11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 435/2004 (2) införde rådet, efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen), en slutgiltig antidumpningstull på import av natriumcyklamat med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina eller det berörda landet) och Indonesien. Efter en översyn vid giltighetstidens utgång införde rådet genom genomförandeförordning (EU) nr 492/2010 (3) en slutgiltig antidumpningstull för en period om ytterligare fem år. Åtgärderna fastställdes till en nivå som motsvarade dumpningsnivån och består av specifika antidumpningstullar. Tullsatsen för Kina varierar mellan 0 och 0,11 EUR/kilo för individuellt namngivna kinesiska tillverkare och den övriga tullsatsen är 0,26 EUR/kilo för import från övriga tillverkare (nedan kallade nuvarande tullar).

(2)

En begäran om en partiell interimsöversyn (nedan kallad den nuvarande översynen eller översynen) enligt artikel 11.3 i grundförordningen lämnades in av Productos Aditivos SA, som är den enda tillverkaren av natriumcyklamat i unionen och som var klagande i den ursprungliga undersökningen (nedan kallad klaganden). Begäran begränsades till att avse dumpning och Golden Time Enterprise (Shenzhen) Co., Ltd (nedan kallat GT Enterprise eller det berörda företaget), som är medlem i företagsgruppen Rainbow Rich (nedan kallad den berörda företagsgruppen, Rainbowgruppen eller Rainbow) och även var en av de individuellt namngivna kinesiska tillverkarna i den ursprungliga undersökningen. Den tillämpliga antidumpningstullsatsen på import av produkter som tillverkas av GT Enterprise är 0,11 EUR/kilo och den tillämpliga tullsatsen på import från de övriga tillverkningsföretagen i den berörda företagsgruppen är 0,26 EUR/kilo (dvs. den övriga tullsatsen).

(3)

Klaganden lade fram prima facie-bevisning som visar att de befintliga åtgärderna inte längre är tillräckliga för att motverka den skadevållande dumpningen.

(4)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att prima facie-bevisningen var tillräcklig för att motivera inledandet av en partiell interimsöversyn och meddelade genom ett tillkännagivande om inledande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (4) den 17 februari 2011 att en partiell interimsöversyn inleddes i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen och att översynen begränsades till en undersökning av dumpning med avseende på GT Enterprise.

(5)

Den produkt som omfattas av översynen är natriumcyklamat med ursprung i Kina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2929 90 00 (nedan kallad den berörda produkten).

(6)

Liksom tidigare undersökningar har denna undersökning visat att den berörda produkten som tillverkas i Kina och säljs till unionen har samma fysiska och kemiska egenskaper och användningsområden som den produkt som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Indonesien, som har använts som jämförbart land i den nuvarande översynen. De produkter som säljs på den inhemska marknaden i Indonesien och de produkter som säljs av den berörda företagsgruppen på unionsmarknaden är således likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(7)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, det berörda företaget och företrädarna för det berörda landet om inledandet av den nuvarande översynen. Kommissionen underrättade även tillverkare i Indonesien om inledandet av förfarandet, eftersom Indonesien övervägdes som jämförbart land.

(8)

De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angetts i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle till detta.

(9)

För att kommissionen skulle få tillgång till de uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för undersökningen sände den ett frågeformulär till det berörda företaget och fick svar från fem företag i Rainbowgruppen inom den fastställda tidsfristen. (Eftersom Rainbowgruppen nu består av två tillverkningsföretag, varav det ena är GT Enterprise, en råvaruproducent, ett företag som tidigare var sysselsatt med den berörda produkten men nu är vilande och ett handelsföretag i Hongkong, omfattade översynen hela gruppens verksamhet.) Kommissionen sände också frågeformulär till tillverkare i Indonesien. En indonesisk tillverkare var villig att tillhandahålla uppgifter i den nuvarande översynen och besvarade delvis frågorna i frågeformuläret.

(10)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som ansågs nödvändiga för bedömning av om företagen kunde bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) eller beviljas individuell behandling och för fastställande av dumpning. Kommissionen gjorde kontrollbesök på plats hos följande medlemmar i den berörda företagsgruppen:

(11)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 januari 2010–31 december 2010 (nedan kallad översynsperioden).

(12)

Vid antidumpningsundersökningar som avser import med ursprung i Kina ska normalvärdet fastställas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c. De kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen som de sökande företagen måste visa att de uppfyller är i korthet följande:

(13)

Den berörda företagsgruppen ansökte om marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen och lämnade in ansökningsformulär för fyra tillverkare i Kina. Kommissionen inhämtade alla uppgifter som den ansåg var nödvändiga och kontrollerade på plats hos dessa företag alla de uppgifter som de lämnat i sin ansökan.

(14)

Den nuvarande översynen visade att det berörda företagets situation hade förändrats sedan den ursprungliga undersökningen. Det konstaterades att GT Enterprise inte längre uppfyller alla kriterier för marknadsekonomisk status. Jämfört med den ursprungliga undersökningen hade Rainbowgruppen dessutom utökats och omstrukturerats. Inte heller de övriga företagen i gruppen som lämnade in ansökningsformulär kunde visa att de uppfyller alla kriterier för marknadsekonomisk status.

(15)

När det gäller kriterium 1, som avser verksamhetsbeslut och statligt inflytande, konstaterades det att de lokala myndigheterna har befogenhet att ingripa vid anställning eller avskedande av personal i ett av företagen i företagsgruppen. Vidare är de lokala myndigheterna en av de största aktieägarna i det företag som producerar råvaror. Uppgifter om ansenlig statlig inblandning konstaterades i leverans av råvaror till företaget (elektricitet och vatten) och från bolaget till dess närstående företag, när det gäller arbetskraftskostnader samt driften av och beslutsfattandet hos detta företag. Exempelvis utlokaliserade den statliga aktieägaren personal till råvaruproducenten på villkor som företaget inte kunde specificera. Företaget har också fortsatt att gå med förlust på grund av försäljning av råvaror till onormalt låga priser till sina närstående företag och utan ytterligare ersättning, t.ex. i form av vinstutdelning. Genom ackumulering av dessa förluster påverkade den statsägda råvarutillverkaren de närstående företagens beslut i fråga om inköp av råvaror för tillverkning av natriumcyklamat. Slutligen konstaterades det att de lokala myndigheterna har inflytande över och påverkar finansierings- och investeringsbesluten i ett annat företag i gruppen.

(16)

När det gäller kriterium 2, som avser räkenskaperna, visade undersökningen att alla medlemmar i den berörda företagsgruppen åsidosätter internationella redovisningsnormer och det konstaterades ett antal allvarliga brister och fel i räkenskaperna som inte hade rapporterats av revisorerna.

(17)

När det gäller kriterium 3 konstaterades det att snedvridningar hade överförts från det icke-marknadsekonomiska systemet, eftersom ett av företagen i gruppen tillhandahölls kostnadsfria infrastrukturinvesteringar. Samma företag åtnjöt förmånliga hyresvillkor för den mark det använde. De övriga företagen i gruppen kunde inte visa att de hade erhållit sin rätt till markanvändning mot ersättning och/eller att ersättningen speglade marknadsvärdet. Slutligen kunde ett av företagen inte visa att överföringen av vissa tillgångar till företaget hade gjorts mot ekonomisk ersättning eller på annat sätt till priser som speglade marknadsvärden.

(18)

När det slutligen gäller kriterierna 4 och 5 konstaterades det att företagen uppfyllde dessa kriterier, eftersom de omfattades av lagstiftning om konkurser och ägandeförhållanden som garanterar rättssäkerhet och stabila villkor. Valutaomräkning skedde till den officiella kurs som offentliggjorts av Kinas centralbank.

(19)

Den berörda företagsgruppen och klaganden gavs tillfälle att kommentera de ovan angivna undersökningsresultaten. Klaganden hade inga synpunkter, men den berörda företagsgruppen invände på flera grunder. En del av dessa invändningar återupprepades efter det slutliga meddelandet av uppgifter om de omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att föreslå slutgiltiga åtgärder. De viktigaste synpunkterna som inkommit beskrivs nedan.

(20)

Rainbowgruppen påstod för det första att eftersom gruppen hade beviljats marknadsekonomisk status i den ursprungliga undersökningen var det olagligt av kommissionen att ålägga gruppen en skyldighet att på nytt visa att den uppfyller villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status och att den rättsliga skyldigheten att tillämpa samma metod i översynen som i den ursprungliga undersökningen således har åsidosatts. Rainbowgruppen hävdade att kommissionen inte har visat att omständigheterna för detta företag har ändrats på ett sätt som skulle motivera en annan metod än den som tillämpades i den ursprungliga undersökningen. Enligt sökanden förelåg flera av de problem som kommissionen har identifierat redan när den ursprungliga undersökningen genomfördes och kommissionens nya resultat avser således inte nya omständigheter utan är endast en annan tolkning av samma omständigheter.

(21)

Det bör påpekas att tvärtemot vad sökanden gjort gällande tillämpades samma metod i den nuvarande översynen som i den ursprungliga undersökningen, men vederbörlig hänsyn togs till att vissa omständigheter hade förändrats sedan den ursprungliga undersökningen. Även om sökandens argumentering vore korrekt i fråga om vissa omständigheter som faktiskt var desamma under såväl den ursprungliga undersökningen som den nuvarande översynen, nämligen när det gäller avtalet om rätt till markanvändning för GT Enterprise, kan följande anföras. Vid den aktuella översynen fastställdes ytterligare omständigheter som trots att de redan förelåg vid den ursprungliga undersökningen då inte hade uppgetts av GT Enterprise; exempelvis hade de lokala myndigheterna befogenhet att godkänna företagets anställningar och avskedanden av personal. Slutligen har företagets omständigheter när det gäller kriterium 2 också ändrats sedan den ursprungliga undersökningen. Detta beror på att det i den nuvarande översynen fastställdes att GT Enterprise under översynsperioden inte hade haft en tydlig uppsättning räkenskaper som var föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer och som tillämpades för alla ändamål.

(22)

Sökanden förklarade senare att man ansåg sig ha lämnat uppgifter om att de lokala myndigheterna hade befogenhet att godkänna företagets anställningar och avskedanden av personal, eftersom man i den nuvarande översynen lämnade in samma bolagsordning som i den ursprungliga undersökningen. Den översättning av bolagsordningen som sökanden lämnade in i såväl den ursprungliga som den nuvarande undersökningen var emellertid ofullständig, eftersom den inte innehöll uppgifter om de lokala myndigheternas befogenheter enligt bolagsordningen.

(23)

Rainbowgruppen hävdade vidare att systemet med marknadsekonomisk status infördes för länder med övergångsekonomi, dvs. länder som håller på att gå över till marknadsekonomi från ett tidigare icke-marknadsekonomiskt system. Det skulle därför vara ologiskt att kräva att ett företag som tidigare har uppfyllt villkoren för marknadsekonomisk status ännu en gång i en interimsöversyn ska lämna in tillräcklig bevisning för att det fortfarande uppfyller dessa villkor. I detta sammanhang bör det påpekas att det inte finns något i grundförordningen som stöder en sådan tolkning och som skulle hindra att artikel 2.7 c i grundförordningen tillämpas i översyner som inletts enligt artikel 11.3 i grundförordningen. Detta argument måste därför ogillas.

