ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2013.174.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 174

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

femtiosjätte årgången
26 juni 2013


Innehållsförteckning

 

I   Lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen ( 1 )

1

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 549/2013

av den 21 maj 2013

om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Utarbetandet av unionens politik och övervakningen av medlemsstaternas ekonomier och av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) förutsätter att det finns jämförbara, aktuella och tillförlitliga uppgifter om varje medlemsstats eller regions ekonomiska struktur och utveckling.

(2)

Kommissionen bör medverka vid övervakningen av medlemsstaternas ekonomier och av EMU och i synnerhet rapportera regelbundet till rådet om hur medlemsstaterna fullgör sina förpliktelser med avseende på EMU.

(3)

Unionsmedborgarna behöver räkenskaper som underlag för att kunna analysera den ekonomiska situationen i en medlemsstat eller en region. För jämförbarhetens skull bör sådana räkenskaper utarbetas enligt gemensamma och entydiga principer. Den information som tillhandahålls bör vara så exakt och fullständig som möjligt, och lämnas i god tid för att säkerställa största möjliga transparens för samtliga sektorer.

(4)

Kommissionen bör använda aggregat för nationalräkenskaper och regionalräkenskaper för unionens administrativa ändamål, särskilt budgetberäkningarna.

(5)

Ett administrativt dokument om det europeiska nationalräkenskapssystemet offentliggjordes 1970, och det omfattade det område som regleras av denna förordning. Det dokumentet hade utarbetats på egen hand av Europeiska gemenskapernas statistikkontor på eget ansvar och var resultatet av det arbete som det statistikkontoret under flera år bedrivit tillsammans med medlemsstaternas nationella statistikbyråer för att få till stånd ett system för nationalräkenskaper som tillgodosåg de krav som Europeiska gemenskapernas ekonomiska och sociala politik ställde. Det utgjorde en gemenskapsversion av Förenta nationernas system för nationalräkenskaper, som gemenskaperna fram till dess hade använt. För att uppdatera den ursprungliga texten offentliggjordes en andra upplaga av dokumentet 1979 (3).

(6)

Genom rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (4) upprättades ett nationalräkenskapssystem som tillgodosåg de krav som gemenskapens ekonomiska, sociala och regionala politik ställde. Systemet överensstämde i stort sett med det nya system för nationalräkenskaper som antogs av Förenta nationernas statistiska kommission i februari 1993 (SNA 1993), så att resultaten i Förenta nationernas alla medlemsländer skulle bli jämförbara internationellt.

(7)

SNA 1993 uppdaterades i form av ett nytt nationalräkenskapssystem (SNA 2008) som antogs av Förenta nationernas statistiska kommission i februari 2009 i syfte att bättre anpassa nationalräkenskaperna till de nya ekonomiska förhållandena, framstegen inom metodforskningen och användarnas behov.

(8)

Det europeiska nationalräkenskapssystem (ENS 95) som inrättades genom förordning (EG) nr 2223/96 behöver revideras med hänsyn till utvecklingen i SNA, så att det reviderade europeiska nationalräkenskapssystemet, såsom fastställt genom den här förordningen, utgör en version av SNA 2008 som är anpassad till medlemsstaternas ekonomiska struktur, och så att unionens uppgifter är jämförbara med de uppgifter som sammanställs av de viktigaste internationella samarbetspartnerna.

(9)

I syfte att införa miljöekonomiska räkenskaper som satelliträkenskaper till det reviderade europeiska nationalräkenskapssystemet upprättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 691/2011 av den 6 juli 2011 om europeiska miljöräkenskaper (5) en gemensam ram för insamling, sammanställning, överföring och utvärdering av europeiska miljöräkenskaper.

(10)

I fråga om miljö- och socialräkenskaper bör full hänsyn tas till kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 20 augusti 2009Bortom BNPAtt mäta framsteg i en föränderlig värld. Krafttag behöver tas för att fullfölja metodundersökningar och datatester, särskilt i frågor som knyter an till meddelandet Bortom BNP och Europa 2020-strategin, i syfte att utveckla en mer heltäckande metod för att mäta välbefinnande och framsteg och därigenom medverka till att främja en smart och hållbar tillväxt för alla. I detta sammanhang bör man ta hänsyn till externa miljöeffekter och social ojämlikhet. Produktivitetsförändringar bör också beaktas. Detta bör göra det möjligt att så snart som möjligt tillhandahålla uppgifter som kompletterar BNP-aggregat. Kommissionen bör under 2013 för Europaparlamentet och rådet presentera ett uppdaterat meddelande Bortom BNP och, om så är lämpligt, lagstiftningsförslag under 2014. Uppgifter om national- och regionalräkenskaper bör ses som ett av medlen för att nå dessa mål.

(11)

Det bör undersökas om det är möjligt att använda nya och automatiserade metoder för realtidsinsamling av uppgifter.

(12)

Det reviderade europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 2010) innehåller en metoddel och ett leveransprogram där det fastställs vilka räkenskaper och sammanställningar som alla medlemsstaterna ska lämna in enligt bestämda tidsfrister. Kommissionen bör ställa räkenskaperna och sammanställningarna till användarnas förfogande vid givna tidpunkter och, i förekommande fall, i enlighet med en på förhand anmäld tidsplan för offentliggörande, särskilt med hänsyn till övervakningen av den ekonomiska konvergensen och för att få till stånd en nära samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik.

(13)

Vid offentliggörande av uppgifter bör man välja en användarvänlig strategi genom att tillhandahålla åtkomlig och användbar information till unionens medborgare och andra aktörer.

(14)

Tanken är att ENS 2010 gradvis ska ersätta alla andra system och utgöra en referensram med gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler som ska användas vid utarbetandet av medlemsstaternas räkenskaper med avseende på unionen, så att resultaten blir jämförbara medlemsstaterna emellan.

(15)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts) (6) ska all statistik som medlemsstaterna översänder till kommissionen och som ska delas upp i territoriella enheter följa Nuts-nomenklaturen. För att jämförbar regional statistik ska kunna utarbetas bör de territoriella enheterna därför fastställas i enlighet med Nuts-nomenklaturen.

(16)

Medlemsstaternas överföring av uppgifter, inbegripet överföringen av konfidentiella uppgifter, regleras av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (7) . Således bör åtgärder som vidtas i enlighet med den här förordningen även säkerställa skyddet av konfidentiella uppgifter och förhindra att uppgifter röjs olagligen eller används i andra syften än för statistik när europeisk statistik framställs och sprids.

(17)

En expertgrupp har tillsatts för att ytterligare utreda frågan om hur indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (Fisim) ska behandlas i nationalräkenskaperna, inklusive en utvärdering av en riskanpassad metod som lyfter ut risk från Fisim-beräkningarna för att spegla de förväntade framtida kostnaderna för realiserad risk. Beroende på vad expertgruppen kommer fram till kan metoden för att beräkna och fördela Fisim komma att behöva ändras genom en delegerad akt i syfte att tillhandahålla bättre resultat.

(18)

Utgifter för forskning och utveckling utgör investeringar och bör bokföras som fast realkapitalbildning. Det är emellertid nödvändigt att genom en delegerad akt precisera formatet för de uppgifter om utgifter för forskning och utveckling som ska bokföras som fast realkapitalbildning, när man med hjälp av tester som grundar sig på utvecklingen av tilläggstabeller har nått en nivå där uppgifterna kan anses tillräckligt tillförlitliga och jämförbara.

(19)

Enligt rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (8) ska relevant information om ansvarsförbindelser med potentiellt stor påverkan på offentliga budgetar offentliggöras, däribland offentliga garantier, förväntade förluster på lån och ansvarsförbindelser i samband med offentliga bolags verksamhet, liksom deras omfattning. Dessa krav nödvändiggör ett offentliggörande som går utöver vad som krävs enligt denna förordning.

(20)

I juni 2012 inrättade kommissionen (Eurostat) en expertgrupp för att utreda följderna av direktiv 2011/85/EU vad avser insamling och spridning av uppgifter om offentliga finanser, som inriktade sig på genomförandet av kraven i fråga om ansvarsförbindelser och andra relevanta uppgifter med potentiellt stor inverkan på offentliga budgetar, inklusive offentliga garantier, ansvarsförbindelser i samband med offentliga bolags verksamhet, offentlig–privata partnerskap, förväntade förluster på lån och den offentliga sektorns ägande i företag. Ett fullständigt genomförande av denna expertgrupps arbete bör bidra till en ordentlig analys av alla bakomliggande ekonomiska faktorer för offentlig–privata partnerskap, inklusive eventuella risker kopplade till infrastruktur, tillgång och efterfrågan, och till att implicita skulder utanför balansräkningen för offentlig–privata partnerskap upptäcks och därigenom främjar ökad öppenhet och pålitlig skuldstatistik.

(21)

Kommittén för ekonomisk politik som inrättades genom rådets beslut 74/122/EEG (9) har genomfört arbete med avseende på pensionernas hållbarhet och pensionsreformer. Nära samordning bör ske av det arbete som å ena sidan utförs av statistiker och å andra sidan av de experter på en åldrande befolkning som arbetar under översyn av kommittén för ekonomisk politik, såväl på nationell nivå som på Europeisk nivå, med avseende på makroekonomiska prognoser och andra försäkringstekniska parametrar i syfte att säkerställa konsekvens och jämförbarhet mellan länder avseende resultaten liksom effektiv förmedling av uppgifter och information om pensioner till användare och aktörer. Det bör också förtydligas att intjänade pensionsrättigheter i sociala försäkringssystem inte i sig utgör en hållbarhetsåtgärd för de offentliga finanserna.

(22)

Uppgifter och information om medlemsstaternas ansvarsförbindelser tillhandahålls inom ramen för arbetet med det multilaterala övervakningsförfarandet i stabilitets- och tillväxtpakten. Senast i juli 2018 bör kommissionen utfärda en rapport som utvärderar huruvida dessa uppgifter bör göras tillgängliga inom ramen för ENS 2010.

(23)

Det är viktigt att understryka hur viktiga medlemsstaternas regionalräkenskaper är för unionens regionalpolitik, ekonomiska politik och politik för social sammanhållning samt för analysen av ekonomiska samband. Dessutom erkänns behovet av att öka insynen i räkenskaper på regional nivå, inklusive den offentliga sektorns räkenskaper. Kommissionen (Eurostat) bör fästa särskild vikt vid uppgifter om de offentliga finanserna i regioner där medlemsstaterna har autonoma regioner eller regeringar.

(24)

I syfte att ändra bilaga A till denna förordning för att säkerställa dess harmoniserade tolkning eller internationella jämförbarhet, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive med den kommitté för det europeiska statistiksystemet som inrättades genom förordning (EG) nr 223/2009. Dessutom är det, enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i EUF-fördraget, viktigt att kommissionen, när så är lämpligt, under sitt förberedande arbete genomför samråd med Europeiska centralbanken inom dess behörighetsområde. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(25)

De flesta statistiska aggregat som används inom ramen för den ekonomiska styrningen i unionen, särskilt förfarandena vid alltför stora underskott och makroekonomiska obalanser, definieras genom hänvisning till ENS. När kommissionen tillhandahåller uppgifter och rapporter i samband med dessa förfaranden bör den ge adekvat information om hur de relevanta aggregaten påverkas av de metodförändringar i ENS 2010 som införs genom delegerade akter i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

(26)

Kommissionen kommer att i nära samarbete med medlemsstaterna före slutet av maj 2013 genomföra en utvärdering av huruvida uppgifterna om forskning och utveckling har nått en tillräcklig kvalitetsnivå för nationalräkenskapssyften, vad gäller både löpande priser och volymer, med syftet att säkerställa att ENS-uppgifter om forskning och utveckling är tillförlitliga och jämförbara.

(27)

Eftersom genomförandet av denna förordning kommer att kräva betydande anpassningar av nationella statistiksystem kommer kommissionen att bevilja medlemsstaterna undantag. I synnerhet leveransprogrammet för nationalräkenskapsdata bör vara utformat med beaktande av de grundläggande politiska och statistiska förändringar som har ägt rum i vissa medlemsstater under programmets referensperioder. De undantag som kommissionen beviljar bör vara tillfälliga och bli föremål för översyn. Kommissionen bör ge stöd till de berörda medlemsstaterna i deras ansträngningar att genomföra de nödvändiga anpassningarna av sina statistiksystem, så att dessa undantag kan slopas så snart som möjligt.

(28)

Att förkorta tidsfristerna för inrapportering skulle kunna innebära betydande påfrestningar och kostnader för uppgiftslämnare och nationella statistikbyråer i unionen, med risk för lägre kvalitet på de uppgifter som tas fram. Därför bör man väga fördelar och nackdelar mot varandra när man fastställer tidsfristerna för inrapportering.

(29)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (10).

(30)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa ett reviderat europeiskt nationalräkenskapssystem, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(31)

Samråd har ägt rum med kommittén för det europeiska statistiksystemet.

(32)

Samråd har ägt rum med kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik, som inrättats genom rådets beslut 2006/856/EG av den 13 november 2006 om upprättandet av en kommitté för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik (11), och med BNI-kommittén, som inrättats genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 av den 15 juli 2003 om harmonisering av bruttonationalinkomsten till marknadspris (”BNI-förordning”) (12).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.   Genom denna förordning inrättas det europeiska nationalräkenskapssystemet (nedan kallat ENS 2010 eller ENS).

2.   I ENS 2010 fastställs

a)

metoder (bilaga A) för gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler, som ska användas för att utarbeta räkenskaper och sammanställningar på jämförbar grund för att tillgodose unionens behov, samt resultat i enlighet med artikel 3,

b)

ett program (bilaga B) med de tidsfrister då medlemsstaterna ska ha rapporterat in sina räkenskapsdata och sammanställningar till kommissionen (Eurostat) i enlighet med de metoder som avses i led a.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 5 och 10 ska denna förordning tillämpas på alla unionsakter som hänvisar till ENS eller till dess definitioner.

4.   Denna förordning förpliktar inte medlemsstaterna att använda ENS 2010 när de utarbetar räkenskaper för egna behov.

Artikel 2

Metod

1.   De metoder för ENS 2010 som avses i artikel 1.2 a i denna förordning återges i bilaga A.

2.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7 beträffande ändringar av metoderna för ENS 2010, i syfte att precisera och förbättra innehållet för att säkerställa en harmoniserad tolkning eller för att sörja för internationell jämförbarhet, under förutsättning att de inte innebär någon ändring av grundbegreppen, att de inte kräver ytterligare medel för producenter inom det europeiska statistiksystemet när de ska genomföras och att deras tillämpning inte medför en ändring av de egna medlen.

3.   Om det råder tvivel om hur redovisningsreglerna enligt ENS 2010 ska tillämpas, ska den berörda medlemsstaten begära ett förtydligande från kommissionen (Eurostat). Kommissionen (Eurostat) ska utan dröjsmål både granska begäran och ge den berörda medlemsstaten och alla andra medlemsstater råd angående det begärda förtydligandet.

4.   Medlemsstaterna ska beräkna och fördela indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (Fisim) i nationalräkenskaperna i enlighet med metoden i bilaga A. Kommissionen ska ges befogenhet att före den 17 september 2013 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 7 för att fastställa en reviderad metod för att beräkna och fördela Fisim. Kommissionen ska då den utövar sin befogenhet enligt denna punkt se till att sådana delegerade akter inte medför en betydande ytterligare administrativ börda för medlemsstaterna eller för de deltagande enheterna.

5.   Medlemsstaterna ska bokföra utgifter för forskning och utveckling som fast realkapitalbildning. Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 7 anta en delegerad akt för att säkra att medlemsstaternas ENS 2010-uppgifter för forskning och utveckling är tillförlitliga och jämförbara. Kommissionen ska då den utövar sin befogenhet enligt denna punkt se till att sådana delegerade akter inte medför en betydande ytterligare administrativ börda för medlemsstaterna eller för de deltagande enheterna.

Artikel 3

Överföring av uppgifter till kommissionen

1.   Medlemsstaterna ska till kommissionen (Eurostat) överföra de räkenskapsdata och sammanställningar som framgår av tabellerna i bilaga B inom de tidsfrister som föreskrivs däri för respektive sammanställning.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överföra de data och metadata som föreskrivs i denna förordning i enlighet med en fastställd standard för datautväxling och andra praktiska arrangemang.

Uppgifterna ska överföras eller laddas upp på elektronisk väg till kommissionens centrala dataportal. Standarden för datautväxling och andra praktiska arrangemang för överföringen av uppgifterna ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.2.

Artikel 4

Kvalitetsbedömning

1.   Vid tillämpningen av denna förordning ska kvalitetskriterierna i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 223/2009 gälla för de uppgifter som överförs i enlighet med artikel 3 i den här förordningen.

2.   Medlemsstaterna ska förse kommissionen (Eurostat) med en rapport om kvaliteten på de uppgifter som ska överföras i enlighet med artikel 3.

3.   Vid tillämpningen av de kvalitetskriterier som avses i punkt 1 på uppgifter som omfattas av denna förordning ska formerna för, strukturen på, frekvensen och bedömningsindikatorerna för samt uppställningen av kvalitetsrapporterna fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.2.

4.   Kommissionen (Eurostat) ska bedöma de överförda uppgifternas kvalitet.

Artikel 5

Tillämpning och första överföring av uppgifter

1.   ENS 2010 ska tillämpas första gången på uppgifter som har sammanställts i enlighet med bilaga B och som ska överföras från och med den 1 september 2014.

