ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2013.249.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 249

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

56 årgången
19 september 2013


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 895/2013 av den 18 september 2013 om ändring för tvåhundrandra gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med nätverket al-Qaida associerade personer och enheter

1

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 896/2013 av den 18 september 2013 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

3

 

 

BESLUT

 

 

2013/459/EU

 

*

Rådets beslut av den 16 september 2013 om utnämning av en svensk ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

5

 

 

2013/460/EU

 

*

Kommissionens genomförandebeslut av den 17 september 2013 om avslående av en ansökan om undantag från rådets beslut 2001/822/EG när det gäller ursprungsreglerna för socker från Curaçao [delgivet med nr C(2013) 5826]

6

 

 

REKOMMENDATIONER

 

 

2013/461/EU

 

*

Kommissionens rekommendation av den 17 september 2013 om principerna för Solvit ( 1 )

10

 

 

III   Andra akter

 

 

EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET

 

*

Beslut av Eftas övervakningsmyndighet nr 178/13/KOL av den 30 april 2013 om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster när det gäller prospektering efter och utvinning av råolja och naturgas på den norska kontinentalsockeln (Norge)

16

 

 

 

*

Meddelande till läsarna – Rådets förordning (EU) nr 216/2013 av den 7 mars 2013 om elektroniskt offentliggörande av Europeiska unionens officiella tidning (se omslagets tredje sida)

s3

 

*

Meddelande till läsaren – Sättet att hänvisa till rättsakter (se omslagets tredje sida)

s3

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 249/1


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 895/2013

av den 18 september 2013

om ändring för tvåhundrandra gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med nätverket al-Qaida associerade personer och enheter

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 881/2002 av den 27 maj 2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med nätverket al-Qaida associerade personer och enheter (1), särskilt artiklarna 7.1 a och 7a.5, och

av följande skäl:

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 förtecknas de personer, grupper och enheter som omfattas av frysning av tillgångar (tidigare även kallade penningmedel) och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(2)

Den 11 september 2013 beslutade FN:s säkerhetsråds sanktionskommitté att stryka en fysisk person i sin förteckning över personer, grupper och enheter som bör omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser.

(3)

Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 september 2013.

På kommissionens vägnar För ordföranden

Chef för tjänsten för utrikespolitiska instrument


(1)  EGT L 139, 29.5.2002, s. 9.


BILAGA

Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 ska ändras på följande sätt:

Under rubriken ”Fysiska personer” ska följande utgå:

"Mufti Rashid Ahmad Ladehyanoy (alias (a) Ludhianvi, Mufti Rashid Ahmad, b) Ahmad, Mufti Rasheed, c) Wadehyanoy, Mufti Rashid Ahmad). Pakistansk medborgare. Övriga upplysningar: (a) Grundare av Al-Rashid Trust; (b) Uppges ha avlidit i Pakistan den 18 februari 2002. Dag som avses i artikel 2a.4 b: 17.10.2001."


19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 249/3


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 896/2013

av den 18 september 2013

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 september 2013.

På kommissionens vägnar För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.


BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nummer

Kod för tredjeland (1)

Schablonimportvärde

0702 00 00

MK

59,4

XS

46,1

ZZ

52,8

0707 00 05

MK

53,8

TR

121,6

ZZ

87,7

0709 93 10

TR

132,6

ZZ

132,6

0805 50 10

AR

108,8

CL

148,5

IL

110,5

TR

117,7

UY

99,8

ZA

118,3

ZZ

117,3

0806 10 10

EG

188,1

TR

147,0

ZZ

167,6

0808 10 80

AR

100,9

BA

65,7

BR

41,7

CL

114,6

CN

66,9

NZ

150,8

US

140,8

ZA

119,4

ZZ

100,1

0808 30 90

AR

231,4

CL

29,5

CN

82,5

TR

131,5

ZZ

118,7

0809 30

TR

125,5

ZZ

125,5

0809 40 05

BA

47,2

XS

46,6

ZZ

46,9


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.


BESLUT

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 249/5


RÅDETS BESLUT

av den 16 september 2013

om utnämning av en svensk ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

(2013/459/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 302,

med beaktande av den svenska regeringens förslag,

med beaktande av Europeiska kommissionens yttrande, och

av följande skäl:

(1)

Den 13 september 2010 antog rådet beslut 2010/570/EU, Euratomom utnämning av ledamöter i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för perioden från och med den 21 september 2010 till och med den 20 september 2015 (1).

(2)

En plats som ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Annika BRÖMS har löpt ut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Jonas BERGGREN, Head of the Brussels office of the Confederation of Swedish Enterprise, utnämns härmed till ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för återstoden av mandatperioden, dvs. till och med den 20 september 2015.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 16 september 2013.

På rådets vägnar

L. LINKEVIČIUS

Ordförande


(1)  EUT L 251, 25.9.2010, s. 8.


19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 249/6


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 17 september 2013

om avslående av en ansökan om undantag från rådets beslut 2001/822/EG när det gäller ursprungsreglerna för socker från Curaçao

[delgivet med nr C(2013) 5826]

(2013/460/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets beslut 2001/822/EG av den 27 november 2001 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (nedan kallat ULT-beslutet) (1), särskilt artikel 37 i bilaga III, och

av följande skäl:

(1)

Bilaga III till beslut 2001/822/EG avser definitionen av begreppet ursprungsprodukter och metoder för administrativt samarbete. I artikel 37 i den bilagan fastställs det att undantag från ursprungsreglerna får godkännas när befintliga industriers utveckling eller tillkomsten av nya industrier i ett land eller territorium motiverar detta.

(2)

I punkterna g, j, k och o i artikel 5.1 i bilaga III till beslut 2001/822/EG föreskrivs att partiell eller fullständig malning av socker, siktning och förpackning i säckar anses utgöra otillräcklig bearbetning eller behandling för att ge en produkt ursprungsstatus.

(3)

I artikel 6.4 i bilaga III till beslut 2001/822/EG fastställs att ursprungskumulation mellan AVS-staterna, ULT och gemenskapen för alla sockerprodukter klassificerade enligt HS kapitel 17 efter hand ska fasas ut över tiden och de kvantiteter för vilka sådan kumulation tillåts ska minskas efter hand. Genom att denna kvantitet sätts till noll ton ledde utfasningen slutligen till förbud mot sådan kumulering från och med den 1 januari 2011.

(4)

Nederländerna ansökte 2002 om undantag från ursprungsregeln avseende sockerprodukter som omfattas av KN-numren 1701 11 90, 1701 99 10 och 1701 91 00 och som bearbetats i Nederländska Antillerna, för en årlig kvantitet på 3 000 ton. Denna begäran beviljades, och undantaget löpte ut den 31 december 2007.

(5)

Under 2009 lämnade Nederländerna in en begäran om förlängning av undantaget från 2002, som avslogs genom kommissionens beslut 2009/699/EG (2). I det beslutet beviljades dock en ny begäran om undantag som ingick i ansökan om förlängning, inom gränserna för de kvantiteter för vilka importlicenser för socker tilldelats Nederländska Antillerna för 2009 och 2010.

(6)

Under 2010 begärde Nederländerna ett nytt undantag för sockerprodukter bearbetade i Nederländska Antillerna för perioden 2011–2013. Genom kommissionens beslut 2011/47/EU (3) beviljades undantaget enligt punkterna 1, 3 och 7 i artikel 37 i bilaga III till beslut 2001/822/EG och på vissa villkor som syftar till att balansera berättigade intressen hos de utomeuropeiska ländernas och territoriernas (ULT) operatörer mot målen för unionens gemensamma organisation av marknaden för socker. De produkter för vilka undantaget beviljades var föremål för faktisk bearbetningsverksamhet i Nederländska Antillerna, och värdeökningen på råsockret i Nederländska Antillerna ansågs vara minst 45 % av värdet på slutprodukten.

(7)

I beslut 2011/47/EU förklaras att utfasningen av ursprungskumulation mellan AVS-staterna, ULT och gemenskapen när det gäller socker, enligt artikel 6.4 i bilaga III till beslut 2001/822/EG, visar att det var unionens avsikt att inrikta förmånerna på ekonomisk verksamhet som bidrar till utvecklingen i ULT på ett hållbart sätt, samtidigt som man tar vederbörlig hänsyn till EU:s sockersektor. Denna princip tillämpades vid fastställandet av de kvantiteter för vilka undantaget beviljades genom beslut 2011/47/EU. I den begäran som lämnades in 2010 angavs också att företaget i Curaçao som omfattas av de tidigare avvikelserna strävade efter att utveckla sin verksamhet för att komma bort från sockerproduktion, och att detta krävde ytterligare undantag. Därför fasades undantaget ut över tiden (5 000 ton för 2011, 3 000 ton för 2012 och 1 500 ton för 2013).

(8)

I den begäran som lämnades in 2010, framhöll Nederländerna att företaget i Curaçao, som omfattas av de tidigare avvikelserna, strävade efter att diversifiera sin produktion till att också omfatta blandningar och ”eko-socker” som bägge är inriktade på helt olika marknader än de sockerprodukter som omfattas av den begäran som lämnades in 2010. Det undantag som begärdes under 2010 behövdes för att tjäna de pengar som krävs för investeringarna i sådan diversifiering. Följaktligen var tanken, när undantag beviljades genom beslut 2011/47/EU, att det skulle generera den omsättning som behövs för att finansiera dessa investeringar i diversifiering av produkter och tjänster, så att företaget som omfattas av undantaget inte längre skulle behöva begära undantag.

(9)

Den 11 februari 2013 ansökte Nederländerna på Curaçaos vägnar om ett nytt undantag från ursprungsreglerna i bilaga III till beslut 2001/822/EG för perioden 1 januari 2013–31 december 2013, som är det datum då beslut 2001/822/EG upphör att gälla. Ansökan täcker en sammanlagd årlig kvantitet på 5 500 ton sockerprodukter enligt KN-nummer 1701 14 90 som beskrivs som ”eko-socker”, har ursprung i tredjeländer och bearbetas i Curaçao för export till unionen.

(10)

Denna begäran återkallades officiellt av Nederländerna den 17 april 2013, eftersom den bearbetning som beskrivs i begäran inte längre genomförs i Nederländska Antillerna. Företaget i Curaçao hade flyttat en del av sin sockertillverkningsverksamhet, i synnerhet produktion av sockerbitar tillverkade från rörråsocker och förpackade för detaljhandelsförsäljning, till Belgien, varifrån företaget för närvarande levererar till snabbköp i Nederländerna. Företaget har lagt om sin återstående produktion till siktning, rening, malning och enklare blandning av ekologiskt producerat socker, samt förpackning av sockret i 1 000 kg-påsar för transport.

(11)

Den 17 april 2013 lämnade Nederländerna in en andra begäran om undantag för 5 000 ton sockerprodukter, som beskrivs som ekologiskt råsocker från sockerrör enligt KN-nummer 1701 14 90, för perioden från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2013. Nederländerna förklarade att det hade framgått av diskussioner med myndigheterna i Curaçao att de kvantiteter för vilka undantaget beviljades för 2013 genom beslut 2011/47/EU skulle vara otillräckliga för att fortsätta verksamheten inom företaget som utför sockerbearbetningen i Curaçao.

(12)

Den andra ansökan motiverades huvudsakligen av en förändring av omständigheterna i det berörda företaget, eftersom företaget hade ändrat sin affärsverksamhet till bearbetning av ekologiskt rörsocker, en förändring på världsmarknaden för socker, eftersom EU har blivit nettoimportör av socker, det faktum att värdeökningen på tredjelandsråvarorna var mer än 45 % av priset fritt fabrik för den färdiga produkten, och av skapandet av direkta och indirekta arbetstillfällen i Curaçao. Den 14 juni 2013 och den 28 juni 2013 tillhandahöll de nederländska myndigheterna kompletterande upplysningar till stöd för sin begäran av den 17 april 2013.

(13)

Genom en skrivelse av den 16 juli 2013 begärde kommissionen att de nederländska myndigheterna noterar kommissionens bedömning av begäran och dess avsikt att rekommendera ett avslag på begäran. Kommissionen begärde också de nederländska myndigheterna överföra denna bedömning till det företag som eventuellt skulle beröras av undantaget så att både Nederländerna och det berörda företaget får möjlighet att ta upp alla praktiska och rättsliga frågor som eventuellt kan beröra ansökan innan kommissionen fattar sitt slutliga beslut. Tidsfristen för svar fastställdes till den 25 juli 2013. Ett svar mottogs från de nederländska myndigheterna den 24 juli 2013.

(14)

Enligt artikel 37.7 i bilaga III till beslut 2001/822/EG ska undantag beviljas när det mervärde som lagts till i de icke-ursprungsprodukter som används i det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet utgör minst 45 % av värdet av den färdiga produkten, förutsatt att undantaget inte är sådant att det ger upphov till allvarlig skada för en ekonomisk sektor i unionen eller en eller flera medlemsstater.

(15)

I den information från företaget i Curaçao, som överlämnades av Nederländerna, avseende beräkning av det värde som genereras i Curaçao för produktion av ”ekologiskt rörsocker” under 2013, anges bearbetningsprocessens mervärde för 5 000 ton ”eko-socker”. Företaget angav också inköpspriset för ett ton ekologiskt råsocker med ursprung i tredjeländer och priset fritt fabrik för försäljning av ett ton eko-socker. Företaget uppgav att det enligt dessa siffror genererar ett mervärde i förhållande till priset fritt fabrik på 52 %. Enligt samma uppgifter skulle produktion av 1 500 ton ”eko-socker” medföra ett mervärde i förhållande till priset fritt fabrik på 88 %.

