9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/1

(1)

Genom förordning (EU) nr 402/2012 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull), införde kommissionen en preliminär antidumpningstull på import av aluminiumradiatorer med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet).

(2)

Förfarandet inleddes den 12 augusti 2011 (3) efter klagomål från International Association of Aluminium Radiator Manufacturers Limited Liability Consortium (AIRAL S.c.r.l., nedan kallad klaganden), som företrädde tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens totala produktion av aluminiumradiatorer.

(3)

Som anges i skäl 14 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 juli 2010 till och med den 30 juni 2011 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av utvecklingstendenser av betydelse för bedömningen av skadan omfattade perioden från och med den 1 januari 2008 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa en preliminär antidumpningstull hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter) inkom flera berörda parter med skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som så begärde fick tillfälle att bli hörda.

(5)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades, och de preliminära undersökningsresultaten ändrades vid behov i enlighet med dessa.

(6)

Som anges i skäl 12 i förordningen om preliminär tull ansökte en grupp av närstående exporterande tillverkare om individuell undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen. Granskningen av ansökningarna var alltför betungande att genomföra i det preliminära skedet av undersökningen och sköts därför upp till det slutgiltiga skedet. Kommissionen beslutade härvid att bevilja individuell undersökning för den grupp som hade ansökt om det, dvs. Sira-koncernen. När det gäller verksamheten i Kina består Sira-koncernen av Sira (Tianjin) Aluminium Products Co. Ltd och Sira Group (Tianjin) Heating Radiators Co. Ltd

(7)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av aluminiumradiatorer med ursprung i Folkrepubliken Kina och slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist för att inkomma med synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter.

(8)

De muntliga och skriftliga synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(9)

Som anges i skäl 15 i förordningen om preliminär tull är den berörda produkten aluminiumradiatorer och element eller sektioner som sådana radiatorer består av, oavsett om elementen eller sektionerna är sammansatta eller inte, med undantag av elradiatorer samt element och sektioner av dessa (nedan kallad den berörda produkten). Den berörda produkten klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 7615 10 10, ex 7615 10 90, ex 7616 99 10 och ex 7616 99 90.

(10)

Efter det att de provisoriska åtgärderna hade offentliggjorts, påstod en part att stålradiatorer är utbytbara mot den berörda produkten och den likadana produkten samt begärde att kommissionen skulle ta med stålradiatorer i definitionen och analysera utvecklingen på marknaden för stålradiatorer i syfte att jämföra den med marknaden för aluminiumradiatorer.

(11)

Av tillgängliga uppgifter framgår att aluminiumradiatorer har andra tekniska egenskaper, särskilt när det gäller den grundläggande råvaran (stål i det ena fallet och aluminium i det andra), vikt, termisk tröghet och värmeledningsförmåga. De uppgifter som samlades in pekar vidare inte på att det föreligger direkt konkurrens och utbytbarhet mellan de två produkterna. Slutligen lämnade parten inte in någon bevisning till stöd för sitt påstående. Således avvisades påståendet.

(12)

Eftersom det inte inkom några andra synpunkter beträffande den berörda produkten och den likadana produkten, bekräftas skälen 15 och 23 i förordningen om preliminär tull.

(13)

Som anges i skäl 6 beslutade kommissionen att bevilja Sira-koncernen individuell undersökning. När det gäller verksamheten i Kina består Sira-koncernen av Sira (Tianjin) Aluminium Products Co. Ltd och Sira Group (Tianjin) Heating Radiators Co. Ltd Sira-koncernen ansökte även om att bli behandlad som ett företag som är verksamt under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) eller om individuell behandling.

(14)

Som anges i skälen 30 och 31 i förordningen om preliminär tull ansökte ingen av parterna i urvalet om marknadsekonomisk status.

(15)

Sira-koncernen, som efter införandet av de provisoriska åtgärderna beviljades individuell undersökning, ansökte om marknadsekonomisk status, som anges i skäl 13, och lämnade in ansökan om marknadsekonomisk status för de två företag som var involverade i tillverkningen och saluföringen av den berörda produkten.

(16)

Enligt artikel 2.7 b i grundförordningen ska normalvärdet för import från Kina bestämmas i enlighet med punkterna 1–6 i den artikeln för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen. Kriterierna är i korthet följande:

(17)

De uppgifter som de två företagen i Sira-koncernen lämnade i sina ansökningar om marknadsekonomisk status analyserades på vederbörligt sätt, och ytterligare uppgifter begärdes och erhölls. Mot bakgrund av undersökningsresultaten ansågs det inte nödvändigt att utföra kontrollbesök på plats hos företagen.

(18)

Undersökningen av marknadsekonomisk status visade att Sira-koncernen inte uppfyllde kraven i kriterium 1, på grund av statligt inflytande i beslut som rörde den huvudsakliga råvaran, aluminium. Kostnaden för aluminium utgör omkring 70 % av produktionskostnaden för den berörda produkten. Undersökningen visade att det aluminium som de båda tillverkarna i Sira-koncernen använde för tillverkningen av den berörda produkten förvärvades på den kinesiska hemmamarknaden. Priserna grundar sig på noteringen för aluminium på den statligt kontrollerade Shanghai Non-ferrous Metal Exchange market (SHFE, nedan även kallad börsen). SHFE är en börs som endast är öppen för företag som är registrerade i Kina och kinesiska medborgare, och den kontrolleras av en statlig tillsynsmyndighet. Flera regler som styr denna börs funktion bidrar till små variationer i priserna och prispress: de dagliga prisfluktuationerna är begränsade till 4 % över eller under slutkursen för föregående börsdag, handeln är lågfrekvent (fram till den femtonde dagen i varje månad), terminsavtal är begränsade till högst 12 månader och transaktionsavgifter tas ut av både börsen och mäklarna.

(19)

När det gäller transaktioner på SHFE, kan fysiska leveranser dessutom endast ske i ett godkänt varumagasin inom Kina, till skillnad från internationella börser, där leveranserna kan ske över hela världen. Eftersom SHFE är en plattform endast för fysisk utväxling (inga derivatinstrument säljs), isolerar detta fullständigt den kinesiska aluminiummarknaden. Arbitrage mot den globala referensen London Metals Exchange (LME) eller andra marknader är följaktligen inte möjligt i praktiken och börsens verksamhet är isolerad från andra världsmarknader. En utjämning mot dessa marknader kan därför inte ske. Under undersökningsperioden var noteringen för aluminiumpriset på LME på månatlig genomsnittsbasis 14 % högre än på SHFE.

(20)

Staten har också inflytande över prissättningsmekanismerna på SHFE, eftersom den via det statliga organet State Reserve Bureau och andra statliga organ både säljer och köper primärt aluminium. Dessutom fastställer staten dagliga prisbegränsningar via SHFE:s regler, som har godkänts av den statliga tillsynsmyndigheten, China Securities Regulatory Commission (CSRC).

(21)

Undersökningen visade dessutom att primärt aluminium för export är föremål för en mervärdesskatt på 17 % som inte återbetalas vid export, medan mervärdesskatten för aluminium som säljs på hemmamarknaden och för färdiga varor är 13 % och återbetalas. Primärt aluminium för export är dessutom föremål för en exportskatt på 17 %. Huvuddelen av produktionen av primärt aluminium säljs därför på den kinesiska marknaden, vilket innebär en nedgång i det inhemska priset på primärt aluminium och en viktig kostnadsfördel för tillverkare av aluminiumradiatorer i Kina. Under undersökningsperioden ingrep den kinesiska staten dessutom på marknaden genom att, till följd av den ekonomiska krisen, avskaffa importtullen på 5 % på metaller.

(22)

Ytterligare en snedvridning beror på att den kinesiska staten ingriper på marknaden via State Reserves Bureau (SRB), som ingår i National Development Reform Commission (NDRC). I slutet av 2008 och början av 2009 började SRB köpa upp lager av primärt aluminium från smältverk. Detta gjordes inom ramen för ett stimulanspaket som syftade till att begränsa effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen, som ledde till minskad efterfrågan. Dessa statliga inköp absorberade den största delen av lagren på hemmamarknaden i mars och april 2009, vilket ledde till att priserna drevs upp under det första halvåret 2009. SRB sålde tillbaka primärt aluminium till marknaden, t.ex. i början av november 2010 då 96 000 ton såldes genom auktion, enligt uppgifter från Bloomberg (4). Nyhetsbyrån Xinhua News Agency rapporterade om uppköpen av lager i december 2008, och förklarade att avsikten var att köpa upp 300 000 ton aluminium till priser som var 10 % högre än marknadspriset i syfte att få upp priserna (5). SRB:s plan att samla aluminium i lager omfattade inköp från flera kinesiska smältverk, även om omkring hälften måste köpas från Aluminium Corporation of China Ltd. Den minister som ansvarade för NDRC förklarade att andra delar av stimulanspaketet omfattade en mindre sträng exportkontroll, subventionerad el, lägre elpriser och höjda lånetak. Paketet rapporteras ha haft en omedelbar inverkan på priserna. Det ovanstående visar att den kinesiska staten har en framträdande roll i prissättningen på primärt aluminium och utövar inflytande på marknaden.