(24)

Rainbowgruppen åberopade också förfarandekravet i artikel 2.7 c att beslut om marknadsekonomisk status ska fattas inom tre månader efter det att undersökningen har inletts. Rainbowgruppen medger att ett överskridande av denna tidsfrist inte i sig räcker som grund för att invända mot undersökningsresultaten, men har betonat att kommissionen redan innehade alla de uppgifter som var nödvändiga för att beräkna dumpningsmarginalen när resultaten av bedömningen avseende marknadsekonomisk status meddelades. I sin argumentering bortsåg Rainbowgruppen emellertid från den omständigheten att även om kommissionen i syfte att effektivisera det administrativa förfarandet samtidigt begärde alla nödvändiga uppgifter från den berörda företagsgruppen och kontrollerade dem, innehade kommissionen inte de uppgifter om det jämförbara landet som behövdes för att bestämma dumpningsmarginalen vid ett avslag på ansökan om marknadsekonomisk status. Tidpunkten för beslutet om marknadsekonomisk status kunde således inte påverka dess innehåll. Mot denna bakgrund avvisas detta argument som ogrundat.

(25)

När det gäller kriterium 1 påpekades det som en allmän synpunkt att en teoretisk möjlighet till statligt inflytande eller statlig kontroll inte i sig automatiskt innebär att det föreligger ett faktiskt och betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.7 c. Rainbowgruppen citerade upprepade gånger en dom av förstainstansrätten (5) för att göra gällande att statlig kontroll inte är detsamma som ett stort statligt inflytande, eftersom detta skulle leda till ”att bolag kontrollerade av staten som princip utesluts från status som företag som verkar i en marknadsekonomi, oberoende av det konkreta faktiska, rättsliga och ekonomiska sammanhang de verkar i”. Rainbowgruppen påpekade också att det skulle innebära en orimlig bevisbörda för dem som ansöker om marknadsekonomisk status om de måste visa att staten aldrig kan ha möjlighet att ingripa i beslut som rör verksamheten. Vidare hävdade Rainbowgruppen att för att kriterium 1 inte ska anses uppfyllt måste det statliga ingripandet göra att företagets beslut blir oförenliga med de marknadsekonomiska villkoren.

(26)

Tvärtemot Rainbowgruppens ovan nämnda påståenden fastställdes det i den nuvarande översynen att det fanns ett specifikt och stort statligt inflytande i verksamheten i flera av företagen i gruppen. När det gäller det företag i gruppen där det för anställning och avskedande av personal krävdes godkännande från de lokala myndigheterna, föreskrivs det uttryckligen i företagets egna interna verksamhetsregler, dvs. dess bolagsordning, att staten har befogenhet att ingripa i dess verksamhetsbeslut. Avseende ett annat företag i gruppen konstaterades det att den statliga partnern hade inflytande på företaget på ett sätt som inte är förenligt med marknadsmässiga överväganden. För det första hade den statliga partnern bidragit med det mesta av kapitalet till detta företag utan att denna omständighet återspeglades i dess ägarandel i företaget. För det andra gick företagets verksamhet hela tiden med förlust, vilket orsakade mest skada för den statliga partnern eftersom denna hade investerat kapital. För det tredje gjorde den statliga partnern själv en kontinuerlig förlust, eftersom den tillhandahöll insatsvaror såsom vatten och el till företaget under marknadspriser och utan vederbörlig betalning.

(27)

När det gäller slutsatsen om statligt inflytande i finansierings- och investeringsbesluten i ett annat av företagen i den berörda företagsgruppen, hävdades det att kommissionens uppgifter om ett lån och villkoren för detta lån var felaktiga. Kommissionen innehar emellertid bevis som insamlats under kontrollbesöket och som visar att företaget hade instruerats av ett lokalt myndighetsorgan att ta ett lån som inte var relaterat till dess affärsverksamhet. Företaget anser att finansieringsbesluten ska betraktas som en tjänst till myndighetsorganet och inte som en skyldighet, och att transaktionen i fråga inte innebar någon risk för företaget, eftersom det hade möjlighet att få ersättning genom att låta bli att betala fakturor för försörjningstjänster från myndighetsorganet. De bevis som kommissionen samlade in visar att företagets rätt till markanvändning indirekt använts som säkerhet i den finansiella transaktionen i fråga och att risken för företaget därför är betydande. Själva rätten till markanvändning förvärvades genom samma myndighetsorgan som företaget påstår sig endast ha gjort en tjänst. Påståendet att det hade varit möjligt att erhålla ersättning genom att inte betala för försörjningstjänster visar att man inte har förstått grundläggande redovisningsnormer (kvittning) och motsäger företagets påstående att ett inflytande över finansiella transaktioner som sådant inte innebär ett inflytande över ”företagens beslut om priser, kostnader och insatsvaror” i den mening som avses i artikel 2.7 c. Det är vidare tydligt att investeringsbesluten i hög grad påverkas av myndighetsorganet, eftersom företagets avtal om rätt till markanvändning innehåller företagsspecifika krav på den investering som ska göras och dessa krav inte är förenliga med lokal lagstiftning om zonplanering, tvärtemot vad företaget gjorde gällande. Mot denna bakgrund avvisas argumentet att det statliga inflytandet i finansierings- och investeringsbesluten inte utgör ett inflytande i den mening som avses i artikel 2.7 c.

(28)

När det gäller det företag i gruppen som producerar en av de råvaror som används för tillverkningen av natriumcyklamat hävdades det att eventuella brister vad gäller företagets beslutsfattande och finansiella situation har en väldigt begränsad inverkan, eftersom den råvara som produceras av detta företag endast utgör omkring 10 % av tillverkningskostnaderna för natriumcyklamat. Eftersom kommissionen kunde beräkna skillnaden mellan det lönsamma försäljningspriset och det faktiska försäljningspriset för råvaran, ansåg företaget att det vore bättre att justera kostnaden för den billiga råvaran än att avslå dess ansökan om marknadsekonomisk status. Målet med en bedömning avseende marknadsekonomisk status är dock att säkerställa att insatsvarorna återspeglar marknadsvärden och att företagsbesluten fattas som svar på marknadssignaler. Det ska påpekas att det i artikel 2.7 c i grundförordningen uttryckligen anges att kostnaderna för de viktigaste insatsvarorna i stort sett ska återspegla marknadsvärden för att villkoren för marknadsekonomisk status ska vara uppfyllda, och att det inte nämns någon möjlighet att justera snedvridna kostnader för viktiga insatsvaror. Detta argument avvisas därför.

(29)

När det gäller de onormalt låga priser som betalas för vatten och el och arbetskraftskostnaderna avvisas företagets argument – att dessa inte är viktiga insatsvaror eftersom de sammanlagt endast utgör omkring 14 % av den totala produktionskostnaden för råvaran – med motiveringen att detta både individuellt och kumulativt betraktas som en tillräckligt betydande kostnadsdel för att den ska inverka på företagets totala kostnader. När det gäller arbetskraftskostnaderna ska det också påpekas att det inte var möjligt att kontrollera dessa uppgifter fullständigt, eftersom företaget inte kunde visa upp avtal eller annan dokumentation. Det kunde därför inte säkerställas att dessa kostnader återspeglade marknadsvärden.

(30)

När det gäller kriterium 2 hävdades det att kommissionen inte har beaktat väsentlighetsprincipen, enligt vilken utelämnanden eller felaktigt redovisade poster är väsentliga endast om de kan påverka de beslut som användarna fattar på grundval av de finansiella rapporterna, och att sådana oväsentliga brister inte heller behöver rapporteras av revisorn.

(31)

Tvärtemot vad företagsgruppen anser fanns det allvarliga brister i företagens räkenskaper i förhållande till grundläggande redovisningsprinciper (se skäl 32 för närmare uppgifter). Vidare är syftet med att kräva en enda uppsättning räkenskaper för bedömningen av marknadsekonomisk status inte att användarna ska kunna fatta ekonomiska beslut, utan att garantera att redovisningen ger en rättvisande bild av intäkter, kostnader osv. Syftet med en undersökning avseende marknadsekonomisk status är att fastställa huruvida räkenskaperna har upprättats och har varit föremål för revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer.

(32)

Rainbowgruppen bestred att företagen i gruppen skulle ha brutit mot de IAS-regler och redovisningsmetoder som nämndes i bedömningen av marknadsekonomisk status, såsom periodiseringsprincipen, principen om sanningsenlig redovisning av transaktioner och kvittning, fortlevnadsprincipen, korrekt klassificering av poster i balansräkningen, redovisning av förluster, endast verksamhetsrelaterade transaktioner och uppgifter i räkenskaperna, korrekt klassificering och avskrivning av kostnader samt iakttagande av IAS-regler och/eller kinesiska regler för god redovisningssed vad gäller erkännande av tillgångars värde och nedskrivning av tillgångar. De ovan nämnda överträdelserna av IAS-reglerna fastställdes utifrån de uppgifter som gruppen tillhandahöll i ansökningsformuläret för marknadsekonomisk status och alla uppgifter kontrollerades på plats vid företagen. Företagens argument avseende överträdelserna efter det att de hade underrättats om resultaten av bedömningen avseende marknadsekonomisk status föranledde inte någon ändring av slutsatsen att företagen på ovan nämnda punkter inte uppfyllde kriterium 2.

(33)

När det gäller kriterium 3 anser Rainbowgruppen att kostnadsfritt tillhandahållande av infrastrukturinvesteringar till ett företag är en normal verksamhet som också genomförs i marknadsekonomier i syfte att locka till sig investeringar och att denna subventionering hade en försumbar inverkan på företagets finansiella situation under översynsperioden. Den omständigheten att ett företag kan undvika att betala för infrastrukturutveckling och samtidigt betalar väldigt låg hyra för samma mark återspeglar emellertid inte en normal situation i en marknadsekonomi. Denna fördel hade dessutom en direkt inverkan på tillverkningsföretagets finansiella ställning och dess förmåga att fatta beslut som svar på marknadssignaler.

(34)

Kommissionen godtog sökandens i skäl 21 återgivna argument avseende rätten till markanvändning för GT Enterprise. De argument som anfördes avseende de övriga företagens rätt till markanvändning påverkade emellertid inte kommissionens slutsatser. I ett fall erkände företaget självt att det inte hade betalat den överenskomna summan för sin rätt till markanvändning. I ett annat fall hävdade Rainbowgruppen att markpriserna i regionen i fråga hade stigit kraftigt och att det därför är normalt att marken värderades mycket högre några år efter förvärvstidpunkten. Den bevisning som företaget lade fram avsåg emellertid prisökningar för bostadsfastigheter i regionen och är således inte relevant. Rainbow hävdade slutligen att kommissionens strategi att kräva positiv bevisning för att ett företag har betalat ett pris som speglar marknadsvärdet innebär en orimlig bevisbörda. I artikel 2.7 c i grundförordningen anges dock uttryckligen att en ansökan om marknadsekonomisk status ska ”innehålla tillräcklig bevisning att tillverkarna är verksamma under marknadsmässiga förhållanden”. Detta argument måste därför avvisas.

