30.3.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 92/1

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 281/2012/EU

av den 29 mars 2012

om ändring av beslut nr 573/2007/EG om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar”

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 78.2 g,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Mot bakgrund av inrättandet av ett gemensamt vidarebosättningsprogram för EU, som syftar till att unionens vidarebosättningsinsatser ska ge bättre skydd åt flyktingar och öka den strategiska betydelsen av vidarebosättning genom en bättre inriktning på de personer som är i störst behov av vidarebosättning, bör gemensamma prioriteringar för vidarebosättning utarbetas på unionsnivå.

(2)

I artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs det att den unionspolitik som avses i kapitlet om gränskontroll, asyl och invandring och dess genomförande ska styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, även i finansiellt avseende, mellan medlemsstaterna, och att de unionsakter som faller under detta kapitel när det är nödvändigt ska innehålla lämpliga åtgärder för tillämpningen av denna princip.

(3)

För detta ändamål fastställs unionens särskilda gemensamma prioriteringar för vidarebosättning för år 2013, som anges i den bilaga som läggs till Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG (2) genom det här beslutet, på grundval av två kategorier, varav det i den första bör ingå personer som tillhör en särskild kategori som omfattas av FN:s flyktingkommissariats vidarebosättningskriterier, och i den andra bör det ingå personer från ett land eller en region som finns med i FN:s flyktingkommissariats årliga vidarebosättningsprognos och där gemensamma unionsåtgärder väsentligt skulle bidra till att tillgodose skyddsbehoven.

(4)

Mot bakgrund av behoven av vidarebosättning enligt den bilaga som läggs till beslut nr 573/2007/EG genom det här beslutet, där unionens särskilda gemensamma prioriteringar för vidarebosättning räknas upp, bör ett extra ekonomiskt stöd tillhandahållas för vidarebosättning av personer, avseende särskilda geografiska regioner eller nationaliteter, eller särskilda kategorier av flyktingar där vidarebosättning fastställs som det lämpligaste sättet att tillgodose deras särskilda behov.

(5)

Med hänsyn till betydelsen av den strategiska användningen av vidarebosättning från länder eller regioner som utsetts att genomföra regionala skyddsprogram bör ett extra ekonomiskt stöd tillhandahållas för vidarebosättning av personer från Tanzania, Östeuropa (Republiken Moldavien, Ukraina och Vitryssland), Afrikas horn (Djibouti, Jemen och Kenya) och Nordafrika (Egypten, Libyen och Tunisien), och från andra länder eller regioner som kommer att utses i framtiden.

(6)	I syfte att uppmuntra fler medlemsstater att delta i vidarebosättningsåtgärder bör man också tillhandahålla ytterligare ekonomiskt stöd för de medlemsstater som beslutar att ta emot personer för vidarebosättning för första gången.

(7)	Man bör också fastställa regler för vilka utgifter som berättigar till det extra stödet till vidarebosättning.

(8)

I enlighet med artiklarna 3 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har Förenade kungariket meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(9)

I enlighet med artiklarna 1, 2 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(10)	I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Beslut nr 573/2007/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 13 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3.   Medlemsstaterna ska ta emot ett fast belopp i enlighet med punkt 3a för varje person som vidarebosatts på grundval av en eller flera av följande prioriteringar: a) Personer från ett land eller en region som utsetts att genomföra ett regionalt skyddsprogram. b) Personer från en eller flera av följande utsatta grupper: — Barn och kvinnor i riskzonen. — Ensamkommande barn. — Personer som överlevt våld och/eller tortyr. — Personer med allvarliga medicinska behov som endast kan tillgodoses om de har vidarebosatts. — Personer i akut eller brådskande behov av vidarebosättning av juridiska och/eller fysiska skyddsrelaterade skäl. c) Unionens särskilda gemensamma prioriteringar för vidarebosättning för år 2013 som finns förtecknade i bilagan till detta beslut.” b) Följande punkt ska införas: ”3a.   Medlemsstaterna ska ta emot ett fast belopp på 4 000 EUR för varje person som vidarebosatts på grundval av de prioriteringar som förtecknas i punkt 3. I nedanstående fall ska det fasta beloppet höjas enligt följande: — 6 000 EUR per vidarebosatt person för de medlemsstater som tar emot det fasta beloppet för vidarebosättning från fonden för första gången. — 5 000 EUR per vidarebosatt person för de medlemsstater som redan en gång under fondens tidigare verksamhetsår har mottagit det fasta beloppet för vidarebosättning från fonden.” c) Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4.   En medlemsstat som tar emot en person för vidarebosättning på grundval av mer än en av unionens prioriteringar för vidarebosättning, vilka anges i punkt 3, får ta emot det fasta beloppet för denna person endast en gång.” d) Punkt 6 ska ersättas med följande: ”6.   Senast den 1 maj 2012 ska medlemsstaterna meddela kommissionen en uppskattning av det antal personer som de kommer att ta emot för vidarebosättning på grundval av de prioriteringar som förtecknas i punkt 3 under det påföljande kalenderåret, inklusive en uppdelning enligt de olika kategorier som avses i den punkten. Kommissionen ska lämna denna information till den kommitté som avses i artikel 52.” e) Följande punkt ska läggas till: ”7.   Resultaten och effekterna av det ekonomiska incitamentet för vidarebosättningsåtgärder på grundval av de prioriteringar som förtecknas i punkt 3 ska rapporteras av medlemsstaterna i den rapport som avses i artikel 50.2 och av kommissionen i den rapport som avses i artikel 50.3.”

2.	I artikel 35 ska följande punkt läggas till: ”5.   Det fasta belopp för varje vidarebosatt person som tilldelas medlemsstaterna ska beviljas som engångsbelopp för varje person som faktiskt vidarebosatts.”

3.	Texten i bilagan till detta beslut ska läggas till beslut nr 573/2007/EG som en bilaga till detta.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

---

(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 maj 2010 (EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 161) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 8 mars 2012 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 mars 2012 (ännu ej offentliggjord i EUT).

(2)  EUT L 144, 6.6.2007, s. 1.

---

---

30.3.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 92/4

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 282/2012

av den 28 mars 2012

om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter

(kodifiering)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1), särskilt artiklarna 43 a, d, f och j samt 47.2, 134, 143 b, 148, 161.3, 171 och 172.2,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (2), särskilt artiklarna 37 och 38,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1216/2009 av den 30 november 2009 om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter (3), särskilt artiklarna 4.4, 6.4, 7.3 och 11.4,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 247/2006 av den 30 januari 2006 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden (4), särskilt artikel 25,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (5), särskilt artikel 142 c,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron (6), särskilt artikel 9, och

av följande skäl:

(1)	Kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter (7) har ändrats flera gånger (8) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Ett stort antal av bestämmelserna i unionens jordbruksförordningar kräver att en säkerhet ställs för att garantera betalningen av det belopp som ska betalas om en förpliktelse inte uppfylls. Erfarenheten har dock visat att detta krav i praktiken tolkas på vitt skilda sätt. För att undvika ojämlika konkurrensvillkor bör kravet därför definieras.

