ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2012.204.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 204

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

femtiofemte årgången
31 juli 2012


Innehållsförteckning

 

I   Lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 670/2012 av den 11 juli 2012 om ändring av beslut nr 1639/2006/EG om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013) och av förordning (EG) nr 680/2007 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet

1

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 671/2012 av den 11 juli 2012 om ändring av rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tillämpningen av direktstöd till jordbrukare avseende år 2013

11

 

 

II   Icke-lagstiftningsakter

 

 

INTERNATIONELLA AVTAL

 

 

2012/418/EU

 

*

Rådets beslut av den 21 december 2011 om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan, och om provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser i avtalet

18

 

*

Avtal om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan

20

 

 

BESLUT

 

 

2012/419/EU

 

*

Europeiska rådets beslut av den 11 juli 2012 om ändring av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen

131

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

31.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 204/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 670/2012

av den 11 juli 2012

om ändring av beslut nr 1639/2006/EG om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013) och av förordning (EG) nr 680/2007 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 172 och 173.3,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1639/2006/EG (3) upprättas ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (CIP) med olika typer av genomförandeåtgärder inom specifika program, bland andra programmet till stöd för politiken för informations- och kommunikationsteknik (nedan kallat IKT-stödprogrammet), som stöder förstärkningen av den inre marknaden för IKT-produkter och IKT-tjänster och IKT-baserade produkter och tjänster samt vars mål är att stimulera innovation genom mer omfattande användning av och investering i IKT.

(2)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 680/2007 (4) fastställs allmänna regler för beviljandet av unionens finansiella stöd på området transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet. Genom förordningen inrättas även ett riskdelningsinstrument, dvs. instrumentet för lånegarantier till projekt inom det transeuropeiska transportnätet (nedan kallat TEN-T).

(3)

Enligt kommissionens beräkningar kommer större investeringar än någonsin att krävas i Europas transport-, energi-, informations- och kommunikationsnät under nästa årtionde för att bidra till att uppnå de politiska målen i Europa 2020-strategin – särskilt klimatmålen och övergången till en resurseffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp – genom att utveckla intelligent, uppgraderad och helt sammankopplad infrastruktur. Dessa investeringar är också nödvändiga för att fullborda den inre marknaden.

(4)

Marknaden för lånekapitalfinansiering är inte tillräckligt tillgänglig för infrastrukturprojekt i unionen. Svårigheterna för infrastrukturprojekt att få tillgång till långsiktig privat eller offentlig finansiering bör inte leda till försämrade transport-, telekommunikations- och energisystem eller till en långsammare utbyggnad av bredbandsnätet. På grund av fragmenteringen av obligationsmarknaderna inom unionen – kombinerat med okänd efterfrågan och infrastrukturprojektens storlek och komplexitet, som kräver långa ledtider för projektförberedelserna – är det lämpligt att hantera denna fråga på unionsnivå.

(5)

Finansiella instrument som omfattas av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (5) kan i vissa fall förbättra effektiviteten i budgetutgifterna och uppnå starka multiplikatoreffekter när det gäller att locka till sig finansiering från den privata sektorn. Detta är särskilt relevant i tider när det är svårt att få tillgång till krediter, när de offentliga finanserna är ansträngda och med tanke på behovet av att stödja Europas ekonomiska återhämtning.

(6)

I sin resolution av den 8 juni 2011 med titeln ”Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla” välkomnade Europaparlamentet Europa 2020-initiativet om projektobligationer, vilket är en riskdelningsmekanism där Europeiska investeringsbanken (EIB) ger stöd upp till en viss nivå från unionens budget. Denna mekanism har utformats för att förstärka unionsmedlen och ytterligare locka privata investerare att delta i prioriterade projekt som är förenliga med Europa 2020-målen. I sina slutsatser av den 12 juli 2011 om inremarknadsakten erinrade rådet om att finansiella instrument behöver utvärderas vad det gäller hävstångseffekter jämfört med de befintliga instrumenten, risker som skulle tillföras den offentliga sektorns balansräkningar och en eventuell utträngning av privata finansinstitut. Kommissionens meddelande om en pilotfas för Europa 2020-initiativet om projektobligationer och den åtföljande konsekvensanalysen, som grundas på resultaten av det offentliga samrådet, bör ses mot denna bakgrund.

(7)

Man bör inleda en pilotfas för Europa 2020-initiativet om projektobligationer, vilken har som mål att bidra till finansieringen av prioriterade projekt med ett tydligt EU-mervärde, och att underlätta och öka den privata sektorns deltagande i den långsiktiga kapitalmarknadsfinansieringen av ekonomiskt bärkraftiga projekt inom transport, energi och IKT-infrastruktur. Instrumentet kommer att gynna projekt med liknande finansieringsbehov och bör, tack vare synergier mellan sektorerna, ge större fördelar i form av marknadspåverkan, administrativ effektivitet och resursanvändning. Initiativet bör ge infrastrukturintressenter – såsom finansiärer, offentliga myndigheter, infrastrukturförvaltare, byggföretag och operatörer – ett enhetligt instrument och kommer att vara efterfrågestyrt.

(8)

Under pilotfasen för Europa 2020-initiativet om projektobligationer ska unionens budget användas tillsammans med finansiering från EIB, i form av ett gemensamt riskdelningsinstrument för projektobligationer som utfärdats av projektföretag. Det instrumentet syftar till att minska skuldtjänstsrisken för projekten och kreditrisken för obligationsinnehavarna i en sådan utsträckning att aktörerna på kapitalmarknaderna – såsom pensionsfonder, försäkringsbolag och andra berörda parter – är villiga att investera i fler infrastrukturrelaterade projektobligationer än vad som skulle vara möjligt utan unionsstöd.

(9)

Mot bakgrund av EIB:s mångåriga sakkunskap och med tanke på att EIB är den institution som finansierar flest infrastrukturprojekt och dessutom är EU:s finansiella organ enligt fördraget, bör kommissionen göra EIB delaktigt i genomförandet av pilotfasen. Huvudvillkor, övriga villkor och förfaranden för riskdelningsinstrumentet för projektobligationer bör fastställas genom denna förordning. Närmare villkor och bestämmelser – bland annat när det gäller riskdelning, ersättning, övervakning och kontroll – bör fastställas i ett samarbetsavtal mellan kommissionen och EIB. Detta samarbetsavtal bör godkännas av kommissionen och EIB i enlighet med deras respektive förfaranden.

(10)

Pilotfasen för Europa 2020-initiativet om projektobligationer bör inledas så snart som möjligt under den nuvarande budgetramen och genomföras utan dröjsmål i syfte att fastställa huruvida och i vilken omfattning sådana finansiella riskdelningsinstrument kan tillföra ett mervärde när det gäller infrastrukturfinansiering och utvecklingen av kapitalmarknadens finansiering av infrastrukturprojekt.

(11)

Pilotfasen bör finansieras genom återanvändning av medel från budgetarna för åren 2012 och 2013, och tas från befintliga transport-, energi- och telekommunikationsprogram. I detta syfte bör det vara möjligt att för detta initiativ omfördela högst 200 miljoner EUR från TEN-T-budgeten, högst 20 miljoner EUR från budgeten för ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP) och högst 10 miljoner EUR från TEN-Energi-budgeten (nedan kallad TEN-E). De tillgängliga budgetmedlen begränsar både initiativets omfattning och antalet projekt som kan stödjas.

(12)

Budgetmedlen bör begäras av EIB på grundval av ett urval projekt som EIB och kommissionen anser vara passande, i linje med unionens långsiktiga politiska mål och vilka sannolikt kommer att förverkligas. Alla ansökningar bör inlämnas och motsvarande budgetåtaganden bör göras senast den 31 december 2013. Storskaliga infrastrukturprojekt är komplexa och det faktiska godkännandet av ett projekt av EIB:s styrelse bör därför kunna ske vid ett senare datum, dock senast den 31 december 2014.

(13)

Stödansökningar samt urval och genomförande av alla projekt bör omfattas av unionslagstiftningen, särskilt bestämmelserna om statligt stöd, och motverka att nya snedvridningar av marknaden skapas eller att befintliga snedvridningar ökar.

(14)

Förutom rapporteringskraven i punkt 49 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (6) bör kommissionen, med stöd av EIB, var sjätte månad under pilotfasen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet efter undertecknandet av samarbetsavtalet och lägga fram en interimsrapport för Europaparlamentet och rådet under det andra halvåret 2013. En oberoende fullständig utvärdering bör genomföras 2015.

(15)

På grundval av den oberoende fullständiga utvärderingen bör kommissionen bedöma huruvida Europa 2020-initiativet om projektobligationer är relevant och i vad mån det förmår öka volymen av investeringar i prioriterade projekt och effektivisera unionens utgifter.

(16)

Pilotfasen för Europa 2020-initiativet om projektobligationer bör inledas som en förberedelse för den av kommissionen föreslagna fonden för ett sammankopplat Europa. Denna pilotfas påverkar inte några beslut om unionens fleråriga budgetram efter 2013 och om eventuell återanvändning av återflöden från finansiella instrument i samband med förhandlingarna om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om finansiella bestämmelser för unionens årliga budget.

(17)

För att genomföra pilotfasen för Europa 2020-initiativet om projektobligationer bör beslut nr 1639/2006/EG och förordning (EG) nr 680/2007 ändras i enlighet med detta.

(18)

För att de åtgärder som fastställs i denna förordning ska vara effektiva, med tanke på pilotfasens begränsade varaktighet, bör förordningen träda i kraft dagen efter det att den offentliggörs.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av beslut nr 1639/2006/EG

Beslut nr 1639/2006/EG ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 8 ska följande punkt läggas till:

”5a.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1–5 ska kommissionen och Europeiska investeringsbanken (EIB), för projekt som genomförs inom ramen för det riskdelningsinstrument för projektobligationer som avses i artikel 31.2, lägga fram en interimsrapport till Europaparlamentet och rådet under det andra halvåret 2013. En oberoende fullständig utvärdering ska genomföras 2015.

På grundval av den utvärderingen ska kommissionen bedöma huruvida Europa 2020-initiativet om projektobligationer är relevant och i vad mån det förmår öka volymen av investeringar i prioriterade projekt och effektivisera unionens utgifter. Mot bakgrund av den bedömningen ska kommissionen, med beaktande av alla alternativ, överväga att föreslå lämpliga regeländringar, även lagstiftningsändringar, särskilt om den prognostiserade marknadsuppgången inte är tillfredsställande eller om alternativa källor för långsiktig finansiering blir tillgängliga i tillräcklig omfattning.

Den interimsrapport som avses i första stycket ska bland annat omfatta en förteckning över projekt som har dragit nytta av det riskdelningsinstrument för projektobligationer som avses i artikel 31.2a–31.2e, med information om villkoren för de utfärdade obligationerna och typerna av aktuella och potentiella framtida investerare.”

2.

Artikel 26.2 b ska ersättas med följande:

”b)

Stimulans av innovation genom mer omfattande användning av, och investering i, IKT och bredband.”

3.

Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.   De projekt som avses i punkt 1 a ska vara inriktade på att främja innovation, tekniköverföring och spridning av ny teknik som är mogen att introduceras på marknaden.

Unionen kan bevilja bidrag till budgeten för dessa projekt.

Unionen kan, som ett alternativ, under en pilotfas 2012 och 2013 göra ett finansiellt bidrag till EIB för anskaffande och kapitalallokering för skuldinstrument eller garantier som ska utfärdas av EIB och tas från EIB:s egna medel enligt riskdelningsinstrumentet för projektobligationer.”

b)

Följande punkter ska införas:

”2a.   Det riskdelningsinstrument för projektobligationer som avses i tredje stycket i punkt 2 är ett gemensamt kommissions- och EIB-instrument som ger ett mervärde i form av en unionsinsats inriktad på suboptimala investeringssituationer, när projekt inte får tillräcklig finansiering genom marknaden, och som medför additionalitet. Instrumentet motverkar konkurrenssnedvridningar, syftar till att säkerställa en multiplikatoreffekt och samordnar intressen i form av en kreditförstärkning. Riskdelningsinstrumentet för projektobligationer ska

a)

ha formen av ett skuldinstrument eller en garanti som har beviljats av EIB med stöd av ett bidrag från unionens budget för finansiering av projekt på IKT- och bredbandsområdet och ska komplettera eller locka till sig finansiering från medlemsstaterna eller den privata sektorn,

b)

minska skuldtjänstrisken för projekt och kreditrisken för obligationsinnehavare,

c)

endast användas för projekt vars ekonomiska bärkraft grundas på projektinkomster.

2b.   Unionens exponering för riskdelningsinstrumentet för projektobligationer, inklusive förvaltningsavgifter och andra bidragsberättigande kostnader, ska i inget fall överskrida unionens bidrag till riskdelningsinstrumentet för projektobligationer eller sträcka sig längre än löptiden för portföljen av underliggande kreditförstärkningsmöjligheter. Det ska inte föreligga någon ytterligare betalningsskyldighet för unionens allmänna budget. Den kvarstående risk som är förbunden med projektobligationer ska alltid bäras av EIB.

2c.   Huvudvillkor, övriga villkor och förfaranden för riskdelningsinstrumentet för projektobligationer fastställs i bilaga IIIa. De närmare villkoren och övriga villkor för genomförandet av riskdelningsinstrumentet för projektobligationer, inklusive riskdelning, ersättning, övervakning och kontroll, ska fastställas i ett samarbetsavtal mellan kommissionen och EIB. Detta samarbetsavtal ska godkännas av kommissionen och EIB i enlighet med deras respektive förfaranden.

2d.   År 2013 får ett belopp på högst 20 miljoner EUR användas från den budget som anslagits för uppnåendet av de politiska målen på IKT- och bredbandsområdet i enlighet med den regel som anges i led b i bilaga I. Med tanke på pilotfasens begränsade varaktighet får riskdelningsinstrumentet för projektobligationer återanvända eventuella intäkter som mottagits före den 31 december 2013 för nya skuldinstrument och garantier inom samma riskdelningsfacilitet och för projekt som uppfyller samma stödkriterier, i syfte att maximera volymen av de investeringar som uppbär stöd. Om riskdelningsinstrumentet för projektobligationer inte förlängs i nästa fleråriga budgetram ska alla tillgodohavanden återföras till inkomstsidan i unionens allmänna budget.

2e.   Förutom rapporteringskraven i punkt 49 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning, och utan att det påverkar tillämpningen av andra lagfästa rapporteringskrav, ska kommissionen var sjätte månad under pilotfasen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om resultatet avseende riskdelningsinstrumentet för projektobligationer, inklusive de finansiella villkoren och placeringen av eventuella utfärdade projektobligationer.”

4.

Följande bilaga ska läggas till:

”BILAGA IIIa

Huvudvillkor, övriga villkor och förfaranden för det riskdelningsinstrument för projektobligationer som avses i artikel 31.2c

EIB ska vara en riskdelningspartner och ska för unionens räkning förvalta unionens bidrag till riskdelningsinstrumentet för projektobligationer. Närmare villkor och övriga villkor för genomförandet av detta instrument, inbegripet övervakning och kontroll av detta, ska fastställas i ett samarbetsavtal mellan kommissionen och EIB med beaktande av de bestämmelser som fastställs i denna bilaga.

a)   EIB-faciliteten

1.

Riskdelningsinstrumentet för projektobligationer kommer, för varje bidragsberättigat projekt, att vara utformat som en underordnad facilitet i form av ett skuldinstrument eller en betingad (garanti)facilitet eller både och, i syfte att underlätta utfärdandet av en projektobligation.

2.

Om EIB är eller blir kreditgivare till ett projekt, ska EIB:s rättigheter i enlighet med riskdelningsinstrumentet för projektobligationer prioriteras lägre än skuldbetalning till den tidigare kreditfaciliteten och högre än finansiering med eget kapital och därtill hörande typer av finansiering med eget kapital.

3.

Faciliteten får inte utgöra mer än 20 procent av det totala beloppet av de emitterade prioriterade skuldförbindelserna.

b)   Budget

IKT:

2013: högst 20 miljoner EUR.

Begäran om utbetalning av de ovannämnda beloppen ska utfärdas senast den 31 december 2012 och ska åtföljas av en prognos över behovet av unionens planerade bidrag.

Om så krävs kan denna prognos tjäna som underlag för en minskning, på begäran, av 2013 års belopp, som det ska beslutas om i enlighet med förfarandet i artikel 46.2.

c)   Förvaltningskonto

1.

EIB ska upprätta ett förvaltningskonto som ska inbegripa unionens bidrag och de intäkter som unionens bidrag ger upphov till.

2.

Ränteintäkterna från förvaltningskonton och andra inkomster från unionens bidrag, t.ex. garantiavgifter, ränta och riskmarginaler på belopp som utbetalats av EIB, ska med tanke på pilotfasens begränsade varaktighet läggas till förvaltningskontots tillgångar. Kommissionen kan dock i enlighet med förfarandet i artikel 46.2 besluta att de ska återbetalas till budgetposten för ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP) och IKT.

d)   Användning av unionens bidrag

Unionens bidrag ska av EIB användas till att

1.

göra avsättningar för förstaförlustrisken för de underordnade faciliteterna i den bidragsberättigade projektportföljen, i överensstämmelse med de relevanta EIB-bestämmelserna och med en riskbedömning som EIB genomfört inom ramen för sin tillämpliga politik,

2.

täcka eventuella icke projektrelaterade bidragsberättigande kostnader som rör upprättande och förvaltning av riskdelningsinstrumentet för projektobligationer, inklusive utvärderingen av detsamma.

e)   Risk- och inkomstdelning

Det riskdelningsschema som följer av punkt d ska återspeglas i en lämplig delning mellan unionen och EIB av den riskersättning som EIB kräver av sin motpart i samband med varje facilitet som ingår i projektportföljen.

f)   Prissättning

Prissättningen för projektobligationsfaciliteterna baseras på riskersättningen i överensstämmelse med EIB:s relevanta standardregler och kriterier.

g)   Ansökningsförfarande

Ansökningar om risktäckning inom ramen för riskdelningsinstrumentet för projektobligationer ska sändas till EIB i enlighet med EIB:s normala ansökningsförfarande.

h)   Godkännandeförfarande

EIB ska tillämpa vederbörlig ekonomisk, teknisk och rättslig omsorg när det gäller risken och ska besluta om användningen av riskdelningsinstrumentet för projektobligationer och välja lämplig typ av underordnad facilitet i enlighet med sina standardregler och kriterier, särskilt EIB:s riktlinjer för kreditrisker och EIB:s urvalskriterier inom det sociala området, miljöområdet och klimatområdet.

i)   Varaktighet

1.

Unionens bidrag till riskdelningsinstrumentet för projektobligationer ska anslås senast den 31 december 2013. Det faktiska godkännandet av projektobligationsfaciliteterna av EIB:s styrelse ska vara avslutat senast den 31 december 2014.

2.

Om riskdelningsinstrumentet för projektobligationer avskaffas under den innevarande fleråriga budgetramen ska alla eventuella kvarstående belopp på förvaltningskontot, med undantag av medel som redan anslagits och medel som behövs för att täcka andra bidragsberättigande kostnader och utgifter, återbetalas till budgetposten för ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP) och IKT.

3.

De medel som tilldelas riskdelningsinstrumentet för projektobligationer ska betalas tillbaka till det relevanta förvaltningskontot efter hand som faciliteterna löper ut eller återbetalas, förutsatt att risktäckningen förblir tillräckligt hög.

j)   Rapportering

Kommissionen och EIB ska komma överens om formerna för årlig rapportering om genomförandet av riskdelningsinstrumentet för projektobligationer.

Dessutom ska kommissionen var sjätte månad, med stöd av EIB, rapportera om genomförandet till Europaparlamentet och rådet, med början sex månader efter undertecknandet av det samarbetsavtal som avses i artikel 31.2c.

k)   Övervakning, kontroll och utvärdering

Kommissionen ska övervaka genomförandet av instrumentet, bland annat genom kontroller på plats där så är lämpligt, och ska genomföra granskning och kontroll i överensstämmelse med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (*1).

EIB ska förvalta underordnade faciliteter i enlighet med EIB:s egna regler och förfaranden, inklusive lämpliga gransknings-, kontroll- och övervakningsåtgärder. Dessutom ska EIB:s styrelse, där kommissionen och medlemsstaterna är företrädda, godkänna varje underordnad facilitet och övervaka att EIB förvaltas i enlighet med sin stadga och med de allmänna riktlinjer som fastställts av bankens råd.

Kommissionen och EIB ska, under det andra halvåret 2013, för Europaparlamentet och rådet lägga fram en interimsrapport om pilotfasen för riskdelningsinstrumentet för projektobligationer, i syfte att optimera utformningen av det instrumentet.

En oberoende fullständig utvärdering ska genomföras 2015 efter det att de sista projektobligationsåtgärderna har godkänts. Denna utvärdering ska bland annat omfatta instrumentets mervärde, additionalitet jämfört med andra instrument i unionen eller medlemsstaterna och annan eventuell långsiktig finansiering, den uppnådda multiplikatoreffekten, en bedömning av de inblandade riskerna samt uppkomst eller korrigering av eventuella snedvridande effekter. Utvärderingen ska också omfatta effekterna för projektens ekonomiska bärkraft, volym, villkor och kostnader för obligationsemitteringar, effekterna för obligationsmarknaderna i allmänhet samt kontroll av kreditgivar- och upphandlingsaspekter. Utvärderingen ska också, om möjligt, innehålla en kostnadsjämförelse med alternativa projektfinansieringsmedel, inklusive banklån. Under pilotfasen ska varje utvalt projekt bedömas.

Artikel 2

Ändringar av förordning (EG) nr 680/2007

Förordning (EG) nr 680/2007 ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 2 ska följande punkter läggas till:

”14.

riskdelningsinstrument för projektobligationer: ett gemensamt kommissions- och EIB-instrument som ger ett mervärde i form av en unionsinsats inriktad på suboptimala investeringssituationer, när projekt inte får tillräcklig finansiering genom marknaden, och som medför additionalitet genom att komplettera eller locka till sig finansiering från medlemsstaterna eller den privata sektorn. Instrumentet motverkar konkurrenssnedvridningar, syftar till att säkerställa en multiplikatoreffekt och samordnar intresse. Riskdelningsinstrumentet för projektobligationer är utformat som en kreditförstärkning för projekt av gemensamt intresse, det minskar skuldtjänstrisken för projekten och kreditrisken för obligationsinnehavarna och används endast för projekt vars ekonomiska bärkraft grundas på projektinkomster.

15.

kreditförstärkning: förbättring av projektskuldens kreditkvalitet genom en underordnad facilitet i form av ett skuldinstrument eller en garanti från EIB, eller både och, med stöd av ett bidrag från unionens budget.”

2.

I artikel 4 första stycket ska följande mening läggas till:

”Ansökan om risktäckning enligt riskdelningsinstrument för projektobligationer i artikel 6.1 g ska sändas till EIB i enlighet med EIB:s normala ansökningsförfarande.”

3.

Artikel 6.1 ska ändras på följande sätt:

a)

I led d ska följande mening läggas till:

”Under 2012 och 2013 får ett belopp på högst 200 miljoner EUR återanvändas för pilotfasen för riskdelningsinstrumentet för projektobligationer inom transportsektorn.”

b)

Följande led ska läggas till:

”g)

Finansiellt bidrag för reserver och kapitaltilldelning gällande de skuldinstrument eller garantier som ska utfärdas av EIB ur dess egna medel inom ramen för pilotfasen för riskdelningsinstrumentet för projektobligationer på området för TEN-T och TEN-E under åren 2012 och 2013. Unionens riskexponering när det gäller riskdelningsinstrumentet för projektobligationer, inklusive förvaltningsarvoden och andra stödberättigande kostnader, ska i inget fall överskrida det belopp som utgör unionens bidrag till riskdelningsinstrumentet för projektobligationer eller sträcka sig längre än löptiden för portföljen av underliggande kreditförstärkningsfaciliteter. Det ska inte föreligga någon ytterligare betalningsskyldighet för unionens allmänna budget. Den kvarstående risk som är förbunden med dessa projektobligationsoperationer ska alltid bäras av EIB.

Huvudvillkor, övriga villkor och förfaranden för riskdelningsinstrumentet för projektobligationer fastställs i bilaga Ia. De närmare villkoren och övriga villkor för genomförandet av riskdelningsinstrumentet för projektobligationer, inklusive riskdelning, ersättning, övervakning och kontroll, ska fastställas i ett samarbetsavtal mellan kommissionen och EIB. Detta samarbetsavtal ska godkännas av kommissionen och EIB i enlighet med deras respektive förfaranden.

Under åren 2012 och 2013 får ett belopp på högst 210 miljoner EUR, av vilket högst 200 miljoner EUR får anslås för transportprojekt och högst 10 miljoner EUR får anslås för energiprojekt, omfördelas för riskdelningsinstrumentet för projektobligationer i enlighet med det förfarande som avses i artikel 15.2 från budgetposterna för instrumentet för lånegaranti för TEN-T projekt, som avses i Bilaga I, respektive för TEN-E.

Förutom rapporteringskraven i punkt 49 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning, och utan att det påverkar tillämpningen av några andra lagfästa rapporteringskrav, ska kommissionen var sjätte månad under pilotfasen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om resultatet avseende riskdelningsinstrumentet, inklusive de finansiella villkoren och placeringen av eventuella utfärdade projektobligationer.

Med tanke på pilotfasens begränsade varaktighet kan ränta och andra inkomster som genereras av riskdelningsinstrumentet för projektobligationer och som erhålls före den 31 december 2013 återanvändas för nya skuldinstrument och garantier inom samma riskdelningsfacilitet och för projekt som uppfyller samma stödkriterier, i syfte att maximera volymen av de investeringar som uppbär stöd. Om riskdelningsinstrumentet för projektobligationer inte förlängs i nästa finansieringsram ska alla tillgodohavanden återföras till inkomstsidan i unionens allmänna budget.”

4.

I artikel 16 ska följande punkt läggas till:

”2a.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska kommissionen och EIB, för projekt som genomförs enligt det riskdelningsinstrument för projektobligationer som avses i artikel 6.1 g, lägga fram en interimsrapport till Europaparlamentet och rådet under det andra halvåret 2013. En oberoende fullständig utvärdering ska genomföras 2015.

På grundval av den utvärderingen ska kommissionen bedöma om Europa 2020-initiativet om projektobligationer är relevant och i vad mån det förmår öka volymen av investeringar i prioriterade projekt och effektivisera unionens utgifter. Mot bakgrund av den utvärderingen ska kommissionen, med beaktande av alla alternativ, överväga att föreslå lämpliga regeländringar, även lagstiftningsändringar, särskilt om den prognostiserade marknadsuppgången inte är tillfredsställande eller om alternativa källor för långsiktig finansiering blir tillgängliga i tillräcklig omfattning.”

5.

I artikel 17.1 ska följande stycke läggas till:

”Den interimsrapport som avses i artikel 16.2a ska även omfatta en förteckning över projekt som har dragit fördel av det riskdelningsinstrument för projektobligationer som avses i artikel 6.1 g, med information om villkoren för de utfärdade obligationerna och typerna av aktuella och potentiella framtida investerare.”

6.

Bilagan omnumreras till bilaga I och ordet ”bilaga” i artikel 6.1 d ersätts följaktligen med ”bilaga I”.

7.

Följande bilaga ska läggas till:

”BILAGA Ia

Huvudvillkor, övriga villkor och förfaranden för det riskdelningsinstrument för projektobligationer som avses i artikel 6.1 g

EIB ska vara en riskdelningspartner och ska för unionens räkning förvalta unionens bidrag till riskdelningsinstrumentet för projektobligationer. Närmare detaljer och villkor för genomförandet av detta instrument, inbegripet övervakning och kontroll, ska fastställas i ett samarbetsavtal mellan kommissionen och EIB med beaktande av de bestämmelser som fastställs i denna bilaga.

a)   EIB-faciliteten

1.

Riskdelningsinstrumentet för projektobligationer kommer för varje stödberättigat projekt att vara utformat som en underordnad facilitet i form av ett skuldinstrument eller en betingad (garanti)facilitet eller både och, i syfte att underlätta utfärdandet av en projektobligation.

2.

Om EIB är eller blir kreditgivare till ett projekt, ska EIB:s rättigheter i enlighet med riskdelningsinstrumentet för projektobligationer prioriteras lägre än skuldbetalning till den tidigare kreditfaciliteten och högre än finansiering med eget kapital och därtill hörande typer av finansiering med eget kapital.

3.

Faciliteten får inte utgöra mer än 20 procent av det totala beloppet av de emitterade prioriterade skuldförbindelserna.

b)   Budget

 

TEN-T:

2012: Högst 100 miljoner EUR

2013: Högst ett kumulerat belopp på 200 miljoner EUR

ska omfördelas från den del av TEN-T-budgeten som avsatts för instrumentet för lånegaranti för TEN-T-projekt som avses i bilaga I men som inte använts.

 

TEN-E:

2013: Högst 10 miljoner EUR.

Begäran om utbetalning av beloppet för 2012 ska utfärdas utan onödigt dröjsmål efter samarbetsavtalets undertecknande.

Begäran om utbetalning av medel under påföljande år ska utfärdas senast den 31 december under föregående år.

Begäran om utbetalning ska alltid åtföljas av en prognos över behovet av unionens planerade bidrag.

Om så krävs kan denna prognos tjäna som underlag för en minskning, på begäran, av de belopp som det ska beslutas om i enlighet med förfarandet i artikel 15.2.

c)   Förvaltningskonto

1.

EIB ska upprätta två förvaltningskonton (ett för projekt inom TEN-T, och ett annat för projekt inom TEN-E) med unionens bidrag och de intäkter som unionens bidrag ger upphov till. Förvaltningskontot för TEN-T kan slås ihop med det förvaltningskonto som upprättats för instrumentet för lånegaranti för TEN-T-projekt, som avses i bilaga I, förutsatt att en sådan åtgärd inte undergräver kvaliteten på den rapportering och övervakning som fastställs i leden j och k.

2.

Ränteintäkterna från förvaltningskonton och andra inkomster från unionens bidrag, såsom garantiavgifter, ränta och riskmarginaler på belopp som utbetalats av EIB, ska med tanke på pilotfasens begränsade varaktighet läggas till förvaltningskontots tillgångar. Kommissionen kan dock i enlighet med förfarandet i artikel 15.2 besluta att de ska återbetalas till budgetposterna för TEN-T eller TEN-E.

d)   Användning av unionens bidrag

Unionens bidrag ska av EIB användas till att

1.

göra avsättningar för förstaförlustrisken för de underordnade faciliteterna i den stödberättigade projektportföljen, i överensstämmelse med de relevanta EIB-bestämmelserna och med en riskbedömning som EIB genomfört inom ramen för sin tillämpliga politik,

2.

täcka eventuella icke projektrelaterade stödberättigande kostnader som rör upprättande och förvaltning av riskdelningsinstrumentet för projektobligationer, inklusive utvärderingen av detsamma.

e)   Risk- och inkomstdelning

Det riskdelningsschema som följer av led d ska återspeglas i en lämplig delning mellan unionen och EIB av den riskersättning som EIB kräver av sin motpart i samband med varje facilitet som ingår i portföljen.

