ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2013.294.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 294

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

56 årgången
6 november 2013


Innehållsförteckning

 

I   Lagstiftningsakter

Sida

 

 

DIREKTIV

 

*

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet

1

 

*

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU av den 22 oktober 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av kommissionens direktiv 2007/14/EG om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG ( 1 )

13

 

 

II   Icke-lagstiftningsakter

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 1093/2013 av den 4 november 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 638/2004 och av kommissionens förordning (EG) nr 1982/2004 vad gäller förenkling inom Intrastat-systemet och insamling av Intrastat-uppgifter

28

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1094/2013 av den 4 november 2013 om tilldelning av ytterligare dagar till sjöss till Förenade kungariket och Frankrike inom Ices-sektion VIIe

30

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1095/2013 av den 4 november 2013 om godkännande av en annan ändring än en mindre ändring av produktspecifikationen för en beteckning som tagits upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar [Sierra de Cádiz (SUB)]

32

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1096/2013 av den 4 november 2013 om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar [Poulet des Cévennes / Chapon des Cévennes (SGB)]

34

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1097/2013 av den 4 november 2013 om godkännande av en annan ändring än en mindre ändring av produktspecifikationen för en beteckning som tagits upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar [Lentilles vertes du Berry (SGB)]

36

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1098/2013 av den 4 november 2013 om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar [Gâche vendéenne (SGB)]

38

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1099/2013 av den 5 november 2013 om ändring av kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (förbättring av reguljära fartygslinjer)

40

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1100/2013 av den 5 november 2013 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

42

 

 

REKOMMENDATIONER

 

 

2013/637/EU

 

*

Kommissionens rekommendation av den 4 november 2013 om ändring av rekommendation 2006/576/EG vad gäller T-2-toxin och HT-2-toxin i foderblandningar för katter ( 1 )

44

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Lagstiftningsakter

DIREKTIV

6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 294/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/48/EU

av den 22 oktober 2013

om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 82.2 b,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

I artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen) och artikel 14 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (nedan kallad ICCPR-konventionen) garanteras rätten till en rättvis rättegång. I artikel 48.2 i stadgan garanteras rätten till försvar.

(2)

Unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Enligt ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999, särskilt punkt 33, bör principen om ömsesidigt erkännande av domar och andra beslut av rättsliga myndigheter bli en hörnsten i det rättsliga samarbetet på det civilrättsliga och det straffrättsliga området inom unionen, eftersom ett stärkt ömsesidigt erkännande samt en nödvändig tillnärmning av lagstiftningen skulle underlätta samarbetet mellan behöriga myndigheter och det rättsliga skyddet av enskildas rättigheter.

(3)

Enligt artikel 82.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska det straffrättsliga samarbetet inom unionen bygga på principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden.

(4)

Genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande av avgöranden i straffrättsliga förfaranden förutsätter att medlemsstaterna har förtroende för varandras straffrättsliga system. Omfattningen av ömsesidigt erkännande är i hög grad beroende av en rad faktorer, som inbegriper mekanismer till skydd för misstänktas eller tilltalades rättigheter och gemensamma miniminormer för att underlätta tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande.

(5)

Även om alla medlemsstater är parter i Europakonventionen och ICCPR-konventionen har erfarenheten visat att enbart detta inte alltid räcker för att skapa tillräckligt förtroende för andra medlemsstaters straffrättsliga system.

(6)

Ömsesidigt erkännande av avgöranden i straffrättsliga förfaranden kan bara fungera effektivt i en anda av tillit, där inte endast de rättsliga myndigheterna utan samtliga aktörer i den straffrättsliga processen likställer avgöranden av rättsliga myndigheter i andra medlemsstater med avgöranden som meddelas i den egna staten, vilket förutsätter förtroende inte bara för innehållet i den andra medlemsstatens bestämmelser, utan också för att de tillämpas korrekt. Ett stärkt ömsesidigt förtroende förutsätter detaljerade bestämmelser för att skydda de processuella rättigheter och garantier som fastställs i stadgan, Europakonventionen och ICCPR-konventionen. Det kräver också att man, genom detta direktiv och andra åtgärder, inom unionen vidareutvecklar de miniminormer som fastställs i stadgan och Europakonventionen.

(7)

Artikel 82.2 i EUF-fördraget fastställer tillämpliga minimiregler i medlemsstaterna för att underlätta det ömsesidiga erkännandet av domar och rättsliga avgöranden samt polissamarbete och rättsligt samarbete i sådana straffrättsliga frågor som har en gränsöverskridande dimension. Den artikeln anger ”personers rättigheter vid det straffrättsliga förfarandet” som ett av de områden på vilka minimiregler får fastställas.

(8)

Gemensamma minimiregler bör leda till ökat förtroende för alla medlemsstaters straffrättsliga system, vilket i sin tur bör bidra till ett effektivare rättsligt samarbete i en anda av ömsesidigt förtroende och till främjandet av de grundläggande rättigheterna i unionen. Sådana gemensamma minimiregler bör också bidra till att avlägsna hindren för den fria rörligheten för medborgarna inom medlemsstaternas hela territorium. Sådana gemensamma minimiregler bör fastställas när det gäller rätten till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden, rätten att få en tredje part underrättad vid ett frihetsberövande och rätten att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet.

(9)

Den 30 november 2009 antog rådet en resolution om en färdplan för att stärka misstänktas eller tilltalades processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden (nedan kallad färdplanen) (3). Färdplanen ska genomföras stegvis och omfattar åtgärder avseende rätten till översättning och tolkning (åtgärd A), rätten till information om rättigheter och om anklagelsen (åtgärd B), rätten till juridisk rådgivning och rättshjälp (åtgärd C) och rätten till kommunikation med släktingar, arbetsgivare och konsulära myndigheter (åtgärd D) och särskilda skyddsåtgärder för utsatta misstänkta eller tilltalade (åtgärd E). I färdplanen understryks att uppräkningsordningen för rättigheterna endast är vägledande och därför skulle kunna ändras i enlighet med prioriteringarna. Färdplanen är avsedd att utgöra en enhet och först när alla dess delar har genomförts kommer det att märkas fullt ut vilka fördelar den ger.

(10)

Den 11 december 2009 välkomnade Europeiska rådet färdplanen och införlivade den i Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd  (4) (punkt 2.4). Europeiska rådet underströk att färdplanen inte är uttömmande och uppmanade kommissionen att undersöka behovet av en komplettering när det gäller minimiregler för processuella rättigheter för misstänkta och tilltalade och att göra en bedömning av huruvida andra frågor, till exempel frågan om oskuldspresumtionen, behöver behandlas i syfte att förbättra samarbetet på detta område.

(11)

Två åtgärder har hittills antagits enligt färdplanen, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (5) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (6).

(12)

I detta direktiv fastställs minimiregler avseende rätten till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och i förfaranden om verkställighet av en europeisk arresteringsorder enligt rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (7) (nedan kallad den europeiska arresteringsordern) och rätten att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet. Direktivet främjar således tillämpningen av stadgan, särskilt artiklarna 4, 6, 7, 47 och 48, och bygger på artiklarna 3, 5, 6 och 8 i Europakonventionen, såsom dessa tolkas av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen), som i sin rättspraxis regelbundet fastställer normer i fråga om rätten till tillgång till försvarare. Enligt den rättspraxisen förutsätter ett rättvist förfarande bland annat att en misstänkt eller tilltalad kan få tillgång till samtliga tjänster som särskilt kopplas till rättsligt bistånd. I det hänseendet bör de misstänktas eller tilltalades försvarare utan begränsningar kunna säkra de grundläggande aspekterna av försvaret.

(13)

Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt Europakonventionen att säkerställa rätten till en rättvis rättegång, bör förfaranden avseende mindre förseelser som begås i ett fängelse och förfaranden avseende förseelser som begås i militära sammanhang och som hanteras av en befälhavare inte anses vara straffrättsliga förfaranden vid tillämpningen av detta direktiv.

(14)

Detta direktiv bör genomföras under beaktande av bestämmelserna i direktiv 2012/13/EU, som föreskriver att misstänkta eller tilltalade omgående informeras om rätten till tillgång till försvarare och att misstänkta eller tilltalade som har anhållits eller häktats skriftligen och utan dröjsmål erhåller rättighetsinformation, som omfattar information om rätten till tillgång till försvarare.

(15)

Med försvarare avses i detta direktiv personer som enligt nationell lagstiftning är kvalificerade och berättigade, inbegripet genom ackreditering från ett auktoriserat organ, att tillhandahålla juridisk rådgivning och rättsligt bistånd till misstänkta eller tilltalade.

(16)

I vissa medlemsstater har andra myndigheter än en domstol med behörighet i brottmål behörighet att utdöma andra påföljder än frihetsberövande för relativt sett mindre förseelser. Detta kan exempelvis handla om trafikförseelser som begås i stor skala och som kan komma att fastställas vid en poliskontroll. I sådana situationer vore det orimligt att begära att de behöriga myndigheterna ska säkerställa samtliga rättigheter enligt detta direktiv. I de fall där medlemsstaternas lagstiftning föreskriver att en påföljd för mindre förseelser kan åläggas av en sådan myndighet, och där en sådan påföljd kan överklagas till en domstol med behörighet i brottmål eller där saken kan hänskjutas till en sådan, bör detta direktiv därför endast tillämpas på förfaranden vid den domstolen till följd av ett sådant överklagande eller hänskjutande.

(17)

I vissa medlemsstater anses vissa mindre förseelser, särskilt mindre trafikförseelser, mindre förseelser mot kommunala föreskrifter och mindre förseelser mot allmän ordning vara brott. I sådana situationer vore det orimligt att begära att de behöriga myndigheterna ska säkerställa samtliga rättigheter enligt detta direktiv. I de fall där det i medlemsstaternas lagstiftning föreskrivs att frihetsberövande inte får utdömas som påföljd för mindre förseelser bör detta direktiv därför endast tillämpas på förfaranden vid en domstol med behörighet i brottmål.

(18)

Tillämpningsområdet för detta direktiv när det gäller vissa mindre förseelser bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt Europakonventionen att säkerställa rätten till en rättvis rättegång, inbegripet rätten till rättsligt bistånd från en försvarare.

(19)

Medlemsstaterna bör se till att misstänkta eller tilltalade har rätt till tillgång till försvarare utan onödigt dröjsmål i enlighet med detta direktiv. Under alla omständigheter bör misstänkta eller tilltalade ges tillgång till en försvarare under straffrättsliga förfaranden inför domstol, om de inte har avstått från den rätten.

(20)

Vid tillämpning av detta direktiv bör begreppet förhör inte omfatta preliminära utfrågningar som genomförs av polisen eller en annan brottsbekämpande myndighet i syfte att identifiera den berörda personen, att kontrollera vapeninnehav eller andra liknande säkerhetsfrågor eller att avgöra om en förundersökning bör inledas, till exempel vid en trafikkontroll eller vid regelbundna stickprov som görs när en misstänkt eller tilltalad ännu inte har identifierats.

(21)

Om en annan person än den misstänkta eller tilltalade, till exempel ett vittne, blir misstänkt eller tilltalad, bör den personen skyddas mot självangivelse och har rätt att tiga, vilket bekräftas i Europadomstolens rättspraxis. I detta direktiv hänvisas därför uttryckligen till den situation där en sådan person blir misstänkt eller tilltalad vid polisförhör eller förhör som genomförs av någon annan brottsbekämpande myndighet inom ramen för ett straffrättsligt förfarande. Om en annan person än en misstänkt eller tilltalad blir misstänkt eller tilltalad under ett sådant förhör bör förhöret omedelbart avbrytas. Förhöret får dock fortsättas om den berörda personen har blivit upplyst om att han eller hon är misstänkt eller tilltalad och han eller hon till fullo kan utnyttja de rättigheter som föreskrivs i detta direktiv.

(22)

Misstänkta eller tilltalade bör ha rätt att i enrum tala med den försvarare som företräder dem. Medlemsstaterna får besluta om de praktiska åtgärder som ska gälla för längden på och frekvensen av sådana möten, med beaktande av omständigheterna i förfarandet, särskilt ärendets komplexitet och vilka processuella förfaranden som är tillämpliga. Medlemsstaterna får även besluta om praktiska åtgärder för att garantera säkerhet och skydd, särskilt för försvararen och den misstänkta eller tilltalade, på den plats där ett sådant möte hålls. Sådana praktiska åtgärder får inte inverka menligt på det effektiva utövandet av och innehållet i den misstänktas eller tilltalades rätt att träffa sin försvarare.

(23)

Misstänkta eller tilltalade bör ha rätt att kontakta den försvarare som företräder dem. En sådan kontakt får ske när som helst, inbegripet före ett eventuellt utövande av rätten att träffa den försvararen. Medlemsstaterna får besluta om de praktiska åtgärder som avser längden, frekvensen samt medlet för en sådan kontakt, även när det gäller användning av videokonferenser och annan kommunikationsteknik för att möjliggöra kontakterna. Sådana praktiska åtgärder bör inte inverka menligt på det effektiva utövandet av eller innehållet i misstänktas eller tilltalades rätt att kontakta sin försvarare.

(24)

När det gäller vissa mindre förseelser bör detta direktiv inte hindra medlemsstaterna från att organisera så att misstänktas eller tilltalades rätt till tillgång till en försvarare tillhandahålls per telefon. Rätten bör emellertid endast begränsas på detta sätt i fall där den misstänkta eller tilltalade inte kommer att förhöras av polisen eller en annan brottsbekämpande myndighet.

(25)

Medlemsstaterna bör säkerställa att misstänkta eller tilltalade har rätt att ha sin försvarare närvarande och faktiskt medverkande när de förhörs av polisen eller en annan brottsbekämpande eller rättslig myndighet inbegripet vid förhandlingar i domstol. Denna medverkan bör ske i enlighet med förfaranden i den nationella rätten, som kan reglera en försvarares medverkan vid polisens eller en annan brottsbekämpande eller rättslig myndighets förhör av den misstänkta eller tilltalade samt vid förhandlingar i domstol, under förutsättning att sådana förfaranden inte inverkar menligt på det effektiva utövandet av och innehållet i den berörda rättigheten. Vid förhör av den misstänkta eller tilltalade av polisen eller en annan brottsbekämpande eller rättslig myndighet eller vid förhandlingar i domstol, får försvararen i enlighet med dessa förfaranden bland annat ställa frågor, begära förtydliganden och avge yttranden, vilket bör dokumenteras i enlighet med nationell rätt.

(26)

Misstänkta eller tilltalade har rätt att ha sin försvarare närvarande vid utrednings- eller bevisupptagningsåtgärder under förutsättning att de föreskrivs i berörd nationell rätt och i den mån de misstänktas eller tilltalades närvaro är obligatorisk eller tillåten. Sådana åtgärder bör åtminstone innehålla vittneskonfrontationer, där den misstänkta eller tilltalade framträder omgiven av andra personer i syfte att identifieras av ett brottsoffer eller ett vittne, konfrontationsförhör, där en misstänkt eller tilltalad sammanförs med ett eller flera vittnen eller brottsoffer när det råder oenighet dem emellan om viktiga fakta eller frågor samt rekonstruktioner, där den misstänkta eller tilltalade är närvarande för att det bättre ska gå att förstå hur och under vilka omständigheter ett brott begicks samt för att specifika frågor ska kunna ställas till den misstänkta eller tilltalade. Medlemsstaterna får besluta om de praktiska åtgärder som ska gälla för en försvarares närvaro vid utrednings- eller bevisupptagningsåtgärder. Sådana praktiska åtgärder bör inte inverka menligt på det effektiva utövandet av och innehållet i de berörda rättigheterna. Om försvararen är närvarande vid utrednings- eller bevisupptagningsåtgärder bör detta noteras i enlighet med det förfarande för dokumentation som föreskrivs i den berörda medlemsstatens rätt.

