30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/1

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 2007/2000 av den 18 september 2000 om införande av särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess (2) infördes särskilda handelsåtgärder som föreskriver obegränsad tullfri tillgång till unionens marknad för nästan alla produkter med ursprung i de länder och tullområden som omfattas av stabiliserings- och associeringsprocessen. Eftersom förordning (EG) nr 2007/2000 ändrats väsentligt ett flertal gånger har den för att skapa klarhet och överskådlighet kodifierats genom rådets förordning (EG) nr 1215/2009 (3).

(2)

Ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, undertecknades i Luxemburg den 16 juni 2008. Ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan (4), undertecknades och ingicks (5) samt trädde i kraft den 1 juli 2008, i avvaktan på fullbordandet av de förfaranden som krävs för att avtalet ska träda i kraft.

(3)

Ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Serbien, å andra sidan, undertecknades i Luxemburg den 29 april 2008. Ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Serbien, å andra sidan (6), undertecknades och ingicks (7) samt trädde i kraft den 1 februari 2010, i avvaktan på fullbordandet av de förfaranden som krävs för att avtalet ska träda i kraft.

(4)

Genom stabiliserings- och associeringsavtalen samt interimsavtalen inrättas en avtalsbaserad handelsordning mellan Europeiska unionen och Bosnien och Hercegovina och mellan Europeiska unionen och Serbien. Följaktligen bör förordning (EG) nr 1215/2009 ändras genom att stryka Bosnien och Hercegovina samt Serbien från förteckningen över förmånstagare till tullmedgivanden för samma produkter enligt den avtalsbaserade handelsordningen och genom att anpassa de totala tullkvoterna för särskilda produkter för vilka tullmedgivanden har beviljas inom ramen för den avtalsbaserade handelsordningen. Bosnien och Hercegovina samt Serbien bör emellertid fortsätta att vara förmånstagare enligt förordning (EG) nr 1215/2009 i den utsträckning den förordningen fastställer handelsmedgivanden som är mer gynnsamma än enligt de bilaterala avtalen.

(5)

Förordning (EG) nr 1215/2009 är fortfarande det instrument som främst reglerar handelsförbindelserna med Kosovo (8) Fortsatt tillträde till unionens marknad för Kosovo är en grundläggande förutsättning för Kosovos och hela regionens ekonomiska återhämtning. Det är att märka att detta tillträde inte medför några negativa verkningar för unionen.

(6)

Av dessa skäl och på grund av att förordning (EG) nr 1215/2009 upphörde att gälla den 31 december 2010, bör giltighetstiden för förordning (EG) nr 1215/2009 förlängas till och med den 31 december 2015.

(7)

För att säkerställa att unionen har möjlighet att uppfylla sina internationella åtaganden bör tillämpningen av handelsförmånerna enligt denna förordning vara avhängiga av att det gällande undantaget från Världshandelsorganisationens (WTO) regelverk som beviljats unionen antingen förlängs eller förnyas.

(8)

För att skydda aktörernas ekonomiska intressen bör det fastställas övergångsbestämmelser för varor som den dag denna förordning börjar tillämpas antingen är under transitering eller i tillfällig lagring i tullager eller i frizoner.

(9)

I syfte att anta de bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändringar och tekniska anpassningar av bilagorna I och II som blir nödvändiga till följd av ändringar av KN-nummer och underuppdelningar i Taric samt anpassningar som blir nödvändiga till följd av beviljade handelsförmåner inom ramen för andra avtal mellan unionen och de länder och territorier som avses i denna förordning. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(10)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på upphävande av rätten att omfattas av handelsförmånerna om villkoren inte är uppfyllda, utfärdande av äkthetsintyg av vilka framgår att varorna har sitt ursprung i det berörda landet eller territoriet och motsvarar definitionen i denna förordning samt tillfälligt upphävande, helt eller delvis, av de arrangemang som föreskrivs i denna förordning. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (9).

(11)

För att undvika att denna förordning leder till ett avbrott i handeln bör den tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2011.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Förmånsordningar

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av de speciella bestämmelserna i artikel 3 får produkter med ursprung i Kosovos tullområde, andra än de under nummer 0102, 0201, 0202, 0301, 0302, 0303, 0304, 0305, 1604, 1701, 1702 och 2204 i Kombinerade nomenklaturen, importeras till unionen utan kvantitativa begränsningar eller åtgärder med motsvarande verkan och med befrielse från tullar och avgifter med motsvarande verkan.

2.   Produkter med ursprung i Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro eller Serbien ska även fortsättningsvis omfattas av bestämmelserna i denna förordning när så anges. Dessa produkter ska dessutom omfattas av de medgivanden som anges i denna förordning om dessa är mer gynnsamma än de handelsmedgivanden som fastställts genom bilaterala avtal mellan unionen och dessa länder.”

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

Genomförande av tullkvoter för ”baby-beef”

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa tillämpningsföreskrifter för tullkvoten för ”baby-beef”-produkter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.4.”

5.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Befogenhetstilldelning

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på

6.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 7a

Delegeringens utövande

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7 ska ges till kommissionen till och med den dag då denna förordning upphör att gälla. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före denna dag.

3.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 7 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

7.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Kommittéförfarande

1.   Vid tillämpning av artiklarna 2 och 10 ska kommissionen biträdas av genomförandekommittén för västra Balkan. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (10).

2.   Vid tillämpning av artikel 3.4 ska kommissionen biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 260/2009 av den 26 februari 2009 om gemensamma importregler (11). Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

3.   Vid tillämpning av artiklarna 3.2 och 4 ska kommissionen biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 195.1 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (12). Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

4.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

8.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

9.

I artikel 12 ska andra stycket ersättas med följande:

”Den ska tillämpas till och med den 31 december 2015.

De handelsförmåner som beviljas enligt denna förordning ska upphöra att gälla, helt eller delvis, om de inte skulle tillåtas enligt ett undantag från WTO. Ett sådant upphörande ska gälla från och med den dag då undantaget upphör att gälla. Kommissionen ska, i god tid före detta datum, offentliggöra ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning i syfte att informera aktörer och de behöriga myndigheterna om detta. Tillkännagivandet ska innehålla uppgift om vilka av handelsförmånerna i denna förordning som inte längre är giltiga och vilken dag de upphör att gälla.”

10.