(16)

I den information från företaget som överlämnades av Nederländerna, avseende beräkning av det värde som genereras i Curaçao för produktion av ”brunt kristallsocker” den 1 januari 2013, anges bearbetningsprocessens mervärde för 5 500 ton ”brunt kristallsocker”. Om det högsta tillgängliga mervärdet per ton ”brunt kristallsocker” betraktas som realistiskt uppgår förädlingsvärdet i förhållande till priset fritt fabrik till cirka 52,4 %. Den förädling som utförs på ”eko-socker” innebär emellertid mindre behandling än för ”kristallsocker” som förpackas för försäljning i detaljhandeln. Mervärdet till följd av sådan bearbetning och de faktiska bearbetningskostnaderna kan därför endast vara lägre för ”eko-socker” förpackat i 1 000 kg-påsar för transport än för ”brunt kristallsocker” förpackat för försäljning i detaljhandeln.

(17)

Enligt 2013 års rapport om det globala läget på sockermarknaden, Global Sugar Outlook – 2013 Report  (4) uppgår produktionskostnaden av rörsocker i Brasilien, som är världens mest konkurrenskraftiga region för sockerproduktion, till 224,7 US-dollar per ton för att producera sockerrör och 95 USD per ton för bearbetning av sockerrör till råsocker. De sammanlagda kostnaderna, inbegripet administrativa kostnader, är 367,8 US-dollar per ton eller, med en växelkurs på 1 euro = 1,3 US-dollar, 283 euro per ton rårörsocker. Med hänsyn till den odling och bearbetning som ingår i produktion av rårörsocker, förefaller det osannolikt att kostnaderna för enbart rening, malning och förpackning av ekologiskt rörsocker, som endast utgör en bråkdel av produktionsprocessen, skulle vara högre. Om man utgår från att 283 euro per ton är en realistisk produktionskostnad för beräkningen av mervärdet för rening, malning och förpackning av ekologiskt rårörsocker i företaget i Curaçao, uppgår produktens pris till 1 020,19 euro per ton och mervärdet i förhållande till priset fritt fabrik uppgår till endast 32,2 %.

(18)

I simulationen av jämförbara kostnader i skäl 17 skulle mervärdet inte uppgå till 45 %. Det är därför orealistiskt att ett sådant mervärde kan erhållas av företaget i Curaçao genom enkel bearbetning. I stället måste de uppgifter som lämnats till kommissionen anses innehålla andra omkostnader och vinster som inte är till gagn för befolkningen i Curaçao.

(19)

Enligt artikel 37.3 c i bilaga III till beslut 2001/822/EG ska granskningen av ansökningar om undantag ta hänsyn till de fall där det klart kan visas att ursprungsreglerna skulle kunna hindra väsentliga investeringar i en industri och där ett undantag som gynnar genomförandet av investeringsprogrammet skulle möjliggöra ett gradvist uppfyllande av dessa regler.

(20)

Företaget i Curaçao kände i förväg till utfasningen av ursprungskumulation mellan AVS-staterna, ULT och gemenskapen när det gäller socker den 1 januari 2011 och hade tillräckligt med tid för att förbereda sig och diversifiera mot produktion av produkter som inte kräver undantag.

(21)

Under perioden 2009–2013 åtnjöt företaget i Curaçao undantag som bidrog till att skapa den omsättning som krävdes för att investera i diversifiering till produktion av produkter som inte kräver undantag från ursprungsreglerna. Enligt information från företaget låg investeringarna på en mycket låg nivå under 2009, och inga investeringar alls gjordes mellan 2010 och 2012. Undantagen har därför endast bidragit till att bibehålla företagets nuvarande verksamhet i Curaçao utan att på ett hållbart sätt bidra till utvecklingen av en befintlig industri eller skapandet av nya industrier. Det är därför tveksamt om ett nytt undantag skulle uppmuntra företaget att göra nya investeringar.

(22)

För att sockerblandningar enligt HS 2106, som innehåller pektin eller kasein, ska kunna anses ha sitt ursprung i Curaçao och därmed få förmånstillträde till unionen, får värdet av det icke-ursprungssocker som används i tillverkningen av slutprodukten inte överstiga 30 % av produktens pris fritt fabrik. Genom att diversifiera mot produktion av sådana blandningar, såsom föreslås i den aktuella begäran, skulle företaget fortfarande behöva ansöka om undantag för att kunna efterleva ursprungsreglerna.

(23)

Enligt artikel 37.3 b i bilaga III till beslut 2001/822/EG ska man vid granskningen av ansökningar om undantag ta hänsyn till fall där tillämpningen av de gällande ursprungsreglerna väsentligt skulle påverka förmågan hos en befintlig industri i ULT att fortsätta exportera till gemenskapen, med särskild hänsyn till fall där detta skulle kunna leda till att industrins verksamhet upphör.

(24)

Kommissionen upprätthåller en balansräkning för att analysera marknaden för socker och för att se om sockerlagren är tillräckliga, huruvida ytterligare socker behövs eller om socker bör tas bort från marknaden i syfte att bibehålla en prisnivå i närheten av referenspriset. Den balansräkningen visar kontinuerligt en mängd på 50 000 till 60 000 ton socker som importeras till full tullsats.

(25)

För sockerprodukter enligt KN-nummer 1701 14 90 tillämpas en tulltaxa på 419 euro per ton i unionen. Med tanke på att världsmarknadspriset på vitsocker, som omfattar kostnader för raffinering, när det handlas på London Futures Exchange är cirka 380 euro per ton och en tullsats på 419 euro per ton tillämpas, skulle priset på detta socker vara minst 800 euro per ton vid leverans i unionen efter betalning av tull. Det genomsnittliga priset på sådana sockerprodukter som tillverkas inom Europeiska unionen, enligt uppgifter från medlemsstaterna i enlighet med artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (5), är cirka 725 euro per ton. Under sådana förhållanden kan dessa sockerprodukter sannolikt inte importeras med vinst till unionen, såvida det inte rör sig om premiumsocker såsom ekologiskt eller rättvisemärkt socker, som säljs till ett mycket högre pris än andra sockerprodukter.

(26)

Det är därför sannolikt att en betydande del av importen till unionen till full tullsats gäller ekologiskt och rättvisemärkt socker, eftersom sådant socker kan säljas för upp till 3 000 euro per ton i detaljhandeln. Importvolymen av organiskt rörsocker till unionen till full tullsats visar att sockerexportörer över hela världen överlever på den nuvarande marknaden.

(27)

Om man till inköpspriset på råsocker enligt företaget lägger till 283 euro per ton som en realistisk produktionskostnad för beräkning av mervärdet för malning och förpackning av ekologiskt rårörsocker i företaget i Curaçao, vinstmarginalen och fraktkostnader enligt företaget, samt de importtullar som ska betalas i unionen, bör företaget i Curaçao fortfarande vara i stånd att med vinst exportera ”eko-socker” till unionen utan att behöva förlita sig på ett undantag för importören i unionen från betalning av tillämpliga importtullar. Vidare kan nivån på försäljningspriset per ton ”eko-socker” till köparen i Nederländerna enligt Nederländernas begäran anses vara tillräckligt för att uppväga effekterna av att full tullsats tillämpas.

(28)

Som aktör i ULT agerar företaget i Curaçao som utför bearbetningen av sockerprodukterna på världsmarknaden och har rätt att exportera sina produkter till alla delar av världen, inbegripet unionen. Företaget kan därför jämföras med andra aktörer i hela världen som utför samma verksamhet. Framför allt kan det inte sägas att transportkostnaderna från de utomeuropeiska länderna och territorierna till unionen, som enligt information från företaget uppgår till 42,59 euro per ton, försätter bolaget i Curaçao i en ofördelaktig ställning när det konkurrerar med andra aktörer på marknaden, eftersom företaget fritt kan sälja sina produkter till marknader som är närmare dess verksamhet än unionen.

(29)

Export av socker och melass, inklusive honung, svarar för endast 6 % av den sammanlagda exporten av varor från Curaçao, utom oljeprodukter. Containerhantering i samband med import och export av sockerprodukter motsvarar endast 2 % av den totala containerhanteringen i samband med import och export. Bidraget från sådana exporter till utvecklingen av territoriet kan på sin höjd vara minimala.

(30)

När det gäller sysselsättning förväntas det att undantaget skulle skapa 10 nya arbetstillfällen, vilket är oproportionerligt lite jämfört med den begärda ökningen av produktionsvolymen. I synnerhet är de tio ytterligare arbetsplatser som förväntas uppstå mindre än de 20 arbetstillfällen som gått förlorade sedan 2010 års begäran då Nederländerna angav att 35 personer arbetade vid företaget i Curaçao, och den andra ansökan 2013 i vilken det angavs att 15 personer arbetade i företaget.

(31)

Effekterna av ett avslag av det nya undantaget som begärts den 17 april 2013 skulle vara minimala. Ett avslag skulle varken hindra företaget att fortsätta sin export av sockerprodukter till unionen eller hindra investeringar i sockerindustrin i Curaçao, eftersom vinstmarginalen fortfarande skulle vara tillräcklig för att möjliggöra investeringar, till och med om full tullsats betalas i unionen.

(32)

Följaktligen är det begärda undantaget inte motiverat enligt artikel 37.1, artikel 37.3 b och c samt artikel 37.7 i bilaga III till beslut 2001/822/EG.

(33)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den begäran som Nederländerna lämnade in den 17 april 2013 och som kompletterades den 14 och 28 juni 2013, om undantag från beslut 2001/822/EG när det gäller ursprungsreglerna för socker från Curaçao, avslås härmed.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 17 september 2013.

På kommissionens vägnar

Algirdas ŠEMETA

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 314, 30.11.2001, s. 1.

(2)  EUT L 239, 10.9.2009, s. 55.

(3)  EUT L 21, 25.1.2011, s. 3.

(4)  Offentliggjord i Sugar and HFCS production costs – global benchmarking, som ges ut av LMC International.

(5)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.


REKOMMENDATIONER

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 249/10


KOMMISSIONENS REKOMMENDATION

av den 17 september 2013

om principerna för Solvit

(Text av betydelse för EES)

(2013/461/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR UTFÄRDAT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 26 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs att den inre marknaden ska omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs. Enligt artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen ska medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de fullgör sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen.

(2)

Den inre marknaden erbjuder många möjligheter för enskilda personer som vill bo och arbeta i en annan medlemsstat samt för företag som vill utvidga sina marknader. Även om den inre marknaden generellt sett fungerar bra, uppstår det ibland problem när myndigheterna inte följer unionslagstiftningen.

(3)

Solvit skapades som ett nätverk av centrum som medlemsstaterna inrättat inom ramen för sina egna nationella myndigheter, i enlighet med rekommendation 2001/893/EG av den 7 december 2001 om principer för användning av ”Solvit” – problemlösningsnätverket för den inre marknaden (1). Det ska vara ett snabbt och informellt sätt att lösa de problem som enskilda personer och företag kan möta, när de utnyttjar sina rättigheter på den inre marknaden.

(4)

Solvit är visserligen informellt och pragmatiskt till sin karaktär, men är utformat så att det ska säkerställa att de lösningar man kommer fram till följer unionslagstiftningen. Solvit bygger på en transparent problemlösningsprocess för två medlemsstater. Även om kommissionen normalt inte deltar i problemlösningen, står den i nära kontakt med Solvitcentrumen, tillhandahåller regelbunden juridisk utbildning och bistår även med informell rådgivning i vissa komplicerade ärenden. Kommissionen övervakar även Solvits ärendehantering och resultat via onlinedatabasen och kan ingripa, om Solvitcentrumen skulle föreslå lösningar som inte följer unionslagstiftningen. Detta upplägg bidrar inte enbart till lagenliga resultat i varje enskilt ärende, utan en utvärdering visar också att Solvits arbete har lett till att de nationella myndigheterna generellt sett har blivit bättre på att följa unionslagstiftningen.

(5)

Solvit har utvecklats betydligt sedan starten. Nätverket hanterar nu tio gånger fler ärenden än för tio år sedan. Spännvidden mellan de olika ärendena är också betydligt större än man ursprungligen hade tänkt sig. Det stora flertalet ärenden kan framgångsrikt lösas på i genomsnitt nio veckor, vilket leder till en hög tillfredsställelsegrad hos de enskilda personer och företag som har använt Solvit.

(6)

Även om Solvit har varit en framgång, har den ökade användningen också lett till ökade problem. Under 2010 genomfördes en ingående utvärdering av nätverket som visade att alla Solvitcentrum inte är lika väl rustade eller har samma förutsättningar. Ärendehanteringen och servicenivån varierade också i nätverket. Dessutom hittar alltför få personer och företag till Solvit.

(7)

Dessa resultat visar att det är nödvändigt att vidta åtgärder för att stärka Solvit ytterligare och göra det ännu synligare både på och utanför internet. Detta framhölls i kommissionens arbetsdokument Reinforcing effective problem-solving in the Single Market, i meddelandet Bättre styrning av den inre marknaden  (2) och i rapporten om EU-medlemskapet (3). Som ett led i detta bör rekommendation 2001/893/EG ersättas med en ny rekommendation, som utifrån bästa praxis ska klargöra vad det är som Solvit bör leverera. Den ska fastställa mål och standarder för såväl medlemsstater som kommissionen, så att företag och medborgare får effektiv hjälp i fall där unionslagstiftningen inte följs. Den ska också säkerställa att Solvitcentrumen tillämpar samma regler och erbjuder en enhetlig servicenivå i hela nätverket.