Trots vad som sägs i bestämmelserna om riskdelning för instrumentet för lånegaranti för TEN-T-projekt som avses i bilaga I, ska riskdelningsschemat för projektobligationer också tillämpas på det instrumentet, inklusive verksamheterna för dess befintliga portfölj.

f)   Prissättning

Prissättningen för projektobligationsfaciliteter baseras på riskersättningen i överensstämmelse med EIB:s relevanta standardregler och kriterier.

g)   Ansökningsförfarande

Ansökningar om risktäckning enligt riskdelningsinstrumentet för projektobligationer ska sändas till EIB i enlighet med EIB:s normala ansökningsförfarande.

h)   Godkännandeförfarande

EIB ska tillämpa vederbörlig ekonomisk, teknisk och rättslig omsorg när det gäller risken och ska besluta om användning av riskdelningsinstrumentet för projektobligationer och välja lämplig typ av underordnad facilitet i enlighet med sina standardregler och kriterier, särskilt EIB:s riktlinjer för kreditrisker och EIB:s urvalskriterier inom det sociala området, miljöområdet och klimatområdet.

i)   Varaktighet

1.

Den sista delbetalningen av unionens bidrag till riskdelningsinstrumentet för projektobligationer ska göras senast den 31 december 2013. EIB:s styrelses faktiska godkännande av projektobligationsfaciliteterna ska vara avslutat senast den 31 december 2014.

2.

Om riskdelningsinstrumentet för projektobligationer avskaffas under den innevarande fleråriga budgetramen ska alla eventuella kvarstående belopp på förvaltningskontona, med undantag av medel som redan anslagits och medel som behövs för att täcka andra stödberättigande kostnader och utgifter, återbetalas till budgetposterna för TEN-T och TEN-E.

3.

De medel som tilldelas riskdelningsinstrumentet för projektobligationer ska betalas tillbaka till det relevanta förvaltningskontot efter hand som faciliteterna löper ut eller återbetalas, förutsatt att risktäckningen förblir tillräckligt hög.

j)   Rapportering

Kommissionen och EIB ska komma överens om formerna för årlig rapportering om genomförandet av riskdelningsinstrumentet för projektobligationer.

Dessutom ska kommissionen var sjätte månad, med stöd av EIB, rapportera om genomförandet till Europaparlamentet och rådet, med början sex månader efter undertecknandet av det samarbetsavtal som avses i artikel 6.1 g.

k)   Övervakning, kontroll och utvärdering

Kommissionen ska övervaka genomförandet av instrumentet, bland annat genom kontroller på plats där så är lämpligt, och ska genomföra granskning och kontroll i överensstämmelse med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.

EIB ska förvalta underordnade faciliteter i enlighet med EIB:s egna regler och förfaranden, inklusive lämpliga gransknings-, kontroll- och övervakningsåtgärder. Dessutom ska EIB:s styrelse, där kommissionen och medlemsstaterna är företrädda, godkänna varje underordnad facilitet och övervaka att EIB förvaltas i enlighet med sin stadga och med de allmänna riktlinjer som fastställts av bankens råd.

Kommissionen och EIB ska, under det andra halvåret 2013, för Europaparlamentet och rådet lägga fram en interimsrapport om pilotfasen för riskdelningsinstrumentet för projektobligationer, i syfte att optimera utformningen av detta instrument.

En oberoende fullständig utvärdering ska genomföras 2015 efter det att de sista projektobligationsåtgärderna har godkänts. Denna utvärdering ska bland annat omfatta instrumentets mervärde, additionalitet jämfört med andra instrument i unionen eller medlemsstaterna och annan eventuell långsiktig finansiering, den uppnådda multiplikatoreffekten, en bedömning av de inblandade riskerna samt uppkomst eller korrigering av eventuella snedvridande effekter. Utvärderingen ska också omfatta effekterna för projektets ekonomiska bärkraft, volym, villkor och kostnader för obligationsemitteringar, effekterna för obligationsmarknaderna i allmänhet samt aspekterna rörande kontroll, kreditgivare och upphandling. Utvärderingen ska också, om möjligt, innehålla en kostnadsjämförelse med alternativa projektfinansieringsmedel, inklusive banklån. Under pilotfasen ska varje utvalt projekt bedömas.”

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 juli 2012.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

A. D. MAVROYIANNIS

Ordförande


(1)  EUT C 143, 22.5.2012, s. 134.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 juli 2012 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 10 juli 2012.

(3)  EUT L 310, 9.11.2006, s. 15.

(4)  EUT L 162, 22.6.2007, s. 1.

(5)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(6)  EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

(*1)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.”


Uttalande från kommissionen

I enlighet med punkt 49 i det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning måste kommissionen en gång per år rapportera till budgetmyndigheten om finansieringsinstrumenten. Rapporten 2012 kommer delvis att ägnas åt EU:s och EIB:s initiativ om obligatoriska lån för finansiering av projekt.

I detta sammanhang, och med hänsyn till den begränsade varaktigheten av initiativets pilotfas, vill kommissionen klargöra att man med uttrycket ”var sjätte månad under pilotfasen lägga fram en rapport” använt i skäl 14 och i artiklarna 1.3 b och 2.3 b och uttrycket ”var sjätte månad […] rapportera” använt i artiklarna 1.4 och 2.7 bör förstå att kommissionen kommer att direkt för rådet och parlamentet lägga fram relevanta underlagshandlingar, snarare än en officiell rapport som skulle kräva en oproportionerlig insats med pilotfasens begränsade räckvidd.


31.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 204/11


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 671/2012

av den 11 juli 2012

om ändring av rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tillämpningen av direktstöd till jordbrukare avseende år 2013

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 42 första punkten och artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Nya stödsystem för jordbrukare inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken ska gälla från och med den 1 januari 2014 och ska ersätta de nuvarande systemen. Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (4) bör fortsätta att utgöra grunden för beviljandet av inkomststöd till jordbrukare under kalenderåret 2013.

(2)

Genom förordning (EG) nr 73/2009 inrättades ett system med obligatorisk progressiv minskning av direktstöd (modulering), inklusive ett undantag för direktstöd på upp till 5 000 EUR, vilket ska gälla till och med kalenderåret 2012. Följaktligen har de sammanlagda nettobeloppen för direktstöd (nettotak) som kan beviljas i en medlemsstat efter moduleringen fastställts till och med kalenderåret 2012. För att kunna upprätthålla beloppen för direktstöd under kalenderåret 2013 på en nivå som är jämförbar med 2012, är det lämpligt att inrätta en anpassningsmekanism för kalenderåret 2013 med samma verkan som moduleringen och nettotaken, samtidigt som tillräcklig hänsyn tas till infasningen av de nya medlemsstaterna, i den mening som avses i förordning (EG) nr 73/2009. Med anledning av särdragen för stödet enligt den gemensamma jordbrukspolitiken i de yttersta randområdena bör denna anpassningsmekanism inte tillämpas på jordbrukare i de regionerna.

(3)

För att säkerställa att medlemsstaternas direktstöd till följd av ansökningar som görs under kalenderåret 2013 fungerar smidigt är det nödvändigt att höja nettotaken för kalenderår 2012 till 2013 och vid behov anpassa dem, särskilt vad gäller ökningar som följer av infasningen av direktstöd i de nya medlemsstaterna.

(4)

Parallellt med obligatorisk modulering blev det, genom rådets förordning (EG) nr 378/2007 av den 27 mars 2007 om fastställande av bestämmelser för frivillig modulering av direktstöd enligt förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (5), möjligt för medlemsstaterna att göra en minskning (”frivillig modulering”) av alla belopp för direktstöd som ska beviljas på deras territorium för ett visst kalenderår till och med kalenderåret 2012. För att kunna upprätthålla de belopp för direktstöd till följd av ansökningar som görs under kalenderåret 2013 på en nivå som är jämförbar med 2012, bör de medlemsstater som använt sig av frivillig modulering för kalenderåret 2012 fortsätta att ha möjlighet att minska direktstödet för kalenderåret 2013 och använda de medel som på så sätt frigörs för att finansiera landsbygdsutvecklingsprogram. Det är därför lämpligt att möjliggöra ytterligare minskningar av beloppen för direktstöden genom tillämpning av ett system för frivillig anpassning av direktstöd för kalenderåret 2013. Sådana minskningar bör komplettera den obligatoriska anpassningen av direktstöd som planeras för kalenderåret 2013.

(5)

Om en medlemsstat har tillämpat regionalt differentierade procentsatser för frivillig modulering för kalenderåret 2012, bör den också ha möjlighet att göra så för kalenderåret 2013. För att kunna bevara nivån på direktstödet till jordbrukare bör den kombinerade tillämpningen av obligatorisk och frivillig anpassning av direktstöd under kalenderåret 2013 inte leda till någon minskning av direktstödet utöver den minskning som tillämpades 2012 genom både obligatorisk och frivillig modulering. Därför bör den maximala anpassningsnivå för direktstöd som ska tillämpas för kalenderåret 2013 i varje region inte överskrida de minskningar som följer av både den obligatoriska och den frivilliga modulering som tillämpades för kalenderåret 2012.

(6)

Om en medlemsstat använde alternativet i artikel 4.2 i förordning (EG) nr 378/2007 och beslutade att inte tillämpa maximisatsen för bidraget från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) på de nettobelopp som följer av tillämpningen av frivillig modulering under programperioden 2007–2013, bör samma möjlighet finnas för den medlemsstaten för de medel som insamlats genom frivillig anpassning av direktstöd, för att säkerställa kontinuitet i finansieringen av offentliga utgifter för åtgärder för landsbygdsutveckling under 2014. För konsekvensens skull bör reglerna för förhandsfinansiering av landsbygdsutvecklingsprogram inte gälla för sådana medel.

(7)

Enligt den infasningsmekanism som fastställs i 2005 års anslutningsakt fortsätter nivån på direktstöden i Bulgarien och Rumänien att ligga under den nivå för direktstöd som gäller för de andra medlemsstaterna under 2013, efter det att anpassningen av stöd till jordbrukare tillämpats under övergångsperioden. Därför bör anpassningsmekanismen inte tillämpas på jordbrukare i Bulgarien och Rumänien.

(8)

De nya medlemsstaterna fick till följd av infasningen av direktstöden i dessa medlemsstater rätt att bevilja kompletterande nationella direktstöd. Denna möjlighet kommer inte längre att finnas kvar 2013, då direktstöden i de nya medlemsstaterna enligt tidsplanen gradvis kommer att ha införts fullt ut. I de nya medlemsstater som tillämpar systemet för enhetlig arealersättning har de kompletterande nationella direktstöden inneburit ett viktigt inkomststöd för jordbrukare i vissa sektorer. I Cyperns fall gäller detta även statliga stöd. Av denna anledning och för att undvika en plötslig och väsentlig sänkning av stödet under 2013 inom de sektorer som fram till 2012 mottog kompletterande nationella direktstöd och, i Cyperns fall, statliga stöd, bör dessa medlemsstater ges möjlighet att, med kommissionens tillstånd, bevilja jordbrukare nationellt övergångsstöd för 2013. För att säkerställa att nivån på stödet till jordbrukare upprätthålls under 2013 bör endast de sektorer som under 2012 mottog kompletterande nationella direktstöd och, i Cyperns fall, statliga stöd, ha rätt till nationellt övergångsstöd, och om det övergångsstödet beviljas, bör det beviljas på samma villkor som de som gällde för utbetalningarna under 2012.

(9)

Överföringarna av medel till EJFLU i enlighet med artiklarna 134 och 135 i förordning (EG) nr 73/2009 hänför sig till den fleråriga budgetramen 2007–2013. Medlemsstaternas utbetalning av direktstöd för ansökningar som görs under kalenderåret 2013 kommer att få verkan under budgetåret 2014 och därmed omfattas av nästa fleråriga budgetram. De tillgängliga beloppen för landsbygdsutvecklingsprogram inom denna ram innefattar redan de belopp som motsvarar överföringar av medel i enlighet med artiklarna 134 och 135 i förordning (EG) nr 73/2009. Sådana överföringar av medel bör därför upphöra.

(10)

För att medlen skulle kunna utnyttjas bättre infördes genom förordning (EG) nr 73/2009 en möjlighet för medlemsstaterna att bevilja stöd över sina nationella tak upp till ett belopp vars nivå säkerställer att stödet hålls inom marginalerna för underutnyttjandet av det nationella taket. Enligt den förordningen kunde dessa belopp antingen användas för att finansiera särskilt stöd eller överföras till EJFLU i enlighet med artikel 136 i förordning (EG) nr 73/2009. Eftersom möjligheten att bevilja stöd över det nationella taket kommer att avskaffas när det nya systemet för direktstöd börjar gälla, bör överföringar av medel till EJFLU i enlighet med artikel 136 i förordning (EG) nr 73/2009 inte göras längre än till och med den 31 december 2013.

(11)

Möjligheten att göra de belopp som följer av tillämpningen av frivillig anpassning tillgängliga som ett extra unionsstöd till programplanering och finansiering av jordbruksutveckling genom EJFLU för budgetåret 2014 och förlänga överföringar av medel i enlighet med artikel 136 i förordning (EG) nr 73/2009 bör inte påverka de framtida anpassningar av nivån på direktstöd som planeras ingå i det nya systemet för direktstöd för att göra fördelningen av direktstöd mellan medlemsstaterna jämnare.

(12)

För att budgetdisciplinen ska kunna upprätthållas är det nödvändigt att taket för utgifter som finansieras genom EGFJ fastställs för budgetåret 2014 genom beaktande av de maximibelopp som anges i den förordning om fastställande av den fleråriga budgetramen som antagits av rådet i enlighet med artikel 312.2 i fördraget, och de belopp som följer av frivillig anpassning liksom de belopp som följer av tillämpningen av artikel 136 i förordning (EG) nr 73/2009 för det budgetåret.

(13)

För att säkerställa det korrekta genomförandet av anpassningen av direktstödet från medlemsstaternas sida för ansökningar som gjorts under 2013 liksom budgetdisciplin för kalenderåret 2013, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på relevanta regler gällande beräkningsgrunden för de minskningar som medlemsstaterna ska tillämpa på jordbrukarna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta görs i god tid och på lämpligt sätt.

(14)

Förordning (EG) nr 73/2009 gav medlemsstaterna möjlighet att besluta att från och med efterföljande år använda en viss procentandel av sina nationella tak till särskilt direktstöd till jordbrukare och att se över tidigare beslut genom att besluta att ändra eller avsluta sådant stöd. En extra översyn av sådana beslut bör införas för kalenderåret 2013.

(15)

För att säkerställa likvärdiga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad gäller framläggandet av de belopp som följer av den frivilliga anpassningen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (6).

(16)

För fastställandet av de belopp som följer av frivillig anpassning, liksom tillgängligt nettosaldo för EGFJ-utgifter för budgetåret 2014 och för tillstånd att bevilja nationellt övergångsstöd bör kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter utan att tillämpa förordning (EU) nr 182/2011.

(17)

Förordning (EG) nr 73/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 73/2009 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11 i den här förordningen ska de totala nettobelopp för direktstöd som får beviljas i en medlemsstat för något kalenderår före 2013 efter tillämpning av artiklarna 7 och 10 i den här förordningen och artikel 1 i förordning (EG) nr 378/2007 eller under kalenderåret 2013 efter tillämpning av artiklarna 10a och 10b i den här förordningen, med undantag av direktstöd som beviljas enligt förordningarna (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 1405/2006, inte överstiga de tak som fastställs i bilaga IV till den här förordningen. Vid behov ska medlemsstaterna linjärt minska beloppen för det direktstöd som är föremål för den minskning som anges i artiklarna 7 och 10 i den här förordningen och artikel 1 i förordning (EG) nr 378/2007 för ett kalenderår före 2013, eller i artiklarna 10a och 10b i den här förordningen för kalenderåret 2013, så att de stämmer överens med de tak som fastställs i bilaga IV till den här förordningen.”

b)

Punkt 2 d ska utgå.

2.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 10a

Anpassning av direktstöd under 2013

1.   Varje belopp i direktstöd som en jordbrukare ska beviljas under kalenderåret 2013 och som överstiger 5 000 EUR ska minskas med 10 %.

2.   Minskningen i punkt 1 ska ökas med fyra procentenheter för belopp som överstiger 300 000 EUR.

3.   Punkterna 1 och 2 ska inte gälla direktstöd som beviljas jordbrukare i Bulgarien och Rumänien och i de franska utomeuropeiska departementen, på Azorerna och Madeira, på Kanarieöarna och på de Egeiska öarna.

4.   Genom undantag från punkt 1 ska den minskning som avses i den punkten fastställas till 0 % i andra nya medlemsstater än Bulgarien och Rumänien.

Artikel 10b

Frivillig anpassning av direktstöd under 2013

1.   Varje medlemsstat som har tillämpat artikel 1 i förordning (EG) nr 378/2007 för kalenderåret 2012 får göra en minskning (nedan kallad frivillig anpassning) av alla belopp i direktstöd som ska beviljas på dess territorium för kalenderåret 2013. Frivillig anpassning ska tillämpas utöver den anpassning av direktstöd som föreskrivs i artikel 10a i den här förordningen.

Frivillig anpassning får vara regionalt differentierad under förutsättning att medlemsstaten har använt alternativet i artikel 3.1 b i förordning (EG) nr 378/2007.

2.   Den maximala minskningssats som följer av den kombinerade tillämpningen av artikel 10a och punkt 1 i denna artikel ska inte överstiga den procentsats för minskning som följer av den kombinerade tillämpningen av artikel 7 i denna förordning och artikel 1.1 i förordning (EG) nr 378/2007 och som tillämpas på de belopp som ska beviljas jordbrukare med avseende på kalenderåret 2012 i de berörda regionerna.

3.   De belopp som följer av tillämpningen av frivillig anpassning ska inte överstiga de nettobelopp som kommissionen har fastställt för kalenderåret 2012 i enlighet med artikel 4.1 i förordning (EG) nr 378/2007.

4.   De belopp som följer av tillämpningen av frivillig anpassning ska i de medlemsstater där de uppkommit vara tillgängliga som unionsstöd till programplanering och finansiering av jordbruksutveckling av EJFLU.

5.   Senast den 8 oktober 2012 ska medlemsstaterna besluta om och till kommissionen meddela följande:

a)

Satsen för frivillig anpassning för hela territoriet och, i tillämpliga fall, för varje region.

b)

Det totala belopp som ska minskas genom frivillig anpassning för hela territoriet och, i tillämpliga fall, för varje region.

Artikel 10c

Belopp som följer av frivillig anpassning och av tillämpning av artikel 136

1.   Utifrån de belopp som medlemsstaterna meddelat i enlighet med artikel 10b.5 ska kommissionen anta genomförandeakter utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 141.2 eller 141b.2 för att fastställa de belopp som följer av frivillig anpassning.

2.   De belopp som fastställts i enlighet med punkt 1 liksom de belopp som följer av tillämpningen av artikel 136 för budgetåret 2014 ska läggas till den årliga fördelningen per medlemsstat av EJFLU-bidraget till landsbygdsutveckling.

3.   Medlemsstaterna får besluta att överskrida maximisatsen för bidraget från EJFLU med avseende på belopp som lagts till den årliga fördelning per medlemsstat som avses i punkt 2.

De belopp som läggs till den årliga fördelningen per medlemsstat som avses i punkt 2, ska inte vara föremål för utbetalning av landsbygdsutvecklingsprogrammens enskilda förfinansieringsbelopp.

4.   Kommissionen ska anta genomförandeakter med regler för hur de belopp som avses i punkt 2 ska föras in i finansieringsplanerna för landsbygdsutvecklingsprogrammen. Sådana genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 141b.2.

Artikel 10d

Nettotak för EGFJ

1.   Taket för EGFJ-utgifter för budgetåret 2014 ska beräknas till det maximibelopp som fastställs i den förordning som rådet antagit i enlighet med artikel 312.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, minus de belopp som avses i artikel 10c.2 i den här förordningen.

2.   Kommissionen ska anta genomförandeakter, utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 141.2 eller 141b.2, som fastställer tillgängligt nettosaldo för EGFJ-utgifter för budgetåret 2014 utifrån de uppgifter som avses i punkt 1.”

3.

I artikel 11.1 ska följande stycke läggas till:

”Under budgetåret 2014 ska den anpassning som avses i första stycket emellertid fastställas med hänsyn till de prognoser för finansiering av den gemensamma jordbrukspolitikens direktstöd och marknadsrelaterade utgifter som fastställs i den förordning som antagits av rådet i enlighet med artikel 312.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med ökat med de belopp som avses i artikel 10b i den här förordningen och de belopp som följer av tillämpningen av artikel 136 i denna för budgetåret 2014, före den anpassning av direktstöd som föreskrivs i artikel 10a i den här förordningen, men utan hänsyn till marginalen på 300 000 000 EUR.”

4.

Artikel 11.2 ska ersättas med följande:

”2.   Europaparlamentet och rådet ska, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och på ett förslag av kommissionen som ska läggas fram senast den 31 mars samma år, fastställa de anpassningar som avses i punkt 1 senast den 30 juni det kalenderår under vilket anpassningarna ska gälla.”

5.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 11a

Delegering av befogenheter

För att säkerställa optimal tillämpning av anpassningen av direktstöd under 2013 och budgetdisciplin för kalenderåret 2013, ska kommissionen ges befogenhet att i enlighet med artikel 141a anta delegerade akter med regler för beräkningsgrunden för de minskningar som medlemsstaterna ska tillämpa på jordbrukarna till följd av anpassningen av direktstöd under 2013 i enlighet med artikel 10a och budgetdisciplin i enlighet med artikel 11.”

6.

I artikel 68.8 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”8.   Senast den 1 september 2012 får medlemsstater som fattade det beslut som avses i artikel 69.1 se över detta och besluta att från och med 2013”.

7.

Artikel 69.1 ska ersättas med följande:

”1.   Medlemsstaterna får senast den 1 augusti 2009, den 1 augusti 2010, den 1 augusti 2011 eller den 1 september 2012 besluta att från och med året efter det beslutet använda upp till 10 % av sina nationella tak enligt artikel 40 eller, i Maltas fall, ett belopp på 2 000 000 EUR för särskilt stöd enligt artikel 68.1.”

8.

Artikel 131.1 ska ersättas med följande:

”1.   De nya medlemsstater som tillämpar systemet för enhetlig arealersättning får senast den 1 augusti 2009, den 1 augusti 2010, den 1 augusti 2011 eller den 1 september 2012 besluta att från och med året efter det beslutet använda upp till 10 % av sina nationella tak enligt artikel 40 för att bevilja stöd till jordbrukare enligt artikel 68.1 och i enlighet med kapitel 5 i avdelning III, i den mån det är tillämpligt på dem.”

9.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 133a

Nationellt övergångsstöd

1.   Med undantag för Bulgarien och Rumänien ska de nya medlemsstater som tillämpar systemet för enhetlig arealersättning ha möjlighet att bevilja nationellt övergångsstöd under 2013.

Beviljandet av sådant stöd ska, utom för Cypern, vara föremål för kommissionens godkännande som beviljats i enlighet med punkt 5.

2.   Det nationella övergångsstödet får beviljas jordbrukare i sektorer för vilka kompletterande nationella direktstöd och, i Cyperns fall, statliga stöd, har beviljats under 2012 i enlighet med artiklarna 132 och 133.

3.   Villkoren för beviljande av stödet ska vara desamma som godkänts för beviljande av utbetalningar i enlighet med artiklarna 132 och 133 för 2012.

4.   Det totala stödbelopp som får beviljas jordbrukare i någon av de sektorer som avses i punkt 2 ska begränsas genom ett särskilt rambelopp för varje sektor, vilket ska motsvara skillnaden mellan

a)

det totala direktstöd som får beviljas jordbrukare i sektorn i fråga under 2012, inbegripet allt stöd som mottagits i enlighet med artikel 132, och

b)

det totala beloppet direktstöd som skulle vara tillgängligt för samma sektor enligt systemet för enhetlig arealersättning under 2013.

För Cypern anges de sektorsspecifika rambeloppen i bilaga XVIIa.

5.   På grundval av ett inlämnat meddelande ska kommissionen anta genomförandeakter, utan tillämpning av det förfarande som avses i artikel 141.2 eller 141b.2, om beviljande av nationellt övergångsstöd där man

a)

fastställer rambeloppet för varje sektor,

b)

fastställer maximisatsen för nationellt övergångsstöd i tillämpliga fall,

c)

fastställer villkoren för beviljandet av detta, samt

d)

anger vilken växelkurs som ska användas för utbetalningarna.

6.   Den nya medlemsstaten får, på grundval av objektiva kriterier och inom ramen för vad kommissionen har godkänt i enlighet med artikel 5, besluta vilka belopp för nationellt övergångsstöd som ska beviljas.”

10.

Artiklarna 134 och 135 ska utgå.

11.

Artikel 136 ska utgå.

12.

Artikel 139 ska ersättas med följande:

”Artikel 139

Statligt stöd

Genom undantag från artikel 180 i förordning (EG) nr 1234/2007 och artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 1184/2006 av den 24 juli 2006 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror (*1) ska medlemsstaterna i enlighet med denna förordning inte tillämpa artiklarna 107, 108 och 109 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på utbetalningar enligt artiklarna 41, 57, 64, 68, 69, 70, 71, 82.2, 86, 98.4, 111.5, 120, 129.3, 131, 132, 133 och 133a i den här förordningen.

(*1)  EUT L 214, 4.8.2006, s. 7.”"

13.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 141a

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11a ska ges till kommissionen för perioden från och med den 1 september 2012 till och med den 31 december 2013.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 11a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 11a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader räknat från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 141b

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den landsbygdsutvecklingskommitté som inrättats genom förordning (EG) nr 1698/2005. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (*2).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

(*2)  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.”"

14.

I bilaga IV ska följande kolumn läggas till:

 

”2013

 

569

 

903

 

964,3

 

5 329,6

 

101,2

 

1 255,5

 

2 344,5

 

5 055,2

 

7 853,1

 

4 128,3

 

53,5

 

146,4

 

379,8

 

34,7

 

1 313,1

 

5,5

 

830,6

 

715,7

 

3 043,4

 

566,6

 

144,3

 

385,6

 

539,2

 

708,5

 

3 650”

15.

Följande bilaga ska införas:

”BILAGA XVIIa

NATIONELLT ÖVERGÅNGSSTÖD I CYPERN

(i EUR)

Sektor

2013

Spannmål (utom durumvete)

141 439

Durumvete

905 191

Mjölk- och mejeriprodukter

3 419 585

Nötkött

4 608 945

Får- och getkött

10 572 527

Grisköttssektorn

170 788

Fjäderfä och ägg

71 399

Vin

269 250

Olivolja

3 949 554

Bordsdruvor

66 181

Vindruvor, torkade

129 404

Bearbetade tomater

7 341

Bananer

4 285 696

Tobak

1 027 775

Frukt från lövfällande träd, inklusive stenfrukt

173 390

Totalt

29 798 462 ”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2013.

Med avvikelse från andra stycket ska:

a)

följande bestämmelser tillämpas från och med den dag då denna förordning träder i kraft:

i)

Artiklarna 10b.5, 10c.1, 10c.4 och 10d.2 i förordning (EG) nr 73/2009, vilka har införts genom artikel 1.2 i den här förordningen.

ii)

Artikel 133a.5 och 133a.6 i förordning (EG) nr 73/2009, vilken har införts genom artikel 1.9 i den här förordningen.

iii)

Artikel 1.5, 1.6, 1.7, 1.8 och 1.13 i den här förordningen.

b)

Artikel 1.1 b och 1.11 i denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 juli 2012.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

A. D. MAVROYIANNIS

Ordförande


(1)  EUT C 191, 29.6.2012, s. 116.

(2)  Yttrande av den 4 maj 2012 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 juli 2012 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 10 juli 2012.

(4)  EUT L 30, 31.1.2009, s. 16.

(5)  EUT L 95, 5.4.2007, s. 1.

(6)  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.


II Icke-lagstiftningsakter

INTERNATIONELLA AVTAL

31.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 204/18


RÅDETS BESLUT

av den 21 december 2011

om undertecknande, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan, och om provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser i avtalet

(2012/418/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 79.3, 91, 100, 192.1, 194, 207 och 209 jämförda med artikel 218.5,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Den 23 mars 2006 bemyndigade rådet kommissionen att förhandla om ett handels- och samarbetsavtal med Republiken Irak.

(2)

Den 27 oktober 2009 godkände rådet på kommissionens förslag ändringar av förhandlingsdirektiven, i syfte att höja avtalets status genom att ersätta termen ”handel” med termen ”partnerskap” i titeln och genom att inrätta ett samarbetsråd på ministernivå.

(3)

Avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan (avtalet), bör undertecknas. Vissa delar av avtalet bör tillämpas provisoriskt i avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för avtalets ingående avslutas.

(4)

De bestämmelser i avtalet som ingår i tillämpningsområdet för avdelning V i tredje delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är bindande för Förenade kungariket och Irland som separata avtalsslutande parter, och inte som en del av Europeiska unionen, såvida inte Europeiska unionen tillsammans med Förenade kungariket och/eller Irland gemensamt meddelar Irak att Förenade kungariket eller Irland är bundna av bestämmelserna som en del av Europeiska unionen i enlighet med protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Om Förenade kungariket och/eller Irland upphör att vara bundna av bestämmelserna som en del av Europeiska unionen i enlighet med artikel 4a i protokoll nr 21, ska Europeiska unionen tillsammans med Förenade kungariket och/eller Irland omedelbart underrätta Irak om varje ändring av deras ställning, varvid de ska förbli bundna av avtalets bestämmelser som enskilda parter. Samma sak gäller för Danmark i enlighet med protokoll nr 22 om Danmarks ställning, som är fogat till fördragen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undertecknandet av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan, bemyndigas härmed på unionens vägnar, med förbehåll för att nämnda avtal ingås.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på unionens vägnar.

Artikel 3

I avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för avtalets ikraftträdande avslutas ska artiklarna 1 och 2 samt avdelningarna II, III och V i avtalet tillämpas provisoriskt, i enlighet med artikel 117 i avtalet endast rörande ärenden som faller inom unionens behörighet, från och med den första dagen i den tredje månaden som följer på den dag då unionen och Irak till varandra har anmält att de förfaranden som är nödvändiga för provisorisk tillämpning har slutförts.

Artikel 4

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 21 december 2011.

