ISSN 1977-0820 doi:10.3000/19770820.L_2013.174.swe |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
L 174 |
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
femtiosjätte årgången |
Innehållsförteckning |
|
I Lagstiftningsakter |
Sida |
|
|
FÖRORDNINGAR |
|
|
* |
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen ( 1 ) |
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES |
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
I Lagstiftningsakter
FÖRORDNINGAR
26.6.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 174/1 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 549/2013
av den 21 maj 2013
om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
Utarbetandet av unionens politik och övervakningen av medlemsstaternas ekonomier och av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) förutsätter att det finns jämförbara, aktuella och tillförlitliga uppgifter om varje medlemsstats eller regions ekonomiska struktur och utveckling. |
(2) |
Kommissionen bör medverka vid övervakningen av medlemsstaternas ekonomier och av EMU och i synnerhet rapportera regelbundet till rådet om hur medlemsstaterna fullgör sina förpliktelser med avseende på EMU. |
(3) |
Unionsmedborgarna behöver räkenskaper som underlag för att kunna analysera den ekonomiska situationen i en medlemsstat eller en region. För jämförbarhetens skull bör sådana räkenskaper utarbetas enligt gemensamma och entydiga principer. Den information som tillhandahålls bör vara så exakt och fullständig som möjligt, och lämnas i god tid för att säkerställa största möjliga transparens för samtliga sektorer. |
(4) |
Kommissionen bör använda aggregat för nationalräkenskaper och regionalräkenskaper för unionens administrativa ändamål, särskilt budgetberäkningarna. |
(5) |
Ett administrativt dokument om det europeiska nationalräkenskapssystemet offentliggjordes 1970, och det omfattade det område som regleras av denna förordning. Det dokumentet hade utarbetats på egen hand av Europeiska gemenskapernas statistikkontor på eget ansvar och var resultatet av det arbete som det statistikkontoret under flera år bedrivit tillsammans med medlemsstaternas nationella statistikbyråer för att få till stånd ett system för nationalräkenskaper som tillgodosåg de krav som Europeiska gemenskapernas ekonomiska och sociala politik ställde. Det utgjorde en gemenskapsversion av Förenta nationernas system för nationalräkenskaper, som gemenskaperna fram till dess hade använt. För att uppdatera den ursprungliga texten offentliggjordes en andra upplaga av dokumentet 1979 (3). |
(6) |
Genom rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (4) upprättades ett nationalräkenskapssystem som tillgodosåg de krav som gemenskapens ekonomiska, sociala och regionala politik ställde. Systemet överensstämde i stort sett med det nya system för nationalräkenskaper som antogs av Förenta nationernas statistiska kommission i februari 1993 (SNA 1993), så att resultaten i Förenta nationernas alla medlemsländer skulle bli jämförbara internationellt. |
(7) |
SNA 1993 uppdaterades i form av ett nytt nationalräkenskapssystem (SNA 2008) som antogs av Förenta nationernas statistiska kommission i februari 2009 i syfte att bättre anpassa nationalräkenskaperna till de nya ekonomiska förhållandena, framstegen inom metodforskningen och användarnas behov. |
(8) |
Det europeiska nationalräkenskapssystem (ENS 95) som inrättades genom förordning (EG) nr 2223/96 behöver revideras med hänsyn till utvecklingen i SNA, så att det reviderade europeiska nationalräkenskapssystemet, såsom fastställt genom den här förordningen, utgör en version av SNA 2008 som är anpassad till medlemsstaternas ekonomiska struktur, och så att unionens uppgifter är jämförbara med de uppgifter som sammanställs av de viktigaste internationella samarbetspartnerna. |
(9) |
I syfte att införa miljöekonomiska räkenskaper som satelliträkenskaper till det reviderade europeiska nationalräkenskapssystemet upprättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 691/2011 av den 6 juli 2011 om europeiska miljöräkenskaper (5) en gemensam ram för insamling, sammanställning, överföring och utvärdering av europeiska miljöräkenskaper. |
(10) |
I fråga om miljö- och socialräkenskaper bör full hänsyn tas till kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 20 augusti 2009Bortom BNP – Att mäta framsteg i en föränderlig värld. Krafttag behöver tas för att fullfölja metodundersökningar och datatester, särskilt i frågor som knyter an till meddelandet Bortom BNP och Europa 2020-strategin, i syfte att utveckla en mer heltäckande metod för att mäta välbefinnande och framsteg och därigenom medverka till att främja en smart och hållbar tillväxt för alla. I detta sammanhang bör man ta hänsyn till externa miljöeffekter och social ojämlikhet. Produktivitetsförändringar bör också beaktas. Detta bör göra det möjligt att så snart som möjligt tillhandahålla uppgifter som kompletterar BNP-aggregat. Kommissionen bör under 2013 för Europaparlamentet och rådet presentera ett uppdaterat meddelande Bortom BNP och, om så är lämpligt, lagstiftningsförslag under 2014. Uppgifter om national- och regionalräkenskaper bör ses som ett av medlen för att nå dessa mål. |
(11) |
Det bör undersökas om det är möjligt att använda nya och automatiserade metoder för realtidsinsamling av uppgifter. |
(12) |
Det reviderade europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 2010) innehåller en metoddel och ett leveransprogram där det fastställs vilka räkenskaper och sammanställningar som alla medlemsstaterna ska lämna in enligt bestämda tidsfrister. Kommissionen bör ställa räkenskaperna och sammanställningarna till användarnas förfogande vid givna tidpunkter och, i förekommande fall, i enlighet med en på förhand anmäld tidsplan för offentliggörande, särskilt med hänsyn till övervakningen av den ekonomiska konvergensen och för att få till stånd en nära samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik. |
(13) |
Vid offentliggörande av uppgifter bör man välja en användarvänlig strategi genom att tillhandahålla åtkomlig och användbar information till unionens medborgare och andra aktörer. |
(14) |
Tanken är att ENS 2010 gradvis ska ersätta alla andra system och utgöra en referensram med gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler som ska användas vid utarbetandet av medlemsstaternas räkenskaper med avseende på unionen, så att resultaten blir jämförbara medlemsstaterna emellan. |
(15) |
I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts) (6) ska all statistik som medlemsstaterna översänder till kommissionen och som ska delas upp i territoriella enheter följa Nuts-nomenklaturen. För att jämförbar regional statistik ska kunna utarbetas bör de territoriella enheterna därför fastställas i enlighet med Nuts-nomenklaturen. |
(16) |
Medlemsstaternas överföring av uppgifter, inbegripet överföringen av konfidentiella uppgifter, regleras av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (7) . Således bör åtgärder som vidtas i enlighet med den här förordningen även säkerställa skyddet av konfidentiella uppgifter och förhindra att uppgifter röjs olagligen eller används i andra syften än för statistik när europeisk statistik framställs och sprids. |
(17) |
En expertgrupp har tillsatts för att ytterligare utreda frågan om hur indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (Fisim) ska behandlas i nationalräkenskaperna, inklusive en utvärdering av en riskanpassad metod som lyfter ut risk från Fisim-beräkningarna för att spegla de förväntade framtida kostnaderna för realiserad risk. Beroende på vad expertgruppen kommer fram till kan metoden för att beräkna och fördela Fisim komma att behöva ändras genom en delegerad akt i syfte att tillhandahålla bättre resultat. |
(18) |
Utgifter för forskning och utveckling utgör investeringar och bör bokföras som fast realkapitalbildning. Det är emellertid nödvändigt att genom en delegerad akt precisera formatet för de uppgifter om utgifter för forskning och utveckling som ska bokföras som fast realkapitalbildning, när man med hjälp av tester som grundar sig på utvecklingen av tilläggstabeller har nått en nivå där uppgifterna kan anses tillräckligt tillförlitliga och jämförbara. |
(19) |
Enligt rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (8) ska relevant information om ansvarsförbindelser med potentiellt stor påverkan på offentliga budgetar offentliggöras, däribland offentliga garantier, förväntade förluster på lån och ansvarsförbindelser i samband med offentliga bolags verksamhet, liksom deras omfattning. Dessa krav nödvändiggör ett offentliggörande som går utöver vad som krävs enligt denna förordning. |
(20) |
I juni 2012 inrättade kommissionen (Eurostat) en expertgrupp för att utreda följderna av direktiv 2011/85/EU vad avser insamling och spridning av uppgifter om offentliga finanser, som inriktade sig på genomförandet av kraven i fråga om ansvarsförbindelser och andra relevanta uppgifter med potentiellt stor inverkan på offentliga budgetar, inklusive offentliga garantier, ansvarsförbindelser i samband med offentliga bolags verksamhet, offentlig–privata partnerskap, förväntade förluster på lån och den offentliga sektorns ägande i företag. Ett fullständigt genomförande av denna expertgrupps arbete bör bidra till en ordentlig analys av alla bakomliggande ekonomiska faktorer för offentlig–privata partnerskap, inklusive eventuella risker kopplade till infrastruktur, tillgång och efterfrågan, och till att implicita skulder utanför balansräkningen för offentlig–privata partnerskap upptäcks och därigenom främjar ökad öppenhet och pålitlig skuldstatistik. |
(21) |
Kommittén för ekonomisk politik som inrättades genom rådets beslut 74/122/EEG (9) har genomfört arbete med avseende på pensionernas hållbarhet och pensionsreformer. Nära samordning bör ske av det arbete som å ena sidan utförs av statistiker och å andra sidan av de experter på en åldrande befolkning som arbetar under översyn av kommittén för ekonomisk politik, såväl på nationell nivå som på Europeisk nivå, med avseende på makroekonomiska prognoser och andra försäkringstekniska parametrar i syfte att säkerställa konsekvens och jämförbarhet mellan länder avseende resultaten liksom effektiv förmedling av uppgifter och information om pensioner till användare och aktörer. Det bör också förtydligas att intjänade pensionsrättigheter i sociala försäkringssystem inte i sig utgör en hållbarhetsåtgärd för de offentliga finanserna. |
(22) |
Uppgifter och information om medlemsstaternas ansvarsförbindelser tillhandahålls inom ramen för arbetet med det multilaterala övervakningsförfarandet i stabilitets- och tillväxtpakten. Senast i juli 2018 bör kommissionen utfärda en rapport som utvärderar huruvida dessa uppgifter bör göras tillgängliga inom ramen för ENS 2010. |
(23) |
Det är viktigt att understryka hur viktiga medlemsstaternas regionalräkenskaper är för unionens regionalpolitik, ekonomiska politik och politik för social sammanhållning samt för analysen av ekonomiska samband. Dessutom erkänns behovet av att öka insynen i räkenskaper på regional nivå, inklusive den offentliga sektorns räkenskaper. Kommissionen (Eurostat) bör fästa särskild vikt vid uppgifter om de offentliga finanserna i regioner där medlemsstaterna har autonoma regioner eller regeringar. |
(24) |
I syfte att ändra bilaga A till denna förordning för att säkerställa dess harmoniserade tolkning eller internationella jämförbarhet, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive med den kommitté för det europeiska statistiksystemet som inrättades genom förordning (EG) nr 223/2009. Dessutom är det, enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i EUF-fördraget, viktigt att kommissionen, när så är lämpligt, under sitt förberedande arbete genomför samråd med Europeiska centralbanken inom dess behörighetsområde. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. |
(25) |
De flesta statistiska aggregat som används inom ramen för den ekonomiska styrningen i unionen, särskilt förfarandena vid alltför stora underskott och makroekonomiska obalanser, definieras genom hänvisning till ENS. När kommissionen tillhandahåller uppgifter och rapporter i samband med dessa förfaranden bör den ge adekvat information om hur de relevanta aggregaten påverkas av de metodförändringar i ENS 2010 som införs genom delegerade akter i enlighet med bestämmelserna i denna förordning. |
(26) |
Kommissionen kommer att i nära samarbete med medlemsstaterna före slutet av maj 2013 genomföra en utvärdering av huruvida uppgifterna om forskning och utveckling har nått en tillräcklig kvalitetsnivå för nationalräkenskapssyften, vad gäller både löpande priser och volymer, med syftet att säkerställa att ENS-uppgifter om forskning och utveckling är tillförlitliga och jämförbara. |
(27) |
Eftersom genomförandet av denna förordning kommer att kräva betydande anpassningar av nationella statistiksystem kommer kommissionen att bevilja medlemsstaterna undantag. I synnerhet leveransprogrammet för nationalräkenskapsdata bör vara utformat med beaktande av de grundläggande politiska och statistiska förändringar som har ägt rum i vissa medlemsstater under programmets referensperioder. De undantag som kommissionen beviljar bör vara tillfälliga och bli föremål för översyn. Kommissionen bör ge stöd till de berörda medlemsstaterna i deras ansträngningar att genomföra de nödvändiga anpassningarna av sina statistiksystem, så att dessa undantag kan slopas så snart som möjligt. |
(28) |
Att förkorta tidsfristerna för inrapportering skulle kunna innebära betydande påfrestningar och kostnader för uppgiftslämnare och nationella statistikbyråer i unionen, med risk för lägre kvalitet på de uppgifter som tas fram. Därför bör man väga fördelar och nackdelar mot varandra när man fastställer tidsfristerna för inrapportering. |
(29) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (10). |
(30) |
Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa ett reviderat europeiskt nationalräkenskapssystem, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
(31) |
Samråd har ägt rum med kommittén för det europeiska statistiksystemet. |
(32) |
Samråd har ägt rum med kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik, som inrättats genom rådets beslut 2006/856/EG av den 13 november 2006 om upprättandet av en kommitté för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik (11), och med BNI-kommittén, som inrättats genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 av den 15 juli 2003 om harmonisering av bruttonationalinkomsten till marknadspris (”BNI-förordning”) (12). |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
1. Genom denna förordning inrättas det europeiska nationalräkenskapssystemet (nedan kallat ENS 2010 eller ENS).
2. I ENS 2010 fastställs
a) |
metoder (bilaga A) för gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler, som ska användas för att utarbeta räkenskaper och sammanställningar på jämförbar grund för att tillgodose unionens behov, samt resultat i enlighet med artikel 3, |
b) |
ett program (bilaga B) med de tidsfrister då medlemsstaterna ska ha rapporterat in sina räkenskapsdata och sammanställningar till kommissionen (Eurostat) i enlighet med de metoder som avses i led a. |
3. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 5 och 10 ska denna förordning tillämpas på alla unionsakter som hänvisar till ENS eller till dess definitioner.
4. Denna förordning förpliktar inte medlemsstaterna att använda ENS 2010 när de utarbetar räkenskaper för egna behov.
Artikel 2
Metod
1. De metoder för ENS 2010 som avses i artikel 1.2 a i denna förordning återges i bilaga A.
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7 beträffande ändringar av metoderna för ENS 2010, i syfte att precisera och förbättra innehållet för att säkerställa en harmoniserad tolkning eller för att sörja för internationell jämförbarhet, under förutsättning att de inte innebär någon ändring av grundbegreppen, att de inte kräver ytterligare medel för producenter inom det europeiska statistiksystemet när de ska genomföras och att deras tillämpning inte medför en ändring av de egna medlen.
3. Om det råder tvivel om hur redovisningsreglerna enligt ENS 2010 ska tillämpas, ska den berörda medlemsstaten begära ett förtydligande från kommissionen (Eurostat). Kommissionen (Eurostat) ska utan dröjsmål både granska begäran och ge den berörda medlemsstaten och alla andra medlemsstater råd angående det begärda förtydligandet.
4. Medlemsstaterna ska beräkna och fördela indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (Fisim) i nationalräkenskaperna i enlighet med metoden i bilaga A. Kommissionen ska ges befogenhet att före den 17 september 2013 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 7 för att fastställa en reviderad metod för att beräkna och fördela Fisim. Kommissionen ska då den utövar sin befogenhet enligt denna punkt se till att sådana delegerade akter inte medför en betydande ytterligare administrativ börda för medlemsstaterna eller för de deltagande enheterna.
5. Medlemsstaterna ska bokföra utgifter för forskning och utveckling som fast realkapitalbildning. Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 7 anta en delegerad akt för att säkra att medlemsstaternas ENS 2010-uppgifter för forskning och utveckling är tillförlitliga och jämförbara. Kommissionen ska då den utövar sin befogenhet enligt denna punkt se till att sådana delegerade akter inte medför en betydande ytterligare administrativ börda för medlemsstaterna eller för de deltagande enheterna.
