28.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/1

(1)

Rådets förordning (EU) nr 204/2011 av den 2 mars 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen (2) ger verkan åt de åtgärder som föreskrivs i beslut 2011/137/Gusp.

(2)

Rådets beslut 2013/45/Gusp av den 22 januari 2013 (3) ändrar beslut 2011/137/Gusp för att göra det möjligt att frigöra vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser som behövs för att följa ett rättsligt eller administrativt beslut som meddelats i unionen eller ett rättsligt beslut som är verkställbart i en medlemsstat.

(3)

Rådets beslut 2013/182/Gusp av den 22 april 2013 (4) ändrar beslut 2011/137/Gusp i enlighet med resolution 2095 (2013) från Förenta nationernas säkerhetsråd, vilken ändrar undantagen till det vapenembargo som föreskrivs i punkt 9a i FN:s säkerhetsråds resolution 1970 (2011) och punkt 13a i FN:s säkerhetsråds resolution 2009 (2011).

(4)

Vissa av dessa åtgärder omfattas av tillämpningsområdet för fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och lagstiftningsåtgärder på unionsnivå är därför nödvändiga för att genomföra dem, särskilt för att se till att de ekonomiska operatörerna i alla medlemsstater tillämpar dem på ett enhetligt sätt.

(5)

Förordning (EG) nr 204/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

1.   Det ska vara förbjudet att

2.   Med avvikelse från punkt 1 ska de förbud som där föreskrivs inte tillämpas på

3.   Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna enligt förteckningen i bilaga IV ge tillstånd till tillhandahållande av tekniskt bistånd, finansiering och finansiellt bistånd i samband med utrustning som kan användas för inre förtryck, på sådana villkor som de finner lämpliga, om de fastställer att sådan utrustning endast är avsedd för humanitärt bruk eller som skydd.

(2)

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

1.   Med avvikelse från artikel 5 avseende personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga II får de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna enligt förteckningen i bilaga IV ge tillstånd till att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs, om följande villkor är uppfyllda:

2.   Med avvikelse från artikel 5 avseende personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga III får de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som förtecknas i bilaga IV ge tillstånd till att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs, om följande villkor är uppfyllda:

3.   Den berörda medlemsstaten ska underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om alla tillstånd som beviljas enligt denna artikel.”.

(3)

I artikel 9.1 ska följande led införas:

(4)

I artikel 13 ska följande punkt läggas till:

"3.   Punkt 2 ska inte hindra medlemsstaterna från att, i enlighet med sin nationella lagstiftning, utbyta sådana uppgifter med behöriga myndigheter i Libyen och i andra medlemsstater när så är nödvändigt, i syfte att bistå vid återvinning av förskingrade tillgångar.".

28.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/4

(1)

Gränsvärden för högsta tillåtna resthalter (nedan kallade MRL-värden) för farmakologiskt aktiva substanser som är avsedda att i unionen användas i veterinärmedicinska läkemedel för livsmedelsproducerande djur eller i biocidprodukter som används vid djurhållning bör fastställas i enlighet med förordning (EG) nr 470/2009.

(2)

Farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering med avseende på MRL-värden i animaliska livsmedel anges i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 37/2010 av den 22 december 2009 om farmakologiskt aktiva substanser och deras klassificering med avseende på MRL-värden i animaliska livsmedel (2).

(3)

En ansökan om att MRL-värden ska fastställas för dubbelsträngad ribonukleinsyrahomolog till virus-RNA som kodar för en del av höljesproteinet och en del av den intergeniska regionen av viruset IAPV (Israel Acute Paralysis Virus) för bin har lämnats in till Europeiska läkemedelsmyndigheten.

(4)

Enligt en rekommendation från kommittén för veterinärmedicinska läkemedel är det inte ändamålsenligt med en standardiserad farmakologisk och toxikologisk strategi, inklusive fastställande av en nivå för acceptabelt dagligt intag, för denna farmakologiskt aktiva substans, och det behöver inte fastställas något MRL-värde för dubbelsträngad ribonukleinsyrahomolog till virus-RNA som kodar för en del av höljesproteinet och en del av den intergeniska regionen av viruset IAPV (Israel Acute Paralysis Virus) för honung från bin.

(5)

Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 470/2009 ska Europeiska läkemedelsmyndigheten överväga att tillämpa de MRL-värden som fastställts för en farmakologiskt aktiv substans för ett visst livsmedel på ett annat livsmedel som härrör från samma djurslag, eller de MRL-värden som fastställts för en farmakologiskt aktiv substans för ett eller flera djurslag på andra djurslag. Kommittén för veterinärmedicinska läkemedel har kommit fram till att extrapolering till andra livsmedelsproducerande djurslag inte är tillrådligt för denna substans.

(6)

Tabell 1 i bilagan till förordning (EU) nr 37/2010 bör därför ändras så att den även omfattar substansen dubbelsträngad ribonukleinsyrahomolog till virus-RNA som kodar för en del av höljesproteinet och en del av den intergeniska regionen av viruset IAPV (Israel Acute Paralysis Virus) för bin, samtidigt som det anges att det inte behöver fastställas något MRL-värde för honung.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för veterinärmedicinska läkemedel.

28.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/6

(1)

Den 29 augusti 2012 meddelade Europeiska kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att den inledde ett antidumpningsförfarande beträffande import till unionen av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien (nedan kallade de berörda länderna).

(2)

Undersökningen inleddes till följd av ett klagomål som inlämnades den 17 juli 2012 av European Biodiesel Board (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 60 % av unionens sammanlagda tillverkning av biodiesel. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för dumpning av produkten i fråga och för därav vållad väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera att en undersökning inleddes.

(3)

Genom kommissionens förordning (EU) nr 79/2013 (3) av den 28 januari 2013 infördes registrering av import av biodiesel med ursprung i de berörda länderna den 30 januari 2013.

(4)

Den 10 november 2012 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (4) att den inledde ett antisubventionsförfarande beträffande import till unionen av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien, och inledde därmed en separat undersökning.

(5)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2011 till och med den 30 juni 2012 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2009 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(6)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, andra kända tillverkare i unionen, de kända exporterande tillverkarna i Argentina och Indonesien, kända importörer, leverantörer, distributörer, användare och intresseorganisationer som man visste var berörda samt myndigheter i Argentina och Indonesien om inledandet av förfarandet. I tillkännagivandet om inledande uppmanades alla berörda parter att kontakta kommissionen och ge sig tillkänna.

(7)

De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(8)

Klaganden, exporterande tillverkare i Argentina och Indonesien, importörer och myndigheter i Argentina och Indonesien lämnade synpunkter. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle till detta.

(9)

Med hänsyn till det stora antalet exporterande tillverkare i Argentina och Indonesien, icke-närstående importörer i unionen och unionstillverkare som deltog i undersökningen och för att slutföra undersökningen inom föreskriven tid, meddelade kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den eventuellt skulle begränsa de exporterande tillverkare i Argentina och Indonesien och icke-närstående importörer och unionstillverkare som skulle undersökas till ett rimligt antal genom att göra ett urval i enlighet med artikel 17 i grundförordningen (denna process kallas också stickprovsförfarande).

(10)

För att kommissionen skulle kunna besluta huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla exporterande tillverkare i Argentina att ge sig till känna för kommissionen och lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(11)

Tio exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. Två företag rapporterade dock att de inte haft någon export till unionen (eller ingen tillverkning alls) under undersökningsperioden.

(12)

Återstående åtta (grupper av) exporterande tillverkare stod för hela den exporterade volymen till unionen under undersökningsperioden.

(13)

I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av tre exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare på grundval av den största representativa exportvolymen av den berörda produkten till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet stod för 86 % av den sammanlagda exportvolymen av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden, enligt vad de åtta exporterande tillverkarna hade rapporterat (se skäl 12).

(14)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med alla kända exporterande tillverkare, med den argentinska tillverkarorganisationen och med de argentinska myndigheterna om urvalet och ingen hade några invändningar.

(15)

Inget argentinskt företag som inte ingick i urvalet begärde enskild undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen.

(16)

För att kommissionen skulle kunna besluta huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla exporterande tillverkare i Indonesien att ge sig till känna för kommissionen och lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(17)

Åtta exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare lämnade den begärda informationen och samtyckte till att ingå i urvalet. Tre företag rapporterade dock att de inte haft någon export till unionen under undersökningsperioden.

(18)

Återstående fem (grupper av) exporterande tillverkare stod för hela den exporterade volymen till unionen under undersökningsperioden.

(19)

I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av fyra exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare på grundval av den största representativa exportvolymen av den berörda produkten till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet stod för 99 % av den sammanlagda exportvolym av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden, enligt vad de fem exporterande tillverkarna hade rapporterat (se skäl 18).

(20)

I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen samrådde kommissionen med alla kända exporterande tillverkare och med de indonesiska myndigheterna om urvalet och ingen hade några invändningar.

(21)

Inget indonesiskt företag som inte ingick i urvalet begärde enskild undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen.

(22)

För att kommissionen skulle kunna besluta huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla icke-närstående importörer att ge sig till känna för kommissionen och lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Ingen importör samarbetade dock i undersökningen.

(23)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den preliminärt hade gjort ett urval av unionstillverkare. Stickprovet bestod av de åtta största unionstillverkarna av biodiesel som kommissionen kände till innan undersökningen inleddes. Kommission gjorde urvalet på grundval av produktionsvolym, försäljningsvolym och geografiskt läge. De utvalda unionstillverkarna stod för 27 % av tillverkningen i unionen.

(24)

I tillkännagivandet om inledande ombads också berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Efter offentliggörandet av det föreslagna urvalet drog två av de utvalda företagen tillbaka sitt samtycke till att samarbeta och ersattes med två andra företag. Unionsindustrin kommenterade också att på grund av det stora antalet små och medelstora tillverkare av biodiesel borde minst en ingå i urvalet. Denna begäran tillstyrktes.

(25)

Urvalet anses vara representativt för unionsindustrin.

(26)

Frågeformulär sändes ut till de tre utvalda exporterande tillverkarna eller grupperna av tillverkare i Argentina, till de fyra utvalda exporterande tillverkarna eller grupperna av tillverkare i Indonesien och till de åtta utvalda unionstillverkarna.

(27)

Besvarade frågeformulär inkom från de sju utvalda exporterande tillverkarna eller grupperna av tillverkare i Argentina och Indonesien, de åtta utvalda unionstillverkarna och tre användare.

(28)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att preliminärt fastställa dumpning och därav följande skada samt för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök genomfördes på plats hos följande företag:

(29)

Den berörda produkten är fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, i ren form eller i en blandning med ursprung i Argentina och Indonesien, som för närvarande klassificeras enligt KN-nr ex 1516 20 98, ex 1518 00 91, ex 1518 00 95, ex 1518 00 99, ex 2710 19 43, ex 2710 19 46, ex 2710 19 47, 2710 20 11, 2710 20 15, 2710 20 17, ex 3824 90 97, 3826 00 10 och ex 3826 00 90, (nedan kallad den berörda produkten eller biodiesel).

(30)

Undersökningen visade att biodiesel som tillverkas i Argentina är enbart ”sojabönsmetylestrar” (SME) från sojabönsolja, och att biodiesel tillverkad i Indonesien är enbart ”palmmetylestrar” (PME) från palmolja, medan biodiesel som tillverkas inom unionen främst är ”rapsmetylestrar” (RME) men även från andra råvaror som avfallsoljor och jungfruoljor.

(31)

SME, PME och RME tillhör alla kategorin fettsyrametylestrar (FAME). Begreppet ”ester” hänför sig till resultatet från transförestring av växtoljor, dvs. blandning av en olja med en alkohol, vilket ger biodiesel och som en biprodukt också glycerin. Prefixet ”metyl” hänför sig till metanol, som är den mest använda alkoholen i denna process.

