ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2013.173.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 173

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

56 årgången
26 juni 2013


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

INTERNATIONELLA AVTAL

 

*

Meddelande om ikraftträdandet av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater i enlighet med artiklarna XXIV.6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Bulgariens och Rumäniens bindningslistor i samband med anslutningen till Europeiska unionen

1

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 611/2013 av den 24 juni 2013 om åtgärder tillämpliga på anmälan av personuppgiftsbrott enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG vad gäller personlig integritet och elektronisk kommunikation

2

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 612/2013 av den 25 juni 2013 om driften av registren över ekonomiska aktörer och skatteupplag, driftsstatistik och rapportering enligt rådets förordning (EU) nr 389/2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter

9

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 613/2013 av den 25 juni 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1451/2007 vad gäller ytterligare verksamma ämnen som ska granskas enligt granskningsprogrammet

34

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 614/2013 av den 25 juni 2013 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

38

 

 

BESLUT

 

 

2013/313/EU

 

*

Rådets genomförandebeslut av den 21 juni 2013 om ändring av genomförandebeslut 2011/77/EU om beviljande av ekonomiskt bistånd från unionen till Irland

40

 

 

2013/314/EU

 

*

Rådets beslut av den 21 juni 2013 om upphävande av beslut 2010/286/EU om förekomsten av ett alltför stort underskott i Italien

41

 

 

2013/315/EU

 

*

Rådets beslut av den 21 juni 2013 om upphävande av beslut 2004/918/EG om förekomsten av ett alltför stort underskott i Ungern

43

 

 

2013/316/EU

 

*

Rådets beslut av den 21 juni 2013 om upphävande av beslut 2009/588/EG om förekomsten av ett alltför stort underskott i Litauen

46

 

 

2013/317/EU

 

*

Rådets beslut av den 21 juni 2013 om upphävande av beslut 2009/591/EG om förekomsten av ett alltför stort underskott i Lettland

48

 

 

2013/318/EU

 

*

Rådets beslut av den 21 juni 2013 om upphävande av beslut 2009/590/EG om förekomsten av ett alltför stort underskott i Rumänien

50

 

 

2013/319/EU

 

*

Rådets beslut av den 21 juni 2013 om förekomsten av ett alltför stort underskott i Malta

52

 

*

Rådets beslut 2013/320/Gusp av den 24 juni 2013 till stöd för fysisk säkerhet och lagerhantering som minskar risken för olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition i Libyen och dess region

54

 

 

ARBETSORDNINGAR OCH RÄTTEGÅNGSREGLER

 

*

Ändring av domstolens rättegångsregler

65

 

*

Ändring av tribunalens rättegångsregler

66

 

 

AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

 

 

2013/321/EU

 

*

Beslut nr 1/2013 av AVS–EU-ministerrådet av den 7 juni 2013 om antagande av ett protokoll om den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 för partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan

67

 

 

2013/322/EU

 

*

Beslut nr 2/2013 av AVS–EU-ministerrådet av den 7 juni 2013 om ansökan från Förbundsrepubliken Somalia om observatörsstatus med avseende på, och påföljande anslutning till, partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan

70

 

 

Rättelser

 

*

Rättelse till kommissionens genomförandebeslut 2012/830/EU av den 7 december 2012 om ett kompletterande ekonomiskt bidrag till medlemsstaternas program för kontroll, inspektion och övervakning av fiske för 2012 (EUT L 356 av den 22.12.2012)

71

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

INTERNATIONELLA AVTAL

26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/1


Meddelande om ikraftträdandet av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater i enlighet med artiklarna XXIV.6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Bulgariens och Rumäniens bindningslistor i samband med anslutningen till Europeiska unionen

Avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater i enlighet med artiklarna XXIV.6 och XXVIII i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Bulgariens och Rumäniens bindningslistor i samband med anslutningen till Europeiska unionen (1), som undertecknades i Genève den 7 december 2012, kommer att träda i kraft den 1 juli 2013.


(1)  EUT L 69, 13.3.2013, s. 5.


FÖRORDNINGAR

26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/2


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 611/2013

av den 24 juni 2013

om åtgärder tillämpliga på anmälan av personuppgiftsbrott enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG vad gäller personlig integritet och elektronisk kommunikation

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (1), särskilt artikel 4.5,

efter att ha samrått med Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa),

efter att ha samrått med arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter, som inrättades genom artikel 29 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (2) (artikel 29-gruppen),

efter att ha samrått med Europeiska datatillsynsmannen, och

av följande skäl:

(1)

Genom direktiv 2002/58/EG möjliggörs en harmonisering av nationella bestämmelser för att säkerställa ett likvärdigt skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet rätten till personlig integritet och konfidentialitet, när det gäller behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation, samt för att säkerställa fri rörlighet för sådana uppgifter och för utrustning och tjänster avseende elektronisk kommunikation inom unionen.

(2)

Enligt artikel 4 i direktiv 2002/58/EG ska leverantören av en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst anmäla personuppgiftsbrott till den behöriga nationella myndigheten och i vissa fall även till berörda abonnenter och privatpersoner. Personuppgiftsbrott definieras i artikel 2 i i direktiv 2002/58/EG som ett brott mot säkerhetsbestämmelserna som leder till oavsiktlig eller olaglig utplåning, förlust, ändring, otillåtet avslöjande eller åtkomst av personuppgifter som överförs, lagras eller på annat sätt behandlas i samband med tillhandahållandet av allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst inom unionen.

(3)

För att säkerställa ett konsekvent genomförande av de åtgärder som avses i 4.2–4.4 i direktiv 2002/58/EG får kommissionen enligt artikel 4.5 i samma direktiv anta tekniska genomförandeåtgärder avseende omständigheter, format och förfaranden som kan tillämpas för de informations- och anmälningskrav som avses i den artikeln.

(4)

Olika nationella krav i detta hänseende kan leda till rättsosäkerhet, mer komplicerade och betungande förfaranden och betydande administrativa kostnader för leverantörer med gränsöverskridande verksamhet. Kommissionen anser därför att sådana tekniska genomförandeåtgärder bör antas.

(5)

Denna förordning är begränsad till anmälan av personuppgiftsbrott och omfattar därför inte några tekniska genomförandeåtgärder avseende artikel 4.2 i direktiv 2002/58/EG vad gäller information till abonnenterna om det föreligger särskilda risker för brott mot nätsäkerheten.

(6)

Av artikel 4.3 första stycket i direktiv 2002/58/EG framgår att leverantören ska anmäla alla personuppgiftsbrott till den behöriga nationella myndigheten. Leverantören bör därför inte själv få avgöra om den behöriga nationella myndigheten ska underrättas. Detta bör dock inte hindra den berörda behöriga nationella myndigheten från att prioritera undersökning av vissa brott på lämpligt sätt i enlighet med tillämplig lagstiftning och vidta åtgärder som är nödvändiga för att undvika över- eller underrapportering av personuppgiftsbrott.

(7)

Det är lämpligt att införa ett system för anmälan av personuppgiftsbrott till den behöriga nationella myndigheten som består, om vissa villkor är uppfyllda, av olika steg med tidsgränser för vart och ett av stegen. Systemet är tänkt att garantera att den behöriga nationella myndigheten informeras så tidigt och fullständigt som möjligt, dock utan att hindra leverantören från att utreda brottet och vidta nödvändiga åtgärder för att begränsa brottet och åtgärda följderna av det.

(8)

Det räcker varken med enbart en misstanke om att personuppgiftsbrott inträffat eller med enbart ett avslöjande av en incident utan att det finns tillräcklig information, trots att en leverantör gör sitt bästa för att få fram sådan information, för att det ska anses att ett personuppgiftsbrott har upptäckts i enlighet med denna förordning. Särskild hänsyn bör tas till tillgängligheten i fråga om den information som avses i bilaga I.

(9)

Vid tillämpning av denna förordning bör de berörda behöriga nationella myndigheterna samarbeta om personuppgiftsbrottet har gränsöverskridande inslag.

(10)

Denna förordning innehåller inga ytterligare specifikationer av förteckningar över personuppgiftsbrott som leverantörer ska föra, eftersom artikel 4 i direktiv 2002/58/EG ger en uttömmande beskrivning av förteckningarnas innehåll. Leverantörer kan dock hänvisa till denna förordning för att fastställa förteckningens format.

(11)

Alla behöriga nationella myndigheter bör tillhandahålla ett säkert sätt för leverantörerna att på elektronisk väg anmäla personuppgiftsbrott i ett gemensamt format, baserat på en standard som t.ex. XML, som innehåller alla uppgifter som anges i bilaga I på de berörda språken, så att alla leverantörer inom unionen kan använda ett likadant anmälningsförfarande oavsett var de är lokaliserade eller var personuppgiftsbrottet inträffat. I det sammanhanget bör kommissionen underlätta genomförandet av säkra sätt att på elektronisk väg anmäla personuppgiftsbrott genom att sammankalla möten med de behöriga nationella myndigheterna när det är nödvändigt.

(12)

Vid bedömning av om ett personuppgiftsbrott kan antas inverka menligt på en abonnents eller en enskild persons personuppgifter eller integritet ska hänsyn i synnerhet tas till de berörda personuppgifternas art och innehåll, särskilt om uppgifterna rör finansiell information avseende t.ex. kreditkort och bankkonton, särskilda kategorier av uppgifter enligt artikel 8.1 i direktiv 95/46/EG och vissa uppgifter som specifikt rör tillhandahållandet av teletjänster eller internettjänster, dvs. e-post, lokaliseringsuppgifter, internetloggar, webbläsarhistorik och specificerade samtalslistor.

(13)

Leverantören bör ha rätt att under exceptionella omständigheter skjuta upp anmälan till abonnenten eller privatpersonen, om en sådan anmälan kan medföra att en korrekt utredning av personuppgiftsbrottet äventyras. I detta sammanhang kan exceptionella omständigheter inbegripa brottsutredningar samt andra personuppgiftsbrott som inte innebär ett allvarligt brott och för vilka det kan vara lämpligt att skjuta upp anmälan. Det bör dock alltid vara den behöriga nationella myndigheten som i varje enskilt fall och mot bakgrund av omständigheterna bedömer om uppskjutandet godkänns eller en anmälan krävs.

(14)

Leverantörerna bör ha kontaktuppgifter för sina abonnenter med tanke på direkta kontraktsförhållande, men sådana uppgifter finns kanske inte nödvändigtvis för andra enskilda personer på vilka personuppgiftsbrottet inverkar menligt. I sådana fall bör leverantören ha rätt att först underrätta dessa privatpersoner genom annonser i större nationella eller regionala medier, som tidningar, vilket snarast möjligt bör följas upp med en individuell anmälan i enlighet med denna förordning. Detta innebär att leverantören i sig inte är skyldig att ge underrättelser via medier, utan snarare kan välja att sköta underrättelsen på det viset under tiden som den hittar alla privatpersoner som berörs.

(15)

Informationen om personuppgiftsbrottet bör endast behandla själva brottet och inte kopplas till information om andra ämnen. Information om ett personuppgiftsbrott som lämnas på en vanlig faktura bör t.ex. inte anses som ett lämpligt sätt att anmäla ett personuppgiftsbrott.

(16)

Denna förordning omfattar inte några särskilda tekniska skyddsåtgärder som motiverar undantag från skyldigheten att anmäla personuppgiftsbrott till abonnenter eller enskilda personer, eftersom sådana kan ändras i takt med den tekniska utvecklingen. Kommissionen bör dock offentliggöra en vägledande förteckning över sådana särskilda tekniska skyddsåtgärder i enlighet med rådande praxis.

(17)

Det bör inte anses tillräckligt med införande av kryptering eller hashteknik för att leverantörer generellt ska kunna hävda att de har uppfyllt de allmänna säkerhetskraven enligt artikel 17 i direktiv 95/46/EG. I detta hänseende bör leverantörerna också vidta lämpliga organisatoriska och tekniska åtgärder för att förebygga, avslöja och stoppa personuppgiftsbrott. Leverantörer bör analysera de eventuella risker som kvarstår efter att kontrollerna har genomförts för att förstå var personuppgiftsbrott skulle kunna inträffa.

(18)

Om leverantörer använder en annan leverantör för att utföra delar av tjänsten, till exempel när det gäller fakturering eller förvaltningsuppgifter, bör denna andra leverantör, som inte har något direkt kontraktsförhållande med slutanvändaren, inte vara skyldig att utfärda anmälningar i fråga om personuppgiftsbrott. Den bör i stället varsko och informera leverantören med vilken den har ett direkt kontraktsförhållande. Det bör även gälla i fråga om tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster i grossistledet, när vanligtvis leverantören i grossistledet inte har något direkt kontraktsförhållande med slutanvändaren.

(19)

Direktiv 95/46/EG fastställer en allmän ram för skydd av personuppgifter i Europeiska unionen. Kommissionen har lagt fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning som ska ersätta direktiv 95/46/EG (förordningen om dataskydd). Genom den föreslagna förordningen om dataskydd skulle det införas en skyldighet för alla registeransvariga att anmäla personuppgiftsbrott, med artikel 4.3 i direktiv 2002/58/EG som underlag. Dagens kommissionsförordning är helt och hållet förenlig med denna åtgärd.

(20)

Den föreslagna förordningen om dataskydd innehåller också ett begränsat antal tekniska justeringar av direktiv 2002/58/EG för att ta hänsyn till att direktiv 95/46/EG omvandlas till en förordning. Den nya förordningens materiella rättsliga konsekvenser för direktiv 2002/58/EG kommer att granskas av kommissionen.

(21)

Tillämpningen av denna förordning bör ses över tre år efter det att den träder i kraft, och dess innehåll ses över mot bakgrund av det rättsliga ramverk som gäller vid den tidpunkten, inklusive den föreslagna förordningen om dataskydd. Översynen av denna förordning bör om det är möjligt kopplas till eventuella kommande översyner av direktiv 2002/58/EG.

(22)

Tillämpningen av denna förordning kan bedömas på grundval av bland annat statistik från behöriga nationella myndigheter om de personuppgiftsbrott som anmäls till dem. Sådan statistik kan bland annat omfatta uppgifter om antal personuppgiftsbrott som anmälts till den behöriga nationella myndigheten, antal personuppgiftsbrott som anmälts till abonnenter eller enskilda personer, den tid som det tagit att åtgärda personuppgiftsbrottet och huruvida tekniska skyddsåtgärder vidtagits. Genom denna statistik bör kommissionen och medlemsstaterna få enhetliga och jämförbara statistiska uppgifter. Uppgifterna ska varken avslöja identiteten på den leverantör som gör anmälan eller på inblandade abonnenter eller enskilda personer. Kommissionen kan också genomföra regelbundna möten med behöriga nationella myndigheter och andra berörda intressenter.

(23)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommunikationskommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Denna förordning ska tillämpas på anmälningar av personuppgiftsbrott som görs av leverantörer av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster (nedan kallad leverantören).

Artikel 2

Anmälan till den behöriga nationella myndigheten

1.   Leverantören ska anmäla alla personuppgiftsbrott till den behöriga nationella myndigheten.

2.   Leverantören ska anmäla personuppgiftsbrottet till den behöriga nationella myndigheten senast 24 timmar efter att personuppgiftsbrottet upptäckts, där så är möjligt.

Leverantören ska i sin anmälan till den behöriga nationella myndigheten inkludera de uppgifter som anges i bilaga I.

Personuppgiftsbrott ska anses ha upptäckts om leverantören har varit tillräckligt medveten om att en säkerhetsincident har inträffat som ledde till att personuppgifter äventyrats, för att göra en anmälan i enlighet med denna förordning.

3.   Om inte alla uppgifter som anges i bilaga I finns tillgängliga och ytterligare utredning av personuppgiftsbrottet krävs ska leverantören ha rätt att göra en inledande anmälan till den behöriga myndigheten senast 24 timmar efter att personuppgiftsbrottet upptäckts. Denna inledande anmälan till den behöriga nationella myndigheten ska innehålla de uppgifter som anges i avsnitt 1 i bilaga I. Leverantören bör göra en andra anmälan till den behöriga nationella myndigheten så snart som möjligt och inom tre dagar från den inledande anmälan. Denna andra anmälan bör innehålla de uppgifter som anges i avsnitt 2 i bilaga I och, om det är nödvändigt, en uppdatering av redan lämnade uppgifter.

Om leverantören, trots sin utredning, inte kan tillhandahålla alla uppgifter inom tre dagar från den ursprungliga anmälan ska leverantören lämna så många uppgifter som den förfogar över inom den tidsfristen och till den behöriga myndigheten lämna en välgrundad motivering till den sena anmälan av de återstående uppgifterna. Leverantören ska snarast möjligt lämna de återstående uppgifterna till den behöriga myndigheten och, om det är nödvändigt, snarast möjligt uppdatera redan lämnade uppgifter.

4.   Den behöriga nationella myndigheten ska för alla leverantörer som är etablerade i den berörda medlemsstaten tillhandahålla ett säkert sätt att på elektronisk väg anmäla personuppgiftsbrott samt information om förfarandena för åtkomst och användning. Om det är nödvändigt ska kommissionen sammankalla möten med behöriga nationella myndigheter för att underlätta tillämpningen av denna bestämmelse.

5.   När personuppgiftsbrott påverkar abonnenter och enskilda personer från andra medlemsstater än den medlemsstat där personuppgiftsbrottet anmälts till den behöriga nationella myndigheten, ska den behöriga nationella myndigheten underrätta de andra nationella myndigheter som berörs.

För att underlätta tillämpningen av denna bestämmelse, ska kommissionen upprätta en förteckning över de behöriga nationella myndigheterna och lämpliga kontaktpunkter samt hålla den aktuell.

Artikel 3

Anmälan till abonnent eller enskild person

1.   Om personuppgiftsbrottet kan antas inverka menligt på en abonnents eller en enskild persons personuppgifter eller integritet ska leverantören, utöver anmälan enligt artikel 2, också underrätta abonnenten eller den enskilda personen om personuppgiftsbrottet.

2.   När det ska fastställas om ett personuppgiftsbrott kan antas inverka menligt på en abonnents eller enskild persons personuppgifter eller integritet ska i synnerhet följande omständigheter beaktas:

a)

De berörda personuppgifternas art och innehåll, i synnerhet när de avser finansiell information, särskilda kategorier av uppgifter enligt artikel 8.1 i direktiv 95/46/EG samt lokaliseringsdata, internetloggar, webbläsarhistorik, uppgifter om e-post och specificerade samtalslistor.

b)

Personuppgiftsbrottets troliga konsekvenser för den berörda abonnenten eller enskilda personen, i synnerhet om brottet skulle kunna medföra identitetsstöld eller bedrägeri, fysisk skada, psykiska men, förödmjukelse eller skadat rykte.

c)

Omständigheterna för personuppgiftsbrottet, i synnerhet om uppgifterna har stulits eller om leverantören vet att uppgifterna finns hos en obehörig tredje part.

3.   Anmälan till abonnenten eller den enskilda personen ska göras utan onödigt dröjsmål efter att personuppgiftsbrottet avslöjats i enlighet med artikel 2.2 tredje stycket. Detta ska inte vara beroende av den anmälan av personuppgiftsbrottet till den behöriga nationella myndighet som avses i artikel 2.

4.   Leverantören ska i sin anmälan till den behöriga nationella myndigheten inkludera de uppgifter som anges i bilaga II. Anmälan till abonnenten eller den enskilda personen ska formuleras tydligt och lättbegripligt. Leverantören ska inte utnyttja anmälan som en möjlighet att marknadsföra eller annonsera om nya eller kompletterande tjänster.

5.   I exceptionella fall, om anmälan till abonnenten eller den enskilda personen kan äventyra en korrekt utredning av personuppgiftsbrottet, ska leverantören ha rätt att, efter godkännande av den behöriga nationella myndigheten, skjuta upp anmälan till abonnenten eller den enskilda personen tills den behöriga nationella myndigheten anser att det är möjligt att anmäla personuppgiftsbrottet i enlighet med denna artikel.

6.   Leverantören ska till abonnenten eller den enskilda personen anmäla personuppgiftsbrottet genom kommunikation som säkerställer att informationen snabbt kan mottas och som på lämpligt sätt är säkrad enligt den senaste tekniken. Informationen om personuppgiftsbrottet ska enbart omfatta uppgifter om detta brott och inte innehålla uppgifter om något annat ämne.

7.   Om den leverantör som har ett direkt kontraktsförhållande med slutanvändaren, trots rimliga ansträngningar inte inom den tidsfrist som anges i punkt 3 kan identifiera alla enskilda personer på vilka personuppgiftsbrottet kan tänkas inverka menligt, får leverantören underrätta dessa enskilda personer genom annonser i större nationella eller regionala medier i de relevanta medlemsstaterna inom den tidsfristen. Dessa annonser ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga II, om nödvändigt i förkortad form. I sådana fall ska leverantören fortsätta att göra alla rimliga ansträngningar för att identifiera dessa enskilda personer och snarast möjligt meddela dem de uppgifter som anges i bilaga II.

Artikel 4

Tekniska skyddsåtgärder

1.   Med avvikelse från artikel 3.1 ska det inte vara ett krav att anmäla personuppgiftsbrottet till den berörda abonnenten eller enskilda personen om leverantören på ett tillfredsställande sätt har visat den behöriga nationella myndigheten att den har vidtagit lämpliga tekniska skyddsåtgärder och att dessa åtgärder tillämpats på de uppgifter som berördes av säkerhetsöverträdelsen. Sådana tekniska skyddsåtgärder ska göra data oläsbara för alla personer som inte är behöriga att få tillgång till uppgifterna.

2.   Data ska anses oläsbara om

a)

de har krypterats säkert med en standardiserad algoritm, den nyckel som används för att dekryptera data inte har äventyrats genom någon säkerhetsöverträdelse och den nyckel som används för att dekryptera data har genererats på ett sådant sätt att den inte kan utrönas med tillgängliga tekniska metoder av en person som är obehörig att använda nyckeln, eller

b)

de har ersatts med sina hashvärden beräknade med en standardiserad kryptografisk hashfunktion med nyckel, den nyckel som används för kondensat av data har inte äventyrats genom någon säkerhetsöverträdelse och den nyckel som används för kondenseringen har genererats så att den inte kan utrönas med tillgängliga tekniska metoder av en person som är obehörig att använda nyckeln.

3.   Kommissionen får efter samråd med de behöriga nationella myndigheterna via artikel 29-gruppen, Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet och Europeiska datatillsynsmannen offentliggöra en vägledande förteckning över lämpliga tekniska skyddsåtgärder enligt punkt 1, i enlighet med rådande praxis.

Artikel 5

Användning av en annan leverantör

Om en annan leverantör har kontrakterats för att leverera en del av de elektroniska kommunikationstjänsterna utan att ha ett direkt kontraktsförhållande med abonnenter ska denna andra leverantör omedelbart informera den leverantör som har tillhandahållit kontraktet i händelse av personuppgiftsbrott.

Artikel 6

Rapportering och översyn

Inom tre år efter ikraftträdandet av denna förordning ska kommissionen lägga fram en rapport om tillämpningen av denna förordning, hur effektiv den varit samt hur den påverkat leverantörer, abonnenter och enskilda personer. Med den rapporten som underlag ska kommissionen se över denna förordning.

Artikel 7

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 25 augusti 2013.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 juni 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

(2)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.


BILAGA I

Innehåll i anmälan till den behöriga nationella myndigheten

Avsnitt 1

Identifiering av leverantören

1.

Leverantörens namn.

2.

Identitet och kontaktuppgifter för uppgiftsskyddsombudet eller andra kontaktpunkter där mer information kan erhållas.

3.

Om det rör sig om en första eller andra anmälan.

Inledande uppgifter om personuppgiftsbrottet (att kompletteras i senare anmälningar, i tillämpliga fall)

4.

Datum och tid för incidenten (om de är kända, i andra fall kan en uppskattning göras), samt för upptäckten av incidenten.

5.

Omständigheterna kring personuppgiftsbrottet (t.ex. förlust, stöld, kopiering).

6.

De berörda personuppgifternas art och innehåll.

7.

Tekniska och organisatoriska åtgärder som vidtagits (eller som ska vidtas) av leverantören vad gäller personuppgifter som berörs.

8.

Relevant användning av andra leverantörer (i förekommande fall).

Avsnitt 2

Kompletterande uppgifter om personuppgiftsbrottet

9.

Sammanfattning av den incident som orsakade personuppgiftsbrottet (inklusive den fysiska platsen för brottet och det lagringsmedium som användes).

10.

Antal berörda abonnenter eller enskilda personer.

11.

Potentiella konsekvenser och potentiell menlig inverkan för abonnenter och enskilda personer.

12.

Tekniska och organisatoriska åtgärder som vidtagits av leverantören för att mildra potentiell menlig inverkan.

