23.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/1

(1)

Av flexibilitetsskäl bör motparter kunna delegera inrapportering av kontrakt till den andra motparten eller till tredje part. Motparter bör också kunna komma överens om att delegera rapporteringen till en gemensam tredje enhet inklusive en central motpart, så att den sistnämnda lämnar in en rapport till transaktionsregistret med relevanta tabellfält. I sådana fall och för att säkerställa uppgifternas kvalitet bör det i rapporten anges att den har gjorts för bägge motparternas räkning och innehåller samtliga uppgifter som skulle ha rapporterats om kontraktet hade rapporterats separat.

(2)

För att undvika inkonsekvenser i de gemensamma tabellerna bör varje motpart i ett derivatkontrakt se till att bägge handelsparter är överens om rapporterade gemensamma uppgifter. En unik handelskod kommer att underlätta avstämning av uppgifterna, om motparterna rapporterar till olika transaktionsregister.

(3)

För att undvika dubbelrapportering och minska rapporteringsbördan om en motpart eller central motpart rapporterar för bägge motparter, bör motparten eller den centrala motparten kunna sända en rapport med den relevanta informationen till transaktionsregistret.

(4)

Värdering av derivatkontrakt är viktig för att tillsynsorganen ska kunna fullgöra sina uppdrag, särskilt när det gäller den finansiella stabiliteten. Ett kontrakts uppdaterade marknadsvärde eller modellberäknade värde indikerar dess exponerings storlek och tecken och kompletterar kontraktets uppgifter om det ursprungliga värdet.

(5)

Insamling av uppgifter om ett visst kontrakts säkerheter är avgörande för att trygga korrekt övervakning av exponeringar. För att möjliggöra detta bör motparter som ställer säkerheter för sina transaktioner rapportera in uppgifter om dessa på transaktionsnivå. Om säkerheter beräknas på grundval av nettopositioner för ett antal kontrakt och därför inte ställs på transaktionsnivå utan på portföljbasis, bör motparter kunna rapportera portföljen med en unik kod eller ett numreringssystem som motparten fastställt. Denna unika kod bör identifiera just den portfölj för vilken säkerheten ställs – om motparten har mer än en portfölj – och den bör också säkerställa att ett derivatkontrakt kan knytas till en viss portfölj för vilken säkerhet ställs.

(6)

Denna förordning grundar sig på det förslag till genomförandestandarder som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) lämnat till kommissionen. Den avspeglar transaktionsregisters viktiga roll för allmänhetens och tillsynsorganens förbättrade insyn i marknaderna, samt de uppgifter som ska rapporteras till, insamlas av och tillhandahållas av transaktionsregister, alltefter derivattyp och typen av handel.

(7)

Esma har samrått med berörda myndigheter och Europeiska centralbankssystemets medlemmar (ECBS), innan den lade fram det förslag till genomförandestandarder som denna förordning grundas på. Esma har genomfört ett öppet offentligt samråd om förslaget till tekniska genomförandestandarder i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (3). Den har också analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna i sammanhanget och har begärt ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i den förordningen.

a)

De uppgifter som anges i tabell 1 i bilagan som innehåller information om ett kontrakts motparter.

b)

Informationen i tabell 2 i bilagan som innehåller uppgifter om derivatkontrakt som ingåtts mellan två motparter.

23.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/11

(1)

Ramar bör tillhandahållas för reglerna om clearingkravet, dess tillämpning, möjliga undantag samt riskbegränsningstekniker som ska användas när clearing med en central motpart inte kan äga rum. För att se till att dessa bestämmelser, som bör träda i kraft samtidigt, överensstämmer sinsemellan och göra det lättare för intressenterna och i synnerhet de som åläggs olika skyldigheter att få överblick över och hitta dem på ett och samma ställe är det önskvärt att alla tekniska standarder för tillsyn som krävs enligt avdelning II i förordning (EU) nr 648/2012 samlas i en enda förordning.

(2)

Med tanke på att OTC-derivatmarknaden är global bör förordningen beakta relevanta internationellt överenskomna riktlinjer och rekommendationer när det gäller reformer av OTC-derivatmarknaden och obligatorisk clearing, samt relevanta regler som har utarbetats inom andra jurisdiktioner. Ramen för fastställande av clearingkravet tar framför allt hänsyn till de krav för obligatorisk clearing som offentliggjorts av Internationella organisationen för värdepapperstillsyn. Därmed främjas, så långt det är möjligt, en samsyn med andra jurisdiktioner.

(3)

För att tydligt identifiera ett begränsat antal begrepp som följer av förordning (EU) nr 648/2012, samt för att närmare specificera tekniska begrepp som krävs för att utveckla denna tekniska standard, bör ett antal begrepp definieras.

(4)

Ett indirekt clearingarrangemang bör inte exponera en central motpart, clearingmedlem, kund eller indirekt kund för ytterligare motpartsrisk och den indirekta kundens tillgångar och positioner bör omfattas av en lämplig skyddsnivå. Det är därför viktigt att alla former av indirekta clearingarrangemang uppfyller minimivillkoren för att deras säkerhet ska kunna garanteras. Parter som är inblandade i indirekta clearingarrangemang ska därför omfattas av specifika skyldigheter. Sådana arrangemang omfattar mer än avtalet mellan indirekta kunder och kunden till en clearingmedlem som tillhandahåller indirekta clearingtjänster.

(5)

I förordning (EU) nr 648/2012 fastställs att en central motpart ska vara ett utsett system i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (3). Detta innebär att de centrala motparternas clearingmedlemmar bör räknas som deltagare i den mening som avses i det direktivet. För att säkerställa att indirekta kunder har en skyddsnivå som är likvärdig den som kunderna har enligt förordning (EU) nr 648/2012 är det nödvändigt att se till att de kunder som tillhandahåller indirekta clearingtjänster är kreditinstitut, värdepappersföretag eller likvärdiga kreditinstitut eller värdepappersföretag i tredje land.

(6)

Indirekta clearingarrangemang bör upprättas för att säkerställa att indirekta kunder kan få en skyddsnivå som är likvärdig den som direkta kunder har i ett obeståndsscenario. Om en clearingmedlem som underlättar ett indirekt clearingarrangemang går i konkurs ska de indirekta kunderna omfattas av överföringen av kundpositioner till en annan clearingmedlem i enlighet med de krav om överförbarhet som infördes genom artiklarna 39 och 48 i förordning (EU) nr 648/2012. Det bör även finnas lämpliga skyddsåtgärder mot kunders konkurs inom de indirekta clearingarrangemangen och dessa åtgärder bör stödja att indirekta kundpositioner överförs till en annan tillhandahållare av clearingtjänster.

(7)

Eftersom indirekta clearingarrangemang kan ge upphov till särskilda risker bör alla parter i ett indirekt clearingarrangemang, inbegripet clearingmedlemmar och centrala motparter, rutinmässigt fastställa, övervaka och hantera eventuella väsentliga risker som följer av arrangemanget. I detta sammanhang är det särskilt viktigt med ett lämpligt informationsutbyte mellan kunder som tillhandahåller indirekta clearingtjänster och clearingmedlemmar som underlättar sådana tjänster. Clearingmedlemmarna bör endast använda de uppgifter som lämnats av kunderna för riskhantering och bör förhindra att kommersiellt känslig information missbrukas, inbegripet med hjälp av effektiva hinder mellan olika avdelningar inom ett finansinstitut för att undvika intressekonflikter.

(8)

När en medlem beviljar en central motpart auktorisation för clearing av en klass av OTC-derivat ska den behöriga myndigheten underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) om detta. Denna underrättelse bör innehålla de detaljerade uppgifter som krävs för att Esma ska kunna utföra sin bedömning, däribland uppgifter om likviditet och volym för den relevanta klassen av OTC-derivat. Även om informationen går från den behöriga myndigheten till Esma är det den centrala motpart som har ansökt om auktorisation som inledningsvis bör lämna de begärda uppgifterna till de behöriga myndigheterna som därefter kan komplettera dem.

(9)

Även om de uppgifter som ska ingå i en anmälan från den behöriga myndigheten till Esma med avseende på clearingkravet inte alltid finns tillgängliga, särskilt avseende nya produkter, bör tillgängliga uppskattningar lämnas, inklusive en klar uppgift om vilka antaganden som har gjorts. Underrättelsen bör även innehålla uppgifter om motparterna, t.ex. typ av och antal motparter, vilka åtgärder som krävs för att inleda central motpartsclearing, rättslig och operativ kapacitet eller riskhanteringssystem för att Esma ska kunna bedöma de aktiva motparternas förmåga att fullgöra clearingkravet utan att det leder till störningar på marknaden.

(10)

Underrättelsen från den behöriga myndigheten till Esma bör innehålla uppgifter om standardiseringsgrad, likviditet och tillgänglighet till prisinformation för att Esma ska kunna bedöma om en klass av OTC-derivat ska omfattas av clearingkravet. Kriterierna för standardisering av kontraktsvillkor och operativa processer för en berörd klass av OTC-derivat är en indikator på standardiseringen av de ekonomiska villkoren för en klass av OTC-derivat, eftersom det endast är när sådana ekonomiska villkor är standardiserade som kontraktsvillkoren och de operativa processerna också kan vara det. Esma bedömer kriterierna för likviditet och tillgänglighet till prisinformation utifrån andra överväganden än den behöriga myndigheten gör i fråga om den centrala motpartens auktorisation. I det här sammanhanget bedöms likviditeten i ett vidare perspektiv och skiljer sig från den likviditet som gäller efter det att clearingkravet skulle tillämpas. Att ett kontrakt har tillräcklig likviditet för att clearas av en central motpart innebär inte nödvändigtvis att det ska omfattas av clearingkravet. Esmas bedömning bör inte reproducera eller överlappa den granskning som redan har utförts av den behöriga myndigheten.

(11)

De uppgifter som ska lämnas av den behöriga myndigheten med avseende på clearingkravet ska göra det möjligt för Esma att bedöma tillgängligheten till prisinformation. I detta avseende innebär inte en central motparts tillgänglighet till prisinformation vid en viss tidpunkt att marknadsaktörerna skulle kunna bedöma prisinformationen i framtiden. En central motparts tillgänglighet till den prisinformation som krävs för att hantera riskerna med clearing av derivatkontrakt inom en viss klass av OTC-derivat innebär därför inte per automatik att denna klass av OTC-derivat ska omfattas av clearingkravet.

(12)

Detaljeringsnivån i registret över klasser av OTC-derivatkontrakt som omfattas av clearingkravet är beroende av hur relevanta dessa uppgifter är för att identifiera varje klass av OTC-derivatkontrakt. Till följd av detta kan detaljeringsnivån i registret variera för olika klasser av OTC-derivatkontrakt.

(13)

Att ge flera olika centrala motparter tillträde till en handelsplats skulle kunna bredda deltagarnas tillträde till den handelsplatsen och på så sätt höja likviditeten totalt. Under sådana omständigheter är det emellertid ändå nödvändigt att specificera begreppet fragmentering av likviditeten på en handelsplats, om detta kan hota en smidig och väl fungerande marknad för den klass av finansiella instrument som begäran gäller.

(14)

Den bedömning som görs av den behöriga myndigheten för den handelsplats som en central motpart har begärt tillträde till samt av den behöriga myndigheten för den centrala motparten bör grundas på de tillgängliga mekanismerna för att förhindra fragmentering av likviditeten på en handelsplats.

(15)

För att förhindra fragmentering av likviditeten bör alla deltagare på en handelsplats kunna cleara samtliga transaktioner som utförs dem emellan. Det skulle emellertid inte vara proportionerligt att kräva att samtliga clearingmedlemmar hos en befintlig central motpart också ska bli clearingmedlemmar hos en ny central motpart som betjänar en sådan handelsplats. Om det finns enheter som är clearingmedlemmar hos båda de centrala motparterna kan de underlätta överföring och clearing av transaktioner utförda av marknadsaktörer som betjänas separat av de båda centrala motparterna i syfte att begränsa risken för fragmentering av likviditeten. Det är emellertid viktigt att en central motparts begäran om tillträde till en handelsplats inte fragmenterar likviditeten på ett sådant sätt att det skulle öka riskerna som den befintliga centrala motparten exponeras för.

(16)

Enligt artikel 8.4 i förordning (EU) nr 648/2012 bör det inte krävas någon samverkan för en central motparts begäran om tillträde till en handelsplats, och denna förordning bör därför inte föreskriva samverkan som den enda metoden för lösning av fragmentering av likviditeten. Denna förordning bör dock inte hindra centrala motparter från att ingå ett sådant arrangemang på frivillig basis, om de nödvändiga förutsättningarna är uppfyllda för att samverkan ska upprättas.

(17)

För att fastställa vilka OTC-derivatkontrakt som på ett objektivt mätbart sett minskar de risker som har direkt samband med affärsverksamhet eller likviditetsförvaltningsverksamhet bör icke-finansiella motparter tillämpa ett av de kriterier som anges i denna förordning, inklusive den redovisningsdefinition som baseras på IFRS-standarderna. Redovisningsdefinitionen kan användas av motparterna även om de inte tillämpar IFRS-standarderna. För de icke-finansiella motparter som får använda lokala redovisningsregler förväntas merparten av de kontrakt som klassificeras som risksäkring enligt de redovisningsreglerna falla inom ramen för den allmänna definitionen av kontrakt som minskar risker som är direkt kopplade till affärsverksamheten eller likviditetsförvaltningsverksamheten enligt denna förordning.

(18)

Under vissa omständigheter är det kanske inte möjligt att säkra en risk genom att använda ett direkt kopplat derivatkontrakt, ett kontrakt med exakt samma underliggande tillgång och avvecklingsdag som den täckta risken. I så fall får den icke-finansiella motparten använda sig av risksäkring ”by proxy” genom ett ställföreträdande värde, och utnyttja ett nära knutet instrument för att täcka exponeringen, t.ex. ett instrument som har en annan men mycket närbesläktad underliggande tillgång sett till ekonomiskt beteende. Vidare får vissa grupper av icke-finansiella motparter som ingår OTC-derivatkontrakt via en separat enhet för att säkra sin risk i förhållande till gruppens samlade risker använda makro- eller portföljsäkring. Dessa OTC-derivatkontrakt för makro- eller portföljsäkring eller risksäkring ”by proxy” kan utgöra risksäkring enligt denna förordning och bör vägas mot kriterierna för att fastställa vilka OTC-derivatkontrakt som minskar riskerna objektivt sett.