(3)	Särskilt bör säkerhetens form definieras.

(4)

Många bestämmelser i unionens jordbruksförordningar fastställer att den ställda säkerheten ska förverkas om en säkrad förpliktelse inte uppfylls, utan att det görs någon skillnad mellan underlåtelse att uppfylla primära och sekundära eller underordnade förpliktelser. Av rättviseskäl bör en distinktion göras mellan konsekvenserna av att inte uppfylla en primär förpliktelse och konsekvenserna av att inte uppfylla en sekundär eller underordnad förpliktelse. Det bör särskilt, om det är möjligt, fastställas att bara en del av säkerheten ska förverkas om den primära förpliktelsen faktiskt uppfylls men den fastställda tidsfristen för att uppfylla den överskrids något, eller om en sekundär eller underordnad förpliktelse inte uppfylls.

(5)	Det bör inte göras någon skillnad mellan de olika konsekvenserna av att inte uppfylla en förpliktelse på grundval av om förskottsbetalning har mottagits eller inte. Det bör därför finnas särskilda bestämmelser för säkerheter som ställs för förskott.

(6)

Kostnaderna för att ställa en säkerhet kan, både för den som ställer säkerheten och för den behöriga myndigheten, stå i orimlig proportion till det belopp vars betalning säkerheten garanterar om beloppet ligger under en viss gräns. De behöriga myndigheterna bör därför ha rätt att avstå från att kräva säkerhet för betalningen av ett belopp som ligger under denna gräns. Den behöriga myndigheten bör också ha rätt att avstå från att kräva säkerhet om egenskaperna hos den som ska uppfylla förpliktelserna gör att detta är onödigt.

(7)	Den behöriga myndigheten bör ha rätt att vägra godta en säkerhet om den anser att säkerheten är otillräcklig.

(8)	Det bör fastställas en tidsfrist för inlämnande av det bevismaterial som krävs för att det säkrade beloppet ska frisläppas, om en sådan tidsfrist inte redan är fastställd någon annanstans.

(9)	I samband med den växelkurs som ska användas för att räkna om ett säkrat belopp uttryckt i euro till nationell valuta, bör den avgörande faktor som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 2799/98 definieras i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1913/2006 (9).

(10)	Det förfarande som ska tillämpas när en säkerhet är förverkad bör fastställas.

(11)	Kommissionen bör få möjlighet att övervaka genomförandet av bestämmelserna om säkerheter.

(12)	Bestämmelserna i denna förordning gäller generellt, såvida inte särskild unionslagstiftning fastställer andra bestämmelser.

(13)	Åtgärderna i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket och översändes för kännedom till de andra behöriga kommittéerna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER

Artikel 1

I denna förordning fastställs bestämmelserna för de säkerheter som föreskrivs i följande förordningar eller i förordningar som har antagits i enlighet med de förordningarna, såvida det inte fastställs andra bestämmelser i dessa förordningar:

a)	Förordningar om en gemensam marknadsordning för vissa jordbruksprodukter: — Förordning (EG) nr 104/2000 (fiskeri- och vattenbruksprodukter). — Förordning (EG) nr 1234/2007 (”förordningen om en samlad marknadsordning”).

b)	Förordning (EG) nr 73/2009 (system för direktstöd).

c)	Förordning (EG) nr 1216/2009 (system för handel med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter).

Artikel 2

Denna förordning ska tillämpas i alla fall där de förordningar som avses i artikel 1 föreskriver en säkerhet enligt definitionen i artikel 3, vare sig termen ”säkerhet” används eller inte.

Denna förordning ska inte gälla säkerheter som har ställts för att garantera betalning av de import- och exporttullar som avses i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (10).

Artikel 3

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)   säkerhet: garanti för att ett belopp betalas eller förverkas hos en behörig myndighet om en särskild förpliktelse inte uppfylls.

b)   blocksäkerhet: säkerhet som ställs till den behöriga myndigheten för att garantera att mer än en förpliktelse uppfylls.

c)   förpliktelse: ett eller flera krav i en förordning på att utföra eller att avstå från att utföra en handling.

d)   behörig myndighet: antingen en myndighet som har befogenhet att ta emot en säkerhet eller en myndighet som har befogenhet att besluta i enlighet med den aktuella förordningen om en säkerhet ska frisläppas eller förverkas.

KAPITEL II

KRAV PÅ SÄKERHET

Artikel 4

En säkerhet ska ställas av den part, eller för den parts räkning, som är skyldig att betala ett belopp om en förpliktelse inte fullgörs.

Artikel 5

1.   Den behöriga myndigheten får avstå från att kräva säkerhet om värdet av det belopp som ska garanteras är mindre än 500 euro.

2.   Om bestämmelsen i punkt 1 tillämpas ska den berörda parten skriftligt förpliktiga sig att betala en summa av samma storlek som den som skulle ha avkrävts honom om en säkerhet hade ställts och därefter förverkats helt eller delvis.

Artikel 6

Den behöriga myndigheten får avstå från att kräva säkerhet om den part som ska fullgöra förpliktelsen är antingen

a)	ett offentligt organ som ansvarar för att utföra en offentlig myndighets uppgifter, eller

b)	ett privat organ som utför sådana uppgifter som avses i a under statlig tillsyn.

KAPITEL III

SÄKERHETENS FORM

Artikel 7

1.   En säkerhet kan ställas i form av

a)	kontant inbetalning i enlighet med artiklarna 12 och 13, och/eller

b)	borgensåtagande från en borgensman enligt artikel 15.1.

2.   Den behöriga myndigheten får tillåta att säkerheten ställs i form av

a)	panträtt i fast egendom, och/eller

b)	deponering av kontanter i en bank, och/eller

c)	pantsättande av erkända fordringar på ett offentligt organ eller offentliga medel som är förfallna till betalning och gentemot vilka inga andra fordringar har förmånsrätt, och/eller

d)	pantsättande av värdepapper som är omsättningsbara i den aktuella medlemsstaten och som är utgivna och garanterade av denna medlemsstat, och/eller

e)	pantsättande av börsnoterade obligationer som är utgivna av bostadslåneinstitut och som omsätts på den öppna marknaden, förutsatt att de har samma kreditvärdighet som statsobligationer.

3.   Den behöriga myndigheten får fastställa ytterligare krav för de former av säkerheter som anges i punkt 2.

Artikel 8

Den behöriga myndigheten ska vägra att godta säkerheten eller kräva att den byts ut om myndigheten anser att den inte är ändamålsenlig, att den är otillfredsställande eller att den inte utgör säkerhet för en tillräckligt lång period.

Artikel 9

1.   Pant i fast egendom enligt artikel 7.2 a eller värdepapper eller obligationer enligt artikel 7.2 d och e ska vid den tidpunkt då säkerheten ställs ha ett realiserbart värde på minst 115 % av den säkerhet som krävs.