(8)

För att se till att uppdraget tolkas enhetligt i hela nätverket fastställs i denna rekommendation vilka olika typer av ärenden som ska handläggas av Solvit. I rekommendation 2001/893/EG konstaterades att Solvit handlägger ärenden där ”reglerna för den inre marknaden” har ”tillämpats felaktigt”. Att fastställa tillämpningsområdet på det sättet har lett till bristande konsekvens. För det första har det hävdats att begreppet felaktig tillämpning innebär att Solvitcentrumen inte kan hantera ärenden där de nationella reglerna står i strid med unionslagstiftningen (så kallade strukturella ärenden) och för det andra att Solvit endast kan agera, när den berörda unionslagstiftningen avser den inre marknaden.

(9)

Solvitärenden definieras nu som samtliga gränsöverskridande problem som uppstår till följd av att en myndighet kan ha överträtt unionslagstiftningen om den inre marknaden, i den utsträckning som sådana problem inte är föremål för rättsliga förfaranden på antingen nationell nivå eller EU-nivå.

(10)

Begreppet ”överträdelse” används för att specificera att Solvitcentrumen tar sig an alla ärenden där myndigheter inte följer unionslagstiftningen om den inre marknaden, oavsett den bakomliggande orsaken till problemet. Det stora flertalet ärenden som Solvit hanterar rör sig om situationer där en myndighet tillämpar unionslagstiftningen om den inre marknaden på ett felaktigt sätt. Solvitcentrumen har emellertid också visat sig kunna ge effektiv hjälp när det uppstår strukturella problem. Även om strukturella ärenden endast utgör en liten del av Solvits samlade ärendehantering, är det viktigt att Solvit tar sig an sådana ärenden så att de problemen inte går spårlöst förbi. Detta utgör den bästa garantin för att strukturella problem hanteras effektivt och på rätt nivå.

(11)

I den här rekommendationen bekräftas det att Solvit hanterar ärenden som rör ett gränsöverskridande problem med en myndighet. Kriteriet att det ska vara gränsöverskridande säkerställer att ett Solvitärende hanteras av Solvitcentrum i två medlemsstater, vilket garanterar öppenhet och resultat som håller hög kvalitet. Myndighetskriteriet är kopplat till att Solvit ingår i den nationella förvaltningen och endast agerar på informell basis.

(12)

Den här rekommendationen ska också klargöra vilken servicenivå som enskilda personer och företag kan förvänta sig av Solvit. Den anger hur de sökande ska informeras och vilket minimistöd de bör erbjudas. Här klargörs också de olika förfarandeåtgärder och tidsfrister som ska följas när ett Solvitärende hanteras samt den uppföljning som ska ske när ett ärende inte kan lösas.

(13)

I denna rekommendation fastställs även de minimistandarder som Solvitcentrumen ska följa när det gäller organisation, juridisk sakkunskap och kontakter med andra nätverk. Här klargörs också kommissionens roll inom Solvitnätverket.

(14)

Kommissionen har nyligen byggt om Solvits onlinedatabas till en separat modul i informationssystemet för den inre marknaden. Mot bakgrund av denna tekniska integration ska även Solvitförfaranden omfattas av reglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) (4) om behandling av personuppgifter och konfidentiell information. I denna rekommendation specificeras vissa aspekter på hur personuppgifterna i Solvit ska behandlas i enlighet med IMI-förordningen.

(15)

Syftet med rekommendationen är inte att ange hur kommissionen ska behandla de klagomål som inkommer direkt till kommissionen och påverkar inte på något sätt dess roll som fördragens väktare. Syftet är inte heller att fastställa hur EU Pilot-projektet ska fungera och de nationella EU Pilot-samordnarnas roll. Dessa frågor behandlas i särskilda riktlinjer som regelbundet uppdateras.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

I.   MÅL OCH DEFINITIONER

A.   Mål

I denna rekommendation fastställs principerna för hur Solvit ska fungera. Syftet med Solvit är att ge snabba, effektiva och informella lösningar på problem som enskilda personer och företag möter, när myndigheterna inte respekterar deras unionsrättigheter på den inre marknaden. Genom att främja och stimulera till bättre överensstämmelse med unionslagstiftningen bidrar nätverket till att den inre marknaden fungerar bättre. För att uppnå detta mål bör de nationella Solvitcentrumen samarbeta utifrån denna rekommendations principer.

B.   Definitioner

I denna rekommendation gäller följande definitioner:

1.   sökande: en fysisk eller juridisk person som råkar ut för ett gränsöverskridande problem och överlämnar det till Solvit, antingen direkt eller genom en mellanhand, eller också en organisation som inkommer med ett konkret problem för en eller flera medlemmars räkning.

2.   gränsöverskridande problem: problem som en sökande i en medlemsstat möter, exempelvis för att en myndighet i en annan medlemsstat kan ha brutit mot unionslagstiftningen om den inre marknaden. Detta omfattar även problem som sökanden möter hos sina egna myndigheter, efter att ha utnyttjat eller försökt utnyttja sina rättigheter till fri rörlighet.

3.   unionslagstiftningen om den inre marknaden: all unionslagstiftning och alla regler eller principer som rör den inre marknadens funktion i den mening som avses i artikel 26.2 i EUF-fördraget. Detta omfattar regler som inte syftar till att reglera den inre marknaden i sig, men som inverkar på den fria rörligheten för varor, tjänster, personer eller kapital mellan medlemsstaterna.

4.   myndighet: en del av den offentliga förvaltningen i en medlemsstat, på nationell, regional eller lokal nivå, eller ett organ som, oavsett sin rättsliga form, genom en av staten antagen föreskrift har fått i uppdrag att utöva offentlig verksamhet under statlig tillsyn och som därför har särskilda befogenheter som sträcker sig utöver dem som följer av de vanliga rättsregler som gäller i förhållanden mellan enskilda.

5.   rättsligt förfarande: formellt förfarande för att lösa en tvist inför domstol eller ett domstolsliknande organ. Detta omfattar inte administrativa överklaganden mot samma myndighet som har vållat problemet.

6.   strukturellt problem: överträdelse till följd av en nationell regel som strider mot unionslagstiftningen.

7.   hemcentrum: Solvitcentrumet i den medlemsstat som har närmast koppling till sökanden på grundval av exempelvis nationalitet, hemvist, etablering eller den plats där sökanden har fått rättigheterna i fråga.

8.   huvudansvarigt centrum: Solvitcentrumet i den medlemsstat där den påstådda överträdelsen av unionslagstiftningen om den inre marknaden har skett.

9.   Solvitdatabas: den onlineapplikation som har upprättats inom informationssystemet för den inre marknaden (IMI) som stöd för handläggningen av Solvitärenden.

II.   SOLVITNÄTVERKETS UPPDRAG

Solvitnätverket hanterar gränsöverskridande problem för att en myndighet kan ha överträtt unionslagstiftningen om den inre marknaden, i den utsträckning som sådana problem inte är föremål för rättsliga förfaranden på antingen nationell nivå eller EU-nivå. Genom att främja och stimulera till bättre överensstämmelse med unionslagstiftningen bidrar nätverket till att den inre marknaden fungerar bättre.

III.   TJÄNSTER SOM SOLVIT TILLHANDAHÅLLER

Medlemsstaterna ska se till att de sökande har tillgång till följande minimitjänster:

1.

Solvitcentrumen ska vara nåbara per telefon eller e-post och ska omgående svara på inkomna meddelanden.

2.

Sökandena ska inom en vecka få en första reaktion på sitt problem, inklusive information om huruvida Solvit kan ta sig an ärendet med de lämnade uppgifterna. Vid behov ska de samtidigt uppmanas att lämna alla nödvändiga underlag för att behandla deras ärende. Inom en månad efter denna första bedömning ska sökandena, om deras ärendeakt är fullständig, få en bekräftelse på om det huvudansvariga centrumet har godkänt ärendet och om ett Solvitärende därmed har inletts.

3.

Om ett problem inte kan behandlas som Solvitärende, ska den sökande underrättas om skälen till detta samt få råd om eventuella andra möjligheter att lösa problemet, exempelvis att bli hänvisad till ett annat relevant informations- eller problemlösningsnätverk eller till den nationella behöriga myndigheten eller att problemet vid behov överförs dit.

4.

Inom tio veckor efter det att ärendet har inletts, ska sökanden få en lösning på sitt problem som exempelvis kan bestå av ett klargörande av tillämplig unionslagstiftning. I undantagsfall och framför allt när en lösning är nära eller om det rör sig om ett strukturellt problem, kan ärendet löpa längre än denna tidsfrist, under förutsättning att sökanden underrättas om detta, och i högst tio veckor.

5.

De sökande ska informeras om Solvitnätverkets informella karaktär och om gällande förfaranden och tidsfrister. Detta ska också inbegripa information om andra möjligheter till rättelse, en förvarning om att handläggningen av ett Solvit-ärende inte innebär att nationella tidsfrister för överklagande senareläggs samt att de lösningar som Solvit erbjuder är informella och inte kan överklagas. De sökande ska också informeras om att Solvit är kostnadsfritt. De sökande ska regelbundet få information om hur deras ärende fortskrider.

6.

Solvitförfarandena är visserligen av informell karaktär, men det hindrar inte sökanden från att inleda formella förfaranden på nationell nivå, vilket i så fall innebär att Solvitärendet avslutas.

7.

Om resultatet är framgångsrikt, ska sökanden få råd om vilka åtgärder som bör vidtas för att realisera den föreslagna lösningen.

8.

Så snart det står klart att ett ärende inte kommer att lösas genom Solvit, ska ärendet avslutas och sökanden underrättas utan dröjsmål. I så fall ska Solvit också ge sökanden råd om andra möjligheter till rättelse på nationell nivå eller unionsnivå. När sökande råds att lämna klagomål till kommissionen, bör Solvitcentrumen uppmana dem att hänvisa till tidigare Solvitförfaranden (genom att ange referensnummer och en kort sammanfattning av förfarandena). Olösta ärenden ska systematiskt rapporteras till kommissionen via databasen.

9.

När ärendet har avslutats, ska de sökande uppmanas att inkomma med återkoppling om hur ärendet har hanterats av Solvit.

IV.   SOLVITCENTRUMENS ORGANISATION

1.

Varje medlemsstat ska ha ett Solvitcentrum.

2.

För att säkerställa att Solvitcentrumen kan utföra uppgifterna enligt denna rekommendation ska medlemsstaterna se till att centrumen

a)

har tillräckligt med välutbildad personal som har praktiska kunskaper i mer än ett EU-språk, om så behövs för att säkerställa snabb och öppen kommunikation med andra Solvitcentrum,

b)

har lämplig juridisk sakkunskap eller relevant erfarenhet av unionslagstiftningens tillämpning för att kunna göra oberoende juridiska bedömningar av ärendena,

c)

ingår i en del av den nationella förvaltningen som har tillräcklig samordnande befogenhet för att kunna säkerställa ett korrekt genomförande av unionslagstiftningen inom respektive förvaltning,

d)

kan upprätta ett nätverk inom den nationella förvaltningen för att få tillgång till den juridiska sakkunskap och det särskilda stöd som krävs för att finna praktiska lösningar på ärenden.

V.   SOLVITFÖRFARANDET

A.   Principer för hanteringen av Solvitärenden

1.

Samtliga Solvitärenden ska hanteras av två Solvitcentrum, hemcentrumet och det huvudansvariga centrumet.

2.

Dessa båda centrum ska samarbeta på ett öppet och överskådligt sätt för att hitta snabba och effektiva lösningar för de sökande.

3.

Hemcentrumet och det huvudansvariga centrumet ska enas om vilket språk som de ska använda för inbördes kommunikation och betänka att syftet är att genom informella kontakter lösa problemen så snabbt och effektivt som möjligt samt att säkerställa insyn och rapportering.

4.

Alla inkomna problem, bedömningar som har gjorts av de Solvitcentrum som hanterar ärendet, vidtagna åtgärder och föreslagna lösningar ska registreras i Solvitdatabasen på ett klart och uttömmande sätt. Om ett ärende uppvisar strukturella problem, bör detta markeras i databasen så att kommissionen kan övervaka dessa ärenden systematiskt.

5.

Alla föreslagna lösningar ska alltid överensstämma med unionslagstiftningen.

6.

Solvitcentrumen ska följa de detaljerade ärendehanteringsreglerna i Solvits handbok för ärendehantering som kommissionen regelbundet ska se över i samarbete med Solvitcentrumen.

B.   Hemcentrumet

1.

Hemcentrumet ska registrera samtliga rättsliga problem som har inkommit, oavsett om de utgör Solvitärenden eller ej.

2.

När hemcentrumet har godtagit att handlägga ett klagomål som Solvitärende, ska det upprätta en fullständig ärendeakt och genomföra en grundlig juridisk analys av problemet innan det överlämnas till det huvudansvariga centrumet.

3.

När det får ett förslag till lösning från det huvudansvariga centrumet som även omfattar ett klargörande av tillämplig unionslagstiftning, ska det kontrollera att lösningen överensstämmer med unionslagstiftningen.

4.

Hemcentrumet ska ge sökanden aktuell och lämplig information under relevanta steg i förfarandet.

C.   Det huvudansvariga centrumet

1.