(19)

En risk kan utvecklas över tid. För att uppnå en anpassning till riskutvecklingen kan OTC-derivatkontrakt som inledningsvis verkställdes för att minska risker som är kopplade till affärsverksamheten eller likviditetsförvaltningsverksamheten behöva vägas upp med hjälp av ytterligare OTC-derivatkontrakt. Till följd av detta kan risksäkringen komma att ske genom en kombination av OTC-derivatkontrakt, vilket inkluderar kvittning av OTC-derivatkontrakt så att man utesluter de OTC-derivatkontrakt som inte längre är kopplade till affärsverksamheten eller likviditetsförvaltningsverksamheten.

(20)

De risker som är direkt kopplade till affärsverksamheten eller likviditetsförvaltningsverksamheten har mycket stor spridning och varierar mellan olika sektorer inom ekonomin. Risker som är kopplade till affärsverksamheten hänger normalt samman med insatsvaror till ett företags produktionsfunktion samt till produkter och tjänster som det säljer eller tillhandahåller. Likviditetsförvaltningsverksamhet avser normalt förvaltningen av en enhets kort- och långsiktiga finansiering, inklusive dess skulder, och hur enheten investerar de finansiella resurser som den skapar eller innehar, inklusive hanteringen av likvida medel. Affärsverksamhet och likviditetsförvaltningsverksamhet kan påverkas av gemensamma riskkällor, t.ex. valutakurser, råvarupriser, inflation eller kreditrisker. När man analyserar vilka risker som är direkt kopplade till affärsverksamheten eller likviditetsförvaltningsverksamheten bör dessa risker definieras på ett samordnat sätt som täcker in båda verksamheterna, med tanke på att OTC-derivaten ingås för att säkra en viss risk. Att separera de båda koncepten skulle dessutom kunna få oönskade konsekvenser, eftersom det skulle kunna innebära att en viss risk säkrades för likviditetsförvaltningsverksamhet respektive affärsverksamhet, beroende på i vilken sektor som de icke-finansiella motparterna är verksamma.

(21)

Även om clearingtrösklarna bör fastställas med utgångspunkt i systemvikten för de sammanhängande riskerna, är det viktigt att tänka på att de OTC-derivat som minskar riskerna inte ingår i beräkningen av clearingtrösklarna samt att det i clearingtrösklarna får göras ett undantag från principen om clearingkrav för OTC-derivatkontrakt för vilka man kan bedöma att de inte ingås i risksäkringssyfte. Närmare bestämt bör värdet för clearingtrösklarna regelbundet ses över och fastställas genom klassen av OTC-derivatkontrakt. De klasser av OTC-derivat som fastställs med avseende på clearingtrösklarna behöver inte vara samma klasser av OTC-derivat som omfattas av clearingkravet. När värdet för clearingtrösklarna fastställs bör vederbörlig hänsyn tas till behovet av att ange en enda indikator som avspeglar systemvikten för en motparts samlade nettopositioner och nettoexponeringar per tillgångsklass av OTC-derivat. Dessutom bör de clearingtrösklar som används av icke-finansiella motparter vara enkla att genomföra.

(22)

Värdet för clearingtrösklarna bör fastställas med utgångspunkt i vilken systemvikt en motparts samlade nettopositioner och nettoexponeringar har per klass av OTC-derivat i enlighet med förordning (EU) nr 648/2012. Det bör emellertid beaktas att dessa nettopositioner och nettoexponeringar är annorlunda än en nettoexponering för olika motparter och tillgångsklasser. I enlighet med förordning (EU) nr 648/2012 bör dessutom dessa nettopositioner adderas för att fastställa vilka uppgifter som ska beaktas vid fastställandet av clearingtrösklarna. Det är den totala bruttosumman till följd av adderingen av dessa nettopositioner som bör beaktas när clearingtrösklarna fastställs. Det underliggande bruttovärde som följer av denna addering bör användas som referens för fastställande av clearingtrösklarna.

(23)

De icke-finansiella motparternas verksamhet med OTC-derivat har dessutom en sådan struktur att det vanligtvis leder till en låg nettningsnivå eftersom OTC-derivatkontrakt ingås i samma riktning. Differensen mellan summan av nettopositionerna och nettoexponeringarna per motpart och per klass av OTC-derivatkontrakt skulle därför ligga mycket nära kontraktens bruttovärde. För att uppnå målet om enkelhet bör därför bruttovärdet för OTC-derivatkontrakt användas som ett giltigt ställföreträdande värde för det mått som ska beaktas när clearingtröskeln fastställs.

(24)

Eftersom icke-finansiella motparter som inte överskrider clearingtröskeln inte behöver omvärdera sina OTC-derivatkontrakt till aktuellt marknadsvärde (mark-to-market), skulle det inte vara rimligt att använda detta mått för att fastställa clearingtrösklarna eftersom detta skulle medföra en tung börda för de icke-finansiella motparterna som inte står i proportion till den risk det handlar om. Att i stället använda OTC-derivatkontraktens nominella värde skulle innebära att de icke-finansiella motparterna kan använda sig av ett enkelt tillvägagångssätt som inte exponeras för yttre händelser.

(25)

Om ett av de värden som har fastställts för en klass av OTC-derivat överskrids bör det innebära att clearingtröskeln överskrids för samtliga klasser, med tanke på att OTC-derivatkontrakt som minskar riskerna inte ingår i beräkningen av clearingtröskeln, konsekvenserna av att clearingtröskeln överskrids inte bara omfattar clearingkravet, utan även riskbegränsningsteknikerna, samt att det tillvägagångssätt som icke-finansiella motparter bör tillämpa i fråga om relevanta skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 bör vara enkelt med tanke på att merparten av dem inte är så avancerade.

(26)

För de OTC-derivatkontrakt som inte clearas bör riskbegränsningstekniker som godkännande i tid tillämpas. Godkännandet av OTC-derivatkontrakt kan avse ett eller flera huvudavtal, huvudgodkännandeavtal eller andra standardvillkor. Det kan ske i form av ett kontrakt som verkställs på elektronisk väg eller genom en handling som undertecknas av båda motparterna.

(27)

Det är viktigt att motparterna godkänner villkoren för sina transaktioner så snart som möjligt efter det att transaktionen har verkställts, framför allt när den verkställs eller behandlas elektroniskt, i syfte att säkerställa att det råder samsyn och rättssäkerhet kring villkoren för transaktionen. I synnerhet motparter som ingår OTC-derivatkontrakt av en typ som inte är standard eller som är av komplex karaktär kan behöva införa verktyg för att uppfylla kravet att OTC-derivatkontrakt ska godkännas i tid. Genom ett godkännande i tid skulle man också kunna förutse att relevant marknadspraxis utvecklas inom detta område.

(28)

För att ytterligare begränsa riskerna innebär portföljförlikningen att varje motpart kan genomföra en omfattande genomgång av en transaktionsportfölj så som den framstår för dennes motpart i syfte att omgående upptäcka eventuella missförstånd som rör viktiga transaktionsvillkor. Sådana villkor bör omfatta värderingen av varje transaktion och kan även omfatta andra relevanta uppgifter, som ikraftträdandedag, beräknad förfallodag, eventuella betalnings- eller avvecklingsdagar, kontraktets nominella belopp och transaktionsvaluta, underliggande instrument, motparternas position, vilken praxis som tillämpas i fråga om affärsdag samt eventuella relevanta fasta eller rörliga räntor för OTC-derivatkontraktet.

(29)

Med tanke på att riskprofilerna ser olika ut och för att portföljförlikningen ska kunna vara en proportionerlig riskbegränsningsteknik bör avstämningsfrekvensen och storleken på den aktuella portföljen variera utifrån motparternas karaktär. Högre krav bör ställas på både finansiella och icke-finansiella motparter som överskrider clearingtröskeln, medan en lägre avstämningsfrekvens bör tillämpas för icke-finansiella motparter som inte skulle överskrida clearingtröskeln oavsett vilken kategori som deras motpart är och som i så fall skulle dra nytta av att avstämningen inte sker lika ofta för denna del av portföljen.

(30)

Portföljkompression kan också vara ett effektivt riskbegränsande verktyg, beroende på olika omständigheter, som storleken på motpartsportföljen samt OTC-derivatkontraktens löptid, syfte och standardiseringsgrad. Finansiella och icke-finansiella motparter som har en portfölj med OTC-derivatkontrakt som inte clearas via en central motpart över den nivå som anges i denna förordning bör ha förfaranden för att analysera möjligheten att använda portföljkompression som skulle innebära att de kan minska sin motpartskreditrisk.

(31)

Tvistlösning syftar till att begränsa riskerna med kontrakt som inte clearas centralt. När motparter ingår OTC-derivattransaktioner med varandra bör de ha en överenskommen ram för att lösa eventuella tvister som uppstår i samband med detta. Denna ram bör omfatta tvistlösningsmekanismer som skiljeförfarande med en tredje part eller en marknadsundersökningsmekanism (market polling mechanism). Syftet med denna ram är att förhindra att olösta tvister ökar i omfattning och exponerar motparterna för ytterligare risker. Tvister bör upptäckas, hanteras och rapporteras på ett korrekt sätt.

(32)

För att specificera vilka marknadsförhållanden som omöjliggör en omvärdering till aktuellt marknadsvärde är det nödvändigt att specificera vilka marknader som är inaktiva. En marknad kan vara inaktiv av flera olika skäl, bl.a. när det inte förekommer några regelbundna marknadstransaktioner enligt armlängdsprincipen, där armlängdsprincipen bör ha samma betydelse som i redovisningssyfte.

(33)

Denna förordning bör tillämpas på finansiella och icke-finansiella motparter ovanför clearingtröskeln och tar hänsyn till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (4), som även fastställer vilka krav som ska uppfyllas vid användning av modellvärdering (marking-to-model).

(34)

Även om en modellvärdering kan utformas internt eller externt är det styrelsen eller styrelsens delegerade kommitté som har till ansvar att godkänna modellen, så att lämplig ansvarsskyldighet säkerställs.

(35)

När motparterna får tillämpa undantaget för transaktioner inom grupper efter att ha underrättat de behöriga myndigheterna utan att behöva vänta tills fristen för de behöriga myndigheternas invändningar har gått ut, är det viktigt att säkerställa att de behöriga myndigheterna får aktuella, lämpliga och tillräckliga uppgifter för att kunna bedöma om de ska invända mot att undantaget tillämpas.

(36)

Förväntad storlek, volym och frekvens för OTC-derivatkontrakt inom grupper får fastställas på grundval av motparternas historiska transaktioner inom grupper, samt förväntad modell och beräknad verksamhet inför framtiden.

(37)

När motparter tillämpar ett undantag för transaktioner inom grupper bör de offentligt redovisa informationen för att säkerställa transparens gentemot marknadsaktörer och potentiella borgenärer. Detta är särskilt viktigt för motparternas potentiella borgenärer med avseende på riskbedömningen. Ett sådant offentliggörande syftar till att motverka missförstånd om att OTC-derivatkontrakten clearas centralt eller omfattas av riskbegränsningstekniker, när så inte är fallet.

(38)

Tidsfristen för att få godkännande i tid kräver anpassningsåtgärder, bland annat genom förändrad marknadspraxis och förbättrade it-system. Eftersom anpassningen till reglerna kan ske olika fort beroende på motpartskategori och OTC-derivatens tillgångsklass skulle tidsfristen kunna förbättras för godkännande av de motparter och produkter som kan vara redo tidigare, om tillämpningsdatum som tar hänsyn till dessa skillnader fastställs fortlöpande.

(39)

De standarder som har fastställts för portföljförlikning, portföljkompression eller tvistlösning skulle innebära att motparterna måste inrätta förfaranden, processer och en policy samt ändra i dokumentationen, vilket tar tid. De sammanhängande kraven bör träda i kraft senare för att motparterna ska få tid att vidta de åtgärder som krävs för regelefterlevnad.

(40)

Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för tillsyn som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(41)

Esma har i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (5) genomfört öppna offentliga samråd om förslagen till tekniska standarder för tillsyn, analyserat potentiella kostnader respektive positiva effekter och begärt in ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättades i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1095/2010.

a)

Separata register och separat bokföring som gör att varje kund på konton hos clearingmedlemmen klart och tydligt kan separera sina tillgångar och positioner från tillgångar och positioner som innehas för indirekta kunders räkning.

b)

Separata register och separat bokföring som gör att varje kund på konton hos clearingmedlemmen klart och tydligt kan separera de tillgångar och positioner som innehas för en indirekt kunds räkning från tillgångar och positioner som innehas för andra indirekta kunders räkning.

a)

Uppgift om av klassen av OTC-derivatkontrakt.

b)

Uppgift om OTC-derivatkontrakt inom klassen av OTC-derivatkontrakt.

c)

Övriga uppgifter som ska ingå i det offentliga registret enligt artikel 8.

d)

Ytterligare egenskaper som krävs för att separera OTC-derivatkontrakt inom klassen av OTC-derivatkontrakt från OTC-derivatkontrakt utanför den klassen.

e)

Uppgift om standardiseringsgraden på kontraktsvillkor och operativa processer för den berörda klassen av OTC-derivatkontrakt.

f)

Uppgifter om volym för klassen av OTC-derivatkontrakt.

g)

Uppgifter om likviditet för klassen av OTC-derivatkontrakt.

h)

Uppgift om marknadsaktörernas tillgänglighet till skälig, tillförlitlig och allmänt accepterad prisinformation för kontrakt inom klassen av OTC-derivatkontrakt.

i)

Uppgift om vilken inverkan clearingkravet har på marknadsaktörernas tillgänglighet till prisinformation.

a)

Uppgifter som är relevanta för bedömningen av den förväntade volymen av klassen av OTC-derivatkontrakt om den omfattas av clearingkravet.

b)

Uppgift om den centrala motpartens kapacitet att hantera den förväntade volymen av klassen av OTC-derivatkontrakt om den börjar omfattas av clearingkravet samt att hantera den risk som följer av clearingen av den berörda klassen av OTC-derivatkontrakt, inklusive genom kunders eller indirekta kunders clearingarrangemang.

c)

Typ av och antal aktiva motparter som förväntas vara aktiva på marknaden för klassen av OTC-derivatkontrakt om den börjar omfattas av clearingkravet.

d)

En beskrivning av de olika uppgifter som ska utföras för att clearing ska kunna inledas med den centrala motparten samt fastställande av hur mycket tid som krävs för att utföra varje uppgift.

e)

Typ av och antal aktiva motparter som förväntas vara aktiva på marknaden för klassen av OTC-derivatkontrakt om den börjar omfattas av clearingkravet.

