ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2013.004.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 4

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

56 årgången
9 januari 2013


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

INTERNATIONELLA AVTAL

 

 

2013/4/Euratom

 

*

Rådets beslut av den 11 december 2012 om godkännande av Europeiska kommissionens ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, som knyter Schweiziska edsförbundet till ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2012–2013)

1

Avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, som knyter Schweiziska edsförbundet till ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2012–2013)

3

 

 

2013/5/EU

 

*

Rådets beslut av den 17 december 2012 om Europeiska unionens anslutning till protokollet om skydd av Medelhavet mot förorening orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten

13

Protokoll om skydd av Medelhavet mot förorening orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten

15

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 6/2013 av den 8 januari 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG ( 1 )

34

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 7/2013 av den 8 januari 2013 om ändring av förordning (EU) nr 748/2012 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för luftvärdighets- och miljöcertifiering av luftfartyg och tillhörande produkter, delar och anordningar samt för certifiering av konstruktions- och tillverkningsorganisationer ( 1 )

36

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 8/2013 av den 8 januari 2013 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

38

 

 

BESLUT

 

 

2013/6/EU

 

*

Rådets beslut av den 4 december 2012 om ändring av beslut 2011/734/EU riktat till Grekland i syfte att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen samt förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott

40

 

 

Rättelser

 

*

Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300 av den 14.11.2009)

46

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

INTERNATIONELLA AVTAL

9.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 4/1


RÅDETS BESLUT

av den 11 december 2012

om godkännande av Europeiska kommissionens ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, som knyter Schweiziska edsförbundet till ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2012–2013)

(2013/4/Euratom)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 101 andra stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Europeiska kommissionen har, i enlighet med direktiven från rådet, förhandlat fram ett avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, som knyter Schweiziska edsförbundet till ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2012–2013) (nedan kallat avtalet).

(2)

Europeiska kommissionens ingående av avtalet bör därför godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

Europeiska kommissionens ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, som knyter Schweiziska edsförbundet till ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2012–2013) godkänns härmed.

Förklaringen av Europeiska kommissionen på Europeiska atomenergigemenskapens vägnar, som avgetts av Europeiska kommissionens företrädare i samband med avtalets ingående och som återges i bilagan till detta beslut, godkänns härmed.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Utfärdat i Bryssel den 11 december 2012.

På rådets vägnar

A. D. MAVROYIANNIS

Ordförande


BILAGA

Förklaring av Europeiska kommissionen på Europeiska atomenergigemenskapens vägnar

Företrädarna för Schweiziska edsförbundet har bett Europeiska kommissionen bekräfta att det totala bidragsbelopp som förväntas från Schweiziska edsförbundet för år 2012 avseende all forskningsverksamhet inom Euratom inte kommer att överstiga 55 miljoner schweiziska franc.

Europeiska kommissionen bekräftar på grundval av relevanta statistiska uppgifter och med beaktande av de proportionalitetsfaktorer som används vid beräkningen av de bidrag som förväntas från Schweiziska edsförbundet för år 2012 avseende all forskningsverksamhet inom Euratom, även före ingåendet av detta avtal, att det sammanlagda belopp som ska betalas av Schweiziska edsförbundet för 2012 inte kommer att överstiga 55 miljoner schweiziska franc.


AVTAL

om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, som knyter Schweiziska edsförbundet till ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2012–2013)

EUROPEISKA ATOMENERGIGEMENSKAPEN

(nedan kallad Euratom),

företrädd av Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen),

å ena sidan,

och

SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET,

(nedan kallat Schweiz), företrätt av det schweiziska förbundsrådet,

å andra sidan,

nedan kallade parterna,

SOM BEAKTAR att det nära förhållandet mellan Schweiz och Euratom gynnar parterna,

SOM BEAKTAR att vetenskaplig och teknisk forskning är av stor vikt för parterna och att de har ett ömsesidigt intresse av att samarbeta på detta område för att bättre utnyttja resurserna och undvika onödigt dubbelarbete,

SOM BEAKTAR att parterna för närvarande genomför forskningsprogram på områden av gemensamt intresse,

SOM BEAKTAR att parterna har intresse av att samarbeta inom dessa program till ömsesidig nytta,

SOM BEAKTAR att parterna har intresse av att uppmuntra ömsesidig tillgång till sina forskningsenheter för forskning, teknisk utveckling och utbildningsverksamhet,

SOM BEAKTAR att Europeiska atomenergigemenskapen och Schweiz 1978 ingick ett samarbetsavtal på området för kontrollerad termonukleär fusion och plasmafysik (nedan kallat fusionsavtalet),

SOM BEAKTAR att parterna den 8 januari 1986 slöt ett ramavtal för vetenskapligt och tekniskt samarbete (nedan kallat ramavtalet) som trädde i kraft den 17 juli 1987,

SOM BEAKTAR att det i artikel 6 i ramavtalet fastställs att det samarbete som eftersträvas i ramavtalet ska ske genom lämpliga avtal,

SOM BEAKTAR att Europeiska unionen och Schweiz den 25 juni 2007 undertecknade ett avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete, som trädde i kraft den 28 februari 2008 och som tillämpades retroaktivt från och med den 1 januari 2007,

SOM BEAKTAR att ovannämnda avtal, enligt artikel 9.2 i detsamma, på gemensamt överenskomna villkor får förnyas eller omförhandlas med sikte på deltagande i nya fleråriga ramprogram för forskning och teknisk utveckling,

SOM BEAKTAR att ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2012–2013), som också bidrar till upprättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet, antogs genom rådets beslut 2012/93/Euratom (1), förordning (Euratom) nr 139/2012 (2) och rådets beslut 2012/94/Euratom (3) och 2012/95/Euratom (4) (nedan kallat Euratoms ramprogram för 2012–2013),

SOM BEAKTAR, om inte annat följer av bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, att detta avtal och all därav följande verksamhet inte ska påverka medlemsstaternas befogenheter att inleda bilateral verksamhet med Schweiz på områdena vetenskap, teknik, forskning och utveckling och att vid behov ingå avtal för detta ändamål,

SOM BEAKTAR att Euratom har ingått ett avtal om upprättandet av en internationell fusionsenergiorganisation för gemensamt genomförande av Iter-projektet. I enlighet med artikel 21 i det avtalet och enligt avtalen genom skriftväxling mellan Europeiska atomenergigemenskapen och Schweiziska edsförbundet om tillämpning av Iter-avtalet, avtalet om privilegier och immunitet för Iter och avtalet om verksamhet enligt strategin med bredare inriktning på Schweiz territorium och på Schweiz medlemskap i det europeiska gemensamma företaget för Iter och för utveckling av fusionsenergi av den 22 november 2007, gäller avtalet Schweiz deltagande i Euratoms fusionsprogram som ett fullt associerat tredjeland,

SOM BEAKTAR att Euratom är medlem i det europeiska gemensamma företaget för Iter och för utveckling av fusionsenergi, som inrättades genom rådets beslut av den 27 mars 2007. I enlighet med artikel 2 i det här beslutet och enligt avtalen genom skriftväxling mellan Europeiska atomenergigemenskapen och Schweiziska edsförbundet om tillämpning av Iter-avtalet, avtalet om privilegier och immunitet för Iter och avtalet om verksamhet enligt strategin med bredare inriktning på Schweiz territorium och på Schweiz medlemskap i det europeiska gemensamma företaget för Iter och för utveckling av fusionsenergi av den 22 november 2007, blev Schweiz medlem i det gemensamma företaget som ett tredjeland som associerat sitt forskningsprogram med Euratoms fusionsprogram,

SOM BEAKTAR att Euratom ingått ett avtal mellan Japans regering och Europeiska atomenergigemenskapen om gemensamt genomförande av verksamhet enligt strategin med bredare inriktning inom området fusionsenergiforskning. Enligt artikel 26 i det avtalet ska det också gälla Schweiz, som deltar i Euratoms fusionsprogram som fullvärdigt associerat tredjeland,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.   Schweiz deltagande i genomförandet av Euratoms ramprogram för 2012–2013 ska ske i enlighet med detta avtal, utan att det påverkar villkoren i fusionsavtalet.

Rättssubjekt som är etablerade i Schweiz får delta i alla de särskilda programmen i Euratoms ramprogram för 2012–2013.

2.   Schweiziska rättssubjekt får delta i verksamheterna inom Europeiska unionens gemensamma forskningscentrum, såvida inte deltagandet omfattas av punkt 1.

3.   Rättssubjekt som är etablerade i Europeiska unionen, inbegripet Gemensamma forskningscentrumet, får delta i forskningsprogram och/eller forskningsprojekt i Schweiz på områden som motsvarar dem i de särskilda programmen i Euratoms ramprogram för 2012–2013.

4.   I detta avtal avses med rättssubjekt en fysisk person, eller en juridisk person som bildats i enlighet med den nationella lagstiftning som gäller där den har etablerats, eller i enlighet med Europeiska unionens lagstiftning, och som har rättskapacitet och förmåga att i eget namn ha alla slags rättigheter och skyldigheter. Detta omfattar bland annat universitet, forskningsorganisationer, industriföretag – inbegripet små och medelstora företag – och fysiska personer.

Artikel 2

Form för samarbetet

Samarbetet ska bedrivas på följande sätt:

1.

Rättssubjekt som är etablerade i Schweiz deltar i alla de särskilda program som antagits inom Euratoms ramprogram för 2012–2013, i enlighet med de bestämmelser och villkor som anges i reglerna för deltagande av företag, forskningscentrum och universitet i Europeiska atomenergigemenskapens forsknings- och utbildningsverksamhet.

2.

Schweiz bidrar finansiellt till budgeten för de program som antagits för genomförande av Euratoms ramprogram för 2012–2013, enligt definitionen i bilaga B.

3.

Rättssubjekt som är etablerade i Europeiska unionen deltar i schweiziska forskningsprogram och/eller forskningsprojekt som beslutats av förbundsrådet på områden som motsvarar dem i Euratoms ramprogram för 2012–2013, i enlighet med de bestämmelser och villkor som föreskrivs i tillämpliga schweiziska förordningar och med godkännande från respektive partner i det specifika projektet och från ledningen för motsvarande schweiziska program. Om inte annat föreskrivs i tillämpliga schweiziska förordningar ska rättssubjekt som är etablerade i Europeiska unionen och som deltar i schweiziska forskningsprogram och/eller forskningsprojekt stå för sina egna kostnader, inklusive sin relativa andel av projektens administrativa kostnader.

4.

Utöver tillhandahållandet i rätt tid av information och dokumentation om genomförandet av Euratoms ramprogram för 2012–2013 och av schweiziska program och/eller projekt, får samarbetet mellan parterna bedrivas på följande sätt:

a)

Regelbundna åsiktsutbyten om forskningspolitikens inriktning, prioriteringar och planering i Schweiz och inom Euratom.

b)

Åsiktsutbyten om utsikterna för och utvecklingen av samarbetet.

c)

Informationsutbyte i rätt tid om genomförandet av forskningsprogram och forskningsprojekt i Schweiz och inom Euratom samt om resultaten av det arbete som utförts inom ramen för detta avtal.

d)

Gemensamma möten.

e)

Besök och utbyte av forskare, ingenjörer och tekniker.

f)

Regelbundna kontakter och uppföljning mellan program- eller projektledare i Schweiz och inom Euratom.

g)

Deltagande av experter i seminarier, symposier och workshoppar.

Artikel 3

Anpassning

Samarbetet kan när som helst, genom överenskommelse mellan parterna, anpassas och utvecklas.

Artikel 4

Immateriella rättigheter och skyldigheter

1.   Rättssubjekt som är etablerade i Schweiz och som deltar i Euratoms ramprogram för 2012–2013 ska, om inte annat följer av bilaga A och tillämpliga lagar, ha samma rättigheter och skyldigheter som rättssubjekt etablerade i Europeiska unionen vad gäller ägande, utnyttjande och spridning av information och immateriella rättigheter som härrör från detta deltagande.

2.   Rättssubjekt som är etablerade i Europeiska unionen och som deltar i schweiziska forskningsprogram och/eller forskningsprojekt i enlighet med artikel 2.3 ska, om inte annat följer av bilaga A och tillämpliga lagar, ha samma rättigheter och skyldigheter som rättssubjekt som är etablerade i Schweiz och som deltar i programmen och/eller projekten i fråga, vad gäller ägande, utnyttjande och spridning av information och immateriella rättigheter som härrör från detta deltagande.

Artikel 5

Finansiella bestämmelser

Reglerna för Schweiz finansiella bidrag anges i bilaga B.

Artikel 6

Forskningskommittén för Schweiz/gemenskaperna

1.   Forskningskommittén Schweiz–Europeiska unionen, som inrättats genom ramavtalet, ska granska och utvärdera avtalet och se till att det genomförs på rätt sätt. Frågor som uppkommer vid genomförandet eller tolkningen av detta avtal ska hänskjutas till kommittén.

2.   Kommittén får fatta beslut om att ändra hänvisningarna till Europeiska unionens/Euratoms rättsakter i bilaga C.

Artikel 7

Deltagande

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 ska rättssubjekt som är etablerade i Schweiz och som deltar i Euratoms ramprogram för 2012–2013 ha samma kontraktsenliga rättigheter och skyldigheter som de rättssubjekt som är etablerade i Europeiska unionen.

2.   För rättssubjekt som är etablerade i Schweiz ska de bestämmelser och villkor som gäller för inlämning och utvärdering av förslag, och för beviljande och slutande av bidragsavtal och/eller kontrakt inom Euratoms ramprogram för 2012–2013, vara desamma som de som gäller för de bidragsavtal och/eller kontrakt som ingås inom ramen för samma program med rättssubjekt som är etablerade i Europeiska unionen.

3.   Schweiz ska, i egenskap av associerat land, ha rätt att föreslå bedömare för Euratoms ramprogram för 2012–2013, i enlighet med rådets förordning (Euratom) nr 139/2012 om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i indirekta åtgärder inom Europeiska atomenergigemenskapens ramprogram och för spridning av forskningsresultat (2012–2013).

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 1.3, 2.3 och 4.2, och av befintliga förordningar eller arbetsordningar, får rättssubjekt som är etablerade i Europeiska unionen delta på villkor som är likvärdiga med dem som gäller för schweiziska partner i de program och/eller projekt inom schweiziska forskningsprogram som nämns i artikel 2.3. Som villkor för att ett eller flera rättssubjekt som är etablerade i Europeiska unionen ska få delta i ett projekt kan de schweiziska myndigheterna kräva att minst ett schweiziskt rättssubjekt också deltar i projektet.

Artikel 8

Rörlighet

Båda parter ska åta sig att i enlighet med befintliga regler och avtal garantera inresa och vistelse för forskare och – om det är nödvändigt för att den aktuella verksamheten ska kunna genomföras – ett begränsat antal medarbetare, som i Schweiz och i Europeiska unionen deltar i verksamhet som omfattas av detta avtal.

Artikel 9

Ändringar och framtida samarbete

1.   Om Euratom beslutar att ändra eller utöka sina forskningsprogram får detta avtal ändras eller utökas genom överenskommelse mellan parterna. Parterna ska utbyta information och åsikter om alla sådana ändringar eller utökningar, samt om alla andra frågor som direkt eller indirekt berör Schweiz samarbete på de områden som omfattas av Euratoms ramprogram för 2012–2013. Schweiz ska underrättas om de ändrade eller utökade programmens exakta innehåll inom två veckor från och med att de antagits av Euratom. Om forskningsprogrammen ändras eller utökas får Schweiz upphäva detta avtal med sex månaders uppsägningstid. Parterna ska anmäla en eventuell avsikt att säga upp eller utöka detta avtal inom tre månader efter det att Euratoms beslut antogs.

2.   Om Euratom antar ett nytt flerårigt program för forskning och utbildning får ett avtal förnyas eller omförhandlas genom överenskommelse mellan parterna. Parterna ska utbyta information och åsikter om förberedelserna för sådana program, eller om annan aktuell eller framtida forskningsverksamhet, genom den forskningskommitté Schweiz–Europeiska unionen som avses i artikel 6.

Artikel 10

Förhållande till andra internationella avtal

1.   Bestämmelserna i detta avtal ska gälla utan att de påverkar de fördelar som förutses genom andra internationella avtal, som binder någon av parterna, där fördelarna förbehålls de rättssubjekt som är etablerade på den partens territorium.