(35)

Rainbowgruppen bestrider slutsatsen om tillgångar som överförts till ett företag utan ekonomisk ersättning eller på annat sätt till priser som inte speglade marknadsvärden med motiveringen att detta företag hade stoppat sin tillverkning under översynsperioden. Det är riktigt att företaget stoppade tillverkningen. Emellertid sålde företaget fortfarande sina tidigare tillverkade produkter på den inhemska marknaden. En bedömning avseende marknadsekonomisk status måste således göras även för detta företag för att kontrollera att inga betydande snedvridningar hade överförts från det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet vilka kunde påverka priserna.

(36)

Kommissionen anser således att GT Enterprise inte uppfyllde det första och det andra kriteriet för marknadsekonomisk status, att Jintian Industrial (Nanjing) Ltd inte uppfyllde kriterierna 2 och 3 samt att Golden Time Chemical (Jiangsu) Ltd och Nanjing Jinzhang Industrial Ltd inte uppfyllde kriterierna 1, 2 och 3. Om ett närstående företag som är knutet till tillverkningen och försäljningen av den berörda produkten inte uppfyller kraven för marknadsekonomisk status, kan gruppen av närstående företag inte beviljas marknadsekonomisk status. Eftersom inget av de enskilda företag som bedömdes med avseende på marknadsekonomisk status uppfyllde de relevanta kriterierna kan Rainbowgruppen inte beviljas marknadsekonomisk status. Under dessa omständigheter och efter samråd med rådgivande kommittén nekades den berörda företagsgruppen marknadsekonomisk status.

(37)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen ska en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av den artikeln, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen för att medges individuell behandling. Dessa kriterier är i korthet följande:

(38)

De två exporterande tillverkare i gruppen som hade exporterat natriumcyklamat under översynsperioden ansökte om individuell behandling. Det var inte nödvändigt att göra en bedömning avseende individuell behandling för de övriga företagen i Rainbowgruppen, eftersom de inte är exportörer av den berörda produkten. På grundval av de tillgängliga uppgifterna som kontrollerades under besöken på plats konstaterades det att dessa två exporterande tillverkare uppfyllde kraven i artikel 9.5 i grundförordningen och således kunde beviljas individuell behandling.

(39)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land).

(40)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen sin avsikt att använda Indonesien (det jämförbara landet i den ursprungliga undersökningen) som ett lämpligt jämförbart land för fastställande av normalvärdet och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta.

(41)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter på valet av jämförbart land.

(42)

Kommissionen sökte samarbete med tillverkare i Indonesien. Skrivelser och relevanta frågeformulär sändes till alla kända företag. Av de företag som kontaktades var det endast en tillverkare som lämnade de uppgifter som behövdes för att fastställa normalvärdet och som samtyckte till att delvis samarbeta vid översynen. Eftersom företaget inte godtog ett kontrollbesök på plats, analyserade kommissionen de tillhandahållna uppgifterna för att kontrollera att de var fullständiga och konsekventa. Det konstaterades att uppgifterna var tillförlitliga och tillräckliga för att användas vid fastställande av normalvärdet, och den indonesiska tillverkaren lämnade vid behov de klargöranden som kommissionen begärde. De använda uppgifterna jämfördes med de uppgifter som lämnats i begäran om översyn.

(43)

Undersökningen visade att Indonesien har en konkurrensutsatt marknad för den likadana produkten.

(44)

Undersökningen visade dessutom att den samarbetsvilliga indonesiska tillverkarens tillverkningsvolym utgör betydligt mer än 5 % av volymen av den kinesiska exporten av den berörda produkten till unionen, och tillverkningen var följaktligen representativ sett till volym. När det gäller kvalitet, tekniska specifikationer och standarder för den likadana produkten i Indonesien kunde man inte finna några större skillnader jämfört med de kinesiska produkterna. Den indonesiska marknaden ansågs därför vara tillräckligt representativ för fastställande av normalvärdet.

(45)

Enligt kommissionens uppgifter finns det inga andra tillverkningsanläggningar någon annanstans i världen, förutom de kända tillverkarna i Spanien, Kina och Indonesien.

(46)

Mot denna bakgrund dras slutsatsen att Indonesien utgör ett lämpligt jämförbart land i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen.

(47)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet på det sätt som anges nedan. Det ska påpekas att den indonesiska tillverkaren var föremål för undersökning vid ett tidigare förfarande som avsåg import av natriumcyklamat från Indonesien (6). De uppgifter som företaget nu lämnat i sitt svar på frågeformuläret konstaterades vara tillförlitliga och utgöra en solid grund för att fastställa normalvärdet inom ramen för denna undersökning. Både de genomsnittliga försäljningspriserna och de genomsnittliga produktionskostnaderna följde en liknande trend som utvecklingen av den genomsnittliga råvarukostnaden. Denna trend kunde dessutom bekräftas av en liknande utveckling av den genomsnittliga råvarukostnaden på unionsmarknaden.

(48)

Den indonesiska tillverkarens inhemska försäljning av den likadana produkten konstaterades vara representativ sett till volym i förhållande till den berörda produkten som exporterades till unionen av den berörda företagsgruppen i Kina.

(49)

Kommissionen fastställde därefter vilka produkttyper som tillverkaren i det jämförbara landet sålde på den inhemska marknaden och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till unionen. Den indonesiska tillverkarens standardprodukttyp konstaterades vara direkt jämförbar.

(50)

För den standardprodukttyp som tillverkaren i det jämförbara landet sålde på den inhemska marknaden och som konstaterades vara direkt jämförbar med den produkttyp som såldes för export till unionen fastställdes det huruvida försäljningen på den inhemska marknaden var tillräckligt representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på den inhemska marknaden av en viss typ av natriumcyklamat ska anses vara tillräckligt representativ om den sammanlagda försäljningen av denna produkttyp på den inhemska marknaden under översynsperioden utgjorde minst 5 % av den berörda företagsgruppens sammanlagda försäljning på export till unionen av den jämförbara produkttypen.

(51)

Kommissionen undersökte också huruvida försäljningen på den inhemska marknaden kunde anses ha ägt rum vid normal handel, genom att för standardprodukttypen fastställa hur stor andel som utgjordes av lönsam försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden under översynsperioden. Eftersom volymen av den lönsamma försäljningen för den likadana produkten för varje produkttyp utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen och det vägda genomsnittliga försäljningspriset för denna typ motsvarade eller översteg tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska försäljningspriset på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning av denna typ på den inhemska marknaden under översynsperioden, oavsett om denna försäljning var lönsam eller inte.

(52)

Vid fastställandet av normalvärdet för den produkttyp som inte såldes på den inhemska marknaden av tillverkaren i det jämförbara landet användes det vägda genomsnittliga försäljningspriset vid all försäljning av standardprodukttypen, efter justering för skillnader mellan de båda produkttyperna.

(53)

Exportförsäljningen till unionen från alla de exporterande tillverkarna i den berörda företagsgruppen skedde genom närstående handelsföretag utanför unionen. Exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalades eller skulle betalas för produkten när den såldes av det närstående handelsföretaget till en oberoende köpare i unionen.

(54)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes justeringar i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Således gjordes, där så var tillämpligt och med stöd av verifikationer, justeringar för olikheter avseende transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader och kreditkostnader.

(55)

Dumpningsmarginalen fastställdes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset för alla exporterande tillverkare.

(56)

Denna jämförelse visade att dumpningsmarginalen var 14,2 %, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull.

(57)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes det om de omständigheter som ligger till grund för den nuvarande dumpningsmarginalen har förändrats och om sådana förändringar kan anses vara av bestående karaktär.

(58)

De nuvarande slutsatserna grundar sig på att den berörda företagsgruppen har nekats marknadsekonomisk status i den nuvarande översynen, medan den medlem i gruppen av närstående företag som granskades i den ursprungliga undersökningen, GT Enterprise, beviljades marknadsekonomisk status i den undersökningen. De omständigheter som har föranlett en ändrad slutsats är för det första att i den nuvarande översynen undersöktes fyra företag i gruppen, medan man i den ursprungliga undersökningen endast undersökte GT Enterprise. Gruppen utvidgades nyligen och omorganiserades varvid avsevärda investeringar gjordes, och det finns inget som tyder på att denna situation kommer att förändras inom en överskådlig framtid. När det gäller GT Enterprise konstaterades det för det andra att den omständigheten att företaget inte har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer utgör etablerad praxis, och det finns inget som tyder på att detta kommer att ändras i framtiden. Vidare har dess bolagsordning, enligt vilken statligt inflytande tillåts, varit i kraft under en längre period och inget tyder på att den kommer att ändras i framtiden. Under dessa omständigheter anses det att gruppens status som en företagsgrupp som inte verkar i en marknadsekonomi är av en bestående karaktär.

(59)

När det gäller exportpriset visade undersökningen vidare att det under en längre period funnits en viss stabilitet i den berörda företagsgruppens prissättning, eftersom priset för den berörda produkten vid försäljning till unionen och andra tredjeländer inte skiljde sig nämnvärt och följde samma trend mellan 2007 och översynsperioden. Detta stöder slutsatsen att den nya dumpningsmarginalen sannolikt kommer att vara av en bestående karaktär.

(60)

Undersökningen visade således att den berörda företagsgruppens beteende och struktur, inbegripet de omständigheter som föranledde den nuvarande översynen, sannolikt inte kommer att förändras inom överskådlig framtid på ett sätt som skulle påverka resultatet av översynen. Slutsatsen drogs därför att de förändrade omständigheterna är av bestående karaktär och att tillämpning av åtgärden på dess nuvarande nivå inte längre är tillräckligt för att motverka dumpning.

(61)

Mot bakgrund av konstaterandena om ökad dumpning och de förändrade omständigheternas bestående karaktär anses de befintliga åtgärderna inte längre vara tillräckliga för att motverka den skadevållande dumpningen. De åtgärder som infördes genom genomförandeförordning (EU) nr 492/2010 på import av natriumcyklamat med ursprung i Kina bör därför anpassas för GT Enterprise och samma tull bör införas för den andra exporterande tillverkaren i gruppen genom ändring av förordningen.

(62)

Någon individuell skademarginal kan inte fastställas i den nuvarande översynen, eftersom den är begränsad till undersökning av dumpning när det gäller GT Enterprise och dess närstående företag inom gruppen. Den dumpningsmarginal som fastställts i den nuvarande översynen har därför jämförts med den skademarginal som fastställdes i den ursprungliga undersökningen. Eftersom den sistnämnda marginalen var högre än den dumpningsmarginal som konstaterats i den nuvarande översynen, bör en slutgiltig antidumpningstull införas för den berörda företagsgruppen på en nivå som motsvarar den dumpningsmarginal som konstaterats i översynen.

(63)

När det gäller åtgärdens form anses det att den ändrade antidumpningstullen bör ha samma form som den tull som infördes genom genomförandeförordning (EU) nr 492/2010. För att garantera att åtgärderna blir effektiva och förhindra prismanipulering anses det lämpligt att utforma tullen som ett specifikt belopp per kilo. Den antidumpningstull, uttryckt som ett särskilt belopp per kilo, som ska införas på import av den berörda produkten som tillverkas och säljs på export till unionen av den berörda företagsgruppen och som har beräknats på grundval av den dumpningsmarginal som fastställts i den nuvarande översynen bör följaktligen vara 0,23 EUR per kilo.