(32)

Biodiesel SME och PME kan användas i ren form men blandas vanligen ut, antingen med varandra eller med RME, innan den används inom Europeiska unionen. Orsaken till att man blandar SME med PME är att SME i sin rena form inte uppfyller den europeiska standarden EN 14214 vad gäller jod- och cetantal. Orsaken till att man blandar PME (och SME) med RME är att PME och SME har högre filtrerbarhetstemperatur (Cold Filter Plugging Point, CFPP) än RME och de är därför inte lämpliga att använda i sin rena form under vintermånaderna i kalla regioner inom Europeiska unionen.

(33)

Blandningarna av biodiesel och mineraldiesel får sin slutanvändning inom transportsektorn som dieselmotorbränsle i landsvägsfordon (bilar, lastbilar, bussar) och i tåg. Biodiesel i ren form eller blandad med mineraldiesel kan också användas som bränsle i värmepannor för hemmabruk, kommersiellt bruk eller industribruk och som bränsle i elgeneratorer.

(34)

Undersökningen visade att den berörda produkten, den produkt som tillverkas och säljs på de inhemska marknaderna i Argentina och Indonesien och den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin, har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och användningsområden. De anses därför preliminärt vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(35)

En indonesisk tillverkare begärde att fraktioner av metylestrar skulle undantas från förfarandets produktomfattning. Fraktionerad destillation av fettsyrametylestrar innebär att de separeras till komponenter med andra kemiska egenskaper och annan slutanvändning. De hävdade att de fraktioner av metylestrar som företaget tillverkade och exporterade till EU, inte var biodiesel och inte användes som bränsle utan för annan industriell tillämpning. De hävdade också att råvaran som användes till dessa fraktioner av metylestrar var kokosolja eller palmkärnolja, och inte oraffinerad palmolja som vanligen används för att tillverka biodiesel i Indonesien.

(36)

Fraktioner av metylestrar faller inom produktdefinitionen för den berörda produkten, eftersom de förblir fettsyrametylestrar och framställs av råvaror som används för att tillverka biodiesel. Även om den inte i sig uppfyller den europeiska standarden EN 14214 kan den blandas med andra biodieslar och ge en blandning som uppfyller standarden. Detta är exakt det samma som biodiesel av palmmetylestrar, som själv inte uppfyller den europeiska standarden om den inte blandas. Argumentet avvisas därför.

(37)

En europeisk importör av palmkärnoljebaserad fettsyremetylester från Indonesien krävde dock undantag för speciella ändamål för import som inte var avsedd för användning som bränsle utan för att förädlas till omättad fettalkohol.

(38)

Undantag för speciella ändamål är ett system som administreras av de nationella tullverken och som innebär att tull på importerade varor kan undantas på grundval av den slutliga certifierade användningen för importerade råvaror. Systemet beskrivs i tillämpningsbestämmelserna för tullkodex för gemenskapen (6).

(39)

Denna begäran kommer att behandlas i undersökningens slutskede när kommissionen har fått synpunkter från berörda parter om huruvida denna specifika begäran bör uppfyllas för import av palmkärnoljebaserad fettsyremetylester som inte används som bränsle. Dessa synpunkter bör beröra huruvida detta undantag skulle kunna användas för att kringgå de slutliga tullarna om sådana införs och effekten på importen av biodiesel för andra ändamål än bränsle från länder som redan omfattas av åtgärder.

(40)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först för varje exporterande tillverkare i urvalet huruvida dess totala försäljning av den likadana produkten på den inhemska marknaden till oberoende kunder i Argentina var representativ, dvs. om den totala volymen av sådan försäljning representerade minst 5 % av dess totala exportförsäljningsvolym av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. Kommission fann att för varje företag eller grupp av företag i urvalet, representerade den totala volymen av sådan försäljning minst 5 % av den totala exportförsäljningsvolymen till unionen under undersökningsperioden.

(41)

Kommissionen fastställde senare för varje företag eller grupp av företag i urvalet vilka produkttyper som säljs på den inhemska marknaden och som var identiska eller jämförbara med de typer som säljs på export till unionen.

(42)

För varje produkttyp som företaget eller gruppen av företag i urvalet sålde på sin hemmamarknad och som konstaterades vara identisk eller jämförbar med den produkttyp som exporterades till unionen, undersöktes om den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Inhemsk försäljning av en särskild produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ när den totala volymen av den produkt som säljs på den inhemska marknaden till oberoende kunder under undersökningsperioden stod för minst 5 % av den totala volymen av den jämförbara produkten som säljs på export till unionen.

(43)

Därefter undersökte kommissionen för varje företag eller grupp av företag i urvalet om den inhemska försäljningen av den likadan produkten skedde vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att man för varje produkttyp fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden under undersökningsperioden.

(44)

Undersökningen har visat att den argentinska marknaden är mycket reglerad av staten. Det är obligatoriskt att blanda fossil diesel med biodiesel i Argentina (7 % biodiesel under undersökningsperioden). Den totala mängden biodiesel som behövs för att uppfylla detta krav fördelas via kvottilldelning bland ett antal utvalda argentinska biodieseltillverkare. Oljeföretag är tvungna att köpa biodiesel av dessa argentinska biodieseltillverkare för att uppfylla det obligatoriska kravet på blandning. Priset fastställs av staten och offentliggörs av energidepartementet. Under undersökningsperioden beräknades detta statligt fastställda referenspris enligt en komplicerad metod som tog hänsyn till tillverkningskostnad (råvaror, transport och andra kostnader) och säkerställde att en viss vinst uppnåddes. De parametrar som användes för att fastställa referenspriset bestämdes utifrån uppskattade kostnader för den mest ineffektiva tillverkaren i den mest avlägsna regionen i landet och gav en betydande lönsamhet för de argentinska tillverkarna.

(45)

Under dessa förhållanden ansågs inte den inhemska försäljningen ske vid normal handel och normalvärdet för den likadana produkten måste konstrueras i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen genom att till företagets egna tillverkningskostnader under undersökningsperioden lägga till försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en rimlig vinstmarginal. Klaganden hävdar att det differentierade exportskattsystemet i Argentina pressar priserna på sojabönor och sojabönsolja och därför snedvrider kostnaderna för biodieselproducenter. Kommissionen har i detta skede inte tillräckligt med uppgifter för att fatta ett beslut om det lämpligaste sättet att hantera detta påstående. Frågan om dessa kostnader på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna för produktion av den berörda produkten kommer därför att undersökas ytterligare i undersökningens slutskede samt i den pågående antisubventionsundersökningen.

(46)

Mot bakgrund av det rådande marknadsläget, som beskrivs i skäl 44, ansåg kommissionen att tillägget för vinst inte kunde grundas på faktiska uppgifter från företagen i urvalet. Därför fastställdes tillägget för vinst vid konstruktionen av normalvärdet i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen utifrån den rimliga vinst som en ung och innovativ kapitalintensiv industri av denna typ kan uppnå under normala konkurrensförhållanden på en fri och öppen marknad, dvs. 15 % av omsättningen.

(47)

Exportförsäljningen till unionen från de exporterande tillverkarna i urvalet skedde antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag.

(48)

När den berörda produkten exporterades direkt till oberoende kunder i unionen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten.

(49)

I de fall när exportförsäljningen till unionen skedde genom närstående handelsföretag i unionen, fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av de priser till vilka den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen. I sådana fall gjordes justeringar för alla omkostnader som tillkom mellan importen och återförsäljningen samt förväntad vinst. För denna beräkning ansågs en vinst på 5 % på omsättningen som rimlig.

(50)

Normalvärde och exportpris för de exporterande tillverkarna i urvalet jämfördes utifrån priset fritt fabrik.

(51)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen vederbörliga justeringar för att beakta olikheter som påverkar priserna och prisjämförbarheten.

(52)

På grundval av detta har justeringar för transportkostnader, sjöfrakts- och försäkringskostnader, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, exporttullar och provisioner gjorts när detta har visat sig påverka prisjämförbarheten.

(53)

När exportförsäljningen till unionen skedde genom närstående handelsföretag utanför unionen undersökte kommissionen om sådana närstående handlare skulle betraktas som en exportförsäljningsavdelning av den exporterande tillverkaren eller som en agent som arbetar på provisionsbasis.

(54)

Ett handelsföretag hade nära anknytning till och kontrollerades helt av den exporterande tillverkaren, hade ingen egen förhandlingsmakt eller påverkan på priser eller leveransvillkor och handlade uteslutande med produkter som tillverkades av den exporterande tillverkaren i Argentina. Det betraktades därför som en exportförsäljningsavdelning av den exporterande tillverkaren och inga justeringar för provision gjordes. Ett handelsföretag utanför unionen som befanns ha lösare anknytning till den exporterande tillverkaren i Argentina, styrdes inte av denne och handlade med ett antal andra produkter som tillverkades av andra tillverkare. I detta fall ansågs det att handlaren fyllde liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis. Därför justerades exportförsäljningspriserna i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen för att ta hänsyn till det tänkta pålägg som handlaren fick.

(55)

Den faktiska skillnaden mellan försäljningspriserna som den exporterande tillverkaren i Argentina tog av den närstående handlaren och försäljningspriserna som de närstående handlarna tog av den första oberoende kunden inom EU användes inte för att beräkna justeringen. Justeringen beräknades på grundval av försäljnings- och administrationskostnader och andra kostnader för den närstående handlaren och ett rimligt tillägg för vinst. Den faktiska vinsten för företaget betraktades inte som tillförlitlig på grund av karaktären på relationen mellan företagen.

(56)

För de exporterande tillverkarna i urvalet jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(57)

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna som inte ingick i urvalet beräknades i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes på grundval av marginalerna som fastställts för de tre exporterande tillverkarna i urvalet.

(58)

Med avseende på övriga exporterande tillverkare i Argentina, fastställdes dumpningsmarginalerna på grundval av de tillgängliga uppgifterna i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta ändamål fastställdes graden av samarbetsvilja först genom att man jämförde exportvolymen till unionen som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna med motsvarande importstatistik från Eurostat. Eftersom samarbetsvilligheten var mycket hög med 100 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden, fastställdes dumpningsmarginalen för alla övriga exporterande tillverkare i Argentina till en nivå motsvarande den som konstaterats för den samarbetsvilliga exporterande tillverkare i urvalet som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(59)

Den preliminära dumpningsmarginal som fastställdes på detta sätt, uttryckt som en procentuell andel av priset cif vid unionens gräns, före tull, är följande:

Dumpningsmarginal

(60)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först för varje exporterande företag i urvalet huruvida dess totala försäljning av den likadana produkten på den inhemska marknaden till oberoende kunder i Indonesien var representativ, dvs. om den totala volymen av sådan försäljning representerade minst 5 % av dess totala volym av exportförsäljning av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. Kommissionen fann att, med undantag för två exporterande tillverkare, var den inhemska försäljningen inte representativ.

(61)

För de exporterande tillverkarna med övergripande representativitet fastställde kommissionen senare de produkttyper som säljs på den inhemska marknaden och som var identiska eller jämförbara med de typer som säljs på export till unionen.

(62)

För dessa identiska eller jämförbara produkttyper undersöktes om den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs som tillräckligt representativ om den exporterande tillverkarens totala inhemska försäljningsvolym av den produkttypen till oberoende kunder under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av företagets totala försäljningsvolym för en jämförbar produkttyp som exporterades till unionen. För de exporterande tillverkarna med övergripande representativitet, fanns ingen representativ försäljning eller ingen försäljning alls på den inhemska marknaden av den produkttyp som exporterades.