På rådets vägnar

M. DOWGIELEWICZ

Ordförande


31.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 204/20


AVTAL OM PARTNERSKAP OCH SAMARBETE

mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan

KONUNGARIKET BELGIEN,

REPUBLIKEN BULGARIEN,

REPUBLIKEN TJECKIEN,

KONUNGARIKET DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

REPUBLIKEN ESTLAND,

IRLAND

REPUBLIKEN GREKLAND,

KONUNGARIKET SPANIEN,

REPUBLIKEN FRANKRIKE,

REPUBLIKEN ITALIEN,

REPUBLIKEN CYPERN,

REPUBLIKEN LETTLAND,

REPUBLIKEN LITAUEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,

REPUBLIKEN UNGERN,

MALTA,

KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

REPUBLIKEN POLEN,

REPUBLIKEN PORTUGAL,

RUMÄNIEN,

REPUBLIKEN SLOVENIEN,

REPUBLIKEN SLOVAKIEN,

REPUBLIKEN FINLAND,

KONUNGARIKET SVERIGE,

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

fördragsslutande parter i fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nedan kallade medlemsstaterna, och

EUROPEISKA UNIONEN, nedan kallad unionen,

å ena sidan, och

REPUBLIKEN IRAK, nedan kallad Irak,

å andra sidan,

nedan kallade parterna,

SOM BEAKTAR de förbindelser som finns mellan unionen, dess medlemsstater och Irak samt deras gemensamma värderingar,

SOM KONSTATERAR att unionen, dess medlemsstater och Irak önskar stärka dessa förbindelser och upprätta handel och samarbete med stöd av en politisk dialog,

SOM BEAKTAR den vikt som parterna fäster vid målen för och principerna i Förenta nationernas stadga och vid respekt för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och de politiska och ekonomiska friheterna, vilka utgör själva grunden för partnerskapet,

SOM PÅ NYTT BEKRÄFTAR den vikt parterna fäster vid de demokratiska principerna, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna enligt Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och andra relevanta internationella instrument som rör mänskliga rättigheter,

SOM INSER den stora betydelsen av hållbar och social utveckling, som bör åtfölja ekonomisk utveckling,

SOM KONSTATERAR vikten av att stärka samarbetet mellan parterna och deras gemensamma önskan att befästa, fördjupa och diversifiera sina förbindelser på områden av ömsesidigt intresse på grundval av respekt för suveränitet, jämlikhet, icke-diskriminering, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning, respekt för miljön och till ömsesidig nytta,

SOM KONSTATERAR behovet av att stödja Iraks ansträngningar för att fortsätta politiska reformer, ekonomisk återuppbyggnad och ekonomiska reformer och för att förbättra levnadsvillkoren för de fattiga och missgynnade befolkningsgrupperna,

SOM INSER behovet av att stärka kvinnornas roll på det politiska, civila, sociala, ekonomiska och kulturella området och att bekämpa diskriminering,

SOM ÖNSKAR skapa gynnsamma villkor för en betydande utveckling och diversifiering av handeln mellan unionen och Irak och stärka samarbetet inom ekonomi, handel, investeringar, vetenskap och teknik samt kultur,

SOM ÄR ANGELÄGNA OM att främja handel och investeringar samt harmoniska ekonomiska förbindelser mellan parterna på grundval av principerna om marknadsekonomi,

SOM BEAKTAR behovet av att skapa gynnsamma villkor för affärsverksamhet och investeringar,

SOM ÄR MEDVETNA OM behovet av att förbättra villkoren för affärsverksamhet och investeringar, liksom villkoren när det gäller till exempel etablering av bolag, arbete, tillhandahållande av tjänster samt kapitalrörelser,

SOM BEAKTAR parternas rätt att reglera tillhandahållandet av tjänster på sina respektive territorier och att säkerställa att legitima mål om allmän ordning uppnås,

SOM BEAKTAR sina respektive åtaganden att bedriva handel i enlighet med Marrakechavtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen av den 15 april 1994 (nedan kallat WTO-avtalet) och i detta sammanhang sitt ömsesidiga intresse av Iraks anslutning till detta avtal,

SOM INSER utvecklingsländernas särskilda behov inom ramen för Världshandelsorganisationen,

SOM INSER att terrorism, organiserad brottslighet, penningtvätt och olaglig narkotikahandel utgör allvarliga hot mot internationell stabilitet och säkerhet och mot målen för deras samarbete,

SOM BEAKTAR vikten av att främja och stärka regionalt samarbete,

SOM BEKRÄFTAR att de bestämmelser i detta avtal som omfattas av tillämpningsområdet för avdelning V i tredje delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt binder Förenade kungariket och Irland som enskilda avtalsslutande parter, och inte som en del av Europeiska unionen, såvida inte Europeiska unionen underrättar Irak om att någon av staterna har blivit bunden i dessa frågor som en del av Europeiska unionen i enlighet med protokoll (nr 21) om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt; detsamma gäller för Danmark i enlighet med protokoll (nr 22) om Danmarks ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Upprättande av partnerskap

1.   Härmed upprättas ett partnerskap mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Irak, å andra sidan.

2.   Målen för partnerskapet ska vara att

a)

tillhandahålla en lämplig ram för den politiska dialogen mellan parterna så att de politiska förbindelserna mellan dem kan utvecklas,

b)

främja handel och investeringar samt harmoniska ekonomiska förbindelser mellan parterna och på så sätt främja hållbar ekonomisk utveckling hos dem, och

c)

lägga grunden för lagstiftningsmässigt, ekonomiskt, socialt, finansiellt och kulturellt samarbete.

Artikel 2

Grundval

Respekt för de demokratiska principerna och de mänskliga rättigheterna, enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra relevanta internationella instrument på detta område, samt för rättsstatsprincipen ligger till grund för båda parternas inrikes- och utrikespolitik och utgör en väsentlig beståndsdel av detta avtal.

AVDELNING I

POLITISK DIALOG OCH SAMARBETE PÅ DET UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITISKA OMRÅDET

Artikel 3

Politisk dialog

1.   En regelbunden politisk dialog ska upprättas mellan parterna. Den ska stärka deras förbindelser, bidra till att bygga upp ett partnerskap och öka den ömsesidiga förståelsen och solidariteten.

2.   Den politiska dialogen ska omfatta alla frågor av gemensamt intresse, särskilt fred, utrikes- och säkerhetspolitik, nationell dialog och försoning, demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och regional stabilitet och integration.

3.   Den politiska dialogen ska äga rum årligen på ministernivå och på hög tjänstemannanivå.

Artikel 4

Bekämpning av terrorism

Parterna bekräftar vikten av att bekämpa terrorism och samtycker till att, i enlighet med internationella konventioner, internationell människorättslagstiftning, internationell humanitär rätt och flyktinglagstiftning samt sina respektive lagar och andra författningar samarbeta för att förhindra och bekämpa terroristhandlingar. De ska göra detta särskilt

a)

inom ramen för ett fullständigt genomförande av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1373 (2001) och andra relevanta FN-resolutioner, FN:s strategi för terrorismbekämpning, internationella konventioner och instrument,

b)

genom utbyte av information om terroristgrupper och deras stödnätverk i enlighet med internationell och nationell rätt, och

c)

genom utbyte av åsikter om sätt och metoder att motverka terrorism, även vad beträffar teknik och utbildning, och genom utbyte av erfarenheter i fråga om att förhindra terrorism.

Parterna bekräftar sitt fortsatta engagemang för att snarast möjligt nå en överenskommelse om FN:s övergripande konvention om internationell terrorism.

Parterna är djupt oroade över uppmaningarna till terroristhandlingar och betonar sitt åtagande att vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder i enlighet med internationell och nationell lag för att minska det hot som sådana uppmaningar innebär.

Artikel 5

Insatser för att motverka spridning av massförstörelsevapen

Parterna anser att spridning av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen, såväl till statliga som icke-statliga aktörer, utgör ett av de allvarligaste hoten mot internationell stabilitet och säkerhet. Parterna är därför överens om att samarbeta och bidra till kampen mot spridning av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen genom att till fullo iaktta och på nationell nivå fullgöra sina befintliga skyldigheter enligt internationella fördrag och avtal om nedrustning och icke-spridning samt andra relevanta internationella skyldigheter på området. Parterna är överens om att denna bestämmelse utgör en väsentlig beståndsdel av detta avtal.

Parterna är dessutom överens om att samarbeta och bidra till kampen mot spridningen av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen genom att

a)

vidta åtgärder för att, beroende på vad som är tillämpligt, underteckna, ratificera eller ansluta sig till samt till fullo genomföra alla andra relevanta internationella instrument,

b)

upprätta ett effektivt system för nationell exportkontroll som omfattar kontroll av export och transitering av varor med koppling till massförstörelsevapen, inbegripet kontroll av slutanvändningen av teknik med dubbla användningsområden i samband med massförstörelsevapen, och som även innefattar effektiva påföljder i fall då reglerna för exportkontroll överträds.

Parterna är överens om att upprätta en regelbunden politisk dialog som ska ledsaga och underbygga dessa beståndsdelar av avtalet.

Artikel 6

Handeldvapen och lätta vapen

1.   Parterna är medvetna om att olaglig tillverkning, överföring och spridning av handeldvapen och lätta vapen, inbegripet ammunition till sådana vapen, samt excessiv anhopning, bristfällig hantering, otillräckligt säker lagring och okontrollerad spridning av sådana vapen fortsätter att utgöra ett allvarligt hot mot fred och internationell säkerhet.

2.   Parterna är överens om att iaktta och fullgöra sina respektive skyldigheter att bekämpa olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen, inbegripet ammunition till dessa, enligt befintliga internationella avtal och FN:s säkerhetsråds resolutioner, samt sina åtaganden inom ramen för andra internationella instrument som är tillämpliga på området, såsom FN:s handlingsprogram för att förebygga, bekämpa och utrota alla former av olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen.

3.   Parterna åtar sig att samarbeta och säkerställa samordning, komplementaritet och synergi i sina ansträngningar för att bekämpa den olagliga handeln med handeldvapen och lätta vapen, inklusive ammunition till dessa, på global, regional, subregional och nationell nivå och är överens om att upprätta en regelbunden politisk dialog som ska åtfölja och konsolidera detta åtagande.

Artikel 7

Internationella brottmålsdomstolen

1.   Parterna bekräftar att de allvarligaste brotten som angår hela det internationella samfundet inte får förbli ostraffade, och att de måste lagföras genom åtgärder på antingen nationell eller internationell nivå.

2.   Parterna erkänner att Irak ännu inte en av de stater som är parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen men att landet överväger möjligheten att ansluta sig längre fram. Irak kommer i så fall att vidta åtgärder för att ansluta sig till, ratificera och genomföra Romstadgan och därmed sammanhängande instrument.

3.   Parterna bekräftar sin fasta beslutsamhet att samarbeta i denna fråga, bland annat genom att utbyta erfarenheter när det gäller antagandet av de lagändringar som krävs enligt relevant internationell rätt.

AVDELNING II

HANDEL OCH INVESTERINGAR

AVSNITT I

Handel med varor

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 8

Tillämpningsområde

Detta kapitel ska gälla för handeln med varor mellan parterna.

Artikel 9

Tullar

I detta kapitel avses med tullar varje form av tull eller annan pålaga som påförs vid eller i samband med import eller export av en vara, inbegripet varje form av extraskatt eller extrapålaga som påförs vid eller i samband med sådan import eller export. Tullar ska inte omfatta

a)

avgifter som motsvarar en intern skatt som påförs i enlighet med artikel 11,

b)

tullar som påförs i enlighet med avdelning II avsnitt 1 kapitel II i detta avtal,

c)

tullar som tillämpas i enlighet med artiklarna VI, XVI och XIX i allmänna tull- och handelsavtalet från 1994 (nedan kallat Gatt 1994), WTO-avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994, WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, WTO-avtalet om skyddsåtgärder, artikel 5 i WTO-avtalet om jordbruk eller WTO-överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning,

d)

avgifter och andra pålagor som påförs i enlighet med en parts nationella lagstiftning och i överensstämmelse med artikel VIII i Gatt 1994 med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser.

Artikel 10

MGN-behandling

1.   Parterna ska bevilja varandra behandling som mest gynnad nation i enlighet med artikel 1.1 i Gatt 1994 med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas på

a)

fördelar som beviljas i syfte att upprätta en tullunion eller ett frihandelsområde enligt Gatt 1994 eller som följer av upprättandet av en sådan tullunion eller ett sådant frihandelsområde,

b)

fördelar som beviljas vissa länder i enlighet med Gatt 1994 och andra internationella överenskommelser till förmån för utvecklingsländer.

Artikel 11

Nationell behandling

Varje part ska bevilja varor från den andra parten nationell behandling i enlighet med artikel III i Gatt 1994 med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser. I detta syfte har artikel III i Gatt 1994 med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser införlivats i detta avtal och utgör i tillämpliga delar en integrerad del av detta.

Artikel 12

Tullpolitik

1.   Produkter med ursprung i Irak och som importeras till unionen ska omfattas av unionens MGN-tull. Inga tullavgifter som är högre än de som tillämpas på import från WTO-medlemmar i enlighet med artikel I i Gatt 1994 får tillämpas på produkter med ursprung i Irak och som importeras till unionen.

2.   Produkter med ursprung i unionen ska vid import till Irak inte omfattas av tullavgifter som är högre än den nu gällande återuppbyggnadsavgiften på 8 % på importerade varor.

3.   Parterna är överens om att de, fram till dess att Irak ansluter sig till WTO, får ändra nivån på importtullarna efter samråd mellan parterna.

4.   Om Irak efter detta avtals undertecknande inför generella tullsänkningar på import, särskilt sänkningar som följer av tullförhandlingarna inom WTO, ska de sänkta tullsatserna tillämpas på import med ursprung i unionen och ersätta bastullsatsen eller återuppbyggnadsavgiften från och med den dag då sänkningarna börjar tillämpas.

Artikel 13

Tillämpning av relevanta bestämmelser i Gatt 1994

Följande artiklar i Gatt 1994 ska införlivas med och utgöra en del av detta avtal och i tillämpliga delar gälla mellan parterna:

a)

Artikel V med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser.

b)

Artikel VII.1, VII.2, VII.3, III.4a, III.4b och VII.5 med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser samt WTO-avtalet om tillämpning av artikel VII i Gatt 1994.

c)

Artikel VIII med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser.

d)

Artikel IX.

e)

Artikel X.

Artikel 14

Harmoniserad varubeskrivning

Klassificeringen av varor i handeln mellan parterna ska vara den som anges i parternas respektive tulltaxenomenklatur, tolkad i överensstämmelse med Harmoniserade systemet i den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, upprättat i Bryssel den 14 juni 1983.

Artikel 15

Tillfällig införsel av varor

Utan att det påverkar tillämpningen av de rättigheter och skyldigheter som härrör från för båda parterna bindande internationella konventioner om tillfällig införsel av varor, ska varje part bevilja den andra parten befrielse från importavgifter och tullar på varor som införs tillfälligt. Förfarandet för tillfällig införsel ska tillämpas med hänsyn till de omständigheter under vilka parten har godtagit skyldigheter som härrör från sådana konventioner.

Artikel 16

Förbud mot kvantitativa restriktioner

När detta avtal träder i kraft ska unionen och Irak i handeln dem emellan avskaffa, och får inte anta eller upprätthålla, restriktioner för import eller export eller andra åtgärder med motsvarande verkan i enlighet med artikel XI i Gatt 1994 med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser. I detta syfte har artikel XI i Gatt 1994 med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser införlivats i detta avtal och utgör i tillämpliga delar en integrerad del av detta.

Artikel 17

Exporttullar

Ingendera parten får upprätthålla eller införa tullar, skatter eller andra avgifter och pålagor som påförs vid eller i samband med export av varor till den andra parten. Ingendera parten får upprätthålla eller införa interna skatter, avgifter och pålagor på varor som exporteras till den andra parten som är högre än de som påförs likadana produkter som är avsedda för inhemsk försäljning.

Kapitel II

Handelspolitiska åtgärder

Artikel 18

Antidumpningsåtgärder

1.   Inget i detta avtal ska hindra parterna från att anta antidumpningsåtgärder eller utjämningsåtgärder i enlighet med artikel VI i Gatt 1994 med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser, avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 samt WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder.

2.   Denna artikel ska inte omfattas av bestämmelserna i avdelning II avsnitt VI i detta avtal.

Artikel 19

Skyddsåtgärder

1.   Inget i detta avtal ska hindra parterna från att anta åtgärder i enlighet med artikel XIX i Gatt 1994 och WTO-avtalet om skyddsåtgärder.

2.   Denna artikel ska inte omfattas av bestämmelserna i avdelning II avsnitt VI i detta avtal.

Kapitel III

Undantag

Artikel 20

Allmänna undantag

Bestämmelserna i artikel XX i Gatt 1994 med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser och i artikel XXI i Gatt 1994, som har införlivats i detta avtal och utgör i en integrerad del av detta, ska i tillämpliga delar gälla mellan parterna.

Kapitel IV

Icke-tariffära frågor

Artikel 21

Industristandarder och bedömning av överensstämmelse, tekniska föreskrifter

1.   Förhållande till WTO-avtalet om tekniska handelshinder

Bestämmelserna i WTO-avtalet om tekniska handelshinder (nedan kallat avtalet om tekniska handelshinder) som har införlivats i detta avtal och utgör i en integrerad del av detta, ska i tillämpliga delar gälla mellan parterna.

2.   Tillämpningsområde

Bestämmelserna i detta kapitel ska gälla utarbetande, antagande och tillämpning av tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse i den mening som avses i avtalet om tekniska handelshinder.

3.   Mål

Samarbetet på områdena tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse mellan parterna ska ha följande syften:

a)

Undvika och minska tekniska handelshinder för att underlätta handeln mellan parterna.

b)

Öka tillträdet för produkter till varandras marknader genom förbättringar när det gäller produkternas säkerhet, kvalitet och konkurrenskraft.

c)

Främja en ökad tillämpning av internationella tekniska föreskrifter och standarder samt förfaranden för bedömning av överensstämmelse, även sektorsspecifika åtgärder och användningen av internationell bästa praxis vid utformningen av dessa.

d)

Säkerställa att utarbetandet, antagandet och tillämpningen av standarder och tekniska föreskrifter är öppet för insyn och inte skapar onödiga hinder för handeln mellan parterna, i enlighet med bestämmelserna i avtalet om tekniska handelshinder.

e)

Utveckla infrastrukturen för tekniska föreskrifter, standardisering, bedömning av överensstämmelse, ackreditering, metrologi och marknadsövervakning i Irak.

f)

Utveckla funktionella förbindelser mellan institutioner med ansvar för standardisering, bedömning av överensstämmelse och tillsyn i Irak och unionen.

g)

Främja att irakiska institutioner deltar praktiskt i internationella standardiseringsorgan och kommittén för tekniska handelshinder.

4.   Tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse

a)

Parterna ska se till att tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse inte utarbetas, antas eller tillämpas med avsikt eller med verkan att skapa onödiga hinder för handeln mellan dem, i enlighet med avtalet om tekniska handelshinder.

b)

Parterna ska sträva efter att när så är möjligt harmonisera sina tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

5.   Insyn och anmälan

a)

De skyldigheter i fråga om informationsutbyte om tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse som föreskrivs i avtalet om tekniska handelshinder ska gälla mellan parterna.

b)

Parterna är överens om att via kontaktpunkter utbyta information i frågor som kan vara relevanta för deras handelsförbindelser, bland annat tidiga varningar, vetenskapliga yttranden och evenemang.

c)

Parterna får samarbeta vid inrättande och upprätthållande av kontaktpunkter och vid inrättande och underhåll av gemensamma databaser.

Kapitel V

Sanitära och fytosanitära åtgärder

Artikel 22

Sanitära och fytosanitära åtgärder

1.   Parterna ska samarbeta på området sanitära och fytosanitära åtgärder i syfte att underlätta handeln och samtidigt skydda människors, djurs och växters liv och hälsa. Bestämmelserna i WTO-avtalet om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder, som har införlivats i detta avtal och utgör i en integrerad del av detta, ska i tillämpliga delar gälla mellan parterna.

2.   På begäran får parterna kartlägga och åtgärda problem som kan tänkas uppstå vid tillämpningen av specifika sanitära och fytosanitära åtgärder och försöka nå en ömsesidigt godtagbar lösning.

AVSNITT II

Handel med tjänster och etablering

Artikel 23

Tillämpningsområde

1.   I detta avsnitt fastställs de åtgärder som krävs för en gradvis liberalisering av handeln med tjänster och etablering mellan parterna.

2.   Detta avsnitt ska tillämpas på åtgärder som påverkar handeln med tjänster och etablering inom all ekonomisk verksamhet med följande undantag:

a)

utvinning, framställning och bearbetning av kärnmaterial,

b)

tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel,

c)

audiovisuella tjänster och kulturella tjänster,

d)

utbildningstjänster,

e)

hälso- och sjukvård och sociala tjänster

f)

nationellt sjöfartscabotage,

g)

luftfartstjänster och kringtjänster för luftfart med undantag av

i)

reparation och underhåll av flygplan varvid flygplanet tas ur bruk,

ii)

försäljning och marknadsföring av luftfartstjänster,

iii)

tjänster som rör databokningssystem,

iv)

marktjänster,

v)

uthyrning av luftfartyg med besättning,

vi)

flygplatstjänster och

h)

tjänster avseende rymdtransport.

3.   Inget i detta avsnitt ska anses innebära några skyldigheter vad gäller offentlig upphandling.

4.   Bestämmelserna i detta avsnitt ska inte gälla subventioner som beviljas av parterna.

5.   I enlighet med detta avsnitt behåller varje part rätten att reglera och att införa nya föreskrifter för att uppnå legitima politiska mål.

Artikel 24

Definitioner

I detta avsnitt gäller följande definitioner:

a)

fysisk person från unionen: en medborgare i en av unionens medlemsstater enligt medlemsstatens lagstiftning; fysisk person från Irak: en medborgare i Irak enligt irakisk lagstiftning.

b)

juridisk person: en juridisk inrättning som upprättats i laga ordning eller på annat sätt organiserats enligt gällande lag, antingen för vinständamål eller i annat syfte, och antingen privatägt eller i statens ägo, inbegripet bolag, stiftelser, handelsbolag, samriskföretag, enskilda näringsidkare och föreningar.

c)

juridisk person från unionen respektive juridisk person från Irak: en juridisk person som upprättats i enlighet med lagstiftningen i en av unionens medlemsstater eller i Irak, och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sitt huvudsakliga driftsställe på det territorium där fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga eller på Iraks territorium. Om den juridiska personen endast har sitt säte, sitt huvudkontor eller sitt huvudsakliga driftsställe på det territorium där fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga eller på Iraks territorium, ska den inte anses som en juridisk person från unionen eller en juridisk person från Irak annat än om dess verksamhet har en verklig och kontinuerlig förbindelse med unionens eller Iraks ekonomi.

d)

Trots vad som sägs i led c ska rederier som är etablerade utanför unionen eller Irak och som kontrolleras av medborgare i en av unionens medlemsstater eller i Irak omfattas av bestämmelserna i detta avtal, om deras fartyg är registrerade i den EU-medlemsstaten eller i Irak i enlighet med respektive lagstiftning och för en EU-medlemsstats eller Iraks flagg.

e)

näringsverksamhet: omfattar inte verksamhet som bedrivs av en statlig myndighet, dvs. verksamhet som inte bedrivs i kommersiellt syfte eller i konkurrens med en eller flera andra ekonomiska aktörer.

f)

dotterbolag: en juridisk person som i realiteten kontrolleras av en annan juridisk person.

g)

filial till en juridisk person: ett driftställe som inte är en juridisk person och som ger intryck av att vara permanent, t.ex. ett moderbolags utvidgning, som har en egen administration och är utrustat för att kunna föra affärsförhandlingar med en tredje part så att den senare, trots att den vet att det vid behov kommer att finnas ett rättsligt band med moderbolaget, vars huvudkontor ligger utomlands, inte behöver ha direkta kontakter med moderbolaget utan kan göra affärer med det driftsställe som utgör en utvidgningen av verksamheten.

h)

tillhandahållare av tjänster i en part: varje fysisk eller juridisk person i endera parten som önskar tillhandahålla eller tillhandahåller en tjänst.

i)

tjänstehandel: tillhandahållande av en tjänst på ett av följande sätt:

i)

från en parts territorium till den andra partens territorium,

ii)

inom en parts territorium till en tjänstekonsument från den andra parten,

iii)

av en tillhandahållare av tjänster i en part genom etablering på den andra partens territorium,

iv)

av en tillhandahållare av tjänster i en part genom närvaro av fysiska personer på den andra partens territorium.

j)

åtgärd: en parts åtgärder, antingen i form av lagar och andra författningar, regler, förfaranden, beslut, administrativa handlingar eller i någon annan form.

k)

åtgärder vidtagna eller upprätthållna av en part: åtgärder vidtagna eller upprätthållna av

i)

centrala, regionala eller lokala regeringar eller myndigheter, och

ii)

icke-statliga organ vid utövandet av befogenheter som delegerats av centrala, regionala eller lokala regeringar eller myndigheter.

l)

tjänster: varje tjänst inom vilken sektor som helst utom tjänster som tillhandahålls i samband med utövandet av statliga befogenheter.

m)

etablering: alla former av företagsetablering eller yrkesmässig etablering genom

i)

upprättande, förvärv eller upprätthållande av en juridisk person, eller

ii)

etablering eller upprätthållande av en filial eller ett representationskontor

på en parts territorium i syfte att bedriva en näringsverksamhet.

n)

investerare i en part: varje fysisk eller juridisk person som ämnar bedriva eller bedriver en näringsverksamhet genom en etablering.

o)

tjänst som tillhandahålls i samband med utövandet av statliga befogenheter: varje tjänst som inte tillhandahålls på kommersiella grunder eller i konkurrens med en eller flera tillhandahållare av tjänster.

Artikel 25

1.   Från och med detta avtals ikraftträdande ska unionen utvidga den behandling som följer av listan för unionens och dess medlemsstaters särskilda åtaganden avseende nationell behandling och marknadstillträde enligt allmänna tjänstehandelsavtalet (nedan kallat Gats) till att också omfatta tjänster eller tillhandahållare av tjänster.

2.   Från och med detta avtals ikraftträdande, och om inte annat följer av punkt 3, ska Irak bevilja tjänster, tillhandahållare av tjänster, etableringar och investerare från unionen inom tjänstesektorn och övriga sektorer en behandling som inte är mindre gynnsam än den behandling som beviljas tjänster, tillhandahållare av tjänster, etableringar och investerare av samma slag från Irak eller, om denna är bättre, den som ges tjänster, tillhandahållare av tjänster, etableringar och investerare av samma slag från ett tredjeland.

3.   Irak kan ändra den behandling som beviljas tjänster, tillhandahållare av tjänster, etableringar och investerare från unionen genom att uppställa villkor och göra förbehåll som leder till en mindre gynnsam behandling än den som landet beviljar sina egna tjänster, tillhandahållare av tjänster, etableringar och investerare av samma slag. En sådan ändring ska uppfylla följande villkor:

a)

Den behandling som beviljas tjänster, tillhandahållare av tjänster, etableringar och investerare från unionen får inte vara mindre gynnsam än den som Irak beviljar tjänster, tillhandahållare av tjänster, etableringar och investerare från ett tredjeland.

b)

Irak ska anmäla en sådan avsikt till Europeiska unionens kommission (nedan kallad kommissionen) fyra månader före den dag man avser att börja tillämpa sådana villkor. På begäran av kommissionen ska Irak tillhandahålla detaljerade uppgifter om de skäl som motiverar det planerade införandet av villkor och förbehåll. Dessa villkor och förbehåll ska anses vara godkända av unionen om inget meddelande har sänts till Irak inom åtta veckor.

c)

På begäran av endera parten ska de föreslagna villkoren och förbehållen överlämnas till samarbetskommittén för granskning och godkännande.

4.   Utan att det inverkar på de förmåner som följder av den behandling som beviljas tjänster, tillhandahållare av tjänster, etableringar och investerare från unionen enligt punkt 2 i denna artikel ska Irak, efter anslutningen till WTO, utvidga den behandling som följer av landets lista för särskilda åtaganden enligt Gats till att omfatta även tjänster och tillhandahållare av tjänster från unionen.

Artikel 26

1.   Behandling som mest gynnad nation som beviljas i enlighet med denna avdelning ska inte tillämpas på skattefördelar som parterna ger eller i framtiden kommer att ge på grundval av dubbelbeskattningsavtal eller andra arrangemang på skatteområdet.

2.   Inget i detta avsnitt ska tolkas så att det hindrar parterna från att anta eller genomföra åtgärder som syftar till att förhindra skatteflykt i enlighet med skattebestämmelser i dubbelbeskattningsavtal, andra arrangemang på skatteområdet eller nationell skattelagstiftning

3.   Inget i detta avsnitt ska tolkas så att det hindrar medlemsstaterna eller Irak från att, vid tillämpning av de relevanta bestämmelserna i sin skattelagstiftning, skilja mellan skattebetalare som inte befinner sig i identiska situationer, särskilt i fråga om bosättningsort.

Artikel 27

Andra avtal

Inget i detta avsnitt ska begränsa rätten för parternas investerare att åtnjuta en mer gynnsam behandling enligt något befintligt eller framtida internationellt avtal om investeringar i vilka en av unionens medlemsstater eller Irak är part.

Artikel 28

Öppenhet och insyn

En part ska omgående besvara den andra partens framställningar om särskilda upplysningar om någon av dess allmänt tillämpliga åtgärder eller internationella överenskommelser som hänför sig till eller berör detta kapitel. Parterna ska även inrätta ett eller flera informationsställen för att på begäran lämna särskilda upplysningar till den andra partens tillhandahållare av tjänster i alla sådana frågor. En förteckning över dessa informationsställen finns i bilaga 3. Informationsställena behöver inte vara depositarier för lagar och andra författningar.

Artikel 29

Undantag

1.   För bestämmelserna i detta avsnitt gäller undantagen i denna artikel. Under förutsättning att åtgärderna inte tillämpas på ett sätt som skulle innebära godtycklig eller oberättigad diskriminering mellan länder i fall då likartade förhållanden råder, eller en förtäckt inskränkning av tjänstehandeln, ska inget i detta avsnitt tolkas som ett hinder för någon av parterna att anta eller genomföra åtgärder

a)

som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten eller moralen eller för att upprätthålla allmän ordning,

b)

som är nödvändiga för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa,

c)

som är nödvändiga för att säkerställa iakttagandet av lagar och andra författningar som inte är oförenliga med bestämmelserna i detta avsnitt, inklusive sådana som hänför sig till

i)

förhindrandet av bedrägliga eller olagliga förfaranden eller för att åtgärda bristande uppfyllelse av förpliktelser enligt ett tjänstekontrakt,

ii)

skyddet av enskildas privatliv i samband med behandling och spridning av personuppgifter samt skyddet av sekretess för individuella register och konton,

iii)

säkerhet,

d)

som är oförenliga med målen för artikel 25, förutsatt att olikheten i behandling syftar till att säkerställa en skälig eller effektiv beskattning eller uppbörd av direkta skatter med avseende på den andra partens tjänster eller tillhandahållare av tjänster,

e)

som är oförenliga med målen för artikel 25, förutsatt att olikheten i behandling syftar till att förhindra skatteflykt eller skatteundandragande i enlighet med skattebestämmelser i dubbelbeskattningsavtal, andra arrangemang på skatteområdet eller nationell skattelagstiftning.