(64)

Den berörda företagsgruppen och övriga berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att föreslå en ändring av de gällande antidumpningsåtgärderna.

(65)

Rainbowgruppen lämnade sina synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter. Synpunkterna avsåg till största delen återkallandet av klagomålet i den pågående undersökning avseende import av natriumcyklamat med ursprung i Folkrepubliken Kina som är begränsad till två kinesiska exporterande tillverkare, Fang Da Food Additive (Shen Zhen) Limited och Fang Da Food Additive (Yang Quan) Limited (nedan kallade Fang Da-gruppen) (nedan kallat det parallella förfarandet) (7). Rainbowgruppen hävdade att återkallandet av klagomålet i det parallella förfarandet logiskt och rättsligen borde leda till att även antidumpningsåtgärderna mot övriga tillverkare i Kina avslutas eller åtminstone att den nuvarande översynen avseende Rainbowgruppen avslutas.

(66)

Rainbowgruppen krävde att de antidumpningsåtgärder som införts genom genomförandeförordning (EU) nr 492/2010 skulle avslutas och hävdade att eftersom det inte konstaterats att importen från Fang Da inte dumpades och/eller inte orsakade skada, innebär principen om icke-diskriminering i artikel 9.5 i grundförordningen att de införda antidumpningsåtgärderna bör avslutas. Till stöd för detta argument hänvisade Rainbowgruppen till tidigare rådsförordningar där samtidiga interimsöversyner avseende import från vissa länder har avslutats utan införande av åtgärder till följd av att åtgärder inte införts i antidumpningsundersökningar avseende import av samma produkt från andra länder (större elektrolytkondensatorer (8) och valsade produkter av järn eller olegerat stål (9)). Det bör dock påpekas att dessa ärenden avsåg undersökningar där flera länder berördes och principen om icke-diskriminering tillämpades på import från olika länder. Vidare var skälet för att avsluta åtgärderna mot vissa länder i dessa ärenden att åtgärder mot andra länder inte vidtagits på grund av att rådet inte antagit förslagen inom de fastställda tidsfristerna (större elektrolytkondensatorer och valsade produkter av järn eller olegerat stål). Det konstaterades visserligen vara nödvändigt att avsluta förfarandena avseende antidumpningsåtgärder i de samtidiga förfarandena i de nämnda ärendena i syfte att iaktta principen om icke-diskriminering, men detta har inte någon relevans för den nuvarande översynen. Rainbowgruppen hänvisade även till den strategi som tillämpades beträffande mononatriumglutamat (10) i ett ärende där klaganden avsåg att återkalla sitt klagomål avseende import från Brasilien trots att dumpning av importen hade konstaterats. I det ärendet ville man inte godta återkallandet av klagomålet, eftersom det ansågs att det skulle vara diskriminerande att vidta åtgärder mot övriga länder om åtgärder inte vidtogs mot Brasilien.

(67)

Dessutom rör det sig om två helt olika situationer. I det parallella förfarandet drogs klagomålet tillbaka och man drog slutsatsen att ett avslutande inte skulle strida mot unionens intresse. I den nuvarande översynen bibehölls begäran och det konstaterades att Rainbowgruppens dumpning ökade. Att höja tullavgiften för gruppen utgör därför inte någon diskriminering.

(68)

Rainbowgruppen ansåg också att återkallandet av klagomålet borde leda till att den nuvarande översynen avseende Rainbowgruppen avslutas, eftersom de båda förfarandena inleddes på grundval av samma underlag och avsåg samma undersökningsperiod och eftersom klaganden i klagomålet behandlade Fang Da-gruppen och Rainbowgruppen tillsammans när det gäller alla praktiska aspekter.

(69)

Rainbowgruppen hävdade för det andra att trots att undersökningen avseende Fang Da-gruppen inleddes enligt artikel 5 i grundförordningen, är undersökningen av importen från Fang Da-gruppen och interimsöversynen av importen från Rainbowgruppen rättsligen och ur alla praktiska aspekter i huvudsak samma förfarande. Slutligen ansåg Rainbowgruppen att eftersom en åtskillnad mellan förfaranden och undersökningar inrättats genom artikel 9.3 i grundförordningen, innebär denna artikel de facto att Fang Da-gruppen fortfarande omfattas av förfarandet även om den beviljats en nolltullsats till följd av den ursprungliga undersökningen. Av detta skäl bör återkallandet av klagomålet avseende importen från Fang Da-gruppen således leda till att även den nuvarande översynen avseende Rainbowgruppen avslutas.

(70)

Det bör i detta sammanhang påpekas att den handling som klaganden lämnade in utgjorde både klagomål avseende antidumpningsundersökningen på grundval av artikel 5 i grundförordningen och begäran om denna interimsöversyn på grundval av artikel 11.3 i grundförordningen. Den innehöll också tillräcklig bevisning för att motivera ett enskilt inledande av båda förfarandena. Kommissionen inledde dessutom undersökningen enligt artikel 5 och interimsöversynen genom två separata tillkännagivanden om inledande. Således är antidumpningsundersökningen på grundval av artikel 5 i grundförordningen och interimsöversynen på grundval av artikel 11.3 i grundförordningen två olika förfaranden.

(71)

Rainbowgruppen lade fram ytterligare argument där den spekulerade om de möjliga skälen till att klagomålet återkallats. Eftersom dessa argument är hypotetiska och irrelevanta kan de inte behandlas och avvisas således.

(72)

Slutligen angav Rainbowgruppen att det är uppenbart att kommissionen har åsidosatt gruppens rätt till tio dagars tidsfrist för att lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter, eftersom den erhöll en icke-konfidentiell version av skrivelsen om återkallandet sju dagar innan tidsfristen för att lämna synpunkter löpte ut.

(73)

Som förklaras ovan i skäl 70 är det så att den undersökning enligt artikel 5 inom ramen för vilken Rainbowgruppen fick en skrivelse med information om att klagomålet återkallats, utgör ett eget förfarande som är avskilt från den nuvarande översynen. Rainbowgruppen var berörd part i översynen enligt artikel 5 och detta är det enda skälet till att den fick ett meddelande om att klagomålet återkallats. Den skrivelsen var inte en del av meddelandet av slutliga uppgifter i den nuvarande översynen. Rainbowgruppen hade 30 dagar på sig att lämna synpunkter på meddelandet av uppgifter i det nuvarande förfarandet. Företagsgruppens rätt till en tillräcklig tidsfrist för att lämna synpunkter har därför inte åsidosatts.

(74)

Sammanfattningsvis ändrade de inkomna synpunkterna inte den ovan nämnda slutsatsen.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/11

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87, är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

Genom förordning (EEG) nr 2658/87 har allmänna bestämmelser fastställts för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 enligt den motivering som anges i kolumn 3 i tabellen.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats av medlemsstaternas tullmyndigheter avseende klassificering av varor i Kombinerade nomenklaturen men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör, under en period på tre månader, kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 12.6 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2).

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/13

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87, är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

Genom förordning (EEG) nr 2658/87 har allmänna bestämmelser fastställts för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 enligt den motivering som anges i kolumn 3 i tabellen.

(4)

Det är lämpligt att bindande klassificeringsbesked som utfärdas av medlemsstaternas tullmyndigheter avseende varuklassificeringen i Kombinerade nomenklaturen och som inte överensstämmer med denna förordning fortfarande kan åberopas av innehavaren enligt artikel 12.6 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2), under en period av tre månader.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/15

(1)

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87, är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

Genom förordning (EEG) nr 2658/87 har allmänna bestämmelser fastställts för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)

Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 enligt den motivering som anges i kolumn 3 i tabellen.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats av medlemsstaternas tullmyndigheter avseende klassificering av varor i Kombinerade nomenklaturen men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör, under en period på tre månader, kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 12.6 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2).

(5)

Tullkodexkommittén har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/17

(1)

Den 12 augusti 2011 meddelade Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (2) (nedan kallat tillkännagivande om inledande) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till unionen av aluminiumradiatorer med ursprung i Folkrepubliken Kina.

(2)

Förfarandet inleddes efter klagomål från International Association of Aluminium Radiator Manufacturers Limited Liability Consortium (AIRAL Scrl – nedan kallad klaganden), som företrädde en betydande del, i detta fall över 25 procent, av unionens samlade produktion av aluminiumradiatorer. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning om dumpning av den aktuella produkten och om väsentlig skada det resulterat i, vilket ansågs tillräckligt för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt den klagande, andra kända tillverkare inom unionen, exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina, tillverkare i det jämförbara landet, importörer, distributörer och andra parter som såvitt känt var berörda, samt företrädare för Folkrepubliken Kina om att förfarandet hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

Den klagande, andra tillverkare inom unionen, exporterande tillverkare i Kina, importörer och distributörer lämnade synpunkter. Alla berörda parter, som begärde att bli hörda, och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem, gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal tillverkare, importörer och exporterande tillverkare i unionen angavs i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande planerades, enligt artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, ombads samtliga tillverkare och importörer i unionen att ge sig till känna hos kommissionen och, i enlighet med tillkännagivandet om inledande, lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet när det gäller den berörda produkten (se definitionen i avsnitt 3 nedan) under undersökningsperioden (juli 2010–juni 2011).

(6)

För att de exporterande tillverkare som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsblanketter till de kinesiska exporterande tillverkare som såvitt känt var berörda samt till myndigheterna i Folkrepubliken Kina. Endast en grupp företag, Sira (Tianjin) Aluminium Products Co. Ltd och Sira Group (Tianjin) Heating Radiators Co. Ltd (nedan kallad Sirakoncernen) svarade och begärde marknadsekonomisk status. Begäran om individuell behandling mottogs från Zhejiang Flyhigh Metal Products Co. Ltd och Metal Group Co. Ltd.

(7)

Vad gäller tillverkare i unionen och såsom vederbörligen förklaras i skäl 24, lämnade åtta tillverkare i unionen den begärda informationen och samtyckte till att ingå i stickprovet. På grundval av informationen från de samarbetsvilliga unionstillverkarna valde kommissionen ut fyra unionstillverkare utifrån deras försäljnings- och produktionsvolym, storlek och geografiska belägenhet i unionen.

(8)

Såsom anges i skäl 27 lämnade endast tre icke-närstående importörer de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå stickprovet. Två av dessa importörer importerade/köpte emellertid inte den berörda produkten. Till följd av det begränsade antalet samarbetsvilliga importörer ansågs därför ett stickprovsförfarande inte längre var nödvändigt.

(9)

Såsom anges i skäl 28 inkom 18 exporterande tillverkare i Kina med de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå stickprovet. På grundval av den information som hade lämnats av de exporterande tillverkarna valde kommissionen ut två exporterande tillverkare med den största exportvolymen till unionen.

(10)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla övriga företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande, det vill säga exporterande tillverkare i Folkrepubliken Kina, de fyra unionstillverkarna som ingick i stickprovet, de samarbetsvilliga importörerna i unionen och till Europeiska konsumentorganisationen BEUC, med begäran om att sända användarnas frågeformulär till anslutna företag.

