den likadana produkten i Turkiet till oberoende kunder var representativ. Det konstaterades att den turkiska samarbetsvilliga tillverkarens likadana produkt såldes i representativa kvantiteter på den turkiska hemmamarknaden jämfört med den berörda produkten som exporterades till unionen av de kinesiska exporterande tillverkarna i urvalet.

(60)

Därefter undersökte kommissionen om denna försäljning kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta skedde genom att andelen lönsam försäljning till oberoende kunder fastställdes. Försäljningstransaktionerna ansågs vara lönsamma när enhetspriset var lika med eller högre än tillverkningskostnaden. Tillverkningskostnaden för den turkiska tillverkaren under undersökningsperioden fastställdes därför.

(61)

För de produkttyper där mer än 80 % av den inhemska försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den aktuella typen översteg kostnaderna och det vägda genomsnittliga försäljningspriset för produkttypen minst motsvarade tillverkningskostnaden per enhet, fastställdes normalvärdet för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av de faktiska inhemska försäljningspriserna för all försäljning av den berörda produkttypen, oavsett om denna försäljning var lönsam eller inte.

(62)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av produkttypen utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den produkttypen var lägre än tillverkningskostnaden per enhet, grundades normalvärdet på det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av endast den lönsamma försäljningen av denna typ på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(63)

För de produkttyper som inte var lönsamma konstruerades normalvärdet genom att man använde tillverkningskostnaden för den turkiska tillverkaren plus försäljnings-och administrationskostnaderna samt vinstmarginalen för de av den turkiska tillverkarens produkttyper som är lönsamma.

(64)

Eftersom det inte användes någon beläggningsteknik för de solfångarglas som tillverkades i Turkiet under undersökningsperioden och inget av de turkiska solfångarglasen tillverkades med en flytglasprocess, förekom ingen försäljning av flera produkttyper på den turkiska inhemska marknaden. Normalvärdet för de produkttyper som inte såldes i Turkiet under undersökningsperioden, men som exporterades från Kina till unionen, måste därför enligt artikel 2.3 i grundförordningen konstrueras på grundval av den turkiska jämförbara tillverkarens tillverkningskostnader plus ett rimligt belopp för försäljning, allmänna och administrativa kostnader och vinst. Kostnaden för beläggning och för flytglasprocessen baserades på uppgifter från unionsindustrin.

(65)

Exportpriserna grundades i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten.

(66)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes utifrån priset fritt fabrik. Dumpningsmarginalerna fastställdes genom att man jämförde de utvalda exportörernas enskilda priser på nivån fritt fabrik med den jämförbara tillverkarens inhemska försäljningspriser eller det konstruerade normalvärdet enligt vad som var lämpligt.

(67)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet genom en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(68)

På grundval av detta har justeringar för transportkostnader, sjöfrakts- och försäkringskostnader, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, exporttullar och provisioner gjorts när detta har visat sig påverka prisjämförbarheten.

(69)

För de exporterande tillverkare som ingick i urvalet jämfördes det vägda konstruerade normalvärdet för varje typ av likadan produkt i Turkiet med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande produkttyp, såsom anges i artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(70)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalerna för de exporterande tillverkarna i urvalet och den tillverkare som beviljats individuell undersökning på grundval av en jämförelse mellan det vägda konstruerade normalvärdet för varje typ av likadan produkt i Turkiet med varje företags vägda genomsnittliga exportpris för varje motsvarande typ av den berörda produkten, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull.

(71)

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna som inte ingick i urvalet beräknades i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes på grundval av de marginaler som fastställts för de exporterande tillverkarna i stickprovet.

(72)

Med avseende på övriga exporterande tillverkare i Kina fastställdes dumpningsmarginalerna på grundval av de tillgängliga uppgifterna i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Därför bedömde kommissionen samarbetsviljan i Kina genom att den exportvolym till unionen som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna jämfördes med den totala volym av kinesisk export till unionen som rapporterats i klagomålet (se skäl 15 ovan).

(73)

Samarbetsviljan är stor, eftersom importen från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utgör mer än 80 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. Därför fastställdes den återstående dumpningsmarginal som ska tillämpas på alla övriga exporterande tillverkare i Kina till en nivå som motsvarade den högsta dumpningsmarginal som konstaterats för de samarbetsvilliga tillverkarna i urvalet.

(74)

Följande preliminära dumpningsmarginaler fastställdes, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull:

(75)

Den likadana produkten tillverkades av åtta tillverkare i unionen under undersökningsperioden. De utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen och kallas nedan unionsindustrin.

(76)

All tillgänglig information om unionsindustrin, inklusive information som lämnades i klagomålet, makroekonomiska uppgifter från unionsindustrins intresseorganisation (Glass for Europe) och svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet användes för att fastställa unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden. Eftersom solfångarglas importeras till unionen under tullnummer 7007 19 80 – Annat – laminerat säkerhetsglas, som omfattar andra produkter som inte är föremål för den aktuella undersökningen gick det inte att använda Eurostat för att fastställa importvolymer och importvärden. Importvolymer och importvärden baserades på uppgifter som lämnats av klaganden och av unionsindustrins intresseorganisation. När så var möjligt dubbelkontrollerades uppgifterna mot svaren på frågeformuläret. På grundval av detta beräknades det att unionens sammanlagda tillverkning uppgick till omkring 21 734 000 m2 under undersökningsperioden.

(77)

De fyra unionstillverkare som ingick i urvalet stod för 79 % av den totala försäljningen i unionen av den likadana produkten (se skäl 10 ovan).

(78)

Undersökningen visade att ingen del av unionstillverkarnas tillverkning var avsedd för företagsintern användning.

(79)

Vid denna undersökning behöver det alltså inte göras någon särskild analys av företagsintern försäljning.

(80)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av alla unionstillverkares totala volym unionstillverkning på unionsmarknaden minus deras export plus deras import från Kina och import från övriga tredjeländer. Som anges i skäl 76 baserades unionens förbrukning på uppgifter som lämnats av klaganden och unionsindustrins intresseorganisation (Glass for Europe) och som, när så var möjligt, dubbelkontrollerats mot de uppgifter som unionstillverkare som ingick i urvalet lämnade i sina svar på frågeformuläret.

(81)

Unionens förbrukning utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukningen i unionen (1 000 m2)

(82)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionens totala förbrukning med 49 % mellan 2009 och undersökningsperioden, men minskade under undersökningsperioden jämfört med 2011. Sammantaget ökade unionens förbrukning av solfångarglas väsentligt under undersökningen jämfört med 2009 års nivå. Detta beror främst på den ökade förbrukningen av slutprodukter, särskilt solmoduler (se skäl 142 nedan).

(83)

Den dumpade importen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym (1 000 m2) och marknadsandel

(84)

Under skadeundersökningsperioden ökade den dumpade importvolymen av den berörda produkten till unionen avsevärt, med hela 596 %. Detta ledde till att marknadsandelen ökade väsentligt för den dumpade importen av den berörda produkten till unionen. Importens marknadsandel ökade från 6,1 % till 28,7 %. Sammantaget ökade den dumpade importen av den berörda produkten från Kina väsentligt i både volym och marknadsandel mellan 2009 och undersökningsperioden.

(85)

Ökningen av den dumpade importen från det berörda landet var betydligt större än ökningen i unionens förbrukning av den berörda produkten och de likadana produkterna. De exporterande tillverkarna kunde alltså dra mycket större fördel av den ökande förbrukningen i unionen och kunde i hög grad förstärka sin ställning på marknaden.

(86)

Det genomsnittliga priset på den dumpade importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (euro/m2)

(87)

Det genomsnittliga importpriset på den berörda produkten sjönk under skadeundersökningsperioden. Det genomsnittliga importpriset sjönk med 27,2 %, från 6,02 euro/m2 2009 till 4,38 euro/m2 under undersökningsperioden.

(88)

I syfte att fastställa prisunderskridandet under undersökningsperioden jämfördes det vägda genomsnittliga försäljningspriset per produkttyp som de utvalda unionstillverkarna tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga importpriser per produkttyp från de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna i urvalet till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån, med justeringar uppåt, dvs. kostnader för tullklarering, hantering och lastning. Dessa justeringar innebär en prisökning med 7–15 %, beroende på produktkontrollnummer.