2.   Bestämmelserna i detta avsnitt ska inte tillämpas på parternas respektive socialförsäkringssystem eller på verksamhet på någon av parternas territorium som, ens tillfälligt, har anknytning till myndighetsutövning.

3.   Bestämmelserna i detta avsnitt ska inte gälla åtgärder som rör fysiska personer som söker tillträde till parternas arbetsmarknad, inte heller ska de gälla åtgärder som rör medborgarskap, bosättning eller fast anställning.

4.   Inget i detta avsnitt ska hindra en part från att tillämpa åtgärder för att reglera fysiska personers inresa till eller tillfälliga vistelse inom dess territorium, inbegripet sådana åtgärder som är nödvändiga för att skydda gränsernas integritet och se till att fysiska personers förflyttning över dessa sker i ordnade former, förutsatt att åtgärderna inte tillämpas på ett sådant sätt att förmåner som tillkommer den andra parten enligt artikel 25 upphävs eller minskas.

5.   Inget i detta avsnitt är tillämpligt på verksamhet som bedrivs av en centralbank eller penningpolitisk myndighet eller av någon annan offentlig institution vid utövandet av penning- eller valutapolitik.

6.   Inget i detta avsnitt ska tolkas som hinder för en part, inklusive dess offentliga institutioner, att inom sitt territorium med ensamrätt bedriva verksamhet eller tillhandahålla tjänster för sin egen eller sina offentliga institutioners räkning, med egen eller någon av institutionernas garanti eller med användande av egna eller någon av institutionernas medel.

7.   Bestämmelserna i detta avsnitt ska inte hindra någon av parterna från att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra kringgående av dess åtgärder avseende tredjeländers tillträde till dess marknad på grundval av bestämmelserna i detta avtal.

Artikel 30

Undantag i säkerhetssyfte

Inget i detta avsnitt ska tolkas så att det

a)

ålägger en part att lämna upplysningar, vars utlämnande den anser strida mot dess väsentliga säkerhetsintressen,

b)

hindrar en part från att vidta en åtgärd som den anser nödvändig för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen, där åtgärden

i)

avser ekonomisk verksamhet som utövas direkt eller indirekt för att försörja en militär inrättning,

ii)

avser klyvbara ämnen eller fusionsämnen eller ämnen ur vilka sådana ämnen kan framställas,

iii)

är knuten till tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel och har samband med handel med andra varor och material,

iv)

avser offentlig upphandling som är absolut nödvändig för nationella säkerhets- eller försvarssyften,

v)

vidtas i krigstid eller i andra kritiska lägen i de internationella relationerna, eller

c)

hindrar en part från att vidta åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter i enlighet med Förenta nationernas stadga för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet

Artikel 31

Gradvis liberalisering av tjänstehandel och etablering

Samarbetsrådet får alltefter omständigheterna, däribland den situation som uppstår genom Iraks anslutning till WTO, rekommendera parterna att gradvis utvidga tjänstehandel och etablering mellan dem och säkerställa full överensstämmelse med bestämmelserna i Gats, särskilt artikel V. Om rekommendationerna godtas kan de sättas i kraft genom överenskommelser mellan parterna.

AVSNITT III

Bestämmelser om affärsverksamhet och investeringar

Artikel 32

Främjande av investeringar

Parterna ska främja en ökning av investeringar till ömsesidig nytta genom att skapa ett gynnsammare klimat för privata investeringar.

Artikel 33

Kontaktpunkter och informationsutbyte

I syfte att underlätta kontakterna mellan parterna i handelsfrågor med anknytning till privata investeringar ska varje part utse en kontaktpunkt. En parts kontaktpunkt ska på den andra partens begäran ange vilket organ eller vilken tjänsteman som ansvarar för den sak frågan gäller samt lämna det stöd som behövs för att underlätta kontakterna med den begärande parten.

AVSNITT IV

Löpande betalningar och kapital

Artikel 34

Syfte och tillämpningsområde

1.   Parterna ska sträva efter att liberalisera löpande betalningar och kapitalrörelser mellan sig, i enlighet med sina åtaganden inom ramen för internationella finansinstitut.

2.   Detta avsnitt gäller för alla löpande betalningar och kapitalrörelser mellan parterna.

Artikel 35

Bytesbalans

Parterna ska tillåta alla löpande betalningar och överföringar mellan parterna, i fritt konvertibel valuta och i enlighet med Internationella valutafondens stadga.

Artikel 36

Kapitalbalans

Från och med detta avtals ikraftträdande ska parterna tillåta fri rörlighet för kapital i samband med direktinvesteringar som görs i enlighet med värdlandets lagstiftning och i samband med investeringar som görs i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, samt avveckling eller repatriering av detta kapital och eventuell vinst därav.

Artikel 37

Standstill

Parterna får inte införa några nya restriktioner för löpande betalningar och kapitalrörelser mellan personer som är bosatta på parternas respektive territorier, och får inte göra befintliga arrangemang mer restriktiva.

Artikel 38

Skyddsåtgärder

1.   Om kapitalrörelser mellan unionen och Irak under särskilda omständigheter orsakar eller riskerar att orsaka allvarliga svårigheter för bedrivandet av penning- eller valutapolitiken i unionen eller Irak, får unionen respektive Irak för en period av högst sex månader vidta skyddsåtgärder beträffande kapitalrörelser mellan unionen och Irak, om sådana åtgärder är absolut nödvändiga.

2.   Den part som vidtar skyddsåtgärderna ska snarast möjligt underrätta den andra parten om en tidsplan för åtgärdernas avskaffande.

Artikel 39

Slutbestämmelser

1.   Inget i detta avsnitt ska begränsa parternas ekonomiska aktörers rätt att omfattas av en mer gynnsam behandling än vad som eventuellt föreskrivs i gällande bilaterala eller multilaterala avtal i vilka de är parter.

2.   Parterna ska samråda med varandra i syfte att underlätta kapitalrörelser mellan sig för att främja målen i detta avtal.

AVSNITT V

Handelsrelaterade frågor

Kapitel I

Statliga handelsföretag

Artikel 40

1.   Parterna ska sträva efter att följa artikel XVII i Gatt 1994 med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser och WTO-överenskommelsen om tolkningen av artikel XVII i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994, som har införlivats i detta avtal och i tillämpliga delar utgör en integrerad del av det.

2.   Om en av parterna begär upplysningar av den andra parten om enskilda statliga handelsföretag, deras verksamhetssätt och hur deras verksamhet påverkar den bilaterala handeln, ska den anmodade parten säkerställa största möjliga öppenhet, utan att det påverkar tillämpningen av artikel XVII.4 d i Gatt 1994 om konfidentiella uppgifter.

3.   Båda parter ska säkerställa att alla statliga handelsföretag som levererar varor eller tjänster fullgör den berörda partens skyldigheter enligt detta avtal.

Kapitel II

Offentlig upphandling

Artikel 41

Inledning

1.   Parterna erkänner att öppna och konkurrensutsatta upphandlingsförfaranden som medger insyn bidrar till en hållbar ekonomisk utveckling, och fastställer som mål att åstadkomma ett faktiskt, ömsesidigt och gradvis öppnande av sina respektive marknader för offentlig upphandling.

2.   I detta kapitel gäller följande definitioner:

a)   handelsvaror eller tjänster: varor eller tjänster av ett slag som i allmänhet säljs eller erbjuds på den kommersiella marknaden till, och som vanligen köps av, icke-statliga köpare för icke-statliga ändamål.

b)   byggtjänster: en tjänst vars syfte är att på valfritt sätt utföra tekniska bygg- eller anläggningsarbeten i enlighet med huvudgrupp 51 i FN:s centrala produktindelning (Central Product Classification, nedan kallad CPC).

c)   dag: kalenderdag.

d)   elektronisk auktion: en upprepad process där leverantörer med hjälp av elektroniska medel presenterar antingen nya priser eller nya värden för kvantifierbara icke prisrelaterade delar av anbuden med anknytning till utvärderingskriterierna, eller bådadera, vilket leder till en rangordning eller en ny rangordning av anbuden.

e)   skriftligen eller skriftligt: varje enhet av ord eller siffror som kan läsas, återges och meddelas vid ett senare tillfälle; den kan innehålla elektroniskt överförd och lagrad information.

f)   begränsad upphandling: ett upphandlingsförfarande där den upphandlande enheten kontaktar en leverantör eller leverantörer som den själv valt ut.

g)   åtgärd: lagar, andra författningar, förfaranden, administrativa riktlinjer eller praxis, eller alla åtgärder från den upphandlande enhetens sida i samband med en upphandling som omfattas av detta kapitel.

h)   fleranvändningsförteckning: förteckning över leverantörer som en upphandlande enhet anser uppfylla kraven för att få tas upp i förteckningen och som den upphandlande enheten har för avsikt att använda mer än en gång.

i)   meddelande om planerad upphandling: meddelande som offentliggörs av en upphandlande enhet i vilket intresserade leverantörer uppmanas att lämna in en begäran om deltagande, ett anbud eller båda.

j)   motkrav: villkor eller åtagande som främjar lokal utveckling eller förbättrar en parts betalningsbalans, t.ex. användning av lokalt innehåll, tekniklicensiering, investeringar, motköp eller liknande åtgärd eller krav.

k)   öppet anbudsförfarande: förfarande där alla intresserade leverantörer har möjlighet att lämna anbud.

l)   person: en fysisk person eller juridisk person.

m)   upphandlande enhet: enhet som omfattas av en parts tillägg I till bilaga 1 till detta avtal.

n)   kvalificerad leverantör: leverantör som en upphandlande enhet anser ha uppfyllt villkoren för deltagande.

o)   selektivt förfarande: förfarande då enbart kvalificerade leverantörer uppmanas att lämna anbud av den upphandlande enheten.

p)   tjänster: omfattar byggtjänster, om inte annat anges.

q)   standard: ett dokument som fastställts av ett erkänt organ, och som för allmänt och upprepat bruk anger regler, riktlinjer eller egenskaper avseende varor eller tjänster, eller därmed sammanhängande processer och tillverkningsmetoder som det inte är obligatoriskt att följa; det kan även innefatta eller enbart behandla terminologi, symboler, förpacknings-, märknings- eller etiketteringskrav beträffande en vara, en tjänst, en process eller en tillverkningsmetod.

r)   leverantör: en person eller en grupp av personer som tillhandahåller eller som kan tillhandahålla varor eller tjänster.

s)   

teknisk specifikation

: ett krav i samband med ett anbudsförfarande

i)

som anger egenskaperna hos de varor eller tjänster som ska upphandlas, exempelvis kvalitet, prestanda, säkerhet och dimensioner, eller processer och metoder för tillverkningen eller tillhandahållandet av dessa, eller

ii)

som behandlar terminologi, symboler, förpacknings-, märknings- eller etiketteringskrav beträffande en vara eller en tjänst.

Artikel 42

Tillämpningsområde

1.   Detta kapitel gäller alla åtgärder i samband med upphandling som omfattas. I detta kapitel avses med upphandling som omfattas, upphandling för offentliga ändamål

a)

av varor, tjänster eller en kombination av dessa

i)

i enlighet med varje parts underbilagor till tillägg I till bilaga I till detta avtal, och

ii)

som inte upphandlas för kommersiell försäljning eller återförsäljning, eller för tillverkning av varor eller tillhandahållande av tjänster för kommersiell försäljning eller återförsäljning,

b)

genom avtal, exempelvis köp, leasing, hyresavtal eller hyrköpsavtal, med eller utan rätt till köp,

c)

till ett värde som vid offentliggörandet av ett meddelande i enlighet med artikel 45 uppgår till minst det tröskelvärde som anges i varje parts underbilagor till tillägg I till bilaga 1 till detta avtal,

d)

genom en upphandlande enhet och

e)

som inte på annat sätt är undantagen från att omfattas.

2.   Såvida inget annat uttryckligen anges gäller detta kapitel inte för

a)

inköp eller hyra av mark, befintliga byggnader eller annan fast egendom eller därmed sammanhängande rättigheter,

b)

icke-avtalsgrundande överenskommelser eller någon form av bistånd som en part tillhandahåller, inklusive samarbetsavtal, bidrag, lån, kapitaltillskott, lånegarantier och skattelättnader,

c)

upphandling eller förvärv av tjänster på skatteområdet eller förvaringstjänster, likvidations- eller förvaltningstjänster för reglerade finansinstitut eller tjänster som rör försäljning, inlösen och distribution i samband med statlig upplåning, inklusive lån, statsobligationer och andra värdepapper,

d)

offentliga anställningsavtal,

e)

upphandling som genomförs

i)

särskilt i syfte att tillhandahålla internationellt bistånd, inklusive utvecklingsbistånd,

ii)

enligt det särskilda förfarande eller på de särskilda villkor som gäller för en internationell överenskommelse om stationering av trupper eller de avtalsslutande ländernas gemensamma genomförande av ett projekt,

iii)

enligt det särskilda förfarande eller på de särskilda villkor som gäller för en internationell organisation, eller en organisation som finansieras av internationella bidrag, lån eller annat bistånd, när det tillämpliga förfarandet eller de tillämpliga villkoren skulle vara oförenliga med detta kapitel.

3.   Varje part ska definiera och specificera följande information i sina underbilagor till tillägg I till bilaga 1 till detta avtal:

a)

I underbilaga 1 de centrala statliga enheter vars upphandling omfattas av detta kapitel.

b)

I underbilaga 2 alla andra enheter vars upphandling omfattas av detta kapitel.

c)

I underbilaga 3 de tjänster, utom byggtjänster, som omfattas av detta kapitel.

d)

I underbilaga 4 de byggtjänster som omfattas av detta kapitel.

e)

I underbilaga 5 alla allmänna anmärkningar.

4.   Om en upphandlande enhet i samband med offentlig upphandling kräver att personer som inte omfattas av en parts underbilagor till tillägg I till bilaga 1 till detta avtal ska upphandla i enlighet med särskilda krav, ska artikel 43 gälla i tillämpliga delar för dessa krav.

5.   Vid beräkningen av värdet av en upphandling i syfte att bedöma om det är en offentlig upphandling får den upphandlande enheten varken dela upp upphandlingen i separata upphandlingar eller välja eller använda en särskild värderingsmetod för att beräkna värdet av en upphandling i syfte att helt eller delvis undanta denna från tillämpningen av detta kapitel.

6.   Inget i detta kapitel ska tolkas som hinder för en part att vidta en åtgärd eller att inte lämna ut uppgifter som denne anser nödvändiga för att skydda sina grundläggande säkerhetsintressen i samband med upphandling av vapen, ammunition eller krigsmateriel eller upphandling som är oumbärlig för den nationella säkerheten eller för nationella försvarssyften.

7.   Under förutsättning att sådana åtgärder inte tillämpas på ett sätt som skulle innebära godtycklig eller oberättigad diskriminering mellan parter i fall då likartade förhållanden råder, eller en förtäckt inskränkning av internationell handel, ska inget i detta kapitel tolkas som ett hinder för någon av parterna att anta eller genomföra åtgärder

a)

som är nödvändiga för att skydda allmän moral, ordning eller säkerhet,

b)

som är nödvändiga för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa,

c)

som är nödvändiga för att skydda immateriella rättigheter, eller

d)

som avser varor eller tjänster som tillhandahålls av personer med funktionsnedsättning, av välgörenhetsinrättningar eller inom kriminalvården.

Artikel 43

Allmänna principer

1.   När det gäller samtliga åtgärder och all offentlig upphandling ska varje part och dess upphandlande enheter, omedelbart och utan förbehåll, bevilja varor och tjänster från den andra parten eller leverantörer från den andra parten som tillhandahåller varor och tjänster en behandling som inte är mindre gynnsam än den som beviljas inhemska varor, tjänster och leverantörer.

2.   Med avseende på åtgärder rörande offentlig upphandling får en part och dess upphandlande enheter inte

a)

behandla en lokalt etablerad leverantör mindre förmånligt än en annan lokalt etablerad leverantör på grund av graden av utländsk anknytning eller ägarskap, eller

b)

diskriminera en lokalt etablerad leverantör av det skälet att de varor eller tjänster som denne erbjuder i samband med en viss upphandling utgörs av varor eller tjänster från den andra parten.

3.   Irak ska, beträffande alla lagar, andra författningar, förfaranden och praxis rörande offentlig upphandling liksom specifika upphandlingar av offentliga myndigheter på alla nivåer som öppnats för varor, tjänster och leverantörer från tredjeländer, bevilja varor, tjänster och leverantörer från unionen en behandling som inte är mindre gynnsam än den som beviljas utländska varor, tjänster och leverantörer från ett tredjeland.

4.   Vid offentlig upphandling med hjälp av elektroniska medel ska den upphandlande enheten

a)

garantera att upphandlingen genomförs med hjälp av it-system och programvara, inklusive sådana som rör autentisering och kryptering av information, som är allmänt tillgängliga och kompatibla med andra allmänt tillängliga it-system och annan tillgänglig programvara,

b)

se till att det finns mekanismer som garanterar integriteten för begäran om deltagande och anbud, bland annat fastställande av tidpunkten för mottagande, och hindrar otillbörlig tillgång.

5.   En upphandlande enhet ska genomföra offentlig upphandling på ett öppet och opartiskt sätt som gör att intressekonflikter undviks, som förhindrar korruption och som är förenligt med detta kapitel.

6.   Ingen part får vid offentlig upphandling tillämpa sådana ursprungsregler för varor eller tjänster som importerats från eller levererats av den andra parten, som avviker från de ursprungsregler som den samtidigt tillämpar vid normal handel på import eller leveranser av samma varor eller tjänster från samma part.

Artikel 44

Offentliggörande av information om upphandling

1.   Varje part ska

a)

omgående offentliggöra alla lagar och andra författningar, rättsliga avgöranden, administrativa avgöranden med allmän giltighet och standardkontraktsklausuler som föreskrivs i lagar eller andra författningar och som införlivas genom hänvisning i meddelanden, anbudsunderlag och upphandlingsförfaranden för offentlig upphandling, samt ändringar av dessa, i officiellt angivna elektroniska medier eller publikationer som har stor spridning och är lätt tillgängliga för allmänheten,

b)

på begäran lämna en förklaring till detta till den andra parten,

c)

i tillägg II till bilaga 1 till detta avtal förteckna de elektroniska medier eller publikationer där parten offentliggör den information som avses i a,

d)

i tillägg III till bilaga 1 till detta avtal ange de elektroniska medier där parten offentliggör de meddelanden som krävs enligt artiklarna 45, 47.4 och 55.2.

2.   Varje part ska omgående till den andra parten anmäla alla ändringar av den information som parten förtecknat i tillägg II eller III till bilaga 1 till detta avtal.

Artikel 45

Offentliggörande av meddelanden

1.   För varje offentlig upphandling, utom under exceptionella omständigheter enligt artikel 52, ska en upphandlande enhet offentliggöra ett meddelande om planerad upphandling i ett av de medier som förtecknas i tillägg III till bilaga 1 till detta avtal. Ett sådant meddelande ska innehålla de uppgifter som anges i tillägg IV till bilaga 1 till detta avtal. Dessa meddelanden ska kostnadsfritt vara elektroniskt tillgängliga via en enda tillträdespunkt.

2.   För varje planerad upphandling ska den upphandlande enheten samtidigt med meddelandet om planerad upphandling offentliggöra en sammanfattning, som ska vara lätt tillgänglig, på ett av WTO-språken. Sammanfattningen ska innehålla åtminstone följande uppgifter:

a)

Upphandlingens föremål.

b)

Slutdatum för att lämna in anbud och, i tillämpliga fall, slutdatum för att lämna in begäran om deltagande eller ansökan om att tas upp på en fleranvändningsförteckning.

c)

Den adress dit man kan vända sig till för att begära handlingar rörande upphandlingen.

3.   Upphandlande enheter uppmanas att så tidigt som möjligt varje budgetår offentliggöra ett meddelande om sina upphandlingsplaner (nedan kallat meddelande om planerade upphandlingar). Meddelandet bör innehålla uppgifter om upphandlingens föremål och om den planerade tidpunkten för offentliggörande av varje meddelande om planerad upphandling.

4.   En upphandlande enhet som förtecknas i underbilaga 2 till tillägg I till bilaga 1 till detta avtal får använda ett sådant meddelande om planerade upphandlingar som ett meddelande om planerad upphandling, förutsatt att det innehåller de uppgifter som krävs enligt tillägg IV till bilaga 1 till detta avtal, som är tillgängliga och en uppmaning till leverantörer om att anmäla sitt intresse att delta i upphandlingen till den upphandlande enheten.

Artikel 46

Villkor för deltagande

1.   En upphandlande enhet ska begränsa villkoren för deltagande i en upphandling till vad som krävs för att säkerställa att leverantören har rättslig och ekonomisk kapacitet samt kommersiell och teknisk förmåga för att åta sig den aktuella upphandlingen.

2.   Vid bedömning av huruvida en leverantör uppfyller villkoren för deltagande,

a)

ska den upphandlande enheten bedöma leverantörens ekonomiska, kommersiella och tekniska förmåga på grundval av leverantörens affärsverksamhet både inom och utanför territoriet för den part som den upphandlande enheten tillhör,

b)

får den upphandlande enheten inte ställa som villkor för att en leverantör ska få delta i en upphandling att denne tidigare ska ha tilldelats ett eller flera kontrakt av en upphandlande enhet i den berörda parten eller att leverantören ska ha tidigare erfarenhet av arbete på partens territorium,

c)

får den upphandlande enheten kräva tidigare relevant erfarenhet om detta är nödvändigt för att uppfylla upphandlingsvillkoren.

3.   Vid bedömningen ska den upphandlande enheten grunda sin värdering på de villkor som enheten i förväg angett i meddelanden om upphandling eller anbudsunderlag.

4.   En upphandlande enhet måste utesluta en leverantör av skäl som konkurs, oriktiga uppgifter, allvarliga brister vid uppfyllandet av väsentliga krav eller skyldigheter i tidigare kontrakt, domar med anledning av allvarliga brott, fel i yrkesutövningen eller underlåtenhet att betala skatt.

Artikel 47

Kvalificering av leverantörer

1.   När en upphandlande enhet avser att använda sig av selektivt förfarande ska enheten

a)

i meddelandet om planerad upphandling åtminstone inkludera de uppgifter som anges i punkterna 1, 2, 6, 7, 10 och 11 i tillägg IV till bilaga 1 till detta avtal och uppmana leverantörerna att lämna in en begäran om deltagande, och

b)

senast när tidsfristen för att lämna in anbud börjar löpa, tillhandahålla åtminstone de uppgifter som avses i punkterna 3, 4, 5, 8 och 9 i tillägg IV till bilaga 1 till detta avtal till de leverantörer som underrättats enligt punkt 2 b i tillägg VI till bilaga 1 till det här avtalet.

2.   En upphandlande enhet ska som kvalificerade leverantörer erkänna alla inhemska leverantörer och alla leverantörer från den andra parten som uppfyller villkoren för deltagande i en särskild upphandling, såvida den inte i meddelandet om planerad upphandling anger eventuella begränsningar när det gäller antalet leverantörer som kommer att få lämna anbud och kriterierna för urvalet av dessa.

3.   Om anbudsunderlaget inte görs allmänt tillgängligt från datumet för offentliggörandet av det meddelande som avses i punkt 1, ska den upphandlande enheten garantera att alla kvalificerade leverantörer som valts ut i enlighet med punkt 2 får tillgång till dessa dokument samtidigt.

4.   En upphandlande enhet som omfattas av underbilaga 2 till tillägg I till bilaga 1 till detta avtal får använda en fleranvändningsförteckning över leverantörer, under förutsättning att ett meddelande med en uppmaning till intresserade leverantörer att ansöka om att föras upp på förteckningen offentliggörs varje år, och om detta offentliggörs elektroniskt, att det fortlöpande görs tillgängligt i lämpligt medium enligt förteckningen i tillägg III i bilaga 1 till detta avtal. Ett sådant meddelande ska innehålla de uppgifter som anges i tillägg V till bilaga 1 till detta avtal.

5.   Om en fleranvändningsförteckning är giltig i tre år eller mindre får en upphandlande enhet som omfattas av underbilaga 2 till tillägg I till bilaga 1 till detta avtal, utan hinder av punkt 4 offentliggöra det meddelande som avses i den punkten endast en gång, i början av förteckningens giltighetstid, under förutsättning att giltighetsperioden anges i meddelandet liksom att inga fler meddelanden kommer att offentliggöras.

6.   En upphandlande enhet som omfattas av underbilaga 2 till tillägg I till bilaga 1 till detta avtal ska tillåta leverantörer att när som helst ansöka om att föras upp på fleranvändningsförteckningen och inom rimlig tid inkludera alla kvalificerade leverantörer i förteckningen.

En upphandlande enhet som omfattas av underbilaga 2 till tillägg I till bilaga 1 till detta avtal får använda ett meddelande med en uppmaning till leverantörer att ansöka om att föras upp på fleranvändningsförteckningen som ett meddelande om planerad upphandling under förutsättning

a)

att meddelandet offentliggörs i enlighet med punkt 4 och inkluderar de uppgifter som krävs enligt tillägg V till bilaga 1 till detta avtal och de uppgifter som krävs enligt tillägg IV till bilaga 1 till detta avtal som är tillgängliga samt information om att det utgör ett meddelande om planerad upphandling,

b)

att enheten omgående tillhandahåller leverantörer som för enheten har uttryckt sitt intresse för en viss upphandling tillräcklig information för att kunna bedöma sitt intresse av att delta i upphandlingen, däribland alla övriga uppgifter som krävs enligt tillägg IV till bilaga 1 till detta avtal i den mån sådana uppgifter är tillgängliga.

7.   En upphandlande enhet som omfattas av underbilaga 2 till tillägg I till bilaga 1 till detta avtal får tillåta en leverantör som har ansökt om att föras upp på fleranvändningsförteckningen i enlighet med punkt 6 att lämna anbud i en viss upphandling, om den upphandlande enheten har tilläckligt med tid för att undersöka om leverantören uppfyller villkoren för deltagande.

8.   En upphandlande enhet som omfattas av underbilaga 2 till tillägg I till bilaga 1 till detta avtal ska omgående informera alla leverantörer som lämnar in en begäran om deltagande eller om att föras upp på fleranvändningsförteckningen om enhetens beslut vad gäller begäran.

9.   Om en upphandlande enhet som omfattas av underbilaga 2 till tillägg I till bilaga 1 till detta avtal avslår en leverantörs begäran om att bli kvalificerad eller ansökan om att föras upp på fleranvändningsförteckningen, inte längre erkänner en leverantör som kvalificerad eller stryker en leverantör från fleranvändningsförteckningen ska enheten omgående informera leverantören och, på dennes begäran, omgående tillhandahålla en skriftlig förklaring av skälen för sitt beslut.

Artikel 48

Tekniska specifikationer

1.   En upphandlande enhet får inte utarbeta, anta eller tillämpa tekniska specifikationer eller fastställa förfaranden för bedömning av överensstämmelse som har som syfte eller resultat att skapa onödiga hinder för internationell handel.

2.   Vid fastställandet av de tekniska specifikationerna för de varor eller tjänster som upphandlingen gäller ska den upphandlande enheten då det är lämpligt

a)

definiera de tekniska specifikationerna efter prestanda och funktionella krav snarare än efter utformning eller beskrivande kännetecken,

b)

basera de tekniska specifikationerna på internationella eller europeiska standarder när sådana finns, och i annat fall på nationella tekniska föreskrifter, erkända nationella standarder eller byggnadsnormer.

3.   Om kriterier rörande utformning eller beskrivande kännetecken används i de tekniska specifikationerna ska den upphandlande enheten i tillämpliga fall ange att den kommer att beakta anbud avseende likvärdiga varor eller tjänster som tydligt uppfyller kraven för upphandlingen genom att inkludera formuleringen ”eller likvärdig” i anbudsunderlaget.

4.   Den upphandlande enheten får i de tekniska specifikationerna inte ställa krav på eller hänvisa till särskilda varumärken eller handelsnamn, patent, upphovsrätt, utformning, typ, särskilt ursprung, tillverkare eller leverantör, utom i de fall där det inte finns något annat sätt att beskriva upphandlingskraven tillräckligt exakt och klart, och under förutsättning att anbudsunderlaget i så fall innehåller formuleringar som ”eller likvärdig”.

5.   Den upphandlande enheten får inte, på ett sätt som kan hindra konkurrens, efterfråga eller ta emot råd som kan användas för att utarbeta eller anta en teknisk specifikation för en särskild upphandling från personer som kan ha kommersiella intressen i upphandlingen.

6.   Varje part och dess upphandlande enheter får i enlighet med denna artikel utarbeta, anta eller tillämpa tekniska specifikationer för att främja bevarande av naturresurser eller skydda miljön.

Artikel 49

Anbudsunderlag

1.   Den upphandlande enheten ska till leverantörerna lämna anbudsunderlag som innehåller alla uppgifter de behöver för att utarbeta och lämna in väl underbyggda anbud. Om detta inte redan tillhandahållits i meddelandet om planerad upphandling ska anbudsunderlaget omfatta en fullständig beskrivning av de punkter som anges i tillägg VIII till bilaga 1 till detta avtal.

2.   Den upphandlande enheten ska omgående, på begäran, tillhandahålla anbudsunderlaget till alla leverantörer som deltar i upphandlingen och tillgodose alla skäliga önskemål om relevanta upplysningar från en leverantör som deltar i upphandlingen, förutsatt att dessa upplysningar inte ger leverantören någon fördel i förhållande till konkurrenterna.

3.   Om den upphandlande enheten före tilldelningen av ett kontrakt ändrar de kriterier eller krav som anges i meddelandet om planerad upphandling eller i det anbudsunderlag som lämnats till de deltagande leverantörerna, eller om den ändrar meddelandet eller anbudsunderlaget ska den skriftligen skicka andra sådana ändringar eller det ändrade eller nya meddelandet eller anbudsunderlaget

a)

till alla leverantörer som deltar vid den tidpunkt då informationen ändras, om dessa är kända, och i alla andra fall, på samma sätt som den ursprungliga informationen, och

b)

i tillräckligt god tid så att dessa leverantörer har möjlighet att ändra och på nytt lämna in sina ändrade anbud.