Bilaga I ska ersättas med den text som framgår av bilagan till denna förordning.

30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/7

(1)

Rådets förordning (EEG) nr 357/79 av den 5 februari 1979 om statistiska undersökningar av vinodlingsområden (2) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/109/EG av den 19 december 2001 om de statistiska undersökningar som medlemsstaterna skall utföra för att bestämma produktionspotentialen för odlingar med vissa slag av fruktträd (3) har ändrats flera gånger. Eftersom det nu krävs ytterligare ändringar och förenklingar bör dessa akter av tydlighetsskäl ersättas med en enda akt, i enlighet med den nya metoden för förenklad och förbättrad EU-lagstiftning.

(2)

För att kommissionen ska kunna genomföra den arbetsuppgift som ålagts den enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och unionslagstiftning om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaden, behöver kommissionen vara väl underrättad om produktionspotentialen för odlingar av vissa slags permanenta grödor inom unionen. För att garantera att den gemensamma jordbrukspolitiken förvaltas på lämpligt sätt, begär kommissionen att uppgifter om permanenta grödor regelbundet tillhandahålls vart femte år.

(3)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (4) utgör en referensram för den europeiska statistiken över permanenta grödor. Enligt den förordningen är det främst viktigt att statistiken styrs av principerna om yrkesmässigt oberoende, opartiskhet, objektivitet, tillförlitlighet, insynsskydd för statistiska uppgifter och kostnadseffektivitet.

(4)

Det är nödvändigt att förstärka samarbetet mellan de myndigheter som arbetar med att ta fram och offentliggöra europeisk statistik.

(5)

När europeisk statistik förbereds och sammanställs bör internationella rekommendationer och bästa praxis beaktas.

(6)

Strukturstatistik över permanenta grödor bör vara tillgänglig så att produktionspotentialen och marknadsläget kan övervakas. Förutom information som lämnas inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden, krävs det information om den regionala uppdelningen av statistik. Det bör därför föreskrivas att medlemsstaterna ska samla in dessa uppgifter och överföra dem till kommissionen senast vissa bestämda datum.

(7)

Strukturstatistik över permanenta grödor är av avgörande betydelse för att styra marknaderna på unionsnivå. Det är även viktigt att inkludera strukturstatistik över permanenta grödor, utöver årsstatistiken över arealer och produktion som regleras i annan unionslagstiftning om statistik.

(8)

För att undvika att lägga en onödig börda på jordbruksföretag och myndigheter bör tröskelvärden upprättas som undantar irrelevanta enheter från populationen utifrån vilken statistik över permanenta grödor ska samlas in.

9)

För att garantera uppgiftsharmonisering är det nödvändigt att tydligt fastställa de viktigaste definitionerna, referensperioderna och de precisionskrav som ska tillämpas vid framtagningen av statistik över permanenta grödor.

(10)

För att garantera att statistiken i tid är tillgänglig för användare bör en tidsplan fastställas för överförande av uppgifter till kommissionen.

(11)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts) (5) ska all statistik som överförs från medlemsstaterna till kommissionen och som uppdelas i territoriella enheter följa Nuts-nomenklaturen. För att jämförbar regional statistik över permanenta grödor ska kunna utarbetas bör de territoriella enheterna därför definieras i enlighet med Nuts-nomenklaturen. Eftersom det behövs en annan territoriell uppdelning för en sund förvaltning av vin- och vinodlingssektorn, kan det fastställas andra territoriella enheter för den sektorn.

(12)

Det krävs metod- och kvalitetsrapporter för att man ska kunna bedöma uppgifternas kvalitet och analysera resultaten, och sådana rapporter bör därför tillhandahållas regelbundet.

(13)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skapa en gemensam ram för systematisk framställning av europeisk statistik över permanenta grödor, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på EU-nivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(14)

För att säkerställa en smidig övergång från det system som ska tillämpas enligt direktiv 2001/109/EG bör denna förordning medge undantag för medlemsstaterna i de fall då tillämpningen av förordningen på deras nationella statistiska system skulle kräva omfattande anpassningar och sannolikt medföra betydande praktiska problem.

(15)

I syfte att ta i beaktande den ekonomiska och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att ändra uppdelningen av arter efter ”grupper”, planteringstäthetsklasser och åldersklasser i bilaga I och av variabler/karakteristika, storleksklasser, specialiseringsgrad och druvsorter i bilaga II, utom i fråga om den frivilliga karaktären hos de begärda uppgifterna. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(16)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (6).

(17)

Förordning (EEG) nr 357/79 och direktiv 2001/109/EG bör upphävas.

(18)

För att säkerställa att den verksamhet som föreskrivs inom ramen för europeisk statistik över permanenta grödor kan bedrivas fortlöpande bör den här förordningen träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts och börja tillämpas den 1 januari 2012.

(19)

Ständiga kommittén för jordbruksstatistik har hörts.

a)

Äppelträd vars frukt är avsedd för direktkonsumtion.

b)

Äppelträd vars frukt är avsedd för industriell bearbetning.

c)

Päronträd vars frukt är avsedd för direktkonsumtion.

d)

Päronträd vars frukt är avsedd för industriell bearbetning.

e)

Aprikosträd.

f)

Persikoträd vars frukt är avsedd för direktkonsumtion.

g)

Persikoträd vars frukt är avsedd för industriell bearbetning.

h)

Apelsinträd.

i)

Småcitrusträd.

j)

Citronträd.

k)

Olivträd.

l)

Vinstockar avsedda för produktion av bordsdruvor.

m)

Vinstockar för andra ändamål.

—

uppdelningen av arter efter grupper, planteringstäthetsklasser och åldersklasser som anges i bilaga I, och

—

variabler/karakteristika, storleksklasser, specialiseringsgrad och druvsorter som anges i bilaga II,

a)

uppläggningen av de undersökningar som omfattas av denna förordning samt de använda metoderna,

b)

uppnådda precisionsnivåer och omfattning för de urvalsundersökningar som avses i denna förordning, och

c)

kvaliteten på andra använda källor än undersökningar, utifrån de kvalitetskriterier som avses i punkt 1.

30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/21

(1)

Sedan 2007 har gemenskapen rationaliserat sitt geografiska samarbete med utvecklingsländer i Asien, Centralasien och Latinamerika och med Irak, Iran, Jemen och Sydafrika enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (2).