a)

antal transaktioner,

b)

total volym,

c)

öppna kontrakt totalt,

d)

orderdjup, inklusive genomsnittligt antal order och budbegäran,

e)

spreadomfång,

f)

likviditetsåtgärder under pressade marknadsförhållanden,

g)

likviditetsåtgärder för verkställande av obeståndsförfaranden.

a)

Om kontraktsvillkoren för den berörda klassen av OTC-derivatkontrakt inbegriper gemensam rättslig dokumentation, däribland huvudnettningsavtal, definitioner, standardvillkor och standardgodkännanden som anger vilka kontraktsspecifikationer som används gemensamt av motparterna.

b)

Om de operativa processerna för den berörda klassen av OTC-derivatkontrakt behandlas automatiskt efter handel samt om olika steg i livscykeln hanteras på gemensamt sätt enligt en tidsplan som är allmänt accepterad av motparterna.

a)

Om den centrala motpartens marginaler eller finansiella krav skulle vara proportionella i förhållande till den risk som clearingkravet syftar till att begränsa.

b)

Stabiliteten i fråga om marknadens storlek och djup för produkten sett över tid.

c)

Sannolikheten för att marknadsspridningen skulle vara tillräcklig om en clearingmedlem hamnar på obestånd.

d)

Transaktionernas antal och värde.

a)

Tillgångsklass för OTC-derivatkontrakt.

b)

Typ av OTC-derivatkontrakt inom klassen.

c)

Underliggande tillgångar för OTC-derivatkontrakt inom klassen.

d)

För underliggande tillgångar som är finansiella instrument: en uppgift om huruvida den underliggande tillgången är ett separat finansiellt instrument, en emittent, ett index eller en portfölj.

e)

För andra underliggande tillgångar: en uppgift om kategorin av underliggande tillgång.

f)

Nominella valutor och avvecklingsvalutor för OTC-derivatkontrakt inom klassen.

g)

Vilka löptider som gäller för OTC-derivatkontrakt inom klassen.

h)

Avvecklingsvillkor för OTC-derivatkontrakt inom klassen.

i)

Vilka betalningsfrekvenser som gäller för OTC-derivatkontrakt inom klassen.

j)

Produktkod för berörd klass av OTC-derivatkontrakt.

k)

Ytterligare egenskaper som krävs för att separera ett kontrakt i den berörda klassen av OTC-derivatkontrakt från andra kontrakt.

a)

Identifieringskod, i enlighet med artikel 3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1247/2012 (6).

b)

Fullständigt namn.

c)

Etableringsland.

d)

Den behöriga myndighet som har utsetts i enlighet med artikel 22 i förordning (EU) nr 648/2012.

a)

Uppgifter om vilka kategorier av motparter som varje period med successivt införande ska tillämpas på.

b)

Alla andra villkor som krävs enligt de tekniska standarderna för tillsyn, vilka har antagits enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 648/2012, för att perioden med successivt införande ska tillämpas.

a)

Uppgift om den centrala motparten.

b)

Tillgångsklass för de OTC-derivatkontrakt som anmälan avser.

c)

Typ av OTC-derivatkontrakt.

d)

Datum för anmälan.

e)

Uppgift om den underrättande behöriga myndigheten.

a)

De har minst en gemensam central motpart.

b)

Clearingarrangemangen har upprättats av de centrala motparterna.

a)

Det täcker de risker som följer av potentiella förändringar av värdet för tillgångar, tjänster, insatsvaror, produkter, råvaror eller skulder som den icke-finansiella motparten eller dess koncern äger, producerar, tillverkar, bearbetar, tillhandahåller, köper, handlar med, hyr, säljer eller ådrar sig eller rimligtvis kan räkna med att äga, producera, tillverka, bearbeta, tillhandahålla, köpa, handla med, hyra, sälja eller ådra sig i samband med sin vanliga affärsverksamhet.

b)

Det täcker de risker som följer av en potentiell indirekt inverkan på värdet av tillgångar, tjänster, insatsvaror, produkter, råvaror eller skulder enligt punkt a, som uppstår till följd av fluktuation i räntor, inflation, valutakurser eller kreditrisker.

c)

Det uppfyller kraven för att vara ett risksäkringskontrakt enligt IFRS-standarderna, som antagits i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (7).

a)

1 miljard euro i underliggande bruttovärde för OTC-kreditderivatkontrakt.

b)

1 miljard euro i underliggande bruttovärde för OTC-aktiederivatkontrakt.

c)

3 miljarder euro i underliggande bruttovärde för OTC-räntederivatkontrakt.

d)

3 miljarder euro i underliggande bruttovärde för OTC-valutaderivatkontrakt.

e)

3 miljarder euro i underliggande bruttovärde för OTC-råvaruderivatkontrakt samt andra OTC-derivatkontrakt som inte ingår i punkterna a–d.

a)

För kredit- och ränteswappar som har ingåtts till och med den 28 februari 2014: vid utgången av den andra affärsdagen efter den dag då OTC-derivatkontraktet verkställs.

b)

För kredit- och ränteswappar som har ingåtts efter den 28 februari 2014: vid utgången av affärsdagen efter den dag då OTC-derivatkontraktet verkställs.

c)

För aktieswappar, valutaswappar, råvaruswappar och alla andra derivat som inte anges under punkt a som har ingåtts till och med den 31 augusti 2013: vid utgången av den tredje affärsdagen efter den dag då derivatkontraktet verkställs.

d)

För aktieswappar, valutaswappar, råvaruswappar och alla andra derivat som inte anges under punkt a som har ingåtts efter den 31 augusti 2013 till och med den 31 augusti 2014: vid utgången av den andra affärsdagen efter den dag då derivatkontraktet verkställs.

e)

För aktieswappar, valutaswappar, råvaruswappar och alla andra derivat som inte anges under punkt a som har ingåtts efter den 31 augusti 2014: vid utgången av affärsdagen efter den dag då derivatkontraktet verkställs.

a)

För kredit- och ränteswappar som har ingåtts till och med den 31 augusti 2013: vid utgången av den femte affärsdagen efter den dag då OTC-derivatkontraktet verkställs.

b)

För kredit- och ränteswappar som har ingåtts efter den 31 augusti 2013 till och med den 31 augusti 2014: vid utgången av den tredje affärsdagen efter den dag då OTC-derivatkontraktet verkställs.

c)

För kredit- och ränteswappar som har ingåtts efter 31 augusti 2014: vid utgången av den andra affärsdagen efter den dag då OTC-derivatkontraktet verkställs.

d)

För aktieswappar, valutaswappar, råvaruswappar och alla andra derivat som inte anges under punkt a som har ingåtts till och med den 31 augusti 2013: vid utgången av den sjunde affärsdagen efter den dag då derivatkontraktet verkställs.

e)

För aktieswappar, valutaswappar, råvaruswappar och alla andra derivat som inte anges under punkt a som har ingåtts efter den 31 augusti 2013 till och med den 31 augusti 2014: vid utgången av den fjärde affärsdagen efter den dag då derivatkontraktet verkställs.

f)

För aktieswappar, valutaswappar, råvaruswappar och alla andra derivat som inte anges under punkt a som har ingåtts efter den 31 augusti 2014: vid utgången av den andra affärsdagen efter verkställandedagen.

a)

För en finansiell motpart eller en icke-finansiell motpart i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 648/2012:

b)

För en icke-finansiell motpart som inte avses i artikel 10 i förordning (EU) nr 648/2012:

a)

Identifiering, registrering och övervakning av tvister som gäller godkännande eller värdering av kontraktet samt utväxling av säkerheter mellan motparterna. Genom dessa förfaranden ska det åtminstone registreras hur länge tvisten är olöst, vilken motpart det handlar om samt vilket belopp tvisten gäller.

b)

Tvistlösning i tid med en särskild process för tvister som inte har lösts inom fem affärsdagar.

a)

När marknaden är inaktiv.

b)

När spridningen inom intervallet av rimliga uppskattningar av verkligt värde är betydande och sannolikheterna för de olika uppskattningarna inte rimligen kan bedömas.

a)

införlivar samtliga faktorer som motparter skulle ta hänsyn till när de fastställer ett pris, vilket inbegriper att använda så mycket information om omvärderingen till aktuellt marknadsvärde som möjligt,

b)

följer vedertagna ekonomiska metoder för prissättning av finansiella instrument,

c)

kalibreras och validitetstestas med hjälp av priser från observerbara aktuella marknadstransaktioner i samma finansiella instrument eller baserade på tillgängliga observerbara marknadsuppgifter,

d)

valideras och övervakas oberoende, av en annan enhet än den risktagande enheten,

e)

dokumenteras och godkänns på vederbörligt sätt av styrelsen så ofta som krävs, efter varje väsentlig ändring och åtminstone årligen. Detta godkännande får delegeras till en kommitté.

a)

De rättsliga motparterna i transaktionerna, inklusive deras identifieringskod, i enlighet med artikel 3 i genomförandeförordning (EU) nr 1247/2012.

b)

Motparternas affärsförbindelse.

c)

Uppgifter om stödjande avtal mellan parterna.

d)

Kategori av transaktion inom grupper enligt artikel 3.1 och 3.2 a–d i förordning (EU) nr 648/2012.

e)

Uppgifter om de transaktioner för vilka motparten ansöker om undantag, däribland följande:

a)

inom en månad efter det att underrättelsen har mottagits för en underrättelse enligt artikel 11.7 eller 11.9 i förordning (EU) nr 648/2012,

b)

inom en månad från det att beslutet har lämnats till motparten när det gäller ett beslut från den behöriga myndigheten enligt artikel 11.6, 11.8 eller 11.10 i förordning (EU) nr 648/2012.

a)

De uppgifter som avses i artikel 18.

b)

Om det är ett positivt eller negativt beslut.

c)

Vid ett positivt beslut ska följande anges:

d)

Vid ett negativt beslut ska följande anges:

a)

De rättsliga motparterna i transaktionerna, inklusive deras identifieringskod, i enlighet med artikel 3 i genomförandeförordning (EU) nr 1247/2012.

b)

Motparternas förbindelse.

c)

Uppgift om undantaget är ett fullständigt eller partiellt undantag.

d)

Nominellt aggregerat belopp för de OTC-derivatkontrakt som undantaget för transaktioner inom grupper omfattar.

23.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/25

(1)

Det bör fastställas vilka uppgifter som ska lämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) i en ansökan om registrering som transaktionsregister.

(2)

Varje person som ansöker om registrering som transaktionsregister bör lämna uppgifter om de interna kontrollernas struktur och ledningsorganens oberoende så att Esma kan bedöma om styrningsstrukturen garanterar transaktionsregistrets oberoende och om denna struktur och rapporteringsrutinerna är adekvata.

(3)

Esma, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (3), ansvarar för registrering och tillsyn av transaktionsregister enligt avdelning VI i förordning (EU) nr 648/2012. För att Esma ska kunna bedöma om den högsta ledningen för ett blivande transaktionsregister har gott anseende, erfarenhet och kompetens bör sökanden lämna uppgifter som är relevanta för en sådan bedömning.

(4)

Sökanden bör lämna uppgifter till Esma som visar att den har de finansiella medel som krävs för att fortlöpande utföra sina funktioner, samt ett lämpligt system för kontinuerlig verksamhet.

(5)

När transaktionsregister bedriver verksamhet via filialer är dessa visserligen inte separata juridiska personer, men separata uppgifter om filialerna bör ändå lämnas in så att Esma förstår var de befinner sig i transaktionsregistrets organisationsstruktur, kan bedöma den högsta ledningens duglighet och lämplighet och om kontrollmekanismerna, funktionen för regelefterlevnad och andra funktioner kan anses vara tillräckligt robusta för att identifiera, utvärdera och hantera filialernas risker på lämpligt sätt.

(6)

Det är viktigt att en sökande lämnar uppgifter till Esma om verksamhetsanknutna tjänster eller andra affärsområden som transaktionsregistret har vid sidan om sin kärnverksamhet, som är derivatrapportering, framför allt vad gäller den centrala kärnverksamhet som utgörs av lagstadgad rapportering.

(7)

För att Esma ska kunna bedöma om sökanden har driftsäkra och väl fungerande tekniska system bör sökanden lämna beskrivningar av de relevanta tekniska systemen och hur de hanteras. Sökanden bör också beskriva alla arrangemang för utkontraktering som är av relevans för dess tjänster.

(8)

Avgifterna för de tjänster som tillhandahålls av transaktionsregistren är viktig information för att marknadsaktörerna ska kunna fatta välgrundade beslut och bör därför ingå i ansökan om registrering som transaktionsregister.

(9)

Eftersom marknadsaktörer och regleringsmyndigheter är beroende av transaktionsregistrens uppgifter bör det klart framgå av ett transaktionsregisters ansökan om registrering vilka stränga krav som tillämpas när det gäller operativ verksamhet och dokumentation.

(10)

Riskhanteringsmodellerna för de tjänster som tillhandahålls av ett transaktionsregister är en punkt som måste ingå i registrets ansökan om registrering för att marknadsaktörerna ska kunna fatta välgrundade beslut.

(11)

För att säkerställa fullständig tillgång till transaktionsregistret beviljas tredjepartsleverantörer av tjänster icke-diskriminerande tillgång till de uppgifter som registrerats av transaktionsregistret, under förutsättning att den enhet som tillhandahåller uppgifterna och de berörda motparterna har gett sitt medgivande till detta. Ett transaktionsregister som inkommer med en ansökan bör därför lämna uppgifter till Esma om sina riktlinjer och rutiner när det gäller dataåtkomst.

(12)

För att Esma ska kunna utföra sina auktoriseringsuppgifter på ett effektivt sätt bör myndigheten få alla uppgifter från transaktionsregister, anknutna tredje parter och tredje parter till vilka transaktionsregistren har utkontrakterat operativa funktioner eller verksamheter. Dessa uppgifter är nödvändiga för att pröva eller slutföra prövningen av ansökan om registrering och bifogade handlingar.

(13)

Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för tillsyn som Esma har lagt fram för kommissionen.