Artikel 50

Tidsfrister

Den upphandlande enheten ska, så långt det är förenligt med dess egna rimliga behov, ge leverantörerna tillräckligt med tid för att utarbeta och lämna in begäran om deltagande och väl underbyggda anbud, och därvid beakta sådana faktorer som upphandlingens art och komplexitet, omfattningen av beräknad underentreprenad samt den tid det tar att befordra ett anbud från utländska respektive inhemska orter i de fall då detta inte sker elektroniskt. Dessa tidsfrister, inklusive eventuella förlängningar, ska vara de samma för alla leverantörer som är intresserade eller som deltar i anbudsförfarandet. De tillämpliga tidsfristerna anges i tillägg VI till bilaga 1 till detta avtal.

Artikel 51

Förhandlingar

1.   En part kan besluta att dess upphandlande enheter ska föra förhandlingar

a)

i samband med upphandlingar där de upphandlande enheterna har uttryckt en sådan avsikt i meddelandet om planerad upphandling, eller

b)

när det av utvärderingen framgår att inget anbud är det uppenbart mest fördelaktiga enligt de särskilda utvärderingskriterier som angetts i meddelandena eller anbudsunderlaget.

2.   En upphandlande enhet ska

a)

garantera att uteslutning av leverantörer som deltar i förhandlingarna sker i enlighet med de utvärderingskriterier som angetts i meddelandena eller i anbudsunderlaget, och

b)

när förhandlingarna avslutats, fastställa en gemensam tidsfrist för de resterande leverantörerna att lämna in nya eller ändrade anbud.

Artikel 52

Begränsad upphandling

Den upphandlande enheten får använda sig av begränsad upphandling och välja att inte tillämpa artiklarna 45–47, 49–51, 53 och 54 enbart under följande förutsättningar:

a)

I fall då

i)

inga anbud lämnats in eller inga leverantörer begärt att få delta,

ii)

inga anbud lämnades in som uppfyllde de grundläggande kraven i anbudsunderlaget,

iii)

inga leverantörer uppfyllde villkoren för deltagande, eller

iv)

de inlämnade anbuden tillkommit genom anbudskartell,

under förutsättning att kraven i anbudsunderlaget inte väsentligt ändrats.

b)

I fall då varor eller tjänster kan levereras endast av en viss leverantör och det inte finns några rimliga alternativ eller rimliga ersättningsvaror eller ersättningstjänster eftersom det rör sig om ett konstverk, på grund av skydd av patent, upphovsrätt eller andra exklusiva rättigheter, eller på grund av att det saknas konkurrens av tekniska orsaker.

c)

När det är fråga om kompletterande leveranser från den ursprungliga leverantören av varor och tjänster som inte ingick i den ursprungliga upphandlingen, och ett byte av leverantör för dessa kompletterande varor eller tjänster

i)

inte kan ske av ekonomiska eller tekniska skäl såsom krav på utbytbarhet eller kompatibilitet med redan befintlig utrustning, programvara, tjänster eller installationer som upphandlats vid den ursprungliga upphandlingen, och

ii)

skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande enheten.

d)

I den utsträckning som det är absolut nödvändigt, när produkterna eller tjänsterna inte kan erhållas i tid genom ett öppet eller selektivt förfarande, på grund av synnerlig brådska föranledd av händelser som den upphandlande enheten inte kunnat förutse.

e)

För varor som köps på en råvarumarknad.

f)

När en upphandlande enhet köper en prototyp eller en ny produkt eller tjänst som utvecklats på dess begäran i samband med och för en bestämd upphandling avseende forskning, försöksverksamhet, undersökning eller grundläggande utvecklingsarbete.

g)

När det är fråga om inköp under extremt gynnsamma förhållanden som enbart uppstår på mycket kort sikt i samband med en icke sedvanlig försäljning, t.ex. vid likvidation, tvångsförvaltning eller konkurs, och inte fråga om rutininköp från normala leverantörer.

h)

När det är fråga om ett kontrakt som tilldelas vinnaren av en formgivningstävling, förutsatt att tävlingen organiserats på ett sätt som är förenligt med principerna i detta kapitel, och deltagarna bedömts av en oberoende jury i syfte att ge ett designkontrakt till vinnaren.

Artikel 53

Elektroniska auktioner

När en upphandlande enhet avser att genomföra en offentlig upphandling genom en elektronisk auktion ska enheten, innan den elektroniska auktionen börjar, tillhandahålla varje deltagare information om följande:

a)

Den automatiska utvärderingsmetoden, däribland den matematiska formel som bygger på utvärderingskriterierna i anbudsunderlaget och som kommer att användas vid den automatiska rangordningen eller vid en ändring av rangordningen under auktionen.

b)

Resultatet av en eventuell första utvärdering av delarna av deltagarens anbud i sådana fall där kontraktet kommer att tilldelas det mest fördelaktiga anbudet.

c)

All annan relevant information om genomförandet av auktionen.

Artikel 54

Behandling av anbud och tilldelning av kontrakt

1.   Den upphandlande enheten ska ta emot, öppna och behandla alla anbud med iakttagande av förfaranden som säkerställer att upphandlingsprocessen är rättvis och opartisk och att den sekretess som gäller för anbuden bevaras.

2.   Den upphandlande enheten ska inte straffa en leverantör vars anbud mottas efter tidsfristen för inlämnande av anbud om förseningen uteslutande beror på felaktig hantering inom den upphandlande enheten.

3.   Om den upphandlande enheten ger en leverantör möjlighet att rätta till oavsiktliga formfel under tiden från anbudens öppnande till dess att ett anbud antagits ska den upphandlande enheten ge alla deltagande leverantörer samma möjlighet.

4.   För att ett anbud ska komma ifråga för antagande ska det vara skriftligt och vid tidpunkten för öppnandet uppfylla de grundläggande kraven i meddelandena och anbudsunderlaget samt vara inlämnat av en leverantör som uppfyller villkoren för deltagande.

5.   Såvida inte den upphandlande enheten beslutar att det inte är i det allmännas intresse att tilldela ett kontrakt, ska enheten tilldela kontraktet till den leverantör som enheten bedömer vara i stånd att uppfylla avtalsvillkoren och som, uteslutande på grundval av de utvärderingskriterier som angetts i meddelandena och anbudsunderlaget, antingen lagt det mest fördelaktiga anbudet eller, när priset är det enda tilldelningskriteriet, det lägsta anbudet.

6.   Om den upphandlande enheten får ett anbud till ett pris som i förhållande till övriga ligger onormalt lågt, får den kontrollera om leverantören uppfyller villkoren för deltagande och är i stånd att uppfylla avtalsvillkoren.

7.   Den upphandlande enheten får inte använda alternativ, avbryta en upphandling eller ändra tilldelade kontrakt på ett sätt som kringgår skyldigheterna enligt detta avtal.

Artikel 55

Insyn i offentlig upphandling

1.   Den upphandlande enheten ska omgående informera deltagande leverantörer om sitt beslut rörande tilldelningen av kontrakt, på begäran skriftligen. Den upphandlande enheten ska på begäran, i enlighet med artikel 56.2 och 56.3, ge en leverantör, vars anbud förkastats, en förklaring av skälen till varför enheten inte valde hans anbud och de relativa fördelarna med anbudet från den leverantör som tilldelades kontraktet.

2.   Senast 72 dagar efter tilldelningen av de kontrakt som omfattas av detta kapitel ska den upphandlande enheten offentliggöra ett meddelande i någon av de publikationer eller elektroniska medier som förtecknas i tillägg III. Om meddelandet endast offentliggörs elektroniskt ska uppgifterna finnas lättillgängliga under en rimlig tidsperiod. Meddelandet ska innehålla åtminstone de uppgifter som anges i tillägg VII till bilaga 1 till detta avtal.

Artikel 56

Utlämnande av information

1.   Varje part ska på den andra partens begäran omgående tillhandahålla alla uppgifter som är nödvändiga för att avgöra om upphandlingen genomfördes på ett rättvist och opartiskt sätt och i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel, inbegripet uppgifter om vad som utmärker det antagna anbudet och om dess relativa fördelar. I fall där det skulle vara till skada för konkurrensen vid framtida upphandlingar att lämna dessa uppgifter vidare, får den part som tar emot uppgifterna endast lämna ut dem till en leverantör efter samråd med och tillstånd från den part som lämnade uppgifterna.

2.   Utan hinder av övriga bestämmelser i detta kapitel får en part och dess upphandlande enheter inte ge någon leverantör uppgifter som skulle motverka en sund konkurrens mellan leverantörer.

3.   Inget i detta avtal ska tolkas som en skyldighet för en part och dess upphandlande enheter, myndigheter och överprövningsinstanser att utlämna konfidentiella uppgifter i fall där ett utlämnande skulle hämma rättstillämpningen, motverka sund konkurrens mellan leverantörer, skada särskilda personers berättigade kommersiella intressen, inbegripet skydd av immateriella rättigheter, eller på annat sätt strida mot allmänintresset.

Artikel 57

Nationella överprövningsförfaranden

1.   Varje part ska sörja för snabba, effektiva, öppna och icke-diskriminerande förfaranden för administrativ eller rättslig överprövning genom vilka en leverantör kan begära överprövning med hänvisning till

a)

en överträdelse av bestämmelserna i detta kapitel, eller

b)

underlåtenhet att följa de åtgärder som en part antagit för att genomföra detta kapitel, om leverantören enligt partens nationella lagstiftning inte har rätt att direkt begära överprövning av en överträdelse av bestämmelserna i detta kapitel,

i samband med en offentlig upphandling, i vilken leverantören har eller har haft intresse. Förfarandereglerna för alla överprövningar ska vara skriftliga och göras allmänt tillgängliga.

2.   Vid ett klagomål om överträdelse eller underlåtenhet enligt punkt 1 från en leverantör i samband med en offentlig upphandling i vilken leverantören har eller har haft intresse, ska den berörda parten uppmuntra sin upphandlande enhet och leverantören att söka lösa tvisten genom samråd. Den upphandlande enheten ska opartiskt och utan dröjsmål handlägga alla sådana klagomål på ett sätt som inte motverkar leverantörens deltagande i pågående eller framtida upphandlingar eller dennes rätt att ansöka om korrigerande åtgärder enligt förfarandet för administrativ eller rättslig överprövning.

3.   Varje leverantör ska få en rimlig tidsfrist för att förbereda och lämna in en begäran om överprövning, som aldrig får vara kortare än tio dagar räknat från den tidpunkt då leverantören fick eller rimligen kan tänkas ha fått kännedom om de omständigheter som ligger till grund för begäran.

4.   Varje part ska fastställa eller utse minst en opartisk administrativ eller rättslig myndighet som är oberoende av dess upphandlande enheter och som ska ta emot och behandla ansökningar om överprövning från leverantörer i samband med offentlig upphandling.

5.   När ett annat organ än den myndighet som avses i punkt 4 ursprungligen ansvarar för överprövningen ska parten sörja för att leverantören kan överklaga det ursprungliga beslutet till en opartisk administrativ eller rättslig myndighet som är oberoende av den upphandlande enhet vars upphandling är föremål för åtgärder. Ett överprövningsorgan som inte är en domstol ska antingen vara underkastat rättslig kontroll eller erbjuda rättssäkerhetsgarantier som säkerställer att

a)

den upphandlande enheten besvarar begäran om överprövning skriftligt och överlämnar alla relevanta handlingar till överprövningsorganet,

b)

parterna i förfarandet ska ha rätt att bli hörda innan överprövningsorganet beslutar om begäran om överprövning,

c)

parterna i förfarandet har rätt att låta sig representeras och åtföljas av biträde,

d)

parterna i förfarandet har tillträde till alla förhandlingar,

e)

parterna i förfarandet har rätt att begära att förhandlingarna ska vara offentliga och att vittnen får närvara,

f)

beslut eller rekommendationer som rör begäran om överprövning från leverantörer utan dröjsmål tillhandahållas skriftligen med en förklaring av grunden till beslutet eller rekommendationen.

6.   Varje part ska anta eller upprätthålla förfaranden som säkerställer följande:

a)

Snabba provisoriska åtgärder för att bevara leverantörens möjlighet att delta i upphandlingen. Sådana provisoriska åtgärder kan få till följd att upphandlingsförfarandet avbryts. Det kan i förfarandena föreskrivas att det, när beslut om sådana åtgärder fattas, får tas hänsyn till övergripande negativa konsekvenser för berörda intressen, inbegripet det allmänna intresset. Beslut om att inte agera ska motiveras skriftligt.

b)

Korrigerande åtgärd eller ersättning för förlust eller skada som uppstått, som får begränsas till kostnaderna för att bereda anbud eller inge begäran om överprövning eller till bådadera, om ett överprövningsorgan har konstaterat överträdelse eller underlåtenhet enligt punkt 1.

Artikel 58

Ytterligare förhandlingar

1.   Parterna ska varje år kontrollera att detta kapitel fungerar effektivt och att upphandlingsmarknaderna öppnas ömsesidigt. Parterna ska inleda förhandlingar om en utvidgning av förteckningarna över enheter i underbilagorna 1 och 2 till tillägg 1 till bilaga 1 till detta avtal senast ett år från avtalets ikraftträdande.

2.   Irak ska i samband med förhandlingarna om anslutning till WTO bekräfta sitt åtagande om att ansluta sig till det plurilaterala avtalet om offentlig upphandling.

Artikel 59

Asymmetrisk ordning och övergångsåtgärder

Mot bakgrund av Iraks behov när det gäller utveckling, ekonomi och handel kommer landet att beviljas följande övergångsåtgärder: Irak får införa ett tillfälligt system med prisförmåner med en prisskillnad på 5 % för varor och tjänster och 10 % för byggentreprenader som ska tillämpas på varor och tjänster från rent irakiska leverantörer.

Systemet med prisförmåner ska fasas ut inom tio år från och med ikraftträdandet av detta avtal.

Kapitel III

Skydd av immateriella rättigheter

Artikel 60

Förpliktelsernas art och räckvidd

1.   Irak ska, i enlighet med bestämmelserna i denna artikel och i bilaga 2 till detta avtal, inom fem år från detta avtals ikraftträdande, anta lagstiftning i syfte att säkerställa ett fullgott och effektivt skydd för immateriella rättigheter i överensstämmelse med högsta internationella normer, däribland reglerna i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (nedan kallat Tripsavtalet) som finns i bilaga IC till WTO-avtalet, samt sörja för att det finns effektiva medel för att skydda dessa rättigheter.

2.   Inom tre år från avtalets ikraftträdande ska Irak ansluta sig till de multilaterala konventioner om immateriella, industriella och kommersiella rättigheter som anges i punkt 2 i bilaga 2 till detta avtal och som medlemsstaterna är parter i eller faktiskt tillämpar i enlighet med de relevanta bestämmelserna i dessa konventioner.

3.   Inom tre år från avtalets ikraftträdande ska Irak efterleva de multilaterala konventioner om immateriella, industriella och kommersiella rättigheter som anges i punkt 3 i bilaga 2 till detta avtal och som en eller flera medlemsstater är parter i eller faktiskt tillämpar i enlighet med de relevanta bestämmelserna i dessa konventioner.

4.   Parterna ska regelbundet se över tillämpningen av denna artikel och av bilaga 2 till detta avtal. Vid utarbetandet av lagstiftning eller om problem uppstår på området immateriella, industriella och kommersiella rättigheter, som påverkar handelsvillkor, ska samråd omgående inledas på begäran av endera parten i syfte att uppnå en ömsesidigt tillfredsställande lösning. Senast tre år efter detta avtals ikraftträdande ska parterna inleda förhandlingar om utförligare bestämmelser om immateriella, industriella och kommersiella rättigheter.

5.   Varje part ska bevilja den andra partens medborgare en behandling som inte är mindre gynnsam än den som den beviljar sina medborgare med avseende på skydd för immateriella rättigheter, med beaktande av de undantag som redan angetts i de internationella instrument som upptas eller vid tillfälle kan komma att upptas i bilaga 2 till detta avtal och från den tidpunkt då de ratificeras av den berörda parten.

6.   Från och med ikraftträdandet av detta avtal ska Irak vad avser erkännande och skydd av immateriella, industriella och kommersiella rättigheter bevilja företag och medborgare i unionen en behandling som inte är mindre gynnsam än den som Irak beviljar ett tredje land enligt bilaterala avtal.

AVSNITT VI

Tvistlösning

Kapitel 1

Syfte och tillämpningsområde

Artikel 61

Syfte

Syftet med detta avsnitt är att förebygga och lösa eventuella tvister mellan parterna för att när så är möjligt komma fram till en ömsesidigt godtagbar lösning.

Artikel 62

Tillämpningsområde

Detta avsnitt gäller för alla tvister angående tolkningen och tillämpningen av bestämmelserna i avdelning II i detta avtal, om inte annat uttryckligen anges.

Kapitel II

Samråd

Artikel 63

Samråd

1.   Parterna ska sträva efter att lösa alla tvister när det gäller tolkningen och tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 62 genom att inleda samråd i en förtroendefull anda i syfte att gemensamt komma överens om en snabb och rättvis ömsesidigt godtagbar lösning.

2.   Samråd ska inledas genom att en part sänder en skriftlig begäran till den andra parten med kopia till samarbetskommittén; av begäran ska framgå vilken åtgärd det rör sig om och vilka av de bestämmelser som avses i artikel 62 som parten anser tillämpliga.

3.   Samråd ska hållas inom 30 dagar från den dag då begäran ingavs och ska, om parterna inte kommer överens om något annat, hållas på den svarande partens territorium. Samråden ska anses vara avslutade inom 30 dagar från den dag då begäran om samråd ingavs, om inte båda parterna är överens om att fortsätta samrådet. All information som lämnas ut under samrådet ska betraktas som konfidentiell.

4.   Samråd om brådskande ärenden, bland annat frågor som gäller lättfördärvliga varor eller säsongsvaror, ska hållas inom 15 dagar från den dag då begäran om samråd ingavs och anses vara avslutade inom 15 dagar från det att begäran om samråd ingavs.

5.   Om samråden inte genomförs inom de tidsfrister som fastställs i punkterna 3 eller 4, eller om samråden har avslutats men ingen ömsesidigt godtagbar lösning har nåtts, får den klagande parten begära att en skiljenämnd tillsätts i enlighet med artikel 64.

Kapitel III

Tvistlösningsförfaranden

Artikel 64

Inledande av skiljeförfarandet

1.   Om parterna inte lyckas lösa tvisten genom samråd i enlighet med artikel 63 får den klagande parten begära att det tillsätts en skiljenämnd.

2.   Begäran om tillsättande av en skiljenämnd ska lämnas in skriftligen till den svarande parten och till samarbetskommittén. Den klagande parten ska i sin begäran ange den särskilda åtgärd klagomålet gäller och förklara hur denna åtgärd kan anses strida mot de bestämmelser som avses i artikel 62 på ett sådant sätt att det kan utgöra den rättsliga grunden för klagomålet.

Artikel 65

Tillsättande av skiljenämnd

1.   En skiljenämnd ska bestå av tre skiljemän.

2.   Parterna ska inom tio dagar från den dag då begäran om tillsättande av en skiljenämnd ingavs till samarbetskommittén samråda i syfte att enas om nämndens sammansättning.

3.   Om parterna inte kan enas om nämndens sammansättning inom den tidsfrist som fastställs i punkt 2, kan endera parten begära att ordföranden för samarbetskommittén, eller dennes ställföreträdare, utser alla tre ledamöterna genom lottning bland de personer som är upptagna på den förteckning som avses i artikel 78 enligt följande: en bland de personer som den klagande parten föreslagit, en bland de personer som den svarande parten föreslagit och en bland de personer som av parterna valts att fungera som ordförande. Om parterna är eniga om valet av en eller flera av ledamöterna i skiljenämnden, ska de övriga ledamöterna utses genom samma förfarande från den tillämpliga förteckningen.

4.   Ordföranden för samarbetskommittén, eller dennes ställföreträdare, ska välja ut skiljemännen inom fem dagar från det att någon av parterna ingett den begäran som avses i punkt 3, och i närvaro av en företrädare för varje part.

5.   Skiljenämnden ska anses ha tillsatts den dag då de tre skiljemännen utses.

6.   Om någon av de förteckningar som anges i artikel 78 inte har upprättats vid den tidpunkt då en begäran inges enligt punkt 3, ska de tre skiljemännen utses genom lottning bland de personer som formellt har föreslagits av den ena eller båda parterna.

Artikel 66

Interimsrapport från nämnden

Senast 90 dagar efter den dag då skiljenämnden tillsattes ska den för parterna lägga fram en interimsrapport som ska innehålla en redogörelse för sakförhållandena, tillämpligheten av relevanta bestämmelser samt de viktigaste skälen till nämndens undersökningsresultat och rekommendationer. Parterna får inom 15 dagar efter det att interimsrapporten lagts fram lämna in en skriftlig begäran till skiljenämnden om att den ska ompröva särskilda aspekter i rapporten. Nämndens slutliga avgörande ska innehålla en tillfredsställande motivering till de argument som förts fram i samband med interimsöversynen och ska tydligt besvara de båda parternas frågor och anmärkningar.

Artikel 67

Skiljenämndens avgörande

1.   Skiljenämnden ska meddela sitt avgörande till parterna och till samarbetskommittén senast 120 dagar efter den dag då nämnden tillsattes. Om skiljenämnden anser att denna tidsfrist inte kan hållas, ska nämndens ordförande skriftligen meddela detta till parterna och till samarbetskommittén och ange skälen till förseningen samt det datum då nämnden planerar att ha avslutat sitt arbete. Under inga omständigheter får avgörandet meddelas senare än 150 dagar efter den dag då nämnden tillsattes.

2.   I brådskande fall, bland annat fall som gäller lättfördärvliga varor och säsongsvaror, ska skiljenämnden göra sitt yttersta för att meddela sitt avgörande senast 60 dagar efter den dag då nämnden tillsattes. Under inga omständigheter får avgörandet meddelas senare än 75 dagar efter den dag då nämnden tillsattes. Skiljenämnden får inom tio dagar från den dag då den tillsattes lämna ett preliminärt avgörande i frågan om huruvida den anser att fallet är brådskande.

Artikel 68

Åtgärder för att följa skiljenämndens avgörande

Var och en av parterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa skiljenämndens avgörande, och parterna ska sträva efter att nå enighet om den tid som krävs för att följa avgörandet.

Artikel 69

Rimlig tidsperiod för att följa skiljenämndens avgörande

1.   Den svarande parten ska senast 30 dagar efter den dag då skiljenämndens avgörande meddelades parterna, till den klagande parten och samarbetskommittén anmäla den tidsperiod (nedan kallad rimlig tidsperiod) som den kommer att behöva för att följa avgörandet, om detta inte kan ske omgående.

2.   Om parterna inte kan enas om vilken tidsperiod som är rimlig för att följa skiljenämndens avgörande, ska den klagande parten inom 20 dagar från den svarande partens anmälan enligt punkt 1 skriftligen begära att den ursprungliga skiljenämnden fastställer den rimliga tidsperiodens längd. En sådan begäran ska samtidigt anmälas till den andra parten och till samarbetskommittén. Skiljenämnden ska meddela sitt avgörande till parterna och till samarbetskommittén senast 20 dagar efter den dag då begäran ingavs.

3.   Om den ursprungliga skiljenämnden eller några av dess ledamöter inte kan sammankallas ska förfarandena i artikel 65 tillämpas. Tidsfristen för meddelande av avgörandet ska vara 35 dagar från den dag då den begäran som avses i punkt 2 ingavs.

4.   Den rimliga tidsperioden kan förlängas genom överenskommelse mellan parterna.

Artikel 70

Översyn av åtgärder som har vidtagits för att följa skiljenämndens avgörande

1.   Den svarande parten ska före utgången av den rimliga tidsperioden till den klagande parten och samarbetskommittén anmäla vilka åtgärder den har vidtagit för att följa skiljenämndens avgörande.

2.   Om det råder oenighet mellan parterna om huruvida en åtgärd som anmälts enligt punkt 1 har vidtagits eller är förenlig med de bestämmelser som avses i artikel 62, får den klagande parten skriftligen begära att frågan hänskjuts till skiljenämnden för avgörande. Den klagande parten ska i sin begäran ange vilken särskild åtgärd klagomålet gäller och förklara varför denna åtgärd kan anses strida mot de bestämmelser som avses i artikel 62. Skiljenämnden ska meddela sitt avgörande inom 45 dagar från den dag då begäran ingavs.

3.   Om den ursprungliga skiljenämnden eller några av dess ledamöter inte kan sammankallas ska förfarandena i artikel 65 tillämpas. Tidsfristen för meddelande av avgörandet ska vara 60 dagar från den dag då den begäran som avses i punkt 2 ingavs.

Artikel 71

Provisorisk kompensation om skiljenämndens avgörande inte följs

1.   Om den svarande parten underlåter att anmäla de åtgärder som har vidtagits för att följa skiljenämndens avgörande innan den rimliga tidsperioden har löpt ut, eller om skiljenämnden fastställer att den åtgärd som anmälts enligt artikel 70.1 inte är förenlig med den partens förpliktelser enligt de bestämmelser som avses i artikel 62, ska den svarande parten, om den klagande parten så begär, erbjuda provisorisk kompensation.

2.   Om ingen överenskommelse om kompensation har kunnat träffas inom 30 dagar från utgången av den rimliga tidsperioden eller från skiljenämndens avgörande enligt artikel 70 att en åtgärd som vidtagits för att följa avgörandet inte är förenlig med de bestämmelser som avses i artikel 62, ska den klagande parten ha rätt att efter att anmälan till den svarande parten och till samarbetskommittén tillfälligt upphäva de förpliktelser som följer av de bestämmelser som avses i artikel 62 i en omfattning som motsvarar det upphävande eller den minskning av förmåner som orsakats av den bristande efterlevnaden. Den klagande parten får börja tillämpa upphävandet tio dagar efter den dag då anmälan gjordes, såvida inte den svarande parten har begärt skiljeförfarande enligt punkt 3.

3.   Om den svarande parten anser att omfattningen av det tillfälliga upphävandet av förpliktelser inte motsvarar det upphävande eller den minskning av förmåner som orsakats av den bristande efterlevnaden, får den inge en skriftlig begäran om att den ursprungliga skiljenämnden ska avgöra frågan. En sådan begäran ska anmälas till den klagande parten och till samarbetskommittén inom tio arbetsdagar från utgången av den tidsperiod som avses punkt 2. Den ursprungliga skiljenämnden ska meddela sitt avgörande om omfattningen av det tillfälliga upphävandet av förpliktelser till parterna och till samarbetskommittén inom 30 dagar från den dag då begäran ingavs. Förpliktelserna får inte upphävas förrän skiljenämnden har meddelat sitt avgörande, och det tillfälliga upphävandet ska vara förenligt med nämndens avgörande.

4.   Om den ursprungliga skiljenämnden eller några av dess ledamöter inte kan sammankallas på nytt, ska förfarandena i artikel 65 tillämpas. Tidsfristen för att meddela avgörandet ska vara 45 dagar från den dag då den begäran som avses i punkt 3 ingavs.

5.   Upphävandet av förpliktelserna ska vara tillfälligt och ska tillämpas endast till dess att den åtgärd som konstaterats strida mot de bestämmelser som avses i artikel 62 har undanröjts eller ändrats på ett sådant sätt att den blir förenlig med de bestämmelserna i enlighet med artikel 72 eller till dess att parterna har enats om en lösning av tvisten.

Artikel 72

Översyn av åtgärder som har vidtagits för att följa skiljenämndens avgörande efter det tillfälliga upphävandet av förpliktelser

1.   Den svarande parten ska till den andra parten och samarbetskommittén anmäla alla åtgärder som den har vidtagit för att följa skiljenämndens avgörande och sin begäran om att det upphävande av förpliktelser som tillämpas av den klagande parten ska upphöra.

2.   Om parterna inte når en överenskommelse om den anmälda åtgärdens förenlighet med de bestämmelser som avses i artikel 62 inom 30 dagar från den dag då anmälan ingavs, ska den klagande parten skriftligen begära att frågan hänskjuts till den ursprungliga skiljenämnden för avgörande. En sådan begäran ska samtidigt anmälas till den svarande parten och till samarbetskommittén. Skiljenämndens avgörande ska meddelas parterna och samarbetskommittén inom 45 dagar från den dag då begäran ingavs. Om skiljenämnden fastställer att en åtgärd som vidtagits i syfte att följa skiljenämndens avgörande är förenlig med de bestämmelser som avses i artikel 62, ska det tillfälliga upphävandet av förpliktelser upphöra att tillämpas.

3.   Om den ursprungliga skiljenämnden eller några av dess ledamöter inte kan sammankallas på nytt, ska förfarandena i artikel 65 tillämpas. Tidsfristen för att meddela avgörandet ska vara 60 dagar från den dag då den begäran som avses i punkt 2 ingavs.

Artikel 73

Ömsesidigt godtagbar lösning

Parterna får när som helst nå en ömsesidigt godtagbar lösning på tvister som omfattas av detta avsnitt. De ska anmäla alla sådana lösningar till arbetskommittén och till skiljenämnden. När en ömsesidigt godtagbar lösning har anmälts, ska nämnden avsluta sitt arbete och förfarandet avslutas.

Artikel 74

Arbetsordning

1.   Tvistlösningsförfarandena enligt detta avsnitt ska styras av den arbetsordning och den uppförandekod som samarbetskommittén ska anta.

2.   Parterna får besluta att ändra arbetsordningen och uppförandekoden.

3.   Utfrågningarna i skiljenämnden ska vara öppna för allmänheten i enlighet med arbetsordningen.

Artikel 75

Upplysningar och råd i sakfrågor

På begäran av en part eller på eget initiativ får skiljenämnden från alla källor, bl.a. från parterna i tvisten, inhämta upplysningar som den finner lämpliga för förfarandena i nämnden. Nämnden ska också ha rätt att begära relevanta expertutlåtanden om den finner det lämpligt. Alla upplysningar som inhämtas på detta sätt ska delges båda parter, som ska kunna lämna synpunkter. Berörda fysiska eller juridiska personer som är etablerade på parternas territorium ska ha rätt att i egenskap av sakkunniga (amicus curiae) informera skiljenämnden i enlighet med arbetsordningen.

Artikel 76

Tolkningsregler

En skiljenämnd ska tolka de bestämmelser som avses i artikel 62 i enlighet med sedvanerättsliga regler för tolkning av allmän folkrätt, inklusive de kodifierade reglerna i Wienkonventionen om traktaträtten. Skiljenämndens avgöranden kan inte utvidga eller begränsa de rättigheter och skyldigheter som följer av de bestämmelser som avses i artikel 62.

Artikel 77

Skiljenämndens beslut och avgöranden

1.   Skiljenämnden ska göra sitt yttersta för att fatta beslut enhälligt. Om det inte går att uppnå enhällighet, ska frågan avgöras genom enkel majoritet. Skiljemännens avvikande meningar får dock aldrig offentliggöras.