2.   Uppgifterna ska överföras till kommissionen (Eurostat) inom de tidsfrister som fastställs i bilaga B.

3.   Fram till den första överföringen av uppgifter enligt ENS 2010 ska medlemsstaterna, i enlighet med punkt 1, fortsätta att förse kommissionen (Eurostat) med de räkenskaper och sammanställningar som följer av tillämpningen av ENS 95.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 19 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 2007/436/EG, Euratom om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (13) ska kommissionen tillsammans med respektive medlemsstat kontrollera att den här förordningen tillämpas korrekt och underrätta den kommitté som avses i artikel 8.1 i den här förordningen om resultaten av dessa kontroller.

Artikel 6

Undantag

1.   Om tillämpningen av denna förordning kräver betydande anpassningar av ett nationellt statistiksystem ska kommissionen bevilja medlemsstaterna tillfälliga undantag genom genomförandeakter. Dessa undantag ska upphöra att gälla senast den 1 januari 2020. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.2.

2.   Kommissionen ska bevilja ett undantag enligt punkt 1 endast för en period som är tillräcklig för att ge den berörda medlemsstaten möjlighet att anpassa sitt statistiksystem. Medlemsstatens andel av unionens eller euroområdets BNP ska inte i sig utgöra grund för beviljande av undantag. När det är lämpligt ska kommissionen ge de berörda medlemsstaterna stöd i deras ansträngningar att genomföra de nödvändiga anpassningarna av sina statistiksystem.

3.   För de ändamål som anges i punkterna 1 och 2 ska den berörda medlemsstaten lägga fram en väl motiverad ansökan till kommissionen senast den 17 oktober 2013.

Senast den 1 juli 2018 ska kommissionen efter samråd med kommittén för det europeiska statistiksystemet rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av de beviljade undantagen för att avgöra om de fortfarande är berättigade.

Artikel 7

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.2 och 2.5 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 16 juli 2013. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 2.4 ska ges till kommissionen för en period på två månader från och med den 16 juli 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 2.2, 2.4 och 2.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 2.2, 2.4 och 2.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 8

Kommitté

1.   Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, som inrättats genom förordning (EG) nr 223/2009. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 9

Samarbete med andra kommittéer

1.   I de frågor där kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik, som inrättats genom beslut 2006/856/EG, är behörig ska kommissionen begära ett yttrande från denna kommitté i enlighet med artikel 2 i det beslutet.

2.   Kommissionen ska till den kommitté för bruttonationalinkomst (BNI-kommittén), som inrättats genom förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003, överlämna alla de uppgifter om genomförandet av den här förordningen som BNI-kommittén behöver för att fullgöra sitt uppdrag.

Artikel 10

Övergångsbestämmelser

1.   När det gäller budgeten och de egna medlen ska det europeiska nationalräkenskapssystem som avses i artikel 1.1 i förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 och de rättsakter som hänför sig till den, särskilt förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 och rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 av den 29 maj 1989 om den slutliga enhetliga ordningen för uppbörd av egna medel som härrör från mervärdeskatt (14), fortsätta att vara ENS 95 så länge rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (15) är i kraft.

2.   För att fastställa de momsbaserade egna medlen får medlemsstaterna genom undantag från punkt 1 använda uppgifter som bygger på ENS 2010 så länge beslut 2007/436/EG, Euratom är i kraft, i de fall där de detaljerade uppgifter som krävs enligt ENS 95 inte är tillgängliga.

Artikel 11

Rapportering om implicita förpliktelser

Senast 2014 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med befintlig information om offentlig–privata partnerskap och andra implicita förpliktelser, inklusive ansvarsförbindelser, utanför den offentliga sektorn.

Senast 2018 ska kommissionen lämna ytterligare en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av i vilken grad den information om förpliktelser som offentliggjorts av kommissionen (Eurostat) avspeglar samtliga implicita förpliktelser, inbegripet ansvarsförbindelser, utanför den offentliga sektorn.

Artikel 12

Översyn

Kommissionen ska senast den 1 juli 2018 och därefter vart femte år lämna en rapport om tillämpningen om denna förordning till Europaparlamentet och rådet.

Denna rapport ska innehålla en utvärdering av bland annat

a)

kvaliteten på uppgifterna i national- och regionalräkenskaperna,

b)

hur effektiv denna förordning och den övervakningsprocess som tillämpas för ENS 2010 är, och

c)

vilka framsteg som görs avseende uppgifter om ansvarsförbindelser och tillgången till ENS 2010-uppgifter.

Artikel 13

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 21 maj 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

L. CREIGHTON

Ordförande


(1)  EUT C 203, 9.7.2011, s. 3.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 22 april 2013.

(3)  Kommissionen (Eurostat): European System of Integrated Economic Accounts (ESA), 2 uppl., Europeiska gemenskapernas statistikkontor, Luxemburg, 1979.

(4)  EGT L 310, 30.11.1996, s. 1.

(5)  EUT L 192, 22.7.2011, s. 1.

(6)  EUT L 154, 21.6.2003, s. 1.

(7)  EUT L 87, 31.3.2009, s. 164.

(8)  EUT L 306, 23.11.2011, s. 41.

(9)  Rådets beslut 74/122/EEG av den 18 februari 1974 om upprättandet av en kommitté för ekonomisk politik (EGT L 63, 5.3.1974, s. 21).

(10)  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(11)  EUT L 332, 30.11.2006, s. 21.

(12)  EUT L 181, 19.7.2003, s. 1.

(13)  EGT L 130, 31.5.2000, s. 1.

(14)  EGT L 155, 7.6.1989, s. 9.

(15)  EUT L 163, 23.6.2007, s. 17.


BILAGA A

KAPITEL 1

ALLMÄN ÖVERSIKT OCH GRUNDPRINCIPER 33
ALLMÄN ÖVERSIKT 33
Globalisering 35
ANVÄNDNINGSOMRÅDEN FÖR ENS 2010 35
Underlag för analys och politik 35
Begreppen i ENS 2010 37
Sektorindelning 40
Satelliträkenskaper 41
ENS 2010 och SNA 2008 43
ENS 2010 och ENS 95 43
GRUNDPRINCIPERNA I ENS 2010 SOM ETT SYSTEM 44
De statistiska enheterna och deras indelningar 44
Institutionella enheter och sektorer 45
LVE och branscher 45
Inhemska och utländska enheter; den totala ekonomin och utlandet 45
Flöden och stockar 46
Flöden 46
Transaktioner 46
Egenskaper hos transaktioner 46
Transaktioner mellan respektive inom enheter 46
Monetära respektive icke-monetära transaktioner 46
Transaktioner med eller utan motprestation 47
Ändrad behandling av transaktioner 47
Omföring 47
Uppdelning 47
Urskiljande av transaktionens huvudsakliga aktör 47
Gränsfall 48
Andra förändringar i tillgångar 48
Andra volymförändringar i tillgångar och skulder 48
Kapitalvinster och kapitalförluster 48
Stockar 48
Kontosystemet och aggregaten 49
Bokföringsregler 49
Terminologin för kontots två sidor 49
Dubbel bokföring/fyrdubbel bokföring 49
Värdering 49
Särskilda regler för värdering av produkter 50
Värdering till fasta priser 50
Bokföringstidpunkt 50
Konsolidering och nettobokföring 50
Konsolidering 50
Nettobokföring 51
Konton, saldoposter och aggregat 51
Kontosystemet 51
Varu- och tjänstekontot 51
Utlandskontot 51
Saldoposter 52
Aggregat 54
BNP: ett viktigt aggregat 54
Input-outputräkenskaperna 54
Tillgångs- och användningstabeller 55
Symmetriska input-outputtabeller 55

KAPITEL 2

ENHETER OCH GRUPPERING AV ENHETER 56
AVGRÄNSNING AV DEN NATIONELLA EKONOMIN 56
INSTITUTIONELLA ENHETER 58
Huvudkontor och holdingbolag 59
Koncerner 59
Specialföretag 60
Koncerninterna finansinstitut 60
Artificiella dotterbolag 60
Specialföretag inom sektorn offentlig förvaltning 61
INSTITUTIONELLA SEKTORER 61
Icke-finansiella bolag (S.11) 65
Delsektorn offentliga icke-finansiella bolag (S.11001) 66
Delsektorn nationella privata icke-finansiella bolag (S.11002) 66
Delsektorn utlandskontrollerade icke-finansiella bolag (S.11003) 66
Finansiella bolag (S.12) 67
Finansförmedlare 67
Finansiella servicebolag 68
Andra finansiella bolag än finansförmedlare och finansiella servicebolag 68
Institutionella enheter som ingår i sektorn finansiella bolag 68
Nio delsektorer inom sektorn finansiella bolag 68
Kombinering av delsektorer inom sektorn finansiella bolag 69
Uppdelning av delsektorerna inom sektorn finansiella bolag i offentliga, inhemska privata och utlandskontrollerade finansiella bolag 69
Centralbanken (S.121) 70
Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) 70
Penningmarknadsfonder (S.123) 71
Investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124) 71
Andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125) 72
Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (s.k. värdepapperiseringsinstitut) 72
Värdepappershandlare, finansiella bolag med utlåningsverksamhet samt specialiserade finansiella bolag 72
Finansiella servicebolag (S.126) 73
Koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127) 73
Försäkringsbolag (S.128) 74
Pensionsinstitut (S.129) 75
Offentlig förvaltning (S.13) 76
Statlig förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) (S.1311) 76
Delstatlig förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) (S.1312) 76
Kommunal förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) (S.1313) 77
Sociala trygghetsfonder (S.1314) 77
Hushåll (S.14) 77
Företagarhushåll med anställda och företagarhushåll utan anställda (S.141 och S.142) 78
Löntagarhushåll (S.143) 78
Mottagare av kapitalinkomster (S.1441) 78
Mottagare av pensioner (S.1442) 78
Mottagare av andra transfereringsinkomster (S.1443) 78
Hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.15) 79
Utlandet (S.2) 79
Sektorklassificering av producerande enheter baserad på juridisk form 80
LOKALA VERKSAMHETSENHETER OCH BRANSCHER 82
Den lokala verksamhetsenheten 82
Branschen 83
Branschindelning 83
HOMOGENA PRODUKTIONSENHETER OCH HOMOGENA BRANSCHER 83
Den homogena produktionsenheten 83
Den homogena branschen 83

KAPITEL 3

TRANSAKTIONER MED PRODUKTER OCH ICKE-PRODUCERADE TILLGÅNGAR 84
PRODUKTTRANSAKTIONER – ALLMÄNT 84
PRODUKTION (AKTIVITET OCH RESULTAT) 85
Primär verksamhet, sekundär verksamhet och hjälpverksamhet 86
Produktion (P.1) 87
Institutionella enheter: distinktionen mellan marknad, för egen slutlig användning och icke-marknad 89
Tidpunkt för bokföring och värdering av produktionen 92
Produkter från jordbruk, skogsbruk och fiske (avdelning A) 93
Tillverkade varor (avdelning C); Byggnader och byggnadsarbeten (avdelning F) 93
Handel; reparation av motorfordon (avdelning G) 93
Transport och magasineringstjänster (avdelning H) 94
Hotell- och restaurangtjänster (avdelning I) 95
Finans- och försäkringstjänster (avdelning K): centralbankens produktion 95
Finans- och försäkringstjänster (avdelning K): finansiella tjänster över lag 95
Finansiella tjänster som tillhandahålls mot direkt betalning 95
Finansiella tjänster som betalas genom räntor 96
Finansiella tjänster vid förvärv och avyttring av finansiella tillgångar och skulder på finansiella marknader 96
Finansiella tjänster som tillhandahålls inom försäkrings- och pensionssystem, där verksamheten finansieras genom försäkringspremier och avkastning på sparande 96
Fastighetstjänster (Avdelning L) 98
Tjänster inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik (avdelning M); Uthyrnings-, fastighetsservice-, rese- och andra stödtjänster (Avdelning N) 98
Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring (Avdelning O) 99
Tjänster avseende utbildning (Avdelning P); Vård och omsorg, sociala tjänster (Avdelning Q) 99
Tjänster avseende kultur, nöje och fritid (Avdelning R); Andra tjänster (Avdelning S) 99
Förvärvsarbete i hushåll (Avdelning T) 99
INSATSFÖRBRUKNING (P.2) 99
Tidpunkt för bokföring och värdering av insatsförbrukning 101
SLUTLIG KONSUMTION (P.3, P.4) 101
Konsumtionsutgift (P.3) 101
Faktisk konsumtion (P.4) 103
Tidpunkt för bokföring och värdering av konsumtionsutgifter 105
Tidpunkt för bokföring och värdering av faktisk konsumtion 106
BRUTTOINVESTERING (P.5) 106
Fast bruttoinvestering (P.51g) 106
Tidpunkt för bokföring och värdering av fast bruttoinvestering 109
Kapitalförslitning (P.51c) 110
Lagerinvestering (P.52) 110
Tidpunkt för bokföring och värdering av lagerinvestering 111
Anskaffning minus avyttring av värdeföremål (P.53) 112
EXPORT OCH IMPORT AV VAROR OCH TJÄNSTER (P.6 OCH P.7) 113
Export och import av varor (P.61 och P.71) 113
Export och import av tjänster (P.62 och P.72) 115
TRANSAKTIONER MED BEFINTLIGA VAROR 118
ANSKAFFNING MINUS AVYTTRING AV ICKE-PRODUCERADE TILLGÅNGAR (NP) 119

KAPITEL 4

OMFÖRDELNINGSTRANSAKTIONER 121
ERSÄTTNINGAR TILL ANSTÄLLDA (D.1) 121
Egentlig lön (D.11) 121
Kontant lön 121
Naturalön 122
Arbetsgivares sociala avgifter (D.12) 123
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter (D.121) 123
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter (D.122) 124
SKATTER PÅ PRODUKTION OCH IMPORT (D.2) 126
Produktskatter (D.21) 126
Mervärdesskatter (skatter av momstyp) (D.211) 126
Skatter och tullar på import, exklusive moms (D.212) 127
Produktskatter, exklusive moms och importskatter (D.214) 127
Övriga produktionsskatter (D.29) 128
Skatter på produktion och import som betalas till Europeiska unionens institutioner 128
Skatter på produktion och import: bokföringstidpunkt och belopp som ska bokföras 129
SUBVENTIONER (D.3) 129
Produktsubventioner (D.31) 130
Importsubventioner (D.311) 130
Övriga produktsubventioner (D.319) 130
Övriga produktionssubventioner (D.39) 131
KAPITALINKOMST (D.4) 132
Ränta (D.41) 133
Ränta på in- och utlåning 133
Ränta på skuldebrev 133
Ränta på växlar och liknande kortfristiga objekt 133
Ränta på obligationer och förlagsbevis 133
Ränteswappar och framtida räntesäkringsavtal (FRA) 134
Ränta på finansiell leasing 134
Andra räntor 134
Bokföringstidpunkt 134
Inkomst från bolag (D.42) 135
Utdelning från bolag (D.421) 135
Ägaruttag från kvasibolag (D.422) 136
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar (D.43) 137
Övrig kapitalavkastning (D.44) 137
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare (D.441) 137
Kapitalavkastning på pensionsrätter (d.442) 138
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder (D.443) 138
Arrenden (D.45) 139
Markarrende 139
Arrenden av mineraltillgångar 139
LÖPANDE INKOMST- OCH FÖRMÖGENHETSSKATTER ETC. (D.5) 139
Inkomstskatter (D.51) 139
Övriga löpande skatter (D.59) 140
SOCIALA AVGIFTER OCH FÖRMÅNER (D.6) 141
Sociala avgifter, netto (D.61) 143
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter (D.611) 143
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter (D.612) 144
Hushållens faktiska egenavgifter (D.613) 145
Hushållens kompletterande egenavgifter (D.614) 145
Sociala förmåner, andra än in natura (D.62) 146
Kontanta sociala trygghetsförmåner (D.621) 146
Förmåner från andra sociala försäkringssystem (D.622) 146
Kontant socialt bistånd (D.623) 146
Sociala naturaförmåner (D.63) 147
Sociala naturaförmåner – icke marknadsproduktion från den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (D.631) 147
Sociala naturaförmåner – marknadsproduktion köpt av den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (D.632) 147
ANDRA LÖPANDE TRANSFERERINGAR (D.7) 148
Skadeförsäkringspremier, netto (D.71) 148
Skadeförsäkringsersättningar (D.72) 149
Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen (D.73) 150
Löpande internationellt samarbete (D.74) 150
Övriga löpande transfereringar (D.75) 151
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer (D.751) 151
Löpande transfereringar mellan hushåll (D.752) 151
Andra övriga löpande transfereringar (D.759) 151
Böter och straffavgifter 151
Lotterier och spel 152
Ersättningar 152
EU:s moms- och BNI-baserade egna medel (D.76) 153
JUSTERING FÖR FÖRÄNDRING I PENSIONSRÄTTER (D.8) 153
KAPITALTRANSFERERINGAR (D.9) 154
Kapitalskatter (D.91) 154
Investeringsbidrag (D.92) 155
Andra kapitaltransfereringar (D.99) 156
PERSONALOPTIONER 157