(14)

Esma har i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 1095/2010 genomfört öppna offentliga samråd om förslagen till tekniska standarder för tillsyn, analyserat potentiella kostnader respektive positiva effekter och begärt in ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättades i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1095/2010.

a)

Sökandens företagsnamn och registrerade adress inom EU.

b)

Ett utdrag ur relevant bolags- eller domstolsregister, eller andra handlingar som intygar var det ansökande företaget registrerades och dess verksamhetsinriktning och som är giltiga vid tidpunkten för ansökan.

c)

Uppgifter om vilka klasser av derivat som sökanden önskar bli registrerad för.

d)

Bolagsordning samt, i tillämpliga fall, andra lagstadgade handlingar där det fastställs att sökanden ska bedriva verksamhet som transaktionsregister.

e)

Protokoll från det möte där styrelsen godkände ansökan.

f)

Namn och kontaktuppgifter för den eller de personer som är ansvariga för regelefterlevnad eller annan personal som deltar i bedömningen av regelefterlevnad för sökandens räkning.

g)

Verksamhetsplan, inklusive uppgifter om var den huvudsakliga verksamheten är belägen.

h)

Uppgifter om eventuella dotterbolag samt i tillämpliga fall koncernstruktur.

i)

Varje tjänst som sökanden har för avsikt att tillhandahålla utöver funktionen som transaktionsregister.

j)

Uppgifter om pågående domstols-, förvaltnings- och skiljedomsförfaranden eller andra rättsliga processer, oavsett slag, som sökanden är part i, framför allt skatte- och insolvensärenden, och som kan ge upphov till betydande ekonomiska kostnader eller skada företagets anseende, samt avslutade rättsliga förfaranden som fortfarande i väsentlig grad kan påverka transaktionsregistrets kostnader.

a)

Uppgift om vem som ansvarar för att godkänna och upprätthålla riktlinjer och rutiner.

b)

En beskrivning av kontrollen av att riktlinjer och rutiner följs, samt vem som ansvarar för regelefterlevnaden i detta sammanhang.

c)

En beskrivning av de åtgärder som vidtas om riktlinjer och rutiner inte följs.

d)

Uppgift om hur väsentliga avsteg från riktlinjer och rutiner som bryter mot villkoren för den ursprungliga registreringen ska rapporteras till Esma.

a)

En förteckning med namn på alla personer eller enheter som direkt eller indirekt äger minst 5 % av sökandens kapital eller har motsvarande andel av rösterna eller som genom sitt ägande kan utöva ett betydande inflytande över sökandens ledning.

b)

En förteckning över alla företag där en person som avses i punkt a äger minst 5 % av kapitalet eller har motsvarande andel av rösterna eller genom sitt ägande kan utöva ett betydande inflytande över dess ledning.

a)

uppge registrerad adress,

b)

ange om moderbolaget är auktoriserat eller registrerat och är föremål för tillsyn, samt i så fall ange eventuellt referensnummer och namnet på ansvarig tillsynsmyndighet.

a)

Sökandens riktlinjer och rutiner för intern kontroll.

b)

Kontroll och utvärdering av att sökandens system är lämpliga och effektiva.

c)

Kontroll och skydd av sökandens informationsbehandlingssystem.

d)

Interna organ som ansvarar för att utvärdera resultaten.

a)

En förklaring av hur dess metoder för internrevision utformats och tillämpas med hänsyn till sökandens verksamhet, komplexitet och risker.

b)

En arbetsplan för tre år från och med tidpunkten för ansökan.

a)

En beskrivning av funktionerna för de personer som är ansvariga för regelefterlevnaden och annan personal som deltar i bedömningen av regelefterlevnad, inklusive hur sökanden säkerställer att funktionen för regelefterlevnad är oberoende i förhållande till övrig verksamhet.

b)

Interna riktlinjer och rutiner som har till syfte att säkerställa att sökanden, inklusive dennes chefer och anställda, följer samtliga bestämmelser i förordning (EU) nr 648/2012, inklusive en beskrivning av styrelsens och den högsta ledningens uppgifter.

c)

I förekommande fall, den senaste interna rapport som har utarbetats av personer som är ansvariga för regelefterlevnad eller annan personal som deltar i bedömningen av regelefterlevnad hos sökanden.

a)

En kopia av meritförteckningen för att möjliggöra en bedömning av om de har tillräcklig erfarenhet och kompetens för att kunna fullgöra sina uppgifter på ett adekvat sätt.

b)

Uppgifter om eventuella fällande domar i samband med tillhandahållandet av finansiella eller datarelaterade tjänster eller som avser bedrägeri eller förskingring, framför allt genom ett officiellt intyg om sådant kan inhämtas i den berörda medlemsstaten.

c)

En egen försäkran om gott anseende när det gäller tillhandahållandet av en finansiell eller datarelaterad tjänst, i vilken alla personer som ingår i den högsta ledningen samt alla styrelseledamöter ska ange om de

d)

En försäkran om potentiella intressekonflikter hos den högsta ledningen och styrelseledamöterna när de utför sina plikter och hur dessa konflikter hanteras.

a)

En kopia av ersättningspolicyn (i förordning (EU) nr 648/2012 kallat lönepolitik) för den högsta ledningen, styrelseledamöter och personal som arbetar med sökandens risk- och kontrollfunktioner.

b)

En beskrivning av de åtgärder som sökanden har infört för att begränsa risken för ett alltför stort beroende av enskilda anställda.

a)

En allmän förteckning över den anställda personalen, inklusive funktion och kvalifikationerna för varje funktion.

b)

En särskild beskrivning av den it-personal som är anställd för att tillhandahålla transaktionsregistrets tjänster, inklusive deras funktion och individuella kvalifikationer.

c)

En beskrivning av funktioner och kvalifikationer för varje person som är ansvarig för internrevision, interna kontroller, regelefterlevnad, riskbedömning och intern granskning.

d)

Uppgifter om särskilt avdelad personal samt om vilka personer i personalen som arbetar inom ramen för ett utkontrakteringsarrangemang.

e)

Uppgifter om utbildning och utveckling med relevans för transaktionsregistrets verksamhet, inklusive eventuella prov eller annan typ av formell bedömning som krävs för personalen när det handlar om att utföra transaktionsregisterverksamhet.

a)

En fullständig uppsättning finansiella rapporter som har upprättats i enlighet med de internationella standarder som antogs genom artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (4).

b)

De finansiella rapporterna ska även innehålla revisionsberättelsen om årsredovisningеn och den konsoliderade årsredovisningen, om sökandens årsredovisningar omfattas av lagstadgad revision i den mening som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (5).

c)

Om sökanden omfattas av revisionsgranskning ska den externa revisorns namn och nationella registreringsnummer anges.

d)

En finansiell affärsplan med olika verksamhetsscenarier för transaktionsregistrets tjänster, sett över en referensperiod på minst tre år.

a)

Proforma-sammanställning över lämpliga resurser och förväntad verksamhetsstatus sex månader efter beviljad registrering.

b)

En delårsrapport om det ännu inte finns några finansiella rapporter för den begärda tidsperioden.

c)

En rapport över finansiell ställning, t.ex. balansräkning, resultaträkning, förändringar i eget kapital, förändringar i kassaflöden, anmärkningar med en sammanfattning av redovisningspolicyn och andra förklarande anmärkningar.

a)

Uppgift om framtida planer att registrera dotterbolag och var de ska ligga.

b)

En beskrivning av den affärsverksamhet som sökanden planerar att utöva, med närmare uppgifter om dotterbolags eller filialers verksamhet.

a)

Riktlinjer och rutiner för att upptäcka, hantera och upplysa om intressekonflikter samt en beskrivning av det förfarande som tillämpas för att säkerställa att relevanta personer känner till riktlinjer och rutiner.

b)

Alla andra åtgärder och kontrollmekanismer som har införts för att kraven i punkt a i fråga om hantering av intressekonflikter ska vara uppfyllda.

a)

Att de används i olagliga syften.

b)

Att sekretessbelagda uppgifter lämnas ut.

c)

Att de används för kommersiella ändamål.

a)

System och användartjänster som sökanden har utvecklat för att tillhandahålla tjänster till kunderna, inklusive en kopia av alla användarmanualer och interna förfaranden.

b)

Investerings- och förnyelsepolicy för sökandens it-resurser.

c)

Utkontrakteringsarrangemang som sökanden har ingått, vilka metoder som tillämpas för att övervaka de utkontrakterade funktionernas servicenivå samt en kopia av de kontrakt som reglerar dessa arrangemang.

a)

De verksamhetsanknutna tjänster som sökanden eller dennes moderbolag utför samt en beskrivning av alla avtal som transaktionsregistret kan tänkas ha med företag som erbjuder handelstjänster, efterhandelstjänster eller andra tillhörande tjänster samt kopior av dessa avtal.

b)

Riktlinjer och rutiner som säkerställer att det görs en operativ åtskillnad mellan sökandens transaktionsregistertjänster och andra affärsområden, även i fall där ett separat affärsområde drivs av transaktionsregistret, av ett företag som ingår i dess holdingföretag eller ett företag med vilket sökanden har ett betydande avtal som rör handel- eller efterhandelskedjan eller detta affärsområde.

a)

Riktlinjer och rutiner för när användare ska få tillgång till uppgifter i ett transaktionsregister, inklusive processer för användare som kan behöva ändra eller modifiera registrerade kontrakt.

b)

En kopia av villkoren som anger användarens rättigheter och skyldigheter.

c)

En beskrivning av de olika kategorierna av tillgång för användarna, om det finns mer än en kategori.

d)

Riktlinjer och rutiner för när andra tjänsteleverantörer på icke-diskriminerande grunder ska få tillgång till transaktionsregistrets uppgifter i de fall då berörda motparter har gett sitt medgivande.

a)

den rapporterande motparten eller den inlämnande enheten följer rapporteringskraven,

b)

de rapporterade uppgifterna är korrekta,

c)

uppgifterna kan stämmas av mellan transaktionsregistren om motparterna rapporterar till olika transaktionsregister.

a)

prissättningspolicy, inklusive eventuella befintliga avdrag och rabatter och villkoren för att åtnjuta dessa,

b)

avgiftsstruktur för att tillhandahålla verksamhetsanknutna tjänster, inklusive beräknad kostnad för transaktionsregistertjänster och verksamhetsanknutna tjänster samt uppgifter om vilka metoder som används för att redovisa den separata kostnad som sökanden kan ådra sig i samband med tillhandahållande av transaktionsregistertjänster och verksamhetsanknutna tjänster,

c)

metoder som används för att göra informationen tillgänglig för kunder, särskilt rapporterande enheter, samt potentiella kunder, inklusive en kopia av avgiftsstrukturen där transaktionsregistertjänster och verksamhetsanknutna tjänster anges separat.

a)

En detaljerad beskrivning av tillgängliga medel och rutiner som har till syfte att identifiera och begränsa operativ risk och varje annan väsentlig risk som sökanden exponeras för, inklusive en kopia av alla relevanta manualer och interna rutiner.

b)

En beskrivning av de likvida nettotillgångar som finansieras genom eget kapital för att täcka potentiella allmänna verksamhetsförluster så att det är möjligt att fortsätta tillhandahålla tjänster vid fortsatt verksamhet, samt en bedömning av att det finns tillräckliga finansiella medel för att täcka de operativa kostnaderna vid en avveckling eller omorganisation av kritiska verksamheter och tjänster under åtminstone en sexmånadersperiod.

c)

Sökandens plan för kontinuerlig verksamhet, samt uppgift om riktlinjerna för uppdatering av planen. Planen ska framför allt innehålla uppgifter om

d)

En beskrivning av arrangemangen för att säkra sökandens transaktionsregisterverksamhet vid en störning samt hur dessa involverar transaktionsregistrens användare och andra tredje parter.

a)

de rapporterade uppgifterna registreras korrekt och i tid,

b)

uppgifterna finns både online och offline,

c)

uppgifterna kopieras på ett adekvat sätt mot bakgrund av kravet på en kontinuerlig verksamhet.

a)

en beskrivning av de resurser, metoder och kanaler som transaktionsregistret kommer att använda för att underlätta allmänhetens tillgång till uppgifterna i registret i enlighet med artikel 81.1 i förordning (EU) nr 648/2012 samt uppdateringsfrekvens, tillsammans med en kopia av särskilda manualer och interna riktlinjer,

b)

en beskrivning av de resurser, metoder och funktioner som transaktionsregistret kommer att använda för att underlätta de berörda myndigheternas tillgång till uppgifterna i registret i enlighet med artikel 81.3 i förordning (EU) nr 648/2012 samt uppdateringsfrekvens och de kontroller och verifieringar som transaktionsregistret kan införa för tillträdesfiltreringen, tillsammans med en kopia av särskilda manualer och interna rutiner,

c)

en beskrivning av de resurser, metoder och kanaler som transaktionsregistret kommer att använda för att underlätta motparternas tillgång till uppgifterna för kontrakt i registret i enlighet med artikel 80.5 i förordning (EU) nr 648/2012 samt uppdateringsfrekvens, tillsammans med en kopia av särskilda manualer och interna riktlinjer.

23.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/33

(1)

Det är viktigt att relevanta kontrakt och respektive motparter klart kan identifieras. Ett funktionellt synsätt bör anläggas, så att enheters tillgång till uppgifter i transaktionsregister bedöms med utgångspunkt från deras behörighet och funktioner.

(2)

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma) bör ha tillgång till alla uppgifter om enskilda transaktioner i transaktionsregister för att kunna utöva tillsyn över dessa register, begära information, vidta lämpliga tillsynsåtgärder och även följa upp om registreringen som transaktionsregister bör kvarstå eller återkallas.

(3)

Esma bör ha åtkomst enligt olika uppdrag, med tanke på dess uppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (3) och enligt förordning (EU) nr 648/2012. Enskilda medarbetare hos Esma bör ha dataåtkomst, om det faller inom ramen för dessa specifika uppdrag.

(4)

Europeiska systemrisknämnden (nedan kallad ESRB), Esma och relevanta medlemmar av Europeiska centralbankssystemet (nedan kallad ECBS), inbegripet vissa nationella centralbanker och relevanta värdepappers- och marknadsmyndigheter i EU, har i uppdrag att övervaka och bevara unionens finansiella stabilitet och bör för att kunna fullgöra sina respektive uppgifter i detta sammanhang därför ha tillgång till transaktionsuppgifter för alla motparter.

(5)

Tillsynsmyndigheter och övervakare av centrala motparter måste för att kunna fullgöra sitt uppdrag beträffande sådana enheter ha tillgång till all information som uppdraget kräver.

(6)

Relevanta ECBS-medlemmar bör ha dataåtkomst för att kunna fullgöra sina grundläggande uppgifter, i synnerhet sin funktion som utgivande centralbanker, sitt uppdrag att bevara den finansiella stabiliteten och i vissa fall att utöva tillsyn över vissa motparter. Eftersom ECBS-medlemmarna har olika uppdrag i olika länders lagstiftning bör de få tillgång till uppgifter alltefter de olika uppdrag som förtecknas i artikel 81.3 i förordning (EU) nr 648/2012.

