a)

En förteckning över MFI för statistiska ändamål (se del 1 för identifiering av vissa MFI).

b)

En specifikation av den statistik som dessa MFI ska lämna varje månad, kvartal respektive år (se del 2, 3, 4, 5, 6 och 7).

1.1

Andra finansinstitut än kreditinstitut som emitterar finansiella instrument som är nära substitut för inlåning klassificeras som MFI förutsatt att de uppfyller andra kriterier för MFI. Klassificeringen baseras på huruvida inlåningen är substituerbar, dvs. huruvida skulder klassificeras som inlåning, vilket avgörs av instrumentens likviditet, definierad som en kombination av faktorerna överförbarhet, konvertibilitet, värdesäkerhet och omsättningsbarhet, och där så är lämpligt även instrumentens löptid.

Kriterierna för att instrument ska räknas som substitut till inlåning ska också tillämpas när man beslutar om huruvida skulder ska klassificeras som inlåning, utom i fall då det finns en separat kategori för sådana skulder.

1.2

Vid fastställandet av huruvida ett instrument är ett substitut till inlåning och vid klassificeringen av skulder som inlåning, ska begreppen nedan användas med följande betydelser:

a)

Penningmarknadsinstrumentet ska anses vara av hög kreditkvalitet om det har tilldelats ett av de båda högsta tillgängliga kortfristiga kreditbetygen av det erkända kreditvärderingsinstitut som har värderat instrumentet eller, i de fall då instrumentet inte har genomgått någon värdering, om det genom förvaltningsbolagets interna värderingsprocess har fastställts vara av motsvarande kvalitet. När ett erkänt kreditvärderingsinstitut delar in sitt högsta kortfristiga kreditbetyg i två olika kategorier, ska dessa båda kreditbetyg anses utgöra en enda kategori och därmed vara det högsta tillgängliga kreditbetyget.

b)

Som undantag till kravet i punkt a kan penningmarknadsfonden inneha statliga emitteringar som åtminstone motsvarar investment grade, där ”statliga emitteringar” i detta sammanhang avser penningmarknadsinstrument som är emitterade eller garanterade av en central, regional eller lokal myndighet, av en medlemsstats centralbank, av ECB, Europeiska unionen eller Europeiska investeringsbanken.

c)

När den vägda genomsnittliga livslängden beräknas för värdepapper, inklusive strukturerade finansiella instrument, baseras beräkningen av löptiden på den återstående löptiden fram till laglig inlösen av instrumenten. Men om ett finansiellt instrument omfattar en säljoption får lösendag för denna säljoption användas i stället för den lagliga återstående löptiden endast om följande villkor alltid är uppfyllda:

d)

Vid beräkning av såväl den vägda genomsnittliga livslängden och den vägda genomsnittliga löptiden, ska hänsyn tas till effekten av finansiella derivatinstrument, inlåning och effektiva portföljförvaltningsmetoder.

e)

Med vägd genomsnittlig löptid avses ett värde för den genomsnittliga löptiden för samtliga underliggande värdepapper i fonden, vägt för att avspegla de relativa innehaven i varje instrument, under antagandet att löptiden för ett instrument med flytande ränta motsvarar den återstående tiden till nästa gång räntan fastställs till penningmarknadsränta och inte den tid som återstår innan kapitalvärdet för ett värdepapper måste återbetalas. I praktiken används den vägda genomsnittliga löptiden för att mäta hur känslig en penningmarknadsfond är för förändrade räntenivåer på penningmarknaden.

f)

Med vägd genomsnittlig livslängd avses det vägda genomsnittet av den återstående löptiden för varje värdepapper som en fond innehar, vilket motsvarar tiden fram till dess att kapitalvärdet är helt återbetalat, oavsett ränta och utan diskontering. Till skillnad från när den vägda genomsnittliga löptiden beräknas får de datum då räntan fastställs inte användas när den vägda genomsnittliga livslängden beräknas för värdepapper med rörlig ränta och strukturerade finansiella instrument. Här används i stället endast ett värdepappers fastställda slutliga förfallodag. Den vägda genomsnittliga livslängden används för att mäta kreditrisken, eftersom kreditrisken ökar ju mer återbetalningen av kapitalet senareläggs. Den vägda genomsnittliga livslängden används också för att begränsa likviditetsrisken.

g)

Med penningmarknadsinstrument avses instrument som normalt är föremål för handel på penningmarknaden, som är likvida och har ett värde som kan fastställas exakt vid varje tidpunkt.

h)

Med förvaltningsbolag avses bolag vars regelmässiga verksamhet består i att förvalta en penningmarknadsfonds portfölj.

5.1

För sammanställningen av euroområdets penningmängdsaggregat och motparter måste det fastställas vilka av motparterna inom territoriet för euroområdet som utgör innehavarsektorn. För detta ändamål delas motpartsgruppen icke-MFI upp enligt det reviderade europeiska nationalräkenskapssystemet (nedan kallat ENS 2010) som fastställs genom förordning (EU) nr 549/2013 (se del 3 i bilaga II) på offentlig förvaltning (S.13), varvid statlig förvaltning (S.1311) redovisas separat under inlåning totalt, och övriga inhemska sektorer. För att månadsvis kunna beräkna en sektorsvis uppdelning av penningmängdsaggregaten och motposterna delas övriga inhemska sektorer upp ytterligare i följande delsektorer: investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124), andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut + finansiella servicebolag + koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.125 + S.126 + S.127), försäkringsbolag (S.128), pensionsinstitut (S.129), icke-finansiella bolag (S.11) och hushåll + hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.14 + S.15). En ytterligare uppdelning görs för motparter som är finansiella bolag (FVC) och centrala clearingmotparter inom de fusionerade motpartssektorerna (S.125 + S.126 + S.127). För enmansföretag och företag med delägare utan juridisk status se avsnitt 3. För inlåning totalt och kategorierna inlåning med överenskommen löptid över två år, inlåning med uppsägningstid över två år och repor görs en ytterligare uppdelning på kreditinstitut, övriga MFI-motparter och statlig förvaltning, en uppdelning som behövs för ECB:s kassakravssystem.

5.2

För inlåning totalt och tillgångskategorin utlåning totalt görs en ytterligare uppdelning på centralbanken (S.121) samt monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) samt på banker och icke-banker i övriga utlandet för att bättre förstå banksektorns utlånings- och finansieringsriktlinjer samt övervaka interbankverksamheten bättre.

5.3

För positioner inom koncerner görs en ytterligare uppdelning på positioner och transaktioner som avser inlåning och utlåning mellan monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) för att göra det möjligt att identifiera sambanden mellan kreditinstitut som ingår i samma koncern (inhemska motparter och andra medlemsstater i euroområdet).

5.4

För innehav av skuldebrev med ursprunglig löptid upp till ett år, med uppdelning efter valuta, görs en ytterligare uppdelning för offentlig förvaltning (S.13) för att ge en bättre överblick över sambanden mellan stater och banker.

5.5

Viss inlåning/utlåning från återköpsavtal (repor)/omvända repor eller liknande transaktioner med andra finansförmedlare (S.125) + finansiella servicebolag (S.126) + koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127) kan avse transaktioner med centrala motparter. En central motpart är en enhet som juridiskt fungerar som mellanhand mellan motparter i transaktioner med avtal som handlas på de finansiella marknaderna, och som blir köpare gentemot varje säljare och säljare gentemot varje köpare. Eftersom sådana transaktioner ofta är substitut för bilaterala transaktioner mellan MFI görs en ytterligare uppdelning inom inlåningskategorin återköpsavtal (repor) vad gäller transaktioner med sådana motparter. På liknande sätt görs en ytterligare uppdelning inom tillgångskategorin ”utlåning” när det gäller omvända repor med sådana motparter.