Det huvudansvariga centrumet ska bekräfta att det tar sig an ett ärende, inom en vecka efter att det skickats från hemcentrumet.

2.

Det huvudansvariga centrumet ska sträva efter att för de sökande erbjuda lösningar som även innehåller klargöranden av tillämplig unionslagstiftning och ska fortlöpande underrätta hemcentrumet om hur ärendet fortskrider.

3.

Om det problem som sökanden har lämnat in utgör ett strukturellt problem, ska det huvudansvariga centrumet snarast möjligt bedöma om det kan lösas genom Solvitförfarandet. Om centrumet anser att detta inte är möjligt, ska det avsluta ärendet som olöst och underrätta berörda nationella myndigheter som ansvarar för ett korrekt genomförande av unionslagstiftningen i den medlemsstaten, för att på så sätt säkerställa att denna överträdelse av unionslagstiftningen upphör. Kommissionen ska också underrättas via databasen.

VI.   KOMMISSIONENS ROLL

1.

Kommissionen ska bistå och stödja Solvits funktion genom att

a)

anordna återkommande utbildningar och nätverksevenemang i samarbete med nationella Solvitcentrum,

b)

utarbeta och uppdatera Solvits handbok för ärendehantering i samarbete med nationella Solvitcentrum,

c)

tillhandahålla ärendehanteringsstöd på Solvitcentrumens begäran; i komplicerade ärenden kan detta innebära informell juridisk rådgivning; kommissionen ska besvara varje begäran om informell juridisk rådgivning inom två veckor; sådan rådgivning är endast av informell karaktär och kan inte anses vara bindande för kommissionen,

d)

förvalta och underhålla Solvitdatabasen och ett publikt gränssnitt samt tillhandahålla särskild utbildning och särskilt material för att underlätta Solvitcentrumens användning,

e)

övervaka centrumens kvalitetsnivå och resultat samt de ärenden som de handlägger; i ärenden som utgör ett strukturellt problem ska kommissionen noggrant följa dessa samt vid behov bistå med rådgivning och stöd för att se till att detta strukturella problem upphör; kommissionen ska överväga om de olösta strukturella problemen kräver ytterligare uppföljning,

f)

trygga adekvat kommunikation mellan Solvit, Chap (5) och EU Pilot (6) för att säkerställa en lämplig uppföljning av olösta Solvitärenden, övervaka strukturella ärenden samt undvika dubbelarbete vid handläggning av klagomål,

g)

om Solvitcentrumen så begär underrätta dem om hur kommissionen följer upp olösta ärenden i de fall klagomål har inkommit till kommissionen.

2.

Om så är lämpligt, får kommissionen för snabba och informella lösningar hänskjuta inkomna klagomål till Solvit, förutsatt att sökanden samtycker till detta.

VII.   KVALITETSKONTROLL OCH RAPPORTERING

1.

Solvitcentrumen bör utföra regelbundna kvalitetskontroller av de ärenden de handlägger i egenskap av hemcentrum respektive huvudansvarigt centrum, så detaljerat som handboken för ärendehantering anger.

2.

Kommissionen ska genomföra regelbundna övergripande kvalitetskontroller av samtliga ärenden och påtala potentiella problem för de berörda Solvitcentrumen, som ska vidta lämpliga åtgärder för att komma till rätta med de konstaterade bristerna.

3.

Kommissionen ska regelbundet lämna rapporter om Solvits kvalitet och resultat. Den ska även lämna rapporter om vilken typ av problem som har inkommit till Solvit och vilka ärenden som Solvit har handlagt i syfte att fastställa trender och kartlägga vilka problem som kvarstår på den inre marknaden. Inom denna rapporteringsram ska kommissionen rapportera strukturella ärenden separat.

VIII.   ÖKAD KÄNNEDOM OM NÄTVERKET

1.

Kommissionen ska arbeta för att europeiska intresseorganisationer och EU-institutionerna får ökad kännedom om Solvit och använder det i större utsträckning samt förbättra Solvits tillgänglighet och närvaro på internet.

2.

Medlemsstaterna ska se till att det finns användarvänlig information och lätt tillgång till Solvittjänsterna, särskilt på den offentliga förvaltningen alla relevanta webbplatser.

3.

Medlemsstaterna ska också vidta åtgärder för att öka kännedomen om Solvit bland sina aktörer. Kommissionen ska stödja sådan verksamhet.

IX.   SAMARBETE MED ANDRA NÄTVERK OCH KONTAKTPUNKTER

1.

För att säkerställa att de sökande får effektiv hjälp ska Solvitcentrumen samarbeta med andra europeiska och nationella informations- och hjälpnätverk, exempelvis Ditt Europa, Europa Direkt, Ditt Europa – Rådgivning, Enterprise Europe Network (nätverket för företag i Europa), Konsument Europa, Eures, Fin-Net och Europeiska ombudsmannanätverket. Solvitcentrumen ska också etablera ett gott samarbete med de olika nationella ledamöterna i Administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen för att på så sätt möjliggöra en effektiv handläggning av ärenden som rör social trygghet.

2.

Solvitcentrumen ska ha regelbundna kontakter och ett nära samarbete med sina nationella EU Pilot-kontaktpunkter i syfte att säkerställa ett verkligt informationsutbyte om inkomna ärenden och klagomål.

3.

Kommissionen ska underlätta ett sådant samarbete genom att bland annat anordna gemensamma nätverksevenemang och upprätta tekniska anslutningsmöjligheter till de nätverk och kontaktpunkter som anges i punkt 1 (7).

X.   SKYDD AV PERSONUPPGIFTER OCH SEKRETESS

Vid tillämpningen av denna rekommendation ska behandlingen av personuppgifter följa IMI-förordningen, särskilt vad gäller kraven på insyn och de registrerades rättigheter. I enlighet med den förordningen ska följande gälla:

1.

De sökande ska kunna lämna sina klagomål till Solvit via ett publikt gränssnitt som är knutet till informationssystemet för den inre marknaden och som kommissionen tillhandahåller. De sökande får inte ha tillgång till Solvitdatabasen.

2.

Hemcentrumet och det huvudansvariga centrumet ska ha tillgång till Solvitdatabasen och kunna handlägga aktuella ärenden via denna databas. Detta inbegriper tillgång till den sökandes personuppgifter.

3.

Andra Solvitcentrum som inte handlägger ett visst ärende samt kommissionen ska ha skrivskyddad åtkomst till anonym information om ärendet.

4.

För att underlätta problemlösning ska hemcentrumet normalt röja den sökandes identitet för det huvudansvariga centrumet. Den sökande ska underrättas om detta när förfarandet inleds samt ges möjlighet att motsätta sig detta. I så fall ska den sökandes identitet inte röjas.

5.

Den information som sökanden har lämnat ska det huvudansvariga centrumet och de myndigheter som berörs av klagomålet bara använda till att försöka finna en lösning på ärendet. Tjänstemän som handlägger ärendet ska behandla personuppgifterna enbart för det syfte som de är inlämnade för. Lämpliga åtgärder bör också vidtas för att skydda kommersiellt känslig information som inte inbegriper personuppgifter.

6.

Ett ärende får bara överföras till ett annat nätverk eller en annan organisation för problemlösning, om den sökande har samtyckt till detta.

7.

Kommissionens personal ska bara få tillgång till de sökandes personuppgifter om detta krävs för att

a)

undvika parallell handläggning av samma problem som har lämnats in till kommissionen eller en annan EU-institution genom ett annat förfarande,

b)

erbjuda informell rättslig rådgivning i enlighet med avsnitt VI,

c)

besluta om lämplig uppföljning av de ärenden som redan handlagts av Solvit,

d)

lösa tekniska frågor som påverkar Solvitdatabasen.

8.

Solvitärendens personuppgifter ska spärras i informationssystemet för den inre marknaden i 18 månader efter det att ett Solvitärende har avslutats. Anonymiserade beskrivningar av Solvitärenden ska ligga kvar i Solvitdatabasen och kunna användas för utveckling av statistik, rapportering och politik.

XI.   ANDRA BESTÄMMELSER

Denna rekommendation ersätter rekommendation 2001/893/EG. Alla hänvisningar till rekommendation 2001/893/EG ska tolkas som hänvisningar till denna rekommendation.

XII.   TIDPUNKT FÖR TILLÄMPNING OCH ADRESSATER

Denna rekommendation gäller från och med den 1 oktober 2013.

Denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdad i Bryssel den 17 september 2013.

På kommissionens vägnar

Michel BARNIER

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 331, 15.12.2001, s. 79.

(2)  COM(2012) 259 final.

(3)  COM(2013) 269 final.

(4)  EUT L 316, 14.11.2012, s. 1.

(5)  Complaint handling/Accueil des plaignants – kommissionens system för klagomålshantering.

(6)  KOM(2007) 502 slutlig.

(7)  Vid tidpunkten för denna rekommendations antagande ska de tekniska möjligheterna skapas inom ramen för Ditt Europa – Rådgivning och utvecklas med hjälp av Europa Direkt.


III Andra akter

EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 249/16


BESLUT AV EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

nr 178/13/KOL

av den 30 april 2013

om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster när det gäller prospektering efter och utvinning av råolja och naturgas på den norska kontinentalsockeln (Norge)

EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET (nedan kallad myndigheten) HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

MED BEAKTANDE av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet),

MED BEAKTANDE av den rättsakt som det hänvisas till i punkt 4 i bilaga XVI till EES-avtalet i vilken förfarandena vid offentlig upphandling i den allmännyttiga sektorn fastställs (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, nedan kallat direktiv 2004/17/EG), särskilt artikel 30.1, 30.4 och 30.6,

MED BEAKTANDE av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (nedan kallat övervakningsavtalet), särskilt artiklarna 1 och 3 i protokoll 1,

MED BEAKTANDE av myndighetens beslut av den 19 april 2012 som ger ledamoten med ansvar för offentlig upphandling rätt att fatta vissa beslut inom området för offentlig upphandling (beslut nr 136/12/KOL),

EFTER samråd med Eftas kommitté för offentlig upphandling, och

av följande skäl:

I.   BAKGRUND

1   FÖRFARANDE

(1)

Genom en skrivelse av den 5 november 2012 (1) och med anledning av de diskussioner som föregick anmälan mottog myndigheten en begäran från den norska regeringen om antagande av ett beslut rörande tillämpningen av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG på oljeverksamhet på Norges kontinentalsockel. Genom en skrivelse av den 25 januari 2013 begärde myndigheten ytterligare uppgifter från Norges regering. (2) Norges regering svarade myndigheten i en skrivelse av den 15 februari 2013. (3) Anmälan och svaret från den norska regeringen diskuterades vid en telefonkonferens den 4 mars 2013. (4) Genom skrivelser från myndigheten av den 22 mars 2013 genomfördes ett samråd med Eftas kommitté för offentlig upphandling som uppmanades att inkomma med sina synpunkter genom skriftligt förfarande. (5) Efter en omröstning bland sina ledamöter inkom Eftas kommitté för offentlig upphandling med ett positivt yttrande om myndighetens utkast till beslut av den 16 april 2013. (6)

(2)

Den norska regeringens begäran gäller prospektering efter och utvinning av råolja och naturgas på den norska kontinentalsockeln, inklusive utveckling (dvs. inrättande av lämplig infrastruktur för framtida produktion, såsom produktionsplattformar, rörledningar, terminaler osv.). Norges regering har i sin begäran beskrivit följande tre verksamheter:

a)

Prospektering efter råolja och naturgas,

b)

Utvinning av råolja.

c)

Utvinning av naturgas.

2   RÄTTSLIG RAM

(3)

Syftet med artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG är att möjliggöra undantag från kraven i reglerna om offentlig upphandling i en situation där deltagarna på en marknad fungerar på ett konkurrenskraftigt sätt. I artikel 30.1 i direktivet föreskrivs följande:

”Kontrakt som syftar till att medge utförandet av en verksamhet enligt artiklarna 3–7 omfattas inte av detta direktiv om den aktuella verksamheten i den medlemsstat där den utövas är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.”

(4)

I artikel 30.1 i direktivet anges två krav som båda måste vara uppfyllda innan myndigheten kan anta ett positivt beslut rörande en begäran om undantag enligt artikel 30.4, med beaktande av artikel 30.6, i direktivet.

(5)

Det första kravet i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG är att verksamheten måste utövas på en marknad med fritt tillträde. Enligt artikel 30.3 i direktiv 2004/17/EG ska ”tillträdet till marknaden betraktas som fritt om medlemsstaten har genomfört och tillämpar de bestämmelser i gemenskapsrätten som anges i bilaga XI”. I bilaga XI till direktiv 2004/17/EG förtecknas flera direktiv.

(6)

Till de direktiv som förtecknas i bilaga XI hör Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten (nedan kallat direktiv 94/22/EG) (7) som införlivades i EES-lagstiftningen 1995 och som anges i punkt 12 i bilaga IV till EES-avtalet.

