13.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 152/1

(1)

I kommissionens förordning (EU) nr 206/2010 av den 12 mars 2010 om fastställande av förteckningar över tredjeländer, områden eller delar därav från vilka det är tillåtet att föra in vissa djur och färskt kött till Europeiska unionen samt kraven för veterinärintyg (2) fastställs förteckningen över tredjeländer, områden eller delar därav från vilka levande hov- och klövdjur, även de som kan smittas av blåtunga, får föras in till unionen och kraven för veterinärintyg för sådan införsel.

(2)

När det gäller djur som kan smittas av blåtunga innehåller intygen BOV-X, BOV-Y, OVI-X, OVI-Y och RUM i del 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 206/2010 bland annat kravet att djuren kommer från ett område som vid utfärdandedatumet för det intyg som åtföljer djuren hade varit fritt från blåtunga under tolv månader.

(3)

Ny teknik har gjort det möjligt att utveckla inaktiverat vaccin mot blåtunga som inte medför risk för oönskad lokal cirkulation av vaccinviruset till ovaccinerade nötkreatur, får och getter. Det är nu allmänt accepterat att vaccinering med inaktiverat vaccin är den lämpligaste metoden för att bekämpa blåtunga och förebygga klinisk sjukdom hos sådana djur i unionen.

(4)

För att säkerställa en bättre kontroll av spridningen av blåtungeviruset och för att minska den belastning som sjukdomen innebär för jordbrukssektorn har vaccinationsreglerna i rådets direktiv 2000/75/EG av den 20 november 2000 om fastställande av särskilda bestämmelser om åtgärder för bekämpning och utrotning av bluetongue (3) nyligen anpassats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/5/EU (4) till den senaste tekniska utvecklingen inom vaccinframställning.

(5)

Således föreskrivs numera i direktiv 2000/75/EG att inaktiverat vaccin ska användas i hela unionen.

(6)

Kommissionens förordning (EG) nr 1266/2007 av den 26 oktober 2007 om tillämpningsföreskrifter till rådets direktiv 2000/75/EG när det gäller bekämpning och övervakning av bluetongue och restriktioner för förflyttning av vissa djurarter som kan smittas av bluetongue (5) har nyligen ändrats till följd av utvecklingen av den epidemiologiska situationen avseende blåtunga och som en anpassning till OIE:s (Världsorganisationen för djurhälsa) standarder. Enligt EU:s regler måste ett territorium ha varit virusfritt under minst två år för att det ska anses vara fritt från blåtunga. Den tolvmånadersperiod som anges i de relevanta intygen i del 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 206/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Direktiv 2000/75/EG och förordning (EG) nr 1266/2007 är tillämpliga på förflyttningar inom unionen av levande hov- och klövdjur av arter som kan smittas av blåtunga. Förlagorna till veterinärintyg BOV-X, BOV-Y, OVI-X, OVI-Y och RUM i del 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 206/2010 bör ändras för att anpassa djurhälsokraven för import till unionen avseende blåtunga till kraven för förflyttning inom unionen av djur som kan smittas av sjukdomen.

(8)

Förordning (EU) nr 206/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

13.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 152/28

(1)

Med tanke på den ekonomiska betydelse som importen av obearbetat trä har för Europeiska unionen samt Ryska federationens betydelse för unionen som leverantör av obearbetat trä, har kommissionen förhandlat med Ryska federationen angående Ryska federationens åtaganden att sänka eller avskaffa sina nu gällande exporttullar, däribland på obearbetat trä.

(2)

Dessa åtaganden, som kommer att ingå i Världshandelsorganisationens (WTO) bindningslista för Ryska federationen efter landets anslutning till WTO, omfattar tullkvoter för export av vissa typer av barrträ, varav en andel har avsatts för export till unionen.

(3)

I samband med förhandlingarna om Ryska federationens anslutning till WTO har kommissionen, på unionens vägnar, med Ryska federationen förhandlat fram ett avtal genom skriftväxling om förvaltningen av tullkvoter för export av vissa typer av barrträ från Ryska federationen till unionen (nedan kallat avtalet).

(4)

I enlighet med avtalet har unionen och Ryska federationen förhandlat fram detaljerade tekniska förfaringssätt för förvaltningen av tullkvoterna, som ingår i ett avtal i form av ett protokoll som har förhandlats fram mellan unionen och Ryska federationens regering (nedan kallat protokollet).

(5)

För genomförandet av avtalet och protokollet bör metoder för att tilldela tullkvoter baserade på datum för inlämnande av ansökan från importören fastställas, och regler och metoder för att fastställa traditionella importörers rättigheter för varje kvotperiod och varje produktgrupp bör föreskrivas.