Artikel 3
Överföring av uppgifter till kommissionen
1. Medlemsstaterna ska till kommissionen (Eurostat) överföra de räkenskapsdata och sammanställningar som framgår av tabellerna i bilaga B inom de tidsfrister som föreskrivs däri för respektive sammanställning.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överföra de data och metadata som föreskrivs i denna förordning i enlighet med en fastställd standard för datautväxling och andra praktiska arrangemang.
Uppgifterna ska överföras eller laddas upp på elektronisk väg till kommissionens centrala dataportal. Standarden för datautväxling och andra praktiska arrangemang för överföringen av uppgifterna ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.2.
Artikel 4
Kvalitetsbedömning
1. Vid tillämpningen av denna förordning ska kvalitetskriterierna i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 223/2009 gälla för de uppgifter som överförs i enlighet med artikel 3 i den här förordningen.
2. Medlemsstaterna ska förse kommissionen (Eurostat) med en rapport om kvaliteten på de uppgifter som ska överföras i enlighet med artikel 3.
3. Vid tillämpningen av de kvalitetskriterier som avses i punkt 1 på uppgifter som omfattas av denna förordning ska formerna för, strukturen på, frekvensen och bedömningsindikatorerna för samt uppställningen av kvalitetsrapporterna fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.2.
4. Kommissionen (Eurostat) ska bedöma de överförda uppgifternas kvalitet.
Artikel 5
Tillämpning och första överföring av uppgifter
1. ENS 2010 ska tillämpas första gången på uppgifter som har sammanställts i enlighet med bilaga B och som ska överföras från och med den 1 september 2014.
2. Uppgifterna ska överföras till kommissionen (Eurostat) inom de tidsfrister som fastställs i bilaga B.
3. Fram till den första överföringen av uppgifter enligt ENS 2010 ska medlemsstaterna, i enlighet med punkt 1, fortsätta att förse kommissionen (Eurostat) med de räkenskaper och sammanställningar som följer av tillämpningen av ENS 95.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 19 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 2007/436/EG, Euratom om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (13) ska kommissionen tillsammans med respektive medlemsstat kontrollera att den här förordningen tillämpas korrekt och underrätta den kommitté som avses i artikel 8.1 i den här förordningen om resultaten av dessa kontroller.
Artikel 6
Undantag
1. Om tillämpningen av denna förordning kräver betydande anpassningar av ett nationellt statistiksystem ska kommissionen bevilja medlemsstaterna tillfälliga undantag genom genomförandeakter. Dessa undantag ska upphöra att gälla senast den 1 januari 2020. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.2.
2. Kommissionen ska bevilja ett undantag enligt punkt 1 endast för en period som är tillräcklig för att ge den berörda medlemsstaten möjlighet att anpassa sitt statistiksystem. Medlemsstatens andel av unionens eller euroområdets BNP ska inte i sig utgöra grund för beviljande av undantag. När det är lämpligt ska kommissionen ge de berörda medlemsstaterna stöd i deras ansträngningar att genomföra de nödvändiga anpassningarna av sina statistiksystem.
3. För de ändamål som anges i punkterna 1 och 2 ska den berörda medlemsstaten lägga fram en väl motiverad ansökan till kommissionen senast den 17 oktober 2013.
Senast den 1 juli 2018 ska kommissionen efter samråd med kommittén för det europeiska statistiksystemet rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av de beviljade undantagen för att avgöra om de fortfarande är berättigade.
Artikel 7
Utövande av delegering
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.2 och 2.5 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 16 juli 2013. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 2.4 ska ges till kommissionen för en period på två månader från och med den 16 juli 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 2.2, 2.4 och 2.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.
Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 2.2, 2.4 och 2.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 8
Kommitté
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, som inrättats genom förordning (EG) nr 223/2009. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 9
Samarbete med andra kommittéer
1. I de frågor där kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik, som inrättats genom beslut 2006/856/EG, är behörig ska kommissionen begära ett yttrande från denna kommitté i enlighet med artikel 2 i det beslutet.
2. Kommissionen ska till den kommitté för bruttonationalinkomst (BNI-kommittén), som inrättats genom förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003, överlämna alla de uppgifter om genomförandet av den här förordningen som BNI-kommittén behöver för att fullgöra sitt uppdrag.
Artikel 10
Övergångsbestämmelser
1. När det gäller budgeten och de egna medlen ska det europeiska nationalräkenskapssystem som avses i artikel 1.1 i förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 och de rättsakter som hänför sig till den, särskilt förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 och rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 av den 29 maj 1989 om den slutliga enhetliga ordningen för uppbörd av egna medel som härrör från mervärdeskatt (14), fortsätta att vara ENS 95 så länge rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (15) är i kraft.
2. För att fastställa de momsbaserade egna medlen får medlemsstaterna genom undantag från punkt 1 använda uppgifter som bygger på ENS 2010 så länge beslut 2007/436/EG, Euratom är i kraft, i de fall där de detaljerade uppgifter som krävs enligt ENS 95 inte är tillgängliga.
Artikel 11
Rapportering om implicita förpliktelser
Senast 2014 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med befintlig information om offentlig–privata partnerskap och andra implicita förpliktelser, inklusive ansvarsförbindelser, utanför den offentliga sektorn.
Senast 2018 ska kommissionen lämna ytterligare en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av i vilken grad den information om förpliktelser som offentliggjorts av kommissionen (Eurostat) avspeglar samtliga implicita förpliktelser, inbegripet ansvarsförbindelser, utanför den offentliga sektorn.
Artikel 12
Översyn
Kommissionen ska senast den 1 juli 2018 och därefter vart femte år lämna en rapport om tillämpningen om denna förordning till Europaparlamentet och rådet.
Denna rapport ska innehålla en utvärdering av bland annat
a) |
kvaliteten på uppgifterna i national- och regionalräkenskaperna, |
b) |
hur effektiv denna förordning och den övervakningsprocess som tillämpas för ENS 2010 är, och |
c) |
vilka framsteg som görs avseende uppgifter om ansvarsförbindelser och tillgången till ENS 2010-uppgifter. |
Artikel 13
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 21 maj 2013.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
L. CREIGHTON
Ordförande
(1) EUT C 203, 9.7.2011, s. 3.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 22 april 2013.
(3) Kommissionen (Eurostat): European System of Integrated Economic Accounts (ESA), 2 uppl., Europeiska gemenskapernas statistikkontor, Luxemburg, 1979.
(4) EGT L 310, 30.11.1996, s. 1.
(5) EUT L 192, 22.7.2011, s. 1.
(6) EUT L 154, 21.6.2003, s. 1.
(7) EUT L 87, 31.3.2009, s. 164.
(8) EUT L 306, 23.11.2011, s. 41.
(9) Rådets beslut 74/122/EEG av den 18 februari 1974 om upprättandet av en kommitté för ekonomisk politik (EGT L 63, 5.3.1974, s. 21).
(10) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(11) EUT L 332, 30.11.2006, s. 21.
(12) EUT L 181, 19.7.2003, s. 1.
(13) EGT L 130, 31.5.2000, s. 1.
BILAGA A
KAPITEL 1 |
ALLMÄN ÖVERSIKT OCH GRUNDPRINCIPER | 33 |
ALLMÄN ÖVERSIKT | 33 |
Globalisering | 35 |
ANVÄNDNINGSOMRÅDEN FÖR ENS 2010 | 35 |
Underlag för analys och politik | 35 |
Begreppen i ENS 2010 | 37 |
Sektorindelning | 40 |
Satelliträkenskaper | 41 |
ENS 2010 och SNA 2008 | 43 |
ENS 2010 och ENS 95 | 43 |
GRUNDPRINCIPERNA I ENS 2010 SOM ETT SYSTEM | 44 |
De statistiska enheterna och deras indelningar | 44 |
Institutionella enheter och sektorer | 45 |
LVE och branscher | 45 |
Inhemska och utländska enheter; den totala ekonomin och utlandet | 45 |
Flöden och stockar | 46 |
Flöden | 46 |
Transaktioner | 46 |
Egenskaper hos transaktioner | 46 |
Transaktioner mellan respektive inom enheter | 46 |
Monetära respektive icke-monetära transaktioner | 46 |
Transaktioner med eller utan motprestation | 47 |
Ändrad behandling av transaktioner | 47 |
Omföring | 47 |
Uppdelning | 47 |
Urskiljande av transaktionens huvudsakliga aktör | 47 |
Gränsfall | 48 |
Andra förändringar i tillgångar | 48 |
Andra volymförändringar i tillgångar och skulder | 48 |
Kapitalvinster och kapitalförluster | 48 |
Stockar | 48 |
Kontosystemet och aggregaten | 49 |
Bokföringsregler | 49 |
Terminologin för kontots två sidor | 49 |
Dubbel bokföring/fyrdubbel bokföring | 49 |
Värdering | 49 |
Särskilda regler för värdering av produkter | 50 |
Värdering till fasta priser | 50 |
Bokföringstidpunkt | 50 |
Konsolidering och nettobokföring | 50 |
Konsolidering | 50 |
Nettobokföring | 51 |
Konton, saldoposter och aggregat | 51 |
Kontosystemet | 51 |
Varu- och tjänstekontot | 51 |
Utlandskontot | 51 |
Saldoposter | 52 |
Aggregat | 54 |
BNP: ett viktigt aggregat | 54 |
Input-outputräkenskaperna | 54 |
Tillgångs- och användningstabeller | 55 |
Symmetriska input-outputtabeller | 55 |
KAPITEL 2 |
ENHETER OCH GRUPPERING AV ENHETER | 56 |
AVGRÄNSNING AV DEN NATIONELLA EKONOMIN | 56 |
INSTITUTIONELLA ENHETER | 58 |
Huvudkontor och holdingbolag | 59 |
Koncerner | 59 |
Specialföretag | 60 |
Koncerninterna finansinstitut | 60 |
Artificiella dotterbolag | 60 |
Specialföretag inom sektorn offentlig förvaltning | 61 |
INSTITUTIONELLA SEKTORER | 61 |
Icke-finansiella bolag (S.11) | 65 |
Delsektorn offentliga icke-finansiella bolag (S.11001) | 66 |
Delsektorn nationella privata icke-finansiella bolag (S.11002) | 66 |
Delsektorn utlandskontrollerade icke-finansiella bolag (S.11003) | 66 |
Finansiella bolag (S.12) | 67 |
Finansförmedlare | 67 |
Finansiella servicebolag | 68 |
Andra finansiella bolag än finansförmedlare och finansiella servicebolag | 68 |
Institutionella enheter som ingår i sektorn finansiella bolag | 68 |
Nio delsektorer inom sektorn finansiella bolag | 68 |
Kombinering av delsektorer inom sektorn finansiella bolag | 69 |
Uppdelning av delsektorerna inom sektorn finansiella bolag i offentliga, inhemska privata och utlandskontrollerade finansiella bolag | 69 |
Centralbanken (S.121) | 70 |
Monetära finansinstitut som tar emot inlåning, utom centralbanken (S.122) | 70 |
Penningmarknadsfonder (S.123) | 71 |
Investeringsfonder, utom penningmarknadsfonder (S.124) | 71 |
Andra finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsinstitut (S.125) | 72 |
Finansiella bolag som ägnar sig åt värdepapperiseringstransaktioner (s.k. värdepapperiseringsinstitut) | 72 |
Värdepappershandlare, finansiella bolag med utlåningsverksamhet samt specialiserade finansiella bolag | 72 |
Finansiella servicebolag (S.126) | 73 |
Koncerninterna finansinstitut och utlåningsföretag (S.127) | 73 |
Försäkringsbolag (S.128) | 74 |
Pensionsinstitut (S.129) | 75 |
Offentlig förvaltning (S.13) | 76 |
Statlig förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) (S.1311) | 76 |
Delstatlig förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) (S.1312) | 76 |
Kommunal förvaltning (utom sociala trygghetsfonder) (S.1313) | 77 |
Sociala trygghetsfonder (S.1314) | 77 |
Hushåll (S.14) | 77 |
Företagarhushåll med anställda och företagarhushåll utan anställda (S.141 och S.142) | 78 |
Löntagarhushåll (S.143) | 78 |
Mottagare av kapitalinkomster (S.1441) | 78 |
Mottagare av pensioner (S.1442) | 78 |
Mottagare av andra transfereringsinkomster (S.1443) | 78 |
Hushållens icke-vinstdrivande organisationer (S.15) | 79 |
Utlandet (S.2) | 79 |
Sektorklassificering av producerande enheter baserad på juridisk form | 80 |
LOKALA VERKSAMHETSENHETER OCH BRANSCHER | 82 |
Den lokala verksamhetsenheten | 82 |
Branschen | 83 |
Branschindelning | 83 |
HOMOGENA PRODUKTIONSENHETER OCH HOMOGENA BRANSCHER | 83 |
Den homogena produktionsenheten | 83 |
Den homogena branschen | 83 |
KAPITEL 3 |
TRANSAKTIONER MED PRODUKTER OCH ICKE-PRODUCERADE TILLGÅNGAR | 84 |
PRODUKTTRANSAKTIONER – ALLMÄNT | 84 |
PRODUKTION (AKTIVITET OCH RESULTAT) | 85 |
Primär verksamhet, sekundär verksamhet och hjälpverksamhet | 86 |
Produktion (P.1) | 87 |
Institutionella enheter: distinktionen mellan marknad, för egen slutlig användning och icke-marknad | 89 |
Tidpunkt för bokföring och värdering av produktionen | 92 |
Produkter från jordbruk, skogsbruk och fiske (avdelning A) | 93 |
Tillverkade varor (avdelning C); Byggnader och byggnadsarbeten (avdelning F) | 93 |
Handel; reparation av motorfordon (avdelning G) | 93 |
Transport och magasineringstjänster (avdelning H) | 94 |
Hotell- och restaurangtjänster (avdelning I) | 95 |
Finans- och försäkringstjänster (avdelning K): centralbankens produktion | 95 |
Finans- och försäkringstjänster (avdelning K): finansiella tjänster över lag | 95 |
Finansiella tjänster som tillhandahålls mot direkt betalning | 95 |
Finansiella tjänster som betalas genom räntor | 96 |
Finansiella tjänster vid förvärv och avyttring av finansiella tillgångar och skulder på finansiella marknader | 96 |