Eventuella ytterligare anmälningar till abonnenter eller enskilda personer

13.

Underrättelsens innehåll.

14.

Kommunikationssätt.

15.

Antal abonnenter eller enskilda personer som underrättats.

Eventuella gränsöverskridande frågor

16.

Personuppgiftsbrottet berör abonnenter eller enskilda personer i andra medlemsstater.

17.

Anmälan av andra behöriga nationella myndigheter.


BILAGA II

Innehåll i anmälan till abonnent eller enskild person

1.

Leverantörens namn.

2.

Identitet och kontaktuppgifter för personuppgiftsombudet eller andra kontaktpunkter där mer information kan erhållas.

3.

Sammanfattning av den incident som orsakade personuppgiftsbrottet.

4.

Uppskattat datum för incidenten.

5.

De berörda personuppgifternas art och innehåll enligt artikel 3.2.

6.

Förmodade konsekvenser av personuppgiftsbrottet för den berörda abonnenten eller enskilda personen enligt artikel 3.2.

7.

Omständigheterna kring personuppgiftsbrottet enligt artikel 3.2.

8.

Åtgärder som leverantören vidtagit för att åtgärda personuppgiftsbrottet.

9.

Åtgärder som leverantören rekommenderar för att mildra den tänkbara menliga inverkan.


26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/9


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 612/2013

av den 25 juni 2013

om driften av registren över ekonomiska aktörer och skatteupplag, driftsstatistik och rapportering enligt rådets förordning (EU) nr 389/2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004 (1), särskilt artiklarna 22 och 34.5, och

av följande skäl:

(1)

Genom förordning (EU) nr 389/2012 skapas en ram för förenkling och förstärkning av det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna i fråga om punktskatter.

(2)

Enligt artikel 21 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (2) ska avsändarmedlemsstaten göra en kontroll av uppgifterna i det preliminära elektroniska administrativa dokumentet innan punktskattepliktiga varor får flyttas under punktskatteuppskov. Innehållet i det preliminära elektroniska administrativa dokumentet specificeras i kommissionens förordning (EG) nr 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov (3). Eftersom de uppgifter i det administrativa dokumentet som hänför sig till godkännanden på området punktskatter (nedan även kallade punktskattegodkännanden) är föremål för kontroller mot uppgifterna i de berörda nationella registren, bör uppgifterna i varje nationellt register hållas uppdaterade och regelbundet göras tillgängliga för varje avsändningsmedlemsstat.

(3)

Enligt artikel 19.4 i förordning (EU) nr 389/2012 ska de uppgifter i de nationella registren som rör ekonomiska aktörer som under ett uppskovsförfarande flyttar punktskattepliktiga varor mellan medlemsstater utbytas automatiskt via ett centralt register (nedan kallat det centrala registret) som ska drivas av kommissionen.

(4)

För att underlätta utbytet av information via det centrala registret är det nödvändigt att fastställa strukturen för och innehållet i de standardiserade meddelandeformat som ska användas vid utbytet, inbegripet de koder som ska införas i dessa format.

(5)

För att säkerställa att uppgifterna i det centrala registret är korrekta och aktuella bör varje medlemsstats centrala kontaktkontor för punktskatter (eller ett annat kontaktorgan som utsetts av medlemsstaten) anmäla ändringar av de nationella registren till det centrala registret.

(6)

För att säkerställa att uppgifterna i de nationella registren är korrekta och aktuella bör varje medlemsstats centrala kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan uppdatera de nationella registren samma dag som en ändring av ett godkännande görs och utan dröjsmål vidarebefordra ändringar till det centrala registret.

(7)

För att säkerställa att varje medlemsstat har en exakt kopia av uppgifterna i de andra medlemsstaternas nationella register bör varje medlemsstats centrala kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan sörja för ett regelbundet och snabbt införlivande i de nationella registren av ändringar som mottagits från det centrala registret.

(8)

Ekonomiska aktörer måste ha ett sätt att kontrollera huruvida uppgifter rörande deras godkännande har behandlats och vidarebefordrats korrekt av det centrala registret och att kontrollera uppgifter om en handelspartner innan de lämnar in ett preliminärt elektroniskt administrativt dokument. För att möjliggöra sådan kontroll av giltigheten hos punktskattenummer som avses i artikel 20.1 i förordning (EU) nr 389/2012 bör kommissionen tillhandahålla erforderliga uppgifter rörande ett godkännande i det centrala registret om ett giltigt unikt punktskattenummer presenteras. Det bör fastläggas regler om rättelse av felaktiga uppgifter rörande ekonomiska aktörers godkännanden.

(9)

I syfte att se till att det centrala registret fungerar effektivt – särskilt att kommissionen iakttar en viss maximal frist för behandling av en anmälan av ändring av nationella register eller en allmän begäran – är det nödvändigt att specificera det centrala registrets och de nationella registrens tillgänglighetsnivå och de omständigheter under vilka kommissionens och medlemsstaternas skyldigheter när det gäller att iaktta frister och hålla register tillgängliga inte gäller.

(10)

För att möjliggöra utvärdering av driften av det centrala registret bör kommissionen extrahera vissa statistiska uppgifter från registret och överlämna dessa till medlemsstaterna på månatlig basis.

(11)

För att kommissionen och medlemsstaterna ska få tillräckligt med tid på sig att vidta de åtgärder som krävs för att de ska kunna fullgöra de skyldigheter i fråga om frister och registers tillgänglighet som föreskrivs i denna förordning bör artiklarna 8, 9 och 10 tillämpas först från och med den 1 januari 2015.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för punktskatter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Utbyte via det datoriserade systemet av meddelanden rörande de nationella registren och det centrala registret

1.   Strukturen för och innehållet i meddelanden rörande registreringen av ekonomiska aktörer och skatteupplag i de nationella registren och i det centrala registret ska överensstämma med bilaga I.

Sådana meddelanden ska utbytas via det datoriserade systemet.

2.   Meddelanden enligt punkt 1 ska utbytas för följande ändamål:

a)

Anmälningar från centrala kontaktkontor för punktskatter och kontaktorgan till det centrala registret av ändringar av nationella register.

b)

Anmälningar till nationella register av ändringar av det centrala registret.

c)

Framställningar från centrala kontaktkontor för punktskatter och kontaktorgan om erhållande av uppgifter om ändringar av det centrala registret.

d)

Framställningar från centrala kontaktkontor för punktskatter och kontaktorgan om erhållande av statistiska uppgifter ur det centrala registret.

e)

Överföringar till begärande medlemsstater av statistiska uppgifter ur det centrala registret.

3.   Där koder erfordras för ifyllande av vissa uppgiftsfält i meddelanden enligt punkt 1 ska koderna enligt bilaga II till denna förordning eller bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009 användas.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.   registrering: en post i ett nationellt register som avses i artikel 19.4 i förordning (EU) nr 389/2012 eller i det centrala register som avses i artikel 19.4 i den förordningen,

2.   ändring: skapande, uppdatering eller ogiltigförklaring av en registrering,

3.   aktiveringsdatum: det av den behöriga medlemsstaten i en registrering angivna datum från och med vilket registreringen är tillgänglig för användning vid elektronisk kontroll i alla medlemsstater och från och med vilket extraherade uppgifter ur registreringen är tillgängliga för konsultation från ekonomiska aktörers sida.

Artikel 3

Vidarebefordran av ändringar till det centrala registret från centrala kontaktkontors och kontaktorgans sida

1.   Varje centralt kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan som utsetts enligt artikel 4 i förordning (EU) nr 389/2012 ska ha ansvar för vidarebefordran av ändringar av de nationella registren till det centrala registret och för tillämpning av sådana ändringar av de nationella registren som skickats från det centrala registret eller som inhämtats från det centrala registret, eller både och.

2.   Kommissionen ska upprätta och upprätthålla en förteckning över de ansvariga centrala kontaktkontoren för punktskatter eller kontaktorganen på grundval av uppgifter som tillhandahålls av medlemsstaterna, och den ska göra denna förteckning tillgänglig för medlemsstaterna.

3.   Varje centralt kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan ska anmäla alla ändringar av de nationella registren till det centrala registret senast vid ändringarnas aktiveringsdatum. Vid anmälan/vidarebefordran av ändringar av nationella register ska meddelandet ”Ändringar i registret över ekonomiska aktörer” enligt tabell 2 i bilaga I användas.

Artikel 4

Upprätthållande av det centrala registret och vidarebefordran av ändringar till nationella register

1.   Kommissionen ska när den mottar meddelandet ”Ändringar i registret över ekonomiska aktörer” innehållande en anmälan av en ändring av ett nationellt register från ett centralt kontaktkontor för punktskatter eller ett kontaktorgan kontrollera att strukturen för och innehållet i meddelandet överensstämmer med tabell 2 i bilaga I.

2.   Om strukturen för och innehållet i det meddelande som avses i punkt 1 överensstämmer med tabell 2 i bilaga I, ska följande åtgärder vidtas:

a)

Kommissionen ska utan dröjsmål registrera ändringen i det centrala registret.

b)

Den ska genom meddelandet ”Ändringar i registret över ekonomiska aktörer” enligt tabell 2 i bilaga I skicka en anmälan av ändringen av det centrala registret till varje medlemsstat vars centrala kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan registrerats som mottagare av sådana anmälningar.

3.   Om strukturen för eller innehållet i det meddelande som avses i punkt 1 inte överensstämmer med tabell 2 i bilaga I, ska kommissionen genom meddelandet ”Avvisande av uppdatering som rör ekonomisk aktör” enligt tabell 3 i bilaga I innehållande en orsakskod av vilken skälet till avvisandet framgår returnera anmälan till det centrala kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan som skickade den.

4.   När det centrala kontaktkontoret för punktskatter eller kontaktorganet mottagit meddelandet ”Avvisande av uppdatering som rör ekonomisk aktör” ska det utan dröjsmål vidta de erforderliga korrigeringsåtgärderna och skicka en ny anmälan.

5.   Ett centralt kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan som inte registrerats som mottagare av anmälningar från kommissionen av ändringar ska minst två gånger om dagen genom meddelandet ”Allmän begäran” enligt tabell 1 i bilaga I begära ett utdrag över de ändringar som gjorts av det centrala registret.

Artikel 5

Införlivande av ändringar i nationella register

1.   Varje medlemsstats centrala kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan ska minst två gånger om dagen införliva de ändringar som mottagits från det centrala registret i de nationella registren.

2.   De ändringar som avses i punkt 1 ska vara tillgängliga för konsultation från det centrala kontaktkontorets eller kontaktorgans sida så snart de har införlivats i de nationella registren, och de ska vara tillgängliga för användning vid elektronisk kontroll från och med aktiveringsdatumet.

Artikel 6

Konsultation från ekonomiska aktörers sida av det centrala registret

1.   Kommissionen ska minst två gånger om dagen ur det centrala registret ta fram ett utdrag över alla aktiva registreringar. Den ska därvid ta bort alla registreringar som inte är tillgängliga för offentlig konsultation. Den ska från de återstående registreringarna också ta bort alla uppgifter om de olika typerna av ekonomiska aktörer och om lokaler för ekonomiska aktörer som inte svarar mot beskrivningarna i punkt 3 a, b och c av extraherade uppgifter ur registreringarna.

2.   Ekonomiska aktörer kan genom att presentera det unika punktskattenummer som avses i artikel 19.2 a i förordning (EU) nr 389/2012 för kommissionen begära extraherade uppgifter ur en registrering från denna.

3.   Om det unika punktskattenummer som presenterats motsvarar ett punktskattenummer som finns med i utdraget ur det centrala registret, ska extraherade uppgifter ur registret skickas till den begärande ekonomiska aktören i följande fall:

a)

Om det unika punktskattenummer som presenterats svarar mot en registrering om en godkänd upplagshavare, en registrerad mottagare eller en registrerad avsändare, ska utdraget innehålla något av följande:

i)

Textbeskrivningen för koden för typ av aktör (datagrupp 2e i tabell 2 i bilaga I).

ii)

Minst en kod för kategori för punktskattepliktig vara (datagrupp 2.4a i tabell 2 i bilaga I) eller minst en kod för punktskattepliktig vara (datagrupp 2.5a i tabell 2 i bilaga I).

iii)

En kombination av datagrupperna 2.4a och 2.5a som står i överensstämmelse med reglerna i beskrivningen i tabell 2 i bilaga I.

b)

Om det unika punktskattenummer som presenterats svarar mot en registrering om ett skatteupplag, ska utdraget innehålla något av följande:

i)

Minst en kod för kategori för punktskattepliktig vara (datagrupp 3.4a i tabell 2 i bilaga I).

ii)

Minst en kod för punktskattepliktig vara (datagrupp 3.5a i tabell 2 i bilaga I).

iii)

En kombination av datagrupperna 3.4a och 3.5a som står i överensstämmelse med reglerna i beskrivningen i tabell 2 i bilaga I.

c)

Om det unika punktskattenummer som presenterats svarar mot en registrerad mottagare som faller under artikel 19.2 h i förordning (EU) nr 389/2012, ska utdraget utöver de uppgifter som avses i led a innehålla följande:

i)

Datum då godkännandet upphör (datagrupp 4c i tabell 2 i bilaga I).

ii)

Uppgift om godkännandet får användas för mer än en flyttning (datagrupp 4d i tabell 2 i bilaga I).

iii)

Minst en uppsättning ”Uppgifter om tillfälligt godkännande” (datagrupp 4.3 i tabell 2 i bilaga I).

4.   Om det inte finns någon överensstämmelse mellan det unika punktskattenummer som presenterats och utdraget ur det centrala registret, ska den begärande ekonomiska aktören underrättas om detta.

5.   Om en ekonomisk aktör gör gällande att en registrering som rör hans godkännande saknas eller är felaktig, ska kommissionen på begäran underrätta honom om hur han kan begära en rättelse och meddela honom kontaktuppgifterna för det centrala kontaktkontoret för punktskatter eller kontaktorganet i den behöriga medlemsstaten.

Artikel 7

Statistiska uppgifter och rapporter

1.   De statistiska uppgifter som kommissionen i enlighet med artikel 34.5 i förordning (EU) nr 389/2012 ska extrahera från det centrala registret ska utgöras av följande:

a)

Antalet aktiva och inaktiva registreringar som rör ekonomiska aktörer.

b)

Antalet godkännanden som håller på att löpa ut, dvs. antalet godkännanden som löper ut under den följande månaden eller det följande kvartalet.

c)

Antalet ekonomiska aktörer, uppdelat efter typ av aktör, och antalet skatteupplag.

d)

Antalet godkända/registrerade ekonomiska aktörer per vara och varukategori.

e)

Antalet ändringar av punktskattegodkännanden.

Kommissionen ska på grundval av de statistiska uppgifter som avses i första stycket utarbeta en månatlig rapport till medlemsstaterna.

2.   Varje centralt kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan får begära att kommissionen tar fram en särskild statistikrapport på grundval av det centrala registret. För en sådan begäran ska meddelandet ”Allmän begäran” enligt tabell 1 i bilaga I användas. Kommissionen ska svara genom ett ”SEED-statistik”-meddelande enligt tabell 4 i bilaga I.

Artikel 8

Frist för behandling av anmälningar av ändringar av nationella register och för behandling av allmänna framställningar

1.   Kommissionen ska inom två timmar efter mottagandet av en anmälan av en ändring av ett nationellt register behandla anmälan enligt artikel 4.

2.   Kommissionen ska inom två timmar efter mottagandet av meddelandet ”Allmän begäran” enligt tabell 1 i bilaga I tillhandahålla det begärande centrala kontaktkontoret för punktskatter eller kontaktorganet de begärda uppgifterna.

Artikel 9

Tillgänglighet

Det centrala registret och de nationella registren ska vara tillgängliga vid varje tillfälle.

Artikel 10

Begränsning av skyldigheter att tillhandahålla tjänster

Kommissionens och medlemsstaternas skyldigheter enligt artiklarna 8 och 9 att tillhandahålla tjänster gäller inte under följande på lämpligt sätt styrkta omständigheter:

a)

Det centrala registret eller ett nationellt register är på grund av hårdvaru- eller telekommunikationsfel inte tillgängligt.

b)

Det har uppstått ett nätverksproblem som kommissionen eller den berörda medlemsstaten inte har någon direkt kontroll över.

c)

Force majeure.

d)

Planerat underhåll som anmälts minst 48 timmar innan underhållsarbetet enligt planerna ska inledas.

Artikel 11

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 8, 9 och 10 ska tillämpas från och med den 1 januari 2015.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 25 juni 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 121, 8.5.2012, s. 1.

(2)  EUT L 9, 14.1.2009, s. 12.

(3)  EUT L 197, 29.7.2009, s. 24.


BILAGA I

ELEKTRONISKA MEDDELANDEN SOM ANVÄNDS FÖR ATT UPPRÄTTHÅLLA REGISTRET ÖVER EKONOMISKA AKTÖRER – FÖRKLARANDE ANMÄRKNINGAR

1.

Dataelementen i de elektroniska meddelanden som används för det datoriserade systemet är organiserade i datagrupper och vid behov i dataundergrupper. Uppgifter om dataelementen och deras användning redovisas i tabellerna i denna bilaga, i vilka

a)

kolumn A innehåller den numeriska kod (nummer) som tilldelats varje datagrupp och dataundergrupp. Varje dataundergrupp följer löpnumret för den data(under)grupp som den tillhör (till exempel: om datagruppens nummer är 1 är numret för en av denna grupps dataundergrupper 1.1 och numret för denna dataundergrupps dataundergrupp 1.1.1),

b)

kolumn B innehåller den alfabetiska kod (bokstav) som tilldelats varje dataelement i en data(under)grupp,

c)

kolumn C anger data(under)grupp eller dataelement,

d)

kolumn D innehåller ett värde för varje data(under)grupp eller dataelement som anger om införandet av motsvarande uppgift är

i)

obligatoriskt, dvs. uppgiften ska anges (R=required): även om en data(under)grupp är fakultativ (O=optional) eller villkorad (C=conditional) kan dataelement inom den gruppen fortfarande vara obligatoriska (R=required) om de behöriga myndigheterna i medlemsstaten har beslutat att uppgifterna i denna (under)grupp måste fyllas i eller om villkoret gäller,

ii)

fakultativt (O=optional), vilket innebär att den person (avsändaren eller mottagaren) som lämnar in meddelandet kan välja att föra in uppgiften, utom då en medlemsstat har angivit att uppgiften är obligatorisk i enlighet med det alternativ som anges i kolumn E för en del av de fakultativa data(under)grupperna eller dataelementen,

iii)

villkorat (C=conditional), vilket innebär att användningen av data(under)gruppen eller dataelementet beror på andra data(under)grupper eller dataelement i samma meddelande,

iv)

beroende (D=dependent), vilket innebär att användningen av data(under)grupper eller dataelement är beroende av ett villkor som det datoriserade systemet inte kan kontrollera och som anges i kolumnerna E och F,

e)

kolumn E innehåller villkoren för de uppgifter vars införande är villkorat och anger, när så är tillämpligt, hur fakultativa och beroende uppgifter ska användas och vilka uppgifter som de behöriga myndigheterna måste ange,

f)

kolumn F innehåller vid behov förklaringar rörande ifyllandet av meddelandet,

g)

kolumn G innehåller

i)

för vissa data(under)grupper ett nummer följt av ”x” som anger hur många gånger data(under)gruppen kan upprepas i meddelandet (standard=1),

ii)

för varje dataelement, utom för dataelement som anger tidpunkt eller datum eller både och, karakteristika som anger datatyp och datalängd. Koderna för datatyperna är följande:

a bokstavskod.

n numerisk kod.

an alfanumerisk kod.

Numret efter koden anger den tillåtna datalängden för det aktuella dataelementet. Om det står två punkter före en längdangivelse, innebär detta att en uppgift inte har en viss fastställd längd utan kan ha upp till det antal tecken som anges av längdangivelsen. Ett kommatecken i en datalängd innebär att uppgiften kan innehålla decimaler; siffran före kommatecknet anger attributets totala längd och siffran efter kommatecknet anger det högsta antalet siffror efter decimalkommat.

iii)

för dataelement som anger tidpunkt eller datum eller både och innebär angivande av ”datum”, ”tid” eller ”datumTid” att datum, tidpunkt eller både och måste anges i överensstämmelse med standarden ISO 8601 för datum- och tidsangivelser.

2.

Följande förkortningar används i tabellerna i denna bilaga:

a)   e-AD: elektroniskt administrativt dokument.

b)   ARC: administrativ referenskod.

c)   SEED: systemet för utbyte av uppgifter om punktskatter (den elektroniska databas som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 389/2012).

d)   KN-nr: nummer i Kombinerade nomenklaturen.

3.

Följande definitioner används i tabellerna i denna bilaga:

a)   startdatum: godkännandes startdatum eller giltighets startdatum.

b)   upphörandedatum: godkännandes upphörandedatum eller giltighets upphörandedatum.

c)   godkännandes startdatum: det datum från och med vilket en ekonomisk aktör har godkännande från den behöriga medlemsstaten att tillverka, förvara, avsända eller ta emot punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov.

d)   godkännandes upphörandedatum: det datum från och med vilket en ekonomisk aktör inte längre har ett sådant godkännande som avses ovan.

e)   giltighets startdatum: det datum från och med vilket en ekonomisk aktörs lokaler av den behöriga medlemsstaten förklarats vara en plats där punktskattepliktiga varor får tillverkas, avsändas eller tas emot under punktskatteuppskov.

f)   giltighets upphörandedatum: det datum från och med vilket en ekonomisk aktörs lokaler inte längre är en sådan plats som avses ovan.