(63)

Därför konstruerades ett normalvärde för den likadana produkten för alla exporterande tillverkare preliminärt i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen genom att till företagets egna tillverkningskostnader under undersökningsperioden lägga försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en rimlig vinstmarginal. Klaganden hävdar att det differentierade exportskattsystemet i Indonesien pressar priset på palmolja och därför snedvrider kostnaderna för biodieselproducenter. Kommissionen har i detta skede inte tillräckligt med uppgifter för att fatta ett beslut om det lämpligaste sättet att hantera detta påstående. Frågan om dessa kostnader på ett rimligt sätt återspeglar kostnaderna för produktion av den berörda produkten kommer därför att undersökas ytterligare i undersökningens slutskede samt i den pågående antisubventionsundersökningen.

(64)

Undersökningen har visat att den indonesiska marknaden för biodiesel är kraftigt reglerad av staten. Det helt statsägda olje- och gasföretaget Pertamina är det överlägset största företaget på den inhemska marknaden (över 90 % av inhemska inköp av biodiesel från tillverkarna i urvalet). Pertamina har fått i uppdrag från staten att blanda biobränslen med fossila bränslen för försäljning på sina tankställen. Det indonesiska handelsministeriet fastställer varje månad administrativt det så kallade ”HPE-priset” (eller Export Check Price) som är ett referenspris som används för att beräkna månadsnivån på exporttullar. Pertamina köper biodiesel till det HPE-pris som den indonesiska regeringen har fastställt.

(65)

Under sådana villkor kan vinsten inte beräknas på faktiska uppgifter från företagen i urvalet eftersom den inhemska försäljningen inte kan anses ske vid normal handel. Därför fastställdes tillägget för vinst vid konstruktionen av normalvärdet i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen utifrån den rimliga vinst som en ung och innovativ kapitalintensiv industri av denna typ kan uppnå under normala konkurrensförhållanden på en fri och öppen marknad, dvs. 15 % av omsättningen.

(66)

Exportförsäljningen till unionen från de exporterande tillverkarna i urvalet skedde antingen direkt till oberoende kunder eller genom närstående företag.

(67)

När den berörda produkten exporterades direkt till oberoende kunder i unionen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten.

(68)

När exportförsäljningen till unionen skedde genom närstående handelsföretag inom unionen, fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris som den importerade produkten först såldes vidare för till oberoende kunder i unionen. I sådana fall gjordes justeringar för alla kostnader som uppkommit mellan importen och återförsäljningen och en vinstnivå på 5 % på omsättningen ansågs rimlig.

(69)

Tillägg som tagits ut av kunder i en medlemsstat som efter biodieselköp ville utnyttja systemet med ”dubbelräkning” (7), betraktades inte som en del av exportpriset. Sådana extraavgifter är inte kopplade till den berörda produkten som sådan, utan snarare till dokument som den närstående importören ska tillhandahålla för att få ett intyg som gör det möjligt för importörens kund att uppfylla de krav som ställs för att få blanda med endast hälften av biodieseln (under förutsättning att denna biodiesel kan dubbelräknas).

(70)

Normalvärde och exportpris för de exporterande tillverkarna i urvalet jämfördes utifrån priset fritt fabrik.

(71)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen vederbörliga justeringar för att beakta olikheter som påverkar priserna och prisjämförbarheten.

(72)

På grundval av detta gjordes justeringar för transportkostnader, sjöfrakts- och försäkringskostnader, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, exporttullar, undersökningsavgifter, bankavgifter samt provisioner i de fall när detta har visat sig på verka prisjämförbarheten.

(73)

När exportförsäljningen till unionen skedde genom närstående handelsföretag utanför unionen undersökte kommissionen om sådana närstående handlare skulle betraktas som en exportförsäljningsavdelning av den exporterande tillverkaren eller som en agent som arbetar på provisionsbasis.

(74)

Ett företag eller en grupp av företag befanns ha upprättat ett kontrakt med ett närstående handelsföretag om att handla med bland annat biodiesel i utbyte mot en provision. I detta fall betraktades den närstående handlaren som en agent som arbetade på provisionsbasis, och exportförsäljningspriserna justerades därför i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen för att hänsyn skulle tas till det pålägg som handlaren fick.

(75)

För en exporterande tillverkare blandades den berörda produkten (PME) med RME innan den såldes till den första oberoende kunden. Därför gjordes justering i enlighet med artikel 2.10 a för olikheter i den berörda produktens fysiska egenskaper.

(76)

För de exporterande företagen i urvalet jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(77)

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna som inte ingick i urvalet, beräknades i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes på grundval av de marginaler som fastställts för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, bortsett från marginalen för den exporterande tillverkare vars dumpningsmarginal fastställts till noll.

(78)

Med avseende på övriga exporterande tillverkare i Indonesien, fastställdes dumpningsmarginalerna på grundval av de tillgängliga uppgifterna i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. För detta ändamål fastställdes graden av samarbetsvilja först genom att man jämförde exportvolymen till unionen som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna med motsvarande importstatistik från Eurostat. Eftersom samarbetsvilligheten var mycket hög med 99 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden, fastställdes den övriga dumpningsmarginalen för övriga exporterande tillverkare i Indonesien till en nivå motsvarande den som konstaterats för den samarbetsvilliga exporterande tillverkare i urvalet som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(79)

Den preliminära dumpningsmarginal som fastställdes på detta sätt, uttryckt som en procentuell andel av priset cif vid unionens gräns, före tull, är följande:

Dumpningsmarginal

(80)

Den likadana produkten tillverkas av 254 tillverkare i unionen. De utgör unionsindustrin i enlighet med artikel 4.1 i grundförordningen och kallas nedan unionsindustrin.

(81)

Påståenden mottogs om att ett betydande antal större unionstillverkare var närstående exportörer i Argentina och/eller importerade biodiesel från Argentina och därför skulle uteslutas från definitionen av unionsindustrin.

(82)

Efter undersökning uteslöts tre företag från definitionen av unionsindustrin på grund av sin import från de berörda länderna, som hade utgjort 63 %, 85 % respektive 71 % av deras egen tillverkning under undersökningsperioden. Ytterligare två företag uteslöts eftersom de inte hade tillverkat biodiesel under undersökningsperioden. Inga uppgifter från dessa företag har använts i de följande avsnitten. Preliminärt drogs slutsatsen att det inte fanns skäl att utesluta några andra unionstillverkare från definitionen av unionsindustrin.

(83)

All tillgänglig information om unionsindustrin, däribland information i klagomålet och de uppgifter som inhämtats från unionstillverkare innan undersökningen inleddes och därefter, användes för att fastställa unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden. Utifrån dessa uppgifter konstaterades att unionstillverkningen uppgick till omkring 9 052 871 ton under undersökningsperioden. Såsom framgår ovan valdes åtta unionstillverkare ut till urvalet, vilka står för 27 % av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten.

(84)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av alla unionstillverkares totala volym unionstillverkning på unionsmarknaden minus deras export plus deras import från Argentina och Indonesien och import från övriga tredjeländer.

(85)

Importvolymen från Argentina och Indonesien hämtades från Eurostats uppgifter för de olika KN-nummer enligt vilka produkterna har klassificerats.

(86)

Enligt ovanstående ökade unionens förbrukning av biodiesel med 5 % mellan 2009 och slutet av undersökningsperioden.

(87)

Som anges i artikel 3.4 i grundförordningen kan verkan av import från två länder bedömas tillsammans endast om två villkor uppfylls.

(88)

Det första är att dumpningsmarginalen för import från de båda länderna är högre än miniminivån och att omfattningen av importen inte är försumbar. Den dumpningsmarginal som fastställts för importen från Argentina och Indonesien översteg den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen och importvolymen från dessa länder är inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen (deras marknadsandelar uppgick till 10,8 % respektive 8,5 % under undersökningsperioden).

(89)

Det andra är att de importerade produkterna konkurrerar med varandra och med den likadana produkten i unionen. Importen av biodiesel från Argentina och Indonesien blandas med mineraldiesel av samma handelsföretag och säljs till kunder i unionen i direkt konkurrens med biodiesel som tillverkas av unionsindustrin.

(90)

Mot denna bakgrund anses det preliminärt att alla kriterier som fastställs i artikel 3.4 i grundförordningen har uppfyllts och att import från Argentina och Indonesien bör undersökas sammantaget i skadeundersökningen.

(91)

Importvolymerna från Argentina och Indonesien ökade avsevärt från 2009 till undersökningsperioden och importen från Indonesien i snabbare takt än den från Argentina. Under samma period steg marknadsandelen från 9,1 % till 19,3 %.

(92)

Även om importpriserna steg under skadeundersökningsperioden, särskilt mellan 2010 och 2011, låg priserna på biodiesel från såväl Argentina som Indonesien under unionsindustrins priser under hela skadeundersökningsperioden.

(93)

I syfte att fastställa prisunderskridandet under undersökningsperioden jämfördes det vägda genomsnittliga försäljningspris som unionstillverkarna i urvalet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga importpriser från de argentinska och indonesiska tillverkarna till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån, med lämpliga justeringar för tullar och kostnader som uppstår efter import.

(94)

En jämförelse mellan SME från Argentina och PME från Indonesien med den produkt som tillverkas och säljs på unionsmarknaden gjordes utifrån filtrerbarhetstemperaturen (CFPP), som är den temperatur vid vilken biodiesel återgår till fett och inte längre kan användas som bränsle.

(95)

All försäljning från Argentina till unionen skedde vid en CFPP på 0 grader Celsius. Försäljningen jämfördes därför med unionstillverkarnas försäljning av biodiesel vid en CFPP på 0.

(96)

All försäljning från Indonesien till unionen skedde vid en CFPP på 13 grader Celsius. Med tanke på unionstillverkarnas mycket små försäljningsvolymer vid denna CFPP – eftersom PME från Indonesien nästan alltid blandas med annan biodiesel från andra källor innan den säljs till den första oberoende kunden – ansågs inte en direkt jämförelse motiverad. Exportpriset på PME från Indonesien vid CFPP 13 justerades därför uppåt till priset vid CFPP 0, med prisskillnaden på unionsmarknaden mellan försäljning av PME vid CFPP 13 som tillverkats av unionsindustrin och genomsnittspriset för biodiesel vid CFPP 0.

(97)

Härvid konstaterades att skillnaden mellan priserna från Argentina och Indonesien och unionens priser, uttryckt som en andel av unionsindustrins vägda genomsnittliga priser, fritt fabrik, dvs. prisunderskridandemarginalen, uppgick till mellan 2,5 % och 9,1 %.

(98)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen innefattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som fastställts för unionsindustrin under den analyserade perioden.

(99)

Som angavs ovan användes kontrollerade uppgifter från ett urval unionstillverkare för att undersöka den eventuella skada som vållats unionsindustrin.

(100)

För att analysera skadan skiljde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen analyserade de makroekonomiska indikatorerna för skadeundersökningsperioden på grundval av de uppgifter som unionsindustrin lämnat för alla unionstillverkare. Kommissionen analyserade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av de kontrollerade uppgifter som samlats in från urvalet av unionstillverkare.

(101)

Följande makroekonomiska indikatorer bedömdes på grundval av informationen om alla tillverkare av biodiesel i unionen: produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(102)

Följande mikroekonomiska indikatorer bedömdes på grundval av information om unionstillverkarna av biodiesel i urvalet: genomsnittliga enhetspriser, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, inventarier, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(103)

Unionsindustrins tillverkning ökade under skadeundersökningsperioden i linje med förbrukningen. Kapaciteten förblev relativt stabil, särskilt mellan 2010 och undersökningsperioden, och därför förblev kapacitetsutnyttjandet lågt under hela perioden. Unionsindustrin kunde inte utnyttja den kapacitet som tidigare anskaffats, eller i någon större utsträckning utnyttja kapacitetsökningen under perioden, vilken skedde för att bemöta en effekt av åtgärderna som införts mot Förenta staterna och de förväntade kvotsystemen och ökade uppdragen från en del medlemsstater.