(2)

Det främsta och övergripande målet för förordning (EG) nr 1905/2006 är att utrota fattigdomen genom att uppnå millennieutvecklingsmålen. Vidare är samarbetet inom ramen för de geografiska program med utvecklingsländer, utvecklingsterritorier och utvecklingsregioner som fastställs i den förordningen i praktiken begränsat till att finansiera åtgärder som utformats för att uppfylla de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (OECD/DAC).

(3)

Det ligger i unionens intresse att ytterligare fördjupa förbindelserna med de berörda utvecklingsländerna, som är viktiga bilaterala partner och aktörer inom multilaterala forum och i det globala styret. Unionen har ett strategiskt intresse av att diversifiera kontakterna med dessa länder, särskilt på områden som ekonomiskt, handelsmässigt och akademiskt utbyte, affärsutbyte och vetenskapligt utbyte. Unionen behöver därför ett finansieringsinstrument som möjliggör finansiering av sådana åtgärder som i princip inte kan omfattas av offentligt utvecklingsbistånd enligt kriterierna för sådant bistånd, men som är av avgörande betydelse för att befästa förbindelserna och som på ett betydelsefullt sätt bidrar till framsteg och utveckling i de berörda utvecklingsländerna.

(4)

I detta syfte inrättades fyra förberedande åtgärder vid budgetförfarandena 2007 och 2008 för att inleda ett sådant utökat samarbete i enlighet med artikel 49.6 b i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (3). Dessa fyra förberedande åtgärder är affärsutbyte och vetenskapligt utbyte med Indien, affärsutbyte och vetenskapligt utbyte med Kina, samarbete med medelinkomstländer i Asien och samarbete med medelinkomstländer i Latinamerika. Enligt samma artikel måste lagstiftningsförfarandet för förberedande åtgärder vara slutfört före utgången av det tredje budgetåret.

(5)

Målen och bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1934/2006 (4) lämpar sig väl för sådant utökat samarbete med länder som omfattas av förordning (EG) nr 1905/2006. I detta syfte är det nödvändigt att utvidga det geografiska tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1934/2006 och att föreskriva en finansieringsram som täcker samarbete med dessa utvecklingsländer.

(6)

Genom att det geografiska tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1934/2006 utvidgas omfattas de berörda utvecklingsländerna av två olika finansieringsinstrument för yttre åtgärder. Man bör vara noga med att se till att de båda finansieringsinstrumenten hålls strikt åtskilda. Åtgärder som uppfyller kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd kommer att finansieras inom ramen för förordning (EG) nr 1905/2006, medan förordning (EG) nr 1934/2006 endast kommer att omfatta åtgärder som i princip inte uppfyller dessa kriterier. Dessutom är det nödvändigt att säkerställa att utvidgningen av det geografiska tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1934/2006 inte innebär att de länder som hittills omfattats av den förordningen – industriländerna och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier – missgynnas, särskilt inte i finansiellt avseende.

(7)

Eftersom den ekonomiska krisen har medfört extremt ansträngda budgetar i hela unionen, och den föreslagna utvidgningen avser länder som i vissa fall har uppnått en konkurrenskraft som är jämförbar med unionens, och en levnadsstandard som i genomsnitt ligger nära vissa medlemsstaters, bör unionens stöd beakta mottagarländernas ansträngningar att leva upp till Internationella arbetsorganisationens internationella avtal och att bidra till att de globala målen för minskningen av växthusgaser uppnås.

(8)

Vid översynen av genomförandet av finansieringsinstrumenten för yttre åtgärder konstaterades inkonsekvenser i de bestämmelser enligt vilka kostnader i samband med skatter, tullar och andra avgifter inte kan komma i fråga för stöd. För konsekvensens skull föreslås att dessa bestämmelser anpassas till bestämmelserna i övriga instrument.

(9)

Förordning (EG) nr 1934/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Förordningens titel ska ersättas med följande:

2.

Artiklarna 1–4 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Syfte

1.   I denna förordning ska industriländer och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier omfatta de länder och territorier som är upptagna i förteckningen i bilaga I till denna förordning, och utvecklingsländer ska omfatta de länder som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (5), och som är upptagna i bilaga II till den här förordningen. Nedan kallas dessa tillsammans partnerländer.

Unionsfinansiering enligt denna förordning ska stödja ekonomiskt, finansiellt, tekniskt, kulturellt och akademiskt samarbete med partnerländer inom de områden som nämns i artikel 4 och som omfattas av unionens behörighet. Denna förordning har till uppgift att finansiera åtgärder som i princip inte uppfyller de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (OECD/DAC).

2.   Det primära målet för samarbetet med partnerländerna ska vara att särskilt tillgodose behovet av stärkta förbindelser och ytterligare samverkan med dem på bilateral, regional eller multilateral grundval, i syfte att skapa en gynnsammare och mer transparent miljö för utvecklingen av förbindelserna mellan unionen och partnerländerna i enlighet med de principer som styr unionens externa åtgärder och som är fastslagna i fördragen. Detta handlar bl.a. om understödjande av demokratin, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, rättsstatsprincipen, drägliga arbetsvillkor, gott styre och bevarande av miljön, i syfte att bidra till framsteg och hållbara utvecklingsprocesser i partnerländerna.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Samarbetet ska syfta till samverkan med partnerländer för att förstärka dialogen, fördjupa kontakterna och dela och främja liknande politiska, ekonomiska och institutionella strukturer och värderingar. Unionen ska också arbeta för att förstärka samarbetet och utbytet med etablerade eller allt viktigare bilaterala partner och aktörer i multilaterala forum och i det globala styret. Samarbetet ska även omfatta partner där unionen har ett strategiskt intresse av att främja förbindelser och sina värden enligt fördragen.

2.   I välgrundade fall och i syfte att säkra samstämmighet och effektivitet i unionens finansiering och främja regionalt samarbete får kommissionen, när den antar årliga åtgärdsprogram enligt artikel 6, besluta att länder som inte förtecknas i bilagorna kan omfattas av åtgärder som finansieras enligt denna förordning, när det projekt eller det program som ska genomföras är regionalt eller gränsöverskridande. Bestämmelser om detta ska införas i de fleråriga samarbetsprogram som avses i artikel 5.