(11)

Svar mottogs från de två exporterande tillverkarna i Kina som ingick i stickprovet, från de fyra unionstillverkarna som ingick i stickprovet och en icke närstående importör. Ingen av användarna svarade på frågeformuläret.

(12)

En begäran om individuell granskning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen erhölls dessutom från en grupp närstående exporttillverkare. Granskningen av dessa krav på det preliminära stadiet skulle ha varit alltför betungande att genomföra. Ett beslut om huruvida individuell granskning kommer att beviljas denna grupp av företag kommer att fattas på det definitiva stadiet.

(13)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, skada och unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(14)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2010 till och med den 30 juni 2011 (nedan kallad undersökningsperioden eller UP). Undersökningen av utvecklingstendenser av betydelse för bedömningen av skadan omfattade perioden från och med januari 2008 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(15)

Den berörda produkten är aluminiumradiatorer och element eller sektioner som sådana radiatorer består av, oavsett om elementen eller sektionerna är sammansatta eller inte, med undantag av elradiatorer samt element och sektioner av dessa (nedan kallad den berörda produkten). Den berörda produkten klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 7615 10 10, ex 7615 10 90, ex 7616 99 10 och ex 7616 99 90.

(16)

Produktdefinitionen bestreds av Sirakoncernen baserat på en påstådd skillnad mellan de två produktionsprocesser som används för att tillverka radiatorer. Inom Sirakoncernen finns två kinesiska exporttillverkare varav den ena använde sig av pressgjutning och det andra företaget tillämpade strängpressning. Sirakoncernen hävdade att strängpressningsmetoden skulle uteslutas från definitionen av den berörda produkten på grund av påstådda skillnader i fysiska och tekniska egenskaper, råvaror, produktionskostnader och försäljningspriser och på grund av att strängpressningsmetoden är ovanlig inom EU och i Kina.

(17)

En annan kinesisk part, den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter (CCCME) begärde klargörande av frågan på grund av skillnaderna i kostnader och priser för radiatorer som tillverkats med hjälp av de två produktionsteknikerna.

(18)

Även om det föreligger mindre skillnader är det i detta sammanhang uppenbart att oavsett vilken av de båda tillverkningsmetoderna som används har radiatorerna samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och används på samma sätt. Radiatorer som tillverkas genom någon av metoderna är i hög grad utbytbara. Dessa grundläggande egenskaper är huvudsakligen lätthet, låg termisk tröghet och hög värmeledningsförmåga. Skillnader i kostnader och priser och det faktum att strängpressningstekniken kan innefatta användning av obetydligt olika aluminiumlegeringar förändrar inte dessa grundläggande egenskaper. När det gäller prisjämförelser redovisas alla skillnader korrekt i det jämförelsesystem för produkttyper som används i denna undersökning (PCN-systemet) vilket innebär att endast likvärdiga jämförelser görs.

(19)

Aluminiumradiatorer bör dessutom betraktas som en enda produkt oavsett tillverkningsmetod eftersom de säljs via samma försäljningskanaler och eftersom slutanvändarnas och konsumenternas uppfattning om dem är att de är tillverkade av aluminium (med välkända egenskaper enligt ovan) snarare än att de skiljer sig åt på grund av produktionsmetod. Mot bakgrund av detta avvisades dessa framställningar.

(20)

CCCME protesterade även mot att radiatorer av stålplåt eller till och med gjutjärn inte ingår i den berörda produkten. Även om dessa produkter används på liknande sätt har de olika grundläggande fysiska och tekniska egenskaper eftersom den grundläggande råvaran (aluminiumlegering) har ersatts av stål eller järn som har andra fysiska och tekniska egenskaper när det gäller vikt, termisk tröghet och ledningsförmåga. Alltså avvisas kravet.

(21)

CCCME lämnade också ytterligare kommentarer rörande hänvisningar i klagomålet till försäljning via vad man kallade ”anbudsförfaranden”. Kommentarerna visade att man antog att det rörde sig om offentlig upphandling. De anbudsförfaranden som det hänvisades till i klagomålet gällde emellertid sedvanlig affärsverksamhet där en inköpare av radiatorer i EU ber potentiella leverantörer att ange priser innan en order läggs. Ingen kinesisk import som användes i beräkningarna berördes av någon offentlig upphandling.

(22)

CCCME kommenterade även hänvisningar i klagomålet till ”designradiatorer” och antog att dessa radiatorer inte ingår i definitionen av produkten. Dessa kommentarer byggde återigen på ett missförstånd eftersom definitionen av produkten inte utesluter dessa radiatorer. Dessa kommentarer avvisades därför.

(23)

Undersökningen har visat att aluminiumradiatorer som tillverkas i och exporteras från Kina och aluminiumradiatorer som tillverkas och säljs i unionen av unionstillverkare har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden och de anses därför som likadana i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(24)

Eftersom ett stort antal unionstillverkare tycktes vara berörda angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle tillämpas för fastställande av skada i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(25)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den preliminärt hade valt ut ett stickprov av unionstillverkare. Urvalet bestod av fyra av de åtta unionstillverkare som var kända som tillverkare av den likadana produkten innan undersökningen inleddes, och de hade valts ut på grundval av sin försäljningsvolym, storlek och geografiska läge i unionen. De stod för 66 % av den totala beräknade tillverkningen i unionen under undersökningsperioden. Berörda parter uppmanades att ta del av de handlingar som de kan begära att få se och att inom femton dagar från offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande lämna synpunkter på huruvida ett lämpligt urval gjorts. En berörd part begärde att även produktionsvolym skulle beaktas vid urvalet av stickprov. Stickprovet ändrades i enlighet med begäran. Ingen berörd part invände mot det slutliga stickprovet som utgjordes av fyra företag.

(26)

Eftersom ett stort antal importörer potentiellt kan beröras av förfarandet förutsågs ett stickprovsförfarande för importörer i tillkännagivandet om inledande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(27)

Endast tre icke-närstående importörer lämnade den begärda informationen och gick med på att samarbeta. Eftersom två av dessa importörer inte rapporterade import eller köp av den aktuella produkten bedömdes stickprovsförfarandet inte längre som nödvändigt.

(28)

Totalt 18 exporterande tillverkare i Kina lämnade de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå stickprovet. Dessa företag exporterade omkring 5 miljoner element (3) eller något mindre än 50 % av den kinesiska exporten till EU-marknaden under undersökningsperioden. På grundval av de upplysningar som erhållits från dessa parter valde kommissionen ut ett stickprov av två exporterande tillverkare med den största representativa volymen när det gäller produktion, försäljning och export som rimligen kunde undersökas under den tid som stod till förfogande. De två exporterande tillverkarna, Zhejiang Flyhigh Metal Products Co., Ltd. och Metal Group Co., Ltd., stod för omkring 62 % av försäljningsvolymen hos de 18 exporterande tillverkarna som lämnade in uppgifter för stickprovet.

(29)

En grupp exporterande tillverkare (Sirakoncernen) protesterade mot att de uteslutits från stickprovet på grundval av att de tillverkade en viss typ av radiatorer (med hjälp av strängpressningsmetoden) och att representativiteten för stickprovet skulle öka om de ingick i stickprovet. Det krävdes emellertid ingen ytterligare deltagare eftersom det ursprungliga stickprovet ändå motsvarade över 60 % av den export som redovisats av de samarbetsvilliga företagen. Stickprovet måste inte heller omfatta alla typer av den aktuella produkten. Kravet att Sirakoncernen skulle ingå i stickprovet avvisades därmed och det ursprungliga stickprovet bekräftades.

(30)

Vid antidumpingsundersökningar som rör import från Kina ska enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6 i denna artikel för de exporterande tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(31)

De två exporterande tillverkarna i stickprovet begärde emellertid endast individuell behandling. Inget avseende fästes därför vid kriterierna för marknadsekonomisk status.

(32)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen ska en eventuell landsomfattande tull fastställas för länder som omfattas av denna artikel, förutom i de fall när företagen kan visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen. Dessa kriterier anges som referens och är i korthet följande:

(33)

De exporterande tillverkare som ingick i stickprovet krävde båda individuell behandling. Båda kraven undersöktes. Undersökningen visade att de företag som ingick i stickprovet uppfyllde alla villkor i artikel 9.5 i grundförordningen.

(34)

De båda exporterande tillverkarna beviljades därför individuell behandling.

(35)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna på hemmamarknaden eller det konstruerade normalvärdet i ett jämförbart land.

(36)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att använda Ryssland som jämförbart land för att fastställa normalvärdet för Kina och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta.

(37)

Inga synpunkter inkom om Ryssland som föreslaget jämförbart land. Ingen av de berörda parterna föreslog något alternativ till tillverkare av liknande produkter i jämförbart land utöver de som angivits i klagomålet under undersökningen.

(38)

Ingen samarbetsvilja visades från Rysslands sida, trots att alla kända ryska tillverkare kontaktades upprepade gånger under undersökningen och erhöll frågeformuläret för jämförbart land.

(39)

Kommissionen försökte identifiera ytterligare tillverkare i tredjeländer genom egna efterforskningar.

(40)

Skrivelser och frågeformulär sändes därför till alla kända tillverkare i övriga tredjeländer (Turkiet, Iran, Kroatien, Indien, Sydafrika och Schweiz). Trots uppföljningsåtgärder visades emellertid ingen samarbetsvilja.

(41)

Som framgår av skälen 38, 39 och 40 fann man vid undersökningen inte några andra tredjeländer med marknadsekonomi som kunde användas som jämförbart land i denna undersökning. Eftersom det inte fanns några andra tredjeländer med marknadsekonomi drogs i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen därför preliminärt slutsatsen att det inte var möjligt att fastställa normalvärdet för tillverkarna som ingick i stickprovet baserat på de inhemska priserna eller konstruerade normalvärden i ett tredjeland med marknadsekonomi eller ett sådant tredjelands pris vid försäljning till andra länder, inklusive till unionen, och att det därför var nödvändigt att fastställa normalvärdet utifrån någon annan rimlig grund, i detta fall på grundval av de priser som för närvarande betalas eller kan betalas i unionen för en likadan produkt. Detta betraktades som lämpligt på grund av avsaknaden av samarbete enligt ovan men även på grund av EU-marknadens storlek, förekomsten av import och den starka inhemska konkurrensen på EU-marknaden för produkten.

(42)

Eftersom de två företag som ingick i stickprovet inte begärde marknadsekonomisk status fastställdes normalvärdet för alla kinesiska exporttillverkare, enligt skäl 41, på grundval av de priser som faktiskt betalades eller kunde betalas i unionen för en liknande produkt. Efter att detta val gjorts beräknades normalvärdet på grundval av de uppgifter som kontrollerats på platsen hos de unionstillverkare som ingick i stickprovet som anges i skäl 13.

(43)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först om försäljningen i EU av den likadana produkten till oberoende kunder var representativ. Unionstillverkarnas försäljning inom unionen av den likadana produkten konstaterades vara representativ i förhållande till den export av den berörda produkten till unionen som gjordes av de exporterande tillverkare som ingick i stickprovsförfarandet.