5.6

Inhemska motparter och motparter i euroområdet redovisas separat i alla statistiska uppdelningar. Motparter i euroområdet särredovisas enligt ländernas nationella sektorsklassificering eller enligt deras indelning i institutionella enheter i enlighet med de förteckningar som förs av ECB för statistiska ändamål och ECB:s Monetary, financial institutions and markets statistics sector manual: Guidance for the statistical classification of customers som följer klassificeringsprinciper som överensstämmer med ENS 2010 så långt det är möjligt. Motparter utanför euroområdet behöver inte delas upp efter land.

5.7

När det gäller aktier/andelar i penningmarknadsfonder som emitterats av MFI i euroområdets medlemsstater ska uppgiftslämnarna åtminstone rapportera uppgifter om innehavarens hemvist med uppdelning på inhemska motparter/övriga euroområdet/övriga utlandet, så att aktier/andelar som innehas av aktörer med hemvist utanför euroområdet kan uteslutas. De nationella centralbankerna får också härleda den statistiska information som behövs från de uppgifter som samlas in enligt förordning (EU) nr 1011/2012 (ECB/2012/24), i den mån som uppgifterna följer de tidsramar som anges i artikel 7 i denna förordning samt de minimistandarder som fastställs i bilaga IV.

1.

Uppdelning efter delsektor, löptid och fast egendom som säkerhet för utlåningen till icke-MFI i euroområdet (se tabell 2).

Uppgifterna behövs för en uppföljning av den totala delsektors- och löptidsstrukturen hos MFI:s totala kreditgivning (utlåning och värdepapper) till innehavarsektorn. För icke-finansiella bolag och hushåll krävs ytterligare ”varav”-uppgifter för att identifiera de lån som beviljats mot säkerhet i fast egendom.

För utlåning i euro med ursprunglig löptid över ett år och över två år gentemot hushåll och icke-finansiella bolag krävs ytterligare ”varav”-uppgifter avseende vissa andra löptider och tidpunkter för ändring av räntesatser (se tabell 2). Med ändring av räntesats menas en sådan förändring av räntesatsen för ett lån som ska ske enligt låneavtalet. Lån där en ändring av räntesatsen kan ske omfattar bl.a. lån vars räntesats regelbundet anpassas till utvecklingen av ett index såsom Euribor, lån vars räntesats anpassas kontinuerligt (dvs. floating rates) samt lån vars räntesats kan ändras efter ett MFI:s gottfinnande.

2.

Uppdelning på delsektorer av MFI:s inlåning från den offentliga förvaltningen (med undantag av den statliga förvaltningen) i euroområdets medlemsstater (se tabell 2).

Denna information krävs som komplement till den månadsvisa rapporteringen.

3.

Uppdelning efter sektor av positioner gentemot motparter utanför euroområdet (se tabell 2).

Sektorindelningen enligt Systemet för nationalräkenskaper (nedan kallat SNA 2008) tillämpas där ENS 2010 inte gäller.

4.

Identifiering av balansräkningspositioner för derivat och upplupen ränta på utlåning och inlåning inom övriga tillgångar och övriga skulder (se tabell 2).

Denna uppdelning är nödvändig för en förbättrad överensstämmelse inom statistiken.

5.

Uppdelning efter land, inbegripet positioner gentemot Europeiska investeringsbanken och Europeiska stabilitetsmekanismen (se tabell 3).

Denna uppdelning är nödvändig för en vidare analys av den monetära utvecklingen och av skäl som sammanhänger med övergångskraven och kvalitetskontrollen av uppgifterna.

6.

Uppdelning efter sektor för gränsöverskridande inlåning från och utlåning till icke-MFI inom euroområdet (se tabell 3).

Denna uppdelning är nödvändig för att bedöma MFI-sektorernas positioner i enskilda medlemsstater i förhållande till de övriga medlemsstaterna i euroområdet.

7.

Uppdelning efter valuta (se tabell 4).

Denna uppdelning är nödvändig för beräkningen av transaktioner för penningmängdsaggregat och motposter justerade för valutakursförändring i de fall aggregaten definieras så att de omfattar alla valutor sammantaget.

2.1

Inom ramen för artikel 6 a ska MFI beräkna posterna i del 1 och 2 av tabell 5 som nettoflöden av värdepapperiserade eller på annat sätt överförda lån under den relevanta perioden minus lån som anskaffats under perioden. Lån som överförs till, eller anskaffas från, ett annat inhemskt MFI samt lån vars överföring sker som resultat av en uppdelning av uppgiftslämnaren eller av en sammanslagning eller ett övertagande som involverar uppgiftslämnaren och ett annat inhemskt MFI, ska inte inkluderas i denna beräkning. Lån som överförs till, eller förvärvas från, icke inhemska MFI ska inkluderas i denna beräkning.

2.2

Posterna som avses i punkt 3.1 fördelas till del 1 och del 2 i tabell 5 på följande sätt:

2.3

Posterna i del 1 av tabell 5 ska månadsvis delas upp ytterligare efter motparten i transaktionen, varvid åtskillnad ska göras mellan FVC, varav FVC med hemvist i euroområdet, och övriga motparter. Ytterligare uppdelning efter ursprunglig löptid och lånets ändamål krävs kvartalsvis för vissa poster som framgår av tabell 5 b.

3.1

MFI ska tillhandahålla uppgifter i enlighet med del 3 i tabell 5 om värdepapperiserade lån som inte längre ingår för vilka MFI är ansvarigt institut enligt följande:

3.2

När det gäller punkt 3.1 b får de nationella centralbankerna i stället kräva att MFI ska tillhandahålla nettoflöden av avyttringar och anskaffningar av lån för vilka MFI är ansvarigt institut så att den nationella centralbanken kan härleda de finansiella transaktioner som avses i punkt 3.1 b.

3.3

Nationella centralbanker får föreskriva ett undantag för uppgiftslämnare från kraven i punkt 3.1 b i de fall då de nettoflöden som samlas in i del 1.1 i tabell 5 uppfyller syftet i punkt 3.2, dvs. när det är nationell praxis att MFI är ansvariga institut för värdepapperiserade lån som inte längre ingår. Nationella centralbanker ska säkerställa att sådana nettoflöden är förenliga med syftena att beräkna de finansiella transaktionerna exklusive avyttringar och anskaffningar av lån enligt punkt 3.1 b. Nationella centralbanker får begära kompletterande upplysningar från MFI för att göra de justeringar som krävs.

3.4

Nationella centralbanker får utöka rapporteringskraven i detta avsnitt till samtliga lån som inte längre ingår för vilka MFI är ansvarigt institut, som är värdepapperiserade eller på annat sätt överförda. I så fall ska den nationella centralbanken underrätta MFI om rapporteringskraven enligt del 3 i tabell 5.

4.1

MFI ska tillhandahålla kvartalsuppgifter om alla lån som omfattas av en värdepapperisering i enlighet med del 4 i tabell 5, oavsett om de underliggande lånen eller de rättigheter som dessa omfattas av tas upp i uppgiftslämnarens balansräkning.

4.2

Vad gäller administreringen av de underliggande lånen för FVC med hemvist i andra medlemsstater i euroområdet, ska MFI göra ytterligare uppdelningar genom att aggregera de underliggande lånen separat för varje medlemsstat där ett FVC har sin hemvist.

4.3

Nationella centralbanker får insamla de uppgifter som avses i artikel 6 b, eller delar av dessa, FVC för FVC från inhemska MFI som fungerar som ansvarigt institut för värdepapperiserade lån. Om en nationell centralbank anser att de uppgifter som avses i punkt 4.4 och de uppdelningar som avses i punkt 4.2 får samlas in FVC för FVC, ska den informera MFI huruvida, och i vilken utsträckning, den rapportering som avses i punkt 4.1 och punkt 4.2 är nödvändig.