(89)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskilt produkttypnummer för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna i enlighet med skäl 88 ovan och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen, uttryckt i procent av omsättningen under undersökningsperioden för de unionstillverkare som ingick i urvalet, visade på en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på 10,6–26,7 % av priserna för unionstillverkarna för den dumpade importen av den berörda produkten.

(90)

I enlighet med artikel 3.5 omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer och index som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(91)

Som förklaras i skälen 7–8 ovan användes ett stickprov för undersökningen av den eventuella skada som vållats unionsindustrin.

(92)

För skadeanalysen gjorde kommissionen åtskillnad mellan makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer. Kommissionen analyserade de makroekonomiska indikatorerna för skadeundersökningsperioden på grundval av de uppgifter som unionsindustrin lämnat för alla unionstillverkare. Kommissionen analyserade mikroekonomiska indikatorer på grundval av svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(93)

I denna undersökning bedömdes följande makroekonomiska indikatorer: tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(94)

Följande mikroekonomiska indikatorer bedömdes: genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(95)

Den totala tillverkningen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(96)

Unionsindustrins tillverkning ökade under skadeundersökningsperioden i linje med förbrukningen. Tillverkningen nådde en topp 2011 och minskade sedan med 30 % under undersökningsperioden. Mot bakgrund av den stora ökningen i förbrukningen, ökade unionsindustrin sin tillverkningskapacitet under skadeundersökningsperioden med 40 %. Trots den högre produktionsnivån sjönk dock unionsindustrins kapacitetsutnyttjande med 5 procentenheter, eftersom unionsindustrin hade ökat sin tillverkningskapacitet på grund av den stora efterfrågan, till 40 % under undersökningsperioden.

(97)

Även om unionsindustrin ökade sin kapacitet för att tillgodose en ökad förbrukning, ökade unionsindustrins tillverkning långsammare än förbrukningen och, efter att ha ökat betydligt under de första tre åren av skadeundersökningsperioden, minskade kapacitetsutnyttjandet under undersökningsperioden, vilket sammanföll med en ökad marknadsandel för den dumpade importen från det berörda landet.

(98)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym och marknadsandel

(99)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins försäljningsvolym med 12 %. I förhållande till förbrukningsökningen på 49 % innebar detta dock att unionsindustrins marknadsandel minskade från 90,2 % 2009 till 67,7 % under undersökningsperioden, dvs. en betydande minskning på 25 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins försäljning ökade betydligt mindre än den dumpade importen från det berörda landet. Därmed kunde unionstillverkarna inte dra full nytta av den ökande förbrukningen och deras marknadsandel minskade följaktligen under skadeundersökningsperioden.

(100)

Unionsindustrins tillväxt framgår av volymindikatorer som tillverkning och försäljning men framför allt av marknadsandelen. Trots ökad förbrukning under den analyserade perioden ökade unionstillverkarnas marknadsandel inte i samma takt som förbrukningen. Unionsindustrins marknadsandel minskade under perioden medan importvolymen ökade. Under samma period ökade marknadsandelen för importen från Kina med 366 %. Det faktum att unionsindustrin inte fullt ut kunde dra nytta av marknadens tillväxt hade en övergripande negativ effekt på industrins ekonomiska situation.

(101)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Sysselsättning och produktivitet

(102)

Sysselsättningen ökade med överlag 52 % mellan 2009 och undersökningsperioden. Ökningen skedde emellertid under perioden fram till 2011, då den nådde en topp på 932 heltidsekvivalenter (FTE), för att därefter minska till 857 FTE under undersökningsperioden. Produktiviteten förblev förhållandevis stabil under perioden 2009–2011. Detta beror delvis på den höga automatiseringsgraden i tillverkningen av den likadana produkten, vilket kräver få anställda. Under undersökningsperioden minskade emellertid antalet anställda med 24,4 % jämfört med 2011, till följd av att tillverkningen minskade med cirka 30 % under samma period.

(103)

Sysselsättningen minskade därför i linje med utvecklingen för unionens tillverkning av den likadana produkten under undersökningsperioden.

(104)

Alla dumpningsmarginaler ligger väsentligt över miniminivån. Med tanke på volymen av och priserna på import från det berörda landet, kan inverkan på unionsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalens storlek anses vara betydande.

(105)

Eftersom detta är den första antidumpningsundersökningen av den berörda produkten är återhämtningen från tidigare dumpning inte relevant i bedömningen.

(106)

Såsom anges ovan i skäl 92 analyseras de mikroekonomiska faktorerna på grundval av svaren på de frågeformulär som lämnats in av unionstillverkarna i urvalet. För de flesta unionstillverkarna i urvalet var 2009 det år då de gjorde sina första investeringar och började tillverka den likadana produkten. Samtliga indikatorer som analyseras nedan påverkas således avsevärt av denna inledningsfas under 2009. För att visa tendenserna utan den snedvridande inverkan av inledningsfasen hos företagen i urvalet visas även index från 2010.

(107)

De genomsnittliga försäljningspriserna för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden.

Tabell 7

Genomsnittliga försäljningspriser i unionen

(108)

Försäljningspriserna per enhet föll stadigt under skadeundersökningsperioden, men prissänkningarna var särskilt markanta under undersökningsperioden, då de minskade med 7,9 % jämfört med 2011, med 9,5 % jämfört med 2010 och med 23 % jämfört med 2009.

(109)

Trots den stora skillnaden mellan unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet och de kinesiska importpriserna (se skäl 89 ovan), var det faktiska prisunderskridandet baserat på en jämförelse per produkttyp mycket lägre, dvs. mellan 10,6 och 26,7 % under undersökningsperioden.

(110)

Tillverkningskostnaden per enhet ökade med mer än 10 % mellan 2011 och undersökningsperioden, men höll sig förhållandevis stabil under perioden 2010–2011. Tillverkningskostnaden följde i allmänhet tendensen för försäljningspriserna mellan 2009 och undersökningsperioden. Ökningen av tillverkningskostnaden per enhet berodde på en minskad tillverkningsvolym, medan den totala tillverkningskostnaden faktiskt minskade mellan 2011 och undersökningsperioden.

(111)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden.

Tabell 8

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(112)

Mellan 2009 och undersökningsperioden ökade de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd stadigt, med överlag 12 %. Den största ökningen förekom dock mellan 2011 och undersökningsperioden, då den var 4,8 %. Den totala ökningen av arbetskraftskostnaderna kan delvis förklaras av inflationen och de kostnader för friställning som vissa unionstillverkare drog på sig i samband med nedskärningarna inom industrin mellan 2011 och undersökningsperioden.

(113)

Lagernivåerna för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Lager

(114)

Lagren ökade med 7,3 % mellan 2011 och undersökningsperioden och med 15 % mellan 2009 och undersökningsperioden, medan de minskade med 11,6 % under perioden 2010–2011.

(115)

Undersökningen visade att unionstillverkarna på grund av den minskade försäljningen, både i volym och värde, tenderade att hålla begränsade lager av den likadana produkten. Ökningen av lagren av den likadana produkten under skadeundersökningsperioden är därför en relevant faktor för att fastställa om unionsindustrin lidit väsentlig skada.

(116)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under undersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(117)

Lönsamheten för unionstillverkarna i urvalet fastställdes genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av omsättningen av denna försäljning.

(118)

Under 2009 ådrog sig de flesta unionstillverkarna i urvalet förluster som, vilket förklaras ovan, främst berodde på att de inledde tillverkning av den likadana produkten vid den tidpunkten. År 2010 var den genomsnittliga vinsten redan 8,31 %. Därefter minskade lönsamheten något under 2011 när den dumpade importen började öka. Avslutningsvis led industrin betydande förluster under undersökningsperioden, dvs. en minskning med 276,6 % jämfört med 2011.

(119)

Även utvecklingen av kassaflödet, som är förmågan hos unionstillverkarna i urvalet att investera i sin verksamhet, minskade markant med 81 % mellan 2011 och undersökningsperioden. Den ökade gradvis från och med 2010 och ökade totalt under skadeundersökningsperioden.