(7)

Relevanta värdepappers- och marknadsmyndigheter i EU har som huvuduppgift att sörja för investerarskyddet i sina respektive jurisdiktioner och bör ha tillgång till transaktionsuppgifter om marknader, aktörer, produkter och underliggande tillgångar som omfattas av deras övervaknings- och efterlevnadsuppdrag.

(8)

De myndigheter som utses enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (4) bör ha tillgång till uppgifter om transaktioner med aktiederivat. Så bör ske om den underliggande tillgången är upptagen till handel på en reglerad marknad inom myndighetens behörighetsområde, om sätet ligger inom dess behörighetsområde eller om en budgivare för den underliggande tillgångens företag ger bud som omfattar värdepapper.

(9)

Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (nedan kallad Acer) bör beviljas dataåtkomst för att i samarbete med nationella tillsynsmyndigheter kunna övervaka grossistmarknaderna för energi och upptäcka och förhindra marknadsmissbruk, samt för att övervaka grossistmarknaderna för energi och upptäcka och förhindra marknadsmissbruk enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av den 25 oktober 2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi (Remit) (5). Acer bör därför ha tillgång till alla uppgifter hos transaktionsregister som rör energiderivat.

(10)

Förordning (EU) nr 648/2012 omfattar endast uppgifter om handel och inte uppgifter om förhandel, exempelvis de orderuppgifter som krävs enligt förordning (EU) nr 1227/2011. Transaktionsregister bör därför inte betraktas som en adekvat uppgiftskälla för Acer i detta hänseende.

(11)

Om ett funktionellt synsätt anläggs på tillgången till uppgifter i transaktionsregister, blir tillsyn en mycket viktig beståndsdel. Myndigheter kan även ha ett tillsynsuppdrag. Alla myndigheter som förtecknas i artikel 81.3 i förordning (EU) nr 648/2012 bör därför ha tillgång till transaktionsuppgifter om relevanta enheter.

(12)

Enheter som får tillgång till transaktionsregisters uppgifter enligt artikel 81.3 i förordning (EU) nr 648/2012 bör se till att ha och upprätthålla en politik som innebär att bara rätt personer ska få tillgång till informationen och att det sker för väl definierade ändamål som har stöd i lagstiftningen, samt även slå fast vilka andra personer som eventuellt har rätt att få tillgång till sådana uppgifter.

(13)

Dataåtkomst bör bedömas på tre aggregeringsnivåer. Transaktionsuppgifter bör avse uppgifter om enskilda affärer, positionsuppgifter bör avse enskilda motparters aggregerade positionsuppgifter fördelade på underliggande tillgångar/produkter, och aggregerade nominella uppgifter bör avse totala positioner fördelade på underliggande tillgångar/produkter, men utan uppgift om motpart. Tillgång till transaktionsuppgifter skulle innefatta tillgång till uppgifter om positioner och aggregerade uppgifter. Tillgång till positionsuppgifter skulle innefatta tillgång till aggregerade uppgifter, men inte till transaktionsuppgifter. Omvänt bör tillgång till aggregerade nominella uppgifter vara den minst detaljerade kategorin och bör inte innefatta tillgång till positions- eller transaktionsuppgifter.

(14)

Denna förordning baseras på det utkast till tekniska tillsynsstandarder som Esma har lagt fram för kommissionen.

(15)

I enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 1095/2010 har Esma samrått med berörda myndigheter och Europeiska centralbankssystemets medlemmar (ECBS), innan den lade fram det utkast till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundas på. Esma har också genomfört öppna offentliga samråd om utkasten till tekniska tillsynsstandarder, har analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna i sammanhanget och har begärt ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i den förordningen.

a)

En uppdelning av de aggregerade öppna positionerna per klass av derivat enligt följande:

b)

En uppdelning av aggregerade transaktionsvolymer per klass av derivat enligt följande:

c)

En uppdelning av aggregerade värden per klass av derivat enligt följande:

a)

Företagets värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad inom myndighetens behörighetsområde.

b)

Företagets säte, annars dess huvudkontor, ligger inom myndighetens behörighetsområde.

c)

Företaget är budgivare för företag som avses i punkt a eller b och i dess bud ingår värdepapper.

a)

Underliggande värdepapper.

b)

Klass av derivat.

c)

Positionens tecken.

d)

Antalet referensvärdepapper.

e)

Motparter avseende derivatet.

a)

för alla motparter inom deras respektive jurisdiktioner,

b)

för derivatkontrakt, om derivatkontraktets referensenhet ligger inom deras respektive jurisdiktioner eller om referensobligationen är ett statspapper från deras respektive jurisdiktioner.

a)

Åtkomstens omfattning och innehåll.

b)

En hänvisning till de rättsliga bestämmelserna om beviljandet av åtkomst till sådana uppgifter enligt förordning (EU) nr 648/2012.

23.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/37

(1)

I förordning (EU) nr 648/2012 fastställs bl.a. tillsynskrav för centrala motparter som ska garantera att de är säkra och solida och vid varje tidpunkt uppfyller kapitalkraven. Eftersom risker som uppstår i samband med clearingverksamhet i stor utsträckning täcks av särskilda finansiella medel bör kapitalkraven vara en garanti för att den centrala motparten vid varje tidpunkt har tillräckligt kapital för de kredit-, motparts- och marknadsrisker, operativa och rättsliga risker samt affärsrisker som inte redan är täckta av dessa särskilda finansiella medel och att den om nödvändigt kan genomföra en ordnad avveckling eller omstrukturering av verksamheten.

(2)

Särskild hänsyn bör tas till behandlingen av kreditinstituts och värdepappersföretags kapital när det gäller tekniska standarder, eftersom centrala motparter, när de bedriver aktiviteter som inte är täckta, är exponerade för liknande risker som kreditinstitut och värdepappersföretag. Hänsyn bör även tas till relevanta delar av de principer för finansmarknadsinfrastrukturer som har fastställts av kommittén för betalnings- och avvecklingssystem och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (CPSS-Iosco-principerna). För att centrala motparter ska kunna organisera en ordnad avveckling eller omstrukturering av sin verksamhet bör de ha tillräckliga finansiella medel för att kunna bära sina rörelsekostnader under en lämplig tidsrymd. Centrala motparter bör under denna tidsrymd kunna inrätta arrangemang för att omorganisera sin kritiska verksamhet, t.ex. genom kapitaltillskott, byte av ledningen, översyn av affärsstrategi, kostnads- eller avgiftsstrukturer, omstrukturering av tjänsteutbudet, likvidering av clearingportföljen eller samgående med – eller överlåtelse av clearingverksamheten till – en annan central motpart. Centrala motparter behöver kunna fortsätta att bedriva sin verksamhet under avvecklingen eller omstruktureringen. Medan i detta fall vissa kostnader kan minska, t.ex. marknadsföringskostnader, kan andra, t.ex. rättsliga omkostnader öka. Det anses därför vara lämpligt att använda rörelsens årliga bruttokostnader som utgångspunkt för att få fram ett närmevärde för de faktiska kostnaderna under den tid det tar att avveckla eller omstrukturera en central motparts verksamhet. För att ta hänsyn till mångfalden av redovisningspraxis bland centrala motparter bör rörelsekostnaderna beaktas i enlighet med de internationella redovisningsstandarderna (IFRS), som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (3), eller i enlighet med ett begränsat antal andra regler på området, enligt vad som anges i unionslagstiftningen.

(3)

Eftersom det vid varje tidpunkt måste finnas tillräckligt kapital för en ordnad avveckling och för att ge tillräckligt skydd mot relevanta risker i enlighet med artikel 16.2 i förordning (EU) nr 648/2012 är det nödvändigt att inrätta ett system för tidig varning, så att behöriga myndigheter underrättas tillräcklig lång tid i förväg om en central motparts kapital ligger nära kapitalkravet, genom att en anmälningsgräns på 110 procent av kapitalkravet införs.

(4)

Även om det är svårt att kvantifiera exponeringen för operativ risk ska fastställandet av kapitalkrav för centrala motparter ske på grundval av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (4). I överensstämmelse med direktiv 2006/48/EG innefattar definitionen av operativ risk även rättslig risk, med avseende på tekniska standarder för tillsyn för kapitalkrav för centrala motparter.

(5)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG och direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (5) bör användas som utgångspunkt vid fastställandet av kapitalkrav för kredit-, motparts- och marknadsrisker som inte täcks av särskilda finansiella medel, eftersom de liknar kapitalkraven för kreditinstitut och värdepappersföretag.

(6)

Centrala motparter behöver inte hålla kapital för transaktionsexponeringar eller bidrag till obeståndsfonder som är en följd av samverkansöverenskommelser, förutsatt att kraven i artiklarna 52 och 53 i förordning (EU) nr 648/2012 är uppfyllda. Om kraven inte är uppfyllda kan kopplingar mellan centrala motparter emellertid exponera dessa för ytterligare risk, om de säkerheter som de har ställt inte är helt skyddade och isolerade i händelse av konkurs, eller om bidragen till obeståndsfonden kan gå förlorade om en clearingmedlem hos den mottagande centrala motparten hamnar på obestånd. I sådana fall bör kapitalkravet därför även omfatta bidrag till obeståndsfonder och transaktionsexponeringar tillsammans med andra centrala motparter. För att undvika spridningseffekter bör behandlingen beträffande bidrag till obeståndsfonder hos andra centrala motparter i regel vara mer försiktig än behandlingen av kreditinstituts exponeringar mot centrala motparter. En central motparts egna medel som används för bidrag till obeståndsfonder hos en annan central motpart bör inte beaktas vid tillämpningen av artikel 16.2 i förordning (EU) nr 648/2012, eftersom de inte investeras enligt riktlinjerna för investeringar. De bör heller inte räknas två gånger när riskvägda exponeringar till följd av sådana bidrag beräknas.

(7)

Tidsåtgången för att avveckla verksamheten på ett ordnat sätt är helt beroende av den enskilda centrala motpartens clearingtjänster och den marknad på vilken den verkar, i synnerhet om en annan central motpart kan överta verksamheten. Därför bör antalet månader som krävs för avvecklingen baseras på den centrala motpartens egna beräkningar, vilket ska godkännas av den behöriga myndigheten. En lägsta gräns på sex månader behöver införas för att se till att kapitalkraven ligger på en säker nivå.

(8)

Affärsrisken för centrala motparter är beroende av deras effektivitet och av potentiella förändringar av det allmänna affärsläget som kan påverka deras finansiella ställning genom att intäkterna sjunker eller kostnaderna ökar så att det uppstår förluster som måste dras av från kapitalet. Eftersom affärsrisken är starkt beroende av varje centrala motparts individuella situation och kan orsakas av en rad faktorer, t.ex. ineffektiva rutiner, negativt marknadsläge, otillräcklig anpassning till den tekniska utvecklingen eller dåligt genomförande av affärsstrategier, bör kapitalkravet baseras på centrala motparters egna beräkningar, vilka ska godkännas av behörig myndighet. En lägsta gräns behöver införas för att se till att kapitalkraven ligger på säker nivå.

(9)

Europeiska bankmyndigheten (EBA) hade ett nära samarbete med Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och genomförde samråd med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) innan de förslag till tekniska standarder som förordningen grundas på lades fram. EBA genomförde även öppna offentliga samråd om förslagen till tekniska standarder för tillsyn, analyserade potentiell nytta och kostnad, samt begärde in ett yttrande från den intressentgrupp för bankfrågor som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (6).

(10)

Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för tillsyn som den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) har lagt fram för Europeiska kommissionen.

a)

den centrala motpartens kapitalkrav för avveckling eller omstrukturering av verksamheten, beräknat i enlighet med artikel 2,

b)

den centrala motpartens kapitalkrav för operativa och rättsliga risker, beräknat i enlighet med artikel 3,

c)

den centrala motpartens kapitalkrav för kredit-, motparts- och marknadsrisker, beräknat i enlighet med artikel 4,

d)

den centrala motpartens kapitalkrav för affärsrisk, beräknat i enlighet med artikel 5.

a)

Skälen till att den centrala motpartens kapital har hamnat under anmälningsgränsen och en redogörelse för den centrala motpartens finansiella ställning på kort sikt.

b)

En utförlig beskrivning av de åtgärder som den centrala motparten planerar att vidta för att fortlöpande uppfylla kapitalkraven.

23.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 52/41

(1)

Det finns starka kopplingar mellan bestämmelserna i denna förordning eftersom de handlar om organisationskrav, däribland registerhållning och kontinuerlig verksamhet samt tillsynskrav som rör bl.a. marginalsäkerheter, obeståndsfonder, likviditetsriskkontroller, vattenfallsprincipen vid obestånd, säkerheter, investeringspolitik, granskning av modeller, stresstester och utfallstester. För att se till att dessa bestämmelser, som bör träda i kraft samtidigt, överensstämmer sinsemellan och göra det lättare för dem som åläggs olika skyldigheter att få överblick över och hitta dem på ett och samma ställe är det önskvärt att alla tekniska tillsynsstandarder som krävs enligt avdelning III och avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012 samlas i en enda förordning.

(2)

Med tanke på att finansmarknaderna är globala, bör förordningen beakta de principer för finansmarknadsinfrastrukturer som fungerar som internationellt riktmärke för tillsynskraven på centrala motparter. Dessa principer har utfärdats av CPSS (Committee on Payment and Settlement Systems) och IOSCO (International Organization of Securities Commissions).

(3)

För att centrala motparter ska vara säkra och solida under alla marknadsförhållanden är det viktigt att de antar noggranna riskhanteringsförfaranden som omfattar alla risker som de är exponerade mot eller kan exponeras mot. De riskhanteringsstandarder som faktiskt tillämpas av centrala motparter bör, om det anses vara lämpligt, vara strängare än de som föreskrivs i denna förordning.

(4)

Ett antal termer bör definieras, för att klart avgränsa ett antal begrepp från förordning (EU) nr 648/2012, samt för att specificera de tekniska termer som behövs för att utveckla denna tekniska standard.

(5)

Det är viktigt att se till att godkända centrala motparter i tredjeländer inte kan orsaka störningar på väl fungerande unionsmarknader. Det är därför viktigt att se till att godkända centrala motparter inte kan sänka sina riskhanteringskrav under unionens normer, vilket kunde leda till regelarbitrage. Den information som ska lämnas till Esma för godkännande av en central motpart i tredjeland bör göra det möjligt för Esma att avgöra om den centrala motparten uppfyller tillsynskraven i det berörda tredjelandet. Kommissionens fastställande av likvärdighet bör dessutom garantera att lagar och andra författningar i tredjelandet är likvärdiga med varje bestämmelse i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012 och i denna förordning.