2.   Rättssubjekt som är etablerade i andra stater som är knutna till Euratoms ramprogram för 2012–2013 (associerade stater) har samma rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal som rättssubjekt som är etablerade i en medlemsstat, förutsatt att den associerade stat där rättssubjektet är etablerat har samtyckt till att ge rättssubjekt från Schweiz samma rättigheter och skyldigheter.

Artikel 11

Territoriell tillämpning

Detta avtal ska tillämpas, å ena sidan, på de territorier där fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen är tillämpligt och i enlighet med de villkor som fastställs i fördraget, och, å andra sidan, på Schweiz territorium.

Artikel 12

Bilagor

Bilagorna A, B och C ska utgöra en integrerad del av detta avtal.

Artikel 13

Ikraftträdande och tillämpning

1.   Detta avtal ska ratificeras eller ingås av parterna i enlighet med deras egna regler. Avtalet träder i kraft det datum då den sista parten meddelar att de interna förfaranden som är nödvändiga för detta har slutförts.

2.   Detta avtal ska gälla från det att Euratoms ramprogram för 2012–2013 inleds till och med den 31 december 2013. Trots vad som sägs i punkt 5 nedan får var och en av parterna säga upp detta avtal genom skriftlig anmälan under perioden 1 januari 2013–30 juni 2013. I så fall ska avtalet upphöra att gälla den 31 december 2012.

3.   Om detta avtal upphör att gälla den 31 december 2012 enligt punkt 2, ska Euratom fullgöra de åtaganden gentemot schweiziska stödmottagare som gjorts fram till den tidpunkt då en av parterna mottog anmälan enligt punkt 2 från den andra parten. Om Schweiz säger upp avtalet enligt punkt 2 ska Schweiz betala Euratom ersättning motsvarande beloppet för Euratoms åtaganden för 2013 till schweiziska stödmottagare fram till den tidpunkt då Euratom mottog den schweiziska anmälan. Denna ersättning ska betalas ut senast 45 dagar efter mottagandet av begäran från kommissionen. Punkt II.2 i bilaga B ska gälla i tillämpliga delar. Parterna ska i samförstånd träffa överenskommelser om alla andra eventuella följder.

4.   Detta avtal får endast ändras skriftligen i samförstånd mellan parterna. Förfarandet för ändringarnas ikraftträdande är detsamma som det förfarande som är tillämpligt på detta avtals ikraftträdande.

5.   Endera parten får när som helst säga upp detta avtal skriftligt med sex månaders uppsägningstid.

6.   De projekt och aktiviteter som pågår vid tidpunkten för uppsägningen eller då detta avtal upphör att gälla ska fortsätta tills de är avslutade i enlighet med de villkor som fastställs i detta avtal. Parterna ska i samförstånd träffa överenskommelser om alla andra eventuella följder av uppsägningen.

Detta avtal är upprättat i två exemplar på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.


(1)  EUT L 47, 18.2.2012, s. 25.

(2)  EUT L 47, 18.2.2012, s. 1.

(3)  EUT L 47, 18.2.2012, s. 33.

(4)  EUT L 47, 18.2.2012, s. 40.

BILAGA A

PRINCIPER FÖR FÖRDELNING AV IMMATERIELLA RÄTTIGHETER

I.   Tillämpningsområde

I detta avtal har immateriella rättigheter den betydelse som anges i artikel 2 i konventionen om upprättande av Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, undertecknad i Stockholm den 14 juli 1967.

I detta avtal avses med kunskap de resultat, inbegripet information, oberoende av om de kan omfattas av något skydd, samt upphovsrätter eller andra rättigheter som är kopplade till sådan information och som uppkommer till följd av ansökan om eller utfärdande av patent, registrering av formgivningar samt utfärdande av växtförädlarrättigheter, tilläggsskydd eller liknande former av skydd.

II.   Immateriella rättigheter tillhörande parternas rättssubjekt

1.

När det gäller rättssubjekt som deltar i avtalsenlig verksamhet ska varje part se till att de immateriella rättigheter som tillhör den andra partens rättssubjekt, samt de rättigheter och skyldigheter som härrör från sådant deltagande, förvaltas i överensstämmelse med de internationella konventioner som är tillämpliga på parterna, inbegripet såväl Trips-avtalet (avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, förvaltat av Världshandelsorganisationen) som Bernkonventionen (Parisakten 1971) och Pariskonventionen (Stockholmsakten 1967).

2.

Rättssubjekt som är etablerade i Schweiz och som deltar i indirekta åtgärder inom Euratoms ramprogram för 2012–2013 ska ha immateriella rättigheter och skyldigheter i enlighet med de villkor som anges i rådets förordning (Euratom) nr 139/2012 av den 19 december 2011 (1) och de bidragsavtal och/eller kontrakt som ingås med Euratom, i enlighet med punkt 1.

3.

Rättssubjekt som är etablerade i ett av Europeiska unionens medlemsländer och som deltar i schweiziska forskningsprogram och/eller forskningsprojekt ska, i överensstämmelse med punkt 1, ha samma immateriella rättigheter och skyldigheter som de rättssubjekt som är etablerade i Schweiz och som deltar i sådana forskningsprogram eller forskningsprojekt.

III.   Parternas immateriella rättigheter

1.

Om inte annat uttryckligen överenskommits mellan parterna, ska följande regler gälla för kunskap som härrör från parternas verksamhet enligt artikel 2.4 i avtalet:

a)

Kunskapen ska ägas av den part från vars arbete den härrör. Om respektive parts del i arbetet inte kan fastställas ska kunskapen vara parternas gemensamma egendom.

b)

Den part som äger kunskapen ska till den andra parten upplåta nyttjanderätt till kunskapen för genomförandet av verksamhet enligt artikel 2.4 i avtalet. Nyttjanderätten ska vara avgiftsfri.

2.

Om inte annat uttryckligen överenskommits mellan parterna ska följande regler gälla för parternas vetenskapliga skrifter:

a)

Om någon part i tidskrifter, artiklar, rapporter eller böcker, inbegripet videofilm och dataprogram, offentliggör sådana vetenskapliga och tekniska data, uppgifter eller resultat som härrör från eller avser verksamhet enligt avtalet, ska denna part till den andra parten upplåta ett världsomfattande, icke-exklusivt, oåterkalleligt och avgiftsfritt tillstånd att översätta, anpassa, vidarebefordra och till allmänheten sprida sådana verk.

b)

Samtliga exemplar av upphovsrättsskyddade data och uppgifter som ska spridas till allmänheten och som tagits fram enligt detta avsnitt, ska innehålla författarnas eller författarens namn om inte författaren uttryckligen avböjer att nämnas. På exemplaren ska även det samarbetsstöd som parterna lämnat tydligt anges.

3.

Om inte annat uttryckligen överenskommits mellan parterna ska följande regler gälla för hemlig information som parterna tillhandahåller:

a)

Varje part som meddelar den andra parten information rörande verksamhet enligt avtalet ska ange vilken information man önskar hålla hemlig.

b)

Den part som erhåller hemlig information får på eget ansvar överlämna den till organ eller personer under sin ledning i uttryckligt syfte att genomföra avtalet.

c)

Med ett skriftligt förhandsmedgivande från den part som tillhandahåller hemlig information får den mottagande parten sprida sådan hemlig information i större utsträckning än vad som annars medges i led b. Parterna ska samarbeta för att ta fram förfaranden för begäran om och erhållande av skriftligt förhandsmedgivande för sådan mer omfattande spridning, och vardera parten ska ge ett sådant godkännande i den utsträckning detta medges av partens egna riktlinjer, lagar och övriga bestämmelser.

d)

Hemlig information som inte är skriftlig, eller annan konfidentiell information som tillhandahålls på seminarier eller andra möten mellan parternas företrädare inom ramen för avtalet, eller information som kommer från anlitad personal eller som härrör från användning av anläggningar eller från indirekta åtgärder, ska behandlas som konfidentiell om mottagaren av sådan hemlig information, eller annan konfidentiell eller skyddad information, har uppmärksammats på den hemliga karaktären hos den meddelade informationen vid den tidpunkt då denna information vidarebefordrades enligt led a.

e)

Var och en av parterna ska sörja för att hemlig information som parten mottagit enligt leden a och d skyddas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal. Om någon part inser eller på goda grunder befarar att den inte kommer att kunna följa bestämmelserna om icke-spridning i leden a och d, ska parten i fråga omedelbart underrätta den andra parten. Parterna ska därefter samråda för att bestämma vilka åtgärder som ska vidtas.


(1)  EUT L 47, 18.2.2012, s. 1.

BILAGA B

FINANSIELLA BESTÄMMELSER FÖR SCHWEIZ BIDRAG

I.   Fastställande av det finansiella bidraget

1.

Den proportionalitetsfaktor som bestämmer Schweiz bidrag till Euratoms ramprogram för 2012–2013, utom Euratoms fusionsprogram, ska beräknas genom att man fastställer förhållandet mellan Schweiz BNP, till marknadspris, och summan av BNP, till marknadspris, för Europeiska unionens medlemsstater. Den proportionalitetsfaktor som bestämmer Schweiz bidrag till fusionsprogrammet kommer även fortsättningsvis att beräknas på grundval av fusionsavtalet. Dessa förhållanden ska fastställas på grundval av de senaste statistiska uppgifter från Eurostat som finns tillgängliga vid tidpunkten för offentliggörandet av förslaget till Europeiska unionens budget för samma år.

2.

Kommissionen ska så snart som möjligt överlämna följande uppgifter till Schweiz tillsammans med relevant underlag:

a)

Beloppen för åtagandebemyndiganden enligt utgiftsberäkningen i Europeiska unionens budgetförslag avseende Euratoms ramprogram för 2012–2013 under år 2013.

b)

Uppskattat belopp för de bidrag som följer av budgetförslaget och som motsvarar Schweiz möjliga deltagande i Euratoms ramprogram för 2012–2013 under år 2013.

3.

Så snart den allmänna budgeten för 2013 slutgiltigt antagits ska kommissionen meddela Schweiz de ovannämnda beloppen i utgiftsberäkningen.

4.

Schweiz finansiella bidrag till följd av deltagandet i genomförandet av Euratoms ramprogram för 2012–2013 ska fastställas som tillägg till det belopp som varje år i Europeiska unionens allmänna budget står till förfogande för åtagandebemyndiganden i syfte att uppfylla kommissionens finansiella skyldigheter från den typ av arbete som är nödvändig för att genomföra och förvalta de program och den verksamhet som omfattas av detta avtal.

II.   Betalningsförfaranden

1.

Kommissionen ska senast den 31 december 2012 utfärda en betalningsbegäran till Schweiz motsvarande landets bidrag för 2012 enligt detta avtal. I betalningsbegäran ska anges att Schweiz bidrag ska betalas senast 30 dagar efter det att betalningsbegäran har mottagits. För beräkning av beloppet i schweiziska franc för 2012 ska den växelkurs mellan schweiziska franc och euro som används av kommissionen vara den marknadskurs för den näst sista dagen av den föregående månaden som anges av Europeiska centralbanken eller, beroende på tillgänglighet, som uppges av delegationerna eller andra lämpliga källor nära den tidpunkten.

Om detta avtal inte upphör att gälla den 31 december 2012 i enlighet med artikel 13.2, ska kommissionen efter den 1 juli och senast i november 2013 utfärda en betalningsbegäran till Schweiz motsvarande bidraget för 2013 enligt detta avtal fastställt på grundval av punkt I.1 i denna bilaga. I betalningsbegäran ska anges att bidraget ska betalas senast 30 dagar efter det att betalningsbegäran har mottagits.

2.

Schweiz bidrag för år 2012 ska betalas i schweiziska franc, och bidraget för år 2013 ska anges och betalas i euro till det bankkonto som kommissionen anger i betalningsbegäran.

3.

Schweiz ska betala sitt avtalsenliga bidrag i överensstämmelse med de frister som anges i punkt 1. Varje betalningsdröjsmål ska medföra dröjsmålsränta motsvarande den referensränta för en månad (EURIBOR) som anges på Reuters sida EURIBOR01 (sidan 248 i Telerate). Denna räntesats ska ökas med 1,5 procentenheter för varje månad som krediteringen försenas. Den höjda räntan ska gälla för hela dröjsmålsperioden. Räntan ska dock förfalla till betalning endast om bidraget betalas efter de betalningstillfällen som anges i punkt 1.

4.

Resekostnader som uppkommer för Schweiz företrädare och experter i samband med deras medverkan i forskningskommittéerna och vid genomförandet av Euratoms ramprogram för 2012–2013 ska ersättas av kommissionen på samma grundval och enligt samma förfaranden som för närvarande gäller för företrädare och experter från Europeiska unionens medlemsstater.

III.   Villkor för genomförandet

1.

Schweiz finansiella bidrag till Euratoms ramprogram för 2012–2013 i enlighet med denna bilaga ska normalt sett vara oförändrat för det aktuella räkenskapsåret.

2.

När räkenskaperna för ett räkenskapsår (n) avslutas ska kommissionen, inom ramen för en inkomst- och utgiftsredovisning, justera kontona med avseende på Schweiz deltagande och med hänsyn till de ändringar som har förekommit till följd av överföringar, annulleringar och senareläggningar eller till följd av tilläggs- och ändringsbudgetar under räkenskapsåret. Denna justering ska ske vid tidpunkten för den första betalningen för år (n+1). Den slutliga justeringen ska dock ske senast i juli fjärde året efter det att Euratoms ramprogram för 2012–2013 avslutats. Betalningar från Schweiz ska krediteras Euratomprogrammen som inkomster i budgeten under lämplig budgetrubrik i inkomstberäkningen i Europeiska unionens allmänna budget.

IV.   Information

1.

Vid tidpunkten för betalningen för år 2013 ska anslagsredovisningen för Euratoms ramprogram för 2012–2013 avseende år 2012 utarbetas och översändas till Schweiz för kännedom, i enlighet med det format som används för kommissionens inkomst- och utgiftsredovisning.

Senast den 30 april 2014 ska anslagsredovisningen för Euratoms ramprogram för 2012–2013 avseende år 2013 utarbetas och översändas till Schweiz för kännedom, i enlighet med det format som används för kommissionens inkomst- och utgiftsredovisning.

2.

Kommissionen ska till Schweiz överlämna statistik och alla andra allmänna finansiella uppgifter som rör genomförandet av Euratoms ramprogram och som gjorts tillgängliga för medlemsstaterna.

BILAGA C

FINANSIELL KONTROLL AVSEENDE SCHWEIZISKA DELTAGARE I EURATOMS RAMPROGRAM FÖR 2012–2013

I.   Direktkommunikation

Kommissionen ska stå i direkt kontakt med de deltagare i Euratoms ramprogram för 2012–2013 som är etablerade i Schweiz och med deras underentreprenörer. De ska direkt till kommissionen lämna all relevant information och dokumentation som krävs enligt de instrument som avses i detta avtal och enligt de bidragsavtal och/eller kontrakt som ingås för deras genomförande.

II.   Granskningar

1.

I enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (1), senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1081/2010 (2), och kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 (3), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG, Euratom) 478/2007 (4), samt i enlighet med övriga regler som ligger till grund för detta avtal, kan det i de bidragsavtal och/eller kontrakt som ingås med programdeltagare som är etablerade i Schweiz anges att kommissionens tjänstemän, eller andra personer som bemyndigats av kommissionen, när som helst får genomföra vetenskapliga, finansiella, tekniska och andra granskningar hos dessa deltagare och hos deras underentreprenörer.

2.

Kommissionens tjänstemän och andra personer som bemyndigats av kommissionen ska ha lämplig tillgång till anläggningar, arbeten och dokument, samt till all information, däribland i elektronisk form, som är nödvändig för att dessa granskningar ska kunna genomföras. Denna rätt till tillgång ska uttryckligen anges i de bidragsavtal och kontrakt som ingås för genomförandet av de instrument som avses i detta avtal.

3.

Europeiska revisionsrätten ska ha samma rättigheter som kommissionen.

4.

Granskningarna får genomföras efter det att Euratoms ramprogram för 2012–2013 eller detta avtal löpt ut i enlighet med de villkor som anges i bidragsavtalen och/eller kontrakten i fråga.

5.

Den schweiziska federala revisionsmyndigheten ska underrättas i förväg om de granskningar som genomförs på schweiziskt territorium. En sådan underrättelse ska inte utgöra ett rättsligt krav för att granskningarna ska kunna genomföras.