Tabell 1

Allmän begäran

(enligt artiklarna 4, 7 och 8)

A

B

C

D

E

F

G

1

ATTRIBUT

R

 

 

 

 

a

Typ av begäran

R

 

Tillåtna värden är följande:

=

2

=

Begäran om extrahering av referensdata

=

3

=

Begäran om inhämtning av referensdata

=

4

=

Begäran om extrahering av ekonomiska aktörer

=

5

=

Begäran om inhämtning av ekonomiska aktörer

=

6

=

Begäran om förteckning över punktskattekontor

=

7

=

Begäran om inhämtning av förteckning över e-AD

=

8

=

Begäran om SEED-statistik

n1

 

b

Begärans meddelandebeteckning

C

Obligatoriskt (”R”) om <Typ av begäran> är ”2” eller ”3”

Gäller inte annars

(se Typ av begäran i fält 1a)

Tillåtna värden är följande:

—   ”C_COD_DAT”= Gemensam förteckning över koder

—   ”C_PAR_DAT”= Gemensamma systemparametrar

—   ”ALL”= För komplett struktur

a..9

 

c

Begärande kontor

R

 

En befintlig identifierare (<Kontors referensnummer>) i datauppsättningen <KONTOR>

an8

 

d

Begärans korrelationsidentifierare

C

Obligatoriskt (”R”) om <Typ av begäran> är ”2”, ”3”, ”4”, ”5”, ”7” eller ”8”

Gäller inte annars

(se Typ av begäran i fält 1a)

Värdet för <Begärans korrelationsidentifierare> är unikt för varje medlemsstat

an..16

 

e

Startdatum

C

För 1e och 1f:

Obligatoriskt (”R”) om <Typ av begäran> är ”3” eller ”5”

Gäller inte annars

(se Typ av begäran i fält 1a)

 

datum

 

f

Upphörandedatum

C

 

datum

 

g

Enda datum

C

Obligatoriskt (”R”) om <Typ av begäran> är ”2” eller ”4”

Gäller inte annars

(se Typ av begäran i fält 1a)

 

datum

2

BEGÄRAN OM FÖRTECKNING ÖVER E-AD

C

Obligatoriskt (”R”) om <Typ av begäran> är ”7”

Gäller inte annars

(se Typ av begäran i fält 1a)

 

 

 

a

Medlemsstatskod

R

 

(se kodförteckning 3 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

a2

2.1

FA_PRIMÄRKRITERIUM

R

 

 

99x

 

a

Kod för typ av primärkriterium

R

 

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

ARC

=

2

=

Varas märkesnamn

=

3

=

Kategori för punktskattepliktig vara i flyttningen

=

4

=

(reserverad)

=

5

=

(reserverad)

=

6

=

(reserverad)

=

7

=

(reserverad)

=

8

=

Mottagares ort

=

9

=

Avsändares ort

=

10

=

Borgensmans ort

=

11

=

(reserverad)

=

12

=

Leveransplats (ort)

=

13

=

Avsändningsskatteupplags ort

=

14

=

Transportörs ort

=

15

=

Varas KN-nummer

=

16

=

Fakturadatum

=

17

=

Mottagares punktskattenummer

=

18

=

Avsändares punktskattenummer

=

19

=

Borgensmans punktskattenummer

=

20

=

(reserverad)

=

21

=

(reserverad)

=

22

=

Bestämmelseskatteupplags punktskattenummer

=

23

=

Avsändningsskatteupplags punktskattenummer

=

24

=

(reserverad)

=

25

=

Kod för punktskattepliktig vara

=

26

=

Försändelsetid

=

27

=

Bestämmelsemedlemsstat

=

28

=

Avsändningsmedlemsstat

=

29

=

Mottagares namn

=

30

=

Avsändares namn

=

31

=

Borgensmans namn

=

32

=

(reserverad)

=

33

=

Leveransplats (beteckning)

=

34

=

Avsändningsskatteupplags namn

=

35

=

Transportörs namn

=

36

=

Fakturanummer

=

37

=

Mottagares postnummer

=

38

=

Avsändares postnummer

=

39

=

Borgensmans postnummer

=

40

=

(reserverad)

=

41

=

Leveransplats postnummer

=

42

=

Avsändningsskatteupplags postnummer

=

43

=

Transportörs postnummer

=

44

=

Varukvantitet (i en e-AD-huvuddel)

=

45

=

Lokalt referensnummer (ett av avsändaren tilldelat serienummer)

=

46

=

Typ av transport

=

47

=

(reserverad)

=

48

=

(reserverad)

=

49

=

Mottagares mervärdesskattenummer

=

50

=

(reserverad)

=

51

=

Transportörs mervärdesskattenummer

=

52

=

Ändring av bestämmelseort (löpnummer ≥ 2)

n..2

2.1.1

FA_PRIMÄRVÄRDE

O

 

 

99x

 

a

Värde

R

 

 

an..255

3

STA_BEGÄRAN

C

Obligatoriskt (”R”) om <Typ av begäran> är ”8”

Gäller inte annars

(se Typ av begäran i fält 1a)

 

 

 

a

Typ av statistisk uppgift

R

 

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Aktiva och inaktiva ekonomiska aktörer

=

2

=

Godkännanden som håller på att löpa ut

=

3

=

Ekonomiska aktörer (uppdelade efter typ av aktör) och skatteupplag

=

4

=

Punktskatteverksamhet

=

5

=

Ändringar av punktskattegodkännanden

n1

3.1

FÖRTECKNING ÖVER MEDLEMSSTATER

R

 

 

99x

 

a

Medlemsstatskod

R

 

(se kodförteckning 3 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

a2

4

STA_PERIOD

C

Obligatoriskt (”R”) om <Typ av begäran> är ”8”

Gäller inte annars

(se Typ av begäran i fält 1a)

 

 

 

a

År

R

 

 

n4

 

b

Halvår

C

För 4b, 4c och 4d:

Följande uppgiftsfält är fakultativa och utesluter varandra:

<Halvår>

<Kvartal>

<Månad>

(dvs. om ett av dessa uppgiftsfält ifylls gäller inte de två andra fälten)

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Första halvåret

=

2

=

Andra halvåret

n1

 

c

Kvartal

C

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Första kvartalet

=

2

=

Andra kvartalet

=

3

=

Tredje kvartalet

=

4

=

Fjärde kvartalet

n1

 

d

Månad

C

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Januari

=

2

=

Februari

=

3

=

Mars

=

4

=

April

=

5

=

Maj

=

6

=

Juni

=

7

=

Juli

=

8

=

Augusti

=

9

=

September

=

10

=

Oktober

=

11

=

November

=

12

=

December

n..2

5

REF_BEGÄRAN

C

Obligatoriskt (”R”) om <Typ av begäran> är ”2” eller ”3”

Gäller inte annars

(se Typ av begäran i fält 1a)

 

 

5.1

FÖRTECKNING ÖVER KODER

O

 

 

99x

 

a

Begärd förteckning över koder

O

 

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Måttenheter

=

2

=

Typer av händelser

=

3

=

Typer av bevis

=

4

=

(reserverad)

=

5

=

(reserverad)

=

6

=

Språkkoder

=

7

=

Medlemsstatskoder

=

8

=

Landskoder

=

9

=

Förpackningskoder

=

10

=

Orsaker till otillfredsställande mottagande eller kontrollrapport

=

11

=

Orsaker till avbrytande

=

12

=

(reserverad)

=

13

=

Transportsätt

=

14

=

Transportenheter

=

15

=

Koder för vinodlingszoner

=

16

=

Koder för vinbehandling

=

17

=

Koder för kategorier för punktskattepliktiga varor

=

18

=

Koder för punktskattepliktiga varor

=

19

=

KN-nummer

=

20

=

Överensstämmelser KN-nummer – punktskattepliktig vara

=

21

=

Orsaker till återkallande

=

22

=

Orsaker till varningsangivelse för eller avvisande av e-AD

=

23

=

Förklaringar till fördröjning

=

24

=

(reserverad)

=

25

=

Personer som lämnar in händelserapporter

=

26

=

Orsaker till vägran (historik)

=

27

=

Orsaker till fördröjt resultat

=

28

=

Åtgärder i form av administrativt samarbete

=

29

=

Orsaker till begäran om administrativt samarbete

=

30

=

(reserverad)

=

31

=

(reserverad)

=

32

=

(reserverad)

=

33

=

(reserverad)

=

34

=

Orsaker till att åtgärder i form av administrativt samarbete inte är möjliga

=

35

=

Orsaker till avvisande av allmän begäran

=

36

=

(reserverad)

n..2

Tabell 2

Ändringar i registret över ekonomiska aktörer

(enligt artiklarna 3, 4 och 6)

A

B

C

D

E

F

G

1

ATTRIBUT

R

 

 

 

 

a

Typ av meddelande

R

 

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Uppdatering av ekonomiska aktörer (anmälan av ändringar till CD/RD (Common Domain/Resource Domain))

=

2

=

Spridning av uppdateringar av ekonomiska aktörer

=

3

=

Inhämtning av ekonomiska aktörer

=

4

=

Extrahering av ekonomiska aktörer

n1

 

b

Begärans korrelationsidentifierare

C

Obligatoriskt (”R”) om <Typ av meddelande> är ”3” eller ”4”

Gäller inte annars

(se Typ av meddelande i fält 1a)

Värdet för <Begärans korrelationsidentifierare> är unikt för varje medlemsstat.

an..16

2

EKONOMISK AKTÖRS GODKÄNNANDE

O

 

 

999999x

 

a

Ekonomisk aktörs punktskattenummer

R

 

(Se kodförteckning 1 i bilaga II) <Ekonomisk aktörs punktskattenummer> måste vara unikt i förteckningen över <EKONOMISK AKTÖRS GODKÄNNANDE>.

an13

 

b

Mervärdesskattenummer

O

 

 

an..14

 

c

Godkännandes startdatum

R

 

 

datum

 

d

Godkännandes upphörandedatum

O

 

 

datum

 

e

Kod för typ av ekonomisk aktör

R

 

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Godkänd upplagshavare

=

2

=

Registrerad mottagare

=

3

=

Registrerad avsändare

Värdet för attributet <Kod för typ av ekonomisk aktör> får inte ändras efter skapandet av attributet <EKONOMISK AKTÖRS GODKÄNNANDE>.

n1

 

f

Punktskattekontors referensnummer

R

 

(se kodförteckning 5 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

an8

2.1

ÅTGÄRD

R

 

 

 

 

a

Ändring

R

 

Tillåtna värden är följande:

—   C= Skapa (Create)

—   U= Uppdatera (Update)

—   I= Ogiltigförklara (Invalidate)

a1

 

b

Aktiveringsdatum

C

Obligatoriskt (”R”) om <Ändring> är ”C” eller ”U”

Annars fakultativt (”O”)

(se Ändring i fält 2.1a)

Om <Aktiveringsdatum> inte införs, anses aktiveringsdatumet för ändringen Ogiltigförklara vara det datum då den ändringen införlivas i det centrala registret.

datum

 

c

Ansvarig dataförvaltare

O

 

 

an..35

2.2

NAMN OCH ADRESS

R

 

 

99x

 

a

Namn

R

 

 

an..182

 

b

NAD_LNG

R

 

(se kodförteckning 1 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

a2

2.2.1

ADRESS

R

 

 

 

 

a

Gata

R

 

 

an..65

 

b

Nummer

O

 

 

an..11

 

c

Postnummer

R

 

 

an..10

 

d

Ort

R

 

 

an..50

 

e

Medlemsstatskod

R

 

(se kodförteckning 3 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

a2

2.3

EKONOMISK AKTÖRS ROLL

O

 

 

9x

 

a

Kod för ekonomisk aktörs roll

R

 

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Har godkännande för direkt leverans

=

2

=

Har godkännande att utelämna uppgifter om mottagaren, enligt artikel 19.2 f i förordning (EU) nr 389/2012

Kopplingarna mellan <Kod för typ av ekonomisk aktör> och <Kod för ekonomisk aktörs roll> är följande:

TYP/ ROLL

GODK. UPPL.H.

REG. MOTT.

REG. AVS.

Har godkännande för direkt leverans

X

X

 

Har godkännande att utelämna uppgifter om mottagaren, enligt artikel 19.2 f i förordning (EU) nr 389/2012

X

 

 

n1

2.4

KATEGORI FÖR PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA

C

Minst en av datagrupperna <KATEGORI FÖR PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA> och <PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA> måste ifyllas

 

999x

 

a

Kod för kategori för punktskattepliktig vara

R

 

(se kodförteckning 3 i bilaga II)

<Kod för kategori för punktskattepliktig vara> måste vara unik i förteckningen över <KATEGORI FÖR PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA> inom samma <EKONOMISK AKTÖRS GODKÄNNANDE> eller <SKATTEUPPLAG>.

a1

2.5

PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA

C

Minst en av datagrupperna <KATEGORI FÖR PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA> och <PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA> måste ifyllas

 

999x

 

a

Kod för punktskattepliktig vara

R

 

(se kodförteckning 11 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

<Kod för kategori för punktskattepliktig vara> för <Kod för punktskattepliktig vara> får inte finnas inom samma <EKONOMISK AKTÖRS GODKÄNNANDE> eller <SKATTEUPPLAG>.

<Kod för punktskattepliktig vara> måste vara unik i förteckningen över <PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA> inom samma <EKONOMISK AKTÖRS GODKÄNNANDE>, <SKATTEUPPLAG> eller <TILLFÄLLIGT GODKÄNNANDE>.

an..4

2.6

(ANVÄNDNING AV) SKATTEUPPLAG

C

Obligatoriskt (”R”) om <Kod för typ av ekonomisk aktör> är ”1” (Godkänd upplagshavare)

Gäller inte annars

(se Kod för typ av ekonomisk aktör i fält 2e)

 

99x

 

a

Skatteupplags referensnummer

R

 

(se kodförteckning 1 i bilaga II)

Attributet ”Skatteupplags referensnummer” ska vara ett av attributen <SKATTEUPPLAG. Skatteupplags referensnummer> på så sätt att det finns minst en aktiv version med ett giltighetsintervall som korsar giltighetsintervallet för <EKONOMISK AKTÖRS GODKÄNNANDE> – efter godkännandets aktiveringsdatum – med minst en dag.

<Skatteupplags referensnummer> måste vara unikt i förteckningen över <SKATTEUPPLAG>.

an13

3

SKATTEUPPLAG

O

 

 

999999x

 

a

Skatteupplags referensnummer

R

 

(se kodförteckning 1 i bilaga II)

<Skatteupplags referensnummer> måste vara unikt i förteckningen över <SKATTEUPPLAG>.

Attributet ”Skatteupplags referensnummer” ska vara detsamma som ett av attributen <(ANVÄNDNING AV) SKATTEUPPLAG. Skatteupplags referensnummer> inom en eller flera <EKONOMISK AKTÖRS GODKÄNNANDE>-datagrupper av ”Godkänd upplagshavare”-typ och även iaktta regel 204.

an13

 

b

Giltighets startdatum

R

 

 

datum

 

c

Giltighets upphörandedatum

O

 

 

datum

 

d

Punktskattekontors referensnummer

R

 

(se kodförteckning 5 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

an8

3.1

ÅTGÄRD

R

 

 

 

 

a

Ändring

R

 

Tillåtna värden är följande:

—   C= Skapa (Create)

—   U= Uppdatera (Update)

—   I= Ogiltigförklara (Invalidate)

a1

 

b

Aktiveringsdatum

C

Obligatoriskt (”R”) om <Ändring> är ”C” eller ”U”

Annars fakultativt (”O”)

(se Ändring i fält 3.1a)

Om <Aktiveringsdatum> inte införs, anses aktiveringsdatumet för ändringen Ogiltigförklara vara det datum då den ändringen införlivas i det centrala registret.

datum

 

c

Ansvarig dataförvaltare

O

 

 

an..35

3.2

NAMN OCH ADRESS

R

 

 

99x

 

a

Namn

R

 

 

an..182

 

b

NAD_LNG

R

 

(se kodförteckning 1 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

a2

3.2.1

ADRESS

R

 

 

 

 

a

Gata

R

 

 

an..65

 

b

Nummer

O

 

 

an..11

 

c

Postnummer

R

 

 

an..10

 

d

Ort

R

 

 

an..50

 

e

Medlemsstatskod

R

 

(se kodförteckning 3 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

a2

3.4

KATEGORI FÖR PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA

C

Minst en av datagrupperna <KATEGORI FÖR PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA> och <PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA> måste ifyllas

 

999x

 

a

Kod för kategori för punktskattepliktig vara

R

 

(se kodförteckning 3 i bilaga II)

<Kod för kategori för punktskattepliktig vara> måste vara unik i förteckningen över <KATEGORI FÖR PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA> inom samma <EKONOMISK AKTÖRS GODKÄNNANDE> eller <SKATTEUPPLAG>.

an1

3.5

PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA

C

Minst en av datagrupperna <KATEGORI FÖR PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA> och <PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA> måste ifyllas

 

999x

 

a

Kod för punktskattepliktig vara

R

 

(se kodförteckning 11 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

<Kod för kategori för punktskattepliktig vara> för <Kod för punktskattepliktig vara> får inte finnas inom samma <EKONOMISK AKTÖRS GODKÄNNANDE> eller <SKATTEUPPLAG>.

<Kod för punktskattepliktig vara> måste vara unik i förteckningen över <PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA> inom samma <EKONOMISK AKTÖRS GODKÄNNANDE>, <SKATTEUPPLAG> eller <TILLFÄLLIGT GODKÄNNANDE>.

an..4

4

TILLFÄLLIGT GODKÄNNANDE

O

 

 

999999x

 

a

Tillfälligt godkännandes referensnummer

R

 

(se kodförteckning 2 i bilaga II)

an13

 

b

Utfärdande kontors referensnummer

R

 

(se kodförteckning 5 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

an8

 

c

Upphörandedatum

R

 

 

datum

 

d

Markering för återanvändbart tillfälligt godkännande

R

 

Tillåtna värden är följande:

=

0

=

Nej eller Felaktig

=

1

=

Ja eller Korrekt

n1

 

e

Mervärdesskattenummer

O

 

 

an..14

 

f

Godkännandes startdatum

R

 

 

datum

 

g

Markering för liten vinproducent

O

 

Tillåtna värden är följande:

=

0

=

Nej eller Felaktig

=

1

=

Ja eller Korrekt

n1

4.1

ÅTGÄRD

R

 

 

 

 

a

Ändring

R

 

Tillåtna värden är följande:

—   C= Skapa (Create)

—   U= Uppdatera (Update)

—   I= Ogiltigförklara (Invalidate)

a1

 

b

Aktiveringsdatum

C

Obligatoriskt (”R”) om <Ändring> är ”C” eller ”U”

Annars fakultativt (”O”)

(se Ändring i fält 4.1a)

Om <Aktiveringsdatum> inte införs, anses aktiveringsdatumet för ändringen Ogiltigförklara vara det datum då den ändringen införlivas i det centrala registret.

datum

 

c

Ansvarig dataförvaltare

O

 

 

an..35

4.2

AVSÄNDARE

R

 

 

 

 

a

Ekonomisk aktörs punktskattenummer

C

Obligatoriskt (”R”) om <TILLFÄLLIGT GODKÄNNANDE. Markering för liten vinproducent> inte är ifylld eller är ”Felaktig”

Annars fakultativt (”O”)

För AVSÄNDARE:

En befintlig identifierare (<Ekonomisk aktörs punktskattenummer>) i datauppsättningen <EKONOMISK AKTÖRS GODKÄNNANDE>

<Kod för typ av ekonomisk aktör> för den berörda ekonomiska aktören måste vara

”1” (Godkänd upplagshavare), eller

”3” (Registrerad avsändare)

an13

 

b

Namn

R

 

 

an..182

 

c

Gata

R

 

 

an..65

 

d

Nummer

O

 

 

an..11

 

e

Postnummer

R

 

 

an..10

 

f

Ort

R

 

 

an..50

 

g

NAD_LNG

R

 

(se kodförteckning 1 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

a2

4.3

UPPGIFTER OM TILLFÄLLIGT GODKÄNNANDE

R

 

 

999x

 

a

Kod för punktskattepliktig vara

R

 

(se kodförteckning 11 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

<Kod för punktskattepliktig vara> måste vara unik i förteckningen över <PUNKTSKATTEPLIKTIG VARA> inom samma <EKONOMISK AKTÖRS GODKÄNNANDE>, <SKATTEUPPLAG> eller <TILLFÄLLIGT GODKÄNNANDE>.

Om <TILLFÄLLIGT GODKÄNNANDE. Markering för liten vinproducent> är ifylld och ”Korrekt”,

måste <Kod för punktskattepliktig vara> vara

”W200”, eller

”W300”

an..4

 

b

Kvantitet

R

 

 

n..15,3

4.4

NAMN OCH ADRESS

R

 

 

99x

 

a

Namn

R

 

 

an..182

 

b

NAD_LNG

R

 

(se kodförteckning 1 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

a2

4.4.1

ADRESS

R

 

 

 

 

a

Gata

R

 

 

an..65

 

b

Nummer

O

 

 

an..11

 

c

Postnummer

R

 

 

an..10

 

d

Ort

R

 

 

an..50

 

e

Medlemsstatskod

R

 

(se kodförteckning 3 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

a2

Tabell 3

Avvisande av uppdatering som rör ekonomisk aktör

(enligt artikel 4)

A

B

C

D

E

F

G

1

Inlämnande av meddelandet ”Ändringar i registret över ekonomiska aktörer”

R

 

(se tabell 2 för närmare uppgifter)

 

2

AVVISANDE

R

 

 

9999x

 

a

Datum och tidpunkt för avvisande

R

 

 

datumTid

 

b

Kod för orsak till avvisande

R

 

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Ändring saknas

=

2

=

Ändring okänd

=

3

=

Felaktigt format för ekonomisk aktörs punktskattenummer

=

4

=

Felaktigt format för skatteupplags referensnummer

=

5

=

Felaktigt format för tillfälligt godkännandes referensnummer

=

6

=

Felaktigt format för kontors referensnummer

=

7

=

Namn saknas

=

8

=

Ekonomisk aktör finns redan (skapande)

=

9

=

Skatteupplag finns redan (skapande)

=

10

=

Tillfälligt godkännande finns redan (skapande)

=

11

=

Ekonomisk aktör ej funnen (uppdatering/strykning)

=

12

=

Skatteupplag ej funnet (uppdatering/strykning)

=

13

=

Tillfälligt godkännande ej funnet (uppdatering/strykning)

=

14

=

Ekonomisk aktör okänd

=

18

=

Typ av ekonomisk aktör saknas

=

19

=

Typ av ekonomisk aktör okänd

=

20

=

Ekonomisk aktörs roll saknas

=

21

=

Ekonomisk aktörs roll okänd

=

22

=

Oförenlighet mellan typ av ekonomisk aktör och ekonomisk aktörs roll

=

23

=

Godkännandes startdatum saknas eller har fel format

=

24

=

Felaktigt format för godkännandes upphörandedatum

=

25

=

Datum för upphörande av godkännande saknas eller har fel format

=

26

=

Kontors referensnummer saknas eller kontors referensnummer okänt

=

27

=

Oförenlighet mellan punktskattenummer och punktskattekontor

=

28

=

Ett skatteupplag kan inte tillhöra mer än en godkänd upplagshavare

=

29

=

Punktskattenumret för en godkänd upplagshavare kan inte vara detsamma som punktskattenumret för en ekonomisk aktör, om inte den senare är sin egen godkända upplagshavare

=

30

=

Kategori för punktskattepliktig vara saknas

=

31

=

Kategori för punktskattepliktig vara okänd

=

32

=

Punktskattepliktig vara saknas

=

33

=

Punktskattepliktig vara okänd

=

34

=

Ofullständig adress

=

35

=

Språkkod saknas

=

36

=

Språkkod okänd

=

37

=

Åtminstone telefonnummer, faxnummer eller e-postadress måste anges

=

38

=

Ägare/förvaltare av skatteupplag saknas

=

39

=

Ägare/förvaltare av skatteupplag okänd

=

40

=

Ägaren/förvaltaren av skatteupplaget måste vara en upplagshavare

=

41

=

Endast en upplagshavare kan få godkännande att använda ett skatteupplag

=

42

=

Skatteupplags referensnummer ogiltigt (överträdelse av regel 204)

=

43

=

Godkänd upplagshavare med hänvisning till skatteupplag saknas (överträdelse av regel 205)

=

44

=

<Ekonomisk aktörs punktskattenummer> saknas (överträdelse av villkor 157)

=

45

=

Ogiltigt värde för <Kod för punktskattepliktig vara> (överträdelse av regel 212)

n..2

Tabell 4

SEED-statistik

(enligt artikel 7)

A

B

C

D

E

F

G

1

ATTRIBUT

R

 

 

 

 

a

Begärans korrelationsidentifierare

R

 

Värdet för <Begärans korrelationsidentifierare> är unikt för varje medlemsstat

an..16

2

STA_PERIOD

R

 

 

 

 

a

År

R

 

 

n4

 

b

Halvår

C

För 2b, 2c och 2d:

Följande uppgiftsfält är fakultativa och utesluter varandra:

<Halvår>

<Kvartal>

<Månad>

(dvs. om ett av dessa uppgiftsfält ifylls gäller inte de två andra fälten)

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Första halvåret

=

2

=

Andra halvåret

n1

 

c

Kvartal

C

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Första kvartalet

=

2

=

Andra kvartalet

=

3

=

Tredje kvartalet

=

4

=

Fjärde kvartalet

n1

 

d

Månad

C

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Januari

=

2

=

Februari

=

3

=

Mars

=

4

=

April

=

5

=

Maj

=

6

=

Juni

=

7

=

Juli

=

8

=

Augusti

=

9

=

September

=

10

=

Oktober

=

11

=

November

=

12

=

December

n..2

3

STA_PER_MS

O

 

 

99x

 

a

Medlemsstatskod

R

 

(se kodförteckning 3 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

a2

 

b

Antal aktiva ekonomiska aktörer

O

 

 

n..15

 

c

Antal inaktiva ekonomiska aktörer

O

 

 

n..15

 

d

Antal godkännanden som håller på att löpa ut

O

 

 

n..15

 

e

Antal skatteupplag

O

 

 

n..15

 

f

Antal ändringar av punktskattegodkännanden

O

 

 

n..15

3.1

EKONOMISK AKTÖR_TYP

O

 

 

9x

 

a

Kod för typ av ekonomisk aktör

R

 

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Godkänd upplagshavare

=

2

=

Registrerad mottagare

=

3

=

Registrerad avsändare

n1

 

b

Antal ekonomiska aktörer

R

 

 

n..15

3.2

PUNKTSKATTEPLIKTIG_VARA_KATEGORI_VERKSAMHET

O

 

 

9x

 

a

Kod för kategori för punktskattepliktig vara

R

 

(se kodförteckning 3 i bilaga II)

a1

 

b

Antal ekonomiska aktörer

R

 

 

n..15

3.3

PUNKTSKATTEPLIKTIG_VARA_VERKSAMHET

O

 

 

9999x

 

a

Kod för punktskattepliktig vara

R

 

(se kodförteckning 11 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

an..4

 

b

Antal ekonomiska aktörer

R

 

 

n..15

4

STA_ALLA_MS

O

 

 

 

 

a

Sammanlagt antal aktiva ekonomiska aktörer

O

 

 

n..15

 

b

Sammanlagt antal inaktiva ekonomiska aktörer

O

 

 

n..15

 

c

Sammanlagt antal godkännanden som håller på att löpa ut

O

 

 

n..15

 

d

Sammanlagt antal skatteupplag

O

 

 

n..15

 

e

Sammanlagt antal ändringar av punktskattegodkännanden

O

 

 

n..15

4.1

EKONOMISK AKTÖR_TYP_ALLA_MS

O

 

 

9x

 

a

Kod för typ av ekonomisk aktör

R

 

Tillåtna värden är följande:

=

1

=

Godkänd upplagshavare

=

2

=

Registrerad mottagare

=

3

=

Registrerad avsändare

n1

 

b

Sammanlagt antal ekonomiska aktörer

R

 

 

n..15

4.2

PUNKTSKATTEPLIKTIG_VARA_KATEGORI_VERKSAMHET_ALLA_MS

O

 

 

9x

 

a

Kod för kategori för punktskattepliktig vara

R

 

(se kodförteckning 3 i bilaga II)

a1

 

b

Sammanlagt antal ekonomiska aktörer

R

 

 

n..15

4.3

PUNKTSKATTEPLIKTIG_VARA_VERKSAMHET_ALLA_MS

O

 

 

9999x

 

a

Kod för punktskattepliktig vara

R

 

(se kodförteckning 11 i bilaga II till förordning (EG) nr 684/2009)

an..4

 

b

Sammanlagt antal ekonomiska aktörer

R

 

 

n..15


BILAGA II

KODFÖRTECKNINGAR

Kodförteckning 1: Ekonomisk aktörs punktskattenummer/Skatteupplags referensnummer

Fält

Innehåll

Fälttyp

Exempel

1

Identifierare för den medlemsstat där den ekonomiska aktören/skatteupplaget är registrerad/registrerat

Alfabetisk 2

PL

2

Nationellt tilldelad unik kod

Alfanumerisk 11

2005764CL78

Fält 1 ska stå i överensstämmelse med det som anges i punkt 3 (Medlemsstater) i bilaga II (Förteckning över koder) till förordning (EG) nr 684/2009.