5.1

MFI som tillämpar IAS 39, IFRS 9 eller liknande redovisningsregler ska rapportera utestående lånebelopp vid månadens slut som avser lån som avvecklats genom en värdepapperisering men som fortfarande finns med i deras redovisning i enlighet med del 5 i tabell 5.

5.2

MFI som omfattas av undantaget enligt artikel 9.6 ska rapportera utestående belopp vid kvartalsslut avseende lån som avvecklats genom en värdepapperisering och som inte längre ska ingå men som fortfarande finns med i deras redovisning i enlighet med del 5 i tabell 5.

1.

Uppdelning efter valuta som avses i del 2 avsnitt 4.

2.

Den separata identifieringen av

3.

Uppdelning efter sektor som avses i del 3 avsnitt 3.

4.

Uppdelning efter land som avses i del 3 avsnitt 4.

5.

Uppdelning efter valuta som avses i del 3 avsnitt 5.

1.

För varje medlemsstat som har euron som valuta (nedan kallade euroområdets medlemsstater) består den uppgiftslämnande populationen av de MFI som är upptagna på förteckningen över MFI för statistiska ändamål och som har sin hemvist inom territoriet för euroområdets medlemsstater (1). Dessa institut är följande:

Institut i offshore-finanscentrum räknas statistiskt som hemmahörande inom det territorium där dessa finanscentrum är belägna.

2.

MFI ska för statistiska ändamål sammanställa verksamheten vid alla sina kontor (inregistrerade kontor, huvudkontor eller filialer) i samma medlemsstat. Sammanställning över nationsgränser är inte tillåten för statistiska ändamål.

1.

Denna tabell ger en detaljerad standardbeskrivning av de instrumentkategorier som de nationella centralbankerna i enlighet med den här förordningen ska omvandla till kategorier som är tillämpliga på nationell nivå. Tabellen utgör inte någon förteckning över enskilda finansiella instrument och beskrivningarna är inte uttömmande. Definitionerna avser ENS 2010.

2.

Ursprunglig löptid avser den fasta överenskomna tid under vilken ett finansiellt instrument inte kan inlösas (t.ex. skuldebrev) eller endast kan inlösas mot någon slags straffavgift (t.ex. vissa typer av inlåning). Uppsägningstid är den tid som förflyter från det att innehavaren aviserar sin avsikt att lösa in instrumentet och det datum då innehavaren har rätt att byta ut instrumentet mot kontanter utan att behöva betala någon straffavgift. Endast då ett finansiellt instrument saknar överenskommen löptid klassificeras det efter uppsägningstid.

3.

Finansiella fordringar kan åtskiljas med avseende på om de är överlåtbara eller ej. En fordran är överlåtbar om det är lätt att överföra äganderätten från en enhet till en annan genom leverans eller överlåtelse eller att avräkna den i fråga om finansiella derivat. Medan det potentiellt går att handla med alla finansiella instrument är överlåtbara instrument utformade för att handlas på en reglerad marknad eller over-the-counter, även om faktisk handel inte är en nödvändig förutsättning för överlåtbarhet.

Tabell

Instrumentkategorier

KATEGORIER AV TILLGÅNGAR

KATEGORIER AV SKULDER

1.

Rutor markerade med * i tabell 1 i bilaga I används vid beräkningen av kassakravsbasen. Beträffande skuldebrev ska kreditinstitut antingen styrka att de har skulder som ska dras av från kassakravsbasen eller göra ett schablonavdrag med en viss procent som anges av Europeiska centralbanken (ECB). Uppgifterna i de med mönster markerade cellerna behöver bara rapporteras av kassakravspliktiga kreditinstitut.

2.

Kolumnen ”varav kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och nationella centralbanker (NCB)” ska inte innehålla uppgiftslämnarnas skulder gentemot institut som beviljats undantag från ECB:s kassakravssystem, dvs. institut som har undantagits av andra orsaker än att de är föremål för rekonstruktion. Institut som tillfälligt medgetts undantag från kassakrav på grund av att de är föremål för rekonstruktion behandlas som kassakravspliktiga institut, och skulder gentemot sådana institut ska därför ingå i kolumnen ”varav kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och nationella centralbanker”. Skulder gentemot institut som i praktiken inte behöver hålla kassakravsmedel hos Europeiska centralbankssystemet till följd av det generella avdraget ska också inräknas under den här kolumnen.

3.

Institut med full rapporteringsskyldighet kan också rapportera positioner mot andra MFI än kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och de nationella centralbankerna, i stället för gentemot MFI och kassakravspliktiga kreditinstitut, ECB och de nationella centralbankerna, förutsatt att uppgifterna är tillräckligt detaljerade och att inga poster i de ej med mönster markerade cellerna påverkas. Därutöver kan kreditinstitut som omfattas av kassakrav – beroende på de nationella systemen för insamling av statistiska uppgifter och förutsatt att de definitioner och klassificeringsprinciper för MFI-balansräkningen som anges i den här förordningen följs helt och fullt – alternativt välja att rapportera de uppgifter som behövs för beräkning av kassakravsbasen, med undantag av uppgifter om omsättningsbara instrument, i enlighet med tabellen nedan, förutsatt att inga poster i de ej med mönster markerade cellerna i tabell 1 i bilaga I påverkas.

4.

”Tail”-klassificerade institut ska som ett minimikrav rapportera de kvartalsdata som behövs för att i enlighet med tabellen nedan beräkna kassakravsbasen.

5.

För rapportering i enlighet med tabellen nedan ska sträng överensstämmelse med tabell 1 i bilaga I säkerställas.

1.1

Förutsatt att kraven enligt artikel 11 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) uppfylls, får ECB:s direktion tillåta att kassakravspliktiga kreditinstitut tillämpar aggregerad statistikrapportering som en grupp inom en enda medlemsstat. Alla sådana institut tas upp var för sig i ECB:s förteckning över MFI.

1.2

Om kreditinstitut getts tillstånd att inneha kassakravsmedel genom ombud i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9), och inte omfattas av den gruppvisa rapporteringen som nämns i detta avsnitt, får den berörda nationella centralbanken ge ombudet tillstånd att genomföra den aggregerade rapporteringen (annan än den som avser kassakraven) åt ett kreditinstitut. Alla sådana institut tas upp var för sig i ECB:s förteckning över MFI.

1.3

Om samtliga kreditinstitut i gruppen räknas som ”tail”, behöver den endast lämna in uppgifter enligt de förenklade rapporteringskraven för ”tail”-institut. Annars gäller full rapporteringsskyldighet för hela gruppen.

2.1

I denna bilaga har termerna ”fusion”, ”fusionerande institut” och ”förvärvande institut” den betydelse som anges i artikel 1 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9).

2.2

För den uppfyllandeperiod under vilken en fusion träder i kraft ska kassakraven för det förvärvande institutet beräknas och fullgöras i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9).

2.3

För de därpå följande uppfyllandeperioderna ska kassakravet för det förvärvande institutet beräknas på grundval av en kassakravsbas och statistiska uppgifter som rapporteras i enlighet med de regler som framgår av tabellen nedan. I annat fall ska de vanliga reglerna för rapportering av statistiska uppgifter och beräkning av kassakrav enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) gälla.