(23)

Att det betydande statliga inflytande som beskrivs ovan är tydligt riktat framgår bl.a. av den tolfte femårsplanen för aluminium (2011–2015), där den kinesiska regeringen uttryckligen anger att den har för avsikt att ”anpassa återbetalningen av skatt och exportskatt samt andra ekonomiska stimulansåtgärder, samt strikt kontrollera den totala ökningen och exporten av primära produkter”. Denna plan är en fortsättning på den politik som tillämpades i den föregående planen för aluminium. Dessa planer har genomförts under många år, och som framgår ovan var flera genomförandeåtgärder i kraft under undersökningsperioden.

(24)

De många snedvridningar av de kinesiska priserna på primärt aluminium som förorsakas av staten påverkar således råvarupriserna. Tillverkarna åtnjuter dessutom en fördel på grund av snedvridningarna, eftersom de vanligen gör sina inköp på den kinesiska marknaden från lokala leverantörer som använder priserna på den kinesiska spotmarknaden (eller SHFE) som riktmärke. Under undersökningsperioden var dessa priser omkring 15 % lägre än världsmarknadspriserna. I teorin kan kinesiska företag även köpa vissa kvantiteter till LME-priser, när priserna på den kinesiska marknaden är högre till följd av statliga ingripanden, medan motsatsen inte är möjlig för icke-kinesiska aktörer.

(25)

En granskning av svaren på frågeformuläret från Sira (Tianjin) Aluminium Products Co. Ltd och Sira Group (Tianjin) Heating Radiators Co. Ltd visade att båda dessa under undersökningsperioden köpte primära aluminiumprodukter till priser som var kopplade till SHFE-priset och att deras inköpspriser hade följt SHFE-index under en längre period.

(26)

Undersökningen visade dessutom att ett av de två berörda företagen åtnjöt den nedsättning av inkomstskatt för företag som kallas ”två år gratis, tre år 50 %”. Detta är ett statligt system som innebär att ett företag, när det väl börjar göra vinst, inte betalar någon inkomstskatt under två år och sedan endast hälften under de följande tre åren. Dessa snedvridningar bokförs som negativa kostnader i resultaträkningen, varigenom lönsamheten ökas.

(27)

Under dessa omständigheter kunde ingetdera av företagen visa att deras beslut beträffande inköp av råvaror fattas utan något större statligt inflytande och att kostnaderna för viktiga insatsvaror i hög grad återspeglar marknadsvärden. De kunde således inte visa att de uppfyller kriterium 1.

(28)

Mot bakgrund av de ovanstående undersökningsresultaten avseende kriterium 1 ansågs det efter samråd med rådgivande kommittén att ansökan om marknadsekonomisk status för Sira-koncernen bör avslås.

(29)

Mot bakgrund av ovanstående gjordes ingen analys av de övriga kriterierna för marknadsekonomisk status som anges i artikel 2.7 b i grundförordningen.

(30)

Kommissionen underrättade officiellt den berörda gruppen av närstående företag i Kina och klaganden om undersökningsresultaten avseende marknadsekonomisk status. De gavs också tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda om det fanns särskilda skäl till detta.

(31)

Efter det att undersökningsresultaten avseende marknadsekonomisk status hade meddelats, lämnade Sira-koncernen in synpunkter på dem. Eftersom Sira-koncernen emellertid uppgav att dess synpunkter var av konfidentiell natur, besvarade kommissionen frågorna på bilateral grund genom ett särskilt meddelande av uppgifter. Synpunkterna föranledde inga ändringar av undersökningsresultaten avseende kriterium 1.

(32)

Mot bakgrund av ovanstående och eftersom inga synpunkter inkom, bekräftas skälen 30 och 31 i förordningen om preliminär tull.

(33)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska en eventuell landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av den artikeln, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen. Dessa kriterier återgavs kortfattat i skäl 32 i förordningen om preliminär tull.

(34)

De båda närstående exporterande tillverkarna i Sira-koncernen ansökte om individuell behandling för det fall att marknadsekonomisk status inte skulle beviljas. Deras ansökningar granskades. Undersökningen visade att de uppfyllde alla villkor i artikel 9.5 i grundförordningen.

(35)

Sira-koncernen beviljades därför individuell behandling.

(36)

Den 28 juli 2011 antog Världshandelsorganisationens (WTO) tvistelösningsorgan (nedan kallat tvistelösningsorganet) överprövningsorganets rapport och panelens rapport, i dess ändrade lydelse enligt överprövningsorganets rapport, i ärendet om Europeiska gemenskapernas slutgiltiga antidumpningsåtgärder beträffande vissa fästdon av järn eller stål från Kina (6) (nedan kallade rapporterna).

(37)

I dessa rapporter konstaterades bl.a. att artikel 9.5 i grundförordningen är oförenlig med artiklarna 6.10, 9.2 och 18.4 i WTO:s antidumpningsavtal och artikel XVI:4 i WTO-avtalet. Enligt artikel 9.5 i grundförordningen ska individuella exporterande tillverkare i länder som inte är marknadsekonomier, och som inte åtnjuter marknadsekonomisk behandling enligt artikel 2.7 c i grundförordningen, vara föremål för en landsomfattande tullsats, om de inte kan visa att de uppfyller villkoren för individuell behandling i artikel 9.5 i grundförordningen (tvistelösningsorganets avgörande avseende artikel 9.5 i grundförordningen).

(38)

De exporterande tillverkare i Kina som anser att denna förordning bör ses över mot bakgrund av den rättsliga tolkning avseende artikel 9.5 som görs i rapporterna, anmodas att ansöka om en översyn på grundval av artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1515/2001 av den 23 juli 2001 om de åtgärder som gemenskapen får vidta till följd av rapporter som antagits av Världshandelsorganisationens tvistelösningsorgan när det gäller antidumpningsåtgärder eller antisubventionsåtgärder (7) (nedan kallad bemyndigandeförordningen).

(39)

Den berörda EU-institutionen kan upphäva, ändra eller bibehålla de åtgärder som ses över, beroende på slutsatserna av översynen. Parter som ansöker om en översyn bör ha i åtanke att om de slutsatser som rör dem innebär att åtgärderna måste ändras, kan ändringen innebära att åtgärdernas nivå sänks eller höjs.

(40)

Inga synpunkter inkom på beviljandet av individuell behandling och således bekräftas skälen 32–34 i förordningen om preliminär tull.

(41)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande det jämförbara landet, bekräftas skälen 35–41 i förordningen om preliminär tull.

(42)

För att fastställa normalvärdet för Sira-koncernen användes den metod som beskrivs i skälen 42–46 i förordningen om preliminär tull. Eftersom inga synpunkter inkom beträffande normalvärdet, bekräftas skälen 42–46 i förordningen om preliminär tull.

(43)

Exportpriset för Sira-koncernen beräknades i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, eftersom exporten skedde till internpriser som föreföll otillförlitliga. Exportpriserna beräknades därför på grundval av återförsäljningspriserna till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, med lämpliga avdrag för kostnader och vinst i syfte att justera exportpriset till nivån fritt fabrik. Återförsäljningspriset till den första oberoende kunden i unionen justerades för alla kostnader som uppstått mellan importen och återförsäljningen, inklusive tullar och skatter, och för en skälig marginal för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. När det gäller vinstmarginalen användes den vinst som redovisats av den samarbetsvilliga icke-närstående importören av den berörda produkten, eftersom den närstående importörens faktiska vinst inte ansågs tillförlitlig på grund av förhållandet mellan den exporterande tillverkaren och den närstående importören.

(44)

Eftersom inga synpunkter inkom på exportpriset för exportörerna i urvalet, bekräftas skäl 47 i förordningen om preliminär tull.

(45)

Vissa synpunkter inkom beträffande jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset.

(46)

Metal Group Ltd invände mot jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset med motiveringen att jämförelsen inte var rättvis på grund av den matchningsmetod som använts, och hävdade att det fanns skillnader i de fysiska egenskaperna.

(47)

Metal Group Ltd föreslog en alternativ metod för jämförelsen grundad endast på vikt. Denna metod avvisades, eftersom den inte beaktade andra viktiga aspekter i systemet för jämförelse av produkttyper, t.ex. effekt, som garanterar en bättre jämförbarhet.

(48)

De invändningar om fysiska skillnader som framfördes av Metal Group Ltd bestod av tre punkter och lämnades in efter det att tidsfristen för att lämna in synpunkter hade gått ut. Ingen av de tre invändningarna hade nämnts i svaret på frågeformuläret (där sådana synpunkter särskilt efterfrågades). Invändningarna nämndes inte heller under kontrollbesöket, vilket skulle ha gett undersökningsteamet möjlighet att kontrollera deras giltighet och omfattning.

(49)

Den första invändningen avsåg den typ av aluminiumlegering som användes vid tillverkningen. Metal Group Ltd påstod att den kinesiska standarden för denna legering inte var densamma som den legering med samma namn som användes i unionen. Även om det står klart att legeringarna inte är identiska, lades inga bevis fram för skillnader i kostnaderna.

(50)

Den andra invändningen avsåg användningen av en påstådd billigare version av pulverlackering. Inte heller avseende denna invändning lades någon bevisning fram, och det bör påpekas att pulverlackeringen utgör en så liten del av hela produktionskostnaden att den endast har en marginell inverkan.