(6)

Regler om kontinuitet bör fastställas för att bestämma om en importör som ansöker om status som traditionell importör är samma fysiska eller juridiska person som importerade de berörda produkterna under de referensperioder som fastställs i denna förordning.

(7)

Regler och förfaranden avseende oanvända kvottillstånd bör fastställas.

(8)

Övergångsregler som gäller under de tre första kvotperioderna av denna förordnings tillämpning bör fastställas i samband med valet av referensperioder för beräkningen av tak för kvottillstånd för traditionella importörer.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för trä, som inrättats enligt beslut 2012/105/EU.

a)

För varje ansökan inlämnad senast den 31 juli varje år (nedan kallat första delen av kvotperioden) ska kommissionen tilldela tullkvoter efter indelningen av importörer i traditionella respektive nya enligt artikel 5.2 b i protokollet.

b)

För varje ansökan inlämnad från och med den 1 augusti (nedan kallat andra delen av kvotperioden) ska kommissionen tilldela återstående tullkvoter enligt den kronologiska ordning i vilken kommissionen mottagit underrättelser från de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna (nedan kallade tillståndsmyndigheter) om ansökningar från enskilda importörer, enligt artikel 5.2 a i protokollet.

a)

ska 70 % av varje tullkvot per produktgrupp tilldelas traditionella importörer (nedan kallad kvot för traditionella importörer), och

b)

30 % av varje tullkvot per produktgrupp tilldelas nya importörer (nedan kallad kvot för nya importörer).

Ci är taket för den berörda produktgruppen (gran eller furu) för importören i under kvotperiod n + 1,

T är den kvot för traditionella importörer som är tillgänglig för den berörda produktgruppen under det år som taket beräknas (nedan kallat kvotperiod n),

Īi är genomsnittet av den traditionella importören i:s faktiska import av den berörda produktgruppen under de två kvotperioder som föregår beräkningen (nedan kallade kvotperiod n–2 respektive kvotperiod n–1), enligt följande:

((importör i:s faktiska import under kvotperiod n–2) + (importör i:s faktiska import under kvotperiod n–1))/2

ΣĪi är summan av samtliga traditionella importörers genomsnittliga import Īi av den berörda produktgruppen.

a)

sökanden och föregångaren kontrolleras av samma juridiska person i den mening som avses i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (3), eller

b)

föregångarens ekonomiska verksamhet vad gäller de berörda produkterna juridiskt har överförts till sökanden, exempelvis som följd av sammanslagning eller förvärv i den mening som avses i förordning (EG) nr 139/2004.

a)

Att avsätta de berörda produkterna för den föreskrivna bearbetningen inom ett år från det datum som tulldeklarationen för övergång till fri omsättning, med en detaljerad beskrivning av varorna och Taricnummer, godkänns av de behöriga tullmyndigheterna.

b)

Att föra och bevara ett lämpligt register i den medlemsstat där tillståndet beviljades, så att tillståndsmyndigheten kan utföra alla de kontroller den anser nödvändiga för att säkerställa att produkterna verkligen avsätts för den föreskrivna bearbetningen; i denna punkt avses med register uppgifter på valfritt medium med all nödvändig information och alla tekniska detaljer som ger tillståndsmyndigheten möjlighet att övervaka och kontrollera verksamheten.

c)

Att göra det möjligt för tillståndsmyndigheten att till dess belåtenhet i det berörda företagets lokaler spåra de berörda produkterna genom hela bearbetningsprocessen.

d)

Att meddela tillståndsmyndigheten alla faktorer som kan inverka på tillståndet.

ri är minskningen av importören i:s tak för import av båda produktgrupperna under kvotperiod n + 1,

ΣΑi är summan av de kvottillstånd som beviljats importören i under kvotperiod n–1, och

Ii är importören i:s faktiska import av de berörda produkterna under kvotperiod n–1.

Ri är minskningen av importören i:s tak för import av båda produktgrupperna under kvotperiod n + 1,

ΣUi är summan av de oanvända kvottillstånd som beviljats importören i under kvotperiod n–1, och

ΣΑi är summan av de kvottillstånd som beviljats importören i för båda produktgrupperna under kvotperiod n–1.

13.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 152/38

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

13.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 152/40

(1)

I en skrivelse av den 13 februari 2012 anmälde Danmark i enlighet med artikel 114.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) till kommissionen att landet avser att behålla sina nationella bestämmelser om vissa industriella växthusgaser, som är strängare än vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser (1), även efter den 31 december 2012. Det datumet utgör tidsfristen för det tillstånd som beviljades genom kommissionens beslut 2007/62/EG (2), vilket antogs i enlighet med artikel 95.6 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) (numera artikel 114.6 i EUF-fördraget).