Fält 2 ska ifyllas med en unik identifierare för den punktskatteregistrerade ekonomiska aktören (en godkänd upplagshavare, registrerad mottagare eller registrerad avsändare) eller för skatteupplaget. Hur detta värde tilldelas faller under medlemsstaternas myndigheters ansvar, men varje punktskatteregistrerad ekonomisk aktör och varje skatteupplag måste ha ett unikt punktskattenummer.

Kodförteckning 2: Tillfälligt godkännandes referensnummer

Fält

Innehåll

Fälttyp

Exempel

1

Identifierare för den medlemsstat där den ekonomiska aktören/skatteupplaget är registrerad/registrerat

Alfabetisk 2

PL

2

Nationellt tilldelad unik kod

Alfanumerisk 11

2005764CL78

Ett tillfälligt godkännandes referensnummer ska ha samma struktur som en ekonomisk aktörs punktskattenummer/ett skatteupplags referensnummer.

Fält 1 ska stå i överensstämmelse med det som anges i punkt 3 (Medlemsstater) i bilaga II (Förteckning över koder) till förordning (EG) nr 684/2009.

Fält 2 ska ifyllas med en unik identifierare för den punktskatteregistrerade ekonomiska aktören (en godkänd upplagshavare, registrerad mottagare eller registrerad avsändare) eller för skatteupplaget. Hur detta värde tilldelas faller under medlemsstaternas myndigheters ansvar, men varje punktskatteregistrerad ekonomisk aktör och varje skatteupplag måste ha ett unikt punktskattenummer.

Kodförteckning 3: Kategorier för punktskattepliktiga varor

Kod för kategori för punktskattepliktig vara

Beskrivning

T

Tobaksvaror

B

Öl

W

Vin och andra jästa drycker än vin och öl

I

Mellanprodukter

S

Etylalkohol och spritdrycker

E

Energiprodukter


26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/34


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 613/2013

av den 25 juni 2013

om ändring av förordning (EG) nr 1451/2007 vad gäller ytterligare verksamma ämnen som ska granskas enligt granskningsprogrammet

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (1), särskilt artikel 16.2, och

av följande skäl:

(1)

Bilaga II till kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (2) innehåller en uttömmande förteckning över existerande verksamma ämnen som ska undersökas inom arbetsprogrammet för systematisk granskning av alla verksamma ämnen som redan finns på marknaden (nedan kallat granskningsprogrammet). Enligt den förordningen förbjuds utsläppande på marknaden av biocidprodukter som innehåller kombinationer av verksamt ämne och produkttyp som inte är upptagna i den bilagan eller i bilaga I eller IA till direktiv 98/8/EG eller avseende vilka kommissionen har fattat ett beslut om att de inte ska tas upp i de bilagorna.

(2)

Förteckningen i bilaga II till förordning (EG) nr 1451/2007 omfattar existerande kombinationer av verksamt ämne och produkttyp som har anmälts i enlighet med artikel 4.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1896/2000 av den 7 september 2000 om första fasen av det program som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om biocidprodukter (3), avseende vilka en medlemsstat har framfört ett önskemål i enlighet med artikel 5.3 i förordning (EG) nr 1896/2000 eller avseende vilka dokumentation har lämnats in senast den 1 mars 2006 och accepterats som fullständig.

(3)

Definitionerna av biocidprodukter i artikel 2.1 a i direktiv 98/8/EG och verksamma ämnen i artikel 2.1 d i det direktivet samt beskrivningarna av produkttyper i bilaga V till det direktivet har tolkats på olika sätt. I vissa fall har den gemensamma tolkning som delats av kommissionen och de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 26 i direktiv 98/8/EG ändrats över tiden. I synnerhet klargjordes genom EU-domstolens dom av den 1 mars 2012 i mål C-420/10, Söll GmbH mot Tetra GmbH (4), att begreppet biocidprodukter ska tolkas så, att det innefattar vissa produkter som endast indirekt verkar på de avsedda skadliga organismerna.

(4)

Personer som förlitar sig på vägledning som offentliggjorts eller skriftlig rådgivning som lämnats av kommissionen eller en behörig myndighet som utsetts i enlighet med artikel 26 i direktiv 98/8/EG kan därför ha underlåtit att anmäla en existerande kombination av verksamt ämne och produkttyp i en produkt som har släppts ut på marknaden, eller att ta över rollen som deltagare, eftersom de hade en objektivt berättigad anledning att tro att produkten inte omfattas av direktiv 98/8/EG eller att den ingår i en annan produkttyp.

(5)

Dessa personer bör i sådana fall ha möjlighet att lämna in dokumentation för granskning enligt granskningsprogrammet, under förutsättning att de i förekommande fall gör en förhandsanmälan, så att det undviks att produkter måste dras tillbaka från marknaden i fall där medlemsstater eller kommissionen i efterhand invänder mot en motiverad tolkning i fråga om produktens karaktär av biocidprodukt eller dess korrekta produkttyp.

(6)

I fall där verksamma ämnen av samma skäl ännu inte har identifierats som existerande bör dessutom bilaga I till förordning (EG) nr 1451/2007 uppdateras så att den på ett korrekt sätt återger alla existerande verksamma ämnen.

(7)

Situationen för personer som önskar anmäla en kombination av verksamt ämne och produkttyp på grundval av denna förordning kommer att vara liknande den som gäller för personer som önskar ta över rollen som deltagare i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 1451/2007. Det är därför lämpligt att föreskriva ett liknande förfarande och liknande tidsfrister för att underrätta berörda parter och tillåta avsiktsförklaringar till kommissionen.

(8)

Det är vidare lämpligt att i så stor utsträckning som möjligt anpassa tidsfristerna och andra krav för anmälan till de som anges i artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1896/2000 för de första anmälningarna av existerande verksamma ämnen, samtidigt som hänsyn tas till de nuvarande arbetsmetoderna vid den europeiska kemikaliemyndighet som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (5).

(9)

I fall där det inte har utsetts någon rapporterande medlemsstat för det verksamma ämne som berörs av en anmälan bör det krävas att anmälaren bekräftar att en behörig myndighet medger att utvärdera den kommande ansökan om godkännande av det verksamma ämnet, så att det säkerställs att ämnet kommer att utvärderas för godkännande.

(10)

Förordning (EG) nr 1451/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

För att säkerställa en smidig övergång från direktiv 98/8/EG till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (6), bör vissa delar av denna förordning börja tillämpas samma dag som förordning (EU) nr 528/2012.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1451/2007 ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 2 ska andra stycket ersättas med följande:

”I denna förordning avses med deltagare en person som har lämnat in en anmälan som kommissionen har godkänt i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1896/2000 eller artikel 3c.1 i denna förordning, eller en medlemsstat som har framfört ett önskemål i enlighet med artikel 5.3 i förordning (EG) nr 1896/2000.”

2.

I artikel 3.2 ska följande led läggas till som led d:

”d)

Existerande verksamma ämnen som har anmälts i enlighet med artikel 3b.”

3.

Följande artikel ska införas som artikel 3a:

”Artikel 3a

Förfarande för förklaring om avsikt att anmäla

1.   En person eller en medlemsstat som anser att en biocidprodukt som släpps ut på marknaden och som endast innehåller existerande verksamma ämnen omfattas av direktiv 98/8/EG och ingår i en eller flera produkttyper som enligt artikel 4 inte får släppas ut på marknaden, får lämna in en begäran till kommissionen om tillåtelse att anmäla de verksamma ämnen som ingår i den produkten för de relevanta produkttyperna.

Begäran ska ange de relevanta kombinationerna av verksamt ämne och produkttyp och innehålla en motivering för underlåtenheten att lämna in en anmälan i enlighet med artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1896/2000, att framföra ett önskemål i enlighet med artikel 5.3 i den förordningen, att ta över rollen som deltagare i enlighet med artikel 12 i denna förordning eller att lämna in fullständig dokumentation i enlighet med artikel 9.1 i denna förordning.

2.   När kommissionen har mottagit en begäran i enlighet med punkt 1 ska den samråda med medlemsstaterna om huruvida begäran är godtagbar.

Begäran ska vara godtagbar om biocidprodukten omfattas av direktiv 98/8/EG och ingår i en eller flera produkttyper som enligt artikel 4 i denna förordning inte får släppas ut på marknaden och om sökanden före inlämnandet av begäran, med stöd av vägledning som offentliggjorts eller skriftlig rådgivning från kommissionen eller en behörig myndighet som utsetts i enlighet med artikel 26 i direktiv 98/8/EG, hade en objektivt berättigad anledning att tro att produkten inte omfattades av direktiv 98/8/EG eller att den ingick i en annan produkttyp.

Begäran ska emellertid inte vara godtagbar om den berörda kombinationen av verksamt ämne och produkttyp redan har varit föremål för ett beslut om att inte ta upp den i bilaga I eller IA till direktiv 98/8/EG på grundval av en granskningsrapport som har gåtts igenom av ständiga kommittén för biocidprodukter i enlighet med artikel 15.4 i denna förordning.

3.   Om kommissionen efter ett samråd i enlighet med punkt 2 finner att begäran är godtagbar ska den godta begäran och tillåta att det verksamma ämnet anmäls för de relevanta produkttyperna.

Om emellertid den dokumentation som redan har lämnats in till den rapporterande medlemsstaten för det relevanta verksamma ämnet innehåller alla uppgifter som krävs för utvärderingen av de relevanta produkttyper som enligt artikel 4 i denna förordning inte får släppas ut på marknaden, och den deltagare som lämnade in dokumentationen önskar betraktas som att ha anmält det verksamma ämnet för de produkttyperna, ska den rapporterande medlemsstaten informera kommissionen om detta och ingen ytterligare anmälan ska tillåtas enligt första stycket i denna punkt.

Kommissionen ska informera medlemsstaterna om detta och offentliggöra informationen elektroniskt.

4.   En person som avser att anmäla den kombination av verksamt ämne och produkttyp som omfattas av det elektroniska offentliggörande som avses i punkt 3 tredje stycket ska förklara denna avsikt till kommissionen senast tre månader från dagen för det elektroniska offentliggörandet.”

4.

Följande artikel ska införas som artikel 3b:

”Artikel 3b

Förfarande för anmälan

1.   Efter att ha förklarat sin avsikt att anmäla ska den person som avses i artikel 3a.4 senast 18 månader från dagen för det elektroniska offentliggörande som avses i artikel 3a.3 tredje stycket lämna in en anmälan av kombinationen av verksamt ämne och produkttyp till den europeiska kemikaliemyndighet som inrättats genom förordning (EG) nr 1907/2006 (nedan kallad kemikaliemyndigheten).

Anmälan ska göras genom det register för biocidprodukter som avses i artikel 71 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 (7).

2.   Anmälan ska lämnas in i Iuclid-format. Den ska innehålla alla de uppgifter som avses i punkterna 1–3 och tabellen i bilaga II till förordning (EG) nr 1896/2000 samt bevis för att ämnet fanns på marknaden som ett verksamt ämne i en biocidprodukt som ingår i den relevanta produkttypen den dag då det elektroniska offentliggörande som avses i artikel 3a.3 tredje stycket gjordes.

3.   Om en rapporterande medlemsstat inte redan har utsetts för det berörda verksamma ämnet ska anmälaren ange till vilken behörig myndighet i en medlemsstat denne avser lämna in dokumentation och tillhandahålla en skriftlig bekräftelse på att den behöriga myndigheten medger att utvärdera dokumentationen.

4.   När kemikaliemyndigheten har tagit emot en ansökan ska den informera kommissionen om detta och informera anmälaren om de avgifter som ska betalas enligt den förordning som antas i enlighet med artikel 80.1 i förordning (EU) nr 528/2012. Om anmälaren inte betalar avgifterna inom 30 dagar från mottagandet av denna information ska kemikaliemyndigheten avvisa anmälan och underrätta anmälaren om detta.

5.   När kemikaliemyndigheten har tagit emot avgifterna ska den inom 30 dagar kontrollera om anmälan uppfyller kraven i punkt 2. Om anmälan inte uppfyller dessa krav ska kemikaliemyndigheten bevilja anmälaren en period på 30 dagar för att komplettera eller rätta anmälan. Efter utgången av den 30-dagarsperioden ska kemikaliemyndigheten inom 30 dagar antingen förklara att anmälan uppfyller kraven i punkt 2 eller avvisa anmälan och underrätta anmälaren om detta.

6.   Överklaganden av kemikaliemyndighetens beslut i enlighet med punkt 4 eller 5 ska göras till den överklagandenämnd som inrättats genom förordning (EG) nr 1907/2006. Artiklarna 92.1, 92.2, 93 och 94 i förordning (EG) nr 1907/2006 ska tillämpas på sådana överklaganden. Ett överklagande ska ha suspensiv verkan.

7.   Kemikaliemyndigheten ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om huruvida anmälan uppfyller kraven i punkt 2 eller om den har avvisats.

5.

Följande artikel ska införas som artikel 3c:

”Artikel 3c

Upptagande i eller uteslutning från granskningsprogrammet

1.   Om ett verksamt ämne anses ha anmälts i enlighet med artikel 3a.3 andra stycket eller om kemikaliemyndigheten underrättar kommissionen i enlighet med artikel 3b.7 om att en anmälan uppfyller kraven i artikel 3b.2 ska kommissionen godta anmälan och göra något av följande:

a)

Om den berörda kombinationen av verksamt ämne och produkttyp inte har tagits upp i bilaga II till denna förordning, ta upp kombinationen av verksamt ämne och produkttyp i den bilagan och, i förekommande fall, ta upp det verksamma ämnet i bilaga I till denna förordning.

b)

Om den berörda kombinationen av verksamt ämne och produkttyp har tagits upp i bilaga II till denna förordning men varit föremål för ett kommissionsbeslut om att inte ta upp den i bilaga I eller IA till direktiv 98/8/EG, ogiltigförklara det beslutet.

2.   Om en förklaring om avsikt att anmäla inte har mottagits inom den tidsfrist som avses i artikel 3a.4, om en anmälan inte har mottagits inom den tidsfrist som avses i artikel 3b.1 eller om kemikaliemyndigheten i enlighet med artikel 3b.7 underrättar kommissionen om att en anmälan som lämnats in i enlighet med artikel 3b.1 har avvisats, ska kommissionen informera medlemsstaterna om detta och offentliggöra informationen elektroniskt.”

6.

I artikel 4 ska följande punkt läggas till som punkt 4:

”4.   Genom undantag från punkterna 1 och 2 får biocidprodukter som innehåller ett verksamt ämne, avseende vilket kommissionen har offentliggjort den relevanta informationen elektroniskt i enlighet med artikel 3a.3 tredje stycket för de relevanta produkttyperna, släppas ut på marknaden i enlighet med artikel 16.1 i direktiv 98/8/EG till den dag då kommissionen har fattat ett beslut om att ta upp kombinationen av verksamt ämne och produkttyp i bilaga II i enlighet med artikel 3c.1 a eller om att ogiltigförklara ett tidigare beslut om att inte ta upp kombinationen av verksamt ämne och produkttyp i enlighet med artikel 3c.1 b, eller för en period av sex månader från den dag då kommissionen offentliggjorde den relevanta informationen elektroniskt i enlighet med artikel 3c.2.”

7.

I artikel 9 ska följande punkt läggas till som punkt 3:

”3.   Genom undantag från punkt 2 gäller att för kombinationer av verksamt ämne och produkttyp som har tagits upp i bilaga II i enlighet med artikel 3c.1 a eller avseende vilka ett beslut har ogiltigförklarats i enlighet med artikel 3c.1 b ska ansökningar om godkännande av ett verksamt ämne i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 528/2012 lämnas in senast två år från dagen för det beslut som antagits i enlighet med artikel 3c.1 a eller b.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 1.2, 1.4 och 1.7 ska dock tillämpas från och med den 1 september 2013.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 25 juni 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EGT L 123, 24.4.1998, s. 1.

(2)  EUT L 325, 11.12.2007, s. 3.

(3)  EGT L 228, 8.9.2000, s. 6.

(4)  Ännu ej offentliggjord i rättsfallssamlingen.

(5)  EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.

(6)  EUT L 167, 27.6.2012, s. 1.

(7)  EUT L 167, 27.6.2012, s. 1.”


26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/38


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 614/2013

av den 25 juni 2013

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 25 juni 2013.

På kommissionens vägnar För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.


BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nummer

Kod för tredjeland (1)

Schablonimportvärde

0702 00 00

MK

49,2

TR

98,7

ZZ

74,0

0707 00 05

MK

27,7

TR

116,3

ZZ

72,0

0709 93 10

MA

102,6

TR

127,8

ZZ

115,2

0805 50 10

AR

97,3

BR

96,4

TR

78,7

ZA

103,0

ZZ

93,9

0808 10 80

AR

165,4

BR

114,4

CL

130,5

CN

96,0

NZ

144,5

US

156,1

ZA

124,6

ZZ

133,1

0809 10 00

IL

342,4

TR

214,9

ZZ

278,7

0809 29 00

TR

340,7

ZZ

340,7

0809 30

TR

179,1

ZZ

179,1

0809 40 05

CL

216,3

IL

308,9

ZA

377,0

ZZ

300,7


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.


BESLUT

26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/40


RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 21 juni 2013

om ändring av genomförandebeslut 2011/77/EU om beviljande av ekonomiskt bistånd från unionen till Irland

(2013/313/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (1), särskilt artikel 3.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

På Irlands begäran beviljade rådet ekonomiskt bistånd till Irland genom genomförandebeslut 2011/77/EU (2) för att stödja ett kraftfullt ekonomiskt och finansiellt reformprogram med syftet att återställa förtroende, återställa hållbar tillväxt och värna om den finansiella stabiliteten i Irland, i euroområdet och i unionen.

(2)

Den 22 april 2013 fullbordade kommissionen den nionde översynen av Irlands ekonomiska och finansiella reformprogram.

(3)

En förlängning av den genomsnittliga löptiden för EU-lånet skulle vara fördelaktig, eftersom den skulle stödja Irlands insatser för att återfå fullt marknadstillträde och framgångsrikt kunna lämna sitt program. För att det ska bli möjligt att dra full nytta av förlängningen av den längsta genomsnittliga löptiden för EU-lånet, bör kommissionen få tillstånd att förlänga löptiden för delbetalningar och trancher.

(4)

Mot bakgrund av denna utveckling bör genomförandebeslut 2011/77/EU ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 1 i genomförandebeslut 2011/77/EU ska ändras på följande sätt:

1.

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Unionen ska erbjuda Irland ett lån på högst 22,5 miljarder EUR med en längsta genomsnittlig löptid på 19,5 år. Löptiden för individuella trancher av lånefaciliteten kan vara upp till 30 år.”

2.

Följande punkt ska läggas till:

”9.   På Irlands begäran får kommissionen förlänga löptiden för en delbetalning eller en tranche, förutsatt att den längsta genomsnittliga löptiden enligt punkt 1 iakttas. Kommissionen får refinansiera hela eller delar av upplåningen i detta syfte. Alla i förväg upplånade belopp ska vara insatta på ett konto hos Europeiska centralbanken som kommissionen öppnat för administrationen av det ekonomiska stödet.”

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Irland.

Artikel 3

Detta beslut får verkan samma dag som det delges.

Utfärdat i Luxemburg den 21 juni 2013.

På rådets vägnar

M. NOONAN

Ordförande


(1)  EUT L 118, 12.5.2010, s. 1.

(2)  EUT L 30, 4.2.2011, s. 34.


26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/41


RÅDETS BESLUT

av den 21 juni 2013

om upphävande av beslut 2010/286/EU om förekomsten av ett alltför stort underskott i Italien

(2013/314/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 126.12,

med beaktande av kommissionens rekommendation, och

av följande skäl:

(1)

Rådet fastslog genom sitt beslut 2010/286/EU av den 2 december 2009 (1), efter en rekommendation från kommissionen, att det förelåg ett alltför stort underskott i Italien. Rådet konstaterade att underskottet i den offentliga sektorns finanser väntades uppgå till 5,3 % av BNP år 2009, vilket överskrider fördragets referensvärde på 3 % av BNP. Samtidigt beräknades den offentliga sektorns bruttoskuld uppgå till 115,1 % av BNP år 2009, vilket överskrider fördragets referensvärde på 60 % av BNP (2).

(2)

I enlighet med artikel 126.7 i fördraget och artikel 3.4 i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (3), och på grundval av en rekommendation från kommissionen, utfärdade rådet den 2 december 2009 en rekommendation till Italien, i vilken landet uppmanas att korrigera det alltför stora underskottet senast 2012. Den rekommendationen offentliggjordes.

(3)

I enlighet med artikel 4 i det protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott som fogats till fördragen ska kommissionen tillhandahålla det statistiska underlag som ska användas för tillämpningen av förfarandet. Som en del av tillämpningen av detta protokoll ska medlemsstaterna två gånger per år – före den 1 april och före den 1 oktober – lämna uppgifter om offentliga underskott och skuldnivåer och därmed sammanhängande nyckeltal i enlighet med artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (4).

(4)

Vid övervägande om att upphäva ett beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott bör rådet fatta ett beslut på grundval av anmälda uppgifter. Dessutom bör ett beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott upphävas endast om kommissionens prognoser visar att underskottet inte kommer att överstiga tröskelvärdet på 3 % av BNP under prognosperioden.

(5)

Följande slutsatser kan dras på grundval av de uppgifter som kommissionen (Eurostat) lämnade i enlighet med artikel 14 i förordning (EG) nr 479/2009, efter Italiens anmälan före den 1 april 2013, och på grundval av 2013 års stabilitetsprogram, kommissionens vårprognos 2013 och bedömningen av de ytterligare åtgärder som antagits i lagdekret 54 av den 21 maj 2013:

Efter kulmen på 5,5 % av BNP 2009 har Italiens underskott i den offentliga sektorns finanser stadigt minskat och uppgick till 3,0 % av BNP år 2012, som var den tidsfrist som rådet fastställt. Förbättringen berodde på den betydande finanspolitiska konsolideringen, medan däremot ränteutgifterna under 2012 var 0,8 procentenheter av BNP högre än under 2009 och skattintäkterna lägre på grund av den ekonomiska verksamhetens struktur.

Enligt stabilitetsprogrammet för 2013–2017, som antogs av den italienska regeringen den 10 april 2013 och godkändes av parlamentet den 7 maj, väntas underskottet minska något till 2,9 % av BNP 2013 och sedan minska till 1,8 % 2014. Enligt kommissionens vårprognos 2013 väntas underskottet med oförändrad politik uppgå till 2,9 % av BNP 2013 och 2,5 % 2014. Både stabilitetsprogrammet och vårprognosen beaktar effekterna av lagdekret 35 av den 8 april 2013, som innehåller bestämmelser om regleringen av den offentliga sektorns förfallna kommersiella skulder till privata leverantörer på totalt 40 miljarder euro (eller cirka 2,5 % av BNP) under 2013–2014. Detta belopp innebär visserligen en motsvarande ökning av den offentliga skulden, men underskottet påverkas bara för den del som avser kapitalutgifter. Genom lagdekretet fastställs dessa betalningar till 0,5 % av BNP 2013, vilket innebär en motsvarande ökning av underskottet. Det innehåller även en skyddsklausul som tillåter regeringen att skjuta upp regleringen av underskottsökande förfallna kommersiella skulder eller anta andra korrigerande åtgärder, för att se till att det finanspolitiska målet för 2013 uppnås.

