ISSN 1977-0820

doi:10.3000/19770820.L_2011.347.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 347

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

54 årgången
30 december 2011


Innehållsförteckning

 

I   Lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1336/2011 av den 13 december 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1215/2009 om införande av särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess

1

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1337/2011 av den 13 december 2011 om europeisk statistik över permanenta grödor och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 357/79 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/109/EG ( 1 )

7

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1338/2011 av den 13 december 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1934/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier

21

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1339/2011 av den 13 december 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete

30

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1340/2011 av den 13 december 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1889/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen

32

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1341/2011 av den 13 december 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete

34

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1342/2011 av den 13 december 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1931/2006 vad gäller inlemmande av det administrativa distriktet Kaliningrad och vissa polska administrativa distrikt i det område som anses som gränsområde

41

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1343/2011 av den 13 december 2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) och om ändring av rådets förordning (EG) nr 1967/2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet

44

 

 

Rättelser

 

*

Rättelseprotokoll till fördraget mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen, undertecknat i Aten den 16 april 2003(EUT L 236 av den 23.9.2003)

62

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1336/2011

av den 13 december 2011

om ändring av rådets förordning (EG) nr 1215/2009 om införande av särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 2007/2000 av den 18 september 2000 om införande av särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess (2) infördes särskilda handelsåtgärder som föreskriver obegränsad tullfri tillgång till unionens marknad för nästan alla produkter med ursprung i de länder och tullområden som omfattas av stabiliserings- och associeringsprocessen. Eftersom förordning (EG) nr 2007/2000 ändrats väsentligt ett flertal gånger har den för att skapa klarhet och överskådlighet kodifierats genom rådets förordning (EG) nr 1215/2009 (3).

(2)

Ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, undertecknades i Luxemburg den 16 juni 2008. Ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan (4), undertecknades och ingicks (5) samt trädde i kraft den 1 juli 2008, i avvaktan på fullbordandet av de förfaranden som krävs för att avtalet ska träda i kraft.

(3)

Ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Serbien, å andra sidan, undertecknades i Luxemburg den 29 april 2008. Ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Serbien, å andra sidan (6), undertecknades och ingicks (7) samt trädde i kraft den 1 februari 2010, i avvaktan på fullbordandet av de förfaranden som krävs för att avtalet ska träda i kraft.

(4)

Genom stabiliserings- och associeringsavtalen samt interimsavtalen inrättas en avtalsbaserad handelsordning mellan Europeiska unionen och Bosnien och Hercegovina och mellan Europeiska unionen och Serbien. Följaktligen bör förordning (EG) nr 1215/2009 ändras genom att stryka Bosnien och Hercegovina samt Serbien från förteckningen över förmånstagare till tullmedgivanden för samma produkter enligt den avtalsbaserade handelsordningen och genom att anpassa de totala tullkvoterna för särskilda produkter för vilka tullmedgivanden har beviljas inom ramen för den avtalsbaserade handelsordningen. Bosnien och Hercegovina samt Serbien bör emellertid fortsätta att vara förmånstagare enligt förordning (EG) nr 1215/2009 i den utsträckning den förordningen fastställer handelsmedgivanden som är mer gynnsamma än enligt de bilaterala avtalen.

(5)

Förordning (EG) nr 1215/2009 är fortfarande det instrument som främst reglerar handelsförbindelserna med Kosovo (8) Fortsatt tillträde till unionens marknad för Kosovo är en grundläggande förutsättning för Kosovos och hela regionens ekonomiska återhämtning. Det är att märka att detta tillträde inte medför några negativa verkningar för unionen.

(6)

Av dessa skäl och på grund av att förordning (EG) nr 1215/2009 upphörde att gälla den 31 december 2010, bör giltighetstiden för förordning (EG) nr 1215/2009 förlängas till och med den 31 december 2015.

(7)

För att säkerställa att unionen har möjlighet att uppfylla sina internationella åtaganden bör tillämpningen av handelsförmånerna enligt denna förordning vara avhängiga av att det gällande undantaget från Världshandelsorganisationens (WTO) regelverk som beviljats unionen antingen förlängs eller förnyas.

(8)

För att skydda aktörernas ekonomiska intressen bör det fastställas övergångsbestämmelser för varor som den dag denna förordning börjar tillämpas antingen är under transitering eller i tillfällig lagring i tullager eller i frizoner.

(9)

I syfte att anta de bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändringar och tekniska anpassningar av bilagorna I och II som blir nödvändiga till följd av ändringar av KN-nummer och underuppdelningar i Taric samt anpassningar som blir nödvändiga till följd av beviljade handelsförmåner inom ramen för andra avtal mellan unionen och de länder och territorier som avses i denna förordning. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(10)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på upphävande av rätten att omfattas av handelsförmånerna om villkoren inte är uppfyllda, utfärdande av äkthetsintyg av vilka framgår att varorna har sitt ursprung i det berörda landet eller territoriet och motsvarar definitionen i denna förordning samt tillfälligt upphävande, helt eller delvis, av de arrangemang som föreskrivs i denna förordning. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (9).

(11)

För att undvika att denna förordning leder till ett avbrott i handeln bör den tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2011.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1215/2009 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Förmånsordningar

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av de speciella bestämmelserna i artikel 3 får produkter med ursprung i Kosovos tullområde, andra än de under nummer 0102, 0201, 0202, 0301, 0302, 0303, 0304, 0305, 1604, 1701, 1702 och 2204 i Kombinerade nomenklaturen, importeras till unionen utan kvantitativa begränsningar eller åtgärder med motsvarande verkan och med befrielse från tullar och avgifter med motsvarande verkan.

2.   Produkter med ursprung i Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro eller Serbien ska även fortsättningsvis omfattas av bestämmelserna i denna förordning när så anges. Dessa produkter ska dessutom omfattas av de medgivanden som anges i denna förordning om dessa är mer gynnsamma än de handelsmedgivanden som fastställts genom bilaterala avtal mellan unionen och dessa länder.”

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 a ska ersättas med följande:

”a)

iakttagande av definitionen av ”ursprungsprodukter” i del I avdelning IV kapitel 2 avsnitt 2 i förordning (EEG) nr 2454/93.”

b)

Följande punkt ska läggas till:

”3.   Om ett land eller territorium inte uppfyller villkoren i punkt 1 eller 2 får kommissionen genom genomförandeakter helt eller delvis upphäva rätten till förmåner enligt denna förordning för berörda länder eller territorier. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.4.”

3.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.   Tullsatsen för import till unionen av ”baby-beef”-produkter enligt definitionen i bilaga II med ursprung i Kosovos tullområde ska, inom ramen för en årlig tullkvot på 475 ton uttryckt i slaktvikt, uppgå till 20 % av den värdetull och 20 % av den specifika tull som anges i Gemensamma tulltaxan.

Alla importansökningar inom ramen för denna kvot ska åtföljas av ett av de behöriga myndigheterna i det exporterande territoriet utfärdat äkthetsintyg, av vilket framgår att varan har sitt ursprung i territoriet i fråga samt att den överensstämmer med definitionen i bilaga II till denna förordning. Det intyget ska utformas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.4.”

b)

Punkt 3 ska utgå.

c)

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4.   Trots vad som föreskrivs i andra bestämmelser i denna förordning, särskilt artikel 10, får kommissionen, med hänsyn till att jordbruks- och fiskerimarknaderna är särskilt känsliga, anta lämpliga åtgärder genom genomförandeakter, för det fall att importen av jordbruks- och fiskeriprodukter allvarligt stör unionens marknader och regleringsmekanismerna för dessa marknader. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.4.”

4.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

Genomförande av tullkvoter för ”baby-beef”

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa tillämpningsföreskrifter för tullkvoten för ”baby-beef”-produkter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.4.”

5.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Befogenhetstilldelning

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på

a)

ändringar och tekniska anpassningar av bilagorna I och II som blir nödvändiga till följd av ändringar av KN-nummer och underuppdelningar i Taric,

b)

anpassningar som blir nödvändiga till följd av beviljade handelsförmåner inom ramen för andra avtal mellan unionen och de länder och territorier som avses i artikel 1.”

6.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 7a

Delegeringens utövande

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7 ska ges till kommissionen till och med den dag då denna förordning upphör att gälla. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före denna dag.

3.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 7 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

7.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Kommittéförfarande

1.   Vid tillämpning av artiklarna 2 och 10 ska kommissionen biträdas av genomförandekommittén för västra Balkan. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (10).

2.   Vid tillämpning av artikel 3.4 ska kommissionen biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 260/2009 av den 26 februari 2009 om gemensamma importregler (11). Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

3.   Vid tillämpning av artiklarna 3.2 och 4 ska kommissionen biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 195.1 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (12). Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

4.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

8.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)

Led a ska ersättas med följande:

”a)

underrättat genomförandekommittén för västra Balkan,”

ii)

Följande stycke ska läggas till:

”De åtgärder som avses i första stycket ska antas genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 8.4.”

b)

Punkt 2 ska utgå.

c)

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3.   När perioden för det tillfälliga upphävandet löpt ut ska kommissionen besluta att antingen avsluta det tillfälliga upphävandet eller förlänga upphävandet i enlighet med punkt 1.”

9.

I artikel 12 ska andra stycket ersättas med följande:

”Den ska tillämpas till och med den 31 december 2015.

De handelsförmåner som beviljas enligt denna förordning ska upphöra att gälla, helt eller delvis, om de inte skulle tillåtas enligt ett undantag från WTO. Ett sådant upphörande ska gälla från och med den dag då undantaget upphör att gälla. Kommissionen ska, i god tid före detta datum, offentliggöra ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning i syfte att informera aktörer och de behöriga myndigheterna om detta. Tillkännagivandet ska innehålla uppgift om vilka av handelsförmånerna i denna förordning som inte längre är giltiga och vilken dag de upphör att gälla.”

10.

Bilaga I ska ersättas med den text som framgår av bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Varor som den 1 januari 2011 befinner sig under transitering eller i unionen i tillfällig förvaring i tullager eller i frizoner, och för vilka det före detta datum utfärdats ett intyg om ursprung i Bosnien och Hercegovina eller Serbien i enlighet med del I avdelning IV kapitel 2 avsnitt 2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (13), ska fortsätta att omfattas av förordning (EG) nr 1215/2009 under en period av fyra månader från och med tillämpningsdagen för denna förordning.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2011.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 13 december 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

M. SZPUNAR

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 oktober 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 24 november 2011.

(2)  EGT L 240, 23.9.2000, s. 1.

(3)  EUT L 328, 15.12.2009, s. 1.

(4)  EUT L 233, 30.8.2008, s. 6.

(5)  EUT L 169, 30.6.2008, s. 10. Rättad version i EUT L 233, 30.8.2008, s. 5.

(6)  EUT L 28, 30.1.2010, s. 2.

(7)  EUT L 28, 30.1.2010, s. 1.

(8)  Enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99.

(9)  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(10)  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(11)  EUT L 84, 31.3.2009, s. 1.

(12)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.”

(13)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.


BILAGA

”BILAGA I

DE TULLKVOTER SOM AVSES I ARTIKEL 3.1

Utan hinder av reglerna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen ska beskrivningen av varorna endast anses vara vägledande, eftersom förmånssystemet när det gäller denna bilaga bestäms av KN-numrens omfattning. Där ’ex KN-nummer’ anges, ska förmånssystemet bestämmas genom att KN-numret och motsvarande varubeskrivning tillämpas tillsammans.