2.4

Utan att det påverkar skyldigheterna i föregående punkter får den berörda nationella centralbanken ge det förvärvande institutet tillstånd att uppfylla sin skyldighet att rapportera statistiska uppgifter genom ett tillfälligt förfarande, exempelvis separat för vart och ett av de fusionerande instituten under ett antal perioder efter det att fusionen trätt i kraft. Längden på detta undantag från normala rapporteringsförfaranden måste i möjligaste mån begränsas och bör inte överstiga sex månader räknat från det att fusionen trätt i kraft. Detta undantag påverkar inte det förvärvande institutets skyldighet att uppfylla sina rapporteringsskyldigheter enligt den här förordningen och, i förekommande fall, dess skyldighet att uppfylla de fusionerande institutens rapporteringsskyldigheter i enlighet med den här bilagan.

Tabell

Särskilda bestämmelser för beräkning av kassakrav för fusionerade kreditinstitut (1)

1.

Minimistandarder för uppgiftsöverföring:

2.

Minimistandarder för noggrannhet:

3.

Minimistandarder för begreppsmässig överensstämmelse:

4.

Minimistandarder för revidering:

De revideringsprinciper och -rutiner som fastställts av ECB och den berörda nationella centralbanken ska följas. Avvikelser från normala revideringsförfaranden ska förklaras i noter.

Förordning (EG) nr 25/2009 (ECB/2008/32)

(EUT L 15, 20.1.2009, s. 14).

Förordning (EU) nr 883/2011

(EUT L 228, 3.9.2011, s. 13).

1.

Den typ av ränta som uppgiftslämnare tillhandahåller för alla instrumentkategorier för inlåning och utlåning som avser nya avtal och utestående belopp är den överenskomna årliga räntan (AAR). Den definieras som den räntesats som har avtalats individuellt mellan uppgiftslämnaren och hushållet eller det icke-finansiella företaget för en in- eller utlåning, omräknad till årlig basis och noterad i procent per år. Den överenskomna årliga räntan omfattar alla räntebetalningar på inlåning och utlåning, men inga andra avgifter som eventuellt tillämpas. Underkurs, definierad som skillnaden mellan det nominella beloppet på lånet och det belopp som erhålls av kunden, betraktas som en räntebetalning vid avtalets början (tid t0) och återspeglas därför i den överenskomna årliga räntan.

2.

Om räntebetalningar som avtalats mellan uppgiftslämnaren och hushållet eller det icke-finansiella företaget kapitaliseras vid regelbundna intervall under ett år, till exempel per månad eller kvartal snarare än per år, annualiseras den överenskomna räntan med hjälp av följande formel för att erhålla överenskommen årlig ränta:

med:

3.

En nationell centralbank får begära att dess uppgiftslämnare tillhandahåller en snävt definierad effektiv ränta (narrowly defined effective rate, NDER) för alla eller vissa kategorier av instrument för inlåning och utlåning som avser nya avtal och utestående belopp, i stället för överenskommen årlig ränta. NDER definieras som den ränta, på årlig basis, som motsvarar nuvärdet av alla åtaganden, framtida eller befintliga (inlåning och utlåning, ut- eller återbetalningar, räntebetalningar), exklusive avgifter, som överenskommits mellan uppgiftslämnaren och hushållet eller det icke-finansiella företaget. NDER motsvarar räntekomponenten effektiv ränta (annual percentage rate of charge, APRC) som denna definieras i artikel 3 i i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (1). NDER använder successiv approximation och kan därför tillämpas på alla typer av in- eller utlåning, medan den överenskomna årliga räntan använder den algebraiska formel som definieras i punkt 2 och är därför endast tillämplig på inlåning och utlåning med regelbunden kapitalisering av räntebetalningar. Alla övriga krav är identiska, vilket betyder att hänvisningar i återstoden av denna bilaga till den överenskomna årliga räntan (AAR) även gäller för den snävt definierade effektiva räntan (NDER).

4.

Räntebetalningar som omfattas av överenskommen årlig ränta återspeglar vad uppgiftslämnaren erlägger för inlåning och erhåller för utlåning. I fall då beloppet som erlagts av ena parten och som erhållits av den andra skiljer sig, avgör uppgiftslämnarens synpunkt vilken räntebetalning som omfattas av statistik över de monetära finansinstitutens (MFI) räntesatser.

5.

Till följd av denna princip, registreras räntor brutto före skatt, eftersom räntor före skatt återspeglar vad uppgiftslämnarna erlägger för inlåning och erhåller för utlåning.

6.

Bidrag som beviljats hushåll eller icke-finansiella företag av tredje part tas inte med i beräkningen vid fastställandet av räntebetalningen, eftersom bidragen inte erläggs eller erhålls av uppgiftslämnaren.

7.

Förmånliga räntor som uppgiftslämnare tillämpar för sina anställda omfattas av statistiken över MFI:s räntesatser.

8.

När reglerande åtgärder påverkar räntebetalningar, till exempel räntetak eller förbud mot ersättning vid inlåning över natten, återspeglas dessa i statistiken över MFI:s räntesatser. Alla förändringar av regler som fastställer reglerande åtgärder, till exempel nivån på administrativt satta räntor eller räntetak, framgår av statistiken över MFI:s räntesatser som en förändring av räntan.

9.

Utöver överenskommen årlig ränta ska uppgiftslämnare för nya avtal ange den effektiva räntan (APRC) för konsumentkrediter och bostadslån till hushåll dvs.

10.

Den effektiva räntan täcker ”konsumentens sammanlagda kreditkostnad”, enligt definitionen i artikel 3 g i direktiv 2008/48/EG. Dessa sammanlagda kostnader inkluderar en komponent ränta och en komponent andra (relaterade) avgifter, till exempel kostnader för undersökningar, administration, förberedelse av dokument, garantier, kreditförsäkring, etc.

11.

Sammansättningen av komponenten andra avgifter kan variera mellan de olika länderna, eftersom definitionerna i direktiv 2008/48/EG tillämpas olika och eftersom nationella finansiella system och förfaranden för kreditsäkerhet är olika.

12.

Uppgiftslämnarna tillämpar ett standardår på 365 dagar för sammanställningen av överenskommen årlig ränta, dvs. skottår lämnas utan avseende.

13.

Uppgiftslämnarna tillhandahåller MFI:s räntestatistik avseende utestående belopp och nya avtal.

14.

Utestående belopp definieras som stockarna av all inlåning som hushåll och icke-finansiella företag placerat hos uppgiftslämnaren och stockarna av all utlåning som uppgiftslämnaren beviljat hushåll och icke-finansiella företag.

15.

En ränta på utestående belopp återspeglar den viktade genomsnittliga räntenivån som tillämpas på stockarna av inlåning och utlåning i den relevanta instrumentkategorin vid referenstidpunkten enligt punkt 29. Den viktade genomsnittliga räntenivån är summan av den överenskomna årliga räntan multiplicerad med motsvarande utestående belopp, dividerat med de totala utestående beloppen. Den täcker alla utestående belopp avseende avtal som ingåtts under alla perioder före rapporteringsdagen.

16.

För inlåning över natten, inlåning med uppsägningstid, utökade kreditkortsfordringar och revolverande lån samt checkräkningskrediter enligt definitionerna i punkterna 46–49 och 55 omfattar begreppet nya avtal hela stockarna. Följaktligen används debet- eller kreditsaldot, dvs. utestående belopp, vid den referenstidpunkt som definieras i punkt 32 som indikator för nya avtal avseende inlåning över natten, inlåning med uppsägningstid, kreditkortsfordringar och revolverande lån samt checkräkningskrediter.

17.

Räntorna för inlåning över natten, inlåning med uppsägningstid, utökade kreditkortsfordringar och revolverande lån samt checkräkningskrediter speglar den viktade genomsnittliga räntenivå som tillämpas på stockarna för dessa konton vid referenstidpunkten enligt definitionen i punkt 32. De omfattar de aktuella balansräkningsuppgifterna avseende alla utestående avtal som ingåtts under alla perioder som föregår referensdagen.