(6)

För att säkra ett tillräckligt investerarskydd kan Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma) i samband med godkännandet av centrala motparter i tredjeländer kräva mer information än den som behövs för att bedöma uppfyllandet av villkoren i förordning (EU) nr 648/2012.

(7)

Det är den behöriga tredjelandsmyndigheten som är skyldig att fortlöpande bedöma om den centrala motparten från detta tredjeland uppfyller dess tillsynskrav. Syftet med den information som en ansökande central motpart från ett tredjeland lämnar till Esma bör inte vara att upprepa den bedömning som den behöriga tredjelandsmyndigheten redan har gjort, utan att se till att den centrala motparten verkligen är föremål för tillsyn i det tredjelandet och därmed garantera ett starkt investerarskydd.

(8)

För att Esma ska kunna göra en fullständig bedömning bör den information som lämnas av en ansökande central motpart från ett tredjeland kompletteras med den information som behövs för att bedöma effektiviteten i den behöriga tredjelandsmyndighetens löpande tillsyn, befogenhet att ingripa samt efterlevnadsåtgärder. Denna information bör lämnas inom ramen för det samarbetsarrangemang som inrättats i enlighet med förordning (EU) nr 648/2012. Samarbetsarrangemanget bör sörja för att Esma informeras i tid om tillsyns- och efterlevnadsåtgärder mot den centrala motpart som ansöker om godkännande, om eventuella förändringar av de villkor som förelåg då den berörda motparten godkändes och om eventuella relevanta uppdateringar av den information som den centrala motparten ursprungligen lämnade under godkännandeprocessen.

(9)

Kraven i förordning (EU) nr 648/2012 om interna riskrapporteringsvägar måste specificeras ytterligare, för att genomföra ett riskhanteringssystem som omfattar den interna riskhanteringsprocessens struktur, rättigheter och skyldigheter. Organisationsstyrningen bör ta hänsyn till de olika bolagsrättsordningar som finns i unionen, så att centrala motparter kan bedriva sin verksamhet i en stabil rättslig miljö.

(10)

Det bör närmare fastställas vilken roll och vilka skyldigheter funktionen för regelefterlevnad hos centrala motparter ska ha, för att se till att centrala motparter genomför lämpliga förfaranden för att följa denna förordning, förordning (EU) nr 648/2012 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1249/2012 (3).

(11)

Det är nödvändigt att klart ange styrelsens och den högsta ledningens respektive skyldigheter och att ange minimikrav för styrelsefunktionen, så att centrala motparters organisationsstruktur säkerställer att de kan tillhandahålla sina tjänster och bedriva sin verksamhet utan avbrott och på ett välordnat sätt. För att säkra ansvarighet är det också nödvändigt att fastställa klara och direkta rapporteringsvägar.

(12)

För att trygga att den centrala motparten leds på ett sunt och ansvarsfullt sätt, är det viktigt att dess ersättningspolitik inte uppmuntrar överdrivet risktagande. För att ersättningspolitiken ska få avsedd verkan, bör den på tillfredsställande sätt övervakas och ses över av styrelsen, som bör inrätta en särskild kommitté för att övervaka dess tillämpning.

(13)

Centrala motparter bör åtminstone ha en riskhanteringschef, en chef för regelefterlevnad och en teknikchef, för att trygga att de har tillräckliga personalresurser för att kunna fullgöra alla sina skyldigheter, att de kan ställas till svars för sin verksamhet, och att behöriga myndigheter har relevanta kontaktpersoner hos de centrala motparter de övervakar.

(14)

Centrala motparter bör på ett tillfredsställande sätt bedöma och övervaka om det föreligger intressekonflikter för personer som är styrelseledamöter i olika enheter inom eller utanför den centrala motpartens koncern. Styrelseledamöter bör inte vara förhindrade att sitta i olika styrelser om detta inte ger upphov till intressekonflikter.

(15)

För att ha en effektiv revisionsfunktion bör centrala motparter fastställa skyldigheter och rapporteringsvägar för sina interna revisorer, så att viktiga frågor i tid hänskjuts till den centrala motpartens styrelse och till de behöriga myndigheterna. När en internrevisionsfunktion inrättas och underhålls bör dess uppdrag, oberoende, objektivitet, verksamhetsområde, ansvar, befogenhet, ansvarighet och verksamhetsnormer klart fastställas.

(16)

För att den relevanta behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sitt uppdrag på ett effektivt sätt bör den få tillgång till all information som krävs för att fastställa om en central motpart uppfyller villkoren för auktorisation. Sådana uppgifter bör den centrala motparten tillhandahålla utan dröjsmål.

(17)

Centrala motparters dokumentation bör ge en detaljerad inblick i deras kreditexponering mot clearingmedlemmar och göra det möjligt att övervaka den implicita systemrisken. Den bör även göra det möjligt för behöriga myndigheter, Esma och relevanta medlemmar i ECBS (Europeiska centralbankssystemet) att på ett tillfredsställande sätt rekonstruera clearingprocessen för att bedöma om lagstadgade krav, bland annat rapporteringskraven, har uppfyllts. Dokumentationen kan även användas för att göra det lättare för centrala motparter att uppfylla lagstadgade krav och fullgöra sina skyldigheter gentemot clearingmedlemmar, samt i tvister.

(18)

Uppgifter som centrala motparter rapporterar in till transaktionsregister bör registreras så att de behöriga myndigheter kan kontrollera att centrala motparter fullgör sin rapporteringsplikt enligt förordning (EU) nr 648/2012 och enkelt kan få tag på uppgifter som inte finns hos transaktionsregistren.

(19)

Kraven på registrering av handel bör utgå från samma begrepp som används för rapporteringsskyldigheten enligt artikel 9 i förordning (EU) nr 648/2012 för att se till att centrala motparter rapporterar på lämpligt sätt.

(20)

För att säkra driftkontinuitet om det uppstår störningar bör den centrala motpartens reservplats vara tillräckligt avlägsen och geografiskt åtskild från det huvudsakliga driftstället för att inte drabbas av samma katastrof som kan slå ut det huvudsakliga driftstället. Scenarier bör skapas för att analysera hur krishändelser kan påverka kritiska tjänster, inbegripet scenarier där systemen slås ut till följd av en naturkatastrof. Analyserna bör regelbundet omprövas.

(21)

Centrala motparter är systemrelevanta finansmarknadsinfrastrukturer och bör kunna återuppta kritiska funktioner inom två timmar, medan reservsystemen helst ska kunna ta över hanteringen omedelbart efter en incident. Centrala motparter bör även med mycket hög sannolikhet kunna garantera att inga uppgifter kommer att gå förlorade.

(22)

Det är viktigt att en clearingmedlems obestånd inte orsakar stora förluster för andra marknadsaktörer. En relevant andel av de förluster som kan uppstå i samband med att positionerna stängs ska centrala motparter därför täcka med de marginalsäkerheter som clearingmedlemmen på obestånd har ställt. Det bör fastställas regler för hur stor procentandel av olika klasser av finansiella instrument som marginalsäkerheterna bör täcka. Centrala motparter bör också följa vissa principer för att på lämpligt sätt anpassa sina säkerhetsnivåer till egenskaperna hos varje finansiellt instrument eller portfölj som de clearar.

(23)

Centrala motparter bör vid hård konkurrens inte minska sina marginalsäkerheter till en nivå som äventyrar deras säkerhet. Därför bör grundberäkningarna av marginalsäkerheter uppfylla särskilda krav. Marginalsäkerheter bör ta hänsyn till alla tänkbara marknadsförhållanden, inbegripet perioder av marknadsstress.

(24)

Regler bör fastställas, så att det anges en lämplig procentsats och tidsrymd för likvideringsperioden och beräkningen av historisk volatilitet. För att se till att centrala motparter verkligen hanterar de risker de är exponerade för, är det bäst att inte närmare fastställa hur centrala motparter bör beräkna marginalsäkerhetskraven utifrån dessa parametrar. Centrala motparter bör av samma skäl inte vara förhindrade att använda olika tillförlitliga metoder för att fastställa portföljmarginalsäkerheter. De bör få använda metoder som är baserade på korrelationer mellan prisrisken för det finansiella instrument – eller uppsättning av finansiella instrument – som de clearar, samt andra lämpliga metoder som är baserade på motsvarande statistiska beroendeparametrar.

(25)

För att fastställa hur länge en central motpart är exponerad mot marknadsrisk i samband med hanteringen av en position hos en part på obestånd, bör den centrala motparten beakta relevanta egenskaper hos de finansiella instrument eller den portfölj som clearas, som likviditetsgraden, positionens storlek eller koncentration. Centrala motparter bör göra en försiktig skattning av den tid det tar att helt stänga en position hos en part på obestånd, efter det senaste uttaget av säkerheter med hänsyn till positionens storlek och koncentration.

(26)

För att undvika att orsaka eller förvärra finansiell instabilitet bör centrala motparter, i möjligaste mån, införa långsiktiga marginalsäkerhetsmetoder som begränsar risken för konjunkturförstärkande förändringar av marginalsäkerhetskraven, utan att undergräva centrala motparters motståndskraft.

(27)

Ett högre konfidensintervall är i regel befogat för OTC-derivat, eftersom de lider av en mer osäker prissättning och kortare serier av historiska data på vilka beräkningar av exponeringar kan baseras. Centrala motparter kan cleara OTC-derivat som inte har dessa kännetecken utan har samma riskegenskaper som börsnoterade derivat, och de bör kunna cleara de produkterna på ett enhetligt sätt oavsett vilken metod som används.

(28)

En lämplig definition av extrema men möjliga marknadsförhållanden är en central del av centrala motparters riskhantering. För att centrala motparters riskhanteringssystem ska hållas uppdaterade bör extrema men möjliga marknadsförhållanden inte betraktas som något statiskt, utan som något som förändras över tid och som kan variera mellan olika marknader. Ett marknadsscenario som är extremt men möjligt för en central motpart kan samtidigt vara av begränsad betydelse för en annan. Centrala motparter bör införa stabila interna system för att kartlägga de marknader som de är exponerade för och med hjälp av en gemensam uppsättning minimikrav fastställa extrema men möjliga förhållanden på varje identifierad marknad. De bör även göra en objektiv bedömning av risken att det uppstår påfrestningar på flera marknader samtidigt.

(29)

För att säkra en lämplig och stabil organisationsstyrning bör de system som centrala motparter använder för att upptäcka extrema men möjliga marknadsförhållanden diskuteras i riskkommittén och godkännas av styrelsen. Systemen bör ses över minst en gång om året och resultaten diskuteras i riskkommittén för att därefter delges styrelsen. Översynen bör garantera att förändringar av storleken och koncentrationen i centrala motparters exponeringar, samt utvecklingen på de marknader där de är verksamma, beaktas i definitionen av extrema men möjliga marknadsförhållanden. Översynen bör emellertid inte vara ett substitut för den centrala motpartens löpande bedömning av obeståndsfondens tillräcklighet mot bakgrund av marknadsutvecklingen.

(30)

För att se till att de har en effektiv hantering av sin likviditetsrisk bör centrala motparter förpliktigas att införa ett system för hantering av likviditetsrisk. Systemet bör utgå från vilken typ av skyldigheter den centrala motparten har och omfatta dess verktyg för att bedöma sin likviditetsrisk, fastställa vilka likviditetspåfrestningar som kan uppstå och trygga tillräckliga likvida medel.

(31)

När centrala motparter bedömer om de har tillräckliga likvida medel, bör de vara skyldiga att bedöma medlens storlek och likviditet, samt den möjliga koncentrationsrisken hos dessa tillgångar. Det är viktigt att centrala motparter kan identifiera alla viktiga typer av likviditetsriskkoncentrationer hos sina tillgångar, så att deras likvida medel är omedelbart tillgängliga vid behov. Centrala motparter bör även beakta andra risker som beror på multipla kopplingar, inbördes beroenden och koncentrationer.

(32)

Eftersom likvida medel måste vara snabbt tillgängliga för dagshandel – eller till och med intradagshandel – kan en central motpart använda kontanta medel hos den utgivande centralbanken, kontanta medel hos kreditvärdiga affärsbanker, bindande kreditlöften, repor, lätt omsättbara säkerheter som hålls i depå, samt investeringar som är snabbt tillgängliga och kan omsättas i kontanta medel enligt en på förhand fastställd och mycket säker finansieringsöverenskommelse, även i ansträngda marknadslägen. Sådana kontanta medel och säkerheter bör bara ingå i de på förhand avtalade likvida medlen under vissa förhållanden.

(33)

För att ge centrala motparter nödvändiga incitament att vara försiktiga när de fastställer sina behov och att se till att beloppet hålls på en adekvat nivå, men samtidigt förebygga regelarbitrage, är det viktigt att fastställa en gemensam metod för beräkning och hållande av de särskilda egna medel som centrala motparter ska använda vid tillämpning av vattenfallsprincipen. Det är viktigt att medel som ska täcka obeståndsförluster hålls åtskilda och har en annan funktion än den centrala motpartens grundläggande kapitalkrav, som täcker andra risker som den centrala motparten kan vara exponerad mot.

(34)

För att trygga likvärdiga konkurrensvillkor mellan centrala motparter måste dessa använda en enhetlig metod för att beräkna de egna medel som ska användas vid tillämpning av vattenfallsprincipen. Om det stod centrala motparter fritt att tillämpa metoder som inte är tillräckligt tydliga, skulle resultaten bli mycket olika och uppmuntra regelarbitrage. Det är därför mycket viktigt att metoden inte ger utrymme för godtycklighet från de centrala motparternas sida. Det skulle därför vara lämpligt att ha en enkel procentsats (baserad på ett tydligt mått) och en tydlig metod som säkerställer att centrala motparter på ett enhetligt sätt beräknar andelen egna medel som ska användas vid tillämpning av vattenfallsprincipen vid obestånd.

(35)

En minimiuppsättning kriterier bör fastställas för att se till att godtagbara säkerheter är mycket likvida och snabbt och med minimal prispåverkan kan omsättas i kontanta medel. Kriterierna bör gälla för den som har utfärdat säkerheten, i vilken utsträckning den kan realiseras på marknaden och om värdet är korrelerat med kreditvärdigheten hos den medlem som har ställt säkerheten, för att ta hänsyn till eventuell korrelationsrisk. Centrala motparter bör vid behov även kunna tillämpa andra kriterier för att uppnå önskvärd stabilitet.