(120)

Räntabiliteten uttrycktes som vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna.

(121)

Tabellen ovan visar att efter inledningsfasen 2009, då industrin gjorde stora investeringar i den likadana produkten, minskade investeringarna konstant under perioden 2009–2011 och ökade därefter under undersökningsperioden. Investeringarna förblev dock låga under undersökningsperioden jämfört med 2009 års nivåer. De investeringar som gjordes under undersökningsperioden gällde i huvudsak FoU samt förbättring och bibehållande av tillverkningsteknik och tillverkningsprocesser för att öka effektiviteten. Industrin investerade särskilt i nya produkttyper som inte importerades från Kina under samma period och som är forsknings- och innovationsintensiva.

(122)

Räntabiliteten ökade däremot med 34 % under perioden 2009–2012. Den ökade dock stadigt före undersökningsperioden, dvs. med 293 % under perioden 2009–2011, men minskade med 186 % under undersökningsperioden jämfört med 2011.

(123)

När det gäller kapitalanskaffningsförmågan har det visat sig att en konstant försämring förelåg av unionsindustrins förmåga att generera likvida medel för den likadana produkten och därmed en försvagning av unionsindustrins ekonomiska situation.

(124)

Analysen av unionsindustrins situation visar en tydlig nedåtgående tendens för de flesta skadeindikatorerna. Mot bakgrund av en allmänt ökande förbrukning ökade den totala tillverkningen under skadeundersökningsperioden. Trots att försäljningsvolymen ökade, krympte unionsindustrins marknadsandel under undersökningsperioden på grund av den större ökningen av förbrukningen under skadeundersökningsperioden. De genomsnittliga försäljningspriserna sjönk kraftigt under skadeundersökningsperioden, vilket hade en negativ inverkan på alla indikatorer för ekonomiskt resultat såsom lönsamhet, kassaflöde, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(125)

Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins sammanlagda försäljningsvolym. Unionsindustrins ökade försäljningsvolymer åtföljdes dock av en betydande minskning av de genomsnittliga försäljningspriserna och av unionsindustrins marknadsandel.

(126)

Mot bakgrund av detta bekräftade undersökningen särskilt det faktum att unionsindustrins försäljningspriser ligger lägre än tillverkningskostnaderna, vilket har en negativ inverkan på unionsindustrins lönsamhet, som nådde kraftigt negativa nivåer under undersökningsperioden.

(127)

Kapaciteten utvecklades emellertid positivt mellan 2009 och undersökningsperioden. Dessutom minskade investeringarna visserligen mellan 2009 och undersökningsperioden, men ökade igen mellan 2011 och undersökningsperioden. Anledningen till detta (se skäl 121 ovan) är att företagen i urvalet fortsatte att investera i den likadana produkten, bland annat genom att de inriktade sig på produkttyper i marknadsnischer där det ännu inte förekommer export av dessa produkttyper från det berörda landet och som är forsknings- och innovationsintensiva. Samtidigt är det uppenbart att unionsindustrin även måste kunna tillverka och sälja stora volymer av de mer grundläggande produkttyperna (som för närvarande konkurrerar med dumpad import från Kina) för att sänka de fasta kostnaderna och uppnå stordriftsfördelar.

(128)

Det är följaktligen möjligt att dra slutsatsen att unionsindustrin inte bara led väsentlig skada under undersökningsperioden, utan att den även aktivt sökte vägar för att minska sin exponering för den dumpade importen av den berörda produkten genom att man utvecklade innovativa produkter som ännu inte importeras från det berörda landet.

(129)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen preliminärt slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(130)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från det berörda landet hade vållat unionsindustrin skada i så stor omfattning att skadan skulle kunna anses som väsentlig. Andra kända faktorer utöver den dumpade importen, vilka samtidigt med denna kunde ha vållat unionsindustrin skada, granskades också för att säkerställa att den eventuella skada som dessa andra faktorer hade vållat inte tillskrevs den dumpade importen.

(131)

Utredningen visade att den dumpade importen ökade drastiskt under skadeundersökningsperioden. Volymen ökade väsentligt, med 596 %, och marknadsandelen ökade med 366 %. Därmed bekräftades det att den berörda produktens importvolym och marknadsandel ökade drastiskt under skadeundersökningsperioden. Det fanns ett klart tidsmässigt samband mellan ökningen av den dumpade importen och unionsindustrins minskade marknadsandel. I undersökningen fastställdes det också, såsom nämns i skäl 89, att den dumpade importen underskred unionsindustrins priser under undersökningsperioden.

(132)

Undersökningen visade att priserna på den dumpade importen sjönk med 27,2 % under skadeundersökningsperioden, vilket ökade marginalerna för prisunderskridandet. Unionsindustrin gjorde betydande ansträngningar att sänka sina tillverkningskostnader för att stå emot denna extrema prispress. Trots detta tvingade det extremt låga priset på den kinesiska importen unionsindustrin att sänka sina försäljningspriser ytterligare, till en olönsam nivå. Därmed minskade unionsindustrins lönsamhet drastiskt under skadeundersökningsperioden och uppvisade förluster under undersökningsperioden.

(133)

På grundval av ovanstående dras den preliminära slutsatsen att förekomsten av dumpad import och den massiva ökningen av marknadsandelen för dumpad import till priser som konstant underskred unionsindustrins har haft en avgörande roll för den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(134)

Importvolymen från andra tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Import från tredjeländer (1 000 m2)

(135)

Importvolymen från andra tredjeländer ökade med 46 % under skadeundersökningsperioden i linje med ökningen av unionens förbrukning. Deras marknadsandel minskade något under undersökningsperioden jämfört med 2011 (3,5 %), men förblev totalt sett stabil under skadeundersökningsperioden. Turkiet är den näst största exportören efter Kina, följt av Indien.

(136)

Den information som finns tillgänglig om import från samtliga tredjeländer visar att det genomsnittliga importpriset var högre än det genomsnittliga kinesiska importpriset. Detta gäller också enhetspriset för varje typ av berörd produkt. Tredjeländernas genomsnittliga importpris var å andra sidan enomsnitt liknande eller högre än unionsindustrins genomsnittliga pris.

(137)

På grundval av detta och särskilt med tanke på importvolymen och marknadsandelarna för tredjeländer samt deras prisnivå, kan den preliminära slutsatsen dras att import från tredjeländer inte bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit.

(138)

Exportvolymerna för unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Exportresultat för unionstillverkarna i urvalet

(139)

Exportförsäljningen för unionstillverkarna i urvalet ökade under perioden 2009–2011, men sjönk plötsligt med 74 % i värde och 71,9 % i volym under undersökningsperioden. Baserat på svaren från de kinesiska exportörer som ingick i urvalet beror detta högst troligtvis på mycket låga priser på den kinesiska exporten till unionsindustrins största exportdestinationer (dvs. Förenta staterna och Kanada).

(140)

Exportförsäljningen för unionstillverkarna i urvalet utgjorde 20 % av deras totala försäljningsvolym 2009 (under inledningsfasen), 11 % under 2010 och endast 14 % under toppen 2011. Under 2012 registrerades ytterligare en ökning med 5 % när unionstillverkarna började konkurrera med den kinesiska lågprisexporten till stora exportdestinationer i tredjeländer. Eftersom unionsmarknaden är unionsindustrins största marknad, även beroende på att solfångarglas är förhållandevis tungt och bräckligt, vilket medför extrakostnader när de transporteras långa sträckor (på grund av att de slås sönder samt korrosion), är det i detta skede inte möjligt att dra slutsatsen att de försämrade exportresultaten för unionstillverkarna i urvalet bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit.

(141)

Såsom nämns ovan ökade förbrukningen i unionen med 49 % mellan 2009 och undersökningsperioden. Förbrukningen nådde en topp 2011 då den ökade med 81 % jämfört med 2009. Unionsindustrin kunde emellertid inte dra nytta av den ökade förbrukningen. Dess marknadsandel föll stadigt under skadeundersökningsperioden för att nå en minskning på 25 % under undersökningsperioden jämfört med 2009 (– 14,1 % jämfört med 2011). Kinas marknadsandel ökade däremot starkt, även när förbrukningen minskade mellan 2011 och undersökningsperioden, vilket ledde till en ökning med 64,8 % mellan 2011 och undersökningsperioden och en total ökning med 366 % under hela perioden. Den kinesiska importen ökade stort, med hela 596 % under skadeundersökningsperioden.