(7)

Även direktiv 98/30/EG hör till de direktiv som förtecknas i bilaga XI. Det direktivet har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG. Direktiv 2003/55/EG införlivades i EES-lagstiftningen 2005 och anges i punkt 23 i bilaga IV till EES-avtalet. (8)

(8)

Tillträdet till marknaden kan alltså anses vara fritt om den norska staten har genomfört och korrekt tillämpat de rättsakter som anges i punkterna 12 och 23 i bilaga IV till EES-avtalet, vilka motsvarar direktiv 94/22/EG respektive direktiv 2003/55/EG. (9)

(9)

Det andra kravet i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG är att verksamheten, i den Eftastat där den utövas, ska vara direkt konkurrensutsatt. Bedömningen av huruvida en verksamhet är direkt konkurrensutsatt ska grundas på ”kriterier som överensstämmer med fördragets konkurrensbestämmelser, t.ex. vad varorna eller tjänsterna har för egenskaper, om det finns alternativa varor eller tjänster, hur de är prissatta samt om fler än en varu- eller tjänsteleverantör finns, reellt eller potentiellt, på marknaden”. (10)

(10)

Konkurrensutsattheten ska bedömas på grundval av olika indikatorer varav ingen i sig bör vara utslagsgivande. När det gäller de marknader som berörs av detta beslut utgör marknadsandelen för huvudaktörerna på en given marknad ett kriterium som bör tas i beaktande. Ett annat kriterium är koncentrationsgraden på dessa marknader. (11) Bedömningen av om en verksamhet är direkt konkurrensutsatt grundas på objektiva kriterier som tar hänsyn till den berörda sektorns särskilda egenskaper. Eftersom villkoren är varierande för de olika verksamheter som omfattas av detta beslut ska en separat bedömning göras för varje enskild relevant verksamhet eller marknad.

(11)

Detta beslut fattas enbart i syfte att medge undantag enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG och påverkar inte tillämpningen av konkurrensbestämmelserna.

3   DET NORSKA TILLSTÅNDSSYSTEMET

(12)

Den norska oljelagen (12) (nedan kallad petroleumsloven) utgör den underliggande rättsliga grunden för tillståndssystemet för oljeverksamheter på den norska kontinentalsockeln. Genom petroleumsloven och föreskriften till petroleumsloven (nedan kallad forskrift til petroleumsloven) regleras beviljandet av tillstånd till prospektering efter och utvinning av råolja och naturgas på den norska kontinentalsockeln. Norska Olje- og energidepartementet tillkännager vilka områden (block) som företagen kan lämna in en tillståndsansökan för. Den norska kungen i statsråd beviljar utvinningstillståndet. Utvinningstillstånd beviljas på grundval av sakliga och objektiva kriterier. (13) Ett utvinningstillstånd tilldelas vanligen en grupp av företag, varav ett företag utses till den operatör som ska ha ansvaret för den löpande förvaltningen av tillståndet.

(13)

I Norge finns det två typer av tilldelningsomgångar för tillstånd, (konsesjonsrunde), nämligen i) tilldelningsomgångar som omfattar omogna områden på den norska kontinentalsockeln (numrerade tilldelningsomgångar) och ii) tilldelning i förhandsdefinierade områden (tildelning i forhåndsdefinerte områder, nedan kallat TFO) som omfattar mogna områden. De två typerna av tilldelningsomgångar för tillstånd är likadana, med undantag för hur de inleds. TFO-omgångarna genomförs varje år och täcker områden på den norska kontinentalsockeln som anses vara mogna (dvs. där de geologiska förhållandena är väl kända). (14) De numrerade tilldelningsomgångarna genomförs (i genomsnitt) vartannat år och täcker omogna områden (dvs. där kunskapen om de geologiska förhållandena är begränsad). (15) Det är norska Olje- og energidepartementet som inleder de numrerade tilldelningsomgångarna genom att uppmana företag som är aktiva på den norska kontinentalsockeln att nominera block som de vill ska ingå i nästa tilldelningsomgång. De rättsliga villkoren (lagar, förordningar och tillståndsdokument) som reglerar de två typerna av tilldelningsomgångar är exakt desamma. Norges regering har meddelat myndigheten att prospekteringsverksamheter som bedrivs efter de två typerna av tilldelningsomgångar också är likadana.

(14)

Inom ramen för tilldelningsomgångar ansöker kvalificerade oljeföretag om utvinningstillstånd, dvs. ensamrätten att bedriva petroleumverksamhet på den norska kontinentalsockeln. Petroleumverksamhet definieras i petroleumsloven §1-6 c som all verksamhet i samband med undervattensförekomster av petroleum, inbegripet prospektering, prospekteringsborrning, utvinning, transport, utnyttjande och avveckling, samt planering av sådana aktiviteter, dock inte transport av petroleum i bulk med fartyg. Vid tilldelningsomgångarna ansöker företagen alltså om ensamrätten till prospektering efter och utvinning av all råolja och naturgas som kan upptäckas inom det område som omfattas av utvinningstillståndet.

(15)

När råolja och/eller naturgas upptäcks är tillståndshavarna, om de beslutar att utveckla fältet, skyldiga att lämna in en utbyggnads- och driftsplan för fältet till Olje- og energidepartementet för godkännande. (16) Godkännandet av utbyggnads- och driftsplanen ger tillståndshavarna ensamrätt till att starta exploateringen och sedan utvinningen. Den petroleum som utvinns blir den enskilda tillståndshavarens egendom.

(16)

De företag som är tillståndshavare på den norska kontinentalsockeln omfattar allt från stora internationella oljebolag till mycket små oljebolag. Många av dem har inlett sin verksamhet på kontinentalsockeln under de senaste 10 åren.

(17)

Tabellerna nedan har lämnats in av den norska regeringen och i dem visas verksamheterna på den norska kontinentalsockeln i form av tilldelade nya utvinningstillstånd, tilldelade arealer och antal företag på kontinentalsockeln. (17)

Tilldelade nya utvinningstillstånd:

Image

Tilldelade arealer:

Image

Antal företag på den norska kontinentalsockeln:

Image

II.   BEDÖMNING

4   VERKSAMHETER SOM OMFATTAS AV DETTA BESLUT

(18)

Den norska regeringens begäran om ett undantag enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG gäller tre separata verksamheter på den norska kontinentalsockeln, nämligen a) prospektering efter råolja och naturgas, b) utvinning av råolja och c) utvinning av naturgas. Myndigheten har granskat dessa tre verksamheter separat. (18)

(19)

Vid tillämpningen av detta beslut menas med utvinning även utveckling (dvs. uppbyggnad av infrastruktur för utvinning, som oljeplattformar, rörledningar, terminaler osv.). Transport av naturgas från den norska kontinentalsockeln till marknaden genom tidigare led i rörledningsnätet omfattas inte av detta beslut.

5   MARKNADSTILLTRÄDE

(20)

Direktiv 94/22/EG införlivades i punkt 12 i bilaga IV till EES-avtalet genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 19/1995 som trädde i kraft den 1 september 1995.

(21)

Den norska regeringen anmälde införlivandet av detta direktiv till myndigheten den 18 mars 1996. Myndigheten gjorde en bedömning av överensstämmelsen, varpå Norge gjorde ett antal ändringar i sin lagstiftning. När dessa ändringar hade gjorts ansåg myndigheten att Norges genomförande av tillståndsdirektivet var korrekt.

(22)

Direktiv 2003/55/EG (gasdirektivet) införlivades i EES-avtalet i punkt 23 genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 146/2005/EG den 2 december 2005. Direktivet trädde i kraft för Eftastaterna den 1 juni 2007.

(23)

Den norska regeringen anmälde ett delvis genomförande av gasdirektivet den 4 juni 2007 och ett fullständigt genomförande den 19 februari 2008. Myndigheten genomförde en bedömning av överensstämmelsen även rörande detta direktiv. Efter ett antal ändringar i Norges nationella lagstiftning ansåg myndigheten att Norges genomförande av gasdirektivet var korrekt.

(24)

Mot bakgrund av de uppgifter som läggs fram i detta avsnitt och i detta sammanhang framgår det att den norska staten har genomfört och korrekt tillämpat de rättsakter som avses i punkterna 12 och 23 i bilaga IV till EES-avtalet, vilket motsvarar direktiv 94/22/EG respektive direktiv 2003/55/EG.

(25)

Följaktligen, och i enlighet med artikel 30.3 första stycket i direktiv 2004/17/EG, bör tillträdet till marknaden betraktas som fritt på Norges territorium, inklusive den norska kontinentalsockeln.

6   KONKURRENSUTSATTHET

(26)

Som förklarats ovan anser myndigheten att det är nödvändigt att undersöka om de berörda sektorerna är direkt konkurrensutsatta. Den har därför granskat de uppgifter som lämnats av den norska regeringen och vid behov kompletterat dessa med uppgifter som är offentligt tillgängliga.

6.1   Prospektering efter råolja och naturgas

6.1.1   Relevant marknad

(27)

Prospektering efter råolja och naturgas består av sökande efter nya kolvätefyndigheter. Utvinning omfattar både inrättandet av lämplig infrastruktur för utvinning och exploatering av dessa fyndigheter. Prospektering efter råolja och naturgas utgör en relevant produktmarknad som är skild från marknaderna för utvinning av råolja och naturgas. Denna definition bygger på det faktum att det inte är möjligt att i förväg avgöra om prospekteringen kommer att leda till någon upptäckt av råolja eller naturgas. Den norska regeringen har bekräftat att detta gäller både de numrerade tilldelningsomgångarna och TFO-omgångarna. Denna definition av marknaden överensstämmer även med Europeiska kommissionens praxis. (19)

(28)

Prospekteringen av omogna och mogna områden utförs av samma typ av företag och verksamheterna bygger på samma typ av teknik (oberoende av vilken typ av tilldelningsomgång det gäller). Även om kunskapen om de geologiska förhållandena är större i TFO-omgångarna har oljeföretagen ingen exakt kännedom om förekomsten av petroleum, eller om en möjlig upptäckt innehåller olja eller gas, eller båda delarna. Myndigheten anser därför att den relevanta marknaden är prospektering efter råolja och naturgas, vilket inbegriper prospekteringsverksamhet som bedrivs under såväl numrerade tilldelningsomgångar som TFO-omgångar.

(29)

De företag som är engagerade i prospekteringsverksamhet brukar inte begränsa sin verksamhet till ett visst geografiskt område. Det är snarare så att de flesta företag är aktiva på global nivå. Europeiska kommissionens fasta praxis är att den geografiska omfattningen av marknaden för prospektering är global. (20) Den norska regeringen instämmer i kommissionens definition av den geografiska marknaden. Myndigheten konstaterar att den relevanta geografiska marknaden är global.

6.1.2   Direkt konkurrensutsatthet

(30)

Under perioden 2011–2013 har ungefär 50 företag beviljats status som innehavare av utvinningstillstånd, vilket innebär att de deltar i prospekteringsverksamhet på den norska kontinentalsockeln. (21)

(31)

De marknadsandelar som innehas av de aktörer som är verksamma inom prospektering mäts vanligen med två variabler, nämligen bevisade reserver och förväntad utvinning. (22)

(32)

De globala bevisade oljereserverna uppgick 2011 till 1 652,6 miljarder fat och motsvarande siffra för naturgas var 208,4 biljoner kubikmeter, eller ungefär 1 310,8 miljarder fat oljeekvivalenter. (23) I slutet av 2011 uppgick de bevisade oljereserverna i Norge till 6,9 tusen miljoner fat, vilket motsvarar 0,4 % av världens reserver. (24) De bevisade reserverna av naturgas i Norge uppgick 2011 till 2,1 biljoner kubikmeter, vilket motsvarar 1 % av världens reserver. (25) Inget av de fem största företagen som är verksamma på den norska kontinentalsockeln har en global andel av bevisade reserver som överstiger 1 %. (26)

(33)

Den norska regeringen har inga uppgifter om de globala marknadsandelar som de fem största företagen på den norska kontinentalsockeln innehar mätt i förväntad utvinning. Det är dock rimligt att anta att det finns ett direkt samband mellan bevisade reserver av råolja och naturgas och förväntad framtida utvinning. (27) Mot bakgrund av tillgängliga uppgifter är det under alla omständigheter inte sannolikt att de globala marknadsandelarna för de största företagen på den norska kontinentalsockeln, mätt i förväntad utvinning, leder till någon förändring av myndighetens bedömning.

(34)

Myndigheten har dessutom beaktat uppgifterna om antalet ansökningar inom ramen för tilldelningsomgångar på den norska kontinentalsockeln och nya aktörer på denna kontinentalsockel. De siffror som lämnats av den norska regeringen rörande tilldelningen av tillstånd under de tre senaste tilldelningsomgångarna för den norska kontinentalsockeln (som hölls 2011–2012) visar att för varje utlyst tillstånd har upp till nio företag lämnat in ansökningar. Under perioden 2008–2012 tilldelades 13 nya aktörer utvinningstillstånd på den norska kontinentalsockeln. Antalet företag som tilldelats tillstånd på den norska kontinentalsockeln är alltså betydande. (28)

(35)

På grundval av ovanstående faktorer måste koncentrationsgraden på den globala marknaden för prospektering efter råolja och naturgas betecknas som låg. Det är sannolikt att företag som är verksamma på denna marknad är utsatta för ett betydande konkurrenstryck. Det finns ingenting som tyder på att sektorn inte fungerar på ett marknadsmässigt sätt. Myndighetens slutsats är därför att marknaden för prospektering efter råolja och naturgas är direkt konkurrensutsatt i den mening som avses i direktiv 2004/17/EG.

6.2   Utvinning av råolja

6.2.1   Relevant marknad

(36)

Råolja är en global råvara och dess pris avgörs av balansen mellan tillgång och efterfrågan på global nivå. Enligt Europeiska kommissionens fasta praxis (29) utgör utbyggnad och produktion av råolja en separat produktmarknad av global omfattning. Den norska regeringen instämmer med denna definition av marknaden. (30) Myndigheten vidhåller samma definition av marknaden för detta beslut.