(36)

Centrala motparter bör endast godta mycket likvida säkerheter med minimal kredit- och marknadsrisk. För att trygga att centrala motparters säkerheter alltid är mycket likvida, måste centrala motparter införa öppna och tillförlitliga riktlinjer och förfaranden för bedömning och löpande övervakning av att de tillgångar är likvida som godkänns som säkerhet. De måste också tillämpa lämpliga värderingsmetoder. I samma syfte bör centrala motparter också tillämpa koncentrationsgränser för att säkerheten ska förbli tillräckligt diversifierad och snabbt kunna likvideras utan större marknadsrisker för värdet. När de fastställer sin politik för godtagbara säkerheter och koncentrationsgränser bör de ta hänsyn till säkerheternas globala tillgänglighet med tanke på politikens potentiella makroekonomiska effekter.

(37)

För att undvika korrelationsrisk bör clearingmedlemmar i regel inte som säkerhet få använda sina egna värdepapper eller värdepapper som emitterats av en enhet i samma koncern. Centrala motparter bör emellertid få tillåta att clearingmedlemmar ställer säkerställda obligationer som säkerhet, om de är skyddade för det fall att emittenten skulle hamna på obestånd. Den underliggande säkerheten bör emellertid vara skild från emittenten på lämpligt sätt och uppfylla minimivillkoren för godtagbara säkerheter. En clearingmedlem bör inte emittera finansiella instrument främst för att de ska användas som säkerhet av en annan clearingmedlem.

(38)

Av hänsyn till den egna säkerheten bör centrala motparter bara godta affärsbanksgarantier som säkerhet efter en grundlig bedömning av garanten och av garantins rättsliga, avtalsrelaterade och operativa utformning. Centrala motparter bör undvika exponeringar utan säkerhet mot affärsbanker. Affärsbanksgarantier får därför bara godtas på stränga villkor. De villkoren uppfylls i regel på marknader som kännetecknas av en hög koncentration av affärsbanker som är villiga att bevilja icke-finansiella clearingmedlemmar krediter. I sådana fall bör därför en högre koncentrationsgräns tillåtas.

(39)

För att begränsa sin marknadsrisk bör centrala motparter vara skyldiga att värdera sina säkerheter minst en gång om dagen. De bör tillämpa försiktigt beräknade värderingsavdrag som tar hänsyn till säkerhetens potentiella värdeminskning från den senaste omvärderingen till den tidpunkt, då den i ett ansträngt marknadsläge rimligen kan realiseras. Säkerhetens nivå bör dessutom ta hänsyn till den potentiella exponeringen mot korrelationsrisk.

(40)

Tillämpningen av värderingsavdrag bör göra det möjligt för centrala motparter att undvika stora och oförutsedda justeringar av säkerhetskraven och i möjligaste mån även konjunkturförstärkande effekter.

(41)

För att undvika stora potentiella negativa priseffekter om säkerheterna måste realiseras under en kort tidsrymd bör centrala motparter inte koncentrera säkerheterna till ett begränsat antal emittenter eller ett begränsat antal tillgångar. Koncentrerade säkerhetspositioner bör av detta skäl inte betraktas som mycket likvida.

(42)

Likviditets-, kredit- och marknadsrisk bör bedömas per portfölj och per finansiellt instrument. En koncentrerad portfölj kan ha en betydande negativ inverkan på säkerhetens likviditet eller på de finansiella instrument i vilka den centrala motparten kan investera sina finansiella medel, eftersom stora positioner i ett ansträngt marknadsläge förmodligen inte kan säljas utan att marknadspriset sjunker. Av samma skäl bör säkerheter som hålls av centrala motparter övervakas och värderas fortlöpande för att säkerställa att de fortfarande är likvida.

(43)

Marknaderna för energiderivat har en särskilt stark koppling till spotmarknaderna för råvaror och på dessa derivatmarknader är andelen icke-finansiella clearingmedlemmar stor. På de marknaderna är ett betydande antal marknadsaktörer även producenter av den underliggande råvaran. Tillräcklig tillgång till säkerheter för att helt täcka garantier från affärsbanker kan kräva att dessa icke-finansiella clearingmedlemmar avyttrar sina nuvarande positioner i betydande grad eller hindra dem att fortsätta cleara sina positioner som direkta clearingmedlemmar hos en central motpart. Den processen kan orsaka störningar på energimarknaderna, när det gäller marknadsaktörernas likviditet och mångfald. Därför bör dess tillämpning senareläggas enligt en väl etablerad tidsram.

(44)

För att se till att regelverket i förordning (EU) nr 648/2012 tillämpas på ett enhetligt sätt, bör samma krav ställas på alla sektorer i slutversionen av de regler som är tillämpliga på dem. Energiföretag verkar för närvarande enligt ett väl etablerat regelverk som det kommer att ta tid att anpassa till de nya krav som fastställs, detta för att undvika skadliga effekter på den reala ekonomin. Det anses därför vara önskvärt att fastställa en tillämpningstidpunkt för sådana typer av marknader som möjliggör en lämplig övergång från nuvarande marknadspraxis utan att i onödan påverka marknadens struktur och likviditet.

(45)

Centrala motparters investeringspolitik bör lägga störst vikt vid principerna om bevarat kapitalvärde och maximal likviditet. Investeringspolitiken bör även förhindra att det uppstår intressekonflikter med den centrala motpartens affärsmässiga intressen.

(46)

För att säkerställa internationell enhetlighet bör princip 16 i CPSS-Ioscos principer beaktas vid de kriterier som finansiella instrument ska uppfylla för att betraktas som godtagbara investeringar för den centrala motparten. Centrala motparter bör särskilt vara skyldiga att ställa hårda krav på emittenten av det finansiella instrumentet, det finansiella instrumentets överlåtbarhet och dess kredit-, marknads-, volatilitets- och valutarisk. Centrala motparter bör se till att de inte undergräver åtgärder som har vidtagits för att begränsa deras investeringars riskexponering genom att ha överdrivet stora exponeringar mot enskilda finansiella instrument, typer av finansiella instrument, enskilda emittenter, typer av emittenter eller enskilda förvaringsinstitut.

(47)

Centrala motparters användning av derivat utsätter dem för ytterligare kredit- och marknadsrisker och det är därför nödvändigt att fastställa ett begränsat antal omständigheter under vilka centrala motparter får göra derivatplaceringar. Eftersom centrala motparter bör eftersträva en neutral position när det gäller marknadsrisk, är de enda risker som centrala motparter bör behöva säkra de som rör de säkerheter som de godtar eller risker till följd av att en clearingmedlem hamnar på obestånd. Risker med de säkerheter som en central motpart godtar kan hanteras på ett tillfredsställande sätt genom värderingsavdrag och det anses inte vara nödvändigt för centrala motparter att här använda derivat. Derivat bör centrala motparter bara använda för att hantera likviditetsrisker vid exponeringar mot olika valutor och vid säkring av portföljen för en clearingmedlem på obestånd, samt bara om sådan användning förutses i den centrala motpartens förfaranden för hantering av obestånd.

(48)

Av hänsyn till centrala motparters säkerhet bör de bara få hålla kontanta medel i form av inlåning utan säkerhet och i minimala belopp. För att säkra sin likviditet bör centrala motparter alltid se till att de är tillräckligt skyddade mot likviditetsrisk.

(49)

Det är nödvändigt att fastställa stränga krav på stress- och utfallstester för att se till att centrala motparters modeller, metoder och system för hantering av likviditetsrisk fungerar vid alla risker som centrala motparter är exponerade mot, så att de vid varje tidpunkt har tillräckliga resurser för att täcka dessa risker.

(50)

För att se till att kraven på centrala motparter tillämpas på ett enhetligt sätt är det nödvändigt att fastställa detaljerade bestämmelser om vilka typer av både stress- och utfallstester som ska utföras. Det krävs ett kriteriebaserat angreppssätt för att ta hänsyn till den mängd värdepappers- och derivatkontrakt som kan komma att clearas i framtiden, beakta skillnaderna mellan centrala motparters sätt att bedriva verksamhet och hantera risker, vara öppen mot framtiden och de nya risker som kommer att behöva hanteras samt skapa tillräcklig flexibilitet.

(51)

För att validera en central motparts modeller, metoder och system för hantering av likviditetsrisk är det viktigt att anlita en lämplig oberoende part, så att eventuella korrigerande åtgärder kan fastställas och vidtas före genomförandet och för att undvika väsentliga intressekonflikter. Den oberoende parten bör vara tillräckligt fristående från den del av den centrala motpartens verksamhet som utvecklar, genomför och kommer att tillämpa den modell eller den politik som granskas och bör inte ha någon väsentlig intressekonflikt. Villkoren kan antingen uppfyllas av en intern part med separata rapporteringsvägar eller av en extern part.

(52)

Olika delar av en central motparts finansiella medel, i synnerhet marginalsäkerheter, obeståndsfonder och andra finansiella medel, är avsedda att tillgodose olika scenarier och mål. Det är därför nödvändigt att fastställa särskilda krav som tar hänsyn till dessa mål och säkerställer en enhetlig tillämpning mellan centrala motparter. Vid bedömningen av nödvändig täckning bör den centrala motparten inte netta bort exponeringar mellan clearingmedlemmar på obestånd för att undvika att minska de potentiella effekter som dessa exponeringar kan få.

(53)

De olika typer av finansiella instrument som centrala motparter får cleara är föremål för olika specifika risker. Centrala motparter bör därför åläggas att i sina modeller, metoder och system för hantering av likviditetsrisk beakta alla risker som är relevanta på de marknader på vilka de tillhandahåller clearing, för att på ett tillfredsställande sätt mäta sin potentiella framtida exponering. För att dessa risker verkligen ska beaktas bör kraven på stresstester innefatta instrumentspecifika risker som är relevanta för olika typer av finansiella instrument.

(54)

För att se till att dess modell för beräkning av initialsäkerheter på ett tillfredsställande sätt avspeglar dess potentiella exponeringar bör en central motpart, förutom de dagliga utfallstesterna av marginalsäkerheternas täckning för kontroll av deras tillräcklighet, även utfallstesta viktiga parametrar och antaganden i modellen. Detta är nödvändigt för att se till att centrala motparters modeller ger en korrekt beräkning av initialsäkerheten.

(55)

Stränga känslighetsanalyser av behovet av marginalsäkerheter kan bli ännu viktigare när marknaderna är illikvida eller volatila och bör användas för att skatta effekterna av olika viktiga modellparametrar. Känslighetsanalyser är ett viktigt verktyg för att blottlägga dolda brister som inte kan upptäckas med hjälp av utfallstester.

(56)

Underlåtenhet att utföra regelbundna stress- och utfallstester kan leda till att en central motparts finansiella och likvida medel inte är tillräckliga för att täcka de faktiska risker som den är exponerad mot. Med lämpliga tester blir det även möjligt för centrala motparters modeller, metoder och system för hantering av likviditetsrisk att snabbt hantera förändringar på marknaderna och nya risker. Centrala motparter bör därför snabbt utnyttja testresultaten till att se över sina modeller, metoder och hanteringsförfaranden för likviditetsrisker.

(57)

Genom att konstruera modeller för extrema marknadsförhållanden kan det bli lättare för centrala motparter att klarlägga begränsningarna hos sina nuvarande modeller, system för hantering av likviditetsrisk och finansiella och likvida medel. Detta förutsätter emellertid ett gott omdöme från den centrala motpartens sida, när modeller konstrueras för olika marknader och produkter. Omvända stresstester bör betraktas som ett bra verktyg, om än inte det viktigaste, för att skatta de finansiella medlens lämpliga nivå.

(58)

Det är mycket viktigt att clearingmedlemmar, kunder och andra relevanta intressenter deltar i simuleringsövningar för att testa centrala motparters förfaranden vid obestånd för att se till att de har de insikter och den operativa kapacitet som krävs för att framgångsrikt hantera obestånd. Simuleringsövningar bör återge ett obeståndsscenario för att tydliggöra roller och skyldigheter för clearingmedlemmar, kunder och andra relevanta intressenter. Det är även viktigt att centrala motparter har lämpliga mekanismer så att de kan fastställa om det krävs korrigerande åtgärder och upptäcka bristande klarhet eller utrymme för godtycklighet i deras regler och rutiner. Det är särskilt viktigt att testa centrala motparters förfaranden för hantering av obestånd, om dessa utgår från att clearingmedlemmar eller tredje parter som inte är på obestånd ska hjälpa till under stängningsprocessen och om förfarandena vid obestånd aldrig har prövats vid ett verkligt obestånd.

(59)

Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har lagt fram för kommissionen.