(142)

Eftersom förbrukningen i unionen ökade under undersökningsperioden, är dess utveckling sådan att den förstärker orsakssambandet mellan den ökade dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit, och är inte i sig självt en orsak till skada för unionsindustrin. Även under undersökningsperioden, då förbrukningen minskade, ökade dessutom marknadsandelen för den dumpade importen från Kina ytterligare, till nackdel för unionsindustrin. Det går därför att dra den preliminära slutsatsen att den minskade förbrukningen under undersökningsperioden inte bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit.

(143)

Enligt den information som kommissionen förfogar över säljs omkring 80–85 % av solfångarglaset till solmodultillverkare (kristallina solcellsmoduler och tunnfilmssolcellsmoduler), och omkring 15–20 % av försäljningen sker till tillverkare av plana termiska solfångare som producerar varmvatten. De observerade tendenserna för solcellsmoduler har följaktligen en stark inverkan på förbrukningen av solfångarglas. Förbrukningen av solmoduler ökade stadigt under samma period, dvs. 2009–2012, och även om den minskade 2012 förblev förbrukningsnivån 221 % högre än 2009 och 44 % högre än 2010 (5). Dessutom fastställdes det att efterfrågan på moduler i början visserligen berodde på inmatningspriserna, men det var inte möjligt att dra slutsatsen att minskningarna av inmatningspriserna (i slutet av 2011, början av 2012) hade brutit orsakssambandet mellan den dumpade importen och skadan (6). Detta berodde på att efterfrågan på solmoduler förblev förhållandevis hög under samma period 2009–2012.

(144)

Förbrukningen av solmoduler, och således efterfrågan på solfångarglas, förblev således hög under skadeundersökningsperioden. Den svaga minskningen under 2012 kan inte i sig ses som en faktor som kan bryta det orsakssamband som fastställts mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(145)

Undersökningen har visat på ett orsakssamband mellan den väsentliga skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från Kina. Andra möjliga orsaker till skada, såsom import från andra tredjeländer, förbrukning och marknadssituation för några av användarna, såsom solmoduler, analyserades, och ingen av dessa kunde vare sig vid en enskild eller en kumulativ analys påvisas bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(146)

På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation och gjorts en avgränsning av den dumpade importens skadevållande verkningar, dras preliminärt slutsatsen att den dumpade importen från det berörda landet har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(147)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder i detta särskilda fall. Analysen av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla olika berörda parters intressen, däribland intressena hos unionsindustrin, importörerna, råvaruleverantörerna och användarna av den berörda produkten.

(148)

Ungefär 860 personer var direkt sysselsatta inom unionsindustrin under undersökningsperioden inom tillverkning och försäljning av den likadana produkten. I undersökningen fastslogs det att unionsindustrin har lidit väsentlig skada som vållats av den dumpade importen från det berörda landet under undersökningsperioden. Följaktligen tvingades vissa unionstillverkare redan då att stänga sina tillverkningsanläggningar medan andra drabbades av insolvens. I avsaknad av åtgärder förefaller en ytterligare försämring av unionsindustrins ekonomiska situation mycket trolig.

(149)

Införandet av preliminära antidumpningstullar förväntas innebära att rättvisa handelsvillkor återupprättas på unionsmarknaden, så att unionsindustrin kan anpassa priserna på den likadana produkten till tillverkningskostnaden och på så sätt förbättra sin lönsamhet. Införandet av åtgärder skulle göra det möjligt för unionsindustrin att åtminstone delvis återvinna de marknadsandelar som den förlorade under skadeundersökningsperioden, vilket skulle få en positiv inverkan på den ekonomiska situationen och lönsamheten. Vidare skulle unionsindustrin kunna få bättre tillgång till kapital och investera mer i FoU och innovation på marknaden för solfångarglas. Slutligen är det sannolikt att de unionstillverkare som tvingades lägga ned sin tillverkning på grund av pressen från den kinesiska dumpade importen kan starta om affärsverksamheten. Enligt detta scenario skulle inte bara de befintliga arbetstillfällena säkras, utan det skulle dessutom finnas rimliga framtidsutsikter till ytterligare expansion av tillverkningen och ökad sysselsättning.

(150)

Om åtgärderna inte skulle införas, kan en fortsatt minskning av marknadsandelen förväntas med en ytterligare försämring av unionsindustrins lönsamhet. Detta skulle vara ohållbart på kort till medellång sikt. Som en följd av detta skulle utöver det stora antal unionstillverkare som redan tvingats bort från marknaden andra tillverkare kunna ställas inför insolvens, vilket på kort till medellång sikt sannolikt skulle leda till att unionsindustrin skulle försvinna, med åtföljande omfattande följder för de befintliga arbetstillfällena.

(151)

Den preliminära slutsatsen blir därför att det skulle ligga i unionsindustrins intresse att antidumpningstullar införs.

(152)

De två samarbetsvilliga importörernas huvudsakliga affärsverksamhet var handel med den berörda produkten. Båda hade diversifierade källor för den berörda produkten, dvs. de köpte inte bara in produkter från Kina, utan även från unionen och tredjeländer.

(153)

Ett påstående gjordes om att införande av åtgärder för den berörda produkten skulle inverka negativt på importörernas affärsverksamhet. För det första skulle all import från Kina inte upphöra om tullar införs. För det andra kan det visserligen förväntas att införandet av åtgärder kan få en negativ inverkan på den ekonomiska situationen för importörer som enbart eller huvudsakligen importerar från Kina, men med tanke på möjligheten att köpa från tredjeländer kan det förväntas att importörerna är flexibla och att de ändrar sina försörjningskällor om så bedöms vara nödvändigt.

(154)

Det dras därför preliminärt slutsatsen att införandet av åtgärder på den föreslagna nivån kan ha en viss negativ inverkan på den ekonomiska situationen för icke-närstående importörer av den berörda produkten, men att denna inverkan lindras till följd av att importörer och handlare kan använda andra försörjningskällor, både från tredjeländer och från unionsindustrin, varav den senare har kapacitet att öka sin tillverkning. I alla händelser skulle detta inte minska den positiva inverkan på andra parter.

(155)

Inga råvaruleverantörer samarbetade i undersökningen. I avsaknad av uppgifter från sådana tillverkare förelåg inga belägg för att införandet av åtgärder skulle inverka negativt på dessa parters intressen.

(156)

Alla användare som svarade är tillverkare av solcellspaneler och/eller solfångare. Dessa användare är starkt för införandet av antidumpningstullar, eftersom de hävdar att unionsindustrin tillverkar solfångarglas av bättre kvalitet, som inte alltid kan levereras av kinesiska företag. Däremot var tre andra användare emot införandet av antidumpningsåtgärder. Dessa användare förväntar sig att införandet av antidumpningstullar skulle ha en negativ inverkan på deras verksamhet. De tror inte att de kommer att kunna lägga över prisökningen på slutkonsumenterna till följd av den mycket dystra situationen inom solpanelindustrin.

(157)

Enligt de uppgifter som lämnats in av användarna utgör solfångarglas endast cirka 6-8 % av de totala kostnaderna för solcellsmoduler. Solfångarglas utgör således endast en begränsad del av kostnaderna och av det slutliga värdet på solcellsmodulerna. Dessutom kan det uppskattas att inverkan på de totala kostnaderna för solcellsmodulerna skulle bli mindre än 1 % om antidumpningstullar införs för solfångarglas importerat från Kina. Detta beror främst på att de samarbetsvilliga användarna köper betydande mängder solfångarglas från unionstillverkare. Ett eventuellt införande av antidumpningstullar kommer högst sannolikt endast att leda till en begränsad ökning av insatspriset för solmoduler och kommer därför inte att ha en väsentlig negativ inverkan på kostnaderna och slutpriserna för unionens solpanelindustri.