KAPITEL 5

FINANSIELLA TRANSAKTIONER 159
ALLMÄN ÖVERSIKT ÖVER FINANSIELLA TRANSAKTIONER 159
Finansiella tillgångar, finansiella fordringar och skulder 159
Villkorade tillgångar och villkorade skulder 159
Kategorier av finansiella tillgångar och skulder 160
Balansräkning, konto för finansiella transaktioner och andra flöden 161
Värdering 161
Netto- och bruttoregistrering 162
Konsolidering 162
Nettobokföring 162
Bokföringsregler för finansiella transaktioner 163
En finansiell transaktion med en löpande transferering eller kapitaltransferering som motpartstransaktion 163
En finansiell transaktion med kapitalinkomst som motpartstransaktion 164
Bokföringstidpunkt 164
Ett från-vem-till-vem-konto över finansiella transaktioner 165
DETALJERAD KLASSIFICERING AV FINANSIELLA TRANSAKTIONER PER KATEGORI 166
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) (F.1) 166
Monetärt guld (F.11) 166
Särskilda dragningsrätter (SDR) (F.12) 167
Sedlar, mynt och inlåning (F.2) 168
Sedlar och mynt (F.21) 168
Inlåning (F.22 och F.29) 168
Överförbar inlåning (F.22) 168
Övrig inlåning (F.29) 169
Skuldebrev (F.3) 169
Viktigaste egenskaper hos skuldebrev 170
Klassificering per ursprunglig löptid och valuta 170
Klassificering per typ av ränta 170
Skuldebrev med fast ränta 171
Skuldebrev med rörlig ränta 171
Skuldebrev med blandad ränta 171
Privatplaceringar 172
Värdepapperisering 172
Säkerställda obligationer 172
Lån (F.4) 173
Viktigaste egenskaper hos lån 173
Klassificering av lån per ursprunglig löptid, valuta och ändamål med utlåningen 173
Skillnad mellan transaktioner i lån och transaktioner i inlåning 173
Skillnad mellan transaktioner i lån och transaktioner i värdepapper 173
Skillnad mellan transaktioner i lån, handelskrediter och handelsväxlar 174
Värdepapperslån och återköpsavtal (repor) 174
Finansiell leasing 175
Andra typer av lån 175
Finansiella tillgångar som inte hör till kategorin lån 175
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (F.5) 176
Ägarandelar (F.51) 176
Depåbevis 176
Noterade aktier (F.511) 176
Onoterade aktier (F.512) 176
Börsintroduktion, notering, avnotering och aktieåterköp 177
Finansiella tillgångar som inte klassificeras som aktierelaterade värdepapper 177
Andra ägarandelar (F.519) 177
Värdering av transaktioner i ägarandelar 178
Aktier/andelar i investeringsfonder (F.52) 178
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder (F.521) 178
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder (F.522) 179
Värdering av transaktioner i aktier/andelar i investeringsfonder 179
Försäkring, pension och standardiserade garantier (F.6) 179
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring (F.61) 179
Livförsäkringsförmåner och livränta (F.62) 179
Pensionsrätter (F.63) 180
Villkorade pensionsrätter 180
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare (F.64) 180
Övriga livförsäkringsförmåner (F.65) 181
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier (F.66) 181
Standardiserade garantier och engångsgarantier 181
Finansiella derivat och personaloptioner (F.7) 182
Finansiella derivat (F.71) 182
Optioner 182
Termine 182
Optioner jämfört med terminer 183
Swappar 183
Ränteterminskontrakt (forward rate agreement, FRA) 183
Kreditderivat 183
Kreditswappar 184
Finansiella instrument som inte ingår i finansiella derivat 184
Personaloptioner (F.72) 184
Värdering av transaktioner i finansiella derivat och personaloptioner 185
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (F.8) 185
Handelskrediter och förskott (F.81) 186
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter exklusive handelskrediter och förskott (F.89) 186

BILAGA 5.1 —

KLASSIFICERING AV FINANSIELLA TRANSAKTIONER 187
Klassificering av finansiella transaktioner efter kategori 187
Klassificering av finansiella transaktioner efter överlåtbarhet 188
Strukturerade värdepapper 189
Klassificering av finansiella transaktioner efter typ av inkomst 189
Klassificering av finansiella transaktioner efter typ av ränta 189
Klassificering av finansiella transaktioner efter löptid 190
Korta och långa löptider 190
Ursprunglig löptid och återstående löptid 190
Klassificering av finansiella transaktioner efter valuta 190
Penningmängdsmått 190

KAPITEL 6

ANDRA FLÖDEN 191
INLEDNING 191
ANDRA FÖRÄNDRINGAR I TILLGÅNGAR OCH SKULDER 191
Andra volymförändringar i tillgångar och skulder (K.1–K.6) 191
Ekonomisk tillblivelse av tillgångar (K.1) 191
Ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar (K.2) 192
Förlust genom katastrofer (K.3) 192
Konfiskation utan ersättning (K.4) 193
Övriga volymförändringar (K.5) 193
Förändringar i klassificering (K.6) 194
Förändringar i sektorklassificering och struktur (K.61) 194
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder (K.62) 194
Nominella kapitalvinster och kapitalförluster (K.7) 195
Neutrala kapitalvinster och kapitalförluster (K.71) 196
Reala kapitalvinster och kapitalförluster (K.72) 196
Kapitalvinster och kapitalförluster enligt typ av finansiell tillgång och skuld 197
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) (AF.1) 197
Sedlar, mynt och inlåning (AF.2) 197
Skuldebrev (AF.3) 197
Lån (AF.4) 198
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (AF.5) 198
Försäkring, pension och standardiserade garantier (AF.6) 198
Finansiella derivat och personaloptioner (AF.7) 198
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (AF.8) 198
Tillgångar noterade i utländsk valuta 199

KAPITEL 7

BALANSRÄKNINGAR 200
TYPER AV TILLGÅNGAR OCH SKULDER 201
Definition av en tillgång 201
UNDANTAG FRÅN AVGRÄNSNINGEN AV TILLGÅNGAR OCH SKULDER 201
KATEGORIER AV TILLGÅNGAR OCH SKULDER 201
Producerade icke-finansiella tillgångar (AN.1) 201
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar (AN.2) 202
Finansiella tillgångar och skulder (AF) 202
VÄRDERING AV POSTER I BALANSRÄKNINGEN 205
Allmänna värderingsprinciper 205
ICKE-FINANSIELLA TILLGÅNGAR (AN) 206
Producerade icke-finansiella tillgångar (AN.1) 206
Fasta tillgångar (AN.11) 206
Produkter som skyddas av immateriell äganderätt (AN.117) 206
Kostnader för ägarbyte av andra icke-producerade tillgångar (AN.116) 207
Lagerstockar (AN.12) 207
Värdeföremål (AN.13) 207
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar (AN.2) 207
Naturresurser (AN.21) 207
Mark (AN.211) 207
Mineral- och energitillgångar (AN.212) 207
Övriga naturresurser (AN.213, AN.214 och AN.215) 207
Kontrakt, leasingavtal och licenser (AN.22) 208
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar (AN.23) 208
FINANSIELLA TILLGÅNGAR OCH SKULDER (AF) 208
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (AF.1) 208
Sedlar, mynt och inlåning (AF.2) 208
Skuldebrev (AF.3) 208
Lån (AF.4) 209
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (AF.5) 209
Försäkring, pension och standardiserade garantier (AF.6) 210
Finansiella derivat och personaloptioner (AF.7) 210
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (AF.8) 210
FINANSIELLA BALANSRÄKNINGAR 210
MEMORANDUMPOSTER 211
Varaktiga konsumtionsvaror (AN.m) 211
Utländska direktinvesteringar (AF.m1) 211
Nödlidande lån (AF.m2) 211
Redovisning av nödlidande lån 212

BILAGA 7.1

SAMMANFATTNING AV VARJE KATEGORI AV TILLGÅNGAR 213

BILAGA 7.2

EN SAMMANSTÄLLNING AV POSTER FRÅN DEN INGÅENDE BALANSRÄKNINGEN TILL DEN UTGÅENDE BALANSRÄKNINGEN 222

KAPITEL 8

KONTOSYSTEM 226
INLEDNING 226
Kontosystem 226
KONTOSYSTEM 230
Löpande konton 230
Produktionskonto (I) 230
Inkomstfördelnings- och inkomstanvändningskonton (II) 232
Konton för primär inkomstfördelning (II.1) 232
Konto för inkomstbildning (II.1.1) 232
Konto för allokering av primära inkomster (II.1.2) 236
Konto för företagarinkomster (II.1.2.1) 242
Konto för allokering av övriga primära inkomster (II.1.2.2) 242
Konto för sekundär inkomstfördelning (II.2) 249
Konto för omfördelning av inkomster in natura (II.3) 249
Inkomstanvändningskonto (II.4) 256
Konto för användning av disponibel inkomst (II.4.1) 256
Konto för användning av justerad disponibel inkomst (II.4.2) 256
Kapitalbildningskonton (III) 259
Kapitalkonto (III.1) 259
Konto för förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar (III.1.1) 259
Konto för anskaffning av icke-finansiella tillgångar (III.1.2) 259
Konto för finansiella transaktioner (III.2) 259
Konto för andra förändringar i tillgångarna (III.3) 268
Konto för andra volymförändringar i tillgångarna (III.3.1) 268
Omvärderingskonto (III.3.2) 268
Konto för neutrala kapitalvinster och kapitalförluster (III.3.2.1) 268
Konto för reala kapitalvinster och kapitalförluster (III.3.2.2) 268
Balansräkningar (IV) 282
Ingående balansräkning (IV.1) 282
Förändringar i balansräkningen (IV.2) 282
Utgående balansräkning (IV.3) 282
UTLANDSKONTO (V) 290
Löpande konton 290
Utrikeskonto för varor och tjänster (V.1) 290
Utrikeskontot för primärinkomster och löpande transfereringar (V.II) 290
Utrikeskonton för kapitalbildning (V.III) 290
Kapitalkonto (V.III.1) 290
Konto för finansiella transaktioner (V.III.2) 291
Konto för andra volymförändringar i tillgångar (V.III.3) 291
Balansräkningar (V.IV) 291
KONTO FÖR VAROR OCH TJÄNSTER (0) 303
INTEGRERADE EKONOMISKA KONTON 303
AGGREGAT 315
Bruttonationalprodukt till marknadspris (BNP) 315
Driftsöverskott för den totala ekonomin 315
Sammansatt förvärvsinkomst för den totala ekonomin 315
Företagarinkomst för den totala ekonomin 315
Nationalinkomst (till marknadspris) 315
Disponibel nationalinkomst 315
Sparande 316
Bytesbalans 316
Finansiellt sparande (+ eller –) för den totala ekonomin 316
Nettoförmögenhet för den totala ekonomin 316
Den offentliga förvaltningens utgifter och inkomster 316

KAPITEL 9

TILLGÅNGS- OCH ANVÄNDNINGSTABELLER OCH INPUT-OUTPUTRÄKENSKAPER 318
INLEDNING 318
BESKRIVNING 322
STATISTISKT VERKTYG 322
ANALYSINSTRUMENT 323
TILLGÅNGS- OCH ANVÄNDNINGSTABELLER MER I DETALJ 323
Klassifikationer 323
Värderingsprinciper 325
Handels- och transportmarginaler 326
Skatter minus subventioner på produktion och import 328
Övriga grundbegrepp 330
Kompletterande uppgifter 331
UPPGIFTSKÄLLOR OCH AVSTÄMNING 331
INSTRUMENT FÖR ANALYSER OCH UTVIDGNINGAR 332

KAPITEL 10

PRIS- OCH VOLYMMÅTT 335
OMFATTNINGEN AV PRIS- OCH VOLYMINDEX I NATIONALRÄKENSKAPERNA 336
Det integrerade systemet av pris- och volymindex 336
Övriga pris- och volymindex 337
GENERELLA PRINCIPER FÖR ATT MÄTA PRIS- OCH VOLYMINDEX 337
Definition av priser och volymer för marknadsprodukter 337
Kvalitet, pris och homogena produkter 338
Priser och volym 339
Nya produkter 340
Principerna för icke-marknadsproducerade tjänster 341
Principer för förädlingsvärdet och BNP 342
SÄRSKILDA PROBLEM VID PRINCIPERNAS TILLÄMPNING 343
Skatter och subventioner på produkter och import 343
Övriga produktionsskatter och produktionssubventioner 344
Kapitalförslitning 344
Ersättningar till anställda 344
Fasta tillgångar och lagerstockar 344
MÅTT PÅ SAMHÄLLSEKONOMINS REALA INKOMSTER 345
PRIS- OCH VOLYMINDEX FÖR JÄMFÖRELSER MELLAN LÄNDER 346

KAPITEL 11

BEFOLKNING OCH ARBETSKRAFTSINSATS 347
TOTALBEFOLKNING 347
ARBETSKRAFT 348
SYSSELSÄTTNING 348
Anställda 349
Egenföretagare 349
Sysselsättning och hemvist 350
ARBETSLÖSHET 351
ARBETSTILLFÄLLEN 351
Arbetstillfällen och hemvist 352
DEN ICKE OBSERVERADE EKONOMIN 352
TOTALA ANTALET UTFÖRDA ARBETSTIMMAR 352
Specificering av antalet faktiskt arbetade timmar 352
ÅRSVERKEN 354
ANSTÄLLDAS ERSÄTTNINGSVÄGDA ARBETSKRAFTSINSATS 354
PRODUKTIVITETSMÅTT 354

KAPITEL 12

KVARTALSVISA NATIONALRÄKENSKAPER 355
INLEDNING 355
SÄRDRAG HOS KVARTALSVISA NATIONALRÄKENSKAPER 356
Bokföringstidpunkt 356
Produkter i arbete 356
Verksamhet som är koncentrerad till särskilda perioder under ett år 357
Betalningar som görs sällan 357
Snabbstatistik 357
Avstämning och årsanpassning (benchmarking) av kvartalsvisa nationalräkenskaper 357
Avstämning 358
Överensstämmelse mellan kvartalsvisa och årliga räkenskaper – årsanpassning (benchmarking) 358
Kedjade mått på pris- och volymförändringar 358
Säsongrensning och kalenderkorrigering 359
Ordningsföljd i sammanställningen av säsongrensade kedjade volymmått 360

KAPITEL 13

REGIONALRÄKENSKAPER 361
INLEDNING 361
DET REGIONALA TERRITORIET 362
ENHETER OCH REGIONALRÄKENSKAPER 362
Institutionella enheter 362
Lokala verksamhetsenheter och regional produktionsverksamhet per bransch 363
METODER FÖR REGIONAL FÖRDELNING 363
AGGREGAT FÖR PRODUKTIONSVERKSAMHET 365
Bruttoförädlingsvärde per region och bruttoregionprodukt 365
Fördelning av Fisim på användarbransch 365
Sysselsättning 365
Ersättningar till anställda 365
Övergång från regionalt bruttoförädlingsvärde till bruttoregionprodukt 365
De regionala bruttoförädlingsvärdenas volymökning 366
REGIONALA KONTON FÖR HUSHÅLLENS INKOMSTER 366

KAPITEL 14

INDIREKT MÄTTA FINANSIELLA FÖRMEDLINGSTJÄNSTER (FISIM) 369
FISIM SOM BEGREPP OCH EFFEKTERNA PÅ HUVUDAGGREGATEN AV ALLOKERINGEN AV FISIM TILL ANVÄNDARE 369
BERÄKNING AV PRODUKTIONEN AV FISIM FÖR SEKTORERNA S.122 OCH S.125 370
Nödvändiga statistiska uppgifter 370
Referensräntor 370
Intern referensränta 371
Externa referensräntor 371
Detaljerad uppdelning av Fisim på institutionella sektorer 371
Uppdelning av Fisim allokerade till hushåll i insatsförbrukning och konsumtion 372
BERÄKNING AV IMPORT AV FISIM 373
FISIM UTTRYCKTA I VOLYM 373
BERÄKNING AV FISIM PER NÄRINGSGREN 374
CENTRALBANKENS PRODUKTION 374

KAPITEL 15

KONTRAKT, LEASINGAVTAL OCH LICENSER 375
INLEDNING 375
SKILLNADEN MELLAN OPERATIONELL LEASING, RESURSLEASING OCH FINANSIELL LEASING 375
Operationell leasing 377
Finansiell leasing 377
Resursleasing 378
Tillstånd att utnyttja en naturresurs 379
Tillstånd att utöva specifik verksamhet 380
Offentlig–privata partnerskap 382
Avtal om tjänstekoncessioner 382
Överlåtbara operationella leasingkontrakt (AN.221) 382
Ensamrätt till framtida varor och tjänster (AN.224) 382

KAPITEL 16

FÖRSÄKRING 383
INLEDNING 383
Direktförsäkring 383
Återförsäkring 384
Berörda enheter 385
PRODUKTION AV FÖRSÄKRINGSTJÄNSTER 385
Intjänade premier 385
Premietillskott 386
Justerade skadeersättningar och livförsäkringsersättningar 386
Justerade skadeersättningar inom skadeförsäkringar 386
Livförsäkringsersättningar 387
Försäkringstekniska avsättningar 387
Fastställa försäkringsproduktionen 388
Skadeförsäkring 388
Livförsäkring 389
Återförsäkring 389
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED SKADEFÖRSÄKRING 389
Fördelning av produktionen av försäkringstjänster till användarna 389
Försäkringstjänster till och från utlandet 389
Bokföringsposter 390
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED LIVFÖRSÄKRING 392
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED ÅTERFÖRSÄKRING 394
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED FINANSIELLA SERVICEFÖRETAG FÖR FÖRSÄKRING 395
LIVRÄNTOR 395
BOKFÖRING AV SKADEFÖRSÄKRINGSFORDRINGAR 396
Behandling av justerade skadeanspråk 396
Behandling av förluster genom katastrofer 396