18.

I syfte att beräkna MFI:s räntesatser på konton som, beroende på saldot, antingen kan vara en in- eller utlåning, skiljer uppgiftslämnarna mellan perioder med kreditsaldo och perioder med debetsaldo. Uppgiftslämnarna rapporterar viktade genomsnittliga räntor som avser kreditsaldon som inlåning över natten och viktade genomsnittliga räntor som avser debetsaldon som checkräkningskrediter. De rapporterar inte viktade genomsnittliga räntor som kombinerar (låga) räntor för inlåning över natten och (höga) checkräkningskrediträntor.

19.

De nedanstående punkterna 20–27 avser inlåning med överenskommen löptid, repoavtal och alla andra lån än revolverande lån, checkräkningskrediter och kreditkortsfordringar enligt definitionerna i punkterna 46–49 och 55. Punkterna 22–23 om omförhandlade lån avser endast andra lån än revolverande lån, checkräkningskrediter och kreditkortsfordringar.

20.

Nya avtal definieras som alla nya avtal mellan hushåll eller icke-finansiella företag och uppgiftslämnaren. Nya avtal innefattar

21.

Omförhandling avser aktiv inblandning från hushållet eller det icke-finansiella företaget för att justera villkoren för ett existerande avtal avseende inlåning och utlåning, inklusive räntan. Löptidsförändringar och andra justeringar av lånevillkoren som sker automatiskt, dvs. utan aktiv inblandning från hushållet eller det icke-finansiella företaget, betecknas inte som omförhandlingar.

22.

För den separata rapporteringen av nya affärsvolymer avseende omförhandlade lån till hushåll och icke-finansiella företag i MFI:s räntestatistik avser omförhandling nya låneavtal, andra än kreditkortsfordringar och revolverande lån och checkräkningskrediter, som finns upptagna i uppgiftslämnarens balansräkning i slutet av den månad som föregår referensmånaden.

23.

Lån för omstrukturering av lånefordran är inte per automatik undantagna från omförhandlade lån. Om omstruktureringen omfattar en omförhandling av räntan och, till följd av detta, lånet beviljas till en ränta som understiger marknadsvillkoren såsom beskrivs i punkt 28, bör det inte tas med i omförhandlade lån eller nya lån.

24.

Räntan för nya avtal återspeglar den viktade genomsnittliga räntan som tillämpas på inlåning och utlåning i den relevanta instrumentkategori som avser nya avtal som ingåtts mellan hushåll eller icke-finansiella företag och uppgiftslämnaren under den referenstidsperiod som avses i punkt 35.

25.

Förändringar i rörlig ränta i betydelsen automatiska justeringar av räntan som utförs av uppgiftslämnaren utgör inte nya avtal och betraktas därför inte som nya avtal. För existerande avtal tas dessa förändringar i rörlig ränta därför inte med i räntorna för nya avtal utan endast i de genomsnittliga räntorna på utestående belopp.

26.

Ett byte från fast till rörlig ränta eller vice versa (vid tiden t1) under avtalets löptid, som har avtalats vid avtalets början (tiden t0), är inte ett nytt avtal utan en del av villkoren och förutsättningarna för utlåningen som fastställts vid tiden t0. Det betraktas därför inte som ett nytt avtal.

27.

Ett hushåll eller ett icke-finansiellt företag förväntas vanligen ta ut hela lånet vid avtalets början (med undantag för revolverande lån och checkräkningskrediter). Det finns emellertid möjlighet att ta ut ett lån i en eller flera delbetalningar vid olika tider, t1, t2, t3, etc. i stället för att göra ett uttag av hela beloppet vid avtalets början (tiden t0). Att ett lån tas ut i en eller flera delbetalningar är irrelevant för statistiken över MFI:s räntesatser. Avtalet mellan hushållet eller det icke-finansiella företaget och uppgiftslämnaren vid tiden t0, som inkluderar räntan och hela lånebeloppet, innefattas i statistiken över MFI:s räntesatser på nya avtal. Om villkoren och förutsättningarna för en utlåning omförhandlas efter tidpunkten t0, ska hela det beviljade men ännu ej återbetalade beloppet vid den tidpunkt då omförhandlingen äger rum rapporteras under omförhandlade lån.

28.

Nödlidande lån och lån för omstrukturering av lånefordran till räntor som understiger marknadsvillkoren inkluderas inte i den viktade genomsnittliga räntan eller i nya affärsvolymer. Nödlidande lån definieras i enlighet med bilaga II till förordning (EG) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) och totalsumman av ett lån som helt eller delvis klassificeras som ett nödlidande lån räknas inte med i MFI:s räntestatistiken. Lån för omstrukturering av lånefordran, dvs. en omstrukturering av lån hos låntagare med betalningssvårigheter, bör definieras i enlighet med existerande nationella definitioner.

29.

De nationella centralbankerna bestämmer huruvida MFI:s räntesatser på utestående belopp, dvs. indikatorerna 1–26 i tillägg 1, ska sammanställas som observationer vid periodens slut eller som implicit ränta som avser periodens medeltal. Den period som omfattas är en månad.

30.

Räntor på utestående belopp i form av observationer vid månadens slut beräknas som viktade medeltal av räntor tillämpade på stockarna av inlåning och utlåning vid en viss tidpunkt den sista dagen i månaden. Vid den tidpunkten samlar uppgiftslämnaren in de berörda räntorna och beloppen för all utestående inlåning och utlåning som avser hushåll och icke-finansiella företag och utarbeta en viktad genomsnittlig ränta för varje instrumentkategori. I motsats till medeltal per månad omfattar MFI:s räntesatser på utestående belopp som sammanställs i form av observationer vid månadens slut, endast sådana avtal som fortfarande gäller vid tiden för insamlandet av uppgifter.

31.

Räntor på utestående belopp i form av implicita räntor som avser medeltalen för månaden beräknas som kvoter, med täljaren som det ackumulerade ränteflödet under referensmånaden, dvs. upplupen ränta att erlägga för inlåning och att erhålla för utlåning, och nämnaren som medeltalet av stockarna för månaden. Vid slutet av referensmånaden rapporterar uppgiftslämnaren för varje instrumentkategori den upplupna räntan att erlägga eller att erhålla under månaden och stockarna av inlåning och utlåning i medeltal under samma månad. I motsats till observationer vid månadens slut, inkluderar MFI:s räntor på utestående belopp, sammanställda som medeltal per månad, även avtal som var gällande vid någon tid under månaden, men som inte längre är det vid slutet av månaden. Medeltalet av stockarna av inlåning och utlåning under referensmånaden ska helst sammanställas av medeltalet av de dagliga stockarna under månaden. Åtminstone för lättrörliga instrumentkategorier, dvs. inlåning över natten, inlåning med uppsägningstid, utökade kreditkortsfordringar och revolverande lån samt utökad kredit relaterad till kreditkort, ska medeltalet för månadens stockar härröra från dagliga saldon. För alla andra instrumentkategorier härrör medeltalet för stockarna för månaden från saldon som registreras varje vecka eller oftare.

32.

De nationella centralbankerna bestämmer huruvida MFI:s nationella räntesatsnivåer på inlåning över natten, inlåning med uppsägningstid, utökad kredit relaterad till kreditkort och revolverande lån samt checkräknings-krediter, dvs. indikatorerna 1, 5, 6, 7, 12, 23, 32 och 36 som beskrivs i tillägg 2, sammanställs som observationer vid periodens slut eller som implicit ränta som anger periodens medeltal. Den period som omfattas är en månad.

33.