(27)

Medlemsstaterna bör eftersträva att göra allmän information tillgänglig, till exempel genom en webbplats eller genom en broschyr som finns på polisstationerna, för att underlätta för misstänkta eller tilltalade när dessa ska hitta en försvarare. Medlemsstaterna bör dock inte vara skyldiga att vidta aktiva åtgärder för att säkerställa att misstänkta eller tilltalade som inte är frihetsberövade ska bistås av en försvarare, om de inte själva har vidtagit åtgärder för att bistås av en sådan. Den misstänkta eller tilltalade i fråga bör fritt kunna kontakta, konsultera och bistås av en försvarare.

(28)

Om misstänkta eller tilltalade frihetsberövas bör medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att dessa personer verkligen kan utöva sin rätt till tillgång till försvarare, inbegripet genom att ordna med bistånd från en försvarare i de fall där personen i fråga inte har någon sådan, såvida de inte har avstått från den rätten. Sådana åtgärder kan bland annat innebära att de behöriga myndigheterna ordnar med bistånd från en försvarare på grundval av en förteckning över tillgängliga försvarare, bland vilka den misstänkta eller tilltalade kan välja. Sådana åtgärder skulle i tillämpliga fall kunna innefatta åtgärderna för rättshjälp.

(29)

De förhållanden som råder för misstänkta eller tilltalade som är frihetsberövade bör till fullo respektera de normer som har fastställts i Europakonventionen, i stadgan och i rättspraxis från Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) och Europadomstolen. När bistånd enligt detta direktiv ges en misstänkt eller tilltalad som hålls frihetsberövad, bör den berörda försvararen ha möjlighet att rikta en fråga till de behöriga myndigheterna angående de förhållanden under vilka personen i fråga hålls frihetsberövad.

(30)

Om den misstänkta eller tilltalade befinner sig på en geografiskt avlägsen plats, till exempel i utomeuropeiska territorier eller där medlemsstaten genomför eller deltar i militära operationer utanför dess territorium, får medlemsstaterna tillfälligt göra undantag från en misstänkts eller tilltalads rätt att utan onödigt dröjsmål efter frihetsberövandet få tillgång till en försvarare. Vid ett sådant tillfälligt undantag bör de behöriga myndigheterna inte förhöra den berörda personen eller genomföra någon av de utrednings- eller bevisupptagningsåtgärder som föreskrivs i detta direktiv. Om omedelbar tillgång till försvarare är omöjlig på grund av den misstänktas eller tilltalades geografiskt avlägsna belägenhet bör medlemsstaterna möjliggöra kommunikation via telefon eller videokonferens såvida detta inte är helt omöjligt.

(31)

Medlemsstaterna bör tillåtas att tillfälligt göra undantag från rätten till tillgång till försvarare under förundersökningen om det föreligger ett trängande behov av att avvärja livsfara eller fara för en persons frihet eller fysiska säkerhet. Vid ett tillfälligt undantag på den grunden får de behöriga myndigheterna förhöra misstänkta eller tilltalade utan att försvararen är närvarande, under förutsättning att de har informerats om sin rätt att tiga och kan utöva denna rätt, och under förutsättning att ett sådant förhör inte inverkar menligt på rätten till försvar, inbegripet skyddet mot självangivelse. Förhör får endast genomföras i syfte att och i den mån det krävs för att erhålla information som är avgörande för att avvärja livsfara eller fara för en persons frihet eller fysiska säkerhet. Allt missbruk av detta undantag skulle i princip oåterkalleligen skada rätten till försvar.

(32)

Medlemsstaterna bör även tillåtas att tillfälligt göra undantag från rätten till tillgång till försvarare under förundersökningen om omedelbara åtgärder från de utredande myndigheternas sida är avgörande för att förhindra väsentlig fara för de straffrättsliga förfarandena, särskilt för att förhindra att avgörande bevis undanröjs eller ändras, eller för att förhindra otillbörlig påverkan på vittnen. Vid ett tillfälligt undantag på den grunden får de behöriga myndigheterna förhöra misstänkta eller tilltalade utan att försvararen är närvarande, under förutsättning att de har informerats om sin rätt att tiga och har möjlighet att utöva denna rätt, och att ett sådant förhör inte inverkar menligt på rätten till försvar, inbegripet skyddet mot självangivelse. Förhör får endast genomföras i syfte att och i den mån det krävs för att erhålla information som är avgörande för att förhindra väsentlig fara för de straffrättsliga förfarandena. Allt missbruk av detta undantag skulle i princip oåterkalleligen skada rätten till försvar.

(33)

Principen om att all kommunikation mellan misstänkta eller tilltalade och deras försvarare ska vara konfidentiell utgör ett viktigt skydd för rätten till försvar och utgör en väsentlig del av rätten till en rättvis rättegång. Medlemsstaterna bör därför respektera konfidentialitet vid möten och andra former av kommunikation mellan försvararen och den misstänkta eller tilltalade vid utövandet av den rätt till tillgång till försvarare som föreskrivs i detta direktiv, utan undantag. Detta direktiv bör inte påverka förfaranden avsedda för situationer där det föreligger objektiva och faktiska omständigheter som ger anledning till misstanke att försvararen har samröre med den misstänkta eller tilltalade i ett brott. Brottslig verksamhet från en försvarares sida bör inte anses som legitimt bistånd till misstänkta eller tilltalade inom ramen för detta direktiv. Skyldigheten att respektera konfidentialiteten innebär inte bara att medlemsstaterna bör avhålla sig från att blanda sig i eller skaffa åtkomst till sådan kommunikation utan också att medlemsstaterna, om misstänkta eller tilltalade är frihetsberövade eller på annat sätt befinner sig på en plats som är under statens kontroll, bör säkerställa att konfidentialiteten upprätthålls och skyddas genom åtgärderna för kommunikation. Detta bör inte inverka på några befintliga mekanismer i häkten i syfte att förhindra sändande av otillåtna försändelser till häktade, till exempel kontroll av korrespondens, förutsatt att sådana mekanismer inte gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att läsa meddelandet mellan de misstänkta eller tilltalade och deras försvarare. Detta direktiv bör inte heller inverka på förfaranden i nationell rätt enligt vilka vidarebefordran av korrespondens får avslås om avsändaren inte godkänner att korrespondensen först föreläggs en behörig domstol.

(34)

Detta direktiv bör inte påverka inskränkningar i konfidentialiteten i samband med en laglig övervakningsoperation som genomförs av behöriga myndigheter. Detta direktiv bör inte heller påverka det arbete som utförs av till exempel nationella underrättelsetjänster för att skydda den inre säkerheten i enlighet med artikel 4.2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) eller inom ramen för artikel 72 i EUF-fördraget, enligt vilken avdelning V om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa inte får påverka medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten.

(35)

Misstänkta eller tilltalade som är frihetsberövade bör ha rätt att utan onödigt dröjsmål få åtminstone en person, till exempel en släkting eller arbetsgivare, som de själva utsett underrättad om att de har frihetsberövats, under förutsättning att detta inte påverkar ett korrekt genomförande av det straffrättsliga förfarandet mot den berörda personen eller andra straffrättsliga förfaranden. Medlemsstaterna får vidta praktiska åtgärder för tillämpningen av den rättigheten. Sådana praktiska åtgärder bör inte inverka på det effektiva utövandet av och innehållet i rättigheten. I begränsade undantagsfall bör det dock vara möjligt att tillfälligt göra undantag från den rättigheten, om detta med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet är motiverat av ett tvingande skäl enligt detta direktiv. Om de behöriga myndigheterna planerar att göra ett sådant tillfälligt undantag när det gäller en särskild tredje part, bör de först överväga om en annan tredje part, utsedd av den misstänkta eller tilltalade, kan informeras om att denne har frihetsberövats.

(36)

Misstänkta eller tilltalade bör, medan de är frihetsberövade, ha rätt att utan dröjsmål kontakta minst en tredje part, t.ex. en anhörig, som de själva har utsett. Medlemsstaterna får begränsa eller fördröja utövandet av den rättigheten med anledning av tvingande krav eller proportionella operativa krav. Sådana krav kan bland annat innefatta behovet av att avvärja livsfara eller fara för en persons frihet eller fysiska säkerhet, behovet av att förhindra skada för straffrättsliga förfaranden, behovet av att förebygga ett brott, behovet av att invänta en domstolsförhandling, och behovet av att skydda brottsoffer. Om de behöriga myndigheterna planerar att begränsa eller fördröja utövandet av rätten till kontakt när det gäller en särskild tredje part bör de först överväga om de misstänkta eller tilltalade kan kontakta en annan tredje part som de själva har utsett. Medlemsstaterna får besluta om praktiska åtgärder som ska gälla för tidpunkt, medel, längd och frekvens för kontakter med tredje parter, varvid hänsyn bör tas till behovet av att upprätthålla god ordning och säkerhet på den plats där personen hålls frihetsberövad.

(37)

Rätten till konsulärt bistånd för misstänkta och tilltalade som är frihetsberövade fastställs i artikel 36 i 1963 års Wienkonvention om konsulära förbindelser, där stater ges rätt att hålla kontakt med sina egna medborgare. Genom detta direktiv har misstänkta eller tilltalade som är frihetsberövade en motsvarande rättighet, om de så önskar. Konsulärt skydd får ges av diplomatiska myndigheter när sådana myndigheter agerar i egenskap av konsulära myndigheter.

(38)

Medlemsstaterna bör i nationell rätt klart och tydligt ange skälen till och kriterierna för eventuella tillfälliga undantag från de rättigheter som föreskrivs i detta direktiv och bör vara återhållsamma med att utnyttja dessa tillfälliga undantag. Alla sådana tillfälliga undantag bör vara proportionella, strikt tidsbegränsade, inte uteslutande grundas på det påstådda brottets natur eller svårighetsgrad och inte inverka på förutsättningarna för den övergripande rättvisan i förfarandet. Medlemsstaterna bör, om ett tillfälligt undantag har godkänts enligt detta direktiv av en rättslig myndighet som inte är en domare eller en domstol, säkerställa att beslutet om godkännande av det tillfälliga undantaget kan prövas av en domstol, åtminstone under rättegångsskedet.

(39)

Misstänkta eller tilltalade bör kunna avstå från att utnyttja en rättighet enligt detta direktiv, under förutsättning att de har fått information om innebörden av den berörda rättigheten och om de eventuella konsekvenserna av att avstå från den rättigheten. När sådan information ges bör de berörda misstänktas eller tilltalades särskilda omständigheter beaktas, inbegripet ålder samt psykiskt och fysiskt tillstånd.

(40)

Ett avstående och de omständigheter under vilka det gjordes bör noteras i enlighet med det förfarande för dokumentation som föreskrivs i den berörda medlemsstatens rätt. Detta bör inte leda till någon ytterligare skyldighet för medlemsstaterna att införa nya mekanismer eller skapa någon ytterligare administrativ börda.

(41)

Om en misstänkt eller tilltalad återkallar ett avstående i enlighet med detta direktiv, bör det inte vara nödvändigt att på nytt genomföra sådana utfrågningar eller processuella åtgärder som gjordes under den tid då personen avstod från den berörda rättigheten.

(42)

Personer som är föremål för förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder (nedan kallade eftersökta personer) bör ha rätt till tillgång till försvarare i den verkställande medlemsstaten, så att de kan utöva sina rättigheter på bästa möjliga sätt i enlighet med rambeslut 2002/584/RIF. Om en försvarare deltar i den verkställande rättsliga myndighetens förhör av en eftersökt person, får den försvararen i enlighet med förfarandena i nationell rätt bland annat ställa frågor, begära förtydliganden och avge yttranden. Det faktum att försvararen har deltagit i ett sådant förhör bör noteras i enlighet med det förfarande för dokumentation som föreskrivs i den berörda medlemsstatens rätt.

(43)

Eftersökta personer bör ha rätt att i enrum tala med den försvarare som företräder dem i den verkställande medlemsstaten. Medlemsstaterna får besluta om praktiska åtgärder som ska gälla för dessa samtals längd och frekvens, varvid hänsyn bör tas till de särskilda omständigheterna i fallet. Medlemsstaterna får även besluta om praktiska åtgärder för att garantera säkerhet och skydd, särskilt för försvararen och den eftersökta personen, på den plats där mötet mellan försvararen och den eftersökta personen äger rum. Sådana praktiska åtgärder får inte inverka menligt på det effektiva utövandet av eller innehållet i eftersökta personers rätt att träffa sin försvarare.

(44)

Eftersökta personer bör ha rätt att kontakta den försvarare som företräder dem i den verkställande staten. Det bör vara möjligt för sådan kontakt att äga rum när som helst, inbegripet före ett eventuellt utövande av rätten att träffa en försvarare. Medlemsstaterna får besluta om de praktiska åtgärder som ska gälla för längd, frekvens och kommunikationsmedel för kontakterna mellan eftersökta personer och deras försvarare, även när det gäller användning av videokonferenser och annan kommunikationsteknik för att möjliggöra kontakterna. Sådana praktiska åtgärder bör inte inverka menligt på det effektiva utövandet av och innehållet i eftersökta personers rätt att kontakta sina försvarare.

(45)

De verkställande medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att se till att eftersökta personer verkligen kan utöva sin rätt till tillgång till försvarare i den verkställande medlemsstaten, inbegripet genom att ordna med bistånd från en försvarare i de fall där eftersökta personer inte har någon sådan, såvida de inte har avstått från den rättigheten. Sådana åtgärder, i tillämpliga fall inbegripet sådana som gäller rättshjälp, bör regleras i nationell rätt. De kan bland annat innebära att de behöriga myndigheterna ordnar med bistånd från en försvarare på grundval av en förteckning över tillgängliga försvarare, bland vilka eftersökta personer kan välja.

(46)

Efter att ha fått vetskap om att en eftersökt person önskar utse en försvarare i den utfärdande medlemsstaten bör den behöriga myndigheten i den medlemsstaten utan onödigt dröjsmål förse den eftersökta personen med information för att underlätta utseendet av en försvarare i den medlemsstaten. Sådan information kan t.ex. inbegripa en aktuell förteckning över försvarare, eller namnet på en jourhavande försvarare i den utfärdande medlemsstaten, som kan tillhandahålla information och ge råd i fall som rör en europeisk arresteringsorder. Medlemsstaterna kan begära att vederbörande advokatsamfund upprättar en sådan förteckning.

(47)

Förfarandet för överlämnande har mycket stor betydelse för det straffrättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna. Det är avgörande för detta samarbete att tidsfristerna enligt rambeslut 2002/584/RIF iakttas. Även om eftersökta personer bör kunna utöva sina rättigheter enligt detta direktiv i full utsträckning vid förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder, bör dessa tidsfrister därför respekteras.

(48)

I avvaktan på en unionsakt om rättshjälp, bör medlemsstaterna tillämpa sin nationella lagstiftning om rättshjälp, som bör överensstämma med stadgan, Europakonventionen och Europadomstolens rättspraxis.

(49)

I enlighet med principen om effektiv unionsrätt bör medlemsstaterna införa lämpliga och effektiva rättsmedel till skydd för de rättigheter som gäller för enskilda enligt detta direktiv.