(2)

Förordning (EG) nr 842/2006 om vissa fluorerade växthusgaser (f-gaser) syftar till att förhindra och begränsa utsläppen av vissa f-gaser (fluorkolväten [HFC], perfluorkarboner [PFC] och svavelhexafluorid [SF6]) som omfattas av Kyotoprotokollet. Förordningen innehåller även ett begränsat antal förbud mot användning och utsläppande på marknaden när alternativ anses vara tillgängliga och kostnadseffektiva i unionen och om det inte anses vara möjligt att ytterligare begränsa utsläppen eller öka återvinningen.

(3)

Förordningen har två rättsliga grunder: artikel 175.1 i EG-fördraget (numera artikel 192.1 i EUF-fördraget) i fråga om samtliga bestämmelser utom artiklarna 7, 8 och 9, som med hänsyn till deras effekter för den fria rörligheten för varor på unionens inre marknad baseras på artikel 95 i EG-fördraget (numera artikel 114 i EUF-fördraget).

(4)

Danmark har haft nationella bestämmelser om vissa f-gaser sedan 2002 och anmälde dessa bestämmelser till kommissionen i en skrivelse av den 2 juni 2006. Ett generellt förbud mot import, försäljning och användning av nya produkter innehållande berörda f-gaser kompletteras med undantag som specificeras i bilaga I till kungörelsen. Dessa undantag rör dels några mycket specifika applikationer, dels några vanligare applikationer där man utgår från den mängd växthusgaser som används i respektive system, vilket innebär att undantag medges för exempelvis kylanläggningar, värmepumpar eller luftkonditioneringsanläggningar med 0,15–10 kg köldmedium per enhet samt kylsystem för värmeåtervinning med högst 50 kg köldmedium per enhet. Produkter för fartyg och militärt bruk är undantagna, liksom användning av SF6 i högspänningsutrustning. Den 8 december 2006 beslutade kommissionen, på grundval av artikel 95.6 i EG-fördraget (numera artikel 114.6 i EUF-fördraget), att tillåta Danmark att behålla dessa bestämmelser till och med den 31 december 2012.

(5)

De omständigheter som motiverade beslut 2007/62/EG om att Danmark skulle få behålla strängare bestämmelser och som beskrivs i det beslutet föreligger fortfarande. De nationella reglerna ingår i en bredare strategi som Danmark antagit för att uppnå sitt utsläppsminskningsmål enligt Kyotoprotokollet och den åtföljande överenskommelse om bördefördelning som ingåtts på unionsnivå. Enligt dessa villkor har Danmark åtagit sig att minska sina växthusgasutsläpp med 21 % under perioden 2008–2012 jämfört med basåret 1990. De anmälda åtgärderna rapporteras ha bidragit i betydande utsträckning till att utsläppen av fluorkolväten minskat i Danmark. Enligt Europaparlamentets och rådets gemensamma beslut om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (3) har Danmark åtagit sig att ytterligare minska utsläppen med 20 % fram till 2020 jämfört med 2005 års nivåer.

(6)

De undantag som medges i kungörelsen samt möjligheten att i mycket specifika fall bevilja individuella undantag från det allmänna förbudet garanterar att åtgärden är proportionell. Vidare rör åtgärden bara ny utrustning och medger användning av f-gaser vid service och underhåll av befintlig utrustning, vilket innebär att utrustning inte byts ut i onödan.

(7)

Samtidigt som det noteras att kungörelsen har effekter för den fria rörligheten för varor i unionen är bestämmelserna generella och tillämpas på samma sätt på både nationella och importerade produkter. Det finns ingen bevisning för att de anmälda nationella bestämmelserna har använts eller kommer att användas som ett medel för godtycklig diskriminering mellan ekonomiska aktörer i unionen. Med hänsyn till de risker för miljön som användningen av f-gaser medför bekräftar kommissionen sin bedömning att de anmälda nationella bestämmelserna inte utgör ett oproportionellt hinder för den inre marknadens funktion sett till de mål som eftersträvas, i synnerhet mot bakgrund av slutsatserna i den nyligen utförda utvärderingen av tillämpningen och effekterna av samt lämpligheten hos förordning (EG) nr 842/2006 (4), där det bedöms att ytterligare åtgärder för att minska utsläppen av f-gaser krävs för att unionen ska kunna uppnå sina mål för minskning av växthusgasutsläpp.