Den behöriga myndigheten får bara ta emot sådana säkerheter som anges i artikel 7.2 a, d eller e om den som ställer säkerheten skriftligen förpliktigar sig att antingen ställa ytterligare en säkerhet eller ersätta den ursprungliga säkerheten om det realiserbara värdet på tillgångarna, värdepapperen eller obligationerna under en period av tre månader har varit under 105 % av den säkerhet som krävs. Denna skriftliga förbindelse är inte nödvändig om nationell lag redan föreskriver en sådan. Den behöriga myndigheten ska regelbundet kontrollera värdet på sådana tillgångar, värdepapper eller obligationer.

2.   Den behöriga myndigheten ska värdera det realiserbara värdet på de säkerheter som anges i artikel 7.2 a, d och e med hänsyn till alla försäljningskostnader.

Det realiserbara värdet på värdepapper eller obligationer ska värderas enligt den senaste noteringen.

Om den behöriga myndigheten kräver det ska den som ställer säkerheten styrka dess realiserbara värde.

Artikel 10

1.   Varje säkerhet får ersättas med någon annan.

I följande fall krävs dock den behöriga myndighetens medgivande:

a)	Den ursprungliga säkerheten har förverkats men ännu inte realiserats, eller

b)	Den säkerhet som ersätter den ursprungliga är en sådan som anges i artikel 7.2.

2.   En blocksäkerhet får ersätta en annan blocksäkerhet om den täcker åtminstone den del av den ursprungliga blocksäkerheten som vid tidpunkten för ersättningen garanterar att en eller flera ännu inte avslutade förpliktelser fullgörs.

Artikel 11

1.   Alla säkerheter enligt artikel 1 ska ställas i euro.

2.   Genom undantag från punkt 1 ska, i de fall då en säkerhet tas emot i nationell valuta i en medlemsstat som inte ingår i euroområdet, säkerhetsbeloppet i euro räknas om till den nationella valutan i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 1913/2006. Det belopp som anges i säkerhetsåtagandet och det belopp som gäller vid en eventuell brist eller oegentlighet ska kvarstå i euro.

Artikel 12

Om en kontant inbetalning sker via girering ska den inte anses utgöra en säkerhet förrän den behöriga myndigheten kan disponera över beloppet.

Artikel 13

1.   En check ska betraktas som en kontant inbetalning om dess inlösen är garanterad av en finansiell institution som är godkänd av den medlemsstat där den behöriga myndigheten finns. Den behöriga myndigheten behöver inte lösa in en sådan check förrän dess garanterade giltighetstid håller på att löpa ut.

2.   Andra checkar än de som avses i punkt 1 ska inte utgöra någon säkerhet förrän den behöriga myndigheten kan disponera över beloppet.

3.   Alla avgifter som den finansiella institutionen tar ut ska betalas av den som ställer säkerheten.

Artikel 14

Ingen ränta ska utgå till den part som ställer säkerhet i form av en kontant inbetalning.

Artikel 15

1.   Borgensmannen ska vara bosatt eller ha en verksamhet inom unionen och vara godkänd enligt fördragets bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där säkerheten ställs. Borgensmannens åtagande ska bekräftas genom en skriftlig borgensförbindelse.

2.   Den skriftliga borgensförbindelsen ska minst ange

a)	förpliktelsen eller, om det gäller en blocksäkerhet, den typ eller de typer av förpliktelser mot vars fullgörande den garanterar betalningen av en summa pengar,

b)	det högsta belopp som borgensmannen är villig att betala,

c)	att borgensmannen har solidariskt ansvar tillsammans med den som är skyldig att fullgöra förpliktelsen för att på uppmaning av den behöriga myndigheten inom 30 dagar betala varje belopp inom borgensförbindelsens gränser som förfaller till betalning när säkerheten förverkas.

3.   Den behöriga myndigheten får godkänna ett skriftligt meddelande via telekommunikation från borgensmannen som en skriftlig borgensförbindelse. Om detta sker ska myndigheten vidta alla nödvändiga åtgärder för att få bekräftelse om meddelandets äkthet.

4.   Om en skriftlig blocksäkerhet redan har ställts ska den behöriga myndigheten bestämma vilket förfarande som ska tillämpas för att sätta av hela eller en del av den blocksäkerheten till en viss förpliktelse.

Artikel 16

När en del av en blocksäkerhet har hänförts till en viss förpliktelse ska restbeloppet av kvarvarande blocksäkerhet noteras.

KAPITEL IV

FÖRSKOTTSBETALNING

Artikel 17

Bestämmelserna i detta kapitel ska gälla i de fall då särskilda unionsregler ger möjlighet till betalning av ett förskottsbelopp innan en förpliktelse är fullgjord.

Artikel 18

1.   Säkerheten ska frisläppas när

a)	den slutliga rätten till det belopp som utbetalats i förskott är fastställd, eller

b)	det utbetalade beloppet plus eventuella tillägg enligt de särskilda unionsreglerna är återbetalt.

2.   När tidsgränsen för styrkande av den slutliga rätten till beloppet har löpt ut utan att bevismaterial har lagts fram, ska den behöriga myndigheten omedelbart följa förfarandet enligt artikel 28.

Tidsfristen får förlängas i fall av force majeure.

Om unionslagstiftningen föreskriver det får bevismaterial läggas fram även efter detta datum mot återbetalning av en del av säkerheten.

3.   Om bestämmelserna om force majeure i unionslagstiftningen tillåter att enbart förskottet återbetalas ska dessutom följande gälla:

a)	De omständigheter som åberopas som force majeure ska anmälas till den behöriga myndigheten senast 30 dagar efter den dag då den berörda parten fick kännedom om omständigheter som pekade på att ett möjligt fall av force majeure hade uppstått.

b)	Den berörda parten ska återbetala förskottsbeloppet eller den aktuella delen av det inom 30 dagar från den dag då den behöriga myndigheten begär återbetalning.

Om kraven i a och b inte uppfylls ska återbetalningsvillkoren vara desamma som om force majeure inte hade uppstått.

KAPITEL V

FRISLÄPPANDE OCH FÖRVERKANDE AV ANDRA SÄKERHETER ÄN DE SOM AVSES I KAPITEL IV

Artikel 19

1.   En förpliktelse kan omfatta primära, sekundära eller underordnade krav.

2.   Med primära krav avses krav, grundläggande för syftet med den förordning som föreskriver dem, att utföra eller att avstå från att utföra en handling.

3.   Med sekundära krav avses krav på att respektera tidsgränsen för att uppfylla ett primärt krav.

4.   Med underordnade krav avses alla andra krav som föreskrivs genom en förordning.

5.   Bestämmelserna i detta kapitel ska inte gälla när de särskilda unionsreglerna inte har fastställt de primära kraven.

6.   I detta kapitel avses med ”den aktuella delen av det säkrade beloppet” den del av det säkrade beloppet som motsvarar den kvantitet för vilken ett krav inte har uppfyllts.