(50)

Medlemsstaterna bör se till att man vid bedömningen av uttalanden som misstänkta eller tilltalade har gjort eller av bevis som upptagits under åsidosättande av dessas rätt till försvarare, eller när ett undantag från den rättigheten har beviljats i enlighet med detta direktiv, iakttar rätten till försvar och att rätten till en rättvis rättegång respekteras. I detta sammanhang bör man beakta rättspraxis från Europadomstolen, genom vilken det har fastställts att rätten till försvar i princip oåterkalleligen kommer att skadas om komprometterande uttalanden som har gjorts under polisförhör utan tillgång till en försvarare används för att nå en fällande dom. Detta bör inte hindra användandet av uttalanden för andra ändamål som är tillåtna enligt nationell lagstiftning, t.ex. behovet av att brådskande utföra undersökningar för att undvika att andra brott begås eller att det uppstår allvarliga negativa följder för andra personer eller ändamål kopplade till ett akut behov att förhindra att straffrättsliga förfaranden väsentligen äventyras där rätten till tillgång till försvarare eller en försening av undersökningen oåterkalleligen skulle skada pågående undersökningar gällande ett allvarligt brott. Dessutom bör detta inte påverka nationella bestämmelser eller system för bevistillåtlighet, och inte heller hindra medlemsstaterna från att bibehålla ett system genom vilket alla befintliga bevis kan åberopas i en domstol eller inför en domare, utan att dessa bevis separat eller på förhand har bedömts med avseende på tillåtlighet.

(51)

Skyldigheten att visa särskild hänsyn mot misstänkta eller tilltalade som potentiellt befinner sig i en svag position är en förutsättning för en rättvis rättskipning. Åklagarmyndigheter, brottsbekämpande myndigheter och rättsliga myndigheter bör därför underlätta sådana personers effektiva utövande av de rättigheter som anges i detta direktiv, t.ex. genom att ta hänsyn till varje potentiell utsatthet som påverkar deras förmåga att utöva rätten till tillgång till försvarare och rätten att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och genom att vidta lämpliga åtgärder för att garantera dessa rättigheter.

(52)

Detta direktiv garanterar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i stadgan, inbegripet förbudet mot tortyr och omänsklig och förnedrande behandling, rätten till frihet och säkerhet, respekten för privatlivet och familjelivet, människans rätt till integritet, barnets rättigheter, integrering av personer med funktionshinder, rätten till ett effektivt rättsmedel och rätten till en rättvis rättegång samt oskuldspresumtionen och rätten till försvar. Detta direktiv bör tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(53)

Medlemsstaterna bör se till att bestämmelserna i detta direktiv, när de motsvarar rättigheter som garanteras av Europakonventionen, tillämpas i konsekvens med rättigheterna i konventionen och så som de utvecklats genom Europadomstolens rättspraxis.

(54)

I detta direktiv fastställs minimiregler. Medlemsstaterna får utvidga de rättigheter som fastställs i direktivet för att därigenom erbjuda en högre skyddsnivå. Sådana högre skyddsnivåer bör inte utgöra något hinder för det ömsesidiga erkännandet av rättsliga avgöranden som dessa minimiregler är avsedda att underlätta. Skyddsnivån bör aldrig understiga de normer som anges i stadgan och Europakonventionen, så som dessa tolkas i rättspraxis från domstolen och Europadomstolen.

(55)

Detta direktiv främjar barnets rättigheter och beaktar Europarådets riktlinjer för ett barnvänligt rättsväsende, särskilt bestämmelserna om information och rådgivning till barn. Direktivet säkerställer att misstänkta och tilltalade, däribland barn, ges tillräcklig information för att förstå följderna av att avstå från en rätt enligt detta direktiv samt att varje sådant avstående sker frivilligt och entydigt. Om den misstänkta eller tilltalade är ett barn, bör vårdnadshavaren underrättas så snart som möjligt efter barnets frihetsberövande och bör underrättas om skälen till detta. Om tillhandahållandet av sådan information till vårdnadshavaren strider mot barnets bästa, bör en annan lämplig vuxen, till exempel en släkting, informeras i stället. Detta bör inte påverka de bestämmelser i nationell lagstiftning som kräver att alla särskilda myndigheter, institutioner eller enskilda, särskilt de som har ansvar för barns skydd eller välfärd, bör informeras om barnets frihetsberövande. Medlemsstaterna bör avhålla sig från att begränsa eller fördröja utövandet av rätten till kontakt med en tredje part när det gäller misstänkta eller tilltalade som är barn och som har frihetsberövats, utom under de mest exceptionella omständigheterna. När fördröjning tillämpas bör barnet dock inte hållas isolerat, och bör tillåtas att kontakta t.ex. en institution eller enskild person med ansvar för barns skydd eller välfärd.

(56)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (8), har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(57)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att fastställa gemensamma minimiregler för rätten till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder och rätten att få en tredje part underrättad om frihetsberövande och rätten att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går direktivet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(58)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på dem.

(59)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Detta direktiv fastställer minimiregler om rättigheterna för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden och för personer som är föremål för förfaranden enligt rambeslut 2002/584/RIF (nedan kallad den europeiska arresteringsordern) att få tillgång till en försvarare, att få en tredje part underrättad om frihetsberövande och att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Detta direktiv ska tillämpas på misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden från det att de genom ett officiellt meddelande eller på något annat sätt av den behöriga myndigheten i en medlemsstat har underrättats om att de är misstänkta eller tilltalade för att ha begått ett brott, oavsett om de är frihetsberövade. Det ska tillämpas fram till dess att förfarandena har avslutats, med vilket ska förstås det slutgiltiga avgörandet i frågan huruvida den misstänkta eller tilltalade har begått brottet samt även under rättegången och i väntan på beslut om eventuellt överklagande.

2.   Detta direktiv ska tillämpas på personer som är föremål för förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder (nedan kallade eftersökta personer) från det att de grips i den verkställande medlemsstaten i enlighet med artikel 10.

3.   På samma villkor som fastställs i punkt 1 ska detta direktiv även vara tillämpligt på andra än misstänkta eller tilltalade som under loppet av förhör av polis eller någon annan brottsbekämpande myndighet blir misstänkta eller tilltalade.

4.   Utan att det påverkar rätten till en rättvis rättegång ska, när det gäller mindre förseelser

a)

om en medlemsstats lagstiftning föreskriver att en påföljd kan åläggas av en annan myndighet än en domstol med behörighet i brottmål och en sådan påföljd kan överklagas eller hänskjutas till en sådan domstol, eller

b)

om frihetsberövande inte kan utdömas som påföljd,

detta direktiv endast gälla förfaranden vid en domstol med behörighet i brottmål.

Direktivet ska under alla omständigheter tillämpas till fullo när den misstänkta eller tilltalade är frihetsberövad, oavsett i vilket skede det straffrättsliga förfarandet befinner sig.

Artikel 3

Rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden

1.   Medlemsstaterna ska se till att misstänkta och tilltalade har rätt till tillgång till en försvarare i så god tid och på sådant sätt att de berörda personerna kan utöva sin rätt till försvar i praktiken och på ett effektivt sätt.

2.   Misstänkta eller tilltalade ska ha rätt till tillgång till försvarare utan onödigt dröjsmål. Misstänkta eller tilltalade ska under alla omständigheter ha rätt till tillgång till försvarare från och med den tidpunkt som inträffar först:

a)

Innan de förhörs av polisen eller en annan brottsbekämpande eller rättslig myndighet.

b)

När utredande myndigheter eller andra behöriga myndigheter genomför utrednings- eller bevisupptagningsåtgärder i enlighet med punkt 3 c.

c)

Utan onödigt dröjsmål efter frihetsberövandet.

d)

Om de har kallats att inställa sig inför en domstol med behörighet i brottmål, i god tid innan de inställer sig inför domstolen i fråga.

3.   Rätten till försvarare ska innebära följande:

a)

Medlemsstaterna ska se till att de misstänkta eller tilltalade har rätt att i enrum tala med och kontakta den försvarare som företräder dem, även före förhör av polis eller en annan brottsbekämpande eller rättslig myndighet.

b)

Medlemsstaterna ska se till att de misstänkta eller tilltalade har rätt att ha sin försvarare närvarande och faktiskt medverkande när de förhörs. Denna medverkan ska ske i enlighet med förfarandena i den nationella rätten, under förutsättning att dessa förfaranden inte inverkar menligt på det effektiva utövandet av och innehållet i rättigheten i fråga. Om en försvarare deltar vid ett förhör, ska faktumet att detta deltagande ägt rum noteras i enlighet med det förfarande för dokumentation som föreskrivs i den berörda medlemsstatens rätt.

c)

Medlemsstaterna ska se till att den misstänkta eller tilltalade åtminstone har rätt att ha sin försvarare närvarande vid följande utrednings- eller bevisupptagningsåtgärder, om dessa åtgärder föreskrivs enligt nationell rätt och om det krävs eller tillåts att den misstänkta eller tilltalade är närvarande vid åtgärden:

i)

Vittneskonfrontationer.

ii)

Konfrontationsförhör.

iii)

Rekonstruktioner.

4.   Medlemsstaterna ska bemöda sig om att göra allmän information tillgänglig för att underlätta för misstänkta eller tilltalade att erhålla en försvarare.

Utan hinder av bestämmelserna i nationell rätt om krav på försvarares närvaro ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att misstänkta eller tilltalade som har frihetsberövats effektivt kan utöva sin rätt till tillgång till försvarare, såvida inte de har avstått från denna rätt i enlighet med artikel 9.

5.   I undantagsfall och endast under förundersökningen får medlemsstaterna göra ett tillfälligt undantag från tillämpningen av punkt 2 c om en misstänkt eller tilltalad befinner sig på en plats som är så geografiskt avlägsen att det är omöjligt att garantera rätten att utan onödigt dröjsmål efter frihetsberövandet få tillgång till en försvarare.

6.   I undantagsfall och endast under förundersökningen får medlemsstaterna göra ett tillfälligt undantag från tillämpningen av de rättigheter som anges i punkt 3, om och i den mån detta är motiverat med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet, på grundval av något av följande tvingande skäl:

a)

Om det finns ett trängande behov av att avvärja livsfara eller fara för en persons frihet eller kroppsliga integritet.

b)

Om omedelbara åtgärder från de utredande myndigheternas sida är avgörande för att förhindra att straffrättsliga förfaranden väsentligen äventyras.

Artikel 4

Konfidentialitet

Medlemsstaterna ska respektera att kontakten mellan misstänkta eller tilltalade och deras försvarare vid utövandet av den rätt till tillgång till försvarare som föreskrivs i detta direktiv omfattas av konfidentialitet. Sådan kontakt ska inbegripa möten, korrespondens, telefonsamtal och alla andra former av kommunikation som tillåts enligt nationell rätt.

Artikel 5

Rätten att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande

1.   Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade som är frihetsberövade om de så önskar har rätt att utan onödigt dröjsmål få åtminstone en av dem utsedd person, till exempel en släkting eller arbetsgivare, underrättad om deras frihetsberövande.

2.   Om den misstänkta eller tilltalade är ett barn, ska medlemsstaterna se till att vårdnadshavaren så snart som möjligt underrättas om frihetsberövandet och skälen till detta, såvida detta inte strider mot barnets bästa, i vilket fall en annan lämplig vuxen person ska underrättas. Vid tillämpning av denna punkt ska varje person som är yngre än 18 år anses vara ett barn.

3.   Medlemsstaterna får göra ett tillfälligt undantag från tillämpningen av rättigheterna i punkterna 1 och 2, om det mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i fallet är motiverat på grundval av något av följande tvingande skäl:

a)

Om det finns ett trängande behov av att avvärja livsfara eller fara för en persons frihet eller kroppsliga integritet.

b)

Om det finns ett trängande behov av att förhindra en situation som skulle kunna innebära väsentlig fara för straffrättsliga förfaranden.

4.   Om medlemsstaterna gör ett tillfälligt undantag från tillämpningen av rättigheten i punkt 2 ska de se till att en myndighet som har ansvar för barns skydd eller välfärd utan onödigt dröjsmål underrättas om att barnet har frihetsberövats.

Artikel 6

Rätten för frihetsberövade personer att kontakta tredje parter

1.   Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade som är frihetsberövade har rätt att utan dröjsmål kontakta minst en tredje part, t.ex. en anhörig, som de själva har utsett.

2.   Medlemsstaterna får begränsa eller fördröja utövandet av den rättighet som avses i punkt 1 med anledning av tvingande krav eller proportionella operativa krav.

Artikel 7

Rätt att kontakta konsulära myndigheter

1.   Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade som är utländska medborgare och som är frihetsberövade om de så önskar har rätt att utan onödigt dröjsmål få det egna landets konsulära myndigheter underrättade om frihetsberövandet och att kontakta dessa myndigheter. Om de misstänkta eller tilltalade har två eller flera medborgarskap, får de välja vilka eventuella konsulära myndigheter som ska underrättas om frihetsberövandet och vilka de önskar kontakta.

2.   Misstänkta eller tilltalade ska även ha rätt att besökas av sina konsulära myndigheter, tala och korrespondera med dem och låta de konsulära myndigheterna ordna ett juridiskt ombud, under förutsättning att myndigheterna är införstådda med detta och att det sker i enlighet med den berörda misstänkta eller tilltalades önskemål.

3.   Utövandet av rättigheterna som fastställs i denna artikel får regleras genom nationell rätt eller nationella förfaranden, under förutsättning att lagstiftningen och förfarandena gör det möjligt att ta full hänsyn till avsikten med dessa rättigheter.

Artikel 8

Allmänna villkor för tillämpning av tillfälliga undantag

1.   Ett tillfälligt undantag enligt artiklarna 3.5, 3.6 eller 5.3

a)

ska vara proportionellt och får inte gå utöver vad som är nödvändigt,

b)

ska vara strikt tidsbegränsat,

c)

får inte uteslutande grundas på det påstådda brottets natur eller svårhetsgrad, och

d)

får inte påverka förutsättningarna för att rättegången som en helhet blir rättvis.

2.   Tillfälliga undantag enligt artikel 3.5 eller 3.6 får endast godkännas genom ett vederbörligen motiverat beslut, som efter en bedömning i det enskilda fallet fattats antingen av en rättslig myndighet eller av en annan behörig myndighet under förutsättning att beslutet kan bli föremål för rättslig prövning. Det vederbörligen motiverade beslutet ska dokumenteras i enlighet med det förfarande för dokumentation som föreskrivs i den berörda medlemsstatens rätt.

3.   Tillfälliga undantag enligt artikel 5.3 får endast godkännas genom ett beslut, som efter en bedömning i det enskilda fallet fattats antingen av en rättslig myndighet eller av en annan behörig myndighet, under förutsättning att beslutet kan bli föremål för rättslig prövning.

Artikel 9

Avstående från rättigheter

1.   Utan att det påverkar nationell lagstiftning som kräver obligatorisk närvaro eller bistånd av en försvarare ska medlemsstaterna, i förhållande till varje avstående från en rätt som avses i artiklarna 3 och 10, se till att

a)

den misstänkta eller tilltalade, muntligen eller skriftligen, har fått tydlig och tillräcklig information avfattad på ett enkelt och begripligt språk om innebörden av den berörda rättigheten och om de eventuella konsekvenserna av att avstå från den, och

b)

avståendet är frivilligt och otvetydigt.

