26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/1

26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/2

(1)

Genom direktiv 2002/58/EG möjliggörs en harmonisering av nationella bestämmelser för att säkerställa ett likvärdigt skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet rätten till personlig integritet och konfidentialitet, när det gäller behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation, samt för att säkerställa fri rörlighet för sådana uppgifter och för utrustning och tjänster avseende elektronisk kommunikation inom unionen.

(2)

Enligt artikel 4 i direktiv 2002/58/EG ska leverantören av en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst anmäla personuppgiftsbrott till den behöriga nationella myndigheten och i vissa fall även till berörda abonnenter och privatpersoner. Personuppgiftsbrott definieras i artikel 2 i i direktiv 2002/58/EG som ett brott mot säkerhetsbestämmelserna som leder till oavsiktlig eller olaglig utplåning, förlust, ändring, otillåtet avslöjande eller åtkomst av personuppgifter som överförs, lagras eller på annat sätt behandlas i samband med tillhandahållandet av allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst inom unionen.

(3)

För att säkerställa ett konsekvent genomförande av de åtgärder som avses i 4.2–4.4 i direktiv 2002/58/EG får kommissionen enligt artikel 4.5 i samma direktiv anta tekniska genomförandeåtgärder avseende omständigheter, format och förfaranden som kan tillämpas för de informations- och anmälningskrav som avses i den artikeln.

(4)

Olika nationella krav i detta hänseende kan leda till rättsosäkerhet, mer komplicerade och betungande förfaranden och betydande administrativa kostnader för leverantörer med gränsöverskridande verksamhet. Kommissionen anser därför att sådana tekniska genomförandeåtgärder bör antas.

(5)

Denna förordning är begränsad till anmälan av personuppgiftsbrott och omfattar därför inte några tekniska genomförandeåtgärder avseende artikel 4.2 i direktiv 2002/58/EG vad gäller information till abonnenterna om det föreligger särskilda risker för brott mot nätsäkerheten.

(6)

Av artikel 4.3 första stycket i direktiv 2002/58/EG framgår att leverantören ska anmäla alla personuppgiftsbrott till den behöriga nationella myndigheten. Leverantören bör därför inte själv få avgöra om den behöriga nationella myndigheten ska underrättas. Detta bör dock inte hindra den berörda behöriga nationella myndigheten från att prioritera undersökning av vissa brott på lämpligt sätt i enlighet med tillämplig lagstiftning och vidta åtgärder som är nödvändiga för att undvika över- eller underrapportering av personuppgiftsbrott.

(7)

Det är lämpligt att införa ett system för anmälan av personuppgiftsbrott till den behöriga nationella myndigheten som består, om vissa villkor är uppfyllda, av olika steg med tidsgränser för vart och ett av stegen. Systemet är tänkt att garantera att den behöriga nationella myndigheten informeras så tidigt och fullständigt som möjligt, dock utan att hindra leverantören från att utreda brottet och vidta nödvändiga åtgärder för att begränsa brottet och åtgärda följderna av det.

(8)

Det räcker varken med enbart en misstanke om att personuppgiftsbrott inträffat eller med enbart ett avslöjande av en incident utan att det finns tillräcklig information, trots att en leverantör gör sitt bästa för att få fram sådan information, för att det ska anses att ett personuppgiftsbrott har upptäckts i enlighet med denna förordning. Särskild hänsyn bör tas till tillgängligheten i fråga om den information som avses i bilaga I.

(9)

Vid tillämpning av denna förordning bör de berörda behöriga nationella myndigheterna samarbeta om personuppgiftsbrottet har gränsöverskridande inslag.

(10)

Denna förordning innehåller inga ytterligare specifikationer av förteckningar över personuppgiftsbrott som leverantörer ska föra, eftersom artikel 4 i direktiv 2002/58/EG ger en uttömmande beskrivning av förteckningarnas innehåll. Leverantörer kan dock hänvisa till denna förordning för att fastställa förteckningens format.