Den 7 maj godkände det italienska parlamentet formellt de finanspolitiska mål som ställts upp i 2013 års stabilitetsprogram. Den 17 maj, nämligen efter vårprognosen, bekräftade den nya regeringen i en formell förklaring dessa åtaganden och aviserade antagandet av nya åtgärder som fullt ut respekterar målen för de offentliga finanserna i stabilitetsprogrammet. I lagdekret 54, som antogs samma dag, anges de nya åtgärderna. I dessa ingår följande:

Uppskov med delbetalningen i juni av fastighetsskatten på hus som bebos av ägaren, utom lyxbostäder, samt jordbruksfastigheter samt en förpliktelse för regeringen att helt omarbeta lagstiftningen om fastighetsbeskattning. En skyddsklausul säkerställer att budgetmålen (primärsaldot) måste iakttas fullt ut vid omarbetningen. Dessutom gäller att om den budgetneutrala reformen inte antas före utgången av augusti 2013 måste den uppskjutna delbetalningen av fastighetsskatten erläggas senast den 16 september.

Utvidgningen av lönekompletteringssystemet till arbetstagare som inte redan omfattas av detta för 2013. För detta ska nya medel anslås från tillgängliga budgetmedel, utöver dem som reserverats genom 2012 års arbetsmarknadsreform.

På det hela taget bedöms de nya bestämmelserna inte få några betydande effekter på underskottet, om de genomförs på ett konsekvent sätt. Underskottet torde därför varaktigt ligga kvar under referensvärdet på 3 % av BNP.

Efter att ha förbättrats med nästan 2 ¾ procentenheter av BNP mellan 2009 och 2012 väntas det strukturella saldot, nämligen. konjunkturrensat och utan beaktande av engångsåtgärder och tillfälliga åtgärder, förbättras ytterligare med nästan 1 procentenhet 2013 (till omkring -½ % av BNP) och försämras något under 2014 med oförändrad politik.

Skuldkvoten ökade under perioden 2009–2012 med 10,6 procentenheter till 127,0 %, också på grund av Italiens bidrag till det finansiella stödet till medlemsstaterna i euroområdet. Eftersom konjunkturen är fortsatt ogynnsam väntas den offentliga bruttoskulden öka till 131,4 % av BNP 2013 och till 132,2 % 2014, vilket även beror på den reglering av de förfallna kommersiella skulderna (2,5 procentenheter av BNP) som planeras under 2013–2014 och vidare bidrag till finansiellt stöd till medlemsstaterna i euroområdet..

(6)

Italien bör från och med 2013, som är det år som följer på korrigeringen av det alltför stora underskottet, göra framsteg mot det medelfristiga budgetmålet i tillräcklig takt, och respektera riktmärket för utgifter, samt göra tillräckliga framsteg mot att uppfylla skuldkriteriet i enlighet med artikel 2.1a i förordning (EG) nr 1467/97.

(7)

I enlighet med artikel 126.12 i EUF-fördraget ska ett rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott upphävas när det alltför stora underskottet i den berörda medlemsstaten enligt rådets uppfattning har korrigerats.

(8)

Rådet anser att det alltför stora underskottet i Italien har korrigerats och beslut 2010/286/EU bör därför upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det framgår av en allsidig bedömning att det alltför stora underskottet i Italien har korrigerats.

Artikel 2

Beslut 2010/286/EU ska upphöra att gälla.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.

Utfärdat i Luxemburg den 21 juni 2013.

På rådets vägnar

M. NOONAN

Ordförande


(1)  EUT L 125, 21.5.2010, s. 40.

(2)  Efter antagandet av beslut 2010/286/EU reviderades underskottet i den offentliga sektorn finanser och den offentliga skulden för 2009 upp till 5,5 % respektive 116,4 % av BNP.

(3)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.

(4)  EUT L 145, 10.6.2009, s. 1.


26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/43


RÅDETS BESLUT

av den 21 juni 2013

om upphävande av beslut 2004/918/EG om förekomsten av ett alltför stort underskott i Ungern

(2013/315/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 126.12,

med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och

av följande skäl:

(1)

Den 5 juli 2004 beslutade rådet, i enlighet med artikel 104.6 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget), i beslut 2004/918/EG (1), att det förelåg ett alltför stort underskott i Ungern och har antagit en rekommendation i enlighet med artikel 104.7 i EG-fördraget i syfte att få det alltför stora underskottet att upphöra senast 2008.

(2)

Den 18 januari 2005 ansåg rådet i enlighet med artikel 104.8 i EG-fördraget att Ungern inte hade vidtagit effektiva åtgärder för att följa dess rekommendation och antog den 8 mars 2005 en ny rekommendation i enlighet med artikel 104.7 i EG-fördraget. I denna bekräftades tidsfristen 2008 för korrigeringen av det alltför stora underskottet. Den 8 november 2005 beslutade rådet att Ungern för andra gången hade underlåtit att uppfylla dess rekommendationer enligt artikel 104.7 i EG-fördraget. Rådet riktade därför den 10 oktober 2006 en tredje rekommendation till Ungern enligt artikel 104.7 i EG-fördraget och senarelade tidsfristen för korrigering av det alltför stora underskottet till 2009. Den 7 juli 2009 konstaterade rådet att de ungerska myndigheterna kunde anses ha vidtagit effektiva åtgärder som svar på rådets rekommendation av den 10 oktober 2006, och mot bakgrund av den allvarliga konjunkturnedgången lades också en reviderad rekommendation fram i enlighet med artikel 104.7 i EG-fördraget (nedan kallad rådets rekommendation av den 7 juli 2009) där ännu en ny tidsfrist för korrigering fastställdes, nämligen 2011. Den 27 januari 2010 konstaterade kommissionen att Ungern hade vidtagit effektiva åtgärder som svar på rådets rekommendationer av den 7 juli 2009, som rådet enades om i sina slutsatser den 16 februari 2010, men varnade samtidigt för att betydande risker förelåg.

(3)

I enlighet med artikel 126.8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) beslutade rådet den 24 januari 2012 att Ungern inte vidtagit effektiva åtgärder som svar på rådets rekommendation av den 7 juli 2009 inom den tidsfrist som fastställts i denna rekommendation. Fördragets referensvärde på 3 % av BNP överskreds inte 2011, men detta byggde inte på en strukturell och varaktig korrigering utan berodde på betydande engångsintäkter. Detta åtföljdes av en uppskattad kumulativ strukturell försämring på över 2 % av BNP under både 2010 och 2011, vilket kan jämföras med en rekommenderad kumulativ förbättring av de offentliga finanserna med 0,5 % av BNP. Dessutom har myndigheterna visserligen genomfört strukturåtgärder under 2012 som till stor del väntas kompensera för den tidigare försämringen, men fördragets referensvärde på 3 % av BNP kommer att uppfyllas på nytt 2012 enbart tack vare engångsåtgärder på knappt 1 % av BNP, och 2013 kommer referensvärdet att överskridas.

(4)

Den 13 mars 2012 antog rådet en ny rekommendation i enlighet med artikel 126.7 i EUF-fördraget (nedan kallad rådets rekommendation av den 13 mars 2012) om Ungern i syfte att få det alltför stora underskottet att upphöra senast 2012. De ungerska myndigheterna uppmanades att vidta i synnerhet följande åtgärder: i) få det alltför stora offentliga underskottet att upphöra senast 2012 på ett trovärdigt och hållbart sätt, ii) vidta en ytterligare konsolidering av de offentliga finanserna på minst ½ % av BNP för att säkerställa att 2012 års underskottsmål på 2,5 % av BNP uppnås, och iii) vidta nödvändiga kompletterande strukturella åtgärder för att säkerställa att underskottet under 2013 ligger kvar under tröskelvärdet på 3 % av BNP. Samtidigt rekommenderades det att den offentliga skuldkvoten måste fås att minska igen så snart som möjligt för att utgöra tillräckliga framsteg mot riktvärdet för skuldminskning. Anpassningen av de offentliga finanserna behövde också underbyggas av de föreslagna förbättringarna av den finanspolitiska styrningsramen. Rådet fastställde den 13 september 2012 som tidsfrist för Ungerns regering att vidta effektiva åtgärder. Samma dag, den 13 mars 2012, beslutade rådet att dra in en del av åtagandebemyndiganden från Sammanhållningsfonden för 2013 för Ungern (2).

(5)

Den 30 maj 2012 konstaterade kommissionen på grundval av konvergensprogrammet för 2011-2015 och närmare uppgifter om besparingsåtgärderna att Ungern hade vidtagit effektiva åtgärder för att korrigera det alltför stora underskottet. Framför allt väntades det offentliga underskottet nå 2,5 % av BNP 2012 och låg kvar klart under fördragets referensvärde på 3 % av BNP 2013 i enlighet med rådets rekommendation av den 13 mars 2013. Dessutom stod det klart att vissa framsteg gjorts för att förbättra ramen för finanspolitisk styrning, även om framstegen på detta område generellt sett kunde betraktas som långsamma. Mot denna bakgrund antog rådet den 22 juni 2012, efter ett förslag från kommissionen av den 30 maj 2012, genomförandebeslut 2012/323/EU (3) om att upphäva beslutet att dra in åtagandena från Sammanhållningsfonden.

(6)

I enlighet med artikel 4 i det protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott som fogats till fördragen ska kommissionen tillhandahålla det statistiska underlag som ska användas för tillämpningen av förfarandet. Som en del av tillämpningen av detta protokoll ska medlemsstaterna två gånger per år – före den 1 april och före den 1 oktober – lämna uppgifter om underskott och skulder och därmed sammanhängande nyckeltal i enlighet med artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 479/2009 av 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (4).

(7)

Vid övervägande om att upphäva ett beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott bör rådet fatta ett beslut på grundval av anmälda uppgifter. Ett beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott bör dessutom bara upphävas om kommissionens prognoser tyder på att underskottet inte kommer att överstiga fördragets referensvärde på 3 % av BNP under prognosperioden.

(8)

Följande slutsatser kan dras på grundval av de uppgifter som kommissionen (Eurostat) lämnade i enlighet med artikel 14 i förordning (EG) nr 479/2009, efter Ungerns anmälan före 1 april 2013, och på grundval av kommissionens vårprognos 2013 och den bedömning av kompletterande korrigerande åtgärder som antogs den 13 maj 2013 genom en regeringsförordning:

Under 2012 nådde det offentliga underskottet 1,9 % av BNP tack vare en betydande finanspolitisk insats. Det skedde på grund av engångsintäkter på ¾ % av BNP, inklusive de prognosöverstigande engångsintäkterna på 0,2 % av BNP, som hängde samman med en ytterligare överföring av tillgångar från det privata till det offentliga pensionssystemet. Den antagna budgeten för 2012 hade som mål att underskottet skulle ligga på 2,5 % av BNP på grundval av en tillväxt på 0,5 %. Budgeten omfattade en särskild reserv på 1,1 % av BNP och ett flertal konsolideringsåtgärder, särskilt: i) intäktsökande åtgärder på cirka 1 ¾ % av BNP, inbegripet höjningar av indirekta skatter och sociala avgifter, ii) strukturella åtgärder på utgiftssidan på ¾ % av BNP, till exempel en översyn av de sociala förmånerna, och iii) utgiftsbegränsningar på ¼ % av BNP inom den offentliga sektorn, bland annat en nominell frysning av lönerna inom de flesta sektorer. För att motverka de stadigt försämrade tillväxtutsikterna antog regeringen två viktiga kompletterande korrigerande paket i april och oktober (på totalt 0,7 % av BNP), som huvudsakligen består av ytterligare nedskärningar av anslagen för de finanspolitiska institutionerna, varav ungefär hälften har genomförts. Dessutom förbättrades budgetbalansen i den kommunala sektorn med cirka 0,7 % av BNP jämfört med de budgeterade planerna, vilket huvudsakligen beror på den låga investeringsnivån på det lokala planet.

I samband med rapporten från oktober 2012 om förfarandet vid alltför stora underskott justerades det officiella underskottsmålet för 2012 uppåt från 2,5 % till 2,7 % av BNP. Totalt sett resulterade effektivt genomförda korrigerande statliga åtgärder på cirka 3 % av BNP och förbättringen av budgetbalansen i den kommunala sektorn till slut i ett underskott på 1,9 % av BNP, vilket innebär att det ursprungliga underskottsmålet överskreds med 0,6 % av BNP. Aktiveringen av de budgeterade särskilda reserverna uppvägde budgetöverskridningarna, som delvis hängde samman med att den makroekonomiska situationen blev sämre än tidigare väntat.

I konvergensprogrammet för 2012-2016 beräknas det offentliga underskottet ligga kvar på 2,7 % av BNP både 2013 och 2014. I kommissionens vårprognos 2013 förutses emellertid underskott på 3,0 % av BNP år 2013 och 3,3 % av BNP år 2014, vilket tyder på att det alltför stora underskottet inte har upphört på ett hållbart sätt. Den 13 maj 2013 vidtog regeringen, efter offentliggörandet av kommissionens vårprognos 2013, ytterligare korrigerande åtgärder brutto på cirka 0,3 % respektive 0,7 % av BNP för 2013 och 2014. Kommissionens uppdaterade finanspolitiska bedömning, som tar hänsyn till de ytterligare korrigerande åtgärdernas positiva inverkan på nettounderskottet, räknar med ett underskott på 2,7 % av BNP respektive 2,9 % av BNP för respektive 2013 och 2014. Underskottet förväntas således ligga kvar under fördragets referensvärde på 3 % av BNP under prognosperioden. Enligt kommissionens uppskattning kommer det konjunkturrensade budgetsaldot, justerat för engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, dessutom att vara ¾ % och -1 ½ % av BNP under 2013 och 2014, och kommer således att ligga i linje med det ungerska medelfristiga budgetmålet på -1,7 % av BNP.

Skuldkvoten minskade från en topp på nästan 82 % av BNP 2010 till 79,2 % 2012, tack vare betydande engångsåtgärder i form av kapitaltransfereringar i samband med avskaffandet av den obligatoriska privata pelaren i pensionssystemet samt ett antal konsolideringsåtgärder. Enligt konvergensprogrammet kommer skuldkvoten att fortsätta att minska till 78,1 % respektive 77,2 % år 2013 och 2014, och därefter fortsätta att visa en nedåtgående trend. Även med hänsyn till effekterna av de nya korrigeringsåtgärder som antogs den 13 maj 2013 räknar kommissionen med att skuldkvoten kommer att öka med omkring 1 procentenhet både 2013 och 2014.

(9)

När det gäller den finanspolitiska styrningen uppmanade rådet Ungern att införa ett verkligt bindande ramverk på medellång sikt och bredda det finanspolitiska rådets analytiska ansvarsområde eftersom det har vetorätt över den årliga budgeten. I konvergensprogrammet för 2012-2016 tillkännages avsikten att gå vidare på detta område hösten 2013. Framstegen kommer även fortsättningsvis att noggrant följas upp inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

(10)

Från och med 2013, vilket är det år som följer på korrigeringen av det alltför stora underskottet, bör fortsätta att bedriva en finanspolitik som ligger i linje med landets finanspolitiska budgetmål på medellång sikt, och även att uppfylla riktmärket för utgifter, och göra tillräckliga framsteg i riktning mot att uppfylla skuldkriteriet i enlighet med artikel 2.1 a i förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (5).

(11)

I enlighet med artikel 126.12 i EU-fördraget ska ett rådsbeslut om att det föreligger ett alltför stort underskott upphävas när det alltför stora underskottet i den berörda medlemsstaten enligt rådets uppfattning har korrigerats.

(12)

Rådet anser att det alltför stora underskottet i Ungern har korrigerats och att beslut 2004/918/EG därför bör upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det framgår av en allsidig bedömning att det alltför stora underskottet i Ungern har korrigerats.

Artikel 2

Beslut 2004/918/EG ska upphöra att gälla.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Ungern.

Utfärdat i Luxemburg den 21 juni 2013.

På rådets vägnar

M. NOONAN

Ordförande


(1)  EUT L 389, 30.12.2004, s. 27.

(2)  Rådets genomförandebeslut av den 13 mars 2012 om indragning av Sammanhållningsfondens åtaganden gentemot Ungern med verkan från och med 1 januari 2013.

(3)  EUT L 165, 26.6.2012, s. 45.

(4)  EUT L 145, 10.6.2009, s. 1.

(5)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.


26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/46


RÅDETS BESLUT

av den 21 juni 2013

om upphävande av beslut 2009/588/EG om förekomsten av ett alltför stort underskott i Litauen

(2013/316/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 126.12,

med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och

av följande skäl:

(1)

Till följd av en rekommendation från kommissionen i enlighet med artikel 104.6 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) fastställde rådet den 7 juli 2009, i beslut 2009/588/EG (1), att det förelåg ett alltför stort underskott i Litauen. Rådet konstaterade att underskottet i den offentliga sektorns finanser 2008 uppgick till 3,2 % av BNP, vilket överskred fördragets referensvärde på 3 % av BNP och skulle enligt kommissionens vårprognos 2009 öka till 5,4 % av BNP år 2009 och till 8 % av BNP år 2010. Den offentliga sektorns bruttoskuld uppgick till 15,6 % av BNP år 2008, vilket är betydligt lägre än fördragets referensvärde på 60 % av BNP.

(2)

I enlighet med artikel 104.7 i EG-fördraget och artikel 3.4 i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (2), och på grundval av en rekommendation från kommissionen, utfärdade rådet den 7 juli 2009 en rekommendation till Litauen, i vilken landet uppmanas att korrigera det alltför stora underskottet senast 2011 (nedan kallad rådets rekommendation av den 7 juli 2009). Rådets rekommendation av den 7 juli 2009 offentliggjordes.

(3)

I enlighet med artikel 126.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 3.4 i förordning (EG) nr 1467/97, bekräftade rådet den 9 februari 2010, på grundval av en rekommendation från kommissionen, att de litauiska myndigheterna hade vidtagit effektiva åtgärder i enlighet med rådets rekommendation av den 7 juli 2009 och att oväntade negativa ekonomiska händelser med omfattande negativa konsekvenser för de offentliga finanserna hade inträffat i Litauen, och utfärdade en reviderad rekommendation till Litauen i syfte att avhjälpa det alltför stora underskottet senast 2012. Denna reviderade rekommendation offentliggjordes.

(4)

I enlighet med artikel 4 i protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som fogats till fördragen ska kommissionen tillhandahålla de uppgifter som ska användas för genomförandet av förfarandet. Som en del av tillämpningen av det protokollet ska medlemsstaterna två gånger per år nämligen före den 1 april och den 1 oktober, lämna uppgifter om underskott och skulder och därmed sammanhängande faktorer i enlighet med artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (3).

(5)

När rådet överväger att upphäva ett beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott, bör dess beslut grundas på de uppgifter som lämnats. Ett beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott bör dessutom bara upphävas om kommissionens prognoser tyder på att underskottet inte kommer att överstiga tröskelvärdet 3 % av BNP under prognosperioden (4).

(6)

Följande slutsatser kan dras på grundval av de uppgifter som kommissionen (Eurostat) lämnade i enlighet med artikel 14 i förordning (EG) nr 479/2009, efter Litauens anmälan före den 1 april 2013, och på grundval av kommissionens vårprognos 2013:

Efter att ha nått en topp på 9,4 % av BNP år 2009 minskade Litauens offentliga underskott till 7,2 % av BNP år 2010, sedan till 5,5 % av BNP år 2011 och 3,2 % av BNP år 2012. Denna förbättring berodde på att man vidtagit konsolideringsåtgärder på utgiftssidan, särskilt att man fortsatt att begränsa utgiftsökningarna i enlighet med den litauiska lagen om budgetdisciplin, och att konjunkturen varit gynnsam.

Eftersom underskottet på 3,2 % av BNP anses ligga nära referensvärdet och Litauens skuldkvot konstant ligger under referensvärdet på 60 % av BNP, uppfyller landet kraven för tillämpning av stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser i förordning (EG) nr 1467/97 om systemiska pensionsreformer. Pensionsreformens direkta nettokostnader bör beaktas när man bedömer korrigeringen av det alltför stora underskottet. Nettokostnaderna för Litauens systemiska pensionsreform på 0,2 % av BNP 2012, vilket bekräftas av kommissionen (Eurostat), är orsaken till att fördragets referensvärde på 3 % av BNP har överskridits under 2012.

I Litauens konvergensprogram för 2012-2016 förutspås att det offentliga underskottet fortsätter att falla till 2,5 % av BNP år 2013 och 1,5 % av BNP 2014, medan kommissionens vårprognos 2013 emotser en något långsammare förbättring av det offentliga underskottet till 2,9 % av BNP år 2013 och till 2,4 % av BNP år 2014, med oförändrad politik. Därmed kommer underskottet att ligga kvar under fördragets referensvärde på 3 % av BNP under prognosperioden.

I kommissionens vårprognos från 2013 förutspås att den offentliga bruttoskulden minskar måttligt från 40,7 % av BNP år 2013 till 40,1 % av BNP år 2014.

(7)

Från och med 2013, vilket är det år som följer på korrigeringen av det alltför stora underskottet, bör Litauen i lämplig takt göra framsteg mot sitt budgetmål på medellång sikt, bland annat att riktmärket för utgifter ska respekteras.

(8)

I enlighet med artikel 126.12 i EUF-fördraget ska ett rådsbeslut om förekomsten av ett alltför stort underskott upphävas när det alltför stora underskottet i den berörda medlemsstaten enligt rådets uppfattning har korrigerats.

(9)

Rådet anser att det alltför stora underskottet i Litauen har korrigerats och att beslut 2009/588/EG därför bör upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det framgår av en allsidig bedömning att det alltför stora underskottet i Litauen har korrigerats.

Artikel 2

Beslut 2009/588/EG ska upphöra att gälla.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Republiken Litauen.

Utfärdat i Luxemburg den 21 juni 2013.

På rådets vägnar

M. NOONAN

Ordförande


(1)  EUT L 202, 4.8.2009, s. 44.

(2)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.

(3)  EUT L 145, 10.6.2009, s. 1.

(4)  I enlighet med ”Specifikationer för genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten samt riktlinjer för utformningen av och innehållet i stabilitets- och konvergensprogrammen” av den 3 september 2012. Se följande länk: http://ec.europa.eu/economy_finance/economic_governance/sgp/pdf/coc/code_of_conduct_en.pdf


26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/48


RÅDETS BESLUT

av den 21 juni 2013

om upphävande av beslut 2009/591/EG om förekomsten av ett alltför stort underskott i Lettland

(2013/317/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 126.12,

med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och

av följande skäl:

(1)

Till följd av en rekommendation från kommissionen i enlighet med artikel 104.6 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) fastställde rådet den 7 juli 2009 genom beslut 2009/591/EG (1) att det förelåg ett alltför stort underskott i Lettland. Rådet konstaterade att underskottet i den offentliga sektorns finanser uppgick till 4,0 % av BNP år 2008, vilket översteg fördragets referensvärde på 3 % av BNP, medan den offentliga sektorns bruttoskuld uppgick till 19,5 % av BNP, vilket är betydligt lägre än fördragets referensvärde 60 % av BNP (2).

(2)

I enlighet med artikel 104.7 i EG-fördraget och artikel 3.4 i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (3), och på grundval av en rekommendation från kommissionen, utfärdade rådet den 7 juli 2009 en rekommendation till Lettland, i vilken landet uppmanas att senast 2012 korrigera det alltför stora underskottet. Rekommendationen offentliggjordes.

(3)

Enligt artikel 4 i protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som fogats till fördragen ska kommissionen tillhandahålla de uppgifter som ska användas för genomförandet av förfarandet. Som en del av tillämpningen av detta protokoll ska medlemsstaterna två gånger per år, nämligen före den 1 april och den 1 oktober, lämna uppgifter om underskott och skulder och därmed sammanhängande faktorer i enlighet med artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (4).

(4)

När rådet överväger att upphäva ett beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott bör dess beslut grundas på de uppgifter som lämnats. Ett beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott bör dessutom bara upphävas om kommissionens prognoser tyder på att underskottet inte kommer att överstiga tröskelvärdet 3 % av BNP under prognosperioden.