2.   Avståendet, som kan göras skriftligen eller muntligen, och de omständigheter under vilka avståendet gjordes ska noteras i enlighet med det förfarande för dokumentation som föreskrivs i den berörda medlemsstatens rätt.

3.   Medlemsstaterna ska se till att en misstänkta eller tilltalade kan återkalla ett avstående när som helst under de straffrättsliga förfarandena och att de informeras om den möjligheten. Ett sådant återkallande ska ha verkan från och med det ögonblick då det görs.

Artikel 10

Rätt till tillgång till försvarare i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder

1.   Medlemsstaterna ska se till att en eftersökt person har rätt att få tillgång till en försvarare i den verkställande medlemsstaten efter det att vederbörande gripits med stöd av den europeiska arresteringsordern.

2.   När det gäller omfattningen av rätten att få tillgång till en försvarare i den verkställande medlemsstaten, ska eftersökta personer ha följande rättigheter i denna medlemsstat:

a)

Rätt att få tillgång till en försvarare i så god tid och på ett sådant sätt att de eftersökta personerna kan utöva sina rättigheter på ett effektivt sätt och under alla omständigheter utan onödigt dröjsmål efter frihetsberövandet.

b)

Rätt att träffa och kontakta den försvarare som företräder dem.

c)

Rätten för deras försvarare att närvara och i enlighet med förfarandena i nationell rätt delta i den verkställande rättsliga myndighetens förhör av en eftersökt person. Om en försvarare deltar vid ett förhör, ska detta noteras i enlighet med det förfarande för dokumentation som föreskrivs i den berörda medlemsstatens rätt.

3.   De rättigheter som föreskrivs i artiklarna 4, 5, 6, 7, 9 och, när ett tillfälligt undantag enligt artikel 5.3 tillämpas, i artikel 8 ska gälla i tillämpliga delar för förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder i den verkställande medlemsstaten.

4.   Den behöriga myndigheten i den verkställande medlemsstaten ska, utan onödigt dröjsmål efter frihetsberövandet, underrätta eftersökta personer om att de har rätt att utse en försvarare i den utfärdande medlemsstaten. Försvararen i den utfärdande medlemsstaten ska ha till uppgift att bistå försvararen i den verkställande medlemsstaten genom att ge den försvararen information och råd i syfte att låta den eftersökta personen utöva sina rättigheter i enlighet med rådets rambeslut 2002/584/RIF.

5.   Om eftersökta personer önskar utöva rätten att utse en försvarare i den utfärdande medlemsstaten och inte redan har en sådan försvarare ska den behöriga myndigheten i den verkställande medlemsstaten omedelbart informera den behöriga myndigheten i den utfärdande medlemsstaten. Den behöriga myndigheten i den medlemsstaten ska utan onödigt dröjsmål ge de eftersökta personerna information för att underlätta för dem att utse en försvarare där.

6.   Den eftersökta personens rätt att utse en försvarare i den utfärdande medlemsstaten ska inte påverka de tidsfrister som anges i rambeslut 2002/584/RIF eller den verkställande rättsliga myndighetens skyldighet att inom ramen för dessa tidsfrister och under de villkor som fastställts enligt det rambeslutet avgöra om personen ska överlämnas.

Artikel 11

Rättshjälp

Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av nationell lagstiftning om rättshjälp, som ska vara tillämplig i enlighet med stadgan och Europakonventionen.

Artikel 12

Rättsmedel

1.   Medlemsstaterna ska se till att misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden liksom personer som är eftersökta vid förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder har tillgång till effektiva rättsmedel enligt nationell rätt, om rättigheterna enligt detta direktiv har åsidosatts.

2.   Utan att det påverkar nationella bestämmelser och system för bevistillåtlighet, ska medlemsstaterna se till att man i straffrättsliga förfaranden vid bedömningen av uttalanden som misstänkta eller tilltalade har gjort eller av bevis som upptagits med åsidosättande av deras rätt till försvarare eller när ett undantag från denna rätt har beviljats i enlighet med artikel 3.6 iakttar rätten till försvar och ser till att rätten till en rättvis rättegång respekteras.

Artikel 13

Utsatta personer

Medlemsstaterna ska säkerställa att hänsyn tas till utsatta misstänkta eller tilltalades särskilda behov vid tillämpningen av detta direktiv.

Artikel 14

Klausul om bevarande av skyddsnivån

Ingenting i detta direktiv ska ses som en begränsning av eller ett avsteg från rättigheter och rättssäkerhetsgarantier som följer av stadgan, Europakonventionen, eller andra relevanta bestämmelser i internationell rätt eller i rätten i en medlemsstat som erbjuder en högre skyddsnivå.

Artikel 15

Införlivande med nationell lagstiftning

1.   Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 27 november 2016. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

2.   När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

3.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 16

Rapport

Kommissionen ska senast den 28 november 2019 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, med en bedömning av den omfattning i vilken medlemsstaterna har vidtagit nödvändiga åtgärder för att följa detta direktiv, inbegripet en utvärdering av tillämpningen av artikel 3.6 jämförd med artikel 8.1 och 8.2, vid behov åtföljd av lagstiftningsförslag.

Artikel 17

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 18

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Strasbourg den 22 oktober 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande


(1)  EUT C 43, 15.2.2012, s. 51.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 september 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 7 oktober 2013.

(3)  EUT C 295, 4.12.2009, s. 1.

(4)  EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.

(5)  EUT L 280, 26.10.2010, s. 1.

(6)  EUT L 142, 1.6.2012, s. 1.

(7)  EGT L 190, 18.7.2002, s. 1.

(8)  EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.


6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 294/13


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/50/EU

av den 22 oktober 2013

om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av kommissionens direktiv 2007/14/EG om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 33 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG (4) skulle kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet inklusive en bedömning av lämpligheten av att avskaffa undantaget för befintliga skuldebrev efter den tioårsperiod som avses i artikel 30.4 i direktivet och av de eventuella konsekvenserna av det direktivets tillämpning för de europeiska finansmarknaderna.

(2)

Den 27 maj 2010 antog kommissionen en rapport om tillämpningen av direktiv 2004/109/EG, som identifierade områden där direktivets ramverk skulle kunna förbättras. Rapporten visar framför allt att det är nödvändigt att förenkla kraven för vissa emittenter för att göra de reglerade marknaderna mer attraktiva för små och medelstora emittenter som vill anskaffa kapital i unionen. Dessutom är det nödvändigt att förbättra det befintliga insynsramverkets effektivitet, särskilt när det gäller offentliggörandet av företagens ägarförhållanden.

(3)

I sitt meddelande av den 13 april 2011 med titeln Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt konstaterade kommissionen dessutom att det finns ett behov av att se över direktiv 2004/109/EG för att de skyldigheter som åläggs börsnoterade små och medelstora företag ska bli mer proportionella, samtidigt som investerarskyddet garanteras.

(4)

Enligt kommissionens rapport och kommissionens meddelande bör den administrativa bördan när det gäller kraven vid upptagande till handel på en reglerad marknad minskas för små och medelstora emittenter för att förbättra deras tillgång till kapital. Skyldigheterna att offentliggöra delårsredogörelser eller kvartalsrapporter är en betydande börda för många små och medelstora emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på reglerade marknader, utan att detta är nödvändigt för investerarskyddet. Sådana skyldigheter uppmuntrar även kortsiktiga resultat och avskräcker från långsiktiga investeringar. För att främja ett hållbart värdeskapande och långsiktiga investeringsstrategier, är det viktigt att minska det kortsiktiga trycket på emittenterna och ge investerarna ett incitament att anlägga ett mer långsiktigt synsätt. Kravet på att offentliggöra delårsredogörelser bör därför avskaffas.

(5)

Det bör inte vara tillåtet för medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning ställa krav på offentliggörande av regelbunden finansiell information oftare än årliga redovisningar och halvårsrapporter. Medlemsstaterna bör dock kunna kräva att emittenter offentliggör kompletterande regelbunden finansiell information om ett sådant krav inte utgör en betydande administrativ börda och om den efterfrågade kompletterande informationen står i proportion till de faktorer som bidrar till investerarnas beslut. Detta direktiv påverkar inte krav på andra kompletterande uppgifter som framgår av sektorunionslagstiftning och medlemsstaterna kan särskilt kräva offentliggörande av kompletterande regelbunden finansiell information från finansiella institut. Dessutom kan en reglerad marknad kräva att emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på den reglerade marknaden offentliggör kompletterande regelbunden finansiell information inom alla eller några segment av den marknaden.

(6)

För att möjliggöra större flexibilitet och därigenom minska den administrativa bördan bör tidsfristen för offentliggörande av halvårsrapporter förlängas till tre månader efter rapporteringsperiodens slut. Eftersom den period under vilken emittenter kan offentliggöra sina halvårsrapporter förlängs förväntas små och medelstora emittenters rapporter erhålla större intresse från aktörer på marknaden och på så sätt blir dessa emittenter mer synliga.

(7)

För att öka insynen när det gäller betalningar till regeringar bör emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och som bedriver verksamhet inom utvinningsindustrin eller avverkning av naturskog i en separat årsrapport offentliggöra de betalningar som görs till regeringarna i de länder där de är verksamma. Rapporten bör inkludera betalningar jämförbara med dem som offentliggjorts i enlighet med utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet (EITI). Offentliggörandet av betalningar till regeringar bör ge det civila samhället och investerare information för att göra regeringarna i resursrika länder ansvariga för sina inkomster från utvinning av naturresurser. Initiativet kompletterar också Europeiska unionens handlingsplan för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt) och bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (5), där det föreskrivs att de som handlar med timmerprodukter ska visa tillbörlig aktsamhet för att säkerställa att olagligt avverkat timmer inte kommer in på unionsmarknaden. Medlemsstaterna bör se till att medlemmarna av ett företags ansvariga organ, inom ramen för deras befogenheter enligt nationell rätt, har ansvar för att se till att rapporten om betalningar till offentliga myndigheter, såvitt de vet och efter bästa förmåga, utarbetas i enlighet med kraven i detta direktiv. De detaljerade kraven anges i kapitel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag (6).

(8)

För att främja insynen och investerarskyddet bör medlemsstaterna kräva att följande principer ska gälla för rapportering om betalningar till regeringar i enlighet med kapitel 10 i direktiv 2013/34/EU: väsentlighet (i rapporten behöver man inte ta hänsyn till en betalning, vare sig det gäller en enskild betalning eller ett flertal till varandra hörande betalningar, om beloppet för betalningen understiger 100 000 EUR under ett räkenskapsår), rapportering per regering och projekt (rapportering av betalningar till regeringar bör ske per regering och projekt), allomfattande (det bör inte göras några undantag, till exempel för emittenter verksamma i vissa länder, som kan få en snedvridande effekt och göra det möjligt för emittenter att utnyttja svagare insynskrav) och fullständighet (alla relevanta betalningar till regeringar bör rapporteras, i enlighet med kapitel 10 i direktiv 2013/34/EU och tillhörande skäl i ingressen).

(9)

Finansiell innovation har lett till att nya kategorier av finansiella instrument har skapats som innebär att investerarna exponeras ekonomiskt mot företag. Offentliggörandet av sådan information behandlas inte i direktiv 2004/109/EG. Sådana instrument skulle kunna användas för att i hemlighet förvärva innehav i företag, vilket i sin tur kan leda till marknadsmissbruk och ge en falsk och missvisande bild av det ekonomiska ägandet i börsnoterade företag. För att se till att både emittenter och investerare har fullständig kunskap om hur företagens ägarförhållanden är strukturerade bör det direktivets definition av finansiella instrument omfatta alla instrument med en ekonomisk effekt liknande den av aktieinnehav och rätt att förvärva aktier.

(10)

Finansiella instrument som har en ekonomisk effekt som liknar den av aktieinnehav och rätt att förvärva aktier och som ger möjlighet till kontantavräkning bör beräknas med hjälp av deltajustering, genom att det nominella beloppet för underliggande aktier multipliceras med instrumentets delta. Delta anger hur mycket ett finansiellt instruments teoretiska värde skulle utvecklas vid variation i det underliggande instrumentets pris och ger en korrekt bild av innehavarens exponering mot underliggande instrument. Detta tillvägagångssätt används för att säkerställa att informationen om de sammanlagda rösträtter som investeraren har tillgång till är så korrekt som möjligt.

(11)

För att garantera tillräcklig insyn i större innehav bör det krävas en ny underrättelse i syfte att visa hur innehavens sammansättning har förändrats när en innehavare av finansiella instrument utövar sin rätt att förvärva aktier och det sammanlagda innehavet av rösträtter som är förenade med underliggande aktier överskrider tröskelvärdet för offentliggörande utan att detta påverkar den totala procentandelen av tidigare anmälda innehav.

(12)

Ett harmoniserat ramverk för underrättelse om större innehav av rösträtter, särskilt när det gäller sammanläggning av aktieinnehav med innehav av finansiella instrument, skulle öka rättssäkerheten och insynen och minska den administrativa bördan för gränsöverskridande investerare. Medlemsstaterna bör därför inte tillåtas att anta strängare regler än de som fastställs i direktiv 2004/109/EG om beräkningen av tröskelvärden för underrättelse, sammanläggning av innehav av rösträtter som är förenade med aktier med innehav av rösträtter avseende finansiella instrument och undantag från kraven på underrättelse. Med tanke på de skillnader som finns i ägarskapskoncentration i unionen och de olikheter som föreligger avseende bolagsrätt inom unionen, som leder till att det totala antalet aktier skiljer sig från det totala antalet rösträtter för vissa emittenter, bör medlemsstaterna även i fortsättningen kunna fastställa såväl lägre som kompletterande tröskelvärden för underrättelse om innehav av rösträtter och kräva motsvarande underrättelser när det gäller tröskelvärden som grundar sig på innehav av kapital. Dessutom bör medlemsstaterna även fortsättningsvis kunna fastställa strängare krav än de som fastställs i direktiv 2004/109/EG när det gäller innehållet (t.ex. offentliggörande av aktieinnehavares avsikter), förfarande och tidpunkt för underrättelse, samt kunna kräva kompletterande upplysningar om större innehav som inte föreskrivs i direktiv 2004/109/EG. Medlemsstaterna bör också särskilt ha möjlighet att även fortsättningsvis tillämpa lagar och andra författningar som innehåller strängare krav på offentliggörande än de i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (7) och som antagits avseende uppköpserbjudanden, fusioner och andra transaktioner med inverkan på ägande eller kontroll av företag som regleras av de myndigheter som medlemsstaterna utsett enligt artikel 4 i direktiv 2004/109/EG.

(13)

Tekniska standarder bör säkerställa en konsekvent harmonisering av ramverket för underrättelse om större innehav samt lämpliga insynsnivåer. Det skulle vara både effektivt och lämpligt att ge Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (8), i uppgift att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som inte inbegriper policyval, för att lägga fram för kommissionen. Kommissionen bör anta de tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av Esma för att ange tillämpningsvillkoren för de befintliga undantagen från underrättelsekraven för större innehav av rösträtter. Genom att utnyttja sin expertis bör Esma särskilt fastställa de fall där undantag får göras, samtidigt som hänsyn tas till risken för eventuellt missbruk i syfte att kringgå kraven på underrättelse.