Finansiella tjänster som tillhandahålls inom försäkrings- och pensionssystem, där verksamheten finansieras genom försäkringspremier och avkastning på sparande | 96 |
Fastighetstjänster (Avdelning L) | 98 |
Tjänster inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik (avdelning M); Uthyrnings-, fastighetsservice-, rese- och andra stödtjänster (Avdelning N) | 98 |
Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring (Avdelning O) | 99 |
Tjänster avseende utbildning (Avdelning P); Vård och omsorg, sociala tjänster (Avdelning Q) | 99 |
Tjänster avseende kultur, nöje och fritid (Avdelning R); Andra tjänster (Avdelning S) | 99 |
Förvärvsarbete i hushåll (Avdelning T) | 99 |
INSATSFÖRBRUKNING (P.2) | 99 |
Tidpunkt för bokföring och värdering av insatsförbrukning | 101 |
SLUTLIG KONSUMTION (P.3, P.4) | 101 |
Konsumtionsutgift (P.3) | 101 |
Faktisk konsumtion (P.4) | 103 |
Tidpunkt för bokföring och värdering av konsumtionsutgifter | 105 |
Tidpunkt för bokföring och värdering av faktisk konsumtion | 106 |
BRUTTOINVESTERING (P.5) | 106 |
Fast bruttoinvestering (P.51g) | 106 |
Tidpunkt för bokföring och värdering av fast bruttoinvestering | 109 |
Kapitalförslitning (P.51c) | 110 |
Lagerinvestering (P.52) | 110 |
Tidpunkt för bokföring och värdering av lagerinvestering | 111 |
Anskaffning minus avyttring av värdeföremål (P.53) | 112 |
EXPORT OCH IMPORT AV VAROR OCH TJÄNSTER (P.6 OCH P.7) | 113 |
Export och import av varor (P.61 och P.71) | 113 |
Export och import av tjänster (P.62 och P.72) | 115 |
TRANSAKTIONER MED BEFINTLIGA VAROR | 118 |
ANSKAFFNING MINUS AVYTTRING AV ICKE-PRODUCERADE TILLGÅNGAR (NP) | 119 |
KAPITEL 4 |
OMFÖRDELNINGSTRANSAKTIONER | 121 |
ERSÄTTNINGAR TILL ANSTÄLLDA (D.1) | 121 |
Egentlig lön (D.11) | 121 |
Kontant lön | 121 |
Naturalön | 122 |
Arbetsgivares sociala avgifter (D.12) | 123 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter (D.121) | 123 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter (D.122) | 124 |
SKATTER PÅ PRODUKTION OCH IMPORT (D.2) | 126 |
Produktskatter (D.21) | 126 |
Mervärdesskatter (skatter av momstyp) (D.211) | 126 |
Skatter och tullar på import, exklusive moms (D.212) | 127 |
Produktskatter, exklusive moms och importskatter (D.214) | 127 |
Övriga produktionsskatter (D.29) | 128 |
Skatter på produktion och import som betalas till Europeiska unionens institutioner | 128 |
Skatter på produktion och import: bokföringstidpunkt och belopp som ska bokföras | 129 |
SUBVENTIONER (D.3) | 129 |
Produktsubventioner (D.31) | 130 |
Importsubventioner (D.311) | 130 |
Övriga produktsubventioner (D.319) | 130 |
Övriga produktionssubventioner (D.39) | 131 |
KAPITALINKOMST (D.4) | 132 |
Ränta (D.41) | 133 |
Ränta på in- och utlåning | 133 |
Ränta på skuldebrev | 133 |
Ränta på växlar och liknande kortfristiga objekt | 133 |
Ränta på obligationer och förlagsbevis | 133 |
Ränteswappar och framtida räntesäkringsavtal (FRA) | 134 |
Ränta på finansiell leasing | 134 |
Andra räntor | 134 |
Bokföringstidpunkt | 134 |
Inkomst från bolag (D.42) | 135 |
Utdelning från bolag (D.421) | 135 |
Ägaruttag från kvasibolag (D.422) | 136 |
Återinvesterade vinstmedel från utländska direktinvesteringar (D.43) | 137 |
Övrig kapitalavkastning (D.44) | 137 |
Kapitalavkastning tillräknad försäkringstagare (D.441) | 137 |
Kapitalavkastning på pensionsrätter (d.442) | 138 |
Kapitalavkastning tillräknad andelsägare i kollektiva investeringsfonder (D.443) | 138 |
Arrenden (D.45) | 139 |
Markarrende | 139 |
Arrenden av mineraltillgångar | 139 |
LÖPANDE INKOMST- OCH FÖRMÖGENHETSSKATTER ETC. (D.5) | 139 |
Inkomstskatter (D.51) | 139 |
Övriga löpande skatter (D.59) | 140 |
SOCIALA AVGIFTER OCH FÖRMÅNER (D.6) | 141 |
Sociala avgifter, netto (D.61) | 143 |
Arbetsgivares faktiska sociala avgifter (D.611) | 143 |
Arbetsgivares tillräknade sociala avgifter (D.612) | 144 |
Hushållens faktiska egenavgifter (D.613) | 145 |
Hushållens kompletterande egenavgifter (D.614) | 145 |
Sociala förmåner, andra än in natura (D.62) | 146 |
Kontanta sociala trygghetsförmåner (D.621) | 146 |
Förmåner från andra sociala försäkringssystem (D.622) | 146 |
Kontant socialt bistånd (D.623) | 146 |
Sociala naturaförmåner (D.63) | 147 |
Sociala naturaförmåner – icke marknadsproduktion från den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (D.631) | 147 |
Sociala naturaförmåner – marknadsproduktion köpt av den offentliga förvaltningen och hushållens icke-vinstdrivande organisationer (D.632) | 147 |
ANDRA LÖPANDE TRANSFERERINGAR (D.7) | 148 |
Skadeförsäkringspremier, netto (D.71) | 148 |
Skadeförsäkringsersättningar (D.72) | 149 |
Löpande transfereringar inom den offentliga förvaltningen (D.73) | 150 |
Löpande internationellt samarbete (D.74) | 150 |
Övriga löpande transfereringar (D.75) | 151 |
Löpande transfereringar till hushållens icke-vinstdrivande organisationer (D.751) | 151 |
Löpande transfereringar mellan hushåll (D.752) | 151 |
Andra övriga löpande transfereringar (D.759) | 151 |
Böter och straffavgifter | 151 |
Lotterier och spel | 152 |
Ersättningar | 152 |
EU:s moms- och BNI-baserade egna medel (D.76) | 153 |
JUSTERING FÖR FÖRÄNDRING I PENSIONSRÄTTER (D.8) | 153 |
KAPITALTRANSFERERINGAR (D.9) | 154 |
Kapitalskatter (D.91) | 154 |
Investeringsbidrag (D.92) | 155 |
Andra kapitaltransfereringar (D.99) | 156 |
PERSONALOPTIONER | 157 |
KAPITEL 5 |
FINANSIELLA TRANSAKTIONER | 159 |
ALLMÄN ÖVERSIKT ÖVER FINANSIELLA TRANSAKTIONER | 159 |
Finansiella tillgångar, finansiella fordringar och skulder | 159 |
Villkorade tillgångar och villkorade skulder | 159 |
Kategorier av finansiella tillgångar och skulder | 160 |
Balansräkning, konto för finansiella transaktioner och andra flöden | 161 |
Värdering | 161 |
Netto- och bruttoregistrering | 162 |
Konsolidering | 162 |
Nettobokföring | 162 |
Bokföringsregler för finansiella transaktioner | 163 |
En finansiell transaktion med en löpande transferering eller kapitaltransferering som motpartstransaktion | 163 |
En finansiell transaktion med kapitalinkomst som motpartstransaktion | 164 |
Bokföringstidpunkt | 164 |
Ett från-vem-till-vem-konto över finansiella transaktioner | 165 |
DETALJERAD KLASSIFICERING AV FINANSIELLA TRANSAKTIONER PER KATEGORI | 166 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) (F.1) | 166 |
Monetärt guld (F.11) | 166 |
Särskilda dragningsrätter (SDR) (F.12) | 167 |
Sedlar, mynt och inlåning (F.2) | 168 |
Sedlar och mynt (F.21) | 168 |
Inlåning (F.22 och F.29) | 168 |
Överförbar inlåning (F.22) | 168 |
Övrig inlåning (F.29) | 169 |
Skuldebrev (F.3) | 169 |
Viktigaste egenskaper hos skuldebrev | 170 |
Klassificering per ursprunglig löptid och valuta | 170 |
Klassificering per typ av ränta | 170 |
Skuldebrev med fast ränta | 171 |
Skuldebrev med rörlig ränta | 171 |
Skuldebrev med blandad ränta | 171 |
Privatplaceringar | 172 |
Värdepapperisering | 172 |
Säkerställda obligationer | 172 |
Lån (F.4) | 173 |
Viktigaste egenskaper hos lån | 173 |
Klassificering av lån per ursprunglig löptid, valuta och ändamål med utlåningen | 173 |
Skillnad mellan transaktioner i lån och transaktioner i inlåning | 173 |
Skillnad mellan transaktioner i lån och transaktioner i värdepapper | 173 |
Skillnad mellan transaktioner i lån, handelskrediter och handelsväxlar | 174 |
Värdepapperslån och återköpsavtal (repor) | 174 |
Finansiell leasing | 175 |
Andra typer av lån | 175 |
Finansiella tillgångar som inte hör till kategorin lån | 175 |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (F.5) | 176 |
Ägarandelar (F.51) | 176 |
Depåbevis | 176 |
Noterade aktier (F.511) | 176 |
Onoterade aktier (F.512) | 176 |
Börsintroduktion, notering, avnotering och aktieåterköp | 177 |
Finansiella tillgångar som inte klassificeras som aktierelaterade värdepapper | 177 |
Andra ägarandelar (F.519) | 177 |
Värdering av transaktioner i ägarandelar | 178 |
Aktier/andelar i investeringsfonder (F.52) | 178 |
Aktier/andelar i penningmarknadsfonder (F.521) | 178 |
Aktier/andelar i investeringsfonder utom penningmarknadsfonder (F.522) | 179 |
Värdering av transaktioner i aktier/andelar i investeringsfonder | 179 |
Försäkring, pension och standardiserade garantier (F.6) | 179 |
Försäkringstekniska avsättningar för skadeförsäkring (F.61) | 179 |
Livförsäkringsförmåner och livränta (F.62) | 179 |
Pensionsrätter (F.63) | 180 |
Villkorade pensionsrätter | 180 |
Pensionsinstituts fordringar på pensionsförvaltare (F.64) | 180 |
Övriga livförsäkringsförmåner (F.65) | 181 |
Avsättningar för krav enligt standardiserade garantier (F.66) | 181 |
Standardiserade garantier och engångsgarantier | 181 |
Finansiella derivat och personaloptioner (F.7) | 182 |
Finansiella derivat (F.71) | 182 |
Optioner | 182 |
Termine | 182 |
Optioner jämfört med terminer | 183 |
Swappar | 183 |
Ränteterminskontrakt (forward rate agreement, FRA) | 183 |
Kreditderivat | 183 |
Kreditswappar | 184 |
Finansiella instrument som inte ingår i finansiella derivat | 184 |
Personaloptioner (F.72) | 184 |
Värdering av transaktioner i finansiella derivat och personaloptioner | 185 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (F.8) | 185 |
Handelskrediter och förskott (F.81) | 186 |
Övriga obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter exklusive handelskrediter och förskott (F.89) | 186 |
BILAGA 5.1 — |
KLASSIFICERING AV FINANSIELLA TRANSAKTIONER | 187 |
Klassificering av finansiella transaktioner efter kategori | 187 |
Klassificering av finansiella transaktioner efter överlåtbarhet | 188 |
Strukturerade värdepapper | 189 |
Klassificering av finansiella transaktioner efter typ av inkomst | 189 |
Klassificering av finansiella transaktioner efter typ av ränta | 189 |
Klassificering av finansiella transaktioner efter löptid | 190 |
Korta och långa löptider | 190 |
Ursprunglig löptid och återstående löptid | 190 |
Klassificering av finansiella transaktioner efter valuta | 190 |
Penningmängdsmått | 190 |
KAPITEL 6 |
ANDRA FLÖDEN | 191 |
INLEDNING | 191 |
ANDRA FÖRÄNDRINGAR I TILLGÅNGAR OCH SKULDER | 191 |
Andra volymförändringar i tillgångar och skulder (K.1–K.6) | 191 |
Ekonomisk tillblivelse av tillgångar (K.1) | 191 |
Ekonomiskt försvinnande av icke-producerade tillgångar (K.2) | 192 |
Förlust genom katastrofer (K.3) | 192 |
Konfiskation utan ersättning (K.4) | 193 |
Övriga volymförändringar (K.5) | 193 |
Förändringar i klassificering (K.6) | 194 |
Förändringar i sektorklassificering och struktur (K.61) | 194 |
Förändringar i klassificering av tillgångar och skulder (K.62) | 194 |
Nominella kapitalvinster och kapitalförluster (K.7) | 195 |
Neutrala kapitalvinster och kapitalförluster (K.71) | 196 |
Reala kapitalvinster och kapitalförluster (K.72) | 196 |
Kapitalvinster och kapitalförluster enligt typ av finansiell tillgång och skuld | 197 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (SDR) (AF.1) | 197 |
Sedlar, mynt och inlåning (AF.2) | 197 |
Skuldebrev (AF.3) | 197 |
Lån (AF.4) | 198 |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (AF.5) | 198 |
Försäkring, pension och standardiserade garantier (AF.6) | 198 |
Finansiella derivat och personaloptioner (AF.7) | 198 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (AF.8) | 198 |
Tillgångar noterade i utländsk valuta | 199 |
KAPITEL 7 |
BALANSRÄKNINGAR | 200 |
TYPER AV TILLGÅNGAR OCH SKULDER | 201 |
Definition av en tillgång | 201 |
UNDANTAG FRÅN AVGRÄNSNINGEN AV TILLGÅNGAR OCH SKULDER | 201 |
KATEGORIER AV TILLGÅNGAR OCH SKULDER | 201 |
Producerade icke-finansiella tillgångar (AN.1) | 201 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar (AN.2) | 202 |
Finansiella tillgångar och skulder (AF) | 202 |
VÄRDERING AV POSTER I BALANSRÄKNINGEN | 205 |
Allmänna värderingsprinciper | 205 |
ICKE-FINANSIELLA TILLGÅNGAR (AN) | 206 |
Producerade icke-finansiella tillgångar (AN.1) | 206 |
Fasta tillgångar (AN.11) | 206 |
Produkter som skyddas av immateriell äganderätt (AN.117) | 206 |
Kostnader för ägarbyte av andra icke-producerade tillgångar (AN.116) | 207 |
Lagerstockar (AN.12) | 207 |
Värdeföremål (AN.13) | 207 |
Icke-producerade icke-finansiella tillgångar (AN.2) | 207 |
Naturresurser (AN.21) | 207 |
Mark (AN.211) | 207 |
Mineral- och energitillgångar (AN.212) | 207 |
Övriga naturresurser (AN.213, AN.214 och AN.215) | 207 |
Kontrakt, leasingavtal och licenser (AN.22) | 208 |
Förvärv minus försäljning av goodwill och marknadsföringstillgångar (AN.23) | 208 |
FINANSIELLA TILLGÅNGAR OCH SKULDER (AF) | 208 |
Monetärt guld och särskilda dragningsrätter (AF.1) | 208 |
Sedlar, mynt och inlåning (AF.2) | 208 |
Skuldebrev (AF.3) | 208 |
Lån (AF.4) | 209 |
Ägarandelar och aktier/andelar i investeringsfonder (AF.5) | 209 |
Försäkring, pension och standardiserade garantier (AF.6) | 210 |
Finansiella derivat och personaloptioner (AF.7) | 210 |
Obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter (AF.8) | 210 |
FINANSIELLA BALANSRÄKNINGAR | 210 |
MEMORANDUMPOSTER | 211 |
Varaktiga konsumtionsvaror (AN.m) | 211 |
Utländska direktinvesteringar (AF.m1) | 211 |
Nödlidande lån (AF.m2) | 211 |
Redovisning av nödlidande lån | 212 |
BILAGA 7.1 |
SAMMANFATTNING AV VARJE KATEGORI AV TILLGÅNGAR | 213 |
BILAGA 7.2 |
EN SAMMANSTÄLLNING AV POSTER FRÅN DEN INGÅENDE BALANSRÄKNINGEN TILL DEN UTGÅENDE BALANSRÄKNINGEN | 222 |
KAPITEL 8 |
KONTOSYSTEM | 226 |
INLEDNING | 226 |
Kontosystem | 226 |
KONTOSYSTEM | 230 |
Löpande konton | 230 |
Produktionskonto (I) | 230 |
Inkomstfördelnings- och inkomstanvändningskonton (II) | 232 |