(104)

Försäljningsvolymen till icke-närstående företag i unionen förblev relativt stabil under perioden. Eftersom förbrukningen steg en aning under perioden, ledde den stabila försäljningsvolymen till minskad marknadsandel (en nedgång med 5,5 procentenheter), vilken togs av import från de berörda länderna.

(105)

Unionsindustrins tillväxt framgår av volymindikatorer som produktion och försäljning men framförallt av marknadsandelen. Trots ökad förbrukning under den analyserade perioden ökade unionstillverkarnas marknadsandel inte i samma takt som förbrukningen. Unionsindustrins marknadsandel minskade under perioden medan importvolymen ökade. Under samma period ökade marknadsandelen för import från Indonesien och Argentina med över 10 procentenheter. Det faktum att unionsindustrin inte fullt ut kunde dra nytta av marknadens tillväxt hade en övergripande negativ effekt på industrins ekonomiska situation.

(106)

Eftersom biodieselindustrin är kapitalintensiv men inte kräver särskilt mycket arbetskraft i produktionsprocessen, och mot bakgrund av den stora andelen underleverantörer i den faktiska produktionen av biodiesel, är antalet anställda i tillverkningen inte högt. Eftersom produktionsvolymen ökade något under perioden ökade också sysselsättningen.

(107)

Eftersom sysselsättningen ökade något mer än produktionen, minskade produktiviteten med 7 procentenheter mellan 2009 och slutet av undersökningsperioden.

(108)

Unionsindustrin hade lidit skada på grund av dumpad import från Förenta staterna fram till 2009, då undersökningsperioden för detta förfarande inleddes. De gällande tullarna på import från Förenta staterna utformades för att unionen skulle kunna konkurrera på rättvisa villkor med importen och återhämta sig från skadan.

(109)

Så har inte blivit fallet. Unionsindustrin är nu mindre lönsam än 2009 och har tappat marknadsandelar, även sedan 2009, till import från Argentina och Indonesien som underskrider unionspriserna. Kapacitetsutnyttjandet är nedåtgående fastän förbrukningen i union har ökat. Någon återhämtning från tidigare dumpning har helt klart inte skett.

(110)

Dumpningsmarginalerna för exporttillverkare i Argentina och Indonesien anges i avsnittet om dumpning ovan. En exporterande tillverkare i Indonesien, som stod för en låg andel av importen från Indonesien, konstaterades inte bidra till dumpning. De återstående exporterande tillverkarna i Indonesien och alla exporterande tillverkare i Argentina befanns bidra till dumpning av biodiesel på unionsmarknaden. Med tanke på volym och pris på den dumpade importen från de två berörda länderna kan inverkan av den faktiska dumpningsmarginalen inte anses vara försumbar.

(111)

Även om unionsindustrin under skadeundersökningsperioden kunde öka sina försäljningspriser, steg produktionskostnaden på grund av dålig rapsskörd 2011 i en omfattning som inte kunde täckas av ökat försäljningspris. Det var oekonomiskt för unionsindustrin att importera alternativa råvaror från Argentina och Indonesien på grund av skattesystemen i dessa länder, och man var därför tvungen att importera färdig biodiesel för att hålla nere sina kostnader och på så sätt minska de totala förlusterna.

(112)

Samtidigt steg lönekostnaderna för företagen i urvalet under skadeundersökningsperioden, vilket också fick företagen att försöka minska sina totala kostnader.

(113)

Under den analyserade perioden ökade mängden biodiesel i lager med cirka 40 %. Lagervolymen ökade under hela den analyserade perioden. Eftersom biodiesel inte kan lagras längre än sex månader (den genomsnittliga tiden i lager är endast cirka tre månader), anses uppgifter rörande lager endast ha ett begränsat värde när det gäller att bedöma den ekonomiska situationen för unionsindustrin.

(114)

Lönsamheten för de utvalda unionstillverkarna fastställdes genom att nettovinsten före skatt från försäljningen av den likadana produkten på unionsmarknaden uttrycktes som en procentandel av omsättningen från denna försäljning. Under den analyserade perioden sjönk lönsamheten betydligt för dessa tillverkare, från 3,5 % år 2005 till –2,5 %.

(115)

De utvalda unionstillverkarnas investeringar i biodieselproduktion sjönk under perioden, vilket visar att även om tillverkarna i urvalet fortfarande kunde investera i biodieselproduktion, hade de tillgängliga resurserna för sådana investeringar minskat med unionstillverkarnas marknadsandel.

(116)

De utvalda unionstillverkarnas avkastning på investeringen, dvs. resultatet före skatt som andel av det genomsnittliga ingående och utgående bokförda värdet på de tillgångar som används för biodieselproduktionen, följde den negativa utvecklingen för lönsamheten. Den försämrade avkastningen på investeringar är en tydlig indikation på den försämrade ekonomiska situationen för unionsindustrin under undersökningsperioden.

(117)

Kassaflödet, som är industrins förmåga att själv finansiera verksamheten, visar en betydande minskning under den analyserade perioden, vilket visar de utvalda företagens svårighet att konkurrera med dumpad import från Argentina och Indonesien.

(118)

En analys av kontrollerade uppgifter visar tydligt att unionsindustrin har lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen. Trots att förbrukningen ökade har de tappat marknadsandelar och lönsamhet, medan importen har vunnit marknadsandelar och underskridit unionstillverkarnas priser.

(119)

Andra indikatorer visar också en nedgång eller en stabil tendens, även efter införandet av åtgärder mot Förenta staterna och utökningen av tullar till kringgående import från Kanada.

(120)

Unionstillverkarna kunde överföra det mesta av de ökade produktionskostnaderna från 2010 till 2011 (+33 procentenheter) men endast genom att sänka lönsamheten till nollpunkten. De kunde dock inte överföra ytterligare kostnadsökningar från 2011 till undersökningsperioden, på grund av ökat råvarupris, vilket utgör närmare 80 % av hela produktionskostnaden för biodiesel. Dessa kostnadsökningar kunde inte helt och hållet överföras till kunderna på unionsmarknaden, vilket orsakade förluster under undersökningsperioden.

(121)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersöktes det om den dumpade importen med ursprung i de berörda länderna har vållat unionsindustrin skada i en sådan utsträckning att den kan betecknas som väsentlig.

(122)

Andra kända faktorer, utöver den dumpade importen, vilka samtidigt med denna kunde ha vållat unionsindustrin skada granskades också för att säkerställa att den eventuella skada som dessa andra faktorer hade vållat inte tillskrevs den dumpade importen.

(123)

En liten del (mellan 2 % och 6 %) av importen från Indonesien till EU konstaterades under undersökningsperioden inte bidra till dumpningen. Den återstående volymen från Indonesien och all import från Argentina konstaterades bidra till dumpningen. Även om man undantar de små mängderna icke-dumpad import från den totala importen från Indonesien, påverkas inte den tendens för importen som beskrivs ovan.

(124)

Undersökningen visade att volymen dumpad lågprisimport från de berörda länderna ökade väsentligt i volym (mer än dubblerades) under skadeundersökningsperioden. Detta ledde till att importens marknadsandel ökade kraftigt, med 10 procentenheter, från 9,1 % under 2009 till 18,8 % vid slutet av undersökningsperioden.

(125)

Samtidigt och trots ökad förbrukning förlorade unionsindustrin 5,5 procentenheter av sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden.

(126)

Genomsnittspriserna på den dumpade importen ökade med 48 % mellan 2009 och undersökningsperioden, men priserna var betydligt lägre än unionsindustrins priser under samma period. Priserna på den dumpade importen underskred unionsindustrins priser och underskridandemarginalen låg i genomsnitt på 4 % för Indonesien och 8 % för Argentina under undersökningsperioden.

(127)

Det tryck som ökningen av dumpad lågprisimport utövade på unionsmarknaden medförde att unionsindustrin inte kunde prissätta sina produkter i linje med marknadsvillkoren och kostnadsökningarna. Företagen i urvalet kunde endast överföra en begränsad ökning på 38 % till sina kunder, medan deras totala kostnader ökade med 47 % under samma period.

(128)

På grundval av detta dras den preliminära slutsatsen att den dumpade lågprisimporten från de berörda länderna, som underskred unionsindustrins priser under undersökningsperioden och även ökade betydligt i volym, har spelat en avgörande roll för den väsentliga skada som har vållats unionsindustrin.

(129)

Import från tredjeländer, främst Förenta staterna, Norge och Sydkorea, minskade väsentligt från 2009 till slutet av undersökningsperioden. Denna nedgång berodde på införandet av åtgärder på import från Förenta staterna under 2009 och en undersökning av kringgående av import som avsändes från Kanada under 2010. Med tanke på att marknadsandelen för andra tredjeländer minskade vid tiden för den ekonomiska försämringen för unionsindustrin, kan importen från övriga tredjeländer inte ha utgjort mer än ett försumbart bidrag till den skada som vållats unionsindustrin. Slutsatsen kan därför inte dras att denna import skulle bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och skadan.

(130)

Icke dumpad import från de berörda länderna förekom, men endast under andra halvåret 2011. Med tanke på den korta tidsperioden för denna import och de begränsade kvantiteterna, kan den inte ha orsakat mer än en försumbar del av den skada som vållats unionsindustrin och förmår inte bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och skadan.

(131)

Med tanke på den lilla produktionsvolymen för unionstillverkare som undantogs från definitionen av unionsindustrin och deras blygsamma totala importvolym, ansågs dessa tillverkare inte ha vållat skada för unionsindustrin.

(132)

Carbio, de argentinska biodieseltillverkarnas organisation, hävdade att den skada som vållats unionsindustrin orsakades av unionstillverkarnas import från Argentina och Indonesien. De definierade denna import som självförvållad skada och hävdade att de borde räknas bort som en orsak till skadan utifrån de argentinska tillverkarnas beteende.

(133)

Det framgår tydligt i uppgifter från unionsindustrin att de har importerat biodiesel från Argentina och Indonesien under skadeundersökningsperioden, upp till 60 % av all import från dessa länder under undersökningsperioden. De har dock hävdat att denna import gjordes i självförsvar. Genom att på kort sikt kunna dra fördel av de dumpade priserna på denna import, har unionstillverkarna kunnat hålla sig kvar i branschen på medellång sikt.

(134)

Unionsindustrins import av biodiesel till dumpade priser ökade avsevärt under 2011 och undersökningsperioden, vilket var den period då effekten av de differentierade exportskatterna på biodiesel och dess råvara var som mest kännbara, eftersom det var vid den tiden som importen av råvaror (sojabönsolja och palmolja) blev olönsam jämfört med import av slutprodukten. Systemet med differentierade exportskatter i båda länderna leder till högre skatt på export av råvaror än skatten på slutprodukten. Om denna differentierade exportskatt kan betraktas som en subvention i den mening som avses i artikel 2 i antisubventionsförordningen kommer att undersökas i den pågående antisubventionsundersökningen.

(135)

Under några månader under undersökningsperioden var exempelvis importpriset på sojabönsolja från Argentina högre än importpriset på SME, vilket gjorde det ekonomsikt ofördelaktigt att köpa sojabönsolja. I detta läge var inköp av SME det enda ekonomiskt förvarbara alternativet.

(136)

Om unionsindustrin inte hade importerat dessa volymer av biodiesel, hade handelsföretag i unionen gjort det, underskridit unionsindustrins priser och sålt dem på unionsmarknaden, eftersom de redan importerar från de här länderna för att sälja till dieselraffinaderier i konkurrens med unionsindustrin. Orsakssambandet har inte brutits av denna import och påståendet avvisas därför preliminärt.

(137)

Carbio hävdar vidare att den skada som vållats unionsindustrin beror på den överkapacitet som överetableringen har orsakat. Med ett kapacitetsutnyttjande på 50 % under 2008 hävdar de att industrin har fortsatt att expandera utan någon ökad efterfrågan i samma omfattning.