KAPITEL 17

SOCIAL FÖRSÄKRING INKLUSIVE PENSIONER 397
INLEDNING 397
Sociala försäkringssystem, socialt bistånd och individuella försäkringsavtal 397
Sociala förmåner 398
Sociala förmåner som utges av den offentliga förvaltningen 399
Sociala förmåner som utges av andra institutionella enheter 399
Pensioner och andra förmåner 399
ANDRA FÖRMÅNER FRÅN SOCIALA FÖRSÄKRINGSSYSTEM ÄN PENSIONER 399
Andra sociala trygghetssystem än pensionssystem 399
Andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem 400
Bokföring av stockar och flöden efter typ av socialt försäkringssystem utom pensionssystem 400
Sociala trygghetssystem 400
Andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem utom pensioner 400
PENSIONER 401
Typer av pensionssystem 401
Pensionssystem inom social trygghet 402
Andra anställningsrelaterade pensionssystem 402
Avgiftsbestämda system 403
Förmånsbestämda system 403
Avgiftsbestämda system med fiktiv pensionsbehållning och hybridsystem 403
Jämförelse mellan förmånsbestämda och avgiftsbestämda system 403
Pensionsadministratör, pensionsförvaltare, pensionsinstitut samt pensionssystem som omfattar flera arbetsgivare 404
Bokföring av stockar och flöden efter typ av pensionssystem inom social försäkring 405
Transaktioner för pensionssystem inom social trygghet 405
Transaktioner för andra anställningsrelaterade pensionssystem 406
Transaktioner för avgiftsbestämda pensionssystem 406
Övriga flöden som rör avgiftsbestämda pensionssystem 408
Transaktioner för förmånsbestämda pensionssystem 409
TILLÄGGSTABELL FÖR INTJÄNADE PENSIONSRÄTTER INOM SOCIAL FÖRSÄKRING 412
Utformning av tilläggstabellen 412
Kolumner i tabellen 414
Rader i tabellen 415
Ingående och utgående balansräkningar 416
Förändringar i pensionsrätter p.g.a. transaktioner 416
Förändringar i pensionsrätter p.g.a. övriga ekonomiska flöden 418
Tillhörande indikatorer 419
Försäkringsmässiga antaganden 420
Intjänade rätter 420
Diskonteringssats 420
Löneutveckling 420
Demografiska antaganden 421

KAPITEL 18

UTLANDSKONTON 422
INLEDNING 422
EKONOMISKT TERRITORIUM 423
Hemvist 423
INSTITUTIONELLA ENHETER 423
BEHANDLING AV FILIALER I BETALNINGSBALANSEN 423
KONSTRUERADE INHEMSKA STATISTISKA ENHETER 424
FÖRETAG SOM OMFATTAR FLERA TERRITORIER (MULTI-TERRITORY ENTERPRISES) 424
GEOGRAFISK FÖRDELNING 424
BETALNINGSBALANSENS KONTON 425
SALDOPOSTER I BYTESBALANSENS LÖPANDE KONTON 425
UTLANDSKONTONA OCH DERAS FÖRHÅLLANDE TILL BETALNINGSBALANSENS KONTON 426
Utrikeskontot för varor och tjänster 426
Värdering 429
Varor för bearbetning 429
Trepartshandel (merchanting) 430
Förmedling av varor 430
Import och export av Fisim 431
Utrikeskontot för primära och sekundära inkomster 432
Kontot för primära inkomster 433
Inkomst från direktinvesteringar 433
Kontot för sekundära inkomster (löpande transfereringar) i BPM6 433
Utrikeskapitalkontot 434
Utrikeskontot för finansiella transaktioner och finansiell utlandsställning 435
BALANSRÄKNINGAR FÖR SEKTORN UTLANDET 437

KAPITEL 19

EUROPEISKA RÄKENSKAPER 439
INLEDNING 439
FRÅN NATIONALRÄKENSKAPER TILL EUROPEISKA RÄKENSKAPER 439
Omräkning av uppgifter i olika valutor 440
EU-institutionerna 440
Utlandskontot 441
Avstämning av transaktioner 442
Pris- och volymmått 442
Balansräkningar 442
Transaktionsmatriser 442

BILAGA 19.1 –

KONTON FÖR EU-INSTITUTIONERNA 443
Tillgång 443
Användning 444
Konsolidering 444

KAPITEL 20

RÄKENSKAPER FÖR SEKTORN OFFENTLIG FÖRVALTNING 445
INLEDNING 445
AVGRÄNSNING AV SEKTORN OFFENTLIG FÖRVALTNING 445
Identifiering av enheter inom sektorn offentlig förvaltning 445
Offentliga förvaltningsenheter 445
Icke-vinstdrivande organisationer som klassificeras som tillhörande sektorn offentlig förvaltning 446
Andra enheter i sektorn offentlig förvaltning 446
Offentlig kontroll 447
Gränsdragningen mellan marknad och icke-marknad 447
Begreppet ekonomiskt signifikanta priser 447
Kriterier för köpare av produktion från en offentlig producent 448
Produktionen säljs främst till bolag och hushåll 448
Produktionen säljs enbart till den offentliga förvaltningen 448
Produktionen säljs till den offentliga förvaltningen och till andra 448
Testet av marknad/icke-marknad 448
Finansiell förmedling och avgränsningen av sektorn offentlig förvaltning 449
Gränsfall 449
Offentliga huvudkontor 449
Pensionsinstitut 449
Kvasibolag 449
Omstruktureringsorgan 450
Privatiseringsorgan 450
Avvecklingsorgan 450
Specialföretag 451
Samriskföretag (joint ventures) 451
Marknadsregleringsorgan 451
Överstatliga organisationer 452
Delsektorer i sektorn offentlig förvaltning 452
Staten 452
Delstater 452
Kommuner 453
Sociala trygghetsfonder 453
UPPSTÄLLNING AV STATISTIKEN ÖVER DEN OFFENTLIGA FÖRVALTNINGENS FINANSER 453
Ramverk 453
Inkomster 455
Skatter och sociala avgifter 455
Försäljning 455
Övriga inkomster 458
Utgifter 458
Ersättningar till anställda samt insatsförbrukning 458
Utgifter för sociala förmåner 459
Ränta 459
Andra löpande utgifter 459
Kapitalutgifter 459
Koppling till den offentliga förvaltningens konsumtionsutgifter (P.3) 460
Ändamålsklassificering av den offentliga förvaltningens utgifter (Cofog) 460
Saldoposter 461
Finansiellt sparande (B.9) 461
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar (B.101) 461
Finansiering 461
Transaktioner i tillgångar 462
Skuldtransaktioner 463
Andra ekonomiska flöden 463
Omvärderingskonto 463
Konto för andra volymförändringar i tillgångarna 464
Balansräkningar 464
Konsolidering 465
FRÅGOR VID BOKFÖRING FÖR SEKTORN OFFENTLIG FÖRVALTNING 466
Skatteinkomster 466
Skatteinkomstens karaktär 466
Skattekrediter 467
Belopp som ska bokföras 467
Belopp som sannolikt inte kommer att inkasseras 467
Bokföringstidpunkt 467
Redovisning enligt periodiseringsprincipen 467
Periodiserad redovisning av skatter 467
Ränta 468
Diskonteringsobligationer och nollkupongare 469
Indexerade värdepapper 469
Finansiella derivat 469
Domstolsbeslut 469
Militära utgifter 469
Den offentliga förvaltningens förhållande till offentliga bolag 470
Placering i eget kapital i offentliga bolag och fördelning av inkomsterna 470
Investeringar i eget kapital 470
Kapitaltillskott 470
Subventioner och kapitaltillskott 470
Regler som är tillämpliga under särskilda omständigheter 471
Fiskala transaktioner 471
Utskiftningar från offentliga bolag 471
Jämförelse mellan utdelningar och uttag av eget kapital 471
Jämförelse mellan skatter och ägaruttag 472
Privatisering och nationalisering 472
Privatisering 472
Indirekta privatiseringar 472
Nationalisering 472
Transaktioner med centralbanken 473
Omstruktureringar, sammanslagningar och omklassificeringar 473
Skuldtransaktioner 473
Skuldövertaganden, skuldavskrivningar och skuldnedskrivningar 473
Skuldövertagande och skuldavskrivning 473
Skuldövertagande med transferering av icke-finansiella tillgångar 474
Skuldavskrivningar eller skuldnedskrivningar 474
Annan skuldsanering 475
Köp av skulder över marknadsvärdet 475
Skuldsäkringar och räddningsaktioner (bailouts) 475
Lånegarantier 476
Derivatliknande garantier 476
Standardiserade garantier 477
Engångsgarantier 477
Värdepapperisering 477
Definition 477
Kriterier för försäljningsklassificering 477
Bokföring av flöden 478
Övrigt 478
Pensionsförpliktelser 478
Betalningar av engångsbelopp 478
Partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn (PPP) 479
Omfattningen av partnerskapet 479
Ekonomiskt ägande och redovisning av tillgången 479
Bokföring 480
Transaktioner med internationella och överstatliga organisationer 481
Utvecklingsbistånd 482
OFFENTLIG SEKTOR 483
Kontroll över den offentliga sektorn 483
Centralbanken 484
Offentliga kvasibolag 485
Specialföretag (SPE/SPV) och utländska enheter 485
Samriskföretag 485

KAPITEL 21

KOPPLINGAR MELLAN AFFÄRSREDOVISNING OCH NATIONALRÄKENSKAPER SAMT MÄTNING AV FÖRETAGSVERKSAMHET 486
NÅGRA SÄRSKILDA REGLER OCH METODER FÖR AFFÄRSREDOVISNING 486
Bokföringstidpunkt 486
Dubbel bokföring/fyrdubbel bokföring 486
Värdering 486
Resultaträkning och balansräkning 487
NATIONALRÄKENSKAPER OCH AFFÄRSREDOVISNING – PRAKTISKA FRÅGOR 487
ÖVERGÅNGEN FRÅN AFFÄRSREDOVISNING TILL NATIONALRÄKENSKAPER: EXEMPLET MED ICKE-FINANSIELLA FÖRETAG 488
Begreppsmässiga justeringar 488
Justeringar för att skapa samstämmighet med räkenskaperna från andra sektorer 488
Exempel på kompletterande justeringar 488
SÄRSKILDA FRÅGOR 488
Kapitalvinster och kapitalförluster 488
Globalisering 489
Fusioner och förvärv 489

KAPITEL 22

SATELLITRÄKENSKAPER 490
INLEDNING 490
Ändamålsklassificering 493
SATELLITRÄKENSKAPERNAS VIKTIGASTE EGENSKAPER 496
Satelliträkenskaper efter ändamål 496
Särskilda sektorräkenskaper 499
Införande av icke-monetära uppgifter 503
Extra detaljuppgifter och kompletterande begrepp 503
Ändrade grundläggande begrepp 504
Användning av modeller och inbegripande av försöksresultat 504
Utformning och sammanställning av satelliträkenskaper 505
NIO SPECIFIKA SATELLITRÄKENSKAPER 506
Jordbruksräkenskaper 507
Miljöräkenskaper 507
Hälsoräkenskaper 518
Räkenskaper över hushållsproduktion 520
Arbetskraftsräkenskaper och socialräkenskapsmatriser (SRM) 523
Produktivitets- och tillväxträkenskaper 525
FoU-räkenskaper 526
Räkenskaper för socialt skydd 528
Turismsatelliträkenskaper 531

KAPITEL 23

KLASSIFIKATIONER 533
INLEDNING 533
KLASSIFICERING AV INSTITUTIONELLA SEKTORER (S) 533
KLASSIFICERING AV TRANSAKTIONER OCH ANDRA FLÖDEN 535
Produkttransaktioner (P) 535
Transaktioner i icke-producerade icke-finansiella tillgångar (NP-koder) 536
Omfördelningstransaktioner (D) 537
Löpande transfereringar, i kontanter och in natura (D.5–D.8) 538
Transaktioner i finansiella tillgångar och skulder (F) 539
Andra flöden (K) 541
KLASSIFICERING AV SALDOPOSTER OCH NETTOFÖRMÖGENHET (B) 541
KLASSIFICERING AV BALANSRÄKNINGSPOSTER (L) 542
KLASSIFICERING AV TILLGÅNGAR (A) 542
Icke-finansiella tillgångar (AN) 542
Finansiella tillgångar (AF) 544
KLASSIFICERING AV KOMPLETTERANDE POSTER 545
Nödlidande lån 545
Nyttjandevärdet av kapital 546
Pensionstabell 546
Varaktiga konsumtionsvaror 548
Utländska direktinvesteringar 548
Villkorade positioner 548
Sedlar, mynt och inlåning 549
Klassificering av skuldebrev efter förfallodag 549
Noterade och onoterade skuldebrev 549
Långfristiga lån som förfaller inom mindre än ett år och långfristiga lån med inteckning som säkerhet 549
Noterade och onoterade andelar i investeringsfonder 550
Förfallna räntor och återbetalningar 550
Personliga och totala remitteringar 550
OMGRUPPERING OCH KODNING AV NÄRINGSGRENAR (A) OCH PRODUKTER (P) 550
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV DEN OFFENTLIGA FÖRVALTNINGENS UTGIFTER (COFOG) 565
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV INDIVIDUELL KONSUMTION (COICOP) 568
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV HUSHÅLLENS ICKE-VINSTDRIVANDE ORGANISATIONER (COPNI) 570
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV PRODUCENTERNAS UTGIFTER (COPP) 571

KAPITEL 24

KONTONA 573

Tabell 24.1

Konto 0: varu- och tjänstekonto 573

Tabell 24.2

Kontosystem för den totala ekonomin 573

Tabell 24.3

Kontosystem för icke-finansiella bolag 593

Tabell 24.4

Kontosystem för finansiella bolag 607

Tabell 24.5

Kontosystem för sektorn offentlig förvaltning 622

Tabell 24.6

Kontosystem för hushållen 638

Tabell 24.7

Kontosystem för hushållens icke-vinstdrivande organisationer 654

 

KAPITEL 1

ALLMÄN ÖVERSIKT OCH GRUNDPRINCIPER

ALLMÄN ÖVERSIKT

1.01

Det europeiska räkenskapssystemet (ENS 2010 eller ENS) är ett internationellt jämförbart räkenskapssystem för systematisk och detaljerad beskrivning av en hel ekonomi (dvs. en region, ett land eller en grupp av länder), av dess komponenter och av dess samband med andra hela ekonomier.

1.02

Föregångaren till ENS 2010, det europeiska räkenskapssystemet 1995 (ENS 95), offentliggjordes 1996 (1). Den metodik för ENS 2010 som anges i denna bilaga är utformad på samma sätt som ENS 95 för de tretton första kapitlen, men därefter kommer elva nya kapitel om olika aspekter av systemet som återspeglar utvecklingen i fråga om hur man mäter moderna ekonomier eller hur ENS 95 används i Europeiska unionen (EU).

1.03

Denna manual är uppbyggd på följande sätt: Kapitel 1 innehåller en översikt över de grundläggande begrepp som används i systemet, de principer som gäller och en beskrivning av de grundläggande statistiska enheterna och deras indelning. Det ger en överblick över kontosystemet och en kortfattad beskrivning av viktiga aggregat samt tillgångs- och användningstabellernas och input-outputräkenskapernas roll. I kapitel 2 redogörs för de institutionella enheter som används för att mäta ekonomin, och hur dessa enheter för analysändamål klassificeras i sektorer och andra grupper. I kapitel 3 beskrivs alla transaktioner i fråga om produkter (varor och tjänster), och även icke-producerade tillgångar, i systemet. I kapitel 4 beskrivs alla transaktioner i ekonomin som fördelar och omfördelar inkomster och förmögenhet. Kapitel 5 handlar om de finansiella transaktionerna i ekonomin. I kapitel 6 redovisas hur värdet på tillgångarna kan förändras genom andra händelser än ekonomiska eller prisförändringar. I kapital 7 behandlas balansräkningar och klassificeringen av tillgångar och skulder. Kapitel 8 handlar om kontosystemet och de balansposter som hänger samman med varje konto. Kapitel 9 tar upp tillgångs- och användningstabellerna och visar hur de används för att stämma av beräkningarna av inkomst, produktion och utgifter i ekonomin. Där beskrivs även de input-outputtabeller som kan härledas ur tillgångs- och användningstabellerna. I kapitel 10 redogörs för begreppsgrunden för de pris- och volymmått som hänger samman med de nominella värdena i räkenskaperna. Kapitel 11 tar upp de mått på befolkning och arbetskraft som kan användas tillsammans med nationalräkenskapsmått för att analysera ekonomin. Kapitel 12 innehåller en kort beskrivning av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna och hur de skiljer sig från de årliga nationalräkenskaperna.