Konton för primär inkomstfördelning (II.1) | 232 |
Konto för inkomstbildning (II.1.1) | 232 |
Konto för allokering av primära inkomster (II.1.2) | 236 |
Konto för företagarinkomster (II.1.2.1) | 242 |
Konto för allokering av övriga primära inkomster (II.1.2.2) | 242 |
Konto för sekundär inkomstfördelning (II.2) | 249 |
Konto för omfördelning av inkomster in natura (II.3) | 249 |
Inkomstanvändningskonto (II.4) | 256 |
Konto för användning av disponibel inkomst (II.4.1) | 256 |
Konto för användning av justerad disponibel inkomst (II.4.2) | 256 |
Kapitalbildningskonton (III) | 259 |
Kapitalkonto (III.1) | 259 |
Konto för förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar (III.1.1) | 259 |
Konto för anskaffning av icke-finansiella tillgångar (III.1.2) | 259 |
Konto för finansiella transaktioner (III.2) | 259 |
Konto för andra förändringar i tillgångarna (III.3) | 268 |
Konto för andra volymförändringar i tillgångarna (III.3.1) | 268 |
Omvärderingskonto (III.3.2) | 268 |
Konto för neutrala kapitalvinster och kapitalförluster (III.3.2.1) | 268 |
Konto för reala kapitalvinster och kapitalförluster (III.3.2.2) | 268 |
Balansräkningar (IV) | 282 |
Ingående balansräkning (IV.1) | 282 |
Förändringar i balansräkningen (IV.2) | 282 |
Utgående balansräkning (IV.3) | 282 |
UTLANDSKONTO (V) | 290 |
Löpande konton | 290 |
Utrikeskonto för varor och tjänster (V.1) | 290 |
Utrikeskontot för primärinkomster och löpande transfereringar (V.II) | 290 |
Utrikeskonton för kapitalbildning (V.III) | 290 |
Kapitalkonto (V.III.1) | 290 |
Konto för finansiella transaktioner (V.III.2) | 291 |
Konto för andra volymförändringar i tillgångar (V.III.3) | 291 |
Balansräkningar (V.IV) | 291 |
KONTO FÖR VAROR OCH TJÄNSTER (0) | 303 |
INTEGRERADE EKONOMISKA KONTON | 303 |
AGGREGAT | 315 |
Bruttonationalprodukt till marknadspris (BNP) | 315 |
Driftsöverskott för den totala ekonomin | 315 |
Sammansatt förvärvsinkomst för den totala ekonomin | 315 |
Företagarinkomst för den totala ekonomin | 315 |
Nationalinkomst (till marknadspris) | 315 |
Disponibel nationalinkomst | 315 |
Sparande | 316 |
Bytesbalans | 316 |
Finansiellt sparande (+ eller –) för den totala ekonomin | 316 |
Nettoförmögenhet för den totala ekonomin | 316 |
Den offentliga förvaltningens utgifter och inkomster | 316 |
KAPITEL 9 |
TILLGÅNGS- OCH ANVÄNDNINGSTABELLER OCH INPUT-OUTPUTRÄKENSKAPER | 318 |
INLEDNING | 318 |
BESKRIVNING | 322 |
STATISTISKT VERKTYG | 322 |
ANALYSINSTRUMENT | 323 |
TILLGÅNGS- OCH ANVÄNDNINGSTABELLER MER I DETALJ | 323 |
Klassifikationer | 323 |
Värderingsprinciper | 325 |
Handels- och transportmarginaler | 326 |
Skatter minus subventioner på produktion och import | 328 |
Övriga grundbegrepp | 330 |
Kompletterande uppgifter | 331 |
UPPGIFTSKÄLLOR OCH AVSTÄMNING | 331 |
INSTRUMENT FÖR ANALYSER OCH UTVIDGNINGAR | 332 |
KAPITEL 10 |
PRIS- OCH VOLYMMÅTT | 335 |
OMFATTNINGEN AV PRIS- OCH VOLYMINDEX I NATIONALRÄKENSKAPERNA | 336 |
Det integrerade systemet av pris- och volymindex | 336 |
Övriga pris- och volymindex | 337 |
GENERELLA PRINCIPER FÖR ATT MÄTA PRIS- OCH VOLYMINDEX | 337 |
Definition av priser och volymer för marknadsprodukter | 337 |
Kvalitet, pris och homogena produkter | 338 |
Priser och volym | 339 |
Nya produkter | 340 |
Principerna för icke-marknadsproducerade tjänster | 341 |
Principer för förädlingsvärdet och BNP | 342 |
SÄRSKILDA PROBLEM VID PRINCIPERNAS TILLÄMPNING | 343 |
Skatter och subventioner på produkter och import | 343 |
Övriga produktionsskatter och produktionssubventioner | 344 |
Kapitalförslitning | 344 |
Ersättningar till anställda | 344 |
Fasta tillgångar och lagerstockar | 344 |
MÅTT PÅ SAMHÄLLSEKONOMINS REALA INKOMSTER | 345 |
PRIS- OCH VOLYMINDEX FÖR JÄMFÖRELSER MELLAN LÄNDER | 346 |
KAPITEL 11 |
BEFOLKNING OCH ARBETSKRAFTSINSATS | 347 |
TOTALBEFOLKNING | 347 |
ARBETSKRAFT | 348 |
SYSSELSÄTTNING | 348 |
Anställda | 349 |
Egenföretagare | 349 |
Sysselsättning och hemvist | 350 |
ARBETSLÖSHET | 351 |
ARBETSTILLFÄLLEN | 351 |
Arbetstillfällen och hemvist | 352 |
DEN ICKE OBSERVERADE EKONOMIN | 352 |
TOTALA ANTALET UTFÖRDA ARBETSTIMMAR | 352 |
Specificering av antalet faktiskt arbetade timmar | 352 |
ÅRSVERKEN | 354 |
ANSTÄLLDAS ERSÄTTNINGSVÄGDA ARBETSKRAFTSINSATS | 354 |
PRODUKTIVITETSMÅTT | 354 |
KAPITEL 12 |
KVARTALSVISA NATIONALRÄKENSKAPER | 355 |
INLEDNING | 355 |
SÄRDRAG HOS KVARTALSVISA NATIONALRÄKENSKAPER | 356 |
Bokföringstidpunkt | 356 |
Produkter i arbete | 356 |
Verksamhet som är koncentrerad till särskilda perioder under ett år | 357 |
Betalningar som görs sällan | 357 |
Snabbstatistik | 357 |
Avstämning och årsanpassning (benchmarking) av kvartalsvisa nationalräkenskaper | 357 |
Avstämning | 358 |
Överensstämmelse mellan kvartalsvisa och årliga räkenskaper – årsanpassning (benchmarking) | 358 |
Kedjade mått på pris- och volymförändringar | 358 |
Säsongrensning och kalenderkorrigering | 359 |
Ordningsföljd i sammanställningen av säsongrensade kedjade volymmått | 360 |
KAPITEL 13 |
REGIONALRÄKENSKAPER | 361 |
INLEDNING | 361 |
DET REGIONALA TERRITORIET | 362 |
ENHETER OCH REGIONALRÄKENSKAPER | 362 |
Institutionella enheter | 362 |
Lokala verksamhetsenheter och regional produktionsverksamhet per bransch | 363 |
METODER FÖR REGIONAL FÖRDELNING | 363 |
AGGREGAT FÖR PRODUKTIONSVERKSAMHET | 365 |
Bruttoförädlingsvärde per region och bruttoregionprodukt | 365 |
Fördelning av Fisim på användarbransch | 365 |
Sysselsättning | 365 |
Ersättningar till anställda | 365 |
Övergång från regionalt bruttoförädlingsvärde till bruttoregionprodukt | 365 |
De regionala bruttoförädlingsvärdenas volymökning | 366 |
REGIONALA KONTON FÖR HUSHÅLLENS INKOMSTER | 366 |
KAPITEL 14 |
INDIREKT MÄTTA FINANSIELLA FÖRMEDLINGSTJÄNSTER (FISIM) | 369 |
FISIM SOM BEGREPP OCH EFFEKTERNA PÅ HUVUDAGGREGATEN AV ALLOKERINGEN AV FISIM TILL ANVÄNDARE | 369 |
BERÄKNING AV PRODUKTIONEN AV FISIM FÖR SEKTORERNA S.122 OCH S.125 | 370 |
Nödvändiga statistiska uppgifter | 370 |
Referensräntor | 370 |
Intern referensränta | 371 |
Externa referensräntor | 371 |
Detaljerad uppdelning av Fisim på institutionella sektorer | 371 |
Uppdelning av Fisim allokerade till hushåll i insatsförbrukning och konsumtion | 372 |
BERÄKNING AV IMPORT AV FISIM | 373 |
FISIM UTTRYCKTA I VOLYM | 373 |
BERÄKNING AV FISIM PER NÄRINGSGREN | 374 |
CENTRALBANKENS PRODUKTION | 374 |
KAPITEL 15 |
KONTRAKT, LEASINGAVTAL OCH LICENSER | 375 |
INLEDNING | 375 |
SKILLNADEN MELLAN OPERATIONELL LEASING, RESURSLEASING OCH FINANSIELL LEASING | 375 |
Operationell leasing | 377 |
Finansiell leasing | 377 |
Resursleasing | 378 |
Tillstånd att utnyttja en naturresurs | 379 |
Tillstånd att utöva specifik verksamhet | 380 |
Offentlig–privata partnerskap | 382 |
Avtal om tjänstekoncessioner | 382 |
Överlåtbara operationella leasingkontrakt (AN.221) | 382 |
Ensamrätt till framtida varor och tjänster (AN.224) | 382 |
KAPITEL 16 |
FÖRSÄKRING | 383 |
INLEDNING | 383 |
Direktförsäkring | 383 |
Återförsäkring | 384 |
Berörda enheter | 385 |
PRODUKTION AV FÖRSÄKRINGSTJÄNSTER | 385 |
Intjänade premier | 385 |
Premietillskott | 386 |
Justerade skadeersättningar och livförsäkringsersättningar | 386 |
Justerade skadeersättningar inom skadeförsäkringar | 386 |
Livförsäkringsersättningar | 387 |
Försäkringstekniska avsättningar | 387 |
Fastställa försäkringsproduktionen | 388 |
Skadeförsäkring | 388 |
Livförsäkring | 389 |
Återförsäkring | 389 |
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED SKADEFÖRSÄKRING | 389 |
Fördelning av produktionen av försäkringstjänster till användarna | 389 |
Försäkringstjänster till och från utlandet | 389 |
Bokföringsposter | 390 |
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED LIVFÖRSÄKRING | 392 |
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED ÅTERFÖRSÄKRING | 394 |
TRANSAKTIONER FÖRKNIPPADE MED FINANSIELLA SERVICEFÖRETAG FÖR FÖRSÄKRING | 395 |
LIVRÄNTOR | 395 |
BOKFÖRING AV SKADEFÖRSÄKRINGSFORDRINGAR | 396 |
Behandling av justerade skadeanspråk | 396 |
Behandling av förluster genom katastrofer | 396 |
KAPITEL 17 |
SOCIAL FÖRSÄKRING INKLUSIVE PENSIONER | 397 |
INLEDNING | 397 |
Sociala försäkringssystem, socialt bistånd och individuella försäkringsavtal | 397 |
Sociala förmåner | 398 |
Sociala förmåner som utges av den offentliga förvaltningen | 399 |
Sociala förmåner som utges av andra institutionella enheter | 399 |
Pensioner och andra förmåner | 399 |
ANDRA FÖRMÅNER FRÅN SOCIALA FÖRSÄKRINGSSYSTEM ÄN PENSIONER | 399 |
Andra sociala trygghetssystem än pensionssystem | 399 |
Andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem | 400 |
Bokföring av stockar och flöden efter typ av socialt försäkringssystem utom pensionssystem | 400 |
Sociala trygghetssystem | 400 |
Andra anställningsrelaterade sociala försäkringssystem utom pensioner | 400 |
PENSIONER | 401 |
Typer av pensionssystem | 401 |
Pensionssystem inom social trygghet | 402 |
Andra anställningsrelaterade pensionssystem | 402 |
Avgiftsbestämda system | 403 |
Förmånsbestämda system | 403 |
Avgiftsbestämda system med fiktiv pensionsbehållning och hybridsystem | 403 |
Jämförelse mellan förmånsbestämda och avgiftsbestämda system | 403 |
Pensionsadministratör, pensionsförvaltare, pensionsinstitut samt pensionssystem som omfattar flera arbetsgivare | 404 |
Bokföring av stockar och flöden efter typ av pensionssystem inom social försäkring | 405 |
Transaktioner för pensionssystem inom social trygghet | 405 |
Transaktioner för andra anställningsrelaterade pensionssystem | 406 |
Transaktioner för avgiftsbestämda pensionssystem | 406 |
Övriga flöden som rör avgiftsbestämda pensionssystem | 408 |
Transaktioner för förmånsbestämda pensionssystem | 409 |
TILLÄGGSTABELL FÖR INTJÄNADE PENSIONSRÄTTER INOM SOCIAL FÖRSÄKRING | 412 |
Utformning av tilläggstabellen | 412 |
Kolumner i tabellen | 414 |
Rader i tabellen | 415 |
Ingående och utgående balansräkningar | 416 |
Förändringar i pensionsrätter p.g.a. transaktioner | 416 |
Förändringar i pensionsrätter p.g.a. övriga ekonomiska flöden | 418 |
Tillhörande indikatorer | 419 |
Försäkringsmässiga antaganden | 420 |
Intjänade rätter | 420 |
Diskonteringssats | 420 |
Löneutveckling | 420 |
Demografiska antaganden | 421 |
KAPITEL 18 |
UTLANDSKONTON | 422 |
INLEDNING | 422 |
EKONOMISKT TERRITORIUM | 423 |
Hemvist | 423 |
INSTITUTIONELLA ENHETER | 423 |
BEHANDLING AV FILIALER I BETALNINGSBALANSEN | 423 |
KONSTRUERADE INHEMSKA STATISTISKA ENHETER | 424 |
FÖRETAG SOM OMFATTAR FLERA TERRITORIER (MULTI-TERRITORY ENTERPRISES) | 424 |
GEOGRAFISK FÖRDELNING | 424 |
BETALNINGSBALANSENS KONTON | 425 |
SALDOPOSTER I BYTESBALANSENS LÖPANDE KONTON | 425 |
UTLANDSKONTONA OCH DERAS FÖRHÅLLANDE TILL BETALNINGSBALANSENS KONTON | 426 |
Utrikeskontot för varor och tjänster | 426 |
Värdering | 429 |
Varor för bearbetning | 429 |
Trepartshandel (merchanting) | 430 |
Förmedling av varor | 430 |
Import och export av Fisim | 431 |
Utrikeskontot för primära och sekundära inkomster | 432 |
Kontot för primära inkomster | 433 |
Inkomst från direktinvesteringar | 433 |
Kontot för sekundära inkomster (löpande transfereringar) i BPM6 | 433 |
Utrikeskapitalkontot | 434 |
Utrikeskontot för finansiella transaktioner och finansiell utlandsställning | 435 |
BALANSRÄKNINGAR FÖR SEKTORN UTLANDET | 437 |
KAPITEL 19 |
EUROPEISKA RÄKENSKAPER | 439 |
INLEDNING | 439 |
FRÅN NATIONALRÄKENSKAPER TILL EUROPEISKA RÄKENSKAPER | 439 |
Omräkning av uppgifter i olika valutor | 440 |
EU-institutionerna | 440 |
Utlandskontot | 441 |
Avstämning av transaktioner | 442 |
Pris- och volymmått | 442 |
Balansräkningar | 442 |
Transaktionsmatriser | 442 |
BILAGA 19.1 – |
KONTON FÖR EU-INSTITUTIONERNA | 443 |
Tillgång | 443 |
Användning | 444 |
Konsolidering | 444 |
KAPITEL 20 |
RÄKENSKAPER FÖR SEKTORN OFFENTLIG FÖRVALTNING | 445 |
INLEDNING | 445 |
AVGRÄNSNING AV SEKTORN OFFENTLIG FÖRVALTNING | 445 |
Identifiering av enheter inom sektorn offentlig förvaltning | 445 |
Offentliga förvaltningsenheter | 445 |
Icke-vinstdrivande organisationer som klassificeras som tillhörande sektorn offentlig förvaltning | 446 |
Andra enheter i sektorn offentlig förvaltning | 446 |
Offentlig kontroll | 447 |
Gränsdragningen mellan marknad och icke-marknad | 447 |
Begreppet ekonomiskt signifikanta priser | 447 |
Kriterier för köpare av produktion från en offentlig producent | 448 |
Produktionen säljs främst till bolag och hushåll | 448 |
Produktionen säljs enbart till den offentliga förvaltningen | 448 |
Produktionen säljs till den offentliga förvaltningen och till andra | 448 |
Testet av marknad/icke-marknad | 448 |
Finansiell förmedling och avgränsningen av sektorn offentlig förvaltning | 449 |
Gränsfall | 449 |
Offentliga huvudkontor | 449 |
Pensionsinstitut | 449 |
Kvasibolag | 449 |
Omstruktureringsorgan | 450 |
Privatiseringsorgan | 450 |
Avvecklingsorgan | 450 |
Specialföretag | 451 |
Samriskföretag (joint ventures) | 451 |
Marknadsregleringsorgan | 451 |
Överstatliga organisationer | 452 |
Delsektorer i sektorn offentlig förvaltning | 452 |
Staten | 452 |
Delstater | 452 |
Kommuner | 453 |
Sociala trygghetsfonder | 453 |
UPPSTÄLLNING AV STATISTIKEN ÖVER DEN OFFENTLIGA FÖRVALTNINGENS FINANSER | 453 |
Ramverk | 453 |
Inkomster | 455 |
Skatter och sociala avgifter | 455 |
Försäljning | 455 |
Övriga inkomster | 458 |
Utgifter | 458 |
Ersättningar till anställda samt insatsförbrukning | 458 |
Utgifter för sociala förmåner | 459 |
Ränta | 459 |
Andra löpande utgifter | 459 |