Artikel 20

Säkerheten ska frisläppas när det bevismaterial är framlagt som föreskrivs av de särskilda unionsreglerna och som styrker att alla primära, sekundära och underordnade krav har uppfyllts.

Artikel 21

1.   En säkerhet ska förverkas helt och hållet för den kvantitet för vilken ett primärt krav inte har uppfyllts, såvida inte uppfyllandet av det har omöjliggjorts av force majeure.

2.   Ett primärt krav ska anses ej uppfyllt om det aktuella bevismaterialet inte läggs fram inom den härför fastställda tidsgränsen, såvida inte force majeure har omöjliggjort framläggandet av bevismaterialet inom den tidsgränsen. Förfarandet enligt artikel 28 för indrivning av den förverkade summan ska omedelbart tillämpas.

3.   Om bevismaterial som styrker att alla primära krav är uppfyllda läggs fram inom 18 månader efter tidsgränsen i punkt 2, ska 85 % av det förverkade beloppet återbetalas.

Om bevismaterial som styrker att alla primära krav är uppfyllda läggs fram inom 18 månader efter den tidsgränsen men om de aktuella sekundära kraven inte är uppfyllda, ska det återbetalningsbara beloppet vara lika med det belopp som skulle ha frisläppts enligt artikel 22.2 med ett avdrag på 15 % av den aktuella delen av det säkrade beloppet.

4.   Ingen återbetalning ska göras om bevismaterial som styrker att alla primära krav är uppfyllda läggs fram efter det att den period på 18 månader som avses i punkt 3 har löpt ut såvida inte force majeure har omöjliggjort framläggandet av bevismaterialet inom den perioden.

Artikel 22

1.   Om det inom den tid som är fastställd i de särskilda unionsreglerna överlämnas handlingar som styrker att alla primära krav är uppfyllda medan däremot ett sekundärt krav inte är uppfyllt ska en del av säkerheten frisläppas och resten av det säkrade beloppet förverkas. Det förfarande som föreskrivs i artikel 28 om indrivning av det förverkade beloppet ska tillämpas.

2.   Den del av säkerheten som frisläpps ska vara lika med den säkerhet som täcker den aktuella delen av det säkrade beloppet med ett avdrag på 15 % och

a)	10 % av den summa som återstår efter avdraget på 15 % för varje dag med vilken i) en längsta period på 40 dagar eller mindre har överskridits, ii) en minsta period på 40 dagar eller mindre inte har respekterats,

b)	5 % av den summa som återstår efter avdraget på 15 % för varje dag med vilken i) en längsta period på 41–80 dagar har överskridits, ii) en minsta period på 41–80 dagar inte har respekterats,

c)	2 % av den summa som återstår efter avdraget på 15 % för varje dag med vilken i) en längsta period på 81 dagar eller mer har överskridits, ii) en minsta period på 81 dagar eller mer inte har respekterats.

3.   Denna artikel ska inte gälla perioder för ansökan eller användande av import- och exportlicenser och licenser för förutfastställelse eller perioder för fastställande av import- och exportavgifter och exportbidrag genom anbudsförfarande.

Artikel 23

1.   Om ett eller flera underordnade krav inte uppfylls ska det leda till att 15 % av den aktuella delen av det säkrade beloppet förverkas, såvida inte uppfyllandet av kraven har omöjliggjorts av force majeure.

2.   Det förfarande som föreskrivs i artikel 28 för indrivning av den förverkade summan ska omedelbart tillämpas.

3.   Denna artikel ska inte gälla om artikel 21.3 är tillämplig.

Artikel 24

Om det lämnas bevismaterial för att alla primära krav har uppfyllts men både ett sekundärt och ett underordnat krav inte är uppfyllda ska artiklarna 22 och 23 tillämpas och det totala belopp som förverkas ska vara lika med det förverkade beloppet enligt artikel 22 med ett tillägg på 15 % av den aktuella delen av det säkrade beloppet.

Artikel 25

Den totala förverkade summan ska inte överstiga 100 % av den aktuella delen av det säkrade beloppet.

KAPITEL VI

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 26

1.   En säkerhet ska på begäran frisläppas till en del mot inlämnande av bevismaterial med avseende på en delkvantitet av produkten förutsatt att delkvantiteten inte är mindre än någon av de minimikvantiteter som bestäms i den förordning där säkerheten föreskrivs.

Om det i de särskilda unionsreglerna inte anges någon bestämd minimikvantitet får den behöriga myndigheten själv begränsa det antal gånger som varje säkerhet får frisläppas till en del samt bestämma ett minimibelopp för varje gång som säkerheten frisläpps till en del.

2.   Innan säkerheten helt eller delvis frisläpps får den behöriga myndigheten kräva att en skriftlig ansökan om detta lämnas.

3.   Om säkerheten i enlighet med artikel 9.1 täcker mer än 100 % av det belopp för vilket säkerhet krävs ska den del av säkerheten som överstiger 100 % frisläppas när återstoden av det säkrade beloppet slutligen frisläpps eller förverkas.

Artikel 27

1.   Om det inte har fastställts någon period för framläggande av det bevismaterial som krävs för att det säkrade beloppet ska frisläppas ska denna period vara

a)	12 månader från den sista dag då de primära kraven ska vara uppfyllda, eller

b)	om ingen sådan sista dag som avses i a är fastställd, 12 månader från den dag då alla primära krav har uppfyllts.

2.   Den period som avses i punkt 1 ska inte vara längre än tre år från den tidpunkt då säkerheten ställdes för en särskild förpliktelse, utom i fall av force majeure.

Artikel 28

1.   När den behöriga myndigheten får kännedom om faktorer som medför att säkerheten förverkas helt eller delvis ska myndigheten utan dröjsmål kräva betalning av det förverkade beloppet av den part som är skyldig att uppfylla förpliktelsen med en frist på upp till 30 dagar från den dag då kravet tas emot.

Om betalning inte har skett inom denna period ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål

a)	lösa in sådana säkerheter som anges i artikel 7.1 a,

b)	kräva betalning av borgensmannen enligt artikel 7.1 b med en frist på upp till 30 dagar från den dag då kravet tas emot,

c)	vidta åtgärder för att i) omvandla sådana säkerheter som anges i artikel 7.2 a, c, d och e till kontanta medel i den omfattning som krävs för att täcka det förverkade beloppet, ii) föra över kontanter som har deponerats i en bank enligt vad som avses i artikel 7.2 b till sitt eget konto.

Den behöriga myndigheten får utan dröjsmål lösa in sådana säkerheter som anges i artikel 7.1 a utan att först kräva betalning av den berörda parten.

2.   Den behöriga myndigheten får avstå från förverkandet av ett belopp på mindre än 60 euro, förutsatt att det i den nationella lagstiftningen eller i förvaltningsföreskrifter fastställs motsvarande regler för liknande fall.

