ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2012.153.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 153

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

55 årgången
14 juni 2012


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

INTERNATIONELLA AVTAL

 

 

2012/305/EU

 

*

Rådets beslut av den 7 juni 2012 om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om tillämpningen av vissa bestämmelser i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och 2001 års protokoll till denna

1

 

 

2012/306/EU

 

*

Rådets beslut av den 12 juni 2012 om ingående av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Moçambique

3

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 501/2012 av den 13 juni 2012 om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (镇江香醋 [Zhenjiang Xiang Cu] [SGB])

4

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 502/2012 av den 13 juni 2012 om inledande av en undersökning rörande eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 2/2012 infördes beträffande import av vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav med ursprung i Folkrepubliken Kina genom import av vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav som avsänts från Malaysia, Thailand och Filippinerna, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Malaysia, Thailand och Filippinerna eller inte, och om registrering av sådan import

8

 

*

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2012 av den 13 juni 2012 om förbud mot fiske efter blåfenad tonfisk i Atlanten, öster om longitud 45° V, och i Medelhavet med snörpvadsfartyg som för flagg från eller är registrerade i Grekland eller Italien

12

 

 

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 504/2012 av den 13 juni 2012 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

14

 

 

BESLUT

 

 

2012/307/EU

 

*

Kommissionens beslut av den 19 oktober 2011 om de stödordningar nr C23/04 (f.d. NN 153/03), C 20/05 (f.d. NN 70/04) och C 50/05 (f.d. NN 20/05) som Grekland har genomfört till förmån för departementen Kastoria, Evia, Florina, Kilkis, Rodopi, Evros, Xanthi och Dodekanesos och öarna Lesbos, Samos och Chios (omfördelning av skulder) [delgivet med nr C(2011) 7252]  ( 1 )

16

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

INTERNATIONELLA AVTAL

14.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 153/1


RÅDETS BESLUT

av den 7 juni 2012

om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om tillämpningen av vissa bestämmelser i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och 2001 års protokoll till denna

(2012/305/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 82.1 d jämförd med artikel 218.6 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets godkännande, och

av följande skäl:

(1)

Den 19 december 2002 beslutade rådet att bemyndiga ordförandeskapet, biträtt av kommissionen, att inleda förhandlingar med Island och Norge om tillämpning av vissa bestämmelser i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och 2001 års protokoll till denna (nedan kallad konventionen).

(2)

I enlighet med beslut 2004/79/EG (1) undertecknades den 19 december 2003 avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om tillämpningen av vissa bestämmelser i konventionen (nedan kallat avtalet), med förbehåll för att det ingås.

(3)

Avtalet har ännu inte ingåtts. I och med att Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 regleras de förfaranden som ska följas av unionen för att ingå avtalet i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(4)

Avtalet bör godkännas.

(5)

I enlighet med artikel 3 i det protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har dessa medlemsstater meddelat att de önskar delta i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(6)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, och avtalet är inte bindande för eller tillämpligt på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om tillämpningen av vissa bestämmelser i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och 2001 års protokoll till denna (2) godkänns härmed på unionens vägnar.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att på unionens vägnar med för unionen bindande verkan lämna den underrättelse som föreskrivs i 6.1 i avtalet (3).

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Artikel 4

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Luxemburg den 7 juni 2012.

På rådets vägnar

M. BØDSKOV

Ordförande


(1)  EUT L 26, 29.1.2004, s. 1.

(2)  EUT L 26, 29.1.2004, s. 3.

(3)  Dagen för avtalets ikraftträdande kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.


14.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 153/3


RÅDETS BESLUT

av den 12 juni 2012

om ingående av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Moçambique

(2012/306/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2 jämförd med artikel 218.6 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets godkännande, och

av följande skäl:

(1)

Den 22 november 2007 antog rådet förordning (EG) nr 1446/2007 om ingående av ett partnerskapsavtal om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Moçambique (1) (nedan kallat avtalet). Ett protokoll om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet (2) åtföljde avtalet. Det protokollet löpte ut den 31 december 2011.

(2)

Unionen har förhandlat med Moçambique om ett nytt protokoll om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Moçambique (nedan kallat protokollet), som ska ge EU-fartyg fiskemöjligheter i de vatten som Moçambique har suveränitet eller jurisdiktion över när det gäller fiske.

(3)

Till följd av dessa förhandlingar paraferades protokollet den 2 juni 2011.

(4)

I enlighet med rådets beslut 2012/91/EU (3) har protokollet undertecknats och tillämpas provisoriskt.

(5)

Protokollet bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Moçambique (4) godkänns härmed på unionens vägnar.

Artikel 2

Rådets ordförande ska utse den eller de personer som ska ha rätt att på unionens vägnar lämna det meddelande som anges i artikel 16 i protokollet, för att uttrycka att unionen samtycker till att bindas av protokollet (5).

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Luxemburg den 12 juni 2012.

På rådets vägnar

M. GJERSKOV

Ordförande


(1)  EUT L 331, 17.12.2007, s. 1.

(2)  EUT L 331, 17.12.2007, s. 39.

(3)  EUT L 46, 17.2.2012, s. 3.

(4)  Protokollet har offentliggjorts i EUT L 46, 17.2.2012, s. 4, tillsammans med beslutet om undertecknande.

(5)  Dagen för protokollets ikraftträdande kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.


FÖRORDNINGAR

14.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 153/4


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 501/2012

av den 13 juni 2012

om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (Image [Zhenjiang Xiang Cu] [SGB])

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 7.5 tredje stycket, och

av följande skäl:

(1)

Kinas begäran om registrering av beteckningen ”

Image

(Zhenjiang Xiang Cu)” som skyddad geografisk beteckning inkom 16 juli 2007 och har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2) i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 510/2006.

(2)

Tyskland har gjort invändningar mot registreringen i enlighet med artikel 7.2 i förordning (EG) nr 510/2006. Det ansågs möjligt att ta upp invändningarna till prövning på grundval av artikel 7.3 första stycket led c i förordningen.

(3)

Genom en skrivelse av den 2 augusti 2011 uppmanade kommissionen de berörda parterna att söka nå en gemensam överenskommelse.

(4)

Eftersom ingen formell överenskommelse har kunnat nås mellan Tyskland och Kina inom den givna tidsfristen, är det kommissionens uppgift att fatta ett beslut i enlighet med förfarandet i artikel 15.2 i förordning (EG) nr 510/2006.

(5)

I invändningen anges att registrering av ”

Image

(Zhenjiang Xiang Cu)” skulle kunna äventyra överlevnaden för namn, varumärken eller produkter enligt artikel 7.3 första stycket led c i förordning (EG) nr 510/2006 på grund av att vinägern har en lägre syrahalt (4,5 gram) än vad som föreskrivs i tysk lag (5,0 gram) och i Europastandarden EN 13188. Med tanke på att syrahalten är av avgörande betydelse för en vinägers kvalitet hävdar den part som lämnat in invändningen att saluföring av den aktuella vinägern i Europeiska unionen skulle kunna leda till att konsumenterna vilseleds och till att konkurrensen snedvrids.

(6)

I avsaknad av specifik lagstiftning i Europeiska unionen kan vinäger med lägre syrahalt lagligen framställas och saluföras inom EU och importeras till EU. Dessutom är ”

Image

(Zhenjiang Xiang Cu)” en risvinäger med typiska egenskaper och nära kopplad till det kinesiska köket. Det var därför inte möjligt att belägga att saluföringen inom EU av ”

Image

(Zhenjiang Xiang Cu)” med en lägsta total syrahalt på 4,5 gram/100 ml skulle innebära en risk för att konsumenterna vilseleds eller att det skulle föreligga ett hot mot den riktiga och traditionella användningen.

(7)

Kommissionen konstaterar att Kina skulle kunna godta en syrahalt för ”

Image

(Zhenjiang Xiang Cu)” på lägst 5,0 gram per 100 ml, vilket skulle innebära att Tysklands begäran tillgodoses och att Europastandarden EN 13188 respekteras. Tyskland har bekräftat att man kan godta denna lösning.

(8)

För att säkra största möjliga samförstånd bör den lägsta totala syrahalten för ”

Image

(Zhenjiang Xiang Cu)” fastställas till 5,00 gram/100 ml.

(9)

Mot denna bakgrund bör namnet ”

Image

(Zhenjiang Xiang Cu)” tas upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för skyddade geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den beteckning som anges i bilagan till denna förordning ska föras in i registret.

Artikel 2

Det aktualiserade sammanfattande dokumentet ingår i bilaga II till denna förordning.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 13 juni 2012.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

(2)  EUT C 254, 22.9.2010, s. 10.


BILAGA I

Jordbruksprodukter i bilaga I till fördraget avsedda att användas som livsmedel:

Klass 1.8   Övriga produkter i bilaga I till fördraget (kryddor etc.)

KINA

Image (Zhenjiang Xiang Cu) (SGB)


BILAGA II

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

Image(ZHENJIANG XIANG CU)

EG-nr: CN-PGI-0005-0630–16.07.2007

SGB ( X ) SUB ( )

1.   Namn

Image (Zhenjiang Xiang Cu)”

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Folkrepubliken Kina

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1   Produkttyp

Klass 1.8

Övriga produkter i bilaga I till fördraget (kryddor etc.)

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i punkt 1 är tillämplig

Image (Zhenjiang Xiang Cu)” är en typ av bryggd risvinäger med kladdris som huvudråvara. Den har en särpräglad doft och en mild smak. Färgen är starkt skimrande rödbrun med inslag av umbra. Vinägern har en stark doft av stekt ris och bryggeriprodukter. Smaken är tät och mild, fin och fräsch, sur men inte kärv, delikat och aningen söt. Beroende på specifikationerna har vinägern en total syrahalt (baserad på ättiksyra) på 5,00–6,00 g per 100 ml (högst 15,50 g), en fast syrahalt (baserad på mjölksyra) på 1,20–1,60 g per 100 ml, en kvävehaltig aminosyranivå (baserad på kväve) på 0,12–0,18 g per 100 ml och en halt av reducerande sockerarter (baserad på glukos) som är högre än 2,20 g per 100 ml.

Image (Zhenjiang Xiang Cu)” delas på grundval av lagringstiden in i två kategorier. Den första kategorin är en väldoftande vinäger (”Fragrant Vinegar”) som är den vanliga formen med en lagringsperiod på över 180 dagar. Den andra kategorin är en mogen vinäger (”Mature Vinegar”) som består av väldoftande vinäger av typen Zhenjiang som har lagrats i mer än 365 dagar.

3.3   Råvaror

1.   Kladdris: Riset kommer från regionen Zhenjiang. Det är av genomgående god kvalitet med stark klibbighet och lämplig halt av råprotein. Halten amylopektin kan vara så hög som 100 %.

2.   Vetekli: Vetekliet kommer från lokalt vete av högsta kvalitet. Det är rikt på de näringsämnen som behövs för att ättiksyrebakterierna ska jäsa.

3.   Risskal: Risskalet hämtas från bearbetningen av lokalt ris. Det fungerar som bärare och bildar det särskilda gasmedium som används för de jäsande ättiksyrebakteriernas tillväxt.

4.   Daqu: Daqu är en bärare som främjar tillväxten av sockerbildande stammar som bildas genom traditionella jästekniker, där lokala råvaror som vete, korn och gröna ärtor av prima kvalitet används.

5.   Stekris: En slags gröt av kladdigt mjukt stekt ris, gjord av lokalt ris av högsta kvalitet. Det är huvudsakligen denna ingrediens som ger den väldoftande vinägern dess karakteristiska doft och färg.

6.   Vatten: Rent vatten som samlas i den terrängkontur och geologi som är typisk för regionen Zhenjiang och som är rikt på mineralämnen. Det har en svagt söt smak samt en hårdhet och ett pH-värde som lämpar sig särskilt väl för vinägerproduktion.

3.4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung)

3.5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området

Produktionen av ”Image (Zhenjiang Xiang Cu)”, inklusive beredning av Daqu och spad av risvin, jäsning av bryggmassa, extraktion av vinäger, förångning samt lagring/mogning av rå vinäger, måste äga rum i det angivna geografiska området.

3.6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.

Produkten ska förpackas i glasflaskor som uppfyller kraven på god livsmedelshygien. Den yttre förpackningen kan utgöras av lådor av kartong.

3.7   Särskilda regler för märkning

Beteckningen ”Image (Zhenjiang Xiang Cu)” ska vara tryckt på en etikett som är varaktigt fäst på flaskan. De viktigaste detaljerna på etiketten omfattar produktens namn (”Zhenjiang Xiang Cu”), produktionsteknik (fastfaskultur), kategori av vinäger (bryggd vinäger), huvudingredienser, nettovikt, tillverkarens namn och adress, tillverkningsdatum och produktens standardkod.

4.   Kort beskrivning av det geografiska området

Regionen Zhenjiang är belägen i sydöstra Kina, vid den södra stranden av floden Chang Jiang. Den ligger mellan lat. 31°37′–32°19′ N och long. 118°58′–119°58′ Ö. Regionen omfattar städerna Jurong, Danyang och Yangzhong, distrikten Dantu, Jingkou och Runzhou samt utvecklingsområdet Zhenjiang.

5.   Samband med det geografiska området

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området

Zhenjiang är beläget i sydöstra Kina, där floden Chang Jiang flödar samman med Stora kanalen (Da Yunhe). Regionen har ett typiskt monsunklimat med en övergång från en varm tempererad zon till en subtropisk zon. Det genomsnittliga antalet soltimmar per år är 2 050,7, andelen soltimmar är 46,8 %, den årliga medeltemperaturen är 15,4 °C, den genomsnittliga luftfuktigheten är 77 % och den årliga genomsnittsnederbörden är högre än 1 000 mm. Regionen består av ojämna låga kullar, bördig åkerjord, ett slingrade nätverk av floder, samt ett stort antal små öar och hamnar längs floden. Området är grönt, med ett behagligt, ljust och fuktigt klimat.

5.2   Produktens särskilda egenskaper

Image (Zhenjiang Xiang Cu)” har en starkt skimrande rödbrun färg med inslag av umbra. Vinägern har en stark doft av stekt ris och bryggeriprodukter. Smaken är tät och mild, om än med en viss surhet som utan att bli särskilt kärv inkluderar ättiksyra, mjölksyra, äppelsyra, bärnstenssyra, citronsyra och glukonsyra. Den är fin och fräsch, delikat och aningen söt.

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB)

Zhenjiang är beläget i sydöstra Kina och har ett typiskt fuktigt monsunklimat med en övergång från en varm tempererad zon till en subtropisk zon. Regionen är belägen där floden Chang Jiang flödar samman med Stora kanalen (Da Yunhe), med en landsbygd präglad av låga gröna kullar, bördig åkerjord, ett slingrande nätverk av floder, samt ett stort antal små öar och hamnar längs floden. Den har ett överflöd av jordbruksgrödor som ris, vete, korn och gröna ärtor, med rikliga biprodukter i form av vetekli och risskal. Zhenjiangs fuktiga och gröna landskap kan bidra till att främja såväl skörd som reproduktion av ättiksyrebakterier. Vatten från bergskullar och källor samlas i floder, sjöar och våtmarker efter att ha strömmat genom sten och berg. Detta ger vattnet rika halter av mineralämnen och skapar en stark och svagt söt smak, som är mycket väl lämpad för vinägerproduktion.

Staden Zhenjiang har länge varit känd som ”staden i bergsskogen och vinägerns hemstad”. Folket i Zhenjiang började tillverka vinäger för 1 400 år sedan. Användningen av ”Zhenjiang Xiang Cu” etablerades under Liangdynastin. I Kinas klassiska tidiga medicinska verk ansågs ”Image (Zhenjiang Xiang Cu)” vara den bästa risvinägern och den vann ett internationellt guldpris under Qingdynastin. ”Zhenjiang Xiang Cu” har blivit stadens visitkort. Det finns nästan 100 anläggningar som tillverkar vinäger i staden, där luften är mättad av doften av vinäger och såväl matvanor som kokkonst med anknytning till vinäger kan ses överallt.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen

(Artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006)


14.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 153/8


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 502/2012

av den 13 juni 2012

om inledande av en undersökning rörande eventuellt kringgående av de antidumpningsåtgärder som genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 2/2012 infördes beträffande import av vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav med ursprung i Folkrepubliken Kina genom import av vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav som avsänts från Malaysia, Thailand och Filippinerna, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Malaysia, Thailand och Filippinerna eller inte, och om registrering av sådan import

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artiklarna 13.3 och 14.5,

efter samråd med rådgivande kommittén i enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen, och

av följande skäl:

(1)

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) har i enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i grundförordningen på eget initiativ beslutat att undersöka om de antidumpningsåtgärder som införts beträffande import av vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav med ursprung i Kina kringgås och att göra import av vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav som avsänts från Malaysia, Thailand och Filippinerna till föremål för registrering, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Malaysia, Thailand och Filippinerna eller inte.

A.   PRODUKT

(2)

Den produkt som berörs av det eventuella kringgåendet är vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav med ursprung i Kina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7318 12 10, 7318 14 10, 7318 15 30, 7318 15 51, 7318 15 61 och 7318 15 70 (nedan kallad den berörda produkten).

(3)

Den produkt som är föremål för undersökningen är densamma som den som anges i föregående skäl, men som avsänts från Malaysia, Thailand och Filippinerna, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Malaysia, Thailand och Filippinerna eller inte, och som för närvarande klassificeras enligt samma KN-nummer som den berörda produkten (nedan kallad den produkt som är föremål för undersökningen).

B.   GÄLLANDE ÅTGÄRDER

(4)

De åtgärder som för närvarande är i kraft och som eventuellt kringgås är de antidumpningsåtgärder som infördes genom rådets genomförandeförordning (EG) nr 2/2012 (2) efter en översyn vid giltighetstidens utgång av de åtgärder som infördes genom rådets förordning (EG) nr 1890/2005 (3).

C.   GRUND FÖR UNDERSÖKNINGEN

(5)

Kommissionen förfogar över tillräcklig prima facie-bevisning om att antidumpningsåtgärderna beträffande import av vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav med ursprung i Kina kringgås genom omlastning i Malaysia, Thailand och Filippinerna.