III.   Kontroller på plats

1.

Inom ramen för detta avtal ska kommissionen (Olaf) ha rätt att genomföra kontroller och inspektioner på schweiziskt territorium i enlighet med de bestämmelser och villkor som anges i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2185/96 (5) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 (6).

2.

Dessa kontroller och inspektioner på plats ska förberedas och genomföras av kommissionen i nära samarbete med den schweiziska federala revisionsmyndigheten eller med andra behöriga schweiziska myndigheter som utsetts av den schweiziska federala revisionsmyndigheten, vilka ska underrättas i god tid om föremålet för, syftet med och den rättsliga grunden för kontrollerna och inspektionerna, så att de kan tillhandahålla all erforderlig hjälp. För detta ändamål får tjänstemän från de behöriga schweiziska myndigheterna delta i kontrollerna och inspektionerna på plats.

3.

Om de berörda schweiziska myndigheterna så önskar ska kontrollerna och inspektionerna på plats genomföras av kommissionen tillsammans med dessa myndigheter.

4.

Om deltagarna i Euratoms ramprogram för 2012–2013 motsätter sig en kontroll eller en inspektion på plats, ska de schweiziska myndigheterna, i överensstämmelse med nationella bestämmelser, ge kommissionens granskare den assistans som är nödvändig för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter avseende kontroll och inspektion på plats.

5.

Kommissionen ska snarast möjligt underrätta den schweiziska federala revisionsmyndigheten om alla omständigheter eller misstankar rörande någon oegentlighet som kommissionen har fått kännedom om i samband med genomförandet av kontrollen eller inspektionen på plats. Kommissionen ska under alla omständigheter informera ovannämnda myndighet om resultatet av dessa kontroller och inspektioner.

IV.   Information och samråd

1.

För att säkerställa att denna bilaga genomförs på rätt sätt ska behöriga myndigheter i Schweiz och gemenskapen regelbundet utbyta information, och de ska genomföra samråd när en av parterna begär detta.

2.

Behöriga schweiziska myndigheter ska utan dröjsmål meddela kommissionen om alla omständigheter som de fått kännedom om och som ger anledning till misstanke om att det förekommit oegentligheter i samband med ingåendet och genomförandet av bidragsavtal och/eller kontrakt som ingåtts med tillämpning av de instrument som ligger till grund för detta avtal.

V.   Sekretess

Uppgifter som meddelats eller erhållits i enlighet med denna bilaga, oavsett form, ska omfattas av tystnadsplikt och ges samma skydd som motsvarande uppgifter har enligt schweizisk lagstiftning, samt enligt de motsvarande bestämmelser som är tillämpliga på gemenskapsinstitutioner. Uppgifterna får endast överlämnas till personer inom gemenskapsinstitutionerna, i medlemsstaterna eller i Schweiz som i kraft av sin befattning ska ha vetskap om dem, och de får inte användas i andra syften än att säkerställa ett effektivt skydd av parternas finansiella intressen.

VI.   Administrativa åtgärder och påföljder

Utan att det påverkar tillämpningen av schweizisk straffrätt får kommissionen föreskriva administrativa åtgärder och påföljder i enlighet med förordningar (EG, Euratom) nr 1605/2002, senast ändrad genom förordning (EU, Euratom) nr 1081/2010 (7), och (EG, Euratom) nr 2342/2002, senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 (8), samt rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (9).

VII.   Indrivning och verkställighet

De beslut rörande Euratoms ramprogram för 2012–2013 som kommissionen fattar inom ramen för tillämpningsområdet för detta avtal, och som medför betalningsskyldighet för andra än stater, ska vara verkställbara i Schweiz. Beslutet om att verkställighet ska ske ska bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet. Denna kontroll ska utföras av den myndighet som den schweiziska regeringen utsett och anmält till kommissionen. Verkställigheten ska ske i enlighet med de civilprocessrättsliga regler som gäller i Schweiz. Det är Europeiska unionens domstol som ansvarar för kontrollen av att det verkställbara beslutet är lagligt. Domar som Europeiska unionens domstol avkunnar i enlighet med en skiljedomsklausul i ett avtal som har anknytning till Euratoms ramprogram för 2012–2013 ska vara verkställbara på samma villkor.


(1)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(2)  EUT L 311, 26.11.2010, s. 9.

(3)  EGT L 357, 31.12.2002, s. 1.

(4)  EUT L 111, 28.4.2007, s. 13.

(5)  EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.

(6)  EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.

(7)  EUT L 311, 26.11.2010, s. 9.

(8)  EUT L 111, 28.4.2007, s. 13.

(9)  EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.


9.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 4/13


RÅDETS BESLUT

av den 17 december 2012

om Europeiska unionens anslutning till protokollet om skydd av Medelhavet mot förorening orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten

(2013/5/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1 jämförd med artikel 218.6 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets godkännande (1), och

av följande skäl:

(1)

Konventionen om skydd av Medelhavet mot förorening, som senare bytte namn till konventionen om skydd av Medelhavets marina miljö och kustregion (nedan kallad Barcelonakonventionen) ingicks på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 77/585/EEG (2) och ändringar av Barcelonakonventionen godkändes genom rådets beslut 1999/802/EG (3).

(2)

I enlighet med artikel 7 i Barcelonakonventionen ska de avtalsslutande parterna vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra, minska, bekämpa och i största möjliga utsträckning eliminera förorening av Medelhavsområdet orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten.

(3)

Ett av protokollen till Barcelonakonventionen behandlar skydd av Medelhavet mot förorening orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten (nedan kallat offshore-protokollet). Det trädde i kraft den 24 mars 2011. Hittills har det ratificerats av Albanien, Cypern, Libyen, Marocko, Syrien och Tunisien. Förutom Cypern, har vissa andra medlemsstater som är parter i Barcelonakonventionen nyligen meddelat att de också har för avsikt att ratificera protokollet.

(4)

Uppskattningsvis finns mer än 200 verksamma offshore-plattformar i Medelhavsområdet och fler anläggningar planeras. Prospektering och utvinning av kolväten förväntas öka efter upptäckten av stora reserver av fossila bränslen i Medelhavsområdet. På grund av Medelhavets halvslutna karaktär och särskilda hydrodynamiska förhållanden, skulle en olycka liknande den som inträffade i Mexikanska gulfen 2010 kunna få omedelbara negativa gränsöverskridande konsekvenser på Medelhavsområdets ekonomi och känsliga kust- och havsekosystem. På medellång sikt är det troligt att andra mineralresurser i djuphavet eller på och under havsbotten kommer att bli föremål för prospektering och utvinning.

(5)

Underlåtenhet att hantera de risker som härrör från sådan verksamhet effektivt kan allvarligt äventyra insatser från alla medlemsstater som har en skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå och upprätthålla god miljöstatus i sina marina vatten i Medelhavet i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (4). Ett vidtagande av nödvändiga åtgärder skulle dessutom bidra till fullgörande av åtaganden och iakttagande av de skyldigheter som Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Malta, Slovenien och unionen själv har såsom avtalsslutande parter i Barcelonakonventionen.

(6)

Offshore-protokollet innehåller en lång rad bestämmelser som måste tillämpas på olika förvaltningsnivåer. Det är lämpligt att unionen vidtar åtgärder till stöd för säkerheten vid prospektering och utvinning, bland annat med tanke på den stora sannolikheten för gränsöverskridande effekter av miljöproblem i samband med sådan verksamhet, men medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter bör ansvara för vissa närmare åtgärder som fastställs i offshore-protokollet.

(7)

Kommissionens meddelande, med titeln ”Utmaningen att uppnå en säker olje- och gasverksamhet till havs”, som antogs den 12 oktober 2010, identifierar behovet av internationellt samarbete för att främja offshoresäkerhet och insatskapacitet världen över, och en åtgärd i detta sammanhang är att undersöka potentialen i regionala konventioner. I meddelandet rekommenderas ett återupptagande av processen, i nära samarbete med berörda medlemsstater, för att få offshore-protokollet att träda i kraft.

(8)

Rådet förklarade i sina slutsatser, som antogs den 3 december 2010, om säker olje- och gasverksamhet till havs att unionen och dess medlemsstater bör fortsätta att spela en framträdande roll i strävan efter högsta möjliga säkerhetsnormer inom ramen för internationella initiativ och forum och regionalt samarbete som det i Medelhavsområdet. Rådet uppmanade också kommissionen och medlemsstaterna att på bästa sätt använda befintliga internationella konventioner.

(9)

Europaparlamentet framhöll i sin resolution av den 13 september 2011 vikten av att det oratificerade offshore-protokollet träder i kraft fullt ut, inriktat på skydd mot förorening förorsakad av prospektering och utvinning.

(10)

Ett av unionens miljöpolitiska mål är att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala miljöproblem. I samband med offshore-protokollet är det särskilt viktigt att beakta den stora sannolikheten för gränsöverskridande miljöeffekter vid olyckor i ett halvslutet hav som Medelhavet. Det är därför lämpligt att unionen vidtar alla nödvändiga åtgärder till stöd för säkerhet vid prospektering och utvinning och för skydd av Medelhavets marina miljö.

(11)

Kommissionen föreslår också en förordning om säkerhet vid prospektering och produktion av olja och gas till havs (nedan kallad den föreslagna förordningen).

(12)

Offshore-protokollet rör ett område som till stora delar omfattas av unionsrätten. Detta omfattar exempelvis aspekter som skydd av havsmiljön, miljökonsekvensbedömning och miljöansvar. Med förbehåll för lagstiftarens slutliga beslut om den föreslagna förordningen, är offshore-protokollet också förenligt med målen för denna, inbegripet de som avser tillstånd och miljökonsekvensbedömning och aktörernas tekniska och finansiella kapacitet.

(13)

Det är viktigt att säkerställa nära samarbete mellan medlemsstaterna och unionens institutioner, såväl under förhandlingarna och vid avtalets ingående som vid fullgörandet av åtaganden som följer av detta. Skyldigheten att samarbeta följer av kravet på en enhetlig internationell representation för unionen. Därför bör de medlemsstater som är parter i Barcelonakonventionen, och som ännu inte har ratificerat offshore-protokollet, vidta de åtgärder som behövs för att slutföra förfarandena för att ratificera eller ansluta sig till protokollet.

(14)

Unionen bör därför tillträda offshore-protokollet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Europeiska unionens anslutning till protokollet om skydd av Medelhavet mot förorening orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten godkänns härmed på unionens vägnar.

Texten till offshore-protokollet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att, på unionens vägnar, deponera godkännandeinstrumentet hos Spaniens regering, som är depositarie enligt artikel 32.2 i offshore-protokollet, för att uttrycka unionens samtycke till att vara bunden av offshore-protokollet (5).

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 17 december 2012.

På rådets vägnar

S. ALETRARIS

Ordförande


(1)  Godkännande av den 20 november 2012 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EGT L 240, 19.9.1977, s. 1.

(3)  EGT L 322, 14.12.1999, s. 32.

(4)  EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.

(5)  Dagen för offshore-protokollets ikraftträdande för unionen kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.


ÖVERSÄTTNING

PROTOKOLL

om skydd av Medelhavet mot förorening orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten

INGRESS

DE AVTALSSLUTANDE PARTERNA I DETTA PROTOKOLL

SOM ÄR PARTER i konventionen om skydd av Medelhavet mot förorening, antagen i Barcelona den 16 februari 1976,

SOM BEAKTAR artikel 7 i den nämnda konventionen,

SOM BEAKTAR ökningen av verksamheter för prospektering och utvinning på och under Medelhavets havsbotten,

SOM ÄR MEDVETNA OM att de föroreningar som skulle kunna vara till följd därav utgör en allvarlig fara för miljön och för människor,

SOM ÖNSKAR skydda och bevara Medelhavet från förorening orsakad av prospektering och utvinning,

SOM BEAKTAR protokollen tillhörande konventionen om skydd av Medelhavet mot förorening och, i synnerhet, protokollet om samarbete om bekämpning av förorening av Medelhavet av olja och andra skadliga ämnen vid krissituationer, antaget i Barcelona den 16 februari 1976, och protokollet om särskilt skyddade områden i Medelhavsområdet, antaget i Genève den 3 april 1982,

SOM BEAKTAR relevanta bestämmelser i Förenta nationernas havsrättskonvention, undertecknad i Montego Bay den 10 december 1982 av många av de avtalsslutande parterna,

SOM ÄR MEDVETNA OM skillnaderna i utvecklingsnivå mellan kuststaterna och tar hänsyn till utvecklingsländernas ekonomiska och sociala tvingande behov,

HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE:

AVSNITT I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner

I detta protokoll används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)   konventionen: konventionen om skydd av Medelhavet mot förorening, antagen i Barcelona den 16 februari 1976,

b)   organisation: det organ som avses i artikel 17 i konventionen,

c)   resurser: alla mineralresurser, vare sig de är fasta, flytande eller gasformiga,

d)   verksamheter för prospektering och/eller utvinning av resurserna i protokollets tillämpningsområde (nedan kallade verksamheter):

i)

forskning beträffande resurserna på eller under havsbotten,

ii)

prospektering:

seismologisk verksamhet, undersökningar på eller under havsbotten och provtagning,

prospekteringsborrning,

iii)

utvinning:

upprättande av en anläggning i syfte att återvinna resurser och verksamheter som har ett nära samband med denna,

utvecklingsborrning,

återvinning, behandling och förvaring,

transport till kusten via rörledning och lastning av fartyg,

underhåll, reparationer och övrig stödverksamhet.

e)   förorening: enligt definitionen i artikel 2 a i konventionen,

f)   anläggning: alla fasta eller flytande anordningar, och alla integrerade delar av dem, som används för verksamhetsutövande, inklusive i synnerhet

g)   operatör:

i)

varje fysisk eller juridisk person som har tillstånd från den part som utövar behörighet över området där verksamheterna drivs (nedan kallad avtalsslutande part) att i enlighet med detta protokoll bedriva verksamhet och/eller som bedriver sådan verksamhet, eller

ii)

varje person som inte har tillstånd i den mening som avses i detta protokoll men som de facto kontrollerar sådan verksamhet,

h)   skyddsområde: ett område som upprättats runt anläggningar i enlighet med allmän folkrätt och tekniska krav och som har märkts ut på ett lämpligt sätt för att säkerställa säkerhet både för sjöfarten och för anläggningarna,

i)   avfall: alla typer, former och sorter av ämnen och material som uppstår till följd av verksamheter som omfattas av detta protokoll och som bortskaffas, avses bortskaffas eller måste bortskaffas,

j)   farliga eller skadliga ämnen och material: alla typer, former och sorter av ämnen och material som kan orsaka förorening om de införs i protokollets tillämpningsområde,

k)   kemikalieanvändningsplan: en plan som upprättas av operatören för en offshoreanläggning och som innefattar

l)   olja: petroleum i alla former inklusive råolja, brännolja, oljeslam, oljeavfall och raffinerade produkter och inbegriper de ämnen som förtecknas i tillägget till detta protokoll,

m)   oljehaltig blandning: en blandning som innehåller olja,

n)   avloppsvatten:

i)

vattenavledning och annat avfall från alla former av toaletter, urinoarer och WC-spygatter,

ii)

vattenavledning från sjukvårdslokaler (apotek, sjukhytt etc.) via tvättställ, badkar och spygatter i sådana lokaler,

iii)

annat spillvatten som är blandat med avlopp enligt ovan,

o)   fast avfall: alla typer av livsmedels-, hushålls- och driftavfall som uppstått under normal drift av anläggningen och som kontinuerligt eller periodiskt kan bortskaffas, utom de ämnen som anges eller förtecknas på annan plats i detta protokoll,

p)   sötvattensgräns: den punkt i ett vattendrag där vid ebb och under perioder av lågt tillflöde av sötvatten salthalten ökar märkbart på grund av havsvattenförekomsten.

Artikel 2

Geografisk täckning

1.   Det område detta protokoll ska tillämpas på (nedan kallat protokollets tillämpningsområde) ska vara

a)

Medelhavsområdet såsom det definieras i artikel 1 i konventionen, inklusive kontinentalsockeln och havsbottnen,

b)

vatten, inklusive havsbotten, innanför den baslinje från vilken bredden av territorialvattnet mäts och som för vattendrag sträcker sig till sötvattengränsen.