3.   Kommissionen ska ändra förteckningarna i bilagorna I och II i enlighet med de regelbundna översyner som OECD/DAC gör av sin förteckning över utvecklingsländer och informera Europaparlamentet och rådet om detta.

4.   För unionsfinansiering enligt denna förordning ska, i förekommande fall, särskild uppmärksamhet fästas vid partnerländernas efterlevnad av Internationella arbetsorganisationens grundläggande arbetsnormer och deras ansträngningar att minska utsläppen av växthusgaser.

5.   När det gäller länder som är förtecknade i bilaga II till denna förordning ska politisk samstämmighet med åtgärder som finansieras enligt förordning (EG) nr 1905/2006 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1337/2008 av den 16 december 2008 om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna (6) iakttas strikt.

Artikel 3

Allmänna principer

1.   Unionen grundar sig på principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen och strävar efter att främja, utveckla och konsolidera engagemang för dessa principer i partnerländerna genom dialog och samarbete.

2.   Vid genomförandet av denna förordning ska en differentierad strategi för utformningen av samarbetet med partnerländerna följas när så är lämpligt, för att beakta deras ekonomiska, sociala och politiska sammanhang samt unionens specifika intressen, strategier och prioriteringar.

3.   Åtgärder som finansieras enligt denna förordning ska stämma överens med och omfatta sådana samarbetsområden som anges särskilt i instrument, avtal, förklaringar och åtgärdsplaner mellan unionen och partnerländerna samt områden som berör unionens specifika intressen och prioriteringar.

4.   För de åtgärder som finansieras enligt denna förordning ska unionen sträva efter att säkerställa samstämmigheten med andra områden för extern verksamhet samt med annan relevant unionspolitik, i synnerhet utvecklingssamarbete. Detta ska säkerställas genom utformningen av politiken, vid den strategiska planeringen samt programplaneringen och vid genomförandet av åtgärder.

5.   Åtgärder som finansieras enligt denna förordning ska komplettera och skapa ett mervärde för de insatser som görs av medlemsstaterna och offentliga unionsorgan när det gäller handelsförbindelser samt kulturellt, akademiskt och vetenskapligt utbyte.

6.   Kommissionen ska informera och regelbundet utbyta synpunkter med Europaparlamentet.

Artikel 4

Samarbetsområden

Unionsfinansieringen ska stödja samarbetsåtgärder i enlighet med artikel 1 och ska vara förenlig med denna förordnings övergripande syfte, tillämpningsområde, mål och allmänna principer. Unionsfinansieringen ska avse åtgärder som i princip inte uppfyller kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd, och som kan inbegripa en regional dimension, på följande samarbetsområden:

3.

Artikel 5.2 ska ersättas med följande:

”2.   De fleråriga samarbetsprogrammen får inte omfatta en längre period än denna förordnings giltighetstid. De ska ange unionens särskilda intressen och prioriteringar, de allmänna målen och de förväntade resultaten. När det gäller Erasmus Mundus ska man sträva efter att programmen får en så balanserad geografisk täckning som möjligt. De ska också ange de områden som valts ut för unionsfinansiering och kortfattat ange den vägledande finansiella fördelningen av medel, totalt, per prioriterat område och per partnerland eller grupp av partnerländer för den berörda perioden. Detta kan i förekommande fall göras genom att en skala anges. De fleråriga samarbetsprogrammen ska ses över efter halva tiden eller när det visar sig nödvändigt.”

4.

Följande artikel ska läggas till:

”Artikel 5a

Unionens strategiska intressen, allmänna mål, prioriterade områden för finansiering och förväntade resultat när det gäller samarbetet med partnerländer som förtecknas i bilaga II

De fleråriga samarbetsprogram som avses i artikel 5 med partnerländer som förtecknas i bilaga II ska grunda sig på följande allmänna mål, prioriterade områden för finansiering och förväntade resultat:

Denna verksamhet bör bidra till att man drar ömsesidiga fördelar av samarbete inom utbildning, kultur och det civila samhället. Detta ska uppnås genom förbättrad kvalitet på den utbildning som erbjuds och genom åtgärder för att ta itu med gemensamma utmaningar som kunskapsbaserade utvecklingssamhällen står inför. Verksamheten bör ge ett mervärde när det gäller korsbefruktning av idéer, kunskap, forskningsresultat och tekniska resultat genom akademiskt och yrkesmässigt utbyte, särskilt med partnerländer som har system för högre utbildning som är jämförbara med unionens.”

5.

Artikel 6.1 ska ersättas med följande:

”1.   Kommissionen ska anta årliga åtgärdsprogram på grundval av de fleråriga samarbetsprogram som avses i artikel 5, och översända dessa samtidigt till Europaparlamentet och rådet.”

6.

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

7.

Artikel 8.3 ska ersättas med följande:

”3.   Unionsfinansieringen får i princip inte användas för att betala skatter, tullar eller andra avgifter i partnerländerna.”

8.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

9.

Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

10.

Artiklarna 13 och 14 ska ersättas med följande:

”Artikel 13

Utvärdering

1.   Kommissionen ska regelbundet utvärdera de åtgärder och program som finansieras enligt denna förordning, i erforderliga fall eller på begäran av Europaparlamentet eller rådet, med hjälp av externa utvärderingar för att fastställa huruvida målen har uppnåtts och så att kommissionen kan utforma rekommendationer för att förbättra kommande insatser. Resultaten ska användas för att förbättra utformningen av programmen och tilldelningen av resurser.

2.   Kommissionen ska för kännedom överlämna de utvärderingsrapporter som avses i punkt 1 till Europaparlamentet och rådet.

3.   Kommissionen ska knyta relevanta intressenter, däribland icke-statliga aktörer, till utvärderingsfasen av det unionssamarbete som tillhandahållits enligt denna förordning.

Artikel 14

Årsrapport

Kommissionen ska granska framstegen i genomförandet av de åtgärder som vidtas enligt denna förordning och till Europaparlamentet och rådet överlämna en detaljerad årsrapport om genomförandet av denna förordning. Rapporten ska redovisa resultatet av budgetgenomförandet och presentera alla finansierade insatser och program, och i möjligaste mån redovisa de huvudsakliga resultaten och effekterna av samarbetsåtgärderna och samarbetsprogrammen.”

11.