1.04

I kapitel 13 förklaras syftet med och begreppen i regionalräkenskaperna, liksom svårigheterna med att sammanställa dem. Kapitel 14 behandlar mätningen av finansiella tjänster som tillhandahålls av finansförmedlare och finansieras genom räntenettot, och är resultatet av många års forskning och utveckling i medlemsstaterna för att få ett mått som är tillförlitligt och harmoniserat medlemsstaterna emellan. Kapitel 15 om kontrakt, arrenden/leasing och licenser behövs för att beskriva ett allt viktigare område inom nationalräkenskaperna. I kapitlen 16 och 17 om försäkring, social försäkring och pensioner beskrivs hur dessa ordningar hanteras i nationalräkenskaperna, eftersom omfördelningsfrågor blir allt aktuellare i takt med att befolkningen åldras. Kapitel 18 handlar om nationalräkenskapernas utlandskonton som är den del av nationalräkenskaperna som motsvarar redovisningen av betalningsbalansen. Kapitel 19 om europeiska räkenskaper är också nytt, och det omfattar aspekter av nationalräkenskaperna där europeiska institutionella arrangemang och handelsordningar gör att det krävs ett samlat grepp. Kapitel 20 handlar om räkenskaper för sektorn offentlig förvaltning – ett område som är av särskilt intresse i och med att en återhållsam finanspolitik från medlemsstaternas sida fortsätter att vara ett avgörande inslag i den ekonomiska politiken i EU. I kapitel 21 beskrivs kopplingarna mellan affärsredovisningen och nationalräkenskaperna, ett område som fått ökad relevans i och med att multinationella bolag står för en allt större andel av bruttonationalprodukten (BNP) i alla länder. Kapitel 22 beskriver förhållandet mellan satelliträkenskaper och nationalräkenskapernas huvudkonton. Kapitlen 23 och 24 är för referensändamål – i kapitel 23 finns de klassifikationer som används för sektorer, näringsgrenar och produkter i ENS 2010, och i kapitel 24 det kompletta kontosystemet för varje sektor.

1.05

Strukturen i ENS 2010 stämmer överens med de globala riktlinjerna för nationalräkenskaper, System of National Accounts från 2008 (SNA 2008), med undantag för vissa skillnader när det gäller presentation och en högre grad av precision beträffande vissa begrepp i ENS 2010 som används för ändamål som är specifika för EU. Dessa riktlinjer utarbetades gemensamt av FN, Internationella valutafonden (IMF), Europeiska unionens statistikkontor (Eurostat), OECD och Världsbanken. ENS 2010 har inriktats på förhållandena och databehoven inom EU. I likhet med SNA 2008 används i ENS 2010 samma begrepp och klassifikationer som i annan statistik på olika sociala och ekonomiska områden (t.ex. sysselsättningsstatistiken, produktionsstatistiken och utrikeshandelsstatistiken). Därför fungerar ENS 2010 som en central referensram för social och ekonomisk statistik i EU och i dess medlemsstater.

1.06

ENS består av två huvudsakliga typer av sammanställningar, nämligen

a)

de institutionella sektorräkenskaperna,

b)

input-outputräkenskaperna och branschräkenskaperna.

1.07

Sektorräkenskaperna beskriver systematiskt och för varje institutionell sektor de olika stegen i det ekonomiska händelseförloppet – produktion, inkomstbildning, inkomstfördelning, inkomstomfördelning, inkomstanvändning samt finansiell och icke-finansiell kapitalbildning. Sektorräkenskaperna innehåller också balansräkningar som beskriver stockar av tillgångar, skulder och nettoförmögenhet vid början och slutet av räkenskapsperioden.

1.08

Input-outputräkenskaperna med sina tillgångs- och användningstabeller beskriver mer detaljerat produktionsprocessen (kostnadsstruktur, inkomstbildning och sysselsättning) samt flödena av varor och tjänster (produktion, import, export, slutlig konsumtion, insatsförbrukning och kapitalbildning för varje produktgrupp). Här kommer två viktiga aspekter till uttryck: summan av de inkomster som genereras inom en bransch är lika med det förädlingsvärde som skapas av den branschen, och för varje produkt eller produktgrupp är utbudet lika med efterfrågan.

1.09

Vidare innehåller ENS 2010 begrepp som befolkning och sysselsättning. Dessa begrepp är relevanta för sektorräkenskaperna, branschräkenskaperna och tillgångs- och användningstabellerna.

1.10

ENS 2010 är inte begränsat till årliga nationalräkenskaper, utan är även tillämpligt för kvartalsräkenskaper och räkenskaper för kortare eller längre perioder. Det används också för regionalräkenskaper.

1.11

ENS 2010 existerar vid sidan av SNA 2008 eftersom det anpassats till nationalräkenskapernas användning i EU. Medlemsstaterna ansvarar för att samla in och utforma sina nationalräkenskaper så att de beskriver den ekonomiska situationen i de respektive länderna. Medlemsstaterna sammanställer dessutom en uppsättning räkenskaper som lämnas in till kommissionen (Eurostat) som en del i ett lagstadgat dataleveransprogram, som sedan används som underlag för beslutsfattandet på centrala social-, ekonomisk- och finanspolitiska områden i unionen. Bland annat används uppgifterna till att fastställa medlemsstaternas finansiella bidrag till EU-budgeten genom den så kallade fjärde resursen, stödet till EU:s regioner genom strukturfonderna och övervakningen av medlemsstaternas ekonomiska utveckling inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott och stabilitets- och tillväxtpakten.

1.12

För att avgifter och förmåner ska kunna beräknas utifrån uppgifter som sammanställts och presenterats på ett enhetligt sätt, ska den ekonomiska statistik som används för dessa ändamål sammanställas enligt samma regler och med samma begrepp. ENS 2010 är en förordning som föreskriver vilka regler, konventioner, definitioner och klassificeringar som medlemsstaterna ska använda vid framställningen av de nationalräkenskaper som ska ingå i dataleveransprogrammet enligt bilaga B till denna förordning.

1.13

Med tanke på de avsevärda penningbelopp som hanteras inom EU:s bidrags- och stödordningar, är det väsentligt att beräkningarna görs på ett konsistent sätt i alla medlemsstater. Under sådana omständigheter är det viktigt att man går försiktigt tillväga med skattningar som inte kan observeras direkt på marknaden och undviker att använda modellbaserade metoder för beräkningar i nationalräkenskaperna.

1.14

De begrepp som används i ENS 2010 är i flera avseenden mer specifika och precisa än de i SNA 2008 för att säkerställa att medlemsstaternas uppgifter från nationalräkenskaperna är så konsistenta som möjligt. Detta grundläggande krav på tillförlitliga och konsistenta skattningar har medfört att det fastställts en basuppsättning nationalräkenskaper i EU. När de olika medlemsstaternas beräkningar inte är tillräckligt konsistenta redovisas de i regel utanför själva huvudkontosystemet, i tilläggstabeller och satelliträkenskaper.

1.15

Ett exempel på där det har ansetts vara nödvändigt att vara försiktig i utformningen av ENS 2010 är på området pensionsåtaganden. Det finns goda grunder för att mäta dessa och använda dem som underlag för ekonomisk analys, men det grundläggande kravet i EU på att ta fram räkenskaper som är konsistenta över tid och rum innebär att man måste gå försiktigt till väga.

Globalisering

1.16

I och med att den ekonomiska verksamheten blivit alltmer global till sin karaktär har den internationella handeln i alla dess former ökat, vilket ställer länderna inför allt större utmaningar när det gäller att redovisa den inhemska ekonomin i nationalräkenskaperna. Globaliseringen är den dynamiska och flerdimensionella process varigenom de nationella resurserna blir mer internationellt rörliga och de nationella ekonomierna alltmer beroende av varandra. Den aspekt av globaliseringen som kanske ställer till störst problem för nationalräkenskaperna är de multinationella företagens allt större andel internationella transaktioner mellan moderbolag, dotterbolag och närstående bolag. Det finns emellertid även andra utmaningar, t.ex. följande:

1.

Internprissättningen mellan närstående bolag (värdering av import och export).

2.

Den ökade omfattningen av lönbearbetning, där varuhandeln sker över internationella gränser men utan att äganderätten förändras (varor för bearbetning), och trepartshandel (merchanting).

3.

Den internationella handeln via internet, både för bolag och hushåll.

4.

Handeln med och användningen av immateriella tillgångar i hela världen.

5.

Arbetstagare som arbetar utomlands och skickar avsevärda belopp till familjen i hemlandet (arbetstagares remitteringar, som en del av personliga överföringar).

6.

Multinationella bolag som förlägger sin verksamhet över nationsgränserna för att maximera produktionseffektiviteten och minimera den sammanlagda skattebördan. Detta kan ge upphov till artificiella bolagsstrukturer som inte alltid återspeglar den ekonomiska verkligheten.

7.

Användningen av offshore-finansieringsinstrument (t.ex. specialföretag) för att finansiera global verksamhet.

8.

Återexporten av varor, och i EU transporten av varor mellan medlemsstater efter införsel till unionen (kvasitransitering).

9.

Ökningen i de utländska direktinvesteringarna och behovet att kartlägga och allokera dessa flöden.

1.17

Alla dessa allt vanligare aspekter av globaliseringen gör det allt svårare för de enskilda ländernas statistiker att fånga upp och korrekt mäta de gränsöverskridande flödena. Även med ett heltäckande och tillförlitligt insamlings- och mätsystem för posterna inom sektorn utlandet (och därmed också inom betalningsbalansens konton) kommer globaliseringen att göra att det krävs ytterligare insatser för att bibehålla kvaliteten på nationalräkenskaperna för alla ekonomier och grupper av ekonomier.

ANVÄNDNINGSOMRÅDEN FÖR ENS 2010

Underlag för analys och politik

1.18

ENS kan användas för att analysera och utvärdera följande:

a)

Den totala ekonomins struktur. Som mått på denna används t.ex.

1.

förädlingsvärde och sysselsättning efter bransch,

2.

förädlingsvärde och sysselsättning efter region,

3.

inkomst fördelad efter sektor,

4.

import och export efter produktgrupp,

5.

konsumtionsutgifter efter ändamål och produktgrupp,

6.

fast realkapitalbildning och realkapitalstock efter bransch,

7.

sammansättningen av stockar och flöden av finansiella tillgångar efter typ av tillgång och efter sektor.

b)

Specifika delar eller aspekter av en ekonomi. Som exempel kan nämnas

1.

bank- och finansväsendet i den nationella ekonomin,

2.

den offentliga förvaltningens roll och finansiella ställning,

3.

ekonomin i en specifik region (i jämförelse med nationen som helhet),

4.

hushållens sparande och skulder.

c)

Utvecklingen av ekonomin över tiden. Som exempel kan nämnas

1.

analys av BNP:s tillväxttakt,

2.

inflationsanalys,

3.

analys av säsongmönster i hushållens utgifter baserad på kvartalsräkenskaper,

4.

analys av vissa typer av finansiella instruments förändrade betydelse över tiden, t.ex. den ökade betydelsen av finansiella derivat,

5.

jämförelse av branschstrukturen i den nationella ekonomin på lång sikt.

d)

Den totala ekonomin satt i relation till andra ekonomier. Som exempel kan nämnas

1.

jämförelse av den offentliga förvaltningens betydelse och omfattning i EU:s medlemsstater,

2.

analys av interdependensen mellan ekonomierna i EU, med beaktande av medlemsstater och deras regioner,

3.

analys av EU:s export (vad som exporteras och vart),

4.

jämförelse av BNP:s tillväxttakt eller disponibel inkomst per capita i EU och i andra utvecklade ekonomier.

1.19

För EU och dess medlemsstater har resultaten från ENS stor betydelse vid utformning och styrning av den sociala och ekonomiska politiken.

Här följer några exempel på vad ENS används till:

a)

Att övervaka och styra den makroekonomiska och monetära politiken i euroområdet samt fastställa konvergenskriterierna för Ekonomiska och monetära unionen (EMU) utifrån nationalräkenskapsvärden (t.ex. BNP-tillväxt).

b)

Att fastställa kriterierna för beräkningen av det offentliga underskottet och den offentliga förvaltningens skuld i samband med förfarandet vid alltför stora underskott.

c)

Att beräkna ekonomiskt stöd till regioner inom EU, eftersom fördelningen av medel till regionerna bygger på statistiken över regionalräkenskaper.

d)

Att fastställa EU:s egna medel. Detta görs med nationalräkenskaperna som underlag i följande tre hänseenden:

1.

EU:s totala medel beräknas som en procentandel av medlemsstaternas samlade bruttonationalinkomst (BNI).

2.

Det tredje slaget av EU:s egna medel är momsintäkter. Medlemsstaternas bidrag fastställs i stor utsträckning med hjälp av nationalräkenskaperna, eftersom de används för att beräkna den genomsnittliga momssatsen.

3.

Den relativa storleken på medlemsstaternas respektive bidrag till det fjärde slaget av EU:s egna medel baseras på deras beräknade bruttonationalinkomst. Dessa beräkningar ligger till grund för huvuddelen av medlemsstaternas betalningar.

Begreppen i ENS 2010

1.20

För att nå balans mellan databehoven och möjligheterna att erhålla data har begreppen i ENS 2010 flera viktiga egenskaper. De är

a)

internationellt jämförbara,

b)

harmoniserade med andra system för social och ekonomisk statistik,

c)

konsistenta,

d)

praktiskt tillämpliga, vilket innebär att de kan mätas i praktiken,

e)

annorlunda än de flesta administrativa begrepp,

f)

väletablerade och oförändrade under lång tid,

g)

inriktade på att beskriva den ekonomiska processen i monetära och direkt observerbara termer,

h)

möjliga att tillämpa i olika situationer och för olika ändamål.

1.21

Begreppen i ENS 2010 är internationellt jämförbara eftersom

a)

de är konsistenta med dem i de internationella riktlinjerna för nationalräkenskaper, dvs. SNA 2008,

b)

ENS 2010 är standard i medlemsstaterna för inrapporteringen av nationalräkenskapsdata till alla internationella organisationer,

c)

det är avgörande att begreppen är internationellt jämförbara när man vill jämföra statistik från olika länder.

1.22

Begreppen i ENS 2010 är harmoniserade med motsvarande begrepp i annan social och ekonomisk statistik eftersom ENS 2010 använder begrepp och klassificeringar (t.ex. den statistiska näringsgrensindelningen i Europeiska unionen ”Nace rev. 2” (2)) som också används i annan social och ekonomisk statistik i medlemsstaterna, t.ex. statistik över tillverkning, utrikeshandel och sysselsättning. Begreppsmässiga avvikelser har begränsats till ett minimum. Begreppen och klassificeringarna i ENS 2010 är dessutom harmoniserade med FN:s motsvarigheter.

Harmoniseringen med den sociala och ekonomiska statistiken förbättrar kopplingarna till och jämförelserna med de uppgifterna, vilket säkrar kvaliteten på nationalräkenskapsuppgifterna. Dessutom kan information som finns i sådan specialiserad statistik bättre relateras till den övergripande statistiken över landets ekonomi.

1.23

Att samma begrepp används både i nationalräkenskapssystemet och i de andra systemen för social och ekonomisk statistik gör det möjligt att beräkna konsistenta nyckeltal. Exempelvis kan följande mått beräknas:

a)

Produktivitetstal, såsom förädlingsvärde per arbetad timme (detta mått kräver konsistens mellan begreppen förädlingsvärde och arbetade timmar).

b)

Disponibel nationalinkomst per capita (detta mått kräver konsistens mellan begreppen disponibel nationalinkomst och befolkning).

c)

Fast realkapitalbildning i procent av realkapitalstocken (detta mått kräver konsistens mellan definitionerna av dessa flöden och stockar).

d)

Det offentliga underskottet och den offentliga sektorns skuld i procent av bruttonationalprodukten (dessa värden kräver konsistens mellan begreppen offentligt underskott den offentliga förvaltningens skuld och bruttonationalprodukten).

Begreppens interna konsistens gör att vissa variabler kan beräknas residualt – bland annat kan sparande beräknas som differensen mellan disponibel inkomst och konsumtionsutgift.

1.24

Begreppen i ENS 2010 har utformats med hänsyn till att de lätt ska kunna samlas in och mätas. Att de ska vara praktiskt tillämpliga framgår på flera sätt av riktlinjerna för hur räkenskaperna ska sammanställas:

a)

Verksamheter eller poster anges bara då de är tillräckligt omfattande. Till exempel ska egenproduktion av varor i hushållen såsom vävning av tyger och keramikframställning inte bokföras som produktion, eftersom denna typ av produktion betraktas som obetydlig för EU-länderna.

b)

Vissa begrepp åtföljs av beskrivningar av hur de ska mätas. Till exempel gör man vid definitionen av kapitalförslitning en hänvisning till linjär avskrivning. När man beräknar realkapitalstocken ska den s.k. PI-metoden (Perpetual Inventory-metoden) användas i de fall där det saknas direkta uppgifter om stocken av realkapital. Ett annat exempel är värderingen av egenproduktionen: I princip ska den göras till baspris, men om det är nödvändigt kan baspriset approximeras med summan av de olika ingående kostnaderna.

c)

Vissa konventioner har införts. Till exempel betraktas den offentliga förvaltningens kollektiva tjänster helt och hållet som konsumtionsutgifter.

1.25

Det är emellertid inte alltid så enkelt att samla in de uppgifter som behövs för nationalräkenskapsstatistiken direkt, eftersom de underliggande begreppen vanligtvis avviker från dem som används i de administrativa datakällorna. Exempel på administrativa källor är affärsredovisning, olika slags skatteregister (moms, personlig inkomstskatt, importavgifter etc.), socialförsäkringsuppgifter och uppgifter som kommer från organ för bank- och försäkringstillsyn. Sådana administrativa uppgifter används vid sammanställningen av nationalräkenskaperna. I allmänhet behöver de dock omarbetas för att kunna användas för ENS.

Att begreppen i ENS vanligen avviker från sina administrativa motsvarigheter beror bl.a. på följande:

a)

Administrativa begrepp är olika i olika länder. Därför kan man inte använda de administrativa begreppen för internationella jämförelser.

b)

Administrativa begrepp ändras över tiden. Därför kan man inte använda de administrativa begreppen för jämförelser över tiden.

c)

De begrepp som ligger till grund för administrativa datakällor är ofta inte konsistenta med begreppen i andra administrativa system. Det är bara möjligt att sammanlänka och jämföra olika uppgifter, något som är av avgörande betydelse för nationalräkenskapsuppgifterna, om man har en konsistent uppsättning begrepp.

d)

De administrativa begreppen är vanligtvis inte optimala för ekonomisk analys eller utvärdering av den ekonomiska politiken.