Löpnummer

KN-nr

Varubeskrivning

Kvotvolym per år (1)

Förmånstagare

Tullsats

09.1571

0301 91 10

0301 91 90

0302 11 10

0302 11 20

0302 11 80

0303 21 10

0303 21 20

0303 21 80

0304 19 15

0304 19 17

ex 0304 19 18

ex 0304 19 91

0304 29 15

0304 29 17

ex 0304 29 18

ex 0304 99 21

ex 0305 10 00

ex 0305 30 90

0305 49 45

ex 0305 59 80

ex 0305 69 80

Öring (Salmo trutta, Oncorhynchus mykiss, Oncorhynchus clarki, Oncorhynchus aguabonita, Oncorhynchus gilae, Oncorhynchus apache och Oncorhynchus chrysogaster): levande; färsk eller kyld; fryst; torkad, saltad eller i saltlake, rökt; filéer och annat fiskkött; mjöl och pelletar, lämpliga som livsmedel

15 ton

Kosovos tullområde

0 %

09.1573

0301 93 00

0302 69 11

0303 79 11

ex 0304 19 18

ex 0304 19 91

ex 0304 29 18

ex 0304 99 21

ex 0305 10 00

ex 0505 30 90

ex 0305 49 80

ex 0305 59 80

ex 0305 69 80

Karp: levande; färsk eller kyld; fryst; torkad, saltad eller i saltlake, rökt; filéer och annat fiskkött; mjöl och pelletar, lämpliga som livsmedel

20 ton

Kosovos tullområde

0 %

09.1575

ex 0301 99 80

0302 69 61

0303 79 71

ex 0304 19 39

ex 0304 19 99

ex 0304 29 99

ex 0304 99 99

ex 0305 10 00

ex 0305 30 90

ex 0305 49 80

ex 0305 59 80

ex 0305 69 80

Havsruda (Dentex dentex och Pagellus spp.): levande; färsk eller kyld; fryst; torkad, saltad eller i saltlake, rökt; filéer och annat fiskkött; mjöl och pelletar, lämpliga som livsmedel

45 ton

Kosovos tullområde

0 %

09.1577

ex 0301 99 80

0302 69 94

ex 0303 77 00

ex 0304 19 39

ex 0304 19 99

ex 0304 29 99

ex 0304 99 99

ex 0305 10 00

ex 0305 30 90

ex 0305 49 80

ex 0305 59 80

ex 0305 69 80

Havsabborre (Dicentrarchus labrax): levande; färsk eller kyld; fryst; torkad; saltad eller i saltlake, rökt; filéer och annat fiskkött; mjöl och pelletar, lämpliga som livsmedel

30 ton

Kosovos tullområde

0 %

09.1515

ex 2204 21 93

ex 2204 21 94

ex 2204 21 95

ex 2204 21 96

ex 2204 21 97

ex 2204 21 98

ex 2204 29 93

ex 2204 29 94

ex 2204 29 95

ex 2204 29 96

ex 2204 29 97

ex 2204 29 98

Vin av färska druvor med en faktisk alkoholhalt av högst 15 volymprocent, annat än mousserande vin

50 000 hl (2)

Albanien (3), Bosnien och Hercegovina (4), Kroatien (5), f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (6), Montenegro (7), Serbien (8) eller Kosovos tullområde

Tull-befrielse


(1)  En övergripande volym per tullkvot för import med ursprung i förmånsländerna.

(2)  Denna övergripande tullkvot ska minskas om de individuella tullkvoterna i enlighet med löpnummer 09.1588 för vissa viner med ursprung i Kroatien ökar.

(3)  Vin med ursprung i Albanien ska enbart kunna omfattas av denna övergripande tullkvot om båda de individuella tullkvoter som fastställs i tilläggsprotokollet om vin för Albanien har förbrukats. Dessa individuella tullkvoter öppnas under löpnummer 09.1512 och 09.1513.

(4)  Vin med ursprung i Bosnien och Hercegovina ska enbart kunna omfattas av denna övergripande tullkvot om båda de individuella tullkvoter som fastställs i tilläggsprotokollet om vin för Bosnien och Hercegovina har förbrukats. Dessa individuella tullkvoter öppnas under löpnummer 09.1528 och 09.1529.

(5)  Vin med ursprung i Kroatien ska enbart kunna omfattas av denna övergripande tullkvot om båda de individuella tullkvoter som fastställs i tilläggsprotokollet om vin för Kroatien har förbrukats. Dessa individuella tullkvoter öppnas under löpnummer 09.1588 och 09.1589.

(6)  Vin med ursprung i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien ska enbart kunna omfattas av denna övergripande tullkvot om båda de individuella tullkvoter som fastställs i tilläggsprotokollet om vin för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har förbrukats. Dessa individuella tullkvoter öppnas under löpnummer 09.1558 och 09.1559.

(7)  Vin med ursprung i Montenegro ska enbart kunna omfattas av denna övergripande tullkvot om den individuella tullkvot som fastställs i tilläggsprotokollet om vin för Montenegro har förbrukats. Denna individuella tullkvot öppnas under löpnummer 09.1514.

(8)  Vin med ursprung i Serbien ska enbart kunna omfattas av denna övergripande tullkvot om båda de individuella tullkvoter som fastställs i tilläggsprotokollet om vin för Serbien har förbrukats. Dessa individuella tullkvoter öppnas under löpnummer 09.1526 och 09.1527.”


30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/7


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1337/2011

av den 13 december 2011

om europeisk statistik över permanenta grödor och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 357/79 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/109/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Rådets förordning (EEG) nr 357/79 av den 5 februari 1979 om statistiska undersökningar av vinodlingsområden (2) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/109/EG av den 19 december 2001 om de statistiska undersökningar som medlemsstaterna skall utföra för att bestämma produktionspotentialen för odlingar med vissa slag av fruktträd (3) har ändrats flera gånger. Eftersom det nu krävs ytterligare ändringar och förenklingar bör dessa akter av tydlighetsskäl ersättas med en enda akt, i enlighet med den nya metoden för förenklad och förbättrad EU-lagstiftning.

(2)

För att kommissionen ska kunna genomföra den arbetsuppgift som ålagts den enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och unionslagstiftning om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaden, behöver kommissionen vara väl underrättad om produktionspotentialen för odlingar av vissa slags permanenta grödor inom unionen. För att garantera att den gemensamma jordbrukspolitiken förvaltas på lämpligt sätt, begär kommissionen att uppgifter om permanenta grödor regelbundet tillhandahålls vart femte år.

(3)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (4) utgör en referensram för den europeiska statistiken över permanenta grödor. Enligt den förordningen är det främst viktigt att statistiken styrs av principerna om yrkesmässigt oberoende, opartiskhet, objektivitet, tillförlitlighet, insynsskydd för statistiska uppgifter och kostnadseffektivitet.

(4)

Det är nödvändigt att förstärka samarbetet mellan de myndigheter som arbetar med att ta fram och offentliggöra europeisk statistik.

(5)

När europeisk statistik förbereds och sammanställs bör internationella rekommendationer och bästa praxis beaktas.

(6)

Strukturstatistik över permanenta grödor bör vara tillgänglig så att produktionspotentialen och marknadsläget kan övervakas. Förutom information som lämnas inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden, krävs det information om den regionala uppdelningen av statistik. Det bör därför föreskrivas att medlemsstaterna ska samla in dessa uppgifter och överföra dem till kommissionen senast vissa bestämda datum.

(7)

Strukturstatistik över permanenta grödor är av avgörande betydelse för att styra marknaderna på unionsnivå. Det är även viktigt att inkludera strukturstatistik över permanenta grödor, utöver årsstatistiken över arealer och produktion som regleras i annan unionslagstiftning om statistik.

(8)

För att undvika att lägga en onödig börda på jordbruksföretag och myndigheter bör tröskelvärden upprättas som undantar irrelevanta enheter från populationen utifrån vilken statistik över permanenta grödor ska samlas in.

9)

För att garantera uppgiftsharmonisering är det nödvändigt att tydligt fastställa de viktigaste definitionerna, referensperioderna och de precisionskrav som ska tillämpas vid framtagningen av statistik över permanenta grödor.

(10)

För att garantera att statistiken i tid är tillgänglig för användare bör en tidsplan fastställas för överförande av uppgifter till kommissionen.

(11)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts) (5) ska all statistik som överförs från medlemsstaterna till kommissionen och som uppdelas i territoriella enheter följa Nuts-nomenklaturen. För att jämförbar regional statistik över permanenta grödor ska kunna utarbetas bör de territoriella enheterna därför definieras i enlighet med Nuts-nomenklaturen. Eftersom det behövs en annan territoriell uppdelning för en sund förvaltning av vin- och vinodlingssektorn, kan det fastställas andra territoriella enheter för den sektorn.

(12)

Det krävs metod- och kvalitetsrapporter för att man ska kunna bedöma uppgifternas kvalitet och analysera resultaten, och sådana rapporter bör därför tillhandahållas regelbundet.

(13)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skapa en gemensam ram för systematisk framställning av europeisk statistik över permanenta grödor, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på EU-nivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(14)

För att säkerställa en smidig övergång från det system som ska tillämpas enligt direktiv 2001/109/EG bör denna förordning medge undantag för medlemsstaterna i de fall då tillämpningen av förordningen på deras nationella statistiska system skulle kräva omfattande anpassningar och sannolikt medföra betydande praktiska problem.

(15)

I syfte att ta i beaktande den ekonomiska och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att ändra uppdelningen av arter efter ”grupper”, planteringstäthetsklasser och åldersklasser i bilaga I och av variabler/karakteristika, storleksklasser, specialiseringsgrad och druvsorter i bilaga II, utom i fråga om den frivilliga karaktären hos de begärda uppgifterna. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(16)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (6).

(17)

Förordning (EEG) nr 357/79 och direktiv 2001/109/EG bör upphävas.

(18)

För att säkerställa att den verksamhet som föreskrivs inom ramen för europeisk statistik över permanenta grödor kan bedrivas fortlöpande bör den här förordningen träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts och börja tillämpas den 1 januari 2012.

(19)

Ständiga kommittén för jordbruksstatistik har hörts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.   Genom denna förordning fastställs en gemensam ram för systematisk framställning av europeisk statistik över följande permanenta grödor:

a)

Äppelträd vars frukt är avsedd för direktkonsumtion.

b)

Äppelträd vars frukt är avsedd för industriell bearbetning.

c)

Päronträd vars frukt är avsedd för direktkonsumtion.

d)

Päronträd vars frukt är avsedd för industriell bearbetning.

e)

Aprikosträd.

f)

Persikoträd vars frukt är avsedd för direktkonsumtion.

g)

Persikoträd vars frukt är avsedd för industriell bearbetning.

h)

Apelsinträd.

i)

Småcitrusträd.

j)

Citronträd.

k)

Olivträd.

l)

Vinstockar avsedda för produktion av bordsdruvor.

m)

Vinstockar för andra ändamål.

2.   Framställningen av europeisk statistik över de permanenta grödor som avses i punkt 1 b, d, g och l ska vara frivillig.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med:

1.   permanent gröda: en gröda som inte odlas i växtföljd, med undantag av vall- och ängsmark, som upptar marken under lång tid och ger skördar under flera år.