2.   Alla avtalsslutande parter i detta protokoll (nedan kallade parterna) får i protokollets tillämpningsområde även inräkna våtmarker och kustområden inom deras territorier.

3.   Inget som föreskrivs i detta protokoll eller i någon annan akt som antas på grundval av detta protokoll ska ha prejudicerande verkan för någon stats rättigheter när det gäller avgränsning av kontinentalsockeln.

Artikel 3

Allmänna åtaganden

1.   Parterna ska, enskilt eller genom bilateralt eller multilateralt samarbete, vidta alla lämpliga åtgärder i syfte att förhindra, minska, bekämpa och övervaka förorening av protokollets tillämpningsområde till följd av verksamheter, bland annat genom att säkerställa att den bästa tillgängliga, miljömässigt mest effektiva och ekonomiskt mest lämpliga tekniken används för detta ändamål.

2.   Parterna ska säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas så att verksamheter inte orsakar förorening.

AVSNITT II

TILLSTÅNDSSYSTEM

Artikel 4

Allmänna principer

1.   För all verksamhet inom protokollets tillämpningsområde, inklusive uppförande av anläggningar, krävs ett skriftligt tillstånd för prospektering eller utvinning från den behöriga myndigheten. Myndigheten ska innan den beviljar ett tillstånd försäkra sig om att anläggningen har uppförts enligt internationella normer och internationell praxis och att operatören har tillräcklig teknisk kompetens och finansiell kapacitet för att driva verksamheten. Tillståndet ska beviljas enligt ett lämpligt förfarande som fastställts av den behöriga myndigheten.

2.   Tillståndet ska upphävas om indikationer finns på att den föreslagna verksamheten skulle kunna medföra allvarliga skadliga effekter på miljön, som inte skulle kunna undvikas genom att de villkor som anges i tillståndet och som avses i artikel 6.3 i detta protokoll uppfylls.

3.   När den avtalsslutande parten överväger huruvida placeringen av en anläggning ska godkännas ska den säkerställa att placeringen inte kommer att innebära några skadliga effekter för befintliga anläggningar, i synnerhet rörledningar och kablar.

Artikel 5

Tillståndskrav

1.   Den avtalsslutande parten ska föreskriva att en ansökan om tillstånd eller förnyat tillstånd ska ske genom att den sökande operatören lämnar in projektet till den behöriga myndigheten, och att en sådan ansökan särskilt ska innehålla följande:

a)

En undersökning av den föreslagna verksamhetens inverkan på miljön. Mot bakgrund av verksamhetens art, omfattning och varaktighet, de tekniska metoder som används inom verksamheten och områdets karaktär får den behöriga myndigheten kräva att en miljökonsekvensbedömning utarbetas i enlighet med bilaga IV till detta protokoll.

b)

En exakt beskrivning av de tilltänkta geografiska områdena för verksamheten, inklusive skyddsområden.

c)

En beskrivning av den sökande operatörens yrkeskvalifikationer, tekniska kvalifikationer och personal på anläggningen samt besättningens sammansättning.

d)

Säkerhetsåtgärder enligt artikel 15.

e)

Operatörens beredskapsplan enligt artikel 16.

f)

Kontrollmetoder enligt artikel 19.

g)

Planer för bortskaffande av anläggningar enligt artikel 20.

h)

Försiktighetsåtgärder för särskilt skyddade områden enligt artikel 21.

i)

Försäkringar och annan ekonomisk säkerhet som täcker skadeståndsansvar enligt artikel 27.2 b.

2.   Mot bakgrund av verksamhetens art, omfattning och varaktighet, de tekniska metoder som används inom verksamheten och områdets karaktär får den behöriga myndigheten, när det gäller verksamhet med forskning och prospektering, besluta att begränsa omfattningen av de krav som fastställs i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 6

Beviljande av tillstånd

1.   De tillstånd som avses i artikel 4 ska beviljas först efter det att den behöriga myndigheten har prövat kraven i artikel 5 och bilaga IV.

2.   I tillstånden ska verksamheten och perioden som auktoriseringen gäller fastställas, de geografiska begränsningar som tillståndet omfattar avgränsas och de tekniska kraven och godkända anläggningarna ska beskrivas. Nödvändiga skyddsområden ska upprättas i ett senare lämpligt skede.

3.   Tillståndet får innehålla villkor avseende åtgärder, tekniker eller metoder som utformats i syfte att minska riskerna för och skador till följd av de föroreningar som verksamheten orsakar.

4.   Parterna ska så snart som möjligt underrätta organisationen om beviljade eller förnyade tillstånd. Organisationen ska föra register över alla godkända anläggningar inom protokollets tillämpningsområde.

Artikel 7

Sanktioner

Varje part ska föreskriva sanktioner vid brott mot de skyldigheter som följer av detta protokoll, vid icke-iakttagande av den nationella lagstiftning och de nationella bestämmelser som genomför detta protokoll eller vid bristande uppfyllelse av de särskilda villkor som förknippas med tillståndet.

AVSNITT III

AVFALL OCH FARLIGA ELLER SKADLIGA ÄMNEN OCH MATERIAL

Artikel 8

Allmän skyldighet

Utan att det påverkar andra normer och skyldigheter i detta avsnitt ska parterna i syfte att minska föroreningsrisken införa en allmän skyldighet för operatörer att använda den bästa tillgängliga, miljömässigt mest effektiva och ekonomiskt mest lämpliga tekniken och beakta internationellt gångbara normer såväl för avfall som för användning, lagring och utsläpp av farliga eller skadliga ämnen och material.

Artikel 9

Farliga eller skadliga ämnen och material

1.   Användning och lagring av kemikalier som ska användas i verksamheter ska godkännas av den behöriga myndigheten utifrån kemikalieanvändningsplanen.

2.   Den avtalsslutande parten får reglera, begränsa eller förbjuda användning av kemikalier i verksamheter i enlighet med riktlinjer som kan komma att antas av de avtalsslutande parterna.

3.   I syfte att skydda miljön ska parterna säkerställa att varje ämne och material som används i verksamheterna ska åtföljas av en beskrivning av de kemiska föreningarna från företaget som producerar ämnena och materialen.

4.   Utsläpp till protokollets tillämpningsområde av farliga eller skadliga ämnen och material till följd av verksamheter som omfattas av detta protokoll och förtecknas i bilaga I till detta protokoll är förbjudet.

5.   Utsläpp till protokollets tillämpningsområde av farliga eller skadliga ämnen och material till följd av verksamheter som omfattas av detta protokoll och förtecknas i bilaga II till detta protokoll kräver i varje enskilt fall ett särskilt förhandstillstånd utfärdat av den behöriga myndigheten.

6.   Utsläpp till protokollets tillämpningsområde av alla övriga farliga eller skadliga ämnen och material till följd av verksamheter som omfattas av detta protokoll och som kan orsaka förorening kräver ett allmänt förhandstillstånd utfärdat av den behöriga myndigheten.

7.   De tillstånd som avses i punkt 5 och 6 ska beviljas först efter det att alla faktorer i bilaga III till detta protokoll har övervägts noggrant.

Artikel 10

Oljor och oljehaltiga blandningar samt borrvätskor och slagg

1.   Parterna ska enligt följande utarbeta och anta gemensamma normer för utsläpp av olja och oljehaltiga blandningar från anläggningar till protokollets tillämpningsområde:

a)

Sådana gemensamma normer ska utarbetas i enlighet med bestämmelserna i bilaga V A.

b)

Sådana gemensamma normer får inte vara mindre restriktiva än följande, i synnerhet:

i)

Outspätt vatten som avletts från maskineriutrymmen får maximalt innehålla 15 mg olja per liter.

ii)

Produktionsvatten får maximalt innehålla i genomsnitt 40 mg olja per liter under en kalendermånad och innehållet får aldrig överstiga 100 mg per liter.

c)

Parterna ska genom en gemensam överenskommelse fastställa vilken metod som ska användas för att analysera oljeinnehållet.

2.   Parterna ska utarbeta och anta gemensamma normer för användning och utsläpp av borrvätskor och borrslagg till protokollets tillämpningsområde: Sådana gemensamma normer ska utarbetas i enlighet med bestämmelserna i bilaga V B.

3.   Varje part ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa efterlevnad av de gemensamma normer som antagits i enlighet med denna artikel eller verkställa mer restriktiva normer som den kan ha antagit.

Artikel 11

Avloppsvatten

1.   Den avtalsslutande parten ska förbjuda utsläpp till protokollets tillämpningsområde av avloppsvatten från anläggningar som är permanent bemannade med 10 eller fler personer, utom i följande fall:

a)

Om anläggningen släpper ut avloppsvatten efter behandling som godkänts av den behöriga myndigheten och minst fyra sjömil från närmaste land eller fasta fiskeanläggningar ankommer det på den avtalsslutande parten att från fall till fall fatta ett beslut.

b)

Avloppsvattnet behandlas inte men utsläppet sker i enlighet med internationella regler och normer.

c)

Avloppsvattnet har runnit genom ett godkänt reningsverk som certifierats av den behöriga myndigheten.

2.   Den avtalsslutande parten ska införa striktare bestämmelser i de fall då det bedöms lämpligt och nödvändigt, bland annat på grund av strömförhållandena i området eller närheten till något av de områden som avses i artikel 21.

3.   De undantag som avses i punkt 1 gäller inte om utsläppet ger synliga flytande fasta partiklar i omgivande vatten eller färgar, missfärgar eller grumlar detta.

4.   Om avloppsvattnet är blandat med avfall och farliga eller skadliga ämnen och material med olika utsläppskrav ska det strängaste kravet tillämpas.

Artikel 12

Fast avfall

1.   Den avtalsslutande parten ska förbjuda bortskaffande av följande produkter och material till protokollets tillämpningsområde:

a)

Alla plaster, inklusive men inte begränsat till syntetiska rep, syntetiska fiskenät och sopsäckar i plast.

b)

Allt annat icke biologiskt nedbrytbart fast avfall, inklusive pappersprodukter, lump, glas, metall, flaskor, lergods, stuvningsvirke, beläggningsmaterial och förpackningsmaterial.

2.   Bortskaffande till protokollets tillämpningsområde av livsmedelsavfall ska ske så långt bort som möjligt från land, i enlighet med internationella regler och normer.

3.   Om fast avfall har blandats med andra typer av utsläpp med olika bortskaffnings- eller utsläppskrav ska de strängare kraven tillämpas.

Artikel 13

Mottagningsanordningar, instruktioner och sanktioner

Parterna ska säkerställa att

a)

operatörer bortskaffar allt avfall och alla farliga eller skadliga ämnen och material på ett tillfredsställande sätt i angivna mottagningsanordningar på land, såvida protokollet inte tillåter annat,

b)

all personal utbildas när det gäller korrekt bortskaffande,

c)

sanktioner vidtas vid otillåtet bortskaffande.

Artikel 14

Undantag

1.   Bestämmelserna i detta avsnitt ska inte gälla i följande fall:

a)

Force majeure och särskilt insatser

i syfte att rädda människoliv,

i syfte att säkerställa anläggningssäkerheten,

i händelse av att en anläggning eller dess utrustning skadas,

under förutsättning att alla rimliga försiktighetsåtgärder har vidtagits efter det att skadan upptäckts eller insatser gjorts för att minska de negativa effekterna.

b)

Utsläpp i havet av ämnen som innehåller olja eller farliga eller skadliga ämnen eller material i havet och som, med den behöriga myndighetens förhandsgodkännande, används för att bekämpa särskilda föroreningstillfällen i syfte att minska skadorna orsakade av föroreningen.

2.   Bestämmelserna i detta avsnitt ska dock gälla i de fall då operatören agerat uppsåtligen för att orsaka skada eller hänsynslöst och med insikt om att skadan troligen skulle uppkomma.

3.   Bortskaffning som utförs under de omständigheter som avses i punkt 1 i denna artikel ska omedelbart rapporteras till organisationen och, antingen via organisationen eller direkt, till varje part eller alla de parter som troligen kommer att beröras av händelsen, tillsammans med alla uppgifter om omständigheterna samt arten och mängden avfall eller farliga eller skadliga ämnen eller material som har släppts ut.

AVSNITT IV

SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 15

Säkerhetsåtgärder

1.   Den avtalsslutande part inom vars jurisdiktion verksamheter förutses eller redan sker ska säkerställa att säkerhetsåtgärder vidtas med hänsyn till anläggningarnas utformning, konstruktion, placering, utrustning, märkning, drift och underhåll.

2.   För att skydda mänskligt liv, förhindra och bekämpa oavsiktlig förorening och underlätta snabba reaktioner i nödfall ska den avtalsslutande parten säkerställa att den utrustning och de apparater som operatören har på anläggningarna alltid är lämpliga och funktionsdugliga, i enlighet med den bästa tillgängliga, miljömässigt mest effektiva och ekonomiskt lämpliga tekniken samt bestämmelserna i operatörens beredskapsplan enligt artikel 16.

3.   För produktionsplattformar, flyttbara offshoreborrplattformar, offshore-inrättningar för lagring, offshore-terminaler för lastning och rörledningar och för andra anläggningar som den avtalsslutande parten kan komma att fastställa ska den behöriga myndigheten kräva att ett säkerhets- och lämplighetsintyg (nedan kallat intyg) utfärdas av ett erkänt organ.

4.   Parterna ska via kontroller säkerställa att operatörerna driver verksamheterna i enlighet med denna artikel.

Artikel 16

Beredskapsplanering

1.   Vid krissituationer ska de avtalsslutande parterna i tillämpliga delar genomföra bestämmelserna i protokollet om samarbete om bekämpning av förorening av Medelhavet av olja och andra skadliga ämnen vid krissituationer.

2.   Varje part ska ålägga de operatörer som ansvarar för anläggningar inom dess jurisdiktion att ha en beredskapsplan för bekämpande av oavsiktlig förorening; planen ska vara samordnad med den avtalsslutande partens beredskapsplan som inrättats i enlighet med protokollet om samarbete om bekämpning av förorening av Medelhavet av olja och andra skadliga ämnen vid krissituationer och som godkänts i enlighet med de förfaranden som fastställts av de behöriga myndigheterna.

3.   De avtalsslutande parterna ska upprätta samordning när det gäller att utarbeta och genomföra beredskapsplaner. Planerna ska upprättas i enlighet med de riktlinjer som antagits av den behöriga internationella organisationen. De ska i synnerhet vara i enlighet med bestämmelserna i bilaga VII till detta protokoll.

Artikel 17

Anmälan

Varje part ska av verksamhetsansvariga operatörer inom dess jurisdiktion avkräva en rapport utan dröjsmål till den behöriga myndigheten i följande fall:

a)

Vid händelser på deras anläggning som orsakar eller troligen kommer att orsaka förorening i protokollets tillämpningsområde.

b)

Vid iakttagelser av händelser till sjöss som orsakar eller troligen kommer att orsaka förorening i protokollets tillämpningsområde.

Artikel 18

Ömsesidigt bistånd vid krissituationer

Vid krissituationer får en part som behöver assistans med att förhindra, minska eller bekämpa förorening till följd av verksamheter begära bistånd från de andra parterna, antingen direkt eller via regionalt centrum för nödingripanden mot oavsiktlig förorening av havet (Regional Marine Pollution Emergency Response Centre for the Mediterranean Sea, Rempec), som kommer att göra sitt yttersta för att tillhandahålla det begärda biståndet.

I detta syfte ska de parter som även är part i protokollet om samarbete om bekämpning av förorening av Medelhavet av olja och andra skadliga ämnen vid krissituation tillämpa relevanta bestämmelser i nämnda protokoll.

Artikel 19

Kontroll

1.   Operatören ska på begäran mäta, eller anlita ett behörigt organ med expertkunskaper på området för att mäta, effekterna på miljön med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och varaktighet, de tekniska metoder som används inom verksamheten och områdets karaktär; rapporter om effekterna ska avläggas regelbundet eller på begäran av den behöriga myndigheten för att den ska kunna utvärdera dem i enlighet med ett förfarande som fastställts av den behöriga myndigheten i dess tillståndssystem.

2.   Den behöriga myndigheten ska i tillämpliga fall inrätta ett nationellt kontrollsystem för att regelbundet kunna bevaka anläggningarna och verksamheternas inverkan på miljön, i syfte att säkerställa att villkoren som förknippas med tillståndet uppfylls.