(11)

Alla behöriga nationella myndigheter bör tillhandahålla ett säkert sätt för leverantörerna att på elektronisk väg anmäla personuppgiftsbrott i ett gemensamt format, baserat på en standard som t.ex. XML, som innehåller alla uppgifter som anges i bilaga I på de berörda språken, så att alla leverantörer inom unionen kan använda ett likadant anmälningsförfarande oavsett var de är lokaliserade eller var personuppgiftsbrottet inträffat. I det sammanhanget bör kommissionen underlätta genomförandet av säkra sätt att på elektronisk väg anmäla personuppgiftsbrott genom att sammankalla möten med de behöriga nationella myndigheterna när det är nödvändigt.

(12)

Vid bedömning av om ett personuppgiftsbrott kan antas inverka menligt på en abonnents eller en enskild persons personuppgifter eller integritet ska hänsyn i synnerhet tas till de berörda personuppgifternas art och innehåll, särskilt om uppgifterna rör finansiell information avseende t.ex. kreditkort och bankkonton, särskilda kategorier av uppgifter enligt artikel 8.1 i direktiv 95/46/EG och vissa uppgifter som specifikt rör tillhandahållandet av teletjänster eller internettjänster, dvs. e-post, lokaliseringsuppgifter, internetloggar, webbläsarhistorik och specificerade samtalslistor.

(13)

Leverantören bör ha rätt att under exceptionella omständigheter skjuta upp anmälan till abonnenten eller privatpersonen, om en sådan anmälan kan medföra att en korrekt utredning av personuppgiftsbrottet äventyras. I detta sammanhang kan exceptionella omständigheter inbegripa brottsutredningar samt andra personuppgiftsbrott som inte innebär ett allvarligt brott och för vilka det kan vara lämpligt att skjuta upp anmälan. Det bör dock alltid vara den behöriga nationella myndigheten som i varje enskilt fall och mot bakgrund av omständigheterna bedömer om uppskjutandet godkänns eller en anmälan krävs.

(14)

Leverantörerna bör ha kontaktuppgifter för sina abonnenter med tanke på direkta kontraktsförhållande, men sådana uppgifter finns kanske inte nödvändigtvis för andra enskilda personer på vilka personuppgiftsbrottet inverkar menligt. I sådana fall bör leverantören ha rätt att först underrätta dessa privatpersoner genom annonser i större nationella eller regionala medier, som tidningar, vilket snarast möjligt bör följas upp med en individuell anmälan i enlighet med denna förordning. Detta innebär att leverantören i sig inte är skyldig att ge underrättelser via medier, utan snarare kan välja att sköta underrättelsen på det viset under tiden som den hittar alla privatpersoner som berörs.

(15)

Informationen om personuppgiftsbrottet bör endast behandla själva brottet och inte kopplas till information om andra ämnen. Information om ett personuppgiftsbrott som lämnas på en vanlig faktura bör t.ex. inte anses som ett lämpligt sätt att anmäla ett personuppgiftsbrott.

(16)

Denna förordning omfattar inte några särskilda tekniska skyddsåtgärder som motiverar undantag från skyldigheten att anmäla personuppgiftsbrott till abonnenter eller enskilda personer, eftersom sådana kan ändras i takt med den tekniska utvecklingen. Kommissionen bör dock offentliggöra en vägledande förteckning över sådana särskilda tekniska skyddsåtgärder i enlighet med rådande praxis.

(17)

Det bör inte anses tillräckligt med införande av kryptering eller hashteknik för att leverantörer generellt ska kunna hävda att de har uppfyllt de allmänna säkerhetskraven enligt artikel 17 i direktiv 95/46/EG. I detta hänseende bör leverantörerna också vidta lämpliga organisatoriska och tekniska åtgärder för att förebygga, avslöja och stoppa personuppgiftsbrott. Leverantörer bör analysera de eventuella risker som kvarstår efter att kontrollerna har genomförts för att förstå var personuppgiftsbrott skulle kunna inträffa.

(18)

Om leverantörer använder en annan leverantör för att utföra delar av tjänsten, till exempel när det gäller fakturering eller förvaltningsuppgifter, bör denna andra leverantör, som inte har något direkt kontraktsförhållande med slutanvändaren, inte vara skyldig att utfärda anmälningar i fråga om personuppgiftsbrott. Den bör i stället varsko och informera leverantören med vilken den har ett direkt kontraktsförhållande. Det bör även gälla i fråga om tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster i grossistledet, när vanligtvis leverantören i grossistledet inte har något direkt kontraktsförhållande med slutanvändaren.