(138)

Under skadeundersökningsperioden var kapacitetsutnyttjandet lågt i unionen, som lägst 40 % under undersökningsperioden. En del företag har därför inte utnyttjat den kapacitet de har.

(139)

Kapacitetsutnyttjandet var dock lågt redan i början av skadeundersökningsperioden och har förblivit lågt under hela perioden, och det var också stabilt i företagen i urvalet.

(140)

Företagen i urvalet var lönsamma i början av skadeundersökningsperioden och gick med förlust i slutet utan att kapacitetsutnyttjandet förändrades. Det är därför rimligt att också dra slutsatsen att industrin som helhet har blivit mindre lönsam medan kapacitetsutnyttjandet har varit stabilt. Detta kan därför inte anses som en större skadeorsak eftersom det inte verkar finnas något orsakssamband. Påståendet avvisas därför preliminärt.

(141)

Carbio hävdar också att unionsindustrin har vållats skada på grund av bristande effektivitet, framför allt eftersom den inte är vertikalt integrerad och inte belägen nära råvarorna.

(142)

Dessa påståenden avvisas preliminärt. En del av företagen i urvalet är etablerade i hamnarna med direkt tillgång till råvaror som levereras med fartyg, och andra företag i urvalet har förlagt sina biodieselanläggningar på samma ställe där deras produktionsanläggningar för vegetabilisk olja ligger. Många biodieseltillverkare i södra Europa har avsiktligt etablerat sig i hamnar för att få tillgång till råvaror som importeras från Argentina och Indonesien eller på samma platser som sina kunder (raffinaderier för fossil olja). Med tanke på att de differentierade exportskatterna har fått till följd att råvarorna har blivit dyrare än slutprodukten, har detta tydligt vållat unionsindustrin skada genom att det har blivit ekonomiskt omöjligt att tillverka PME och SME inom EU.

(143)

Carbio hänvisade också till en del regleringsfaktorer som de hävdade hade vållat unionsindustrin skada, varav en del är förslag och ännu inte har verkställts. De framhäver dock systemet med dubbelräkning som beskrevs ovan.

(144)

I direktivet om förnybar energi föreskrivs att medlemsstaterna ska kräva att en viss del biodiesel blandas med mineraldiesel innan denna säljs till användarna. En del medlemsstater har utnyttjat bestämmelsen i direktivet som tillåter att andelen halveras om den biodiesel som används har tillverkats av avfallsolja från använda animaliska fetter. Om medlemsstaten exempelvis kräver att 7 % biodiesel blandas med 93 % mineraldiesel, kan 7 % minskas till 3,5 % om det handlar om biodiesel av avfallsolja.

(145)

Carbio hävdar att reglerna för dubbelräkning har gett en minskning av försäljningen av så kallad första generationens biodiesel på 1 miljon megaton under undersökningsperioden och att detta är en del av orsakerna till den skada som vållats unionsindustrin. Denna invändning avslogs eftersom det i urvalet av unionstillverkare finns företag som tillverkar dubbelräknad biodiesel och deras ekonomiska situation är inte särskilt annorlunda jämfört med företagen i urvalet som tillverkar biodiesel från jungfruoljor. De här företagen har under kontroll av deras uppgifter visat att priset på deras biodiesel har påverkats av det låga priset på dumpad import från Argentina och Indonesien, eftersom de indirekt konkurrerar med PME och SME från de berörda länderna.

(146)

Argument har också lagts fram att unionsindustrin har vållats skada genom att inte investera mer i andra generationens biobränsle som använder avfallsoljor. Detta argument avvisas preliminärt eftersom det inte finns tillräckligt med avfallsolja att tillgå i unionen för att väsentligen öka bearbetningsvolymen jämfört med den befintliga.

(147)

Carbio hävdade också att den skada som vållats unionsindustrin inte kunde ha orsakats av import från de berörda länderna på grund av kvotsystem och skattebestämmelser i olika medlemsstater, vilket begränsar tillträdet till dessa marknader. De hävdar också att vissa marknader i unionen är stängda för SME och PME på grund av klimatförhållandena.

(148)

Det är korrekt att filtrerbarhetstemperaturen (CFPP) för PME (vid +13 grader Celsius) innebär att PME inte kan användas i hela unionen utan att blandas med annan biodiesel som sänker CFPP. CFPP för SME ligger på 0 grader Celsius och det innebär att det kan användas mer utbrett, särskilt under sommarmånaderna.

(149)

Argumentet att det är regleringssystemet i vissa medlemsstater som vållar skada för unionsindustrin granskades närmare under hela undersökningen.

(150)

I vissa medlemsstater finns kvotsystem som ger en viss tillverkningskvot till företag i den medlemsstaten eller i andra medlemsstater i unionen. De flesta länder ger dock fördelar via skattesystemet och de fördelarna har sänkts eller tagits bort.

(151)

Frankrike till exempel, har en skattelättnad på 90 euro per ton för kvottillverkad biodiesel. Men med tanke på det låga priset på dumpad import är det ofta billigare att importera biodiesel än att köpa den från unionsindustrin, även med skattelättnad. Detta framgår av det faktum att import från Argentina tydligt förekommer på den franska marknaden.

(152)

I vissa medlemsstater finns dock ingen import från Argentina och Indonesien, antingen på grund av klimatet eller på grund av kvotsystem som inte är öppna för import. I de flesta av medlemsstaterna förekommer import från Argentina och Indonesien på marknaden, antingen på grund av avsaknaden av kvotsystem eller på grund av att priset är lägre än skattelättnaderna som en medlemsstat kanske ger.

(153)

Mot bakgrund av att PME och SME som blandas med unionstillverkad RME eller annan biodiesel kan säljas i hela unionen, och att import förekommer i stora kvantiteter och till dumpade priser även i medlemsstater med skattelättnader, avvisas påståendet preliminärt eftersom de existerande kvot- och skattesystemen inte förmår bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och skadan.

(154)

Ovanstående analys har visat att den dumpade lågprisimporten med ursprung i de berörda länderna ökade kraftigt, både volymmässigt och sett till marknadsandelar. Det framkom samtidigt att denna import såldes under unionsindustrins priser under undersökningsperioden.

(155)

Uppgifterna visar att när volymen av lågprisimport från de berörda länderna ökar så försämras unionsindustrins ekonomiska situation i betydlig mån.

(156)

Analysen ovan har redogjort för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation och avgränsat den dumpade importens skadevållande verkan. På grundval av denna analys dras preliminärt slutsatsen att den dumpade importen från de berörda länderna har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(157)

De kända faktorerna förutom den dumpade importen har bedömts i enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen, och några belägg för att de skulle bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit har inte hittats.

(158)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder i detta särskilda fall. Analysen av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, däribland unionsindustrin, importörerna, råvaruleverantörer och användare.

(159)

Såsom nämnts ovan har unionsindustrin lidit väsentlig skada till följd av dumpad import med ursprung i de berörda länderna. Om inga åtgärder införs, leder detta högst sannolikt till att den negativa utvecklingstendensen för unionsindustrins finansiella situation fortsätter. Unionsindustrins situation kännetecknades särskilt av en lönsamhetsnedgång från + 3 % 2009 till –2,5 % i slutet av undersökningsperioden. Om nedgången fortsätter skulle detta slutligen leda till produktionsminskningar och ytterligare nedläggningar av produktionsanläggningar, vilket skulle äventyra sysselsättning och investeringar i unionen.

(160)

Om åtgärder införs kommer en rättvis konkurrens att återupprättas på marknaden. Unionsindustrins nedåtgående utvecklingstendens i fråga om lönsamheten är resultatet av svårigheterna att konkurrera med den dumpade lågprisimporten från de berörda länderna, ett faktum som också beror på exportskattesystemet i de båda länderna, som innebär att priset på import av SME och PME sänks på unionsmarknaden medan priset på råvaror höjs. Om antidumpningsåtgärder införs skulle unionsindustrin kunna upprätthålla sin lönsamhet på de nivåer som anses vara nödvändiga för denna kapitalintensiva industri.

(161)

Åtgärderna skulle ge unionsindustrin möjlighet att börja återhämta sig från den skadevållande dumpning som konstaterats vid undersökningen.

(162)

Kommissionen uppmanade icke-närstående importörer och handlare i unionen att ge sig till känna. Ingen importör samarbetade dock i undersökningen.

(163)

I avsaknaden av uppgifter från icke-närstående importörer och handlare fanns det inte några belägg för att införandet av åtgärder skulle strida mot dessa parters intressen.

(164)

När förfarandet inleddes kontaktades alla kända användarföretag vars verksamhet omfattar produktion och distribution av mineraldiesel och även företag som gör den obligatoriska blandningen av mineraldiesel med biodiesel, och frågeformulär sändes till dessa företag.

(165)

Tre användare av biodiesel besvarade frågeformuläret men konstaterade att biodiesel utgjorde en mycket liten del av deras totala verksamhet. De konstaterade att eftersom de skulle vara rättsligt tvingade att köpa biodiesel, skulle en tull som ökade priset på biodiesel automatiskt föras över till kunderna.

(166)

Med hänsyn till den begränsade mängd uppgifter som fanns tillgängliga, bör ett införande av åtgärder få ytterst liten effekt på slutkonsumenterna, mot bakgrund av den lilla andelen biodiesel som blandas i den mineraldiesel de köper i pumparna. Några belägg för att införandet av åtgärder skulle strida mot vare sig användarnas eller konsumenternas intressen hittades inte.

(167)

En organisation för råvaruleverantörer, Fediol (som representerar European Vegetable Oil and Proteinmeal Industry in Europe) besvarade frågeformuläret som sändes ut till råvaruleverantörerna. De framförde att import från de berörda länderna har minskat efterfrågan på rapsolja i unionen, en minskning på över 1 miljon ton mellan 2009 och 2011.

(168)

De anser att ett införande av åtgärder skulle få positiv effekt på leverantörsbranschen inom EU, eftersom det skulle öka kapacitetsutnyttjandet. All ökad efterfrågan på rapsolja skulle då märkas i foderblandningssektorn – eftersom det är en restprodukt från rapsoljeproduktionen och jordbrukssektorn inom EU som tillverkare av raps.

(169)

De belägg som mottagits visar därför att införandet av åtgärder skulle vara i unionens råvaruleverantörers intresse.

(170)

Att vidta åtgärder mot importen av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien ligger helt klart i unionsindustrins intresse. Det skulle ge unionsindustrin möjligheter att växa och återhämta sig från den skada som den dumpade importen har vållat. Om inga åtgärder införs kommer unionsindustrins ekonomiska situation att fortsätta att försämras och fler aktörer måste upphöra med sin verksamhet. Några klara slutsatser rörande användare och importörer gick inte att dra, men ett införande av åtgärder borde ligga i råvaruleverantörernas intresse.

(171)

Det finns inte några tvingande skäl som visar att det skulle strida mot unionens intresse att införa provisoriska antidumpningsåtgärder på import av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien.

(172)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att unionsindustrin vållas ytterligare skada genom dumpad import.

(173)

Vid fastställandet av nivån på tullen togs hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja den skada som unionstillverkarna lidit, utan att de överskrids.

(174)

Vid beräkningen av det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att eventuella åtgärder borde göra det möjligt för unionsindustrin att täcka sina produktionskostnader och uppnå en vinst före skatt som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import.

(175)

För detta ändamål kan en vinstmarginal på 15 % av omsättningen anses vara en lämplig nivå, eftersom unionsindustrin kunde ha förväntat sig att nå denna nivå i en situation utan skadevållande dumpning. Denna siffra bygger på den tidigare undersökningen av import från Förenta staterna, då den ansågs rimlig för att garantera produktiva investeringar på lång sikt för denna industri.