1.26

Icke desto mindre tillgodoser administrativa data mycket väl de databehov som nationalräkenskaperna och andra statistikgrenar har, eftersom

a)

begrepp och klassificeringar som ursprungligen har utformats för statistiska ändamål också kan användas i administrativa syften, t.ex. indelning av den offentliga förvaltningens utgifter efter utgiftsslag,

b)

de administrativa datakällorna uttryckligen beaktar vissa (specifika) databehov för statistiken; detta är exempelvis fallet med Intrastatsystemet, som tillhandahåller uppgifter om varuleveranser mellan medlemsstaterna.

1.27

De viktigaste begreppen i ENS är väletablerade och har varit oförändrade under lång tid, eftersom

a)

de har varit godkända som internationell standard i många år,

b)

de flesta grundbegreppen i de internationella riktlinjerna för nationalräkenskaper har förblivit oförändrade över tiden.

Den begreppsmässiga kontinuiteten gör att man inte behöver räkna om tidsserier i så stor utsträckning. Dessutom begränsas begreppens sårbarhet gentemot nationella och internationella politiska påtryckningar. Av dessa skäl har nationalräkenskaperna kunnat fungera som en objektiv databas för ekonomisk politik och analys.

1.28

Begreppen i ENS 2010 syftar till att beskriva den ekonomiska processen i monetära och direkt observerbara termer. Stockar och flöden som inte är direkt observerbara som monetära storheter eller som inte har någon tydlig monetär motsvarighet redovisas inte i ENS.

Denna princip har inte tillämpats strikt, eftersom man även måste beakta behovet av konsistens och användarnas behov. Exempelvis krävs det för konsistensen att värdet av kollektiva tjänster som produceras av den offentliga förvaltningen bokförs som produktion, eftersom den offentliga förvaltningens betalningar av ersättningar till anställda och inköp av alla slags varor och tjänster är direkt observerbara i monetära termer. Dessutom ökar användbarheten hos nationalräkenskaperna i stort för ekonomisk analys och politik genom att man sätter den offentliga förvaltningens kollektiva tjänster i relation till den nationella ekonomin i övrigt.

1.29

Räckvidden för begreppen i ENS kan illustreras genom att man betraktar vissa viktiga gränsdragningsfrågor.

Följande ska redovisas inom produktionsavgränsningen i ENS (se punkterna 3.07–3.09):

a)

Den offentliga förvaltningens produktion av individuella och kollektiva tjänster.

b)

Produktion av bostadstjänster i ägarbebodda bostäder.

c)

Produktion av varor för egen konsumtion, t.ex. jordbruksprodukter.

d)

Byggande för egen räkning, inklusive det som byggs av hushåll.

e)

Tjänsteproduktion av avlönade hushållsanställda.

f)

Fiskuppfödning i fiskodlingar.

g)

Produktion som är förbjuden i lag, så länge som alla inblandade deltar frivilligt i transaktionen.

h)

Produktion för vilka inkomsterna inte redovisas fullt ut till skattemyndigheterna, t.ex. odeklarerad produktion av textilier.

1.30

Följande ligger utanför produktionsavgränsningen och ska inte redovisas i ENS:

a)

Hushållstjänster och personliga tjänster som produceras och konsumeras inom samma hushåll, t.ex. städning, matlagning eller omhändertagande av sjuka eller äldre.

b)

Frivilligt arbete som inte leder till varuproduktion, t.ex. vård eller städning utan betalning.

c)

Naturlig tillväxt av fisk i öppet hav.

1.31

ENS tar upp all produktion inom produktionsavgränsningen. Produktion från hjälpverksamhet ska dock inte redovisas. Alla insatser som förbrukas i en hjälpverksamhet ska behandlas som insatser i den verksamhet som den stöder. Om en verksamhet som uteslutande bedriver hjälpverksamhet är statistiskt observerbar, dvs. om det finns separata räkenskaper för dess produktion, eller om den geografiskt är belägen någon annanstans än de verksamheter den betjänar, ska denna både i national- och regionalräkenskaperna redovisas som en separat enhet inom den näringsgren som motsvarar dess primära verksamhet. Om det inte finns några lämpliga basdata kan man skatta hjälpverksamhetens produktion genom att summera kostnaderna.

1.32

Om en viss verksamhet betraktas som produktion och dess produktion redovisas, ska även den därmed förbundna inkomsten, sysselsättningen, slutliga användningen etc. redovisas. Exempelvis ska inte bara produktion av bostadstjänster för egen räkning i ägarbebodda bostäder redovisas som produktion, utan de inkomster och konsumtionsutgifter som uppkommer för bostadsägarna ska också redovisas. Definitionsmässigt redovisas ingen insats av arbete i produktionen av ägarbebodda bostäder, och därmed inte heller någon sysselsättning. Detta bibehåller konsistensen med arbetsmarknadsstatistiken, där det inte redovisas någon sysselsättning för bostadsägande. Det omvända gäller när verksamheten inte redovisas som produktion: hushållstjänster som produceras och konsumeras inom samma hushåll ger inte upphov till inkomst eller konsumtionsutgift och räknas inte heller som sysselsättning.

1.33

ENS innehåller också konventioner i fråga om t.ex.

a)

värderingen av den offentliga förvaltningens produktion,

b)

värderingen av produktionen av försäkringstjänster och indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster,

c)

redovisningen av alla kollektiva tjänster som tillhandahålls av den offentliga förvaltningen som konsumtionsutgifter och inte som insatsförbrukning.

Sektorindelning

1.34

Sektorräkenskaperna skapas genom att enheter hänförs till olika sektorer vilket möjliggör att transaktioner och saldoposter i räkenskaperna kan redovisas efter sektor. Genom en sådan uppdelning får man ett viktigt underlag för den ekonomiska politiken och finanspolitiken. De viktigaste sektorerna är hushåll, offentlig förvaltning, bolag (finansiella och icke-finansiella), hushållens icke-vinstdrivande organisationer och utlandet.

Den distinktion som görs mellan marknadsverksamhet och icke-marknadsverksamhet är väsentlig. En offentligt styrd enhet som betraktas som en marknadsaktör ska klassificeras till bolagssektorn och inte till sektorn offentlig förvaltning. Bolagets underskott och skuldsättning kommer således inte att ingå i det offentliga underskottet och skuldsättning.

1.35

Det är viktigt att det fastställs tydliga och stabila kriterier för hur enheterna ska hänföras till sektorerna.

Den offentliga sektorn består av ekonomins alla inhemska institutionella enheter som styrs av den offentliga förvaltningen. Den privata sektorn omfattar alla övriga inhemska enheter.

Av tabell 1.1 framgår vilka kriterier som används för att skilja mellan den offentliga och den privata sektorn, och mellan sektorn offentlig förvaltning och sektorn offentliga bolag, och inom den privata sektorn mellan sektorerna hushållens icke-vinstdrivande organisationer och privata bolag.

Tabell 1.1

Kriterier

Offentligt styrda

(Sektorn offentlig förvaltning plus offentliga bolag)

Privatstyrda

(Privata sektorn)

Icke-marknadsproduktion

Offentlig förvaltning

Hushållens icke-vinstdrivande organisationer

Marknadsproduktion

Offentliga bolag

Privata bolag

1.36

Med styrning eller bestämmande inflytande avses möjligheten att bestämma policy eller strategisk inriktning för en institutionell enhet. Närmare uppgifter beträffande definitionen av styrning (bestämmande inflytande) ges i punkterna 2.35–2.39.

1.37

Åtskillnaden mellan marknadsproduktion och icke-marknadsproduktion, och därmed klassificering till sektorn offentlig förvaltning eller bolagssektorn, görs enligt följande:

En verksamhet ska anses vara marknadsmässig om handeln med varor och tjänster sker på följande villkor:

1.

Säljare strävar efter största möjliga vinst på lång sikt och gör detta genom att fritt sälja varor och tjänster på marknaden till den som är beredd att betala det begärda priset.

2.

Köpare, vars medel är begränsade, strävar efter största möjliga nytta genom att köpa de produkter som bäst tillgodoser deras behov till det erbjudna priset.

3.

Det finns effektiva marknader där säljare och köpare har tillgång till och information om marknaden. En marknad kan fungera effektivt även om dessa villkor inte är helt och hållet uppfyllda.

1.38

ENS detaljerade begreppsram ger visst utrymme för flexibilitet: En del begrepp ingår inte uttryckligen i ENS men kan ändå lätt härledas ur systemet. Ett exempel är att man kan skapa nya sektorer genom att omgruppera delsektorerna i ENS.

1.39

Flexibiliteten innebär också att ytterligare kriterier som inte strider mot grundtankarna i systemet kan läggas till. Det kan t.ex. röra sig om att upprätta räkenskaper för delsektorer efter antal sysselsatta i producerande enheter eller inkomststorlek för hushåll. För sysselsättningen kan underindelningar göras efter utbildningsnivå, ålder eller kön.

Satelliträkenskaper

1.40

För att tillgodose vissa databehov bör separata satelliträkenskaper upprättas.

Som exempel kan nämnas

a)

socialräkenskapsmatriser (SRM),

b)

turismens betydelse i den nationella ekonomin,

c)

analys av kostnaderna för och finansieringen av hälsovård,

d)

forskning och utveckling som betraktas som investering i immateriella tillgångar,

e)

erkännande av humankapital som tillgångar i den nationella ekonomin,

f)

analys av inkomster och utgifter hos hushåll baserad på mikroinriktade inkomst- och utgiftsbegrepp,

g)

samspelet mellan miljö och ekonomi,

h)

produktion inom hushållen,

i)

analys av välfärdsförändringar,

j)

analys av skillnader mellan nationalräkenskaperna och affärsredovisningars uppgifter och dessa skillnaders inflytande på aktie- och valutamarknaderna,

k)

beräkning av skatteintäkter.

1.41

Satelliträkenskaper tillgodoser sådana databehov genom att

a)

redovisa mer i detalj där så behövs eller utelämna onödiga detaljer,

b)

utvidga omfattningen av räkenskapssystemet genom att tillföra icke-monetär information, t.ex. om föroreningar och om miljövärden som tillgångar,

c)

ändra vissa grundbegrepp, t.ex. utvidga begreppet kapitalbildning till att även omfatta utgifter för utbildning.

1.42

En socialräkenskapsmatris är en matrisframställning som beskriver sambanden mellan tillgångs- och användningstabellerna och sektorräkenskaperna. En socialräkenskapsmatris tillför ytterligare information om nivån på och sammansättningen av sysselsättning, genom en underindelning av ersättningar till anställda efter grupp av sysselsatta. Denna underindelning tillämpas både på användningen av arbetskraft i olika branscher, vilket visas i användningstabellerna, och tillgången på arbetskraft i olika socioekonomiska undergrupper, vilket redovisas i kontot för allokeringen av primära inkomster för hushållssektorns delsektorer. På det sättet får man en systematisk översikt över tillgången på och användningen av olika grupper av arbetskraft.

1.43

Alla grundbegrepp och klassificeringar i ENS 2010:s huvudsystem ska behållas i satelliträkenskaperna. Begrepp får bara ändras om det är syftet med satelliträkenskaperna. I sådana fall ska satelliträkenskaperna också innehålla en tabell som visar sambandet mellan de huvudsakliga aggregaten i satelliträkenskaperna och deras motsvarigheter i huvudsystemet. På så sätt behåller huvudsystemet sin roll som en referensram samtidigt som de mer specifika behoven tillgodoses.

1.44

Generellt sett omfattar huvudsystemet inte stockar och flöden som inte direkt kan observeras i monetära termer (eller inte har en tydlig monetär motsvarighet). Sådana stockar och flöden är i regel lättare att mäta om man utformar statistiken i icke-monetära termer, vilket innebär att t.ex.

a)

produktionen inom hushållen kan beskrivas i termer av timmar fördelade på olika ändamål,

b)

utbildning kan beskrivas i termer av utbildningstyp, antal elever, genomsnittligt antal skolår fram till examen etc.,

c)

effekterna av miljöförstöring kan beskrivas i termer av förändring av antalet levande arter, hälsotillståndet för träd i skogarna, avfallsvolymen, mängden koloxid och strålning osv.

1.45

Satelliträkenskaper gör det möjligt att knyta an sådan statistik i icke-monetära termer till nationalräkenskapernas huvudsystem. Anknytningen kan göras genom att man i den icke-monetära statistiken använder klassificeringarna i huvudsystemet, t.ex. indelningen efter hushållstyp eller efter bransch. På det sättet får man en utvidgad struktur som är konsistent. Denna struktur kan sedan användas som underlag för analys och utvärdering av samspelet mellan olika variabler i huvudsystemet och respektive variabler i de utvidgade räkenskaperna.

1.46

Huvudsystemet och dess viktigaste aggregat gör det inte möjligt att analysera förändringar i välfärd. För detta ändamål kan man använda utvidgade konton som också innefattar imputerade monetära värden för t.ex.

a)

hushållstjänster och personliga tjänster som produceras och konsumeras inom samma hushåll,

b)

förändringar i fritid,

c)

fördelar och nackdelar med att bo i städer,

d)

ojämlikheter i inkomstfördelning mellan olika individer.

1.47

Utvidgade konton kan även användas för att omklassificera konsumtionsutgifter för sådant som dessvärre är nödvändigt (t.ex. försvar) till insatsförbrukning, dvs. så att dessa inte antas bidra till välfärden. På liknande sätt kan skador förorsakade av översvämningar eller andra naturkatastrofer klassificeras som insatsförbrukning, dvs. som en minskning av den (absoluta) välfärden. På så sätt kan man försöka göra sig en mycket grov och mycket ofullständig uppfattning om välfärdsförändringar. Välfärd har dock många dimensioner av vilka de flesta uttrycks i annat än monetära termer. Det är därför en bättre lösning att mäta välfärden genom att använda separata indikatorer och måttenheter för varje dimension. Sådana indikatorer kan t.ex. vara spädbarnsdödlighet, förväntad livslängd, läs- och skrivkunnighet hos vuxna och nationalinkomst per capita. Dessa indikatorer kan införlivas i ett satellitkonto.

1.48

För att erhålla ett konsistent och internationellt jämförbart system används inte administrativa begrepp i ENS. Det kan för åtskilliga nationella syften dock vara användbart att utnyttja uppgifter som utgår från administrativa begrepp. Som exempel kan nämnas att beräkna skatteintäkter genom att använda statistik över beskattningsbar inkomst. Sådan statistik kan erhållas genom vissa modifieringar i nationalräkenskapsstatistiken.

1.49

Ett liknande tillvägagångssätt kan utnyttjas för begrepp som används inom nationell ekonomisk politik, såsom

a)

det inflationsbegrepp som används för att räkna upp pensioner, arbetslöshetsunderstöd eller ersättningar till anställda för statstjänstemän,

b)

begrepp såsom skatter, sociala avgifter, sektorn offentlig förvaltning och sektorn för gemensamma nyttigheter, vilka används i diskussioner om den optimala storleken på den gemensamma sektorn,

c)

begreppet ”strategiska” sektorer/branscher i fråga om nationell ekonomisk politik eller EU:s ekonomiska politik,

d)

begreppet ”företagsinvesteringar”, som används i nationell ekonomisk politik,

e)

en tabell över den fullständiga redovisningen av pensioner.

Satelliträkenskaper eller tilläggstabeller kan tillgodose sådana databehov.

ENS 2010 och SNA 2008

1.50

ENS 2010 utgår från begreppen i SNA 2008, som ger riktlinjerna för nationalräkenskaper i världens alla länder. Det finns emellertid flera skillnader mellan ENS 2010 och SNA 2008.

a)

Skillnader i presentationen:

1.

I ENS 2010 finns separata kapitel om produkttransaktioner, omfördelningstransaktioner och finansiella transaktioner. I SNA 2008 däremot är sådana transaktioner förklarade i kapitel som ställts upp efter konton, t.ex. kapitel om produktionskontot, kontot för primär inkomstfördelning, kapitalkontot och utlandskontot.

2.

I ENS 2010 beskrivs ett begrepp genom en definition och en uppräkning av vad som ingår respektive vad som inte ingår. I SNA 2008 beskrivs oftast begrepp i mer allmänna termer och där förklaras också bakgrunden till att begreppen har införts.

b)

ENS-begreppen är i flera fall mer specifika och precisa än begreppen i SNA 2008.

1.

SNA 2008 innehåller inte några specifika kriterier för distinktionen mellan marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning och icke-marknadsproduktion. I ENS finns därför mer detaljerade riktlinjer för att säkra ett enhetligt tillvägagångssätt.

2.

I ENS 2010 förutsätter man att flera typer av varuproduktion inom hushållen, såsom vävning av tyger eller tillverkning av möbler, inte är betydande i medlemsstaterna och därför inte behöver redovisas.

3.

I ENS 2010 hänvisas till institutionella ordningar inom EU, t.ex. Intrastat-systemet för att registrera flöden av varor inom EU och de avgifter medlemsstaterna betalar in till EU.

4.

ENS 2010 innehåller EU-specifika klassificeringar, t.ex. indelning av produkter efter näringsgren (CPA) (3) för produkter och Nace rev. 2 för branscher (som båda är harmoniserade med motsvarande FN-klassificeringar).

5.

ENS 2010 innehåller en ytterligare uppdelning av alla transaktioner med utlandet: de är uppdelade på transaktioner mellan enheter inom i EU och transaktioner med enheter utanför EU.