(5)

Följande slutsatser kan dras på grundval av de uppgifter som kommissionen (Eurostat) lämnade i enlighet med artikel 14 i förordning (EG) nr 479/2009, efter Lettlands anmälan före den 1 april 2013, och på grundval av kommissionens vårprognos 2013:

Efter de stora underskotten i den offentliga sektorn 2009 och 2010 (9,8 respektive 8,1 % av BNP), vilka delvis berodde på åtgärder för att stabilisera finanssektorn, började underskottet att minska kraftigt 2011, då det nådde nivån 3,6 % av BNP. Denna förbättring är resultatet av stora och breda åtgärder för finanspolitisk konsolidering under perioden 2009-2011 inom ramen för det betalningsbalansstödda anpassningsprogrammet, och av en gynnsammare konjunktur. Anpassningsprogrammet slutfördes i januari 2012 med goda resultat. År 2012 minskade det offentliga underskottet ytterligare till 1,2 % av BNP, dvs. det låg under det målvärde på 2,1 % av BNP som fastställts i konvergensprogrammet för 2012–2016 och väl under fördragets referensvärde på 3 % av BNP. På inkomstsidan förklaras detta med en gynnsam konjunktur och förbättrad skatteeffektivitet och på utgiftssidan kan detta förklaras med att utgiftsökningarna var lägre än den nominella BNP-tillväxten. Som en följd härav ökade de offentliga inkomsternas andel av BNP med en fjärdedels procentenhet och de offentliga utgifternas andel av BNP minskade med två procentenheter 2012.

I konvergensprogrammet för 2012-2016 förutspås det nominella underskottet bli 1,1 % av BNP år 2013 för att därefter stabiliseras till 0,9 % av BNP fram till 2016. I kommissionens vårprognos 2013 förutspås att underskottet i de offentliga finanserna kommer att ligga kvar på 1,2 % av BNP under 2013 och därefter sjunka till 0,9 % under 2014, dvs. väl under fördragets referensvärde på 3 % av BNP.

Den offentliga skulden 2012 var 40,7 % av BNP. I kommissionens vårprognos 2013 förutspås att den offentliga bruttoskulden ökar till 43,2 % av BNP under 2013 i takt med att man samlar in medel för de stora skuldavbetalningar som planeras till 2014–2015. Skulden förväntas sjunka igen till cirka 40 % av BNP under 2014, efter det att betalningarna har gjorts.

(6)

Rådet påminner om att Lettland, från och med 2013, dvs. det år som följer på korrigeringen av det alltför stora underskottet, bör se till att kraven i stabilitets- och tillväxtpaktens preventiva aspekt uppfylls och att riktmärket för utgifter iakttas.

(7)

I enlighet med artikel 126.12 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ett rådsbeslut om förekomsten av ett alltför stort underskott upphävas när det alltför stora underskottet i den berörda medlemsstaten enligt rådets uppfattning har korrigerats.

(8)

Rådet anser att det alltför stora underskottet i Lettland har korrigerats och att beslut 2009/591/EG därför bör upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det framgår av en allsidig bedömning att det alltför stora underskottet i Lettland har korrigerats.

Artikel 2

Beslut 2009/591/EG ska upphöra att gälla.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Republiken Lettland.

Utfärdat i Luxemburg den 21 juni 2013.

På rådets vägnar

M. NOONAN

Ordförande


(1)  EUT L 202, 4.8.2009, s. 50.

(2)  Efter antagandet av beslut 2009/591/EG reviderades underskottet i den offentliga sektorns finanser och skuldnivån för 2008 till för närvarande 4,2 respektive 19,8 % av BNP.

(3)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.

(4)  EUT L 145, 10.6.2009, s. 1.


26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/50


RÅDETS BESLUT

av den 21 juni 2013

om upphävande av beslut 2009/590/EG om förekomsten av ett alltför stort underskott i Rumänien

(2013/318/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 126.12,

med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och

av följande skäl:

(1)

Till följd av en rekommendation från kommissionen i enlighet med artikel 104.6 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) fastställde rådet den 7 juli 2009, i beslut 2009/590/EG (1), att det förelåg ett alltför stort underskott i Rumänien. Rådet konstaterade att underskottet i den offentliga sektorns finanser uppgick till 5,4 % av BNP år 2008, vilket översteg fördragets referensvärde på 3 % av BNP, medan den offentliga sektorns bruttoskuld uppgick till 13,6 % av BNP, vilket är betydligt lägre än fördragets referensvärde (2) 60 % av BNP.

(2)

I enlighet med artikel 104.7 i EG-fördraget och artikel 3.4 i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (3), och på grundval av en rekommendation från kommissionen, utfärdade rådet den 7 juli 2009 en rekommendation till Rumänien, i vilken landet uppmanas att senast 2011 korrigera det alltför stora underskottet (nedan kallad rådets rekommendation av den 7 juli 2009). Rådets rekommendation av den 7 juli 2009 offentliggjordes.

(3)

I enlighet med artikel 126.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 3.4 i förordning (EG) nr 1467/97, bekräftade rådet den 12 februari 2010, på grundval av en rekommendation från kommissionen, att de rumänska myndigheterna hade vidtagit effektiva åtgärder i enlighet med rådets rekommendation av den 7 juli 2009 och att oförutsedda större ekonomiska händelser med omfattande negativa konsekvenser för de offentliga finanserna hade inträffat i Rumänien, och utfärdade en reviderad rekommendation i syfte att avhjälpa det alltför stora underskottet senast 2012. Den reviderade rekommendationen offentliggjordes.

(4)

I enlighet med artikel 4 i protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som fogats till fördragen ska kommissionen tillhandahålla de uppgifter som ska användas för genomförandet av förfarandet. Som en del av tillämpningen av det protokollet ska medlemsstaterna två gånger per år, nämligen före den 1 april och den 1 oktober, lämna uppgifter om underskott och skulder och därmed sammanhängande faktorer i enlighet med artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (4).

(5)

När rådet överväger att upphäva ett beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott måste dess beslut grundas på de uppgifter som lämnats. Ett beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott bör dessutom bara upphävas om kommissionens prognoser tyder på att underskottet inte kommer att överstiga tröskelvärdet 3 % av BNP under prognosperioden.

(6)

Följande slutsatser kan dras på grundval av de uppgifter som kommissionen (Eurostat) lämnade i enlighet med artikel 14 i förordning (EG) nr 479/2009, efter Rumäniens anmälan före den 1 april 2013, och på grundval av kommissionens vårprognos 2013:

Recessionen 2009, som blev mer omfattande än förväntat, ledde till ett avsevärt bortfall i de offentliga inkomsterna, vilket drev upp underskottet till 9 % av BNP trots ansträngningar att minska de offentliga utgifterna. Till följd av denna oförutsedda utveckling och den ettåriga förlängningen av tidsfristen för att komma till rätta med det alltför stora underskottet minskade underskottet i den offentliga sektorns finanser till 6,8 % av BNP under 2010, till 5,6 % av BNP under 2011 och till 2,9 % av BNP under 2012, dvs. till under fördragets referensvärde 3 % av BNP. Korrigeringen av underskottet beror framför allt på en strikt kontroll av utgiftsökningarna, inklusive kontroll av den offentliga sektorns löner, en frysning av pensionskostnaderna och en minskning av alla sociala förmåner, utom pensioner. Korrigeringen understöddes också av inkomstrelaterade åtgärder, som en höjning av mervärdesskatten med fem procentenheter och en breddning av inkomstskatteunderlaget. Den finanspolitiska anpassningen genomfördes genom två på varandra följande betalningsbalansstödda ekonomiska anpassningsprogram.

I konvergensprogrammet från 2012-2016 förutspås att underskottet kommer att fortsätta att falla till 2,4 % av BNP 2013 och till 2,0 % av BNP 2014. I kommissionens vårprognos från 2013 förutspås att underskottet i den offentliga sektorn kommer att förbättras till 2,6 % av BNP 2013 och till 2,4 % av BNP 2014, dvs. under fördragets referensvärde, med en fortsatt oförändrad politik.

I kommissionens vårprognos från 2013 förutspås att den offentliga bruttoskulden kommer att öka måttligt från 37,8 % av BNP 2012 till 38,5 % av BNP 2014.

(7)

Från och med 2013, vilket är det år som följer på korrigeringen av det alltför stora underskottet, bör Rumänien göra framsteg i lämplig takt i riktning mot sitt budgetmål på medellång sikt, och även uppnå sitt riktmärke för utgifter.

(8)

Enligt artikel 126.12 i EUF-fördraget ska ett rådsbeslut om förekomsten av ett alltför stort underskott upphävas när det alltför stora underskottet i den berörda medlemsstaten enligt rådets uppfattning har korrigerats.

(9)

Rådet anser att det alltför stora underskottet i Rumänien har korrigerats och att beslut 2009/590/EG därför bör upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det framgår av en allsidig bedömning att det alltför stora underskottet i Rumänien har korrigerats.

Artikel 2

Beslut 2009/590/EG ska upphöra att gälla.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Rumänien.

Utfärdat i Luxemburg den 21 juni 2013.

På rådets vägnar

M. NOONAN

Ordförande


(1)  EUT L 202, 4.8.2009, s. 48.

(2)  Efter antagande av beslut 2009/590/EG reviderades underskottet i den offentliga sektorns finanser och skuldnivån för 2008 till för närvarande 5,8 % respektive 13,4 % av BNP.

(3)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 8.

(4)  EUT L 145, 10.6.2009, s. 1.


26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/52


RÅDETS BESLUT

av den 21 juni 2013

om förekomsten av ett alltför stort underskott i Malta

(2013/319/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 126.6,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Maltas synpunkter, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 126 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i sina offentliga finanser.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målet om sunda offentliga finanser, som ett sätt att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark varaktig tillväxt som kan bidra till ökad sysselsättning.

(3)

Beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott följer det förfarande vid alltför stora underskott som anges i artikel 126 i EUF-fördraget och förtydligas i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (1) (som utgör en del av stabilitets- och tillväxtpakten). Protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott, som är fogat till fördragen, innehåller ytterligare bestämmelser om genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott. I rådets förordning (EG) nr 479/2009 (2) anges närmare regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelserna i protokollet.

(4)

Enligt artikel 126.5 i EUF-fördraget ska kommissionen, om den anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat, avge ett yttrande till den berörda medlemsstaten och informera rådet om detta. Efter att ha tagit hänsyn till rapporten enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget och med beaktande av Ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande enligt artikel 126.4 i EUF-fördraget, drog kommissionen slutsatsen att det föreligger ett alltför stort underskott i Malta. Kommissionen avgav därför ett sådant yttrande till Malta och informerade rådet om det den 29 maj 2013 (3).

(5)

I artikel 126.6 i EUF-fördraget fastställs att rådet ska beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten, innan rådet efter en allsidig bedömning avgör om ett alltför stort underskott föreligger. När det gäller Malta leder denna allsidiga bedömning till följande slutsatser.

(6)

Enligt de uppgifter som de maltesiska myndigheterna lämnade i april 2013 uppgick underskottet i Maltas offentliga finanser till 3,3 % av BNP år 2012 och överskred därmed referensvärdet på 3 % av BNP. I kommissionens rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget ansågs underskottet ligga nära referensvärdet på 3 % av BNP, men det aktuella överskridandet av referensvärdet kunde inte betecknas som undantagsvis i den mening som avses i EUF-fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten. Framförallt har det inte orsakats av en allvarlig konjunkturnedgång i den mening som avses i fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten. Under 2010 och 2011 låg den reala BNP-tillväxten i genomsnitt på mer än 2 % årligen, dvs. högre än den potentiella tillväxten. De preliminära uppgifter om BNP som offentliggjordes av det nationella statistikkontoret den 11 mars 2013 visar att den ekonomiska tillväxten tappade fart under 2012, men den förblev positiv och låg på 0,8 %. Det beräknas att det positiva produktionsgapet under 2011 blivit svagt negativt under 2012. Det väntade överskridandet av referensvärdet kan emellertid inte anses vara övergående. Enligt kommissionens vårprognos 2013 väntas underskottet öka till 3,7 % av BNP år 2013 och ligga på 3,6 % år 2014. Underskottskriteriet i fördraget är således inte uppfyllt.

(7)

De uppgifter som har lämnats in visar också att den offentliga bruttoskulden låg på 72,1 % av BNP, dvs. över referensvärdet 60 % av BNP. I kommissionens vårprognos förutspås skuldkvoten öka till 74,9 % av BNP under 2014. I och med att förfarandet vid alltför stora underskott upphävdes i december 2012 (4) har Malta beviljats en treårig övergångsperiod med början 2012, under vilken landet förväntas uppnå sitt riktvärde för skuldminskning. Under 2012 gjorde Malta inte tillräckliga framsteg mot riktvärdet för skuldminskning, då landets strukturella underskott förvärrades trots att landets uppgift var att förbättra det. Det kan således konstateras att EUF-fördragets skuldkriterium inte uppfylls.

(8)

I enlighet med bestämmelserna i EUF-fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten bedömde kommissionen i sin rapport också andra faktorer av betydelse. Som anges i stabilitets- och tillväxtpakten är det, när det gäller länder med en skuldkvot på mer än 60 % av BNP (t. ex. Malta), endast möjligt att ta hänsyn till sådana faktorer i de steg som leder fram till att rådet fattar beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott, när bedömningen görs utifrån skuldkriteriet och om underskottet uppfyller de båda villkoren att ligga nära referensvärdet och att överskrida det tillfälligt, vilket inte är fallet när det gäller Malta (5). Samtidigt har sådana faktorer tagits med i bedömningen av huruvida skuldkriteriet har iakttagits eller inte, men det förefaller inte som om de leder till något ifrågasättande av beslutet om förekomst av ett alltför stort underskott. De framsteg som har gjorts för att uppnå skuldminskningsriktmärket har bedömts mot bakgrund av de skuld- och underskottsökande effekterna av det ekonomiska stödet till medlemsstaterna i euroområdet. För Maltas vidkommande blir det kumulativa resultatet av lånefaciliteten till förmån för Grekland, utbetalningarna enligt Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, kapitaltillskotten till Europeiska stabilitetsmekanismen och åtgärder inom ramen för det grekiska programmet under perioden 2011–2014 således 3,9 % av BNP vad gäller skulden och 0,1 % av BNP vad gäller underskottet. Mot bakgrund av dessa åtgärders effekter borde den strukturella förbättring för 2012 som krävdes för att Malta skulle uppfylla skuldkriteriet ha varit lägre, men fortfarande klart högre än den strukturella förbättring som Malta faktiskt åstadkom under 2012.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Efter en allsidig bedömning fastslås att det föreligger ett alltför stort underskott i Malta.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Republiken Malta.

Utfärdat i Luxemburg den 21 juni 2013.

På rådets vägnar

M. NOONAN

Ordförande


(1)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EUT L 145, 10.6.2009, s. 1).

(3)  Alla handlingar som rör det alltför stora underskottet i Malta återfinns på följande webbplats: http://ec.europa.eu/economy_finance/sgp/deficit/countries/malta_en.htm.

(4)  Rådets beslut av den 4 december 2012 om upphävande av beslut 2009/587/EG om förekomsten av ett alltför stort underskott i Malta (EUT L 342, 14.12.2012, s. 43).

(5)  Artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1467/97.


26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/54


RÅDETS BESLUT 2013/320/GUSP

av den 24 juni 2013

till stöd för fysisk säkerhet och lagerhantering som minskar risken för olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition i Libyen och dess region

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 26.2 och 31.1,

med beaktande av förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och

av följande skäl:

(1)

Efter den folkliga resningen i Libyen i februari 2011 och den därpå följande väpnade konflikten står Libyen inför en utmaning i form av mycket omfattande lager av konventionella vapen och ammunition, inbegripet många obrukbara och farliga objekt. Den okontrollerade spridningen av handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa har vållat bristande säkerhet i Libyen, i landets grannländer och i den vidare regionen, förvärrat konflikten och undergrävt de fredsskapande åtgärderna efter konflikten, och, utgör därmed ett allvarligt hot mot fred och säkerhet.

(2)

För att följa upp sitt stöd till Libyens folk under och efter konflikten eftersträvar unionen ett fortsatt samarbete med Libyen på flera olika områden, däribland säkerhetsfrågor, och i syfte att stödja övergången till demokrati, varaktig fred och säkerhet.

(3)

Den 15–16 december 2005 antog Europeiska rådet EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa. Inom strategin konstateras det att den stora mängden lager av handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa medför att sådana vapen är lätt tillgängliga för civila, för brottslingar, för terrorister och för kombattanter och man framhåller behovet av att vidta förebyggande åtgärder för att ta sig an det illegala utbudet av konventionella vapen och deras efterfrågan. Inom strategin pekar man också på Afrika som den kontinent som mest är drabbad av följderna av inhemska konflikter som förvärrats av det destabiliserande inflödet av handeldvapen och lätta vapen.

(4)

Den 23 maj 2012 undertecknade Libyen, Sudan, Centralafrikanska republiken, Tchad och Demokratiska Republiken Kongo Khartoum-förklaringen ”Om kontroll av handeldvapen och lätta vapen i de länder som gränsar till västra Sudan”. I den förklaringen utfäste sig Libyen och de övriga signatärparterna bland annat till att i överensstämmelse med internationella standarder förstärka den nationella kapaciteten och de nationella organen i syfte att ta fram och genomföra omfattande kontrollstrategier i fråga om handeldvapen och lätta vapen, samt nationella handlingsplaner och insatser, vilket inbegriper fysisk säkerhet och lagerhantering av handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa som innehas av staterna.

(5)

I Khartoum-förklaringen uppmanas regionala och internationella organisationer att i samordning med det internationella samfundet tillhandahålla tekniskt och finansiellt stöd i syfte att genomföra resultaten av konferensen som hölls i Khartoum den 22–23 maj 2012 och all påföljande verksamhet och påföljande initiativ för att hantera handeldvapen och lätta vapen i respektive land.

(6)

Den 18 juni 2004 ratificerade Libyen protokoll mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar av och komponenter till dessa samt ammunition till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

(7)

Det tyska organet för internationellt samarbete, Deutsche Gesellschaft für internationale Zusammenarbeit (GIZ) Gmbh (nedan kallat GIZ), upprättar för närvarande ett projekt för kontroll av konventionella vapen i Libyen. Den 2 maj 2012 enades GIZ och det libyska minåtgärdscentrumet, som är en del av försvarsministeriet, om en programskiss för åtgärder mot minor och kontroll av konventionella vapen. Det övergripande programmet för kontroll av konventionella vapen i Libyen (nedan kallat programmet) består av två särskilda moduler och medfinansieras av Europeiska unionen och det tyska utrikesministeriet.

(8)

Det är nödvändigt att, så långt detta är möjligt, sörja för ett libyskt egenansvar i fråga om genomförandet av förfaranden för fysisk säkerhet och lagerhantering, i överensstämmelse med de centrala principerna nationellt egenansvar och faktisk egenmakt för lokala partner. Således vill man med programmet inbegripa relevanta libyska intressenter (inbegripet, när det är lämpligt, inrikesministeriet, försvarsministeriet, försvarsmakten och andra relevanta aktörer) i förfaranden för fysisk säkerhet och lagerhantering. GIZ kommer att ge de viktigaste partnerna inom programmet operativt stöd och teknisk rådgivning.

(9)

I programmet erkänns den rådande dynamiken i Libyen och det konstateras att man redan från början måste inbegripa alla intressenter och potentiella nationella partner. Programmet syftar till skapa partnerskap med internationella icke-statliga organisationer som är specialiserade på frågor rörande åtgärder mot minor och förfaranden för fysisk säkerhet och lagerhantering, vilka redan har bevisat sin operativa förmåga i Libyen. I programmet framhålls också främjandet av regionalt samarbete med grannländerna Unionen anser att finansiellt stöd till GIZ kommer att bidra till att minska riskerna i samband med den potentiella olagliga spridningen av konventionella vapen och ammunition i och från Libyen och den vidare regionen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Unionen ska fortsatt verka för fred och säkerhet i Libyen och den vidare regionen genom att stödja de libyska statliga institutionernas åtgärder för att sörja för solid fysisk säkerhet och lagerhantering av de libyska vapenarsenalerna i syfte att minska riskerna för freden och säkerheten genom olaglig spridning och omåttlig anhopning av handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa, vilket här inbegriper främjandet av effektiv multilateralism på regional nivå.

2.   Den verksamhet som unionen kommer att stödja ska ha följande specifika mål:

Att bistå de libyska statliga institutionerna med att ta fram en nationell strategi och standardiserade operativa förfaranden för fysisk säkerhet och lagerhantering.

Att stödja de libyska statliga institutionerna med att inrätta en ram för utbildning i frågor som rör förfaranden för fysisk säkerhet och lagerhantering.

Att stödja ett återställande av ammunitionslagringsområden enligt nationella normer, vilket även gäller för säkerhetshanteringen inom dessa.

Att tillhandahålla tillfälliga lagringsmöjligheter för lager av konventionella vapen och ammunition.

Att stödja en omplacering av ammunitionslagringsområden som är belägna i befolkade områden.

Att genomföra en genomförbarhetsstudie för att se på möjligheterna till att minska lagren av ammunition genom materialåtervinning.

Att främja regionalt samarbete med grannländer i frågor som rör förfaranden för fysisk säkerhet och lagerhantering.

Att inrätta ett flexibelt riskhanteringssystem i syfte att sörja för måluppfyllelse inom programmet i en omgivning som är stadd i snabb förändring.

3.   För att uppnå det mål som anges i punkt 1 ska unionen syfta till att stödja de libyska statliga institutionerna med att sanera icke säkrade ammunitionsdepåer som skadats under konflikten och sörja för en solid fysisk säkerhet och lagerhantering inom vapenarsenalerna. Projektet ska genomföras enligt principen om nationellt egenansvar och med långsiktig hållbarhet som mål. Således ska all verksamhet samordnas med respektive statlig institution i Libyen och andra relevanta intressenter. Dessutom ska projektet följa principen ”om att inte göra någon skada” när det gäller konfliktkänslighet.

En utförlig beskrivning av projektet återfinns i bilagan.

Artikel 2

1.   Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad den höga representanten) ska ansvara för genomförandet av detta beslut.

2.   Det tekniska genomförandet av de projekt som avses i artikel 1.3 ska utföras av Deutsche Gesellschaft für Internationale Zusammenarbeit (GIZ) GmbH (nedan kallat GIZ).

3.   GIZ ska utföra sina uppgifter under den höga representantens ansvar. Den höga representanten ska i detta syfte ingå nödvändiga överenskommelser med GIZ.

Artikel 3

1.   Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av det projekt som avses i artikel 1 ska vara 5 000 000 EUR. Den sammanlagda budgeten för hela projektet beräknas vara 6 600 000 EUR, som ska tillhandhållas genom medfinansiering från det tyska utrikesministeriet.

2.   De utgifter som ska finansieras med det belopp som fastställs i punkt 1 ska förvaltas i enlighet med de förfaranden och regler som gäller för unionens budget.

3.   Kommissionen ska övervaka att de utgifter som avses i punkt 1 förvaltas korrekt. Den ska därför ingå den överenskommelse som krävs med GIZ. I överenskommelserna ska det fastställas att GIZ har en skyldighet att se till att unionens bidrag synliggörs i proportion till sin storlek.

4.   Kommissionen ska sträva efter att ingå den överenskommelse som avses i punkt 3 så snart som möjligt efter det att detta beslut har trätt i kraft. Den ska informera rådet om eventuella svårigheter i samband med detta och om datumet för överenskommelsens ingående.

Artikel 4

1.   Den höga representanten ska rapportera till rådet om genomförandet av beslutet på grundval av regelbundna rapporter från GIZ. Dessa rapporter ska ligga till grund för rådets utvärdering.

2.   Kommissionen ska rapportera om de finansiella aspekterna av projektets genomförande i enlighet med artikel 1.

Artikel 5

1.   Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Det ska ses över och revideras med utgångspunkt i den politiska situationen i Libyen senast 24 månader efter dagen för ingåendet av den överenskommelse som avses i artikel 3.3.

2.   Detta beslut upphör att gälla 60 månader efter det att den överenskommelse som avses i artikel 3.3 har ingåtts, såvida inte annat beslutas till följd av översynen utförd enligt punkt 2. Det ska dock upphöra att gälla sex månader efter ikraftträdandet, om inte någon överenskommelse har ingåtts inom den perioden.

Utfärdat i Luxemburg den 24 juni 2013.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


BILAGA

Program för kontroll av konventionella vapen och ammunition i Libyen

1.   BAKGRUND OCH MOTIVERING

1.1   Bakgrund

Under revolutionen i Libyen 2011 förlorade Gaddafiregimen kontrollen över stora delar av landets arsenal av konventionella vapen. Till följd av detta blev lagringsplatser för vapen tillgängliga för både stridande oppositionella, civila och soldater. Sedan striderna tog slut har den centrala kontrollen över vapenarsenalerna inte helt återupprättats och spridningen av och handeln med vapen påverkar konflikterna i närliggande regioner. Utöver detta har konventionella vapen funnit sin väg in i civila hem, vilket har lett till omfattande privat innehav av konventionella vapen i det libyska samhället. Dessutom förorenas områden kring lagringsplatser för vapen och ammunition, jordbruksmark och allmänna platser av explosiva lämningar efter krig.