2.   Skiljenämndens avgöranden ska vara bindande för parterna och får inte ge upphov till några rättigheter eller förpliktelser för fysiska eller juridiska personer. Skiljenämnden ska i sitt avgörande redovisa sakförhållandena, tillämpligheten av de relevanta bestämmelserna i avtalet samt de viktigaste skälen till nämndens undersökningsresultat och slutsatser. Samarbetskommittén ska offentliggöra skiljenämndens avgöranden i sin helhet, såvida den inte beslutar annorlunda för att skydda konfidentiella uppgifter om företag.

Kapitel IV

Allmänna bestämmelser

Artikel 78

Förteckning över skiljemän

1.   Samarbetskommittén ska senast sex månader efter avtalets ikraftträdande sammanställa en förteckning över 15 personer som är villiga och har möjlighet att fungera som skiljemän. Var och en av parterna ska föreslå fem personer till skiljemän. Parterna ska också utse fem personer som inte är medborgare i någon av parterna och som ska fungera som ordförande för skiljenämnden. Samarbetskommittén ska se till att förteckningen alltid är fullständig.

2.   Skiljemännen ska ha specialkunskaper eller erfarenhet inom juridik och internationell handel. De ska vara oberoende, uppträda i egenskap av enskilda individer och inte ta emot instruktioner från någon organisation eller regering eller ha anknytning till någon av parternas regeringar samt följa uppförandekoden.

Artikel 79

Förhållande till förpliktelserna enligt WTO

1.   Till dess att Irak ansluter sig till WTO ska en skiljenämnd, när den fäller avgörande om en påstådd överträdelse av en av de bestämmelser som avses i artikel 62 som inbegriper eller hänvisar till en bestämmelse i WTO-avtalet, anta en tolkning som är fullt förenlig med relevanta beslut av WTO:s tvistlösningsorgan.

2.   Efter Iraks anslutning till WTO ska punkterna 3–6 gälla:

3.   Tillämpningen av bestämmelserna om tvistlösning i detta avsnitt ska inte utgöra något hinder för eventuella åtgärder inom ramen för WTO, inklusive tvistlösningsåtgärder.

4.   Om en part emellertid har inlett ett tvistlösningsförfarande avseende en viss åtgärd, antingen i enlighet med artikel 64.1 i detta avtal eller i enlighet med WTO-avtalet, får den inte inleda ett tvistlösningsförfarande avseende samma åtgärd i något annat forum förrän det första förfarandet är avslutat. En part får inte heller söka upprättelse i båda forumen för överträdelse av en förpliktelse som är identisk enligt avtalet och enligt WTO-avtalet. När ett tvistlösningsförfarande väl har inletts, får parten i ett sådant fall inte söka upprättelse för överträdelse av samma förpliktelse enligt det andra avtalet i det andra forumet, såvida inte det valda forumet av skäl som rör förfarandet eller juridisk behörighet inte kommer fram till någon slutsats avseende kravet på upprättelse för överträdelse av den förpliktelsen.

5.   För tillämpningen av punkt 4

a)

ska ett tvistlösningsförfarande enligt WTO-avtalet anses ha inletts genom att en part begär att en nämnd ska tillsättas enligt artikel 6 i överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning och anses ha avslutats när tvistlösningsorganet antar nämndens rapport eller, i vissa fall, överprövningsorganets rapport, enligt artiklarna 16 och 17.14 i överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning,

b)

ska ett tvistlösningsförfarande enligt detta avsnitt anses ha inletts genom att en part begär att en nämnd ska tillsättas enligt artikel 64.1 och anses ha avslutats när skiljenämnden meddelar parterna och samarbetskommittén sitt avgörande i enlighet med artikel 67.

6.   Inget i detta avsnitt ska hindra en part från att genomföra ett tillfälligt upphävande av förpliktelser som godkänts av WTO:s tvistlösningsorgan. WTO-avtalet får inte åberopas för att hindra en part från att upphäva sina förpliktelser enligt avdelning II i detta avtal.

Artikel 80

Tidsfrister

1.   Alla tidsfrister som fastställs i detta avsnitt, inklusive skiljenämndens tidsfrister för att meddela sina avgöranden, ska räknas i kalenderdagar från och med dagen efter den dag då den åtgärd eller händelse de avser inträffade.

2.   Alla tidsfrister som anges i detta avsnitt får förlängas genom överenskommelse mellan parterna.

AVDELNING III

SAMARBETSOMRÅDEN

Artikel 81

Finansiellt och tekniskt bistånd

1.   För att målen med detta avtal ska uppnås ska Irak få finansiellt och tekniskt bistånd från unionen i form av bidrag i syfte att påskynda den ekonomiska och politiska omvandlingen i Irak.

2.   Detta bistånd ska beviljas inom ramen för unionens utvecklingsbistånd enligt Europaparlamentets och rådets relevanta förordningar.

Målen och områdena för unionens bistånd ska fastställas i ett vägledande program som avspeglar de prioriteringar som parterna ska enas om med hänsyn till Iraks utvecklingsbehov och utvecklingsstrategier, sektoriella absorptionsförmåga och reformframsteg.

3.   Parterna ska säkerställa att unionens bidrag i form av teknisk bistånd ges i nära samordning med bidrag från andra källor. Unionens politik för utvecklingssamarbete och dess internationella agerande styrs av FN:s millennieutvecklingsmål och de viktigaste målen och principerna för FN och andra behöriga internationella organisationer. Vid genomförandet av unionens utvecklingspolitik ska principerna om biståndseffektivitet beaktas fullt ut, däribland Parisförklaringen av den 2 mars 2005 och Accra-handlingsplanen.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelser om ömsesidig rättslig hjälp ska den part som får tekniskt eller finansiellt bistånd omgående tillmötesgå förfrågningar om administrativt samarbete från den andra partens behöriga myndigheter, i syfte att skärpa kampen mot bedrägeri och oegentligheter i samband med bistånd från unionen.

5.   Iraks regering ska säkerställa att en kontaktpunkt för bedrägeribekämpning utses. Denna kontaktpunkt ska ha ansvaret för ett effektivt samarbete med unionens institutioner och organ, däribland Europeiska revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), särskilt när det gäller genomförandet av revisioner och kontrollåtgärder inom området för skydd av unionens ekonomiska intressen.

Artikel 82

Samarbete när det gäller social och mänsklig utveckling

Samarbetet på det här området ska bekräfta den sociala dimensionen av globaliseringen och erinra om kopplingen mellan social utveckling, ekonomisk utveckling och miljömässigt hållbar utveckling. Samarbetet ska också understryka vikten av att minska fattigdomen, främja mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla, däribland för utsatta grupper och fördrivna, och att åtgärda de grundläggande behoven när det gäller hälso- och sjukvård, utbildning och sysselsättning. Samarbetet på alla dessa områden ska framför allt inriktas på kapacitets- och institutionsuppbyggnad med beaktande av principerna om delaktighet, god samhällsstyrning och en sund och öppen förvaltning.

Artikel 83

Utbildning och ungdomsfrågor

1.   Parterna ska sträva efter att främja samarbete inom utbildning och ungdomsfrågor till ömsesidig nytta och därvid ta hänsyn till tillgängliga resurser och främja jämställdhet mellan könen.

2.   Parterna ska särskilt uppmuntra utbyte av information, know-how, studerande, forskare, tekniska resurser, ungdomar och ungdomsledare samt uppbyggnad av kapacitet och samtidigt dra nytta av de möjligheter som befintliga samarbetsprogram erbjuder och den erfarenhet som båda parter har förvärvat på detta område.

3.   Båda parter är också överens om att intensifiera samarbetet mellan högre utbildningsanstalter genom t.ex. Erasmus Mundusprogrammet i syfte att stödja spetsforskning och internationaliseringen av deras respektive utbildningssystem.

Artikel 84

Sysselsättning och social utveckling

1.   Parterna är överens om att stärka samarbetet på området sysselsättning och sociala frågor, bland annat samarbete i fråga om social sammanhållning, anständigt arbete, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, arbetsrätt, dialog mellan arbetsmarknadens parter, utveckling av mänskliga resurser samt jämställdhet mellan könen i syfte att främja full och produktiv sysselsättning och anständigt arbete för alla såsom grundläggande inslag för hållbar utveckling och fattigdomsminskning.

2.   Parterna bekräftar sina åtaganden att främja och effektivt genomföra internationellt erkända arbetsnormer och sociala normer. Genomförande av relevanta multilaterala avtal om sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor bör beaktas i samband med alla åtgärder som parterna vidtar enligt detta avtal.

3.   Samarbetet kan ske bland annat i form av särskilda program och projekt som parterna kommit överens om, och i form av dialog, kapacitetsuppbyggnad, samarbete och initiativ på bilateral eller multilateral nivå rörande frågor av gemensamt intresse.

4.   Parterna är överens om involvera arbetsmarknadens parter och andra berörda aktörer i dialogen och samarbetet.

Artikel 85

Det civila samhället

Parterna erkänner att det organiserade civila samhället, i synnerhet akademikervärlden och kontakter mellan tankesmedjor, spelar en viktig roll och kan bidra till dialogen och samarbetsprocessen inom ramen för detta avtal och är överens om att främja en effektiv dialog med det organiserade civila samhället och sörja för att det faktiskt deltar.

Artikel 86

Mänskliga rättigheter

1.   Parterna är överens om att samarbeta för att främja och effektivt skydda de mänskliga rättigheterna, även med avseende på ratificering och genomförande av internationella instrument som rör de mänskliga rättigheterna liksom tillhandahållande av tekniskt bistånd, utbildning och kapacitetsuppbyggnad, beroende på vad som är lämpligt. Parterna är medvetna om att effekterna av samarbets- och utvecklingsprogram kommer att bli begränsade om de inte skyddar, stärker och respekterar de mänskliga rättigheterna.

2.   Samarbetet om mänskliga rättigheter kan bland annat omfatta följande:

a)

Stärkande av statliga institutioner med anknytning till mänskliga rättigheter och icke-statliga organisationer som är verksamma på detta område.

b)

Främjande av och utbildning i mänskliga rättigheter på nationell och lokal nivå, särskilt inom offentlig förvaltning, rättsväsendet och brottsbekämpande organ, när det gäller kvinnors och barns rättigheter.

c)

Utveckling av Iraks lagstiftning i överensstämmelse med internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning.

d)

Samarbete och informationsutbyte med de FN-institutioner som är verksamma på området mänskliga rättigheter.

e)

Stöd till den irakiska regeringens ansträngningar att ge de irakiska medborgarna en godtagbar levnadsstandard och skydda deras politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter utan diskriminering.

f)

Stöd till nationell försoning och kampen mot strafflöshet.

g)

Upprättande av en övergripande dialog om mänskliga rättigheter.

Artikel 87

Industripolitiskt samarbete och samarbete kring små och medelstora företag

1.   Samarbetet på detta område ska syfta till att underlätta omstruktureringen och moderniseringen av Iraks industri och samtidigt främja dess konkurrenskraft och tillväxt samt skapa gynnsamma villkor för ett samarbete mellan industrin i Irak och i unionen som gynnar båda parter.

A.   Allmänt

2.   Samarbetet ska

a)

främja en övergripande strategi för Iraks industri som tar hänsyn till hur verkligheten för närvarande ser ut för industriföretag inom den offentliga och privata sektorn,

b)

uppmuntra Irak att omstrukturera och modernisera sin industri, enligt villkor som säkerställer miljöskydd, hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt,

c)

främja en miljö som är gynnsam för privata initiativ inom industrin i syfte att stimulera och diversifiera produktion som är avsedd för den inhemska marknaden och exportmarknaden,

d)

främja en miljö som stimulerar tillväxt och diversifiering av industriproduktionen i ett hållbart utvecklingsperspektiv,

e)

verka för att tillhandahålla information som främjar det gemensamma samarbetet på industriområdet,

f)

främja användningen av unionens och andra internationella tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse, i syfte att underlätta Iraks integration i världsekonomin; upprätta regelbundna utbyten mellan båda parters standardiserings- och normeringsorgan,

g)

samarbeta för att skapa ett ändamålsenligt näringslivsklimat,

h)

främja och uppmuntra förbättrade stödtjänster för information som är en grundläggande förutsättning för tillväxtpotentialen för näringsliv och ekonomisk utveckling,

i)

utveckla kontakter mellan parternas aktörer inom näringslivet (företag, yrkespersoner, branschorganisationer och andra näringslivsorganisationer, arbetsmarknadsorganisationer, osv.),

j)

uppmuntra gemensamma industriprojekt och upprätta samriskföretag och informationsnätverk.

B.   Små och medelstora företag

3.   Parterna är överens om att med beaktande av deras respektive ekonomiska politik och ekonomiska mål främja det industripolitiska samarbetet på alla områden som bedöms lämpliga i syfte att förbättra konkurrenskraften för små och medelstora företag.

4.   Parterna ska

a)

sträva efter att utveckla och stärka små och medelstora företag och att främja samarbetet mellan dem,

b)

utveckla bistånd som svarar mot behoven hos mikroföretag och små och medelstora företag inom områden som finansiering, kompetensutveckling, teknik och marknadsföring, innovation liksom andra behov för etablering av små och medelstora företag, exempelvis inkubatorer, och andra utvecklingsområden,

c)

stödja små och medelstora företags verksamhet genom lämpligt nätverkssamarbete, och

d)

underlätta samarbete mellan företag genom att stödja relevanta samarbetsverksamheter som upprättats av den privata sektorn hos båda parter, genom att skapa kopplingar mellan aktörer i den privata sektorn i Irak och unionen i syfte att förbättra informationsflödet.

Artikel 88

Samarbete på investeringsområdet

1.   Parterna ska samarbeta för att skapa ett gynnsamt klimat för investeringar, såväl inhemska som utländska, och tillhandahålla ett tillräckligt skydd för investeringar, kapitalöverföringar och informationsutbyte om investeringsmöjligheter.

2.   Parterna är överens om att stödja främjande och skydd av investeringar på grundval av principerna om icke-diskriminering och ömsesidighet.

3.   Parterna ska uppmuntra informationsutbyte om gällande lagar och andra författningar samt om administrativ praxis på investeringsområdet.

4.   Parterna ska uppmuntra samarbete mellan sina respektive finansinstitut för att underlätta investeringsmöjligheter.

5.   I syfte att underlätta investeringar och handel är unionen beredd att vid behov bistå Irak i arbetet med att anpassa landets lagar och regelverk till unionens på de områden som omfattas av detta avtal.

Artikel 89

Industristandarder och bedömning av överensstämmelse

Parterna får samarbeta när det gäller standarder, tekniska föreskrifter och bedömning av överensstämmelse enligt följande:

1.

Främja användningen av internationella standarder när det gäller tekniska föreskrifter och bedömning av överensstämmelse, däribland sektorsspecifika åtgärder, på parternas territorier och öka samarbetet mellan parterna i samband med relevanta internationella institutioners och organisationers arbete.

2.

Stödja initiativ för kapacitetsuppbyggnad när det gäller standardisering, bedömning av överensstämmelse, ackreditering, metrologi och marknadsövervakning i Irak.

3.

Främja och uppmuntra bilateralt samarbete mellan organ i Irak och unionen som ansvarar för standardisering, bedömning av överensstämmelse, ackreditering, metrologi och marknadsövervakning.

4.

Utveckla gemensamma ståndpunkter för god regleringspraxis, inbegripet men inte begränsat till

a)

öppenhet i samband med utarbetande, antagande och tillämpning av tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse,

b)

behovet av och proportionaliteten hos regleringsåtgärder och därmed sammanhängande förfaranden för bedömning av överensstämmelse, inbegripet användningen av leverantörsdeklarationer om överensstämmelse,

c)

användning av internationella standarder som grund för tekniska föreskrifter utom när sådana standarder inte skulle vara ett effektivt eller lämpligt medel för att uppnå legitima mål,

d)

upprätthållande av respekten för tekniska föreskrifter samt marknadsövervakning.

5.

Stärka regleringssamarbetet och det tekniska och vetenskapliga samarbetet genom bland annat utbyte av information, erfarenheter och data i syfte att förbättra kvaliteten och nivån på tekniska föreskrifter och utnyttja regleringsresurserna på ett effektivt sätt.

6.

Utveckla kompatibilitet och konvergens för tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

Artikel 90

Samarbete rörande jordbruk, skogsbruk och landsbygdsutveckling

Målet är att främja samarbetet inom jordbruk, skogsbruk och landsbygdsutveckling i syfte att främja diversifiering, miljövänliga metoder, hållbar ekonomisk och social utveckling och tryggad livsmedelsförsörjning. Parterna ska i detta syfte behandla följande frågor:

a)

Kapacitetsuppbyggnad av och utbildning för offentliga institutioner.

b)

Åtgärder som syftar till att höja jordbruksprodukternas kvalitet, kapacitetsuppbyggnadsåtgärder för producentsammanslutningar samt stöd till handelsfrämjande åtgärder.

c)

Åtgärder för hälsoskydd, djurskydd och växtskydd ur miljöhänseende och andra relaterade frågor, med beaktande av parternas gällande lagstiftning och i överensstämmelse med Världshandelsorganisationens regler och multilaterala miljöavtal.

d)

Åtgärder för en hållbar ekonomisk och social utveckling i landsbygdsområden, inbegripet miljövänliga metoder, skogsbruk, forskning, överföring av kunskap, tillgång till land, vattenförvaltning och bevattning, hållbar landsbygdsutveckling och tryggad livsmedelsförsörjning.

e)

Åtgärder för att bevara traditionellt jordbrukskunnande som ger befolkningarna deras särskilda identitet, bland annat samarbete om geografiska beteckningar, erfarenhetsutbyte på lokal nivå och utveckling av samarbetsnätverk.

f)

Modernisering av jordbruket, bland annat av jordbruksmetoder, och diversifiering av jordbruksproduktionen.

Artikel 91

Energi

1.   Parterna ska sträva efter att stärka samarbetet inom energisektorn när det gäller principerna om fria, konkurrensutsatta och öppna energimarknader i följande syfte:

a)

Öka energitryggheten och samtidigt säkerställa miljömässig hållbarhet och främja ekonomisk tillväxt.

b)

Utveckla institutionella och rättsliga ramar inom energisektorn i syfte att säkerställa en effektivt fungerande energimarknad och främja energiinvesteringar.

c)

Utveckla och främja partnerskap mellan företag i unionen och Irak inom områdena undersökning, produktion, bearbetning, transport, distribution och tjänster inom energisektorn.

d)

Utveckla en regelbunden och effektiv dialog i energifrågor mellan parterna och regionalt, bland annat via den europeisk-arabiska Mashriq-gasmarknaden och andra relevanta regionala initiativ.

2.   I detta syfte är parterna överens om att främja ömsesidigt fördelaktiga kontakter i syfte att

a)

stödja utvecklingen av en lämplig energipolitik i Irak, en rättslig ram för denna samt infrastruktur, som bygger på principerna om miljömässig hållbarhet, sund förvaltning av energiresurser och en fri, konkurrensutsatt och öppen marknad,

b)

samarbeta för att förbättra den administrativa och rättsliga kapaciteten och för att inrätta stabila och tydliga rättsliga villkor i syfte att stimulera näringsverksamhet och internationella energiinvesteringar i Irak,

c)

främja tekniskt samarbete för undersökning och utveckling av de irakiska olje- och naturgastillgångarna, liksom för utveckling och modernisering av olje- och gasinfrastrukturer, bland annat nät för transport och transit till Mashriqregionen, andra regionala initiativ och unionens marknad,

d)

förbättra pålitligheten hos det irakiska elförsörjningssystemet,

e)

stärka samarbetet för att förbättra energitryggheten och bekämpa klimatförändringen genom att främja förnybara energikällor, energieffektivitet och minskad efterbränning,

f)

underlätta kunskapsutbyte, överföring av teknik och bästa praxis samt utbildning av fackmän,

g)

främja Iraks deltagande i den regionala integreringen av energimarknaderna.

Artikel 92

Transporter

1.   Parterna ska sträva efter att stärka samarbetet inom transportsektorn när det gäller inrättande av ett hållbart och effektivt transportsystem i följande syfte:

a)

Förbättra utvecklingen inom transportsektorn och i fråga om samtrafik och samtidigt säkerställa miljömässig hållbarhet och främja ekonomisk tillväxt.

b)

Utveckla institutionella och rättsliga ramar inom alla transportsektorer i syfte att säkerställa en effektivt fungerande transportmarknad och främja energiinvesteringar.

c)

Utveckla och främja partnerskap mellan företag i unionen och Irak inom områdena undersökning, kapacitetsuppbyggnad, utveckling av infrastruktur, trygga och säkra transporter samt tjänster inom transportsektorn.

d)

Utveckla en regelbunden och effektiv dialog i transportfrågor mellan parterna och regionalt, bland annat via transportsamarbetet mellan EU och Medelhavsområdet och andra relevanta regionala initiativ.

2.   I detta syfte är parterna överens om att främja ömsesidigt fördelaktiga kontakter i syfte att

a)

stödja utvecklingen av en lämplig transportpolitik för utveckling av alla transportmedel, en rättslig ram för denna samt återuppbyggnaden och utvecklingen av transportinfrastruktur i Irak, och därvid framhålla vikten av hållbarhet; säkerställa intermodalitet och integration av alla transportmedel; undersöka möjligheten till ytterligare tillnärmning av de rättsliga ramarna till unionens standarder och internationella standarder, särskilt när det gäller säkerhet,

b)

samarbeta för att förbättra/återupprätta den administrativa och rättsliga kapaciteten i syfte att utarbeta särskilda planer för prioriterade sektorer och inrätta stabila och tydliga rättsliga villkor för att stimulera näringsverksamhet och internationella investeringar inom transportsektorn i Irak, på grundval av unionens politik och praxis, samt utveckla nödvändiga oberoende tillsynsmyndigheter,

c)

främja tekniskt samarbete för undersökning och utveckling av alla transportsektorer i Irak, liksom för utveckling och modernisering av transportinfrastruktur, bland annat samtrafikförmågan med transportnät till Mashriqregionen, andra regionala initiativ och unionens marknad,

d)

förbättra pålitligheten i transportflödena till och genom Irak,

e)

underlätta utbyte av kunskap, överföring av teknik och bästa praxis samt utbildning av yrkespersoner, som utgör viktiga steg i samarbetet och bör prioriteras,

f)

främja Iraks deltagande i sammankopplingen med de regionala transportsystemen,

g)

genomföra en nationell luftfartspolitik som omfattar utveckling av flygplatser, flygledning och ytterligare förstärkning av den administrativa kapaciteten (bland annat inrättande av en autonom civil luftfartsmyndighet som en verklig tillsynsmyndighet); förhandla fram ett ”övergripande” luftfartsavtal i syfte att återställa den rättsliga säkerheten för bilaterala avtal om lufttransporttjänster samt undersöka möjligheterna för förhandlingar om ett övergripande luftfartsavtal mellan unionen och Irak.

Artikel 93

Miljö

1.   Parterna är överens om behovet av att stärka och intensifiera miljöskyddsinsatserna, till exempel när det gäller klimatförändringarna, hållbar förvaltning av naturresurserna och skyddet av den biologiska mångfalden, eftersom detta är en förutsättning för nuvarande och kommande generationers utveckling.

2.   Parterna är överens om att samarbetet på detta område bör främja miljöskyddet i syfte att uppnå hållbar utveckling. Resultatet från världstoppmötet om hållbar utveckling ska beaktas i samband med alla åtgärder som parterna vidtar enligt detta avtal.

3.   Samarbetet på detta område ska bland annat inriktas på följande:

a)

Utbyte av information och sakkunskap på miljöområdet (till exempel om stadsfrågor, naturskydd, vattenförvaltning och avfallshantering, katastrofhantering, osv.).

b)

Främjande av regionalt samarbete på miljöskyddsområdet, däribland investeringar i miljöprojekt och miljöprogram.

c)

Främjande av miljömedvetenhet och ökat deltagande från lokalsamhällena i arbetet med miljöskydd och hållbar utveckling.

d)

Stöd till kapacitetsuppbyggnad på miljöområdet, bland annat för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

e)

Samarbete vid förhandlingar och genomförande av multilaterala miljöavtal.

f)

Främjande av utbyte av tekniskt bistånd vid programplanering på miljöområdet och integrering av miljöhänsyn på andra politikområden.

g)

Stöd till miljöforskning och miljöanalys.

Artikel 94

Telekommunikation

Parterna ska samarbeta i syfte att

a)

främja ett ökat informationsutbyte om tillämplig lagstiftning och eventuella framtida lagstiftningsreformer inom telekommunikationssektorn i syfte att öka förståelsen för varandras regelverk när det gäller telekommunikation,

b)

utbyta information om utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknik och standarder på området.

Artikel 95

Vetenskap och teknik

1.   Parterna ska främja samarbete inom civil vetenskaplig forskning och teknisk utveckling (FoTU) på grundval av principen om ömsesidig nytta samt, med beaktande av tillgängliga resurser, adekvat tillträde till parternas respektive forskningsprogram, med förbehåll för att en tillräckligt hög grad av effektivt skydd för immateriella, industriella och kommersiella rättigheter garanteras.

2.   Det vetenskapliga och tekniska samarbetet ska särskilt omfatta

a)

utbyte av vetenskapligt och tekniskt samarbete samt program,

b)

anordnande av gemensamma vetenskapliga möten,

c)

gemensam FoTU- verksamhet,

d)

utbildning och program för rörlighet för vetenskapsmän, forskare och tekniska experter inom FoTU på båda sidor.

3.   Detta samarbete ska genomföras enligt särskilda arrangemang, som ska förhandlas och beslutas i enlighet med sådana förfaranden som vardera parten antar och som bland annat ska fastställa lämpliga bestämmelser om immateriell äganderätt.

Artikel 96

Tull- och skattesamarbete

1.   Parterna ska upprätta samarbete på tullområdet, särskilt i fråga om utbildning, förenklade formaliteter, dokumentation och förfaranden när det gäller tullar, förebyggande, utredning och bekämpning av överträdelser av tullbestämmelser i syfte att säkerställa efterlevnad av alla de bestämmelser som enligt planerna ska antas på handelsområdet samt få till stånd en tillnärmning av Iraks tullsystem till unionens.

2.   I syfte att stärka och utveckla ekonomin och samtidigt ta hänsyn till behovet av att utarbeta ett lämpligt regelverk erkänner parterna, utan att det påverkar deras respektive befogenheter, principerna om god förvaltning på skatteområdet, dvs. principerna om öppenhet, utbyte av information och lojal skattekonkurrens, och förbinder sig att genomföra dessa. I överensstämmelse med sina respektive befogenheter kommer parterna därför att förbättra det internationella samarbetet på skatteområdet och utarbeta åtgärder för att effektivt genomföra ovannämnda principer.

Artikel 97

Statistiskt samarbete

Parterna är överens om att främja åtgärder för statistiskt samarbete. Dessa ska inriktas på kapacitets- och institutionsuppbyggnad och på förbättringar av det nationella statistiska systemet, bland annat utveckling av statistiska metoder samt produktion och spridning av statistik om handeln med varor och tjänster samt, mera allmänt, statistik avseende andra områden av betydelse för de nationella prioriteringar för social och ekonomisk utveckling som omfattas av detta avtal och som lämpar sig för statistisk bearbetning.

Artikel 98

Makroekonomisk stabilitet och offentliga finanser

1.   Parterna är överens om betydelsen av att uppnå makroekonomisk stabilitet i Irak genom en sund penningpolitik som syftar till att uppnå och upprätthålla prisstabilitet och genom en finanspolitik som syftar till att uppnå hållbar skuldsättning.

2.   Parterna är överens om betydelsen av att uppnå effektivitet, öppenhet och ansvarsskyldighet för de offentliga finanserna både på nationell och lokal nivå i Irak.

3.   Parterna är eniga om att samarbeta bland annat för att förbättra Iraks system för förvaltningen av de offentliga finanserna, bland annat med en övergripande budgetplanering och ett enda konto för statskassan som mål.

Artikel 99

Utveckling av den privata sektorn

Parterna är överens om att samarbeta för att utveckla en marknadsekonomi i Irak, genom att förbättra investeringsklimatet, diversifiera näringsverksamheten, gå framåt med privatiseringsprogrammet och genom att förbättra övriga villkor för att snabbare skapa arbetstillfällen inom den privata sektorn.

Artikel 100

Turism

1.   Parterna uppmanar till insatser för bättre samarbete i syfte att uppnå en balanserad och hållbar utveckling av turism och närliggande frågor.

2.   Parterna är därför överens om att utveckla samarbetet på turistområdet och i synnerhet att utbyta information, erfarenheter och bästa praxis avseende organisationen av den institutionella ramen för turistnäringen samt de allmänna förutsättningarna för företag inom turistnäringen.

Artikel 101

Finansiella tjänster

Parternas samarbete ska syfta till en tillnärmning av deras normer och regler, bland annat för att

a)

stärka den finansiella sektorn i Irak,

b)

förbättra redovisnings-, tillsyns- och regleringssystemen inom bank- och försäkringssektorn och inom andra finansiella sektorer i Irak,

c)

utbyta information om sina respektive lagar som är i kraft eller håller på att utarbetas,

d)

utveckla kompatibla revisionssystem.

AVDELNING IV

RÄTTVISA, FRIHET OCH SÄKERHET

Artikel 102

Rättsstatsprincipen

1.   Inom samarbetet på området rättvisa, frihet och säkerhet ska parterna visa ett fortlöpande engagemang för och fästa särskild vikt vid rättsstatsprincipen, däribland rättsväsendets oberoende, tillgången till rättslig prövning och rätten till en rättvis rättegång.

2.   Parterna ska samarbeta för en fortsatt utveckling av fungerande institutioner på områden som rör upprätthållande av lagen och rättskipning, bland annat genom kapacitetsuppbyggnad.

Artikel 103

Rättsligt samarbete

1.   Parterna är överens om att utveckla det rättsliga samarbetet på det civilrättsliga området, särskilt när det gäller ratificeringen och genomförandet av multilaterala konventioner om civilrättsligt samarbete, särskilt konventionerna från Haagkonferensen för internationell privaträtt om internationellt rättsligt samarbete och internationella tvister samt skydd av barn.

2.   Parterna är överens om att underlätta och främja alternativa sätt att lösa civilrättsliga och handelsrättsliga tvister när så är möjligt i enlighet med tillämpliga internationella instrument.

3.   När det gäller det straffrättsliga området ska parterna försöka stärka samarbetet kring frågor om ömsesidig rättslig hjälp och utlämning. Detta ska om så är lämpligt omfatta anslutning till och genomförande av Förenta nationernas relevanta internationella instrument, däribland Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i enlighet med artikel 7 i detta avtal.

Artikel 104

Skydd av personuppgifter

1.   Parterna är överens om att samarbeta för att förbättra skyddet av personuppgifter i enlighet med högsta internationella standard, såsom t.ex. Förenta Nationernas riktlinjer för reglering av behandlingen av elektroniska dokument som innehåller personuppgifter (FN:s generalförsamlings resolution 45/95 av den 14 december 1990).

2.   Samarbetet om skyddet av personuppgifter kan bland annat inbegripa tekniskt bistånd i form av utbyte av information och expertkunskaper.