Artikel 20

Bortskaffande av anläggningar

1.   Operatören ska på begäran av den behöriga myndigheten bortskaffa övergivna eller urdrifttagna anläggningar för att säkerställa navigationssäkerhet, med beaktande av de riktlinjer och normer som antagits av den behöriga internationella organisationen. Vid ett sådant bortskaffande ska hänsyn även tas till annat legitimt utnyttjande av havet, i synnerhet fiske, skydd av den marina miljön och andra avtalsslutande parters rättigheter och förpliktelser. Före ett sådant bortskaffande åligger det operatören att vidta alla nödvändiga åtgärder i syfte att förhindra spill eller läckage från verksamhetsområdet.

2.   På begäran av den behöriga myndigheten ska operatören bortskaffa övergivna eller urdrifttagna rörledningar i enlighet med punkt 1 i denna artikel, eller rengöra dem inuti och överge dem eller rengöra dem inuti och gräva ner dem så att de inte orsakar förorening, är till fara för navigering, förhindrar fiske, hotar den marina miljön eller utgör ett hinder för annat legitimt utnyttjande av havet eller för andra avtalsslutande parters rättigheter och förpliktelser. Den behöriga myndigheten ska säkerställa att man på ett lämpligt sätt offentliggör upplysningar om nedgrävda rörledningars djup, position och mått och att sådana upplysningar anges på kartor och meddelas organisationen, andra behöriga internationella organisationer och parterna.

3.   Bestämmelserna i denna artikel gäller även anläggningar som tagits ur drift eller övergivits av en operatör vars tillstånd kan ha återkallats eller upphävts i enlighet med artikel 7.

4.   Den behöriga myndigheten får ange ändringar som ska göras när det gäller det ursprungliga beslutet om verksamhetsnivå och åtgärderna för skydd av den marina miljön.

5.   Den behöriga myndigheten får reglera överlåtelser eller överföringar av godkända verksamheter till andra personer.

6.   I de fall då operatören inte efterlever bestämmelserna i denna artikel ska den behöriga myndigheten på operatörens bekostnad vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att avhjälpa operatörens underlåtenhet att agera.

Artikel 21

Särskilt skyddade områden

För skydd av de områden som definieras i protokollet om särskilt skyddade områden i Medelhavet och andra områden som fastställts av en part och i syfte att främja mål som anges i detta ska parterna, antingen enskilt eller genom multilateralt eller bilateralt samarbete, vidta särskilda åtgärder i enlighet med internationell lagstiftning i syfte att förhindra, minska, bekämpa och övervaka förorening som orsakats av verksamheter i dessa områden.

Utöver de åtgärder som avses i protokollet om särskilt skyddade områden i Medelhavet när det gäller beviljande av tillstånd får sådana åtgärder bland annat innefatta följande:

a)

Särskilda begränsningar vid eller villkor för beviljande av tillstånd för sådana områden, avseende:

i)

Utarbetande och utvärdering av miljökonsekvensbedömningar.

ii)

Utarbetande av särskilda bestämmelser i sådana områden när det gäller kontroll, bortskaffande av anläggningar och förbud mot alla utsläpp.

b)

Förhöjt informationsutbyte mellan operatörer, de behöriga myndigheterna, parterna och organisationen avseende frågor som kan påverka sådana områden.

AVSNITT V

SAMARBETE

Artikel 22

Studier och forskningsprogram

I överensstämmelse med artikel 13 i konventionen ska parterna i tillämpliga fall samarbeta för att främja studier och genomföra vetenskapliga och tekniska forskningsprogram i syfte att utveckla nya metoder för att

a)

utöva verksamhet på ett sådant sätt som minskar risken för förorening,

b)

förhindra, minska, bekämpa och kontrollera förorening, i synnerhet vid krissituationer.

Artikel 23

Internationella regler, normer och rekommenderade metoder och förfaranden

1.   Parterna ska, antingen direkt eller genom organisationen eller andra behöriga internationella organisationer, samarbeta i följande avseenden:

a)

Fastställa lämpliga vetenskapliga kriterier för att formulera och utarbeta internationella regler, normer och rekommenderade metoder och förfaranden, i syfte att uppnå målen i detta protokoll.

b)

Formulera och utarbeta sådana internationella regler, normer och rekommenderade metoder och förfaranden.

c)

Formulera och anta riktlinjer i enlighet med internationella metoder och förfaranden för att säkerställa att bestämmelserna i bilaga VI efterlevs.

2.   Parterna ska så snart som möjligt eftersträva att harmonisera sin lagstiftning och sina förordningar med de internationella regler, normer och rekommenderade metoder och förfaranden som avses i punkt 1 i denna artikel.

3.   Parterna ska så långt det är möjligt eftersträva att utbyta information som är relevant för deras inrikespolitik och nationella lagstiftning och förordningar samt harmoniseringen som avses i punkt 2 i denna artikel.

Artikel 24

Vetenskapligt och tekniskt bistånd till utvecklingsländer

1.   Parterna ska, direkt eller med bistånd från behöriga regionala eller internationella organisationer, samarbeta i syfte att formulera och så långt som möjligt genomföra biståndsprogram för utvecklingsländer, i synnerhet inom områdena vetenskap, lagstiftning, utbildning och teknik, för att förhindra, minska, bekämpa och kontrollera förorening till följd av verksamheter i protokollets tillämpningsområde.

2.   Tekniskt bistånd ska i synnerhet innefatta såväl utbildning av personal vid forskningsinstanser, juridisk personal och teknisk personal som att dessa länder anskaffar, använder och tillverkar utrustning på förmånliga villkor, som ska överenskommas mellan parterna i fråga.

Artikel 25

Ömsesidigt informationsutbyte

Parterna ska direkt eller via organisationen informera varandra om vidtagna åtgärder, uppnådda resultat och, i förekommande fall, problem som uppstått vid tillämpningen av detta protokoll. Vid parternas möten ska man fastställa förfarandena för insamling och överlämnande av sådan information.

Artikel 26

Gränsöverskridande förorening

1.   Varje part ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att verksamheter inom dess jurisdiktion drivs på sådant sätt att de inte orsakar förorening bortom gränserna för dess jurisdiktion.

2.   En part inom vars jurisdiktion verksamheter planeras eller drivs ska ta i beaktande alla skadliga miljömässiga effekter, utan diskriminering med avseende på huruvida effekterna kan tänkas inträffa inom eller bortom gränserna för dess jurisdiktion.

3.   Om en part får kännedom om att en omedelbar fara föreligger för att den marina miljön ska skadas, eller har skadats, på grund av förorening ska den utan dröjsmål meddela andra parter som enligt dess uppfattning riskerar att påverkas av sådana skador och Rempec, och skyndsamt förse dem med uppgifter som de vid behov kan utnyttja för att vidta lämpliga åtgärder. Rempec ska omgående sprida informationen till alla relevanta parter.

4.   Parterna ska i enlighet med sina rättssystem och, i tillämpliga fall, på grund av ett avtal, eftersträva att bevilja lika möjligheter och lika behandling i administrativa förfaranden för personer från andra stater som kan påverkas av förorening eller andra skadliga effekter till följd av föreslagna eller befintliga verksamheter.

5.   I de fall då förorening härrör från en icke-avtalsslutande parts territorium ska alla avtalsslutande parter som påverkas eftersträva att samarbeta med staten i fråga i syfte att göra det möjligt att tillämpa protokollet.

Artikel 27

Ansvarighet och ersättning

1.   Parterna förbinder sig att så snart som möjligt samarbeta för att formulera och anta lämpliga regler och förfaranden som ska tillämpas när det gäller ansvarighet och ersättning för skador som orsakats av verksamheter som regleras i detta protokoll, i enlighet med artikel 16 i konventionen.

2.   I avvaktan på sådana förfaranden ska varje part agera på följande sätt:

a)

Nödvändiga åtgärder ska vidtas för att säkerställa att ansvarighet för skador till följd av verksamheter åläggs operatörer och att de i rätt tid betalar en lämplig ersättning.

b)

Nödvändiga åtgärder ska vidtas för att säkerställa att operatörer har och bibehåller försäkringsskydd eller annat ekonomiskt skydd av sådan karaktär, och enligt sådana bestämmelser, som den avtalsslutande parten kan komma att fastställa, i syfte att garantera ersättning för skador som orsakats av de verksamheter som avses i detta protokoll.

AVSNITT VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 28

Utnämning av behöriga myndigheter

Varje avtalsslutande part ska utse en eller flera behöriga myndigheter för att

a)

bevilja, förnya och registrera tillstånd enligt avsnitt II i detta protokoll,

b)

utfärda och registrera de särskilda och allmänna tillstånd som avses i artikel 9 i detta protokoll,

c)

utfärda de tillstånd som avses i bilaga V till detta protokoll,

d)

godkänna de behandlingssystem och reningsverk som avses i artikel 11.1 i detta protokoll,

e)

förhandsgodkänna de exceptionella utsläpp som avses i artikel 14.1 b i detta protokoll,

f)

fullgöra de skyldigheter avseende säkerhetsåtgärder som avses i artikel 15.3 och 15.4 i detta protokoll,

g)

utföra de uppgifter avseende beredskapsplanering som beskrivs i artikel 16 i och bilaga VII till detta protokoll,

h)

inrätta kontrollförfaranden i enlighet med artikel 19 i detta protokoll,

i)

övervaka bortskaffande av anläggningar i enlighet med artikel 20 i detta protokoll.

Artikel 29

Övergångsbestämmelser

Varje part ska utarbeta förfaranden och förordningar avseende verksamheter, oavsett om de är tillåtna eller ej, som inletts före ikraftträdandet av detta protokoll för att säkerställa att de i görligaste mån överensstämmer med bestämmelserna i detta protokoll.

Artikel 30

Möten

1.   Ordinarie möten mellan parterna ska hållas i anslutning till ordinarie möten mellan de avtalsslutande parterna i konventionen som hålls enligt artikel 18 i konventionen. Parterna får även hålla extra möten i enlighet med artikel 18 i konventionen.

2.   Målsättningarna med mötena mellan parterna i detta protokoll ska bland annat vara följande:

a)

Att övervaka genomförandet av detta protokoll och bedöma nyttan av de åtgärder som antagits samt behovet av andra åtgärder, i synnerhet i form av bilagor och tillägg.

b)

Att revidera och ändra bilagor och tillägg till detta protokoll.

c)

Att bedöma uppgifter om beviljade eller förnyade tillstånd i enlighet med avsnitt II i detta protokoll.

d)

Att bedöma uppgifter om utfärdade tillstånd och godkännanden i enlighet med avsnitt III i detta protokoll.

e)

Att anta de riktlinjer som avses i artiklarna 9.2 och 23.1 c i detta protokoll.

f)

Att bedöma posterna i de beredskapsplaner och insatser vid krissituationer som antagits i enlighet med artikel 16 i detta protokoll.

g)

Att utarbeta kriterier och formulera internationella regler, normer och rekommenderade metoder och förfaranden i enlighet med artikel 23.1 i detta protokoll, oavsett vilken form parterna kommer överens om.

h)

Att underlätta genomförandet av de åtgärder och uppfyllandet av de mål som avses i avsnitt V, i synnerhet harmoniseringen av nationell lagstiftning och EG-lagstiftning i enlighet med artikel 23.2 i detta protokoll.

i)

Att granska framstegen med genomförandet av artikel 27 i detta protokoll.

j)

Att fullgöra andra uppgifter som behövs för tillämpningen av detta protokoll.

Artikel 31

Förhållande till konventionen

1.   Konventionens bestämmelser avseende protokoll ska tillämpas med avseende på detta protokoll.

2.   De förfarandebestämmelser och finansiella bestämmelser som antagits i enlighet med artikel 24 i konventionen ska tillämpas med avseende på detta protokoll, om inte parterna i detta protokoll kommer överens om annat.

Artikel 32

Slutklausul

1.   Detta protokoll står öppet för undertecknande i Madrid från och med den 14 oktober 1994 till och med den 14 oktober 1995 för varje stat som är ansluten till konventionen och som inbjudits till den konferens om skydd av Medelhavet mot förorening orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten, som de befullmäktigade ombuden för Medelhavets kuststater höll i Madrid mellan den 13 och 14 oktober 1994. Det får också undertecknas under samma tid av Europeiska gemenskapen och av varje liknande regional ekonomisk sammanslutning, i vilken minst en medlem är en kuststat i protokollets tillämpningsområde och vilken utövar befogenheter på områden som omfattas av detta protokoll i överensstämmelse med artikel 30 i konventionen.

2.   Detta protokoll ska vara föremål för ratificering, godtagande eller godkännande. Ratificerings, godtagande eller godkännandeinstrument ska deponeras hos Spaniens regering, som ska fungera som depositarie.

3.   Från och med den 15 oktober 1995 får de stater som avses i punkt 1 ovan, Europeiska gemenskapen och varje sammanslutning som anges i den punkten ansluta sig till detta protokoll.

4.   Detta protokoll träder i kraft den 30:e dagen efter det att minst sex handlingar avseende ratificering, godtagande eller godkännande av eller anslutning till protokollet har deponerats av de parter som avses i punkt 1 i denna artikel.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat detta protokoll.

BILAGA I

Farliga eller skadliga ämnen och material vars bortskaffande i protokollets tillämpningsområde är förbjudet

A.

Följande ämnen och material och deras föreningar är förtecknade med hänsyn till artikel 9.4 i protokollet. Förteckningen har i första hand upprättats på grundval av ämnenas giftighet, beständighet och bioackumulering och avser

1.

kvicksilver och kvicksilverföreningar,

2.

kadmium och kadmiumföreningar,

3.

organiska tennföreningar och ämnen som kan bilda sådana föreningar i den marina miljön (1),

4.

organiska fosforföreningar och ämnen som kan bilda sådana föreningar i den marina miljön (1),

5.

organiska halogenföreningar och ämnen som kan bilda sådana föreningar i den marina miljön (1),

6.

råolja, brännolja, oljeslam, använda smörjoljor och raffinerade produkter,

7.

beständiga syntetiska material som kan flyta, sjunka eller bli kvar i suspension och som kan försvåra vattenanvändningen,

8.

ämnen som visats ha cancerogena, teratogena eller mutagena egenskaper i eller genom vatten,

9.

radioaktiva ämnen, inklusive avfall, om bortskaffandet av dem inte följer principerna om strålskydd som fastställts av de behöriga internationella organisationerna, med hänsyn till skydd av den marina miljön.

B.

Denna bilaga gäller inte utsläpp som innehåller ämnen som anges i avsnitt A i lägre halter än de som parterna gemensamt beslutat om och, när det gäller olja, i lägre halter än de som definieras i artikel 10 i detta protokoll.


(1)  Med undantag för sådana som är biologiskt ofarliga eller snabbt omvandlas till ämnen som är biologiskt ofarliga.

BILAGA II

Farliga eller skadliga ämnen och material vars bortskaffande i protokollets tillämpningsområde kräver ett särskilt tillstånd

A.

Följande ämnen och material och deras föreningar har valts ut med hänsyn till artikel 9.5 i protokollet:

1.

Arsenik

2.

Bly

3.

Koppar

4.

Zink

5.

Beryllium

6.

Nickel

7.

Vanadin

8.

Krom

9.

Bekämpningsmedel och biprodukter av dem som inte omfattas av bilaga I

10.

Selen

11.

Antimon

12.

Molybden

13.

Titan

14.

Tenn

15.

Barium (utom bariumsulfat)

16.

Bor

17.

Uran

18.

Kobolt

19.

Tallium

20.

Tellur

21.

Silver

22.

Cyanider

B.

Kontroll och strikt begränsning av utsläpp av de ämnen som avses i avsnitt A ska genomföras i enlighet med bilaga III.

BILAGA III

FAKTORER SOM SKA BEAKTAS VID UTFÄRDANDE AV TILLSTÅND

I syfte att utfärda ett tillstånd enligt artikel 9.7 ska särskild hänsyn, i förekommande fall, tas till följande faktorer:

A.

Avfallets egenskaper och sammansättning

1.

Avfallskällans typ och storlek (t.ex. industriella processer).

2.

Avfallstyp (ursprung, genomsnittlig sammansättning).

3.

Avfallsform (fast, flytande, slam, gas).

4.

Sammanlagd volym (utsläppt volym t.ex. per år).

5.

Utsläppsmönster (kontinuerligt, intermittent, säsongsmässigt varierande etc.).