(176)

På grundval av detta beräknades ett icke-skadevållande pris för unionsindustrin för den likadana produkten. Det icke-skadevållande priset erhöll man genom att justera det försäljningspris som användes av unionstillverkarna i urvalet med den faktiska vinst/förlust som gjorts under undersökningsperioden och lägga till den ovan nämnda vinstmarginalen.

(177)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de utvalda exporterande tillverkarna i de berörda länderna, vilket fastställts vid beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för den produkt som unionsindustrin sålde på unionsmarknaden under undersökningsperioden. De eventuella skillnader som framkom vid jämförelsen uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(178)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen bör preliminära antidumpningstullar införas på import av biodiesel med ursprung i Argentina och Indonesien till en nivå som enligt regeln om lägsta tull motsvarar den lägre av dumpningsmarginalen eller skademarginalen.

(179)

Antidumpningstullarnas storlek har fastställts genom att marginalerna för undanröjande av skada jämförts med dumpningsmarginalerna. De provisoriska antidumpningstullarna, uttryckt i priset cif vid unionens gräns, före tull, är följande:

(180)

Eftersom antidumpningstullen kommer att gälla både för blandningar som innehåller biodiesel (i proportion till deras biodieselhalt i viktprocent) och för ren biodiesel, är det emellertid mer rättvisande och mer lämpligt för den korrekta tillämpningen av tullen av tullmyndigheterna i medlemsstaterna att uttrycka tullen som ett fast belopp i euro per ton nettovikt som tillämpas på importerad ren biodiesel eller på andelen biodiesel i den blandade produkten.

(181)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den här undersökningen. De avspeglar därför företagens situation såsom den konstaterats inom ramen för undersökningen. Tullsatserna (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla övriga företag”) är således endast tillämpliga på import av produkter som har sitt ursprung i de berörda länderna och har tillverkats av företagen, och följaktligen av de specifika rättsliga enheter som anges. Den importerade berörda produkten som tillverkats av ett annat företag som inte specifikt omnämns i artikeldelen av denna förordning, däribland enheter som är närstående till dem som specifikt omnämns, kan inte dra nytta av dessa tullsatser och ska omfattas av den tullsats som gäller ”alla övriga företag”.

(182)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullar (t.ex. till följd av en ändring av företagets namn eller inrättande av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (8) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(183)

Kommissionen gjorde import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna till föremål för registrering genom förordning (EU) nr 79/2013. Detta gjordes med tanke på en eventuell retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärderna, i enlighet med artikel 10.4 i grundförordningen. Något beslut angående den eventuella retroaktiva tillämpningen av antidumpningsåtgärderna kan inte fattas i detta skede av förfarandet.

(184)

För att uppfylla kravet på god förvaltning kan berörda parter som gav sig tillkänna inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande, inom en månad från offentliggörandet av denna förordning, skriftligen meddela sina synpunkter samt begära att bli hörda. De undersökningsresultat om införandet av tullar som redovisats i samband med denna förordning är preliminära och kan komma att omprövas i samband med eventuella slutgiltiga åtgärder.

28.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/26

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

28.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/28

(1)

I artikel 50 i anslutningsakten för Kroatien fastställs att om anslutningen föranleder anpassningar av institutionernas akter antagna före anslutningen, och dessa anpassningar inte återfinns i den akten eller dess bilagor, ska rådet med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen i detta syfte anta nödvändiga akter, såvida inte den ursprungliga akten antagits av kommissionen.

(2)

I slutakten från den konferens under vilken anslutningsfördraget för Kroatien utarbetades och antogs anges att de höga fördragsslutande parterna har nått en politisk överenskommelse om en serie anpassningar av institutionernas akter som krävs på grund av anslutningen, och rådet och kommissionen uppmanas att anta dessa anpassningar före anslutningen, vid behov kompletterade och aktualiserade så att hänsyn tas till unionsrättens utveckling.

(3)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU (1) ska medlemsstaterna fastställa vägledande nationella mål för energieffektivitet och därvid ta hänsyn till unionens energiförbrukning 2020.

(4)

Med anledning av Kroatiens anslutning är det nödvändigt att anpassa den beräknade energiförbrukningen för unionen 2020 så att den återspeglar energiförbrukningen i 28 medlemsstater. Beräkningar som utförts under 2007 visade en primärenergiförbrukning 2020 på 1 842 Mtoe för 27 medlemsstater. Samma beräkningar visar på en primärenergiförbrukning 2020 på 1 853 Mtoe för 28 medlemsstater inklusive Kroatien. En minskning med 20 % resulterar i 1 483 Mtoe 2020, dvs. en minskning med 370 Mtoe jämfört med prognoserna. Denna rent tekniska anpassning är nödvändig för att direktiv 2012/27/EU ska kunna tillämpas i Kroatien.

(5)

Direktiv 2012/27/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

28.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/30

(1)

I artikel 50 i anslutningsakten för Kroatien fastställs att om anslutningen föranleder anpassningar av institutionernas akter antagna före anslutningen, och dessa anpassningar inte återfinns i den anslutningsakten eller dess bilagor, ska rådet med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen, i detta syfte anta nödvändiga akter, såvida inte den ursprungliga akten antagits av kommissionen.

(2)

I slutakten från den konferens under vilken anslutningsfördraget för Kroatien utarbetades och antogs anges att de höga fördragsslutande parterna har nått en politisk överenskommelse om en serie anpassningar av institutionernas akter som krävs på grund av anslutningen, och rådet och kommissionen uppmanas att anta dessa anpassningar före anslutningen, vid behov kompletterade och aktualiserade så att hänsyn tas till unionsrättens utveckling.

(3)

Direktiven 83/182/EEG (1), 2003/49/EG (2), 2008/7/EG (3), 2009/133/EG (4) och 2011/96/EU (5) bör därför ändras i enlighet med detta.

28.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/32

(1)

I artikel 136.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs möjligheten att anta särskilda åtgärder för de medlemsstater som har euron som valuta för att trygga en väl fungerande ekonomisk och monetär union.

(2)

Den 13 juli 2010 antog rådet ett beslut i enlighet med artikel 126.6 i EUF-fördraget om att det förelåg ett alltför stort underskott i Cypern (1) och utfärdade en rekommendation till Cypern enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget i syfte att avhjälpa situationen med ett alltför stort offentligt underskott, i vilken det föreskrivs att ”Cyperns myndigheter bör komma till rätta med det alltför stora underskottet så snabbt som möjligt och senast år 2012”.

(3)

I rådets rekommendation av den 10 juli 2012 om Cyperns nationella reformprogram för 2012, med avgivande av yttrande om Cyperns stabilitetsprogram för 2012–2015 (2), rekommenderade rådet bland annat att Cypern vidtar åtgärder för att uppnå en varaktig korrigering av dess alltför stora underskott under 2012, säkerställa tillräckliga framsteg med riktmärket för dess skuldminskning, skärpa relevanta bestämmelser för en effektiv rekapitalisering av finansinstituten och förbättra konkurrenskraften.

(4)

Mot bakgrund av den ökade oron för hållbarheten i Cyperns offentliga finanser och erfordrade betydande offentliga stödåtgärder till den försvagade finanssektorn har Cypern utsatts för ett ökat tryck från finansmarknaderna. Vissa av obalanserna har uppstått till följd av negativa spridningseffekter från krisen i euroområdet, inbegripet utvecklingen i Grekland. Andra obalanser har, som anges i kommissionens fördjupade granskning av Cypern år 2012 och i rådets rekommendation av den 10 juli 2012, varit inhemska och förekommit under längre tid. Under kreditvärderingsinstitutens successiva nedgraderingar av cypriotiska statsobligationer kunde landet inte längre refinansiera sig på nivåer som är förenliga med de offentliga finansernas hållbarhet på längre sikt. Samtidigt har banksektorn blivit alltmer avskuren från finansiering på den internationella marknaden och större finansinstitut har registrerat betydande kapitalunderskott.

(5)

Mot bakgrund av dessa svåra negativa ekonomiska och finansiella förhållanden lämnade de cypriotiska myndigheterna en officiell begäran om ekonomiskt stöd i form av ett lån från Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten/Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) den 25 juni 2012, samt från Internationella valutafonden (IMF), i syfte att stödja återgången till en hållbar tillväxt för den cypriotiska ekonomin och säkerställa ett väl fungerande banksystem och värna om den finansiella stabiliteten i Europeiska unionen och i euroområdet. Den 27 juni 2012 uppmanade Eurogruppen kommissionen, i samarbete med Europeiska centralbanken (ECB), de cypriotiska myndigheterna och IMF att enas om ett makroekonomiskt anpassningsprogram för Cypern, inklusive dess finansieringsbehov, och att vidta lämpliga åtgärder för att skydda den ekonomiska stabiliteten i den nuvarande mycket svåra situationen där det finns risk för spridningseffekter till följd av turbulensen på marknaden för statsobligationer. Den 25 mars 2013 nådde Eurogruppen en politisk överenskommelse med de cypriotiska myndigheterna om grunderna för ett makroekonomiskt anpassningsprogram. Banksektorn skulle omstruktureras och skäras ned och insatserna trappas upp för en konsolidering av de offentliga finanserna, strukturreformer och privatisering. Dessutom skulle rekapitaliseringen av de två största bankerna nästan uteslutande genereras inifrån dessa banker (dvs. från aktieägare, obligationsinnehavare och insättare).

(6)

Under nuvarande omständigheter bör Cypern anta ett omfattande åtgärdspaket som ska genomföras i ett treårigt makroekonomiskt anpassningsprogram som skulle omfatta perioden från det andra kvartalet 2013 till det första kvartalet 2016.

(7)

Det övergripande åtgärdspaketet bör syfta till att återställa finansmarknadernas förtroende, återställa sunda makroekonomiska balanser och göra det möjligt för ekonomin att återgå till hållbar tillväxt. Det bör struktureras kring tre pelare. Den första pelaren bör vara en strategi för den finansiella sektorn baserad på omstrukturering och nedskärning av finansinstitut och ökad tillsyn i sektorn, med insatser för att hantera kapital- och likviditetsbortfall. Den andra pelaren bör vara genomförandet av en ambitiös finanspolitisk konsolideringsstrategi som läggs i början av åtgärdspaketet, särskilt genom åtgärder som syftar till att minska de löpande primära utgifterna, öka de offentliga intäkterna, förbättra den offentliga sektorns funktion och upprätthålla konsolideringen av de offentliga finanserna på medellång sikt, samtidigt som konsekvenserna för missgynnade personer reduceras. Dessutom bör man upprätthålla ett gott genomförande av strukturfonderna och andra unionsfonder. Den tredje pelaren bör bestå av en ambitiös dagordning med strukturreformer i syfte att främja konkurrenskraft och hållbar och balanserad tillväxt, som gör det möjligt att rätta till de makroekonomiska obalanserna, särskilt genom att man i samråd med arbetsmarknadens parter reformerar löneindexeringssystemet och undanröjer hinder mot smidigt fungerande marknader. I detta sammanhang erinras om den politiska överenskommelsen av den 28 februari 2013 om rådets rekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti, för att bevara ungdomars möjligheter och utsikter till anställning.

(8)

Enligt kommissionens uppdaterade prognos från vintern 2012 för den nominella BNP tillväxten (– 0,5 % 2012, – 8,2 % 2013, – 2,9 % 2014, 2,6 % 2015 och 3,7 % 2016) skulle skuldkvoten i förhållande till BNP uppgå till 87 % 2012, 109 % 2013, 123 % 2014, 126 % 2015 och 122 % 2016. Skuldkvoten i förhållande till BNP skulle således snabbt öka fram till 2015 för att därefter börja sjunka och beräknas upp gå till 105 % 2020. Skuldutvecklingen påverkas av flera transaktioner utanför balansräkningen. Enligt kommissionens uppdaterade prognos från vintern 2013 för den nominella BNP-tillväxten beräknas det primära saldot för de offentliga finanserna hamna på ett underskott på 395 miljoner euro (2,4 % av BNP) 2013, ett underskott på 678 miljoner euro (4,3 % av BNP) 2014, ett underskott på 344 miljoner euro (2,1 % av BNP) 2015 och ett överskott på 204 miljoner euro (1,2 % av BNP) 2016.