6.2.2   Direkt konkurrensutsatthet

(37)

När råolja (eller naturgas) upptäcks är tillståndshavarna, om de beslutar att utveckla fältet, skyldiga att lämna in en utbyggnads- och driftsplan för fältet till Olje- og energidepartementet för godkännande. I tabellen nedan anges de fält på den norska kontinentalsockeln som huvudsakligen producerar olja (31) och för vilka en utbyggnads- och driftsplan har lämnats in och godkänts under de senaste fem åren:

År

Beskrivning

(Fältets namn och tillstånd)

Tilldelat

2008

Morvin, PL134B

Statoil Petroleum

Eni Norge

Total E&P Norge

2009

Goliat, PL229

Eni Norge

Statoil Petroleum

2011

Knarr, PL373S

BG Norge

Idemitsu Petroleum Norge

Wintershall Norge

RWE Dea Norge

2011

Ekofisk Sør, Eldfisk II, PL

ConocoPhillips

Total E&P Norge

Eni Norge

Statoil Petroleum

Petoro AS

2011

Vigdis nordøst, PL089

Statoil Petroleum

Petoro AS

ExxonMobil E&P Norway

Idemitsu Petroleum Norge

Total E&P Norge

RWE Dea Norge

2011

Stjerne, del av Oseberg Sør

PL079, PL104

Statoil Petroleum

Petoro AS

Total E&P Norge

ConocoPhillips

2011

Hyme, PL348

Statoil Petroleum

GDF Suez E&P Norge

Core Energy

E.ON E&P Norge

Faroe Petroleum Norge

VNG Norge

2011

Brynhild, PL148

Lundin Norway

Talisman Energy Norway

2012

Jette, PL027C, PL169C,

PL504

Det norske oljeselskap

Petoro AS

2012

Skuld, PL128

Statoil Petroleum

Petoro AS

Eni Norge

2012

Edvard Grieg, PL338

Lundin Norway

Wintershall Norge

OMV Norge

2012

Bøyla, PL340

Marathon Oil Norge

ConocoPhillips

Lundin Norway

2012

Svalin, PL169

Statoil Petroleum

Petoro AS

ExxonMobil E&P Norway

(38)

Följaktligen omfattar de utbyggnads- och driftsplaner för utvinning av olja som godkänts under perioden 2008–2012 sammanlagt 20 företag. En utbyggnads- och driftsplan för tre nya marknadsaktörer godkändes av Olje- og energidepartementet 2010. (32)

(39)

Frånsett de företag som ägs av den norska staten visar förteckningen att tillståndshavarna omfattar både stora och mindre oljeföretag. Den norska regeringen hävdar att de flesta av oljeföretagen på den norska kontinentalsockeln ingår i bolag med en diversifierad portfölj av global verksamhet. Den petroleum som utvinns säljs därför i betydande omfattning till närstående bolag. Mer än hälften av produktionen säljs dock på spotmarknaden. Siffrorna nedan visar 2009 års försäljningsvolym för råolja från den norska kontinentalsockeln.

Försäljningsvolym för råolja under 2009 från den norska kontinentalsockeln:

Image

(40)

Den totala globala oljeproduktionen 2011 uppgick till 83 576 tusen fat per dag. Under 2011 producerades totalt 2 039 tusen fat per dag i Norge, vilket motsvarar 2,3 % av den globala produktionen. (33)

(41)

Statoil stod för den största andelen utvinning av råolja på den norska kontinentalsockeln under 2011. Till de övriga producenterna på den norska kontinentalsockeln hörde stora internationella oljebolag som Exxon/Mobil, Total, ConocoPhillips, Marathon, Shell, BP och Eni. Ingen av dessa aktörer hade under 2011 en marknadsandel för utvinning av petroleum som översteg 3 %. (34) Koncentrationsgraden på den relevanta marknaden i sin helhet var därför låg.

(42)

Europeiska kommissionen har i sina beslut enligt direktiv 2004/17/EG konstaterat att den globaliserade marknaden för utvinning av petroleum kännetecknas av stark konkurrens från ett flertal aktörer. (35) Det finns inga indikationer på att detta skulle ha förändrats under de senaste åren.

(43)

Mot bakgrund av ovanstående faktorer drar myndigheten slutsatsen att det inte finns något som tyder på att sektorn inte fungerar på ett marknadsmässigt sätt, vilket innebär att marknaden för utveckling och utvinning av råolja är direkt utsatt för konkurrens i den mening som avses i direktiv 2004/17/EG.

6.3   Utvinning av naturgas

6.3.1   Relevant marknad

(44)

Marknaden för utveckling, utvinning och partihandel med gas har granskats av Europeiska kommissionen enligt rådets förordning (EG) av den 20 januari 2004 om företagskoncentrationer (36) (nedan kallad förordningen om företagskoncentrationer) i ett flertal beslut där den har konstaterat att det finns en marknad för leverans av gas i tidigare led (inbegripet utveckling och utvinning av gas) till kunder i EES-området (dvs. gas som produceras på gasfälten och säljs till kunder – inklusive de inblandade aktörerna – inom EES-området). (37)

(45)

Naturgas kan transporteras genom gasrörledningar i tidigare led eller med fartyg i form av flytande naturgas (nedan kallat LNG). Under 2012 uppgick Norges gasexport till ungefär 112 miljarder kubikmeter, varav 107 miljarder kubikmeter bestod av gas i rörledningar och 5 miljarder kubikmeter skeppades som LNG. (38)

(46)

Enligt den norska regeringen är LNG-leveranser likvärdiga med leverans av gas i rörledningar och konkurrerar direkt med dessa. Så snart som LNG återförgasas kan den utbytas mot den gas som levereras genom rörledningar från fält i tidigare led. Zeebrugge i Belgien nämns som ett exempel på detta: så snart gas i rörledningar från den norska kontinentalsockeln har passerat genom landningsterminalen och LNG har återförgasats är båda gaskällorna helt utbytbara. Även om återförgasningsinfrastrukturen inte finns i alla EES-stater har återförgasningskapaciteten i EES ökat stadigt under de senaste åren och närmar sig nu 200 miljarder kubikmeter. I och med utvidgningen av rörledningsnätet blir LNG tillgängligt för ett växande antal kunder inom EES-området.

(47)

I kommissionens nyligen fattade beslut har frågan om huruvida leveranser av flytande gas ska skiljas från leveranser av gas i rörledningar lämnats obesvarad. (39)

(48)

I detta beslut anser myndigheten att frågan om huruvida en skillnad bör göras mellan gas i rörledningar och flytande gas också kan lämnas obesvarad.

(49)

I senare led finns separata nät för leverans av gas med högt värmevärde och gas med lågt värmevärde, och slutanvändarna är anslutna till lämpligt nät för sina leveranser. Gas med högt värmevärde kan omvandlas till gas med lågt värmevärde och tvärtom. De norska gasproducenterna levererar gas med högt värmevärde.

(50)

Den norska regeringen hävdar att utbytbarheten mellan gas med lågt värmevärde och gas med högt värmevärde innebär att produkterna omfattas av samma marknad utifrån ett perspektiv som gäller leveranser i tidigare led. Den hävdar även att leveranserna av gas med lågt värmevärde utgör en relativt liten andel (ca 10 %) av den totala leveransen av gas till EES.

(51)

I detta beslut anser myndigheten att frågan om huruvida skillnad bör göras mellan gas med högt värmevärde och gas med lågt värmevärde kan lämnas obesvarad.

(52)

Vad beträffar definitionen av produktmarknad anser myndigheten i detta beslut att det finns en marknad för leverans av gas i tidigare led (inbegripet utveckling och utvinning av gas). Frågorna om huruvida LGN eller gas med lågt värmevärde omfattas av den relevanta produktmarknaden saknar relevans för detta beslut.

(53)

Enligt den norska regeringen har de tre direktiven om gasmarknaden lett till en avreglerad och integrerad marknad för naturgas i nordvästra Europa. EU strävar efter att integrera marknaderna senast 2014. Med en inre marknad för gas anser den norska regeringen att det inte är relevant att beakta marknadsandelarna för enskilda EES-stater. Så snart gasen når gränsen för EU:s inre marknad flödar den fritt dit där den behövs enligt reglerna för tillgång och efterfrågan.

(54)

Ungefär 70 % av rörledningsexporten av gas från den norska kontinentalsockeln transporterades till mottagande terminaler i Tyskland och Förenade kungariket, och den återstående delen till terminaler i Belgien och Frankrike. Gas i rörledningar från Norge säljs via rörledningsförbindelser och swappavtal till ytterligare ett antal EES-stater, totalt över 10 EES-stater. Ungefär två tredjedelar av produktionen av LNG från den norska kontinentalsockeln har historiskt sett sålts till EES-området. Detta innebär att nästan all norsk gas exporteras till EES.

(55)

Den norska regeringen hävdar vidare att köpare av gas i EES har tillgång till flera olika försörjningskällor. Dessa källor inbegriper både gas från EU (vanligen Danmark, Nederländerna och Förenade kungariket) eller från grannländer (vanligen Ryssland, Algeriet och Libyen, förutom Norge) eller mer avlägsna länder (t.ex. länder i Mellanöstern eller Nigeria, i form av LNG).

(56)

Den norska regeringen hävdar vidare att marknadsplatserna i Förenade kungariket och på den europeiska kontinenten i ökande utsträckning gäller LNG och att prisbildningen för de olika marknadsplatserna visar att en betydande grad av integration har uppnåtts.

(57)

När det gäller definitionen av den geografiska marknaden har Europeiska kommissionen i tidigare beslut enligt förordningen om företagskoncentrationer fastställt att den sannolikt omfattar gasimport från EES-staterna samt Ryssland och Algeriet, men definitionen av den geografiska marknaden har lämnats öppen. I beslutet om sammanslagningen mellan Statoil och Hydro ansåg kommissionen inte att det var nödvändigt att besluta om det lämpliga relevanta geografiska området var EES, ett område som omfattar de EES-länder där gas från den norska kontinentalsockeln säljs (direkt via rörledningar eller via swappar) eller varje enskilt land där parterna säljer gas. (40) Oavsett geografisk definition skulle den koncentrationen inte skapa konkurrensproblem på marknaden för leverans av gas i tidigare led.

(58)

I detta beslut och av de skäl som anges nedan konstaterar myndigheten att det inte är nödvändigt att fastställa den exakta räckvidden för den geografiska marknaden för naturgas. Enligt alla rimliga definieringar av den geografiska marknaden anser myndigheten att den berörda sektorn är direkt utsatt för konkurrens.

6.3.2   Direkt konkurrensutsatthet

(59)

När naturgas (eller råolja) upptäcks är tillståndshavarna, om de beslutar att utveckla fältet, skyldiga att lämna in en utbyggnads- och driftsplan för fältet till Olje- og energidepartementet för godkännande. I tabellen nedan anges de fält på den norska kontinentalsockeln som huvudsakligen producerar naturgas (41) och för vilka en utbyggnads- och driftsplan har lämnats in och godkänts under de senaste fem åren:

År

Beskrivning

(Fältets namn och tillstånd)

Tilldelat

2008

Yttergryta, PL062

Statoil Petroleum

Total E&P Norge

Petoro AS

Eni Norge

2008

Troll redevelopment,

PL054, PL085, PL085C

Petoro AS

Statoil Petroleum

Norske Shell

Total E&P Norge

ConocoPhillips

2009

Oselvar, PL274

DONG E&P Norge

Bayerngas Norge

Noreco Norway

2010

Trym, PL147

Bayerngas Norge

DONG E&P Norge

2010

Gudrun, PL025

Statoil Petroleum

GDF SUEZ E&P Norge

2010

Marulk, PL122

Statoil Petroleum

DONG E&P Norge

Eni Norge

2010

Gaupe, PL292

BG Norge

Lundin Norway

2011

Valemon, PL050, PL050B,

PL050C, PL050D, PL193B,

PL193D

Statoil Petroleum

Petoro AS

Centrica Resources Norge

Enterprise Oil Norge

2011

Visund, Sør, PL120

Statoil Petroleum

Petoro AS

ConocoPhillips

Total E&P Norge

2012

Åsgard subsea compression

Petoro AS

Statoil Petroleum

Eni Norge

Total E&P Norge

ExxonMobil E&P Norway

2011

Atla, PL102C

Total E&P Norge

Petoro AS

Centrica Resources Norge

Det norske oljeselskap

2012

Martin Linge, PL040, PL043

Total E&P Norge

Petoro AS

Statoil Petroleum

(60)

De utbyggnads- och driftsplaner för utvinning av gas som godkänts under perioden 2008–2012 omfattar sammanlagt 14 företag. Under perioden 2009–2011 godkändes tre nya marknadsaktörer. (42) Mer än 25 företag på den norska kontinentalsockeln exporterar gas till EES. (43)

(61)

Under 2011 uppgick gasutvinningen i Norge till 101,4 miljarder kubikmeter, vilket motsvarar 3,1 % av den globala utvinningen. (44) Mer än 95 % av utvinningen på den norska kontinentalsockeln exporteras till EES via rörledningar till sex landningspunkter i fyra länder (Förenade kungariket, Tyskland, Belgien och Frankrike). (45) Ungefär 1,4 miljarder kubikmeter (mindre än 2 %) av den gas som utvanns på den norska kontinentalsockeln förbrukades lokalt i Norge.