(158)

Dessutom har några av användarna redan alternativa försörjningskällor, såsom Turkiet och Indien, som inte skulle påverkas negativt av införandet av antidumpningstullar. Även andra användare kan övergå till alternativa försörjningskällor, antingen från tredjeländer eller från unionsindustrin.

(159)

Mot bakgrund av ovanstående avvisas preliminärt de argument som framförts av vissa användare mot införandet av åtgärder.

(160)

En importör hävdade att eftersom några unionstillverkare deltog i världskartellen för planglas (solfångarglas ingår i detta) och bötfälldes av kommissionen 2007, använder de antidumpningsverktyget som ett sätt att återvinna förluster som de ådragit sig till följd av böter för kartellen och förlorad marknadsandel i unionen. Om tillträdet till unionsmarknaden skulle begränsas genom antidumpningstullar, skulle unionstillverkarna ha ett starkare incitament att gå med i en kartell eller bete sig på något annat konkurrenshämmande sätt med avseende på produkter som inte når stora volymer i unionen, såsom heminredningsprodukter.

(161)

Dessa påståenden avvisas preliminärt. För det första upphörde kartellen att fungera senast 2007. Kartellens tidigare effekter påverkade följaktligen inte industrin under skadeundersökningsperioden. För det andra rörde den inte någon av unionstillverkarna i urvalet eller de flesta av de nuvarande unionstillverkarna med de största försäljningsvolymerna. För det tredje förväntas inte det eventuella införandet av antidumpningsåtgärder ha någon inverkan på unionsindustrins konkurrensbeteende, eftersom åtgärderna å ena sidan inte kommer att ändra strukturen hos unionsmarknaden och företagen å andra sidan har en allmän skyldighet att följa tillämpliga konkurrensregler på unionsnivå och nationell nivå, vare sig tullar införs eller ej.

(162)

En importör hävdade också att införandet av tullar skulle ha en negativ inverkan på unionsmarknaden för reflexhindrande ytskikt för solfångarglas. Denna marknad, som identifierats som en närstående marknad av importören, domineras påstått av unionstillverkarna, och införandet av åtgärder skulle leda till att deras ställning stärks till nackdel för konkurrerande leverantörer av antireflexbeläggning. Dessutom uppgavs att det var svårt för importörerna att få beställningar från unionstillverkarna eller att få dessa beställningar levererade inom rimlig tid och till rimliga priser.

(163)

För det första ingår marknaden för antireflexbeläggning i undersökningen och är därmed inte en närstående marknad. Utredningen visade att unionstillverkarna i själva verket fortfarande är konkurrenskraftiga på denna nischmarknad, trots de relativt högre priser som de tar ut tack vare den till synes lägre kvaliteten på det ytbelagda solfångarglas som importeras från Kina. Inga bevis lämnades som visade att unionsindustrin inte skulle kunna tillgodose efterfrågan till följd av en möjlig ökning av reflexhindrande ytbehandlat solfångarglas. Detta påstående avvisas följaktligen i detta skede. När det gäller påståendena om att unionstillverkarna har vägrat att ta emot beställningar eller leverera i tid till rimliga priser, är det helt upp till varje tillverkare att välja affärsstrategi så länge en sådan tillverkare eller sådana tillverkare inte på egen hand eller tillsammans har en dominerande ställning på marknaden i fråga. Det finns tillräcklig konkurrens på unionsmarknaden för att ändra och/eller diversifiera leverantörer. Även detta påstående avvisas därför preliminärt.

(164)

Mot bakgrund av ovanstående drogs den preliminära slutsatsen utifrån en bedömning av alla aktörers olika intressen i sin helhet, inklusive unionsindustrins intresse, importörernas och användarnas intresse, att det inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av preliminära åtgärder på import av solfångarglas med ursprung i Kina.

(165)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(166)

Vid fastställandet av nivån på tullen togs hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit, utan att de konstaterade dumpningsmarginalerna överskrids.

(167)

Vid beräkning av det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för unionsindustrin att täcka sina tillverkningskostnader och uppnå en vinst före skatt som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i unionen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte hade förekommit någon dumpad import. En vinstmarginal på 8,3 % av omsättningen betraktas därför som en lämplig miniminivå som unionsindustrin kunde ha förväntats uppnå om det inte hade förekommit någon skadevållande dumpning. Denna vinstmarginal grundas på den vinst som uppnåddes av unionstillverkarna i urvalet under 2010, när importen av den berörda produkten fortfarande var liten och därför ännu inte hade kunnat snedvrida de normala konkurrensförhållandena.

(168)

På grundval av detta beräknades ett icke-skadevållande pris för unionsindustrin för den likadana produkten. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att man till tillverkningskostnaden lade ovannämnda vinstmarginal på 8,3 % under undersökningsperioden för unionstillverkarna i urvalet.

(169)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga utvalda exporterande tillverkarna i Kina, vilket fastställts vid beräkningen av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den produkt som de utvalda unionstillverkarna sålde på unionsmarknaden under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan som procentandel av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(170)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att preliminära antidumpningsåtgärder bör införas på import av solfångarglas med ursprung i Kina och att dessa, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen och regeln om lägsta tull, bör fastställas till en nivå motsvarande de lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(171)

På grundval av ovanstående har antidumpningstullarnas storlek fastställts genom att marginalerna för undanröjande av skada jämförts med dumpningsmarginalerna. De preliminära antidumpningstullarna, uttryckta som pris cif vid unionens gräns, före tull, är följande:

(172)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i den här förordningen har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar därför den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Tullsatserna (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla övriga företag”) är således endast tillämpliga på import av produkter som har sitt ursprung i de berörda länderna och har tillverkats av företagen, och följaktligen av de specifika rättsliga enheter som anges. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, samt närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. Till följd av att de exporterande tillverkarna visade stor samarbetsvilja (över 80 %, se skäl 15 ovan) grundas denna tullsats på den högsta individuella skademarginal som fastställts för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet. Den tull som tillämpas på ”andra samarbetsvilliga företag” grundas på det vägda genomsnittet för exportörerna i urvalet och gäller alla samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet (förutom Henan Yuhua som är föremål för en individuellt fastställd tull efter sin ansökan om individuell undersökning (se skäl 48 ovan).

(173)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullar (t.ex. till följd av en ändring av företagets namn eller inrättande av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (7) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(174)

Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom den tidsfrist som fastställdes i tillkännagivandet om inledande skriftligen kan lämna sina synpunkter och begära att bli hörda. Undersökningsresultaten om införande av preliminära tullar är inte definitiva och kan komma att ändras i undersökningens slutgiltiga skede. Vidare bör det anges att alla undersökningsresultat i denna förordning när det gäller införande av tullar är preliminära och kan behöva omprövas inför fastställandet av eventuella slutgiltiga åtgärder.

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/29

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/31

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 13 mars 2013 ansökte Rumänien om en förlängning av en särskild åtgärd som avviker från artikel 193 i direktiv 2006/112/EG beträffande leverans av trävaror.

(2)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG underrättade kommissionen övriga medlemsstater om Rumäniens ansökan genom en skrivelse av den 17 juni 2013. Genom en skrivelse av den 18 juni 2013 underrättade kommissionen Rumänien om att alla nödvändiga uppgifter förelåg för att handlägga ansökan.

(3)

Enligt huvudregeln i artikel 193 i direktiv 2006/112/EG ska den beskattningsbara person som levererar varor eller tillhandahåller tjänster betala mervärdesskatten till skattemyndigheterna.

(4)

Genom rådets genomförandebeslut 2010/583/EU (2) bemyndigades Rumänien att tillämpa en avvikande åtgärd i enlighet med artikel 395 i direktiv 2006/112/EG för att utse mottagaren som betalningsskyldig för mervärdesskatten vid leverans av trävaror av beskattningsbara personer.

(5)

Före det tidigare bemyndigandet att tillämpa omvänd skatteskyldighet på leverans av trävaror hade det uppstått problem på virkesmarknaden i Rumänien på grund av marknadens och de berörda företagens särskilda karaktär. Det finns ett stort antal små företag som det har varit svårt för de rumänska myndigheterna att kontrollera. Att utse mottagaren som betalningsskyldig för mervärdesskatten medförde enligt de rumänska myndigheterna att vissa typer av skatteflykt och skatteundandragande inom denna sektor förhindrades och är därför fortfarande motiverat.