Enligt de libyska statliga institutionerna finns det ett brådskande behov av en starkare, central kontroll av konventionella vapen och ammunition i hela Libyen. De libyska statliga institutionerna har konstaterat att det finns ett behov av kunskapsöverföring, utrustning och teknisk kapacitet för att man faktiskt ska kunna tillhandahålla denna kontroll. Dessutom saknar de organisationer i det civila samhället i Libyen som arbetar på detta område finansiella medel och måste förbättra sin tekniska kapacitet. Som ett svar på dessa utmaningar nådde Deutsche Gesellschaft für Internationale Zusammenarbeit (GIZ) GmbH (nedan kallat GIZ) och ledarna för det libyska minåtgärdscentrumet inom det libyska försvarsministeriet en överenskommelse om ett stödprogram inom området för kontroll av konventionella vapen, inklusive fysisk säkerhet och lagerhantering.

På grundval av ett projektförslag som lades fram av GIZ för det tyska utrikesministeriet gav utrikesministeriet i oktober 2012 GIZ i uppdrag att genomföra programmet för kontroll av konventionella vapen i Libyen. Projektets varaktighet är 5 år (60 månader), uppdelat i 4 faser. Den totala beräknade budgeten för projektet är 6 600 000 EUR och tillhandahålls genom gemensam medfinansiering från två givare, nämligen det tyska utrikesministeriet och Europeiska unionen. Bidraget från det tyska utrikesministeriet är 1 600 000 EUR och bidraget från Europeiska unionen uppgår till högst 5 000 000 EUR. Ansvaret för att förvalta genomförandet kommer att ligga hos GIZ.

Genomförandet av verksamheten inleddes den 1 november 2012 och kommer att avslutas den 31 oktober 2017. Det tyska utrikesministeriet kommer att täcka kostnaderna för modulen för kapacitetsuppbyggnad samt alla de kostnader för modulen för fysisk säkerhet och lagerhantering som Europeiska unionen anser vara icke stödberättigande.

Stödet till libyska partner kommer att tillhandahållas i form av kunskapsöverföring med hjälp av lång- och korttidsanställda experter som anordnar och genomför specialiserad utbildning, tillhandahållande av material och utrustning, samt vissa finansiella bidrag för genomförandet av åtgärder genom statliga institutioner och specialiserade byråer, inklusive bidrag.

Överenskommelserna om samarbete mellan GIZ och det tyska utrikesministeriet finns specificerade i ett ramavtal som undertecknades av GIZ och det tyska utrikesministeriet 2005.

Överenskommelserna om samarbete mellan GIZ och Europeiska kommissionen kommer att specificeras i det avtal som undertecknas av GIZ och kommissionen.

1.2   Stöd, synlighet och hållbarhet inom ramen för Gusp: motivering

Den okontrollerade spridningen av konventionella vapen och ammunition till dessa i Libyen i efterdyningarna av händelserna i februari 2011 i Libyen och därefter har vållat bristande säkerhet i Libyen, i landets grannländer och i den vidare regionen, förvärrat konflikten och undergrävt de fredsskapande åtgärderna efter konflikten och utgör därmed ett allvarligt hot mot fred och säkerhet. Inom EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa pekar man dessutom på Afrika som den kontinent som mest är drabbad av följderna av inhemska konflikter som förvärrats av det destabiliserande inflödet av handeldvapen och lätta vapen. EU:s stöd till programmet för kontroll av konventionella vapen i Libyen syftar till att bemöta dessa hot. Det säkerställer också samstämmighet mellan EU:s säkerhets- och utvecklingspolitik. För att följa upp sitt stöd till Libyens folk under och efter konflikten, i synnerhet stödet från stabilitetsinstrumentets kortsiktiga komponent till det danska flyktingrådet, DanishChurchAid och Mines Advisory Group för röjning av oexploderad ammunition och ökad medvetenhet om farorna med handeldvapen och lätta vapen och explosiva lämningar efter krig bland den civila befolkningen, har EU föresatt sig att fortsätta sitt samarbete med Libyen på många olika områden, däribland säkerhetsfrågor.

I syfte att fullt ut kunna utnyttja de medel som EU förfogar över både inom EU och i EU:s bilaterala förbindelser kommer EU att stödja programmet via gemensam medfinansiering för att effektivt tillhandahålla sitt stöd genom delning av teknisk kapacitet och förvaltningskapacitet samt av tekniska och förvaltningsmässiga system, och för att uppmuntra användningen av gemensamma övervaknings-, utvärderings- och redovisningsrutiner.

I egenskap av en av de ledande organisationerna inom internationella samarbetstjänster för hållbar utveckling har GIZ mångårig erfarenhet när det gäller att säkerställa sin egen och sina partners synlighet. För detta ändamål har GIZ sin egen kommunikationsavdelning som har tillgång till specialiserade verktyg för extern kommunikation. Således kommer unionens synlighet att garanteras med hjälp av lämplig märkesprofilering och publicitet som framhäver unionens roll och säkerställer öppenhet avseende unionens åtgärder och ökar medvetenheten hos särskilda eller allmänna målgrupper om orsakerna till en viss åtgärd samt om unionens stöd till åtgärden och resultatet av detta stöd. Publicitet kan uppnås genom publikationer och rapporter, evenemang, fotografier, videodokumentation osv. Material som producerats inom ramen för projektet tydligt kommer att märkas med unionsflaggan i enlighet med unionens riktlinjer för korrekt användning och återgivning av flaggan.

Projektet syftar till att uppnå hållbarhet för de planerade åtgärderna med hjälp av sin speciella struktur och flernivåstrategi. Det är utformat som ett medellångfristigt projekt på fem år och överbryggar således klyftan mellan kortsiktiga krisinsatser och långsiktiga projekt för att främja hållbar utveckling. De libyska partnerna deltar från början i utformningen av projektet, vilket säkerställer nationellt egenansvar i största möjliga utsträckning, och genom en överlämningsfas på sex månader i slutet av projektet kommer de att förberedas för att ta över hela ansvaret efter fem år. Dessutom kommer GIZ att arbeta på olika nivåer och samarbeta med statliga institutioner, icke-statliga organisationer och det civila samhället samt med internationella givare. I syfte att säkerställa fortsatt projektverksamhet i ett instabilt land som Libyen ingår i projektet en del som rör riskhantering. Åtgärdernas hållbarhet utöver projektets varaktighet främjas särskilt genom att man i utformningen av projektet integrerar delar som rör uppbyggnad av personalkapacitet, institutionell utveckling och regionalt nätverksbyggande. Detta innebär att kapaciteten kommer att höjas i syfte att se till att de libyska statliga institutionerna i framtiden kan vidta nödvändiga relaterade initiativ enligt behov.

2.   SYFTE

2.1   Övergripande syfte

Programmet för kontroll av konventionella vapen i Libyen syftar till att stödja libyska statliga institutioner så att de ska kunna utöva effektiv nationell kontroll över landets konventionella vapen och ammunition, minimera risken för olaglig spridning av konventionella vapen och ammunition till dessa samt att hantera de säkerhetsrelaterade följderna av den väpnade konflikten i Libyen. Särskilt syftar projektet till att stärka de libyska statliga institutionerna och icke-statliga organisationerna inom området för kontroll av konventionella vapen och ammunition. Projektet kommer också att främja det regionala samarbetet.

2.2   Specifika mål

i)

Att stödja de libyska statliga institutioner som ansvarar för tillsyn och samordning inom området för kontroll av konventionella vapen och åtgärder mot minor (det libyska minåtgärdscentrumet) vid utförandet av deras uppgifter.

ii)

Att stärka de libyska icke-statliga organisationer som är verksamma inom området för kontroll av konventionella vapen och åtgärder mot minor när det gäller opinionsbildning och informationsverksamhet samt tekniska uppgifter.

iii)

Att stödja de libyska statliga institutioner som ansvarar för samordning och tillsyn inom området för fysisk säkerhet och lagerhantering när det gäller att utveckla, samordna och genomföra åtgärder för fysisk säkerhet och lagerhantering.

iv)

Att direkt stödja genomförandet av lagerhanteringsverksamhet, inbegripet omplacering av lagringsplatser bort från befolkade områden, sanering av lagringsplatser för ammunition så att de uppfyller nationella standarder samt tillhandahållande och installation av tillfälliga lagringsenheter för ammunition.

v)

Att främja regionalt samarbete, kunskapsutbyte och ömsesidigt lärande i fråga om fysisk säkerhet och lagerhantering samt om spridning och olaglig anhopning av konventionella vapen.

3.   PROJEKTMODULER OCH FÖRVÄNTADE RESULTAT

Detta projekt består av följande två särskilda moduler:

3.1

Kapacitetsuppbyggnad (finansieras av det tyska utrikesministeriet).

3.2

Fysisk säkerhet och lagerhantering (finansieras av unionen).

3.1   Kapacitetsuppbyggnad (finansieras av det tyska utrikesministeriet)

Denna modul syftar till att stärka kapaciteten hos de libyska statliga institutioner som ansvarar för tillsyn och samordning inom området för kontroll av konventionella vapen och åtgärder mot minor samt hos de libyska icke-statliga organisationer som arbetar med kontroll av vapen och åtgärder mot minor. Detta omfattar främjande av organisationsutveckling, förbättring av den ekonomiska förvaltningen och kvalitetsstyrningen samt utveckling av den tekniska kompetensen.

I linje med programmets övergripande syfte tillämpas genom denna modul principen om nationellt egenansvar med syftet att stärka institutionerna och kapaciteten i Libyen för att man ska kunna uppnå hållbarhet på lång sikt. Kapacitetsuppbyggnaden riktas in på två olika områden. Först och främst kommer uppmärksamheten att riktas mot den nationella myndigheten för åtgärder mot minor i Libyen, nämligen det libyska minåtgärdscentrumet inom försvarsministeriet. För det andra kommer fokus att ligga på de organisationer i det civila samhället i Libyen som ägnar sig åt röjnings- och informationsverksamhet.

Resultat 1:Behovet av utbildning och utrustning vid det libyska minåtgärdscentrumet, den nationella libyska institution som av det libyska utrikesministeriet utsetts för att ansvara för tillsyn och samordning inom området för kontroll av konventionella vapen och åtgärder mot minor, kommer att identifieras och fastställas. Strategier för att stärka den institutionella kapaciteten bland annat på området för organisationsutveckling, ekonomisk förvaltning och kvalitetsstyrning kommer att utvecklas av det libyska minåtgärdscentrumet.

Verksamhet 1

:

Utarbetande och analys av en behovsbedömning avseende institutionell kapacitet.

Verksamhet 2

:

Utveckling av en verksamhetsplan och ett kvalitetsstyrningssystem.

Verksamhet 3

:

Inrättande av ett ramprogram för utbildning för dem som bemannar lagerlokalerna för vapen och ammunition.

Verksamhet 4

:

Stödjande av upprättandet av samordningskontor för partnerinstitutionen (det libyska minåtgärdscentrumet).

Resultat:

En behovsbedömning avseende institutionell kapacitetsuppbyggnad vid det libyska minåtgärdscentrumet har genomförts och dokumenterats senast vid slutet av den 18:e månaden av projektet.

Institutionen i fråga (det libyska minåtgärdscentrumet) har utvecklat en verksamhetsplan och en kvalitetsstyrningsprocess senast vid slutet av den 30:e månaden av projektet.

Institutionen i fråga (det libyska minåtgärdscentrumet) har fått lämplig utrustning senast den 30:e månaden av projektet.

Utbildningsramen har utvecklats i samarbete med partnerinstitutionen (det libyska minåtgärdscentrumet).

Ytterligare resultat av dessa verksamheter kommer att specificeras senast vid slutet av den sjätte månaden av projektet i samarbete med det libyska minåtgärdscentrumet. Med beaktande av att partnerinstitutionen nyligen har utsetts av det libyska utrikesministeriet kommer de relevanta indikatorerna att specificeras så snart som möjligt.

Resultat 2: Behovet av utbildning och utrustning vid de libyska icke-statliga organisationer som arbetar inom området för kontroll av konventionella vapen och åtgärder mot minor kommer att identifieras och fastställas. Dessa icke-statliga organisationers kapacitet, särskilt i fråga om förvaltning, ekonomisk förvaltning och teknisk kompetens, kommer att stärkas.

Verksamhet 1

:

Utbildning avseende förvaltning och ekonomisk förvaltning.

Verksamhet 2

:

Tekniska utbildningsåtgärder inom området för åtgärder mot minor.

Resultat:

Utbildningar i förvaltning för icke-statliga organisationer har genomförts tre gånger per år under 2013, 2014 och 2015.

3.2   Fysisk säkerhet och lagerhantering (finansieras av unionen)

Verksamhet 1

:

Utveckling av en nationell strategi och operationella standardförfaranden för fysisk säkerhet och lagerhantering.

Verksamhet 2

:

Inrättande av en utbildningsram för frågor som rör fysisk säkerhet och lagerhantering.

Verksamhet 3

:

Sanering av och säkerhet för lagringsplatser för ammunition.

Verksamhet 4

:

Tillhandahållande av tillfälliga lagringsenheter.

Verksamhet 5

:

Omplacering av lagringsplatser för ammunition.

Verksamhet 6

:

Alternativ för återanvändning av ammunitionslager.

Verksamhet 7

:

Regionalt samarbete i frågor som rör fysisk säkerhet och lagerhantering.

Verksamhet 8

:

Inrättande av ett motståndskraftigt riskhanteringssystem.

3.2.1   Utveckling av en nationell strategi och operationella standardförfaranden för fysisk säkerhet och lagerhantering

Mål:

Denna verksamhet kommer att stärka samordningen mellan libyska institutioner som arbetar med lagerhantering och att leda till en högre kvalitet i fråga om genomförandet av förfarandena för lagerhantering, vilket ökar säkerheten och tryggheten avseende lager för konventionella vapen och ammunition. De libyska statliga institutioner som ansvarar för samordning och tillsyn inom området för fysisk säkerhet och lagerhantering kommer att kunna utveckla, samordna och genomföra åtgärder för fysisk säkerhet och lagerhantering.

Beskrivning:

Forskning om och översyn av befintliga nationella strategier och operationella standardförfaranden på områden som rör fysisk säkerhet och lagerhantering samt tillvaratagande av erfarenheter i syfte att utveckla en ny nationell strategi och reviderade operationella standardförfaranden.

Spridning och diskussion av tillvaratagna erfarenheter och huvuddragen i en nationell strategi inom ramen för en samrådsprocess som bygger på deltagande från alla relevanta berörda parter, inklusive till exempel inrikesministeriet, försvarsministeriet, utrikesministeriet, den libyska militären, nationalgardet och nationella icke-statliga organisationer.

Organisatoriskt stöd och teknisk expertis ska tillhandahållas de libyska myndigheter som ansvarar för utarbetandet av den nationella strategin och utvecklingen av operationella standardförfaranden.

Stöd till en ansvarig nationell institution för att bidra till en process för strategiöversyn och konsensusskapande med relevanta berörda parter för en slutlig utformning av den nationella strategin och de operationella standardförfarandena för fysisk säkerhet och lagerhantering.

Resultat:

En nationell strategi som omfattar fysisk säkerhet och lagerhantering ska utformas.

Operationella standardförfaranden för fysisk säkerhet och lagerhantering ska utarbetas.

3.2.2   Inrättande av en utbildningsram för frågor som rör fysisk säkerhet och lagerhantering

Mål:

Verksamheten kommer att resultera i förbättrad utbildning för dem som bemannar lagerlokalerna för vapen och ammunition och kommer på så sätt att bidra till ökad säkerhet vid dessa anläggningar.

Beskrivning:

Översyn av befintliga bedömningar av utbildningsbehov på områden som rör fysisk säkerhet och lagerhantering samt tillvaratagande av erfarenheter i syfte att utveckla en ny utbildningsram.

Genomförande av en undersökning om befintliga och planerade partnerorgan och utbildningsinstitut för utbildningskurser om fysisk säkerhet och lagerhantering.

Främjande av ett samråd med berörda parter i syfte att sammanställa huvuddragen och de viktigaste målen för en framtida nationell utbildningsram om fysisk säkerhet och lagerhantering.

Främjande av utformningen av en utbildningsram med hjälp av en expertgrupp som omfattar libyska och internationella experter. Utbildningsramen bör innehålla en definition av målgruppen, en strategi för hur man ska nå och välja ut målgruppen, utformning av en undervisningsplan, fastställande av utbildningsmetoder, en tidsram, ett personalkoncept, en beräkning av kostnader samt utarbetandet av ett system för dokumentation och utvärdering.

Resultat:

Arbetsmötena för samrådet med berörda parter och utarbetandeprocessen har genomförts.

En utbildningsram har utvecklats.

3.2.3   Sanering av och säkerhet för lagringsplatser för ammunition

Mål:

Risken för stöld, plundring och obehörigt tillträde till lagringsplatser för konventionella vapen och ammunition kommer att minska betydligt.

Beskrivning:

Översyn av genomförda undersökningar av lagringsplatser för ammunition samt lokala rapporter om osäkrade vapen- och ammunitionsupplag i befolkade områden och utarbetande av en rapport med en detaljerad beskrivning av resultaten från översynen.

Främjande av den prioriteringsprocess som genomförs av relevanta libyska institutioner för att välja ut vilka lagringsplatser för ammunition som ska saneras inom ramen för ett pilotprojekt.

Beställning av en teknisk genomförbarhetsstudie samt utplacering av grupper för byggnadsinspektion för att ta fram kostnadseffektiva saneringsalternativ.

Konsensusskapande avseende vilka lagringsplatser som ska saneras. Följande urvalskriterier kommer att ingå i beslutsprocessen: nationella urvalsprioriteringar, hot mot den lokala befolkningens säkerhet, tillhandahållande av tillträde genom berörda säkerhetsaktörer (militärråd osv.), operativa och finansiella begränsningar och gemenskapens prioriteringar.

Främjande av utkontraktering av en teknisk undersökning och utveckling av kravspecifikationer och främjande av förfarandet för kontraktstilldelning för motsvarande saneringsprojekt.

Främjande av gemensam övervakning och kvalitetsbedömning.

Främjande av utvecklingen av ett säkerhets- och trygghetskoncept för lagringsplatser för ammunition.

Tillhandahållande av säkerhetsutrustning för lagringsplatser för ammunition inom ramen för pilotprojektet.

Utbildningserbjudande till personal som kan komma att arbeta på lagringsplatser.

Resultat:

Ett visst antal ammunitionsdepåer har sanerats (antalet ska anges i slutet av fas 1).

3.2.4   Tillhandahållande av tillfälliga lagringsenheter

Mål:

Denna verksamhet kommer att leda till bättre kontroll av utvalda libyska förråd av konventionella vapen, vilket minskar risken för stöld och förbättrar skyddet av civila mot okontrollerade explosioner.

Beskrivning:

Beställning av en undersökning av tänkbara lokaliseringsorter för tillfälliga lagringsenheter och en genomförbarhetsstudie om kostnadseffektiva alternativ i fråga om upprättandet av tillfälliga lagringsenheter. Undersökningens resultat kommer att presenteras i en rapport om placeringen av tillfälliga lagringsenheter och om dessas tekniska specifikationer.

Konsensusskapande i fråga om var tillfälliga lagringsenheter ska byggas. Följande urvalskriterier kommer att ingå i beslutsprocessen: nationella prioriteringar, hot mot den lokala befolkningens säkerhet, tillhandahållande av tillträde genom berörda säkerhetsaktörer (militärråd osv.), operativa och finansiella begränsningar och lokala prioriteringar.

Främjande av utkontraktering av en teknisk undersökning och utveckling av kravspecifikationer samt främjande av förfarandet för kontraktstilldelning för motsvarande byggprojekt.

Främjande av gemensam övervakning och kvalitetsbedömning.

Främjande av utvecklingen av ett säkerhets- och trygghetskoncept för varje tillfällig lagringsenhet.

Tillhandahållande av säkerhetsutrustning för utvalda tillfälliga lagringsenheter.

Utbildningserbjudande till personal som kan komma att arbeta på lagringsplatser.

Resultat:

Ett visst antal tillfälliga ammunitionsdepåer har inrättats (antalet ska anges i slutet av fas 1).

3.2.5   Omplacering av lagringsplatser för ammunition

Mål:

Genomförandet av denna verksamhet kommer att resultera i förbättrad säkerhet i lagringsområdena och en förbättrad säkerhetssituation i befolkade områden.

Beskrivning:

Beställning av en undersökning av anläggningar i Libyen som måste omplaceras.

Beställning av en genomförbarhetsstudie och tillhörande rapport om kostnadseffektiva alternativ i fråga om transport/omplacering och om alternativ avseende lokaliseringsorter där lagringsplatser för ammunition kan placeras.

Konsensusskapande i fråga om valet av vilka lagringsplatser för ammunition som ska omplaceras. Följande urvalskriterier kommer att ingå i beslutsprocessen: nationella prioriteringar, hot mot den lokala befolkningens säkerhet, tillhandahållande av tillträde genom berörda säkerhetsaktörer (militärråd osv.), operativa och finansiella begränsningar och lokala prioriteringar.

Främjande av utkontraktering av en teknisk undersökning och utveckling av kravspecifikationer och främjande av förfarandet för kontraktstilldelning för motsvarande omplacerings-/transportprojekt.

Främjande av gemensam övervakning och kvalitetsbedömning.

Resultat:

Ett visst antal ammunitionsdepåer har omplacerats (antalet ska anges i slutet av fas 1).

3.2.6   Alternativ för återanvändning av ammunitionslager

Mål:

Utförande av en genomförbarhetsstudie om alternativ när det gäller att minska tillgängliga ammunitionslager genom återanvändning och på så sätt skapa ett incitament för förstöring av konventionella vapen.

Beskrivning:

Utarbetande av kravspecifikationer tillsammans med berörda libyska myndigheter.

Främjande av internationell upphandling och en internationell urvalsprocess.

Beställning av en genomförbarhetsstudie.

Främjande av gemensam kontroll av kvaliteten hos genomförbarhetsstudien.

Spridning av resultaten från studien till relevanta libyska intressenter.

Främjande av översättning och tryckning av studien.

Resultat:

Rapport om genomförbarhetsstudien om alternativ när det gäller att minska tillgängliga ammunitionslager genom återanvändning.

Arbetsmöte om spridning.

3.2.7   Regionalt samarbete i frågor som rör fysisk säkerhet och lagerhantering

Mål:

Verksamheten kommer att förbättra den regionala samverkan och samordningen och således öka sakkunskapen och kapaciteten hos de relevanta statliga institutioner och icke-statliga organisationer som arbetar med kontroll av konventionella vapen och lagerhantering i regionen.

Beskrivning:

Stödja anordnandet av upp till två regionala tvådagarskonferenser som forum för regional dialog, information, kunskapsutbyte och ömsesidigt lärande genom en tredelad strategi: i) deltagare med hög profil från statliga institutioner, ii) tekniska verkställare inom området för lagerhantering, och iii)i icke-statliga organisationer för organisering av ett antal presentationer och arbetsmöten.

Främja beslutsprocessen i frågor som rör presentationer och arbetsmöten.

Främja identifieringen av potentiella deltagare och talare med stöd av EU, libyska partner och grannländer.

Främja utarbetandet av kravspecifikationer och av förfarandet för att tilldela ett kontrakt till ett företag som ska tillhandahålla konferensorganisation, offentlig kommunikation och dokumentation.

Resultat:

Upp till två tvådagarskonferenser inom en tidsram på två och ett halvt år med upp till 45 deltagare.

3.2.8   Inrättande av ett motståndskraftigt riskhanteringssystem

Mål:

Att främja ett framgångsrikt och konfliktkänsligt genomförande av projektverksamhet i en utmanande riskmiljö som bland annat omfattar instabil allmän säkerhet, flera väpnade grupper och en instabil situation i fråga om hot mot säkerheten.

Beskrivning:

Utarbetande av projektriktlinjer för konfliktkänslig programplanering i enlighet med principen om ”att inte göra skada”, vilket innebär att projektverksamhet genomförs på ett sätt som minimerar oönskade negativa effekter.

Genomförande av en risk- och hotbildsanalys och utarbetande av ett säkerhetskoncept som omfattar operationella standardförfaranden för programmet, i syfte att maximera säkerheten för personalen och för projektets resurser.

Konstant övervakning på plats av risker och hot samt tjänster avseende riskrådgivning på fältet till projektets personal och i samband med insatserna.

Säkerhetsutrustning för att skydda projektets personal och resurser.