(44)

Därefter undersökte kommissionen om denna försäljning kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta skedde genom att andelen lönsam EU-försäljning till oberoende kunder fastställdes. Försäljningstransaktionerna inom EU ansågs vara lönsamma om priset per enhet motsvarade minst produktionskostnaden. Följaktligen fastställdes produktionskostnaden på unionsmarknaden under undersökningsperioden. Analysen visade att försäljningen inom EU av vissa produkttyper var lönsam, dvs. att nettoförsäljningspriset överskred den beräknade produktionskostnaden per enhet.

(45)

Normalvärdet för respektive produkttyp baserades på det faktiska försäljningspriset (fritt fabrik) för lönsam försäljning och på ett konstruerat normalvärde för icke lönsam försäljning.

(46)

Normalvärdet togs fram genom att produktionskostnaden för tillverkaren i EU ökades med deras försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst. I enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen fastställdes beloppen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på 4,43 % på grundval av faktiska uppgifter beträffande produktionen och försäljningen vid normal handel med den likadana produkten från EU-tillverkaren.

(47)

Eftersom de exporterande tillverkarna i urvalet beviljades individuell behandling och genomförde exportförsäljningen till unionen direkt till oberoende kunder i unionen, fastställdes exportpriserna i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten.

(48)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen vederbörliga justeringar för att beakta olikheter som påverkar priserna och prisjämförbarheten. Lämpliga justeringar gjordes för indirekta skatter, frakt- och försäkringskostnader, förpackningskostnader samt hanterings- och kreditkostnader i de fall där dessa ansågs vara skäliga, korrekta och kunde beläggas.

(49)

För en av de exporterande tillverkarna var det uppenbart att företaget inte hade klassificerat den berörda produkten korrekt när systemet användes enligt kraven i frågeformuläret. En av specifikationerna för den berörda produkten gällde radiatorernas värmeutveckling. Företaget hade emellertid inte bevisning för att stödja den värmeutveckling som redovisades för dess exporterade modeller. Den värmeutveckling som faktiskt redovisades var inte korrekt och motsvarade inte andra specifikationer såsom vikt och mått. Det var därför nödvändigt att använda endast de återstående specifikationerna i jämförelsesyfte.

(50)

När PCN-systemet användes för att klassificera produkttyper förelåg en hög grad av matchning för en exporttillverkare som ingick i stickprovet. För andra exporttillverkare som ingick i stickprovet användes en liknande teknik eftersom inga direkta matchningar kunde identifieras. När den liknande tekniken användes redovisades detaljerna för den berörda parten.

(51)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen för de exporttillverkare som ingick i stickprovet baserat på jämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset uttryckt som en andel av cif vid unionens gräns, före tull.

(52)

Ett vägt genomsnitt av dessa två dumpningsmarginaler beräknades för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i stickprovet.

(53)

Eftersom samarbetsviljan från Kina var låg (under 50 %) anses det lämpligt att den landsomfattande dumpningsmarginal som är tillämplig på alla övriga exporttillverkare i Kina baseras på de samarbetsvilliga exportörernas mest dumpade transaktioner till en särskild kund.

(54)

Den preliminära dumpningsmarginalen som upprättas på detta sätt, uttryckt som en procentuell andel av priset cif vid unionens gräns, före tull, är som följer:

Tabell 1

(55)

All tillgänglig information om unionstillverkarna, inklusive information som anfördes i klagomålet och uppgifter som inhämtats från unionstillverkarna innan undersökningen inleddes och senare samt de kontrollerade enkätsvaren från unionstillverkarna i urvalet, användes för att fastställa unionens sammanlagda tillverkning.

(56)

Aluminiumradiatorer tillverkades av åtta tillverkare i unionen under undersökningsperioden. All tillgänglig information om unionstillverkarna, däribland information i klagomålet och de uppgifter som inhämtats från unionstillverkare innan undersökningen inleddes och senare, användes för att fastställa unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden.

(57)

På grundval av detta beräknades att unionens sammanlagda tillverkning, i antal element, uppskattades till omkring 64 miljoner under undersökningsperioden. Alla de unionstillverkare som svarar för unionens sammanlagda tillverkning utgör unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kommer i fortsättningen att kallas unionsindustrin.

(58)

Eurostats importstatistik kunde inte användas i undersökningen eftersom KN-nummer för aluminiumradiatorer även innefattar andra aluminiumprodukter, exempelvis elradiatorer.

(59)

Förbrukningen i unionen fastställdes därför på grundval av de uppgifter som ingick i klagomålet rörande framför allt unionsindustrins försäljningsvolym i unionen och import som genomförts av exporterande tillverkare i Kina. Dessa uppgifter dubbelkontrollerades mot erhållna svar på frågeformuläret i stickprovet och de uppgifter som erhölls och kontrollerades i lokalerna hos de unionstillverkare som ingick i stickprovet samt exporterande tillverkare i Kina.

(60)

På denna grundval konstaterades förbrukningen i unionen ha utvecklats enligt följande:

Tabell 2

(61)

Den sammanlagda förbrukningen på EU-marknaden sjönk med 3,8 % under skadeundersökningsperioden. Mellan 2008 och 2009 sjönk den med omkring 12 %, i enlighet med de internationella negativa effekterna av den ekonomiska krisen, och därefter sjönk förbrukningen med ytterligare 3,7 %. Den återhämtade sig emellertid från 2010 till undersökningsperioden, när den ökade med 13,5 %, men nådde inte den ursprungliga nivån från 2008. Tabellen ovan visar också att förbrukningen sjönk med 9 % under perioden från 2009 till undersökningsperioden.

(62)

Importen till unionen från Kina utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 3

(63)

Trots förbrukningens utveckling ökade importvolymen från Kina med hela 77 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen var kontinuerlig och var som högst mellan 2010 och undersökningsperioden (+ 33 %). De kinesiska exporttillverkarnas marknadsandel visar också en stadigt ökande utveckling under skadeundersökningsperioden, och steg från 13 % år 2008 till 24 % under undersökningsperioden. Denna utvecklingstendens ska betraktas mot bakgrund av den övergripande konsumtionsnedgången med 3,8 % under samma period.

(64)

Av tabellen ovan framgår att genomsnittspriset på import från Kina sjönk något under skadeundersökningsperioden. I ett första steg, mellan 2008 och 2009, minskade det med hela 20 %, för att sedan stiga med 25 % mellan 2009 och 2010. Slutligen sjönk det igen i slutet av skadeundersökningsperioden.

(65)

Undersökningen visade också att importpriserna från Kina genomgående låg under unionsindustrins försäljningspris under skadeundersökningsperioden. Prisnedgången under 2009 sammanföll med en kraftig ökning av Kinas marknadsandel från 13 % till 17,3 % av unionsmarknaden och det konstanta prisunderskridandet förklarar den stadiga ökningen av de kinesiska exporttillverkarnas marknadsandel framför allt mellan 2009 och undersökningsperioden.

(66)

I syfte att fastställa prisunderskridandet under undersökningsperioden jämfördes för varje produkttyp det vägda genomsnittliga försäljningspris som unionstillverkarna i stickprovet tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga importpriser från de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, fastställda till cif-nivån, med lämpliga justeringar för gällande tullar och kostnader som uppstår efter import.

(67)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där så var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen, uttryckt i procent av omsättningen under undersökningsperioden för de unionstillverkare som ingick i stickprovet visade på en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på 6,1 % bland de kinesiska exporttillverkarna.

(68)

Som redan nämnts i skälen 24 och 25 användes stickprov för undersökningen av den eventuella skada som vållats unionsindustrin. Det bör påpekas att en av de unionstillverkare som ingick i stickprovet började tillverka aluminiumradiatorer först 2009. För att man skulle få en sammanhängande analys av tendenserna under skadeundersökningsperioden, ansågs det lämpligt att använda år 2009 som riktmärke för skadeanalysen, nämligen index 100. För att få en fullständig bild tog man också fram ett index för 2008 på grundval av tillgängliga uppgifter.

(69)

De uppgifter som tillhandahållits och kontrollerats av de fyra EU-tillverkarna i stickprovet användes för fastställande av mikroindikatorer såsom enhetspris, enhetskostnad, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet, kapitalanskaffningsförmåga och lager. Index för 2008 fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter för de tre befintliga tillverkarna 2008 som jämfördes med uppgifterna för samma tre tillverkare 2009 (index 100).

(70)

Uppgifterna för de åtta unionstillverkarna av aluminiumradiatorer använde man för att fastställa makroindikatorer såsom unionsindustrins produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel och sysselsättning. Index för 2008 fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter för de sju befintliga tillverkarna 2008 som jämfördes med tillgängliga uppgifter för samma sju tillverkare 2009 (index 100).

(71)

När det gäller artikel 3.5 i grundförordningen innefattar granskningen av unionsindustrins ekonomiska situation under skadeundersökningsperioden en bedömning av alla fastställda ekonomiska faktorer som anges i artikeln.

(72)

All tillgänglig information om unionstillverkarna, däribland information i klagomålet, de uppgifter som inhämtats från unionstillverkare innan undersökningen inleddes och därefter samt de kontrollerade svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i stickprovet användes för att fastställa unionens sammanlagda tillverkning under skadeundersökningsperioden.

(73)

Av tabellen ovan framgår att tillverkningen minskade under skadeundersökningsperioden. Till följd av den vikande efterfrågan sjönk tillverkningen kraftigt under 2009 för att därefter återhämta sig under 2010 och under undersökningsperioden. Produktionen var fortsatt relativt stabil mellan 2009 och undersökningsperioden trots en ökad förbrukning på 9 %. Produktionsnivån är dessutom beroende av unionsindustrins exportverksamhet, som låg på en fortsatt hög nivå under hela skadeundersökningsperioden.

(74)

Trots den begränsade minskningen av förbrukningen sjönk kapacitetsutnyttjandet från 70 % under 2008 till 60 % under undersökningsperioden. Det var fortsatt relativt stabilt under perioden mellan 2009 och undersökningsperioden.

(75)

Unionsindustrins försäljningsvolym sjönk med 16 % under skadeundersökningsperioden och marknadsandelen sjönk kontinuerligt från 87 % under 2008 till 76 % under undersökningsperioden. Under 2009 sjönk unionsindustrins försäljningsvolym med 16 % och följaktligen förlorade den mer än fyra procentenheter marknadsandelar. Under 2010 minskade försäljningsvolymen med ytterligare 7 % och marknadsandelen sjönk från 82,7 % till 79,5 %. Trots en ökad konsumtion under undersökningsperioden (+ 13,5 %) sjönk unionsindustrins marknadsandel ytterligare till 76 %. Den kunde därför inte utnyttja den stigande förbrukningen eller återta delar av de tidigare förlorade marknadsandelarna.

(76)

Under skadeundersökningsperioden framkom att förbrukningen i unionen minskat något med 3,8 %, medan unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel minskade avsevärt, med 15,9 % respektive 12,6 % under samma period. Samtidigt ökade importen från Kina kraftigt med 76,9 % under skadeundersökningsperioden. Till följd av detta minskade även unionsindustrins marknadsandel med 11 procentenheter under samma period.

(77)

Antalet anställda ökade något under skadeundersökningsperioden men detta ledde i sin tur till en nedgång i produktiviteten. Det bör emellertid noteras att den uppåtgående trenden när det gäller sysselsättning endast beror på att ett av företagen i stickprovsundersökningen, nämligen det minsta, började sin tillverkning först 2009. I annat fall hade utvecklingen av sysselsättningen varit negativ.