(6)

Kommissionen förfogar över följande prima facie-bevisning:

(7)

Handelsmönstret för export från Filippinerna, Kina och Malaysia till unionen har förändrats väsentligt efter införandet av åtgärder beträffande den berörda produkten, och det finns ingen annan tillräcklig grund eller motivering för denna förändring än införandet av tullen.

(8)

Förändringen i handelsmönstret förefaller bero på att vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav med ursprung i Kina omlastas i Malaysia, Thailand och Filippinerna.

(9)

Av bevisningen framgår det vidare att de positiva verkningarna av de gällande antidumpningsåtgärderna beträffande den berörda produkten undergrävs i fråga om både kvantitet och pris. Importen av den berörda produkten förefaller ha ersatts av betydande importvolymer av den produkt som är föremål för undersökningen. Det finns dessutom tillräcklig bevisning för att importen av den produkt som är föremål för undersökningen äger rum till priser som är mycket lägre än det icke-skadevållande pris som fastställdes i den undersökning som ledde till de gällande åtgärderna, anpassat till de ökade råvarupriserna.

(10)

Slutligen förfogar kommissionen över tillräcklig prima facie-bevisning för att priserna på den produkt som är föremål för undersökningen dumpas i förhållande till det normalvärde som tidigare fastställts för den berörda produkten, anpassat till de ökade råvarupriserna.

(11)

Om någon annan form av kringgående enligt artikel 13 i grundförordningen än omlastning i Malaysia, Thailand och Filippinerna skulle konstateras i samband med undersökningen, får undersökningen även omfatta sådant kringgående.

D.   FÖRFARANDE

(12)

Mot bakgrund av ovanstående har kommissionen dragit slutsatsen att bevisningen är tillräcklig för att motivera att en undersökning inleds enligt artikel 13 i grundförordningen och att importen av den produkt som är föremål för undersökningen, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Malaysia, Thailand och Filippinerna eller inte, registreras enligt artikel 14.5 i grundförordningen.

a)   Frågeformulär

(13)

För att kommissionen ska få de uppgifter som den anser vara nödvändiga för sin undersökning kommer frågeformulär att sändas till kända exportörer/tillverkare och kända intresseorganisationer för exportörer/tillverkare i Malaysia, Thailand och Filippinerna, till kända exportörer/tillverkare och kända intresseorganisationer för exportörer/tillverkare i Kina, till kända importörer och kända intresseorganisationer för importörer i unionen samt till myndigheterna i Filippinerna, Kina och Malaysia. Uppgifter kommer vid behov även att inhämtas från unionsindustrin.

(14)

Alla berörda parter bör under alla omständigheter utan dröjsmål kontakta kommissionen inom tidsfristen i artikel 3 i den här förordningen och begära ett frågeformulär inom tidsfristen i artikel 3.1 i den här förordningen, eftersom tidsfristen i artikel 3.2 i den här förordningen gäller för alla berörda parter.

(15)

De filippinska, kinesiska och malaysiska myndigheterna kommer att underrättas om inledandet av undersökningen.

b)   Insamling av uppgifter samt utfrågningar

(16)

Alla berörda parter uppmanas att lämna skriftliga synpunkter och lägga fram bevisning till stöd för dessa. Kommissionen kan dessutom höra berörda parter om de lämnar in en skriftlig begäran om detta och visar att det finns särskilda skäl att höra dem.

c)   Befrielse från registrering av import eller från åtgärder

(17)

Enligt artikel 13.4 i grundförordningen får import av den produkt som är föremål för undersökningen befrias från registrering eller åtgärder om importen inte utgör kringgående.

(18)

Eftersom det eventuella kringgåendet äger rum utanför unionen, kan enligt artikel 13.4 i grundförordningen befrielse från registrering eller åtgärder beviljas tillverkare i Malaysia, Thailand och Filippinerna av vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav vilka dels kan visa att de inte är närstående (4) någon tillverkare som omfattas av åtgärderna (5), dels konstaterats inte kringgå åtgärderna enligt definitionen i artikel 13.1 och 13.2 i grundförordningen. Tillverkare som vill befrias från registrering eller åtgärder bör lämna in en väl underbyggd ansökan inom tidsfristen i artikel 3.3 i den här förordningen.

E.   REGISTRERING

(19)

I enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen bör importen av den produkt som är föremål för undersökningen registreras så att antidumpningstullar, om undersökningen visar att kringgående sker, kan tas ut till ett lämpligt belopp retroaktivt från och med dagen för registrering av sådan import som avsänts från Malaysia, Thailand och Filippinerna.

F.   TIDSFRISTER

(20)

Enligt god förvaltningspraxis bör det fastställas tidsfrister inom vilka

berörda parter kan ge sig till känna för kommissionen, lämna skriftliga synpunkter och besvara frågeformulären eller lämna övriga uppgifter som bör beaktas i undersökningen,

tillverkare i Malaysia, Thailand och Filippinerna kan ansöka om befrielse från registrering av import eller från åtgärder,

berörda parter skriftligen kan begära att bli hörda av kommissionen.

(21)

Det bör noteras att de flesta av de förfaranderelaterade rättigheter som anges i grundförordningen endast är tillämpliga om parterna ger sig till känna inom tidsfristerna i artikel 3 i den här förordningen.

G.   BRISTANDE SAMARBETE

(22)

Om en berörd part vägrar att ge tillgång till eller underlåter att lämna nödvändiga uppgifter inom tidsfristerna eller i betydande mån hindrar undersökningen, får enligt artikel 18 i grundförordningen positiva eller negativa avgöranden träffas på grundval av tillgängliga uppgifter.

(23)

Om det framkommer att en berörd part har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter ska dessa lämnas utan beaktande och tillgängliga uppgifter kan användas.

(24)

Om en berörd part inte samarbetar eller endast delvis samarbetar och avgörandena därför enligt artikel 18 i grundförordningen träffas på grundval av tillgängliga uppgifter, kan resultatet utfalla mindre gynnsamt för den berörda parten än om denna hade samarbetat.

H.   TIDSPLAN FÖR UNDERSÖKNINGEN

(25)

Undersökningen kommer i enlighet med artikel 13.3 i grundförordningen att slutföras inom nio månader efter det att denna förordning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

I.   BEHANDLING AV PERSONUPPGIFTER

(26)

Alla personuppgifter som samlas in inom ramen för denna undersökning kommer att behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (6).

J.   FÖRHÖRSOMBUD

(27)

Om de berörda parterna anser sig ha svårigheter vid utövandet av sina rättigheter att försvara sig, kan de begära att förhörsombudet (Hearing Officer) vid generaldirektoratet för handel (nedan kallat GD Handel) ingriper. Förhörsombudet verkar som kontakt mellan de berörda parterna och kommissionens avdelningar och fungerar vid behov som medlare i förfarandefrågor som påverkar skyddet av parternas rättigheter, särskilt när det gäller tillgång till handlingarna i ärendet, sekretess, förlängning av tidsfristerna och behandling av skriftliga och/eller muntliga synpunkter. För närmare information och kontaktuppgifter, se förhörsombudets webbsidor på GD Handels webbplats (http://ec.europa.eu/trade/tackling-unfair-trade/hearing-officer/index_en.htm).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Härmed inleds en undersökning i enlighet med artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1225/2009 för att fastställa om de åtgärder som infördes genom förordning (EU) nr 2/2012 kringgås genom import till unionen av vissa fästanordningar av rostfritt stål och delar därav som avsänts från Malaysia, Thailand och Filippinerna, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Malaysia, Thailand och Filippinerna eller inte, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7318 12 10, ex 7318 14 10, ex 7318 15 30, ex 7318 15 51, ex 7318 15 61 och ex 7318 15 70 (Taric-nummer 7318121011, 7318121091, 7318141011, 7318141091, 7318153011, 7318153061, 7318153081, 7318155111, 7318155161, 7318155181, 7318156111, 7318156161, 7318156181, 7318157011, 7318157061 och 7318157081).

Artikel 2

I enlighet med artiklarna 13.3 och 14.5 i förordning (EG) nr 1225/2009 ska tullmyndigheterna vidta lämpliga åtgärder för att registrera den import till unionen som anges i artikel 1 i den här förordningen.

Registreringen ska upphöra nio månader efter den dag då den här förordningen träder i kraft.

Kommissionen får genom en förordning ålägga tullmyndigheterna att upphöra med registreringen av import till unionen av produkter som framställts av tillverkare som har ansökt om befrielse från registrering och befunnits uppfylla kraven för att beviljas sådan befrielse.

Artikel 3

1.   Frågeformulär ska begäras från kommissionen inom 15 dagar efter det att denna förordning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   För att de berörda parternas uppgifter ska kunna beaktas vid undersökningen måste parterna, om inget annat anges, ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och lämna skriftliga synpunkter och besvara frågeformuläret eller lämna övriga uppgifter inom 37 dagar efter det att denna förordning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

3.   Tillverkare i Malaysia, Thailand och Filippinerna som ansöker om befrielse från registrering av import eller från åtgärder ska lämna in en väl underbyggd ansökan inom samma tidsfrist på 37 dagar.

4.   Berörda parter kan också inom samma tidsfrist på 37 dagar begära att bli hörda av kommissionen.

5.   Alla inlagor och framställningar från berörda parter ska inges i elektroniskt format (icke-konfidentiella inlagor per e-post och konfidentiella på cd-r/dvd) och innehålla eller vara märkta med den berörda partens namn, adress, e-postadress, telefonnummer och faxnummer. Fullmakter, undertecknade intyganden och uppdateringar därav som åtföljer besvarade frågeformulär ska dock lämnas i pappersform, dvs. per post eller personligen, till adressen nedan. I enlighet med artikel 18.2 i grundförordningen ska en berörd part som inte kan tillhandahålla inlagor och framställningar i elektroniskt format omedelbart meddela kommissionen detta. Mer information rörande korrespondens med kommissionen finns på relevanta webbsidor på webbplatsen för generaldirektoratet för handel: http://ec.europa.eu/trade/tackling-unfair-trade/trade-defence. Alla skriftliga inlagor – inbegripet sådana uppgifter som begärs i denna förordning, besvarade frågeformulär och korrespondens – som de berörda parterna tillhandahåller konfidentiellt ska märkas ”Limited” (7) och i enlighet med artikel 19.2 i grundförordningen åtföljas av en icke-konfidentiell sammanfattning som ska märkas ”For inspection by interested parties”.

Kommissionen kan kontaktas på följande adress:

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat H

Kontor: N105 4/92

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

Kontakt:

E-post: TRADE-STEEL-FAST-13-A@ec.europa.eu

Fax+32 22984139

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den 13 juni 2012.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

(2)  EUT L 5, 7.1.2012, s. 1.

(3)  EUT L 302, 19.11.2005, s. 1.

(4)  I enlighet med artikel 143 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för gemenskapens tullkodex ska personer anses vara närstående endast om a) de är styrelseledamöter eller företagsledare i varandras företag, b) de är juridiskt erkända kompanjoner i någon affärsverksamhet, c) de är arbetsgivare och anställd, d) någon person direkt eller indirekt äger, kontrollerar eller innehar 5 % eller mer av bådas utestående röstberättigande aktier eller andelar, e) en av dem direkt eller indirekt kontrollerar den andra, f) båda två direkt eller indirekt kontrolleras av en tredje person, g) de tillsammans direkt eller indirekt kontrollerar en tredje person eller h) de är medlemmar av samma familj. Personer ska anses tillhöra samma familj endast om de står i ett av följande förhållanden till varandra: i) man och hustru, ii) förälder och barn, iii) syskon (hel- eller halvsyskon), iv) far- eller morförälder och barnbarn, v) farbror/morbror eller faster/moster och syskonbarn, vi) svärförälder och svärson eller svärdotter, vii) svåger och svägerska. (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.) I detta sammanhang avses med person en fysisk eller en juridisk person.

(5)  Även tillverkare som i ovannämnda betydelse är närstående företag till företag som omfattas av de gällande åtgärderna beträffande import med ursprung i Kina (de ursprungliga antidumpningsåtgärderna) kan dock beviljas befrielse, om det inte finns några belägg för att förhållandet till de företag som omfattas av de ursprungliga åtgärderna ingicks eller används i syfte att kringgå de ursprungliga åtgärderna.

(6)  EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(7)  Med detta avses ett konfidentiellt dokument i enlighet med artikel 19 i förordning (EG) nr 1225/2009 och artikel 6 i WTO-avtalet om tillämpning av artikel VI i allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (antidumpningsavtalet). Det är även skyddat i enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).


14.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 153/12


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 503/2012

av den 13 juni 2012

om förbud mot fiske efter blåfenad tonfisk i Atlanten, öster om longitud 45° V, och i Medelhavet med snörpvadsfartyg som för flagg från eller är registrerade i Grekland eller Italien

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (1), särskilt artikel 36.2, och

av följande skäl:

(1)

I rådets förordning (EU) nr 44/2012 av den 17 januari 2012 om fastställande för år 2012 av fiskemöjligheter tillgängliga i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa icke-EU-vatten när det gäller vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd vilka omfattas av internationella förhandlingar eller överenskommelser (2) fastställs den mängd blåfenad tonfisk som under 2012 får fiskas i Atlanten, öster om longitud 45° V, och i Medelhavet av EU-fartyg.

(2)

Enligt rådets förordning (EG) nr 302/2009 av den 6 april 2009 om en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet, ändring av förordning (EG) nr 43/2009 och upphävande av förordning (EG) nr 1559/2007 (3) ska medlemsstaterna meddela kommissionen de individuella kvoter som tilldelats deras fartyg på över 24 meter.

(3)

Den gemensamma fiskeripolitiken syftar till att garantera en långsiktigt bärkraftig fiskerinäring genom ett hållbart utnyttjande av de levande akvatiska resurserna grundat på försiktighetsprincipen.

(4)

Om kommissionen på grundval av medlemsstaternas uppgifter och kommissionens egna uppgifter finner att de fiskemöjligheter som tilldelats Europeiska unionen, en medlemsstat eller en grupp av medlemsstater kan anses vara uttömda för ett eller flera redskap eller en eller flera flottor, ska den i enlighet med artikel 36.2 i förordning (EG) nr 1224/2009 meddela de berörda medlemsstaterna detta och förbjuda fiskeverksamhet för det område, det redskap, det bestånd, den grupp av bestånd eller den flotta som berörs av denna fiskeverksamhet.

(5)

De uppgifter som kommissionen förfogar över visar att de fiskemöjligheter för blåfenad tonfisk i Atlanten öster om longitud 45° V och i Medelhavet, som tilldelats snörpvadsfartyg som för flagg från eller är registrerade i Grekland eller Italien ansågs vara uttömda den 7 juni 2012.

(6)

Den 8 juni underrättade Grekland kommissionen om sitt beslut att stoppa fisket för de grekiska snörpvadsfartyg som under 2012 bedrivit fiske efter blåfenad tonfisk med verkan från och med den 8 juni 2012 kl. 8.00.

(7)

Den 3, 5 och 8 juni 2012 underrättade Italien kommissionen om sitt beslut att stoppa fisket för de tolv italienska snörpvadsfartyg som under 2012 bedrivit fiske efter blåfenad tonfisk, med verkan från och med den 3 juni för fyra av dessa fartyg, med verkan från och med den 5 juni för fyra fartyg och med verkan från och med den 8 juni för de återstående fyra fartygen, vilket medfört ett förbud för hela denna fiskeverksamhet från och med den 8 juni 2012 kl. 11.30.

(8)

Utan att det påverkar ovannämnda åtgärder som vidtagits av Grekland och Italien bör kommissionen bekräfta förbudet mot fiske efter blåfenad tonfisk i Atlanten öster om longitud 45° V och i Medelhavet med snörpvadsfartyg som för flagg från eller är registrerade i Grekland eller Italien från och med den 8 juni 2012.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Fiske efter blåfenad tonfisk i Atlanten, öster om longitud 45° V och i Medelhavet, med snörpvadsfartyg som för flagg från eller är registrerade i Grekland är förbjudet från och med senast den 8 juni 2012 kl. 8.00.

Det är också förbjudet att ombord förvara, placera i kassar för gödning eller odling, omlasta, överföra eller landa fisk ur detta bestånd som fångas av ovannämnda fartyg från och med den dagen.

Artikel 2

Fiske efter blåfenad tonfisk i Atlanten, öster om longitud 45° V och i Medelhavet, med snörpvadsfartyg som för flagg från eller är registrerade i Italien ska vara förbjudet från och med senast den 8 juni 2012 kl. 11.30.

Det är också förbjudet att ombord förvara, placera i kassar för gödning eller odling, omlasta, överföra eller landa fisk ur detta bestånd som fångas av ovannämnda fartyg från och med den dagen.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 13 juni 2012.

På kommissionens vägnar För ordföranden

Maria DAMANAKI

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.

(2)  EUT L 25, 27.1.2012, s. 55.

(3)  EUT L 96, 15.4.2009, s. 1.


14.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 153/14


KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 504/2012

av den 13 juni 2012

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 13 juni 2012.

På kommissionens vägnar För ordföranden

José Manuel SILVA RODRÍGUEZ

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.


BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)

KN-nummer

Kod för tredjeland (1)

Schablonimportvärde

0702 00 00

AL

55,3

MK

45,6

TR

57,2

ZZ

52,7

0707 00 05

MK

26,2

TR

119,6

ZZ

72,9

0709 93 10

TR

97,9

ZZ

97,9

0805 50 10

AR

72,8

BO

105,1

TR

107,0

ZA

101,4

ZZ

96,6

0808 10 80

AR

111,6

BR

83,7

CH

68,9

CL

100,9

CN

136,2

NZ

141,5

US

156,6

UY

61,9

ZA

111,6

ZZ

108,1

0809 10 00

TR

186,0

ZZ

186,0

0809 29 00

TR

444,0

ZZ

444,0

0809 40 05

ZA

300,5

ZZ

300,5


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.