(19)

Direktiv 95/46/EG fastställer en allmän ram för skydd av personuppgifter i Europeiska unionen. Kommissionen har lagt fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning som ska ersätta direktiv 95/46/EG (förordningen om dataskydd). Genom den föreslagna förordningen om dataskydd skulle det införas en skyldighet för alla registeransvariga att anmäla personuppgiftsbrott, med artikel 4.3 i direktiv 2002/58/EG som underlag. Dagens kommissionsförordning är helt och hållet förenlig med denna åtgärd.

(20)

Den föreslagna förordningen om dataskydd innehåller också ett begränsat antal tekniska justeringar av direktiv 2002/58/EG för att ta hänsyn till att direktiv 95/46/EG omvandlas till en förordning. Den nya förordningens materiella rättsliga konsekvenser för direktiv 2002/58/EG kommer att granskas av kommissionen.

(21)

Tillämpningen av denna förordning bör ses över tre år efter det att den träder i kraft, och dess innehåll ses över mot bakgrund av det rättsliga ramverk som gäller vid den tidpunkten, inklusive den föreslagna förordningen om dataskydd. Översynen av denna förordning bör om det är möjligt kopplas till eventuella kommande översyner av direktiv 2002/58/EG.

(22)

Tillämpningen av denna förordning kan bedömas på grundval av bland annat statistik från behöriga nationella myndigheter om de personuppgiftsbrott som anmäls till dem. Sådan statistik kan bland annat omfatta uppgifter om antal personuppgiftsbrott som anmälts till den behöriga nationella myndigheten, antal personuppgiftsbrott som anmälts till abonnenter eller enskilda personer, den tid som det tagit att åtgärda personuppgiftsbrottet och huruvida tekniska skyddsåtgärder vidtagits. Genom denna statistik bör kommissionen och medlemsstaterna få enhetliga och jämförbara statistiska uppgifter. Uppgifterna ska varken avslöja identiteten på den leverantör som gör anmälan eller på inblandade abonnenter eller enskilda personer. Kommissionen kan också genomföra regelbundna möten med behöriga nationella myndigheter och andra berörda intressenter.

(23)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommunikationskommittén.

a)

De berörda personuppgifternas art och innehåll, i synnerhet när de avser finansiell information, särskilda kategorier av uppgifter enligt artikel 8.1 i direktiv 95/46/EG samt lokaliseringsdata, internetloggar, webbläsarhistorik, uppgifter om e-post och specificerade samtalslistor.

b)

Personuppgiftsbrottets troliga konsekvenser för den berörda abonnenten eller enskilda personen, i synnerhet om brottet skulle kunna medföra identitetsstöld eller bedrägeri, fysisk skada, psykiska men, förödmjukelse eller skadat rykte.

c)

Omständigheterna för personuppgiftsbrottet, i synnerhet om uppgifterna har stulits eller om leverantören vet att uppgifterna finns hos en obehörig tredje part.

a)

de har krypterats säkert med en standardiserad algoritm, den nyckel som används för att dekryptera data inte har äventyrats genom någon säkerhetsöverträdelse och den nyckel som används för att dekryptera data har genererats på ett sådant sätt att den inte kan utrönas med tillgängliga tekniska metoder av en person som är obehörig att använda nyckeln, eller

b)

de har ersatts med sina hashvärden beräknade med en standardiserad kryptografisk hashfunktion med nyckel, den nyckel som används för kondensat av data har inte äventyrats genom någon säkerhetsöverträdelse och den nyckel som används för kondenseringen har genererats så att den inte kan utrönas med tillgängliga tekniska metoder av en person som är obehörig att använda nyckeln.

26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/9

(1)

Genom förordning (EU) nr 389/2012 skapas en ram för förenkling och förstärkning av det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna i fråga om punktskatter.

(2)

Enligt artikel 21 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (2) ska avsändarmedlemsstaten göra en kontroll av uppgifterna i det preliminära elektroniska administrativa dokumentet innan punktskattepliktiga varor får flyttas under punktskatteuppskov. Innehållet i det preliminära elektroniska administrativa dokumentet specificeras i kommissionens förordning (EG) nr 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov (3). Eftersom de uppgifter i det administrativa dokumentet som hänför sig till godkännanden på området punktskatter (nedan även kallade punktskattegodkännanden) är föremål för kontroller mot uppgifterna i de berörda nationella registren, bör uppgifterna i varje nationellt register hållas uppdaterade och regelbundet göras tillgängliga för varje avsändningsmedlemsstat.