Artikel 16 ska ersättas med följande:

”Artikel 16

Finansiella bestämmelser

Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av denna förordning under perioden 2007–2013 ska uppgå till 172 miljoner EUR för länderna i bilaga I och till 176 miljoner EUR för länderna i bilaga II. De årliga anslagen ska godkännas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetramen.”

12.

I bilagan ska titeln ersättas med följande:

Förteckning över industrialiserade länder och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier som omfattas av denna förordning”

13.

De nya bilagorna II och III, som återges i bilagan till den här förordningen, ska läggas till.

30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/30

(1)

En ny ram för planeringen och tillhandahållandet av gemenskapens externa bistånd fastställdes 2006 i syfte att göra biståndet effektivare och öppnare. Ramen omfattar rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (2), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (3), rådets förordning (EG) nr 1934/2006 av den 21 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier (4), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 av den 15 november 2006 om upprättande av ett stabilitetsinstrument (5), rådets förordning (Euratom) nr 300/2007 av den 19 februari 2007 om upprättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete (6), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (7) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 (8).

(2)

Vid genomförandet av förordning (EG) nr 1905/2006 har det framkommit inkonsekvenser när det gäller undantag till principen om att utgifter i samband med skatter, tullar och andra avgifter inte berättigar till unionsfinansiering. Det föreslås därför att de relevanta bestämmelserna i den förordningen ändras i syfte att anpassa den till de övriga instrumenten.

(3)

Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.

(4)

Förordning (EG) nr 1905/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/32

(1)

En ny ram för planeringen och tillhandahållandet av gemenskapens externa bistånd fastställdes 2006 i syfte att göra biståndet effektivare och öppnare. Ramen omfattar rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (2), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (3), rådets förordning (EG) nr 1934/2006 av den 21 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier (4), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 av den 15 november 2006 om upprättande av ett stabilitetsinstrument (5), rådets förordning (Euratom) nr 300/2007 av den 19 februari 2007 om upprättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete (6), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 (7) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (8).

(2)

Vid genomförandet av dessa förordningar har det framkommit inkonsekvenser när det gäller undantag till principen om att utgifter i samband med skatter, tullar och andra avgifter inte berättigar till unionsfinansiering. Det föreslås därför att de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1889/2006 ändras i syfte att anpassa den till de övriga instrumenten.

(3)

Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.

(4)

Förordning (EG) nr 1889/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/34

(1)

Unionens politik på utvecklingsområdet syftar till att minska och på sikt utrota fattigdomen.

(2)

Unionen har som medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) åtagit sig att integrera handelsaspekter i strategier för utveckling och att främja internationell handel i syfte att verka för att främja utvecklingen samt att minska, och på sikt utrota, fattigdomen i hela världen.

(3)

Unionen stöder gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) i deras strävanden att uppnå fattigdomsminskning och hållbar ekonomisk och social utveckling, och erkänner betydelsen av deras råvarusektorer.

(4)

Unionen har förbundit sig att stödja en smidig och gradvis integration av utvecklingsländerna i världsekonomin med en hållbar utveckling som mål. De viktigaste bananexporterande AVS-länderna kan komma att ställas inför utmaningar till följd av de ändrade reglerna för världshandeln, särskilt liberaliseringen av tullsatsen för mest gynnad nation (MGN) inom ramen för WTO, och av de bilaterala och regionala avtal som ingåtts eller håller på att ingås mellan unionen och länder i Latinamerika. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 (2) bör därför utökas med ett program om kompletterande åtgärder för banansektorn i AVS-länderna (nedan kallat programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn).

(5)

Syftet med de åtgärder för ekonomiskt stöd som ska antas inom ramen för programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn bör vara att förbättra levnadsstandarden och levnadsvillkoren för de personer som lever i bananodlingsområden och är verksamma inom banansektorns värdekedjor, särskilt små jordbrukare och små företag, och att säkra efterlevnaden av arbetsnormer och normer för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt miljönormer, framför allt beträffande användning av och exponering för bekämpningsmedel. Åtgärderna bör därför också stödja anpassning och vid behov omfatta omorganisering i områden som är beroende av bananexporten till Europeiska unionen i form av sektorsspecifikt budgetstöd eller projektspecifika insatser. Åtgärderna bör ta hänsyn till den förväntade utvecklingen av bananexportsektorn och har till syfte att främja en politik som stärker den sociala dimensionen, ekonomisk diversifiering eller investeringar i förbättrad konkurrenskraft, när detta är hållbart, med hänsyn tagen till resultat och erfarenheter från det särskilda stödsystemet för traditionella AVS-leverantörer av bananer fastställt i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2686/94 (3) och den särskilda ramen för bistånd till traditionella AVS-bananleverantörer fastställd i enlighet med rådets förordning (EG) nr 856/1999 (4) och kommissionens förordning (EG) nr 1609/1999 (5). Unionen inser att det är viktigt att främja en mer rättvis fördelning av inkomsterna från banansektorn.

(6)

Avsikten är att programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn ska komplettera anpassningsprocessen i de AVS-länder som har exporterat betydande mängder av bananer till unionen under senare år och som kan komma att påverkas av liberaliseringen inom ramen för Genèveavtalet om handel med bananer (6) och av de bilaterala och regionala avtal som ingåtts eller håller på att ingås mellan unionen och länder i Latinamerika. Programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn bygger på den särskilda ramen för bistånd till traditionella AVS-bananleverantörer. Det är förenligt med unionens internationella åtaganden inom ramen för WTO, är inriktat på omstrukturering och förbättring av konkurrenskraften och är därför av tillfällig karaktär, med en längd av tre år (2011–2013).

(7)

Av slutsatserna i kommissionens meddelande av den 17 mars 2010 med titeln Tvåårsrapport om den särskilda ramen för bistånd till traditionella AVS-bananleverantörer framgår det att de tidigare biståndsprogrammen i stor utsträckning bidrog till att förbättra kapaciteten för att säkra en framgångsrik ekonomisk diversifiering, även om de exakta konsekvenserna ännu inte är kända, och att varaktigheten när det gäller AVS-ländernas bananexport fortfarande är osäker.

(8)

Kommissionen har utvärderat den särskilda ramen för bistånd, men den har inte gjort någon konsekvensanalys av de kompletterande åtgärderna för banansektorn.

(9)

Kommissionen bör säkerställa att detta program på ett effektivt sätt samordnas med de regionala och nationella vägledande program som genomförs i mottagarländerna, särskilt när det gäller förverkligandet av målen inom områdena för ekonomi, jordbruk, sociala frågor och miljö.