Artikel 105

Samarbete om migration och asyl

1.   Parterna bekräftar på nytt den vikt de fäster vid gemensam hantering av migrationsströmmar mellan deras territorier. I syfte att stärka sitt samarbete ska parterna upprätta en omfattande dialog om alla frågor som rör migration, däribland olaglig migration, smuggling av migranter och människohandel samt införliva migrationsfrågorna i de nationella strategierna för ekonomisk och social utveckling av migranternas ursprungsområden.

2.   Samarbetet ska grunda sig på en bedömning av särskilda behov, som ska utföras i samråd mellan parterna och genomföras i enlighet med tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning. Samarbetet ska särskilt inriktas på följande:

a)

Migrationens grundläggande orsaker.

b)

Utarbetande och genomförande av nationell lagstiftning och praxis när det gäller internationellt skydd, i syfte att följa bestämmelserna i 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning, protokollet från 1967 samt andra relevanta internationella instrument, för att säkerställa respekten för principen om att ingen som riskerar att utsättas för förföljelse ska utvisas eller avvisas (non-refoulement), samtidigt som det konstateras att Irak ännu inte är part till 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning och protokollet från 1967, men att landet överväger möjligheten att ansluta sig till dem i framtiden.

c)

Bestämmelser om rätt till inresa samt rättigheter och rättslig ställning för personer med inresetillstånd, rättvis behandling och integrering av utländska medborgare som lagligen vistas i landet, utbildning samt åtgärder för att motverka rasism, diskriminering och främlingsfientlighet.

d)

Upprättande av en verkningsfull politik för att förebygga olaglig invandring, smuggling av migranter och människohandel, inbegripet frågan om hur nätverk för sådan smuggling eller människohandel kan bekämpas och hur offren för denna handel kan skyddas.

e)

Återsändande, under humana betingelser och i värdiga former, av personer som olagligen uppehåller sig i ett berört land, inbegripet stöd till deras frivilliga återvändande, samt återtagande av dessa personer, i enlighet med punkt 3.

f)

Frågor på viseringsområdet som fastställs vara av ömsesidigt intresse inom ramen för det befintliga Schengenregelverket.

g)

Frågor på området gränsförvaltning och gränskontroll som rör organisation, utbildning, bästa arbetssätt och andra operativa åtgärder på fältet samt, i tillämpliga fall, utrustning, varvid utrustningens möjliga dubbla användningsområden ska beaktas.

3.   Parterna är också överens om att inom ramen för sitt samarbete i syfte att förhindra och bekämpa olaglig invandring återta sina olagliga migranter. För detta ändamål ska följande gälla:

a)

Irak ska återta alla sina medborgare som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, gällande villkor för inresa till eller vistelse eller bosättning på en av unionens medlemsstaters territorium, på denna medlemsstats begäran och utan ytterligare formaliteter.

b)

Varje medlemsstat i unionen ska återta alla sina medborgare som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, gällande villkor för inresa till eller vistelse eller bosättning på Iraks territorium, på begäran av Irak och utan ytterligare formaliteter.

4.   Unionens medlemsstater och Irak ska förse sina medborgare med lämpliga handlingar som bekräftar deras identitet och möjliggör resor för dessa ändamål. Om den person som ska återtas inte innehar någon handling eller något annat som styrker hans eller hennes nationalitet, ska de behöriga diplomatiska och konsulära beskickningarna i den berörda medlemsstaten eller Irak, på begäran av Irak eller den berörda medlemsstaten vidta åtgärder för att intervjua personen för att fastställa vederbörandes nationalitet.

5.   Parterna är i detta sammanhang överens om att på begäran av någon av de parter som avses i artikel 122 och snarast möjligt ingå ett avtal om förhindrande och bekämpning av olaglig migration med bestämmelser om särskilda förfaranden och skyldigheter för återtagande som också, om båda parterna anser detta vara lämpligt, avser återtagande av medborgare från andra länder och av statslösa.

6.   Samarbetet på detta område kommer att genomföras med full respekt för parternas rättigheter, skyldigheter och ansvar enligt tillämplig internationell rätt och internationell humanitär rätt.

Artikel 106

Bekämpning av organiserad brottslighet och korruption

Parterna är överens om att samarbeta kring och bidra till kampen mot organiserad, ekonomisk och finansiell brottslighet och korruption samt förfalskning och olagliga transaktioner genom att till fullo uppfylla sina nuvarande ömsesidiga internationella förpliktelser på detta område, bland annat när det gäller ett effektivt samarbete för att återkräva tillgångar eller medel som härrör från korruptionshandlingar. Parterna ska främja genomförandet av FN:s konvention om organiserad gränsöverskridande brottslighet och dess tilläggsprotokoll och FN:s konvention mot korruption.

Artikel 107

Bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

1.   Parterna är överens om att det är nödvändigt att sträva efter och samarbeta i syfte att förhindra att deras finansiella system används för att tvätta intäkter från alla former av brottslig verksamhet, inbegripet narkotikahandel och korruption och för att finansiera terrorism.

2.   Båda parter är överens om att samarbeta om tekniskt och administrativt bistånd som tar sikte på att utveckla och genomföra föreskrifter och införa effektivt fungerande mekanismer för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Samarbetet omfattar återkrävandet av tillgångar eller medel som härrör från vinning av brott.

3.   Samarbetet ska möjliggöra utbyte av relevanta upplysningar inom ramen för parternas respektive lagstiftning, liksom antagande av lämpliga standarder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism motsvarande de standarder som antagits av arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt (FATF) och av unionen och relevanta internationella organ som är verksamma på detta område.

Artikel 108

Kampen mot olaglig narkotika

1.   Parterna ska i enlighet med sina lagar och andra författningar sträva efter att minska utbudet av, handeln med och efterfrågan på olaglig narkotika och dess inverkan på narkotikamissbrukare och samhället i stort samt att effektivare förhindra avledning av kemiska prekursorer som används till olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen. Parterna ska i sitt samarbete sörja för ett övergripande och balanserat tillvägagångssätt för att nå detta mål genom marknadsreglering och effektiva åtgärder och samordning mellan de behöriga myndigheterna, inbegripet de som är verksamma inom hälso- och sjukvård, utbildning, den sociala sektorn, brottsbekämpning och rättsväsendet.

2.   Parterna ska komma överens om hur samarbetet ska genomföras för att dessa mål ska kunna uppnås. Åtgärderna ska baseras på gemensamt överenskomna principer som överensstämmer med relevanta internationella konventioner, den politiska förklaringen och den särskilda förklaring om de vägledande principerna för att minska efterfrågan på narkotika som godkändes på Förenta nationernas generalförsamlings tjugonde extra session om narkotika i juni 1998.

Artikel 109

Kulturellt samarbete

1.   Parterna förbinder sig att främja bilateralt samarbete på kulturområdet i syfte att öka den ömsesidiga förståelsen och främja kulturella förbindelser mellan parterna.

2.   Parterna ska stödja utbyte av information och sakkunskap, liksom initiativ som bidrar till ökad kapacitetsuppbyggnad, särskilt när det gäller bevarande av kulturarvet.

3.   Parterna ska intensifiera samarbetet när det gäller kampen mot olaglig handel med kulturegendom, i enlighet med relevanta resolutioner om Irak från FN:s säkerhetsråd. De ska främja ratificering och ett effektivt genomförande av relevanta internationella överenskommelser, bland annat Unescos konvention om förbud mot och förhindrande av olovlig import, export och överföring av äganderätt av kulturegendom från 1970.

4.   Parterna ska främja den interkulturella dialogen mellan människor, kulturella institutioner och organisationer som företräder det organiserade civila samhället i unionen och Irak.

5.   Parterna ska samordna sitt arbete i internationella forum, såsom Unesco, och/eller andra internationella organ, i syfte att främja kulturell mångfald, särskilt när det gäller ratificeringen och genomförandet av Unescos konvention om främjande av och skydd för mångfalden av kulturella uttryck.

Artikel 110

Regionalt samarbete

1.   Parterna är överens om att samarbete bör bidra till att underlätta och stödja Iraks stabilitet och regionala integration. I detta syfte är de överens om att främja aktiviteter som syftar till att stärka förbindelserna med Irak, dess grannländer och andra regionala partner.

2.   Parterna är överens om att samarbetet dem emellan får omfatta åtgärder som vidtas inom ramen för samarbetsavtal med andra länder i samma region, förutsatt att dessa åtgärder är förenliga med detta avtal och ligger i parternas intresse.

3.   Utan att utesluta något område är parterna eniga om att särskilt beakta följande åtgärder:

a)

Främjande av intraregional handel.

b)

Stöd till regionala institutioner och till gemensamma projekt och initiativ inom ramen för relevanta regionala organisationers verksamhet.

AVDELNING V

INSTITUTIONELLA OCH ALLMÄNNA BESTÄMMELSER SAMT SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 111

Samarbetsrådet

1.   Ett samarbetsråd som ska övervaka genomförandet av detta avtal inrättas härmed. Det ska sammanträda på ministernivå en gång om året. Det ska behandla alla viktiga frågor som uppkommer inom ramen för detta avtal och alla andra bilaterala eller internationella frågor av gemensamt intresse när det gäller uppnående av avtalets mål. Samarbetsrådet får också lämna lämpliga rekommendationer genom överenskommelse mellan de två parterna.

2.   Samarbetsrådet ska bestå av företrädare för parterna.

3.   Samarbetsrådet ska självt fastställa sin arbetsordning.

4.   Varje part kan till samarbetsrådet hänskjuta alla tvister avseende tillämpningen eller tolkningen av detta avtal.

5.   Samarbetsrådet får avgöra tvisterna genom rekommendationer.

6.   Bestämmelserna i denna artikel ska inte på något sätt påverka eller hindra tillämpningen av särskilda bestämmelser avseende tvistlösning inom ramen för avdelning II i detta avtal.

Artikel 112

Samarbetskommittén och specialiserade underkommittéer

1.   En samarbetskommitté som består av företrädare för parterna och som ska biträda samarbetsrådet i dess arbete inrättas härmed.

2.   Samarbetsrådet får besluta att inrätta andra specialiserade underkommittéer eller organ som kan biträda det i dess arbete och ska fastställa dessa kommittéers eller organs sammansättning, uppgifter och arbetssätt.

Artikel 113

Parlamentarisk samarbetskommitté

1.   En parlamentarisk samarbetskommitté inrättas härmed. Den ska vara ett forum där ledamöter i det irakiska parlamentet och Europaparlamentet kan sammanträda och utbyta åsikter.

2.   Den parlamentariska samarbetskommittén ska bestå av ledamöter av Europaparlamentet, å ena sidan, och av ledamöter av det irakiska parlamentet, å andra sidan.

3.   Den parlamentariska samarbetskommittén ska underrättas om samarbetsrådets rekommendationer.

4.   Den parlamentariska samarbetskommittén får lämna rekommendationer till samarbetsrådet.

Artikel 114

Hjälpmedel

I syfte att underlätta samarbetet inom ramen för detta avtal är båda parter överens om att bevilja bemyndigade experter och tjänstemän som deltar i genomförandet av samarbetet de hjälpmedel som de behöver för att utföra sina uppgifter, i enlighet med parternas interna regler och föreskrifter.

Artikel 115

Territoriell tillämpning

Detta avtal ska tillämpas, å ena sidan, på de territorier där fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämpliga och i enlighet med de villkor som fastställs i de fördragen, och, å andra sidan, på Iraks territorium.

Artikel 116

Ikraftträdande och förlängning

1.   Detta avtal ska träda i kraft den första dagen i den månad som följer på dagen för depositariens mottagande av den sista anmälan från parterna om att de förfaranden som är nödvändiga för detta ändamål har slutförts.

2.   Detta avtal ingås för en period av tio år. Avtalet förlängs automatiskt med ett år i taget om inte endera parten säger upp det senast sex månader innan det upphör att gälla. Uppsägningen ska träda i kraft sex månader efter det att den andra parten har tagit emot anmälan. Uppsägningen ska inte påverka pågående projekt som inletts inom ramen för detta avtal innan anmälan om uppsägning togs emot.

Artikel 117

Provisorisk tillämpning

1.   Trots vad som sägs i artikel 116 är unionen och Irak eniga om att tillämpa artikel 2 samt avdelningarna II, III och V i detta avtal från och med den första dagen i den tredje månaden som följer på den dag då unionen och Irak till varandra har anmält att de förfaranden som är nödvändiga för detta ändamål har slutförts. Anmälan ska sändas till generalsekreteraren för Europeiska unionens råd, som ska vara depositarie för detta avtal.

2.   Om det i en bestämmelse i detta avtal som parterna i enlighet med punkt 1 tillämpar redan innan avtalet trätt i kraft hänvisas till dagen för avtalets ikraftträdande, ska hänvisningen förstås som en hänvisning till den dag från och med vilken parterna enats om att tillämpa den bestämmelsen i enlighet med punkt 1.

Artikel 118

Icke-diskriminering

Inom de områden som omfattas av detta avtal och utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i detta

a)

får de ordningar som Irak tillämpar med avseende på unionen inte ge upphov till någon diskriminering mellan medlemsstaterna, deras medborgare eller deras bolag eller andra företag,

b)

får de ordningar som unionen tillämpar med avseende på Irak inte ge upphov till någon diskriminering mellan irakiska medborgare eller bolag eller andra företag.

Artikel 119

Utvecklingsklausul

1.   Parterna får genom gemensam överenskommelse ändra, revidera och utvidga detta avtal i syfte att utöka samarbetet, inbegripet komplettera det genom avtal eller protokoll inom specifika sektorer eller verksamhetsområden.

2.   När det gäller genomförandet av detta avtal får endera parten framföra förslag om att utvidga samarbetets räckvidd, med beaktande av de erfarenheter som gjorts i samband med tillämpningen av avtalet. All utvidgning av samarbetets räckvidd inom ramen för detta avtal ska beslutas i samarbetsrådet.

Artikel 120

Andra avtal

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av de relevanta bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får varken detta avtal eller någon åtgärd som vidtas inom ramen för detta avtal påverka medlemsstaternas befogenheter att genomföra bilateralt samarbete med Irak eller att, i förekommande fall, ingå nya samarbetsavtal med Irak.

2.   Detta avtal ska inte påverka tillämpningen eller genomförandet av åtaganden som respektive parter gör gentemot tredje part.

Artikel 121

Underlåtenhet att genomföra avtalet

1.   Parterna ska anta de allmänna eller särskilda bestämmelser som krävs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta avtal samt se till att de är förenliga med de mål som fastställs i avtalet.

2.   Om en part anser att den andra parten har underlåtit att fullgöra en skyldighet enligt avtalet, får den vidta lämpliga åtgärder. Innan detta sker måste den inom 30 dagar lämna samarbetsrådet alla relevanta uppgifter som krävs för att en grundlig bedömning av situationen ska kunna göras i syfte att finna en lösning som kan godtas av parterna.

Vid valet av åtgärder ska de som minst stör tillämpningen av detta avtal prioriteras. Dessa åtgärder ska omedelbart anmälas till samarbetsrådet och ska på begäran av den andra parten bli föremål för samråd i samarbetsrådet.

3.   Med avvikelse från punkt 2 får en part i följande fall omedelbart vidta lämpliga åtgärder i enlighet med internationell rätt:

a)

Uppsägning av detta avtal utan stöd i den internationella rättens allmänna regler.

b)

Överträdelse från den andra partens sida av de väsentliga beståndsdelarna i detta avtal enligt artiklarna 2 och 5.

Den andra parten kan begära att parterna sammankallas till ett brådskande möte inom 15 dagar för en grundlig bedömning av situationen i syfte att nå en för båda parter godtagbar lösning.

4.   Med avvikelse från punkt 2 ska en part som anser att den andra parten har underlåtit att fullgöra en skyldighet enligt avdelning II i detta avtal uteslutande tillgripa och rätta sig efter tvistlösningsförfarandet enligt avdelning II avsnitt VI i detta avtal.

Artikel 122

Definition av parterna

I detta avtal avses med parterna unionen eller dess medlemsstater eller unionen och dess medlemsstater, i enlighet med deras respektive befogenheter, å ena sidan, och Irak, å andra sidan.

Artikel 123

Giltiga texter

Detta avtal är upprättat i två exemplar på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska, ungerska och arabiska språken, vilka alla texter är lika giltiga. Om språkversionerna inte stämmer överens hänvisas till det språk på vilket detta avtal förhandlades fram, nämligen engelska.

Artikel 124

Bilagor, tillägg, protokoll och anmärkningar

Bilagorna, tilläggen, protokollen och anmärkningarna till detta avtal utgör en oskiljaktig del av avtalet.

Съставено в Брюксел на единадесети май две хиляди и дванадесета година.

Hecho en Bruselas, el once de mayo de dos mil doce.

V Bruselu dne jedenáctého května dva tisíce dvanáct.

Udfærdiget i Bruxelles den ellevte maj to tusind og tolv.

Geschehen zu Brüssel am elften Mai zweitausendzwölf.

Kahe tuhande kaheteistkümnenda aasta maikuu üheteistkümnendal päeval Brüsselis.

'Εγινε στις Βρυξέλλες, στις ένδεκα Μαΐου δύο χιλιάδες δώδεκα.

Done at Brussels on the eleventh day of May in the year two thousand and twelve.

Fait à Bruxelles, le onze mai deux mille douze.

Fatto a Bruxelles, addì undici maggio duemiladodici.

Briselē, divi tūkstoši divpadsmitā gada vienpadsmitajā maijā.

Priimta du tūkstančiai dvyliktų metų gegužės vienuoliktą dieną Briuselyje.

Kelt Brüsszelben, a kétezer-tizenkettedik év május havának tizenegyedik napján.

Magħmul fi Brussell, fil-ħdax-il jum ta’ Mejju tas-sena elfejn u tnax.

Gedaan te Brussel, de elfde mei tweeduizend twaalf.

Sporządzono w Brukseli dnia jedenastego maja roku dwa tysiące dwunastego.

Feito em Bruxelas, em onze de maio de dois mil e doze.

Întocmit la Bruxelles la unsprezece mai două mii doisprezece.

V Bruseli dňa jedenásteho mája dvetisícdvanásť.

V Bruslju, dne enajstega maja leta dva tisoč dvanajst.

Tehty Brysselissä yhdentenätoista päivänä toukokuuta vuonna kaksituhattakaksitoista.

Som skedde i Bryssel den elfte maj tjugohundratolv.

Image

Voor het Koninkrijk België

Pour le Royaume de Belgique

Für das Königreich Belgien

Image

Deze handtekening verbindt eveneens de Vlaamse Gemeenschap, de Franse Gemeenschap, de Duitstalige Gemeenschap, het Vlaamse Gewest, het Waalse Gewest en het Brussels Hoofdstedelijk Gewest

Cette signature engage également la Communauté française, la Communauté flamande, la Communauté germanophone, la Région wallonne, la Région flamande et la Région de Bruxelles-Capitale.

Diese Unterschrift bindet zugleich die Deutschsprachige Gemeinschaft, die Flämische Gemeinschaft, die Französische Gemeinschaft, die Wallonische Region, die Flämische Region und die Region Brüssel- Hauptstadt.

За Република България

Image

Za Českou republiku

Image

For Kongeriget Danmark

Image

Für die Bundesrepublik Deutschland

Image

Eesti Vabariigi nimel

Image

Thar cheann Na hÉireann

For Ireland

Image

Гια την Eλληvιкή Δημoкρατία

Image

Por el Reino de España

Image

Pour la République française

Image

Per la Repubblica italiana

Image

Гια την Kυπριαкή Δημoкρατία,

Image

Latvijas Republikas vārdā –

Image

Lietuvos Respublikos vardu

Image

Pour le Grand-Duché de Luxembourg

Image

A Magyar Köztársaság részéről

Image

Għal Malta

Image

Voor het Koninkrijk der Nederlanden

Image

Für die Republik Österreich

Image

W imieniu Rzeczypospolitej Polskiej

Image

Pela República Portuguesa

Image

Pentru România

Image

Za Republiko Slovenijo

Image

Za Slovenskú republiku

Image

Suomen tasavallan puolesta

För Republiken Finland

Image

För Konungariket Sverige

Image

For the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland

Image

За Европейския съюз

Por la Unión Europea

Za Evropskou unii

For Den Europæiske Union

Für die Europäische Union

Euroopa Liidu nimel

Για την Ευρωπαϊκή Ένωση

For the European Union

Pour l'Union européenne

Per l'Unione europea

Eiropas Savienības vārdā –

Europos Sąjungos vardu

Az Európai Unió részéről

Għall-Unjoni Ewropea

Voor de Europese Unie

W imieniu Unii Europejskiej

Pela União Europeia

Pentru Uniunea Europeană

Za Európsku úniu

Za Evropsko unijo

Euroopan unionin puolesta

För Europeiska unionen

Image

Image

Image


BILAGA 1

OFFENTLIG UPPHANDLING

Tillägg I

Upphandling som omfattas av avtalet

Underbilaga 1

Centrala statliga enheter som upphandlar i enlighet med bestämmelserna i avdelning II avsnitt V kapitel II i detta avtal

Varor

Tröskelvärden

130 000 SDR

Tjänster (enligt underbilaga 3)

Tröskelvärden

130 000 SDR

Byggentreprenader (enligt underbilaga 4)

Tröskelvärden

5 000 000 SDR

Iraks åtaganden

1.   Alla centrala statliga enheter, inbegripet deras underordnade enheter och alla andra enheter vars upphandlingspolitik kontrolleras av, är beroende av eller påverkas av staten, samt alla andra statligt finansierade enheter eller enheter vars förvaltning står under statlig kontroll.

2.   Vägledande förteckning över dessa enheter (de exakta namnen kan ändras):

 

Jordbruksministeriet

 

Kommunikationsministeriet

 

Kommissionen för nationell kommunikation och nationella medier

 

Kommissionen för den offentliga sektorns integritet

 

Kulturministeriet

 

Försvarsministeriet

 

Migrationsministeriet

 

Utbildningsministeriet

 

Ministeriet för elektricitet

 

Miljöministeriet

 

Finansministeriet

 

Utrikesministeriet

 

Hälsovårdsministeriet

 

Ministeriet för högre utbildning och vetenskaplig forskning

 

Ministeriet för bygg- och bostadsfrågor (och alla dess underordnade enheter)

 

Ministeriet för mänskliga rättigheter

 

Ministeriet för industri och gruvdrift (och alla dess underordnade enheter)

 

Inrikesministeriet

 

Justitieministeriet

 

Arbets- och socialministeriet

 

Ministeriet för kommuner och offentliga arbeten

 

Oljeministeriet

 

Ministeriet för planering och utvecklingssamarbete

 

Ministeriet för vetenskap och teknik

 

Handelsministeriet

 

Transportministeriet

 

Ministeriet för vattenresurser

 

Ministeriet för ungdoms- och idrottsfrågor

 

Ministeriet för turism och antikviteter

 

Ministeriet för regionala frågor

 

Ministeriet för kvinnofrågor

 

Iraks centralbank

 

Statliga universitet

Unionens åtaganden

Enheter i unionen:

1.   Europeiska unionens råd

2.   Europeiska kommissionenUpphandlande myndigheter i medlemsstaterna:

1.   Alla statliga ministerier och offentligrättsliga organ

I unionen avses med offentligrättsliga organ alla organ

som särskilt har inrättats för att tillgodose behov i det allmännas intresse, förutsatt att behovet inte har industriell eller kommersiell karaktär,

som är juridiska personer, och

vars verksamhet till största delen finansieras av statliga, regionala eller lokala myndigheter eller av andra offentligrättsliga organ, eller vars verksamhet står under kontroll av sådana organ, eller i vars förvaltningsorgan, styrelseorgan eller kontrollorgan mer än hälften av ledamöterna utses av statliga, regionala eller lokala myndigheter eller av andra offentligrättsliga organ.

2.   Följande centrala statliga enheter som upphandlar i enlighet med bestämmelserna i avdelning II avsnitt V kapitel II (vägledande förteckning):

VÄGLEDANDE FÖRTECKNING ÖVER UPPHANDLANDE MYNDIGHETER SOM ÄR CENTRALA STATLIGA MYNDIGHETER ENLIGT EG:s DIREKTIV OM OFFENTLIG UPPHANDLING

Belgien

1.

Services publics fédéraux (Ministères):

1.

Federale Overheidsdiensten (ministeries):

SPF Chancellerie du Premier ministre;

FOD Kanselarij van de Eerste Minister;

SPF Personnel et organisation;

FOD Personeel en Organisatie;

SPF Budget et Contrôle de la Gestion;

FOD Budget en Beheerscontrole;

SPF Technologie de l’information et de la communication (Fedict);

FOD Informatie- en Communicatietechnologie (Fedict);

SPF Affaires étrangères, commerce extérieur et coopération au développement;

FOD Buitenlandse Zaken, Buitenlandse Handel en Ontwikkelingssamenwerking;

SPF Intérieur;

FOD Binnenlandse Zaken;

SPF Finances;

FOD Financiën;

SPF Mobilité et transports;

FOD Mobiliteit en Vervoer;

SPF Emploi, travail et concertation sociale;

FOD Werkgelegenheid, Arbeid en Sociaal overleg;

SPF Sécurité Sociale et institutions publiques de sécurité sociale;

FOD Sociale Zekerheid en Openbare Instellingen van Sociale Zekerheid;

SPF Santé publique, sécurité de la chaîne alimentaire et environnement;

FOD Volksgezondheid, Veiligheid van de Voedselketen en Leefmilieu;

SPF Justice;

FOD Justitie;

SPF Economie, PME, classes moyennes et energie;

FOD Economie, KMO, Middenstand en Energie;

Ministère de la Défense;

Ministerie van Defensie;

Service public de programmation Intégration sociale, lutte contre la pauvreté et économie sociale;

Programmatorische Federale Overheidsdienst Maatschappelijke Integratie, Armoedsbestrijding en Sociale Economie;

Service public fédéral de programmation Développement durable;

Programmatorische Federale Overheidsdienst Duurzame Ontwikkeling;

Service public fédéral de programmation Politique scientifique.

Programmatorische Federale Overheidsdienst Wetenschapsbeleid.


2.

Régie des Bâtiments:

2.

Regie der Gebouwen:

Office national de Sécurité sociale;

Rijksdienst voor Sociale Zekerheid;

Institut national d’Assurance sociales pour travailleurs indépendants;

Rijksinstituut voor de Sociale Verzekeringen der Zelfstandigen;

Institut national d’Assurance Maladie-Invalidité;

Rijksinstituut voor Ziekte- en Invaliditeitsverzekering;

Office national des Pensions;

Rijksdienst voor Pensioenen;

Caisse auxiliaire d’Assurance Maladie-Invalidité;

Hulpkas voor Ziekte-en Invaliditeitsverzekering;

Fond des Maladies professionnelles;

Fonds voor Beroepsziekten;

Office national de l’Emploi.

Rijksdienst voor Arbeidsvoorziening.