6.

Koncentrationer för huvudbeståndsdelarna i ämnen som förtecknas i bilaga I, ämnen som förtecknas i bilaga II och vid behov andra ämnen,

7.

Avfallets fysiska, kemiska och biokemiska egenskaper.

B.

Egenskaper hos avfallets beståndsdelar med hänsyn till deras skadlighet

1.

Beständighet (fysisk, kemisk, biokemisk) i den marina miljön.

2.

Giftighet och andra skadliga effekter.

3.

Ackumulering i biologiska material eller sediment.

4.

Biokemisk omvandling som ger upphov till skadliga föreningar.

5.

Ogynnsamma effekter på syrehalten och syrebalansen.

6.

Benägenhet för fysiska, kemiska och biokemiska förändringar och samverkan i vattenmiljön med andra havsvattenbeståndsdelar, vilka kan framkalla skadliga biologiska eller andra effekter på de användningsområden som förtecknas i avsnitt E.

C.

Egenskaper hos platsen där utsläppen äger rum och den mottagande marina miljön

1.

Områdets hydrografiska, meteorologiska, geologiska och topografiska egenskaper.

2.

Plats för och typ av utsläpp (mynning, kanal, utlopp osv.) och närhet till andra områden (t.ex. rekreationsområden, yngelplats, plantskola, områden för fiske och skaldjursfångst) och andra utsläpp.

3.

Ursprunglig utspädning som äger rum vid utsläppet till den mottagande marina miljön.

4.

Egenskaper hos spridningen, som t.ex. verkan av strömmar, tidvatten och vind på horisontell förflyttning och vertikal blandning.

5.

Egenskaper hos det mottagande vattnet med hänsyn till fysiska, kemiska, biologiska och ekologiska förhållanden på platsen där utsläppen äger rum.

6.

Den mottagande marina miljöns kapacitet att ta emot utsläpp utan oönskade effekter.

D.

Tillgänglig avfallsteknik

Metoderna för att begränsa avfall och utsläpp av industriavfall och avloppsvatten från hushållen bör väljas utifrån tillgången på och genomförbarheten med

a)

alternativa behandlingsmetoder,

b)

återbruk eller metoder för eliminering,

c)

alternativa typer av bortskaffning på land,

d)

lämplig lågavfallsteknik.

E.

Potentiell försämring av marina ekosystem och användningsområden för havsvatten

1.

Effekter på människors hälsa genom föroreningsinverkan på

a)

ätliga marina organismer,

b)

badvatten,

c)

estetiskt intryck.

2.

Effekter på marina ekosystem, särskilt levande resurser, utrotningshotade arter samt utsatta livsmiljöer.

3.

Effekter på annan legitim användning av havet i enlighet med internationell lagstiftning.

BILAGA IV

MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING

1.

Varje part ska begära att miljökonsekvensbedömningar innefattar åtminstone följande:

a)

En geografisk avgränsning av området inom vilket verksamhet ska bedrivas, inklusive skyddsområden i tillämpliga fall.

b)

En beskrivning av det ursprungliga tillståndet för områdets miljö.

c)

En indikering om de föreslagna verksamheternas art, syfte, omfattning och varaktighet.

d)

En beskrivning av de metoder, anläggningar och annan utrustning som kommer att utnyttjas, samt alternativa metoder och alternativ utrustning.

e)

En beskrivning av de föreslagna verksamheternas förutsebara direkta eller indirekta effekter på kort och lång sikt på miljön, inklusive fauna, flora och ekologisk balans.

f)

En förklaring av vilka åtgärder som föreslås för att så långt det går minimera risken för miljöförstöring till följd av att de föreslagna verksamheterna drivs, inklusive möjliga alternativ till sådana åtgärder.

g)

En indikation på de åtgärder som ska vidtas i syfte att skydda miljön från förorening och andra skadliga effekter under och efter de föreslagna verksamheterna.

h)

En hänvisning till den metod för miljökonsekvensbedömning som används.

i)

Uppgifter om huruvida någon annan stats miljö sannolikt kommer att påverkas av de föreslagna verksamheterna.

2.

Varje part ska offentliggöra normer med hänsyn till de internationella regler, normer och rekommenderade metoder och förfaranden som antagits i enlighet med artikel 23 i protokollet, utifrån vilka miljökonsekvensbedömningar ska värderas.

BILAGA V

OLJOR OCH OLJEHALTIGA BLANDNINGAR SAMT BORRVÄTSKOR OCH SLAGG

Parterna ska i enlighet med artikel 10 föreskriva följande bestämmelser:

A.

Olja och oljehaltiga blandningar

1.

Spill med höga oljehalter i vatten som avletts från processer och plattformar ska samlas upp, ledas om och därefter behandlas som en del av produkten, medan resterna i enlighet med god oljefältspraxis ska behandlas till en godtagbar nivå innan de släpps ut.

2.

Oljeavfall och slam från separationsprocesser ska transporteras till land.

3.

Alla nödvändiga försiktighetsåtgärder ska vidtas i syfte att minska risken för att olja som samlats upp eller facklats vid provning av oljekällor släpps ut i havet.

4.

Alla nödvändiga försiktighetsåtgärder ska vidtas för att garantera att gaser som uppstår vid oljeverksamhet ska facklas eller användas på lämpligt sätt.

B.

Borrvätskor och borrslagg

1.

Vattenbaserade borrvätskor och vattenbaserat borrslagg ska uppfylla följande krav:

a)

Användning och utsläpp av sådana borrvätskor ska ske enligt kemikalieanvändningsplanen och bestämmelserna i artikel 9 i detta protokoll.

b)

Utsläpp av borrslagg ska ske antingen på land eller i havet på en lämplig plats eller i ett lämpligt område som fastställts av den behöriga myndigheten.

2.

Oljebaserade borrvätskor och oljebaserat borrslagg ska uppfylla följande krav:

a)

Sådana vätskor får endast användas om de har tillräckligt låg giftighet och endast efter det att den behöriga myndigheten har kontrollerat giftigheten och utfärdat ett tillstånd till operatören.

b)

Utsläpp av sådana borrvätskor i havet är förbjudet.

c)

Utsläpp av borrslagg i havet är endast tillåtet under förutsättning att en effektiv utrustning för kontroll av fasta substanser finns och sköts på ett korrekt sätt, att utsläppspunkten ligger långt under vattenytan och att oljehalten är mindre än 100 gram olja per kilo torrt slagg.

d)

Utsläpp av sådant borrslagg i särskilt skyddade områden är förbjudet.

e)

I händelse av produktions- och utvecklingsborrning måste ett provtagningsprogram för havsbotten och analys av föroreningsområdet genomföras.

3.

Dieselbaserade borrvätskor:

Användning av dieselbaserade borrvätskor är förbjuden. Dieselolja får undantagsvis tillsättas i borrvätskor under sådana omständigheter som parterna kan komma att fastställa.

BILAGA VI

SÄKERHETSÅTGÄRDER

Parterna ska i enlighet med artikel 15 föreskriva följande bestämmelser:

a)

Anläggningen ska vara säker och funktionsduglig för det ändamål den används för. I synnerhet ska den vara utformad och konstruerad för att, jämte dess maximala belastning, motstå alla naturliga tillstånd, inklusive maximala vind- och vågförhållanden enligt historiska vädermönster, jordbävningsrisker, förhållanden på havsbotten, havsbottnens stabilitet och vattendjup.

b)

Verksamhetens alla faser, inklusive lagring och transport av återvunna resurser, ska förberedas på bästa sätt; hela verksamheten ska vara öppen för kontroll av säkerhetsskäl och drivas på säkrast möjliga sätt, och operatören ska övervaka alla verksamheter via ett övervakningssystem.

c)

De mest avancerade säkerhetssystemen ska användas och regelbundet testas för att minimera faran för läckage, spill, oavsiktliga utsläpp, brand, explosioner, utblåsning eller andra hot mot människors säkerhet eller miljön; en utbildad specialgrupp för drift och underhåll av dessa system ska finnas på plats och att denna grupp måste genomgå regelbunden övning. I händelse av att icke-permanenta bemannade anläggningar tillåts ska garantier finnas för att en specialgrupp alltid är tillgänglig.

d)

Anläggningen och, i förekommande fall, det inrättade skyddsområdet ska märkas ut i enlighet med internationella rekommendationer för att signalera om dess närvaro på ett lämpligt sätt och tillhandahålla tillräckligt med detaljer för att den ska kunna identifieras.

e)

Att upplysningar om anläggningarna i enlighet med internationell sjöfartspraxis ska anges på kartor och delges till berörda.

f)

I syfte att säkerställa att bestämmelserna ovan följs ska den person och/eller de personer som ansvarar för anläggningen och/eller verksamheten, inklusive den person som ansvarar för säkerhetsventilen, leva upp till de kvalifikationskrav som den behöriga myndigheten ställer, och se till att tillräckligt kvalificerad personal alltid finns på plats. Sådana kvalifikationer ska särskilt inbegripa kontinuerlig utbildning inom områdena säkerhet och miljö.

BILAGA VII

BEREDSKAPSPLAN

A.   Operatörens beredskapsplan

1.

Operatörer måste garantera följande:

a)

Att de lämpligaste alarm- och kommunikationssystemen finns på anläggningen och att de är funktionsdugliga.

b)

Att larmet omgående utlöses vid en krissituation och att den behöriga myndigheten omedelbart underrättas om alla krissituationer.

c)

Att man i samverkan med den behöriga myndigheten, utan dröjsmål, kan organisera och övervaka sändningen av larmet, val av lämpligt bistånd och samordning av biståndet.

d)

Att gruppen på anläggningen och den behöriga myndigheten omedelbart meddelas uppgifter om krissituationens art och omfattning.

e)

Att den behöriga myndigheten konstant meddelas om framgångarna med att bekämpa krissituationen.

f)

Att material och utrustning i tillräckliga mängder och av lämplig art, inklusive beredskapsbåtar och -flygplan, alltid finns tillgängliga för genomförande av beredskapsplanen.

g)

Att den specialgrupp som avses i punkt c i bilaga VI känner till de lämpligaste metoderna och teknikerna för att bekämpa läckage, spill, oavsiktliga utsläpp, brand, explosioner, utblåsningar och andra hot mot mänskligt liv eller miljön.

h)

Att specialgruppen med ansvar för att minska och förhindra långsiktiga skadliga effekter på miljön känner till de lämpligaste metoderna och teknikerna.

i)

Att gruppen har god kännedom om operatörens beredskapsplan och regelbundet genomför krisövningar för att upprätthålla god kännedom om utrustningen och förfarandena och att var och en av gruppmedlemmarna exakt känner till sin roll i planen.

2.

Operatören ska, på institutionell basis, samarbeta med andra operatörer eller enheter som har kapacitet att ge nödvändigt bistånd, för att säkerställa att sådant bistånd kan erhållas då krissituationens omfattning och art innebär en risk för vilken bistånd behövs eller kan behövas.

B.   Nationell samordning och styrning

En avtalsslutande parts behöriga myndigheter ska vid krissituationer säkerställa följande:

a)

Samordning mellan den nationella beredskapsplanen och/eller de nationella beredskapsförfarandena och operatörens beredskapsplan samt kontroll av åtgärderna, särskilt i händelse av att krissituationen orsakar synnerligen skadliga effekter.

b)

Vägledning till operatören när det gäller att vidta åtgärder som kan komma att fastställas under arbetet med att förhindra, minska och bekämpa förorening eller under förberedelser av ytterligare åtgärder i samma syfte, inklusive beställning av en nödhjälpsrigg, eller förhindrande av att operatören vidtar särskilda åtgärder.

c)

Samordning av åtgärder under arbetet inom den nationella jurisdiktionen med att förhindra, minska eller bekämpa förorening eller förbereda ytterligare åtgärder i samma syfte, med hjälp av sådana åtgärder som vidtas inom andra staters jurisdiktion eller av internationella organisationer.

d)

Samla in och tillgängliggöra alla nödvändiga uppgifter om de befintliga verksamheterna.

e)

Tillhandahålla en aktuell förteckning över de personer och enheter som ska larmas vid en krissituation och informeras om händelsen, dess utveckling och vilka åtgärder som vidtagits.

f)

Samla in alla nödvändiga uppgifter om omfattningen av och tillgång på utrustning för att bekämpa risker, och sprida dessa uppgifter till intresserade parter.

g)

Samordna och övervaka det bistånd som avses i avsnitt A ovan i samverkan med operatören.

h)

Organisera och vid behov samordna särskilda åtgärder, inklusive insatser med tekniska experter och utbildad personal med tillgång till utrustning och material som behövs.

i)

Omedelbart meddela andra parters behöriga myndigheter, om parterna kan komma att påverkas av händelsen, för att göra det möjligt för dem att vid behov vidta nödvändiga åtgärder.

j)

Vid behov tillhandahålla tekniskt bistånd till andra parter.

k)

Omedelbart meddela de behöriga internationella organisationerna för att undvika faror för sjöfarten och andra intressen.

Tillägg

FÖRTECKNING ÖVER OLJOR  (1)

 

Asfaltlösningar

 

Basoljor

 

Basämne för oxiderad asfalt

 

Direktdestillerat, återstodsolja

 

Oljor

 

Klarad olja

 

Råolja

 

Blandningar innehållande råolja

 

Dieselolja

 

Eldningsolja nr 4

 

Eldningsolja nr 5

 

Eldningsolja nr 6

 

Återstodsolja

 

Vägolja

 

Transformatorolja

 

Aromatisk olja (exklusive vegetabilisk olja)

 

Smörjoljor och basoljor för smörjmedel

 

Mineralolja

 

Motorolja

 

Metallbearbetningsolja

 

Spindelolja

 

Turbinolja

 

Destillat

 

Direktdestillat

 

Toppad råolja

 

Gasolja

Krackad

 

Jetbränslen

 

JP-1 (flygfotogen)

 

JP-3

 

JP-4

 

JP-5 (flygfotogen, tung)

 

Turbobränsle

 

Fotogen

 

Mineralterpentin

 

Nafta

 

Lösningsmedel

 

Petroleum

 

Heartcut Distillate Oil

 

Bensinkomponenter

 

Alkylatbränsle

 

Reformat

 

Polymerisatbränsle

 

Bensiner

 

Naturgas som utvinns från oljebrunnar

 

Bilbensin

 

Flygbensin

 

Direktdestillat

 

Eldningsolja nr 1 (fotogen)

 

Eldningsolja nr 1-D

 

Eldningsolja nr 2

 

Eldningsolja nr 2-D


(1)  Förteckningen över oljor ska inte nödvändigtvis betraktas som uttömmande.


FÖRORDNINGAR

9.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 4/34


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 6/2013

av den 8 januari 2013

om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG (1), särskilt artikel 6.2, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 6.1 i förordning (EG) nr 216/2008, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 690/2009 (2), ska produkter, delar och anordningar uppfylla miljöskyddskraven i bilaga 16 till konventionen angående internationell civil luftfart (nedan kallad Chicagokonventionen) i dess lydelse den 20 november 2008 för volymerna I och II, med undantag för dess tillägg.

(2)

Bilaga 16 till Chicagokonventionen har ändrats efter antagandet av förordning (EG) nr 690/2009, och förordning (EG) nr 216/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(3)

Ändringarna av miljöskyddskraven i bilaga 16 till Chicagokonventionen har infört krav på NOx-relaterat produktionsstopp och medger att de avtalsslutande parterna föreskriver övergångsbestämmelser för tillämpningen av dessa krav.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning grundas på det yttrande som har utfärdats av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet i enlighet med artiklarna 17.2 b och 19.1 i förordning (EG) nr 216/2008.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 65.1 i förordning (EG) nr 216/2008.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring av förordning (EG) nr 216/2008

I artikel 6 i förordning (EG) nr 216/2008 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Produkter, delar och anordningar ska uppfylla miljöskyddskraven i ändring 10 i volym I och i ändring 7 i volym II i bilaga 16 till Chicagokonventionen i dess lydelse den 17 november 2011, med undantag för tilläggen till bilaga 16.”