2.   uppodlat skifte: ett jordbruksskifte enligt definitionen i artikel 2 andra stycket 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1122/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn (7) uppodlat med någon av de permanenta grödor som anges i artikel 1.1 i den här förordningen.

3.   planterad areal: den areal av skiftena som är planterad med en homogen odling av den berörda permanenta grödan avrundad till närmaste ar (0,1 hektar).

4.   skördeår: det kalenderår under vilket skörden börjar.

5.   planteringstäthet: antal plantor per hektar.

6.   normal planteringsperiod: den period av året då permanenta grödor vanligtvis planteras, med start i mitten av hösten fram till mitten av våren året därpå.

7.   planteringsår: det första året när plantan växer efter den dag den planterats på sin slutliga produktionsplats.

8.   ålder: antal år efter planteringsåret som anses vara år 1.

9.   äppelträd, päronträd och persikoträd vars frukt är avsedd för direktkonsumtion: äppelträdsodlingar, päronträdsodlingar och persikoträdsodlingar, med undantag för träd vars frukt är avsedd för industriell bearbetning. I de fall då det inte är möjligt att avgöra vilka odlingar som har frukt avsedd för industriell bearbetning ska motsvarande arealer inkluderas i denna kategori.

10.   vinstockar för övriga ändamål: all vinodlingsareal som ska ingå i vinodlingsregistret upprättat enligt artikel 3 i kommissionens förordning (EG) nr 436/2009 av den 26 maj 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 när det gäller vinodlingsregistret, de obligatoriska deklarationerna och framtagningen av uppgifter för marknadsuppföljning, följedokumenten vid transport av produkter och de register som ska föras inom vinsektorn (8).

11.   druvor med dubbla användningsområden: druvor från druvsorter som förtecknas i den klassificering som medlemsstaterna upprättar i enlighet med artikel 120a.2–6 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (9), som framställs, för samma administrativa enhet, både som druvsorter för vinframställning och, i förekommande fall, som bordsdruvor, som druvsorter som är avsedda att torkas eller som sorter avsedda för framställning av sprit genom destillation av vin.

12.   kombinationsgrödor: en kombination av grödor som odlas på ett jordbruksskifte samtidigt.

Artikel 3

Omfattning

1.   Statistik som ska lämnas för de permanenta grödor som avses i artikel 1.1 a–l ska vara representativ för minst 95 % av den sammanlagda planterade arealen som producerar helt eller främst för marknaden för varje permanent gröda som avses i varje medlemsstat.

2.   Utan att det påverkar punkt 1 får medlemsstaterna undanta företag som faller under tröskelvärdet av 0,2 ha för varje permanent gröda och som producerar helt eller främst för marknaden i varje medlemsstat. Om den areal som utgörs av sådana företag är mindre än 5 % av den sammanlagda planterade arealen för den enskilda grödan får medlemsstaterna höja tröskelvärdet under förutsättning att detta inte leder till att mer än ytterligare 5 % av den sammanlagda planterade arealen för den enskilda grödan undantas.

3.   Arealen för kombinationsgrödor ska fördelas mellan de olika grödorna utifrån den markareal som de upptar.

4.   Statistiken över de permanenta grödor som avses i artikel 1.1 m i denna förordning ska tas fram med hjälp av de tillgängliga uppgifterna i det vinodlingsregister som upprättats i enlighet med artikel 185a i förordning (EG) nr 1234/2007 för alla företag som ingår i registret enligt artikel 3.1 a i förordning (EG) nr 436/2009.

Artikel 4

Uppgiftsframställning

1.   Förutom i de fall den valfrihet som följer av artikel 2.1 har utnyttjats ska de medlemsstater som har en planterad areal av minst 1 000 ha för varje enskild gröda som anges i artikel 1.1 a–l under 2012 och därefter vart femte år ta fram de uppgifter som avses i bilaga I.

2.   De medlemsstater som har en planterad areal av minst 500 ha för varje enskild gröda som anges i artikel 1.1 m ska under 2015 och därefter vart femte år ta fram de uppgifter som avses i bilaga II.

3.   För att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11 med avseende på att ändra

uppdelningen av arter efter grupper, planteringstäthetsklasser och åldersklasser som anges i bilaga I, och

variabler/karakteristika, storleksklasser, specialiseringsgrad och druvsorter som anges i bilaga II,

utom i fråga om den frivilliga karaktären hos de begärda uppgifterna.

När kommissionen utövar denna befogenhet ska den se till att de delegerade akterna inte innebär någon betydande extra administrativ börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna.

Artikel 5

Referensår

1.   Det första referensåret för de uppgifter som avses i bilaga I för den statistik över permanenta grödor som avses i artikel 1.1 a–l ska vara 2012.

2.   Det första referensåret för de uppgifter som avses i bilaga II för den statistik över den permanenta gröda som avses i artikel 1.1 m ska vara 2015.

3.   Den framtagna statistiken över permanenta grödor ska avse planterad areal efter den normala planteringsperioden.

Artikel 6

Precisionskrav

1.   De medlemsstater som genomför urvalsundersökningar för att erhålla statistik över permanenta grödor ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att variationskoefficienten för uppgifterna på nationell nivå inte får överstiga 3 % av den odlade arealen för var och en av de grödor som avses i artikel 1.1.

2.   Medlemsstater som beslutar att använda andra källor för statistisk information än undersökningar ska se till att information från dessa källor har minst lika hög kvalitet som den information som erhålls från statistiska undersökningar.

3.   Medlemsstater som beslutar att använda en administrativ källa för att tillhandahålla den statistik över permanenta grödor som avses i artikel 1.1 a–l ska i förväg informera kommissionen och redogöra för den metod som ska användas samt kvaliteten på uppgifterna från denna administrativa källa.

Artikel 7

Regional statistik

1.   De uppgifter om statistik över permanenta grödor som avses i artikel 1.1 a–l i denna förordning och som specificeras ytterligare i bilaga I till denna förordning ska delas upp i territoriella enheter på Nuts 1-nivå enligt definitionen i förordning (EG) nr 1059/2003, om inte en mindre detaljerad uppdelning har angetts i bilaga I till den här förordningen.

2.   De uppgifter om statistik över permanenta grödor som avses i artikel 1.1 m i denna förordning och som specificeras ytterligare i bilaga II till denna förordning ska delas upp i territoriella enheter på Nuts 2-nivå enligt definitionen i förordning (EG) nr 1059/2003, om inte en mindre detaljerad uppdelning har angetts i bilaga II till den här förordningen.

Artikel 8

Överföring till kommissionen

1.   Medlemsstaterna ska till kommissionen (Eurostat) överföra de uppgifter som anges i bilagorna I och II senast den 30 september året efter referensperioden.

2.   Kommissionen ska anta genomförandeakter med avseende på de uppgifter som anges i bilagorna I och II. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.2.

Artikel 9

Metod- och kvalitetsrapport

1.   Vid tillämpningen av denna förordning ska de kvalitetskriterier som avses i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 223/2009 gälla för de uppgifter som överförs.

2.   Senast den 30 september 2013, och därefter vart femte år, ska medlemsstaterna avlägga rapport till kommissionen (Eurostat) om de inlämnade uppgifternas kvalitet och vilka metoder som har använts för att ta fram statistiken över de permanenta grödor som avses i artikel 1.1 a–l i denna förordning.

3.   Senast den 30 september 2016, och därefter vart femte år, ska medlemsstaterna avlägga rapport till kommissionen (Eurostat) om de inlämnade uppgifternas kvalitet och vilka metoder som har använts för att ta fram statistiken över den permanenta gröda som avses i artikel 1.1 m i denna förordning.

4.   I rapporterna ska följande beskrivas

a)

uppläggningen av de undersökningar som omfattas av denna förordning samt de använda metoderna,

b)

uppnådda precisionsnivåer och omfattning för de urvalsundersökningar som avses i denna förordning, och

c)

kvaliteten på andra använda källor än undersökningar, utifrån de kvalitetskriterier som avses i punkt 1.

5.   Medlemsstaterna ska senast tre månader efter att denna förändring har trätt i kraft informera kommissionen om ändrade metoder och andra förändringar som kan ha ett större inflytande på statistiken över permanenta grödor.

6.   Principen att tilläggskostnader och bördor ska förbli rimliga ska beaktas.

Artikel 10

Undantag

1.   Om tillämpningen av denna förordning på en medlemsstats nationella statistiksystem kräver omfattande anpassningar och sannolikt kommer att medföra betydande praktiska problem avseende de permanenta grödor som avses i artikel 1.1 a–l får kommissionen anta genomförandeakter som beviljar den medlemsstaten undantag från förordningens tillämpning till och med den 31 december 2012. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.2.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 ska en medlemsstat lägga fram en vederbörligen motiverad ansökan till kommissionen senast den 1 februari 2012.

3.   De medlemsstater som beviljats undantag ska fortsätta tillämpa direktiv 2001/109/EG.

Artikel 11

Delegeringens utövande

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4.3 och artikel 13 ska ges till kommissionen för en period av fem år från den 31 december 2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4.3 och artikel 13 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som har antagits enligt artikel 4.3 och artikel 13 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 12

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för jordbruksstatistik, som inrättades genom artikel 1 i rådets beslut 72/279/EEG av den 31 juli 1972 om inrättandet av en ständig kommitté för jordbrukstatistik (10). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 13

Granskning

Senast den 31 december 2018 och därefter vart femte år ska kommissionen granska hur denna förordning fungerar. I samband med denna granskning ska kommissionen bedöma huruvida det är nödvändigt att ta fram alla de uppgifter som avses i artikel 4. Om kommissionen anser att vissa av dessa uppgifter inte längre behövs, ska den ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 11 genom vilka vissa uppgifter tas bort från bilagorna I och II.

Artikel 14

Upphävande

Förordning (EEG) nr 357/79 och direktiv 2001/109/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2012.

Hänvisningar till den upphävda förordningen och det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 15

Övergångsbestämmelser

Genom undantag från artikel 14 i denna förordning ska direktiv 2001/109/EG vara fortsatt tillämplig enligt de villkor som anges i artikel 10 i denna förordning.

Artikel 16

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2012.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 13 december 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

M. SZPUNAR

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 november 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 1 december 2011.

(2)  EGT L 54, 5.3.1979, s. 124.

(3)  EGT L 13, 16.1.2002, s. 21.

(4)  EUT L 87, 31.3.2009, s. 164.

(5)  EUT L 154, 21.6.2003, s. 1.

(6)  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(7)  EUT L 316, 2.12.2009, s. 65.

(8)  EUT L 128, 27.5.2009, s. 15.

(9)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(10)  EGT L 179, 7.8.1972, s. 1 (Svensk specialutgåva: Område 3, volym 4, s. 0235).