(51)

Den tredje invändningen var att företaget inte använde någon antikorrosionsbehandling på insidan av radiatorerna, till skillnad från den produkt som tillverkas i EU. Liksom i de två ovan nämnda fallen lades inga bevis fram till stöd för invändningen.

(52)

Mot bakgrund av ovanstående avvisades påståendet om skillnader i de fysiska egenskaperna.

(53)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkom, bekräftas skälen 48–50 i förordningen om preliminär tull.

(54)

Dumpningsmarginalen för Sira-koncernen beräknades enligt den metod som anges i skäl 51 i förordningen om preliminär tull och fastställdes till 23,0 %.

(55)

Eftersom inga synpunkter inkom, bekräftas skälen 51–54 i förordningen om preliminär tull.

(56)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande unionens totala produktion, bekräftas skälen 55–57 i förordningen om preliminär tull.

(57)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande förbrukningen i unionen, bekräftas skälen 58–61 i förordningen om preliminär tull.

(58)

Efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten påstod en part att den prisunderskridandemarginal på 6,1 % som konstaterades under undersökningsperioden var låg och inte kunde ha vållat unionsindustrin väsentlig skada.

(59)

De kinesiska exportörernas prisunderskridande bör emellertid ses mot bakgrund av den prispress som detta har utövat på unionsmarknaden och dess inverkan på unionsindustrins prisnivå. Undersökningen visade att prispressen på grund av dumpad lågprisimport hindrade unionsindustrin från att sätta priser på en nivå som gjorde det möjligt att täcka kostnaderna och uppnå en skälig vinstmarginal, särskilt under undersökningsperioden.

(60)

Som anges i skäl 65 i förordningen om preliminär tull bekräftade undersökningen att importpriserna från Kina var dumpade och hela tiden låg under unionsindustrins försäljningspriser under skadeundersökningsperioden. Det konstanta prisunderskridande som de kinesiska exportörerna utövade gjorde det möjligt för dem att öka sin försäljningsvolym och marknadsandel, särskilt under undersökningsperioden. Det konstaterades dessutom att prisskillnaden för vissa typer av radiatorer var avsevärt större än det genomsnittliga prisunderskridande som konstaterades. Det konstaterade prisunderskridandets negativa inverkan på unionsmarknaden och unionsindustrin bör således inte underskattas. Påståendet avvisades såldes.

(61)

Samma part upprepade att de kinesiska radiatorerna var av lägre kvalitet jämfört med de som tillverkades i unionen och att de därför inte kunde vara orsaken till eventuell skada för unionsindustrin.

(62)

Inga uppgifter lades emellertid fram till stöd för detta påstående och under undersökningen framkom inga omständigheter som stödde det. Som anges i skäl 23 i förordningen om preliminär tull visade undersökningen att de aluminiumradiatorer som tillverkas i och exporteras från Kina och de aluminiumradiatorer som unionstillverkarna tillverkar och säljer i unionen har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. De är dessutom fullständigt utbytbara och ser identiska ut, särskilt för allmänheten. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(63)

Det bör påpekas att prisunderskridandet och nivån för undanröjande av skada fastställdes på grundval av en ingående jämförelse av de produkttyper som tillverkas i Kina respektive unionen. Vid denna ingående prisjämförelse beaktades eventuella skillnader mellan de olika typerna av radiatorer. Mot bakgrund av ovanstående avvisades påståendet.

(64)

Eftersom inga andra synpunkter inkom beträffande importen från det berörda landet, bekräftas skälen 62–67 i förordningen om preliminär tull.

(65)

Eftersom inga andra synpunkter inkom beträffande de inledande anmärkningarna, bekräftas skälen 68–71 i förordningen om preliminär tull.

(66)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande, bekräftas skälen 72–74 i förordningen om preliminär tull.

(67)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande utvecklingen av unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel, bekräftas skäl 75 i förordningen om preliminär tull.

(68)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande tillväxten, bekräftas skäl 76 i förordningen om preliminär tull.

(69)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande sysselsättningen, bekräftas skälen 77 och 78 i förordningen om preliminär tull.

(70)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande unionsindustrins genomsnittliga priser per enhet och produktionskostnader, bekräftas skälen 79 och 80 i förordningen om preliminär tull.

(71)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga, bekräftas skälen 81–83 i förordningen om preliminär tull.

(72)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande lager, bekräftas skäl 84 i förordningen om preliminär tull.

(73)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande den nuvarande dumpningsmarginalens storlek, bekräftas skäl 85 i förordningen om preliminär tull.

(74)

Undersökningen bekräftade att de flesta skadeindikatorerna uppvisade en negativ trend under skadeundersökningsperioden. Slutsatsen i skälen 86–89 i förordningen om preliminär tull, att unionsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen, bekräftas därför.

(75)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande skäl 90 i förordningen om preliminär tull, bekräftas härmed det skälet.

(76)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande den dumpade importens verkningar, bekräftas skälen 91–95 i förordningen om preliminär tull.

(77)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande importen från tredjeländer, bekräftas skäl 96 i förordningen om preliminär tull.

(78)

En part hävdade att orsaken till den eventuella skada som unionsindustrin lidit var den rådande ekonomiska krisen i byggnads- och bostadssektorn, särskilt i vissa medlemsstater såsom Spanien och Italien, som enligt denna part är unionsindustrins huvudsakliga försäljningsmarknader.

(79)

Undersökningen visade emellertid att unionsindustrin också sålde stora volymer av radiatorer i andra medlemsstater än Spanien och Italien. Marknaden för den berörda produkten och den likadana produkten sträcker sig dessutom utanför byggnads- och boendesektorn i Spanien och Italien. Även om det inte kan uteslutas att den ekonomiska krisen inverkade på unionsmarknaden, intensifierade den ökande volymen av dumpad lågprisimport från Kina de eventuella negativa effekter som den ekonomiska nedgången kan ha haft under skadeundersökningsperioden och hindrade unionsindustrin från att dra nytta av den allmänna ekonomiska återhämtningen under undersökningsperioden. Påståendet avvisades därför.

(80)

Eftersom inga andra synpunkter inkom beträffande den ekonomiska krisen, bekräftas skälen 97–100 i förordningen om preliminär tull.

(81)

Det påstods att ökningen av priset på aluminium, som står för en stor andel av kostnaden för att tillverka den likadana produkten, var orsaken till den skada som unionsindustrin lidit.

(82)

Det bör emellertid påpekas att på en marknad som styrs av rättvis konkurrens kan priserna sättas på en nivå som täcker kostnaderna och ger en skälig vinstmarginal. Som bekräftas i skäl 60 underskred de genomsnittliga importpriserna från Kina hela tiden unionsindustrins försäljningspriser under skadeundersökningsperioden. När kostnaderna ökade kunde unionsindustrin inte höja sina priser i motsvarande grad på grund av den fortsatta prispressen. Detta påstående avvisades således.

(83)

Eftersom inga andra synpunkter inkom beträffande utvecklingen av unionsindustrins produktionskostnader, bekräftas skälen 101–103 i förordningen om preliminär tull.

(84)

En part påstod att nivån på och minskningen av unionsindustrins exportförsäljning hade en stor inverkan på dess sammanlagda ekonomiska resultat under skadeundersökningsperioden.

(85)

Undersökningen visade emellertid att även om unionsindustrins exportförsäljning minskade under skadeundersökningsperioden, utgjorde den en viktig andel av dess verksamhet och motsvarade 51 % av unionsindustrins sammanlagda försäljning i EU under undersökningsperioden och 27 % av unionsindustrins sammanlagda produktion under undersökningsperioden. Som anges i skäl 106 i förordningen om preliminär tull gjorde exportförsäljningen det möjligt för unionsindustrin att uppnå stordriftsfördelar och kunde därför inte anses ha orsakat den väsentliga skada som unionsindustrin led under skadeundersökningsperioden. Nivån på och utvecklingen av unionsindustrins exportförsäljning är inte sådana att de bryter orsakssambandet mellan skadan och den dumpade lågprisimporten från Kina. Påståendet avvisades därför.

(86)

Samma part begärde att uppgifter skulle lämnas ut om värdet av unionsindustrins export och således om priserna, eftersom endast uppgifter om exportvolymen offentliggjordes i förordningen om preliminär tull. Dessa uppgifter kan emellertid inte lämnas ut, eftersom de betraktas som konfidentiella.

(87)

Eftersom inga andra synpunkter inkom beträffande exportresultatet för den unionsindustri som ingick i urvalet, bekräftas skälen 104–106 i förordningen om preliminär tull.

(88)

En part påstod att unionsindustrins beslut att öka produktionskapaciteten 2008 i kombination med den svåra ekonomiska situation som rådde även under de följande åren är de huvudsakliga orsakerna till unionsindustrins minskade kapacitetsutnyttjande och dess negativa lönsamhet. Det påstods således att skadan orsakades av olika faktorer inom EU, såsom den ekonomiska krisen och unionsindustrins felaktiga investeringsbeslut.