(10)

Nästan två procent av världshandeln med bananer certifieras av producentorganisationer för rättvis handel. Minimipriset för rättvisehandeln fastställs på grundval av en beräkning av de långsiktiga produktionskostnaderna, som fastställts i samråd med de berörda aktörerna, i syfte att internalisera kostnaderna för att uppnå anständiga sociala och miljömässiga standarder och säkra en rimlig vinst, vilket gör det möjligt för producenterna att säkerställa sina försörjningsmöjligheter på lång sikt.

(11)

För att undvika exploatering av den lokala arbetskraften bör aktörer i produktionskedjan inom banansektorn enas om en rättvis fördelning av de inkomster som skapas av sektorn.

(12)

Förordning (EG) nr 1905/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

Genomförande av unionens bistånd

I överensstämmelse med det övergripande syftet och tillämpningsområdet, målen och de allmänna principerna för denna förordning ska unionsbiståndet genomföras genom de geografiska och tematiska programmen i artiklarna 5–16 samt programmen i artiklarna 17 och 17a.”

2.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 17a

De viktigaste bananexporterande AVS-länderna

1.   De bananexporterande AVS-länder som förtecknas i bilaga IIIa ska komma i åtnjutande av programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn (nedan kallat programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn).

2.   Inom ramen för det belopp som anges i bilaga IV ska kommissionen fastställa det högsta vägledande belopp som ska stå till förfogande för varje berättigat bananexporterande AVS-land som avses i punkt 1 i denna artikel på grundval av följande kriterier:

Tilldelningskriterierna ska fastställas på grundval av representativa uppgifter från en period före 2011 på högst fem år. Vad gäller de vägledande anslagen till enskilda länder kommer samma hänsyn att tas till de tre kriterierna för samtliga stödberättigade mottagarländer.

På grundval av tillämpningen av kriterierna som det hänvisas till ovan kommer kommissionen att informera Europaparlamentet och rådet om den avsedda användningen av de vägledande ekonomiska medlen som det hänvisas till i bilaga IV innan antagandet av de fleråriga stödstrategier som nämns i punkt 3 i denna artikel. I denna information kommer det tillgängliga vägledande beloppet att anges för varje berättigat bananexporterande AVS-land.

3.   Kommissionen ska anta fleråriga stödstrategier analogt med artikel 19 och i enlighet med artikel 21. Kommissionen ska säkerställa att strategierna kompletterar de geografiska strategidokumenten för de berörda länderna och att dessa kompletterande åtgärder för banansektorn är av tillfällig karaktär.

De fleråriga stödstrategierna för de kompletterande åtgärderna för banansektorn ska bland annat omfatta

Inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2007–2013, inrättad genom det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (7) ska en utvärdering göras av programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn och framstegen i de berörda länderna, vilken ska innehålla rekommendationer beträffande de åtgärder som eventuellt måste vidtas och deras beskaffenhet.

3.

Artikel 21 ska ersättas med följande:

”Artikel 21

Antagande av strategidokument och fleråriga vägledande program

De strategidokument och fleråriga vägledande program som avses i artiklarna 19 och 20, eventuella översyner av dessa enligt artikel 19.2 och artikel 20.1 och de kompletterande åtgärder som avses i artikel 17 respektive 17a ska antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 35.2.”

4.

Artikel 29.1 ska ersättas med följande:

”1.   Budgetmässiga åtaganden ska göras på grundval av beslut som fattats av kommissionen i enlighet med artiklarna 17a.3, 22.1, 23.1 och 26.1.”

5.

I artikel 31.1 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Deltagande vid tilldelning av upphandlings- eller bidragskontrakt som finansieras inom ramen för ett tematiskt program enligt artiklarna 11–16 och de program som anges i artiklarna 17 och 17a ska vara öppet för alla fysiska personer som är medborgare i och alla juridiska personer som är etablerade i ett utvecklingsland enligt OECD/DAC:s definition och enligt bilaga II, utöver fysiska och juridiska personer som är berättigade enligt det tematiska programmet eller de program som anges i artiklarna 17 och 17a. Kommissionen ska offentliggöra och uppdatera bilaga II i överensstämmelse med de regelbundna översynerna av OECD/DAC:s förteckning över stödmottagare och informera rådet om detta.”

6.

Artikel 38.1 och 38.2 ska ersättas med följande:

”1.   Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av denna förordning för perioden 2007–2013 är 17 087 miljoner EUR.

2.   I bilaga IV fastställs de vägledande belopp som tilldelas varje program som avses i artiklarna 5–10, 11–16 och 17–17a. Dessa belopp är fastställda för perioden 2007–2013.”

7.

Bilaga IIIa, som återges i bilaga I till den här förordningen, ska införas.

8.

Bilaga IV ska ersättas med bilaga II till den här förordningen.

30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/41

(1)

Unionens bestämmelser om lokal gränstrafik som infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1931/2006 av den 20 december 2006 om lokal gränstrafik vid medlemsstaternas yttre landgränser och om ändring av bestämmelserna i Schengenkonventionen (2), som är i kraft sedan 2007, har gjort att det inte har funnits hinder för handel, för socialt och kulturellt utbyte eller för regionalt samarbete med grannländerna, samtidigt som säkerheten inom hela Schengenområdet har bevarats.

(2)

Det administrativa distriktet (oblast) Kaliningrad har en unik geografisk ställning: det är ett tämligen litet område, fullständigt omgivet av två medlemsstater och den enda enklaven i Europeiska unionen. Områdets utseende och befolkningens spridning är sådan att om man tillämpade standardbestämmelserna för att definiera gränsområdet skulle man på ett konstgjort sätt dela enklaven så att vissa invånare skulle omfattas av förenklade förfaranden för lokal gränstrafik medan huvuddelen (inklusive invånarna i staden Kaliningrad) inte skulle omfattas av dem. På grund av det administrativa distriktet Kaliningrads homogena art, och för att förstärka handelsmässigt, socialt och kulturellt utbyte och regionalt samarbete, bör ett särskilt undantag införas i förordning (EG) nr 1931/2006, som gör det möjligt att betrakta hela det administrativa distriktet Kaliningrad som ett gränsområde.