Artikel 2

Övergångsbestämmelser

1.   Medlemsstaterna får till och med den 31 december 2016 bevilja undantag från det krav på utsläppsrelaterat produktionsstopp som anges i volym II del III kapitel 2 punkt 2.3.2 d i bilaga 16 till Chicagokonventionen, på följande villkor:

a)

Sådana undantag ska beviljas i samråd med byrån.

b)

Undantag får beviljas endast om de ekonomiska konsekvenserna för den organisation som ansvarar för att tillverka de undantagna motorerna väger tyngre än miljöskyddsintressen.

c)

I fråga om nya motorer som ska installeras på nya luftfartyg får undantag inte beviljas för mer än 75 motorer per motortyp.

d)

Medlemsstaterna ska vid bedömningen av en begäran om undantag beakta följande:

i)

Den motivering som lämnats av den organisation som ansvarar för att tillverka de undantagna motorerna, inbegripet men inte begränsat till bedömningar av tekniska frågor, negativa ekonomiska konsekvenser, miljökonsekvenser, inverkan av oförutsedda omständigheter och rättviseaspekter.

ii)

Den avsedda användningen av de berörda motorerna, det vill säga huruvida de är reservmotorer eller nya motorer som ska installeras på nya luftfartyg.

iii)

Antal berörda nya motorer.

iv)

Antal undantag som beviljas för den berörda motortypen.

e)

Medlemsstaterna ska när de beviljar undantag ange åtminstone följande:

i)

Motorns typcertifikatnummer.

ii)

Det högsta antal motorer som omfattas av undantaget.

iii)

Den avsedda användningen av de berörda motorerna och tidsfristen för produktionen av dem.

2.   Organisationer som ansvarar för att tillverka motorer som omfattas av ett undantag som beviljats i enlighet med denna artikel ska

a)

se till att de berörda motorernas identifieringsskyltar märks med ”EXEMPT NEW” eller ”EXEMPT SPARE” efter vad som är tillämpligt,

b)

ha ett förfarande för kvalitetskontroll för att hålla tillsyn över och administrera produktionen av de berörda motorerna,

c)

till den medlemsstat som har beviljat undantaget och den organisation som ansvarar för konstruktionen regelbundet lämna uppgifter om de undantagna motorer som har producerats, inbegripet uppgifter om modeller, serienummer, motorns användning och på vilken typ av luftfartyg nya motorer installeras.

d)

Medlemsstater som har beviljat ett undantag ska utan oskäligt dröjsmål meddela byrån alla de uppgifter som avses i punkterna 1 d och 2 c. Byrån ska inrätta och upprätthålla ett register över sådana uppgifter och göra det allmänt tillgängligt.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 8 januari 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 79, 19.3.2008, s. 1.

(2)  EUT L 199, 31.7.2009, s. 6.


9.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 4/36


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 7/2013

av den 8 januari 2013

om ändring av förordning (EU) nr 748/2012 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för luftvärdighets- och miljöcertifiering av luftfartyg och tillhörande produkter, delar och anordningar samt för certifiering av konstruktions- och tillverkningsorganisationer

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG (1), särskilt artikel 6.2, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 6.1 i förordning (EG) nr 216/2008 ska produkter, delar och anordningar uppfylla miljöskyddskraven i bilaga 16 till konventionen angående internationell civil luftfart (nedan kallad Chicagokonventionen) i dess lydelse den 20 november 2008 för volymerna I och II, med undantag för dess tillägg.

(2)

Chicagokonventionen och dess bilagor har ändrats efter antagandet av förordning (EG) nr 216/2008.

(3)

Kommissionens förordning (EU) nr 748/2012 (2) bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning grundas på det yttrande som har utfärdats av byrån i enlighet med artiklarna 17.2 b och 19.1 i förordning (EG) nr 216/2008.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 65 i förordning (EG) nr 216/2008.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I (Del 21) till förordning (EU) nr 748/2012 ska ändras på följande sätt:

1.

I avsnitt A kapitel A punkt 21A.4 ska led a ersättas med följande:

”a)

konstruktion och tillverkning på ett tillfredsställande sätt samordnas i enlighet med punkt 21.A.122, punkt 21A.130 b 3 och 4, punkt 21.A.133 samt punkt 21.A.165 c 2 och 3 enligt vad som är tillämpligt, och”

2.

I avsnitt A kapitel F punkt 21.A.130 ska led b ersättas med följande:

”b)

En försäkran om överensstämmelse ska inbegripa följande:

1.

För varje produkt, del eller utrustning en försäkran om att produkten, delen eller anordningen överensstämmer med godkända konstruktionsdata och är i ett skick som garanterar säker funktion.

2.

För varje luftfartyg, en försäkran om att luftfartyget har genomgått mark- och flygkontroller i överensstämmelse med 21A.127 a.

3.

För varje motor eller ställbar propeller, en försäkran om att motorn eller propellern av tillverkaren har underställts ett slutligt funktionsprov, i överensstämmelse med punkt 21.A.128.

4.

Därutöver, när det gäller motorer, en försäkran om att den färdiga motorn uppfyller de utsläppskrav som är gällande den dag då motorn tillverkas.”

3.

I avsnitt A kapitel G punkt 21.A.165 ska led c punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

”2.

fastställa att andra produkter, delar eller anordningar är kompletta och överensstämmer med godkända konstruktionsdata samt är i ett funktionssäkert skick innan en EASA-blankett 1 utfärdas för att intyga att de överensstämmer med godkända konstruktionsdata och är i ett funktionssäkert skick,

3.

därutöver, när det gäller motorer, fastställa att den färdiga motorn uppfyller de utsläppskrav som är gällande den dag då motorn tillverkas,

4.

fastställa att andra produkter, delar eller anordningar överensstämmer med tillämpliga uppgifter, innan en EASA-blankett 1 utfärdas som ett intyg om överensstämmelse,”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 8 januari 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 79, 19.3.2008, s. 1.

(2)  EUT L 224, 21.8.2012, s. 1.


9.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 4/38


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 8/2013

av den 8 januari 2013

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 8 januari 2013.

På kommissionens vägnar För ordföranden

José Manuel SILVA RODRÍGUEZ

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.


BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nummer

Kod för tredjeland (1)

Schablonimportvärde

0702 00 00

IL

51,1

MA

59,2

TN

81,0

TR

102,6

ZZ

73,5

0707 00 05

EG

191,6

TR

129,7

ZZ

160,7

0709 93 10

MA

84,0

TR

133,7

ZZ

108,9

0805 10 20

EG

68,6

MA

60,9

TR

68,9

ZA

50,5

ZZ

62,2

0805 20 10

MA

78,5

ZZ

78,5

0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90

IL

79,1

MA

101,4

TR

83,8

ZZ

88,1

0805 50 10

TR

78,8

ZZ

78,8

0808 10 80

CA

164,3

CN

86,7

MK

31,3

US

200,2

ZZ

120,6

0808 30 90

CN

60,7

US

144,2

ZZ

102,5


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.


BESLUT

9.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 4/40


RÅDETS BESLUT

av den 4 december 2012

om ändring av beslut 2011/734/EU riktat till Grekland i syfte att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen samt förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott

(2013/6/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 126.9 och 136,

med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 136.1 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) fastställs möjligheten att vidta särskilda åtgärder för att stärka samordningen och övervakningen av budgetdisciplinen i de medlemsstater som har euron som valuta.

(2)

I artikel 126 i EUF-fördraget slås fast att medlemsstater ska undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser och i detta syfte föreskrivs förfarandet vid alltför stora underskott. Stabilitets- och tillväxtpakten, som i sin korrigeringsaspekt tillämpar förfarandet vid alltför stora underskott, anger den ram till stöd för politiska åtgärder som syftar till en snabb återgång till sunda offentliga finanser med beaktande av den ekonomiska situationen.

(3)

Den 27 april 2009 beslutade rådet, i enlighet med artikel 104.6 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, att det förelåg ett alltför stort underskott i Grekland.

(4)

Den 10 maj 2010 antog rådet beslut 2010/320/EU (1) riktat till Grekland i enlighet med artikel 126.9 och artikel 136 i EUF-fördraget, med syftet att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen i Grekland samt förelägga landet att vidta de åtgärder för att minska underskottet som ansågs vara nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott senast 2014. Rådet fastställde även årliga mål för det offentliga underskottet.

(5)

Beslut 2010/320/EU har ändrats flera gånger på väsentliga punkter. Med anledning av nya ändringar omarbetades det av tydlighetsskäl den 12 juli 2011 genom rådets beslut 2011/734/EU (2). Detta beslut ändrades första gången den 8 november 2011 (3).

(6)

Den 13 mars 2012 (4), efter en rekommendation från kommissionen, ändrades beslut 2011/734/EU åter i en rad hänseenden, inklusive den finanspolitiska anpassningsbanan, samtidigt som tidsfristen för att komma till rätta med det alltför stora underskottet bibehölls. Det beslutet bekräftade att Grekland var skyldigt att vidta åtgärder för att korrigera situationen med ett alltför stort underskott senast 2014 genom att säkerställa en förbättring i det strukturella saldot på minst 10 procentenheter av BNP under perioden 2009–2014.

(7)

I enlighet med artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (5), får rådet, på rekommendation av kommissionen, besluta att anta ett reviderat föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget om effektiva åtgärder har vidtagits i enlighet med artikel 126.9 i EUF-fördraget och oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa konsekvenser för de offentliga finanserna inträffar efter antagandet av det föreläggandet.

(8)

Den ekonomiska aktiviteten beräknas nu bli mycket svagare än vad som förutsågs när den senaste ändringen av beslut 2011/734/EU antogs i mars 2012. Både real och nominell BNP väntas ligga på mycket lägre nivåer 2012 och 2013. Den senaste revideringen av de grekiska nationalräkenskaperna i oktober 2012 visade på en djupare nedgång i real BNP jämfört med de underliggande sifferuppgifterna i beslut 2011/734/EU. Enligt kommissionens avdelningars höstprognos 2012 beräknas real BNP minska med 6,0 % under 2012 och med ytterligare 4,2 % 2013 (att jämföras med en minskning på 4,7 % respektive en stagnation på 0,0 % i beslut 2011/734/EU, för 2012 respektive 2013) för att därefter växa med 0,6 % under 2014. Denna kraftiga försämring av de ekonomiska utsikterna innebär, med antagande om oförändrad politik, en motsvarande försämring i utsikterna för de offentliga finanserna.

(9)

Det offentliga underskottet väntas komma att uppgå till 6,9 % av BNP år 2012, med marginal inom det offentliga underskottstaket (baserat på det europeiska nationalräkenskapssystemet 1995, som inrättades genom förordning (EG) nr 2223/96 (6)) på 7,3 % av BNP för 2012, som fastställts genom beslut 2011/734/EU. Det offentliga underskottet för 2012 väntas i nominella termer uppgå till 13,4 miljarder EUR jämfört med det underskottstak på 14,8 miljarder EUR som föreskrevs i beslut 2011/734/EU. Det primära underskottet väntas emellertid bli något högre än målet 1,0 % av BNP, till stor del på grund av att recessionen blivit djupare än väntat. Grekland uppskattas ha förbättrat sitt strukturella underskott med 13,4 procentenheter av BNP från ett underskott på 14,7 % 2009 till ett uppskattat underskott på 1,3 % 2012. Grekland har sålunda säkerställt en förbättring av det strukturella saldot under åren 2009–2012 som redan överstiger de minst 10 procentenheter för perioden 2009–2014 som rådet rekommenderade. Den 11 november 2012 antog det grekiska parlamentet budgeten för 2013, som förväntas leda till besparingar på drygt 9,2 miljarder EUR, mer än 5 % av BNP. Budgeten för 2013 utgör en del av strategin för de offentliga finanserna på medellång sikt för perioden 2013–2016 som det grekiska parlamentet antog några dagar tidigare den 7 november 2012. I den medelfristiga strategin för de offentliga finanserna och den relevanta lagstiftningen för att genomföra den anges en mycket betydande och tidigarelagd finanspolitisk konsolidering uppgående till över 7 % av BNP fram till 2016, med en heltäckande uppsättning strukturåtgärder som lägger grunden för en betydande finanspolitisk konsolidering. Med beaktande av denna utveckling måste de politiska villkoren i samförståndsavtalet om Greklands ekonomiska saneringsprogram uppdateras. Greklands åtagande rör inte enbart de finanspolitiska konsolideringsåtgärderna, utan också de åtgärder som krävs för att främja tillväxten och för att minimera tänkbara negativa sociala effekter. Grekland har redan överlag vidtagit effektiva åtgärder under 2012 i enlighet med beslut 2011/734/EU.

(10)

I kommissionens höstprognos 2012 beräknades den konsoliderade offentliga skulden minska med 11,1 miljarder EUR under 2012, jämfört med 26,95 miljarder EUR som angavs i beslut 2011/734/EU. Detta beror på lägre än beräknade privatiseringsinkomster, en lägre konsolidering av offentlig skuld än beräknat och lägre än beräknade upplupna intäkter och andra räntejusteringar. På grund av en lägre nominell BNP efter revideringen av de statistiska uppgifterna och mot bakgrund av sämre makroekonomiska utsikter skulle skuldkvoten stiga till 176,7 % innan initiativ som överenskommits av de medlemsstater som har euron som valuta samt vissa skuldreducerande åtgärder som övervägs av Grekland genomförs i december 2012, något som skulle minska skulden till något över 160 % av BNP i slutet av 2012. Dessa åtgärder bör göra skulden mer hållbar, och vissa skuldreducerande åtgärder som övervägs av Grekland bör föra in skuldutvecklingen på en mer hållbar bana utan att förändra den finanspolitiska vägen för att nå ett primärt överskott. Med beaktande även av en reducering av budgetunderskottet och starkare nominell BNP-tillväxt som ett resultat av strukturpolitiska åtgärder väntas skuldkvoten kulminera under 2013. Skuldkvoten antas börja minska från och med 2014 för att komma ned under 160 % av BNP 2016.

(11)

Trots de verkningsfulla åtgärder som vidtagits innebär den markanta försämringen av det ekonomiska scenariot, med oförändrad politik, en motsvarande försämring av utsikterna för de offentliga finanserna som gör det svårt att slutföra korrigeringen av det alltför stora underskottet senast 2014, såsom rådet krävde i beslut 2011/734/EU. Med hänsyn till den negativa ekonomiska utvecklingen är en förlängning av anpassningsperioden påkallad. Särskilt behöver den tidsfrist som fastställdes i rådets beslut förlängas med två år till 2016. Enligt ett reviderat ekonomiskt saneringsprogram bör målen för de primära saldona anges till 0 %, 1,5 %, 3 % respektive 4,5 % av BNP för perioden 2013–2016. Den reviderade anpassningsbanan innebär att underskottet i de offentliga finanserna kommer att sjunka till under 3 % av BNP 2016. De skuldreducerande åtgärder som ska genomföras i december 2012 kan minska räntebetalningarna med upp till 1 % av BNP, vilket skulle göra det möjligt att få ned budgetunderskottet till under 3 % av BNP redan 2015. Dessa sifferuppgifter uppskattas kunna motsvara en förbättring av det konjunkturrensade primära saldot som andel av BNP från 4,1 % 2012 till 6,2 % 2013 och minst 6,4 % av BNP 2014, 2015 och 2016 och till ett konjunkturrensat underskott i de offentliga finanserna uttryckt som andel av BNP på – 1,3 % 2012, 0,7 % 2013, 0,4 % 2014, 0,0 % 2015 och – 0,4 % 2016, avspeglande den ursprungliga räntebetalningsprofilen. Trots förlängningen av tidsfristen för att komma till rätta med det alltför stora underskottet är den finanspolitiska ansträngning som krävs för att uppnå målet fortfarande mycket stor under perioden 2013–2014, och den koncentreras huvudsakligen till början av perioden. Denna revidering av tidsfristen kommer därför att betyda att trovärdigheten för det ekonomiska saneringsprogrammet bibehålls, samtidigt som de ekonomiska och sociala effekterna av konsolideringen och behovet av att behålla förtroendet för den grekiska regeringens förmåga att hantera den finanspolitiska utmaningen beaktas.

(12)

Varje åtgärd som krävs enligt detta beslut är avgörande för att den nödvändiga finanspolitiska korrigeringen ska kunna uppnås. Vissa åtgärder har en direkt effekt på Greklands budgetsituation medan de övriga utgör strukturella åtgärder som kommer att resultera i förbättrad finanspolitisk styrning och en sundare budgetsituation på medellång sikt.