(89)

En skadeanalys ska emellertid bedömas med beaktande av samtliga skadefaktorer tillsammans, varav kapacitetsutnyttjande och lönsamhet endast är två. Undersökningen av skada visade särskilt att unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 16 % under skadeundersökningsperioden, medan importen från Kina under samma period ökade med 77 % och marknadsandelen ökade från 13 % till 24 %. Till och med under undersökningsperioden, när förbrukningen ökade jämfört med 2009, fortsatte unionsindustrins marknadsandel att krympa. Förutom försämringen av övriga skadefaktorer framgår unionsindustrins svåra ekonomiska situation av att unionsindustrins lagernivåer ökade betydligt under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins ökade produktionskapacitet 2008 bör därför analyseras tillsammans med alla dessa andra faktorer för att bilden ska bli fullständig.

(90)

Även om den ekonomiska krisen hade en viss negativ inverkan på unionsindustrins situation, kan man inte bortse från att den dumpade lågprisimporten från Kina ökade betydligt under skadeundersökningsperioden och således intensifierade eventuella negativa effekter som den ekonomiska nedgången kan ha haft under skadeundersökningsperioden och hindrade unionsindustrin från att dra nytta av den allmänna ekonomiska återhämtningen under undersökningsperioden.

(91)

Undersökningen visade att mellan 2009 och undersökningsperioden, när förbrukningen ökade med 9 %, fortsatte unionsindustrins marknadsandel att minska, och inte ens när den allmänna ekonomiska situationen förbättrades förmådde unionsindustrin återhämta sig, eftersom den hela tiden var under press från den dumpade lågprisimporten från Kina. Påståendet avvisades således.

(92)

Eftersom inga andra synpunkter inkom beträffande slutsatsen om orsakssambandet, bekräftas skälen 107–110 i förordningen om preliminär tull.

(93)

Inga användare samarbetade i den här undersökningen, och trots ansträngningarna efter offentliggörandet av de preliminära undersökningsresultaten gav sig inga användare till känna.

(94)

Mot bakgrund av de tillgängliga uppgifterna konstaterades att de huvudsakliga köparna av aluminiumradiatorer är stora byggföretag, distributörer och grossister, som säljer dem vidare till specialiserade kedjor eller detaljhandlare för försäljning till mindre byggföretag eller slutanvändare. En bedömning av den möjliga inverkan som införandet av slutgiltiga tullar kan få för de berörda parterna visade att till och med en prisökning på 61 % per importerat element, som är den högsta antidumpningstull som föreslås, förefaller vara ganska låg, eftersom den berörda produkten vanligen är en del i stora projekt, där priset för element endast utgör en liten andel av de totala verksamhetskostnaderna. Också om man utgår från det värsta scenariot, förefaller det som om att den prisökning som blir följden enkelt kan absorberas i försäljningskedjan i senare led.

(95)

Eftersom inga synpunkter inkom beträffande unionens intresse, bekräftas skälen 111–118 i förordningen om preliminär tull.

(96)

Det påstods att den vinstmarginal som användes för att beräkna det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen var för hög. Det hävdades att den marginal på 7,4 % som unionstillverkarna i urvalet uppnådde 2008 var exceptionell och orealistisk. Den ekonomiska kris som drabbade marknaden under de därpå följande åren gjorde det omöjligt att uppnå en sådan vinstnivå.

(97)

Det bör påpekas att denna vinstmarginal under undersökningen fastställdes som den vinstmarginal som företagen i urvalet kunde ha uppnått under normala marknadsförhållanden, det vill säga om det inte förekommit någon skadevållande dumpning. Det går inte att dra slutsatsen att den ekonomiska krisen inte hade någon inverkan på unionsindustrins situation, men volymen av dumpad lågprisimport från Kina till priser som underskred unionsindustrins priser fortsatte att öka under hela skadeundersökningsperioden, till skada för unionsindustrins priser och marknadsandel. Det står därför klart att den dumpade importen från Kina intensifierade den ekonomiska nedgångens eventuella inverkan på unionsindustrin. Detta påstående avvisades därför.

(98)

Det påstods också att man underskattade de kostnader efter import som användes för att beräkna prisunderskridandet och skademarginalerna (0,2 %, inklusive alla kostnader som var nödvändiga för varornas övergång till fri omsättning i EU, såsom hanteringskostnader och tullklareringsavgift, men exklusive importtull). Enligt denna part bör kostnaderna efter import inkludera hanteringskostnader, tullklareringsavgift och kostnader för inlandstransport, vilka uppskattas till 3,5 %. För att beräkna prisunderskridandet och målprisunderskridandet jämförs priset vid EU:s gräns med unionstillverkarnas pris fritt fabrik. Priset vid EU:s gräns måste inkludera alla kostnader som är nödvändiga för varornas övergång till fri omsättning i EU (dvs. tullklareringsavgift och hanteringskostnader), men inte eventuella kostnader för inlandstransport, såsom parten hävdade. Detta påstående avvisades därför.

(99)

Eftersom inga andra synpunkter inkom beträffande nivån för undanröjande av skada, bekräftas den metod som beskrivs i skälen 119–123 i förordningen om preliminär tull.

(100)

Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att slutgiltiga antidumpningsåtgärder bör införas på import av den berörda produkten och att dessa, i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen och regeln om lägsta tull, bör fastställas till en nivå motsvarande de lägre av dumpnings- och skademarginalerna. Alla tullsatser bör därför fastställas till en nivå som motsvarar de konstaterade skademarginalerna.

(101)

Följande slutgiltiga antidumpningstullar föreslås:

(102)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i den här förordningen har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De speglar således den situation som under undersökningen konstaterades föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”alla övriga företag”) gäller alltså enbart för import av produkter med ursprung i Kina som har tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Import av den berörda produkten som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i den här förordningens normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, kan inte utnyttja dessa satser utan ska i stället omfattas av den tullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(103)

För att minimera risken för kringgående till följd av den stora skillnaden mellan tullsatserna, anses det i detta fall krävas särskilda åtgärder för att trygga en korrekt tillämpning av antidumpningstullarna. Dessa särskilda åtgärder omfattar uppvisande för medlemsstaternas tullmyndigheter av en giltig faktura, som ska uppfylla kraven i bilaga II till den här förordningen. Import som inte åtföljs av en sådan faktura ska omfattas av den antidumpningstull som gäller för ”alla övriga företag”.

(104)

Om volymen av exporten från något av de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning beträffande kringgående inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. Vid en sådan undersökning kan man bl.a. granska behovet av att upphäva de individuella tullsatserna och i stället fastställa en landsomfattande tull.

(105)

En ansökan om tillämpning av en individuell antidumpningstullsats (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (8) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande sådana ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Om det är motiverat kommer den här förordningen i sådana fall att ändras genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella antidumpningstullsatser.

(106)

För att säkerställa en korrekt tillämpning av antidumpningstullen bör nivån för den landsomfattande tullen inte endast tillämpas på de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, utan också på de tillverkare som inte hade någon export till unionen under undersökningsperioden.

(107)

För att säkerställa likabehandling mellan eventuella nya exportörer och de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet (se förteckningen i bilaga I till denna förordning) bör den vägda genomsnittliga tull som införs för de sistnämnda företagen även tillämpas på de eventuella nya exportörer som annars skulle ha rätt till en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen, eftersom den artikeln inte är tillämplig när ett stickprovsförfarande har använts.

(108)

Med hänsyn till storleken på de dumpningsmarginaler som fastställts och omfattningen av den skada som unionsindustrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av de preliminära antidumpningstullar som infördes genom förordningen om preliminär tull tas ut slutgiltigt, upp till en nivå som motsvarar beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullar som införs.

—

inte exporterade den produkt som avses i artikel 1.1 till unionen under undersökningsperioden (1 juli 2010–30 juni 2011),

—

inte är närstående någon av de exportörer eller tillverkare i Folkrepubliken Kina som omfattas av de åtgärder som införs genom denna förordning,

—

faktiskt har exporterat den berörda produkten till unionen efter den undersökningsperiod som ligger till grund för åtgärderna, eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till unionen,

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/13

(1)

Bedömningen av sillbestånden i Irländska sjön 2011 baserades enbart på en utvecklingsanalys, och en reducerad försiktighets-TAC (TAC – total tillåten fångstmängd) antogs. En senare riktmärkning av detta bestånd under 2012 har förbättrat bedömningsmetoden och en fångstprognos baserad på maximal hållbar avkastning kan lämnas. Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) ombads att kommentera en retroaktiv ökning av fiskemöjligheterna för detta bestånd och att närmare beskriva effekterna av en sådan ökning på det vetenskapliga utlåtandet för 2013. På grundval av STECF:s analys kan en ökning av de fastställda fiskemöjligheterna för 2012 antas, med villkoret att en nödvändig översyn görs av TAC för 2013 för att hålla fiskedödligheten på nivån för maximalt hållbart uttag. Rådets förordning (EU) nr 43/2012 av den 17 januari 2012 om fastställande för år 2012 av fiskemöjligheter tillgängliga för EU-fartyg när det gäller vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd vilka inte omfattas av internationella förhandlingar eller överenskommelser (1) bör ändras i enlighet med detta.