3.   Om det fattas beslut att en säkerhet förverkas men förverkandet sedan i enlighet med nationell lagstiftning uppskjuts i avvaktan på utslaget av ett överklagandeförfarande, ska den berörda parten, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, betala ränta på det faktiskt förverkade beloppet under en period som börjar 30 dagar efter den dag då kravet enligt punkt 1 första stycket tas emot, och som slutar dagen innan betalningen av det faktiskt förverkade beloppet.

Om följden av överklagandeförfarandet är att den berörda parten ska betala det förverkade beloppet inom 30 dagar får medlemsstaten, för beräkning av räntan, låta betalningen verkställas den tjugonde dagen efter datum för denna begäran.

Räntesatsen ska beräknas med stöd av nationell lagstiftning, men får inte i något fall vara lägre än den räntesats som tillämpas vid indrivning av nationella belopp.

De utbetalande myndigheterna ska dra av den betalda räntan från de utgifter som Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) eller Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) har haft, enligt bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 352/78 (11).

Medlemsstaterna kan med regelbundna mellanrum kräva att det ställs ytterligare säkerhet för den ränta som tillämpas.

Om en säkerhet har förverkats och beloppet redan har krediterats EGFJ eller EJFLU, och det förverkade beloppet till följd av ett överklagandeförfarande helt eller delvis ska återbetalas med ränta enligt den i nationell lagstiftning gällande räntesatsen, ska EGFJ eller EJFLU bära återbetalningsbeloppet, om inte organ eller myndigheter i medlemsstaterna kan göras ansvariga för återbetalningen av säkerheten på grund av försumlighet eller allvarliga fel.

Artikel 29

Kommissionen får medge undantag från ovanstående bestämmelser i enlighet med det förfarande som avses i artikel 195.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 och i motsvarande artiklar i de andra relevanta förordningarna.

KAPITEL VII

UPPLYSNINGAR

Artikel 30

1.   Medlemsstaterna ska för varje budgetår hålla upplysningar tillgängliga för kommissionen om det totala antalet förverkade säkerheter samt det sammanlagda beloppet för dessa, oavsett vilket stadium i förfarandet enligt artikel 28 de har nått, med särskiljande av sådana som krediterats de nationella budgetarna och sådana som krediterats unionens budget.

2.   De upplysningar som avses i punkt 1 ska sammanställas för alla säkerheter som förverkats till ett belopp på mer än 1 000 euro och för alla unionsbestämmelser enligt vilka det krävs en säkerhet.

3.   Upplysningar ska lämnas både om belopp som har betalats direkt av den berörda parten och belopp som har erhållits genom realisering av en säkerhet.

Artikel 31

Medlemsstaterna ska hålla följande upplysningar tillgängliga för kommissionen:

a)	De typer av institutioner som godkänns som borgensmän samt vilka krav som fastställts för dessa.

b)	De typer av säkerheter som godkänns enligt artikel 7.2 samt vilka krav som fastställts för dessa.

Artikel 32

Förordning (EEG) nr 2220/85 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 33

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EGT L 17, 21.1.2000, s. 22.

(3)  EUT L 328, 15.12.2009, s. 10.

(4)  EUT L 42, 14.2.2006, s. 1.

(5)  EUT L 30, 31.1.2009, s. 16.

(6)  EGT L 349, 24.12.1998, s. 1.

(7)  EGT L 205, 3.8.1985, s. 5.

(8)  Se bilaga I.

(9)  EUT L 365, 21.12.2006, s. 52.

(10)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

(11)  EGT L 50, 22.2.1978, s. 1.

---

---

---

30.3.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 92/15

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 283/2012

av den 29 mars 2012

om fastställande av standardarvodet per företagsredovisning från och med räkenskapsåret 2012 i informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1217/2009 av den 30 november 2009 om upprättandet av ett informationssystem för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter för att belysa inkomstförhållanden och andra ekonomiska förhållanden i jordbruksföretag inom Europeiska gemenskapen (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EEG) nr 1915/83 av den 13 juli 1983 om vissa tillämpningsföreskrifter som rör redovisning för fastställande av inkomster i jordbruksföretag (2), särskilt artikel 5.3, och

av följande skäl:

(1)	Enligt artikel 5.1 i förordning (EEG) nr 1915/83 ska kommissionen betala ett standardarvode till medlemsstaterna för varje fullständig företagsredovisning som överlämnas inom den tidsperiod som anges i artikel 3 i den förordningen.

(2)

I kommissionens förordning (EU) nr 224/2011 av den 7 mars 2011 om fastställande av standardarvodet per företagsredovisning från och med räkenskapsåret 2011 i informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter (3) fastställs standardarvodet för räkenskapsåret 2011 till 157 euro per företagsredovisning. Till följd av kostnadsutvecklingen och dess återverkningar på kostnaderna för att upprätta en företagsredovisning bör arvodet omprövas.

(3)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från gemenskapskommittén för informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det standardarvode som föreskrivs i artikel 5.1 i förordning (EEG) nr 1915/83 ska fastställas till 160 euro.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med räkenskapsåret 2012.

---

(1)  EUT L 328, 15.12.2009, s. 27.

(2)  EGT L 190, 14.7.1983, s. 25.

(3)  EUT L 61, 8.3.2011, s. 1.

---

30.3.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 92/16

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 284/2012

av den 29 mars 2012

om särskilda villkor för import av foder och livsmedel med ursprung i eller avsända från Japan efter olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 961/2011

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (1), särskilt artikel 53.1 b ii, och

av följande skäl:

(1)

Genom artikel 53 i förordning (EG) nr 178/2002 ges unionen möjlighet att vidta lämpliga nödåtgärder för livsmedel och foder som importeras från ett tredjeland i syfte att skydda människors hälsa, djurs hälsa eller miljön, om risken inte kan undanröjas i tillfredsställande grad genom att de enskilda medlemsstaterna vidtar åtgärder.

(2)

Efter olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima den 11 mars 2011 underrättades kommissionen om att halten radionuklider i vissa livsmedel med ursprung i Japan överskred de gränsvärden för livsmedel som tillämpas i Japan. Sådan kontaminering kan utgöra ett hot mot människors och djurs hälsa i unionen, och därför antogs kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 297/2011 av den 25 mars 2011 om särskilda villkor för import av foder och livsmedel med ursprung i eller avsända från Japan efter olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima (2). Den förordningen ersattes senare av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 961/2011 (3).

(3)

De japanska myndigheterna har meddelat kommissionen att ingen radioaktivitet har konstaterats i de många prov som tagits på saké och andra spritdrycker (whisky och shochu). Genom polerings-, jäsnings- och destillationsprocessen avlägsnas radioaktiviteten nästan helt från själva spritdrycken. En uppföljning av detta kommer att göras på grundval av de japanska myndigheternas fortsatta övervakning av saké, whisky och shochu. Därför bör denna förordning inte omfatta saké, whisky och shochu, vilket ger en mindre administrativ börda för de japanska myndigheterna och de behöriga myndigheterna i de importerande medlemsstaterna.