BESLUT

14.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 153/16


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 19 oktober 2011

om de stödordningar nr C23/04 (f.d. NN 153/03), C 20/05 (f.d. NN 70/04) och C 50/05 (f.d. NN 20/05) som Grekland har genomfört till förmån för departementen Kastoria, Evia, Florina, Kilkis, Rodopi, Evros, Xanthi och Dodekanesos och öarna Lesbos, Samos och Chios (omfördelning av skulder)

[delgivet med nr C(2011) 7252]

(Endast den grekiska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2012/307/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 108.2 första stycket,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

efter att i enlighet med nämnda artikel 108.2 första stycket i fördraget ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig (1) och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I.   FÖRFARANDE

(1)

Efter att ha fått information om att stöd hade beviljats 1993 och under efterföljande år till företag i departementen Kastoria och Evia i samband med omförhandling av skulder uppmanade kommissionen de grekiska myndigheterna i en skrivelse av den 27 maj 2003 att inom fyra veckor överlämna texten till den rättsliga grunden för denna åtgärd, tillsammans med all annan information som behövdes för att göra en undersökning enligt artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget (3).

(2)

Genom en skrivelse av den 10 juli 2003, registrerad som mottagen den 17 juli 2003, överlämnade Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen en skrivelse från de grekiska myndigheterna till kommissionen där de begärde en månads förlängning av den period som avses i skäl 1.

(3)

Genom en skrivelse av den 4 augusti 2003, registrerad som mottagen den 6 augusti 2003, överlämnade Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen den information till kommissionen som den hade begärt i sin skrivelse av den 27 maj 2003.

(4)

Efter en granskning av information konstaterades det att stödet hade beviljats utan godkännande av kommissionen. Därför beslutade kommissionen att inleda ett förfarande avseende icke anmält stöd, registrerat som ärende nummer NN 153/03.

(5)

Genom en skrivelse av den 21 juni 2004 (4) underrättade kommissionen Grekland om sitt beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget (C 23/04) (nedan kallat inledandet av det första förfarandet).

(6)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (5). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(7)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda tredje parter.

(8)

Genom en skrivelse av den 13 juli 2004, registrerad som mottagen den 19 juli 2004, begärde Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen att de grekiska myndigheternas tidsfrist för att lämna in sina synpunkter på inledandet av det första förfarandet skulle förlängas med en månad.

(9)

Kommissionen beviljade den begärda förlängningen genom ett fax av den 6 augusti 2004.

(10)

Genom en skrivelse av den 9 augusti 2004, registrerad som mottagen den 10 augusti 2004, överlämnade Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen de grekiska myndigheternas synpunkter på inledandet av det första förfarandet till kommissionen.

(11)

Vid granskningen av den information som de grekiska myndigheterna lämnade i sin skrivelse av den 4 augusti 2003 konstaterades att stödet i fråga även gällde departementen Florina och Kilkis, utöver departementen Kastoria och Evia. Därför begärde kommissionen kompletterande upplysningar om dessa stödordningar från de grekiska myndigheterna genom ett fax av den 22 april 2004.

(12)

Genom en skrivelse av den 26 maj 2004 begärde Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen att de grekiska myndigheternas tidsfrist för att lämna in de begärda kompletterande uppgifterna skulle förlängas med en månad.

(13)

Kommissionen beviljade den begärda förlängningen genom ett fax av den 7 juni 2004.

(14)

Genom en skrivelse av den 1 juli 2004, registrerad som mottagen samma dag, överlämnade Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen den information till kommissionen som den hade begärt i sitt fax av den 22 april 2004.

(15)

Efter en granskning av informationen konstaterades det att stödet hade beviljats utan godkännande av kommissionen. Därför beslutade kommissionen att inleda ett förfarande avseende icke anmält stöd, registrerat som ärende nummer NN 70/04.

(16)

Genom en skrivelse av den 9 juni 2005 (7) underrättade kommissionen Grekland om sitt beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget i fråga om de stödåtgärder som beviljats i departementen Florina och Kilkis (C 20/05) (nedan kallat inledandet av det andra förfarandet).

(17)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (8). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(18)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda tredje parter.

(19)

Genom en skrivelse av den 24 juni 2005, registrerad som mottagen den 28 juni 2005, begärde Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen att de grekiska myndigheternas tidsfrist för att lämna in sina synpunkter på inledandet av det första förfarandet skulle förlängas med två månader.

(20)

Kommissionen beviljade den begärda förlängningen genom ett fax av den 13 juli 2005.

(21)

Genom en skrivelse av den 18 augusti 2005, registrerad som mottagen den 24 augusti 2005, överlämnade Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen de grekiska myndigheternas synpunkter på inledandet av det andra förfarandet till kommissionen.

(22)

Vid granskningen av den information som de grekiska myndigheterna lämnat i skrivelsen av den 1 juli 2004 konstaterades att stöd också hade beviljats i andra departement än dem som hade omfattas av inledandet av de två första förfarandena. Därför begärde kommissionen kompletterande upplysningar om dessa stödordningar från de grekiska myndigheterna genom ett fax av den 12 november 2004.

(23)

Genom en skrivelse av den 13 december 2004, registrerad som mottagen den 15 december 2004, begärde Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen att Europeiska kommissionen skulle förlänga de grekiska myndigheternas tidsfrist för att lämna in de begärda kompletterande uppgifterna med en månad.

(24)

Kommissionen beviljade den begärda förlängningen genom ett fax av den 6 januari 2005.

(25)

Genom en skrivelse av den 27 januari 2005, registrerad som mottagen den 1 februari 2005, överlämnade Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen den information till kommissionen som den hade begärt i sin skrivelse av den 12 november 2004.

(26)

Efter en granskning av informationen konstaterades det att stödet hade beviljats utan godkännande av kommissionen. Därför beslutade kommissionen att inleda ett förfarande avseende icke anmält stöd, registrerat som ärende nummer NN 20/05.

(27)

Genom en skrivelse av den 22 december 2005 (10) underrättade kommissionen Grekland om sitt beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget i fråga om de stödåtgärder som beviljats i departementen Rodopi, Evia, Xanthi och Dodekanesos och öarna Lesbos, Samos och Chios (C 50/05) (nedan kallat inledandet av det tredje förfarandet).

(28)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (11). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(29)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda tredje parter.

(30)

Genom en skrivelse av den 23 januari 2006, registrerad som mottagen den 25 januari 2006, begärde Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen att de grekiska myndigheternas tidsfrist för att lämna in sina synpunkter på inledandet av det första förfarandet skulle förlängas med tre månader.

(31)

Kommissionen beviljade den begärda förlängningen genom ett fax av den 3 februari 2006.

(32)

Genom en skrivelse av den 10 maj 2006, registrerad som mottagen den 11 maj 2006, överlämnade Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen de grekiska myndigheternas synpunkter på inledandet av det tredje förfarandet till kommissionen.

(33)

Efter att på nytt ha granskat samtliga inlämnade rättsliga grunder begärde kommissionen genom ett fax av den 12 januari 2011 att de grekiska myndigheterna skulle göra ytterligare förtydliganden av det berörda stödet.

(34)

Genom ett e-postmeddelande av den 7 februari 2011 begärde Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen att kommissionen skulle förlänga den tidsfristen med ytterligare 40 arbetsdagar.

(35)

Kommissionen beviljade en förlängning på 20 arbetsdagar genom ett fax av den 17 februari 2011.

(36)

Genom e-postmeddelanden av den 15 mars 2011 och den 29 mars 2011 vidarebefordrade Greklands ständiga representation vid Europeiska unionen de begärda förtydligandena till kommissionen.

II.   BESKRIVNING

(37)

Genom ministerbeslut nr 69836/B1461 av den 30 september 1993 ges företag möjlighet att omvandla sina sammanlagda skulder den 30 juni 1993 till ett nytt lån med en löptid på tio år. Beslutet gäller oavsett om skulderna förfallit till betalning eller ej och omfattar skulder till följd av alla typer av lån (till rörelsekapital och anläggningstillgångar), i drakmer eller i utländsk valuta, till industriföretag och hantverksföretag som är etablerade och bedriver verksamhet i departementen Kastoria och Evia, oberoende av var de har sitt registrerade huvudkontor. Även bankgarantier i drakmer eller utländsk valuta som utfärdats för dessa företags räkning omfattas. Det nya lånet ska betalas tillbaka halvårsvis i lika stora avbetalningar (amortering plus ränta) eller i lika stora amorteringar (enkel amortering). Räntan ska beräknas varje halvår enligt den ränta som tillämpas för omstruktureringen vid den tidpunkten (räntan för det nya lånet är den ränta som tillämpats för den senaste tolvmånaders statsobligation som emitterats före varje ränteberäkningsperiod för det berörda lånet, plus två procentenheter, med en nedsättning på tio procentenheter under de första fem åren) och debiteras det konto som har inrättats enligt lag nr 128/75 (12).

(38)

De berörda företagen kan också under fem år få en räntesänkning med tio procentenheter för de av sina utestående skulder i drakmer eller utländsk valuta den 30 juni 1993 som gäller investeringar i anläggningstillgångar eller rörelsekapital.

(39)

Företagen måste vara bärkraftiga efter omstruktureringen (vilket antyder att de befunnit sig i någon form av svårigheter). Detta kriterium kontrollerades av bankerna.

(40)

Genom ministerbeslut nr 2035824/5887 av den 1 juni 1994, 2045909/7431/0025 av den 26 augusti 1994, 2071670/11297 av den 9 november 1994 och 72742/B1723 av den 8 december 1994 ändrades de amorteringsfria perioder och räntesänkningar som var knutna till de nya lånen och lånen täcktes av en statlig garanti.

(41)

Genom ministerbeslut nr 66336/B1398 av den 14 september 1993 införs samma stödåtgärder och villkor som beskrivs i skäl 37. Där föreskrivs också att en statlig garanti ska beviljas för kapitalbelopp och ränta för de omstrukturerade skulderna hos industriföretag och hantverksföretag i departementen Florina och Kilkis. Enligt beslutet ska staten även täcka den ränta för icke betalda skulder som var tillämplig den 31 december 1992 för lån till rörelsekapital eller investeringskapital i de företagen, inom de budgetramar som fastställs i lag nr 128/75.

(42)

Beslut nr 66336/B1398 av den 14 september 1993 ändrades genom beslut nr 30755/B1199 av den 21 juli 1994, beslut nr 60029/B1541 av den 23 september 1994, beslut nr 72742/B1723 av den 8 december 1994, beslut nr 236/B22 av den 4 januari 1995, beslut nr 8014/B285 av den 28 februari 1995, beslut nr 44678/B1145 av den 3 juli 1995, beslut nr 44446/B1613 av den 24 december 1996, beslut nr 40410/B1678 av den 9 december 1997, beslut nr 10995/B546 av den 24 mars 1999, beslut nr 12169/B736 av den 22 mars 2000 och beslut nr 35913/B2043 av den 24 oktober 2000. Genom dessa olika beslut ändras löptiden för lånen, de amorteringsfria perioder och de räntesänkningar som är knutna till de nya lånen. Dessutom förlängs den period efter vilken utestående betalningar måste göras.

(43)

Företagen måste vara bärkraftiga efter omstruktureringen (vilket antyder att de befunnit sig i någon form av svårigheter). Detta kriterium kontrollerades av bankerna.

(44)

I ministerbeslut nr 1648/B.22/13.1.1994 föreskrivs följande:

a)

För nya lån till rörelsekapital som beviljas från och med den 1 april 1993 till industri-, hantverks- och gruvföretag, industriella djuruppfödningsföretag, hotellföretag samt sjöfartsföretag som är etablerade (oavsett var deras registrerade huvudkontor ligger) i departementen Xanthi, Rodopi och Evros beviljas en räntesänkning på 10 (tio) procentenheter som tas ut från det konto som har inrättats enligt lag nr 128/75, upp till en sats på 20 % av företagets omsättning föregående år eller 50 % av order för det innevarande året, med avseende på ränta som bokförts den 1 april 1993–31 mars 1996, med en statlig garanti på sammanlagt 100 000 000 grekiska drakmer (293 470 euro).

b)

De sammanlagda skulderna, oavsett om de förfallit till betalning eller ej, den 31 december 1993 till följd av lån till rörelsekapital och anläggningstillgångar som beviljats industri-, hantverks- och gruvföretag, industriella djuruppfödningsföretag, hotellföretag samt sjöfartsföretag i regionen Trakien ska omvandlas till ett nytt lån med en löptid på tio år som ska betalas tillbaka halvårsvis i lika stora avbetalningar (amortering plus ränta), från det konto som har inrättats enligt lag nr 128/75 med en statlig garanti.

c)

Ränta på obetalda skulder för lån till anläggningstillgångar eller rörelsekapital den 31 december 1992 ska inkluderas i den omstrukturerade skulden.

(45)

Företagen måste vara bärkraftiga efter omstruktureringen (vilket antyder att de befunnit sig i någon form av svårigheter). Detta kriterium kontrollerades av bankerna.

(46)

Ministerbeslut nr 1648/B.22/13.1.1994 ändrades genom följande ministerbeslut: nr 14237/B.664/6.4.1994, 235/B.21/4.1.1995, 44678/B.1145/3.7.1995, 14946/B.566/30.4.1996, 44446/B.1613/24.12.1996, 32576/B.1282/9.10.1997 (13), 11362/B.472/7.4.1997, 40412/B.1677/9.12.1997 (14), 42998/B.2026/15.12.1998, 19954/B.957/7.6.1999, 10123/B.507/17.3.1999, 6244/B.270/18.2.2000 och 35913/B.2043/24.10.2000 (15). Samtliga dessa ändringsakter justerar tekniska parametrar som räntesänkningar, amorteringsfria perioder, löptid för lån och perioder efter vilka utestående betalningar måste göras.

(47)

Genom beslut nr 2003341/683/0025/17.2.94 beviljas en statlig garanti för lån till rörelsekapital som har beviljats från och med den 1 april 1993 till industri-, hantverks- och gruvföretag, industriella djuruppfödningsföretag, hotellföretag samt sjöfartsföretag som är etablerade (oavsett var deras registrerade huvudkontor ligger) i departementen Xanthi, Rodopi och Evros, upp till ett sammanlagt belopp på 100 000 000 grekiska drakmer (293 470 euro) per företag. Dessutom beviljas en statlig garanti för utestående skulder (kapitalbelopp och ränta) den 31 december 1993 till följd av omstruktureringen av skulder från gamla lån som har beviljats i enlighet med gemensamt beslut nr 1648/G.G.54/B.22/13.1.94.

(48)

Beslut nr 2003341/683/0025/17.2.94 ändrades genom följande beslut: nr 2022973/3968/0025/18.5.94, 2043231/6673/0025/11.7.95, 2030175/4446/0025/10.6.1996, 2087184/49/0025/11.7.97, 2016123/2133/0025/6.3.1998, 2090373/11216/0025/1.6.98 (16), 2/21857/0025/7.10.1999, 2/14774/0025/31.5.2000, 2/82257/0025/18.12.2000, 2/7555/0025/25.5.2001, 2/61352/0025/31.1.2002 och 2/64046/0025/2003/28.1.2004. I alla dessa beslut beviljas den statliga garantin vid tillämpningen av de beslut som föreskrivs i de olika besluten om ändring av ministerbeslut nr 1648/B.22/13.1.1994 (se skäl 46).

(49)

Enligt ministerbeslut nr 2/82257/0025/18.12.2000 i listan ovan måste företagen vara bärkraftiga i sig (och inte efter omstruktureringen, vilket är fallet för de andra ministerbeslut som nämns i det här beslutet) för att bestämmelserna i det beslutet ska vara tillämpliga, vilket förutsätter att de berörda företagen inte är i svårigheter.

(50)

Genom ministerbeslut nr 2041901/16.5.1989 beviljas en räntesänkning på tre procentenheter, som tas ut från det gemensamma konto som har inrättats enligt lag nr 128/75, på utestående betalningar i fråga om lån till rörelsekapital som har beviljats från och med den 1 april 1989 till industriföretag och hantverksföretag med registrerade huvudkontor i departementen Evros, Lesbos, Samos, Chios och Dodekanesos.

(51)

Genom beslut nr 2078809/10.10.1989 beviljas en räntesänkning på tre procentenheter, som tas ut från det gemensamma konto som har inrättats enligt lag nr 128/75, på utestående betalningar i fråga om lån till rörelsekapital som har utfärdats från och med den 1 april 1989 till industriföretag och hantverksföretag med registrerade huvudkontor i departementen Rodopi, Xanthi and Samos.

(52)

Genom ministerbesluten nr 9034/B.289/10.2.2003 och 37497/B.1232/2.6.2003 utvidgas bestämmelserna i de beslut som anges i skälen 50 och 51 genom att räckvidden och vissa tekniska parametrar för de föreskrivna räntesänkningarna fastställs närmare.