(14)

I syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen för att specificera innehållet i underrättelser om större innehav av finansiella instrument. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(15)

I syfte att underlätta gränsöverskridande investeringar är det viktigt att investerarna lätt kan få tillgång till obligatorisk information om alla börsnoterade företag i unionen. Det befintliga nätverket av nationella officiellt utsedda mekanismer för central lagring av obligatorisk information garanterar emellertid inte en enkel sökning av sådan information inom unionen. I syfte att säkerställa gränsöverskridande tillgång till information och ta hänsyn till den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna och inom kommunikationstekniken bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på angivande av miniminormer för spridning av obligatoriska uppgifter, för tillgång till reglerad information på unionsnivå och för mekanismen för den centrala lagringen av obligatorisk information. Kommissionen bör också ges befogenhet att med bistånd från Esma vidta åtgärder för att förbättra nätverket av officiellt utsedda nationella mekanismer för lagring samt utarbeta tekniska kriterier för tillgång till obligatorisk information på unionsnivå, särskilt när det gäller driften av en central åtkomstpunkt för sökning av obligatorisk information på unionsnivå. Esma bör utveckla och driva en webbportal som fungerar som en europeisk elektronisk åtkomstpunkt (nedan kallad åtkomstpunkten).

(16)

För att förbättra efterlevnaden av kraven i direktiv 2004/109/EG och med anledning av kommissionens meddelande av den 9 december 2010 om att förstärka sanktionssystemen i den finansiella sektorn bör sanktionsbefogenheterna stärkas och tillgodose vissa centrala krav när det gäller adressater, de kriterier som ska beaktas vid tillämpning av en administrativ sanktion eller åtgärd, viktiga sanktionsbefogenheter och nivåer på administrativa sanktionsavgifter. Dessa sanktionsbefogenheter bör åtminstone föreligga vid överträdelse av centrala bestämmelser i direktiv 2004/109/EG. Medlemsstaterna bör också kunna utöva dem under andra förhållanden. Medlemsstaterna bör särskilt se till att de administrativa sanktioner och åtgärder som kan tillämpas inbegriper möjligheten att besluta om sanktionsavgifter som är tillräckligt höga för att ha en avskräckande effekt. Vid överträdelser som begås av juridiska personer bör medlemsstaterna kunna möjliggöra en tillämpning av sanktioner mot medlemmar av den berörda juridiska personens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan eller andra personer, vilka på de villkor som fastställs i nationell rätt kan hållas ansvariga för överträdelserna. Medlemsstaterna bör också kunna föreskriva tillfälligt upphävande eller möjligheten till tillfälligt upphävande av rösträtter för innehavare av aktier och finansiella instrument som inte uppfyller kraven i fråga om underrättelse. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att det tillfälliga upphävandet av rösträtter endast ska ske vid de mest allvarliga överträdelserna. Direktiv 2004/109/EG bör avse såväl administrativa sanktioner som åtgärder för att täcka alla fall av överträdelser, oavsett om de betecknas som en sanktion eller en åtgärd enligt nationell rätt, och bör inte påverka några bestämmelser i medlemsstaternas lagstiftning om straffrättsliga påföljder.

Medlemsstaterna bör kunna föreskriva ytterligare sanktioner eller åtgärder och högre nivåer på administrativa sanktionsavgifter än de som föreskrivs i direktiv 2004/109/EG, med beaktande av behovet av tillräckligt avskräckande sanktioner för att stödja rättvisa och öppna marknader. Bestämmelserna om sanktioner och bestämmelserna om offentliggörande av administrativa sanktioner är inte prejudicerande för annan unionslagstiftning, i första hand för särskilt allvarliga överträdelser.

(17)

För att garantera att beslut om att vidta en administrativ åtgärd eller sanktion har en avskräckande effekt på allmänheten i stort bör de normalt offentliggöras. Offentliggörandet av beslut är också ett viktigt sätt att informera marknadsaktörerna om vilka handlingar som anses utgöra en överträdelse av direktiv 2004/109/EG och att främja ett allmänt bättre beteende bland marknadsaktörerna. Den behöriga myndigheten bör dock kunna besluta att senarelägga ett sådant offentliggörande eller att offentliggöra informationen anonymt om offentliggörandet av ett beslut allvarligt skulle äventyra det finansiella systemets stabilitet eller en pågående officiell utredning eller skulle orsaka oproportionell och allvarlig skada, i den mån den kan fastställas, för de berörda instituten eller personerna, eller om ett offentliggörande av personuppgifter, om sanktionen har ålagts en fysisk person, genom en obligatorisk förhandsbedömning av proportionaliteten i ett sådant offentliggörande visar sig vara oproportionellt.

(18)

I syfte att klargöra hur onoterade värdepapper som motsvaras av depåbevis som är upptagna till handel på en reglerad marknad ska behandlas och för att undvika ofullständig insyn bör definitionen av emittent preciseras så att man inbegriper emittenter av onoterade värdepapper som motsvaras av depåbevis upptagna till handel på en reglerad marknad. Det är också lämpligt att ändra definitionen av emittent med tanke på att vissa medlemsstaters emittenter av värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad kan vara fysiska personer.

(19)

I fråga om en tredjelandsemittent av skuldebrev vars nominella värde per enhet understiger 1 000 EUR eller aktier ska enligt direktiv 2004/109/EG emittentens hemmedlemsstat vara den medlemsstat som avses i artikel 2.1 m iii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG (9). För att förtydliga och förenkla fastställandet av hemmedlemsstaten för sådana tredjelandsemittenter bör definitionen av den termen ändras så att det fastställs att hemmedlemsstaten ska vara den medlemsstat som emittenten valt bland de medlemsstater där dess värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad.

(20)

Alla emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad inom unionen bör stå under tillsyn av en behörig myndighet i en medlemsstat för att säkerställa att de fullgör sina skyldigheter. Emittenter som enligt direktiv 2004/109/EG måste välja hemmedlemsstat men inte har gjort detta kan undvika tillsyn av en behörig myndighet i unionen. Därför bör direktiv 2004/109/EG ändras för att fastställa hemmedlemsstaten för emittenter som inte anmält sitt val av hemmedlemsstat till de behöriga myndigheterna inom en period på tre månader. I sådana fall bör hemmedlemsstaten vara den medlemsstat där emittentens värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. När värdepapperen är upptagna till handel på en reglerad marknad i fler än en medlemsstat kommer alla dessa medlemsstater att vara hemmedlemsstater till dess att emittenten har valt en enda hemmedlemsstat och anmäler detta. Detta kan utgöra ett incitament för sådana emittenter att välja och anmäla sitt val av hemmedlemsstat till de berörda behöriga myndigheterna, och under tiden skulle de behöriga myndigheterna inte längre sakna de befogenheter som krävs för att ingripa till dess att en emittent har anmält sitt val av hemmedlemsstat.

(21)

När det gäller en emittent av skuldebrev vilkas nominella värde per enhet uppgår till 1 000 EUR eller mer, gäller emittentens val av hemmedlemsstat i tre år enligt direktiv 2004/109/EG. Om en emittents värdepapper inte längre är upptagna till handel på den reglerade marknaden i emittentens hemmedlemsstat och fortfarande är upptagna till handel i en eller flera värdmedlemsstater finns det emellertid inget förhållande mellan emittenten och den hemmedlemsstat som den ursprungligen valt om den inte är den medlemsstat där emittenten har sitt säte. Sådana emittenter bör kunna välja en av sina värdmedlemsstater eller den medlemsstat där denne har sitt säte som sin nya hemmedlemsstat innan treårsperioden löper ut. Samma möjlighet att välja en ny hemmedlemsstat skulle också gälla för en tredjelandsemittent av skuldebrev vilkas nominella värde per enhet understiger 1 000 EUR eller aktier vars värdepapper inte längre är upptagna till handel på den reglerade marknaden i emittentens hemmedlemsstat men fortfarande är upptagna till handel i en eller flera värdmedlemsstater.

(22)

Direktiven 2004/109/EG och 2003/71/EG bör vara samstämmiga när det gäller definitionen av hemmedlemsstat. För att tillsynen ska kunna säkerställas av den mest relevanta medlemsstaten bör direktiv 2003/71/EG ändras i detta avseende för att ge större flexibilitet i fråga om situationer där värdepapperen hos en emittent som har sitt säte i ett tredjeland inte längre är upptagna till handel på den reglerade marknaden i dennes hemmedlemsstat men däremot är upptagna till handel i en eller flera andra medlemsstater.

(23)

Kommissionens direktiv 2007/14/EG (10) innehåller särskilt regler om emittentens anmälan av val av hemmedlemsstat. Dessa regler bör införlivas i direktiv 2004/109/EG. För att säkerställa att de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten/värdmedlemsstaterna och i den medlemsstat där emittenten har sitt säte, om en sådan medlemsstat varken är hem- eller värdmedlemsstat, informeras om emittentens val av hemmedlemsstat bör alla emittenter vara skyldiga att meddela val av hemmedlemsstat till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, de behöriga myndigheterna i alla värdmedlemsstater och den behöriga myndigheten i den medlemsstat där de har sitt säte, om den medlemsstaten är en annan än hemmedlemsstaten. Reglerna om anmälan av valet av hemmedlemsstat bör därför ändras i enlighet med detta.

(24)

Kravet enligt direktiv 2004/109/EG om offentliggörande av nya låneemissioner har gett upphov till många genomförandeproblem i praktiken och tillämpningen av detta krav anses vara komplicerad. Dessutom överlappar kravet delvis de krav som fastställs i direktiv 2003/71/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (11) och ger inte heller särskilt mycket kompletterande information till marknaden. För att minska den onödiga administrativa bördan för emittenterna bör detta krav följaktligen avskaffas.

(25)

Kravet på att en emittent ska underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om alla ändringar av sin bolagsordning eller sina stadgar överlappar det liknande kravet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag (12) och kan leda till oklarheter när det gäller den behöriga myndighetens roll. Följaktligen, och för att minska den onödiga administrativa bördan för emittenterna bör detta krav avskaffas.

(26)

Ett enhetligt elektroniskt format för rapportering skulle innebära stora fördelar för emittenter, investerare och behöriga myndigheter eftersom det skulle förenkla rapporteringen och underlätta tillgängligheten till, bedömningen av och jämförbarheten hos årliga redovisningar. Därför bör upprättandet av årliga redovisningar med hjälp av ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat bli obligatoriskt med verkan från och med den 1 januari 2020, under förutsättning att Esma har gjort en kostnads- och intäktsanalys. Esma bör utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för antagande av kommissionen för att specificera det elektroniska rapporteringsformatet, med vederbörlig hänsyn till nuvarande och framtida tekniska valmöjligheter, såsom eXtensible Business Reporting Language (XBRL). Esma bör vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för tillsyn genomföra öppna offentliga samråd med alla berörda intressenter, göra en genomgående utvärdering av de potentiella konsekvenserna av anammandet av de olika tekniska valmöjligheterna, genomföra lämpliga tester i medlemsstaterna och rapportera till kommissionen om dessa tester vid framläggandet av förslagen till tekniska standarder för tillsyn. Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för tillsyn i fråga om de format som ska tillämpas på banker och finansiella intermediärer och på försäkringsbolag bör Esma regelbundet ha ett nära samarbete med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (13) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (14), för att beakta de sektorernas egenskaper och därvid säkerställa enhetlighet över sektorsgränserna och anta gemensamma ståndpunkter. Europaparlamentet och rådet bör enligt artikel 13.3 i förordning (EU) nr 1095/2010 kunna invända mot de tekniska standarderna för tillsyn, i vilket fall dessa standarder inte bör träda i kraft.

(27)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (15) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (16) är fullständigt tillämpliga på behandlingen av personuppgifter enligt detta direktiv.

(28)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, så som de fastställs i fördraget, och måste genomföras i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(29)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att harmonisera insynskraven vad gäller information om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av direktivets omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(30)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (17) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(31)

Direktiven 2004/109/EG, 2003/71/EG och 2007/14/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2004/109/EG

Direktiv 2004/109/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)

Led d ska ersättas med följande:

”d)   emittent: en fysisk person eller en privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person, inklusive en stat, vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad.

I det fall det förekommer depåbevis som är upptagna till handel på en reglerad marknad ska emittenten anses vara den som emitterat de värdepapper som depåbeviset motsvarar, vare sig dessa värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad eller ej.”

ii)

Led i ska ändras på följande sätt:

i)

I led i ska andra strecksatsen ersättas med följande:

”—

om emittenten har sitt säte i ett tredjeland: den medlemsstat som emittenten valt av de medlemsstater där dess värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Valet av hemmedlemsstat ska fortfarande vara gällande om emittenten inte har valt en ny hemmedlemsstat enligt led iii och anmält valet i enlighet med andra stycket i detta led (i).”

ii)

Led ii ska ersättas med följande:

”ii)

om emittenten inte omfattas av led i: den medlemsstat som emittenten har valt av alla medlemsstater där emittenten har sitt säte, i förekommande fall, och de medlemsstater där dess värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Emittenten får endast välja en medlemsstat som hemmedlemsstat. Detta val ska vara giltigt minst tre år, såvida emittentens värdepapper inte längre är upptagna till handel på en reglerad marknad i unionen eller emittenten kommer att omfattas av led i eller iii under denna treårsperiod,”

iii)

Följande led ska läggas till:

”iii)

om emittentens värdepapper inte längre är upptagna till handel på en reglerad marknad i emittentens hemmedlemsstat enligt definitionen i led i andra strecksatsen eller led ii men däremot är upptagna till handel i en eller flera andra medlemsstater, får emittenten välja en ny hemmedlemsstat av de medlemsstater där dess värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och, i tillämpliga fall, den medlemsstat där emittenten har sitt säte,”

iv)

Följande stycken ska läggas till:

”En emittent ska offentliggöra sin hemmedlemsstat enligt vad som avses i leden i, ii eller iii i enlighet med artiklarna 20 och 21. Dessutom ska en emittent anmäla sin hemmedlemsstat till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där emittenten i tillämpliga fall har sitt säte, till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och till de behöriga myndigheterna i alla värdmedlemsstater.

Om emittenten inte offentliggör sin hemmedlemsstat i enlighet med led i andra strecksatsen eller led ii inom en period av tre månader från den dag då emittentens värdepapper för första gången tas upp till handel på en reglerad marknad ska hemmedlemsstaten vara den medlemsstat där emittentens värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Om emittentens värdepapper är upptagna till handel på reglerade marknader belägna i eller verksamma inom mer än en medlemsstat ska dessa medlemsstater vara emittentens hemmedlemsstater till dess att emittenten har valt en enda hemmedlemsstat och offentliggjort detta.

Tremånadersperioden ska påbörjas den 27 november 2015 i fråga om en emittent vars värdepapper redan är upptagna till handel på en reglerad marknad och vars val av hemmedlemsstat i enlighet med led i andra strecksatsen eller led ii inte har offentliggjorts före den 27 november 2015.

En emittent som har valt en hemmedlemsstat i enlighet med led i andra strecksatsen eller led ii eller iii och underrättat de behöriga myndigheterna om det valet av hemmedlemsstat före den 27 november 2015 ska undantas från kravet enligt andra stycket i detta led (i), om emittenten i fråga inte väljer en annan hemmedlemsstat efter den 27 november 2015.”

iii)

Följande led ska läggas till:

”q)   formellt avtal: ett avtal som är bindande enligt tillämplig rätt.”

b)

Följande punkt ska införas:

”2a.   Varje hänvisning till juridiska personer i detta direktiv ska anses inbegripa registrerade näringslivsorganisationer som saknar ställning som juridisk person och truster.”