(3)

Enligt artikel 19.4 i förordning (EU) nr 389/2012 ska de uppgifter i de nationella registren som rör ekonomiska aktörer som under ett uppskovsförfarande flyttar punktskattepliktiga varor mellan medlemsstater utbytas automatiskt via ett centralt register (nedan kallat det centrala registret) som ska drivas av kommissionen.

(4)

För att underlätta utbytet av information via det centrala registret är det nödvändigt att fastställa strukturen för och innehållet i de standardiserade meddelandeformat som ska användas vid utbytet, inbegripet de koder som ska införas i dessa format.

(5)

För att säkerställa att uppgifterna i det centrala registret är korrekta och aktuella bör varje medlemsstats centrala kontaktkontor för punktskatter (eller ett annat kontaktorgan som utsetts av medlemsstaten) anmäla ändringar av de nationella registren till det centrala registret.

(6)

För att säkerställa att uppgifterna i de nationella registren är korrekta och aktuella bör varje medlemsstats centrala kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan uppdatera de nationella registren samma dag som en ändring av ett godkännande görs och utan dröjsmål vidarebefordra ändringar till det centrala registret.

(7)

För att säkerställa att varje medlemsstat har en exakt kopia av uppgifterna i de andra medlemsstaternas nationella register bör varje medlemsstats centrala kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan sörja för ett regelbundet och snabbt införlivande i de nationella registren av ändringar som mottagits från det centrala registret.

(8)

Ekonomiska aktörer måste ha ett sätt att kontrollera huruvida uppgifter rörande deras godkännande har behandlats och vidarebefordrats korrekt av det centrala registret och att kontrollera uppgifter om en handelspartner innan de lämnar in ett preliminärt elektroniskt administrativt dokument. För att möjliggöra sådan kontroll av giltigheten hos punktskattenummer som avses i artikel 20.1 i förordning (EU) nr 389/2012 bör kommissionen tillhandahålla erforderliga uppgifter rörande ett godkännande i det centrala registret om ett giltigt unikt punktskattenummer presenteras. Det bör fastläggas regler om rättelse av felaktiga uppgifter rörande ekonomiska aktörers godkännanden.

(9)

I syfte att se till att det centrala registret fungerar effektivt – särskilt att kommissionen iakttar en viss maximal frist för behandling av en anmälan av ändring av nationella register eller en allmän begäran – är det nödvändigt att specificera det centrala registrets och de nationella registrens tillgänglighetsnivå och de omständigheter under vilka kommissionens och medlemsstaternas skyldigheter när det gäller att iaktta frister och hålla register tillgängliga inte gäller.

(10)

För att möjliggöra utvärdering av driften av det centrala registret bör kommissionen extrahera vissa statistiska uppgifter från registret och överlämna dessa till medlemsstaterna på månatlig basis.

(11)

För att kommissionen och medlemsstaterna ska få tillräckligt med tid på sig att vidta de åtgärder som krävs för att de ska kunna fullgöra de skyldigheter i fråga om frister och registers tillgänglighet som föreskrivs i denna förordning bör artiklarna 8, 9 och 10 tillämpas först från och med den 1 januari 2015.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för punktskatter.

a)

Anmälningar från centrala kontaktkontor för punktskatter och kontaktorgan till det centrala registret av ändringar av nationella register.

b)

Anmälningar till nationella register av ändringar av det centrala registret.

c)

Framställningar från centrala kontaktkontor för punktskatter och kontaktorgan om erhållande av uppgifter om ändringar av det centrala registret.

d)

Framställningar från centrala kontaktkontor för punktskatter och kontaktorgan om erhållande av statistiska uppgifter ur det centrala registret.

e)

Överföringar till begärande medlemsstater av statistiska uppgifter ur det centrala registret.

a)

Kommissionen ska utan dröjsmål registrera ändringen i det centrala registret.

b)

Den ska genom meddelandet ”Ändringar i registret över ekonomiska aktörer” enligt tabell 2 i bilaga I skicka en anmälan av ändringen av det centrala registret till varje medlemsstat vars centrala kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan registrerats som mottagare av sådana anmälningar.

a)