Utveckling av ett flexibelt projektstyrningsverktyg för att säkerställa att projektet genomförs om säkerheten försämras, i synnerhet kapacitet för styrning på distans.

Resultat:

Ett säkerhetskoncept för projektet har införts.

Riktlinjer för konfliktkänslig programplanering har utarbetats.

En rådgivare avseende riskhantering har inrättats.

4.   GENOMFÖRANDE

4.1   Allmän struktur

På grundval av ett projektförslag som lades fram av GIZ för det tyska utrikesministeriet gav utrikesministeriet i oktober 2012 GIZ i uppdrag att genomföra modulen kapacitetsutveckling för programmet för kontroll av konventionella vapen i Libyen. Genomförandet av verksamheten inleddes den 1 november 2012 och kommer att avslutas den 31 oktober 2017. Genom Europeiska unionens bidrag kommer detta projekt att utvidgas genom stöd till en ytterligare modul om fysisk säkerhet och lagerhantering. Denna modul kommer att genomföras parallellt med kapacitetsutvecklingsmodulen med verksamhet som inleds 2013 och pågår till och med oktober 2017.

GIZ kommer att genomföra de båda modulerna 1) kapacitetsutveckling och 2) fysisk säkerhet och lagerhantering genom att stå till tjänst med experter på längre och kortare sikt samt i samarbete med internationella och nationella partner, delvis genom avtal med underentreprenörer.

GIZ huvudpartner för modulkapacitetsutvecklingen är Libyan Mine Action Centre (LMAC). I en verbalnot av den 17 december 2012 till tyska ambassaden i Tripoli bekräftade libyska utrikesministeriet att LMAC är den libyska nationella institution som är ansvarig för tillsyn och samordning av kontrollen av konventionella vapen och åtgärder mot minor och välkomnade GIZ program för kontroll av konventionella vapen.

GIZ har utsetts till genomförandeorgan för detta projekt mot bakgrund av företagets expertkunnande och erfarenheter från hela världen, dess föredragning i arbetsgruppen för global nedrustning och vapenkontroll om GIZ utvärderingsuppdrag i Libyen och dess rekommendationer och förslag till handlingsstrategi, inbegripet framför allt säkerställande av samtliga berörda intressenters deltagande och delade ansvar och dess betoning på varaktiga effekter.

4.2   Partner

Programverksamheten i Libyen kommer för båda modulerna att genomföras i samarbete med internationella partner. Det finns flera partner som GIZ redan samarbetar med och kommer att samarbeta med: Förenta nationernas stöduppdrag i Libyen (Unsmil) stöder libyska organ genom att bland annat ge strategisk och teknisk rådgivning på området för säkerhet och vapenkontroll. Unsmil fick i Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 2040 av den 12 mars 2012 sitt mandat för områdena för åtgärder mot minor, ammunitionshantering och vapenhantering. Andra givare som GIZ samarbetar med på området för vapenkontroll och åtgärder mot minor i Libyen är framför allt USA och Förenade kungariket.

Det övergripande ansvaret för programförvaltningen kommer att ligga kvar hos GIZ, men genom programmet kommer partnerskap att skapas även med internationella icke-statliga organisationer som är specialiserade på fysisk säkerhet och lagerhantering och åtgärder mot minor som ska tillföra ökad sakkunskap i de båda modulerna och genomföra röjningsverksamheten i praktiken. På grund av programmets modulstruktur kommer GIZ-programmet att samarbeta med flera icke-statliga organisationer, som kommer att väljas ut på grundval av deras regionala närvaro, starka och svaga sidor, tidigare erfarenheter och operativa förmåga i Libyen.

4.3   Åtgärdsförvaltning

Programutformning: En metod som bygger på modulplattformar

Programmet utformas så att det går att lägga till och ta bort vissa moduler under programmets gång för att det ska gå att anpassa det till förändrade förhållanden på ett konfliktkänsligt och flexibelt sätt. Strukturen ger möjlighet att låta olika givare finansiera delar av programmet och att synliggöra varje givares bidrag. Programmet innehåller slutligen ett arrangemang som ger kapacitet till tillförlitlig riskhantering och sund projektförvaltning. Följaktligen levererar GIZ en projektplattform som sörjer för programförvaltningen och varigenom båda projektmodulerna kapacitetsutveckling och fysisk säkerhet och lagerhantering genomförs.

Programstrategi: Fyra faser på fem år

Programmet har utformas för att överbrygga klyftan mellan krisinsatserna, som håller på att avslutas i Libyen, och nationella utvecklingsstrategier och utvecklingsprogram som den libyska regeringen förväntas att inleda och genomföra under de närmaste åren.

Det styrs därför av en femårig medellångsiktig strategi som sträcker sig längre än de normala krisplaneringscyklerna. Särskilt kapacitetsutvecklingsmodulen kommer att ta tid och behöva pålitliga partnerskap mellan programmet och nationella partner för att ge påtagliga resultat och säkerställa att det nationella egenansvaret senast i slutet i av fas 4 motsvaras av nationell kapacitet.

yrfasstrategin garanterar att programmodulerna kan anpassas under programmets gång med hänsyn till antingen förändrade behov på partnersidan eller förändrade finansieringsförutsättningar. Den skulle också göra det möjligt för programmet att omfatta ytterligare moduler i fas 3, om villkoren för dessa verksamhetsområden då är gynnsammare än för närvarande.

Givararrangemang:

Programmet för kontroll av konventionella vapen i Libyen är ett projekt med flera givare som medfinansieras av Europeiska unionen och tyska utrikesministeriet (Deutsches Auswärtiges Amt).

Tyska utrikesministeriet kommer att löpande övervaka hela det projekt som GIZ genomför, både kapacitetsutvecklingskomponenten och komponenten för fysisk säkerhet och lagerhantering, i enlighet med utrikesministeriets fastställda förfaranden.

Programmets varaktighet och fasindelning:

Image


ARBETSORDNINGAR OCH RÄTTEGÅNGSREGLER

26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/65


ÄNDRING AV DOMSTOLENS RÄTTEGÅNGSREGLER

DOMSTOLEN HAR BESLUTAT OM FÖLJANDE ÄNDRING AV SINA RÄTTEGÅNGSREGLER

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 253 sjätte stycket,

med beaktande av fördraget om upprättande av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a.1,

med beaktande av artikel 64 andra stycket i protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol, och av följande skäl:

I och med Republiken Kroatiens anslutning blir kroatiska ett officiellt språk i Europeiska unionen, och detta språk ska tas upp bland de rättegångsspråk som anges i rättegångsreglerna.

Med rådets godkännande den 7 juni 2013.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Texten i artikel 36 i rättegångsreglerna för domstolen av den 25 september 2012 (1) ska ersättas med följande text:

”Artikel 36

Rättegångsspråken är bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska.”

Artikel 2

1.   Denna ändring av rättegångsreglerna ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Ändringen träder i kraft samtidigt som fördraget om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen träder i kraft.

2.   Rättegångsreglerna ska upprättas på kroatiska efter det att det fördrag som avses i föregående punkt har trätt i kraft.

Utfärdat i Luxemburg den 18 juni 2013.

 


(1)  EUT L 265, 29.9.2012, s. 1.


26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/66


ÄNDRING AV TRIBUNALENS RÄTTEGÅNGSREGLER

TRIBUNALEN HAR BESLUTAT OM FÖLJANDE ÄNDRING AV SINA RÄTTEGÅNGSREGLER

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 254 femte stycket,

med beaktande av fördraget om upprättande av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a.1,

med beaktande av artikel 64 andra stycket i protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol,

med beaktande av domstolens samtycke, och

av följande skäl:

I och med Republiken Kroatiens anslutning blir kroatiska ett officiellt språk i Europeiska unionen, och detta språk ska tas upp bland de rättegångsspråk som anges i rättegångsreglerna.

MED RÅDETS GODKÄNNANDE DEN 7 JUNI 2013.

Artikel 1

Rättegångsreglerna för tribunalen av den 2 maj 1991 (EGT L 136 av den 30 maj 1991, s. 1, med rättelse i EGT L 317 av den 19 november 1991, s. 34; svensk specialutgåva, område 1, volym 5, s. 43) (1) ska ändras på följande sätt:

Texten i artikel 35.1 ska ersättas med följande text:

”Rättegångsspråken är bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska.”

Artikel 2

1.   Denna ändring av rättegångsreglerna ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Ändringen träder i kraft samtidigt som fördraget om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen träder i kraft.

2.   Rättegångsreglerna ska upprättas på kroatiska efter det att det fördrag som avses i föregående punkt har trätt i kraft.

Utfärdat i Luxemburg den 19 juni 2013.

Justitiesekreterare

E. COULON

Ordförande

M. JAEGER


(1)  Ändrade den 15 september 1994 (EGT L 249, 24.9.1994, s. 17), den 17 februari 1995 (EGT L 44, 28.2.1995, s. 64), den 6 juli 1995 (EGT L 172, 22.7.1995, s. 3), den 12 mars 1997 (EGT L 103, 19.4.1997, s. 6, med rättelse i EGT L 351, 23.12.1997, s. 72), den 17 maj 1999 (EGT L 135, 29.5.1999, s. 92), den 6 december 2000 (EGT L 322, 19.12.2000, s. 4), den 21 maj 2003 (EUT L 147, 14.6.2003, s. 22), den 19 april 2004 (EUT L 132, 29.4.2004, s. 3), den 21 april 2004 (EUT L 127, 29.4.2004, s. 108), den 12 oktober 2005 (EUT L 298, 15.11.2005, s. 1), den 18 december 2006 (EUT L 386, 29.12.2006, s. 45), den 12 juni 2008 (EUT L 179, 8.7.2008, s. 12), den 14 januari 2009 (EUT L 24, 28.1.2009, s. 9), den 16 februari 2009 (EUT L 60, 4.3.2009, s. 3), den 7 juli 2009 (EUT L 184, 16.7.2009, s. 10), den 26 mars 2010 (EUT L 92, 13.4.2010, s. 14) och den 24 maj 2011 (EUT L 162, 22.6.2011, s. 18).


AKTER SOM ANTAS AV ORGAN SOM INRÄTTATS GENOM INTERNATIONELLA AVTAL

26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/67


BESLUT nr 1/2013 AV AVS–EU-MINISTERRÅDET

av den 7 juni 2013

om antagande av ett protokoll om den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 för partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan

(2013/321/EU)

AVS–EU-MINISTERRÅDET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (1), och ändrat i Luxemburg den 25 juni 2005 (2) samt i Ouagadougou den 22 juni 2010 (3) (nedan kallat AVS–EU-partnerskapsavtalet), särskilt artiklarna 95.2 och 100, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 7 i bilaga Ib till AVS–EU-partnerskapsavtalet har Europeiska unionen och dess medlemsstater tillsammans med AVS-staterna genomfört en resultatöversyn för att bland annat bedöma i vilken utsträckning åtaganden och betalningar har genomförts.

(2)

Europeiska unionen och dess medlemsstater har enats om att inrätta en finansieringsmekanism, nämligen elfte EUF, samt fattat beslut om den exakta tidsperioden (2014–2020) och om det belopp som ska anslås till den mekanismen.

(3)

Protokollet om inrättandet av den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 bör införas i avtalet som bilaga Ic.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till detta beslut ska antas som en ny bilaga Ic till partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 och ändrat i Luxemburg den 25 juni 2005 samt i Ouagadougou den 22 juni 2010.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 7 juni 2013.

På AVS–EU-ministerrådets vägnar

P. T. C. SKELEMANI

Ordförande


(1)  EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. Avtalet rättat i EUT L 385, 29.12.2004, s. 88.

(2)  EUT L 209, 11.8.2005, s. 27.

(3)  EUT L 287, 4.11.2010, s. 3.


BILAGA

Följande bilaga ska införas i AVS–EU-partnerskapsavtalet:

"BILAGA Ic

Flerårig budgetram för perioden 2014–2020

1.

För de ändamål som anges i detta avtal och för en period från och med den 1 januari 2014 ska det ekonomiska biståndet till AVS-staterna inom den fleråriga budgetramen uppgå till totalt 31 589 miljoner EUR i enlighet med punkterna 2 och 3.

2.

Beloppet 29 089 miljoner EUR inom ramen för elfte Europeiska utvecklingsfonden (EUF) ska göras tillgängligt från den dag den fleråriga budgetramen träder i kraft. Det ska fördelas mellan de olika samarbetsinstrumenten enligt följande:

a)

Ett belopp av 24 365 miljoner EUR till finansiering av nationella och regionala vägledande program. Dessa medel ska användas till att finansiera

(i)

nationella vägledande program i de enskilda AVS-staterna i enlighet med artiklarna 1–5 i bilaga IV (Genomförande- och förvaltningsförfaranden) till detta avtal,

(ii)

regionala vägledande stödprogram för samarbete på såväl regional som interregional nivå och regional integration i AVS-staterna i enlighet med artiklarna 6–11 i bilaga IV (Genomförande- och förvaltningsförfaranden) till detta avtal.

(b)

Ett belopp av 3 590 miljoner EUR till finansiering av samarbete mellan AVS-stater och mellan regioner vilket kommer flera eller samtliga AVS-stater till godo, i enlighet med artiklarna 12–14 i bilaga IV (Genomförande- och förvaltningsförfaranden) till detta avtal. Detta anslag ska omfatta stöd till gemensamma institutioner och organ som inrättas enligt detta avtal. Det ska också innefatta stöd till administrationskostnaderna för det AVS-sekretariat som avses i punkterna 1 och 2 i protokoll nr 1 om de gemensamma institutionernas driftskostnader.

c)

Ett belopp av 1 134 miljoner EUR till finansieringen av finansieringsanslaget i enlighet med de villkor som anges i bilaga II (Finansieringsformer och finansieringsvillkor) till detta avtal, innehållande ett ytterligare bidrag på 500 miljoner EUR för investeringsanslagets medel, som ska förvaltas som en fond som automatiskt förnyas och 634 miljoner EUR i form av bidrag för finansiering av räntesubventioner och projektrelaterat tekniskt bistånd i enlighet med artiklarna 1, 2 och 4 i bilaga II under den period som omfattas av elfte EUF.

3.

De åtgärder som finansieras inom ramen för investeringsanslaget, inklusive tillhörande räntesubventioner, ska förvaltas av Europeiska investeringsbanken (EIB). Ett belopp på upp till 2 500 miljoner EUR utöver de medel som är tillgängliga för elfte EUF ska tillhandahållas från EIB i form av lån ur bankens egna medel. Dessa medel ska anslås för de ändamål som anges i bilaga II till detta avtal i enlighet med villkoren i EIB:s stadga och med tillämpliga bestämmelser i den bilagan när det gäller formerna och villkoren för finansiering av investeringar. Alla andra finansiella resurser enligt den fleråriga budgetramen ska förvaltas av kommissionen.

4.

Efter den 31 december 2013, eller den dag då denna fleråriga budgetram träder i kraft om den dagen infaller senare, får inga åtaganden ingås för eventuella medel som återstår från tionde EUF eller tidigare EUF eller medel som frigjorts från projekt som fått bidrag från dessa EUF, såvida inte Europeiska unionens råd enhälligt beslutar något annat, med undantag av återstående medel och återbetalningar av belopp som anslagits för finansiering av investeringsanslaget, exklusive tillhörande räntesubventioner, samt återstående medel från systemet för stabilisering av exportinkomster från jordbruksråvaror (Stabex) inom ramen för de EUF som föregått nionde EUF.

5.

Det totala beloppet för den fleråriga budgetramen ska omfatta perioden 1 januari 2014–31 december 2020. Efter den 31 december 2020 får inga åtaganden ingås för medlen från elfte EUF, eller när det gäller investeringsanslaget medlen från återflöden, såvida inte Europeiska unionens råd enhälligt beslutar något annat på förslag av kommissionen. De medel som medlemsstaterna anslagit inom ramen för nionde, tionde och elfte EUF för att finansiera investeringsanslag ska dock vara tillgängliga för utbetalning även efter den 31 december 2020.

6.

Ambassadörskommittén får på AVS–EU-ministerrådets vägnar vidta lämpliga åtgärder inom ramen för det totala anslaget till den fleråriga budgetramen, i syfte att tillgodose behov i samband med programplaneringen av något av de anslag som anges i punkt 2, däribland omfördelning av medel mellan dessa anslag.

7.

På begäran av endera parten får parterna besluta att genomföra en resultatöversyn, vid en gemensamt överenskommen tidpunkt, för att bedöma i vilken utsträckning åtaganden och betalningar har genomförts samt resultat och verkan av det bistånd som tillhandahållits. Denna översyn bör genomföras på grundval av ett förslag som utarbetats av kommissionen. Den skulle kunna bidra till de förhandlingar som avses i artikel 95.4 i detta avtal.

8.

Varje medlemsstat får lämna frivilliga bidrag till kommissionen eller EIB för att stödja AVS–EU-partnerskapsavtalets mål. Medlemsstaterna får även samfinansiera projekt och program, exempelvis inom ramen för särskilda initiativ som ska förvaltas av kommissionen eller EIB. AVS egenansvar för sådana initiativ på nationell nivå måste kunna garanteras."


26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/70


BESLUT nr 2/2013 AV AVS–EU-MINISTERRÅDET

av den 7 juni 2013

om ansökan från Förbundsrepubliken Somalia om observatörsstatus med avseende på, och påföljande anslutning till, partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan

(2013/322/EU)

AVS–EU-MINISTERRÅDET HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (1), ändrat i Luxemburg den 25 juni 2005 (2) och ändrat i Ouagadougou den 22 juni 2010 (3) (nedan kallat AVS–EU-avtalet), särskilt artikel 94,

med beaktande av beslut nr 1/2005 av ministerrådet för AVS–EG av den 8 mars 2005 om antagande av ministerrådets för AVS–EG arbetsordning (4), särskilt artikel 8.2, och

av följande skäl:

(1)

Cotonouavtalet trädde i kraft den 1 juli 2008 i enlighet med artikel 93.3 i det avtalet. Det ändrades för första gången i Luxemburg den 25 juni 2005 och för andra gången i Ouagadougou den 22 juni 2010. Den andra ändringen har tillämpats provisoriskt sedan den 31 oktober 2010 (5).

(2)

Enligt artikel 94 i AVS–EU-avtalet ska varje ansökan om anslutning från en stat inges till och godkännas av AVS–EU-ministerrådet.

(3)

Den 25 februari 2013 lämnade Förbundsrepubliken Somalia in en ansökan om observatörsstatus och påföljande anslutning i enlighet med artikel 94 i AVS–EU-avtalet.

(4)

Förbundsrepubliken Somalia bör deponera anslutningsakten hos generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd och AVS–staternas sekretariat, som är depositarier för AVS–EU-avtalet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Godkännande av ansökan om anslutning och observatörsstatus

Ansökan från Förbundsrepubliken Somalia om anslutning till partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000, ändrat i Luxemburg den 25 juni 2005 och ändrat i Ouagadougou den 22 juni 2010, godkänns härmed.

Förbundsrepubliken Somalia ska deponera sin anslutningsakt hos generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd och AVS-staternas sekretariat, som är depositarier för AVS–EU-avtalet.

I avvaktan på anslutningen får Förbundsrepubliken Somalia delta i rådets möten som observatör.

Artikel 2

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har antagits.

Utfärdat i Bryssel den 7 juni 2013.

För AVS–EU-ministerrådet

P. T. C. SKELEMANI

Ordförande


(1)  EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.

(2)  Avtal om ändring av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (EUT L 209, 11.8.2005, s. 27).

(3)  Avtal om ändring för andra gången av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 och ändrat första gången i Luxemburg den 25 juni 2005 (EUT L 287, 4.11.2010, s. 3).

(4)  EUT L 95, 14.4.2005, s. 44.

(5)  AVS–EU-ministerrådets beslut nr 2/2010 av den 21 juni 2010 (EUT L 287, 4.11.2010, s. 68).


Rättelser

26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/71


Rättelse till kommissionens genomförandebeslut 2012/830/EU av den 7 december 2012 om ett kompletterande ekonomiskt bidrag till medlemsstaternas program för kontroll, inspektion och övervakning av fiske för 2012

( Europeiska unionens officiella tidning L 356 av den 22 december 2012 )

Bilagorna I, III och V till kommissionens genomförandebeslut 2012/830/EU ska vara som följer:

”BILAGA I

NY TEKNIK OCH IT-NÄT

(euro)

Medlemsstat och projektkod

Planerade utgifter i medlemsstatens nationella kompletterande program för fiskerikontroll

Utgifter för projekt som valts ut enligt detta beslut

Maximalt unionsbidrag

Belgien:

BE/12/08

30 000

30 000

27 000

BE/12/09

4 250

4 250

3 825

BE/12/10

100 000

0

0

Delsumma

134 250

34 250

30 825

Bulgarien:

BG/12/02

30 678

30 678

27 610

Delsumma

30 678

30 678

27 610

Danmark:

DK/12/20

336 419

0

0

DK/12/22

269 136

0

0

DK/12/23

538 271

0

0

DK/12/24

134 568

134 568

121 110

DK/12/25

95 637

0

0

DK/12/26

158 911

0

0

DK/12/27

275 864

275 864

248 278

DK/12/28

272 500

272 500

245 250

DK/12/29

281 265

281 265

250 000

DK/12/30

282 592

282 592

250 000

DK/12/31

280 439

280 439

250 000

DK/12/32

296 049

296 049

250 000

DK/12/33

262 407

138 936

125 043

DK/12/34

269 136

0

0

DK/12/35

22 000

0

0

DK/12/36

405 000

0

0

DK/12/37

375 000

0

0

DK/12/38

163 500

0

0

Delsumma

4 718 694

1 962 213

1 739 681

Tyskland:

DE/12/23

400 000

400 000

360 000

DE/12/24

165 000

0

0

DE/12/25

250 000

0

0

DE/12/27

358 000

0

0

DE/12/28

110 000

0

0

DE/12/29

350 000

0

0

DE/12/30

95 000

0

0

DE/12/31

443 100

0

0

DE/12/32

650 000

0

0

DE/12/33

970 000

0

0

DE/12/34

275 000

0

0

DE/12/35

420 000

0

0

Delsumma

4 486 100

400 000

360 000

Irland:

IE/12/06

20 000

0

0

IE/12/08

70 000

0

0

Delsumma

90 000

0

0

Grekland:

EL/12/11

180 000

180 000

162 000

EL/12/12

750 000

750 000

675 000

EL/12/13

180 000

180 000

162 000

EL/12/14

26 750

26 750

24 075

EL/12/15

110 000

110 000

99 000

Delsumma

1 246 750

1 246 750

1 122 075

Spanien:

ES/12/02

939 263

939 263

845 336

ES/12/03

974 727

974 727

877 255

ES/12/05

795 882

795 883

716 294

ES/12/06

759 305

759 305

683 375

ES/12/08

163 250

163 250

146 925

ES/12/09

72 000

72 000

64 800

ES/12/10

100 000

100 000

90 000

ES/12/11

379 000

379 000

341 100

ES/12/12

490 000

490 000

441 000

ES/12/13

150 000

150 000

135 000

ES/12/15

150 000

0

0

ES/12/18

54 000

54 000

48 600

ES/12/19

290 440

290 440

261 396

ES/12/21

17 500

17 500

15 750

ES/12/22

681 000

0

0

ES/12/23

372 880

372 880

335 592

ES/12/24

415 254

0

0

Delsumma

6 804 501

5 558 247

5 002 423

Frankrike:

FR/12/08

777 600

777 600

699 840

FR/12/09

870 730

870 730

783 656

FR/12/10

229 766

229 766

206 789

FR/12/11

277 395

277 395

249 656

FR/12/12

230 363

230 363

207 327

FR/12/13

197 403

197 403

177 663

FR/12/14

450 000

450 000

405 000

FR/12/15

211 500

0

0

FR/12/16

274 330

274 330

246 897

FR/12/17

254 350

0

0

Delsumma

3 773 437

3 307 587

2 976 828

Italien:

IT/12/13

135 000

135 000

121 500

IT/12/15

125 000

125 000

112 500

IT/12/16

återkallad

0

0

IT/12/17

250 000

250 000

225 000

IT/12/18

250 000

0

0

IT/12/19

630 000

630 000

567 000

IT/12/21

1 500 000

1 500 000

1 350 000

IT/12/22

311 000

0

0

IT/12/23

38 000

0

0

IT/12/26

1 900 000

0

0

Delsumma

5 139 000

2 640 000

2 376 000

Lettland:

LV/12/02

6 732

6 732

6 058

LV/12/03

58 350

58 350

52 515

Delsumma

65 082

65 082

58 573

Litauen:

LT/12/04

150 462

150 462

135 416

Delsumma

150 462

150 462

135 416

Malta:

MT/12/04

30 000

30 000

27 000

MT/12/07

261 860

261 860

235 674