Bulgarien

Администрация на Народното събрание

Aдминистрация на Президента

Администрация на Министерския съвет

Конституционен съд

Българска народна банка

Министерство на външните работи

Министерство на вътрешните работи

Министерство на държавната администрация и административната реформа

Министерство на извънредните ситуации

Министерство на земеделието и храните

Министерство на здравеопазването

Министерство на икономиката и енергетиката

Министерство на културата

Министерство на образованието и науката

Министерство на околната среда и водите

Министерство на отбраната

Министерство на правосъдието

Министерство на регионалното развитие и благоустройството

Министерство на транспорта

Министерство на труда и социалната политика

Министерство на финансите

Statliga organ, kommittéer, verkställande organ och andra statliga myndigheter som inrättats enligt lag eller genom ministerrådets dekret och som har en funktion med avseende på utövandet av verkställande befogenheter:

Агенция за ядрено регулиране

Висша атестационна комисия

Държавна комисия за енергийно и водно регулиране

Държавна комисия по сигурността на информацията

Комисия за защита на конкуренцията

Комисия за защита на личните данни

Комисия за защита от дискриминация

Комисия за регулиране на съобщенията

Комисия за финансов надзор

Патентно ведомство на Република България

Сметна палата на Република България

Агенция за приватизация

Агенция за следприватизационен контрол

Български институт по метрология

Държавна агенция „Архиви“

Държавна агенция „Държавен резерв и военновременни запаси“

Държавна агенция „Национална сигурност“

Държавна агенция за бежанците

Държавна агенция за българите в чужбина

Държавна агенция за закрила на детето

Държавна агенция за информационни технологии и съобщения

Държавна агенция за метрологичен и технически надзор

Държавна агенция за младежта и спорта

Държавна агенция по горите

Държавна агенция по туризма

Държавна комисия по стоковите борси и тържища

Институт по публична администрация и европейска интеграция

Национален статистически институт

Национална агенция за оценяване и акредитация

Националната агенция за професионално образование и обучение

Национална комисия за борба с трафика на хора

Агенция „Митници“

Агенция за държавна и финансова инспекция

Агенция за държавни вземания

Агенция за социално подпомагане

Агенция за хората с увреждания

Агенция по вписванията

Агенция по геодезия, картография и кадастър

Агенция по енергийна ефективност

Агенция по заетостта

Агенция по обществени поръчки

Българска агенция за инвестиции

Главна дирекция „Гражданска въздухоплавателна администрация“

Дирекция „Материално-техническо осигуряване и социално обслужване“ на Министерство на вътрешните работи

Дирекция „Оперативно издирване“ на Министерство на вътрешните работи

Дирекция „Финансово-ресурсно осигуряване“ на Министерство на вътрешните работи

Дирекция за национален строителен контрол

Държавна комисия по хазарта

Изпълнителна агенция „Автомобилна администрация“

Изпълнителна агенция „Борба с градушките“

Изпълнителна агенция „Българска служба за акредитация“

Изпълнителна агенция „Военни клубове и информация“

Изпълнителна агенция „Главна инспекция по труда“

Изпълнителна агенция „Държавна собственост на Министерството на отбраната“

Изпълнителна агенция „Железопътна администрация“

Изпълнителна агенция „Изпитвания и контролни измервания на въоръжение, техника и имущества“

Изпълнителна агенция „Морска администрация“

Изпълнителна агенция „Национален филмов център“

Изпълнителна агенция „Пристанищна администрация“

Изпълнителна агенция „Проучване и поддържане на река Дунав“

Изпълнителна агенция „Социални дейности на Министерството на отбраната“

Изпълнителна агенция за икономически анализи и прогнози

Изпълнителна агенция за насърчаване на малките и средни предприятия

Изпълнителна агенция по лекарствата

Изпълнителна агенция по лозата и виното

Изпълнителна агенция по околна среда

Изпълнителна агенция по почвените ресурси

Изпълнителна агенция по рибарство и аквакултури

Изпълнителна агенция по селекция и репродукция в животновъдството

Изпълнителна агенция по сортоизпитване, апробация и семеконтрол

Изпълнителна агенция по трансплантация

Изпълнителна агенция по хидромелиорации

Комисията за защита на потребителите

Контролно-техническата инспекция

Национален център за информация и документация

Национален център по радиобиология и радиационна защита

Национална агенция за приходите

Национална ветеринарномедицинска служба

Национална служба „Полиция“

Национална служба „Пожарна безопасност и защита на населението“

Национална служба за растителна защита

Национална служба за съвети в земеделието

Национална служба по зърното и фуражите

Служба „Военна информация“

Служба „Военна полиция“

Фонд „Републиканска пътна инфраструктура“

Авиоотряд 28

Tjeckien

Ministerstvo dopravy

Ministerstvo financí

Ministerstvo kultury

Ministerstvo obrany

Ministerstvo pro místní rozvoj

Ministerstvo práce a sociálních věcí

Ministerstvo průmyslu a obchodu

Ministerstvo spravedlnosti

Ministerstvo školství, mládeže a tělovýchovy

Ministerstvo vnitra

Ministerstvo zahraničních věcí

Ministerstvo zdravotnictví

Ministerstvo zemědělství

Ministerstvo životního prostředí

Poslanecká sněmovna PČR

Senát PČR

Kancelář prezidenta

Český statistický úřad

Český úřad zeměměřičský a katastrální

Úřad průmyslového vlastnictví

Úřad pro ochranu osobních údajů

Bezpečnostní informační služba

Národní bezpečnostní úřad

Česká akademie věd

Vězeňská služba

Český báňský úřad

Úřad pro ochranu hospodářské soutěže

Správa státních hmotných rezerv

Státní úřad pro jadernou bezpečnost

Česká národní banka

Energetický regulační úřad

Úřad vlády České republiky

Ústavní soud

Nejvyšší soud

Nejvyšší správní soud

Nejvyšší státní zastupitelství

Nejvyšší kontrolní úřad

Kancelář Veřejného ochránce práv

Grantová agentura České republiky

Státní úřad inspekce práce

Český telekomunikační úřad

Danmark

Folketinget

Rigsrevisionen

Statsministeriet

Udenrigsministeriet

Beskæftigelsesministeriet

5 styrelser og institutioner

Domstolsstyrelsen

Finansministeriet

5 styrelser og institutioner

Forsvarsministeriet

5 styrelser og institutioner

Ministeriet for Sundhed og Forebyggelse

Adskillige styrelser og institutioner, herunder Statens Serum Institut

Justitsministeriet

Rigspolitichefen, anklagemyndigheden samt 1 direktorat og et antal styrelser

Kirkeministeriet

10 stiftsøvrigheder

Kulturministeriet — Ministry of Culture

4 styrelser samt et antal statsinstitutioner

Miljøministeriet

5 styrelser

Ministeriet for Flygtninge, Indvandrere og Integration

1 styrelse

Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri

4 direktorater og institutioner

Ministeriet for Videnskab, Teknologi og Udvikling

Adskillige styrelser og institutioner, Forskningscenter Risø og Statens uddannelsesbygninger

Skatteministeriet

1 styrelse og institutioner

Velfærdsministeriet

3 styrelser og institutioner

Transportministeriet

7 styrelser og institutioner, hereunder Øresundsbrokonsortiet

Undervisningsministeriet

3 styrelser, 4 undervisningsinstitutioner og 5 andre institutioner

Økonomi- og Erhvervsministeriet

Adskillige styrelser og institutioner

Klima- og Energiministeriet

3 styrelser og institutioner

Tyskland

Auswärtiges Amt

Bundeskanzleramt

Bundesministerium für Arbeit und Soziales

Bundesministerium für Bildung und Forschung

Bundesministerium für Ernährung, Landwirtschaft und Verbraucherschutz

Bundesministerium der Finanzen

Bundesministerium des Innern (endast civil materiel)

Bundesministerium für Gesundheit

Bundesministerium für Familie, Senioren, Frauen und Jugend

Bundesministerium der Justiz

Bundesministerium für Verkehr, Bau und Stadtentwicklung

Bundesministerium für Wirtschaft und Technologie

Bundesministerium für wirtschaftliche Zusammenarbeit und Entwicklung

Bundesministerium der Verteidigung (icke-militär materiel)

Bundesministerium für Umwelt, Naturschutz und Reaktorsicherheit

Estland

Vabariigi Presidendi Kantselei;

Eesti Vabariigi Riigikogu;

Eesti Vabariigi Riigikohus;

Riigikontroll;

Õiguskantsler;

Riigikantselei;

Rahvusarhiiv;

Haridus- ja Teadusministeerium;

Justiitsministeerium;

Kaitseministeerium;

Keskkonnaministeerium;

Kultuuriministeerium;

Majandus- ja Kommunikatsiooniministeerium;

Põllumajandusministeerium;

Rahandusministeerium;

Siseministeerium;

Sotsiaalministeerium;

Välisministeerium;

Keeleinspektsioon;

Riigiprokuratuur;

Teabeamet;

Maa-amet;

Keskkonnainspektsioon;

Metsakaitse- ja Metsauuenduskeskus;

Muinsuskaitseamet;

Patendiamet;

Tarbijakaitseamet;

Riigihangete Amet;

Taimetoodangu Inspektsioon;

Põllumajanduse Registrite ja Informatsiooni Amet;

Veterinaar- ja Toiduamet;

Konkurentsiamet;

Maksu- ja Tolliamet;

Statistikaamet;

Kaitsepolitseiamet;

Kodakondsus- ja Migratsiooniamet;

Piirivalveamet;

Politseiamet;

Eesti Kohtuekspertiisi Instituut;

Keskkriminaalpolitsei;

Päästeamet;

Andmekaitse Inspektsioon;

Ravimiamet;

Sotsiaalkindlustusamet;

Tööturuamet;

Tervishoiuamet;

Tervisekaitseinspektsioon;

Tööinspektsioon;

Lennuamet;

Maanteeamet;

Veeteede Amet;

Julgestuspolitsei;

Kaitseressursside Amet;

Kaitseväe Logistikakeskus;

Tehnilise Järelevalve Amet.

Irland

President’s Establishment

Houses of the Oireachtas [parlamentet]

Department of the Taoiseach [premiärministern]

Central Statistics Office

Department of Finance

Office of the Comptroller and Auditor General

Office of the Revenue Commissioners

Office of Public Works

State Laboratory

Office of the Attorney General

Office of the Director of Public Prosecutions

Valuation Office

Office of the Commission for Public Service Appointments

Public Appointments Service

Office of the Ombudsman

Chief State Solicitor’s Office

Department of Justice, Equality and Law Reform

Courts Service

Prisons Service

Office of the Commissioners of Charitable Donations and Bequests

Department of the Environment, Heritage and Local Government

Department of Education and Science

Department of Communications, Energy and Natural Resources

Department of Agriculture, Fisheries and Food

Department of Transport

Department of Health and Children

Department of Enterprise, Trade and Employment

Department of Arts, Sports and Tourism

Department of Defence

Department of Foreign Affairs

Department of Social and Family Affairs

Department of Community, Rural and Gaeltacht [irisktalande regioner] Affairs

Arts Council

National Gallery.

Grekland

Υπουργείο Εσωτερικών·

Υπουργείο Εξωτερικών·

Υπουργείο Οικονομίας και Οικονομικών·

Υπουργείο Ανάπτυξης·

Υπουργείο Δικαιοσύνης·

Υπουργείο Εθνικής Παιδείας και Θρησκευμάτων·

Υπουργείο Πολιτισμού·

Υπουργείο Υγείας και Κοινωνικής Αλληλεγγύης·

Υπουργείο Περιβάλλοντος, Χωροταξίας και Δημοσίων Έργων·

Υπουργείο Απασχόλησης και Κοινωνικής Προστασίας·

Υπουργείο Μεταφορών και Επικοινωνιών·

Υπουργείο Αγροτικής Ανάπτυξης και Τροφίμων·

Υπουργείο Εμπορικής Ναυτιλίας, Αιγαίου και Νησιωτικής Πολιτικής·

Υπουργείο Μακεδονίας-Θράκης·

Γενική Γραμματεία Επικοινωνίας·

Γενική Γραμματεία Ενημέρωσης·

Γενική Γραμματεία Νέας Γενιάς·

Γενική Γραμματεία Ισότητας·

Γενική Γραμματεία Κοινωνικών Ασφαλίσεων·

Γενική Γραμματεία Απόδημου Ελληνισμού·

Γενική Γραμματεία Βιομηχανίας·

Γενική Γραμματεία Έρευνας και Τεχνολογίας·

Γενική Γραμματεία Αθλητισμού·

Γενική Γραμματεία Δημοσίων Έργων·

Γενική Γραμματεία Εθνικής Στατιστικής Υπηρεσίας Ελλάδος·

Εθνικό Συμβούλιο Κοινωνικής Φροντίδας·

Οργανισμός Εργατικής Κατοικίας·

Εθνικό Τυπογραφείο·

Γενικό Χημείο του Κράτους·

Ταμείο Εθνικής Οδοποιίας·

Εθνικό Καποδιστριακό Πανεπιστήμιο Αθηνών·

Αριστοτέλειο Πανεπιστήμιο Θεσσαλονίκης·

Δημοκρίτειο Πανεπιστήμιο Θράκης·

Πανεπιστήμιο Αιγαίου·

Πανεπιστήμιο Ιωαννίνων·

Πανεπιστήμιο Πατρών·

Πανεπιστήμιο Μακεδονίας·

Πολυτεχνείο Κρήτης·

Σιβιτανίδειος Δημόσια Σχολή Τεχνών και Επαγγελμάτων·

Αιγινήτειο Νοσοκομείο·

Αρεταίειο Νοσοκομείο·

Εθνικό Κέντρο Δημόσιας Διοίκησης·

Οργανισμός Διαχείρισης Δημοσίου Υλικού·

Οργανισμός Γεωργικών Ασφαλίσεων·

Οργανισμός Σχολικών Κτιρίων·

Γενικό Επιτελείο Στρατού·

Γενικό Επιτελείο Ναυτικού·

Γενικό Επιτελείο Αεροπορίας·

Ελληνική Επιτροπή Ατομικής Ενέργειας·

Γενική Γραμματεία Εκπαίδευσης Ενηλίκων·

Υπουργείο Εθνικής Άμυνας·

Γενική Γραμματεία Εμπορίου.

Spanien

Presidencia del Gobierno

Ministerio de Asuntos Exteriores y de Cooperación

Ministerio de Justicia

Ministerio de Defensa

Ministerio de Economía y Hacienda

Ministerio del Interior

Ministerio de Fomento

Ministerio de Educación, Política Social y Deportes

Ministerio de Industria, Turismo y Comercio

Ministerio de Trabajo e Inmigración

Ministerio de la Presidencia

Ministerio de Administraciones Públicas

Ministerio de Cultura

Ministerio de Sanidad y Consumo

Ministerio de Medio Ambiente y Medio Rural y Marino

Ministerio de Vivienda

Ministerio de Ciencia e Innovación

Ministerio de Igualdad

Frankrike

1.   Ministerier

Services du Premier ministre

Ministère chargé de la santé, de la jeunesse et des sports

Ministère chargé de l’intérieur, de l’outre-mer et des collectivités territoriales

Ministère chargé de la justice

Ministère chargé de la défense

Ministère chargé des affaires étrangères et européennes

Ministère chargé de l’éducation nationale

Ministère chargé de l’économie, des finances et de l’emploi

Secrétariat d'État aux transports

Secrétariat d'État aux entreprises et au commerce extérieur

Ministère chargé du travail, des relations sociales et de la solidarité

Ministère chargé de la culture et de la communication

Ministère chargé du budget, des comptes publics et de la fonction publique

Ministère chargé de l’agriculture et de la pêche

Ministère chargé de l’enseignement supérieur et de la recherche

Ministère chargé de l’écologie, du développement et de l’aménagement durables

Secrétariat d'État à la fonction publique

Ministère chargé du logement et de la ville

Secrétariat d'État à la coopération et à la francophonie

Secrétariat d'État à l’outre-mer

Secrétariat d'État à la jeunesse, des sports et de la vie associative

Secrétariat d'État aux anciens combattants

Ministère chargé de l’immigration, de l’intégration, de l’identité nationale et du co-développement

Secrétariat d'État en charge de la prospective et de l’évaluation des politiques publiques

Secrétariat d'État aux affaires européennes

Secrétariat d'État aux affaires étrangères et aux droits de l’homme

Secrétariat d'État à la consommation et au tourisme

Secrétariat d’Etat à la politique de la ville

Secrétariat d'État à la solidarité

Secrétariat d'État en charge de l’industrie et de la consommation

Secrétariat d'État en charge de l’emploi

Secrétariat d'État en charge du commerce, de l’artisanat, des PME, du tourisme et des services

Secrétariat d'État en charge de l’écologie

Secrétariat d'État en charge du développement de la région-capitale

Secrétariat d'État en charge de l’aménagement du territoire

2.   Institutioner, oberoende myndigheter och domstolar

Présidence de la République

Assemblée nationale

Sénat

Conseil constitutionnel

Conseil économique et social

Conseil supérieur de la magistrature

Agence française contre le dopage

Autorité de contrôle des assurances et des mutuelles

Autorité de contrôle des nuisances sonores aéroportuaires

Autorité de régulation des communications électroniques et des postes

Autorité de sûreté nucléaire

Autorité indépendante des marchés financiers

Comité national d’évaluation des établissements publics à caractère scientifique, culturel et professionnel

Commission d’accès aux documents administratifs

Commission consultative du secret de la défense nationale

Commission nationale des comptes de campagne et des financements politiques

Commission nationale de contrôle des interceptions de sécurité

Commission nationale de déontologie de la sécurité

Commission nationale du débat public

Commission nationale de l’informatique et des libertés

Commission des participations et des transferts

Commission de régulation de l’énergie

Commission de la sécurité des consommateurs

Commission des sondages

Commission de la transparence financière de la vie politique

Conseil de la concurrence

Conseil des ventes volontaires de meubles aux enchères publiques

Conseil supérieur de l’audiovisuel

Défenseur des enfants

Haute autorité de lutte contre les discriminations et pour l’égalité

Haute autorité de santé

Médiateur de la République

Cour de justice de la République

Tribunal des Conflits

Conseil d'État

Cours administratives d’appel

Tribunaux administratifs

Cour des Comptes

Chambres régionales des Comptes

Cours et tribunaux de l’ordre judiciaire (Cour de Cassation, Cours d’Appel, Tribunaux d’instance et Tribunaux de grande instance)

3.   Nationella offentliga administrativa inrättningar

Académie de France à Rome

Académie de marine

Académie des sciences d’outre-mer

Académie des technologies

Agence centrale des organismes de sécurité sociale (ACOSS)

Agence de biomédicine

Agence pour l’enseignement du français à l’étranger

Agence française de sécurité sanitaire des aliments

Agence française de sécurité sanitaire de l’environnement et du travail

Agence nationale pour la cohésion sociale et l’égalité des chances

Agence nationale pour la garantie des droits des mineurs

Agences de l’eau

Agence nationale de l’Accueil des Etrangers et des migrations

Agence nationale pour l’amélioration des conditions de travail (ANACT)

Agence nationale pour l’amélioration de l’habitat (ANAH)

Agence nationale pour la Cohésion Sociale et l’Egalité des Chances

Agence nationale pour l’indemnisation des français d’outre-mer (ANIFOM)

Assemblée permanente des chambres d’agriculture (APCA)

Bibliothèque publique d’information

Bibliothèque nationale de France

Bibliothèque nationale et universitaire de Strasbourg

Caisse des dépôts et consignations

Caisse nationale des autoroutes (CNA)

Caisse nationale militaire de sécurité sociale (CNMSS)

Caisse de garantie du logement locatif social

Casa de Velasquez

Centre d’enseignement zootechnique

Centre d’études de l’emploi

Centre d’études supérieures de la sécurité sociale

Centres de formation professionnelle et de promotion agricole

Centre hospitalier des Quinze-Vingts

Centre international d’études supérieures en sciences agronomiques (Montpellier Sup Agro)

Centre des liaisons européennes et internationales de sécurité sociale

Centre des monuments nationaux

Centre national d’art et de culture Georges Pompidou

Centre national des arts plastiques

Centre national de la cinématographie

Centre national d'études et d’expérimentation du machinisme agricole, du génie rural, des eaux et des forêts (CEMAGREF)

Centre national du livre

Centre national de documentation pédagogique

Centre national des œuvres universitaires et scolaires (CNOUS)

Centre national professionnel de la propriété forestière

Centre national de la recherche scientifique (C.N.R.S)

Centres d’éducation populaire et de sport (CREPS)

Centres régionaux des œuvres universitaires (CROUS)

Collège de France

Conservatoire de l’espace littoral et des rivages lacustres

Conservatoire National des Arts et Métiers

Conservatoire national supérieur de musique et de danse de Paris

Conservatoire national supérieur de musique et de danse de Lyon

Conservatoire national supérieur d’art dramatique

École centrale de Lille

École centrale de Lyon

École centrale des arts et manufactures

École française d’archéologie d’Athènes

École française d’Extrême-Orient

École française de Rome

École des hautes études en sciences sociales

École du Louvre

École nationale d’administration

École nationale de l’aviation civile (ENAC)

École nationale des Chartes

École nationale d’équitation

École nationale du génie de l’eau et de l’environnement de Strasbourg

Écoles nationales d’ingénieurs

École nationale d’ingénieurs des industries des techniques agricoles et alimentaires de Nantes

Écoles nationales d’ingénieurs des travaux agricoles

École nationale de la magistrature

Écoles nationales de la marine marchande

École nationale de la santé publique (ENSP)

École nationale de ski et d’alpinisme

École nationale supérieure des arts décoratifs

École nationale supérieure des arts et techniques du théâtre

École nationale supérieure des arts et industries textiles Roubaix

Écoles nationales supérieures d’arts et métiers

École nationale supérieure des beaux-arts

École nationale supérieure de céramique industrielle

École nationale supérieure de l’électronique et de ses applications (ENSEA)

École nationale supérieure du paysage de Versailles

École nationale supérieure des Sciences de l’information et des bibliothécaires

École nationale supérieure de la sécurité sociale

Écoles nationales vétérinaires

École nationale de voile

Écoles normales supérieures

École polytechnique

École technique professionnelle agricole et forestière de Meymac (Corrèze)

École de sylviculture Crogny (Aube)

École de viticulture et d’œnologie de la Tour-Blanche (Gironde)

École de viticulture — Avize (Marne)

Établissement national d’enseignement agronomique de Dijon

Établissement national des invalides de la marine (ENIM)

Établissement national de bienfaisance Koenigswarter

Établissement public du musée et du domaine national de Versailles

Fondation Carnegie

Fondation Singer-Polignac

Haras nationaux

Hôpital national de Saint-Maurice

Institut des hautes études pour la science et la technologie

Institut français d’archéologie orientale du Caire

Institut géographique national

Institut National de l’origine et de la qualité

Institut national des hautes études de sécurité

Institut de veille sanitaire

Institut National d’enseignement supérieur et de recherche agronomique et agroalimentaire de Rennes

Institut national d'études Démographiques (I.N.E.D)

Institut National d’Horticulture

Institut National de la jeunesse et de l’éducation populaire

Institut national des jeunes aveugles — Paris

Institut national des jeunes sourds — Bordeaux

Institut national des jeunes sourds — Chambéry

Institut national des jeunes sourds — Metz

Institut national des jeunes sourds — Paris

Institut national de physique nucléaire et de physique des particules (I.N.P.N.P.P)

Institut national de la propriété industrielle

Institut national de la recherche agronomique (I.N.R.A)

Institut national de la recherche pédagogique (I.N.R.P)

Institut national de la santé et de la recherche médicale (I.N.S.E.R.M)

Institut national d’histoire de l’art (I.N.H.A.)

Institut national de recherches archéologiques préventives

Institut national des sciences de l’univers

Institut national des sports et de l’education physique

Institut national supérieur de formation et de recherche pour l’éducation des jeunes handicapés et les enseignements inadaptés

Instituts nationaux polytechniques

Instituts nationaux des sciences appliquées

Institut national de recherche en informatique et en automatique (INRIA)

Institut national de recherche sur les transports et leur sécurité (INRETS)

Institut de recherche pour le développement

Instituts régionaux d’administration

Institut des sciences et des Industries du vivant et de l’environnement (Agro Paris Tech)

Institut supérieur de mécanique de Paris

Instituts Universitaires de Formation des Maîtres

Musée de l’armée

Musée Gustave-Moreau

Musée national de la marine

Musée national J.-J.-Henner

Musée du Louvre

Musée du Quai Branly

Muséum national d’histoire naturelle

Musée Auguste-Rodin

Observatoire de Paris

Office français de protection des réfugiés et apatrides

Office national des anciens combattants et des victimes de guerre (ONAC)

Office national de la chasse et de la faune sauvage

Office National de l’eau et des milieux aquatiques

Office national d’information sur les enseignements et les professions (ONISEP)

Office universitaire et culturel français pour l’Algérie

Ordre national de la Légion d’honneur

Palais de la découverte

Parcs nationaux

Universités

4.   Övriga nationella offentliga organ

Union des groupements d’achats publics (UGAP)

Agence nationale pour l’emploi (A.N.P.E)

Caisse nationale des allocations familiales (CNAF)

Caisse nationale d’assurance maladie des travailleurs salariés (CNAMS)

Caisse nationale d’assurance-vieillesse des travailleurs salariés (CNAVTS)

Italien

1.   Upphandlande enheter

Presidenza del Consiglio dei Ministri

Ministero degli Affari Esteri

Ministero dell’Interno

Ministero della Giustizia e Uffici giudiziari (esclusi i giudici di pace)

Ministero della Difesa

Ministero dell’Economia e delle Finanze

Ministero dello Sviluppo Economico

Ministero delle Politiche Agricole, Alimentari e Forestali

Ministero dell’Ambiente - Tutela del Territorio e del Mare

Ministero delle Infrastrutture e dei Trasporti

Ministero del Lavoro, della Salute e delle Politiche Sociali

Ministero dell’Istruzione, Università e Ricerca

Ministero per i Beni e le Attività culturali, comprensivo delle sue articolazioni periferiche

2.   Övriga nationella offentliga organ:

CONSIP (Concessionaria Servizi Informatici Pubblici)

Cypern

Προεδρία και Προεδρικό Μέγαρο

Γραφείο Συντονιστή Εναρμόνισης

Υπουργικό Συμβούλιο

Βουλή των Αντιπροσώπων

Δικαστική Υπηρεσία

Νομική Υπηρεσία της Δημοκρατίας

Ελεγκτική Υπηρεσία της Δημοκρατίας

Επιτροπή Δημόσιας Υπηρεσίας

Επιτροπή Εκπαιδευτικής Υπηρεσίας

Γραφείο Επιτρόπου Διοικήσεως

Επιτροπή Προστασίας Ανταγωνισμού

Υπηρεσία Εσωτερικού Ελέγχου

Γραφείο Προγραμματισμού

Γενικό Λογιστήριο της Δημοκρατίας

Γραφείο Επιτρόπου Προστασίας Δεδομένων Προσωπικού Χαρακτήρα

Γραφείο Εφόρου Δημοσίων Ενισχύσεων

Αναθεωρητική Αρχή Προσφορών

Υπηρεσία Εποπτείας και Ανάπτυξης Συνεργατικών Εταιρειών

Αναθεωρητική Αρχή Προσφύγων

Υπουργείο Άμυνας

Υπουργείο Γεωργίας, Φυσικών Πόρων και Περιβάλλοντος

Τμήμα Γεωργίας

Κτηνιατρικές Υπηρεσίες

Τμήμα Δασών

Τμήμα Αναπτύξεως Υδάτων

Τμήμα Γεωλογικής Επισκόπησης

Μετεωρολογική Υπηρεσία

Τμήμα Αναδασμού

Υπηρεσία Μεταλλείων

Ινστιτούτο Γεωργικών Ερευνών

Τμήμα Αλιείας και Θαλάσσιων Ερευνών

Υπουργείο Δικαιοσύνης και Δημοσίας Τάξεως

Αστυνομία

Πυροσβεστική Υπηρεσία Κύπρου

Τμήμα Φυλακών

Υπουργείο Εμπορίου, Βιομηχανίας και Τουρισμού

Τμήμα Εφόρου Εταιρειών και Επίσημου Παραλήπτη

Υπουργείο Εργασίας και Κοινωνικών Ασφαλίσεων

Τμήμα Εργασίας

Τμήμα Κοινωνικών Ασφαλίσεων

Τμήμα Υπηρεσιών Κοινωνικής Ευημερίας

Κέντρο Παραγωγικότητας Κύπρου

Ανώτερο Ξενοδοχειακό Ινστιτούτο Κύπρου

Ανώτερο Τεχνολογικό Ινστιτούτο

Τμήμα Επιθεώρησης Εργασίας

Τμήμα Εργασιακών Σχέσεων

Υπουργείο Εσωτερικών

Επαρχιακές Διοικήσεις

Τμήμα Πολεοδομίας και Οικήσεως

Τμήμα Αρχείου Πληθυσμού και Μεταναστεύσεως

Τμήμα Κτηματολογίου και Χωρομετρίας

Γραφείο Τύπου και Πληροφοριών

Πολιτική Άμυνα

Υπηρεσία Μέριμνας και Αποκαταστάσεων Εκτοπισθέντων

Υπηρεσία Ασύλου

Υπουργείο Εξωτερικών

Υπουργείο Οικονομικών

Τελωνεία

Τμήμα Εσωτερικών Προσόδων

Στατιστική Υπηρεσία

Τμήμα Κρατικών Αγορών και Προμηθειών

Τμήμα Δημόσιας Διοίκησης και Προσωπικού

Κυβερνητικό Τυπογραφείο

Τμήμα Υπηρεσιών Πληροφορικής

Υπουργείο Παιδείας και Πολιτισμού

Υπουργείο Συγκοινωνιών και Έργων

Τμήμα Δημοσίων Έργων

Τμήμα Αρχαιοτήτων

Τμήμα Πολιτικής Αεροπορίας

Τμήμα Εμπορικής Ναυτιλίας

Τμήμα Οδικών Μεταφορών

Τμήμα Ηλεκτρομηχανολογικών Υπηρεσιών

Τμήμα Ηλεκτρονικών Επικοινωνιών

Υπουργείο Υγείας

Φαρμακευτικές Υπηρεσίες

Γενικό Χημείο

Ιατρικές Υπηρεσίες και Υπηρεσίες Δημόσιας Υγείας

Οδοντιατρικές Υπηρεσίες

Υπηρεσίες Ψυχικής Υγείας

Lettland

a)   Ministerier, kanslier för ministrar med ansvar för särskilda insatser, och underordnade institutioner till dessa

Aizsardzības ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Ārlietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Bērnu un ģimenes lietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Ekonomikas ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Finanšu ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Iekšlietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Izglītības un zinātnes ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Kultūras ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Labklājības ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Reģionālās attīstības un pašvaldības lietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Satiksmes ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Tieslietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Veselības ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Vides ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Zemkopības ministrija un tās padotībā esošās iestādes

Īpašu uzdevumu ministra sekretariāti un to padotībā esošās iestādes

Satversmes aizsardzības birojs

b)   Andra statliga institutioner

Augstākā tiesa

Centrālā vēlēšanu komisija

Finanšu un kapitāla tirgus komisija

Latvijas Banka

Prokuratūra un tās pārraudzībā esošās iestādes

Saeimas kanceleja un tās padotībā esošās iestādes

Satversmes tiesa

Valsts kanceleja un tās padotībā esošās iestādes

Valsts kontrole

Valsts prezidenta kanceleja

Tiesībsarga birojs

Nacionālā radio un televīzijas padome

Citas valsts iestādes, kuras nav ministriju padotībā (andra statliga institutioner som inte hör till något ministerium)

Litauen

Prezidentūros kanceliarija

Seimo kanceliarija

Institutioner som är underställda Seimas [parlamentet]:

Lietuvos mokslo taryba;

Seimo kontrolierių įstaiga;

Valstybės kontrolė;

Specialiųjų tyrimų tarnyba;

Valstybės saugumo departamentas;

Konkurencijos taryba;

Lietuvos gyventojų genocido ir rezistencijos tyrimo centras;

Vertybinių popierių komisija;

Ryšių reguliavimo tarnyba;

Nacionalinė sveikatos taryba;

Etninės kultūros globos taryba;

Lygių galimybių kontrolieriaus tarnyba;

Valstybinė kultūros paveldo komisija;

Vaiko teisių apsaugos kontrolieriaus įstaiga;

Valstybinė kainų ir energetikos kontrolės komisija;

Valstybinė lietuvių kalbos komisija;

Vyriausioji rinkimų komisija;

Vyriausioji tarnybinės etikos komisija;

Žurnalistų etikos inspektoriaus tarnyba

Vyriausybės kanceliarija

Institutioner som är underställda Vyriausybės [regeringen]:

Ginklų fondas;

Informacinės visuomenės plėtros komitetas;

Kūno kultūros ir sporto departamentas;

Lietuvos archyvų departamentas;

Mokestinių ginčų komisija;

Statistikos departamentas;

Tautinių mažumų ir išeivijos departamentas;

Valstybinė tabako ir alkoholio kontrolės tarnyba;

Viešųjų pirkimų tarnyba;

Narkotikų kontrolės departamentas;

Valstybinė atominės energetikos saugos inspekcija;

Valstybinė duomenų apsaugos inspekcija;

Valstybinė lošimų priežiūros komisija;

Valstybinė maisto ir veterinarijos tarnyba;

Vyriausioji administracinių ginčų komisija;

Draudimo priežiūros komisija;

Lietuvos valstybinis mokslo ir studijų fondas;

Lietuvių grįžimo į Tėvynę informacijos centras

Konstitucinis Teismas

Lietuvos bankas

Aplinkos ministerija

Institutioner som är underställda Aplinkos ministerija [miljöministeriet]:

Generalinė miškų urėdija;

Lietuvos geologijos tarnyba;

Lietuvos hidrometeorologijos tarnyba;

Lietuvos standartizacijos departamentas;

Nacionalinis akreditacijos biuras;

Valstybinė metrologijos tarnyba;

Valstybinė saugomų teritorijų tarnyba;

Valstybinė teritorijų planavimo ir statybos inspekcija

Finansų ministerija

Institutioner som är underställda Finansų ministerija [finansministeriet]:

Muitinės departamentas;

Valstybės dokumentų technologinės apsaugos tarnyba;

Valstybinė mokesčių inspekcija;

Finansų ministerijos mokymo centras

Krašto apsaugos ministerija

Institutioner som är underställda Krašto apsaugos ministerijos [försvarsministeriet]:

Antrasis operatyvinių tarnybų departamentas;

Centralizuota finansų ir turto tarnyba;

Karo prievolės administravimo tarnyba;

Krašto apsaugos archyvas;

Krizių valdymo centras;

Mobilizacijos departamentas;