(78)

Produktiviteten hos unionsindustrins arbetskraft, mätt som produktion per anställd person per år, minskade något under skadeundersökningsperioden. Den nådde sin lägsta nivå under 2009 och började därefter återhämta sig när man närmade sig undersökningsperioden, men nådde inte de ursprungliga nivåerna. Mellan 2009 och undersökningsperioden ökade produktiviteten med 12 %.

(79)

Trenden för genomsnittliga försäljningspriser visar en betydande minskning med 6 % under skadeundersökningsperioden. I enlighet med en ökad förbrukning och återhämtning på marknaden återhämtade sig priserna med 6 % under perioden från 2009 till undersökningsperioden, men nådde inte 2008 års nivå.

(80)

Samtidigt sjönk den relativa kostnaden för att tillverka och sälja en liknande produkt något under skadeundersökningsperioden, men unionsindustrin var långtifrån lönsam under 2010 och under undersökningsperioden. Under 2009 motsvarade minskningen av kostnaderna på 11,5 % en lika stor sänkning av försäljningspriserna, men under 2010 och under undersökningsperioden ökade unionsindustrins kostnader kraftigt och den kunde endast höja sina priser något för att täcka de extra kostnaderna. Detta ledde till ytterligare förlust av lönsamhet och marknadsandel eftersom unionsindustrins priser hela tiden var högre än de kinesiska importpriserna.

(81)

Unionsindustrins lönsamhet fastställdes genom att nettovinsten av försäljningen före skatt för den likadana produkten uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen. Under skadeundersökningsperioden, och även perioden från 2009 fram till undersökningsperioden, sjönk unionsindustrins lönsamhet dramatiskt och nådde nätt och jämt nollresultat.

(82)

Utvecklingen av kassaflödet, som visar industrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet, följde i stor utsträckning den negativa lönsamhetsutvecklingen. Den lägsta nivån nåddes under undersökningsperioden. Samtidigt minskade räntabiliteten från 36 % år 2008 till 2 % under undersökningsperioden.

(83)

Utvecklingen av lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet under skadeundersökningsperioden begränsade unionsindustrins möjligheter att investera i sin verksamhet och underminerade dess utveckling. Unionsindustrin lyckades göra stora investeringar i början av skadeundersökningsperioden och moderniserade sin maskinpark för en effektivare tillverkning, men investeringarna sjönk därefter stadigt med 64,7 % under återstoden av skadeundersökningsperioden.

(84)

Lagernivån för den unionsindustri som ingick i urvalet ökade avsevärt under skadeundersökningsperioden. Under 2009 minskade utgående lager med 27 % för att under 2010 och under undersökningsperioden stiga med 30,8 % respektive 128,4 %.

(85)

Dumpningsmarginalerna anges i avsnittet om dumpning ovan. Alla marginaler som har fastställts översteg väsentligt miniminivån. Med hänsyn till volymen och priserna på den dumpade importen från Kina kan verkan av den faktiska dumpningsmarginalen på EU-marknaden dessutom inte heller anses vara försumbar.

(86)

Undersökningen visade att de flesta skadeindikatorerna rörande unionsindustrins ekonomiska situation försämrades eller inte utvecklades i linje med förbrukningen under skadeundersökningsperioden. Denna observation gäller särskilt för perioden från 2009 fram till slutet av undersökningsperioden.

(87)

Under skadeundersökningsperioden, i en situation där förbrukningen sjönk, ökade importvolymen från Kina betydligt. Samtidigt sjönk unionsindustrins försäljningsvolym totalt med 16 % och marknadsandelen minskade från 87 % år 2008 till 76 % under undersökningsperioden. Till och med när förbrukningen återhämtade sig med 9 % från 2009 till undersökningsperioden fortsatte unionsindustrins marknadsandel att sjunka ytterligare. Unionsindustrin klarade inte att återvinna sin förlorade marknadsandel mot bakgrund av den betydande ökningen av dumpad lågprisimport från Kina till EU:s marknad, vilken steg under hela skadeundersökningsperioden, till priser som konstant underskred unionsindustrins priser.

(88)

Vidare påverkades de skadeindikatorer som hänger samman med unionsindustrins ekonomiska resultat, såsom kassaflöde och lönsamhet i stor utsträckning. Detta innebar att unionsindustrins kapitalanskaffningsförmåga och möjligheter att investera undergrävdes.

(89)

Mot denna bakgrund drogs slutsatsen att unionsindustrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(90)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersöktes huruvida den dumpade importen med ursprung i Folkrepubliken Kina har vållat unionsindustrin en skada som var så omfattande att den kunde betecknas som väsentlig. Kända faktorer, utöver den dumpade importen, vilka eventuellt kunde ha skadat unionsindustrin, undersöktes för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av sådana faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(91)

Undersökningen visade att förbrukningen i unionen sjönk med 3,8 % under skadeundersökningsperioden, medan volymen dumpad import från Kina ökade dramatiskt med omkring 77 % och deras marknadsandel ökade från 13 % år 2008 till 24 % under undersökningsperioden. Samtidigt sjönk unionsindustrins försäljningsvolym med 16 % och marknadsandelen minskade från 87 % år 2008 till 76 % under undersökningsperioden.

(92)

Under perioden från 2009 fram till undersökningsperioden ökade unionens förbrukning med 9 % medan unionsindustrins marknadsandel återigen sjönk, jämfört med en årlig ökning av den dumpade importen från Kina med 52 % under samma period.

(93)

När det gäller prispress bör det betonas att under 2009 sjönk de genomsnittliga importpriserna från Kina med 20 % vilket tvingade unionsindustrin att sänka sina försäljningspriser avsevärt med omkring 11,5 %. Under 2010 och under undersökningsperioden försökte unionsindustrin höja sina priser på grund av ökade kostnader. Det resulterade i ytterligare förlust av marknadsandelar, eftersom unionsindustrins priser var konstant högre än priserna på dumpad import från Kina. Situationen ledde framför allt till en avsevärd försämring av unionsindustrins lönsamhet, försäljningsvolym och marknadsandel.

(94)

Priserna på dumpad import från Kina sjönk under skadeundersökningsperioden. Även om importpriserna från Kina ökade med 23 % under perioden från 2009 till undersökningsperioden var de konsekvent betydligt lägre än unionsindustrins försäljningspriser under skadeundersökningsperioden, särskilt under undersökningsperioden, och unionsmarknadens priser bibehölls därför.

(95)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att den kraftiga ökningen av dumpad import från Kina till priser som konstant underskrider unionsindustrins har haft en avgörande roll för den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, vilken framför allt återspeglas i dess svaga ekonomiska situation, den minskade försäljningsvolymen och marknadsandelen samt försämringen av så gott som alla skadeindikatorer.

(96)

Såsom förklaras i skäl 58 kan inte Eurostats importstatistik användas i denna undersökning eftersom de KN-nummer som omfattar aluminiumradiatorer och element eller sektioner som sådana radiatorer består av, innefattar alla slags aluminiumprodukter. I brist på annan tillförlitlig information fastställdes på grundval av klagomålet att det utöver Folkrepubliken Kina inte fanns något annat land utanför EU som tillverkade och exporterade aluminiumradiatorer till EU under skadeundersökningsperioden.

(97)

Den ekonomiska krisen förklarar delvis den minskade förbrukningen i unionen, framför allt under 2009 och 2010. Det är emellertid värt att notera att i en situation med sjunkande förbrukning under skadeundersökningsperioden och i en situation med stigande förbrukning under perioden mellan 2009 och undersökningsperioden, fortsatte volymen dumpad import från Kina till priser som underskred unionsindustrins att öka på unionens marknad.

(98)

Den dumpade lågprisimportens resultat kontrasterar mot unionsindustrins. Utredningen visade definitivt att från och med 2009 och fram till undersökningsperioden fortsatte unionsindustrins marknadsandel att minska, trots att unionens förbrukning steg i takt med den allmänna ekonomiska återhämtningen. Även om tillverkningsvolymen tenderade att öka fanns ett överskott som fick läggas på lager.

(99)

Under normala ekonomiska förhållanden och om det inte hade funnits någon stark prispress eller stark ökning av dumpade produkter, skulle unionsindustrin kanske ha haft vissa svårigheter att hantera den lägre förbrukningen och sina ökade fasta kostnader per enhet på grund av det minskade kapacitetsutnyttjandet. Undersökningen visar emellertid tydligt att den dumpade importen från Kina har ökat verkan av den ekonomiska nedgången. Inte ens under den allmänna ekonomiska återhämtningen kunde unionsindustrin återhämta sig och återta förlorad försäljningsvolym och den marknadsandel som den förlorat under skadeundersökningsperioden.

(100)

Även om den ekonomiska krisen kan ha bidragit till unionsindustrins dåliga resultat totalt sett, kan dess inverkan inte anses bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit under undersökningsperioden.

(101)

Undersökningen visade att kostnaden för att tillverka aluminiumradiatorer är direkt kopplad till prisutvecklingen på aluminium, den huvudsakliga råvara som används för att tillverka produkten. Även om unionsindustrins produktionskostnad sjönk avsevärt under 2009, såsom framgår av tabell 8, sjönk försäljningspriserna i samma takt. År 2010 och under undersökningsperioden steg kostnaderna mer än försäljningspriserna och medgav därför ingen återhämtning, särskilt när det gäller unionsindustrins lönsamhet. Situationen uppstod när importpriserna på produkter som importeras från Kina konsekvent underskred unionsindustrins.

(102)

I en marknadsekonomi skulle det förväntas att priserna på marknaden regelbundet skulle anpassa sig så att de återspeglar utvecklingen av de olika komponenterna i produktionskostnaden. Detta skedde emellertid inte. Undersökningen bekräftade att dumpad import från Kina vilken underskred unionsindustrins priser fortsatte att sänka priserna på unionsmarknaden och därmed hindra unionsindustrin från att behålla sin marknadsandel och anpassa priserna för att täcka sina kostnader och nå en rimlig lönsamhetsnivå, framför allt under undersökningsperioden.

(103)

Ökningen av råvarupriserna kan därför inte sägas bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit, framför allt under undersökningsperioden.

(104)

Unionsindustrins exportverksamhet utgjorde en viktig andel av dess verksamhet under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins största exportmarknader var huvudsakligen Ryssland och andra östeuropeiska länder, där de sålda produkterna var av relativt lägre kvalitet och därmed billigare jämfört med de radiatorer som såldes på unionsmarknaden.

(105)

Av tabellen ovan framgår att unionsindustrins exportomsättning sjönk under skadeundersökningsperioden. Det kan delvis förklaras av att ökande exportvolymer av aluminiumradiatorer från Kina också fanns på dessa exportmarknader, vilket tillgänglig information tyder på.

(106)

Det är icke desto mindre uppenbart att exportverksamheten gjorde det möjligt för unionsindustrin att uppnå skalfördelar och därmed minska sin totala produktionskostnad. Det kan därför rimligen anses att unionsindustrins exportverksamhet inte kan vara en potentiell orsak till den väsentliga skada som den lidit framför allt under undersökningsperioden. Även om den minskade exportförsäljningen har haft en negativ inverkan på unionsindustrin kan den inte ha varit sådan att den bryter orsakssambandet mellan den skadan och den dumpade lågprisimporten från Kina.