III.   SKÄLEN TILL ATT FÖRFARANDET INLEDDES

(53)

När det gäller de berörda stödordningarna tvivlade kommissionen inte bara på att det inte förekommit statligt stöd utan också på att det stöd som kommissionen ansåg hade förekommit var förenligt med den inre marknaden.

a)    Skäl för att inleda det första förfarandet

(54)

Det första förfarandet inleddes av följande skäl:

a)

När de grekiska myndigheterna uppmanades att förklara det berörda stödet hävdade de att de ministerbeslut som är den rättsliga grunden för stödåtgärderna inte anmäldes eftersom de ansåg att stödet inte var statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Dessutom hävdade de att de berörda stödbeloppen sannolikt utgjorde stöd av mindre betydelse, även om de inte kände till det exakta antalet stödmottagare.

b)

Eftersom reglerna för stöd av mindre betydelse inte gällde för jordbrukssektorn när stödåtgärderna beviljades och de beslut som utgör den rättsliga grunden för de berörda stödåtgärderna var avsedda att bistå företag med likviditetsproblem ansåg kommissionen att stödet borde bedömas mot bakgrund av de olika regler som var tillämpliga för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter från och med ikraftträdandet av det första av ovannämnda beslut. De tillgängliga uppgifterna möjliggjorde dock ingen bedömning av i vilken omfattning dessa regler hade följts.

c)

Inte heller för jordbrukssektorn gick det att utifrån de tillgängliga uppgifterna avgöra om den statliga garantin hade beviljats i enlighet med de olika regler som var tillämpliga på statligt stöd i form av garantier från och med ikraftträdandet av det första av ovannämnda beslut.

d)

Regeln om stöd av mindre betydelse var naturligtvis tillämplig för industri- och hantverkssektorn, men eftersom de grekiska myndigheterna inte kände till antalet mottagare för de åtgärder som införts genom dessa ministerbeslut och eftersom taken för stöd av mindre betydelse beräknas för en treårsperiod och inte för en engångsåtgärd, gick det inte att avgöra om det stöd som införts genom det berörda beslutet verkligen kunde omfattas av reglerna för stöd av mindre betydelse. I detta sammanhang måste stödåtgärderna också bedömas på grundval av de regler för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter som varit tillämpliga sedan det första av de berörda besluten trädde i kraft. Det gick dock inte att bedöma i vilken utsträckning dessa regler hade följts med hjälp av de uppgifter som fanns tillgängliga.

e)

För dessa sektorer var det inte möjligt att avgöra om den statliga garantin hade beviljats i enlighet med de olika regler som var tillämpliga på statligt stöd i form av garantier från och med ikraftträdandet av det första av ovannämnda beslut utifrån de tillgängliga uppgifterna.

b)    Skäl för att inleda det andra förfarandet

(55)

Det andra förfarandet inleddes av följande skäl:

a)

När de grekiska myndigheterna uppmanades att förklara stödet i fråga hävdade de att de berörda stödbeloppen sannolikt omfattades av regeln om stöd av mindre betydelse, även om de inte kände till det exakta antalet stödmottagare. Alldeles bortsett från att regeln om stöd av mindre betydelse började tillämpas på jordbrukssektorn först den 1 januari 2005 hade kommissionen inte tillgång till några uppgifter som gjorde det möjligt att kontrollera i vilken omfattning de belopp som jordbruksföretagen tagit emot enligt ministerbeslut nr 66336/B.1398 kunde ha omfattats av kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004 av den 6 oktober 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn (17), där det infördes en regel om stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn.

b)

Eftersom besluten syftade till att bistå företag i svårigheter måste stödet bedömas mot bakgrund av de olika tillämpliga reglerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter sedan ikraftträdandet av det första av ovannämnda beslut, det vill säga sedan den 21 september 1993. Det är dock inte möjligt att med hjälp av de tillgängliga uppgifterna avgöra i vilken omfattning dessa regler har följts.

c)

Inte heller för jordbrukssektorn gick det att utifrån de tillgängliga uppgifterna avgöra om den statliga garantin hade beviljats i enlighet med de olika regler som var tillämpliga på statligt stöd i form av garantier från och med den 21 september 1993.

d)

Regeln om stöd av mindre betydelse var naturligtvis tillämplig för industri- och hantverkssektorn, men eftersom de grekiska myndigheterna inte kände till antalet mottagare för de åtgärder som införts genom dessa beslut och eftersom taken för stöd beräknas för en treårsperiod och inte för en engångsåtgärd, gick det inte att avgöra om det stöd som införts genom det berörda beslutet verkligen kunde omfattas av reglerna för stöd av mindre betydelse. I detta sammanhang måste stödåtgärderna också bedömas på grundval av de regler för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter som varit tillämpliga sedan den 21 december 1993. Det gick dock inte att bedöma i vilken utsträckning dessa regler hade följts med hjälp av de uppgifter som fanns tillgängliga.

e)

För dessa sektorer gick det inte att utifrån de tillgängliga uppgifterna avgöra om den statliga garantin hade beviljats i enlighet med de olika regler som var tillämpliga på statligt stöd i form av garantier från och med den 21 september 1993.

c)    Skäl för att inleda det tredje förfarandet

(56)

Det tredje förfarandet inleddes av följande skäl:

a)

Liksom för det första och andra förfarandet angav de grekiska myndigheterna i den information som de lämnade att beloppen i fråga sannolikt omfattades av regeln om stöd av mindre betydelse. Alldeles bortsett från att regeln om stöd av mindre betydelse började tillämpas på jordbrukssektorn först den 1 januari 2005 hade kommissionen inte tillgång till några uppgifter som gjorde det möjligt att kontrollera i vilken omfattning de belopp som jordbruksföretagen tagit emot enligt ministerbeslut nr 66336/B.1398 kunde ha omfattats av kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004.

b)

Eftersom dessa ministerbeslut syftade till att bistå företag i svårigheter måste stödet bedömas mot bakgrund av de olika reglerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter som hade tillämpats sedan ikraftträdandet av det första av ovannämnda beslut. Det är dock inte möjligt att med hjälp av de tillgängliga uppgifterna avgöra i vilken omfattning dessa regler har följts.

c)

Regeln om stöd av mindre betydelse var naturligtvis tillämplig för industri-, hotell- och hantverkssektorn, men eftersom de grekiska myndigheterna inte angav antalet stödmottagare och eftersom taken för stöd av mindre betydelse beräknas för en treårsperiod och inte för en engångsåtgärd, gick det inte att avgöra om det stöd som införts genom det berörda beslutet verkligen kunde omfattas av reglerna för stöd av mindre betydelse. I detta sammanhang måste stödåtgärderna också bedömas på grundval av de regler för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter som varit tillämpliga sedan det första av de berörda besluten trädde i kraft. Det gick dock inte att bedöma i vilken utsträckning dessa regler hade följts med hjälp av de uppgifter som fanns tillgängliga.

d)

Inom kol- och sjöfartssektorerna började regeln om stöd av mindre betydelse att tillämpas först i och med ikraftträdandet av kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (18). Av de skäl som anges i led c måste stödåtgärderna dock också bedömas på grundval av de regler för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter som varit tillämpliga sedan det första av de berörda besluten trädde i kraft. Det gick dock inte att bedöma i vilken utsträckning dessa regler hade följts med hjälp av de uppgifter som fanns tillgängliga.

e)

Inom sjöfartssektorn tillämpades ingen regel om stöd av mindre betydelse. Stödåtgärderna måste därför bedömas på grundval av de regler för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter som varit tillämpliga sedan det första av de berörda besluten trädde i kraft. Det gick dock inte att bedöma i vilken utsträckning dessa regler hade följts med hjälp av de uppgifter som fanns tillgängliga.

f)

De tillgängliga uppgifterna gjorde det inte möjligt att avgöra för någon av de ovannämnda sektorerna om den statliga garantin hade beviljats i enlighet med de olika regler som hade tillämpats för statligt stöd i form av garantier sedan det första av de berörda besluten trädde i kraft.

g)

Genom beslut nr 2041901/16.5.1989 och de beslut som avses i skälen 51 och 52 införs stöd i andra departement än Rodopi, Evros och Xanthi och det gick inte att undersöka om det stödsystem som infördes var en utvidgning av det system som tillämpades i de ovannämnda departementen eller om det var ett separat system. I vilket fall som helst var det inte möjligt att utifrån de tillgängliga uppgifterna avgöra om reglerna om statligt stöd (reglerna om regionalt stöd eller stöd av mindre betydelse) hade följts.

h)

Om de ministerbeslut som avses i led g utgjorde en utvidgning av det stödsystem som tillämpades för departementen Rodopi, Xanthi och Evros gick det inte att avgöra om de planerade stödåtgärderna kunde omfattas av reglerna om stöd av mindre betydelse eller anses vara förenliga med bestämmelserna för stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

i)

Om de ministerbeslut som avses i led g utgjorde ett oberoende stödsystem måste det, med hänsyn till avsaknaden av närmare uppgifter om detta, undersökas om tillämpningen av beslutet på sunda företag och företag i svårigheter var förenlig med bestämmelserna. Analysen gav följande slutsatser:

För företag i svårigheter var det inte möjligt att avgöra om de planerade stödåtgärderna kunde omfattas av reglerna för stöd av mindre betydelse eller anses vara förenliga med bestämmelserna om stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

För sunda företag var det inte möjligt att avgöra om det rörelsekapital som anskaffats genom ett lån tillsammans med den beviljade räntesänkningen hade använts för att finansiera stödberättigande investeringar i den mening som avses i unionens bestämmelser om regionalstöd.

IV.   SYNPUNKTER FRÅN DE GREKISKA MYNDIGHETERNA PÅ INLEDANDET AV DET FORMELLA FÖRFARANDET

a)    Synpunkter från de grekiska myndigheterna på inledandet av det första förfarandet

(57)

I sin skrivelse av den 9 augusti 2004 gjorde de grekiska myndigheterna följande påpekanden:

a)

Konsolideringen av lånen är ett administrativt verktyg som inte leder till höga kostnader för de offentliga myndigheterna.

b)

Beräkningen av räntan per halvårsperiod har redan fastställts i nationella högsta domstolens rättspraxis, i och med att domstolen förklarade att kvartalsvisa ersättningar var olagliga och utgjorde ett missbruk samt en alltför stor börda för gäldenärerna.

c)

Beviljandet av den statliga garantin kan inte betraktas som stöd eftersom den endast får användas på särskilt stränga villkor för huvudgäldenären.

d)

Under referensperioden var räntorna i Grekland mycket högre än de genomsnittliga räntorna i EU och låg kvar på en hög nivå trots sänkningarna. Därför förekom ingen snedvridning av konkurrensen, särskilt inte eftersom de mottagande företagen måste vara bärkraftiga. Dessutom finansierades sänkningarna genom ett särskilt konto som var fristående från statsbudgeten.

e)

Beviljandet av amorteringsfria perioder kan inte betraktas som stöd eftersom skulden och räntan var oförändrad. Åtgärden innebär enbart en omstrukturering av återbetalningen över tid och är motiverad med hänsyn till den ekonomiska situationen.

f)

Ministerbeslut nr 72742/B1723 (se skäl 42) ledde inte till några extra kostnader jämfört med det ursprungliga beslut som utgör grunden för ordningen i fråga.

g)

Frisläppandet av säkerheter genom ministerbeslut nr 2071670/11297 kan inte betraktas som en stödåtgärd för företag eftersom de är anpassade till de omstrukturerade lånens nivå. Dessutom täcker den grekiska statens garanti inte alla typer av avgifter som bankerna tar ut av låntagarna.

h)

Ministerbeslut nr 69836/B1451 med ändringar gällde bearbetningsföretag i allmänhet och avsåg inte särskilt bearbetningsföretag inom jordbrukssektorn, som omfattades av rådets förordningar (EEG) nr 866/90 av den 29 mars 1990 om förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (19), (EG) nr 951/97 av den 20 maj 1997 om förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (20) och (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (21). Dessa förordningar tillämpades genom operativa program under gemenskapens andra och tredje stödramar. Företag som hade gjort investeringar och tagit emot stöd från ministeriet för landsbygdsutveckling och livsmedel i detta syfte hade inte rätt att få sina skulder omstrukturerade, eftersom detta inte hade föreskrivits i bestämmelserna. Regeln om stöd av mindre betydelse tillämpades inte heller eftersom aktörerna måste ha utfört arbete och burit kostnaderna för detta för att få bidrag.

i)

Hänvisningen till regeln om stöd av mindre betydelse var endast avsedd att illustrera att flertalet av de beviljade stödåtgärderna låg under tröskeln för stöd av mindre betydelse, utan att hänvisa särskilt till jordbrukssektorn.

j)

Kriteriet ”bärkraft efter omstruktureringen” påverkar inte kreditorganets övergripande bedömning av företagets bärkraft eftersom rätten till omstrukturering avgörs direkt efter undersökningen av bärkraften.

k)

Omstruktureringen gällde gamla lån och utgjorde inte finansiering av nya investeringar.

l)

När det gäller den övergripande bidragsekvivalenten för omstruktureringen utgjorde den överväldigande majoriteten av stödåtgärderna små belopp. Dessutom avsåg åtgärderna endast områden (Kastoria och Evia) som var mindre gynnade områden i den mening som avses i rådets direktiv 75/268/EEG av den 28 april 1975 om jordbruk i bergsområden och i vissa mindre gynnade områden (22) och landet som helhet omfattas av mål 1.

m)

Den räntesats som tillämpades på nya lån var samma räntesats som gällde för den senaste emissionen av grekiska statsobligationer. Räntesänkningen gäller inte det omstrukturerade lånets hela löptid utan endast de två första, kritiska åren. Skillnaden mellan räntesatserna var inte särskilt stor (1–2 punkter).

n)

Stödordningen var i kraft den 30 juni 1993–30 juni 2003.

b)    Synpunkter från de grekiska myndigheterna på inledandet av det andra förfarandet

(58)

Genom en skrivelse av den 18 augusti 2005 överlämnade de grekiska myndigheterna följande synpunkter. Flertalet av dem hade redan framförts i deras svar på inledandet av det första förfarandet (se föregående skäl):

a)

Konsolideringen av lånen är ett administrativt verktyg som inte leder till höga kostnader för de offentliga myndigheterna (här tillägger myndigheterna att syftet med detta verktyg inte är att bevilja selektivt stöd).

b)

Beräkningen av räntan per halvårsperiod har redan fastställts i nationella högsta domstolens rättspraxis, i och med att domstolen förklarade att kvartalsvisa ersättningar var olagliga och utgjorde ett missbruk samt en alltför stor börda för gäldenärerna.

c)

Under referensperioden var räntorna i Grekland mycket högre än de genomsnittliga räntorna i EU och låg kvar på en hög nivå trots sänkningarna.

d)

Beviljandet av den statliga garantin kan inte betraktas som stöd eftersom den, även om den utnyttjas, endast får användas på särskilt stränga villkor för huvudgäldenären.

e)

Nedsättningarna av räntor på obetalda skulder och av räntor finansierades genom ett särskilt konto (konto inrättat enligt lag nr 128/75) som var fristående från statsbudgeten.

f)

Beviljandet av amorteringsfria perioder kan inte betraktas som stöd eftersom skulden och räntan var oförändrad. Åtgärden innebär enbart en omstrukturering av återbetalningen över tid och är motiverad med hänsyn till den ekonomiska situationen.

g)

Bestämmelserna i ministerbeslut nr 66336/B.1398/1993 och dess ändringar medgav stöd till företag som var etablerade i departementen Florina och Kilkis utan höga kostnader för de offentliga myndigheterna och på villkor att de berörda företagen ansågs vara bärkraftiga. Därför innebar stöden inte någon snedvridning av konkurrensen i den mening som avses i artikel 87 i EG-fördraget. Dessutom bör det påpekas att departementen Florina och Kilkis gränsar till f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och att dessa områden drabbades svårt av kriget och instabiliteten i området under referensperioden (1990-talet).

h)

Slutligen avser beslutet industri- och hantverksföretag. Enligt de grekiska myndigheterna berörs inga jordbruksföretag av dessa bestämmelser.

c)    Synpunkter från de grekiska myndigheterna på inledandet av det tredje förfarandet

(59)

I en skrivelse av den 10 maj 2006 gjorde de grekiska myndigheterna följande påpekanden:

a)

De departement som omfattades av de berörda besluten befann sig i en svår ekonomisk situation med låg ekonomisk verksamhet och högre arbetslöshet än i resten av landet. Situationen förvärrades av kriget i grannländerna (till exempel i Kosovo). Konkurrensen riskerade alltså inte att snedvridas och de stöd som beviljades i form av omstrukturering och nedsättning av skulder kunde alltså omfattas av det undantag som anges i artikel 87.3 a och c i EG-fördraget.

b)

Stödåtgärderna syftade till att lösa problem som till exempel bristen på dynamik i de lokala marknaderna, den krympande arbetsmarknaden och den minskande efterfrågan, samt bidra till den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.

c)

När det gäller kommissionens argument att handeln inom gemenskapen kunde ha påverkats med hänsyn till den stora konkurrensen inom jordbrukssektorn är det endast beslut nr 1648/B22/13.1.1994, av alla beslut som granskats, som berör industriella djuruppfödningsföretag. Under perioden 1995–2004 stod köttproduktionen dessutom endast för en liten andel av jordbruksproduktionen i departementen Evros, Rodopi och Xanthide, och även om dessa departements bruttonationalprodukt (BNP) ökade under den perioden (i såväl absoluta tal som per capita), var den fortfarande betydligt lägre än det nationella genomsnittet.

d)

I ministerbesluten nr 2041901/16.5.1989 och 2078809/1989, där det föreskrivs räntesänkningar för lån till rörelsekapital för företag i departementen Lesbos, Samos, Chios och Dodekanesos, fastställs också att företagen måste vara bärkraftiga före och efter omstruktureringen av deras skulder.

e)

De behöriga myndigheterna i Grekland uppmanades att samla in uppgifter om mottagarna och det stöd som verkligen beviljades, men de hävdade att de inte kunde göra detta.

f)

Räntesänkningarna finansieras genom ett konto som har inrättats enligt lag nr 128/75 och som inte är en statlig resurs eftersom kontot främst är avsett för omfördelning av medel.

d)    Skrivelser från de grekiska myndigheterna av den 15 och 29 mars 2011

(60)

Genom skrivelser av den 15 och den 29 mars 2011 meddelade de grekiska myndigheterna för det första att de ursprungliga ministerbesluten om de berörda stödordningarna hade upphört att gälla följande datum:

a)

Den 30 juni 2003 för beslut nr 69836/B1461 (departementen Kastoria och Evia).

b)

Den 30 juni 2000 för beslut nr 66336/B/398/14-9-1993 (departementen Florina och Kilkis).

c)

Den 31 december 2005 för beslut nr 1648/B.22/13.1.94 (departementen Xanthi, Rodopi och Evros).

d)

Den 31 december 2004 för beslut nr 204901/16-5-1989 (departementen Rodopi, Evros, Xanthi och Dodekanesos samt öarna Lesbos, Samos och Chios).

(61)

Därefter angav de grekiska myndigheterna att kriteriet i fråga om företagens bärkraft efter omstruktureringen inte var den enda faktor som beaktades. I stället gjordes en övergripande bedömning av företagens bärkraft före och efter omstruktureringen

(62)

Skrivelserna innehåller också tabeller över bidragsekvivalenterna för de stöd som varje berört företag har tagit emot, för att visa procentandelen företag för vilka stödåtgärderna skulle kunna ingå i en ordning för stöd av mindre betydelse. De grekiska myndigheterna anger emellertid att de tillgängliga uppgifterna för de stödåtgärder som beviljats enligt ministerbesluten nr 2041901/16-5-1989 (departementen Xanthi, Rodopi och Evros, Samos, Lesbos, Chios och Dodekanesos) och 1648/B.22/13.1.94 (Xanthi, Rodopi och Evros) endast gäller perioden 2004–2007. Uppgifterna för stödåtgärder som beviljats enligt ministerbeslut nr 69836/B1461 (departementen Kastoria och Evia) avser perioden 1993–1998 och i fråga om stödåtgärder som beviljats enligt ministerbeslut nr 66336/B/398/14-9-1993 (departementen Florina och Kilkis) gäller uppgifterna perioden 1993–2001. Dessa uppgifter begärdes in från kreditinstituten, som i vissa fall inte svarade. De grekiska myndigheterna anser dock att de insamlade uppgifterna ligger nära det sammanlagda beviljade stödbeloppet eftersom de banker som faktiskt svarade är de viktigaste långivarna till de berörda departementen. Enligt de grekiska myndigheterna visar analysen av uppgifterna att stödet i fråga ligger under gränsen för stöd av mindre betydelse i 73,55–99,46 % av fallen, beroende på vilken treårsperiod och vilket beslut som avses.