BILAGA I

Statistiska uppgifter om frukt- och olivodlingar

1.   Uppdelning av arter efter ”grupp”

Arter

Uppdelning

Äppelträd vars frukt är avsedd för direktkonsumtion

Grupp Boskoop rouge

Grupp Braeburn

Grupp Cox Orange

Grupp Cripps Pink

Grupp Elstar

Grupp Fuji

Grupp Gala

Grupp Golden Delicious

Grupp Granny Smith

Grupp Idared

Grupp Jonagold / Jonagored

Grupp Morgenduft

Grupp Red Delicious

Grupp Reinette Blanche du Kanada

Grupp Shampion

Grupp Lobo

Grupp Pinova

Andra

Äppelträd vars frukter är avsedda för industriell bearbetning (frivillig uppgift)

Päronträd vars frukt är avsedd för direktkonsumtion

Grupp Conference

Grupp William

Grupp Abate

Grupp Rocha

Grupp Coscia-ercolini

Grupp Guyot

Grupp Blanquilla

Grupp Decana

Grupp Kaiser

Andra

Päronträd vars frukter är avsedda för industriell bearbetning (frivillig uppgift)

Persikoträd vars frukt är avsedd för direktkonsumtion.

Persikor, andra än nektariner och persikor för bearbetning

Gult fruktkött

Mycket tidiga: skörd före 16 juni

Tidiga: skörd mellan 16 juni och 15 juli

Medeltidiga: skörd mellan 16 juli och 15 augusti

Sena: skörd efter 15 augusti

Vitt fruktkött

Mycket tidiga: skörd före 16 juni

Tidiga: skörd mellan 16 juni och 15 juli

Medeltidiga: skörd mellan 16 juli och 15 augusti

Sena: skörd efter 15 augusti

Platta persikor

Nektariner

Gult fruktkött

Mycket tidiga: skörd före 16 juni

Tidiga: skörd mellan 16 juni och 15 juli

Medeltidiga: skörd mellan 16 juli och 15 augusti

Sena: skörd efter 15 augusti

Vitt fruktkött

Mycket tidiga: skörd före 16 juni

Tidiga: skörd mellan 16 juni och 15 juli

Medeltidiga: skörd mellan 16 juli och 15 augusti

Sena: skörd efter 15 augusti

Persikoträd vars frukter är avsedda för industriell bearbetning (inklusive grupp Pavie) (frivillig uppgift)

Aprikosträd

Mycket tidiga: skörd före 1 juni

Tidiga: skörd mellan 1 och 30 juni

Medeltidiga: skörd mellan 1 och 31 juli

Sena: skörd efter 1 augusti

Apelsinträd

Navelapelsiner

Tidiga: skörd mellan oktober och januari

Medeltidiga: skörd mellan december och mars

Sena: skörd mellan januari och maj

Blonda apelsiner

Tidiga: skörd mellan december och mars

Sena: skörd mellan mars och maj

Blodapelsiner

Andra

Småcitrusträd

Satsumas

Extratidiga: skörd mellan september och november

Andra satsumas: skörd mellan oktober och december

Clementiner

Tidiga: skörd mellan september och december

Medeltidiga: skörd mellan november och januari

Sena: skörd mellan januari och mars

Andra små citrusfrukter inklusive hybrider

Citronträd

Vintersorter: skörd mellan oktober och april

Sommarsorter: skörd mellan februari och september

Olivträd

För bordsoliver, oljeoliver eller oliver med dubbla användningsområden

Vinstockar för bordsdruvor (frivillig uppgift)

 

Vita

Kärnfria

Normala

Röda

Kärnfria

Normala

2.   Planteringstäthetsklasser

 

Planteringstäthetsklasser

Äppel- och päronträd

Persiko-, nektarin- och aprikosträd

Apelsinträd, småcitrus- och citronträd

Olivträd

Vinstockar för bordsdruvor

Planteringstäthet (antal träd/hektar)

1

< 400

< 600

< 250

< 140

< 1 000

2

400–1 599

600–1 199

250–499

140–399

1 000–1 499

3

1 600–3 199

≥ 1 200

500–749

≥ 400

≥ 1 500

4

≥ 3 200

 

≥ 750

 

 

3.   Åldersklasser

 

Åldersklasser

Äppel- och päronträd

Persiko-, nektarin- och aprikosträd

Apelsinträd, småcitrus- och citronträd

Olivträd

Vinstockar för bordsdruvor

Ålder (år räknat från planteringsåret)

1

0–4

0–4

0–4

0–4

0–3

2

5–14

5–14

5–14

5–11

3–9

3

15–24

15 år och äldre

15–24

12–49

9–19

4

25 år och äldre

 

25 år och äldre

50 år och äldre

20 år och äldre

4.   Sammanfattning

4.1   Areal efter ålders- och planteringstäthetsklasser för varje art på nationell nivå

Medlemsstat:

Art:

 

Summa

Åldersklass 1

Åldersklass 2

Åldersklass 3

Åldersklass 4

Summa

 

 

 

 

 

Planteringstäthetsklass 1

 

 

 

 

 

Planteringstäthetsklass 2

 

 

 

 

 

Planteringstäthetsklass 3

 

 

 

 

 

Planteringstäthetsklass 4

 

 

 

 

 


4.2   Areal efter årsklasser och regioner för varje art och grupp (ingen uppdelning efter planteringstäthet)

Medlemsstat:

Art:

Grupp:

 

Summa

Åldersklass 1

Åldersklass 2

Åldersklass 3

Åldersklass 4

Summa

 

 

 

 

 

Nuts 1-region

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


4.3   Areal efter planteringstäthet och region för varje art och grupp (ingen uppdelning efter åldersklass)

Medlemsstat:

Art:

Grupp:

 

Summa

Planteringstäthetsklass 1

Planteringstäthetsklass 2

Planteringstäthetsklass 3

Planteringstäthetsklass 4

Summa

 

 

 

 

 

Nuts 1-region

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


BILAGA II

Statistiska uppgifter om vinodlingar

Förkortningar

Ant – Antal

ftg – företag

ha – hektar

röda – röda/rosé

vita – vita

Övriga (som ej redovisats någon annanstans)

SUB – skyddad ursprungsbeteckning

SGB – skyddad geografisk beteckning

Tabell 1:   Vinodlingsföretag efter produktionstyp  (1)

Variabler/karakteristika

Ant. företag

Areal

(ha)

Vinareal, totalt (i/ännu ej i produktion)

Summa

 

 

Vinareal i produktion planterad med

druvsorter

 

 

varav lämpliga för produktion av viner med SUB

 

 

varav lämpliga för produktion av viner med SGB

 

 

varav lämpliga för produktion av viner utan SUB eller SGB

 

 

varav druvor för dubbla användningsområden

 

 

vindruvor, torkade

 

 

Summa

 

 

Vinareal ännu ej i produktion, planterade med:

druvor för vinproduktion (inkl. druvor för dubbla användningsområden)

 

 

varav lämpliga för produktion av viner med SUB

 

 

varav lämpliga för produktion av viner med SGB

 

 

varav lämpliga för produktion av viner utan SUB eller SGB

 

 

varav druvor för dubbla användningsområden

 

 

vindruvor, torkade

 

 

Summa

 

 

Vinodlingar (i/ännu ej i produktion) avsedda för produktion av:

växtförökningsmaterial

 

 

växtförökningsmaterial övr. vinstockar

 

 

Tabell 2:   Vinodlingsföretag efter storleksklass på nationell nivå

Tabell 2.1:   Vinodlingsföretag efter storleksklass av den sammanlagda vinodlingsarealen, hela vingården

Storleksklasser i

(ha)

Ant. ftg

Areal

(ha)

< 0,10 (2)

 

 

0,10 – < 0,50

 

 

0.50 – < 1

 

 

1 – < 3

 

 

3 – < 5

 

 

5 – < 10

 

 

≥ 10

 

 

Tabell 2.2:   Vinodlingsföretag efter storleksklass av den sammanlagda vinodlingsarealen, vinstockar för vinproduktion – Summa

Uppgifter med samma uppdelning som för tabell 2.1.

Tabell 2.2.1:   Vinodlingsföretag efter storleksklass av den sammanlagda vinodlingsarealen, vinstockar lämpliga för produktion av viner med SUB

Uppgifter med samma uppdelning som för tabell 2.1.

Tabell 2.2.2:   Vinodlingsföretag efter storleksklass av den sammanlagda vinodlingsarealen, vinstockar lämpliga för produktion av viner med SGB

Uppgifter med samma uppdelning som för tabell 2.1.

Tabell 2.2.3:   Vinodlingsföretag efter storleksklass av den sammanlagda vinodlingsarealen, vinstockar för vinproduktion med dubbla användningsområden

Uppgifter med samma uppdelning som för tabell 2.1.

Tabell 2.2.4:   Vinodlingsföretag efter storleksklass av den sammanlagda vinodlingsarealen, vinstockar avsedda för produktion av viner utan SUB och/eller SGB

Uppgifter med samma uppdelning som för tabell 2.1.

Tabell 2.3:   Vinodlingsföretag efter storleksklass av den sammanlagda vinodlingsarealen, vinstockar för vindruvor som ska torkas

Uppgifter med samma uppdelning som för tabell 2.1.

Tabell 2.4:   Vinodlingsföretag efter storleksklass av den sammanlagda vinodlingsarealen, övriga vinstockar

Uppgifter med samma uppdelning som för tabell 2.1.

Tabell 3:   Vinodlingsföretag efter specialiseringsgrad och storleksklass på nationell nivå

Storleksklasser (i kolumn): se raderna i tabell 2 (< 0,1 ha/0,10 – < 0,50 ha/etc.).

Specialiseringsgrad

< 0,10 ha

Ant. ftg

Areal

(ha)

Ant. ftg

Areal

(ha)

Vinodlingsföretag

 

 

 

 

Företag med vinareal uteslutande för vinproduktion

 

 

 

 

varav företag med vinareal uteslutande för produktionen av SUB- och/eller SGB-vin

 

 

 

 

varav endast SUB

 

 

 

 

varav endast SGB

 

 

 

 

varav SUB och SGB

 

 

 

 

varav företag med vinareal uteslutande för produktion av vin utan SUB och/eller SGB

 

 

 

 

varav företag med vinareal för produktion av flera sorters vin

 

 

 

 

Företag med vinareal uteslutande för produktion av torkade vindruvor

 

 

 

 

Företag med andra områden med vinstockar

 

 

 

 

Företag med vinareal för flera olika slags produktion

 

 

 

 

Tabell 4:   Huvudsakliga druvsorter  (3)

Uppdelningen av uppgifter bör endast göras då den totala arealen för den aktuella sorten är minst 500 ha.

De sorter som ska föras in i tabellerna är de som finns med i förteckningen över huvudsakliga sorter och motsvarande arealer i kommissionens förordning (EG) nr 555/2008 av den 27 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin när det gäller stödprogram, handel med tredjeländer, produktionskapacitet och kontroller inom vinsektorn (4) (tabell 16 i bilaga XIII).

Åldersklasser som ska användas:

 

< 3 år

 

3–9 år

 

10–29 år

 

≥ 30 år

Huvudsakliga druvsorter efter åldersklass

Druvsort

< 3 år

Ant. ftg

Areal

(ha)

Ant. ftg

Areal

(ha)

Vinodlingsföretag

 

 

 

 

1.

varav röda sorter, totalt

 

 

 

 

1.1

varav sort 1

 

 

 

 

1.2

varav sort 2

 

 

 

 

1.3

varav sort …

 

 

 

 

 

 

 

 

1.N varav andra röda, blandade sorter

 

 

 

 

2.

varav vita sorter, totalt

 

 

 

 

2.1

varav sort 1

 

 

 

 

2.2

varav sort 2

 

 

 

 

2.3

varav sort …

 

 

 

 

 

 

 

 

2.N varav andra vita, blandade sorter

 

 

 

 

3.

varav olika färgsorter, totalt

 

 

 

 

3.1

varav sort 1

 

 

 

 

3.2

varav sort 2

 

 

 

 

3.3

varav sort …

 

 

 

 

 

 

 

 

3.N varav andra blandade sorter av andra blandade färger

 

 

 

 

4.

varav sorter utan angiven färg

 

 

 

 


(1)  Medlemsstater som berörs av regional uppdelning: BG, CZ, DE, IT, EL, ES, FR, HU, AT, PT, RO, SI och SK.