(107)

Ovanstående analys har visat att den dumpade importen med ursprung i Kina ökade avsevärt både volymmässigt och i marknadsandel under skadeundersökningsperioden och även från perioden från 2009 fram till undersökningsperioden. Det konstaterades att denna import ständigt underskred unionsindustrins priser på unionsmarknaden och framför allt under undersökningsperioden.

(108)

Ökningen av volym och marknadsandel för den dumpade lågprisimporten från Kina var kontinuerlig och sammanföll med den negativa utvecklingen av unionsindustrins ekonomiska situation. Situationen förvärrades under undersökningsperioden när unionsindustrin inte kunde återvinna sin förlorade marknadsandel och lönsamhet, och andra finansiella indikatorer såsom kassaflöde och räntabilitet nådde sina lägsta nivåer.

(109)

Analysen av andra kända faktorer, däribland den ekonomiska krisen, visade att dessa faktorers eventuella negativa inverkan inte kan bryta det orsakssamband som fastställts mellan den dumpade importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit.

(110)

På grundval av ovanstående analys där man har lokaliserat och avskilt verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation från de skadevållande verkningarna av den dumpade exporten, dras preliminärt slutsatsen att den dumpade importen från Kina har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(111)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots den preliminära slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte låg i EU:s intresse att införa åtgärder i detta särskilda fall. Analysen av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, däribland intressena hos unionsindustrin, importörerna och användarna av den aktuella produkten.

(112)

Den dumpade importen från Kina har vållat unionsindustrin väsentlig skada. Det erinras om att de flesta skadeindikatorer uppvisade en negativ trend under skadeundersökningsperioden. Om åtgärder inte införs förefaller en ytterligare försämring av unionsindustrins situation oundviklig.

(113)

Införandet av preliminära antidumpningstullar förväntas innebära att effektiva handelsvillkor återupprättas på unionsmarknaden och att det blir möjligt för unionsindustrin att anpassa sina priser på den undersökta produkten så att de återspeglar kostnaderna för de olika komponenterna och marknadsvillkoren. Införandet av provisoriska åtgärder kan också förväntas göra det möjligt för unionsindustrin att åtminstone delvis återvinna de marknadsandelar som den förlorade under skadeundersökningsperioden, med en ytterligare positiv inverkan på den ekonomiska situationen och lönsamheten.

(114)

Om inga åtgärder införs finns det risk att unionsindustrin förlorar ytterligare marknadsandelar och fortsätter att göra förlust. Detta skulle vara ohållbart på medellång till lång sikt. Med tanke på de förluster som har orsakats och de stora investeringar som gjordes i produktionen i början av skadeundersökningsperioden skulle vissa unionstillverkare sannolikt inte kunna täcka kostnaderna för sina investeringar om åtgärder inte införs.

(115)

Den preliminära slutsatsen blir därför att det skulle ligga i unionsindustrins intresse att antidumpningstullar införs.

(116)

Det fanns inga samarbetsvilliga användare i denna undersökning.

(117)

När det gäller importörer var det endast en importör i Polen som samarbetade i utredningen genom att besvara frågeformuläret och acceptera ett kontrollbesök. Importören hade små förluster för den aktuella produkten under undersökningsperioden. Den aktuella produkten utgör emellertid en relativt liten del av företagets totala verksamhet. Införandet av åtgärder har därför sannolikt inte någon större inverkan på företagets totala vinst.

(118)

Mot bakgrund av ovanstående dras preliminärt slutsatsen att det på grundval av de tillgängliga uppgifterna om unionens intresse inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av provisoriska åtgärder mot import av den berörda produkten med ursprung i Kina.

(119)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att unionsindustrin vållas ytterligare skada genom dumpad import.

(120)

Vid fastställandet av nivån på tullen togs hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit, utan att den konstaterade dumpningsmarginalen överskrids.

(121)

Vid beräkning av det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för unionsindustrin att täcka sina produktionskostnader och uppnå en vinst före skatt som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i unionen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte hade förekommit någon dumpad import. Den vinst som skulle kunna uppnås om det inte förekom någon dumpad import borde beräknas på den genomsnittliga vinstmarginalen före skatt som de unionstillverkare som ingick i stickprovet uppnådde under 2008. Det anses därför att en vinstmarginal på 7,4 % av omsättningen skulle kunna vara en lämplig miniminivå som unionsindustrin kunde ha förväntats uppnå om det inte hade förekommit någon skadevållande dumpning.

(122)

På denna grundval beräknades ett icke-skadevållande pris för unionsindustrins likadana produkt. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att man justerade det försäljningspris som användes av unionstillverkarna i urvalet med den faktiska vinst/förlust som gjorts under undersökningsperioden och lade till den ovannämnda vinstmarginalen.

(123)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina, som fastställts vid beräkningen av prisunderskridandet, och det icke-skadevållande priset för den produkt som unionsindustrin sålde på unionsmarknaden under undersökningsperioden. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga totala importvärdet cif.

(124)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas på import med ursprung i Kina och att dessa, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen och regeln om lägsta tull, bör fastställas till en nivå motsvarande det lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(125)

På grundval av ovanstående har antidumpningstullarnas storlek fastställts genom att marginalerna för undanröjande av skada jämförts med dumpningsmarginalerna. De antidumpningstullar som föreslås är följaktligen följande:

(126)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den här undersökningen. De avspeglar därför företagens situation såsom den konstaterats inom ramen för undersökningen. Dessa tullsatser är således (i motsats till den landsomfattande tullsats som är tillämplig på ”övriga företag”) tillämpliga uteslutande på import av sådana produkter som har sitt ursprung i Kina och har tillverkats av dessa företag, dvs. de specifika juridiska personer som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte specifikt omnämns i artikeldelen av denna förordning, däribland företag som är närstående till dem som specifikt omnämns, kan inte dra nytta av dessa tullsatser och ska omfattas av den tullsats som gäller ”övriga företag”.

(127)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa antidumpningstullar för enskilda företag (till exempel efter en förändring av den juridiska personens namn eller inrättande av en ny tillverknings- eller försäljningsenhet) bör skyndsamt lämnas till kommissionen (4) med all relevant information, framför allt eventuella ändringar av den del av företagets verksamhet avseende tillverkning, försäljning på hemmamarknaden och exportförsäljning som är förknippad med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenhet. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(128)

För att uppfylla kravet på god förvaltning bör en period fastställas inom vilken berörda parter kan ge sig till känna inom den tidsfrist som anges i meddelandet om inledande och skriftligen meddela sina synpunkter samt begära att bli hörda. Det bör dessutom påpekas att alla undersökningsresultat i denna förordning rörande införandet av tullar är preliminära och kan komma att behöva omprövas inför ett slutligt avgörande.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/32

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 förtecknas de personer, grupper och enheter som omfattas av frysning av tillgångar och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(2)

Den 30 april 2012 och den 3 maj 2012 beslutade Förenta nationernas säkerhetsråds sanktionskommitté att stryka tre fysiska personer från förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser, efter att ha tagit hänsyn till de begäranden om strykningar som inlämnats av dessa personer och de sammanfattande rapporterna som utarbetats av ombudsmannen i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1904(2009).

(3)

Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/34

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/36

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilaga I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG. I förteckningen ingår saltsyra.

(2)

I enlighet med förordning (EG) nr 1451/2007 har saltsyra utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 2, desinfektionsmedel och övriga biocidprodukter för privat användning och för användning inom den offentliga hälso- och sjukvården, som definieras i bilaga V till direktiv 98/8/EG.

(3)

Lettland utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den behöriga myndighetens rapport tillsammans med en rekommendation till kommissionen den 16 oktober 2009, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007.

(4)

Den behöriga myndighetens rapport har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 infördes resultaten från granskningen i en granskningsrapport vid mötet i ständiga kommittén för biocidprodukter den 9 december 2011.

(5)

Utvärderingarna visar att biocidprodukter som används som desinfektionsmedel och övriga biocidprodukter för privat användning och för användning inom den offentliga hälso- och sjukvården och som innehåller saltsyra kan förväntas uppfylla kraven i artikel 5 i direktiv 98/8/EG. Saltsyra bör därför tas upp i bilaga I till det direktivet.

(6)

Vissa potentiella användningsområden har inte utvärderats på EU-nivå. Medlemsstaterna bör därför utvärdera de användningsområden eller exponeringsscenarier och de risker för människor och delar av miljön som inte på ett representativt sätt ingår i riskbedömningen på EU-nivå. Medlemsstaterna bör också, när de beviljar produktgodkännande, se till att lämpliga åtgärder vidtas eller särskilda villkor införs för att begränsa identifierade risker till acceptabla nivåer.

(7)

Med tanke på ämnets frätande egenskaper och de möjliga åtgärder som angetts för att begränsa den därmed förknippade risken, bör det krävas att exponering vid icke yrkesmässig användning minimeras genom en lämplig utformning av förpackningen, om det inte i ansökan om produktgodkännande kan visas att riskerna för människors hälsa kan begränsas till acceptabla nivåer på andra sätt.

(8)

Bestämmelserna i detta direktiv bör börja tillämpas samtidigt i alla medlemsstater så att de biocidprodukter på unionsmarknaden som innehåller det verksamma ämnet saltsyra behandlas likvärdigt, och även för att generellt sett främja en väl fungerande marknad för biocidprodukter.

(9)

En rimlig tid bör förflyta innan ett verksamt ämne tas upp i bilaga I till direktiv 98/8/EG, så att medlemsstaterna och de berörda parterna kan förbereda sig för att uppfylla de nya kraven, och för att sökande som har utarbetat dokumentation till fullo ska kunna åtnjuta den tioåriga dataskyddsperiod som räknas från dagen för upptagandet i enlighet med artikel 12.1 c ii i direktiv 98/8/EG.

(10)

Efter upptagandet bör medlemsstaterna ges en rimlig tidsfrist för att genomföra artikel 16.3 i direktiv 98/8/EG.

(11)

Direktiv 98/8/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/39

(1)

I kommissionens beslut 2008/855/EG av den 3 november 2008 om djurhälsoåtgärder för att bekämpa klassisk svinpest i vissa medlemsstater (3) föreskrivs vissa åtgärder för bekämpning av klassisk svinpest i de medlemsstater och regioner i dem som anges i bilagan till det beslutet. I förteckningen i bilagan anges delar av delstaterna Rheinland-Pfalz och Nordrhein-Westfalen i Tyskland.

(2)

Tyskland har informerat kommissionen om hur klassisk svinpest under den senaste tiden utvecklats bland viltlevande svin i de regioner av delstaterna Rheinland-Pfalz och Nordrhein-Westfalen som förtecknas i bilagan till beslut 2008/855/EG.

(3)

Uppgifterna tyder på att man har lyckats utrota klassisk svinpest hos viltlevande svin i delstaterna Rheinland-Pfalz och Nordrhein-Westfalen. De åtgärder som föreskrivs i beslut 2008/855/EG bör därför inte längre tillämpas på dessa regioner och uppgifterna om Tyskland i del I i bilagan till det beslutet bör därför utgå.

(4)

Beslut 2008/855/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/40

11.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/56