(63)

Slutligen hävdar de grekiska myndigheterna att företag som producerar, bearbetar och saluför jordbruksprodukter inte var stödberättigade och att uttrycket ”gruvföretag” egentligen avser marmor- och stenbrytningsföretag.

V.   BEDÖMNING AV STÖDET

V.I   FÖREKOMSTEN AV STÖD

(64)

Enligt artikel 107.1 i fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. I absoluta tal motsvarar den berörda stödåtgärden denna definition i den bemärkelsen att de beviljas av staten eller med statliga resurser, är avsedda för vissa företag (företag inom jordbrukssektorn, hantverkssektorn, industrisektorn, hotellsektorn, gruvsektorn – se skäl 63 – och sjöfartssektorn i de ovannämnda departementen) och gynnar dessa företag genom åtgärder som till exempel omstrukturering av deras lån, minskning av avbetalningarnas storlek genom förlängning av återbetalningstiden, räntesänkningar och beviljande av garantier och kan påverka handeln (23) och snedvrida konkurrensen (24).

(65)

De grekiska myndigheterna ville visa att de berörda stödåtgärderna kunde omfattas av reglerna för stöd av mindre betydelse och därmed inte var statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget. Alldeles bortsett från att regeln om stöd av mindre betydelse inte var tillämplig för alla de sektorer som berördes under giltighetstiden för de ministerbeslut som utgör den rättsliga grunden för ordningarna i fråga (vilket var ett av skälen till att förfarandena inleddes) är uppgifterna ofullständiga, vilket de grekiska myndigheterna själva medger (se skäl 62). Dessutom varierar beloppen för stöd av mindre betydelse mellan de olika sektorerna (de skiljer sig åt mellan industri- och jordbrukssektorerna) och de tabeller som har lämnats tyder på att de grekiska myndigheterna inte har varit tillräckligt medvetna om denna skillnad. Slutligen noterar kommissionen att det trots att de grekiska myndigheterna hävdar att företag som producerar, bearbetar och saluför jordbruksprodukter inte var berättigade till stöd inom ramen för de berörda stödordningarna framgår tydligt av dessa tabeller att vissa företag inom dessa sektorer verkligen fick stöd som ansågs vara stöd av mindre betydelse trots att de uppenbart överskred den tillåtna nivån.

(66)

Kommissionen påminner om att varje individuellt stöd som beviljas inom ramen för en stödordning och som vid den tidpunkt då stödet beviljas uppfyller de villkor som fastställs i en tillämplig förordning om stöd av mindre betydelse inte betraktas som statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget.

(67)

När de grekiska myndigheterna första gången beviljade stödet i fråga inom jordbrukssektorn fanns det inga unionsbestämmelser om stöd av mindre betydelse.

(68)

De första bestämmelserna om detta antogs i förordning (EG) nr 1860/2004 (25).

(69)

Enligt förordning (EG) nr 1860/2004, som avser såväl primärproduktion som bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, påverkar stöd på högst 3 000 euro per stödmottagare under en treårsperiod inte handeln mellan medlemsstaterna och hotar inte eller hotar att snedvrida konkurrensen och omfattas därför inte av artikel 107.1 i fördraget.

(70)

Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1860/2004 gäller detsamma för stöd som har beviljats före förordningens ikraftträdande, förutsatt att villkoren i artiklarna 1 och 3 i den förordningen är uppfyllda.

(71)

Den 1 januari 2008 ersattes förordning (EG) nr 1860/2004 av kommissionens förordning (EG) nr 1535/2007 av den 20 december 2007 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter (26). Genom den förordningen höjs beloppet för stöd av mindre betydelse till 7 500 euro per stödmottagare under en period av tre beskattningsår, oberoende av stödform eller mål för stödet, inom gränserna för det högsta tillåtna beloppet per medlemsstat, som motsvarar 0,75 % av den årliga produktionen.

(72)

I artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1535/2007 anges följande: ”Denna förordning ska tillämpas på stöd som beviljats företag inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter före den 1 januari 2008, under förutsättning att stöden uppfyller samtliga villkor i artiklarna 1–4, med undantag för den uttryckliga hänvisning till denna förordning som avses i artikel 4.1 första stycket.” Denna förordning gäller emellertid endast primärproduktion av jordbruksprodukter.

(73)

När det gäller bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter fastställs den tillämpliga regeln för stöd av mindre betydelse från och med den 1 januari 2007 i kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (27).

(74)

I artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1998/2006 fastställs en gräns på 200 000 per stödmottagare under en period av tre beskattningsår för det belopp där stödet inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna och inte snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och därmed inte omfattas av artikel 107.1 i fördraget.

(75)

I artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1998/2006 fastställs följande: ”Denna förordning skall gälla stöd som har beviljats innan förordningen träder i kraft och ges till företag verksamma inom transportsektorn och företag verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, om stödet uppfyller de villkor som fastställs i artiklarna 1 och 2 …”

(76)

Därför kommer kommissionen inte att betrakta stöd som beviljats enligt de berörda ministerbesluten som statligt stöd om det inte överskrider följande nivåer per mottagare:

a)

För primärproduktion av jordbruksprodukter: 3 000 euro per treårsperiod, om stödet när det beviljades uppfyllde bestämmelserna i förordning (EG) nr 1860/2004, eller 7 500 euro per period av tre beskattningsår, om stödet när det beviljades uppfyllde bestämmelserna i förordning (EG) nr 1535/2007.

b)

För bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter: 3 000 euro per treårsperiod, om stödet när det beviljades uppfyllde bestämmelserna i förordning (EG) nr 1860/2004, eller 200 000 euro per period av tre beskattningsår, om stödet när det beviljades uppfyllde bestämmelserna i förordning (EG) nr 1998/2006.

(77)

Kommissionen påminner emellertid om att företag i svårigheter inte omfattas av bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 1998/2006 och (EG) nr 1535/2007.

(78)

I andra sektorer än jordbrukssektorn (det vill säga i det här fallet de olika sektorer som nämns i det här beslutet, med undantag av sjöfartssektorn som kommer att behandlas i skälen 80 och 81 (28)), var de regler för stöd av mindre betydelse som anges i kommissionens meddelande av den 20 maj 1992 – gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till små och medelstora företag (29) (nedan kallade 1992 års riktlinjer) tillämpliga när de berörda stödåtgärderna beviljades. I meddelandet anges att utbetalning av ett ”tillfälligt stöd som inte överstiger 50 000 ecu för en viss typ av utgifter och stödordningar enligt vilka det stöd som ett visst företag kan få för en viss typ av utgifter och under en period på tre år till högst detta belopp inte längre måste anmälas enligt artikel 93.3 [i EG-fördraget] (30), förutsatt att beviljandet av stödet eller formerna för stödordningen inbegriper ett uttryckligt villkor som innebär att ytterligare stöd som beviljas samma företag för samma typ av utgifter från andra finansieringskällor eller inom ramen för andra stödordningar inte får medföra att det totala stödbeloppet till företaget blir högre än gränsen på 50 000 ecu”. Denna bestämmelse ändrades därefter genom kommissionens meddelande 1996 om försumbart stöd (31) (nedan kallat 1996 års meddelande), där beloppet för stöd av mindre betydelse fastställdes till 100 000 ecu för samma period och därefter genom förordning (EG) nr 69/2001 där beloppet fastställdes till 100 000 euro för samma period.

(79)

Med hänsyn till den tidpunkt då de undersökta ordningarna upphörde att gälla (den senaste upphörde att gälla den 31 december 2005) och den icke-retroaktiva tillämpligheten av förordningarna med avseende på de sektorer som anges i skäl 78, kommer kommissionen inte att betrakta stöd som beviljats enligt de berörda besluten som statligt stöd upp till följande belopp per mottagare:

a)

50 000 ecu per treårsperiod mellan den 19 augusti 1992 och den 5 mars 1996, förutsatt att stödet uppfyllde bestämmelserna i 1992 års riktlinjer när det beviljades.

b)

100 000 ecu/euro per treårsperiod mellan den 6 mars 1996 och den 1 februari 2001, förutsatt att stödet uppfyllde relevanta bestämmelser i 1996 års meddelande när det beviljades.

c)

100 000 euro per treårsperiod mellan den 2 februari 2001 och den 31 december 2005, förutsatt att stödet uppfyllde relevanta bestämmelser i förordning (EG) nr 69/2001 när det beviljades.

(80)

Slutligen har regeln om stöd av mindre betydelse för varvsindustrin endast varit tillämplig sedan förordning (EG) nr 69/2001 trädde i kraft.

(81)

Därför kommer kommissionen inte att betrakta stöd som har beviljats enligt de berörda ministerbesluten och som inte överskrider 100 000 euro per mottagare och treårsperiod under perioden den 2 februari 2001–30 juni 2007 som statligt stöd, förutsatt att stödet uppfyllde relevanta bestämmelser i förordning (EG) nr 69/2001 när det beviljades.

(82)

De övriga argument som de grekiska myndigheterna har framfört som belägg för att det inte är fråga om statligt stöd kan inte godtas av kommissionen av nedanstående skäl, vilket gäller i samtliga fall där dessa argument har framförts:

a)

Genom att hävda att konsolideringen av lånen inte leder till höga kostnader för de offentliga myndigheterna (se framför allt skälen 57 a och 58 a) erkänner de grekiska myndigheterna att åtgärden medför en kostnad för staten, det vill säga utnyttjar statliga medel.

b)

Innan kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (32) (nedan kallat 2000 års tillkännagivande) trädde i kraft ansågs alla garantier innehålla statligt stöd (se skäl 105 a). I 2000 års tillkännagivande anges att en garanti kan anses inte utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget om mottagarna inte befinner sig i ekonomiska svårigheter och i princip skulle kunna få ett lån till marknadsmässiga villkor på finansmarknaderna utan något statligt ingripande. Garantin ska också vara knuten till en bestämd finansiell transaktion, avse ett fastställt högsta belopp, inte täcka mer än 80 % av det utestående lånet eller den finansiella förpliktelsen (med undantag för obligationer och liknande instrument) och ha en begränsad varaktighet. Vidare ska garantiordningen bygga på en realistisk riskbedömning, så att de premier som betalas av de stödmottagande företagen med all sannolikhet gör garantiordningen självfinansierande. I garantiordningen ska det anges att de villkor enligt vilka nya garantier kan beviljas och den övergripande finansieringen av garantiordningen ska ses över minst en gång om året och premierna ska täcka både de normala risker som är förbundna med beviljandet av garantin och de administrativa kostnaderna för garantiordningen, inklusive en normal räntabilitet på kapitalet i de fall staten tillhandahåller startkapitalet för att ta garantiordningen i bruk. De grekiska myndigheterna har dock inte överlämnat någon dokumentation som visar att detta scenario är tillämpligt i det här fallet.

c)

När det gäller konkurrensen innebär beviljandet av amorteringsfria perioder (se skälen 57 e och 58 f) inte någon enkel omstrukturering av återbetalningar över tid, eftersom det minskar återbetalningsbördan vid en viss tidpunkt och därför ger mottagaren en tillfällig ekonomisk lättnad.

d)

Även om det konto som inrättats enligt lag nr 128/75 och som används för att finansiera räntesänkningar (se skälen 57 d, 58 e och 59 f) precis som de grekiska myndigheterna hävdar inte ingår den grekiska statsbudgeten, är det icke desto mindre en statlig resurs (33).

e)

Beviljandet av en räntesänkning för lån ger mottagarföretagen en fördel, även om räntorna är höga i landet i fråga.

f)

Frisläppandet av de säkerheter som ställts för att få garantin (se skäl 57 g) kanske inte medför några direkta utgifter för den grekiska staten i enlighet med ministerbeslut nr 2071670/11297, men innehåller ändå statligt stöd eftersom staten genom att erbjuda denna möjlighet inte bara ger mottagarföretagen möjlighet att anskaffa kapital utan också avstår från en av förutsättningarna för att få garantin.

g)

Det faktum att räntorna var höga i Grekland (se skäl 57 d) betyder inte att det inte förekommit stöd eftersom beviljandet av stödet i sig innebär en lättnad i den börda som mottagarna normalt skulle ha behövt bära vid utövandet av sin verksamhet, oberoende av i vilket ekonomiskt sammanhang som omstruktureringarna och nedsättningarna genomfördes.

(83)

Därför kan kommissionen bara konstatera att stödåtgärder som inte omfattas av och uppfyller villkoren för att bevilja stöd av mindre betydelse enligt skälen 68–81 faktiskt omfattas av artikel 107.1 i fördraget.

V.II   STÖDETS FÖRENLIGHET MED BESTÄMMELSERNA

(84)

I de fall som anges i artikel 107.2 och 107.3 i fördraget kan emellertid vissa typer av stöd genom undantag betraktas som förenliga med den inre marknaden.

(85)

I det här fallet måste man för varje inlett förfarande undersöka vilket undantag som skulle kunna vara tillämpligt för var och en av de berörda sektorerna (och göra åtskillnad mellan jordbrukssektorn och andra sektorer).

V.II.1   STÖD TILL DEPARTEMENTEN KASTORIA OCH EVIA, BEHANDLAT NÄR DET FÖRSTA FÖRFARANDET INLEDDES

a)    Jordbrukssektorn

(86)

Mot bakgrund av egenskaperna hos det beviljade stödet är det endast det undantag som anges i artikel 107.3 c i fördraget som skulle kunna användas för att visa att stödet är förenligt med den inre marknaden. Enligt den artikeln kan stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, anses vara förenligt med den gemensamma marknaden.

(87)

Eftersom det berörda stödet är icke-anmält stöd kan detta undantag endast vara tillämpligt om stödet uppfyllde de regler om statligt stöd som var i kraft när stödet beviljades. Enligt de upplysningar som de grekiska myndigheterna lämnat var den berörda ordningen i kraft den 30 juni 1993–30 juni 2003. Därför ska den berörda ordningens förenlighet med den inre marknaden granskas mot bakgrund av de regler om statligt stöd som var tillämpliga under den perioden.

(88)

Ett av skälen till att kommissionen beslutade att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i fördraget var att stödet föreföll vara avsett för företag i svårigheter. I detta avseende angav de grekiska myndigheterna i sin skrivelse av den 9 augusti 2004 att kriteriet om bärkraft efter omstruktureringen absolut inte hade något samband med kreditinstitutets övergripande bedömning av företagets bärkraft, eftersom beslutet om berättigande till omstrukturering fattades direkt efter det att undersökningen av bärkraften hade utförts. Detta argument upprepades i skrivelserna av den 15 och 29 mars 2011 (se skäl 61).

(89)

Kommissionen anser att denna förklaring inte gör det möjligt att utesluta att stöd beviljades företag i svårigheter. Även om beslutet om berättigande till omstrukturering fattades direkt efter det att undersökningen av bärkraften hade genomförts, så som de grekiska myndigheterna hävdar, var undersökningen i sig inriktad på mottagarnas eventuella bärkraft efter omstruktureringen. Detta innebär att det är möjligt att sökande befann sig i svårigheter när undersökningen gjordes men ändå fick delta i ordningen eftersom det institut som gjorde undersökningen förutspådde att företaget kunde bli bärkraftigt på nytt efter omstruktureringen av skulderna (kommissionen framhöll också detta belägg i skäl 23 till sitt beslut att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i fördraget eftersom det i ingressen till ministerbeslut nr 2045909/7931/0025 hänvisades till behovet av att stödja företag som hade problem med kassaflödet i departementen Kastoria och Evia).

i)   Tillämpliga regler för stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter under den berörda perioden

I.   1 oktober 1993–31 december 1997

(90)

Stöd till företag i svårigheter omfattas av en mängd regler. När ministerbeslut nr 69836/B1461 hade kommissionen som praxis att betrakta den här typen av stöd inom jordbrukssektorn som driftsstöd, som endast kunde anses vara förenligt med den inre marknaden om följande tre villkor var uppfyllda:

a)

Stödet måste gälla finansiella kostnader för lån som hade tagits för att finansiera redan genomförda investeringar.

b)

Den sammanlagda bidragsekvivalenten för varje stöd som beviljades när lånet togs och det berörda stödet fick inte överskrida den procentandel som kommissionen i allmänhet godkände, det vill säga:

i)

För investeringar i primärproduktion av jordbruksprodukter: 35 % eller 75 % i mindre gynnade områden i den mening som avses i direktiv 75/268/EEG.

ii)

För investeringar i bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter: 55 % eller 75 % mål 1-områden för projekt som var förenliga med sektorsprogrammen eller med ett av målen för artikel 1 i förordning (EEG) nr 866/90 (34) och 35 % (eller 50 % i mål 1-områden) för andra projekt som inte var uteslutna på grundval av urvalskriterierna i punkt 2 i bilagan till kommissionens beslut 90/342/EEG av den 7 juni 1990 om de urvalskriterier som skall fastställas för investeringar avsedda att förbättra villkoren för förädling och saluföring av jordbruks- och skogsbruksprodukter (35) (eller kommissionens beslut 94/173/EG (36) som ersatte detta beslut).

c)

Stödet i fråga kunde endast betalas ut efter förändringar i avgifterna för de nya lån som togs, för att ta hänsyn till variationer i räntesatser (i sådana fall måste stödbeloppet vara mindre än eller lika med skillnaden i räntesatserna för de nya lånen) eller måste gälla jordbruksföretag som gav bärkraftsgarantier, särskilt om den finansiella bördan till följd av de befintliga lånen riskerade att hota företagens bärkraft eller leda till att de riskerade konkurs.