2.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Hemmedlemsstaten får ålägga en emittent strängare krav än vad som föreskrivs i detta direktiv, med undantag av att den inte får kräva att emittenten ska offentliggöra finansiell information oftare än de årliga redovisningar som avses i artikel 4 och de halvårsrapporter som avses i artikel 5.”

b)

Följande punkt ska införas:

”1a.   Genom undantag från punkt 1 får hemmedlemsstaten ålägga emittenter att offentliggöra kompletterande regelbunden finansiell information oftare än de årliga redovisningar som avses i artikel 4 och de halvårsrapporter som avses i artikel 5 om följande villkor är uppfyllda:

Den kompletterande regelbundna finansiella informationen utgör inte en oproportionell finansiell börda i den berörda medlemsstaten, särskilt för berörda små och medelstora emittenter.

Innehållet i den kompletterande regelbundna finansiella information som krävs står i proportion till de faktorer som bidrar till investerarnas investeringsbeslut i den berörda medlemsstaten.

Innan medlemsstaterna fattar beslut om krav som innebär att emittenter ska offentliggöra kompletterande regelbunden finansiell information ska de bedöma huruvida sådana ytterligare krav kan leda till en överdriven fokusering på emittenternas kortsiktiga resultat och huruvida kraven kan ha en negativ inverkan på små och medelstora emittenters möjlighet att få tillträde till de reglerade marknaderna.

Detta påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att kräva offentliggörande av kompletterande regelbunden finansiell information från emittenter som är finansiella institut.

Hemmedlemsstaten får inte ålägga en aktieägare eller en fysisk eller juridisk person som avses i artikel 10 eller 13 strängare krav än vad som föreskrivs i detta direktiv, med undantag för att

i)

fastställa lägre tröskelvärden för underrättelse än de som fastställs i artikel 9.1 eller tröskelvärden utöver dessa och ställa krav på motsvarande underrättelser när det gäller tröskelvärden som grundar sig på innehav av kapital,

ii)

tillämpa strängare krav än dem som avses i artikel 12, eller att

iii)

tillämpa lagar och andra författningar som antagits avseende uppköpserbjudanden, fusioner och andra transaktioner med inverkan på ägande eller kontroll av företag, vilka regleras av de myndigheter som medlemsstaterna utsett i enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (18).

3.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   En emittent skall offentliggöra sin årliga redovisning för allmänheten senast fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår och se till att den sedan förblir tillgänglig för allmänheten i minst 10 år.”

b)

Följande punkt ska läggas till:

”7.   Med verkan från och med den 1 januari 2020 ska alla årliga redovisningar upprättas med hjälp av ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat, under förutsättning att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (19), har gjort en kostnads- och intäktsanalys.

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera det elektroniska rapporteringsformatet, med vederbörlig hänsyn till nuvarande och framtida tekniska valmöjligheter. Innan förslagen till tekniska standarder för tillsyn antas ska Esma göra en lämplig utvärdering av möjliga elektroniska rapporteringsformat och genomföra lämpliga tester. Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2016.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

4.

Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1.   En emittent av aktier eller skuldebrev ska offentliggöra en halvårsrapport som omfattar räkenskapsårets första sex månader så snart som möjligt efter den berörda periodens utgång och senast tre månader därefter. Emittenten ska se till att halvårsrapporten är tillgänglig för allmänheten i minst 10 år.”

5.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Rapport om betalningar till regeringar

Medlemsstaterna ska kräva att emittenter som är verksamma inom utvinningsindustrin eller avverkning av primärskog enligt definitionen i artikel 41.1 och 41.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, sammanställda redovisningar och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (20), årligen ska utarbeta en rapport om de betalningar som gjorts till regeringar i enlighet med kapitel 10 i det direktivet. Rapporten ska offentliggöras senast sex månader efter utgången av varje räkenskapsår och ska förbli tillgänglig för allmänheten i minst tio år. Betalningar till regeringar ska rapporteras på konsoliderad nivå.

6.

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Artiklarna 4 och 5 ska inte tillämpas på följande kategorier av emittenter:

a)

Stater, regionala eller lokala myndigheter i en stat, internationella offentliga organ i vilka minst en av unionens medlemsstater är medlem, Europeiska centralbanken (ECB), Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF), inrättad genom EFSF-ramavtalet, och andra mekanismer som upprättats i syfte att upprätthålla finansiell stabilitet i Europeiska monetära unionen genom tillhandahållande av tillfälligt finansiellt stöd till medlemsstater vars valuta är euro samt medlemsstaternas nationella centralbanker, oavsett om de emitterar aktier eller andra värdepapper.

b)

Emittenter av enbart skuldebrev som är upptagna till handel på en reglerad marknad och vars nominella värde per enhet uppgår till minst 100 000 EUR eller, om skuldebreven är utställda i en annan valuta än euro, vars nominella värde per enhet på emissionsdagen motsvarar minst 100 000 EUR.”

b)

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4.   Genom undantag från punkt 1 b i denna artikel ska artiklarna 4 och 5 inte tillämpas på emittenter av enbart skuldebrev vars nominella värde per enhet uppgår till minst 50 000 EUR eller, om skuldebreven är utställda i en annan valuta än euro, vars nominella värde per enhet på emissionsdagen motsvarar minst 50 000 EUR och som redan tagits upp till handel på en reglerad marknad i unionen före den 31 december 2010, så länge som sådana skuldebrev fortfarande är utestående.”

7.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6.   Denna artikel ska inte tillämpas på rösträtter i ett handelslager enligt definitionen i artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (21) som innehas av ett kreditinstitut eller värdepappersföretag, under förutsättning att

a)

rösträtterna i ett handelslager inte överstiger 5 %, och

b)

rösträtter kopplade till aktier i handelslagret inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i emittentens förvaltning.

b)

Följande punkter ska införas:

”6a.   Denna artikel ska inte tillämpas på rösträtter som är knutna till aktier som förvärvats i stabiliseringssyfte i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2273/2003 av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller undantag för återköpsprogram och stabilisering av finansiella instrument (22), förutsatt att rösträtterna som är knutna till de aktierna inte utövas eller på annat sätt används för att ingripa i emittentens förvaltning.

6b.   Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn där man anger vilken beräkningsmetod som ska användas för det tröskelvärde på 5 % som avses i punkterna 5 och 6, inbegripet om det rör sig om en företagskoncern, med beaktande av artikel 12.4 och 12.5.

Esma ska senast den 27 november 2014 till kommissionen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

8.

I artikel 12.2 ska inledningen ersättas med följande:

”Underrättelsen till emittenten ska göras så snart som möjligt, men senast inom fyra handelsdagar från och med den dag då aktieägaren, eller den fysiska eller juridiska person som avses i artikel 10,”

9.

Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Kraven på underrättelse i artikel 9 ska även tillämpas på en fysisk eller juridisk person som, direkt eller indirekt, innehar

a)

finansiella instrument som vid förfall ger innehavaren, enligt ett formellt avtal, antingen en ovillkorlig rätt att förvärva eller en rätt att enligt eget gottfinnande förvärva redan emitterade aktier som medför rösträtter av en emittent vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,

b)

finansiella instrument som inte omfattas av led a men som hänför sig till aktier som avses i det ledet och har en ekonomisk effekt liknande den av de finansiella instrument som avses i det ledet, vare sig dessa ger rätt till fysisk avveckling eller ej.

Den underrättelse som krävs ska innehålla en uppdelning per kategori av finansiella instrument som innehas i enlighet med led a och finansiella instrument som innehas i enlighet med led b i det stycket, varvid skillnad ska göras mellan finansiella instrument som ger rätt till fysisk avveckling och finansiella instrument som ger rätt till kontantavräkning.”

b)

Följande punkter ska införas:

”1a.   Antalet rösträtter ska beräknas med hänsyn till det totala nominella beloppet för det finansiella instrumentets underliggande aktier, utom när det finansiella instrumentet endast ger möjlighet till kontantavräkning, i vilket fall antalet rösträtter ska beräknas på grundval av deltajustering genom multiplicering av det nominella beloppet för underliggande aktier med instrumentets delta. Med beaktande av ovanstående ska innehavaren lägga samman och anmäla alla finansiella instrument som hör till samma underliggande emittent. Endast långa positioner ska beaktas vid beräkningen av rösträtter. Från en lång position får inte göras avdrag med eventuella korta positioner som hör till samma emittent (nettning).

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a)

den metod som ska användas för att beräkna det antal rösträtter som avses i första stycket när det gäller finansiella instrument i en korg av aktier eller ett index, och

b)

metoderna för att fastställa deltavärdet för beräkning av rösträtter avseende finansiella instrument vilka endast ger möjlighet till kontantavräkning i enlighet med första stycket.

Esma ska senast den 27 november 2014 till kommissionen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

1b.   Vid tillämpning av punkt 1 ska följande anses utgöra finansiella instrument, under förutsättning att de uppfyller något av de villkor som anges i punkt 1 första stycket a eller b:

a)

Överlåtbara värdepapper.

b)

Optioner.

c)

Terminskontrakt.

d)

Swappar.

e)

Räntesäkringsavtal.

f)

CFD:er (Contracts for differences).

g)

Varje annat kontrakt eller avtal med liknande ekonomisk effekt som kan avvecklas fysiskt eller kontant.

Esma ska med beaktande av den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna upprätta och regelbundet uppdatera en vägledande förteckning över finansiella instrument som omfattas av krav på underrättelse i enlighet med punkt 1.”

c)

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 27a och 27b, med avseende på åtgärderna för att ange innehållet i den underrättelse som ska göras, underrättelseperioden och till vem underrättelsen ska göras i enlighet med vad som avses i punkt 1.”

d)

Följande punkt ska läggas till:

”4.   De undantag som fastställs i artiklarna 9.4, 9.5, 9.6, 12.3, 12.4 och 12.5 ska med vederbörliga ändringar gälla för kraven på underrättelse enligt den här artikeln.

Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange de fall där de undantag som avses i första stycket är tillämpliga på finansiella instrument som innehas av en fysisk eller en juridisk person som fullgör order som initierats av kunder eller som svar på kunders önskemål om att handla annat än för egen räkning eller säkrar positioner som uppkommer genom uppfyllandet av sådana affärer.

Esma ska senast den 27 november 2014 till kommissionen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010.”

10.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 13a

Sammanläggning

1.   De krav på underrättelse som fastställs i artiklarna 9, 10 och 13 ska också gälla för fysiska eller juridiska personer, när det antal rösträtter som innehas direkt eller indirekt av en sådan person enligt artiklarna 9 och 10 läggs samman med det antal rösträtter som är knutna till finansiella instrument vilka innehas direkt eller indirekt enligt artikel 13, om denna andel uppnår, överstiger eller understiger de tröskelvärden som anges i artikel 9.1.

Kravet på underrättelse enligt första stycket ska innehålla en uppdelning av det antal rösträtter som är knutna till aktier som innehas i enlighet med artiklarna 9 och 10 och rösträtter som är knutna till finansiella instrument i den mening som avses i artikel 13.

2.   Rösträtter som är knutna till finansiella instrument som redan har anmälts i enlighet med artikel 13 ska anmälas igen, när en fysisk eller juridisk person har förvärvat de underliggande aktierna och ett sådant förvärv leder till att det antal rösträtter som är knutna till de aktier som har emitterats av samma emittent uppnår eller överstiger tröskelvärdena i artikel 9.1.”

11.

Artikel 16.3 ska utgå.

12.

I artikel 19.1 ska andra stycket utgå.

13.

Artikel 21.4 ska ersättas med följande:

”4.   Kommissionen ska ges befogenhet att genom delegerade akter i enlighet med artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 27a och 27b, anta åtgärder i syfte att fastställa följande:

a)

Miniminormer för spridning av obligatorisk information enligt punkt 1.

b)

Miniminormer för den mekanism för centrallagring som avses i punkt 2.

c)

Regler för att säkerställa driftskompabiliteten för den informations- och kommunikationsteknik som används av de mekanismer som avses i punkt 2 och regler om tillgången till obligatorisk information på unionsnivå enligt den punkten.

Kommissionen får också upprätta och uppdatera en förteckning över medier för spridning av information till allmänheten.”

14.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 21a

Europeisk elektronisk åtkomstpunkt

1.   En webbportal, som ska fungera som en europeisk elektronisk åtkomstpunkt (nedan kallad åtkomstpunkten), ska ha inrättats senast den 1 januari 2018. Esma ska utveckla och driva åtkomstpunkten.

2.   Systemet för sammankoppling av officiellt utsedda mekanismer ska bestå av

de mekanismer som avses i artikel 21.2,

den portal som fungerar som europeisk elektronisk åtkomstpunkt.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa tillgång till sina mekanismer för centrallagring via åtkomstpunkten.”

15.

Artikel 22 ska ersättas med följande:

”Artikel 22

Tillgång till obligatorisk information på unionsnivå

1.   Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn, där man anger de tekniska kraven för tillgång till obligatorisk information på unionsnivå i syfte att specificera

a)

tekniska krav för kommunikationsteknik som används av de mekanismer som avses i artikel 21.2,

b)

tekniska krav för driften av den centrala åtkomstpunkten för sökningar av obligatorisk information på unionsnivå,

c)

tekniska krav för den unika identitetsbeteckning för varje emittent som används av de mekanismer som avses i artikel 21.2,

d)

ett gemensamt format för tillhandahållande av obligatorisk information av de mekanismer som avses i artikel 21.2,

e)

en gemensam klassificering av den obligatoriska information av de mekanismer som avses i artikel 21.2 och en gemensam förteckning över olika kategorier av obligatorisk information.

2.   När Esma utarbetar förslag till tekniska standarder för tillsyn, ska myndigheten beakta de tekniska kraven för systemet för sammankoppling av företagsregister, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU (23).

Esma ska senast den 27 november 2015 till kommissionen överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

16.

I artikel 23.1 ska följande stycke läggas till:

”Den information som omfattas av de krav som fastställts i tredjelandet ska lämnas i enlighet med artikel 19 och offentliggöras i enlighet med artiklarna 20 och 21.”

17.

I artikel 24 ska följande punkter införas:

”4a.   Utan att det påverkar punkt 4 ska de behöriga myndigheterna ges alla utredningsbefogenheter som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter. Dessa befogenheter ska utövas enligt nationell rätt.

4b.   De behöriga myndigheterna ska utöva sin sanktionsbefogenhet i enlighet med detta direktiv och nationell rätt på något av följande sätt:

Direkt.

I samarbete med andra myndigheter.

På eget ansvar genom delegering till sådana myndigheter.

Efter ansökan till de behöriga rättsliga myndigheterna.”

18.

I artikel 25.2 ska följande stycke läggas till:

”De behöriga myndigheterna ska vid utövandet av sina sanktions- och utredningsbefogenheter samarbeta för att se till att sanktionerna eller åtgärderna leder till önskat resultat och ska samordna sina insatser när det gäller gränsöverskridande fall.”

19.

Följande rubrik ska införas efter artikel 27b:

”KAPITEL VIA

SANKTIONER OCH ÅTGÄRDER

20.

Artikel 28 ska ersättas med följande:

”Artikel 28

Administrativa åtgärder och sanktioner

1.   Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas befogenheter enligt artikel 24 och medlemsstaternas rätt att besluta om och utdöma straffrättsliga påföljder ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om administrativa åtgärder och sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av de nationella bestämmelser som antagits för införlivandet av detta direktiv och vidta alla åtgärder som krävs för att se till att de tillämpas. Dessa administrativa åtgärder och sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Utan att det påverkar artikel 7 ska medlemsstaterna, när en juridisk person bryter mot sina skyldigheter, se till att sanktioner kan tillämpas enligt de villkor som fastställs i nationell rätt mot medlemmarna i den berörda juridiska personens administrativa organ, ledningsorgan eller tillsynsorgan samt mot andra personer som enligt nationell rätt är ansvariga för överträdelsen.”