(62)

Det finns ett flertal oberoende företag som är verksamma inom sektorn för gasutvinning på den norska kontinentalsockeln. Nya företag godkänns dessutom som tillståndshavare. De fem största gasutvinningsföretagen på den norska kontinentalsockeln är, mätt i årlig utvinning, Petoro, Statoil, Exxon Mobil, Total och Shell. Statoil är det största gasutvinningsföretaget på den norska kontinentalsockeln. De tre största företagens sammanlagda utvinning av gas på den norska kontinentalsockeln är lägre än 50 %. (46)

(63)

EU:s medlemsstater förbrukar ungefär 500 miljarder kubikmeter gas per år. Enligt Eurogas (47) stod gasleveranserna från EU:s medlemsstater under 2011 för 33 % av de totala nettoleveranserna, följt av Ryssland (24 %), Norge (19 %) (48) och Algeriet (9 %), levererat både via rörledning och som LNG. Andra källor från olika delar av världen stod för de återstående 15 %.

(64)

Alla tillståndshavare på den norska kontinentalsockeln har ansvaret för att sälja sin egen gas. Utvinningsföretag på den norska kontinentalsockeln har avtal om försäljning av gas med köpare i ett flertal EU-medlemsstater. Den totala gasförbrukningen som levererades av Norge till var och en av de sex EU-medlemsstater som importerar mest gas från den norska kontinentalsockeln uppgick 2011 till följande andelar: (49)

EES-stat

% av förbrukningen från norsk gas

Förenade kungariket

35 %

Tyskland

32 %

Belgien

34 %

Nederländerna

24 %

Frankrike

26 %

Italien

14 %

EES nationella gasförbrukning – IHS CERA

(65)

Statoil är den näst största gasleverantören till EES efter Gazprom med ungefär 20 % (50) av sammanlagda förbrukningen i EES. Som framgår av tabellen ovan konkurrerar de största leverantörerna av norsk gas från den norska kontinentalsockeln inom EES-staterna med leverantörer av gas från andra geografiska områden. Köpare på grossistnivå i dessa EES-stater har följaktligen tillgång till alternativ till gasleveranser från den norska kontinentalsockeln. Detta kan dessutom ytterligare styrkas genom den statistik som sammanställts av Eurogas (se tabellen nedan), som visar att EU:s medlemsstater utöver de gasleveranser som mottagits från inhemsk produktion har mottagit leveranser från Ryssland, Algeriet, Qatar och andra källor.

LEVERANSER AV NATURGAS I EUROGAS MEDLEMSSTATER OCH EU, 2011 (51)

TWh

Inhemsk produktion

Ryssland

Norge

Algeriet

Qatar

Andra källor (52)

Lagerförändring (53)

Övriga balanser

Totalt nettotillgång

% förändring 2011/ 2010

Österrike

18,8

59,8

14,5

0,0

0,0

29,4

–22,1

–4,9

95,6

–6 %

Belgien

0,0

3,4

82,4

0,0

30,8

66,9

–0,2

0,0

183,3

–15 %

Bulgarien

4,2

29,3

0,0

0,0

0,0

0,0

0,2

–1,4

32,3

11 %

Tjeckien

1,4

63,3

12,2

0,0

0,0

23,2

–10,0

–4,6

85,5

–10 %

Danmark

81,7

0,0

0,0

0,0

0,0

–31,9

–1,8

–7,4

40,6

–18 %

Estland

0,0

6,5

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

6,5

–10 %

Finland

0,0

43,4

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

43,4

–12 %

Frankrike

6,5

72,6

182,9

66,7

37,4

135,0

–22,4

–1,5

477,2

–13 %

Tyskland

137,3

336,9

303,1

0,0

0,0

110,2

–22,8

0,0

864,7

–11 %

Grekland

0,0

30,3

0,0

8,7

1,9

10,5

–0,1

–0,1

51,2

23 %

Ungern

32,5

72,6

0,0

0,0

0,0

5,6

14,0

–0,6

124,2

–6%

Irland

2,1

0,0

0,0

0,0

0,0

51,1

0,0

0,0

53,2

–12 %

Italien

88,5

247,1

38,6

242,8

65,7

149,0

–8,2

0,9

824,4

–6 %

Lettland

0,0

16,2

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

16,2

–13 %

Litauen

0,0

57,0

0,0

0,0

0,0

–21,9

–0,1

0,0

35,0

9 %

Luxemburg

0,0

3,2

6,9

0,0

0,0

3,2

0,0

0,0

13,4

–13 %

Nederländerna

746,7

44,0

129,0

0,9

3,7

– 481,6

0,0

15,8

458,3

–10 %

Polen

47,6

102,7

0,0

0,0

0,0

17,4

–8,4

–1,4

157,9

2 %

Portugal

0,0

0,0

0,0

21,6

0,0

36,9

0,0

0,0

58,5

0 %

Rumänien

117,0

34,2

0,0

0,0

0,0

0,0

–0,4

0,0

150,8

3 %

Slovakien

1,0

62,4

0,0

0,0

0,0

–5,7

0,2

–0,1

57,7

–3 %

Slovenien

0,0

5,3

0,0

2,6

0,0

0,9

–0,1

0,1

8,8

–16%

Spanien

1,9

0,0

13,9

147,4

51,5

160,4

–4,5

1,6

372,2

–7 %

Sverige

0,0

0,0

0,0

0,0

0,0

14,9

0,0

0,0

14,9

–20 %

Förenade kungariket

526,7

0,0

244,2

2,6

230,6

–76,7

–22,6

–0,1

904,7

–17 %

EU

1 813,9

1 290,1

1 027,7

493,3

421,6

196,8

109,2

–3,7

5 130,5

–10 %

% Förändring 2011/10

–11 %

2 %

–3 %

–8 %

21 %

–45

– 199 %

–78 %

–10 %

 

Schweiz

0,0

7,6

7,3

0,0

0,0

19,6

0,0

0,0

34,5

–10 %

Turkiet

8,1

270,3

0,0

44,2

0,0

144,7

0,0

2,4

469,7

18 %

Enhet:

terawattimme (bruttovärmevärde).

Anmärkning:

Siffrorna motsvarar de bästa tillgängliga uppgifterna vid offentliggörandet.

(66)

När det gäller EU-medlemsstaterna med den högsta andelen gas från Norge finns det alternativa försörjningskällor, bl.a. följande:

I Förenade kungariket, där gas från den norska kontinentalsockeln står för ungefär 35 %, finns en betydande inhemsk produktion av gas (som visserligen minskat sedan 2000). (54) Importen av flytande naturgas till Förenade kungariket har ökat betydligt under de senaste åren. (55)

I Belgien, där gas från den norska kontinentalsockeln står för ungefär 34 %, återförgasas LNG vid terminalen i Zeebrugge och ersätts med gas i rörledningar.

I Tyskland, där gas från den norska kontinentalsockeln står för ungefär 32 %, invigdes Nord Streams två rörledningar från Ryssland 2011 respektive 2012. De utgör en ny källa till gasresurser från Ryssland. Den norska regeringen anser att öppnandet av dessa rörledningar kommer att leda till ökad konkurrens mellan norsk och rysk gas, eftersom de innebär en ökad diversifiering av försörjningskällorna till Europa.

(67)

Köpare på grossistnivå måste uppfylla sina take-or-pay-åtaganden inom ramen för relevanta avtal med norska gasleverantörer. När dessa åtaganden uppfyllts är köparna fria att övergå till alternativa försörjningskällor, såsom gas på spotmarknaden för gas eller spotmarknaden för LNG eller att öka sina volymer enligt långsiktiga avtal med andra leverantörer. Nyare försäljningsavtal tenderar att ha en kortare varaktighet. Den norska regeringen framhåller att spotmarknaden växer i betydelse, med större marknadsplatser för flytande gas både i Förenade kungariket och på den europeiska kontinenten. Återförgasningskapaciteten i EU har dessutom mer än fördubblats under de senaste fem åren. Under 2011 levererades 25 % av EU:s nettoimport av gas som LNG, fördelat på följande EU-medlemsstater:

LEVERANSER AV LNG I EUROGAS MEDLEMSLÄNDER OCH EU, 2011 (56)

TWh

Nettoimport av

LNG

% Förändring

2011/2010

Belgien

49,8

–19 %

Frankrike

163,9

5 %

Grekland

13,5

5 %

Italien

94,2

–2 %

Nederländerna

9,5

 

Portugal

34,7

7 %

Spanien

257,2

–18 %

Förenade kungariket

270,7

33 %

EU

893,5

2 %

Turkiet

68,9

–21 %

Enhet:

terawattimme (bruttovärmevärde).

(68)

Konkurrenstrycket på marknaden för naturgas påverkas också av tillgången till alternativa gasprodukter (såsom kol och förnybara källor.

(69)

Alla större rörledningar för gastransport från den norska kontinentalsockeln till den europeiska kontinenten och till Förenade kungariket ägs av Gassled. (57) Tillgången till tidigare led i rörledningsnätet förvaltas av Gassco AS, ett företag som ägs helt av norska staten. Gassco AS har inga andelar eller kapacitet i tidigare led i rörledningsnätet och det agerar oberoende när det ger tillträde till outnyttjad kapacitet. Systemet för gastransporter är neutralt för alla aktörer som behöver transportera naturgas. Utvinningsföretag och kvalificerade användare har tillträdesrätt till systemet på icke-diskriminerande, objektiva och öppna villkor. Användarna har tillträde till kapacitet i systemet på grundval av deras behov av gastransporter. (58) De nuvarande och de nya gasoperatörerna på den norska kontinentalsockeln kan följaktligen få tillträde till de tidigare leden i rörledningsnätet och leverera gas till kunden i konkurrens med andra operatörer på den norska kontinentalsockeln.

(70)

Mot bakgrund av ovanstående faktorer anser myndigheten att det inte finns något som tyder på att sektorn inte fungerar på ett marknadsmässigt sätt, och följaktligen att utvinningen av naturgas på den norska kontinentalsockeln är direkt utsatt för konkurrens i den mening som avses i direktiv 2004/17/EG.

III.   SLUTSATSER

(71)

Myndigheten anser att följande verksamheter i Norge och särskilt på den norska kontinentalsockeln är direkt konkurrensutsatta i den mening som avses i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG:

a)

Prospektering efter råolja och naturgas.

b)

Utvinning av råolja.

c)

Utvinning av naturgas.

(72)

Eftersom villkoret om obegränsat tillträde till marknaden anses vara uppfyllt, bör direktiv 2004/17/EG inte gälla när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för tjänster enligt leden a, b och c i punkterna 2 och 71 i detta beslut i Norge och särskilt på den norska kontinentalsockeln.

(73)

Detta beslut grundar sig på den rättsliga och faktiska situationen i mars 2013 sådan den ter sig i ljuset av de uppgifter som lämnats av den norska regeringen. Beslutet kan komma att ändras om betydande förändringar i de rättsliga och faktiska förhållandena skulle medföra att villkoren för tillämpning av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG inte längre är uppfyllda.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den rättsakt som det hänvisas till i punkt 4 i bilaga XVI till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i vilken förfarandena vid offentlig upphandling i den allmännyttiga sektorn fastställs (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster) ska inte gälla kontrakt som tilldelas av upphandlande enheter och som syftar till att medge utförandet av följande tjänster i Norge och särskilt på Norges kontinentalsockel:

a)

Prospektering efter råolja och naturgas.

b)

Utvinning av råolja.

c)

Utvinning av naturgas.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Konungariket Norge.

Utfärdat i Bryssel den 30 april 2013.

För Eftas övervakningsmyndighet

Sverrir Haukur GUNNLAUGSSON

Ledamot av kollegiet

Markus SCHNEIDER

Tillförordnad direktör


(1)  Mottagen av myndigheten den 6 november 2012 (diarienr 652027).

(2)  Diarienr 657306.

(3)  Mottagen av myndigheten den 19 februari 2013 (diarienr 663304).

(4)  Diarienr 665288.

(5)  Diarienr 666730, diarienr 666722 och diarienr 666680.

(6)  Diarienr 669171.

(7)  EGT L 164, 30.6.1994, s. 3 och EGT L 79, 29.3.1996, s. 30. Direktivet införlivades med EES-avtalet genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 19/95 (EGT L 158, 8.7.1995, s. 40 och EES-supplement nr 25, 8.7.1995, s. 1) (nedan kallat tillståndsdirektivet).

(8)  EUT L 176, 15.7.2003, s. 57, rättat i EGT L 16, 23.1.2004, s. 74 och införlivat med EES-avtalet genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 146/2005 (EUT L 53, 23.2.2006, s. 43 och EES-supplement nr 10, 23.2.2006, s. 17) (nedan kallat gasdirektivet). Detta direktiv har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94), men det sistnämnda direktivet har ännu inte införlivats i EES-lagstiftningen.

(9)  Se avsnitt 5 nedan.

(10)  Artikel 30.2 i direktiv 2004/17/EG.

(11)  Se även myndighetens beslut av den 22 maj 2012 om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster när det gäller produktion och grossistförsäljning av el i Norge (beslut nr 189/12/KOL, EUT L 287, 18.10.2012, s. 21 och EES-supplement nr 58, 18.10.2012, s. 14).

(12)  LOV 1996-11-29 nr 72: Lov om petroleumsvirksomhet (http://www.lovdata.no/all/nl-19961129-072.html). Direktiv 94/22/EG är genomfört i petroleumsloven från och med den 1 september 1995 och i forskrift til petroleumsloven (FOR 1997-06-27 nr 653: Forskrift til lov om petroleumsvirksomhet) (http://www.lovdata.no/cgi-wift/ldles?doc=/sf/sf/sf-19970627-0653.html).