6.

I ENS 2010 är sektorn finansiella bolag uppdelad i andra delsektorer än i SNA 2008 för att tillgodose Ekonomiska och monetära unionens behov. ENS 2010 kan vara mer precis än SNA 2008, eftersom ENS 2010 i första hand är avsett för tillämpning i medlemsstaterna. ENS bör också vara mer specifik på grund av unionens databehov.

ENS 2010 och ENS 95

1.51

ENS 2010 skiljer sig från ENS 95 i fråga om såväl räckvidd som begrepp. De flesta av dessa skillnader motsvarar dem som finns mellan SNA 93 och SNA 2008. De största skillnaderna är följande:

a)

Forskning och utveckling betraktas som kapitalbildning som ger upphov till immateriella tillgångar. Denna förändring ska redovisas i ett satellitkonto och tas med i huvudräkenskaperna när beräkningarna är tillräckligt tillförlitliga och harmoniserade medlemsstaterna emellan.

b)

Utgifter för vapensystem som faller inom den allmänna definitionen av tillgångar redovisas som fast realkapitalbildning och inte som utgifter för insatsförbrukning.

c)

Det analytiska begreppet ”nyttjandevärdet av kapital” har införts för marknadsproduktion, så att det kan redovisas i en tilläggstabell där de ingår som en komponent av förädlingsvärdet.

d)

Gränsen för vad som räknas som finansiella tillgångar har utvidgats till att omfatta ett bredare spektrum av finansiella derivatkontrakt.

e)

Det har införts nya regler för hur pensionsrätter ska bokföras. Räkenskaperna innehåller numera en tilläggstabell, där beräkningar för alla rätter inom social försäkring, såväl fonderade som ofonderade, kan redovisas. Alla upplysningar som krävs för en heltäckande analys finns i denna tabell, som visar rätter och tillhörande flöden för alla privata och offentliga pensionssystem, såväl fonderade som ofonderade, inklusive pensionssystem inom sociala trygghetsfonder.

f)

Reglerna om förändring av äganderätten till varor tillämpas nu generellt, vilket medför att redovisningen av trepartshandel (merchanting) och varor som skickas för bearbetning, både utomlands och på hemmamarknaden, förändras. Detta innebär att varor som skickas för bearbetning utomlands ska bokföras netto, och inte brutto som i SNA 93 och ENS 95. Denna förändring har stor betydelse för redovisningen av denna verksamhet i tillgångs- och användningstabellerna.

g)

Det ges mer vägledning i fråga om finansiella bolag över lag, särskilt specialföretag (SPE/SPV). Behandlingen av offentligt styrda specialföretag utomlands har ändrats för att säkerställa att specialföretagens skulder syns i den offentliga förvaltningens räkenskaper.

h)

Det har klargjorts hur överutdelningar från offentliga bolag ska behandlas – de ska betraktas som extraordinära utbetalningar och uttag från eget kapital.

i)

Principerna för hur offentlig-privata partnerskap ska behandlas har fastställts, och behandlingen av omstruktureringsorgan har utvidgats.

j)

Transaktioner mellan å ena sidan den offentliga förvaltningen och offentliga bolag och å andra sidan värdepapperiseringsinstitut har klargjorts för att förbättra redovisningen av poster som avsevärt skulle kunna påverka den offentliga förvaltningens skuld.

k)

Behandlingen av lånegarantier har förtydligats och en ny behandling har införts för standardiserade lånegarantier, t.ex. exportkreditgarantier och studielånsgarantier. Det som är nytt är att räkenskaperna ska innehålla en finansiell tillgång och skuld som svarar mot det belopp för vilket garantin förväntas tas i anspråk.

1.52

Ändringarna i ENS 2010 i förhållande till ENS 95 är inte enbart begreppsmässiga. Det finns stora skillnader i omfattning, med nya kapitel om satelliträkenskaper, räkenskaper för sektorn offentlig förvaltning och utlandskontona. Kapitlen om kvartalsräkenskaper och regionalräkenskaper har också utökats betydligt.

GRUNDPRINCIPERNA I ENS 2010 SOM ETT SYSTEM

1.53

Utmärkande för systemet är

a)

de statistiska enheterna och deras indelningar,

b)

flöden och stockar,

c)

kontosystemet och aggregaten,

d)

input-outputräkenskaperna.

De statistiska enheterna och deras indelningar

1.54

ENS 2010-systemet har två typer av enheter och två sätt att underindela ekonomin som skiljer sig åt avsevärt och tjänar olika analysändamål.

1.55

För att redovisa inkomster, utgifter och finansiella flöden samt för balansräkningarna delas de institutionella enheterna in i sektorer utifrån sina huvudsakliga funktioner, beteenden och mål.

1.56

För att redovisa produktionsprocesser och för input-outputanalys delas lokala verksamhetsenheter in i branscher efter typ av verksamhet. En verksamhet karakteriseras av en insats av produkter, en produktionsprocess och produktion av produkter.

Institutionella enheter och sektorer

1.57

Institutionella enheter är ekonomiska enheter som kan äga varor och tillgångar, skuldsätta sig och bedriva ekonomisk verksamhet och göra transaktioner med andra enheter för egen räkning. I ENS 2010-systemet delas de institutionella enheterna in i fem ömsesidigt uteslutande inhemska institutionella sektorer:

a)

Icke-finansiella bolag.

b)

Finansiella bolag.

c)

Offentlig förvaltning.

d)

Hushåll.

e)

Hushållens icke-vinstdrivande organisationer.

Dessa fem sektorer sammantaget bildar den totala inhemska ekonomin. Varje sektor är också indelad i delsektorer. ENS 2010-systemet möjliggör en fullständig uppsättning av flödeskonton och balansräkningar för varje sektor och delsektor samt för ekonomin totalt. Utländska enheter kan samverka med dessa fem inhemska sektorer, och denna samverkan visas mellan de fem inhemska sektorerna och en sjätte institutionell sektor – utlandet.

LVE och branscher

1.58

När institutionella enheter bedriver mer än en verksamhet ska de delas upp efter typ av verksamhet. Denna uppdelning görs i s.k. LVE.

En lokal verksamhetsenhet omfattar alla delar av en institutionell enhet, i dess egenskap av producent, som är belägna på en enda plats eller på flera närbelägna platser och som bidrar till att bedriva en verksamhet enligt den fyrsiffriga nivån (undergrupper) i Nace rev. 2.

1.59

Lokala verksamhetsenheter ska redovisas för varje sekundär verksamhet, men om det bokföringsmaterial som behövs för att beskriva sådana verksamheter separat inte är tillgängligt kommer en lokal verksamhetsenhet att omfatta flera sekundära verksamheter. Alla lokala verksamhetsenheter som bedriver samma slags, eller likartad, verksamhet bildar en bransch.

En institutionell enhet innehåller en eller flera lokala verksamhetsenheter, medan en lokal verksamhetsenhet hör till en enda institutionell enhet.

1.60

För att analysera produktionsprocessen använder man en analysenhet. Denna enhet är endast observerbar när en lokal verksamhetsenhet producerar en enda typ av produkt och inte har någon sekundär verksamhet. En sådan enhet är en så kallad homogen produktionsenhet. Grupper av sådana enheter utgör homogena branscher.

Inhemska och utländska enheter; den totala ekonomin och utlandet

1.61

Den totala ekonomin definieras i termer av inhemska enheter. En enhet är inhemsk i ett land när den har sin huvudsakliga ekonomiska hemvist på det ekonomiska territoriet i det landet – vilket innebär att den under en längre tid (ett år eller mer) bedriver ekonomisk verksamhet inom det ekonomiska territoriet. De institutionella sektorer som nämns i punkt 1.57 är grupper av inhemska institutionella enheter.

1.62

Inhemska enheter gör transaktioner med utländska enheter (alltså enheter som är inhemska i andra ekonomier). Sådana transaktioner är externa transaktioner för ekonomin och inordnas i utlandskontot. Därmed spelar utlandet en roll som liknar en institutionell sektor, även om utländska enheter bara redovisas i den mån de deltar i transaktioner med inhemska institutionella enheter.

1.63

Med konstruerade inhemska statistiska enheter, som i ENS 2010-systemet behandlas som institutionella enheter, avses

a)

de delar av utländska enheter som har sin huvudsakliga ekonomiska hemvist (vilket vanligen innebär att de bedriver ekonomisk verksamhet under ett år eller mer) inom landets ekonomiska territorium,

b)

utländska enheter i egenskap av ägare till mark eller byggnader på landets ekonomiska territorium men då bara i fråga om transaktioner som avser sådan mark eller sådana byggnader.

Flöden och stockar

1.64

Två grundläggande typer av information ska redovisas: flöden och stockar.

Flöden hänför sig till händelser och effekter av händelser som äger rum under en given tidsperiod, medan stockar hänför sig till lägesbeskrivningar vid en viss tidpunkt.

Flöden

1.65

Flöden avspeglar skapande, omvandling, utbyte, överlåtelse och försvinnande av ekonomiska värden. De inkluderar förändringar i värdet av en institutionell enhets tillgångar och skulder. Ekonomiska flöden är av två slag: transaktioner och andra förändringar i tillgångar.

Transaktioner förekommer i alla konton och tabeller där flöden förekommer, utom i kontot för andra volymförändringar i tillgångarna och i omvärderingskontot. Andra förändringar i tillgångar redovisas bara i dessa två konton.

Grundläggande transaktioner och andra flöden delas in i ett relativt begränsat antal typer efter vilken karaktär de har.

Transaktioner

1.66

En transaktion är ett ekonomiskt flöde mellan institutionella enheter enligt ömsesidig överenskommelse eller en händelse inom en institutionell enhet som det är lämpligt att betrakta som en transaktion, beroende på att enheten uppträder i två olika roller. Transaktionerna delas in i fyra huvudgrupper:

a)

Produkttransaktioner. De beskriver produkters ursprung (inhemsk produktion eller import) och användning (insatsförbrukning, slutlig konsumtion, kapitalbildning – som omfattar kapitalförslitning – eller export).

b)

Omfördelningstransaktioner. De beskriver hur det förädlingsvärde som genereras i produktionen fördelas mellan arbetskraft, kapital och offentlig förvaltning liksom omfördelning av inkomst och förmögenhet (skatt på inkomst och förmögenhet och andra transfereringar).

c)

Finansiella transaktioner. De beskriver nettoförvärv av finansiella tillgångar eller nettoökning av skulder för varje typ av finansiellt instrument. Sådana transaktioner förekommer både som motpart till icke-finansiella transaktioner och som transaktioner som bara har att göra med finansiella instrument.

d)

Transaktioner som inte ingår i de tre grupperna ovan. Anskaffning minus avyttring av icke-producerade icke-finansiella tillgångar.

Egenskaper hos transaktioner

Transaktioner mellan respektive inom enheter

1.67

De flesta transaktioner innebär samverkan mellan två eller flera institutionella enheter. Likväl bokförs i ENS 2010-systemet vissa händelser inom institutionella enheter som transaktioner. Syftet med att bokföra transaktioner inom enheter är att uppnå en mer analytiskt användbar bild av produktion, slutlig användning och kostnader.

1.68

Kapitalförslitning, som räknas som en kostnad i ENS 2010-systemet, är en transaktion inom en enhet. De flesta andra transaktioner inom enheter är produkttransaktioner, som bokförs när de institutionella enheter som fungerar både som producenter och slutliga konsumenter väljer att förbruka en del av sin egen produktion. Detta är vanligt förekommande hos hushåll och inom den offentliga förvaltningen.

1.69

All egenproducerad produktion för slutlig användning inom samma institutionella enhet ska bokföras. Egenproducerad produktion som används för insatsförbrukning inom samma institutionella enhet ska bokföras bara när produktionen och insatsförbrukningen sker vid olika lokala verksamhetsenheter inom samma institutionella enhet. Produktion som produceras och används som insatsförbrukning inom samma lokala verksamhetsenhet bokförs inte.

Monetära respektive icke-monetära transaktioner

1.70

Transaktioner räknas som monetära transaktioner när de berörda enheterna verkställer eller mottar betalningar, skuldsätter sig eller erhåller tillgångar som noteras i valutaenheter.

Transaktioner som inte innebär utbyte av kontanter eller tillgångar och skulder värderade i valutaenheter är icke-monetära transaktioner. Transaktioner inom enheter är icke-monetära transaktioner. Icke-monetära transaktioner mellan institutionella enheter förekommer bland produkttransaktioner (byteshandel med produkter), omfördelningstransaktioner (ersättning in natura, transferering in natura etc.) och andra transaktioner (byteshandel med icke-producerade icke-finansiella tillgångar). I ENS 2010-systemet bokförs alla transaktioner i monetära termer. De värden som ska bokföras för icke-monetära transaktioner måste därför mätas indirekt eller beräknas på annat sätt.

Transaktioner med eller utan motprestation

1.71

Transaktioner som berör mer än en enhet kan vara av två olika slag. Det kan röra sig om ”någonting för någonting”, dvs. transaktioner med motprestation, eller ”någonting för ingenting”, dvs. ensidiga transaktioner, utan motprestation. De förra är utbyten mellan institutionella enheter, dvs. tillhandahållande av varor, tjänster eller tillgångar mot t.ex. pengar. De senare är betalningar kontant eller in natura från en institutionell enhet till en annan utan någon motprestation. Transaktioner med motprestation uppträder i alla fyra transaktionsgrupper, medan ensidiga transaktioner uppträder främst som omfördelningstransaktioner i form av exempelvis skatter, socialt bistånd eller gåvor. Sådana ensidiga transaktioner kallas transfereringar.

Ändrad behandling av transaktioner

1.72

Transaktionerna redovisas på samma sätt som de uppträder hos respektive institutionella enhet. Vissa transaktioner redovisas emellertid i en annan ordning för att tydliggöra de underliggande ekonomiska relationerna. Behandlingen av transaktioner kan ändras på tre sätt: genom omföring, uppdelning och urskiljande av transaktionens huvudsakliga aktör.

Omföring

1.73

En transaktion som för de inblandade enheterna förefaller äga rum direkt mellan enheterna A och C kan bokföras som om den ägde rum indirekt genom en tredje enhet B. Den enda transaktionen mellan A och C bokförs därmed som två transaktioner: en mellan A och B samt en mellan B och C. I detta fall är transaktionen omförd.

1.74

Ett exempel på omföring är hur arbetsgivares sociala avgifter som betalas direkt av arbetsgivaren till sociala trygghetsfonder redovisas. I systemet bokförs dessa betalningar som två transaktioner: arbetsgivarna betalar sociala avgifter till sina anställda och de anställda betalar samma avgift till de sociala trygghetsfonderna. Som med alla omföringar är syftet att lyfta fram det ekonomiska innehållet bakom transaktionen, vilket i detta fall är att visa hur arbetsgivarnas sociala avgifter utgör avgifter som betalas till nytta för de anställda.

1.75

En annan typ av omföring är transaktioner som bokförs som om de ägde rum mellan två eller flera institutionella enheter, fastän det enligt de deltagande aktörerna inte sker några transaktioner alls. Ett exempel är behandlingen av kapitalinkomst från investering av vissa försäkringstekniska avsättningar, vilken behålls av försäkringsbolagen. I systemet bokförs denna kapitalinkomst som om den betalades av försäkringsbolagen till försäkringstagarna, som sedan betalar samma belopp tillbaka till försäkringsbolagen som premietillskott.

Uppdelning

1.76

När en transaktion som av de berörda aktörerna uppfattas som en enda transaktion bokförs som två eller flera transaktioner med olika klassificering har transaktionen delats upp. Uppdelning innebär inte att fler enheter ingår i transaktionen.

1.77

Betalningen av skadeförsäkringspremier är en typisk uppdelad transaktion. Fastän försäkringstagarna och försäkringsbolagen betraktar dessa betalningar som en enda transaktion, delar ENS 2010-systemet upp dem i två helt olika transaktioner: betalning för mottagna skadeförsäkringstjänster och skadeförsäkringspremier netto. När försäljningen av en produkt redovisas som försäljning av produkten och försäljning av en handelsmarginal är det ett annat exempel på uppdelning.

Urskiljande av transaktionens huvudsakliga aktör

1.78

När en enhet utför en transaktion på en annan enhets (huvudmannens) vägnar med den enhetens medel, redovisas transaktionen endast i huvudmannens bokföring. Som regel bör man inte utsträcka denna princip och man bör till exempel försöka allokera skatter eller bidrag till slutliga betalare eller slutliga mottagare med utgångspunkt från antaganden.

Ett exempel är en offentlig förvaltningsenhets uppbörd av skatter för en annan förvaltningsenhets räkning. En skatt hänförs till den förvaltningsenhet som har befogenhet att ta ut skatten (antingen som huvudman eller genom huvudmannens delegerade befogenhet) och har den slutgiltiga befogenheten att fastställa och ändra skattesatsen.

Gränsfall

1.79

Enligt definitionen av en transaktion ska ett byte mellan institutionella enheter ske genom ömsesidig överenskommelse. När en transaktion görs genom ömsesidig överenskommelse förutsätts att de institutionella enheterna har insikt i och samtycker till transaktionen. Betalning av skatter, böter och viten sker genom ömsesidig överenskommelse i och med att den som betalar är invånare i landet och skyldig att följa lagen. Däremot är konfiskation utan ersättning inte att anse som en transaktion, ens när den genomförs med stöd i lagen.