Kapitalutgifter | 459 |
Koppling till den offentliga förvaltningens konsumtionsutgifter (P.3) | 460 |
Ändamålsklassificering av den offentliga förvaltningens utgifter (Cofog) | 460 |
Saldoposter | 461 |
Finansiellt sparande (B.9) | 461 |
Förändringar i nettoförmögenhet genom sparande och kapitaltransfereringar (B.101) | 461 |
Finansiering | 461 |
Transaktioner i tillgångar | 462 |
Skuldtransaktioner | 463 |
Andra ekonomiska flöden | 463 |
Omvärderingskonto | 463 |
Konto för andra volymförändringar i tillgångarna | 464 |
Balansräkningar | 464 |
Konsolidering | 465 |
FRÅGOR VID BOKFÖRING FÖR SEKTORN OFFENTLIG FÖRVALTNING | 466 |
Skatteinkomster | 466 |
Skatteinkomstens karaktär | 466 |
Skattekrediter | 467 |
Belopp som ska bokföras | 467 |
Belopp som sannolikt inte kommer att inkasseras | 467 |
Bokföringstidpunkt | 467 |
Redovisning enligt periodiseringsprincipen | 467 |
Periodiserad redovisning av skatter | 467 |
Ränta | 468 |
Diskonteringsobligationer och nollkupongare | 469 |
Indexerade värdepapper | 469 |
Finansiella derivat | 469 |
Domstolsbeslut | 469 |
Militära utgifter | 469 |
Den offentliga förvaltningens förhållande till offentliga bolag | 470 |
Placering i eget kapital i offentliga bolag och fördelning av inkomsterna | 470 |
Investeringar i eget kapital | 470 |
Kapitaltillskott | 470 |
Subventioner och kapitaltillskott | 470 |
Regler som är tillämpliga under särskilda omständigheter | 471 |
Fiskala transaktioner | 471 |
Utskiftningar från offentliga bolag | 471 |
Jämförelse mellan utdelningar och uttag av eget kapital | 471 |
Jämförelse mellan skatter och ägaruttag | 472 |
Privatisering och nationalisering | 472 |
Privatisering | 472 |
Indirekta privatiseringar | 472 |
Nationalisering | 472 |
Transaktioner med centralbanken | 473 |
Omstruktureringar, sammanslagningar och omklassificeringar | 473 |
Skuldtransaktioner | 473 |
Skuldövertaganden, skuldavskrivningar och skuldnedskrivningar | 473 |
Skuldövertagande och skuldavskrivning | 473 |
Skuldövertagande med transferering av icke-finansiella tillgångar | 474 |
Skuldavskrivningar eller skuldnedskrivningar | 474 |
Annan skuldsanering | 475 |
Köp av skulder över marknadsvärdet | 475 |
Skuldsäkringar och räddningsaktioner (bailouts) | 475 |
Lånegarantier | 476 |
Derivatliknande garantier | 476 |
Standardiserade garantier | 477 |
Engångsgarantier | 477 |
Värdepapperisering | 477 |
Definition | 477 |
Kriterier för försäljningsklassificering | 477 |
Bokföring av flöden | 478 |
Övrigt | 478 |
Pensionsförpliktelser | 478 |
Betalningar av engångsbelopp | 478 |
Partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn (PPP) | 479 |
Omfattningen av partnerskapet | 479 |
Ekonomiskt ägande och redovisning av tillgången | 479 |
Bokföring | 480 |
Transaktioner med internationella och överstatliga organisationer | 481 |
Utvecklingsbistånd | 482 |
OFFENTLIG SEKTOR | 483 |
Kontroll över den offentliga sektorn | 483 |
Centralbanken | 484 |
Offentliga kvasibolag | 485 |
Specialföretag (SPE/SPV) och utländska enheter | 485 |
Samriskföretag | 485 |
KAPITEL 21 |
KOPPLINGAR MELLAN AFFÄRSREDOVISNING OCH NATIONALRÄKENSKAPER SAMT MÄTNING AV FÖRETAGSVERKSAMHET | 486 |
NÅGRA SÄRSKILDA REGLER OCH METODER FÖR AFFÄRSREDOVISNING | 486 |
Bokföringstidpunkt | 486 |
Dubbel bokföring/fyrdubbel bokföring | 486 |
Värdering | 486 |
Resultaträkning och balansräkning | 487 |
NATIONALRÄKENSKAPER OCH AFFÄRSREDOVISNING – PRAKTISKA FRÅGOR | 487 |
ÖVERGÅNGEN FRÅN AFFÄRSREDOVISNING TILL NATIONALRÄKENSKAPER: EXEMPLET MED ICKE-FINANSIELLA FÖRETAG | 488 |
Begreppsmässiga justeringar | 488 |
Justeringar för att skapa samstämmighet med räkenskaperna från andra sektorer | 488 |
Exempel på kompletterande justeringar | 488 |
SÄRSKILDA FRÅGOR | 488 |
Kapitalvinster och kapitalförluster | 488 |
Globalisering | 489 |
Fusioner och förvärv | 489 |
KAPITEL 22 |
SATELLITRÄKENSKAPER | 490 |
INLEDNING | 490 |
Ändamålsklassificering | 493 |
SATELLITRÄKENSKAPERNAS VIKTIGASTE EGENSKAPER | 496 |
Satelliträkenskaper efter ändamål | 496 |
Särskilda sektorräkenskaper | 499 |
Införande av icke-monetära uppgifter | 503 |
Extra detaljuppgifter och kompletterande begrepp | 503 |
Ändrade grundläggande begrepp | 504 |
Användning av modeller och inbegripande av försöksresultat | 504 |
Utformning och sammanställning av satelliträkenskaper | 505 |
NIO SPECIFIKA SATELLITRÄKENSKAPER | 506 |
Jordbruksräkenskaper | 507 |
Miljöräkenskaper | 507 |
Hälsoräkenskaper | 518 |
Räkenskaper över hushållsproduktion | 520 |
Arbetskraftsräkenskaper och socialräkenskapsmatriser (SRM) | 523 |
Produktivitets- och tillväxträkenskaper | 525 |
FoU-räkenskaper | 526 |
Räkenskaper för socialt skydd | 528 |
Turismsatelliträkenskaper | 531 |
KAPITEL 23 |
KLASSIFIKATIONER | 533 |
INLEDNING | 533 |
KLASSIFICERING AV INSTITUTIONELLA SEKTORER (S) | 533 |
KLASSIFICERING AV TRANSAKTIONER OCH ANDRA FLÖDEN | 535 |
Produkttransaktioner (P) | 535 |
Transaktioner i icke-producerade icke-finansiella tillgångar (NP-koder) | 536 |
Omfördelningstransaktioner (D) | 537 |
Löpande transfereringar, i kontanter och in natura (D.5–D.8) | 538 |
Transaktioner i finansiella tillgångar och skulder (F) | 539 |
Andra flöden (K) | 541 |
KLASSIFICERING AV SALDOPOSTER OCH NETTOFÖRMÖGENHET (B) | 541 |
KLASSIFICERING AV BALANSRÄKNINGSPOSTER (L) | 542 |
KLASSIFICERING AV TILLGÅNGAR (A) | 542 |
Icke-finansiella tillgångar (AN) | 542 |
Finansiella tillgångar (AF) | 544 |
KLASSIFICERING AV KOMPLETTERANDE POSTER | 545 |
Nödlidande lån | 545 |
Nyttjandevärdet av kapital | 546 |
Pensionstabell | 546 |
Varaktiga konsumtionsvaror | 548 |
Utländska direktinvesteringar | 548 |
Villkorade positioner | 548 |
Sedlar, mynt och inlåning | 549 |
Klassificering av skuldebrev efter förfallodag | 549 |
Noterade och onoterade skuldebrev | 549 |
Långfristiga lån som förfaller inom mindre än ett år och långfristiga lån med inteckning som säkerhet | 549 |
Noterade och onoterade andelar i investeringsfonder | 550 |
Förfallna räntor och återbetalningar | 550 |
Personliga och totala remitteringar | 550 |
OMGRUPPERING OCH KODNING AV NÄRINGSGRENAR (A) OCH PRODUKTER (P) | 550 |
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV DEN OFFENTLIGA FÖRVALTNINGENS UTGIFTER (COFOG) | 565 |
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV INDIVIDUELL KONSUMTION (COICOP) | 568 |
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV HUSHÅLLENS ICKE-VINSTDRIVANDE ORGANISATIONER (COPNI) | 570 |
ÄNDAMÅLSKLASSIFICERING AV PRODUCENTERNAS UTGIFTER (COPP) | 571 |
KAPITEL 24 |
KONTONA | 573 |
Tabell 24.1 |
Konto 0: varu- och tjänstekonto | 573 |
Tabell 24.2 |
Kontosystem för den totala ekonomin | 573 |
Tabell 24.3 |
Kontosystem för icke-finansiella bolag | 593 |
Tabell 24.4 |
Kontosystem för finansiella bolag | 607 |
Tabell 24.5 |
Kontosystem för sektorn offentlig förvaltning | 622 |
Tabell 24.6 |
Kontosystem för hushållen | 638 |
Tabell 24.7 |
Kontosystem för hushållens icke-vinstdrivande organisationer | 654 |
KAPITEL 1
ALLMÄN ÖVERSIKT OCH GRUNDPRINCIPER
ALLMÄN ÖVERSIKT
1.01 |
Det europeiska räkenskapssystemet (ENS 2010 eller ENS) är ett internationellt jämförbart räkenskapssystem för systematisk och detaljerad beskrivning av en hel ekonomi (dvs. en region, ett land eller en grupp av länder), av dess komponenter och av dess samband med andra hela ekonomier. |
1.02 |
Föregångaren till ENS 2010, det europeiska räkenskapssystemet 1995 (ENS 95), offentliggjordes 1996 (1). Den metodik för ENS 2010 som anges i denna bilaga är utformad på samma sätt som ENS 95 för de tretton första kapitlen, men därefter kommer elva nya kapitel om olika aspekter av systemet som återspeglar utvecklingen i fråga om hur man mäter moderna ekonomier eller hur ENS 95 används i Europeiska unionen (EU). |
1.03 |
Denna manual är uppbyggd på följande sätt: Kapitel 1 innehåller en översikt över de grundläggande begrepp som används i systemet, de principer som gäller och en beskrivning av de grundläggande statistiska enheterna och deras indelning. Det ger en överblick över kontosystemet och en kortfattad beskrivning av viktiga aggregat samt tillgångs- och användningstabellernas och input-outputräkenskapernas roll. I kapitel 2 redogörs för de institutionella enheter som används för att mäta ekonomin, och hur dessa enheter för analysändamål klassificeras i sektorer och andra grupper. I kapitel 3 beskrivs alla transaktioner i fråga om produkter (varor och tjänster), och även icke-producerade tillgångar, i systemet. I kapitel 4 beskrivs alla transaktioner i ekonomin som fördelar och omfördelar inkomster och förmögenhet. Kapitel 5 handlar om de finansiella transaktionerna i ekonomin. I kapitel 6 redovisas hur värdet på tillgångarna kan förändras genom andra händelser än ekonomiska eller prisförändringar. I kapital 7 behandlas balansräkningar och klassificeringen av tillgångar och skulder. Kapitel 8 handlar om kontosystemet och de balansposter som hänger samman med varje konto. Kapitel 9 tar upp tillgångs- och användningstabellerna och visar hur de används för att stämma av beräkningarna av inkomst, produktion och utgifter i ekonomin. Där beskrivs även de input-outputtabeller som kan härledas ur tillgångs- och användningstabellerna. I kapitel 10 redogörs för begreppsgrunden för de pris- och volymmått som hänger samman med de nominella värdena i räkenskaperna. Kapitel 11 tar upp de mått på befolkning och arbetskraft som kan användas tillsammans med nationalräkenskapsmått för att analysera ekonomin. Kapitel 12 innehåller en kort beskrivning av de kvartalsvisa nationalräkenskaperna och hur de skiljer sig från de årliga nationalräkenskaperna. |
1.04 |
I kapitel 13 förklaras syftet med och begreppen i regionalräkenskaperna, liksom svårigheterna med att sammanställa dem. Kapitel 14 behandlar mätningen av finansiella tjänster som tillhandahålls av finansförmedlare och finansieras genom räntenettot, och är resultatet av många års forskning och utveckling i medlemsstaterna för att få ett mått som är tillförlitligt och harmoniserat medlemsstaterna emellan. Kapitel 15 om kontrakt, arrenden/leasing och licenser behövs för att beskriva ett allt viktigare område inom nationalräkenskaperna. I kapitlen 16 och 17 om försäkring, social försäkring och pensioner beskrivs hur dessa ordningar hanteras i nationalräkenskaperna, eftersom omfördelningsfrågor blir allt aktuellare i takt med att befolkningen åldras. Kapitel 18 handlar om nationalräkenskapernas utlandskonton som är den del av nationalräkenskaperna som motsvarar redovisningen av betalningsbalansen. Kapitel 19 om europeiska räkenskaper är också nytt, och det omfattar aspekter av nationalräkenskaperna där europeiska institutionella arrangemang och handelsordningar gör att det krävs ett samlat grepp. Kapitel 20 handlar om räkenskaper för sektorn offentlig förvaltning – ett område som är av särskilt intresse i och med att en återhållsam finanspolitik från medlemsstaternas sida fortsätter att vara ett avgörande inslag i den ekonomiska politiken i EU. I kapitel 21 beskrivs kopplingarna mellan affärsredovisningen och nationalräkenskaperna, ett område som fått ökad relevans i och med att multinationella bolag står för en allt större andel av bruttonationalprodukten (BNP) i alla länder. Kapitel 22 beskriver förhållandet mellan satelliträkenskaper och nationalräkenskapernas huvudkonton. Kapitlen 23 och 24 är för referensändamål – i kapitel 23 finns de klassifikationer som används för sektorer, näringsgrenar och produkter i ENS 2010, och i kapitel 24 det kompletta kontosystemet för varje sektor. |
1.05 |
Strukturen i ENS 2010 stämmer överens med de globala riktlinjerna för nationalräkenskaper, System of National Accounts från 2008 (SNA 2008), med undantag för vissa skillnader när det gäller presentation och en högre grad av precision beträffande vissa begrepp i ENS 2010 som används för ändamål som är specifika för EU. Dessa riktlinjer utarbetades gemensamt av FN, Internationella valutafonden (IMF), Europeiska unionens statistikkontor (Eurostat), OECD och Världsbanken. ENS 2010 har inriktats på förhållandena och databehoven inom EU. I likhet med SNA 2008 används i ENS 2010 samma begrepp och klassifikationer som i annan statistik på olika sociala och ekonomiska områden (t.ex. sysselsättningsstatistiken, produktionsstatistiken och utrikeshandelsstatistiken). Därför fungerar ENS 2010 som en central referensram för social och ekonomisk statistik i EU och i dess medlemsstater. |
1.06 |
ENS består av två huvudsakliga typer av sammanställningar, nämligen
|
1.07 |
Sektorräkenskaperna beskriver systematiskt och för varje institutionell sektor de olika stegen i det ekonomiska händelseförloppet – produktion, inkomstbildning, inkomstfördelning, inkomstomfördelning, inkomstanvändning samt finansiell och icke-finansiell kapitalbildning. Sektorräkenskaperna innehåller också balansräkningar som beskriver stockar av tillgångar, skulder och nettoförmögenhet vid början och slutet av räkenskapsperioden. |
1.08 |
Input-outputräkenskaperna med sina tillgångs- och användningstabeller beskriver mer detaljerat produktionsprocessen (kostnadsstruktur, inkomstbildning och sysselsättning) samt flödena av varor och tjänster (produktion, import, export, slutlig konsumtion, insatsförbrukning och kapitalbildning för varje produktgrupp). Här kommer två viktiga aspekter till uttryck: summan av de inkomster som genereras inom en bransch är lika med det förädlingsvärde som skapas av den branschen, och för varje produkt eller produktgrupp är utbudet lika med efterfrågan. |