(13)  Se kapitel 3 §3-3 och §3-5 i petroleumsloven och kapitel 3 §10 i forskrift til petroleumsloven.

(14)  Kriterierna för mogna områden beskrivs i vitboken till Norges parlament, dvs. stortinget: En næring for framtida – om petroleumsvirksomheten, Melding til Stortinget, Meld. St. 28 (2010–2011), s. 88. Följande kriterier har tillämpats vid utvidgningen av TFO-området: i) Områden nära infrastruktur (som inbegriper både befintlig och planerad infrastruktur, varvid potentiella resurser i områdena betraktas som tidskritiska). ii) Områden som tidigare varit föremål för prospektering (vilket inbegriper områden som tidigare har tilldelats och avträtts, områden med kända prospekteringsmodeller och områden som ligger mellan tilldelade och avträdda områden). iii) Områden som gränsar till befintliga fördefinierade områden, men som inte har omfattats av ansökningar i numrerade tilldelningsomgångar (se http://www.regjeringen.no/nb/dep/oed/pressesenter/pressemeldinger/2013/tfo-2013-utlysning-av-areal.html?id=714569). Sammanlagt 324 utvinningstillstånd har beviljats sedan TFO-systemet inrättades 2003 och totalt 32 upptäckter har gjorts (Melding til Stortinget, Meld. St. 28 (2010–2011), s. 86–87).

(15)  De numrerade tilldelningsomgångarna är utformade med hänsyn till områden där kunskapen om de geologiska förhållandena är begränsad och stegvis prospektering är tillrådlig. Områden har tilldelats genom 21 numrerade tilldelningsomgångar och tillstånd beviljades vid den tjugoförsta omgången våren 2011 (En næring for framtida – om petroleumsvirksomheten, Melding til Stortinget, Meld. St. 28 (2010–2011) s. 21). Numrerade tilldelningsomgångar omfattar huvudsakligen områden på Norges kontinentalsockel där potentialen för stora upptäckter är störst. Den tjugoandra tilldelningsomgången inleddes den 2 november 2011 och tilldelningarna av nya utvinningstillstånd är planerade till våren 2013 (http://www.regjeringen.no/nb/dep/oed/-pressesenter/pressemeldinger/2011/initiates-22nd-licensing-round.html?id=661990). Se även publikationen från Olje- og energidepartementet i samarbete med Oljedirektoratet: Fakta 2012 – Norsk petroleumsvirksomhet, kapitel 5 om prospekteringsverksamhet (leiteverksemda), s. 30 och följande (http://www.npd.no/Publikasjoner/Faktahefter/Fakta-2012/Kap-5/).

(16)  Jfr §4-2 i petroleumsloven.

(17)  SDFI i de första två tabellerna avser norska statens direkta finansiella intresse. Norska staten har stora innehav i olje- och gastillstånd på Norges kontinentalsockel genom SDFI. SDFI-portföljen förvaltas av det statligt ägda företaget Petoro AS (www.petoro.no).

(18)  Detta överensstämmer med Europeiska kommissionens praxis vid beslut om sammanslagningar och i dess beslut om medgivande av undantag enligt artikel 30 i direktiv 2004/17/EG. Se särskilt kommissionens beslut av den 29 september 1999 om att förklara en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet (ärende nr IV/M.1383 – Exxon/Mobil), kommissionens beslut av den 29 september 1999 enligt vilket en koncentration förklaras förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet (ärende nr IV/M.1532 – BP Amoco/Arco), kommissionens beslut av den 5 juli 1999 om att förklara en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet (ärende nr COMP/M.1573 – Norsk Hydro/Saga), kommissionens beslut av den 3 maj 2007 om att förklara en företagskoncentration förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet (ärende nr IV/M.4545 – Statoil/Hydro), kommissionens beslut av den 19 november 2007 om att förklara en företagskoncentration förenlig med den gemensamma marknaden (ärende nr COMP/M.4934 – Kazmunaigaz/Rompetrol), och kommissionens beslut av den 21 augusti 2009 om att förklara en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden (ärende nr COMP/M.5585 – Centrica/Venture Production). Se även kommissionens genomförandebeslut av den 28 juli 2011 om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster när det gäller prospektering av olje- och gasfyndigheter och exploatering av oljefyndigheter i Danmark, med undantag av Grönland och Färöarna (EUT L 197, 29.7.2011, s. 20), kommissionens genomförandebeslut av den 24 juni 2011 om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster när det gäller prospektering och exploatering av olje- och gasfyndigheter i Italien (EUT L 166, 25.6.2011, s. 28), kommissionens beslut av den 29 mars 2010 om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster när det gäller prospektering och exploatering av olje- och gasfyndigheter i England, Skottland och Wales (EUT L 84, 31.3.2010, s. 52), och kommissionens beslut av den 8 juli 2009 om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster när det gäller prospektering och exploatering av olje- och gasfyndigheter i Nederländerna (EUT L 181, 14.7.2009, s. 53).

(19)  Se kommissionens beslut av den 23 januari 2003 om att förklara en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden (ärende nr COMP/M.3052 – Eni/Fortum Gas), ärende nr IV/M.1383 – Exxon/Mobil, och kommissionens genomförandebeslut om Danmark, Italien, England, Wales, Skottland och Nederländerna (se fotnot 18 ovan).

(20)  Se t.ex. ärende nr COMP/M.3052 – Eni/Fortum Gas (punkt 13) och ärende nr COMP/M.4545 – Statoil/Hydro (punkt 7) (se fotnot 18 ovan).

(21)  Antalet omfattar både utvinningstillstånd inom ramen för numrerade tilldelningsomgångar och TFO-tillstånd (jfr diarienr 663313, s. 1–20).

(22)  Se t.ex. kommissionens beslut i ärende nr IV/M.1383 – Exxon/Mobil (punkterna 25 och 27) (fotnot 18 ovan).

(23)  Se BP:s Statistical Review of World Energy från juni 2012 (nedan kallad BP:s statistiska översikt), s. 6. (http://www.bp.com/liveassets/bp_internet/globalbp/globalbp_uk_english/reports_and_publications/statistical_energy_review_2011/STAGING/local_assets/pdf/statistical_review_of_world_energy_full_report_2012.pdf).

(24)  BP:s statistiska översikt, s. 6.

(25)  BP:s statistiska översikt, s. 20.

(26)  Jfr den norska regeringens skrivelse till myndigheten av den 15 februari 2013 (diarienr 663313, s. 22).

(27)  Se t.ex. kommissionens genomförandebeslut rörande Danmark (se fotnot 18 ovan) och kommissionens genomförandebeslut rörande Italien (se fotnot 18 ovan).

(28)  Se även publikationen från Olje- og energidepartementet i samarbete med Oljedirektoratet: Fakta 2012 – Norsk petroleumsvirksomhet, kapitel 5 om prospekteringsverksamhet (aktørbiletet og aktivitet), s. 33–35 (http://www.npd.no/Publikasjoner/Faktahefter/Fakta-2012/Kap-5/).

(29)  Se fotnot 18 ovan.

(30)  Eftersom flertalet fält på den norska kontinentalsockeln omfattar både olja och gas har den norska regeringen dock meddelat att den gemensamma utvinningen av olja och gas på fälten gör det omöjligt att skilja mellan de två typerna av fält inom ramen för direktiv 2004/17/EG.

(31)  Eftersom fälten innehåller både olja och gas avser tabellen i avsnitt 6.2 även de fält som huvudsakligen producerar olja. De fält som huvudsakligen producerar gas förtecknas i avsnitt 6.3 nedan.

(32)  Se den norska regeringens skrivelse till myndigheten av den 15 februari 2013 (diarienr 663313, s. 25).

(33)  BP:s statistiska översikt, s. 8.

(34)  Jfr den norska regeringens skrivelse till myndigheten av den 15 februari 2013 (diarienr 663313, s. 26).

(35)  Se kommissionens genomförandebeslut rörande Danmark (punkt 16) (fotnot 18 ovan). Se även kommissionens genomförandebeslut rörande Italien (punkt 16), kommissionens genomförandebeslut rörande England, Skottland och Wales (punkt 16) och kommissionens genomförandebeslut rörande Nederländerna (punkt 12) (se fotnot 18 ovan).

(36)  Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning), EUT L 24, 29.01.2004, s. 1. Införlivad i EES-avtalet i bilaga XIV, kapitel A, punkt 1 genom gemensamma EES-kommitténs beslut nr 78/2004 (EUT L 219, 19.6.2004, s. 13 och EES-supplement nr 32, 19.6.2004, s. 1).

(37)  Se ärende nr IV/M.4545 – Statoil/Hydro (punkt 9) (se fotnot 18 ovan).

(38)  Se den norska regeringens skrivelse till myndigheten av den 15 februari 2013 (diarienr 663313, s. 33).

(39)  Se kommissionens beslut av den 16 maj 2012 om att förklara en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet (ärende nr COMP/M.6477 – BP/Chevron/Eni/Sonangol/Total/JV (punkt 19). Se även ärende nr IV/M.4545 – Statoil/Hydro (punkt 12), kommissionens genomförandebeslut om Nederländerna (punkt 13) och kommissionens genomförandebeslut om England, Skottland och Wales (punkt 15) (se fotnot 18 ovan).

(40)  Ärende nr IV/M.4545 – Statoil/Hydro, punkt 16 (fotnot 18 ovan).

(41)  Eftersom fälten på den norska kontinentalsockeln omfattar både olja och gas avser tabellen i avsnitt 6.3 även de fält som huvudsakligen producerar gas. De fält som huvudsakligen producerar olja förtecknas i avsnitt 6.2 ovan.

(42)  Se den norska regeringens skrivelse till myndigheten av den 15 februari 2013 (diarienr 663313, s. 28).

(43)  Jfr den norska regeringens anmälan till myndigheten av den 5 november 2012 (diarienr 652027, s. 30).

(44)  BP:s statistiska översikt, s. 22.

(45)  Mottagande terminaler i Dornum, Dunkerque, Easington, Emden, St Fergus och Zeebrugge (http://www.gassco.no/wps/wcm/connect/Gassco-NO/Gassco/Home/norsk-gass/Transportsystemet).

(46)  Se den norska regeringens skrivelse till myndigheten av den 15 februari 2013 (diarienr 663313, s. 28).

(47)  Se Eurogas, statistikrapport 2012, s. 1 (www.eurogas.org/uploaded/Statistical%20-Report%202012_final_211112.pdf).

(48)  Enligt de uppgifter som den norska regeringen lämnat till myndigheten kan denna siffra vara något högre. Detta saknar dock relevans för beslutet i detta ärende.

(49)  Statistiken för destinationen för norsk naturgas till EES bygger på köparföretagets nationalitet.

(50)  Denna försäljningsvolym inbegriper Statoils försäljning för Petoros/SDFI:s räkning.

(51)  Denna tabell har hämtats från Eurogas statistiska rapport från 2012, s 6.

Enhet:

terawattimme (bruttovärmevärde).

Anmärkning:

Siffrorna motsvarar de bästa tillgängliga uppgifterna vid offentliggörandet.

(52)  Inklusive nettoexport.

(53)  (-) Injektion/(+) Tillbakadragande.

(54)  Digest of UK energy statistics (DUKES) 2012, Department of Energy & Climate Change, kapitel 4 om naturgas (https://www.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/65800/5954-dukes-2012-chapter-4-gas.pdf), s. 95.

(55)  DUKES (se fotnot 50), s. 95.

(56)  Denna tabell är hämtad från Eurogas statistiska rapport 2012, s. 7.

Enhet:

terawattimme (bruttovärmevärde).

(57)  Gassled är ett icke-registrerat gemensamt företag reglerat genom norsk lagstiftning. Varje ägare till Gassled innehar ett odelat intresse, motsvarande deras respektive intresse, i alla rättigheter och skyldigheter avseende det gemensamma företaget (jfr den norska regeringens anmälan till myndigheten av den 5 november 2012 (diarienr 652027, s. 7–8).

(58)  Se vitboken till Norges parlament, dvs. stortinget: En næring for framtida – om petroleumsvirksomheten, Melding til Stortinget, Meld. St. 28 (2010–2011), s. 68.


19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 249/s3


MEDDELANDE TILL LÄSARNA

Rådets förordning (EU) nr 216/2013 av den 7 mars 2013 om elektroniskt offentliggörande av Europeiska unionens officiella tidning

I enlighet med rådets förordning (EU) nr 216/2013 av den 7 mars 2013 om elektroniskt offentliggörande av Europeiska unionens officiella tidning (EUT L 69, 13.3.2013, s. 1) ska från och med den 1 juli 2013 endast den elektroniska utgåvan av EUT vara giltig och ha rättslig verkan.

När det inte är möjligt att offentliggöra den elektroniska utgåvan av EUT på grund av oförutsedda och exceptionella omständigheter ska den tryckta utgåvan vara giltig och ha rättslig verkan i enlighet med villkoren i artikel 3 i förordning (EU) nr 216/2013.


19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 249/s3


MEDDELANDE TILL LÄSAREN – SÄTTET ATT HÄNVISA TILL RÄTTSAKTER

Från och med den 1 juli 2013 har sättet att hänvisa till rättsakter ändrats.

Under en övergångsperiod kommer både det nya och det gamla sättet att användas.