(6)

Åtgärden står i proportion till de eftersträvade målen eftersom avsikten inte är att den ska tillämpas generellt utan endast på mycket särskilda verksamheter i en sektor där avsevärda problem förekommer när det gäller skatteflykt eller skatteundandragande.

(7)

Åtgärden bör enligt kommissionens uppfattning inte ha någon negativ inverkan när det gäller att förebygga bedrägeri i detaljhandelsledet eller i andra sektorer eller andra medlemsstater.

(8)

Bemyndigandet bör vara tidsbegränsat fram till och med den 31 december 2016.

(9)

Om Rumänien ansöker om en ytterligare förlängning efter 2016 ska en rapport lämnas in tillsammans med ansökan om förlängning till kommissionen senast den 1 april 2016. Mot bakgrund av erfarenheterna fram till den dagen ska en bedömning göras om avvikelsen fortfarande är motiverad.

(10)

Avvikelsen har ingen negativ inverkan på de delar av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/33

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 24 oktober 2012 ansökte Luxemburg om bemyndigande att genomföra en åtgärd som avviker från artikel 285 i direktiv 2006/112/EG, och som skulle ge Luxemburg möjlighet att bevilja befrielse från mervärdesskatt för beskattningsbara personer vars årsomsättning uppgår till högst 25 000 EUR. Genom den åtgärden skulle sådana beskattningsbara personer befrias från vissa av eller alla de skyldigheter på mervärdesskatteområdet som anges i avdelning XI kapitlen 2–6 i direktiv 2006/112/EG.

(2)

I enlighet med artikel 395.2 i direktiv 2006/112/EG underrättade kommissionen övriga medlemsstater om Luxemburgs begäran genom en skrivelse av den 9 november 2012. Genom en skrivelse av den 12 november 2012 underrättade kommissionen Luxemburg om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att kunna handlägga ansökan.

(3)

Enligt artikel 285 i direktiv 2006/112/EG får medlemsstater som inte har utnyttjat den möjlighet som fastställs i artikel 14 i rådets andra direktiv 67/228/EEG (2) tillämpa befrielse från mervärdeskatt för beskattningsbara personer vars årsomsättning är högst 5 000 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta, och de får också medge en graderad skattelättnad till beskattningsbara personer vars årsomsättning överstiger den övre gräns som dessa medlemsstater fastställt för tillämpning av skattebefrielsen.

(4)

Luxemburg har underrättat kommissionen om att man för närvarande befriar beskattningsbara personer från mervärdesskatteplikt vars årsomsättning uppgår till högst 10 000 EUR, och att man använder sig av möjligheten att medge en graderad skattelättnad till beskattningsbara personer vars årsomsättning ligger mellan 10 000 EUR och 25 000 EUR. Luxemburg har begärt bemyndigande för att, som en avvikande åtgärd, tillämpa befrielse från mervärdesskatteplikt för beskattningsbara personer vars årsomsättning är högst 25 000 EUR.

(5)

Ett högre tröskelvärde för den särskilda ordningen är en förenklingsåtgärd, eftersom det i betydande utsträckning kan minska skyldigheterna på mervärdesskatteområdet för små företag och Luxemburg skulle kunna sluta tillämpa ordningen med graderade skattelättnader som är betungande för företagen. Beskattningsbara personer bör fortfarande kunna välja de normala mervärdesskattereglerna.

(6)

Den 29 oktober 2004 antog kommissionen ett förslag till ett direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG (3) i syfte att förenkla skyldigheterna på mervärdesskatteområdet, som innehöll bestämmelser som skulle ge medlemsstaterna rätt att fastställa den övre gränsen för den årliga omsättningen för befrielse från mervärdesskatt till upp till 100 000 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta, med möjlighet att uppdatera beloppet varje år. Detta beslut är förenligt med det förslaget.

(7)

Avvikelsen har bara en försumbar effekt på den totala skatteuppbörden i sista konsumtionsledet och kommer inte att negativt inverka på unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/35

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 8 april 2013 ansökte Italien om bemyndigande för en åtgärd som avviker från artikel 285 i mervärdesskattedirektivet och som syftar till att fortsätta att tillämpa befrielse från mervärdesskatt för vissa beskattningsbara personer vars årsomsättning underskrider ett visst tröskelvärde, samt till att höja detta tröskelvärde från 30 000 EUR till 65 000 EUR. Genom den åtgärden skulle sådana beskattningsbara personer vara befriade från vissa av eller alla de mervärdesskatteskyldigheter som anges i avdelning XI kapitlen 2–6 i direktiv 2006/112/EG.

(2)

Kommissionen underrättade övriga medlemsstater om Italiens ansökan genom en skrivelse av den 10 juni 2013. Genom en skrivelse av den 14 juni 2013 underrättade kommissionen Italien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att kunna handlägga ansökan.

(3)

I enlighet med avdelning XII i direktiv 2006/112/EG får medlemsstaterna redan tillämpa en särskild ordning för små företag. Den förlängda åtgärden avviker från artikel 285 i det direktivet, i dess tillämpning på Italien, endast så till vida att ordningens tröskelvärde för årsomsättning är högre än det tröskelvärde på 5 000 EUR som anges i direktivet.

(4)

Genom rådets beslut 2008/737/EG (2) bemyndigades Italien att, som en avvikande åtgärd, tillämpa skattebefrielse för beskattningsbara personer med en årsomsättning på högst 30 000 EUR till och med den 31 december 2010. Tillämpningen av denna avvikelse förlängdes sedan till och med den 31 december 2013 genom rådets genomförandebeslut 2010/688/EU (3). Eftersom det tröskelvärdet har lett till reducerade mervärdesskatteskyldigheter för mindre företag, bör Italien bemyndigas att tillämpa denna åtgärd under ytterligare en begränsad period, och att höja tröskelvärdet till 65 000 EUR. Beskattningsbara personer bör fortfarande kunna välja de normala mervärdesskattereglerna.

(5)

För att åtgärden ska bli tillgänglig för fler små och medelstora företag och därmed svara mot målen i kommissionens meddelande med titeln Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa bör Italien få bemyndigande att öka det tröskelvärde för årsomsättningen under vilket vissa beskattningsbara personer kan befrias från mervärdesskatt från 30 000 EUR till 65 000 EUR.

(6)

Den 29 oktober 2004 antog kommissionen ett förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG (4) i syfte att förenkla skyldigheterna på mervärdesskatteområdet som innehöll bestämmelser som skulle ge medlemsstaterna rätt att fastställa tröskelvärdet för årsomsättningen för befrielse från mervärdesskatt till upp till 100 000 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta, med möjlighet att uppdatera beloppet varje år. Italiens begäran om förlängning är förenlig med det förslaget, som rådet ännu inte har nått en överenskommelse om.

(7)

Av de upplysningar som Italien lämnat framgår det att den avvikande åtgärden endast har en försumbar effekt på den totala skatteuppbörden i det sista konsumtionsledet och inverkar inte på unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/37

(1)

I en skrivelse som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 2 april 2013 ansökte Italien om bemyndigande att förlänga en åtgärd som avviker från artiklarna 26.1 a och 168 i direktiv 2006/112/EG, i syfte att få fortsätta att begränsa avdragsrätten för utgifter för vissa motordrivna vägfordon som inte bara används för affärsbruk.

(2)

Kommissionen informerade de övriga medlemsstaterna om Italiens ansökan genom en skrivelse av den 10 juni 2013. Genom en skrivelse av den 14 juni 2013 underrättade kommissionen Italien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att kunna behandla ansökan.

(3)

Genom rådets beslut 2007/441/EG (2) bemyndigades Italien att begränsa rätten att dra av mervärdesskatt för utgifter för motordrivna vägfordon som inte bara används för affärsbruk till 40 %. I beslut 2007/441/EG föreskrivs även att användningen för privat bruk av sådana fordon som omfattats av en begränsning av avdragsrätten enligt beslutet inte ska anses som ett tillhandahållande av tjänster mot ersättning. Dessutom innehåller beslut 2007/441/EG definitioner av de fordon och utgifter som omfattas av det beslutet, och en förteckning över de fordon som uttryckligen inte omfattas. Beslut 2007/441/EG ändrades genom rådets genomförandebeslut 2010/748/EU (3), och dagen då beslutet ska upphöra att gälla fastställdes till den 31 december 2013.