(8)

Kommissionen anser att Danmarks begäran av den 13 februari 2012 om att få behålla nationell lagstiftning, som är strängare än förordning (EG) nr 842/2006 när det gäller utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som innehåller f-gaser eller vars funktion kräver sådana gaser, kan godtas.

(9)

Vidare bekräftar kommissionen sitt beslut 2007/62/EG om att de nationella bestämmelserna i kungörelse nr 552 av den 2 juli 2002

Kommissionen anser därför att de bör godkännas.

(10)

Kommissionen kan när som helst göra en ny bedömning av huruvida villkoren för godkännandet fortfarande är uppfyllda. Detta kan särskilt bli relevant om betydande ändringar av förordning (EG) nr 842/2006 eller beslut nr 406/2009/EG äger rum. Med hänsyn till detta och de långsiktiga åtaganden om att minska utsläppen av växthusgaser som unionen och dess medlemsstater gjort, anses det inte nödvändigt att begränsa godkännandet till en viss tidsperiod.

13.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 152/42

(1)

I direktiv 96/23/EG fastställs kontrollåtgärder för de ämnen och grupper av restsubstanser som förtecknas i bilaga I till direktivet. Enligt direktiv 96/23/EG måste berörda tredjeländer, för att bli upptagna eller få stå kvar i förteckningarna över tredjeländer från vilka medlemsstaterna får importera djur och animaliska produkter som omfattas av det direktivet, lägga fram en plan där det anges vilka garantier de ger i fråga om kontroll av de grupper av restsubstanser och ämnen som förtecknas i den bilagan. Dessa planer ska på begäran av kommissionen uppdateras, särskilt när detta krävs för vissa kontroller.

(2)

Genom kommissionens beslut 2011/163/EU (2) godkänns de planer enligt artikel 29 i direktiv 96/23/EG (nedan kallade planerna) som vissa tredjeländer i förteckningen i bilagan till det beslutet har lagt fram avseende de djur och animaliska produkter som anges i förteckningen.

(3)

Mot bakgrund av de planer som vissa tredjeländer nyligen lagt fram och den ytterligare information som kommissionen har inhämtat är det nödvändigt att uppdatera förteckningen över de tredjeländer från vilka medlemsstaterna får importera vissa djur och animaliska produkter enligt direktiv 96/23/EG och som för närvarande förtecknas i bilagan till 2011/163/EU (nedan kallad förteckningen).

(4)

Belize har lämnat in en plan avseende vattenbruk till kommissionen. Planen ger tillräckliga garantier och bör godkännas. En post för Belize avseende vattenbruk bör därför införas i förteckningen.

(5)

Chile tas för närvarande upp i förteckningen avseende får och getter, men med en hänvisning till fotnot 3 i bilagan till beslut 2011/163/EU. Fotnoten innebär att sådan import från Chile endast avser får. Chile har lämnat in en plan avseende getter till kommissionen. Planen ger tillräckliga garantier och bör godkännas. Hänvisningen till fotnot 3 för Chile bör därför utgå ut förteckningen.

(6)

Curaçao ingår för närvarande i förteckningen avseende mjölk. Curaçao har dock inte lämnat in någon plan enligt artikel 29 i direktiv 96/23/EG. Posten för Curaçao bör därför utgå ur förteckningen.

(7)

Hongkong tas för närvarande upp i förteckningen avseende fjäderfä och vattenbruk. Hongkong har dock inte lämnat in någon plan enligt artikel 29 i direktiv 96/23/EG. Hongkong bör därför utgå ur förteckningen.

(8)

Gambia har lämnat in en plan avseende vattenbruk till kommissionen. Planen ger tillräckliga garantier och bör godkännas. En post för Gambia avseende vattenbruk bör därför införas i förteckningen.

(9)

Genom Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 133/2007 av den 26 oktober 2007 om ändring av bilaga I (Veterinära frågor och växtskyddsfrågor) till EES-avtalet (3) utökas den bilagans bestämmelser till att även gälla Island. Posterna för Island bör därför utgå ur förteckningen.

(10)

Jamaica tas för närvarande upp i förteckningen avseende vattenbruk och honung. Jamaica har dock inte lämnat in någon plan enligt artikel 29 i direktiv 96/23/EG. Posten för Jamaica avseende vattenbruk bör därför utgå ur förteckningen.

(11)

Kenya har lämnat in en plan avseende kamelmjölk till kommissionen. Planen ger tillräckliga garantier och bör godkännas. En post för Kenya avseende kamelmjölk bör därför införas i förteckningen.

(12)

Libanon har lämnat in en plan avseende honung till kommissionen. Planen ger tillräckliga garantier och bör godkännas. En post för Libanon avseende honung bör därför införas i förteckningen.