(91)

I sin skrivelse av den 9 augusti 2004 hävdade de grekiska myndigheterna att beslut nr 69836/B1451 med efterföljande ändringar gällde bearbetningsföretag i allmänhet och inte hänvisade specifikt till jordbruksbearbetningsföretag som omfattades av förordningarna (EEG) nr 866/90, (EG) nr 951/97 och (EG) nr 1257/1999, att hela Grekland är ett mål 1-område och att de företag som hade gjort investeringar och därför hade fått stöd från ministeriet för landsbygdsutveckling och livsmedel inte kunde komma i fråga för omstruktureringen av skulder eftersom detta inte att föreskrivits i beslutet. När det gällde den övergripande bidragsekvivalenten för omstruktureringen hävdade de vidare att endast små stödbelopp hade beviljats i de flesta fall och att omstruktureringen gällde tidigare lån och därmed redan gjorda investeringar.

(92)

De grekiska myndigheternas förklaringar är framför allt inte tillräckliga för att kommissionen ska kunna utesluta att vissa jordbruksbearbetningsföretag fick stöd inom ramen för ministerbeslut nr 69836/B1451 med efterföljande ändringar, eftersom det faktum att det inte gjordes någon specifik hänvisning till dessa företag inte måste innebära att de inte ingick i den generiska kategorin bearbetningsföretag (industriföretag), som omfattades av beslutet.

(93)

När det gäller uppfyllandet av de villkor som avses i skäl 90 konstaterar kommissionen att beslut nr 69836/B1451 med efterföljande ändringar gällde omstrukturering av lån till investeringar eller rörelsekapital.

(94)

När det gäller omstruktureringen av investeringslån konstaterar kommissionen på grundval av de uppgifter som lämnats av de grekiska myndigheterna att det villkor som anges i skäl 90 led a har uppfyllts, eftersom dessa lån gällde redan gjorda investeringar.

(95)

Dessutom konstaterar kommissionen att det andra alternativa villkor som anges i skäl 90 led c har uppfyllts eftersom mottagarföretagen måste bedömas vara bärkraftiga efter omstruktureringen på grundval av en bedömning av finansinstituten.

(96)

Den information som kommissionen har tillgång till är dock inte tillräcklig för att det ska gå att bortom allt tvivel fastställa att det villkor som avses i skäl 90 led b har uppfyllts, eftersom de grekiska myndigheterna i sin skrivelse av den 9 augusti 2004 förklarade att företag som bearbetade och saluförde jordbruksprodukter omfattades av bland annat bestämmelserna i förordningarna (EEG) nr 866/90 och (EG) nr 951/97 och att dessa förordningar tillämpades i enlighet med bestämmelserna i dem. Detta innebär att stöd redan kunde ha beviljats upp till den högsta nivå som fastställs i dessa förordningar (75 % för mål 1-områden, vilket gäller för hela Grekland) och att det är möjligt att tillämpningen av den berörda ordningen på grund av kumulering av stöd kunde ha lett till att denna stödnivå överskreds.

(97)

När det gäller omstrukturering av lån till rörelsekapital kunde den ordningen inte ha tillämpats i enlighet med samtliga de villkor som anges i skäl 90 eftersom det i det första villkoret (led a) uttryckligen anges att lånen måste var knutna till investeringar.

II.   1 januari 1998–30 juni 2000

(98)

År 1997 ersattes de villkor som beskrivs i skäl 90 av bestämmelserna i kommissionens meddelande Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (nedan kallade 1997 års riktlinjer) (37). I punkt 4.4 i dessa riktlinjer anges följande: ”Vad gäller jordbrukssektorn (och endast denna sektor), kommer riktlinjerna emellertid att träda i kraft den 1 januari 1988 för nya statliga stöd. För befintliga stöd kommer ikraftträdandet att äga rum samma dag eller, om kommissionen har inlett förfarandet enligt artikel 93.2 i [EG-]fördraget mot en eller flera medlemsstater i samband med detta, när kommissionen har fattat ett slutgiltigt beslut gentemot den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna på grundval av artikel 93.2 i [EG-]fördraget.”

(99)

I 1997 års riktlinjer infördes bland annat följande helt nya regler för jordbrukssektorn:

a)

Undsättningsstöd: Likviditetsåtgärder som vidtas på grundval av allvarliga sociala problem och som utgörs av likvida medel i form av lånegarantier eller lån med normal marknadsränta, ska begränsas till vad som är nödvändigt för att upprätthålla driften i företaget (till exempel täcka lönekostnader och kostnader för insatsvaror), endast betalas ut för den tid (i allmänhet inte överstigande sex månader) som krävs för att utarbeta de åtgärder som är nödvändiga och praktiskt möjliga för att åstadkomma en återhämtning, inte ha några negativa effekter för industrins eller jordbrukets situation i andra medlemsstater.

b)

Omstruktureringsstöd: Beviljande av stöd som är knutet till en omstruktureringsplan som leder till kapacitetsminskning eller oåterkallelig stängning av produktionskapacitet där det finns strukturell överskottskapacitet inom sektorn (kapacitetsminskningen måste gå utöver den minskning som skulle göras utan omstruktureringsstödet). Det enda undantaget till detta är fall där samtliga beslut som fattats till förmån för alla stödmottagare ett givet år inte inbegriper en varukvantitet som överstiger 3 % av den årliga totala kvantiteten av sådan produktion i det landet (3 % för åtgärder som riktas mot en viss kategori av produkter eller aktörer och 1,5 % för andra åtgärder).

(100)

Medlemsstaterna fick begära att dessa jordbruksbestämmelser skulle tillämpas i stället för bestämmelserna i 1997 års riktlinjer för andra sektorer än jordbruket (stränga villkor gällde för de sektorerna, särskilt i fråga om omstruktureringsplanen och stödmottagarens bidrag till omstruktureringen – se skälen 109–121 i avsnitt b om andra sektorer än jordbrukssektorn).

(101)

De grekiska myndigheterna lämnade i sin skrivelse av den 9 augusti 2004 ingen information som gjorde det möjligt för kommissionen att fastställa att stödordningen hade anpassats för att uppfylla dessa bestämmelser och att det stöd som beviljades under den berörda perioden alltså beviljades i enlighet med de relevanta villkoren i 1997 års riktlinjer, det vill säga antingen de villkor som beskrivs i skäl 99 led b eller villkoren för andra sektorer än jordbrukssektorn (inlämning av en omstruktureringsplan för att återställa lönsamheten på grundval av realistiska antaganden inom en rimlig tid, minskning av effekterna för konkurrenterna, respekt för principen ”för första och sista gången”, kapacitetsminskning när det gällde strukturell överskottskapacitet inom den berörda sektorn och stöd i proportion till omstruktureringskostnaderna och till de sociala kostnaderna för omstruktureringen).

III.   1 juli 2000–30 juni 2003

(102)

Riktlinjerna från 1997 ersattes den 9 oktober 1999 av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (nedan kallade 1999 års riktlinjer) (38). I punkt 6.3 i 1999 års riktlinjer anges följande: ”Medlemsstaterna skall anpassa de av sina befintliga ordningar för stöd till undsättning och omstrukturering som är i kraft efter den 30 juni 2000 så att de efter den dagen är i överensstämmelse med dessa riktlinjer …”. Vidare anges att för att ”kommissionen skall kunna kontrollera att anpassningen genomförs, skall medlemsstaterna före den 31 december 1999 lämna in en förteckning över samtliga sådana ordningar till kommissionen. Därefter, och senast den 30 juni 2000, skall de översända upplysningar som är tillräckligt utförliga för att kommissionen skall kunna kontrollera om ordningarna anpassats till dessa riktlinjer.”

(103)

I 1999 riktlinjer fanns också ett särskilt avsnitt om omstrukturering av företag i svårigheter inom jordbrukssektorn. Jämfört med 1997 års riktlinjer innehöll detta avsnitt en definition av strukturell överskottskapacitet inom sektorn och det undantag som avses i skäl 99 led b begränsades till företag inom primärproduktionssektorn (vilket ledde till att delsektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter automatiskt omfattades av ett krav på kapacitetsminskning). Dessutom infördes villkoret ”första och sista gången”, vilket innebar att omstruktureringsstöd endast kunde beviljas en gång.

(104)

I sin skrivelse av den 9 augusti 2004 kunde de grekiska myndigheterna inte lämna någon information som gjorde det möjligt för kommissionen att konstatera att stödordningen hade anpassats för att uppfylla dessa bestämmelser och att det stöd som beviljats under den berörda perioden alltså hade beviljats enligt de gällande villkoren i 1999 års riktlinjer, det vill säga efter inlämnandet av en omstruktureringsplan som innebar stängning av kapacitet vid fall av strukturell överskottskapacitet, tillämpning av det begränsade undantag som avses i skäl 103 vid behov samt tillämpning av principen om ”första och sista gången”.

ii)   Garantier

(105)

En annan faktor i kommissionens beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget är frågan om förenligheten i eventuellt stöd som beviljats i form av garantier. De grekiska myndigheterna lämnade ett antal synpunkter i sin skrivelse av den 9 augusti 2004 (se skäl 57 leden c och g). Kommissionen måste dock ge följande kommentarer till dessa synpunkter:

a)

När det gäller led c utesluter det faktum att beviljandet av garantierna omfattas av stränga villkor inte i sig förekomsten av statligt stöd. I de bestämmelser som var tillämpliga under den berörda stödordningens löptid, såsom de anges i skrivelserna till medlemsstaterna SG(89) D/4328 av den 5 april 1989 och SG(89) D/12772 av den 12 oktober 1989 samt i punkt 38 i kommissionens meddelande till medlemsstaterna om tillämpning av artiklarna 92 [EEG] och 93 [EEG] samt i artikel 5 i kommissionens direktiv 80/723/EEG på offentliga företag inom tillverkningssektorn (39), anges det tvärtom tydligt att alla garantier som lämnas av staten direkt eller genom delegering via finansiella institut omfattas av artikel 92.1 i EEG-fördraget och det föreskrivs att villkor ska tillämpas som kan innebära att företaget sätts i konkurs. Även om det är sant att ovannämnda skrivelser ersattes år 2000 av kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier där det fastställs villkor för att kunna utesluta förekomsten av statligt stöd, finns det inga uppgifter i de grekiska myndigheternas skrivelse av den 9 augusti 2004 som visar att de beviljade garantierna uppfyller några av de villkoren.

b)

Även om de grekiska myndigheterna hade lämnat uppgifter i syfte att visa att de beviljade garantierna uppfyllde villkoren för att utesluta statligt stöd hade kommissionen inte kunnat godkänna motiveringen eftersom, för att bara nämna ett exempel, undantaget endast gäller om mottagarföretagen inte befinner sig i svårigheter.

c)

När det gäller led g innebär det faktum att garantin inte täcker vissa avgifter inte på något sätt att samtliga villkor har uppfyllts för att det stöd som en beviljad garanti innebär ska kunna anses vara förenligt med den inre marknaden. Dessutom framgår det inte av några andra uppgifter som de grekiska myndigheterna lämnat i sin skrivelse av den 9 augusti 2004 att villkoren har uppfyllts.

(106)

Därför anser kommissionen att garantierna under hela den berörda stödordningens löptid ingick i ett paket av instrument för att bevilja stöd till företag i svårigheter och att stödets förenlighet med bestämmelserna därför är knuten till omstruktureringsprocessen i sin helhet. Som framgår av analysen i skälen 94–104 har de grekiska myndigheterna inte lämnat tillräckliga uppgifter för att undanröja de tvivel som kommissionen uttryckte när den inledde det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget (dessa slutsatser om garantierna gäller även för de tre förfaranden som avses i detta beslut och för alla nämnda sektorer, med undantag för de garantier som föreskrivs i ministerbeslut nr 2/82257/0025 av den 18 december 2000, som kommer att granskas separat med hänsyn till det kriterium för bärkraft som använts – bärkraft före omstrukturering av skuld).

(107)

Inget av de övriga argument som de grekiska myndigheterna framförde i sin skrivelse av den 9 augusti 2004 (tillämpad ränta, frågan om eventuella ytterligare utgifter till följd av ministerbeslut som utgjorde en oskiljaktig del av den rättsliga grunden för stödordningen, hur ofta räntan beräknas) tillför något som ändrar kommissionens ståndpunkt, som beskrivs ovan.

(108)

Eftersom den information som lämnats av de grekiska myndigheterna inte undanröjer de tvivel som kommissionen uttryckte när den inledde det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget kan kommissionen endast konstatera att stödordningen i fråga är oförenlig med den gemensamma marknaden.

b)    Andra sektorer än jordbrukssektorn

(109)

Precis som i fråga om jordbrukssektorn måste kommissionen undersöka det berörda stödet mot bakgrund av de regler som är tillämpliga på stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

(110)

När ministerbeslut nr 69836/B1461 trädde i kraft, det vill säga den 1 oktober 1993 fastställdes de berörda reglerna i den åttonde rapporten om konkurrenspolitiken, särskilt i punkterna 177, 227 och 228 i denna.

(111)

I punkt 177 i rapporten anges att det kan behövas undsättningsåtgärder för att skapa andrum för att ta fram mer långsiktiga lösningar på ett företags problem, men att dessa åtgärder inte bör hindra eventuella nödvändiga kapacitetsminskningar och därför bör begränsas till fall där de är nödvändiga för att hantera akuta sociala problem.

(112)

I punkt 227 fastställs att undsättningsstöd kan vara befogat i enlighet med fördraget när det är kopplat till omstruktureringsstöd för att återställa det berörda företagets och/eller de berörda regionernas långsiktiga bärkraft och när de tillämpas tillräckligt specifikt för att göra det möjligt att bedöma dess effekter.

(113)

I punkt 228 i rapporten förtydligas kommissionens ståndpunkt ytterligare i fråga om undsättningsstöd och det ges en definition av omstruktureringsstöd.

(114)

Undsättningsstöd måste

a)

bestå av likviditet i form av lånegarantier eller lån med normala affärsmässiga räntor,

b)

begränsa sig till vad som är nödvändigt för att fortsätta driften av företaget, för att täcka lönekostnader och normala insatsvaror,

c)

betalas ut endast under den period som är nödvändig (i regel sex månader) för att utforma omstruktureringsåtgärder,

d)

kunna motiveras med allvarliga sociala problem och företagets fortsatta drift får inte leda till några negativa effekter för näringslivet i de andra medlemsstaterna.

(115)

Omstruktureringsstöd ska vara helt avhängigt av genomförandet av en sund omstrukturering eller ett sunt omställningsprogram och stödet bör vederbörligen och effektivt tjäna till att återställa den berörda produktionens bärkraft. Stödandelen och stödbeloppet ska begränsas till det absoluta minimum som är nödvändigt för att ge företaget stöd under den oundvikliga övergångsperioden innan programmet kommer igång. Stödet ska således ges under en begränsad tidsperiod och ska gradvis minskas.

(116)

Dessa villkor ersattes 1994 av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (40), som trädde i kraft den 23 december 1994 (nedan kallade 1994 års riktlinjer), och därefter av 1997 års riktlinjer, som trädde i kraft den 1 januari 1998, och därefter av 1999 års riktlinjer som tillämpades från och med den 1 juli 2000, med hänsyn till den anpassningsperiod som medlemsstaterna beviljades i fråga om stödordningar (se skälen 98 och 102).

(117)

I 1994 års riktlinjer bekräftas kommissionens linje i fråga om undsättningsstöd (se skäl 114) och där fastställs mer detaljerat vilket innehåll och vilka effekter de omstruktureringsplaner som ska lämnas in bör ha (utsikterna till återupprättad lönsamhet på grundval av realistiska antaganden inom rimlig tid, begränsning av effekterna på konkurrenter, begränsning av effekterna för konkurrenter, respekt för principen om ”första och sista gången”, kapacitetsminskning i fråga om strukturell överskottskapacitet inom den berörda sektorn samt stöd i proportion till omstruktureringskostnaderna samt fördelar som också omfattar de sociala kostnaderna för omstruktureringen).

(118)

När det gäller andra sektorer än jordbrukssektorn upprepas innehållet i 1994 års riktlinjer i 1997 års riktlinjer, som var ett resultat av den regelbundna översynen av kommissionens politik för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

(119)

I 1999 års riktlinjer tillämpas strängare villkor för att bevilja undsättningsstöd genom att det införs en fast tidsfrist för att lämna in omstruktureringsplanen. När det gäller omstrukturering är riktlinjerna mycket mer restriktiva för små och medelstora företag och det införs en möjlighet att kräva obligatorisk kapacitetsminskning även när det inte föreligger strukturell överskottskapacitet inom sektorn.

(120)

Eftersom de förklaringar som de grekiska myndigheterna lämnat i sin skrivelse av den 9 augusti 2004 gäller såväl jordbrukssektorn som andra sektorer kan kommissionen endast konstatera – liksom den gjorde för jordbrukssektorn – att inga av de uppgifter som lämnats av de grekiska myndigheterna gör det möjligt för kommissionen att fastställa att de olika villkor som fastställs i 1994, 1997 och 1999 års riktlinjer var uppfyllda (för att bara ta ett exempel finns det inget som tyder på att stödmottagarna lämnade in någon omstruktureringsplan med de kompensationsåtgärder som krävdes). Denna slutsats gäller även i fråga om efterlevnaden av de bestämmelser som anges i den åttonde rapporten om konkurrenspolitiken.

(121)

Eftersom det saknas belägg för att ovannämnda bestämmelser har följts kan kommissionen inte fastställa att stödet beviljades efter inlämnade av en omstruktureringsplan som innehöll alla de delar som krävs enligt de olika regler som avses ovan (särskilt möjligheten till återupprättad lönsamhet på grundval av realistiska antaganden inom en rimlig tid, begränsning av effekterna på konkurrenter, respekt för principen om ”första och sista gången”, kapacitetsminskning och stöd i proportion till omstruktureringskostnaderna och fördelar som även omfattar de sociala kostnaderna för omstruktureringen). De tvivel som kommissionen uttryckte när den inledde det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget kvarstår därför och kommissionen kan endast konstatera att stödordningen i fråga är oförenlig med den gemensamma marknaden.