I analogi med sammanställningen av räntor på utestående belopp som finns i tillägg 1, sammanställs räntesatser avseende inlåning över natten, inlåning med uppsägningstid, utökad kredit relaterad till kreditkort och revolverande lån samt checkräkningskrediter på något av följande sätt:

34.

Avseende konton som, beroende på saldot, kan vara antingen inlåning eller utlåning ska endast saldot vid en viss tidpunkt den sista dagen i månaden avgöra huruvida kontot den månaden är en inlåning över natten eller en checkräkningskredit; detta gäller om MFI:s räntor ställs samman som observationer vid månadens slut. Om MFI:s räntor beräknas som implicita räntor som avser medeltal per månad, görs det en bedömning varje dag huruvida kontot är en inlåning eller en utlåning. Ett medeltal av de dagliga kreditsaldona och de dagliga debetsaldona beräknas sedan för att få fram månadens stock i medeltal för nämnaren i den implicita räntan. Dessutom skiljer flödet i täljaren mellan ränta att erlägga på inlåning och ränta att erhålla på utlåning. Uppgiftslämnare rapporterar inte viktade genomsnittliga räntor som kombinerar (låga) räntor för inlåning över natten och (höga) checkräkningskrediträntor.

35.

MFI:s räntor på nya avtal utom inlåning över natten, inlåning med uppsägningstid, kreditkortsfordringar och revolverande lån samt checkräkningskrediter, dvs. alla indikatorer som beskrivs i tillägg 2 med undantag för 1, 5, 6, 7, 12, 23, 32 och 36 beräknas som periodens medeltal. Den period som omfattas är en (hel) månad.

36.

För varje instrumentkategori beräknar uppgiftslämnarna räntan på nya avtal som ett viktat medeltal för alla räntor på nya avtal i instrumentkategorin under referensmånaden. Dessa räntor avseende medeltalet för månaden vidarebefordras till den nationella centralbanken i den medlemsstat som har euron som valuta (nedan kallade euroområdets medlemsstater) där uppgiftslämnaren har sin hemvist, tillsammans med uppgifter för varje instrumentkategori om volymen på nya avtal som förvaltats under rapporteringsmånaden. Uppgiftslämnare beaktar de nya avtal som förvaltats under hela månaden.

37.

För de indikatorer som avser omförhandlade lån till hushåll och icke-finansiella företag, dvs. indikatorerna 88–91 i tillägg 2, krävs endast information om nya avtal. Alla omförhandlingar av existerande avtal avseende inlåning och utlåning enligt definitionen i punkterna 22–27 ska beaktas, även om samma avtal omförhandlas mer än en gång under referensmånaden.

38.

Uppgiftslämnare tillhandahåller MFI:s räntestatistik på utestående belopp för de instrumentkategorier som specificeras i tillägg 1 och MFI:s räntestatistik på nya avtal för de instrumentkategorier som anges i tillägg 2. Såsom anges i punkt 16 ska räntorna avseende inlåning över natten, inlåning med uppsägningstid, revolverande lån och checkräkningskrediter och utökad kredit relaterad till kreditkort, vara räntor på nya avtal och ingår därför i tillägg 2, trots att begreppet nya avtal omfattar hela stockarna.

39.

En instrumentkategori som framgår av tilläggen 1 och 2 är inte tillämplig på nationell nivå i vissa av euroområdets medlemsstater och beaktas därför inte om inhemska kreditinstitut och andra institut inte erbjuder någon av de produkter som hör till denna kategori till hushåll och icke-finansiella företag. Uppgifter ska tillhandahållas om några avtal existerar, oavsett hur få dessa avtal är.

40.

För varje instrumentkategori som definieras i tilläggen 1 och 2 och som tillämpas i inhemska kreditinstituts och andra instituts bankverksamhet i förhållande till hushåll och icke-finansiella företag med hemvist i euroområdets medlemsstater, baseras MFI:s räntestatistik på alla räntor tillämpade på alla produkter som passar in i denna instrumentkategori. Detta innebär att de nationella centralbankerna inte får definiera en uppsättning nationella produkter inom varje instrumentkategori för vilka MFI:s räntestatistik insamlas. I stället tas räntorna på alla produkter som erbjuds av varje uppgiftslämnare med. Såsom anges i artikel 16 i riktlinje ECB/2007/9 av den 1 augusti 2007 om monetär statistik samt statistik över finansinstitut och finansmarknader (3), behöver de nationella centralbankerna inte i urvalet ta med varje produkt som existerar på nationell nivå. De får emellertid inte undanta en hel instrumentkategori på den grunden att de berörda volymerna är mycket små. Om en instrumentkategori enbart erbjuds av ett institut, representeras följaktligen det institutet i urvalet. Om en instrumentkategori inte existerade i en av euroområdets medlemsstater vid tidpunkten för dragningen av det första urvalet, men en ny produkt inom denna kategori därefter introduceras av ett institut, innefattas detta institut i urvalet vid tiden för nästa kontroll av representativiteten. Om en ny produkt skapas inom en befintlig instrumentkategori på nationell nivå, ska instituten i urvalet ta med den i nästa rapportering, eftersom alla uppgiftslämnare är skyldiga att rapportera om alla sina produkter.

41.

Undantaget från principen att alla räntor tillämpade på alla produkter tas med är räntor på nödlidande lån och lån för omstrukturering av lånefordran. Såsom framgår av punkt 28, ingår inte nödlidande lån och lån för omstrukturering av lånefordran till räntor som understiger marknadsvillkoren, dvs. lån till låntagare med betalningssvårigheter, i statistiken över MFI:s räntesatser.

42.

Statistiken över MFI:s räntesatser omfattar de räntor som tillämpas av den rapporterande populationen. Uppgifter om inlåning och utlåning i andra valutor än euro ska inte krävas på aggregerad nivå för euroområdets medlemsstater. Detta återspeglas i tilläggen 1 och 2, där alla indikatorer hänvisar till utlåning och inlåning denominerad i euro.

43.

Med undantag för repor, ska en sektoriell uppdelning tillämpas på all inlåning och utlåning som erfordras för statistiken över MFI:s räntesatser. Tilläggen 1 och 2 skiljer därför mellan indikatorer som avser hushåll (inklusive hushållens icke vinstdrivande organisationer) (4) och indikatorer som avser icke-finansiella företag (5). Dessutom rapporteras separata uppgifter för enmansföretag/företag med delägare utan juridisk status inom ramen för hushållen, men endast med avseende på nya avtal för ”andra ändamål”. De nationella centralbankerna får bortse från kravet om separat identifiering av lån till enmansföretagare när sådana lån utgör mindre än 5 procent av den totala utlåningen till hushåll i euroområdets medlemsstat i form av utestående belopp, såsom beräknas i enlighet med förordning (EG) nr 1071/2013 (ECB/2013/33).

44.

Indikator 5 i tillägg 1 och indikator 11 i tillägg 2 avser repor. Även om ersättning för repor inte i alla av euroområdets medlemsstater är oberoende av innehavarsektorn, krävs det inte någon uppdelning på hushåll och icke-finansiella företag när det gäller repor för alla euroområdets medlemsstater. Dessutom krävs det inte någon uppdelning efter löptid för euroområdets medlemsstater, eftersom repor övervägande förutsätts vara mycket kortfristiga. MFI:s räntesats på repoavtal ska utan åtskillnad hänföras till båda sektorerna.

45.

Indikatorerna 5 och 6 i tillägg 2 avser inlåning med uppsägningstid som innehas av hushåll. Räntorna och vikten för inlåning med uppsägningstid hänvisar emellertid för alla euroområdets medlemsstater till inlåning med uppsägningstid som innehas både av hushåll och av icke-finansiella företag, dvs. båda sektorerna slås ihop men hänförs till hushåll. Det krävs inte någon uppdelning efter sektor för euroområdets medlemsstater.