(4)

De japanska myndigheterna antog den 24 februari 2012 nya gränsvärden för summan av cesium-134 och cesium-137, med tillämpning från den 1 april 2012. Övergångsåtgärder införs för ris, nötkött och sojabönor samt bearbetade produkter därav. Dessa gränsvärden är lägre än de som fastställs i rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 av den 22 december 1987 om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation (4). Övergångsåtgärderna för nötkött har ingen relevans för unionen, eftersom import av nötkött från Japan till unionen inte är tillåten av djur- och folkhälsoskäl som inte har med radioaktivitet att göra. De japanska myndigheterna har också underrättat kommissionen om att produkter som inte får släppas ut på marknaden i Japan inte heller får exporteras. För att de japanska myndigheternas kontroller före export ska vara förenliga med de kontroller som görs vid införseln till unionen av halten av radionuklider i foder och livsmedel som har sitt ursprung i eller avsänds från Japan, bör därför samma gränsvärden tillämpas i unionen för radionuklider i foder och livsmedel som i Japan, trots att detta inte behövs av säkerhetsskäl, förutsatt att Japans gränsvärden är lägre än de som fastställs i förordning (Euratom) nr 3954/87.

(5)

Strax efter kärnkraftsolyckan krävdes kontroller av förekomsten av jod-131 och summan av cesium-134 och cesium-137 i foder och livsmedel med ursprung i Japan, eftersom det fanns belägg för att de radioaktiva utsläppen i miljön i mycket stor utsträckning var relaterade till jod-131, cesium-134 och cesium-137. Utsläppen av radionukliderna strontium (Sr-90), plutonium (Pu-239) och americium (Am-241) var däremot mycket begränsade eller obefintliga. Jod-131 har en kort halveringstid på 8 dagar och eftersom inga radioaktiva utsläpp från det berörda kärnkraftverket har förekommit de senaste månaderna och den berörda kärnreaktorn nu befinner sig i ett stabilt läge där inga fler utsläpp förväntas ske, förekommer jod-131 inte längre i miljön och följaktligen inte heller i foder och livsmedel från Japan. Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1371/2011 av den 21 december 2011 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 961/2011 om särskilda villkor för import av foder och livsmedel med ursprung i eller avsända från Japan efter olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima (5) avskaffades kravet på kontroll av förekomsten av jod-131. Därför finns det inget behov av att bibehålla gränsvärden för jod-131 i den här förordningen.

(6)

I genomförandeförordning (EU) nr 961/2011 föreskrevs också gränsvärden för strontium, plutonium och americium för det fall nya radioaktiva utsläpp i miljön skulle ha förekommit även av dessa radionuklider. Eftersom den berörda kärnkraftsreaktorn nu befinner sig i ett stabilt läge kan möjligheten för nya radioaktiva utsläpp i miljön betraktas som utesluten eller mycket liten, och det har inte förekommit några betydande utsläpp i miljön av strontium, plutonium och americium efter kärnkraftsolyckan. Det är därför uppenbart att det inte är nödvändigt att kontrollera förekomsten av dessa radionuklider i livsmedel eller foder från Japan. Följaktligen finns det inget behov av att bibehålla gränsvärdena för dessa radionuklider i den här förordningen.

(7)

Genomförandeförordning (EU) nr 961/2011 har ändrats vid två tillfällen med hänsyn till hur situationen utvecklats. I den här förordningen föreskrivs ytterligare ändringar som kräver att flera bestämmelser i genomförandeförordning (EU) nr 961/2011 ändras, varför den förordningen bör ersättas av en ny förordning.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Denna förordning ska tillämpas på foder och livsmedel enligt artikel 1.2 i förordning (Euratom) nr 3954/87 med ursprung i eller avsända från Japan, med undantag för

a)	produkter som avsändes från Japan före den 28 mars 2011,

b)	produkter som skördades och/eller bearbetades före den 11 mars 2011,

c)	saké enligt KN-numren ex 2206 00 39 (mousserande), ex 2206 00 59 (ej mousserande, på kärl rymmande högst 2 liter) eller ex 2206 00 89 (ej mousserande, på kärl rymmande mer än 2 liter),

d)	whisky enligt KN-nummer 2208 30.

e)	shochu enligt KN-numren ex 2208 90 56, ex 2208 90 69, ex 2208 90 77 eller ex 2208 90 78.

Artikel 2

Definitioner

Vid tillämpningen av denna förordning avses med övergångsåtgärder som föreskrivs i japansk lagstiftning de övergångsåtgärder som de japanska myndigheterna antog den 24 februari 2012 vad gäller gränsvärdena för summan av cesium-134 och cesium-137 enligt bilaga III.

Artikel 3

Import till unionen

Foder och livsmedel (nedan kallade produkterna) som avses i artikel 1 får endast importeras till Europeiska unionen om de uppfyller kraven i denna förordning.

Artikel 4

Gränsvärden för cesium-134 och cesium-137

1.   Sådana produkter som avses i artikel 1 får inte överskrida de gränsvärden för summan av cesium-134 och cesium-137 som anges i bilaga II, med undantag för ris, sojabönor och bearbetade produkter därav.

2.   Ris, sojabönor och bearbetade produkter därav får inte överskrida de gränsvärden för summan av cesium-134 och cesium-137 som anges i bilaga III.

Artikel 5

Försäkran

1.   Varje sändning av sådana produkter som avses i artikel 1 ska åtföljas av en giltig försäkran som upprättats och undertecknats i enlighet med artikel 6.

2.   I den försäkran som avses i punkt 1 ska det

a)	intygas att produkterna är förenliga med den gällande lagstiftningen i Japan, och

b)	anges om produkterna omfattas av de övergångsåtgärder som antagits i den japanska lagstiftningen eller inte.

3.   I den försäkran som avses i punkt 1 ska vidare intygas

a)	att produkterna skördades och/eller bearbetades före den 11 mars 2011, eller

b)	att produkterna har sitt ursprung i och avsänds från en annan region än Fukushima, Gunma, Ibaraki, Tochigi, Miyagi, Yamanashi, Saitama, Tokyo, Chiba, Kanagawa eller Shizuoka, eller

c)	att produkterna avsänds från Fukushima, Gunma, Ibaraki, Tochigi, Miyagi, Yamanashi, Saitama, Tokyo, Chiba, Kanagawa eller Shizuoka, men inte har sitt ursprung i någon av dessa regioner och inte har utsatts för radioaktivitet under transporten, eller

d)	att produkter som har sitt ursprung i regionerna Fukushima, Gunma, Ibaraki, Tochigi, Miyagi, Yamanashi, Saitama, Tokyo, Chiba, Kanagawa eller Shizuoka, åtföljs av en analysrapport som innehåller resultaten av provtagning och analys.