(13)

Namibia ingår för närvarande i förteckningen avseende nötkreatur, får och getter, frilevande vilt samt hägnat vilt. Namibia har dock inte lämnat in någon plan enligt artikel 29 i direktiv 96/23/EG för hägnat vilt. Posten för Namibia avseende hägnat vilt bör därför utgå ur förteckningen.

(14)

Nya Kaledonien ingår för närvarande i förteckningen avseende nötkreatur, vattenbruk, frilevande vilt, hägnat vilt samt honung. Landet har underrättat kommissionen att det inte längre är intresserat av att exportera färskt nötkött till unionen. Nya Kaledonien har dock tillhandahållit de garantier som krävs för att bibehålla posten för nötkreatur i förteckningen, men med fotnoten för tredjeländer som använder enbart råvaror antingen från medlemsstater eller från andra tredjeländer som godkänts för import av sådana råvaror till unionen. Den tillämpliga hänvisningen till fotnoten bör därför införas i posten för Nya Kaledonien avseende nötkött.

(15)

Sint Maarten ingår för närvarande i förteckningen avseende mjölk. Sint Maarten har dock inte lämnat in någon plan enligt artikel 29 i direktiv 96/23/EG. Sint Maarten bör därför utgå ur förteckningen.

(16)

San Marino tas för närvarande upp i förteckningen avseende nötkreatur, svin och honung. Landet har underrättat kommissionen att det inte längre är intresserat av att exportera svinkött till unionen. Posten för San Marino avseende svin bör därför utgå ur förteckningen.

(17)

För att undvika eventuella avbrott i handeln bör en övergångsperiod fastställas för de relevanta sändningar från Curaçao, Hongkong, Jamaica, Namibia och Sint Maarten för vilka intyg utfärdats och som avsänts till unionen före den dag då detta beslut började tillämpas.

(18)

Beslut 2011/163/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(19)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

13.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 152/48

(1)

Direktiv 64/432/EEG ska tillämpas på handel med nötkreatur och svin i unionen. Där fastställs på vilka villkor en medlemsstat eller en region i en medlemsstat kan förklaras officiellt fri från enzootisk bovin leukos vad gäller nötkreatursbesättningar.

(2)

I bilaga III till kommissionens beslut 2003/467/EG av den 23 juni 2003 om fastställande av att vissa medlemsstater samt regioner i vissa medlemsstater har status som officiellt fria från tuberkulos, brucellos och enzootisk bovin leukos när det gäller nötkreatursbesättningar (2) förtecknas de medlemsstater och regioner som förklarats officiellt fria från enzootisk bovin leukos.

(3)

Litauen har lämnat dokumentation till kommissionen som visar att dess hela territorium uppfyller kraven i direktiv 64/432/EEG för att erkännas som officiellt fritt från enzootisk bovin leukos.

(4)

På grundval av utvärderingen av den dokumentation som Litauen lämnat bör den medlemsstaten förklaras som officiellt fri från enzootisk bovin leukos.

(5)

Beslut 2003/467/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

13.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 152/50

(1)

I beslut 2000/258/EG utses laboratoriet vid Agence nationale de sécurité sanitaire de l’alimentation, de l’environnement et du travail i Nancy i Frankrike (nedan kallat Anses) (tidigare Agence française de sécurité sanitaire des aliments, AFSSA) till särskilt institut med ansvar för att fastställa de kriterier som behövs för att standardisera serologiska tester för kontroll av rabiesvaccins effektivitet.

(2)

Enligt det beslutet ska Anses dokumentera bedömningen av laboratorier i tredjeländer som har ansökt om att godkännas för att utföra serologiska tester för kontroll av rabiesvaccins effektivitet.

(3)

Den behöriga myndigheten i Kroatien har ansökt om att laboratoriet för rabies och allmän virologi vid Kroatiens veterinärmedicinska institut ska godkännas för att utföra sådana serologiska tester. Efter att ha gjort en bedömning av laboratoriet lämnade Anses den 20 september 2011 en positiv rapport till stöd för ansökan.

(4)

Den behöriga myndigheten i Mexiko har ansökt om att laboratoriet vid Centro Nacional de Servicios de Diagnóstico en Salud Animal i Mexiko ska godkännas för att utföra sådana serologiska tester. Efter att ha gjort en bedömning av laboratoriet lämnade Anses den 20 september 2011 en positiv rapport till stöd för ansökan.

(5)

Dessa laboratorier bör därför bli godkända för att utföra serologiska tester för kontroll av rabiesvaccins effektivitet hos hundar, katter och illrar.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

b)