(2)

Frankrike lämnade information om torskfångsten för tre fiskerier, som berörde tre grupper av fartyg: en grupp bottentrålare som fiskar efter gråsej i Nordsjön, en grupp bottentrålare som fiskar efter gråsej och djuphavsarter väster om Skottland och en grupp fartyg som fiskar efter kummel med långrevar väster om Skottland. På grundval av denna information, såsom den bedömts av STECF, går det att fastställa att torskfångsterna, inklusive utkast, för dessa tre grupper av fartyg inte översteg 1,5 % av de totala fångsterna för varje grupp fartyg i vart och ett av de tre områdena. Med beaktande av införda åtgärder som säkerställer övervakning och kontroll av dessa fartygsgruppers fiskeverksamhet och med tanke på att införlivandet av dessa fartygsgrupper skulle utgöra en administrativ arbetsbörda som är oproportionerlig i förhållande till den totala inverkan som detta införlivande har på torskbestånden, är det lämpligt att utesluta dessa tre grupper av fartyg från tillämpningen av det ansträngningssystem som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1342/2008 av den 18 december 2008 om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden (2). Rådets förordning (EG) nr 754/2009 av den 27 juli 2009 om uteslutning av vissa fartygsgrupper från den fiskeansträngningsordning som fastställs i kapitel III i förordning (EG) nr 1342/2008 (3), förordning (EU) nr 43/2012 och rådets förordning (EU) nr 44/2012 av den 17 januari 2012 om fastställande för år 2012 av fiskemöjligheter tillgängliga i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa icke-EU-vatten när det gäller vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd vilka omfattas av internationella förhandlingar eller överenskommelser (4) bör ändras i enlighet med detta.

(3)

I oktober 2012 offentliggjorde Internationella havsforskningsrådet (Ices) ett vetenskapligt utlåtande om bestånden av vitlinglyra i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Ices utlåtande anger att fångsten inte bör överstiga 101 000 ton 2012. Vad gäller kvoterna motsvarar 75 % av TAC för vitlinglyra i detta område unionens kvot, varav 5 000 ton bör tilldelas Norge. Resten av unionens kvot bör fördelas mellan medlemsstaterna.

(4)

De fångstbegränsningar som anges i denna förordning bör gälla från och med den 1 januari 2012, med undantag för bestämmelserna om begränsningar av fiskeansträngningen, som bör gälla från och med den 1 februari 2012. En sådan retroaktiv tillämpning kommer inte att påverka tillämpningen av principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar vad gäller fiskemöjligheterna i fråga som ännu inte har uttömts. Eftersom fångstbegränsningarna påverkar den ekonomiska verksamheten och planeringen av fiskeåret för EU-fartygen bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter offentliggörandet.

(5)

Förordning (EG) nr 754/2009, förordning (EU) nr 43/2012 och förordning (EU) nr 44/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

”j)

Den grupp av fartyg som för Frankrikes flagg och som anges i Frankrikes begäran av den 8 juni 2012, som deltar i fiske efter gråsej i Nordsjön (Ices-område IV) och som använder bottentrålare med en maskstorlek som är 100 mm eller större (redskapskategori TR1).

k)

Den grupp av fartyg som för Frankrikes flagg och som anges i Frankrikes begäran av den 8 juni 2012, som deltar i fiske efter gråsej och djuphavsarter väster om Skottland (Ices-område VI) och som använder bottentrålare med en maskstorlek som är 100 mm eller större (redskapskategori TR1).

l)

Den grupp av fartyg som för Frankrikes flagg och som anges i Frankrikes begäran av den 8 juni 2012, som deltar i fiske efter kummel väster om Skottland (Ices-område VI) med användning av långrevar (redskapskategori LL).”

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/17

(1)

(2)

Inga invändningar enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 510/2006 har inkommit till kommissionen och därför bör denna beteckning registreras.

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/19

(1)

Medlemsstater som inte deltar i den gemensamma åtgärden enligt artikel 26.1 och 26.2 i kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (2) får förordna en egen auktionsplattform för att auktionera ut sin andel av den volym utsläppsrätter som omfattas av kapitlen II och III i direktiv 2003/87/EG. I enlighet med artikel 30.5 tredje stycket i förordning (EU) nr 1031/2010 ska förordnandet av sådana auktionsplattformar villkoras av att den berörda auktionsplattformen förtecknas i bilaga III till den förordningen.

(2)

I enlighet med artikel 30.4 i förordning (EU) nr 1031/2010 underrättade Förenade kungariket kommissionen om sitt beslut att inte delta i den gemensamma åtgärden enligt artikel 26.1 och 26.2 utan i stället förordna en egen auktionsplattform.

(3)

Den 30 april 2012 underrättade Förenade kungariket kommissionen om sin avsikt att förordna ICE Futures Europe (nedan kallad ICE) som auktionsplattform enligt artikel 30.1 i förordning (EU) nr 1031/2010.

(4)

Den 25 april 2012 lämnade Förenade kungariket en underrättelse till kommittén för klimatförändringar, som inrättats genom artikel 9 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG av den 11 februari 2004 om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet (3). För att komplettera anmälan har Förenade kungariket också lämnat ytterligare information och klargöranden till kommissionen.

(5)

Man behöver införa ett antal villkor och skyldigheter för ICE för att säkerställa att det föreslagna förordnandet av ICE till auktionsplattform enligt artikel 30.1 i förordning (EU) nr 1031/2010 är förenligt med kraven i den förordningen och överensstämmer med de mål som anges i artikel 10.4 i direktiv 2003/87/EG.

(6)

I enlighet med artiklarna 18–21 i förordning (EU) nr 1031/2010 ska en auktionsplattform utföra en rad uppgifter rörande personer som är behöriga att ansöka om tillstånd att lägga bud i auktioner, däribland åtgärder för att uppfylla kraven på kundkontroll för att säkerställa att endast behöriga personer får tillstånd att lägga bud direkt i auktionerna. Dess skyldigheter uppkommer även i samband med kontroll av att de sökande uppfyller vissa minimikrav för tillstånd att lägga bud, inlämning och behandling av ansökningar om tillstånd att lägga bud och med beaktande av beslut om att bevilja eller vägra att bevilja tillstånd att lägga bud eller beslut om att dra in eller tillfälligt upphäva redan beviljade tillstånd att lägga bud. Inom ramen för modellen för samarbete mellan ICE och medlemmar i deras värdepappersbörs och deras kunder kommer medlemmarna i ICE:s värdepappersbörs och vissa av deras kunder att utföra sådana tillståndsfunktioner med avseende på befintliga eller potentiella kunder. En sådan samarbetsmodell kan vara förenlig med bestämmelserna i förordning (EU) nr 1031/2010, förutsatt att ICE garanterar att de skyldigheter som åligger auktionsplattformen enligt förordning (EU) nr 1031/2010 fullgörs.

(7)

I enlighet med artikel 35.3 b i förordning (EU) nr 1031/2010 ska en förordnad auktionsplattform ge obegränsat, rättvist och lika tillträde till auktionerna för små och medelstora företag och tillträde till auktionerna för små utsläppare. För att säkerställa detta bör ICE förse sådana små och medelstora företag och små utsläppare med öppen, heltäckande och aktuell information om möjligheterna till tillträde till auktioner som genomförs av ICE för Förenade kungariket, inbegripet alla nödvändiga praktiska anvisningar om hur man bäst utnyttjar sådana möjligheter. Sådan information bör vara tillgänglig för allmänheten på ICE:s webbplats. Dessutom bör ICE rapportera till den auktionsövervakare som förordnats enligt artikel 24.2 i förordning (EU) nr 1031/2010 om täckningen inom ramen för modellen för samarbete med medlemmarna av värdepappersbörsen och deras kunder, även avseende geografisk täckning, och ta största möjliga hänsyn till auktionsövervakarens rekommendationer i detta avseende för att säkerställa att skyldigheterna enligt artikel 35.3 a och b i den förordningen fullgörs.

(8)

I enlighet med artikel 35.3 e i förordning (EU) nr 1031/2010 ska medlemsstaterna när de förordnar en auktionsplattform ta hänsyn till i vilken omfattning kandidaterna kan undvika snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden inklusive koldioxidmarknaden. I synnerhet bör en auktionsplattform inte kunna använda avtalet om förordnande för att öka sin övriga verksamhets konkurrenskraft, exempelvis den andrahandsmarknad som den organiserar. Dessutom bör ett villkor för förtecknandet av ICE som auktionsplattform vara att ICE, inklusive medlemmar av värdepappersbörsen eller clearingmedlemmar som ICE tillåtit, ger anbudsgivare möjlighet att delta som budgivare i auktionerna utan att behöva bli medlemmar i värdepappersbörsen eller deltagare på den andrahandsmarknad som organiseras av ICE eller någon annan handelsplats som drivs av ICE eller tredje part.

(9)

Enligt artikel 35.3 h i förordning (EU) nr 1031/2010 ska medlemsstaterna när de förordnar en auktionsplattform ta hänsyn till i vilken omfattning kandidaterna har tillräckliga bestämmelser om att en auktionsplattform måste lämna över alla materiella och immateriella tillgångar som krävs för en efterföljande auktionsplattforms genomförande av auktionerna. Sådana åtgärder har fastställts i en exitstrategi som bör ses över av auktionsövervakaren. ICE bör utarbeta en exitstrategi i god tid och på ett tydligt sätt med största möjliga hänsyn till auktionsövervakarens yttrande.