(13)

Den mycket allvarliga försämringen av den grekiska statens finansiella läge har föranlett de medlemsstater som har euron som valuta att besluta att bevilja Grekland stabilitetsstöd, i syfte att säkerställa den finansiella stabiliteten i euroområdet som helhet, i förening med multilateralt bistånd från Internationella valutafonden. Sedan mars 2012 ger de medlemsstater som har euron som valuta stöd i form av både en bilateral grekisk lånefacilitet och ett lån från Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten. Långivarna har beslutat att deras stöd ska villkoras av att Grekland följer beslut 2011/734/EU i dess genom detta beslut ändrade lydelse. Grekland förväntas i synnerhet verkställa de i detta beslut specificerade åtgärderna i överensstämmelse med den tidsplan som föreskrivs i beslutet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Beslut 2011/734/EU ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

1.   Grekland ska få den rådande situationen med ett alltför stort underskott att upphöra så snart som möjligt och senast inom tidsfristen 2016.

2.   Anpassningsbanan för korrigeringen av det alltför stora underskottet ska syfta till att uppnå ett primärt underskott (underskott exklusive ränteutgifter) i den offentliga sektorns finanser som inte får överstiga 2 925 miljoner EUR (1,5 % av BNP) år 2012, samt uppnå primära överskott på minst 0 miljoner EUR (0,0 % av BNP) år 2013 och 2 775 miljoner EUR (1,5 % av BNP) år 2014, 5 700 miljoner EUR (3,0 % av BNP) 2015 och 9 000 miljoner EUR (4,5 % av BNP) 2016. Dessa mål för det primära underskottet/överskottet medför ett totalt underskott i de offentliga finanserna, beräknat enligt ENS, på 6,9 % av BNP 2012, 5,4 % av BNP 2013, 4,5 % av BNP 2014, 3,4 % av BNP 2015 och 2,0 % av BNP 2016. De skuldreducerande åtgärder som ska genomföras i december 2012 kan minska räntebetalningarna med upp till 1 % av BNP. Dessa sifferuppgifter uppskattas kunna motsvara en förbättring av det konjunkturrensade primära saldot som andel av BNP från 4,1 % 2012 till 6,2 % 2013 och minst 6,4 % av BNP 2014, 2015 och 2016 och till ett konjunkturrensat underskott i de offentliga finanserna uttryckt som andel av BNP på – 1,3 % 2012, 0,7 % 2013, 0,4 % 2014, 0,0 % 2015 och – 0,4 % 2016 avspeglande den ursprungliga räntebetalningsprofilen. Intäkter från privatisering av finansiella och icke-finansiella tillgångar, transaktioner i samband med bankrekapitalisering samt samtliga överföringar som sammanhänger med Eurogruppens beslut av den 21 februari 2012 med avseende på inkomster för nationella centralbanker i euroområdet, inbegripet Greklands centralbank, som härrör från deras innehav av grekiska statsobligationer, får inte minska den begärda finanspolitiska konsolideringsansträngningen och får inte räknas med vid bedömningen av dessa mål. Samma sak gäller betalningar från banker som går med förlust utöver de betalningar som kommer från den garantiavgiftsstruktur för likviditetsstöd i krislägen som existerade den 30 september 2012.

3.   Med beaktande av effekten av de skuldreducerande åtgärder som ska genomföras i december 2012, bedöms den anpassningsbana som avses i punkt 2 vara förenlig med en konsoliderad skuldkvot för den offentliga sektorn på under 160 % 2016.”

2.

I artikel 2 ska följande punkt införas:

”10a.   Grekland ska ha vidtagit följande åtgärder senast den 4 december 2012:

a)

Antagit budgeten för 2013 och strategin för de offentliga finanserna på medellång sikt som täcker perioden fram till 2016, liksom de åtgärder som beskrivs i bilaga IA till detta beslut och den motsvarande tillämpningslagstiftningen. Denna strategi ska utgå från de varaktiga finanspolitiska konsolideringsåtgärder som ska säkerställa att underskottstaken för 2012–2016 enligt rådets beslut inte överskrids och att skuldkvoten nedbringas successivt.

b)

Lagt fram en uppdaterad privatiseringsplan för det grekiska parlamentet och offentliggjort en varje halvår uppdaterad tillgångsutvecklingsplan.

c)

Överfört till HRADF:s portfölj av privatiseringsbara tillgångar den fulla och direkta äganderätten (aktier eller koncessionsrättigheter) till motorvägen Egnatia och de regionala hamnarna i Elefsina, Larvio, Igoumenitsa, Alexandroupolis, Volos, Kavala, Korfu, Patras, Heraklion och Rafina.

d)

Säkerställt att fackministerier och andra berörda enheter ger generalsekretariatet för allmän egendom fullständig tillgång till uppteckningen över alla av staten ägda fastighetstillgångar.

e)

Ändrat och/eller återkallat alla lagstiftningsbestämmelser om statsägda företag (hamnmyndigheterna PPC, OLP och OLTH, HELPE, EYATH och EYDAP, hamnar osv.) som avviker från privat bolagsrätt när det gäller eventuella begränsningar av privata aktieägares rösträtter.

f)

Antagit lagstiftning för att definiera skatteförvaltningens generalsekreterares roll och kvalifikationer och för att finansministern ska kunna delegera befogenheter att fatta beslut till skatteförvaltningens generalsekreterare.

g)

Fördelat erfarna skatterevisorer till att arbeta med verksamhet som tjänar de omedelbara skatteintäktsbehoven genom att stärka och göra nyckelindrivningsområden, som exempelvis enheten för stora skattebetalare, fullt operationella genom att ha överfört 100 revisorer från andra uppgifter till dessa enheter, ha upprättat en funktionell enhet för skattskyldiga personer med stora förmögenheter och egenföretagare med höga inkomster och ha bemannat enheten med 50 erfarna skatterevisorer som rapporterar direkt till skatteförvaltningens generalsekreterare.

h)

Antagit en ministerrådslag (som ersätter den ministerrådslag som antogs den 29 oktober 2012) som syftar till att stärka budgetgenomförandet och främja en sund finansförvaltning och som utöver bestämmelserna i den ursprungliga ministerrådslagen innehåller bestämmelser om följande: i) fastställande av att samarbetsavtal ska undertecknas i slutet av december varje år mellan finansministeriet och de övriga ministerierna eller mellan ministerierna och cheferna för de enheter ministerierna utövar tillsyn över (vilket ska täcka in hela den offentliga sektorn); ii) förstärkning av de nuvarande budgetbalansbegränsningarna för lokala myndigheter för att de ska bli mer effektiva, inklusive korrigerings- och sanktionsmekanismer; iii) förstärkning av det nuvarande övervakningssystemet för statsägda företag som inför en kontrollmekanism vid avvikelser från specifika mål som satts upp för varje statsägt företag; samt iv) fastställande av ramen för att definiera särskilda mål för tillämpningsområdet för operativa åtaganderegister för lokala myndigheter och statsägda företag som ska upprättas senast i december varje år. I denna ministerrådslag ska också ingå mekanismer för att korrigera överföringar från staten för att åtgärda avvikelser från målen inom året och möjligen under de följande åren samtidigt som det ska säkerställas att betalningseftersläpningarna inte ökar. Däri ska tydligt anges att inkomster från privatiseringen av statliga tillgångar ska betalas direkt till ett separat konto för att möjliggöra övervakning av kassaflöden, undvika att officiell finansiering kommer på avvägar och för att se till att skuldbetalningar görs i rätt tid. I lagen ska även automatiska utgiftsnedskärningar anges som ska tillämpas regelmässigt när målen inte uppnås samtidigt som man säkerställer att betalningseftersläpningarna inte ökar.

i)

Vidtagit en rad åtgärder för att förbättra den nuvarande finansiella situationen i den nationella sjukkasseorganisationen (nedan kallad EOPYY) och säkerställa att budgetgenomförandet går mot en budget i balans under 2012 och 2013, inbegripet följande åtgärder: i) en rationalisering av förmånspaketet, ii) ökad kostnadsfördelning för sjukvård som tillhandahålls av privata vårdgivare, iii) framförhandling av pris–volym-avtal och översyn av avtal om s.k. case-mix med privata vårdgivare, iv) översyn av avgifterna för och antalet diagnostik- och fysioterapitjänster som läggs ut av EOPYY på privata vårdgivare med målet att minska de dithörande kostnaderna med minst 80 miljoner EUR under 2013, v) införande av ett referensprissystem för ersättning för medicintekniska produkter samt vi) att gradvis öka de egenavgifter som medlemmarna i jordbrukarnas sjukkassa betalar upp till genomsnittet för dem som betalas av andra medlemmar i EOPYY.

j)

Följande åtgärder ska ha vidtagits som rör ersättning för läkemedel: i) En lagstiftning för att kontrollera utgifter för läkemedel som utlöser alternativa åtgärder (inklusive exempelvis generella prissänkningar) om av någon anledning den rådande så kallade claw back-mekanismen inte är tillräcklig för att målet ska uppnås. Sådana åtgärder ska leda till motsvarande besparingar. ii) Ett ministerdekret som anger den nya clawback-tröskeln för läkemedel 2013 (2,44 miljarder EUR för patienter i öppenvården). iii) En uppdatering av prislistan och förteckningen över läkemedel som berättigar till ersättning, särskilt genom att endast ersätta de kostnadseffektiva paketen vid kroniska sjukdomar, genom att överföra läkemedel från förteckningar över ersättningsberättigade läkemedel till förteckningen över läkemedel som inte ersätts och förteckningen över receptfria läkemedel samt genom att införa det referensprissystem som utvecklats av den nationella läkemedelsorganisationen (EOF). Dessa förteckningar måste uppdateras minst två gånger om året i linje med rådets direktiv 89/105/EEG. iv) Utbyte av förskrivna läkemedel mot det billigaste läkemedlet med samma aktiva substans i apotekens referenskategori (obligatorisk generisk substitution).”

3.

Artikel 2.11 ska ersättas med följande:

”11.   Grekland ska anta följande åtgärder före utgången av december 2012:

a)

En skattereform av den personliga inkomstskatten och bolagsskatten som syftar till att förenkla skattesystemet, bredda skattebasen och slopa undantag och förmånsordningar.

b)

Den nödvändiga primär- och sekundärlagstiftningen för att säkerställa ett snabbt genomförande av privatiseringsplanen.

c)

Ett regelverk för vattendistributionsföretag.

d)

Åtgärder för att förbättra skatteförvaltningen, med prestationsbedömningar, bättre användning av riskbedömningstekniker, samt inrättande och förstärkande av specialiserade skuldförvaltningsenheter.

e)

Utarbeta och offentliggöra en plan för reglering av offentliga enheters eftersläpande betalningar till leverantörer och av eftersläpande skatteåterbäringar.

f)

Slutföra reformen av de offentliga tilläggspensionsfonderna/kompletterande pensionsfondernas funktion och sammanslagningen av alla befintliga fonder inom den offentliga sektorn.

g)

Lagstiftning för att förlänga tillämpningen av den 5-procentiga rabatten (som finns för sjukhusprissatta läkemedel) som läkemedelsföretag måste ge på alla produkter som säljs i apotek som tillhör EOPYY.

h)

Öka andelen generiska läkemedel till 35 % av den totala volymen läkemedel som säljs på apoteken.

i)

Utse interna revisorer på alla sjukhus och införandet av åtaganderegister av alla sjukhus.”

4.

I artikel 2 ska följande punkter läggas till:

”12.   Grekland ska vidta följande åtgärder före utgången av mars 2013:

a)

Utfärda ett ministerdekret för justering av slutpriser till kund för lågspänningskunder.

b)

Uppdatera strategin för de offentliga finanserna på medellång sikt, inklusive genom att införa bindande treåriga utgiftstak för undersektorer av den offentliga sektorn.

c)

Anta bemanningsplaner för fackministerier.

d)

Införa en betydligt mer självständig skatteförvaltning samt specificera graden av självstyre, förvaltningsramen, ansvarsutkrävande, skatteförvaltningschefens rättsliga befogenheter och organisationens inledande bemanning.

e)

Ge ut och offentliggöra en ny fullständig plan för bekämpande av korruption för den offentliga förvaltningen, inklusive särskilda bestämmelser för skatte- och tullförvaltningen.

f)

Göra ett standardförfarande för justering av fastighetstaxeringsvärden helt operationellt för att bättre anpassa dem till marknadspriser under överinseende av kapitalskattedirektoratet.

g)

Överföra 40 nya fastighetstillgångar (identifierade som fastighetstillgångar lotterna 2 och 3 i privatiseringsplanen) till HRADF.

13.   Grekland ska vidta följande åtgärder före utgången av juni 2013:

a)

Uppnå målet om att göra 2 000 skatterevisorer fullt insatsberedda.

b)

Anta en ny skatteprocesslag.

c)

Säkerställa att e-upphandlingsplattformen är färdig att användas av alla centrala inköpsorgan.

14.   Grekland ska före utgången av september 2013 anta den nödvändiga lagstiftningen för att införa en regel om strukturell budgetbalans med en automatisk korrigeringsmekanism.”

5.

Den text som återges i bilagan till detta beslut ska införas som bilaga IA.

Artikel 2

Detta beslut får verkan samma dag som det meddelas.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Republiken Grekland.

Utfärdat i Bryssel den 4 december 2012.

På rådets vägnar

S. ALETRARIS

Ordförande


(1)  EUT L 145, 11.6.2010, s. 6.

(2)  EUT L 296, 15.11.2011, s. 38.

(3)  Rådets beslut 2011/791/EU (EUT L 320, 3.12.2011, s. 28).

(4)  Rådets beslut 2012/211/EU (EUT L 113, 25.4.2012, s. 8).

(5)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.

(6)  Rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (EGT L 310, 30.11.1996, s. 1).


BILAGA

”BILAGA IA

ÅTGÄRDER I STRATEGIN FÖR DE OFFENTLIGA FINANSERNA PÅ MEDELLÅNG SIKT 2013–2016

De ytterligare åtgärder som ingår i strategin för de offentliga finanserna på medellång sikt fram till 2016 är följande:

1.

Rationaliseringar i lönebudgeten med minst 1 110 miljoner EUR 2013, och med ytterligare 259 miljoner EUR 2014.

2.

Besparingar i pensioner med minst 4 800 miljoner EUR 2013, och med ytterligare 423 miljoner EUR 2014.

3.

Nedskärningar i statens driftsutgifter med minst 239 miljoner EUR 2013, och med ytterligare 285 miljoner EUR 2014.

4.

Besparingar med hjälp av rationaliseringar och effektivitetsförbättringar i utbildningsrelaterade utgifter med minst 86 miljoner EUR 2013, och med ytterligare 37 miljoner EUR 2014.

5.

Besparingar i statsägda företag med minst 249 miljoner EUR 2013, och med ytterligare 123 miljoner EUR 2014.

6.

Nedskärningar i försvarsrelaterade driftsutgifter med minst 303 miljoner EUR 2013, och med ytterligare 100 miljoner EUR 2014.

7.

Besparingar i sjukvårds- och läkemedelsutgifter med minst 455 miljoner EUR 2013, och med ytterligare 620 miljoner EUR 2014.

8.

Besparingar från rationalisering av sociala förmåner med minst 217 miljoner EUR 2013, och med ytterligare 78 miljoner EUR 2014.

9.

Nedskärningar i statens överföringar till lokala myndigheter med minst 50 miljoner EUR 2013, och med ytterligare 160 miljoner EUR 2014.

10.

Nedskärningar i utgifter som finansieras av den offentliga investeringsbudgeten (inhemskt finansierade offentliga investeringar) med 150 miljoner EUR 2013 och med ytterligare 150 miljoner 2014.

11.

En ökning av intäkterna med minst 1 689 miljoner EUR 2013, och med ytterligare 1 799 miljoner EUR 2014.”


Rättelser

9.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 4/46


Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG

( Europeiska unionens officiella tidning L 300 av den 14 november 2009 )

På sidan 71, bilaga IV, punkt 7, ska det

i stället för:

”7.

Att vid godstransport överskrida högsta tillåtna totalvikt med 20 % eller mer för fordon med en tillåten totalvikt på mer än 12 ton och med 25 % för fordon med en tillåten totalvikt på högst 12 ton.”

vara:

”7.

Att vid godstransport överskrida högsta tillåtna totalvikt med 20 % eller mer för fordon med en tillåten totalvikt på mer än 12 ton och med 25 % eller mer för fordon med en tillåten totalvikt på högst 12 ton.”