(3)

Ett specifikt gränsområde på den polska sidan bör också anses ingå i gränsområdet så att tillämpningen av förordning (EG) nr 1931/2006 får en verklig effekt genom ökade möjligheter för handelsmässigt, socialt och kulturellt utbyte samt regionalt samarbete mellan det administrativa distriktet Kaliningrad å ena sidan och större städer i norra Polen å andra sidan.

(4)

Denna förordning påverkar inte den allmänna definitionen av gränsområde och respekterar fullt ut bestämmelserna och villkoren i förordning (EG) nr 1931/2006, inklusive de sanktioner som ska vidtas av medlemsstaterna mot gränsboende som missbrukar ordningen för lokal gränstrafik.

(5)

Denna förordning bidrar till att ytterligare främja det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Ryska federationen, i linje med prioriteringarna i färdplanen för det gemensamma området med frihet, säkerhet och rättvisa och tar hänsyn till de övergripande relationerna mellan Europeiska unionen och Ryska federationen.

(6)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inlemma det administrativa distriktet Kaliningrad och vissa polska administrativa distrikt i det område som anses som gränsområde, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(7)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (3), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet (4).

(8)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (5), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (6).

(9)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (7), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (8).

(10)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll (nr 22) om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(11)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (9). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Förenade kungariket.

(12)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (10). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

1.

I slutet av artikel 3.2 ska följande mening läggas till:

”De områden som anges i bilagan till denna förordning ska betraktas som en del av gränsområdet.”

2.

Texten i bilagan till denna förordning ska läggast till som en bilaga.

30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/44

(1)

Europeiska gemenskapen anslöt sig till avtalet om inrättande av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM-avtalet) genom beslut 98/416/EG av den 16 juni 1998 om Europeiska gemenskapens anslutning till Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (3) (AKFM).

(2)

AKFM-avtalet utgör en lämplig ram för multilateralt samarbete i syfte att främja utveckling, bevarande, rationell förvaltning och bästa utnyttjande av levande marina resurser i Medelhavet och Svarta havet på en nivå som anses hållbar och medför en låg risk för beståndens kollaps.

(3)

Europeiska unionen är liksom Bulgarien, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Malta, Rumänien och Slovenien avtalsslutande parter i AKFM-avtalet.

(4)

De rekommendationer som antas av AKFM är bindande för de avtalsslutande parterna. Eftersom unionen är en avtalsslutande part i AKFM-avtalet är dessa rekommendationer bindande för unionen och ska därför genomföras i unionsrätten, om deras innehåll inte redan täcks genom denna.

(5)

Vid sina årliga sammanträden 2005, 2006, 2007 och 2008 antog AKFM ett antal rekommendationer och resolutioner för vissa fisken i AKFM:s avtalsområde, vilka har genomförts tillfälligt i unionslagstiftningen genom de årliga förordningarna om fiskemöjligheter eller, i fallet med AKFM:s rekommendationer 2005/1 och 2005/2, genom artiklarna 4.3 och 24 i förordning (EG) nr 1967/2006 (4).

(6)

Av tydlighets- och förenklingsskäl samt av hänsyn till rättssäkerheten, och eftersom det krävs ett permanent rättsligt instrument för att genomföra dessa rekommendationer i unionslagstiftningen, vore det lämpligt att genomföra rekommendationerna genom en enda rättsakt som kan ändras i syfte att lägga till kommande rekommendationer.

(7)

AKFM:s rekommendationer gäller för hela AKFM:s avtalsområde, dvs. Medelhavet, Svarta havet och anslutande vattenområden, enligt vad som definieras i ingressen till AKFM-avtalet, och därför bör de av tydlighetsskäl samt av hänsyn till rättssäkerheten genomföras genom en enda enskild förordning snarare än genom ändringar av förordning (EG) nr 1967/2006, som endast omfattar Medelhavet.

(8)

Vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1967/2006 bör inte enbart omfatta Medelhavet utan hela AKFM:s avtalsområde. Dessa bestämmelser bör därför utgå i förordning (EG) nr 1967/2006 och föras in i denna förordning. Vidare bör vissa bestämmelser om minsta maskstorlek som fastställts i den förordningen förtydligas ytterligare.

(9)

De ”områden med särskilda fiskebegränsningar” som inrättas genom AKFM:s rekommendationer om fysiska planeringsåtgärder motsvarar ”fiskeskyddade områden” i förordning (EG) nr 1967/2006.

(10)

Vid sitt årliga sammanträde den 23–27 mars 2009 antog AKFM, på grundval av de vetenskapliga utlåtanden från vetenskapliga rådgivande kommittén (Scientific Advisory Committee, SAC) som ingick i rapporten från kommitténs elfte sammanträde (FAO-rapport nr 890), en rekommendation om inrättande av ett område med särskilda fiskebegränsningar i Lejonbukten. Det är lämpligt att tillämpa denna rekommendation genom ett system för förvaltning av fiskeansträngningen.

(11)

För blandfiske i Medelhavet får selektiviteten hos vissa fiskeredskap inte överskrida en viss gräns. Förutom den övergripande kontrollen och begränsningen av fiskeansträngningen är det grundläggande att fiskeansträngningen begränsas i områden där vuxna exemplar av viktiga bestånd samlas för att säkerställa att risken för att reproduktionen ska skadas är så låg att dessa bestånd kan utnyttjas på ett hållbart sätt. Fiskeansträngningen bör därför i det område som undersökts av vetenskapliga rådgivande kommittén först begränsas till de tidigare nivåerna och därefter bör ingen ökning av denna nivå tillåtas.

(12)

De utlåtanden som förvaltningsåtgärderna bygger på bör i sig grundas på en vetenskaplig användning av relevanta uppgifter om flottornas kapacitet och verksamhet, från de utnyttjade resursernas biologiska status och från fiskets sociala och ekonomiska situation. Dessa uppgifter måste samlas in och presenteras i god tid så att AKFM:s underorgan hinner utarbeta sina utlåtanden.

(13)

Vid sitt årliga sammanträde 2008 antog AKFM en rekommendation om ett regionalt system för hamnstatsåtgärder för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat (IUU) fiske i AKFM-området. Rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (5) som gäller från och med den 1 januari 2010 täcker visserligen generellt sett innehållet i den rekommendationen, men vissa delar av denna såsom periodiciteten, omfattningen och förfarandena för hamnkontroller behöver regleras i denna förordning för att anpassa dem till särdragen i AKFM:s avtalsområde.