(10)

I enlighet med artikel 51.3 i förordning (EU) nr 1031/2010 ska alla avgifter och villkor som tillämpas av en auktionsplattform eller av ett clearing- eller avvecklingssystem vara tydligt angivna, lättfattliga och offentliga. Avseende den samarbetsmodell som planeras av ICE bör eventuella tilläggsavgifter och villkor som tillämpas av medlemmar i värdepappersbörsen och deras kunder för de tillståndsfunktioner de utför även anges tydligt och lättbegriplig och vara allmänt tillgängliga på tjänsteleverantörernas webbplatser med direkta hänvisningar till dessa webbplatser på ICE:s webbplats.

(11)

I enlighet med artikel 64.1 i förordning (EU) nr 1031/2010 ska en definitiv auktionsplattform se till att den förfogar över en mekanism för hantering utanför domstol av klagomål från personer som ansöker om tillstånd att lägga bud, budgivare som har fått tillstånd att lägga bud eller vars tillstånd att lägga bud har avslagits, dragits in eller tillfälligt upphävts. Personer som ansöker om tillstånd att lägga bud, budgivare som har fått tillstånd att lägga bud eller vars tillstånd att lägga bud har avslagits, dragits in eller tillfälligt upphävts bör kunna utöva sin rätt att överklaga enligt artikel 64 i förordning (EU) nr 1031/2010, även när sådana beslut fattas av medlemmar i ICE:s värdepappersbörs och deras kunder.

(12)

Utöver de ändringar av reglerna för ICE:s värdepappersbörs som krävs för att de villkor och skyldigheter som anges i bilagan till denna förordning efterlevs fullt ut, bör ICE även vidta alla ytterligare åtgärder som krävs för att säkerställa full efterlevnad, vilket kan innebära anpassningar av avtalsarrangemang mellan ICE och medlemmarna av dess värdepappersbörs, mellan medlemmar och deras kunder, och mellan kunder längre ned i kedjan.

(13)

Dessutom bör vissa hänvisningar i artikel 25.2 i förordning (EU) nr 1031/2010 ändras för att åtgärda brister i auktionsövervakarens övervakning av auktionsprocesser och för att skapa samstämmighet med andra bestämmelser i den förordningen.

(14)

Förordning (EU) nr 1031/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(15)

För att den auktionsplattform som förordnats av Förenade kungariket ska kunna genomföra auktionerna på ett förutsägbart sätt och i rätt tid bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för klimatförändringar.

1)

Artikel 25.2 ska ändras på följande sätt:

2)

Bilaga III ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/24

(1)

Vad gäller förfarandet och villkoren för godkännande ska rådets direktiv 91/414/EEG (2) i enlighet med artikel 80.1 a i förordning (EG) nr 1107/2009 tillämpas på de verksamma ämnen för vilka ett beslut har antagits i enlighet med artikel 6.3 i det direktivet före den 14 juni 2011. För fosfan uppfylls villkoren i artikel 80.1 a i förordning (EG) nr 1107/2009 genom kommissionens beslut 2008/566/EG (3).

(2)

I enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG tog Tyskland den 11 november 2007 emot en ansökan från S&A Service- und Anwendungstechnik GmbH om upptagande av det verksamma ämnet fosfan i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. Genom beslut 2008/566/EG bekräftades att dokumentationen var fullständig, dvs. att den i princip kunde anses uppfylla uppgiftskraven i bilagorna II och III till direktiv 91/414/EEG.

(3)

Effekterna av detta verksamma ämne på människors och djurs hälsa och på miljön har bedömts i enlighet med artikel 6.2 och 6.4 i direktiv 91/414/EEG för de användningsområden som sökanden har föreslagit. Den rapporterande medlemsstaten överlämnade ett utkast till bedömningsrapport den 24 februari 2010.

(4)

Utkastet till bedömningsrapport granskades av medlemsstaterna och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten). Myndigheten lade fram sin slutsats om granskningen av riskbedömningen av bekämpningsmedel med det verksamma ämnet fosfan (4) för kommissionen den 22 februari 2012. Medlemsstaterna och kommissionen granskade utkastet till bedömningsrapport i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och en rapport färdigställdes den 28 september 2012 i form av kommissionens granskningsrapport om fosfan.

(5)

De olika undersökningar som har gjorts har visat att växtskyddsmedel som innehåller fosfan i allmänhet kan antas uppfylla kraven i artikel 5.1 a och b och artikel 5.3 i direktiv 91/414/EEG, särskilt när det gäller de användningsområden som undersökts och som beskrivs i kommissionens granskningsrapport. Fosfan bör därför godkännas.

(6)

I enlighet med artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1107/2009 jämförd med artikel 6 i samma förordning och i ljuset av nya vetenskapliga och tekniska rön är det dock nödvändigt att införa vissa villkor och restriktioner.

(7)

Utan att det påverkar tillämpningen av de skyldigheter som anges i förordning (EG) nr 1107/2009 som en följd av godkännandet och med hänsyn till den specifika situation som uppstår genom övergången från direktiv 91/414/EEG till förordning (EG) nr 1107/2009 bör dock följande gälla. Medlemsstaterna bör medges en sexmånadersperiod efter godkännandet för att se över godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller fosfan. Medlemsstaterna bör i förekommande fall ändra, ersätta eller återkalla godkännanden. Genom undantag från tidsfristen bör en längre period medges för inlämnande och bedömning av uppdateringen av den fullständiga dokumentationen enligt bilaga III, i enlighet med direktiv 91/414/EEG, för varje växtskyddsmedel och för varje avsett användningsområde i överensstämmelse med de enhetliga principerna.

(8)

Erfarenheter från upptaganden i bilaga I till direktiv 91/414/EEG av verksamma ämnen som bedömts enligt kommissionens förordning (EEG) nr 3600/92 av den 11 december 1992 om närmare bestämmelser för genomförandet av den första etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsprodukter på marknaden (5) har visat att det kan uppstå svårigheter vid tolkningen av de skyldigheter som innehavarna av befintliga godkännanden har i fråga om tillgången till uppgifter. För att ytterligare svårigheter ska undvikas förefaller det därför nödvändigt att klargöra medlemsstaternas skyldigheter, särskilt skyldigheten att kontrollera att innehavarna av godkännanden kan visa att de har tillgång till dokumentation som uppfyller kraven i bilaga II till det direktivet. Detta klargörande innebär dock inte att medlemsstaterna eller innehavarna av godkännanden åläggs några nya skyldigheter jämfört med dem som föreskrivs i de direktiv om ändring av bilaga I till det direktivet som hittills har antagits eller i förordningarna om godkännande av verksamma ämnen.

(9)

I enlighet med artikel 13.4 i förordning (EG) nr 1107/2009 bör bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 av den 25 maj 2011 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller förteckningen över godkända verksamma ämnen (6) ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

om det gäller ett växtskyddsmedel som innehåller fosfan som enda verksamma ämne, vid behov senast den 30 september 2014 ändra eller återkalla godkännandet, eller

b)

om det gäller ett växtskyddsmedel som innehåller fosfan som ett av flera verksamma ämnen, vid behov ändra eller återkalla godkännandet senast den 30 september 2014 eller senast det datum som fastställs för en sådan ändring eller ett sådant återkallande i respektive rättsakt eller rättsakter om upptagande av ämnet eller ämnena i fråga i bilaga I till direktiv 91/414/EEG eller om godkännande av ämnet eller ämnena, beroende på vilket datum som är det senaste.

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/28

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 732/2008 (3) om tillämpning av Allmänna preferenssystemet från och med den 1 januari 2009 beviljade unionen Guatemala allmänna tullförmåner.

(2)

I kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 fastställs definitionen av begreppet ”ursprungsvaror” inom ramen för systemet för allmän förmånsbehandling, dvs. EU:s allmänna preferenssystem. Enligt artikel 89 i den förordningen kan undantag beviljas från definitionen till förmån för de förmånsländer som omfattas av EU:s allmänna preferenssystem.

(3)

Genom en skrivelse av den 24 januari 2012 lämnade Guatemala i enlighet med artikel 89 i förordning (EEG) nr 2454/93 in en begäran om ett undantag från allmänna preferenssystemets ursprungsregler. Genom skrivelser av den 28 mars, den 21 juni 2012 och den 27 juni 2012 lämnade landet kompletterande uppgifter som stöd för sin begäran.

(4)

Begäran avser en total årlig kvantitet på 4 000 ton kokade, frusna och vakuumförpackade tonfiskfiléer, så kallade loins, (nedan kallade tonfiskfiléer) enligt KN-nummer 1604 14 16 för perioden 1 april 2012–31 december 2013.

(5)

Av begäran framgår att, utan ett undantag, skulle möjligheterna för fiskberedningsindustrin i Guatemala att fortsätta exportera tonfiskfiléer som omfattas av förmånsbehandling i tullhänseende påverkas i mycket hög grad.