Illegala ekonomiska handlingar ska anses vara transaktioner när alla enheter som är inblandade medverkar genom ömsesidig överenskommelse. Således är köp eller försäljning av eller byteshandel med illegala droger eller stöldgods transaktioner, medan stöld inte är det.

Andra förändringar i tillgångar

1.80

Andra förändringar i tillgångar visar förändringar som inte är resultatet av transaktioner. De är antingen

a)

andra volymförändringar i tillgångar och skulder, eller

b)

kapitalvinster och kapitalförluster.

Andra volymförändringar i tillgångar och skulder

1.81

Andra volymförändringar i tillgångar och skulder visar förändringar som delas in i följande tre huvudsakliga kategorier:

a)

Normal tillblivelse och normalt försvinnande av tillgångar på annat sätt än genom transaktioner.

b)

Förändring i tillgångar och skulder orsakade av exceptionella, oväntade händelser som inte är av ekonomisk natur.

c)

Förändring i klassificering och struktur.

1.82

Exempel på förändringar inom kategori a i punkt 1.81 är upptäckt eller uttömning av mineraltillgångar och naturlig tillväxt av icke-odlade biologiska tillgångar. Exempel på förändringar inom kategori b i punkt 1.81 är förluster av tillgångar på grund av naturkatastrofer, krig eller grova brott. Ensidig skuldavskrivning och konfiskation utan ersättning hör också till kategori b. Ett exempel på förändringar inom kategori c i punkt 1.81 är omklassificering av en institutionell enhet från en sektor till en annan.

Kapitalvinster och kapitalförluster

1.83

Kapitalvinster och kapitalförluster uppstår vid förändring i priset på tillgångar. De inträffar för alla typer av finansiella och icke-finansiella tillgångar och skulder. Kapitalvinster och kapitalförluster tillförs innehavarna av tillgångarna och skulderna uteslutande som ett resultat av att de innehar tillgångarna eller skulderna över tiden, utan att de förändrar dem på något sätt.

1.84

Kapitalvinster och kapitalförluster mätta på basis av löpande marknadspriser kallas nominella kapitalvinster och kapitalförluster. Dessa kan delas in i neutrala kapitalvinster och kapitalförluster, som återspeglar förändringar i den allmänna prisnivån, och reala kapitalvinster och kapitalförluster, som återspeglar förändringar i priserna på tillgångarna utöver den allmänna prisförändringen.

Stockar

1.85

Stockar är innehaven av tillgångar och skulder vid en viss tidpunkt. Stockar redovisas vid början och vid slutet av varje räkenskapsperiod. De konton som visar stockar kallas balansräkningar.

1.86

Stockar beräknas också för befolkningen och antalet sysselsatta. Dessa stockar redovisas dock som medelvärden för hela räkenskapsperioden. Stockar redovisas för alla tillgångar inom systemets gränser, dvs. finansiella tillgångar och skulder samt såväl producerade som icke-producerade icke-finansiella tillgångar. Täckningen begränsas dock till sådana tillgångar som används i ekonomisk verksamhet och som omfattas av äganderättigheter.

1.87

Stockar redovisas således inte för tillgångar såsom humankapital eller naturresurser som inte har någon ägare.

Inom sina avgränsningar är ENS 2010-systemet fullständigt i fråga om både flöden och stockar. Detta innebär att alla förändringar i stockar helt och hållet kan förklaras av de redovisade flödena.

Kontosystemet och aggregaten

Bokföringsregler

1.88

I ett konto redovisas förändringar i det värde som tillkommer en enhet eller en sektor efter karaktären på de ekonomiska flöden som visas i kontot. Det är en tabell med två spalter. Löpande konton är de som visar produktion, inkomstbildning, inkomstfördelning, inkomstomfördelning och inkomstanvändning. Kapitalbildningskonton är kapitalkontona och kontona för finansiella transaktioner samt kontona för andra volymförändringar.

Terminologin för kontots två sidor

1.89

I ENS 2010-systemet visas ”tillgång” på de löpande kontonas högra sida, och där redovisas transaktioner som ökar det ekonomiska värdet av en enhet eller en sektor. Den vänstra sidan i kontot visar ”användning”, dvs. transaktioner som minskar det ekonomiska värdet. Den högra sidan av kapitalbildningskontona visar ”förändringar i skulder och nettoförmögenhet” och den vänstra sidan visar ”förändringar i tillgångar”. Balansräkningar har ”skulder och nettoförmögenhet” (skillnaden mellan tillgångar och skulder) på den högra sidan och ”tillgångar” på den vänstra sidan. Genom att jämföra två på varandra följande balansräkningar ser man förändringar i skulder och nettoförmögenhet liksom förändringar i tillgångar.

1.90

I ENS görs åtskillnad mellan formellt ägande och ekonomiskt ägande. Villkoret för att kunna redovisa överlåtelsen av varor från en enhet till en annan är att det ekonomiska ägandet övergår från den ena till den andra. Formell ägare är den enhet som enligt lag har rätten till de förmåner som följer av innehavet. En formell ägare kan emellertid avtala med en annan enhet att den senare mot överenskommen betalning påtar sig ansvaret för riskerna och får all avkastning som härrör från att varorna används i produktionen. Avtalet är till sin karaktär finansiell leasing, där betalningen endast återspeglar att leasinggivaren ställt tillgången till leasingtagarens förfogande. När exempelvis en bank är formell ägare till ett flygplan men ingår ett finansiellt leasingavtal med ett flygbolag som ska använda flygplanet, anses flygbolaget vara ägare till flygplanet såvitt gäller transaktionerna i kontosystemet. Samtidigt som flygbolaget redovisas ha förvärvat flygplanet, imputeras ett lån från banken till flygbolaget som visar de belopp som i framtiden ska betalas för användningen av flygplanet.

Dubbel bokföring/fyrdubbel bokföring

1.91

För en enhet eller en sektor baseras nationalräkenskaperna på principen om dubbel bokföring. Varje transaktion ska bokföras två gånger, ena gången som en tillgång (eller en förändring i skulderna) och andra gången som en användning (eller en förändring i tillgångarna). Summan av de transaktioner som bokförs som tillgångar eller förändringar i skulder och summan av de transaktioner som bokförs som användningar eller förändringar i tillgångar måste vara lika, och på så sätt kan man kontrollera kontonas överensstämmelse.

1.92

Nationalräkenskaperna – med alla enheter och alla sektorer – ska baseras på en princip om fyrdubbel bokföring, eftersom de flesta transaktioner berör två institutionella enheter. Varje transaktion ska bokföras två gånger av de två berörda aktörerna. Till exempel bokförs kontant en social förmån som betalas av en offentlig förvaltningsenhet till ett hushåll i den offentliga förvaltningens konton som en användning under transfereringar och som ett negativt förvärv av tillgångar under sedlar, mynt och inlåning; i hushållssektorns konton bokförs den som en tillgång under transfereringar och som ett förvärv av tillgångar under sedlar, mynt och inlåning.

1.93

Transaktioner inom en enhet (såsom en enhets konsumtion av den egna produktionen) behöver bara två bokföringsposter, vilkas värden måste skattas.

Värdering

1.94

Med undantag för några variabler som rör befolkning och arbetskraft visar ENS 2010-systemet alla flöden och stockar i monetära termer. Flöden och stockar ska mätas efter sitt bytesvärde, dvs. det värde till vilket flödena och stockarna faktiskt byts eller skulle kunna bytas mot kontanter. Marknadspriser är således ENS referens för värderingen.

1.95

Vid monetära transaktioner och kontanta tillgångar och skulder är de värden som behövs direkt tillgängliga. I de flesta andra fall är den bästa metoden för värdering att utgå från marknadspriser för likartade varor, tjänster eller tillgångar. Denna metod används t.ex. för byteshandel och för bostadstjänster i ägarbebodda bostäder. När det inte finns något marknadspris för likartade produkter att tillgå, exempelvis för icke-marknadsproducerade tjänster från den offentliga förvaltningen, görs värderingen genom att man summerar produktionskostnaderna. Om det inte finns något marknadspris eller några kostnader att utgå från, kan flöden och stockar värderas till det diskonterade nuvärdet av förväntad framtida avkastning. Denna sistnämnda metod ska emellertid endast användas som sista utväg.

1.96

Stockar ska värderas till löpande pris vid den tidpunkt till vilken balansräkningen hänför sig, inte till produktionstidpunkten eller anskaffningstidpunkten för de varor eller tillgångar som utgör stockarna. Stockarna måste värderas till beräknat nedskrivet löpande återanskaffningsvärde eller till produktionskostnad.

Särskilda regler för värdering av produkter

1.97

På grund av transportkostnader, handelsmarginaler och produktskatter minus produktsubventioner uppfattar producenten och användaren av en given produkt vanligtvis dess värde olika. För att hålla sig så nära aktörernas synsätt som möjligt bokför man i ENS 2010-systemet all användning till mottagarpris, vilket inkluderar transportkostnader, handelsmarginaler och produktskatter minus produktsubventioner, medan produktionen bokförs till baspris, vilket exkluderar dessa komponenter.

1.98

Import och export av produkter ska bokföras till värdet vid gränserna. Total import och total export värderas vid exportörens tullgräns eller fritt ombord (fob). Utländska enheters transport- och försäkringstjänster mellan importörens och exportörens gränser inräknas inte i varans värde utan bokförs som tjänst. Då det kan vara omöjligt att erhålla fob-värden för detaljerade produktindelningar, visar detaljerade tabeller över utrikeshandel importen värderad vid importörens tullgräns (cif-värde). Samtliga transport- och försäkringstjänster fram till importörens gräns inräknas i värdet av de importerade varorna. I de fall dessa tjänster produceras av inhemska enheter görs i denna presentation en total justering fob/cif.

Värdering till fasta priser

1.99

Värdering till fasta priser betyder värdering av flöden och stockar under en räkenskapsperiod till priser från en tidigare period. Syftet med värderingen till fasta priser är att dela upp förändringar över tiden i flödenas och stockarnas värden i pris- respektive volymförändringar. Flöden och stockar i fasta priser beskrivs som uttryckta i volymtermer.

1.100

Många flöden och stockar, t.ex. inkomst, har inte några egna pris- och kvantitetsdimensioner. Dock kan köpkraften hos dessa variabler erhållas genom att man deflaterar de löpande värdena med ett lämpligt prisindex, t.ex. prisindex för inhemsk slutlig användning exklusive lagerinvesteringar. Deflaterade flöden och stockar uttrycks då i reala termer. Ett exempel är real disponibel inkomst.

Bokföringstidpunkt

1.101

Flöden ska bokföras enligt periodiseringsprincipen, dvs. när ekonomiska värden skapas, omvandlas eller försvinner liksom när fordringar eller åtaganden uppkommer, omvandlas eller upphör.

1.102

Produktion ska bokföras när den produceras och inte när en köpare betalar för den. Försäljningen av en tillgång ska bokföras när tillgången byter ägare, inte när betalningen görs. Ränta ska bokföras under den räkenskapsperiod som den uppstår, oavsett om den betalas under den perioden eller inte. Bokföring på detta sätt ska ske för alla flöden, såväl monetära som icke-monetära och såväl inom enheter som mellan enheter.

1.103

Det kan hända att detta tillvägagångssätt måste tillämpas mindre strikt på skatter och andra flöden som har med den offentliga förvaltningen att göra, eftersom de ofta bokförs enligt kontantprincipen i den offentliga förvaltningens bokföring. Det kan vara svårt att genomföra en exakt omräkning av dessa flöden från kontantprincipen till periodiseringsprincipen, så en ungefärlig metod får användas.

1.104

Genom undantag från de allmänna reglerna för hur skatter och sociala avgifter som ska erläggas till den offentliga förvaltningen ska bokföras, kan de antingen bokföras exklusive den del som inte förväntas bli erlagd, eller också ska de, om denna del ingår, utjämnas under samma räkenskapsperiod genom en kapitaltransferering från den offentliga förvaltningen till berörda sektorer.

1.105

Flödena ska bokföras vid samma tidpunkt för alla berörda institutionella enheter och i alla konton. Institutionella enheter använder inte alltid samma bokföringsregler. Även när de gör det, kan skillnader i faktisk bokföring uppkomma av praktiska skäl såsom dröjsmål i informationen. Som en följd kan transaktioner bokföras vid olika tidpunkter av de berörda aktörerna. Dessa skillnader ska elimineras genom korrigeringar.

Konsolidering och nettobokföring

Konsolidering

1.106

Konsolidering innebär att man, på såväl användnings- som tillgångssidan, utelämnar transaktioner som sker mellan grupper av enheter, liksom att man utelämnar ömsesidiga finansiella tillgångar och skulder. Detta sker vanligtvis när konton för den offentliga förvaltningens delsektorer kombineras.

1.107

Av princip konsolideras inte flöden och stockar mellan enheter inom delsektorer eller sektorer.

1.108

Emellertid kan konsoliderade konton upprättas för kompletterande presentationer och analyser. Information om transaktionerna mellan dessa (del)sektorer och andra sektorer och motsvarande ”externa” finansiella ställningsvärden kan vara mer meningsfulla än generella bruttovärden.

1.109

Dessutom erbjuder de konton och tabeller som visar borgenär–gäldenärrelationer en detaljerad bild av finansieringen av ekonomin, och de betraktas som mycket användbara för att förstå de kanaler genom vilka de finansiella överskotten överförs från slutliga långivare till slutliga låntagare.

Nettobokföring

1.110

Individuella enheter eller sektorer kan ha samma slag av transaktion både som användning och som tillgång (t.ex. de både betalar och mottar ränta) och ha samma slags finansobjekt både som tillgång och skuld. I ENS tillämpas bruttoredovisning, förutom den grad av nettoredovisning som ingår i själva klassificeringarna.

1.111

Nettobokföring är implicit i många transaktionskategorier, med ”lagerinvestering” som det tydligaste exemplet, där man hellre än att gå in på dagliga tillägg eller uttag redovisar total kapitalbildning, som är en viktigare aspekt ur analyssynpunkt. I kontot för finansiella transaktioner och i kontot för andra förändringar i tillgångar redovisas på motsvarande sätt, med få undantag, ökningar i tillgångar och i skulder på nettobasis, så att man får fram de slutliga konsekvenserna av dessa flödestyper vid slutet av räkenskapsperioden.

Konton, saldoposter och aggregat

1.112

För enheter eller grupper av enheter bokförs transaktioner som är förknippade med någon aspekt av det ekonomiska livet (till exempel produktion) i olika konton. För produktionskontot kommer transaktionerna inte att visa något saldo mellan användning och tillgång om inte en saldopost införs. På samma sätt måste en sådan saldopost (nettoförmögenhet) införas mellan summan av tillgångar och summan av skulder för en institutionell enhet eller sektor. Saldoposter är i sig meningsfulla mått på det ekonomiska resultatet. När de summeras för hela ekonomin är de viktiga aggregat.

Kontosystemet

1.113

ENS 2010-systemet är uppbyggt kring ett system av sammanhängande konton. Det fullständiga systemet av konton för institutionella enheter och sektorer består av löpande konton, kapitalbildningskonton och balansräkningar.

1.114

Löpande konton omfattar produktion, inkomstbildning, inkomstfördelning och inkomstomfördelning samt användningen av dessa inkomster i form av slutlig användning. Kapitalbildningskontona täcker förändringar i tillgångar och skulder och förändringar i nettoförmögenhet (skillnaden mellan tillgångar och skulder för en institutionell enhet eller grupp av enheter). Balansräkningar visar stockar av tillgångar och skulder samt nettoförmögenhet.

1.115

Kontosystemet för lokala verksamhetsenheter och branscher omfattar endast de första löpande kontona: produktionskonto och inkomstbildningskonto, vars saldopost är driftsöverskott.

Varu- och tjänstekontot

1.116

Varu- och tjänstekontot visar för ekonomin som helhet eller för produktgrupper den totala tillgången (produktion och import) på och användningen av varor och tjänster (insatsförbrukning, slutlig konsumtion, lagerinvestering, fast bruttoinvestering, anskaffning minus avyttring av värdeföremål samt export). Detta är inte ett konto i samma bemärkelse som övriga konton i systemet, och genererar ingen saldopost som förs över till nästa konto i systemet. Det är snarare en uppställning i tabellform av en bokföringsidentitet, enligt vilken utbud är lika med efterfrågan för alla produkter och produktgrupper i ekonomin.

Utlandskontot

1.117

Utlandskontot innehåller transaktioner mellan inhemska och utländska institutionella enheter och motsvarande stockar av tillgångar och skulder.

Eftersom utlandets roll i kontosystemet kan jämställas med en institutionell sektors, ställs utlandskontot upp utifrån utlandets synpunkt. En tillgång för utlandet utgör en användning för den totala ekonomin och vice versa. Om en saldopost är positiv betyder detta ett överskott för utlandet och ett underskott för den totala ekonomin, och vice versa om en saldopost är negativ.

Utlandskontot skiljer sig från övriga sektorräkenskaper i det att det inte visar samtliga transaktioner i utlandet, utan endast dem som har en motpart som mäts i den inhemska ekonomin.

Saldoposter

1.118

En saldopost erhålls genom att man subtraherar det sammanlagda värdet av posterna på ena sidan av kontot från det sammanlagda värdet av posterna på den andra sidan.

Saldoposter innehåller en hel del information och de omfattar några av de mest betydelsefulla posterna i systemet, vilket framgår av följande exempel på saldoposter: förädlingsvärde, driftsöverskott, disponibel inkomst, sparande och finansiellt sparande.

Nedan visas kontosystemet som ett flödesdiagram – varje saldopost visas i fetstil.

Diagram över kontosystemet