(9)

Att öka den cypriotiska banksektorns långsiktiga motståndskraft är avgörande för att återställa finansiell stabilitet i Cypern och följaktligen – med tanke på de nära kopplingarna – bevara den finansiella stabiliteten i euroområdet som helhet. Betydande nedskärningar och omstruktureringar av den cypriotiska banksektorn håller på att genomföras. Det cypriotiska Representanthuset har antagit lagstiftning för att upprätta en övergripande ram för återhämtning, rekonstruktion och avveckling av kreditinstitut. Genom den nya ramen har den cypriotiska banksektorn omedelbart och i betydande utsträckning kunnat skäras ned. För att bevara den cypriotiska banksektorns likviditet har tillfälliga administrativa åtgärder införts, inbegripet kapitalkontroller.

(10)

Genomförandet av omfattande och ambitiösa strukturreformer och reformer på de finansiella och finanspolitiska områdena bör säkerställa hållbarheten för Cyperns offentliga skuld på medellång sikt.

(11)

Kommissionen bör, i samarbete med ECB, och när det är lämpligt med IMF, regelbundet kontrollera det strikta genomförandet av det makroekonomiska anpassningsprogrammet genom kontrollbesök och genom regelbunden kvartalsvis rapportering från de cypriotiska myndigheterna.

(12)

Under hela genomförandet av det övergripande cypriotiska policyprogrammet bör kommissionen ge ytterligare råd om den ekonomiska policyn samt tekniskt stöd på särskilda områden.

(13)

De cypriotiska myndigheterna bör, i enlighet med gällande nationella regler och praxis, engagera arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer vid utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av det makroekonomiska anpassningsprogrammet.

(14)

Varje form av ekonomiskt stöd som mottas av Cypern för att hjälpa det att genomföra policyn i det makroekonomiska anpassningsprogrammet bör överensstämma med unionens rättsliga krav och policykrav, särskilt unionens ram för ekonomisk styrning. Alla interventioner till stöd för finansinstitut bör genomföras i enlighet med unionens konkurrensregler. Kommissionen bör se till att de bestämmelser som ingår i ett samförståndsavtal i samband med ekonomiskt stöd som begärs genom Europeiska stabilitetsmekanismen är fullt förenliga med detta beslut.

a)

Säkerställandet av att banksektorns likviditetsläge noga övervakas. De tillfälliga begränsningarna av den fria rörligheten för kapital som nyligen införts (bland annat begränsningar av kontantuttag, elektroniska betalningar och överföringar till utlandet) ska övervakas noggrant. Målet är att kontrollerna ska kvarstå endast så länge som det är absolut nödvändigt för att förhindra allvarliga och omedelbara risker för den finansiella stabiliteten. De nationella bankernas medelfristiga finansierings- och kapitalplaner som är beroende av finansiering från centralbanken eller statligt stöd bör realistiskt återspegla banksektorns förväntade skuldsaneringsprocess, och minska beroendet av lån från centralbanker, samtidigt som man undviker akut försäljning av tillgångar och kreditåtstramning. Bestämmelserna om minsta likviditetskrav ska uppdateras för att förhindra överdriven emittentkoncentration i framtiden.

b)

Upprätta en oberoende värdering av tillgångarna i Bank of Cyprus och Cyprus Popular Bank och snabbt integrera verksamheten i Cyprus Popular Bank i Bank of Cyprus. Värderingen ska slutföras snabbt för att göra det möjligt att slutföra Bank of Cyprus konvertering från inlåning till aktier.

c)

Anta nödvändiga regleringskrav avseende en ökning av den lägsta kapitaltäckningskvoten för kärnprimärkapital till 9 % senast i slutet av 2013.

d)

Vidta åtgärder för att minimera skattebetalarnas kostnader för bankomstruktureringen. Underkapitaliserade kommersiella och kooperativa kreditinstitut ska, i största möjliga utsträckning, mobilisera kapital från privata källor innan statliga stöd beviljas. Eventuella planer på omstrukturering ska formellt godkännas enligt reglerna om statligt stöd, innan sådant statligt stöd tillhandahålls. Kommersiella och kooperativa kreditinstitut med kapitalunderskott får, om andra åtgärder inte är tillräckliga, begära hjälp med rekapitalisering från staten enligt förfarandet för statligt stöd.

e)

Garantera att ett kreditregister upprättas, att nuvarande rambestämmelser för låneursprung och lånehantering ses över och, vid behov, ändras och att lagstiftning som stärker styrningen av affärsbanker antas.

f)

Stärka bankernas styrelseformer, också genom att förbjuda utlåning till oberoende styrelseledamöter eller till dem anknutna parter.

g)

Maximera återkrav av nödlidande lån, samtidigt som man minimerar låntagarnas incitament till strategiska betalningsinställelser. Detta ska inbegripa avskaffande av restriktioner för beslagtagande av säkerheter och korrekt övervakning och hantering av nödlidande lån. Cyperns centralbank ska utfärda vägledning om klassificeringen av alla lån som förfallit till betalning sedan mer än 90 dagar som nödlidande.

h)

Anpassa regleringen av och tillsynen över kooperativa kreditinstitut till dem för kommersiella banker.

i)

Att fastställa lönsamheten för kooperativa kreditinstitut och, i samråd med kommissionen, ECB och IMF, utveckla en strategi för framtida struktur, funktionssätt och lönsamhet för den kooperativa kreditinstitutssektorn. Strategin bör vara genomförd före mitten av 2015.

j)

Öka övervakningen av skulderna hos företags- och hushållssektorerna och inrätta en ram för riktad omstrukturering av den privata sektorn.

k)

Ytterligare stärka ramen för bekämpning av penningtvätt och säkerställa fullständig insyn i enheter (juridiska personer och andra juridiska konstruktioner, såsom stiftelser) i enlighet med bästa praxis.

l)

Införa obligatorisk övervakning baserad på kapitaliseringsnivån.

m)

Integrera stresstest i den reguljära externa bankövervakningen.

n)

Införa ett enhetligt databaserat rapporteringssystem för banker och kreditinstitut.

a)

På utgiftssidan ska dess budget innefatta de minskade utgifterna för bostadsprojekt med minst 36 miljoner euro, en ytterligare successiv reduktion av lönerna i den offentliga sektorn, och en rationalisering av vissa sociala förmåner.

b)

På inkomstsidan ska de ytterligare åtgärderna omfatta höjda fastighetsskatter, lagstadgad bolagsskattesats, skattesats för ränteintäkter, bankavgift och avgifter för offentliga tjänster.

c)

En reform av skattesystemet för motorfordon, på grundval av miljövänliga principer och i syfte att skaffa ytterligare inkomster.

d)

Åtgärder för att kontrollera utgifterna för hälso- och sjukvård samt förbättra kostnadseffektiviteten inom hälso- och sjukvårdssektorn genom att öka de offentliga sjukhusens effektivitet, konkurrenskraft och kostnadseffektivitet. Dessutom ska Cypern införa ett behovsprövat betalningssystem för ett begränsat antal medicinska tjänster och läkemedel.

e)

Ett fullständigt genomförande av de konsolideringsåtgärder som vidtagits sedan december 2012.

a)

På utgiftssidan ska budgeten inbegripa: En minskning av de totala utgifterna för sociala transfereringar genom bättre målinriktning, vilket ska inbringa minst 28,5 miljoner euro. En ytterligare minskning av lönerna i den offentliga sektorn och den bredare offentliga sektorn. Införandet av en avgift för korten för allmänna kommunikationer för studenter och pensionärer och strukturella reformåtgärder inom utbildningssektorn för att minska löneutgifterna.

b)

På inkomstsidan ska budgeten för 2014 inbegripa följande: En förlängning av den tillfälliga avgiften på bruttoinkomster för anställda i den offentliga och privata sektorn fram till och med den 31 december 2016. Höjningar av mervärdesskatten, höjningar av punktskatter och en höjning av avgifterna till det allmänna socialförsäkringssystemet.

a)

Reformer av det allmänna pensionssystemet och den offentliga sektorns pensionssystem för att göra finansieringen hållbar och samtidigt hantera frågan om pensionernas tillräcklighet. Vid behov kommer reformerna att förstärkas ytterligare.

b)

Kontrollera ökningen av utgifterna för hälso- och sjukvård för att stärka finansieringsstrukturens hållbarhet och effektivitet inom den offentliga hälso- och sjukvården.

c)

Förbättra de offentliga utgifternas effektivitet och budgetprocessen genom en effektiv budgetram på medellång sikt, som en del av en förbättrad förvaltning av de offentliga finanserna, helt i enlighet med rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (3) och fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen, undertecknat i Bryssel den 2 mars 2012.

d)

Anta en lämplig rättslig och institutionell ram för offentlig–privata partnerskap som är utformade i enlighet med bästa praxis.

e)

Utarbeta ett program för att uppnå ett stabilt system för företagsstyrning i statsägda och halvoffentliga företag och införa en privatiseringsplan för att bidra till att förbättra effektiviteten i ekonomin och återställa en hållbar skuldnivå.

f)

Utarbeta och genomföra en omfattande reformplan för att förbättra effektiviteten och ändamålsenligheten vid uppbörd och förvaltning av skatter, inbegripet åtgärder för att säkra fullständig tillämpning i god tid av lagar och standarder som styr internationellt skattesamarbete och utbyte av information i skattefrågor.

g)

Reform av systemet för fastighetsskatt.

h)

Reform av den offentliga förvaltningen i syfte att förbättra dess funktion och kostnadseffektivitet, särskilt genom att se över storleken, anställningsvillkoren och den funktionella organisationen på offentliga tjänster för att säkerställa en effektiv användning av offentliga medel och tillhandahållandet av tjänster av hög kvalitet för befolkningen.

i)

Reformer av den övergripande strukturen och nivåerna på sociala förmåner, i syfte att utarbeta en effektiv resursanvändning och säkerställa en lämplig avvägning mellan sociala trygghetsförmåner och incitamenten att börja arbeta.

a)

En genomförandeplan för den infrastruktur som behövs för att exploatera gasfyndigheter.

b)

En översikt över lagstiftningen och organisationen av marknaderna för energisektorn och gasexport.

c)

En plan för att inrätta den institutionella ramen för förvaltning av kolväteresurser, inklusive en resursfond, som ska ta emot och förvalta offentliga intäkter från havsbaserad gasutvinning och som uppförs på grundval av internationellt erkänd bästa praxis.

28.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/37

(1)

Genom skrivelser från Republiken Tjeckien som registrerades hos kommissionen den 26 september 2011 och den 5 november 2012, och genom en skrivelse från Republiken Polen som registrerades hos kommissionen den 8 juni 2012, ansökte Republiken Tjeckien och Republiken Polen om bemyndigande att tillämpa särskilda åtgärder som avviker från artikel 5 i direktiv 2006/112/EG, med avseende på uppförandet och underhållet av gränsbroar och gemensamma vägavsnitt mellan de båda medlemsstaterna.

(2)

Genom en skrivelse av den 5 december 2012 underrättade kommissionen i enlighet med artikel 395.2 i direktiv 2006/112/EG övriga medlemsstater om Republiken Tjeckiens och Republiken Polens ansökningar. Genom en skrivelse av den 10 december 2012 underrättade kommissionen Republiken Tjeckien och Republiken Polen om att den hade alla uppgifter den behövde för att behandla ärendet.