(2)  Endast för berörda medlemsstater.

(3)  Medlemsstater som berörs av regional uppdelning: BG, CZ, DE, IT, EL, ES, FR, HU, AT, PT, RO, SI och SK.

(4)  EUT L 170, 30.6.2008, s. 1.


30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/21


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1338/2011

av den 13 december 2011

om ändring av rådets förordning (EG) nr 1934/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 207.2 och 209.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, mot bakgrund av det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den 31 oktober 2011 (1), och

av följande skäl:

(1)

Sedan 2007 har gemenskapen rationaliserat sitt geografiska samarbete med utvecklingsländer i Asien, Centralasien och Latinamerika och med Irak, Iran, Jemen och Sydafrika enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (2).

(2)

Det främsta och övergripande målet för förordning (EG) nr 1905/2006 är att utrota fattigdomen genom att uppnå millennieutvecklingsmålen. Vidare är samarbetet inom ramen för de geografiska program med utvecklingsländer, utvecklingsterritorier och utvecklingsregioner som fastställs i den förordningen i praktiken begränsat till att finansiera åtgärder som utformats för att uppfylla de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (OECD/DAC).

(3)

Det ligger i unionens intresse att ytterligare fördjupa förbindelserna med de berörda utvecklingsländerna, som är viktiga bilaterala partner och aktörer inom multilaterala forum och i det globala styret. Unionen har ett strategiskt intresse av att diversifiera kontakterna med dessa länder, särskilt på områden som ekonomiskt, handelsmässigt och akademiskt utbyte, affärsutbyte och vetenskapligt utbyte. Unionen behöver därför ett finansieringsinstrument som möjliggör finansiering av sådana åtgärder som i princip inte kan omfattas av offentligt utvecklingsbistånd enligt kriterierna för sådant bistånd, men som är av avgörande betydelse för att befästa förbindelserna och som på ett betydelsefullt sätt bidrar till framsteg och utveckling i de berörda utvecklingsländerna.

(4)

I detta syfte inrättades fyra förberedande åtgärder vid budgetförfarandena 2007 och 2008 för att inleda ett sådant utökat samarbete i enlighet med artikel 49.6 b i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (3). Dessa fyra förberedande åtgärder är affärsutbyte och vetenskapligt utbyte med Indien, affärsutbyte och vetenskapligt utbyte med Kina, samarbete med medelinkomstländer i Asien och samarbete med medelinkomstländer i Latinamerika. Enligt samma artikel måste lagstiftningsförfarandet för förberedande åtgärder vara slutfört före utgången av det tredje budgetåret.

(5)

Målen och bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1934/2006 (4) lämpar sig väl för sådant utökat samarbete med länder som omfattas av förordning (EG) nr 1905/2006. I detta syfte är det nödvändigt att utvidga det geografiska tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1934/2006 och att föreskriva en finansieringsram som täcker samarbete med dessa utvecklingsländer.

(6)

Genom att det geografiska tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1934/2006 utvidgas omfattas de berörda utvecklingsländerna av två olika finansieringsinstrument för yttre åtgärder. Man bör vara noga med att se till att de båda finansieringsinstrumenten hålls strikt åtskilda. Åtgärder som uppfyller kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd kommer att finansieras inom ramen för förordning (EG) nr 1905/2006, medan förordning (EG) nr 1934/2006 endast kommer att omfatta åtgärder som i princip inte uppfyller dessa kriterier. Dessutom är det nödvändigt att säkerställa att utvidgningen av det geografiska tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1934/2006 inte innebär att de länder som hittills omfattats av den förordningen – industriländerna och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier – missgynnas, särskilt inte i finansiellt avseende.

(7)

Eftersom den ekonomiska krisen har medfört extremt ansträngda budgetar i hela unionen, och den föreslagna utvidgningen avser länder som i vissa fall har uppnått en konkurrenskraft som är jämförbar med unionens, och en levnadsstandard som i genomsnitt ligger nära vissa medlemsstaters, bör unionens stöd beakta mottagarländernas ansträngningar att leva upp till Internationella arbetsorganisationens internationella avtal och att bidra till att de globala målen för minskningen av växthusgaser uppnås.

(8)

Vid översynen av genomförandet av finansieringsinstrumenten för yttre åtgärder konstaterades inkonsekvenser i de bestämmelser enligt vilka kostnader i samband med skatter, tullar och andra avgifter inte kan komma i fråga för stöd. För konsekvensens skull föreslås att dessa bestämmelser anpassas till bestämmelserna i övriga instrument.

(9)

Förordning (EG) nr 1934/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EG) nr 1934/2006

Förordning (EG) nr 1934/2006 ska ändras på följande sätt:

1.

Förordningens titel ska ersättas med följande:

2.

Artiklarna 1–4 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Syfte

1.   I denna förordning ska industriländer och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier omfatta de länder och territorier som är upptagna i förteckningen i bilaga I till denna förordning, och utvecklingsländer ska omfatta de länder som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (5), och som är upptagna i bilaga II till den här förordningen. Nedan kallas dessa tillsammans partnerländer.

Unionsfinansiering enligt denna förordning ska stödja ekonomiskt, finansiellt, tekniskt, kulturellt och akademiskt samarbete med partnerländer inom de områden som nämns i artikel 4 och som omfattas av unionens behörighet. Denna förordning har till uppgift att finansiera åtgärder som i princip inte uppfyller de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (OECD/DAC).

2.   Det primära målet för samarbetet med partnerländerna ska vara att särskilt tillgodose behovet av stärkta förbindelser och ytterligare samverkan med dem på bilateral, regional eller multilateral grundval, i syfte att skapa en gynnsammare och mer transparent miljö för utvecklingen av förbindelserna mellan unionen och partnerländerna i enlighet med de principer som styr unionens externa åtgärder och som är fastslagna i fördragen. Detta handlar bl.a. om understödjande av demokratin, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, rättsstatsprincipen, drägliga arbetsvillkor, gott styre och bevarande av miljön, i syfte att bidra till framsteg och hållbara utvecklingsprocesser i partnerländerna.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Samarbetet ska syfta till samverkan med partnerländer för att förstärka dialogen, fördjupa kontakterna och dela och främja liknande politiska, ekonomiska och institutionella strukturer och värderingar. Unionen ska också arbeta för att förstärka samarbetet och utbytet med etablerade eller allt viktigare bilaterala partner och aktörer i multilaterala forum och i det globala styret. Samarbetet ska även omfatta partner där unionen har ett strategiskt intresse av att främja förbindelser och sina värden enligt fördragen.

2.   I välgrundade fall och i syfte att säkra samstämmighet och effektivitet i unionens finansiering och främja regionalt samarbete får kommissionen, när den antar årliga åtgärdsprogram enligt artikel 6, besluta att länder som inte förtecknas i bilagorna kan omfattas av åtgärder som finansieras enligt denna förordning, när det projekt eller det program som ska genomföras är regionalt eller gränsöverskridande. Bestämmelser om detta ska införas i de fleråriga samarbetsprogram som avses i artikel 5.

3.   Kommissionen ska ändra förteckningarna i bilagorna I och II i enlighet med de regelbundna översyner som OECD/DAC gör av sin förteckning över utvecklingsländer och informera Europaparlamentet och rådet om detta.

4.   För unionsfinansiering enligt denna förordning ska, i förekommande fall, särskild uppmärksamhet fästas vid partnerländernas efterlevnad av Internationella arbetsorganisationens grundläggande arbetsnormer och deras ansträngningar att minska utsläppen av växthusgaser.

5.   När det gäller länder som är förtecknade i bilaga II till denna förordning ska politisk samstämmighet med åtgärder som finansieras enligt förordning (EG) nr 1905/2006 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1337/2008 av den 16 december 2008 om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna (6) iakttas strikt.

Artikel 3

Allmänna principer

1.   Unionen grundar sig på principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen och strävar efter att främja, utveckla och konsolidera engagemang för dessa principer i partnerländerna genom dialog och samarbete.

2.   Vid genomförandet av denna förordning ska en differentierad strategi för utformningen av samarbetet med partnerländerna följas när så är lämpligt, för att beakta deras ekonomiska, sociala och politiska sammanhang samt unionens specifika intressen, strategier och prioriteringar.

3.   Åtgärder som finansieras enligt denna förordning ska stämma överens med och omfatta sådana samarbetsområden som anges särskilt i instrument, avtal, förklaringar och åtgärdsplaner mellan unionen och partnerländerna samt områden som berör unionens specifika intressen och prioriteringar.

4.   För de åtgärder som finansieras enligt denna förordning ska unionen sträva efter att säkerställa samstämmigheten med andra områden för extern verksamhet samt med annan relevant unionspolitik, i synnerhet utvecklingssamarbete. Detta ska säkerställas genom utformningen av politiken, vid den strategiska planeringen samt programplaneringen och vid genomförandet av åtgärder.

5.   Åtgärder som finansieras enligt denna förordning ska komplettera och skapa ett mervärde för de insatser som görs av medlemsstaterna och offentliga unionsorgan när det gäller handelsförbindelser samt kulturellt, akademiskt och vetenskapligt utbyte.

6.   Kommissionen ska informera och regelbundet utbyta synpunkter med Europaparlamentet.

Artikel 4

Samarbetsområden

Unionsfinansieringen ska stödja samarbetsåtgärder i enlighet med artikel 1 och ska vara förenlig med denna förordnings övergripande syfte, tillämpningsområde, mål och allmänna principer. Unionsfinansieringen ska avse åtgärder som i princip inte uppfyller kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd, och som kan inbegripa en regional dimension, på följande samarbetsområden:

1.

Främjande av samarbete, partnerskap och gemensamma företag mellan ekonomiska, sociala, kulturella, akademiska och vetenskapliga aktörer i unionen och partnerländerna.

2.

Stimulans av bilateral handel, investeringsflöden och ekonomiska partnerskap, inklusive fokus på små och medelstora företag.

3.

Främjande av dialog mellan politiska, ekonomiska, sociala och kulturella aktörer och andra icke-statliga organisationer inom relevanta sektorer i unionen och partnerländerna.

4.

Främjande av förbindelser mellan människor, utbildnings- och yrkesutbildningsprogram och intellektuella utbyten samt förstärkande av den ömsesidiga förståelsen mellan kulturer, särskilt på familjenivå, inklusive åtgärder för att befästa och öka unionens deltagande i Erasmus Mundus samt i europeiska utbildningsmässor.

5.

Främjande av samarbetsprojekt på områden som forskning, vetenskap och teknik, idrott och kultur, energi (särskilt förnybara energikällor), transporter, miljöfrågor (inklusive klimatförändringar), tullfrågor, finansiella och rättsliga frågor och människorättsfrågor samt andra frågor av gemensamt intresse för unionen och partnerländerna.

6.