(14)

Kommissionen bör ges genomförandebefogenheter för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna i denna förordning när det gäller formatet och översändandet av rapporten om den fiskeverksamhet som bedrivits i områden med särskilda fiskebegränsningar, ansökningar om överföring av outnyttjade dagar på grund av dåligt väder under fredningstiden för fiske efter guldmakrill och rapporten om sådan överföring, rapporten i samband med uppgifter som samlas in om fiske efter guldmakrill, uppgifter om användning av den minsta maskstorleken för nätredskap som används för trålning efter bottenlevande bestånd i Svarta havet, och uppgifter om statistiska matriser samt när det gäller samarbete och utbyte av information med AKFM:s verkställande sekreterare. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (6).

(15)

I syfte att säkerställa att unionen fortsätter att uppfylla sina skyldigheter i enlighet med AKFM-avtalet bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på genomförande i unionslagstiftningen av ändringar som har blivit bindande för Europeiska unionen av befintliga AKFM-åtgärder som redan har genomförts i unionslagstiftningen när det gäller vidarebefordran av uppgifter till AKFM:s verkställande sekreterare om minsta maskstorlek i Svarta havet, översändandet till AKFM:s verkställande sekreterare av förteckningen över godkända fartyg som ska föras in i AKFM:s register, hamnstatsåtgärder, samarbete, information och rapportering, tabell, karta och geografiska koordinater över AKFM:s geografiska delområden, förfaranden för hamnstatskontroll för fartyg och AKFM:s statistiska matriser. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerande akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

—

42° 40′ N, 4° 20′ O

—

42° 40′ N, 5° 00′ O

—

43° 00′ N, 4° 20′ O

—

43° 00′ N, 5° 00′ O

a)

det maximala antal timmar per dag som ett fartyg får bedriva fiskeverksamhet,

b)

det maximala tillåtna antalet dagar per vecka som ett fartyg får vara till sjöss och ute ur hamn, och

c)

den obligatoriska regleringen av när fiskefartygen får lämna, respektive ska återvända till, den hamn där de är registrerade.

a)

Djuphavsområde med särskilda fiskebegränsningar ”Lopheliarevet utanför Capo Santa Maria di Leuca” avgränsat av linjer som förenar följande koordinater:

b)

Djuphavsområde med särskilda fiskebegränsningar ”Område med utsipprande kolväten i Nildeltat” avgränsat av linjer som förenar följande koordinater:

c)

Djuphavsområde med särskilda fiskebegränsningar ”Eratosthenes djuphavsberg” avgränsat av linjer som förenar följande koordinater:

a)

En rapport med närmare uppgifter om det inställda fisket, däribland relevant meteorologisk information.

b)

Fartygets namn och dess nummer i registret över EU:s fiskeflotta.

a)

Fartygets nummer i registret över EU:s fiskeflotta och dess yttre kännetecken enligt bilaga I till förordning (EG) nr 26/2004.

b)

Den period under vilken fiske och/eller omlastning beviljats.

c)

De fiskeredskap som används.

a)

endast fartyg som för deras flagg, finns upptagna i den förteckning som avses i punkt 1 och som ombord medför ett fisketillstånd som utfärdats av dem, har tillstånd att fiska i AKFM:s avtalsområde på de villkor som anges i tillståndet,

b)

fisketillstånd inte utfärdas till fartyg som har bedrivit olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) i AKFM:s avtalsområde eller någon annanstans, om inte de nya ägarna genom lämplig dokumentation kan styrka att de tidigare ägarna och operatörerna inte längre har någon nyttjanderätt eller några juridiska eller ekonomiska intressen i, eller på något sätt kan kontrollera fartygen eller att fartygen varken deltar i eller kan sammankopplas med IUU-fiske,

c)

deras nationella lagstiftning så långt det är möjligt förbjuder ägare och operatörer av fartyg som för deras flagg och som finns upptagna i den förteckning som avses i punkt 1 att delta i eller sammankopplas med fiske i AKFM:s avtalsområde som bedrivs av fartyg som inte finns upptagna i AKFM:s register,

d)

deras nationella lagstiftning så långt det är möjligt kräver att ägare av fartyg som för deras flagg och som finns upptagna i den förteckning som avses i punkt 1 är medborgare eller juridiska personer i flaggmedlemsstaten,

e)

deras fartyg följer alla AKFM:s relevanta åtgärder för bevarande och förvaltning.

a)

inte uppfyller kraven i denna förordning,

b)

är upptaget i en förteckning över fartyg vilka har deltagit i, eller har stött, IUU-fiske som har upprättats av en regional fiskeriförvaltningsorganisation, eller

c)

inte har ett giltigt tillstånd att fiska eller bedriva fiskerirelaterad verksamhet i AKFM:s avtalsområde.

a)

begära uppgifter från och lämna uppgifter till relevanta databaser,

b)

begära samarbete och samarbeta för att främja ett effektivt genomförande av denna förordning.

a)

Vidarebefordran av uppgifter till AKFM:s verkställande sekreterare enligt artikel 15.4.

b)

Översändandet till AKFM:s verkställande sekreterare av förteckningen över godkända fartyg enligt artikel 17.

c)

Hamnstatsåtgärder enligt artiklarna 18–22.

d)

Samarbete, information och rapportering enligt artiklarna 23 och 24.

e)

Tabellen, kartan och de geografiska koordinaterna över AKFM:s geografiska delområden enligt bilaga I.

f)

Förfaranden för hamnstatskontroll för fartyg enligt bilaga II.

g)

AKFM:s statistiska matriser enligt bilaga III.

1.

I artikel 4 ska punkt 3 utgå.

2.

Artikel 9.3 ska ersättas med följande:

”3.   För andra släpnät än de som anges i punkt 4 ska minsta maskstorlek vara

Fiskefartygen får endast använda och hålla ombord en av de två typerna av nät.

Kommissionen ska senast den 30 juni 2012 för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om genomförandet av denna punkt och utifrån denna rapport och på grundval av den information som medlemsstaterna har lämnat före den 31 december 2011 lägga fram lämpliga förslag till eventuella justeringar.”

3.

Artikel 24 ska utgå.

4.

I artikel 27 ska punkterna 1 och 4 utgå.