1.09 |
Vidare innehåller ENS 2010 begrepp som befolkning och sysselsättning. Dessa begrepp är relevanta för sektorräkenskaperna, branschräkenskaperna och tillgångs- och användningstabellerna. |
1.10 |
ENS 2010 är inte begränsat till årliga nationalräkenskaper, utan är även tillämpligt för kvartalsräkenskaper och räkenskaper för kortare eller längre perioder. Det används också för regionalräkenskaper. |
1.11 |
ENS 2010 existerar vid sidan av SNA 2008 eftersom det anpassats till nationalräkenskapernas användning i EU. Medlemsstaterna ansvarar för att samla in och utforma sina nationalräkenskaper så att de beskriver den ekonomiska situationen i de respektive länderna. Medlemsstaterna sammanställer dessutom en uppsättning räkenskaper som lämnas in till kommissionen (Eurostat) som en del i ett lagstadgat dataleveransprogram, som sedan används som underlag för beslutsfattandet på centrala social-, ekonomisk- och finanspolitiska områden i unionen. Bland annat används uppgifterna till att fastställa medlemsstaternas finansiella bidrag till EU-budgeten genom den så kallade fjärde resursen, stödet till EU:s regioner genom strukturfonderna och övervakningen av medlemsstaternas ekonomiska utveckling inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott och stabilitets- och tillväxtpakten. |
1.12 |
För att avgifter och förmåner ska kunna beräknas utifrån uppgifter som sammanställts och presenterats på ett enhetligt sätt, ska den ekonomiska statistik som används för dessa ändamål sammanställas enligt samma regler och med samma begrepp. ENS 2010 är en förordning som föreskriver vilka regler, konventioner, definitioner och klassificeringar som medlemsstaterna ska använda vid framställningen av de nationalräkenskaper som ska ingå i dataleveransprogrammet enligt bilaga B till denna förordning. |
1.13 |
Med tanke på de avsevärda penningbelopp som hanteras inom EU:s bidrags- och stödordningar, är det väsentligt att beräkningarna görs på ett konsistent sätt i alla medlemsstater. Under sådana omständigheter är det viktigt att man går försiktigt tillväga med skattningar som inte kan observeras direkt på marknaden och undviker att använda modellbaserade metoder för beräkningar i nationalräkenskaperna. |
1.14 |
De begrepp som används i ENS 2010 är i flera avseenden mer specifika och precisa än de i SNA 2008 för att säkerställa att medlemsstaternas uppgifter från nationalräkenskaperna är så konsistenta som möjligt. Detta grundläggande krav på tillförlitliga och konsistenta skattningar har medfört att det fastställts en basuppsättning nationalräkenskaper i EU. När de olika medlemsstaternas beräkningar inte är tillräckligt konsistenta redovisas de i regel utanför själva huvudkontosystemet, i tilläggstabeller och satelliträkenskaper. |
1.15 |
Ett exempel på där det har ansetts vara nödvändigt att vara försiktig i utformningen av ENS 2010 är på området pensionsåtaganden. Det finns goda grunder för att mäta dessa och använda dem som underlag för ekonomisk analys, men det grundläggande kravet i EU på att ta fram räkenskaper som är konsistenta över tid och rum innebär att man måste gå försiktigt till väga. |
Globalisering
1.16 |
I och med att den ekonomiska verksamheten blivit alltmer global till sin karaktär har den internationella handeln i alla dess former ökat, vilket ställer länderna inför allt större utmaningar när det gäller att redovisa den inhemska ekonomin i nationalräkenskaperna. Globaliseringen är den dynamiska och flerdimensionella process varigenom de nationella resurserna blir mer internationellt rörliga och de nationella ekonomierna alltmer beroende av varandra. Den aspekt av globaliseringen som kanske ställer till störst problem för nationalräkenskaperna är de multinationella företagens allt större andel internationella transaktioner mellan moderbolag, dotterbolag och närstående bolag. Det finns emellertid även andra utmaningar, t.ex. följande:
|
1.17 |
Alla dessa allt vanligare aspekter av globaliseringen gör det allt svårare för de enskilda ländernas statistiker att fånga upp och korrekt mäta de gränsöverskridande flödena. Även med ett heltäckande och tillförlitligt insamlings- och mätsystem för posterna inom sektorn utlandet (och därmed också inom betalningsbalansens konton) kommer globaliseringen att göra att det krävs ytterligare insatser för att bibehålla kvaliteten på nationalräkenskaperna för alla ekonomier och grupper av ekonomier. |
ANVÄNDNINGSOMRÅDEN FÖR ENS 2010
Underlag för analys och politik
1.18 |
ENS kan användas för att analysera och utvärdera följande:
|
1.19 |
För EU och dess medlemsstater har resultaten från ENS stor betydelse vid utformning och styrning av den sociala och ekonomiska politiken.
Här följer några exempel på vad ENS används till:
|
Begreppen i ENS 2010
1.20 |
För att nå balans mellan databehoven och möjligheterna att erhålla data har begreppen i ENS 2010 flera viktiga egenskaper. De är
|
1.21 |
Begreppen i ENS 2010 är internationellt jämförbara eftersom
|
1.22 |
Begreppen i ENS 2010 är harmoniserade med motsvarande begrepp i annan social och ekonomisk statistik eftersom ENS 2010 använder begrepp och klassificeringar (t.ex. den statistiska näringsgrensindelningen i Europeiska unionen ”Nace rev. 2” (2)) som också används i annan social och ekonomisk statistik i medlemsstaterna, t.ex. statistik över tillverkning, utrikeshandel och sysselsättning. Begreppsmässiga avvikelser har begränsats till ett minimum. Begreppen och klassificeringarna i ENS 2010 är dessutom harmoniserade med FN:s motsvarigheter.
Harmoniseringen med den sociala och ekonomiska statistiken förbättrar kopplingarna till och jämförelserna med de uppgifterna, vilket säkrar kvaliteten på nationalräkenskapsuppgifterna. Dessutom kan information som finns i sådan specialiserad statistik bättre relateras till den övergripande statistiken över landets ekonomi. |
1.23 |
Att samma begrepp används både i nationalräkenskapssystemet och i de andra systemen för social och ekonomisk statistik gör det möjligt att beräkna konsistenta nyckeltal. Exempelvis kan följande mått beräknas:
Begreppens interna konsistens gör att vissa variabler kan beräknas residualt – bland annat kan sparande beräknas som differensen mellan disponibel inkomst och konsumtionsutgift. |
1.24 |
Begreppen i ENS 2010 har utformats med hänsyn till att de lätt ska kunna samlas in och mätas. Att de ska vara praktiskt tillämpliga framgår på flera sätt av riktlinjerna för hur räkenskaperna ska sammanställas:
|
1.25 |
Det är emellertid inte alltid så enkelt att samla in de uppgifter som behövs för nationalräkenskapsstatistiken direkt, eftersom de underliggande begreppen vanligtvis avviker från dem som används i de administrativa datakällorna. Exempel på administrativa källor är affärsredovisning, olika slags skatteregister (moms, personlig inkomstskatt, importavgifter etc.), socialförsäkringsuppgifter och uppgifter som kommer från organ för bank- och försäkringstillsyn. Sådana administrativa uppgifter används vid sammanställningen av nationalräkenskaperna. I allmänhet behöver de dock omarbetas för att kunna användas för ENS.
Att begreppen i ENS vanligen avviker från sina administrativa motsvarigheter beror bl.a. på följande:
|
1.26 |
Icke desto mindre tillgodoser administrativa data mycket väl de databehov som nationalräkenskaperna och andra statistikgrenar har, eftersom
|
1.27 |
De viktigaste begreppen i ENS är väletablerade och har varit oförändrade under lång tid, eftersom
Den begreppsmässiga kontinuiteten gör att man inte behöver räkna om tidsserier i så stor utsträckning. Dessutom begränsas begreppens sårbarhet gentemot nationella och internationella politiska påtryckningar. Av dessa skäl har nationalräkenskaperna kunnat fungera som en objektiv databas för ekonomisk politik och analys. |
1.28 |
Begreppen i ENS 2010 syftar till att beskriva den ekonomiska processen i monetära och direkt observerbara termer. Stockar och flöden som inte är direkt observerbara som monetära storheter eller som inte har någon tydlig monetär motsvarighet redovisas inte i ENS.
Denna princip har inte tillämpats strikt, eftersom man även måste beakta behovet av konsistens och användarnas behov. Exempelvis krävs det för konsistensen att värdet av kollektiva tjänster som produceras av den offentliga förvaltningen bokförs som produktion, eftersom den offentliga förvaltningens betalningar av ersättningar till anställda och inköp av alla slags varor och tjänster är direkt observerbara i monetära termer. Dessutom ökar användbarheten hos nationalräkenskaperna i stort för ekonomisk analys och politik genom att man sätter den offentliga förvaltningens kollektiva tjänster i relation till den nationella ekonomin i övrigt. |
1.29 |
Räckvidden för begreppen i ENS kan illustreras genom att man betraktar vissa viktiga gränsdragningsfrågor.
Följande ska redovisas inom produktionsavgränsningen i ENS (se punkterna 3.07–3.09):
|
1.30 |
Följande ligger utanför produktionsavgränsningen och ska inte redovisas i ENS:
|
1.31 |
ENS tar upp all produktion inom produktionsavgränsningen. Produktion från hjälpverksamhet ska dock inte redovisas. Alla insatser som förbrukas i en hjälpverksamhet ska behandlas som insatser i den verksamhet som den stöder. Om en verksamhet som uteslutande bedriver hjälpverksamhet är statistiskt observerbar, dvs. om det finns separata räkenskaper för dess produktion, eller om den geografiskt är belägen någon annanstans än de verksamheter den betjänar, ska denna både i national- och regionalräkenskaperna redovisas som en separat enhet inom den näringsgren som motsvarar dess primära verksamhet. Om det inte finns några lämpliga basdata kan man skatta hjälpverksamhetens produktion genom att summera kostnaderna. |
1.32 |
Om en viss verksamhet betraktas som produktion och dess produktion redovisas, ska även den därmed förbundna inkomsten, sysselsättningen, slutliga användningen etc. redovisas. Exempelvis ska inte bara produktion av bostadstjänster för egen räkning i ägarbebodda bostäder redovisas som produktion, utan de inkomster och konsumtionsutgifter som uppkommer för bostadsägarna ska också redovisas. Definitionsmässigt redovisas ingen insats av arbete i produktionen av ägarbebodda bostäder, och därmed inte heller någon sysselsättning. Detta bibehåller konsistensen med arbetsmarknadsstatistiken, där det inte redovisas någon sysselsättning för bostadsägande. Det omvända gäller när verksamheten inte redovisas som produktion: hushållstjänster som produceras och konsumeras inom samma hushåll ger inte upphov till inkomst eller konsumtionsutgift och räknas inte heller som sysselsättning. |
1.33 |
ENS innehåller också konventioner i fråga om t.ex.
|
Sektorindelning
1.34 |
Sektorräkenskaperna skapas genom att enheter hänförs till olika sektorer vilket möjliggör att transaktioner och saldoposter i räkenskaperna kan redovisas efter sektor. Genom en sådan uppdelning får man ett viktigt underlag för den ekonomiska politiken och finanspolitiken. De viktigaste sektorerna är hushåll, offentlig förvaltning, bolag (finansiella och icke-finansiella), hushållens icke-vinstdrivande organisationer och utlandet.
Den distinktion som görs mellan marknadsverksamhet och icke-marknadsverksamhet är väsentlig. En offentligt styrd enhet som betraktas som en marknadsaktör ska klassificeras till bolagssektorn och inte till sektorn offentlig förvaltning. Bolagets underskott och skuldsättning kommer således inte att ingå i det offentliga underskottet och skuldsättning. |
1.35 |
Det är viktigt att det fastställs tydliga och stabila kriterier för hur enheterna ska hänföras till sektorerna.
Den offentliga sektorn består av ekonomins alla inhemska institutionella enheter som styrs av den offentliga förvaltningen. Den privata sektorn omfattar alla övriga inhemska enheter. Av tabell 1.1 framgår vilka kriterier som används för att skilja mellan den offentliga och den privata sektorn, och mellan sektorn offentlig förvaltning och sektorn offentliga bolag, och inom den privata sektorn mellan sektorerna hushållens icke-vinstdrivande organisationer och privata bolag. Tabell 1.1
|
1.36 |
Med styrning eller bestämmande inflytande avses möjligheten att bestämma policy eller strategisk inriktning för en institutionell enhet. Närmare uppgifter beträffande definitionen av styrning (bestämmande inflytande) ges i punkterna 2.35–2.39. |
1.37 |
Åtskillnaden mellan marknadsproduktion och icke-marknadsproduktion, och därmed klassificering till sektorn offentlig förvaltning eller bolagssektorn, görs enligt följande:
En verksamhet ska anses vara marknadsmässig om handeln med varor och tjänster sker på följande villkor:
|
1.38 |
ENS detaljerade begreppsram ger visst utrymme för flexibilitet: En del begrepp ingår inte uttryckligen i ENS men kan ändå lätt härledas ur systemet. Ett exempel är att man kan skapa nya sektorer genom att omgruppera delsektorerna i ENS. |
1.39 |
Flexibiliteten innebär också att ytterligare kriterier som inte strider mot grundtankarna i systemet kan läggas till. Det kan t.ex. röra sig om att upprätta räkenskaper för delsektorer efter antal sysselsatta i producerande enheter eller inkomststorlek för hushåll. För sysselsättningen kan underindelningar göras efter utbildningsnivå, ålder eller kön. |
Satelliträkenskaper
1.40 |
För att tillgodose vissa databehov bör separata satelliträkenskaper upprättas.