46.

Såvida inte något annat föreskrivs i punkterna 47–55, följer uppdelningen efter instrument för MFI:s räntor och definitionerna av olika typer av instrument de tillgångs- och skuldkategorier som fastställs i del 2 i bilaga II till förordning (EG) nr 1071/2013 (ECB/2013/33).

47.

MFI:s räntor på inlåning över natten, dvs. indikatorerna 1 och 7 i tillägg 2, avser all inlåning över natten, oavsett om den är räntebärande eller inte. Noll-ränta på inlåning över natten ingår därför i statistiken över MFI:s räntesatser.

48.

För statistiken över MFI:s räntesatser har revolverande lån och checkräkningskrediter, dvs. indikatorerna 12 och 23 i tillägg 2, samma betydelse som framgår i del 2 i bilaga II till förordning (EG) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) oavsett tidsperioden för första räntebestämningen. Straffavgift för övertrassering som tillämpas som en del av övriga avgifter, till exempel i form av speciella avgifter, innefattas inte i överenskommen årlig ränta som definieras i punkt 1, eftersom denna typ av ränta endast innehåller utlåningens räntekomponent. Lån som rapporteras under denna kategori ska inte rapporteras under någon annan kategori avseende nya avtal.

49.

För statistiken över MFI:s räntesatser har kreditkortsfordringar samma betydelse som framgår i del 2 i bilaga II till förordning (EG) nr 1071/2013 (ECB/2013/33). Uppgifter om räntan rapporteras endast med avseende på utökad kredit relaterad till kreditkort, i indikatorerna 32 och 36. Räntan på komfortkredit avseende kreditkort rapporteras inte separat, eftersom den per definition är noll. Det utestående beloppet avseende komfortkrediten ingår dock i MFI:s räntestatistik över utestående belopp, tillsammans med det utestående beloppet avseende den utökade krediten relaterad till kreditkort. Varken komfortkredit eller den utökade krediten relaterad till kreditkort rapporteras under någon annan indikator över nya lån.

50.

För statistiken över MFI:s räntesatser inkluderar nya lån till icke-finansiella företag (förutom revolverande lån och checkräkningskrediter samt kreditkortsfordringar), dvs. indikatorerna 37–54, 80, 82, 84 och 91 i tillägg 2, alla lån förutom kreditkortsfordringar och revolverande lån samt checkräkningskrediter till företag, oavsett belopp, medan indikatorerna 62–79, 81, 83 och 85 hänför sig till utlåning mot säkerhet enligt punkt 64. Lån till icke-finansiella företag i tillägg 1 som avser utestående belopp följer definitionen i del 2 av bilaga II till förordning (EG) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) och innefattar revolverande lån och checkräkningskrediter samt kreditkortsfordringar.

51.

För statistiken över MFI:s räntesatser definieras ny utlåning till hushåll för konsumtion, dvs. indikatorerna 13–15, 30 och 88 i tillägg 2, som lån, med undantag för kreditkortsfordringar (både utökad kredit och komfortkredit) eller revolverande lån och checkräkningskrediter som beviljas för personlig användning till konsumtion av varor och tjänster, medan indikatorerna 55–57 hänför sig till utlåning mot säkerhet enligt punkt 64. Lån för konsumtion i tillägg 1 som avser utestående belopp följer definitionen i del 2 av bilaga II till förordning (EG) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) och innefattar revolverande lån och checkräkningskrediter samt kreditkortsfordringar.

52.

För statistiken över MFI:s räntesatser definieras nya bostadslån till hushåll, dvs. indikatorerna 16–19, 31 och 89 i tillägg 2 som andra krediter än revolverande lån och checkräkningskrediter som beviljas för bostadsförvärv, inbegripet byggnation, garage samt renoveringar, medan indikatorerna 58–61 hänför sig till utlåning mot säkerhet enligt punkt 64. Bostadslån till hushåll i tillägg 1 som avser utestående belopp följer definitionen i del 2 av bilaga II till förordning (EG) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) och innefattar revolverande lån och checkräkningskrediter samt kreditkortsfordringar.

53.

För statistiken över MFI:s räntesatser definieras ny utlåning till hushåll för andra ändamål, dvs. indikatorerna 20–22, 33–35 och 90 i tillägg 2, som annan utlåning än revolverande lån och checkräkningskrediter samt kreditkortsfordringar som beviljas för sådana ändamål som företagande, omläggning av lån, utbildning, etc. Övrig utlåning till hushåll i tillägg 1 som avser utestående belopp ska följa definitionen i del 2 av bilaga II till förordning (EG) nr 1071/2013 (ECB/2013/33) och innefattar revolverande lån och checkräkningskrediter samt kreditkortsfordringar.

54.

För MFI:s räntor på utestående belopp utgör konsumtionskrediter, utlåning till hushållen för konsumtion, bostadslån till hushåll samt övrig utlåning till hushåll all utlåning som beviljats till hushåll av inhemska kreditinstitut och andra institut, inklusive revolverande lån och checkräkningskrediter samt kreditkortsfordringar.

55.

För MFI:s räntor på nya avtal omfattar utökad kredit relaterad till kreditkort, revolverande lån och checkräkningskrediter, utlåning till hushåll för konsumtion, bostadslån och lån för andra ändamål all utlåning utom komfortkredit relaterad till kreditkort beviljad till hushåll av inhemska kreditinstitut och andra institut. Kreditkortsfordringar (komfortkredit) rapporteras inte separat i MFI:s räntestatistik över nya avtal, utan inkluderas som en del av motsvarande poster i utstående belopp.

56.

För övrig utlåning till icke-finansiella företag, dvs. indikatorerna 37–54 och 62–85 i tillägg 2, urskiljs tre kategorier av belopp, dvs. a) ”upp till 250 000 euro”, b) ”över 250 000 euro och upp till 1 miljon euro” samt c) ”över 1 miljon euro”. Beloppet avser endast det enskilda lån som betraktas som ett nytt avtal, inte övriga affärsrelationer som eventuellt existerar mellan det icke-finansiella företaget och uppgiftslämnaren.

57.

Beroende på typen av instrument och om MFI:s räntor avser utestående belopp eller nya avtal, ska statistiken göra en uppdelning efter ursprunglig och återstående löptid, uppsägningstid och bindningstid, och/eller tidsperioden för den första räntebestämningen. Dessa uppdelningar avser tidsperioder eller tidsband – exempelvis avser en ränta på inlåning med ursprunglig överenskommen löptid upp till två år den genomsnittliga räntan på all inlåning med en ursprunglig överenskommen löptid mellan två dagar och upp till två år, viktade med utgångspunkt i de belopp som lånats in.

58.

Uppdelningen efter ursprunglig och återstående löptid samt uppsägningstid och bindningstid följer de definitioner som anges i del 2 i bilaga II till förordning (EG) nr 1071/2013 (ECB/2013/33). En uppdelning efter ursprunglig löptid tillämpas för alla inlåningskategorier avseende utestående belopp, utom repor, och för alla utlåningskategorier avseende utestående belopp såsom anges i tillägg 1. En uppdelning efter ursprunglig löptid i kombination med återstående löptid och tidpunkt för bindningstidens utgång tillämpas på indikatorerna 15–26 enligt definitionen i tillägg 1. En uppdelning efter ursprunglig löptid tillämpas också på nya inlåningsavtal med överenskommen löptid, samt en uppdelning efter uppsägningstid för nya inlåningsavtal med uppsägningstid såsom anges i tillägg 2. Separata uppgifter om lån till icke-finansiella företag med en tidsperiod för första räntebestämning upp till ett år i kombination med ursprunglig löptid över ett år rapporteras för varje låneintervall som anges i punkt 56, se tillägg 2.