4.   Punkt 3 d ska också tillämpas på produkter som fångats eller skördats i kustvattnen till de regioner som det hänvisas till i den punkten, oberoende av var produkterna landas.

Artikel 6

Upprättande och undertecknande av försäkran

1.   Den försäkran som avses i artikel 5 ska utformas enligt mallen i bilaga I.

2.   För de produkter som avses i artikel 5.3 a, b eller c ska försäkran vara undertecknad av en bemyndigad företrädare för Japans behöriga myndigheter eller av en bemyndigad företrädare för en instans som har ett bemyndigande från Japans behöriga myndigheter och står under deras ansvar och tillsyn.

3.   För de produkter som avses i artikel 5.3 d ska försäkran vara undertecknad av en bemyndigad företrädare för Japans behöriga myndigheter och åtföljas av en analysrapport som innehåller resultaten av provtagning och analys.

Artikel 7

Identifikation

Varje sändning av sådana produkter som avses i artikel 1 ska identifieras med en beteckning som ska anges i den försäkran som avses i artikel 5.1, i den analysrapport som avses i artikel 6.3, i hälsointyget och i alla handelsdokument som åtföljer sändningen.

Artikel 8

Gränskontrollstationer och utsett införselställe

Sändningar av sådana produkter som avses i artikel 1, med undantag för dem som omfattas av rådets direktiv 97/78/EG (6), ska föras in i unionen vid ett utsett införselställe enligt definitionen i artikel 3 b i kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 (7) (nedan kallat utsett införselställe).

Artikel 9

Förhandsanmälan

Foder- och livsmedelsföretagare eller deras företrädare ska i förväg anmäla ankomsten av alla sändningar av sådana produkter som avses i artikel 1 till de behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen eller det utsedda införselstället, minst två arbetsdagar före sändningens fysiska ankomst.

Artikel 10

Offentliga kontroller

1.   De behöriga myndigheterna vid gränskontrollstationen eller det utsedda införselstället ska utföra

a)	dokument- och identitetskontroller av alla sändningar av sådana produkter som avses i artikel 1, och

b)	fysiska kontroller och identitetskontroller, inklusive laboratorieanalys av förekomsten av cesium-134 och cesium-137, av minst i) 5 % av de sändningar av produkter som avses i artikel 5.3 d, och ii) 10 % av de sändningar av produkter som avses i artikel 5.3 b och c.

2.   Sändningarna ska hållas kvar under offentlig uppsikt under högst fem arbetsdagar, i väntan på att resultaten av laboratorieanalysen blir tillgängliga.

3.   Om resultatet av laboratorieanalysen ger vid handen att falska garantier har getts i försäkran ska den anses ogiltig, och sändningen av foder eller livsmedel anses inte uppfylla bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 11

Kostnader

Alla kostnader som följer av de offentliga kontroller som avses i artikel 10 och andra åtgärder som vidtagits till följd av bristande överensstämmelse ska bäras av foder- och livsmedelsföretagarna.

Artikel 12

Övergång till fri omsättning

Sändningarna får endast övergå till fri omsättning om foder- eller livsmedelsföretagarna eller deras företrädare till tullmyndigheterna överlämnar en försäkran enligt artikel 5.1 som

a)	godkänts av den behöriga myndigheten vid gränskontrollstationen eller det utsedda införselstället, och

b)	ger bevis för att de offentliga kontroller som avses i artikel 10 har utförts och att resultaten av dessa kontroller har varit tillfredsställande.

Artikel 13

Produkter med bristande överensstämmelse

Produkter som inte överensstämmer med bestämmelserna i denna förordning får inte släppas ut på marknaden. Sådana produkter ska bortskaffas på ett säkert sätt eller återsändas till ursprungslandet.

Artikel 14

Rapporter

Medlemsstaterna ska varje månad underrätta kommissionen om alla analysresultat genom systemet för snabb varning för livsmedel och foder (RASFF).

Artikel 15

Upphävande

Förordning (EU) nr 961/2011 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 16

Övergångsbestämmelse

Genom undantag från artikel 3 får produkter som avses i artikel 1 importeras till unionen om de uppfyller kraven i genomförandeförordning (EU) nr 961/2011 och om

a)	produkterna avsändes från Japan innan den här förordningen trädde i kraft, eller

b)	produkterna åtföljs av en försäkran i enlighet med den förordningen, utfärdad före den 1 april 2012, och om produkterna har avsänts från Japan före den 15 april 2012.

Artikel 17

Ikraftträdande och tillämpningsperiod

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den dag den träder i kraft till och med den 31 oktober 2012. Förordningen kommer att ses över regelbundet med hänsyn till hur kontaminationsläget utvecklas.

---

(1)  EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

(2)  EUT L 80, 26.3.2011, s. 5.

(3)  EUT L 252, 28.9.2011, s. 10.

(4)  EGT L 371, 30.12.1987, s. 11.

(5)  EUT L 341, 22.12.2011, s. 41.

(6)  EGT L 24, 30.1.1998, s. 9.

(7)  EUT L 194, 25.7.2009, s. 11.

---

---

---

---

30.3.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 92/24

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 285/2012

av den 29 mars 2012

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)	Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.

---

---

30.3.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 92/26

---

RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 26 mars 2012

om bemyndigande för Rumänien att genomföra en särskild åtgärd som avviker från artikel 287 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt

(2012/181/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1), särskilt artikel 395.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 30 augusti 2011 ansökte Rumänien om att få genomföra en särskild åtgärd som avviker från artikel 287.18 i direktiv 2006/112/EG i syfte att undanta beskattningsbara personer vars årsomsättning inte överstiger motsvarande 65 000 EUR i nationell valuta, beräknat enligt den omräkningskurs som gällde dagen för Rumäniens anslutning till Europeiska unionen. Åtgärden skulle befria dessa beskattningsbara personer från vissa av eller alla de momsskyldigheter som avses i avdelning XI kapitel 2–6 i direktiv 2006/112/EG.

(2)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG underrättade kommissionen övriga medlemsstater om Rumäniens ansökan genom en skrivelse av den 8 november 2011. Genom en skrivelse av den 9 november 2011 informerade kommissionen Rumänien om att den förfogade över den information som krävs för att bedöma ansökan.

(3)

I enlighet med avdelning XII i direktiv 2006/112/EG har medlemsstaterna redan möjlighet att tillämpa en särskild ordning för små företag. Åtgärden avviker från avdelning XII i direktiv 2006/112/EG endast så till vida att tröskelvärdet för en beskattningsbar persons årsomsättning är högre än det som gäller för Rumänien enligt artikel 287.18 i direktiv 2006/112/EG, det vill säga 35 000 EUR.

(4)

Ett högre tröskelvärde för den särskilda ordningen för småföretag är en förenklingsåtgärd eftersom det avsevärt kan minska momsskyldigheterna för de minsta företagen, samtidigt som den särskilda ordningen är frivillig för beskattningsbara personer. Åtgärden förväntas förbättra den allmänna efterlevnadsnivån av momsreglerna.