(6)

Undantaget behövs därför för att ge Guatemala tillräckligt med tid för att förbereda sin fiskberedningsindustri så att den kan uppfylla de krav avseende ursprung som medför förmånsbehandling av tonfiskfiléer. Denna tid behövs för att regeringen och beredningsindustrin i Guatemala ska kunna säkra tillräckliga flöden av tonfisk med ursprungsstatus till landet.

(7)

Med tanke på dagens flöden och produktionsmönster bör undantaget beviljas i fråga om årliga kvantiteter på 1 975 ton för tonfiskfiléer enligt KN-nummer ex 1604 14 16. För att se till att det tillfälliga undantaget begränsas till den tid som är nödvändig för att Guatemala ska kunna uppfylla de krav avseende ursprung som medför förmånsbehandling av tonfiskfiléer, bör undantaget beviljas för perioden 1 januari 2012–30 juni 2013. Kvotmängden för 2013 bör definieras i proportion till den tid som undantaget beviljas. Följaktligen bör kvotmängderna sättas till 1 975 ton för 2012 och 987,5 ton för 2013.

(8)

För att se till att exporten av bearbetad fisk som omfattas av förmånsbehandling från Guatemala till unionen är kontinuerlig, bör undantaget beviljas retroaktivt från och med den 1 januari 2012.

(9)

Av tydlighetsskäl och för att tonfiskfiléer enligt KN-nummer ex 1604 14 16 ska omfattas av undantaget är det lämpligt att tydligt ange att det enda material som inte har ursprungsstatus som ska användas för tillverkning av ovannämnda tonfiskfiléer bör vara tonfisk enligt HS-nummer 0302 eller 0303.

(10)

Förordning (EEG) nr 2454/93 innehåller regler om förvaltningen av tullkvoter. För att få en effektiv kvotförvaltning i nära samarbete mellan Guatemalas myndigheter, Europeiska unionens tullmyndigheter och kommissionen bör dessa regler gälla i tillämpliga delar för de kvantiteter som importeras inom ramen för det undantag som beviljas genom denna förordning.

(11)

För att tillämpningen av undantaget ska kunna övervakas mer effektivt är det nödvändigt att fastställa att Guatemalas myndigheter regelbundet måste lämna uppgifter till kommissionen om utfärdade ursprungsintyg formulär A.

(12)

Åtgärderna i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

—

”Derogation – Commission Implementing Regulation (EU) No 1044/2012”

—

”Excepción – Reglamento de Ejecución (UE) no 1044/2012 de la Comisión”.

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/31

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 732/2008 (3) om tillämpning av Allmänna preferenssystemet från och med den 1 januari 2009 beviljades unionen El Salvador allmänna tullförmåner.

(2)

I kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 fastställs definitionen av begreppet ”ursprungsvaror” inom ramen för systemet för allmän förmånsbehandling, dvs. EU:s allmänna preferenssystem. Enligt artikel 89 i den förordningen kan undantag beviljas från definitionen till förmån för de förmånsländer som omfattas av EU:s allmänna preferenssystem.

(3)

Genom en skrivelse av den 30 mars 2012 lämnade El Salvador i enlighet med artikel 89 i förordning (EEG) nr 2454/93 in en begäran om ett undantag från allmänna preferenssystemets ursprungsregler. Genom skrivelser av den 20 juni 2012 och den 30 juli 2012 lämnade landet kompletterande uppgifter som stöd för sin begäran.

(4)

Begäran avser en total årlig kvantitet på 4 000 ton kokade, frusna och vakuumförpackade tonfiskfiléer, så kallade loins, (nedan kallade tonfiskfiléer) enligt KN-nummer 1604 14 16 för perioden 1 juli 2012–31 december 2012.

(5)

Av begäran framgår att, utan ett undantag, skulle möjligheterna för fiskberedningsindustrin i El Salvador att fortsätta exportera tonfiskfiléer som omfattas av förmånsbehandling i tullhänseende påverkas i mycket hög grad.

(6)

Undantaget behövs för att ge El Salvador tillräckligt med tid för att förbereda sin fiskberedningsindustri så att den kan uppfylla de krav avseende ursprung som medför förmånsbehandling av tonfiskfiléer. Denna tid behövs för att regeringen och beredningsindustrin i El Salvador ska kunna säkra tillräckliga flöden av tonfisk med ursprungsstatus till landet.

(7)

Med tanke på dagens flöden och produktionsmönster bör undantaget beviljas i fråga om årliga kvantiteter på 1 975 ton för tonfiskfiléer enligt KN-nummer ex 1604 14 16. För att se till att det tillfälliga undantaget begränsas till den tid som är nödvändig för att El Salvador ska kunna uppfylla de krav avseende ursprung som medför förmånsbehandling av tonfiskfiléer, bör undantaget beviljas för perioden 1 januari 2012–30 juni 2013. Kvotmängden för 2013 bör definieras i proportion till den tid som undantaget beviljas. Följaktligen bör kvotmängderna sättas till 1 975 ton för 2012 och 987,5 ton för 2013.

(8)

För att se till att exporten av bearbetad fisk som omfattas av förmånsbehandling från El Salvador till unionen är kontinuerlig, bör undantaget beviljas retroaktivt från och med den 1 januari 2012.

(9)

Av tydlighetsskäl och för att tonfiskfiléer enligt KN-nummer ex 1604 14 16 ska omfattas av undantaget är det lämpligt att tydligt ange att det enda material som inte har ursprungsstatus som ska användas för tillverkning av ovannämnda tonfiskfiléer bör vara tonfisk enligt HS-nummer 0302 eller 0303.

(10)

Förordning (EEG) nr 2454/93 innehåller regler om förvaltningen av tullkvoter. För att få en effektiv kvotförvaltning i nära samarbete mellan El Salvadors myndigheter, Europeiska unionens tullmyndigheter och kommissionen bör dessa regler gälla i tillämpliga delar för de kvantiteter som importeras inom ramen för det undantag som beviljas genom denna förordning.

(11)

För att tillämpningen av undantaget ska kunna övervakas mer effektivt är det nödvändigt att fastställa att El Salvadors myndigheter regelbundet måste lämna uppgifter till kommissionen om utfärdade ursprungsintyg formulär A.

(12)

Åtgärderna i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

—

”Derogation – Comisión Implementing Regulation (EU) No …/2012”

—

”Excepción – Reglamento de Ejecución (UE) no …/2012 de la Comisión”.

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/34

(1)

Förordning (EG) nr 1059/2003 utgör den rättsliga grunden för en regionklassificering för insamling, sammanställning och spridning av harmoniserad regional statistik i unionen.

(2)

I artikel 5.5 i förordning (EG) nr 1059/2003 föreskrivs att när en ändring görs i Nuts-nomenklaturen ska den berörda medlemsstaten till kommissionen skicka tidsserierna för den nya regionala uppdelningen för att ersätta uppgifter som redan rapporterats in. Förteckningen över tidsserierna och deras längd ska specificeras av kommissionen med beaktande av huruvida det är möjligt att tillhandahålla dem. Dessa tidsserier ska lämnas inom två år efter ändringen i Nuts-nomenklaturen.

(3)

Nuts-nomenklaturen ändrades genom kommissionens förordning (EU) nr 31/2011 (2) med verkan från och med den 1 januari 2012.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet.

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/36

(1)

Enligt artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1924/2006 ska näringspåståenden om livsmedel endast tillåtas om de är förtecknade i bilagan till den förordningen, där även villkoren för användning av dem anges.

(2)

Efter samråd med medlemsstaterna och berörda parter, särskilt livsmedelsföretagare och konsumentgrupper, konstaterades det att nya näringspåståenden måste läggas till i förteckningen över tillåtna näringspåståenden och att villkoren för användning av de påståenden som redan är tillåtna enligt förordning (EG) nr 1924/2006 måste ändras.

(3)

Salt har använts som konserveringsmedel och smakförstärkare. I takt med att ny teknik har utvecklats och vetenskapliga råd om salt har blivit allmänt erkända strävar producenterna efter att framställa fler och fler produkter utan tillsatt salt, när så är tekniskt möjligt. Påståenden om att salt/natrium inte tillsatts ett visst livsmedel är dock för närvarande inte tillåtna. Med tanke på det särskilda intresset ur hälsosynpunkt av att uppmuntra till sådan innovation bör man därför göra det möjligt för producenterna att upplysa konsumenterna om denna specifika aspekt av framställningsprocessen. För att undvika att ett sådant påstående används om livsmedel med ett naturligt högt natriuminnehåll bör användningen av påståendet begränsas till livsmedel med lågt natriuminnehåll.

(4)

I sin resolution av den 2 februari 2012 om utkastet till kommissionens förordning om ändring av förordning (EG) nr 1924/2006 vad gäller förteckningen över näringspåståenden ansåg Europaparlamentet att ett nytt näringspåstående som tillåter information om mer blygsamma minskningar än de som motsvarar påståendet ”lätt/light” skulle strida mot syftet med och innehållet i den grundläggande rättsakten.

(5)

Ett minskat innehåll av mättat fett medför endast en fördel om det mättade fettet inte ersätts eller om det ersätts med omättat fett. Att ersätta mättat fett med transfettsyror ger inga hälsofördelar, och därför bör villkoren för användning av ett näringspåstående som avser ett minskat innehåll av mättat fett utformas så att ersättning med transfettsyror förhindras.