(60)

Innan Esma lade fram de förslag till tekniska standarder som denna förordning grundar sig på, samrådde den i relevanta fall med Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska systemrisknämnden och medlemmarna i ECBS. Esma har i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (4) genomfört öppna offentliga samråd om förslagen till tekniska tillsynsstandarder. Den har också analyserat potentiella kostnader respektive nytta och begärt in ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1095/2010.

a)

Den juridiska personens fullständiga namn.

b)

Namn på aktieägare eller medlemmar med kvalificerade innehav.

c)

En förteckning över medlemsstater i vilka den planerar erbjuda sina tjänster.

d)

Vilka klasser av finansiella instrument som clearas.

e)

Närmare uppgifter som ska återges på Esmas webbplats i enlighet med artikel 88.1 e i förordning (EU) nr 648/2012.

f)

Närmare uppgifter om dess finansiella medel, i vilken form de innehas och med vilka metoder de förvaltas, samt arrangemang för att skydda dem, bl.a. förfaranden för hantering av obestånd.

g)

Närmare uppgifter om metod som används för marginalsäkerheter och för att beräkna obeståndsfonden.

h)

En förteckning över godtagbara säkerheter.

i)

De värden – om nödvändigt beräknade värden – som clearas eller kommer att clearas av den ansökande centrala motparten, fördelat på enskilda unionsvalutor.

j)

Resultat av stresstester och utfallstester utförda under det år som föregår ansökan.

k)

Den centrala motpartens regler och interna rutiner, med handlingar som styrker att alla gällande krav i det berörda tredjelandet efterlevs.

l)

Närmare uppgifter om eventuell utkontraktering.

m)

Närmare uppgifter om separeringsarrangemang, deras rättsliga korrekthet och möjligheterna att upprätthålla dem.

n)

Närmare uppgifter om den centrala motpartens godkännandekrav och villkor för att tillfälligt upphäva och avsluta medlemskap.

o)

Närmare uppgifter om samverkansöverenskommelser, inbegripet den information som har lämnats till den behöriga tredjelandsmyndigheten för att denna ska kunna bedöma överenskommelsen.

a)

Styrelsens och eventuella styrelsekommittéers sammansättning, funktion och skyldigheter.

b)

Ledningens roll och skyldigheter.

c)

Den högsta ledningens struktur.

d)

Rapporteringsvägar mellan den högsta ledningen och styrelsen.

e)

Förfaranden vid utnämning av styrelseledamöter och den högsta ledningen.

f)

Utformningen av riskhantering, funktionen för regelefterlevnad och interna kontrollfunktioner.

g)

Processer för att säkerställa ansvarighet i förhållande till berörda parter.

a)

Regelbundet övervaka och bedöma om de åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 5.4 är adekvata och effektiva, samt de åtgärder som vidtas om den centrala motparten brister i fullgörandet av sina skyldigheter.

b)

Omsätta de riktlinjer och rutiner för regelefterlevnad som har fastställts av den högsta ledningen och styrelsen.

c)

Ge dem som utför den centrala motpartens tjänster och aktiviteter råd och hjälp att följa kraven enligt denna förordning, förordning (EU) nr 648/2012 och genomförandeförordning (EU) nr 1249/2012, samt i förekommande fall andra regelkrav.

d)

Regelbundet ge styrelsen rapporter om den centrala motpartens och dess anställdas uppfyllande av kraven i denna förordning, förordning (EU) nr 648/2012 och genomförandeförordning (EU) nr 1249/2012.

e)

Fastställa rutiner för att effektivt åtgärda fall av bristande efterlevnad.

f)

Se till att relevanta personer som arbetar med funktionen för regelefterlevnad inte arbetar med utförandet av de tjänster och aktiviteter som de övervakar och att sådana personers eventuella intressekonflikter upptäcks och undanröjs.

a)

Fastställa tydliga mål och strategier för den centrala motparten.

b)

Effektivt övervaka den högsta ledningen.

c)

Fastställa en lämplig ersättningspolitik.

d)

Inrätta och övervaka en riskhanteringsfunktion.

e)

Övervaka funktionen för regelefterlevnad och intern kontroll.

f)

Övervaka utkontraktering.

g)

Övervaka uppfyllandet av kraven i denna förordning, förordning (EU) nr 648/2012, genomförandeförordning (EU) nr 1249/2012 och alla andra regel- och tillsynskrav.

h)

Ansvarigheten inför aktieägare, ägare, medarbetare, clearingmedlemmar, kunder och andra relevanta intressenter.

a)

Se till att den centrala motpartens verksamhet överensstämmer med de mål och den strategi som styrelsen har fastställt.

b)

Utforma och inrätta rutiner för regelefterlevnad och intern kontroll som främjar den centrala motpartens mål.

c)

Regelbundet granska och testa interna kontrollrutiner.

d)

Se till att tillräckliga resurser avsätts för riskhantering och regelefterlevnad.

e)

Vara aktivt involverad i riskkontrollprocessen.

f)

Se till att de risker som den centrala motparten utsätts för till följd av sin clearingverksamhet och anknutna aktiviteter hanteras tillfredsställande.

a)

Åtkomstkontroller för systemet.

b)

Tillräckliga säkerhetskontroller mot intrång och missbruk av uppgifter.

c)

Särskilda anordningar för att bevara dataautenticitet och dataintegritet, inbegripet krypteringsmetoder.

d)

Säkra nätverk och förfaranden för korrekt och snabb dataöverföring utan större störningar.

e)

Verifieringskedjor.

a)

Information om dess organisationsstyrning, inbegripet följande:

b)

Information om dess regler, inbegripet följande:

c)

Information om godtagbara säkerheter och tillämpliga värderingsavdrag.

d)

En förteckning över alla nuvarande clearingmedlemmar, inbegripet villkor för medlemmars inträde, avstängning och utträde.

a)

Att fastställa, genomföra och upprätthålla en revisionsplan för att granska och utvärdera om den centrala motpartens system, interna kontrollmekanismer och organisationsstyrning är adekvata och effektiva.

b)

Att utfärda rekommendationer baserat på resultatet av det arbete som utförs i enlighet med led a.

c)

Att kontrollera att rekommendationerna följs.

d)

Att till styrelsen rapportera internrevisionsfrågor.

a)

Varje viktigt steg i den centrala motpartens hantering kan rekonstrueras.

b)

Det är möjligt att dokumentera, spåra och återställa det ursprungliga innehållet före eventuella korrigeringar eller andra ändringar.

c)

Genom fastställda åtgärder förhindras otillåtna uppgiftsändringar.

d)

Genom fastställda åtgärder tryggas uppgifternas säkerhet och sekretess.

e)

I registerhållningssystemet ingår en funktion för att upptäcka och korrigera fel.

f)

I registerhållningssystemet kan uppgifterna i tid återställas i händelse av systemavbrott.

a)

Pris, ränta eller spread, och kvantitet.

b)

Clearingkapacitet, vilket anger om transaktionen var en köp- eller säljtransaktion ur den centrala motpartens perspektiv.

c)

Identifiering av instrumentet.

d)

Identifiering av clearingmedlem.

e)

Identifiering av den plats där kontraktet ingicks.

f)

Dag och tidpunkt då den centrala motparten trädde in som mellanhand.

g)

Dag och tidpunkt då kontraktet löper ut.

h)

Villkor och förfarande för avveckling

i)

Dag och tidpunkt för avveckling eller köp av transaktionen och i tillämpliga fall även följande uppgifter:

a)

Uppgift om clearingmedlemmen, kunden (om denne är känd för den centrala motparten) och, i förekommande fall, om central motpart med vilken det finns en samverkansöverenskommelse.

b)

Tecken för positionen.

c)

Daglig beräkning av positionens värde med uppgift om de priser till vilka kontrakten värderas, samt övrig relevant information.

a)

Organisationsschema över styrelsen och relevanta kommittéer, clearingenhet, riskhanteringsenhet och alla andra relevanta enheter eller avdelningar.

b)

Namn på direkta eller indirekta aktieägare eller medlemmar, såväl fysiska som juridiska personer, som har kvalificerade innehav samt värdet av dessa innehav.

c)

Dokument som redovisar de riktlinjer, rutiner och förfaranden som krävs enligt kapitel III och artikel 29.

d)

Protokoll från styrelsemöten och, i förekommande fall, från möten i styrelsekommittéer och den högsta ledningens kommittéer.

e)

Protokoll från riskkommitténs möten.

f)

Protokoll från eventuella samrådsgrupper med clearingmedlemmar och kunder.

g)

Interna och externa revisionsapporter, riskhanteringsrapporter, rapporter om regelefterlevnad och konsultrapporter, samt ledningens åtgärder till följd av dessa.

h)

Riktlinjerna för kontinuerlig verksamhet och katastrofplanen som krävs i artikel 17.

i)

Likviditetsplan och dagliga likviditetsrapporter som krävs enligt artikel 32.

j)

Uppgifter om alla tillgångar, skulder och kapitalkonton som krävs enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 648/2012.

k)

Mottagna klagomål, med uppgift om den klagandes namn, adress och kontonummer, den dag klagomålet mottogs, namn på alla personer som förekommer i klagomålet, en beskrivning av klagomålets karaktär, klagomålets uppställning och den dag behandlingen av klagomålet avslutades.

l)

Dokumentation över eventuella avbrott i verksamheten eller funktionsfel, inbegripet en utförlig rapport om tidpunkt, effekter och korrigerande åtgärder.

m)

Uppgifter om resultaten av utfalls- och stresstester.

n)

Skriftlig kommunikation med behöriga myndigheter, Esma och relevanta ECBS-medlemmar.

o)

Juridiska utlåtanden som mottagits i enlighet med kapitel III.

p)

I förekommande fall uppgifter om samverkansöverenskommelser med andra centrala motparter.

q)

Information enligt artikel 10.1 b vii och 10.1 d.

r)

Relevanta handlingar som beskriver utvecklingen av nya affärsinitiativ.

a)

De ska omfatta scenarier med omfattande katastrofer och omställningar mellan det primära driftstället och reservplatser.

b)

De ska involvera clearingmedlemmar, externa leverantörer och relevanta institut inom den finansiella infrastrukturen med vilka inbördes beroenden har konstaterats föreligga i kontinuitetsriktlinjerna.

a)

99,5 procent för OTC-derivat.

b)

99 procent för andra finansiella instrument än OTC-derivat.

a)

Komplexitet och grad av prisosäkerhet för klassen av finansiella instrument som kan begränsa valideringen av beräkningen av initial- och variationssäkerheter.

b)

Riskegenskaperna för klassen av finansiella instrument som kan omfatta volatilitet, duration, likviditet, icke-linjära prisegenskaper, plötsliga obestånd (jump to default) och korrelationsrisk.

c)

I vilken grad andra riskkontroller inte på ett adekvat sätt begränsar kreditexponeringarna.

d)

Den inneboende hävstången i klassen av finansiella instrument, till exempel om klassen av finansiella instrument är mycket volatil, starkt koncentrerad till ett fåtal marknadsaktörer eller kan vara svår att sälja av.

a)

fem bankdagar för OTC-derivat,

b)

två bankdagar för andra finansiella instrument än OTC-derivat.

a)

Den längsta möjliga period som kan förflyta mellan det senaste uttaget av marginalsäkerheter och den centrala motpartens deklarerade obestånd eller dess aktivering av obeståndsförfarandet.

b)

Den beräknade period som krävs för att utforma och genomföra strategin för att hantera en clearingmedlems obestånd med hänsyn till egenskaperna hos varje klass av finansiella instrument, t.ex. graden av likviditet och positionernas storlek och koncentration, samt de marknader som den centrala motparten kommer att använda för att stänga eller helt säkra en clearingmedlems position.

c)

I relevanta fall, den period som krävs för att täcka motpartsrisken för den centrala motparten.

a)

denna tidsrymd är lämpligare än den som anges i punkt 1, till följd av de relevanta OTC-derivatens särdrag,

b)

denna tidsrymd motsvarar åtminstone två bankdagar.

a)

En marginalsäkerhetsbuffert på minst 25 procent av de beräknade marginalsäkerheter som de tillåter tömmas tillfälligt under perioder då de beräknade marginalsäkerhetskraven avsevärt ökar.

b)

Tilldela stressobservationer en vikt på minst 25 procent under den historiska period som beräknas i enlighet med artikel 26.

c)

Se till att marginalsäkerhetskraven inte är lägre än vad de skulle vara, om de beräknades utifrån den skattade volatiliteten över en historisk tioårsperiod.

a)

En rad historiska scenarier som skulle ha utsatt den centrala motparten för den största finansiella risken, däribland perioder av extrema marknadsrörelser som har observerats under de senaste 30 åren eller så länge det har funnits tillförlitliga data. Om en central motpart bestämmer att det inte är troligt att en historisk period med stora prisrörelser skulle upprepas, måste den motivera för den behöriga myndigheten varför detta utelämnats i ramen.

b)

En rad potentiella framtidsscenarier, grundade på enhetliga antaganden om marknadsvolatilitet och priskorrelation mellan olika marknader och finansiella instrument, som tar hänsyn till både kvantitativa och kvalitativa bedömningar av potentiella marknadsförhållanden.

a)

att minst en gång om dagen hantera och övervaka sina likviditetsbehov vid flera olika marknadsscenarier,

b)

att hålla tillräckliga likvida finansiella medel för att tillgodose sina likviditetsbehov och skilja mellan olika typer av likvida medel,

c)

att dagligen bedöma och värdera vilka likvida tillgångar som finns tillgängliga för den centrala motparten och för dess likviditetsbehov,

d)

att kartlägga källor till likviditetsrisker,

e)

att bedöma under vilka tidsrymder den centrala motpartens likvida finansiella medel bör vara tillgängliga,

f)

att ta hänsyn till potentiella likviditetsbehov på grund av att clearingmedlemmar kan byta kontantsäkerheter mot andra säkerheter än kontanter,

g)

om det uppstår likviditetsbrist,

h)

att tillföra likvida finansiella medel i händelse av marknadsstress.

a)

Avvecklingsbanker.

b)

Betalningssystem.

c)

Värdepappersavvecklingssystem.

d)

Nostro-ombud.

e)

Förvaringsinstitut.

f)

Likviditetsförsörjare.

g)

Centrala motparter med vilka det finns en samverkansöverenskommelse.

h)

Tjänsteleverantörer.

a)

kontantinsättningar hos en utgivande centralbank,

b)

kontanta medel som hålls hos ett auktoriserat kreditinstitut i enlighet med artikel 47,

c)

bindande kreditlöften eller likvärdiga överenskommelser med clearingmedlemmar som inte är på obestånd,

d)

bindande återköpsavtal,

e)

mycket likvida finansiella instrument som uppfyller kraven i artiklarna 45 och 46 och som den centrala motparten kan bevisa är tillgängliga och kan omsättas i kontanta medel på en och samma dag, enligt förhandsfastställda överenskommelser som är säkra även i ansträngda marknadslägen.

a)

En valuta där den centrala motparten för de behöriga myndigheterna kan visa att de tillfredsställande kan hantera riskerna.

b)

En valuta i vilken den centrala motparten clearar transaktioner, inom ramen för de säkerheter som krävs för att täcka dess exponering i denna valuta.

a)

Typen av tillgång och storleken på den kreditrisk som är förknippad med det finansiella instrumentet enligt den centrala motpartens interna bedömning. Centrala motparter ska när de gör en sådan bedömning tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.

b)

Tillgångens löptid.

c)

Tillgångens historiska och hypotetiska framtida prisvolatilitet i ett ansträngt marknadsläge.

d)

Likviditeten på den underliggande marknaden, däribland skillnaden mellan köp- och säljkurs.

e)

Eventuell valutarisk.

f)

Korrelationsrisk.

a)

enskilda emittenter,

b)

typer av emittenter,

c)

typer av tillgångar,

d)

varje clearingmedlem,

e)

alla clearingmedlemmar.

a)

Finansiella instrument emitterade av emittenter av samma typ när det gäller bransch, verksamhet och geografisk region.

b)

Storleken på den kreditrisk som är förknippad med det finansiella instrumentet eller emittenten, enligt den centrala motpartens interna bedömning. Centrala motparter ska när de gör en sådan bedömning tillämpa en fastställd och objektiv metod som inte helt baseras på externa utlåtanden och som beaktar risken med att emittenten har sitt säte i ett visst land.

c)

De finansiella instrumentens likviditet och prisvolatilitet.

a)