Som exempel kan nämnas
|
1.41 |
Satelliträkenskaper tillgodoser sådana databehov genom att
|
1.42 |
En socialräkenskapsmatris är en matrisframställning som beskriver sambanden mellan tillgångs- och användningstabellerna och sektorräkenskaperna. En socialräkenskapsmatris tillför ytterligare information om nivån på och sammansättningen av sysselsättning, genom en underindelning av ersättningar till anställda efter grupp av sysselsatta. Denna underindelning tillämpas både på användningen av arbetskraft i olika branscher, vilket visas i användningstabellerna, och tillgången på arbetskraft i olika socioekonomiska undergrupper, vilket redovisas i kontot för allokeringen av primära inkomster för hushållssektorns delsektorer. På det sättet får man en systematisk översikt över tillgången på och användningen av olika grupper av arbetskraft. |
1.43 |
Alla grundbegrepp och klassificeringar i ENS 2010:s huvudsystem ska behållas i satelliträkenskaperna. Begrepp får bara ändras om det är syftet med satelliträkenskaperna. I sådana fall ska satelliträkenskaperna också innehålla en tabell som visar sambandet mellan de huvudsakliga aggregaten i satelliträkenskaperna och deras motsvarigheter i huvudsystemet. På så sätt behåller huvudsystemet sin roll som en referensram samtidigt som de mer specifika behoven tillgodoses. |
1.44 |
Generellt sett omfattar huvudsystemet inte stockar och flöden som inte direkt kan observeras i monetära termer (eller inte har en tydlig monetär motsvarighet). Sådana stockar och flöden är i regel lättare att mäta om man utformar statistiken i icke-monetära termer, vilket innebär att t.ex.
|
1.45 |
Satelliträkenskaper gör det möjligt att knyta an sådan statistik i icke-monetära termer till nationalräkenskapernas huvudsystem. Anknytningen kan göras genom att man i den icke-monetära statistiken använder klassificeringarna i huvudsystemet, t.ex. indelningen efter hushållstyp eller efter bransch. På det sättet får man en utvidgad struktur som är konsistent. Denna struktur kan sedan användas som underlag för analys och utvärdering av samspelet mellan olika variabler i huvudsystemet och respektive variabler i de utvidgade räkenskaperna. |
1.46 |
Huvudsystemet och dess viktigaste aggregat gör det inte möjligt att analysera förändringar i välfärd. För detta ändamål kan man använda utvidgade konton som också innefattar imputerade monetära värden för t.ex.
|
1.47 |
Utvidgade konton kan även användas för att omklassificera konsumtionsutgifter för sådant som dessvärre är nödvändigt (t.ex. försvar) till insatsförbrukning, dvs. så att dessa inte antas bidra till välfärden. På liknande sätt kan skador förorsakade av översvämningar eller andra naturkatastrofer klassificeras som insatsförbrukning, dvs. som en minskning av den (absoluta) välfärden. På så sätt kan man försöka göra sig en mycket grov och mycket ofullständig uppfattning om välfärdsförändringar. Välfärd har dock många dimensioner av vilka de flesta uttrycks i annat än monetära termer. Det är därför en bättre lösning att mäta välfärden genom att använda separata indikatorer och måttenheter för varje dimension. Sådana indikatorer kan t.ex. vara spädbarnsdödlighet, förväntad livslängd, läs- och skrivkunnighet hos vuxna och nationalinkomst per capita. Dessa indikatorer kan införlivas i ett satellitkonto. |
1.48 |
För att erhålla ett konsistent och internationellt jämförbart system används inte administrativa begrepp i ENS. Det kan för åtskilliga nationella syften dock vara användbart att utnyttja uppgifter som utgår från administrativa begrepp. Som exempel kan nämnas att beräkna skatteintäkter genom att använda statistik över beskattningsbar inkomst. Sådan statistik kan erhållas genom vissa modifieringar i nationalräkenskapsstatistiken. |
1.49 |
Ett liknande tillvägagångssätt kan utnyttjas för begrepp som används inom nationell ekonomisk politik, såsom
Satelliträkenskaper eller tilläggstabeller kan tillgodose sådana databehov. |
ENS 2010 och SNA 2008
1.50 |
ENS 2010 utgår från begreppen i SNA 2008, som ger riktlinjerna för nationalräkenskaper i världens alla länder. Det finns emellertid flera skillnader mellan ENS 2010 och SNA 2008.
|
ENS 2010 och ENS 95
1.51 |
ENS 2010 skiljer sig från ENS 95 i fråga om såväl räckvidd som begrepp. De flesta av dessa skillnader motsvarar dem som finns mellan SNA 93 och SNA 2008. De största skillnaderna är följande:
|
1.52 |
Ändringarna i ENS 2010 i förhållande till ENS 95 är inte enbart begreppsmässiga. Det finns stora skillnader i omfattning, med nya kapitel om satelliträkenskaper, räkenskaper för sektorn offentlig förvaltning och utlandskontona. Kapitlen om kvartalsräkenskaper och regionalräkenskaper har också utökats betydligt. |
GRUNDPRINCIPERNA I ENS 2010 SOM ETT SYSTEM
1.53 |
Utmärkande för systemet är
|
De statistiska enheterna och deras indelningar
1.54 |
ENS 2010-systemet har två typer av enheter och två sätt att underindela ekonomin som skiljer sig åt avsevärt och tjänar olika analysändamål. |
1.55 |
För att redovisa inkomster, utgifter och finansiella flöden samt för balansräkningarna delas de institutionella enheterna in i sektorer utifrån sina huvudsakliga funktioner, beteenden och mål. |
1.56 |
För att redovisa produktionsprocesser och för input-outputanalys delas lokala verksamhetsenheter in i branscher efter typ av verksamhet. En verksamhet karakteriseras av en insats av produkter, en produktionsprocess och produktion av produkter. |
Institutionella enheter och sektorer
1.57 |
Institutionella enheter är ekonomiska enheter som kan äga varor och tillgångar, skuldsätta sig och bedriva ekonomisk verksamhet och göra transaktioner med andra enheter för egen räkning. I ENS 2010-systemet delas de institutionella enheterna in i fem ömsesidigt uteslutande inhemska institutionella sektorer:
Dessa fem sektorer sammantaget bildar den totala inhemska ekonomin. Varje sektor är också indelad i delsektorer. ENS 2010-systemet möjliggör en fullständig uppsättning av flödeskonton och balansräkningar för varje sektor och delsektor samt för ekonomin totalt. Utländska enheter kan samverka med dessa fem inhemska sektorer, och denna samverkan visas mellan de fem inhemska sektorerna och en sjätte institutionell sektor – utlandet. |
LVE och branscher
1.58 |
När institutionella enheter bedriver mer än en verksamhet ska de delas upp efter typ av verksamhet. Denna uppdelning görs i s.k. LVE.
En lokal verksamhetsenhet omfattar alla delar av en institutionell enhet, i dess egenskap av producent, som är belägna på en enda plats eller på flera närbelägna platser och som bidrar till att bedriva en verksamhet enligt den fyrsiffriga nivån (undergrupper) i Nace rev. 2. |
1.59 |
Lokala verksamhetsenheter ska redovisas för varje sekundär verksamhet, men om det bokföringsmaterial som behövs för att beskriva sådana verksamheter separat inte är tillgängligt kommer en lokal verksamhetsenhet att omfatta flera sekundära verksamheter. Alla lokala verksamhetsenheter som bedriver samma slags, eller likartad, verksamhet bildar en bransch.
En institutionell enhet innehåller en eller flera lokala verksamhetsenheter, medan en lokal verksamhetsenhet hör till en enda institutionell enhet. |
1.60 |
För att analysera produktionsprocessen använder man en analysenhet. Denna enhet är endast observerbar när en lokal verksamhetsenhet producerar en enda typ av produkt och inte har någon sekundär verksamhet. En sådan enhet är en så kallad homogen produktionsenhet. Grupper av sådana enheter utgör homogena branscher. |
Inhemska och utländska enheter; den totala ekonomin och utlandet
1.61 |
Den totala ekonomin definieras i termer av inhemska enheter. En enhet är inhemsk i ett land när den har sin huvudsakliga ekonomiska hemvist på det ekonomiska territoriet i det landet – vilket innebär att den under en längre tid (ett år eller mer) bedriver ekonomisk verksamhet inom det ekonomiska territoriet. De institutionella sektorer som nämns i punkt 1.57 är grupper av inhemska institutionella enheter. |
1.62 |
Inhemska enheter gör transaktioner med utländska enheter (alltså enheter som är inhemska i andra ekonomier). Sådana transaktioner är externa transaktioner för ekonomin och inordnas i utlandskontot. Därmed spelar utlandet en roll som liknar en institutionell sektor, även om utländska enheter bara redovisas i den mån de deltar i transaktioner med inhemska institutionella enheter. |
1.63 |
Med konstruerade inhemska statistiska enheter, som i ENS 2010-systemet behandlas som institutionella enheter, avses
|
Flöden och stockar
1.64 |
Två grundläggande typer av information ska redovisas: flöden och stockar.
Flöden hänför sig till händelser och effekter av händelser som äger rum under en given tidsperiod, medan stockar hänför sig till lägesbeskrivningar vid en viss tidpunkt. |
Flöden
1.65 |
Flöden avspeglar skapande, omvandling, utbyte, överlåtelse och försvinnande av ekonomiska värden. De inkluderar förändringar i värdet av en institutionell enhets tillgångar och skulder. Ekonomiska flöden är av två slag: transaktioner och andra förändringar i tillgångar.
Transaktioner förekommer i alla konton och tabeller där flöden förekommer, utom i kontot för andra volymförändringar i tillgångarna och i omvärderingskontot. Andra förändringar i tillgångar redovisas bara i dessa två konton. Grundläggande transaktioner och andra flöden delas in i ett relativt begränsat antal typer efter vilken karaktär de har. |
Transaktioner
1.66 |
En transaktion är ett ekonomiskt flöde mellan institutionella enheter enligt ömsesidig överenskommelse eller en händelse inom en institutionell enhet som det är lämpligt att betrakta som en transaktion, beroende på att enheten uppträder i två olika roller. Transaktionerna delas in i fyra huvudgrupper:
|
Egenskaper hos transaktioner
Transaktioner mellan respektive inom enheter
1.67 |
De flesta transaktioner innebär samverkan mellan två eller flera institutionella enheter. Likväl bokförs i ENS 2010-systemet vissa händelser inom institutionella enheter som transaktioner. Syftet med att bokföra transaktioner inom enheter är att uppnå en mer analytiskt användbar bild av produktion, slutlig användning och kostnader. |
1.68 |
Kapitalförslitning, som räknas som en kostnad i ENS 2010-systemet, är en transaktion inom en enhet. De flesta andra transaktioner inom enheter är produkttransaktioner, som bokförs när de institutionella enheter som fungerar både som producenter och slutliga konsumenter väljer att förbruka en del av sin egen produktion. Detta är vanligt förekommande hos hushåll och inom den offentliga förvaltningen. |
1.69 |
All egenproducerad produktion för slutlig användning inom samma institutionella enhet ska bokföras. Egenproducerad produktion som används för insatsförbrukning inom samma institutionella enhet ska bokföras bara när produktionen och insatsförbrukningen sker vid olika lokala verksamhetsenheter inom samma institutionella enhet. Produktion som produceras och används som insatsförbrukning inom samma lokala verksamhetsenhet bokförs inte. |
Monetära respektive icke-monetära transaktioner
1.70 |
Transaktioner räknas som monetära transaktioner när de berörda enheterna verkställer eller mottar betalningar, skuldsätter sig eller erhåller tillgångar som noteras i valutaenheter.
Transaktioner som inte innebär utbyte av kontanter eller tillgångar och skulder värderade i valutaenheter är icke-monetära transaktioner. Transaktioner inom enheter är icke-monetära transaktioner. Icke-monetära transaktioner mellan institutionella enheter förekommer bland produkttransaktioner (byteshandel med produkter), omfördelningstransaktioner (ersättning in natura, transferering in natura etc.) och andra transaktioner (byteshandel med icke-producerade icke-finansiella tillgångar). I ENS 2010-systemet bokförs alla transaktioner i monetära termer. De värden som ska bokföras för icke-monetära transaktioner måste därför mätas indirekt eller beräknas på annat sätt. |
Transaktioner med eller utan motprestation
1.71 |
Transaktioner som berör mer än en enhet kan vara av två olika slag. Det kan röra sig om ”någonting för någonting”, dvs. transaktioner med motprestation, eller ”någonting för ingenting”, dvs. ensidiga transaktioner, utan motprestation. De förra är utbyten mellan institutionella enheter, dvs. tillhandahållande av varor, tjänster eller tillgångar mot t.ex. pengar. De senare är betalningar kontant eller in natura från en institutionell enhet till en annan utan någon motprestation. Transaktioner med motprestation uppträder i alla fyra transaktionsgrupper, medan ensidiga transaktioner uppträder främst som omfördelningstransaktioner i form av exempelvis skatter, socialt bistånd eller gåvor. Sådana ensidiga transaktioner kallas transfereringar. |
Ändrad behandling av transaktioner
1.72 |
Transaktionerna redovisas på samma sätt som de uppträder hos respektive institutionella enhet. Vissa transaktioner redovisas emellertid i en annan ordning för att tydliggöra de underliggande ekonomiska relationerna. Behandlingen av transaktioner kan ändras på tre sätt: genom omföring, uppdelning och urskiljande av transaktionens huvudsakliga aktör. |
Omföring
1.73 |
En transaktion som för de inblandade enheterna förefaller äga rum direkt mellan enheterna A och C kan bokföras som om den ägde rum indirekt genom en tredje enhet B. Den enda transaktionen mellan A och C bokförs därmed som två transaktioner: en mellan A och B samt en mellan B och C. I detta fall är transaktionen omförd. |
1.74 |
Ett exempel på omföring är hur arbetsgivares sociala avgifter som betalas direkt av arbetsgivaren till sociala trygghetsfonder redovisas. I systemet bokförs dessa betalningar som två transaktioner: arbetsgivarna betalar sociala avgifter till sina anställda och de anställda betalar samma avgift till de sociala trygghetsfonderna. Som med alla omföringar är syftet att lyfta fram det ekonomiska innehållet bakom transaktionen, vilket i detta fall är att visa hur arbetsgivarnas sociala avgifter utgör avgifter som betalas till nytta för de anställda. |
1.75 |
En annan typ av omföring är transaktioner som bokförs som om de ägde rum mellan två eller flera institutionella enheter, fastän det enligt de deltagande aktörerna inte sker några transaktioner alls. Ett exempel är behandlingen av kapitalinkomst från investering av vissa försäkringstekniska avsättningar, vilken behålls av försäkringsbolagen. I systemet bokförs denna kapitalinkomst som om den betalades av försäkringsbolagen till försäkringstagarna, som sedan betalar samma belopp tillbaka till försäkringsbolagen som premietillskott. |
Uppdelning
1.76 |
När en transaktion som av de berörda aktörerna uppfattas som en enda transaktion bokförs som två eller flera transaktioner med olika klassificering har transaktionen delats upp. Uppdelning innebär inte att fler enheter ingår i transaktionen. |
1.77 |
Betalningen av skadeförsäkringspremier är en typisk uppdelad transaktion. Fastän försäkringstagarna och försäkringsbolagen betraktar dessa betalningar som en enda transaktion, delar ENS 2010-systemet upp dem i två helt olika transaktioner: betalning för mottagna skadeförsäkringstjänster och skadeförsäkringspremier netto. När försäljningen av en produkt redovisas som försäljning av produkten och försäljning av en handelsmarginal är det ett annat exempel på uppdelning. |
Urskiljande av transaktionens huvudsakliga aktör
1.78 |
När en enhet utför en transaktion på en annan enhets (huvudmannens) vägnar med den enhetens medel, redovisas transaktionen endast i huvudmannens bokföring. Som regel bör man inte utsträcka denna princip och man bör till exempel försöka allokera skatter eller bidrag till slutliga betalare eller slutliga mottagare med utgångspunkt från antaganden.
Ett exempel är en offentlig förvaltningsenhets uppbörd av skatter för en annan förvaltningsenhets räkning. En skatt hänförs till den förvaltningsenhet som har befogenhet att ta ut skatten (antingen som huvudman eller genom huvudmannens delegerade befogenhet) och har den slutgiltiga befogenheten att fastställa och ändra skattesatsen. |
Gränsfall
1.79 |
Enligt definitionen av en transaktion ska ett byte mellan institutionella enheter ske genom ömsesidig överenskommelse. När en transaktion görs genom ömsesidig överenskommelse förutsätts att de institutionella enheterna har insikt i och samtycker till transaktionen. Betalning av skatter, böter och viten sker genom ömsesidig överenskommelse i och med att den som betalar är invånare i landet och skyldig att följa lagen. Däremot är konfiskation utan ersättning inte att anse som en transaktion, ens när den genomförs med stöd i lagen.