V.II.2   STÖD TILL DEPARTEMENTEN FLORINA OCH KILKIS, BEHANDLAT NÄR DET ANDRA FÖRFARANDET INLEDDES

a)    Jordbrukssektorn

(122)

I sin skrivelse av den 18 augusti 2005 hävdade de grekiska myndigheterna att det grundläggande beslutet om att bevilja stöd (ministerbeslut nr 66336/B.1398/1993) gällde industri- och hantverksföretag och att inga bestämmelser i det beslutet därför gällde jordbruksföretag.

(123)

Kommissionen noterar denna information och anser därför att den berörda stödordningen inte behöver granskas mot bakgrund av de regler som var tillämpliga på statligt stöd inom jordbrukssektorn när stödet beviljades.

b)    Andra sektorer än jordbrukssektorn

(124)

Kommissionen, som när förfarandet inleddes ansåg att stödordningen var riktad mot företag i svårigheter eftersom det i ministerbeslut nr 66336/B.1398/1993 angavs att företagen måste vara bärkraftiga efter omstruktureringen (vilket i sig inte uteslöt att företagen var i svårigheter när de godkändes för stödordningen), måste undersöka om stödet i fråga är förenligt med de regler för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter som gällde när stödet beviljades.

(125)

De regler för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter som gällde när det berörda stödet beviljades var, i kronologisk ordning, bestämmelserna i punkterna 177, 227 och 228 i den åttonde rapporten om konkurrenspolitiken, 1994 års riktlinjer och 1997 års riktlinjer.

(126)

När det gäller efterlevnaden av bestämmelserna i punkterna 177, 227 och 228 i den åttonde rapporten om konkurrenspolitiken och 1994, 1997 och 1999 års riktlinjer är de förklaringar som de grekiska myndigheterna lägger fram i sin skrivelse av den 18 augusti 2005 identiska med dem som lades fram för att motivera beviljandet av stöd i departementen Kastoria och Evia (de grekiska myndigheternas argument beskrivs närmare i skäl 57 leden a–f och är desamma som anges i skäl 56 leden a–e). Kommissionens analys i skälen 110–121 är alltså lika giltig i det här fallet, vilket innebär att de tvivel som kommissionen uttryckte när den inledde det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i fördraget kvarstår och att kommissionen endast kan konstatera att den berörda stödordningen är oförenlig med den gemensamma marknaden.

(127)

I sin skrivelse av den 18 augusti 2005 försökte de grekiska myndigheterna också motivera stödet i fråga med att departementen Florina och Kilkis angränsar till den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och att de lokala företagen drabbades svårt av kriget i den regionen.

(128)

Denna hänvisning till exceptionella händelser hade kunnat göra det möjligt att tillämpa artikel 107.2 b i fördraget, enligt vilken stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller exceptionella händelser är förenligt med den inre marknaden. De grekiska myndigheterna har emellertid inte lämnat några belägg för de svårigheter som de hävdar att företagen i de båda departementen hade och inte heller har de visat något orsakssamband mellan dessa svårigheter och instabiliteten i området till följd av händelserna i Jugoslavien. Kommissionen har inte heller fått någon information som pekar på att de händelser som de grekiska myndigheterna hänvisar till kunde ha fått de beskrivna effekterna under stödordningens hela löptid. Slutligen undrar kommissionen varför stödordningen endast tillämpades för vissa ekonomiska sektorer i de båda departementen med tanke på att de händelser som man hänvisar till logiskt sett borde ha påverkat alla lokala företag oberoende av sektor.

(129)

Därför kan kommissionen inte se hur artikel 107.2 b i fördraget skulle kunna tillämpas på stödordningen i fråga. Kommissionen kan därför bara än en gång konstatera att den berörda stödordningen är oförenlig med den gemensamma marknaden.

V.II.3   STÖD TILL DEPARTEMENTEN RODOPI, EVROS, XANTHI, LESBOS, SAMOS, CHIOS OCH DODEKANESOS, BEHANDLAT NÄR DET TREDJE FÖRFARANDET INLEDDES

(130)

Med tanke på att kommissionen i beslutet om att inleda förfarandet angav att den, med hänsyn till den tillgängliga informationen, inte skulle kunna avgöra huruvida de båda ministerbesluten 1989 och efterföljande beslut (beskrivs närmare i skälen 50–52) var en fristående stödordning eller ingick i det övergripande system som granskades i de olika inledda förfarandena, och med tanke på att skrivelsen av den 10 maj 2006 från de grekiska myndigheterna inte innehöll någon förklaring om detta, kommer förenligheten med den inre marknaden för det stöd som föreskrivs i dessa ministerbeslut att undersökas separat. De garantier som föreskrivs i ministerbeslut nr 2/82257/0025 av den 18 december 2000 (se skäl 49) kommer också att undersökas separat eftersom det där föreskrivs att stödmottagarna måste vara bärkraftiga och inte bärkraftiga efter omstruktureringen, som i de övriga fall som beskrivs i det här beslutet.

(131)

När det gäller de ministerbeslut som avses i skälen 44–52 kommer analysen att bestå av två huvuddelar, en jordbruksdel och en övrig del, precis som för de stödordningar som undersöktes i de båda första förfarandena, men den övriga delen kommer att delas upp i flera underavsnitt – industri-, hotell- och hantverkssektorerna å ena sidan och sjöfartssektorn å andra sidan. Kolsektorn, som också togs upp i beslutet om att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i fördraget, kommer inte att granskas här eftersom de grekiska myndigheterna i sina skrivelser av den 15 och 29 mars 2011 förklarade att de berörda utvinningsverksamheterna gällde marmor och sten, vilket innebär att de berörda företagen omfattas av granskningen av industrisektorn.

a)    Jordbrukssektorn

(132)

Kommissionen måste granska stödordningen mot bakgrund av de regler som gällde för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter när stödet beviljades.

(133)

När det gäller jordbrukssektorn har de berörda reglerna beskrivits i skälen 90 och 98–103. Eftersom den berörda stödordningen upphörde att gälla den 31 december 2005 bör gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag 2004 (41) (nedan kallade 2004 års riktlinjer) läggas till förteckningen över tillämpliga förordningar. 2004 års riktlinjer trädde i kraft den 10 oktober 2004 och skärpte de villkor som fastställts i 1999 kårs riktlinjer (särskilt i fråga om att mottagarens bidrag till omstruktureringen måste vara reellt och fritt från stöd). Med hänsyn till mottagarnas egenskaper (industriella djuruppfödningsföretag och mjölkgårdar) finns det dessutom skäl att anta att stödordningen kan ha täckt både primärproduktion (enbart djuruppfödning) och bearbetning/saluföring (till exempel gårdar med bearbetningsanläggning på platsen).

(134)

När det gäller efterlevnaden av villkoren i sig konstaterar kommissionen att det i ministerbeslut nr 1648/B22 av den 13 januari 1994 och efterföljande ändringar föreskrivs omstrukturering av lån som kunde användas till investeringar eller rörelsekapital.

(135)

När det gäller omstruktureringen av lån knutna till investeringar lämnade de grekiska myndigheterna i sin skrivelse av den 10 maj 2006 inga upplysningar som gjorde det möjligt för kommissionen att bekräfta att de omstrukturerade lånen verkligen var knutna till redan gjorda investeringar. Därför kan kommissionen inte konstatera att villkoret i skäl 90 led a har uppfyllts.

(136)

Inte heller kan kommissionen säkert konstatera på grundval av den tillgängliga informationen att villkoret i skäl 90 led b har uppfyllts helt och hållet, eftersom Grekland inte lämnade några närmare uppgifter på denna punkt i sin skrivelse av den 10 maj 2006.

(137)

När det gäller kravet i skäl 90 led c konstaterar kommissionen att det andra alternativet är uppfyllt, eftersom stödmottagarna måste vara bärkraftiga efter omstruktureringen baserat på en bedömning som gjordes av bankerna.

(138)

När det gäller omstrukturering av lån till rörelsekapital kunde den berörda ordningen inte heller ha tillämpats i enlighet med samtliga de villkor som anges i skäl 90 eftersom det i det första villkoret (skäl 90 led a) uttryckligen anges att lånen måste var knutna till investeringar.

(139)

När det gäller det stöd som beviljats från och med den 1 januari 1998 fram till dess att 2004 års riktlinjer började tillämpas, gäller analysen i skälen 98–104 också i detta fall eftersom Grekland i sin skrivelse av den 10 maj 2006 inte lämnade någon information som gjorde det möjligt för kommissionen att bekräfta att det hade lämnats in en omstruktureringsplan tillsammans med det obligatoriska bidraget för att få stödet i fråga.

(140)

När det slutligen gäller det stöd som beviljats från och med den dag då 2004 års riktlinjer trädde i kraft kan kommissionen bara påpeka att Grekland i sin skrivelse av den 10 maj 2006 inte lämnade några upplysningar som gjorde det möjligt för kommissionen att bekräfta att en omstruktureringsplan hade lämnats in tillsammans med det obligatoriska bidraget för att få stödet i fråga. Därför kan kommissionen inte undanröja alla tvivel som den gav uttryck för när den inledde det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 fördraget och tvingas därför konstatera att stödordningen i fråga är oförenlig med den gemensamma marknaden.

(141)

I sin skrivelse av den 10 maj 2006 försökte de grekiska myndigheterna motivera stödet i fråga med hänvisning till kriget i grannområdet. Grekland ansåg att detta innebar att stödet kunde omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 107.3 a och c i fördraget (se skäl 59 led a).

(142)

Kommissionen kan inte godta detta argument av flera skäl:

a)

Ur regleringssynpunkt betraktas förekomsten av en konflikt som en exceptionell händelse som endast kan omfattas av artikel 107.2 b i fördraget, där det föreskrivs att stöd som är avsett att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser är förenligt med den inre marknaden.

b)

Inom jordbrukssektorn bedöms stödåtgärdernas förenlighet mot bakgrund av det undantag som föreskrivs i artikel 107.3 c i fördraget, där det fastställs att stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, kan anses vara förenligt med den inre marknaden. Dessa stödåtgärder kan alltså inte bedömas mot bakgrund av det undantag som föreskrivs i artikel 107.3 a i fördraget, där det fastställs att stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning och i de regioner som avses i artikel 349 (42), med hänsyn till deras strukturella, ekonomiska och sociala situation kan anses förenligt med den inre marknaden.

c)

För att detta undantag ska vara tillämpligt måste stödet ha beviljats i enlighet med reglerna om undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, men det har visats ovan att så inte var fallet.

(143)

Kommissionen kan av följande skäl inte fastställa att artikel 107.2 b i fördraget är tillämplig:

a)

I sin skrivelse av den 10 maj 2006 påpekade Grekland mycket riktigt att den totala BNP och BNP per capita i de berörda departementen var mycket låg i förhållande till andra områden i landet under den period som stödordningen omfattade, men hävdade också att BNP ökade något under samma period, vilket visar att kriget i grannregionerna inte hade någon katastrofal inverkan på ekonomierna i de områden som berördes.

b)

Som framgår av beskrivningen av den rättsliga grunden för stödordningen gjordes vissa förändringar i ordningen nästan tio år efter det att fientligheterna upphörde i grannområden. Det går alltså inte att säga att Grekland var tvunget att ingripa på grund av att det var krig i grannområdena och att det fanns ett orsakssamband mellan detta och företagens svårigheter (ett enda exempel räcker för att illustrera detta; ministerbeslut nr 2/64046/0025/2003 av den 28 januari 2004 som det hänvisas till i skäl 48 täcker lån som kunde tas av industriföretag – det vill säga eventuellt av industriella djuruppfödningsföretag – till och med den 31 december 2004).

(144)

När det gäller de grekiska myndigheternas övriga kommentarer i sin skrivelse av den 10 maj 2006 vill kommissionen betona följande (dessa synpunkter gäller med undantag för led b även för alla andra sektorer som avses i det inledda förfarandet).

a)

Problem som bristande dynamik i lokala marknader eller minskad efterfrågan kan inte lösas genom stöd till företag i svårigheter utan omstrukturering. Strukturella åtgärder är en lämpligare stödmetod.

b)

De berörda departementens andel av den sammanlagda köttproduktionen i Grekland har absolut ingenting att göra med risken för snedvridning av konkurrensen till följd av stöd som beviljas utanför det fastställda regelverket (i detta fall stöd till företag i svårigheter utan någon omstruktureringsplan). Enligt domstolens rättspraxis kan ett finansiellt stöd som beviljas av en medlemsstat och som stärker ett företags ställning i förhållande till konkurrenterna (vilket sker i detta fall) skapa en konkurrensfördel gentemot andra företag som inte främjas av detta stöd (43).

c)

Frågan om företagens bärkraft i den mening som fastställs i de båda ministerbeslut som utfärdades 1989 kommer att behandlas senare i detta beslut.

d)

Argumentet att det konto som inrättats enligt lag nr 128/75 inte är en statlig resurs behandlades i skäl 82 led d.

(145)

Mot bakgrund av ovanstående måste kommissionen konstatera att den berörda stödordningen är oförenlig med den inre marknaden.

b)    Industrisektorn, hantverkssektorn och hotellsektorn

(146)

Kommissionen måste undersöka stödordningen i fråga mot bakgrund av de regler som är tillämpliga på stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

(147)

Precis som för det stöd som avses i de två första förfarandena var de regler som gällde för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter när stödet i fråga beviljades i kronologisk ordning punkterna 177, 227 och 228 i den åttonde rapporten om konkurrenspolitiken samt 1994, 1997 och 1999 års riktlinjer. I detta fall bör även 2004 års riktlinjer läggas till eftersom stödordningen upphörde att gälla den 31 december 2005 i vissa departement.

(148)

Den information som de grekiska myndigheterna överlämnade i sin skrivelse av den 10 maj 2006 och som återges i skäl 59 innehåller inga närmare uppgifter om efterlevnaden av reglerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Därför kan kommissionen inte kontrollera om bestämmelserna i punkterna 177, 227 och 228 i den åttonde rapporten om konkurrenspolitiken samt 1994, 1997, 1999 och 2004 års riktlinjer följdes.

(149)

Därför kan kommissionen inte undanröja alla tvivel som den gav uttryck för när den inledde det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 fördraget och tvingas därför konstatera att stödordningen i fråga är oförenlig med den gemensamma marknaden.

c)    Sjöfartssektorn

(150)

Den berörda stödordningens förenlighet med den inre marknaden kommer att bedömas ur två synvinklar som återspeglar att begreppet sjöfartssektorn omfattar både varvsindustri och sjötransporter.

(151)

Kommissionen måste undersöka stödordningen i fråga mot bakgrund av de regler som är tillämpliga på stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

(152)

När det gäller varvsindustrin har de tillämpliga reglerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter sedan ikraftträdandet av ministerbeslut nr 1648/B.22 av den 13 januari 1994 varit följande:

a)

Till och med den 31 december 1998: Rådets direktiv 90/684/EEG av den 21 december 1990 om stöd till varvsindustrin (44).

b)

1 januari 1999–31 december 2003: Rådets förordning (EG) nr 1540/98 av den 29 juni 1998 om fastställande av nya regler för stöd till varvsindustrin (45).

c)

Från och med den 1 januari 2004: Rambestämmelser för statligt stöd till varvsindustrin (46).

(153)

I sin skrivelse av den 10 maj 2006 lämnade de grekiska myndigheterna ingen information som gjorde det möjligt för kommissionen att konstatera att den berörda stödordningen hade tillämpats i enlighet med reglerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter inom denna sektor. Därför kan kommissionen inte undanröja de tvivel som den gav uttryck för när den inledde det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 fördraget och tvingas därför konstatera att stödordningen i fråga är oförenlig med den inre marknaden.

(154)

Kommissionen kommer även när det gäller sjötransporter att undersöka stödordningen i fråga mot bakgrund av de regler som är tillämpliga på stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

(155)

Sedan ministerbeslut nr 1648/B.22 av den 13 januari 1994 trädde i kraft har de tillämpliga reglerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter inom sjöfartssektorn varit och är fortfarande följande:

a)

Finansiella och skattemässiga åtgärder för gemenskapsregistrerade fartyg som bedriver sjöfartsverksamhet (47).

b)

Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport (48).

c)

Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport 2004 (49).

(156)

I sin skrivelse av den 10 maj 2006 lämnade de grekiska myndigheterna ingen information som gjorde det möjligt för kommissionen att konstatera att den berörda stödordningen hade tillämpats i enlighet med reglerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter inom denna sektor. Därför kan kommissionen inte undanröja de tvivel som den gav uttryck för när den inledde det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i fördraget och tvingas därför konstatera att stödordningen i fråga är oförenlig med den inre marknaden.

d)    Stöd till departementen Lesbos, Samos, Chios och Dodekanesos, som också avses i det tredje förfarandet

(157)

Inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i fördraget arbetade kommissionen enligt två hypoteser, eftersom den saknade tillräckliga uppgifter:

a)

Det stöd som föreskrevs i ministerbeslut nr 2041901 av den 16 maj 1989 och i ministerbeslut nr 2078809 av den 10 oktober 1989 samt ändringarna av dessa beslut omfattades av samma regelverk som det som fastställs i de beslut som anges i skälen 44–48.

b)

Stödet ingick i ett finansieringssystem som inte inrättades på samma grunder.

(158)

I sin skrivelse av den 10 maj 2006 hävdade Grekland att det fastställdes i de båda ministerbesluten från 1989 att företagen måste vara bärkraftiga före och efter omstruktureringen av deras skulder. Kommissionen kan inte godta detta påstående eftersom en förnyad granskning visar att det inte föreskrivs i något av de båda besluten att företagen måste vara bärkraftiga före och efter omstruktureringen av skulder. Därför kommer kommissionen att bedöma förenligheten i det stöd som omfattas av de två besluten med efterföljande ändringar inte bara med utgångspunkt i de två hypoteser som anges i skäl 157, utan också genom att i den andra hypotesen utesluta att stödet kan ha beviljats företag i svårigheter.

(159)

När det gäller den första hypotes som beskrivs i skäl 157 måste kommissionen, om de två ministerbesluten från 1989 och deras ändringar omfattas av samma rambestämmelser som fastställs genom de ministerbeslut som avses i skälen 44–48, konstatera att analysen i skälen 146–149 fortfarande är giltig, att Greklands förklaringar i skrivelsen av den 10 maj 2006 inte undanröjer kommissionens tvivel när den inledde det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 och att kommissionen tvingas konstatera att stödordningen i fråga är oförenlig med den inre marknaden.