(5)

Enligt kommissionens förslag av den 29 oktober 2004 till ett direktiv om ändring av rådets direktiv 77/388/EEG i syfte att förenkla skyldigheterna på mervärdesskatteområdet inkluderade kommissionen bestämmelser inriktade på att tillåta medlemsstaterna att fastställa ett tröskelvärde för årsomsättning, under vilket befrielse från moms ska tillämpas, på upp till 100 000 EUR, eller motsvarande i nationell valuta, med en möjlighet att ompröva detta belopp årligen. Rumäniens ansökan är förenlig med det förslaget.

(6)	Åtgärden har ingen inverkan på unionens egna medel från moms, och bara en försumbar effekt på Rumäniens samlade skatteintäkter som tas ut i det sista konsumtionsledet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genom undantag från artikel 287.18 i direktiv 2006/112/EG får Rumänien tillämpa momsbefrielse för beskattningsbara personer vars årsomsättning inte överstiger motvärdet i nationell valuta av 65 000 EUR enligt omräkningskursen på dagen för landets anslutning till Europeiska unionen.

Artikel 2

Detta beslut får verkan samma dag som det delges.

Det ska tillämpas till och med dagen för ikraftträdandet av ett direktiv om ändring av de tröskelvärden för årsomsättning under vilka beskattningsbara personer kan undantas från moms, eller till och med den 31 december 2014, beroende på vilken dag som infaller först.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Rumänien.

---

(1)  EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

---

30.3.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 92/28

---

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 28 mars 2012

om unionens bidrag för 2012 till finansieringen av ett bekämpningsprogram mot skadegörare på växter och växtprodukter i de franska utomeuropeiska departementen

[delgivet med nr C(2012) 1954]

(Endast den franska texten är giltig)

(2012/182/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 247/2006 av den 30 januari 2006 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden (1), särskilt artikel 17.3 första stycket första meningen, och

av följande skäl:

(1)

Den 8 november 2011 lade de franska myndigheterna för kommissionen fram ett program för 2012 för växtskyddsåtgärder i de franska utomeuropeiska departementen. I programmet anges de mål som ska uppnås, de förväntade resultaten och de åtgärder som ska genomföras, inklusive deras varaktighet och kostnaden för dem, för att unionen eventuellt ska bidra till finansieringen av dem.

(2)

Programmets åtgärder uppfyller kraven i kommissionens beslut 2007/609/EG av den 10 september 2007 om definition av vilka åtgärder som berättigar till bidrag från gemenskapen till program för bekämpning av skadegörare på växter och växtprodukter i de franska utomeuropeiska departementen samt på Azorerna och Madeira (2).

(3)	Programmets åtgärder har bedömts av kommissionen, och diskuterades i ständiga kommittén för växtskydd den 24–25 november 2011. Kommissionen anser mot bakgrund av detta att programmet och dess mål uppfyller kraven i artikel 17.1 i förordning (EG) nr 247/2006.

(4)	I enlighet med artikel 17.3 i förordning (EG) nr 247/2006 bör det fastställas ett lämpligt maximibelopp för unionens ekonomiska bidrag, och utbetalning bör ske på grundval av handlingar som Frankrike tillhandahållit.

(5)

Enligt artikel 3.2 a i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (3) ska växtskyddsåtgärder finansieras genom Europeiska garantifonden för jordbruket. Den finansiella kontrollen av dessa åtgärder omfattas av artiklarna 9, 36 och 37 i den förordningen.

(6)

I enlighet med artikel 75 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4) och artikel 90.1 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (5) ska ett utgiftsåtagande som belastar unionens budget föregås av ett finansieringsbeslut som fattats av en institution eller av de myndigheter till vilka ansvaret för sådana beslut delegerats och som anger huvuddragen i den åtgärd som utgiften rör.

(7)

Det program som de franska myndigheterna lade fram den 8 november 2011 och de åtgärder som föreskrivs gäller kalenderåret 2012. Enligt artikel 112 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 får bidrag beviljas för en redan inledd åtgärd endast om mottagaren kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidraget beviljades. Frankrike har visat att det var nödvändigt att inleda programmet i början av 2012 för att göra det möjligt att finansiera och börja genomföra dessa åtgärder på ett korrekt sätt innan unionens ekonomiska bidrag enligt detta beslut beviljas.

(8)	Detta beslut utgör ett finansieringsbeslut enligt artikel 75 i budgetförordningen för de högsta tillåtna utgifter som anges i den begäran om medfinansiering som ingår i det program som Frankrike lagt fram.

(9)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Frankrike ska beviljas ekonomiskt bidrag från unionen för genomförandet av det officiella bekämpningsprogrammet mot skadegörare på växter och växtprodukter i de franska utomeuropeiska departementen för 2012 i enlighet med del A i bilagan.

Bidraget får uppgå till högst 60 % av de sammanlagda bidragsberättigande utgifterna i enlighet med del B i bilagan, dock högst 180 000 euro (exklusive moms).

Artikel 2

1.   Ett förskott på 100 000 euro ska betalas ut inom 60 dagar från det att en begäran om utbetalning inkommit från Frankrike.

2.   Saldot av det ekonomiska bidraget från unionen ska utbetalas under förutsättning att en slutrapport om programmet lämnas till kommissionen i elektronisk form senast den 15 mars 2013, och efter det att kommissionen godkänt rapporten.

Rapporten ska åtminstone innehålla följande:

a)

En kortfattad teknisk utvärdering av hela programmet, inklusive i hur hög grad de fysiska och kvalitativa målen uppnåtts. I utvärderingen ska man koppla samman målen i det ursprungliga program som Frankrike lagt fram med de uppnådda resultaten, uttryckta i förväntade resultat och etapper i genomförandet av verksamheten. Man ska förklara vilka framsteg som gjorts och bedöma de omedelbara växtskyddseffekterna och ekonomiska effekterna av de genomförda åtgärderna.

b)	En redovisning av kostnaderna med de planerade och faktiska utgifterna fördelade efter delprogram och åtgärd. Redovisningen ska åtföljas av bevis för betalning av utgifterna i form av lämplig dokumentation såsom fakturor eller kvitton.

3.   Frankrike får justera den preliminära budgetfördelningen i del B i bilagan vad avser finansieringen mellan olika åtgärder inom samma delprogram med högst 15 % av unionens ekonomiska bidrag till delprogrammet, förutsatt att det totala beloppet av de bidragsberättigande kostnader som fastställts för programmet inte överskrids och att programmets huvudsyften inte äventyras.

Frankrike ska underrätta kommissionen om alla justeringar som görs.

Artikel 3

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 januari 2012.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.

---

(1)  EUT L 42, 14.2.2006, s. 1.

(2)  EUT L 242, 15.9.2007, s. 20.

(3)  EUT L 209, 11.8.2005, s. 1.

(4)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(5)  EGT L 357, 31.12.2002, s. 1.

---

---