59.

Utlåningsräntan avseende nya avtal, med undantag för indikatorerna 88–91 om omförhandlade lån i tillägg 2, delas upp efter tidsperioden för den första räntebestämningen enligt avtalet. För statistiken över MFI:s räntesatser definieras tidsperioden för första räntebestämningen som en i förväg bestämd tidsperiod vid början av ett avtal under vilken räntesatsen inte kommer att ändras. Tidsperioden för första räntebestämningen kan vara kortare än, eller motsvara, utlåningens ursprungliga löptid. Räntesatsen anses endast vara oföränderlig om den anges som en exakt nivå, t.ex. 10 procent, eller som en differens till en referensränta vid en viss tidpunkt, till exempel som 6-månader EURIBOR plus 2 procentenheter på en viss dag och tidpunkt. Om hushållet eller det icke-finansiella företaget och uppgiftslämnaren vid början av avtalet kommer överens om ett förfarande för att beräkna utlåningsräntan för en viss tidsperiod, till exempel 6-månader EURIBOR plus 2 procentenheter för tre år, anses den första räntebestämningen inte vara tre år utan sex månader, eftersom räntesatsen kan ändras var sjätte månad under de tre åren. Statistiken över MFI:s räntesatser på nya utlåningsavtal återspeglar endast den ränta som har avtalats för tidsperioden för första räntebestämningen vid början av avtalet eller efter omförhandling av lånet. Om räntan efter denna första tidsperiod för räntebestämningen ändras automatiskt till en rörlig ränta, ska detta inte återspeglas i MFI:s räntor på nya avtal utan enbart i de som avser utestående belopp.

60.

Nedanstående tidsperioder för första räntebestämning ska särskiljas när det gäller utlåning till hushåll:

61.

Följande tidsperioder för första räntebestämning ska särskiljas för lån till icke-finansiella företag ”upp till 250 000 euro”, ”över 250 000 euro och upp till 1 miljon euro” samt ”över 1 miljon euro”:

62.

För statistiken över MFI:s räntesatser definieras ”rörlig ränta” som den ränta som revideras regelbundet (t.ex. varje dag) eller efter det monetära finansinstitutets (utom centralbanker och penningmarknadsfonder) egna gottfinnande.

63.

Lån till hushåll och icke-finansiella företag som sker mot säkerhet och/eller garantier rapporteras även separat för alla nya lånekategorier inom ramen för statistik över MFI:s räntesatser, förutom kreditkortsfordringar, revolverande lån och checkräkningskrediter samt utlåning för andra ändamål. Det krävs ingen uppdelning efter säkerhet/garantier för de indikatorer som avser nya affärsvolymer för omförhandlade lån.

64.

För statistiken över MFI:s räntesatser inkluderar uppdelningen av lån efter säkerhet/garantier det totala beloppet av nya låneavtal som lånats ut med hjälp av tekniken ”förbetalt kreditriskskydd” enligt artikel 4.1 (58) och artiklarna 197–200 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag (6) och/eller med hjälp av tekniken ”obetalt kreditriskskydd” enligt definitionen i artikel 4.1 (59) i förordning (EU) nr 575/2013, på ett sådant sätt att värdet på säkerheten och/eller garantin uppgår till minst samma belopp som lånet. Om MFI utom centralbanker och penningmarknadsfonder tillämpar ett annat system för tillsynen än ”schablonmetoden” enligt definitionen i förordning (EU) nr 575/2013, får det behandla rapporteringen av lån som inkluderas i denna uppdelning på samma sätt.

65.

I syfte att erhålla aggregat som avser alla euroområdets medlemsstater för varje instrumentkategori som anges i tilläggen 1 och 2, tillämpas tre nivåer av aggregering.

66.

Uppgiftslämnarna svarar för den första aggregeringsnivån i enlighet med punkterna 67–72. De nationella centralbankerna får emellertid också begära uppgifter från uppgiftslämnarna om enskilda inlåningar och utlåningar. Uppgifterna rapporteras till den nationella centralbanken i den medlemsstat i euroområdet där uppgiftslämnaren har sin hemvist.

67.

Om räntan på utestående belopp, dvs. indikatorerna 1–26 i tillägg 1, sammanställs som observationer vid månadens slut, ska uppgiftslämnarna tillhandahålla en viktad genomsnittlig ränta som avser den sista dagen i månaden för varje instrumentkategori.

68.

Om räntan på utestående belopp, dvs. indikatorerna 1–26 i tillägg 1, sammanställs som en implicit ränta som avser medeltalet för månaden, ska uppgiftslämnarna rapportera upplupen ränta att erlägga eller erhålla under månaden och stockarna av inlåning och utlåning i medeltal under samma månad för varje instrumentkategori.

69.

Om räntan på inlåning över natten, inlåning med uppsägningstid, utökad kredit relaterad till kreditkort och revolverande lån samt checkräkningskrediter, dvs. indikatorerna 1, 5, 6, 7, 12, 23, 32 och 36 i tillägg 2, sammanställs som observationer vid månadens slut, ska uppgiftslämnarna för varje instrumentkategori rapportera en viktad genomsnittlig ränta som avser den sista dagen i månaden.

70.

Om räntor på inlåning över natten, inlåning med uppsägningstid, utökad kredit relaterad till kreditkort och revolverande lån samt checkräkningskrediter, dvs. indikatorerna 1, 5, 6, 7, 12, 23, 32 och 36 i tillägg 2 sammanställs som en implicit ränta som avser medeltalet för månaden, ska uppgiftslämnarna för varje instrumentkategori rapportera upplupen ränta att erlägga eller erhålla under månaden samt stockarna av inlåning och utlåning i medeltal under samma månad.

71.

För varje instrumentkategori som avser nya avtal, dvs. indikatorerna 2–4, 8–11, 13–22, 30–31, 33–35 och 37–85 i tillägg 2, tillhandahåller uppgiftslämnarna en viktad genomsnittlig ränta. Därutöver rapporterar uppgiftslämnarna för var och en av indikatorerna 2–4, 8–11, 13–22, 33–35 och 37–85 i tillägg 2 antalet nya avtal som förvaltats under månaden för varje instrumentkategori. För de instrumentkategorier som avser omförhandlade lån till hushåll och icke-finansiella företag (indikatorerna 88–91 i tillägg 2) krävs endast information om nya avtal.

72.

De kreditinstitut och andra institut som har fått tillåtelse av en nationell centralbank att rapportera MFI:s räntestatistik tillsammans som en grupp betraktas som en uppgiftslämnare och tillhandahåller de uppgifter som anges i punkterna 67–71 hänförliga till gruppen som helhet. Därutöver tillhandahåller dessa uppgiftslämnare varje år antalet uppgiftslämnande institut inom gruppen och variationen i räntor mellan dessa institut för varje instrumentkategori. Antalet uppgiftslämnande institut inom gruppen och variationen avser oktober månad och vidarebefordras med oktoberuppgifterna.

73.

De nationella centralbankerna svarar för den andra aggregeringsnivån. De aggregerar räntorna och berörda avtalsbelopp för alla sina nationella uppgiftslämnare till en nationell viktad genomsnittlig ränta för varje instrumentkategori. Uppgifterna rapporteras till Europeiska centralbanken (ECB). ECB ombesörjer den slutliga aggregeringen av instrumentkategorierna i varje medlemsstats i euroområdet till den nivån som omfattar samtliga medlemsstater i euroområdet.

1.

Minimistandarder för dataöverföring

2.

Minimistandarder för noggrannhet