Om det unika punktskattenummer som presenterats svarar mot en registrering om en godkänd upplagshavare, en registrerad mottagare eller en registrerad avsändare, ska utdraget innehålla något av följande:

b)

Om det unika punktskattenummer som presenterats svarar mot en registrering om ett skatteupplag, ska utdraget innehålla något av följande:

c)

Om det unika punktskattenummer som presenterats svarar mot en registrerad mottagare som faller under artikel 19.2 h i förordning (EU) nr 389/2012, ska utdraget utöver de uppgifter som avses i led a innehålla följande:

a)

Antalet aktiva och inaktiva registreringar som rör ekonomiska aktörer.

b)

Antalet godkännanden som håller på att löpa ut, dvs. antalet godkännanden som löper ut under den följande månaden eller det följande kvartalet.

c)

Antalet ekonomiska aktörer, uppdelat efter typ av aktör, och antalet skatteupplag.

d)

Antalet godkända/registrerade ekonomiska aktörer per vara och varukategori.

e)

Antalet ändringar av punktskattegodkännanden.

a)

Det centrala registret eller ett nationellt register är på grund av hårdvaru- eller telekommunikationsfel inte tillgängligt.

b)

Det har uppstått ett nätverksproblem som kommissionen eller den berörda medlemsstaten inte har någon direkt kontroll över.

c)

Force majeure.

d)

Planerat underhåll som anmälts minst 48 timmar innan underhållsarbetet enligt planerna ska inledas.

26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/34

(1)

Bilaga II till kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (2) innehåller en uttömmande förteckning över existerande verksamma ämnen som ska undersökas inom arbetsprogrammet för systematisk granskning av alla verksamma ämnen som redan finns på marknaden (nedan kallat granskningsprogrammet). Enligt den förordningen förbjuds utsläppande på marknaden av biocidprodukter som innehåller kombinationer av verksamt ämne och produkttyp som inte är upptagna i den bilagan eller i bilaga I eller IA till direktiv 98/8/EG eller avseende vilka kommissionen har fattat ett beslut om att de inte ska tas upp i de bilagorna.

(2)

Förteckningen i bilaga II till förordning (EG) nr 1451/2007 omfattar existerande kombinationer av verksamt ämne och produkttyp som har anmälts i enlighet med artikel 4.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1896/2000 av den 7 september 2000 om första fasen av det program som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om biocidprodukter (3), avseende vilka en medlemsstat har framfört ett önskemål i enlighet med artikel 5.3 i förordning (EG) nr 1896/2000 eller avseende vilka dokumentation har lämnats in senast den 1 mars 2006 och accepterats som fullständig.

(3)

Definitionerna av biocidprodukter i artikel 2.1 a i direktiv 98/8/EG och verksamma ämnen i artikel 2.1 d i det direktivet samt beskrivningarna av produkttyper i bilaga V till det direktivet har tolkats på olika sätt. I vissa fall har den gemensamma tolkning som delats av kommissionen och de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 26 i direktiv 98/8/EG ändrats över tiden. I synnerhet klargjordes genom EU-domstolens dom av den 1 mars 2012 i mål C-420/10, Söll GmbH mot Tetra GmbH (4), att begreppet biocidprodukter ska tolkas så, att det innefattar vissa produkter som endast indirekt verkar på de avsedda skadliga organismerna.

(4)

Personer som förlitar sig på vägledning som offentliggjorts eller skriftlig rådgivning som lämnats av kommissionen eller en behörig myndighet som utsetts i enlighet med artikel 26 i direktiv 98/8/EG kan därför ha underlåtit att anmäla en existerande kombination av verksamt ämne och produkttyp i en produkt som har släppts ut på marknaden, eller att ta över rollen som deltagare, eftersom de hade en objektivt berättigad anledning att tro att produkten inte omfattas av direktiv 98/8/EG eller att den ingår i en annan produkttyp.

(5)

Dessa personer bör i sådana fall ha möjlighet att lämna in dokumentation för granskning enligt granskningsprogrammet, under förutsättning att de i förekommande fall gör en förhandsanmälan, så att det undviks att produkter måste dras tillbaka från marknaden i fall där medlemsstater eller kommissionen i efterhand invänder mot en motiverad tolkning i fråga om produktens karaktär av biocidprodukt eller dess korrekta produkttyp.