Förbättrande av medvetenheten om och förståelsen för unionen och av dess synlighet i partnerländerna.

7.

Stöd till särskilda initiativ, inbegripet forskningsarbete, studier, pilotprojekt eller gemensamma projekt avsedda att på ett effektivt och flexibelt sätt verka för samarbetsmål som uppstår genom utvecklingen av unionens bilaterala förbindelser med partnerländerna eller att ge slagkraft åt ytterligare fördjupande och breddande av de bilaterala förbindelserna med dem.

3.

Artikel 5.2 ska ersättas med följande:

”2.   De fleråriga samarbetsprogrammen får inte omfatta en längre period än denna förordnings giltighetstid. De ska ange unionens särskilda intressen och prioriteringar, de allmänna målen och de förväntade resultaten. När det gäller Erasmus Mundus ska man sträva efter att programmen får en så balanserad geografisk täckning som möjligt. De ska också ange de områden som valts ut för unionsfinansiering och kortfattat ange den vägledande finansiella fördelningen av medel, totalt, per prioriterat område och per partnerland eller grupp av partnerländer för den berörda perioden. Detta kan i förekommande fall göras genom att en skala anges. De fleråriga samarbetsprogrammen ska ses över efter halva tiden eller när det visar sig nödvändigt.”

4.

Följande artikel ska läggas till:

”Artikel 5a

Unionens strategiska intressen, allmänna mål, prioriterade områden för finansiering och förväntade resultat när det gäller samarbetet med partnerländer som förtecknas i bilaga II

De fleråriga samarbetsprogram som avses i artikel 5 med partnerländer som förtecknas i bilaga II ska grunda sig på följande allmänna mål, prioriterade områden för finansiering och förväntade resultat:

1.

Offentlig diplomati och utåtriktade åtgärder, med målen att

främja bred förståelse av unionen och göra unionen mer synlig,

främja unionens åsikter när det gäller viktiga politiska frågor och unionens värden vad gäller demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

uppmuntra till reflektion och diskussion beträffande unionen och dess politik samt unionens förbindelser med partnerländer som förtecknas i bilaga II,

utveckla nya tillvägagångssätt som stimulerar till positiva, resultatinriktade förbindelser med länder som har liten eller ingen kunskap om unionen.

Verksamhet till stöd för dessa mål bör leda till en bättre uppfattning om och ökad ömsesidig förståelse mellan unionen och partnerländer som förtecknas i bilaga II och därigenom ge positiva effekter för unionens ekonomiska och politiska förbindelser med sina partner.

2.

Ekonomiskt partnerskap och affärssamarbete, med målet att

underlätta marknadstillträde för unionsföretag, särskilt genom program som stöder dem (bl.a. relevant rättsligt stöd när det gäller handelshinder), på grundval av erfarenheterna från sedan länge etablerade program för affärssamarbete.

Dessa program bör i förekommande fall utgöra komplement till befintliga stödåtgärder. Programmen bör skapa konkreta möjligheter att förbättra affärssamarbetet och det vetenskapliga samarbetet och att öka omsättningen och investeringarna på målområdena samt handelsflödet med partnerländer som förtecknas i bilaga II.

Dessa insatser ska överensstämma med och komplettera kommissionens bredare strategi för att utveckla unionens konkurrenskraft på de globala marknaderna samt annan unionspolitik avseende specifika regioner och länder.

Resurserna ska inriktas på länder där åtgärderna kan öka unionsföretags deltagande. Fokus ska särskilt ligga på små och medelstora unionsföretag som söker tillträde till marknaderna i Asien, Latinamerika, Mellanöstern och Sydafrika. När så är lämpligt ska resurserna inriktas på länder som uppfyller Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande arbetsnormer och som bidrar till de globala ansträngningarna för att minska utsläppen av växthusgaser.

3.

Direkta personkontakter, med målen att

stödja högkvalitativa partnerskap mellan högre utbildningsanstalter i unionen och i tredjeländer som en grund för strukturerat samarbete, utbyte och rörlighet på alla nivåer inom högre utbildning (Åtgärd 2 – LINJE 2: Partnerskap med länder och territorier som omfattas av instrumentet för samarbete med industriländer) inom ramen för Erasmus Mundus II, åtgärd 2,

komplettera stipendier inom Erasmus Mundus åtgärd 2, som finansieras genom finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (Åtgärd 2 – LINJE 1: Partnerskap med länder som omfattas av europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrument, finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete samt instrument inom Europeiska utvecklingsfonden och avtal om ekonomiskt partnerskap [det tidigare externa samarbetet]), genom att stödja möjligheten för studenter och lärare från unionen att bege sig till tredjeländer,

tillsammans med det civila samhället i dess vidaste bemärkelse främja en bättre förståelse av unionen och dess ståndpunkter i globala frågor samt av ekonomiska, sociala och politiska integrationsprocesser som ett komplement till unionens formella förbindelser med regeringar,

främja samarbete, partnerskap och gemensamma företag mellan ekonomiska, sociala, kulturella, akademiska och vetenskapliga aktörer i unionen och partnerländerna.

Denna verksamhet bör bidra till att man drar ömsesidiga fördelar av samarbete inom utbildning, kultur och det civila samhället. Detta ska uppnås genom förbättrad kvalitet på den utbildning som erbjuds och genom åtgärder för att ta itu med gemensamma utmaningar som kunskapsbaserade utvecklingssamhällen står inför. Verksamheten bör ge ett mervärde när det gäller korsbefruktning av idéer, kunskap, forskningsresultat och tekniska resultat genom akademiskt och yrkesmässigt utbyte, särskilt med partnerländer som har system för högre utbildning som är jämförbara med unionens.”

5.

Artikel 6.1 ska ersättas med följande:

”1.   Kommissionen ska anta årliga åtgärdsprogram på grundval av de fleråriga samarbetsprogram som avses i artikel 5, och översända dessa samtidigt till Europaparlamentet och rådet.”

6.

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a)

Första stycket ska bli punkt 1.

b)

I punkt 1 ska leden e och f ersättas med följande:

”e)

Gemensamma organ som har inrättats av partnerländerna och partnerregionerna och unionen.

f)

Unionens institutioner och organ, i den mån de genomför de stödåtgärder som anges i artikel 9.”

c)

Följande punkter ska läggas till:

”2.   Åtgärder som omfattas av rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd (7), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 av den 15 november 2006 om upprättande av ett stabilitetsinstrument (8) eller förordning (EG) nr 1905/2006 och är bidragsberättigade enligt dessa förordningar ska inte finansieras enligt den här förordningen.

3.   Unionsfinansiering enligt denna förordning får inte användas för att finansiera upphandling av vapen eller ammunition eller operationer som har militära eller försvarsrelaterade konsekvenser.

7.

Artikel 8.3 ska ersättas med följande:

”3.   Unionsfinansieringen får i princip inte användas för att betala skatter, tullar eller andra avgifter i partnerländerna.”

8.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.   Unionsfinansieringen får täcka utgifter för berednings-, uppföljnings-, kontroll-, revisions- och utvärderingsåtgärder som är direkt nödvändiga för att tillämpa denna förordning och förverkliga dess mål samt varje annan nödvändig utgift för administrativt eller tekniskt bistånd som kommissionen kan ådra sig för förvaltningen av den verksamhet som finansieras genom denna förordning, inbegripet vid kommissionens delegationer i partnerländerna.”

b)

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3.   Kommissionen ska anta stödåtgärder som inte omfattas av de fleråriga samarbetsprogrammen och översända dessa samtidigt till Europaparlamentet och rådet.”

9.

Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

a)

Rubriken ska ersättas med följande:

”Skydd av unionens ekonomiska intressen”.

b)

Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1.   Varje överenskommelse som ingås med stöd av denna förordning ska innehålla bestämmelser om skydd av unionens ekonomiska intressen, särskilt med avseende på oegentligheter, bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, i enlighet med rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (9) och (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (10) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (11).

2.   I överenskommelserna ska uttryckligen anges att kommissionen och revisionsrätten ska ha rätt att utföra revisioner, inbegripet granskningar av handlingar eller på platsen hos varje kontraktspart eller underentreprenör som har mottagit unionsmedel. Det ska också uttryckligen anges att kommissionen ska ha rätt att genomföra kontroller och inspektioner på platsen i enlighet med förordning (Euratom, EG) nr 2185/96.

10.

Artiklarna 13 och 14 ska ersättas med följande:

”Artikel 13

Utvärdering

1.   Kommissionen ska regelbundet utvärdera de åtgärder och program som finansieras enligt denna förordning, i erforderliga fall eller på begäran av Europaparlamentet eller rådet, med hjälp av externa utvärderingar för att fastställa huruvida målen har uppnåtts och så att kommissionen kan utforma rekommendationer för att förbättra kommande insatser. Resultaten ska användas för att förbättra utformningen av programmen och tilldelningen av resurser.

2.   Kommissionen ska för kännedom överlämna de utvärderingsrapporter som avses i punkt 1 till Europaparlamentet och rådet.

3.   Kommissionen ska knyta relevanta intressenter, däribland icke-statliga aktörer, till utvärderingsfasen av det unionssamarbete som tillhandahållits enligt denna förordning.

Artikel 14

Årsrapport

Kommissionen ska granska framstegen i genomförandet av de åtgärder som vidtas enligt denna förordning och till Europaparlamentet och rådet överlämna en detaljerad årsrapport om genomförandet av denna förordning. Rapporten ska redovisa resultatet av budgetgenomförandet och presentera alla finansierade insatser och program, och i möjligaste mån redovisa de huvudsakliga resultaten och effekterna av samarbetsåtgärderna och samarbetsprogrammen.”

11.

Artikel 16 ska ersättas med följande:

”Artikel 16

Finansiella bestämmelser

Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av denna förordning under perioden 2007–2013 ska uppgå till 172 miljoner EUR för länderna i bilaga I och till 176 miljoner EUR för länderna i bilaga II. De årliga anslagen ska godkännas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetramen.”

12.

I bilagan ska titeln ersättas med följande:

Förteckning över industrialiserade länder och andra höginkomstländer och höginkomstterritorier som omfattas av denna förordning

13.

De nya bilagorna II och III, som återges i bilagan till den här förordningen, ska läggas till.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 13 december 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

M. SZPUNAR

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 oktober 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 10 december 2010 (EUT C 7 E, 12.1.2011, s. 1). Europaparlamentets ståndpunkt av den 3 februari 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 28 november 2011.

(2)  EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.

(3)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(4)  EUT L 405, 30.12.2006, s. 41.

(5)  EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.

(6)  EUT L 354, 31.12.2008, s. 62.”

(7)  EGT L 163, 2.7.1996, s. 1.

(8)  EUT L 327, 24.11.2006, s. 1.”

(9)  EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.

(10)  EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.

(11)  EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.”


BILAGA

BILAGA II

Förteckning över de utvecklingsländer som omfattas av denna förordning

Latinamerika

1.

Argentina

2.

Bolivia

3.

Brasilien

4.

Chile

5.

Colombia

6.

Costa Rica

7.

Kuba

8.

Ecuador

9.

El Salvador

10.

Guatemala

11.

Honduras

12.

Mexiko

13.

Nicaragua

14.

Panama

15.

Paraguay

16.

Peru

17.

Uruguay

18.

Venezuela

Asien

19.

Afghanistan

20.

Bangladesh

21.

Bhutan

22.