(4)

I enlighet med artikel 6 i beslut 2007/441/EG lämnade Italien en rapport om tillämpningen av det beslutet som innehöll en översyn av den procentuella begränsningen till kommissionen. Uppgifterna från Italien visar att en begränsning av avdragsrätten till 40 % fortfarande motsvarar de faktiska omständigheterna i fråga om användningen av de berörda fordonen för affärsbruk och annat bruk än affärsbruk. Italien bör således bemyndigas att tillämpa åtgärden under en ytterligare begränsad period fram till och med den 31 december 2016.

(5)

Om Italien ansöker om en ytterligare förlängning efter 2016, bör en ny rapport tillsammans med ansökan om förlängning lämnas till kommissionen senast den 1 april 2016.

(6)

Den 29 oktober 2004 antog kommissionen ett förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG (4) i syfte att förenkla skyldigheterna på mervärdesskatteområdet. De avvikande åtgärder som anges i detta beslutet bör upphöra att gälla den dag det ändringsdirektivet träder i kraft, om den dagen infaller tidigare än den sista giltighetsdag som anges i detta beslut.

(7)

Avvikelsen inverkar inte på de av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(8)

Beslut 2007/441/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

En ansökan om förlängning av de åtgärder som anges i detta beslut ska lämnas till kommissionen senast den 1 april 2016.

Ansökan om förlängning ska åtföljas av en rapport som innehåller en översyn av den procentuella begränsning som tillämpats på rätten att dra av mervärdesskatt för utgifter för motordrivna vägfordon som inte uteslutande används för affärsändamål.”

2.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Detta beslut upphör att gälla den dag unionsregler om fastställande av vilka utgifter för motordrivna vägfordon som inte medför rätt till fullt avdrag av mervärdesskatt träder i kraft, dock senast den 31 december 2016.”

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/39

(1)

Genom skrivelser som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 3 respektive den 4 april 2013 har Danmark och Sverige ansökt om bemyndigande att förlänga tillämpningen av en särskild åtgärd som avviker från artiklarna 168, 169, 170 och 171 i direktiv 2006/112/EG enligt vilka en skattskyldig person ska utnyttja sin rätt till avdrag eller återbetalning i den medlemsstat där mervärdesskatten har betalats.

(2)

Kommissionen underrättade genom en skrivelse av den 12 juni 2013 övriga medlemsstater om Danmarks och Sveriges ansökningar. Genom en skrivelse av den 14 juni 2013 underrättade kommissionen Danmark och Sverige om att den hade alla uppgifter som den ansåg sig behöva för att kunna behandla ärendet.

(3)

Ansökan om avvikelse avser återbetalningen av mervärdesskatt som betalas för passageavgifter för nyttjandet av den fasta Öresundsförbindelsen mellan Danmark och Sverige. Enligt mervärdesskattereglerna rörande platsen för tillhandahållande av tjänster med anknytning till fast egendom ska mervärdesskatten på passageavgiften för Öresundsförbindelsen till viss del betalas i Danmark och till viss del i Sverige.

(4)

Genom avvikelse från kravet att en skattskyldig person ska utnyttja sin rätt till avdrag eller återbetalning i den medlemsstat där mervärdesskatten har betalats, har Danmark och Sverige bemyndigats att genomföra en särskild åtgärd som innebär att en skattskyldig person endast behöver vända sig till ett enda lands förvaltning för att återfå mervärdesskatten. Detta bemyndigande beviljades först genom rådets beslut 2000/91/EG (2) och förlängdes därefter genom rådets beslut 2003/65/EG (3) och 2007/132/EG (4).

(5)

Den rättsliga och faktiska situation som berättigade avvikelsen har inte ändrats utan föreligger fortfarande. Danmark och Sverige bör därför bemyndigas att genomföra den särskilda åtgärden under ytterligare en tidsbegränsad period.

(6)

Avvikelsen har ingen negativ inverkan på den del av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

a)

Skattskyldiga personer som är etablerade i Danmark får i sina regelbundna mervärdesskattedeklarationer som inlämnas i Danmark utnyttja sin rätt till avdrag för mervärdesskatt på nyttjandet av den del av förbindelsen som ligger på svenskt territorium.

b)

Skattskyldiga personer som är etablerade i Sverige får i sina regelbundna mervärdesskattedeklarationer som inlämnas i Sverige utnyttja sin rätt till avdrag för mervärdesskatt på nyttjandet av den del av förbindelsen som ligger på danskt territorium.

c)

Skattskyldiga personer som inte är etablerade i någon av de två ovannämnda medlemsstaterna ska i enlighet med det förfarande som föreskrivs i rådets direktiv 2008/9/EG (5) eller i rådets direktiv 86/560/EEG (6) vända sig till de svenska myndigheterna för återbetalning av mervärdesskatt på passageavgifterna, inbegripet mervärdesskatt på nyttjandet av den del av förbindelsen som ligger på danskt territorium.

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/41

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 2 april 2013 ansökte Förenade kungariket om att få fortsätta att tillämpa en avvikelse som innebär en fortsatt begränsning av avdragsrätten för mervärdesskatt för hyrestagare och leasetagare när det gäller kostnader för hyra eller leasing av sådana bilar som inte enbart används för yrkesmässigt bruk.

(2)

Kommissionen underrättade övriga medlemsstater om Förenade kungarikets ansökan genom en skrivelse av den 19 juni 2013. Genom en skrivelse av den 20 juni 2013 underrättade kommissionen Förenade kungariket om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att kunna handlägga ansökan.

(3)

Genom rådets beslut 2007/884/EG (2), ändrat genom rådets genomförandebeslut 2011/37/EU (3), tilläts Förenade kungariket att begränsa avdragsrätten för ingående mervärdesskatt till 50 % för hyrestagare och leasetagare när det gäller kostnader för hyra eller leasing av sådana personbilar som inte enbart används för yrkesmässigt bruk. Förenade kungariket gavs också tillstånd att inte betrakta beskattningsbara personers privata bruk av bilar som hyrs eller leasas för yrkesmässigt bruk som tillhandahållande av tjänster mot ersättning. Genom denna förenklingsåtgärd slipper hyrestagaren eller leasetagaren bokföra den sträcka som körs privat med företagets bilar och att för beskattningsändamål redovisa den privata körsträckan för varje bil.

(4)

Enligt den rapport som Förenade kungariket lämnat motsvarar begränsningen på 50 % fortfarande de faktiska omständigheterna när det gäller hyrestagares och leasetagares yrkesmässiga användning i förhållande till deras övriga användning av fordonen i fråga. Förenade kungariket bör därför bemyndigas att tillämpa åtgärden till och med den 31 december 2016.

(5)

Om Förenade kungariket överväger en ytterligare förlängning efter 2016, bör Förenade kungariket senast den 1 april 2016 tillsammans med en begäran om förlängning lägga fram en rapport för kommissionen som innehåller en översyn av den procentuella begränsning som tillämpas.

(6)

Den 29 oktober 2004 antog kommissionen ett förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG (4) som innehåller bestämmelser om en harmonisering av de kategorier av utgifter som kan omfattas av undantag från avdragsrätt. Direktiv 77/388/EEG har ersatts genom direktiv 2006/112/EG. Enligt det förslaget kan undantag från avdragsrätt komma att gälla motordrivna vägfordon. Den avvikelse som anges i detta beslut bör upphöra att gälla den dag då ett sådant ändringsdirektiv träder i kraft, om den dagen infaller tidigare än den 31 december 2016.

(7)

Avvikelsen har endast en försumbar effekt på den totala skatteuppbörden i sista konsumtionsledet och har ingen negativ inverkan på unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(8)

Beslut 2007/884/EG bör ändras i enlighet med detta.

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/43

(1)

Enligt artikel 79 i förordning (EG) nr 1907/2006 ska rådet utse en representant från varje medlemsstat till ledamot i Europeiska kemikaliemyndighetens styrelse (nedan kallad styrelsen).