21.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 28a

Överträdelser

Artikel 28b ska tillämpas vid åtminstone följande överträdelser:

a)

Underlåtenhet av emittenten att inom den fastställda tidsfristen offentliggöra de upplysningar som krävs enligt de nationella bestämmelser som antagits för att införliva artiklarna 4, 5, 6, 14 och 16.

b)

Underlåtande av en fysisk eller juridisk person att inom den fastställda tidsgränsen underrätta om förvärv eller avyttring av ett större innehav i enlighet med de nationella bestämmelser som antagits för att införliva artiklarna 9, 10, 12, 13 och 13a.

Artikel 28b

Sanktionsbefogenheter

1.   Vid de överträdelser som avses i artikel 28a ska de behöriga myndigheterna ha befogenhet att vidta åtminstone följande administrativa åtgärder och sanktioner:

a)

Ett offentligt utlåtande med uppgift om den ansvariga fysiska eller juridiska personen och om överträdelsens karaktär.

b)

Ett föreläggande enligt vilket det krävs att den fysiska eller juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upprepar detta.

c)

Administrativa sanktionsavgifter

i)

för juridiska personer

på upp till 10 000 000 EUR eller upp till 5 % av den totala årsomsättningen enligt den senast tillgängliga årliga redovisning som har godkänts av styrelsen, om den juridiska personen är ett moderföretag eller ett dotterföretag till ett moderföretag som är skyldigt att upprätta konsoliderad redovisning enligt direktiv 2013/34/EU ska den totala omsättningen i fråga vara den totala årliga omsättningen eller motsvarande typ av intäkt enligt de relevanta räkenskapsdirektiven enligt senast tillgängliga konsoliderade årliga redovisning som godkänts av styrelsen för det yttersta moderföretaget, eller

upp till två gånger beloppet av de vinster som har erhållits eller de förluster som undvikits genom överträdelsen, om dessa belopp kan fastställas,

varvid det högsta beloppet ska användas,

ii)

för fysiska personer

på upp till 2 000 000 EUR, eller

upp till två gånger beloppet av de vinster som har erhållits eller de förluster som undvikits genom överträdelsen, om dessa belopp kan fastställas,

varvid det högsta beloppet ska användas.

I de medlemsstater som inte har euron som officiell valuta ska eurons värde i förhållande till den nationella valutan beräknas med beaktande av den officiella växelkursen dagen för ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU av den 22 oktober 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av kommissionens direktiv 2007/14/EG om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG (24).

2.   Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas befogenheter enligt artikel 24 och medlemsstaternas rätt att utdöma straffrättsliga påföljder ska medlemsstaterna se till att deras lagar och andra författningar ger en möjlighet att tillfälligt upphäva rösträtten till aktier vid överträdelser av artikel 28a led b. Medlemsstaterna får begränsa ett tillfälligt upphävande av användandet av rösträtten till de allvarligaste överträdelserna.

3.   Medlemsstaterna får föreskriva ytterligare sanktioner eller åtgärder och högre administrativa sanktionsavgifter än de som föreskrivs i detta direktiv.

Artikel 28c

Utövande av sanktionsbefogenheter

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna, när de fastställer vilken typ av och nivån på administrativa sanktioner eller åtgärder, tar hänsyn till alla relevanta omständigheter, i tillämpliga fall inbegripet

a)

allvarlighetsgrad och varaktighet,

b)

den ansvariga fysiska eller juridiska personens grad av ansvar,

c)

den ansvariga fysiska eller juridiska personens finansiella ställning, som den indikeras genom den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst,

d)

omfattningen av de vinster som erhållits eller de förluster som undvikits av den ansvariga fysiska eller juridiska personen, i den mån detta kan fastställas,

e)

de förluster som drabbat tredjeparter till följd av överträdelsen, i den mån dessa kan fastställas,

f)

den ansvariga fysiska eller juridiska personens vilja att samarbeta med den behöriga myndigheten,

g)

tidigare överträdelser som den ansvariga fysiska eller juridiska personen har gjort sig skyldig till.

2.   Behandlingen av personuppgifter som samlats in vid eller för utövandet av tillsyns- och utredningsbefogenheter enligt detta direktiv ska ske i enlighet med direktiv 95/46/EG och, om relevant, förordning (EG) nr 45/2001.

22.

Följande rubrik ska införas före artikel 29:

”KAPITEL VIB

OFFENTLIGGÖRANDE AV BESLUT

23.

Artikel 29 ska ersättas med följande:

”Artikel 29

Offentliggörande av beslut

1.   Medlemsstaterna ska föreskriva att behöriga myndigheter utan onödigt dröjsmål ska offentliggöra alla beslut om sanktioner och åtgärder som beslutats vid överträdelse av detta direktiv, inklusive information om överträdelsens typ och karaktär och uppgifter om den ansvariga fysiska eller juridiska personen.

De behöriga myndigheterna får dock, på ett sätt som är förenligt med nationell rätt, senarelägga offentliggörandet av ett beslut eller offentliggöra beslutet på anonym grund, i fall då

a)

vid sanktioner mot fysiska personer, ett offentliggörande av personuppgifter bedöms vara oproportionellt genom en obligatorisk förhandsbedömning av proportionaliteten i ett sådant offentliggörande,

b)

offentliggörandet skulle utgöra ett allvarligt hot mot det finansiella systemets stabilitet eller en pågående utredning,

c)

offentliggörandet, i den mån detta kan fastställas, skulle orsaka de berörda instituten eller fysiska personerna oproportionellt stor och allvarlig skada.

2.   Om det beslut som offentliggörs enligt punkt 1 överklagas, är den behöriga myndigheten skyldig att inkludera information om detta i offentliggörandet vid tidpunkten för offentliggörandet eller att ändra offentliggörandet, om överklagandet inges efter det ursprungliga offentliggörandet.”

24.

Artikel 31.2 ska ersättas med följande:

”2.   När medlemsstaterna antar åtgärder enligt artiklarna 3.1, 8.2, 8.3 eller 30, ska de genast underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om dessa åtgärder.”

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2003/71/EG

I direktiv 2003/71/EG ska artikel 2.1 m iii ersättas med följande:

”iii)

när det gäller samtliga emittenter som har sitt säte i ett tredjeland som emitterar värdepapper som inte nämns i led ii: den medlemsstat som väljs av emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel, alltefter omständigheterna, bland de medlemsstater där värdepapperen avses erbjudas allmänheten för första gången efter det att Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU av den 22 oktober 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av kommissionens direktiv 2007/14/EG om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG (25). trätt i kraft eller där den första ansökan om upptagande till handel på en reglerad marknad görs, med förbehåll för senare val som görs av emittenter som har sitt säte i ett tredjeland i fall då

hemmedlemsstaten inte har fastställts i enlighet med deras val, eller

i enlighet med artikel 2.1 i iii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (26).

Artikel 3

Ändringar av direktiv 2007/14/EG

Direktiv 2007/14/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 2 ska utgå.

2.

I artikel 11 ska punkterna 1 och 2 utgå.

3.

Artikel 16 ska utgå.

Artikel 4

Införlivande

1.   Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom en period av 24 månader från detta direktivs ikraftträdande. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 5

Översyn

Senast den 27 november 2015 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv, inbegripet om dess återverkningar på små och medelstora emittenter och om tillämpningen av sanktioner, särskilt huruvida de är effektiva, proportionella och avskräckande, och ska se över hur metoden för beräkning av antalet rösträtter fungerar och bedöma hur effektiv den är i fråga om de finansiella instrument som avses i artikel 13.1a första stycket i direktiv 2004/109/EG.

Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 6

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 7

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourgu den 22 oktober 2013.

På Europaparlaments vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande


(1)  EUT C 93, 30.3.2012, s. 2.

(2)  EUT C 143, 22.5.2012, s. 78.

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 17 oktober 2013.

(4)  EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

(5)  EUT L 295, 12.11.2010, s. 23.

(6)  EUT L 182, 29.6.2013, s. 19.

(7)  EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.

(8)  EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

(9)  EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.

(10)  EUT L 69, 9.3.2007, s. 27.

(11)  EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.

(12)  EUT L 184, 14.7.2007, s. 17.

(13)  EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

(14)  EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

(15)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(16)  EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(17)  EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

(18)  EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.”

(19)  EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.”

(20)  EUT L 182, 29.6.2013, s. 19.”

(21)  EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.”

(22)  EUT L 336, 23.12.2003, s. 33.”

(23)  EUT L 156, 16.6.2012, s. 1.”

(24)  EUT L 294, 6.11.2013, s. 13.”

(25)  EUT L 294, 6.11.2013, s. 13.

(26)  EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.”


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 294/28


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1093/2013

av den 4 november 2013

om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 638/2004 och av kommissionens förordning (EG) nr 1982/2004 vad gäller förenkling inom Intrastat-systemet och insamling av Intrastat-uppgifter

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 638/2004 av den 31 mars 2004 om gemenskapsstatistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3330/91 (1), särskilt artiklarna 9.1 och 10.3, och

av följande skäl:

(1)

Genom förordning (EG) nr 638/2004 inrättades en gemensam ram för systematisk framställning av gemenskapsstatistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna.

(2)

Den tekniska och ekonomiska utvecklingen gör att den fastställda minsta täckningsgraden för ankommande varor skulle kunna anpassas samtidigt som statistiken fortfarande följer gällande kvalitetsindikatorer och kvalitetsnormer. Denna förenkling kommer att göra det möjligt att minska svarsbördan för de parter som ansvarar för att tillhandahålla statistisk information, framför allt små och medelstora företag. Täckningsgraden för ankommande varor bör därför minskas från 95 % till 93 %.

(3)

Kommissionens förordning (EG) nr 1982/2004 av den 18 november 2004 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 638/2004 om gemenskapsstatistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna och om upphävande av kommissionens förordningar (EG) nr 1901/2000 och (EEG) nr 3590/92 (2) innehåller bestämmelser om insamling av Intrastat-uppgifter. Medlemsstaterna är skyldiga att redovisa det statistiska värdet för varje månad till Eurostat men är begränsade av de praktiska bestämmelserna för insamlingen. Det bör införas en övergripande och sammanhängande strategi för insamling av Intrastat-uppgifter, och insamlingen av det statistiska värdet bör effektiviseras.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för statistik över varuhandeln mellan medlemsstater.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I artikel 10.3 i förordning (EG) nr 638/2004 ska ”95 procent” ersättas med ”93 procent”.

Artikel 2

Punkt 2 i artikel 8 i förordning (EG) nr 1982/2004 ska ersättas med följande:

”2.   Medlemsstaterna får även samla in varornas statistiska värde enligt definitionen i bilagan till förordning (EG) nr 638/2004.”

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 november 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 102, 7.4.2004, s. 1.

(2)  EUT L 343, 19.11.2004, s. 3.


6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 294/30


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1094/2013

av den 4 november 2013

om tilldelning av ytterligare dagar till sjöss till Förenade kungariket och Frankrike inom Ices-sektion VIIe

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 39/2013 av den 21 januari 2013 om fastställande för år 2013 av fiskemöjligheter tillgängliga för EU-fartyg när det gäller vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd vilka inte omfattas av internationella förhandlingar eller överenskommelser (1), särskilt punkt 7 i bilaga IIC,

med beaktande av de ansökningar som lämnats in av Frankrike och Förenade kungariket, och

av följande skäl:

(1)

I tabell I i bilaga IIC till förordning (EU) nr 39/2013 anges det största antalet dagar till sjöss som EU-fartyg med en total längd på 10 meter eller mer, som ombord medför bomtrålar med en maskstorlek på 80 mm eller större, eller fasta nät, inklusive drivgarn, grimgarn och snärjgarn, med en maskstorlek mindre än 220 mm, får vistas i Ices-sektion VIIe under perioden 1 februari 2013–31 januari 2014.

(2)

Enligt punkt 7.5 i samma bilaga får kommissionen bevilja ett antal ytterligare dagar till sjöss då ett fartyg får vistas inom detta område när det ombord medför eller använder sådana bomtrålar eller fasta nät. Villkoret för detta är definitivt upphörande av fiskeverksamhet som har skett sedan den 1 januari 2004.

(3)

Mot bakgrund av de uppgifter om bomtrålar som förts ut ur fiskeflottan som anges i Frankrikes ansökan i enlighet med punkterna 7.1 och 7.4 i bilaga IIC och med tillämpning av den beräkningsmetod som anges i punkt 7.2 i den bilagan bör 11 ytterligare dagar till sjöss tilldelas Frankrike under perioden 1 februari 2013–31 januari 2014 för fartyg som ombord medför eller använder sådana bomtrålar.

(4)

Mot bakgrund av de uppgifter om fartyg med fasta nät som förts ut ur fiskeflottan som anges i Frankrikes ansökan i enlighet med punkterna 7.1 och 7.4 i bilaga IIC och med tillämpning av den beräkningsmetod som anges i punkt 7.2 i den bilagan bör 14 ytterligare dagar till sjöss tilldelas Frankrike under perioden 1 februari 2013–31 januari 2014 för fartyg som ombord medför eller använder sådana fasta nät.

(5)

Mot bakgrund av de uppgifter om bomtrålar som förts ut ur fiskeflottan som anges i Förenade kungarikets ansökan i enlighet med punkterna 7.1 och 7.4 i bilaga IIC och med tillämpning av den beräkningsmetod som anges i punkt 7.2 i den bilagan bör 43 ytterligare dagar till sjöss tilldelas Förenade kungariket under perioden 1 februari 2013–31 januari 2014 för fartyg som ombord medför eller använder sådana bomtrålar.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för fiske och vattenbruk.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ytterligare fiskedagar för Frankrike

1.   För perioden 1 februari 2013–31 januari 2014 ska det maximala antal dagar som ett fiskefartyg som för Frankrikes flagg och som ombord medför eller använder bomtrålar med en maskstorlek på 80 mm eller större får vistas i Ices-område VIIe, enligt tabell I i bilaga IIC till förordning (EU) nr 39/2013, utökas till 175 dagar per år.

2.   För perioden 1 februari 2013–31 januari 2014 ska det maximala antal dagar som ett fiskefartyg som för Frankrikes flagg och som ombord medför eller använder fasta nät, inklusive drivgarn, grimgarn och snärjgarn, med en maskstorlek på 220 mm eller mindre får vistas i Ices-område VIIe, enligt tabell I i bilaga IIC till förordning (EU) nr 39/2013, utökas till 178 dagar per år.

Artikel 2

Ytterligare fiskedagar för Förenade kungariket

För perioden 1 februari 2013–31 januari 2014 ska det maximala antal dagar som ett fiskefartyg som för Förenade kungarikets flagg och som ombord medför eller använder bomtrålar med en maskstorlek på 80 mm eller större får vistas i Ices-område VIIe, enligt tabell I i bilaga IIC till förordning (EU) nr 39/2013, utökas till 207 dagar per år.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 november 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 23, 25.1.2013, s. 1.


6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 294/32


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1095/2013

av den 4 november 2013

om godkännande av en annan ändring än en mindre ändring av produktspecifikationen för en beteckning som tagits upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar [Sierra de Cádiz (SUB)]

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 52.2, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EU) nr 1151/2012 upphäver och ersätter rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2).

(2)

Kommissionen har i enlighet med artikel 9.1 första stycket i förordning (EG) nr 510/2006 granskat Spaniens begäran om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Sierra de Cádiz”, vilken registrerades i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 205/2005 (3).