(160)

När det gäller den andra hypotesen måste två scenarier undersökas: stöd beviljades företag i svårigheter eller stöd beviljades bärkraftiga företag.

(161)

I det första scenariot är analysen i skälen 146–149 fortfarande giltig, Greklands förklaringar i skrivelsen av den 10 maj 2006 undanröjer inte kommissionens tvivel när den inledde det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 och kommissionen tvingas därför konstatera att stödordningen i fråga är oförenlig med den inre marknaden.

(162)

I det andra scenariot konstaterar kommissionen också att Greklands förklaringar i skrivelserna av den 10 maj 2006, den 15 mars 2011 och den 29 mars 2011 inte gör det möjligt för kommissionen att kontrollera om det rörelsekapital som anskaffats genom subventionerade lån har finansierat stödberättigande investeringar i den mening som avses i unionens regler om regionalstöd (sedan ministerbeslut nr 2041901 av den 16 maj 1989 trädde i kraft har de tillämpliga reglerna varit kommissionens meddelande om metoderna för tillämpning av artikel 92.3 a och 92.3 c på regionala stöd (50), följda av 1998 års riktlinjer för statligt regionalstöd 1998 (51)). Kommissionen måste därför dra slutsatsen att stödordningen i fråga är oförenlig med den inre marknaden.

(163)

Om detta rörelsekapital inte finansierade stödberättigande investeringar i den mening som fastställs i unionens regler för statligt regionalstöd måste kommissionen kontrollera om det stöd som beviljats för att anskaffa detta kapital, och som i så fall är driftsstöd, kan anses vara förenligt med de relevanta bestämmelserna i unionens regler för statligt regionalstöd. Här vill kommissionen understryka att det är upp till den berörda medlemsstaten att uppfylla sin skyldighet att samarbeta med kommissionen genom att överlämna all information som kommissionen behöver för att kontrollera att stödet i fråga är förenligt med bestämmelserna (52). Eftersom informationen i de olika skrivelser som Grekland har översänt inte gör det möjligt för kommissionen att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i unionens regler för statligt regionalstöd kan kommissionen endast konstatera att stödordningen i fråga är oförenlig med den inre marknaden.

(164)

Den garanti som beviljats enligt beslut nr 2/82257/0025 av den 18 december 2000 kan inte anses vara ett instrument för att stödja omstruktureringen av ett företag i svårigheter i likhet med den garanti som föreskrivs i andra beslut som det hänvisas till i det här beslutet, eftersom det fastställs i ministerbeslut nr 2/82257/0025 att denna garanti endast får beviljas bärkraftiga företag och inte till företag som är bärkraftiga efter omstrukturering av skulder. Garantin bör därför granskas mot bakgrund av de tillämpliga reglerna för statligt stöd.

(165)

Från och med att ministerbeslut nr 2/82257/0025 av den 18 december 2000 trädde i kraft och fram till och med den 31 december 2005 (när stödordningen upphörde att gälla) omfattades garantierna av 2000 års meddelande.

(166)

I 2000 års meddelande fastställs att kommissionen måste bedöma förenligheten i stöd som är knutet till en garanti på grundval av de regler som tillämpas för andra stödformer och som fastställs i de olika regelverk och riktlinjer som är tillämpliga för sektorerna i fråga. Garantin kan dessutom endast godkännas om mobiliseringen av den är knuten genom avtal till specifika villkor som kan vara så långtgående som obligatorisk konkurs för mottagarföretaget eller ett liknande förfarande.

(167)

I det föreliggande fallet har de grekiska myndigheterna inte lämnat in någon information om de beviljade garantierna. Därför kan kommissionen inte bedöma garantin mot bakgrund av de olika regler som är tillämpliga i de berörda sektorerna eller kontrollera om stödåtgärden kunde ha överskridit de högsta tillåtna stödnivåer som i förekommande fall var tillämpliga för företag som inte befann sig i svårigheter (Grekland lämnade inte heller någon information om efterlevnaden av de olika reglerna i sitt svar på det tredje förfarandet).

(168)

Under dessa omständigheter kan kommissionen inte konstatera att det stöd som beviljats i form av garantier enligt ministerbeslut nr 2/82257/0025 av den 18 december 2000 är förenligt med den inre marknaden.

VI.   SLUTSATSER

(169)

Kommissionen konstaterar att Grekland olagligen har genomfört stödåtgärderna i fråga i strid med artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Analysen ovan visar att stödet inte kan förklaras förenligt med den inre marknaden eftersom Grekland inte har lämnat några upplysningar som visar att de olika nämnda reglerna har följts och kommissionen därmed inte har kunnat undanröja de tvivel som den uttryckte när den inledde de olika förfarandena. Här påminner kommissionen om att det är den berörda medlemsstatens ansvar att uppfylla sin skyldighet att samarbeta med kommissionen genom att överlämna all information den behöver för att kontrollera att stödet i fråga är förenligt med bestämmelserna.

(170)

Enligt artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (53) ska kommissionen när den fattar negativa beslut i fråga om olagligt stöd, besluta att den berörda medlemsstaten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren (i det här fallet alla företag som har främjats av bestämmelserna i de granskade ministerbesluten). Grekland ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva det oförenliga stödet från mottagarna. I enlighet med bestämmelserna i punkt 42 i kommissionens tillkännagivande Effektivare verkställande av kommissionsbeslut som ålägger medlemsstater att återkräva olagligt och oförenligt statligt stöd (54) har Grekland en tidsfrist på fyra månader efter delgivningen av detta beslut för att genomföra det. Det stöd som ska återkrävas ska omfatta ränta som ska beräknas i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (55).

(171)

Detta beslut ska genomföras utan dröjsmål, särskilt med avseende på återkravet av allt individuellt stöd som har beviljats inom ramen för stödordningen, med undantag för individuellt stöd som har beviljats särskilda projekt som när stödet beviljades uppfyllde alla villkor i den tillämpliga förordningen om stöd av mindre betydelse eller om undantag enligt artiklarna 1 och 2 i rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd (56), eller beviljats inom ramen för en stödordning som godkänts av kommissionen.

(172)

I artikel 15 i förordning (EG) nr 659/1999 fastställs emellertid att en preskriptionstid ska gälla för kommissionens befogenheter att återkräva stöd. Preskriptionstiden ska börja den dag då det olagliga stödet beviljas mottagaren antingen som individuellt stöd eller på grundval av en stödordning. Preskriptionstiden ska avbrytas av varje åtgärd avseende det olagliga stödet som vidtas av kommissionen eller av en medlemsstat som agerar på kommissionens begäran. Vid varje avbrott ska tiden börja räknas på nytt.

(173)

I det föreliggande fallet får kommissionen gå tillbaka till följande datum i fråga om återkrav:

a)

Det stöd som avses i det första förfarandet: Den 1 oktober 1993, med hänsyn till att kommissionens första åtgärd vidtogs den 27 maj 2003 medan ministerbeslut nr 69836/B1461, som antogs den 14 september 1993, offentliggjordes i Greklands officiella tidning den 1 oktober 1993 och trädde i kraft samma dag.

b)

Det stöd som avses i det andra förfarandet: Den 22 april 1994, med hänsyn till att kommissionens första åtgärd vidtogs den 22 april 2004.

c)

Det stöd som avses i det tredje förfarandet: Den 12 november 1994, med hänsyn till att kommissionens första åtgärd vidtogs den 12 november 2004.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det stöd i form av omstrukturering av skulder som Grekland olagligen har genomfört i departementen Kastoria, Evia, Florina, Kilkis, Rodopi, Evros, Xanthi och Dodekanesos samt öarna Lesbos, Samos och Chios i strid med artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är oförenligt med den inre marknaden.

Artikel 2

Individuellt stöd som har beviljats enligt någon av de stödordningar som avses i artikel 1 utgör inte stöd om det, vid den tidpunkt det beviljades, uppfyller villkoren i den förordning som har antagits i enlighet med artikel 2 i förordning (EG) nr 994/98, och som var tillämplig vid den tidpunkt då stödet beviljades.

Artikel 3

1.   Grekland ska från stödmottagaren återkräva det oförenliga stöd som har beviljats inom ramen för de stödordningar som avses i artikel 1.

2.   Det stöd som ska återkrävas ska innefatta ränta från den dag då stödet ställdes till stödmottagarnas förfogande till den dag det har återbetalats.

3.   Räntan ska beräknas som sammansatt ränta enligt kapitel V i förordning (EG) nr 794/2004.

4.   Grekland ska upphöra med alla utbetalningar av utestående stöd enligt den stödordning som avses i artikel 1, med verkan från den dag då detta beslut antas.

Artikel 4

Återkravet av det stöd som beviljats enligt den stödordning som avses i artikel 1 ska genomföras omedelbart och effektivt.

Grekland ska säkerställa att detta beslut genomförs inom fyra månader efter den dag då detta beslut har delgivits.

Artikel 5

1.   Inom två månader efter den dag då detta beslut har delgivits ska Grekland lämna följande uppgifter till kommissionen:

a)

En förteckning över de stödmottagare som har tagit emot stöd enligt de stödordningar som avses i artikel 1 och det totala stödbelopp som var och en av dem har tagit emot genom stödordningen.

b)

Det totala belopp (kapital och räntor) som ska återkrävas från varje stödmottagare i det fall stödet inte kan omfattas av regeln om stöd av mindre betydelse.

c)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att rätta sig efter detta beslut.

d)

Dokument som visar att stödmottagarna har anmodats att betala tillbaka stödet.

2.   Grekland ska hålla kommissionen underrättad om utvecklingen vad gäller de nationella åtgärder som har vidtagits för att genomföra detta beslut till dess att återkravet av det stöd som avses i artikel 1 har slutförts. Grekland ska på kommissionens begäran omgående lämna uppgifter om de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att rätta sig efter detta beslut. Grekland ska också lämna detaljerade uppgifter om de stödbelopp och räntebelopp som redan har återkrävts från stödmottagarna.

Artikel 6

Detta beslut riktar sig till Republiken Grekland.

Utfärdat i Bryssel den 19 oktober 2011.

På kommissionens vägnar

Dacian CIOLOȘ

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT C 52, 2.3.2005, s. 9 för ärende C 23/04, EUT C 176, 16.7.2005, s. 13 för ärende C 20/05 och EUT C 63, 16.3.2006, s. 2 för ärende C 50/05.

(2)  Ministerbeslut nr 69836/B1461, ändrat genom besluten nr 2035824/5887, 2045909/7431/0025, 2071670/11297 och 72742/B1723.

(3)  Med verkan från den 1 december 2009 har artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ersatt artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget. Hänvisningen till Europeiska gemenskapen har ersatts med en hänvisning till Europeiska unionen.

(4)  Skrivelse SG-Registreringsenheten för statligt stöd (2004) D/202445.

(5)  EUT C 52, 2.3.2005, s. 9.

(6)  Ministerbeslut nr 66336/B1398 av den 14 september 1993 inklusive senare ändringar.

(7)  Skrivelse SG-Registreringsenheten för statligt stöd (2005) D/202557.

(8)  EUT C 176, 16.7.2005, s. 13.

(9)  Gemensamt beslut nr 1648/B.22/13.1.94, beslut nr 2003341/683/0025/17.2.94, gemensamt beslut nr 14237/B.664/6.4.1994, beslut nr 2022973/3968/0025/18.5.1994, gemensamt beslut nr 235/B.21/4.1.1995, gemensamt beslut nr 44678/B.1145/3.7.1995, beslut nr 2043231/6673/0025/11.7.95, gemensamt beslut nr 14946/B.566/30.4.1996, beslut nr 2030175/4446/0025/10.6.1996, gemensamt beslut nr 44446/B.1613/24.12.1996, beslut nr 2087184/49/0025/11.7.1997, beslut nr 11362/B.472/7.4.1997, beslut nr 32576/B.1282/9.10.1997, beslut nr 2016123/2133/0025/6.3.1998, beslut nr 40412/B.1677/9.12.1997, beslut nr 2090373/11216/0025/1.6.1998, beslut nr 42998/B.2026/15.12.1998, beslut nr 44247/B.2108/23.12.1998, beslut nr 19954/B.957/7.6.1999, beslut nr 2/42929/0025/7.10.1999, beslut nr 10123/B.507/17.3.1999, beslut nr 2/21857/0025/7.10.1999, beslut nr 6244/B.270/18.2.2000, beslut nr 2/14774/0025/31.5.2000, beslut nr 35913/B.2043/24.10.2000, beslut nr 2/82257/0025/18.12.2000, beslut nr 43407/B.2428/19.12.2000, beslut nr 2/7555/0025/25.5.2001, beslut nr 33951/B.1498/10.10.2001, beslut nr 2/61352/0025/2001/31.1.2002, beslut nr 42567/B.1770/4.12.2001, beslut nr 75113/B.2455/11.11.2003, beslut nr 2/64046/0025/2003/28.1.2004, beslut nr 2041901/16.5.1989, 2078809/10.10.1989, beslut nr 9034/B.289/10.2.2003, beslut nr 80295/B.2631/28.11.2003 och beslut nr 37497/B.1232/2.6.2003.

(10)  Skrivelse SG-Registreringsenheten för statligt stöd (2005) D/207656.

(11)  EUT C 63, 16.3.2006, s. 2.

(12)  Detta konto i Greklands centralbank finansieras genom avgifter på lån som beviljats av affärsbanker. Eventuella övertrasseringar av kontot belastar staten (enligt den information som kommissionen har fått har kontot varit övertrasserat sedan länge och finansieras alltså av staten). Europeiska gemenskapernas domstol (numera Europeiska unionens domstol) konstaterade i mål C 57/86, Grekland mot kommissionen, att Greklands centralbanks transaktioner stod under direkt statlig kontroll.

(13)  Ändrat genom beslut nr 43407/B.2428/19.12.2000, som i sin tur ändras genom beslut nr 33951/B.1498/10.10.2001, som i sin tur ändras genom beslut nr 75113/B.2455/11.11.2003.

(14)  Ändrat genom beslut nr 44247/B.2108/23.12.1998.

(15)  Ändrat genom beslut nr 42567/B.2108/4.12.2001.

(16)  I sin tur ändrat genom beslut nr 2/42929/0025/7.10.1999.

(17)  EUT L 325, 28.10.2004, s. 4. Förordning (EG) nr 1860/2004 upphävdes och ersattes genom kommissionens förordning (EG) nr 1535/2007 den 1 januari 2008.

(18)  EGT L 10, 13.1.2001, s. 30.

(19)  EGT L 91, 6.4.1990, s. 1.

(20)  EGT L 142, 2.6.1997, s. 22.

(21)  EGT L 160, 26.6.1999, s. 80.

(22)  EGT L 128, 19.5.1975, s. 1.

(23)  Alla stödåtgärder som innebär en fördel för ett företag inom en sektor som är öppen för handel (som jordbrukssektorn eller industrisektorn) eller som kan locka konsumenter från andra medlemsstater (som hotellsektorn) påverkar handelsflödena. Inom jordbrukssektorn uppgick Greklands andel av handeln inom gemenskapen till 13,684 miljarder euro i import och 19,31 miljoner euro i export.

(24)  Enligt Europeiska unionens domstols rättspraxis är det faktum att ett företags konkurrenskraft förbättras genom att det beviljas en fördel som det inte hade kunnat få på normala marknadsvillkor och som andra konkurrerande företag inte får inte i sig tillräckligt för att visa att det finns en snedvridning av konkurrensen (mål 730/79, Philip Morris mot kommissionen, REG 1980, s. 2671, grekisk specialutgåva 1980/III, s. 13).

(25)  Se fotnot 17.

(26)  EUT L 337, 21.12.2007, s. 35.

(27)  EUT L 379, 28.12.2006, s. 5.

(28)  Sjöfartssektorn kan inte omfattas av regeln om stöd av mindre betydelse i detta fall, eftersom denna sektor utesluts från alla texter som rör stöd av mindre betydelse, med undantag för förordning (EG) nr 1998/2006, men den förordningen är inte tillämplig på företag i svårigheter.

(29)  EGT C 213, 19.8.1992, s. 2.

(30)  Numera artikel 108.3 i fördraget.

(31)  EGT C 68, 6.3.1996, s. 9.

(32)  EGT C 71, 11.3.2000, s. 14.

(33)  Se fotnot 11.

(34)  EGT L 91, 6.4.1990, s. 1. Förordning (EEG) nr 866/90 upphävdes och ersattes genom kommissionens förordning (EG) nr 951/97 (EGT L 142, 2.6.1997, s. 22).

(35)  EGT L 163, 29.6.1990, s. 71.

(36)  EGT L 79, 23.3.1994, s. 29.

(37)  EGT C 283, 19.9.1997, s. 2.

(38)  EGT C 288, 9.10.1999, s. 2.

(39)  EGT C 307, 13.11.1993, s. 3.

(40)  EGT C 368, 23.12.1994, s. 12.

(41)  EUT C 244, 1.10.2004, s. 2.

(42)  Öregioner.

(43)  Se fotnot 24, mål C-730/79, punkterna 11 och 12.

(44)  EGT L 380, 31.12.1990, s. 27. Svensk specialutgåva: Område 8 Volym 3 s. 3.

(45)  EGT L 202, 18.7.1998, s. 1.

(46)  EUT C 317, 30.12.2003, s. 11. Dessa rambestämmelser utvidgades första gången 2006 (EUT C 260, 28.10.2006, s. 7) och en andra utvidgning gjordes 2008 (EUT C 173, 8.7.2008, s. 3).

(47)  SEK(89) 921 slutlig, av den 3 augusti 1989.

(48)  EGT C 205, 5.7.1997, s. 5.

(49)  EUT C 13, 17.1.2004, s. 3.

(50)  EGT C 212, 12.8.1988, s. 2.

(51)  EGT C 74, 10.3.1998, s. 9.

(52)  Förstainstansrättens (numera tribunalens) dom av den 15 juni 2005 i mål T-171/02, regionen Sardinien mot kommissionen, REG 2005, s. II–2123, punkt 129.

(53)  EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(54)  EUT C 272, 15.11.2007, s. 4.

(55)  EUT L 140, 30.4.2004, s. 1.

(56)  EGT L 142, 14.5.1998, s. 1.