(6)

I fall där verksamma ämnen av samma skäl ännu inte har identifierats som existerande bör dessutom bilaga I till förordning (EG) nr 1451/2007 uppdateras så att den på ett korrekt sätt återger alla existerande verksamma ämnen.

(7)

Situationen för personer som önskar anmäla en kombination av verksamt ämne och produkttyp på grundval av denna förordning kommer att vara liknande den som gäller för personer som önskar ta över rollen som deltagare i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 1451/2007. Det är därför lämpligt att föreskriva ett liknande förfarande och liknande tidsfrister för att underrätta berörda parter och tillåta avsiktsförklaringar till kommissionen.

(8)

Det är vidare lämpligt att i så stor utsträckning som möjligt anpassa tidsfristerna och andra krav för anmälan till de som anges i artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1896/2000 för de första anmälningarna av existerande verksamma ämnen, samtidigt som hänsyn tas till de nuvarande arbetsmetoderna vid den europeiska kemikaliemyndighet som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (5).

(9)

I fall där det inte har utsetts någon rapporterande medlemsstat för det verksamma ämne som berörs av en anmälan bör det krävas att anmälaren bekräftar att en behörig myndighet medger att utvärdera den kommande ansökan om godkännande av det verksamma ämnet, så att det säkerställs att ämnet kommer att utvärderas för godkännande.

(10)

Förordning (EG) nr 1451/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

För att säkerställa en smidig övergång från direktiv 98/8/EG till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (6), bör vissa delar av denna förordning börja tillämpas samma dag som förordning (EU) nr 528/2012.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

1.

I artikel 2 ska andra stycket ersättas med följande:

”I denna förordning avses med deltagare en person som har lämnat in en anmälan som kommissionen har godkänt i enlighet med artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1896/2000 eller artikel 3c.1 i denna förordning, eller en medlemsstat som har framfört ett önskemål i enlighet med artikel 5.3 i förordning (EG) nr 1896/2000.”

2.

I artikel 3.2 ska följande led läggas till som led d:

3.

Följande artikel ska införas som artikel 3a:

”Artikel 3a

Förfarande för förklaring om avsikt att anmäla

1.   En person eller en medlemsstat som anser att en biocidprodukt som släpps ut på marknaden och som endast innehåller existerande verksamma ämnen omfattas av direktiv 98/8/EG och ingår i en eller flera produkttyper som enligt artikel 4 inte får släppas ut på marknaden, får lämna in en begäran till kommissionen om tillåtelse att anmäla de verksamma ämnen som ingår i den produkten för de relevanta produkttyperna.

Begäran ska ange de relevanta kombinationerna av verksamt ämne och produkttyp och innehålla en motivering för underlåtenheten att lämna in en anmälan i enlighet med artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1896/2000, att framföra ett önskemål i enlighet med artikel 5.3 i den förordningen, att ta över rollen som deltagare i enlighet med artikel 12 i denna förordning eller att lämna in fullständig dokumentation i enlighet med artikel 9.1 i denna förordning.

2.   När kommissionen har mottagit en begäran i enlighet med punkt 1 ska den samråda med medlemsstaterna om huruvida begäran är godtagbar.

Begäran ska vara godtagbar om biocidprodukten omfattas av direktiv 98/8/EG och ingår i en eller flera produkttyper som enligt artikel 4 i denna förordning inte får släppas ut på marknaden och om sökanden före inlämnandet av begäran, med stöd av vägledning som offentliggjorts eller skriftlig rådgivning från kommissionen eller en behörig myndighet som utsetts i enlighet med artikel 26 i direktiv 98/8/EG, hade en objektivt berättigad anledning att tro att produkten inte omfattades av direktiv 98/8/EG eller att den ingick i en annan produkttyp.

Begäran ska emellertid inte vara godtagbar om den berörda kombinationen av verksamt ämne och produkttyp redan har varit föremål för ett beslut om att inte ta upp den i bilaga I eller IA till direktiv 98/8/EG på grundval av en granskningsrapport som har gåtts igenom av ständiga kommittén för biocidprodukter i enlighet med artikel 15.4 i denna förordning.

3.   Om kommissionen efter ett samråd i enlighet med punkt 2 finner att begäran är godtagbar ska den godta begäran och tillåta att det verksamma ämnet anmäls för de relevanta produkttyperna.