(3)

Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning  (4) i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 510/2006. Inga invändningar enligt artikel 7 i samma förordning har inkommit till kommissionen, och därför bör ändringen godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den ändring av produktspecifikationen som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning rörande den beteckning som anges i bilagan till denna förordning godkänns.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 november 2013.

På kommissionens vägnar För ordföranden

Dacian CIOLOȘ

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

(3)  EUT L 33, 5.2.2005, s. 6.

(4)  EUT C 376, 6.12.2012, s. 8.


BILAGA

Jordbruksprodukter som anges i bilaga I till fördraget och som är avsedda att användas som livsmedel:

Klass 1.5.   Oljor och fetter (smör, margarin, oljor etc.)

SPANIEN

Sierra de Cádiz (SUB)


6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 294/34


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1096/2013

av den 4 november 2013

om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar [Poulet des Cévennes / Chapon des Cévennes (SGB)]

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 52.2, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Frankrikes ansökan om registrering av beteckningen ”Poulet des Cévennes” / ”Chapon des Cévennes” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EG) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör beteckningen ”Poulet des Cévennes” / ”Chapon des Cévennes” registreras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den beteckning som anges i bilagan till denna förordning ska föras in i registret.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 november 2013.

På kommissionens vägnar För ordföranden

Dacian CIOLOȘ

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2)  EUT C 33, 5.2.2013, s. 10.


BILAGA

Jordbruksprodukter som anges i bilaga I till fördraget och som är avsedda att användas som livsmedel:

Klass 1.1.   Färskt kött (och slaktbiprodukter)

FRANKRIKE

Poulet des Cévennes / Chapon des Cévennes (SGB)


6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 294/36


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1097/2013

av den 4 november 2013

om godkännande av en annan ändring än en mindre ändring av produktspecifikationen för en beteckning som tagits upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar [Lentilles vertes du Berry (SGB)]

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 52.2, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EU) nr 1151/2012 upphäver och ersätter rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2).

(2)

Kommissionen har i enlighet med artikel 9.1 första stycket i förordning (EG) nr 510/2006 granskat Frankrikes begäran om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ”Lentilles vertes du Berry”, vilken registrerades i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1576/98 (3).

(3)

Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning  (4) i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 510/2006. Inga invändningar enligt artikel 7 i samma förordning har inkommit till kommissionen, och därför bör ändringen godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den ändring av produktspecifikationen som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning rörande den beteckning som anges i bilagan till denna förordning godkänns.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 november 2013.

På kommissionens vägnar För ordföranden

Dacian CIOLOȘ

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

(3)  EGT L 206, 23.7.1998, s. 15.

(4)  EUT C 387, 15.12.2012, s. 16.


BILAGA

Jordbruksprodukter som anges i bilaga I till fördraget och som är avsedda att användas som livsmedel:

Klass 1.6.   Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade

FRANKRIKE

Lentilles vertes du Berry (SGB)


6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 294/38


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1098/2013

av den 4 november 2013

om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar [Gâche vendéenne (SGB)]

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 52.2, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Frankrikes ansökan om registrering av beteckningen ”Gâche vendéenne” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör beteckningen ”Gâche vendéenne” registreras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den beteckning som anges i bilagan till denna förordning ska föras in i registret.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 november 2013.

På kommissionens vägnar För ordföranden

Dacian CIOLOȘ

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2)  EUT C 68, 8.3.2013, s. 48.


BILAGA

Jordbruksprodukter och livsmedel som anges i bilaga I punkt I i förordning (EU) nr 1151/2012:

Klass 2.4.   Bröd, konditorivaror, konfekt, skorpor och andra bagerivaror

FRANKRIKE

Gâche vendéenne (SGB)


6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 294/40


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1099/2013

av den 5 november 2013

om ändring av kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (förbättring av reguljära fartygslinjer)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (1), särskilt artikel 247, och

av följande skäl:

(1)

I nyckelåtgärd 2 i meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ”Inremarknadsakten II – tillsammans för ny tillväxt” (2) efterlyses inrättandet av en verklig inre marknad för sjötransporter där unionsvaror som transporteras mellan unionen kusthamnar inte längre omfattas av de förvaltnings- och tullformaliteter som tillämpas på varor som anländer från utomeuropeiska hamnar.

(2)

I detta syfte har kommissionen åtagit sig att lägga fram ett ”Blue Belt”-paket med lagstiftningsåtgärder och andra initiativ för att minska den administrativa bördan för aktörer som bedriver sjötransporter inom EU till en nivå som är jämförbar med den inom andra transportsätt (flyg-, järnvägs- och vägtransporter).

(3)

Denna förordning är en del av ”Blue Belt”-paketet.

(4)

Enligt artikel 313.2 a i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (3), ska varor som förs in i gemenskapens tullområde i enlighet med artikel 37 i förordning (EEG) nr 2913/92 inte anses som gemenskapsvaror, såvida det inte fastställs att de har gemenskapsstatus.

(5)

I artikel 313.3 b i förordning (EEG) nr 2454/93 föreskrivs att varor som transporteras mellan hamnar i gemenskapens tullområde på en godkänd reguljär fartygslinje ska anses vara gemenskapsvaror, såvida inte något annat fastställs. Fartyg på reguljära fartygslinjer kan också transportera icke-gemenskapsvaror, förutsatt att de hänförs till förfarandet för extern gemenskapstransitering. Dessutom bör användningen av en reguljär fartygslinje för transport av icke-gemenskapsvaror inte påverka tillämpningen av kontroller i andra syften, t.ex. när det gäller risker för folkhälsa, djurhälsa eller växtskydd.

(6)

Innan den tillståndsgivande tullmyndigheten utfärdar tillstånd för en reguljär fartygslinje är den skyldig att samråda med tullmyndigheterna i de övriga medlemsstater som berörs av fartygslinjen. Om en tillståndsinnehavare (nedan kallad innehavaren) efter att ha beviljats tillstånd önskar utöka sina tjänster till andra medlemsstater, krävs ytterligare samråd med tullmyndigheterna i dessa medlemsstater. För att i möjligaste mån undvika behovet av ytterligare samråd efter det att tillståndet beviljats, bör det föreskrivas att de rederier som ansöker om tillstånd, förutom en förteckning över medlemsstater som faktiskt berörs av tjänsten, får ange medlemsstater som potentiellt sett kan beröras och för vilka rederierna anger att de har planer beträffande framtida tjänster.

(7)

Sedan 2010 har tidsfristen för samråd med tullmyndigheterna i andra medlemsstater varit 45 dagar. Erfarenheten har dock visat att denna tidsfrist är onödigt långt och bör minskas.

(8)

Genom användning av ett elektroniskt informations- och kommunikationssystem har bilaga 42A till förordning (EEG) nr 2454/93 blivit överflödig.

(9)

På begäran av innehavaren bör tillstånd för reguljära fartygslinjer som utfärdats innan denna förordning träder i kraft ses över så att hänsyn kan tas till medlemsstater som eventuellt skulle kunna beröras och för vilka innehavaren uppger planer för framtida tjänster.

(10)

Det elektroniska informations- och kommunikationssystem som idag används för att lagra information och för att underrätta tullmyndigheterna i övriga medlemsstater om tillstånd för reguljära fartygslinjer är inte det system som avses i artikel 14x i förordning (EEG) nr 2454/93. Hänvisningarna till detta system bör rättas till.

(11)

Förordning (EEG) nr 2454/93 bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

Förändringarna av tidsfristen för samråd med andra medlemsstaters tullmyndigheter och av antalet medlemsstater som kan uppges i ansökan förutsätter ändringar av det elektroniska informations- och kommunikationssystemet för reguljära fartygslinjer och en uppskjuten tillämpning av de berörda bestämmelserna i denna förordning.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 2454/93 ska ändras på följande sätt:

1)

Artikel 313b ska ändras på följande sätt:

a)

Följande punkt 2 a ska införas efter punkt 2:

”2a.   Kommissionen och medlemsstaternas tullmyndigheter ska, med hjälp av ett elektroniskt informations- och kommunikationssystem för reguljära fartygslinjer, lagra och ha tillgång till följande uppgifter:

a)

Uppgifter från ansökningar.

b)

Tillstånd för reguljära fartygslinjer och, i förekommande fall, ändringar och återkallelser av sådana tillstånd.

c)

Namnen på de hamnar som berörs av fartygslinjen och namnen på de fartyg som ska trafikera den reguljära linjen.

d)

Alla andra relevanta uppgifter.”

b)

Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i)

Första stycket ska ersättas med följande:

”I ansökan om tillstånd för en reguljär fartygslinje ska det anges vilka medlemsstater som faktiskt berörs av fartygslinjen, och det kan dessutom anges medlemsstater som potentiellt skulle kunna beröras och för vilka den sökande uppger planer för framtida tjänster. Tullmyndigheterna i den medlemsstat där ansökan inlämnats (den tillståndsgivande tullmyndigheten) ska underrätta tullmyndigheterna i de övriga medlemsstater som faktiskt eller potentiellt berörs av fartygslinjen (de underrättade tullmyndigheterna) via det elektroniska informations- och kommunikationssystem för reguljära fartygslinjer som avses i artikel 2a.”

ii)

I andra stycket ska ”45” ersättas med ”15”.

iii)

I andra stycket ska orden ”det elektroniska informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 14x,” ersättas med ”det elektroniska informations- och kommunikationssystem för reguljära fartygslinjer om avses i punkt 2a.”

iv)

I tredje stycket ska orden ”det elektroniska informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 14x,” ersättas med ”det elektroniska informations- och kommunikationssystem för reguljära fartygslinjer som avses i punkt 2a.”

2)

I artikel 313c.2 andra stycket ska orden ”det elektroniska informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 14x,” ersättas med ”det elektroniska informations- och kommunikationssystem för reguljära fartygslinjer som avses i artikel 313b.2a.”

3)

I första stycket i artikel 313d.2 ska orden ”det elektroniska informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 14x,” ersättas med ”det elektronisk informations- och kommunikationssystem för reguljära fartygslinjer som avses i artikel 313b.2a.”

4)

I artikel 313f.2 ska orden ”det elektroniska informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 14x,” ersättas med ”det elektroniska informations- och kommunikationssystem för reguljära fartygslinjer som avses i artikel 313b.2a.”

5)

Bilaga 42A ska utgå.

Artikel 2

Tillståndsgivande tullmyndigheter ska på begäran av innehavaren se över tillstånd för reguljära fartygslinjer som redan föreligger på denna förordnings tillämpningsdatum enligt artikel 3 andra stycket i syfte att ta hänsyn till de medlemsstater som potentiellt skulle kunna beröras och för vilka innehavaren uppger planer för framtida tjänster.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Punkt 1 b i och 1 b ii i artikel 1 ska tillämpas från och med den 1 mars 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 5 november 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

(2)  KOM(2012) 573 slutlig, 3.10.2012.

(3)  Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).


6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 294/42


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1100/2013

av den 5 november 2013

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 5 november 2013.

På kommissionens vägnar För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.


BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nummer

Kod för tredjeland (1)

Schablonimportvärde

0702 00 00

AL

41,5

MA

41,8

MK

36,9

TR

75,3

ZZ

48,9

0707 00 05

AL

53,3

EG

177,3

MK

71,7

TR

144,5

ZZ

111,7

0709 93 10

AL

50,7

MA

88,1

TR

127,3

ZZ

88,7

0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90

TR

67,6

ZZ

67,6

0805 50 10

TR

72,1

ZA

54,2

ZZ

63,2

0806 10 10

BR

231,7

PE

281,8

TR

169,9

ZZ

227,8

0808 10 80

BA

66,4

CL

210,3

NZ

151,7

US

132,2

ZA

127,9

ZZ

137,7

0808 30 90

CN

72,8

TR

116,3

ZZ

94,6


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.


REKOMMENDATIONER

6.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 294/44


KOMMISSIONENS REKOMMENDATION

av den 4 november 2013

om ändring av rekommendation 2006/576/EG vad gäller T-2-toxin och HT-2-toxin i foderblandningar för katter

(Text av betydelse för EES)

(2013/637/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och

av följande skäl:

(1)

T-2-toxin och HT-2-toxin är mykotoxiner som produceras av olika fusariumarter. T-2-toxin metaboliseras snabbt till ett stort antal produkter och HT-2-toxin är en av de främsta metaboliterna.

(2)

På begäran av kommissionen antog den vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan (nedan kallad panelen) vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett yttrande om de risker som förekomsten av T-2-toxin och HT-2-toxin i livsmedel och foder medför för människors och djurs hälsa (1).

(3)

När det gäller risken för djurhälsan kom panelen fram till att det är osannolikt att den nuvarande uppskattade exponeringen för T-2-toxin och HT-2-toxin hos idisslare, kaniner och fisk utgör någon hälsorisk. Uppskattningar av exponeringen för T-2-toxin och HT-2-toxin hos svin, fjäderfä, hästar och hundar visar att risken för negativa hälsoeffekter är låg. Katter hör till de känsligaste djurarterna. På grund av de begränsade uppgifterna och de allvarliga negativa hälsoeffekterna vid låga doser gick det inte att fastställa en nivå där ingen skadlig effekt observeras (NOAEL) eller en lägsta nivå där en skadlig effekt observeras (LOAEL).

(4)

Mot bakgrund av slutsatserna i det vetenskapliga yttrandet måste undersökningar göras för att samla in uppgifter om de faktorer som leder till förhållandevis höga halter av T-2-toxin och HT-2-toxin i spannmål och spannmålsprodukter och om effekterna av bearbetningen av foder och livsmedel. Därför antogs kommissionens rekommendation 2013/165/EU som innehåller en rekommendation om att genomföra dessa undersökningar (2).

(5)

Eftersom T-2-toxin och HT-2-toxin är giftiga för katter bör det dessutom för summan av T-2-toxin och HT-2-toxin i kattfoder fastställas ett riktvärde som ska tillämpas vid bedömningen av huruvida kattfoder kan godtas i fråga om förekomsten av T-2-toxin och HT-2-toxin. Kommissionens rekommendation 2006/576/EG (3) bör därför ändras.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

I bilagan till rekommendation 2006/576/EG ska följande post läggas till efter posten för fumonisin B1 + B2:

”Mykotoxin

Produkter avsedda för djurfoder

Riktvärde i mg/kg (ppm) för foder med en vattenhalt på 12 %

T-2-toxin + HT-2-toxin

Foderblandningar för katter

0,05”

Utfärdad i Bryssel den 4 november 2013.

På kommissionens vägnar

Tonio BORG

Ledamot av kommissionen


(1)  ”Scientific Opinion on risks for animal and public health related to the presence of T-2 and HT-2 toxin in food and feed”, The EFSA Journal, vol. 9(2011):12, artikelnr 2481, [187 s.]. doi:10.2903/j.efsa.2011.2481. Tillgänglig på www.efsa.europa.eu/efsajournal

(2)  Kommissionens rekommendation 2013/165/EU av den 27 mars 2013 om förekomsten av T-2-toxin och HT-2-toxin i spannmål och spannmålsprodukter (EUT L 91, 3.4.2013, s. 12).

(3)  Kommissionens rekommendation 2006/576/EG av den 17 augusti 2006 om förekomst av deoxynivalenol, zearalenon, ochratoxin A, T-2 och HT-2 och fumonisiner i produkter avsedda för foder (EUT L 229, 23.8.2006, s. 7).