(3)

När det gäller leveranser av varor, tillhandahållanden av tjänster och gemenskapsinterna förvärv av varor som är avsedda för underhållet av de gränsbroar och gemensamma vägavsnitt som förtecknas i bilaga I och för uppförandet och det senare underhållet av de gränsbroar som förtecknas i bilaga II, ska broarna och vägavsnitten samt byggplatserna för dessa betraktas såsom belägna antingen helt och hållet inom Republiken Tjeckiens territorium eller helt och hållet inom Republiken Polens territorium, enligt ett avtal som ska ingås mellan de båda medlemsstaterna om uppförande och underhåll av broar och underhåll av gemensamma vägavsnitt vid den tjeckisk-polska statsgränsen. Utan särskilda åtgärder skulle det för varje leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller gemenskapsinternt förvärv av varor vara nödvändigt att fastställa huruvida platsen för beskattning är Republiken Tjeckien eller Republiken Polen. Sådana arbeten på en gränsbro eller ett gemensamt vägavsnitt som utförs inom Republiken Tjeckiens territorium skulle vara föremål för mervärdesskatt i Republiken Tjeckien och arbeten som utförs inom Republiken Polens territorium skulle vara föremål för mervärdesskatt i Republiken Polen.

(4)

Syftet med begäran om avvikelse från artikel 5 i direktiv 2006/112/EG är därför att förenkla uppbörden av mervärdesskatt när det gäller uppförandet och underhållet av gränsbroarna och de gemensamma vägavsnitten mellan de båda medlemsstaterna.

(5)

Avvikelsen kan endast i ringa utsträckning påverka medlemsstaternas totala skatteinkomster i det sista konsumtionsledet och har ingen negativ inverkan på den del av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

28.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/42

(1)

Den 22 december 2009 och den 18 januari 2010 antog rådet besluten 2009/1014/EU (1) och 2010/29/EU (2) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden från och med den 26 januari 2010 till och med den 25 januari 2015.

(2)

Fyra platser som ledamot i Regionkommittén har blivit lediga till följd av att mandaten för Amanda BYRNE, Christine CHAPMAN, Flo CLUCAS och Roger KNOX har löpt ut. Två platser som suppleant i Regionkommittén har blivit lediga till följd av att mandaten för Peter MOORE och Sandy PARK har löpt ut. En plats som suppleant blir ledig till följd av att Paula BAKER utnämns till ledamot i Regionkommittén.

a)

som ledamöter

och

b)

som suppleanter

28.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/43

(1)

Den 22 december 2009 och den 18 januari 2010 antog rådet besluten 2009/1014/EU (1) och 2010/29/EU (2) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden från och med den 26 januari 2010 till och med den 25 januari 2015.

(2)

En plats som suppleant i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Andres JAADLA har löpt ut.

—

Mihkel JUHKAMI, Chairman, Rakvere City Council.

28.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/44

(1)

Den 18 maj 2010 antog rådet beslut 2010/279/Gusp (1), varigenom Eupol Afghanistan förlängdes i tre år till och med den 31 maj 2013.

(2)

Till följd av rekommendationerna i den strategiska översynen som ägde rum i oktober 2012 och den efterföljande anpassningen av operationsplanen (Oplan) bör Eupol Afghanistan förlängas till och med den 31 december 2014.

(3)

Eupol Afghanistan kommer att bedrivas i ett läge som kan förvärras och som kan skada målen för unionens yttre åtgärder enligt artikel 21 i fördraget.

(4)

Beslut 2010/279/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 1.1 ska ersättas med följande:

”1.   Europeiska unionens polisuppdrag i Afghanistan (nedan kallat Eupol Afghanistan eller uppdraget), som inrättades genom gemensam åtgärd 2007/369/Gusp, ska förlängas från och med den 31 maj 2010 till och med den 31 december 2014.”

2.

Artikel 3.1 ska ersättas med följande:

”1.   För att uppnå de mål som anges i artikel 2 ska Eupol Afghanistan ha följande uppgifter:

Dessa uppgifter ska vidareutvecklas i operationsplanen (Oplan). Uppdraget ska utföra sina uppgifter bland annat genom övervakning, mentorskap, rådgivning och utbildning.”

3.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

Uppdragets struktur

1.   Uppdraget ska ha sitt högkvarter i Kabul. Uppdraget ska bestå av

2.   Uppdragspersonal ska utplaceras på central och regional nivå samt på provinsnivå och kan vid behov arbeta på distriktsnivå för genomförandet av uppdraget med hänsyn till säkerhetsbedömningen och när förutsättningarna för detta, som lämpligt logistiskt stöd och säkerhetsstöd, finns på plats. Tekniska arrangemang ska eftersträvas med Isaf och ledande nationer i fråga om regionalt befäl och regionala enheter för återuppbyggnad, när det gäller informationsutbyte, medicinskt stöd och stöd till säkerhet och logistik, inbegripet inkvartering av regionala befäl och regionala enheter för återuppbyggnad.

3.   Personal från uppdraget ska dessutom på lämpligt sätt utplaceras för att vid behov förbättra den strategiska samordningen av polisreformen i Afghanistan, i synnerhet vid sekretariatet för IPCB i Kabul.”

4.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Säkerhet

1.   Den civila operationschefen ska leda uppdragschefens planering av säkerhetsåtgärder och se till att de genomförs på ett korrekt och effektivt sätt för Eupol Afghanistan i enlighet med artikel 5.

2.   Uppdragschefen ska ansvara för insatsens säkerhet och se till att minimisäkerhetskraven för insatsen följs i enlighet med unionens säkerhetsstrategi för personal som utstationeras utanför unionen i en operativ insats enligt avdelning V i fördraget samt därtill hörande dokument.

3.   Uppdragschefen ska bistås av en högre säkerhetstjänsteman för uppdraget, som kommer att rapportera till uppdragschefen och som även kommer att ha nära förbindelser med Europeiska avdelningen för yttre åtgärder.

4.   Uppdragschefen ska utnämna säkerhetstjänstemän som ska tjänstgöra på provins- och regionnivå och som under den högre säkerhetstjänstemannens ledning ska ansvara för den dagliga hanteringen av säkerhetsaspekterna för respektive del av uppdraget.

5.   Eupol Afghanistans personal ska genomgå obligatorisk säkerhetsutbildning innan de inleder sitt uppdrag, i enlighet med Oplan. Personalen ska också regelbundet genomgå fortbildning i insatsområdet som organiseras av den högre säkerhetstjänstemannen.

6.   Uppdragschefen ska säkerställa skydd för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter i enlighet med rådets beslut 2011/292/EU av den 31 mars 2011 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (2).

5.

Artikel 13.1 ska ersättas med följande:

”1.   Det finansiella referensbeloppet för kostnaderna i samband med Eupol Afghanistan för perioden 31 maj 2010–31 juli 2011 ska vara 54 600 000 EUR.

Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka kostnaderna i samband med Eupol Afghanistan för perioden 1 augusti 2011–31 juli 2012 ska vara 60 500 000 EUR.

Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för Eupol Afghanistan för perioden 1 augusti 2012–31 maj 2013 ska vara 56 870 000 EUR.

Det finansiella referensbeloppet för kostnaderna i samband med Eupol Afghanistan från och med den 1 juni 2013 till och med den 31 december 2014 ska vara 108 050 000 EUR.”

6.

Artikel 14 ska ersättas med följande:

”Artikel 14

Utlämnande av uppgifter

1.   Den höga representanten ska bemyndigas att, i enlighet med beslut 2011/292/EU, lämna ut säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och EU-handlingar som uppdraget gett upphov till. För att underlätta detta ska lokala tekniska arrangemang utformas.

2.   Den höga representanten ska bemyndigas att, i tillämpliga fall, alltefter uppdragets behov, till tredjestater som är associerade till detta beslut lämna ut säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och EU-handlingar som uppdraget gett upphov till, upp till nivån ”CONFIDENTIEL UE” i enlighet med beslut 2011/292/EU.

3.   Den höga representanten ska bemyndigas att, i tillämpliga fall, alltefter uppdragets operativa behov, till Unama lämna ut säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och EU-handlingar som uppdraget gett upphov till, upp till nivån ”RESTREINT UE”, i enlighet med beslut 2011/292/EU. Lokala arrangemang ska utformas för detta syfte.

4.   Om det föreligger ett bestämt och omedelbart operativt behov ska den höga representanten också bemyndigas att, i överensstämmelse med beslut 2011/292/EU, till värdlandet lämna ut sådana säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och EU-handlingar som uppdraget gett upphov till, upp till nivån ”RESTREINT UE”. Arrangemang mellan den höga representanten och värdstatens behöriga myndigheter ska utformas i detta syfte.

5.   Den höga representanten ska bemyndigas att till tredjestater som är associerade till detta beslut lämna ut icke säkerhetsskyddsklassificerade EU-handlingar med anknytning till rådets överläggningar om uppdraget, vilka omfattas av sekretess enligt artikel 6.1 i rådets arbetsordning (3).

6.   Den höga representanten får delegera de befogenheter som avses i punkterna 1, 2, 3 och 5 samt förmågan att ingå de överenskommelser som avses i punkt 4 till personer under den höga representantens överinseende liksom till den civila operationschefen och/eller uppdragschefen.

7.

I artikel 17 ska andra stycket ersättas med följande:

”Det ska tillämpas från och med den 31 maj 2010 till och med den 31 december 2014.”

28.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/47

(1)

Den 4 februari 2008 antog rådet gemensam åtgärd 2008/124/Gusp om Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo, Eulex Kosovo (2).

(2)

Den 5 juni 2012 antog rådet beslut 2012/291/Gusp (3) om ändring av gemensam åtgärd 2008/124/Gusp och om förlängning av Eulex Kosovo till och med den 14 juni 2014.

(3)

Det finansiella referensbeloppet täcker perioden till och med den 14 juni 2013. Gemensam åtgärd 2008/124/Gusp bör ändras så att det föreskrivs ett nytt finansiellt referensbelopp, avsett att omfatta perioden från och med den 15 juni 2013 till och med den 14 juni 2014.

(4)

Eulex Kosovo kommer att genomföras i en situation som kan förvärras och göra det svårare att nå målen för unionens yttre åtgärder enligt artikel 21 i fördraget.

(5)

Gemensam åtgärd 2008/124/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

28.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 141/48

(1)

Enligt direktiv 2012/27/EU ska varje medlemsstat lämna in en nationell handlingsplan för energieffektivitet senast den 30 april 2014, och därefter vart tredje år. Dessa handlingsplaner ska omfatta betydande åtgärder för att förbättra energieffektiviteten och förväntade och/eller uppnådda energibesparingar, inklusive sådana vid leverans, överföring och distribution och slutanvändning av energi i syfte att uppnå de nationella energieffektivitetsmål som avses i artikel 3.1 i direktiv 2012/27/EU. De nationella handlingsplanerna för energieffektivitet ska åtminstone innefatta den information som anges i bilaga XIV del 2 i direktiv 2012/27/EU. De nationella handlingsplanerna för energieffektivitet ska kompletteras med uppdaterade uppskattningar av den förväntade totala primärenergianvändningen 2020, samt en uppskattning av nivån på primärenergianvändningen i de sektorer som anges i del 1 i bilaga XIV till direktiv 2012/27/EU.

(2)

I enlighet med artikel 24.2 andra stycket i direktiv 2012/27/EU ska kommissionen tillhandahålla en mall som riktlinje för de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet, som ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 26.2 i direktivet. I artikel 26.1 i direktivet föreskrivs att kommissionen ska biträdas av en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (2), och i artikel 26.2 föreskrivs att artikel 4 i den förordningen ska tillämpas.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut tar i största möjliga utsträckning hänsyn till diskussioner i kommittén för direktivet om energieffektivitet.