Burma/Myanmar

23.

Kambodja

24.

Kina

25.

Indien

26.

Indonesien

27.

Demokratiska folkrepubliken Korea

28.

Laos

29.

Malaysia

30.

Maldiverna

31.

Mongoliet

32.

Nepal

33.

Pakistan

34.

Filippinerna

35.

Sri Lanka

36.

Thailand

37.

Vietnam

Centralasien

38.

Kazakstan

39.

Republiken Kirgizistan

40.

Tadzjikistan

41.

Turkmenistan

42.

Uzbekistan

Mellanöstern

43.

Iran

44.

Irak

45.

Jemen

Sydafrika

46.

Sydafrika

BILAGA III

Den finansiella fördelningen av medel för samarbete med länder som förtecknas i bilaga II

Fördelningen av medel mellan prioriterade områden för samarbete med partnerländer som förtecknas i bilaga II ska vara följande för perioden 2011–2013:

Prioriterat område

 

Offentlig diplomati och utåtriktade åtgärder

Minst 5 %

Främjande av ekonomiska partnerskap och affärssamarbete

Minst 50 %

Direkta personkontakter

Minst 20 %

Icke tilldelad reserv och administrativa kostnader

Högst 10 %


KOMMISSIONENS UTTALANDE OM ARTIKEL 16

Förordningen tar upp frågan om stöd till ett antal särskilda verksamheter som inte faller inom ramen för offentligt utvecklingsbistånd (ODA) i länder som omfattas av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (förordning nr 1905/2006 om ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete). Förordningen är tänkt att utgöra en engångslösning på frågan.

Kommissionen bekräftar återigen att fattigdomsutrotning, inbegripet uppnåendet av millenieutvecklingsmålen, är huvudmålet för dess utvecklingssamarbete och förblir en prioriterad fråga.

Kommissionen erinrar om att det finansiella referensbelopp som fastställs i artikel 16 för länderna i bilaga II kommer att genomföras med särskilda budgetposter avsedda för annan verksamhet än offentligt utvecklingsbistånd.

Kommissionen bekräftar vidare sin avsikt att respektera det finansiella referensbelopp som fastställs i artikel 38 i förordningen om ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (förordning nr 1905/2006) för perioden 2007–2013 samt bestämmelserna i samma förordning om uppfyllande av kriterierna för officiellt utvecklingsbistånd. Kommissionen erinrar, på grundval av sin aktuella finansiella planering, om att detta referensbelopp kommer att överskridas under 2013.

I detta sammanhang avser kommissionen att lägga fram budgetförslag som säkerställer att utvecklingsbiståndet för Asien och Latinamerika enligt förordning nr 1905/2006 om ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete under perioden fram till 2013 utvecklas på ett sådant sätt att de aktuella planerade beloppen för officiellt utvecklingsbistånd enligt finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och EU:s budget i allmänhet inte påverkas.


UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET OM ANVÄNDNING AV DELEGERADE AKTER I DEN KOMMANDE FLERÅRIGA BUDGETRAMEN FÖR 2014–2020

Europaparlamentet och rådet noterar kommissionens meddelande En budget för Europa 2020 (KOM(2011) 500 (1)), särskilt förslaget om användning av delegerade akter inom ramen för de kommande externa finansieringsinstrumenten, och inväntar lagstiftningsförslag som kommer att beaktas på vederbörligt sätt.


(1)  Kommissionen anger följande i sitt meddelande En budget för Europa 2020 (KOM(2011) 500):

”Dessutom kommer [kommissionen] att föreslå att de framtida rättsliga grunderna för de olika instrumenten ska inbegripa en omfattande användning av delegerade akter för att ge större flexibilitet i förvaltningen av politiken under finansieringsperioden, samtidigt som befogenheterna för den lagstiftande maktens två grenar respekteras.”

”Den demokratiska kontrollen av det externa biståndet anses behöva bli bättre. Detta skulle kunna uppnås genom delegerade akter i enlighet med fördragets artikel 290 för vissa aspekter av programmen. Förutom att de olika medlagstiftarna jämställs blir även planeringen mer flexibel. För Europeiska utvecklingsfondens del föreslås att kontrollerna anpassas till instrumentet för utvecklingssamarbete, samtidigt som de särskilda omständigheterna för detta instrument beaktas.”


30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/30


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1339/2011

av den 13 december 2011

om ändring av förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 209.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, mot bakgrund av det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den 31 oktober 2011 (1), och

av följande skäl:

(1)

En ny ram för planeringen och tillhandahållandet av gemenskapens externa bistånd fastställdes 2006 i syfte att göra biståndet effektivare och öppnare. Ramen omfattar rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (2), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (3), rådets förordning (EG) nr 1934/2006 av den 21 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier (4), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 av den 15 november 2006 om upprättande av ett stabilitetsinstrument (5), rådets förordning (Euratom) nr 300/2007 av den 19 februari 2007 om upprättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete (6), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (7) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 (8).

(2)

Vid genomförandet av förordning (EG) nr 1905/2006 har det framkommit inkonsekvenser när det gäller undantag till principen om att utgifter i samband med skatter, tullar och andra avgifter inte berättigar till unionsfinansiering. Det föreslås därför att de relevanta bestämmelserna i den förordningen ändras i syfte att anpassa den till de övriga instrumenten.

(3)

Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.

(4)

Förordning (EG) nr 1905/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 25.2 i förordning (EG) 1905/2006 ska ersättas med följande:

”2.   Stöd från unionen får i princip inte användas för att betala skatter, tullar eller andra avgifter i de stödmottagande länderna.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 13 december 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

M. SZPUNAR

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 oktober 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 10 december 2010 (EUT C 7 E, 12.1.2011, s. 11). Europaparlamentets ståndpunkt av den 3 februari 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 28 november 2011.

(2)  EUT L 210, 31.7.2006, s. 82.

(3)  EUT L 310, 9.11.2006, s. 1.

(4)  EUT L 405, 30.12.2006, s. 41.

(5)  EUT L 327, 24.11.2006, s. 1.

(6)  EUT L 81, 22.3.2007, s. 1.

(7)  EUT L 386, 29.12.2006, s. 1.

(8)  EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.


UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET OM ANVÄNDNING AV DELEGERADE AKTER I DEN KOMMANDE FLERÅRIGA BUDGETRAMEN FÖR 2014–2020

Europaparlamentet och rådet noterar kommissionens meddelande En budget för Europa 2020 (KOM (2011) 500 (1)), särskilt förslaget om användning av delegerade akter inom ramen för de kommande externa finansieringsinstrumenten, och inväntar lagstiftningsförslag som kommer att beaktas på vederbörligt sätt.


(1)  Kommissionen anger följande i sitt meddelande En budget för Europa 2020 (KOM (2011) 500):

”Dessutom kommer [kommissionen] att föreslå att de framtida rättsliga grunderna för de olika instrumenten ska inbegripa en omfattande användning av delegerade akter för att ge större flexibilitet i förvaltningen av politiken under finansieringsperioden, samtidigt som befogenheterna för den lagstiftande maktens två grenar respekteras.”

”Den demokratiska kontrollen av det externa biståndet anses behöva bli bättre. Detta skulle kunna uppnås genom delegerade akter i enlighet med fördragets artikel 290 för vissa aspekter av programmen. Förutom att de olika medlagstiftarna jämställs blir även planeringen mer flexibel. För Europeiska utvecklingsfondens del föreslås att kontrollerna anpassas till instrumentet för utvecklingssamarbete, samtidigt som de särskilda omständigheterna för detta instrument beaktas.”


30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/32


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1340/2011

av den 13 december 2011

om ändring av förordning (EG) nr 1889/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 209.1 och 212,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, mot bakgrund av det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den 31 oktober 2011 (1), och

av följande skäl:

(1)

En ny ram för planeringen och tillhandahållandet av gemenskapens externa bistånd fastställdes 2006 i syfte att göra biståndet effektivare och öppnare. Ramen omfattar rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (2), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (3), rådets förordning (EG) nr 1934/2006 av den 21 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier (4), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 av den 15 november 2006 om upprättande av ett stabilitetsinstrument (5), rådets förordning (Euratom) nr 300/2007 av den 19 februari 2007 om upprättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete (6), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 (7) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (8).

(2)

Vid genomförandet av dessa förordningar har det framkommit inkonsekvenser när det gäller undantag till principen om att utgifter i samband med skatter, tullar och andra avgifter inte berättigar till unionsfinansiering. Det föreslås därför att de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 1889/2006 ändras i syfte att anpassa den till de övriga instrumenten.

(3)

Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.

(4)

Förordning (EG) nr 1889/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 13.6 i förordning (EG) nr 1889/2006 ska ersättas med följande:

”6.   Stöd från unionen får i princip inte användas för att betala skatter, tullar eller andra avgifter i de stödmottagande länderna.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 13 december 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

M. SZPUNAR

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 oktober 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 10 december 2010 (EUT C 7 E, 12.1.2011, s. 14). Europaparlamentets ståndpunkt av den 3 februari 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 28 november 2011.

(2)  EUT L 210, 31.7.2006, s. 82.

(3)  EUT L 310, 9.11.2006, s. 1.

(4)  EUT L 405, 30.12.2006, s. 41.

(5)  EUT L 327, 24.11.2006, s. 1.

(6)  EUT L 81, 22.3.2007, s. 1.

(7)  EUT L 386, 29.12.2006, s. 1.

(8)  EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.


UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET OM ANVÄNDNING AV DELEGERADE AKTER I DEN KOMMANDE FLERÅRIGA BUDGETRAMEN FÖR 2014–2020

Europaparlamentet och rådet noterar kommissionens meddelande En budget för Europa 2020 (KOM (2011) 500 (1)), särskilt förslaget om användning av delegerade akter inom ramen för de kommande externa finansieringsinstrumenten, och inväntar lagstiftningsförslag som kommer att beaktas på vederbörligt sätt.


(1)  Kommissionen anger följande i sitt meddelande En budget för Europa 2020 (KOM (2011) 500):

”Dessutom kommer [kommissionen] att föreslå att de framtida rättsliga grunderna för de olika instrumenten ska inbegripa en omfattande användning av delegerade akter för att ge större flexibilitet i förvaltningen av politiken under finansieringsperioden, samtidigt som befogenheterna för den lagstiftande maktens två grenar respekteras.”

”Den demokratiska kontrollen av det externa biståndet anses behöva bli bättre. Detta skulle kunna uppnås genom delegerade akter i enlighet med fördragets artikel 290 för vissa aspekter av programmen. Förutom att de olika medlagstiftarna jämställs blir även planeringen mer flexibel. För Europeiska utvecklingsfondens del föreslås att kontrollerna anpassas till instrumentet för utvecklingssamarbete, samtidigt som de särskilda omständigheterna för detta instrument beaktas.”


30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/34


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1341/2011

av den 13 december 2011

om ändring av förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 209.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, mot bakgrund av det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den 31 oktober 2011 (1), och

av följande skäl:

(1)

Unionens politik på utvecklingsområdet syftar till att minska och på sikt utrota fattigdomen.

(2)

Unionen har som medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) åtagit sig att integrera handelsaspekter i strategier för utveckling och att främja internationell handel i syfte att verka för att främja utvecklingen samt att minska, och på sikt utrota, fattigdomen i hela världen.