Om emellertid den dokumentation som redan har lämnats in till den rapporterande medlemsstaten för det relevanta verksamma ämnet innehåller alla uppgifter som krävs för utvärderingen av de relevanta produkttyper som enligt artikel 4 i denna förordning inte får släppas ut på marknaden, och den deltagare som lämnade in dokumentationen önskar betraktas som att ha anmält det verksamma ämnet för de produkttyperna, ska den rapporterande medlemsstaten informera kommissionen om detta och ingen ytterligare anmälan ska tillåtas enligt första stycket i denna punkt.

Kommissionen ska informera medlemsstaterna om detta och offentliggöra informationen elektroniskt.

4.   En person som avser att anmäla den kombination av verksamt ämne och produkttyp som omfattas av det elektroniska offentliggörande som avses i punkt 3 tredje stycket ska förklara denna avsikt till kommissionen senast tre månader från dagen för det elektroniska offentliggörandet.”

4.

Följande artikel ska införas som artikel 3b:

”Artikel 3b

Förfarande för anmälan

1.   Efter att ha förklarat sin avsikt att anmäla ska den person som avses i artikel 3a.4 senast 18 månader från dagen för det elektroniska offentliggörande som avses i artikel 3a.3 tredje stycket lämna in en anmälan av kombinationen av verksamt ämne och produkttyp till den europeiska kemikaliemyndighet som inrättats genom förordning (EG) nr 1907/2006 (nedan kallad kemikaliemyndigheten).

Anmälan ska göras genom det register för biocidprodukter som avses i artikel 71 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 (7).

2.   Anmälan ska lämnas in i Iuclid-format. Den ska innehålla alla de uppgifter som avses i punkterna 1–3 och tabellen i bilaga II till förordning (EG) nr 1896/2000 samt bevis för att ämnet fanns på marknaden som ett verksamt ämne i en biocidprodukt som ingår i den relevanta produkttypen den dag då det elektroniska offentliggörande som avses i artikel 3a.3 tredje stycket gjordes.

3.   Om en rapporterande medlemsstat inte redan har utsetts för det berörda verksamma ämnet ska anmälaren ange till vilken behörig myndighet i en medlemsstat denne avser lämna in dokumentation och tillhandahålla en skriftlig bekräftelse på att den behöriga myndigheten medger att utvärdera dokumentationen.

4.   När kemikaliemyndigheten har tagit emot en ansökan ska den informera kommissionen om detta och informera anmälaren om de avgifter som ska betalas enligt den förordning som antas i enlighet med artikel 80.1 i förordning (EU) nr 528/2012. Om anmälaren inte betalar avgifterna inom 30 dagar från mottagandet av denna information ska kemikaliemyndigheten avvisa anmälan och underrätta anmälaren om detta.

5.   När kemikaliemyndigheten har tagit emot avgifterna ska den inom 30 dagar kontrollera om anmälan uppfyller kraven i punkt 2. Om anmälan inte uppfyller dessa krav ska kemikaliemyndigheten bevilja anmälaren en period på 30 dagar för att komplettera eller rätta anmälan. Efter utgången av den 30-dagarsperioden ska kemikaliemyndigheten inom 30 dagar antingen förklara att anmälan uppfyller kraven i punkt 2 eller avvisa anmälan och underrätta anmälaren om detta.

6.   Överklaganden av kemikaliemyndighetens beslut i enlighet med punkt 4 eller 5 ska göras till den överklagandenämnd som inrättats genom förordning (EG) nr 1907/2006. Artiklarna 92.1, 92.2, 93 och 94 i förordning (EG) nr 1907/2006 ska tillämpas på sådana överklaganden. Ett överklagande ska ha suspensiv verkan.

7.   Kemikaliemyndigheten ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om huruvida anmälan uppfyller kraven i punkt 2 eller om den har avvisats.

5.