(6)

Enligt nuvarande villkor kan man använda påståendet om minskat innehåll av socker även när socker ersatts av fett, vilket innebär att en ändrad sammansättning ger en produkt med högre energiinnehåll. Påståendet om minskat innehåll av socker bör därför endast tillåtas om livsmedlets energiinnehåll inte ökar på grund av den ändrade sammansättningen. Strängare villkor som kräver att en minskning av sockerhalten även ska motsvaras av en minskning av energiinnehållet skulle endast vara möjliga för ett mycket begränsat antal produkter och skulle därmed kraftigt begränsa användningen av påståendet.

(7)

Bilagan till förordning (EG) nr 1924/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/38

(1)

Enligt förordning (EG) nr 1924/2006 är hälsopåståenden om livsmedel förbjudna, såvida de inte godkänts av kommissionen i enlighet med den förordningen och ingår i en förteckning över tillåtna påståenden.

(2)

I förordning (EG) nr 1924/2006 anges det också att livsmedelsföretagare kan sända ansökningar om godkännande av hälsopåståenden till den behöriga nationella myndigheten i en medlemsstat. Den behöriga nationella myndigheten ska vidarebefordra giltiga ansökningar till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), nedan kallad myndigheten.

(3)

När myndigheten tagit emot en ansökan ska den utan dröjsmål underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta samt avge ett yttrande om hälsopåståendet i fråga.

(4)

Kommissionen ska fatta beslut om huruvida hälsopåståenden ska godkännas, med beaktande av myndighetens yttrande.

(5)

Efter en ansökan från Cargill Incorporated, inlämnad enligt artikel 14.1 a i förordning (EG) nr 1924/2006 och innehållande en begäran om skydd av äganderättsligt skyddade uppgifter avseende en metaanalys (2) och avseende upplysningar om tillverkningsprocessen för ”betafiber” från korn (BarlivTM), ombads myndigheten avge ett yttrande om ett hälsopåstående om effekterna av betaglukaner från korn när det gäller att sänka kolesterolhalten i blodet och minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar (fråga nr EFSA-Q-2011-00798) (3). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”Betaglukan från korn har visat sig sänka/minska kolesterolhalten i blodet. En sänkt kolesterolhalt i blodet kan minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar”.

(6)

På grundval av de framlagda uppgifterna fann myndigheten i sitt yttrande, som inkom till kommissionen och medlemsstaterna den 8 december 2011, att ett orsakssamband hade fastställts mellan intag av betaglukaner från korn och en sänkning av halten LDL-kolesterol i blodet. Ett hälsopåstående som återger denna slutsats bör anses uppfylla kraven i förordning (EG) nr 1924/2006, och det bör därför tas upp i unionsförteckningen över tillåtna påståenden. För att nå sin slutsats ansåg myndigheten att den inte behövde beakta den metaanalys och de upplysningar om tillverkningsprocessen för ”betafiber” från korn (BarlivTM) för vilka sökanden begärt äganderättsligt skydd. Därför anses inte kravet i artikel 21.1 c i förordning (EG) nr 1924/2006 vara uppfyllt, och därmed bör skydd av äganderättsligt skyddade uppgifter inte beviljas.

(7)

Efter en ansökan från Valens Int. d.o.o., inlämnad enligt artikel 14.1 a i förordning (EG) nr 1924/2006, ombads myndigheten avge ett yttrande om ett hälsopåstående om effekterna av betaglukaner från korn när det gäller att sänka kolesterolhalten i blodet och minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar (fråga nr EFSA-Q-2011-00799) (4). Det påstående som sökanden föreslog hade följande lydelse: ”Betaglukan från korn har visat sig minska kolesterolhalten i blodet. En sänkt kolesterolhalt i blodet kan minska risken för hjärtsjukdomar”.

(8)

På grundval av de framlagda uppgifterna fann myndigheten i sitt yttrande, som inkom till kommissionen och medlemsstaterna den 8 december 2011, att ett orsakssamband hade fastställts mellan intag av betaglukaner från korn och en sänkning av halten LDL-kolesterol i blodet. Ett hälsopåstående som återger denna slutsats bör anses uppfylla kraven i förordning (EG) nr 1924/2006, och det bör därför tas upp i unionsförteckningen över tillåtna påståenden.

(9)

Enligt artikel 16.4 i förordning (EG) nr 1924/2006 ska ett positivt yttrande om godkännande av ett hälsopåstående innehålla vissa uppgifter. Dessa uppgifter bör därför anges i bilagan till den här förordningen för det godkända påståendet och i förekommande fall omfatta omformuleringen av påståendet, särskilda villkor för användning av påståendet och, i tillämpliga fall, villkor eller begränsningar för användning av livsmedlet och/eller ett kompletterande uttalande eller en varning, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1924/2006 och myndighetens yttranden.

(10)

Ett syfte med förordning (EG) nr 1924/2006 är att säkerställa att hälsopåståenden är sanningsenliga, tydliga, tillförlitliga och meningsfulla för konsumenterna och att formuleringen och presentationen av dem beaktas i detta avseende. När lydelsen hos påståenden har samma innebörd för konsumenterna som ett godkänt hälsopåstående, eftersom de visar på samma samband mellan en livsmedelskategori, ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar och hälsa, bör de därför omfattas av samma villkor för användning som anges i bilagan till den här förordningen.

(11)

De synpunkter som sökandena och allmänheten lämnat till kommissionen enligt artikel 16.6 i förordning (EG) nr 1924/2006 har beaktats vid fastställandet av åtgärderna i den här förordningen.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/41

(1)

I bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedel och villkoren för användningen av dessa.

(2)

Den förteckningen kan ändras i enlighet med det förfarande som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer (2).

(3)

Enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1331/2008 kan unionsförteckningen över livsmedelstillsatser uppdateras på kommissionens initiativ eller till följd av en ansökan.

(4)

En ansökan om godkännande av användningen av polyglycitolsirap i flera livsmedelskategorier har lämnats in och delgetts medlemsstaterna.

(5)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) har bedömt säkerheten hos polyglycitolsirap som livsmedelstillsats (3). Myndigheten anser att de tillgängliga kemiska och toxikologiska uppgifterna för polyglycitolsirap är otillräckliga för att fastställa ett acceptabelt dagligt intag. Den konstaterar dock att på grundval av de tillgängliga uppgifterna finns det inte några tecken på att de föreslagna användningsområdena och halterna medför några hälsorisker.

(6)

Det finns ett tekniskt behov av att använda polyglycitolsirap som ett alternativ till andra redan godkända polyoler (sockeralkoholer). Polyglycitolsirap är mindre söt och ger mer volym, opacitet och stabilitet samt har bindande egenskaper i energireducerade eller sockerfria produkter. Därför bör användningen av polyglycitolsirap i de livsmedelskategorier som ansökan avser godkännas och livsmedelstillsatsen bör tilldelas E-nummer E 964.

(7)

Enligt övergångsbestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 1129/2011 av den 11 november 2011 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 vad gäller upprättande av en unionsförteckning över livsmedelstillsatser (4) ska bilaga II med unionsförteckningen över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedel och villkoren för användning tillämpas från och med den 1 juni 2013. För att kunna tillåta användningen av polyglycitolsirap i de berörda livsmedelskategorierna före detta datum måste man fastställa ett tidigare tillämpningsdatum för användningen av denna livsmedelstillsats.

(8)

Bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/45

(1)

I kommissionens förordning (EU) nr 231/2012 (3) fastställs specifikationer för de livsmedelstillsatser som förtecknas i bilagorna II och III till förordning (EG) nr 1333/2008.

(2)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) yttrade sig den 24 november 2009 om säkerheten hos polyglycitolsirap som en livsmedelstillsats (4) efter att ha beaktat de specifikationer som sökanden föreslagit. Denna livsmedelstillsats har därefter godkänts för särskilda ändamål och tilldelats E-nummer E 964 genom kommissionens förordning (EU) nr 1049/2012 av den 8 november 2012 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 vad gäller användningen av polyglycitolsirap i flera livsmedelskategorier (5). Specifikationer bör därför antas för denna livsmedelstillsats.

(3)

De specifikationer och analysmetoder för tillsatser som FAO/WHO:s gemensamma expertkommitté för livsmedelstillsatser föreslår måste beaktas.

(4)

Förordning (EU) nr 231/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/47

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/49

(1)

Den 13 september 2010 antog rådet beslut 2010/570/EU, Euratom om utnämning av ledamöter i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för perioden 21 september 2010–20 september 2015 (1).

(2)

En plats som ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har blivit ledig till följd av att mandattiden för Nils Juhl ANDREASEN har löpt ut.

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/50

(1)

Den 13 september 2010 antog rådet beslut 2010/570/EU, Euratom om utnämning av ledamöter i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för perioden från och med den 21 september 2010 till och med den 20 september 2015 (1).

(2)

En plats som ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Christian ZEYEN har löpt ut.

9.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/51

(1)

Den 13 september 2010 antog rådet beslut 2010/570/EU, Euratom om utnämning av ledamöter i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för perioden från och med den 21 september 2010 till och med den 20 september 2015 (1).

(2)

En plats som ledamot i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Sukhdev SHARMA har löpt ut.