Illegala ekonomiska handlingar ska anses vara transaktioner när alla enheter som är inblandade medverkar genom ömsesidig överenskommelse. Således är köp eller försäljning av eller byteshandel med illegala droger eller stöldgods transaktioner, medan stöld inte är det. |
Andra förändringar i tillgångar
1.80 |
Andra förändringar i tillgångar visar förändringar som inte är resultatet av transaktioner. De är antingen
|
Andra volymförändringar i tillgångar och skulder
1.81 |
Andra volymförändringar i tillgångar och skulder visar förändringar som delas in i följande tre huvudsakliga kategorier:
|
1.82 |
Exempel på förändringar inom kategori a i punkt 1.81 är upptäckt eller uttömning av mineraltillgångar och naturlig tillväxt av icke-odlade biologiska tillgångar. Exempel på förändringar inom kategori b i punkt 1.81 är förluster av tillgångar på grund av naturkatastrofer, krig eller grova brott. Ensidig skuldavskrivning och konfiskation utan ersättning hör också till kategori b. Ett exempel på förändringar inom kategori c i punkt 1.81 är omklassificering av en institutionell enhet från en sektor till en annan. |
Kapitalvinster och kapitalförluster
1.83 |
Kapitalvinster och kapitalförluster uppstår vid förändring i priset på tillgångar. De inträffar för alla typer av finansiella och icke-finansiella tillgångar och skulder. Kapitalvinster och kapitalförluster tillförs innehavarna av tillgångarna och skulderna uteslutande som ett resultat av att de innehar tillgångarna eller skulderna över tiden, utan att de förändrar dem på något sätt. |
1.84 |
Kapitalvinster och kapitalförluster mätta på basis av löpande marknadspriser kallas nominella kapitalvinster och kapitalförluster. Dessa kan delas in i neutrala kapitalvinster och kapitalförluster, som återspeglar förändringar i den allmänna prisnivån, och reala kapitalvinster och kapitalförluster, som återspeglar förändringar i priserna på tillgångarna utöver den allmänna prisförändringen. |
Stockar
1.85 |
Stockar är innehaven av tillgångar och skulder vid en viss tidpunkt. Stockar redovisas vid början och vid slutet av varje räkenskapsperiod. De konton som visar stockar kallas balansräkningar. |
1.86 |
Stockar beräknas också för befolkningen och antalet sysselsatta. Dessa stockar redovisas dock som medelvärden för hela räkenskapsperioden. Stockar redovisas för alla tillgångar inom systemets gränser, dvs. finansiella tillgångar och skulder samt såväl producerade som icke-producerade icke-finansiella tillgångar. Täckningen begränsas dock till sådana tillgångar som används i ekonomisk verksamhet och som omfattas av äganderättigheter. |
1.87 |
Stockar redovisas således inte för tillgångar såsom humankapital eller naturresurser som inte har någon ägare.
Inom sina avgränsningar är ENS 2010-systemet fullständigt i fråga om både flöden och stockar. Detta innebär att alla förändringar i stockar helt och hållet kan förklaras av de redovisade flödena. |
Kontosystemet och aggregaten
Bokföringsregler
1.88 |
I ett konto redovisas förändringar i det värde som tillkommer en enhet eller en sektor efter karaktären på de ekonomiska flöden som visas i kontot. Det är en tabell med två spalter. Löpande konton är de som visar produktion, inkomstbildning, inkomstfördelning, inkomstomfördelning och inkomstanvändning. Kapitalbildningskonton är kapitalkontona och kontona för finansiella transaktioner samt kontona för andra volymförändringar. |
Terminologin för kontots två sidor
1.89 |
I ENS 2010-systemet visas ”tillgång” på de löpande kontonas högra sida, och där redovisas transaktioner som ökar det ekonomiska värdet av en enhet eller en sektor. Den vänstra sidan i kontot visar ”användning”, dvs. transaktioner som minskar det ekonomiska värdet. Den högra sidan av kapitalbildningskontona visar ”förändringar i skulder och nettoförmögenhet” och den vänstra sidan visar ”förändringar i tillgångar”. Balansräkningar har ”skulder och nettoförmögenhet” (skillnaden mellan tillgångar och skulder) på den högra sidan och ”tillgångar” på den vänstra sidan. Genom att jämföra två på varandra följande balansräkningar ser man förändringar i skulder och nettoförmögenhet liksom förändringar i tillgångar. |
1.90 |
I ENS görs åtskillnad mellan formellt ägande och ekonomiskt ägande. Villkoret för att kunna redovisa överlåtelsen av varor från en enhet till en annan är att det ekonomiska ägandet övergår från den ena till den andra. Formell ägare är den enhet som enligt lag har rätten till de förmåner som följer av innehavet. En formell ägare kan emellertid avtala med en annan enhet att den senare mot överenskommen betalning påtar sig ansvaret för riskerna och får all avkastning som härrör från att varorna används i produktionen. Avtalet är till sin karaktär finansiell leasing, där betalningen endast återspeglar att leasinggivaren ställt tillgången till leasingtagarens förfogande. När exempelvis en bank är formell ägare till ett flygplan men ingår ett finansiellt leasingavtal med ett flygbolag som ska använda flygplanet, anses flygbolaget vara ägare till flygplanet såvitt gäller transaktionerna i kontosystemet. Samtidigt som flygbolaget redovisas ha förvärvat flygplanet, imputeras ett lån från banken till flygbolaget som visar de belopp som i framtiden ska betalas för användningen av flygplanet. |
Dubbel bokföring/fyrdubbel bokföring
1.91 |
För en enhet eller en sektor baseras nationalräkenskaperna på principen om dubbel bokföring. Varje transaktion ska bokföras två gånger, ena gången som en tillgång (eller en förändring i skulderna) och andra gången som en användning (eller en förändring i tillgångarna). Summan av de transaktioner som bokförs som tillgångar eller förändringar i skulder och summan av de transaktioner som bokförs som användningar eller förändringar i tillgångar måste vara lika, och på så sätt kan man kontrollera kontonas överensstämmelse. |
1.92 |
Nationalräkenskaperna – med alla enheter och alla sektorer – ska baseras på en princip om fyrdubbel bokföring, eftersom de flesta transaktioner berör två institutionella enheter. Varje transaktion ska bokföras två gånger av de två berörda aktörerna. Till exempel bokförs kontant en social förmån som betalas av en offentlig förvaltningsenhet till ett hushåll i den offentliga förvaltningens konton som en användning under transfereringar och som ett negativt förvärv av tillgångar under sedlar, mynt och inlåning; i hushållssektorns konton bokförs den som en tillgång under transfereringar och som ett förvärv av tillgångar under sedlar, mynt och inlåning. |
1.93 |
Transaktioner inom en enhet (såsom en enhets konsumtion av den egna produktionen) behöver bara två bokföringsposter, vilkas värden måste skattas. |
Värdering
1.94 |
Med undantag för några variabler som rör befolkning och arbetskraft visar ENS 2010-systemet alla flöden och stockar i monetära termer. Flöden och stockar ska mätas efter sitt bytesvärde, dvs. det värde till vilket flödena och stockarna faktiskt byts eller skulle kunna bytas mot kontanter. Marknadspriser är således ENS referens för värderingen. |
1.95 |
Vid monetära transaktioner och kontanta tillgångar och skulder är de värden som behövs direkt tillgängliga. I de flesta andra fall är den bästa metoden för värdering att utgå från marknadspriser för likartade varor, tjänster eller tillgångar. Denna metod används t.ex. för byteshandel och för bostadstjänster i ägarbebodda bostäder. När det inte finns något marknadspris för likartade produkter att tillgå, exempelvis för icke-marknadsproducerade tjänster från den offentliga förvaltningen, görs värderingen genom att man summerar produktionskostnaderna. Om det inte finns något marknadspris eller några kostnader att utgå från, kan flöden och stockar värderas till det diskonterade nuvärdet av förväntad framtida avkastning. Denna sistnämnda metod ska emellertid endast användas som sista utväg. |
1.96 |
Stockar ska värderas till löpande pris vid den tidpunkt till vilken balansräkningen hänför sig, inte till produktionstidpunkten eller anskaffningstidpunkten för de varor eller tillgångar som utgör stockarna. Stockarna måste värderas till beräknat nedskrivet löpande återanskaffningsvärde eller till produktionskostnad. |
Särskilda regler för värdering av produkter
1.97 |
På grund av transportkostnader, handelsmarginaler och produktskatter minus produktsubventioner uppfattar producenten och användaren av en given produkt vanligtvis dess värde olika. För att hålla sig så nära aktörernas synsätt som möjligt bokför man i ENS 2010-systemet all användning till mottagarpris, vilket inkluderar transportkostnader, handelsmarginaler och produktskatter minus produktsubventioner, medan produktionen bokförs till baspris, vilket exkluderar dessa komponenter. |
1.98 |
Import och export av produkter ska bokföras till värdet vid gränserna. Total import och total export värderas vid exportörens tullgräns eller fritt ombord (fob). Utländska enheters transport- och försäkringstjänster mellan importörens och exportörens gränser inräknas inte i varans värde utan bokförs som tjänst. Då det kan vara omöjligt att erhålla fob-värden för detaljerade produktindelningar, visar detaljerade tabeller över utrikeshandel importen värderad vid importörens tullgräns (cif-värde). Samtliga transport- och försäkringstjänster fram till importörens gräns inräknas i värdet av de importerade varorna. I de fall dessa tjänster produceras av inhemska enheter görs i denna presentation en total justering fob/cif. |
Värdering till fasta priser
1.99 |
Värdering till fasta priser betyder värdering av flöden och stockar under en räkenskapsperiod till priser från en tidigare period. Syftet med värderingen till fasta priser är att dela upp förändringar över tiden i flödenas och stockarnas värden i pris- respektive volymförändringar. Flöden och stockar i fasta priser beskrivs som uttryckta i volymtermer. |
1.100 |
Många flöden och stockar, t.ex. inkomst, har inte några egna pris- och kvantitetsdimensioner. Dock kan köpkraften hos dessa variabler erhållas genom att man deflaterar de löpande värdena med ett lämpligt prisindex, t.ex. prisindex för inhemsk slutlig användning exklusive lagerinvesteringar. Deflaterade flöden och stockar uttrycks då i reala termer. Ett exempel är real disponibel inkomst. |
Bokföringstidpunkt
1.101 |
Flöden ska bokföras enligt periodiseringsprincipen, dvs. när ekonomiska värden skapas, omvandlas eller försvinner liksom när fordringar eller åtaganden uppkommer, omvandlas eller upphör. |
1.102 |
Produktion ska bokföras när den produceras och inte när en köpare betalar för den. Försäljningen av en tillgång ska bokföras när tillgången byter ägare, inte när betalningen görs. Ränta ska bokföras under den räkenskapsperiod som den uppstår, oavsett om den betalas under den perioden eller inte. Bokföring på detta sätt ska ske för alla flöden, såväl monetära som icke-monetära och såväl inom enheter som mellan enheter. |
1.103 |
Det kan hända att detta tillvägagångssätt måste tillämpas mindre strikt på skatter och andra flöden som har med den offentliga förvaltningen att göra, eftersom de ofta bokförs enligt kontantprincipen i den offentliga förvaltningens bokföring. Det kan vara svårt att genomföra en exakt omräkning av dessa flöden från kontantprincipen till periodiseringsprincipen, så en ungefärlig metod får användas. |
1.104 |
Genom undantag från de allmänna reglerna för hur skatter och sociala avgifter som ska erläggas till den offentliga förvaltningen ska bokföras, kan de antingen bokföras exklusive den del som inte förväntas bli erlagd, eller också ska de, om denna del ingår, utjämnas under samma räkenskapsperiod genom en kapitaltransferering från den offentliga förvaltningen till berörda sektorer. |
1.105 |
Flödena ska bokföras vid samma tidpunkt för alla berörda institutionella enheter och i alla konton. Institutionella enheter använder inte alltid samma bokföringsregler. Även när de gör det, kan skillnader i faktisk bokföring uppkomma av praktiska skäl såsom dröjsmål i informationen. Som en följd kan transaktioner bokföras vid olika tidpunkter av de berörda aktörerna. Dessa skillnader ska elimineras genom korrigeringar. |
Konsolidering och nettobokföring
Konsolidering
1.106 |
Konsolidering innebär att man, på såväl användnings- som tillgångssidan, utelämnar transaktioner som sker mellan grupper av enheter, liksom att man utelämnar ömsesidiga finansiella tillgångar och skulder. Detta sker vanligtvis när konton för den offentliga förvaltningens delsektorer kombineras. |
1.107 |
Av princip konsolideras inte flöden och stockar mellan enheter inom delsektorer eller sektorer. |
1.108 |
Emellertid kan konsoliderade konton upprättas för kompletterande presentationer och analyser. Information om transaktionerna mellan dessa (del)sektorer och andra sektorer och motsvarande ”externa” finansiella ställningsvärden kan vara mer meningsfulla än generella bruttovärden. |
1.109 |
Dessutom erbjuder de konton och tabeller som visar borgenär–gäldenärrelationer en detaljerad bild av finansieringen av ekonomin, och de betraktas som mycket användbara för att förstå de kanaler genom vilka de finansiella överskotten överförs från slutliga långivare till slutliga låntagare. |
Nettobokföring
1.110 |
Individuella enheter eller sektorer kan ha samma slag av transaktion både som användning och som tillgång (t.ex. de både betalar och mottar ränta) och ha samma slags finansobjekt både som tillgång och skuld. I ENS tillämpas bruttoredovisning, förutom den grad av nettoredovisning som ingår i själva klassificeringarna. |
1.111 |
Nettobokföring är implicit i många transaktionskategorier, med ”lagerinvestering” som det tydligaste exemplet, där man hellre än att gå in på dagliga tillägg eller uttag redovisar total kapitalbildning, som är en viktigare aspekt ur analyssynpunkt. I kontot för finansiella transaktioner och i kontot för andra förändringar i tillgångar redovisas på motsvarande sätt, med få undantag, ökningar i tillgångar och i skulder på nettobasis, så att man får fram de slutliga konsekvenserna av dessa flödestyper vid slutet av räkenskapsperioden. |
Konton, saldoposter och aggregat
1.112 |
För enheter eller grupper av enheter bokförs transaktioner som är förknippade med någon aspekt av det ekonomiska livet (till exempel produktion) i olika konton. För produktionskontot kommer transaktionerna inte att visa något saldo mellan användning och tillgång om inte en saldopost införs. På samma sätt måste en sådan saldopost (nettoförmögenhet) införas mellan summan av tillgångar och summan av skulder för en institutionell enhet eller sektor. Saldoposter är i sig meningsfulla mått på det ekonomiska resultatet. När de summeras för hela ekonomin är de viktiga aggregat. |
Kontosystemet
1.113 |
ENS 2010-systemet är uppbyggt kring ett system av sammanhängande konton. Det fullständiga systemet av konton för institutionella enheter och sektorer består av löpande konton, kapitalbildningskonton och balansräkningar. |
1.114 |
Löpande konton omfattar produktion, inkomstbildning, inkomstfördelning och inkomstomfördelning samt användningen av dessa inkomster i form av slutlig användning. Kapitalbildningskontona täcker förändringar i tillgångar och skulder och förändringar i nettoförmögenhet (skillnaden mellan tillgångar och skulder för en institutionell enhet eller grupp av enheter). Balansräkningar visar stockar av tillgångar och skulder samt nettoförmögenhet. |
1.115 |
Kontosystemet för lokala verksamhetsenheter och branscher omfattar endast de första löpande kontona: produktionskonto och inkomstbildningskonto, vars saldopost är driftsöverskott. |
Varu- och tjänstekontot
1.116 |
Varu- och tjänstekontot visar för ekonomin som helhet eller för produktgrupper den totala tillgången (produktion och import) på och användningen av varor och tjänster (insatsförbrukning, slutlig konsumtion, lagerinvestering, fast bruttoinvestering, anskaffning minus avyttring av värdeföremål samt export). Detta är inte ett konto i samma bemärkelse som övriga konton i systemet, och genererar ingen saldopost som förs över till nästa konto i systemet. Det är snarare en uppställning i tabellform av en bokföringsidentitet, enligt vilken utbud är lika med efterfrågan för alla produkter och produktgrupper i ekonomin. |
Utlandskontot
1.117 |
Utlandskontot innehåller transaktioner mellan inhemska och utländska institutionella enheter och motsvarande stockar av tillgångar och skulder.
Eftersom utlandets roll i kontosystemet kan jämställas med en institutionell sektors, ställs utlandskontot upp utifrån utlandets synpunkt. En tillgång för utlandet utgör en användning för den totala ekonomin och vice versa. Om en saldopost är positiv betyder detta ett överskott för utlandet och ett underskott för den totala ekonomin, och vice versa om en saldopost är negativ. Utlandskontot skiljer sig från övriga sektorräkenskaper i det att det inte visar samtliga transaktioner i utlandet, utan endast dem som har en motpart som mäts i den inhemska ekonomin. |
Saldoposter
1.118 |
En saldopost erhålls genom att man subtraherar det sammanlagda värdet av posterna på ena sidan av kontot från det sammanlagda värdet av posterna på den andra sidan.
Saldoposter innehåller en hel del information och de omfattar några av de mest betydelsefulla posterna i systemet, vilket framgår av följande exempel på saldoposter: förädlingsvärde, driftsöverskott, disponibel inkomst, sparande och finansiellt sparande. Nedan visas kontosystemet som ett flödesdiagram – varje saldopost visas i fetstil. Diagram över kontosystemet |