Följande artikel ska införas som artikel 3c:

”Artikel 3c

Upptagande i eller uteslutning från granskningsprogrammet

1.   Om ett verksamt ämne anses ha anmälts i enlighet med artikel 3a.3 andra stycket eller om kemikaliemyndigheten underrättar kommissionen i enlighet med artikel 3b.7 om att en anmälan uppfyller kraven i artikel 3b.2 ska kommissionen godta anmälan och göra något av följande:

2.   Om en förklaring om avsikt att anmäla inte har mottagits inom den tidsfrist som avses i artikel 3a.4, om en anmälan inte har mottagits inom den tidsfrist som avses i artikel 3b.1 eller om kemikaliemyndigheten i enlighet med artikel 3b.7 underrättar kommissionen om att en anmälan som lämnats in i enlighet med artikel 3b.1 har avvisats, ska kommissionen informera medlemsstaterna om detta och offentliggöra informationen elektroniskt.”

6.

I artikel 4 ska följande punkt läggas till som punkt 4:

”4.   Genom undantag från punkterna 1 och 2 får biocidprodukter som innehåller ett verksamt ämne, avseende vilket kommissionen har offentliggjort den relevanta informationen elektroniskt i enlighet med artikel 3a.3 tredje stycket för de relevanta produkttyperna, släppas ut på marknaden i enlighet med artikel 16.1 i direktiv 98/8/EG till den dag då kommissionen har fattat ett beslut om att ta upp kombinationen av verksamt ämne och produkttyp i bilaga II i enlighet med artikel 3c.1 a eller om att ogiltigförklara ett tidigare beslut om att inte ta upp kombinationen av verksamt ämne och produkttyp i enlighet med artikel 3c.1 b, eller för en period av sex månader från den dag då kommissionen offentliggjorde den relevanta informationen elektroniskt i enlighet med artikel 3c.2.”

7.

I artikel 9 ska följande punkt läggas till som punkt 3:

”3.   Genom undantag från punkt 2 gäller att för kombinationer av verksamt ämne och produkttyp som har tagits upp i bilaga II i enlighet med artikel 3c.1 a eller avseende vilka ett beslut har ogiltigförklarats i enlighet med artikel 3c.1 b ska ansökningar om godkännande av ett verksamt ämne i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 528/2012 lämnas in senast två år från dagen för det beslut som antagits i enlighet med artikel 3c.1 a eller b.”

26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/38

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/40

(1)

På Irlands begäran beviljade rådet ekonomiskt bistånd till Irland genom genomförandebeslut 2011/77/EU (2) för att stödja ett kraftfullt ekonomiskt och finansiellt reformprogram med syftet att återställa förtroende, återställa hållbar tillväxt och värna om den finansiella stabiliteten i Irland, i euroområdet och i unionen.

(2)

Den 22 april 2013 fullbordade kommissionen den nionde översynen av Irlands ekonomiska och finansiella reformprogram.

(3)

En förlängning av den genomsnittliga löptiden för EU-lånet skulle vara fördelaktig, eftersom den skulle stödja Irlands insatser för att återfå fullt marknadstillträde och framgångsrikt kunna lämna sitt program. För att det ska bli möjligt att dra full nytta av förlängningen av den längsta genomsnittliga löptiden för EU-lånet, bör kommissionen få tillstånd att förlänga löptiden för delbetalningar och trancher.

(4)

Mot bakgrund av denna utveckling bör genomförandebeslut 2011/77/EU ändras.

1.

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Unionen ska erbjuda Irland ett lån på högst 22,5 miljarder EUR med en längsta genomsnittlig löptid på 19,5 år. Löptiden för individuella trancher av lånefaciliteten kan vara upp till 30 år.”

2.

Följande punkt ska läggas till:

”9.   På Irlands begäran får kommissionen förlänga löptiden för en delbetalning eller en tranche, förutsatt att den längsta genomsnittliga löptiden enligt punkt 1 iakttas. Kommissionen får refinansiera hela eller delar av upplåningen i detta syfte. Alla i förväg upplånade belopp ska vara insatta på ett konto hos Europeiska centralbanken som kommissionen öppnat för administrationen av det ekonomiska stödet.”

26.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/41

(1)

Rådet fastslog genom sitt beslut 2010/286/EU av den 2 december 2009 (1), efter en rekommendation från kommissionen, att det förelåg ett alltför stort underskott i Italien. Rådet konstaterade att underskottet i den offentliga sektorns finanser väntades uppgå till 5,3 % av BNP år 2009, vilket överskrider fördragets referensvärde på 3 % av BNP. Samtidigt beräknades den offentliga sektorns bruttoskuld uppgå till 115,1 % av BNP år 2009, vilket överskrider fördragets referensvärde på 60 % av BNP (2).