(2)

Genom beslut av den 17 maj 2011 (2) utsåg rådet 15 ledamöter till styrelsen.

(3)

Den rumänska regeringen har informerat rådet om sin avsikt att ersätta den rumänska representanten i styrelsen och har föreslagit en kandidat till ny representant, som bör utses för perioden till och med den 31 maj 2015.

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/44

(1)

Den 13 september 2010 antog rådet beslut 2010/570/EU, Euratom om utnämning av ledamöter i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för perioden från och med den 21 september 2010 till och med den 20 september 2015 (1).

(2)

En plats som ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Gilbert BROS har löpt ut.

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/45

(1)

Den 22 december 2009 och den 18 januari 2010 antog rådet besluten 2009/1014/EU (1) och 2010/29/EU (2) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden från och med den 26 januari 2010 till och med den 25 januari 2015.

(2)

En plats som suppleant i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Gabriele BURGSTALLER har löpt ut.

—

Brigitta PALLAUF, Landtagspräsidentin Salzburger Landtag.

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/46

(1)

Den 26 juli 2010 antog rådet beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran

(2)

I en dom av den 16 september 2013 i mål T-489/10 (2) ogiltigförklarade tribunalen rådets beslut att föra upp Islamic Republic of Iran Shipping Lines, Bushehr Shipping Co. Ltd, Hafize Darya Shipping Lines (HDSL), Irano – Misr Shipping Co., Irinvestship Ltd, IRISL (Malta) Ltd, IRISL Club, IRISL Europe GmbH, IRISL Marine Services and Engineering Co., ISI Maritime Ltd, Khazar Shipping Lines, Leadmarine, Marble Shipping Ltd, Safiran Payam Darya Shipping Lines (SAPID), Shipping Computer Services Co., Soroush Saramin Asatir Ship Management, South Way Shipping Agency Co. Ltd och Valfajr 8th Shipping Line Co. på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga II till beslut 2010/413/Gusp.

(3)

Islamic Republic of Iran Shipping Lines, Bushehr Shipping Co. Ltd, Hafize Darya Shipping Lines (HDSL), Irano – Misr Shipping Co., Irinvestship Ltd, IRISL (Malta) Ltd, IRISL Europe GmbH, IRISL Marine Services and Engineering Co., ISI Maritime Ltd, Khazar Shipping Lines, Marble Shipping Ltd, Safiran Payam Darya Shipping Lines (SAPID), Shipping Computer Services Co., Soroush Saramin Asatir Ship Management, South Way Shipping Agency Co. Ltd och Valfajr 8th Shipping Line Co. bör åter föras upp på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder, på grundval av nya skäl som gäller var och en av dessa enheter.

(4)

Identifieringsuppgifterna för en enhet på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga II till beslut 2010/413/Gusp bör ändras.

(5)

Till följd av tribunalens domar i målen T-392/11 (3), T-404/11 (4) och T-63/2012 (5) tas Iran Transfo, Sakhte Turbopomp va Kompressor (SATAK ) (även känt som Turbo Compressor Manufacturer, TCMFG) och Oil Turbo Compressor Co. inte upp på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder i bilaga II till beslut 2010/413/Gusp.

27.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 316/50

(1)

I förordning (EG) nr 853/2004 fastställs särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung för livsmedelsföretagare. I dessa regler ingår hygienkrav för obehandlad mjölk och mjölkprodukter.

(2)

I kommissionens beslut 2009/861/EG (2) föreskrivs vissa undantag från kraven i avsnitt IX kapitel I delarna II och III i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 för de mjölkbearbetningsanläggningar i Bulgarien som förtecknas i det beslutet. Det beslutet gäller till och med den 31 december 2013.

(3)

Genom undantag från de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 853/2004 får därför vissa mjölkbearbetningsanläggningar som finns förtecknade i bilaga I till beslut 2009/861/EG bearbeta både mjölk som uppfyller kraven och mjölk som inte gör det, förutsatt att bearbetningen sker i separata produktionslinjer. Dessutom får vissa mjölkbearbetningsanläggningar som förtecknas i bilaga II till det beslutet bearbeta mjölk som inte uppfyller kraven även utan separata produktionslinjer.

(4)

Bulgarien sände kommissionen en ändrad och uppdaterad förteckning över dessa mjölkbearbetningsanläggningar den 12 augusti 2013.

(5)

De anläggningar som förtecknas i posterna 1 (BG 0412010”Bi Si Si Handel” OOD), 4 (BG 2012020 ”Yotovi” OOD) och 5 (BG 2512020”Mizia-Milk” OOD) i tabellen i bilaga I till beslut 2009/861/EG har strukits eftersom de nu endast är godkända för att bearbeta mjölk som uppfyller kraven och som ska släppas ut på marknaden inom unionen.

(6)

Dessutom har fyra anläggningar som för närvarande förtecknas i bilaga II till beslut 2009/861/EG strukits, eftersom de enbart använder mjölk som uppfyller kraven och därför får släppa ut mjölkprodukter på unionsmarknaden. Dessa anläggningar förtecknas i tabellen i bilaga II till beslut 2009/861/EG som post 8 (1312023 ”Inter-D” OOD), 71 (BG 2512001 ”Mladost -2002” OOD), 91 (BG 2012019 ”Hemus-Milk komers” OOD) och 95 (2712005 ”Nadezhda” OOD).

(7)

Bulgarien har vidare meddelat kommissionen att sedan beslut 2009/861/EG blev gällande har andelen obehandlad mjölk som uppfyller kraven i förordning (EG) nr 853/2004 och som levereras till mjölkbearbetningsanläggningar i landet ökat väsentligt. Bulgarien har också upprättat en handlingsplan för hela mjölkproduktionskedjan i landet för att säkerställa att unionsbestämmelserna efterlevs.

(8)

Enligt de rapporter som Bulgarien har lagt fram i enlighet med artikel 5 i beslut 2009/861/EG och de uppgifter som landet lämnade till kommissionen den 1 augusti 2013 uppfyller mjölksektorn i Bulgarien fortfarande inte helt kraven i förordning (EG) nr 853/2004.

(9)

Med tanke på de ansträngningar som Bulgarien gjort för att säkerställa att mjölksektorn följer unionsbestämmelserna, med en konstant minskning av antalet anläggningar som framställer mjölk som inte uppfyller kraven sedan 2009, bör tillämpningen av bestämmelserna i beslut 2009/861/EG förlängas till och med den 31 december 2015.

(10)

Bulgarien bör regelbundet underrätta kommissionen om de framsteg som görs för att visa att målet att följa unionskraven kan uppnås före utgången av tillämpningsperioden för beslut 2009/861/EG, som förlängs genom detta beslut.

(11)

Beslut 2009/861/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

I artikel 2 ska datumet ”31 december 2013” ersättas med ”31 december 2015”.

2.

I artikel 3 ska datumet ”31 december 2013” ersättas med ”31 december 2015”.

3.

Följande artikel ska införas som artikel 4a:

”Artikel 4a

1.   Bulgarien ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att antalet anläggningar som framställer mjölk som inte uppfyller kraven minskar enligt följande:

2.   Om Bulgarien inte uppnår målen om att minska antalet anläggningar som avses i punkt 1 ska kommissionen vidta lämpliga åtgärder.”

4.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

1.   Bulgarien ska lämna rapporter till kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 4a.1 och om hur långt landet kommit i arbetet med att se till att kraven i förordning (EG) nr 853/2004 uppfylls när det gäller följande:

Rapporterna för 2014 ska lämnas till kommissionen senast den 30 juni 2014 respektive den 31 december 2014, och rapporterna för 2015 ska lämnas senast den 31 maj 2015 respektive den 31 oktober 2015.

Blanketten i bilaga III ska användas för rapporteringen.

2.   Kommissionen ska noga övervaka arbetet med att få den obehandlade mjölk som bearbetas av de anläggningar som förtecknas i bilagorna I och II att uppfylla kraven i förordning (EG) nr 853/2004.”

5.

I artikel 6 ska datumet ”31 december 2013” ersättas med ”31 december 2015”.

6.

Bilagorna I och II ska ersättas med texten i bilagan till det här beslutet.