(3)

Unionen stöder gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) i deras strävanden att uppnå fattigdomsminskning och hållbar ekonomisk och social utveckling, och erkänner betydelsen av deras råvarusektorer.

(4)

Unionen har förbundit sig att stödja en smidig och gradvis integration av utvecklingsländerna i världsekonomin med en hållbar utveckling som mål. De viktigaste bananexporterande AVS-länderna kan komma att ställas inför utmaningar till följd av de ändrade reglerna för världshandeln, särskilt liberaliseringen av tullsatsen för mest gynnad nation (MGN) inom ramen för WTO, och av de bilaterala och regionala avtal som ingåtts eller håller på att ingås mellan unionen och länder i Latinamerika. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 (2) bör därför utökas med ett program om kompletterande åtgärder för banansektorn i AVS-länderna (nedan kallat programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn).

(5)

Syftet med de åtgärder för ekonomiskt stöd som ska antas inom ramen för programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn bör vara att förbättra levnadsstandarden och levnadsvillkoren för de personer som lever i bananodlingsområden och är verksamma inom banansektorns värdekedjor, särskilt små jordbrukare och små företag, och att säkra efterlevnaden av arbetsnormer och normer för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt miljönormer, framför allt beträffande användning av och exponering för bekämpningsmedel. Åtgärderna bör därför också stödja anpassning och vid behov omfatta omorganisering i områden som är beroende av bananexporten till Europeiska unionen i form av sektorsspecifikt budgetstöd eller projektspecifika insatser. Åtgärderna bör ta hänsyn till den förväntade utvecklingen av bananexportsektorn och har till syfte att främja en politik som stärker den sociala dimensionen, ekonomisk diversifiering eller investeringar i förbättrad konkurrenskraft, när detta är hållbart, med hänsyn tagen till resultat och erfarenheter från det särskilda stödsystemet för traditionella AVS-leverantörer av bananer fastställt i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2686/94 (3) och den särskilda ramen för bistånd till traditionella AVS-bananleverantörer fastställd i enlighet med rådets förordning (EG) nr 856/1999 (4) och kommissionens förordning (EG) nr 1609/1999 (5). Unionen inser att det är viktigt att främja en mer rättvis fördelning av inkomsterna från banansektorn.

(6)

Avsikten är att programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn ska komplettera anpassningsprocessen i de AVS-länder som har exporterat betydande mängder av bananer till unionen under senare år och som kan komma att påverkas av liberaliseringen inom ramen för Genèveavtalet om handel med bananer (6) och av de bilaterala och regionala avtal som ingåtts eller håller på att ingås mellan unionen och länder i Latinamerika. Programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn bygger på den särskilda ramen för bistånd till traditionella AVS-bananleverantörer. Det är förenligt med unionens internationella åtaganden inom ramen för WTO, är inriktat på omstrukturering och förbättring av konkurrenskraften och är därför av tillfällig karaktär, med en längd av tre år (2011–2013).

(7)

Av slutsatserna i kommissionens meddelande av den 17 mars 2010 med titeln Tvåårsrapport om den särskilda ramen för bistånd till traditionella AVS-bananleverantörer framgår det att de tidigare biståndsprogrammen i stor utsträckning bidrog till att förbättra kapaciteten för att säkra en framgångsrik ekonomisk diversifiering, även om de exakta konsekvenserna ännu inte är kända, och att varaktigheten när det gäller AVS-ländernas bananexport fortfarande är osäker.

(8)

Kommissionen har utvärderat den särskilda ramen för bistånd, men den har inte gjort någon konsekvensanalys av de kompletterande åtgärderna för banansektorn.

(9)

Kommissionen bör säkerställa att detta program på ett effektivt sätt samordnas med de regionala och nationella vägledande program som genomförs i mottagarländerna, särskilt när det gäller förverkligandet av målen inom områdena för ekonomi, jordbruk, sociala frågor och miljö.

(10)

Nästan två procent av världshandeln med bananer certifieras av producentorganisationer för rättvis handel. Minimipriset för rättvisehandeln fastställs på grundval av en beräkning av de långsiktiga produktionskostnaderna, som fastställts i samråd med de berörda aktörerna, i syfte att internalisera kostnaderna för att uppnå anständiga sociala och miljömässiga standarder och säkra en rimlig vinst, vilket gör det möjligt för producenterna att säkerställa sina försörjningsmöjligheter på lång sikt.

(11)

För att undvika exploatering av den lokala arbetskraften bör aktörer i produktionskedjan inom banansektorn enas om en rättvis fördelning av de inkomster som skapas av sektorn.

(12)

Förordning (EG) nr 1905/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1905/2006 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

Genomförande av unionens bistånd

I överensstämmelse med det övergripande syftet och tillämpningsområdet, målen och de allmänna principerna för denna förordning ska unionsbiståndet genomföras genom de geografiska och tematiska programmen i artiklarna 5–16 samt programmen i artiklarna 17 och 17a.”

2.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 17a

De viktigaste bananexporterande AVS-länderna

1.   De bananexporterande AVS-länder som förtecknas i bilaga IIIa ska komma i åtnjutande av programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn (nedan kallat programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn).

a)

Allmänna mål:

Unionens bistånd ska ha till syfte att

i)

stödja anpassningsprocessen till följd av liberaliseringen av unionsmarknaden för bananer inom ramen för WTO,

ii)

bekämpa fattigdom genom att förbättra levnadsstandarden och villkoren för jordbrukare och berörda personer.

b)

Allmänna prioriteringar:

Unionens bistånd ska ta hänsyn till ländernas politik och anpassningsstrategier och till deras regionala omgivning (närheten till unionens yttersta randområden och de utomeuropeiska länderna och territorierna), och ska vara inriktat på ett eller flera av följande samarbetsområden:

i)

Åtgärda de vidare konsekvenserna av anpassningsprocessen, särskilt i lokalsamhällen och de mest utsatta grupperna däri, angående, men inte begränsade till, sysselsättning och sociala tjänster, markutnyttjande och återställande av miljön.

ii)

Främja den ekonomiska diversifieringen i områden som är beroende av bananer, i de fall där detta är en genomförbar strategi.

iii)

Öka konkurrenskraften i bananexportsektorn, när detta är hållbart, med beaktande av situationen för de olika intressenterna i produktionskedjan.

Programmen ska främja efterlevnaden av såväl arbets- och säkerhetsnormer som miljönormer, däribland användning av och exponering för bekämpningsmedel.

c)

Allmänna förväntade resultat:

Resultaten av biståndet ska överensstämma med målen i led a i denna punkt. Genom unionens bistånd ska man i synnerhet, och i samarbete med de stödmottagande länderna, eftersträva resultat på områdena sociala frågor, miljö och ekonomiska frågor.

2.   Inom ramen för det belopp som anges i bilaga IV ska kommissionen fastställa det högsta vägledande belopp som ska stå till förfogande för varje berättigat bananexporterande AVS-land som avses i punkt 1 i denna artikel på grundval av följande kriterier:

a)

Omfattningen på bananhandel med unionen, varigenom en större unionsimport från det berörda AVS-landet kommer att inverka positivt på tilldelningen. Detta kriterium baserar sig på storleken på sektorn för bananexport till unionen i de olika länderna. Genomsnittet av de tre största årliga mängderna bananer i ton räknat som importerats av unionen från varje stödberättigat mottagarland under de fem år som omedelbart föregick 2010 kommer att tas i beaktande.

b)

Betydelsen av bananexporten till unionen för ekonomin, varigenom en högre grad av betydelse för det berörda AVS-landet kommer att inverka positivt på tilldelningen. Detta kriterium kommer att fastställas på grundval av värdet av unionsbananimporten från varje stödberättigat mottagarland i form av procentandel av landets bruttonationalinkomst (BNI) under de tre senaste åren före 2010 för vilka uppgifter finns tillgängliga.

c)

Utvecklingsnivån, varigenom en lägre utvecklingsnivå, som registrerats i FN:s index för mänsklig utveckling, i det berörda AVS-landet kommer att inverka positivt på tilldelningen. Detta kriterium kommer att fastställas på grundval av det genomsnittliga indexet för mänsklig utveckling under perioden 2005–2007, för vilken FN använde samma metod.

Tilldelningskriterierna ska fastställas på grundval av representativa uppgifter från en period före 2011 på högst fem år. Vad gäller de vägledande anslagen till enskilda länder kommer samma hänsyn att tas till de tre kriterierna för samtliga stödberättigade mottagarländer.

På grundval av tillämpningen av kriterierna som det hänvisas till ovan kommer kommissionen att informera Europaparlamentet och rådet om den avsedda användningen av de vägledande ekonomiska medlen som det hänvisas till i bilaga IV innan antagandet av de fleråriga stödstrategier som nämns i punkt 3 i denna artikel. I denna information kommer det tillgängliga vägledande beloppet att anges för varje berättigat bananexporterande AVS-land.

3.   Kommissionen ska anta fleråriga stödstrategier analogt med artikel 19 och i enlighet med artikel 21. Kommissionen ska säkerställa att strategierna kompletterar de geografiska strategidokumenten för de berörda länderna och att dessa kompletterande åtgärder för banansektorn är av tillfällig karaktär.

De fleråriga stödstrategierna för de kompletterande åtgärderna för banansektorn ska bland annat omfatta

a)

en uppdaterad miljöprofil som beaktar banansektorn i det berörda landet och som bland annat behandlar bekämpningsmedel,

b)

uppgifter om de resultat som uppnåtts med tidigare stödprogram för banansektorn,

c)

de indikatorer som ska användas vid utvärdering av framstegen i förhållande till villkoren för utbetalning, i de fall då budgetstöd väljs som finansieringsmetod,

d)

de förväntade resultaten av stödet,

e)

en tidsplan för stödåtgärderna och de förväntade utbetalningarna,

f)

en beskrivning av hur utvecklingen mot en bättre efterlevnad av ILO:s internationellt överenskomna grundläggande arbetsrättsliga normer och relevanta konventioner om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt relevanta internationellt överenskomna grundläggande miljönormer ska kunna uppnås och övervakas.

Inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2007–2013, inrättad genom det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (7) ska en utvärdering göras av programmet om kompletterande åtgärder för banansektorn och framstegen i de berörda länderna, vilken ska innehålla rekommendationer beträffande de åtgärder som eventuellt måste vidtas och deras beskaffenhet.

3.

Artikel 21 ska ersättas med följande:

”Artikel 21

Antagande av strategidokument och fleråriga vägledande program

De strategidokument och fleråriga vägledande program som avses i artiklarna 19 och 20, eventuella översyner av dessa enligt artikel 19.2 och artikel 20.1 och de kompletterande åtgärder som avses i artikel 17 respektive 17a ska antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 35.2.”

4.

Artikel 29.1 ska ersättas med följande:

”1.   Budgetmässiga åtaganden ska göras på grundval av beslut som fattats av kommissionen i enlighet med artiklarna 17a.3, 22.1, 23.1 och 26.1.”

5.

I artikel 31.1 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Deltagande vid tilldelning av upphandlings- eller bidragskontrakt som finansieras inom ramen för ett tematiskt program enligt artiklarna 11–16 och de program som anges i artiklarna 17 och 17a ska vara öppet för alla fysiska personer som är medborgare i och alla juridiska personer som är etablerade i ett utvecklingsland enligt OECD/DAC:s definition och enligt bilaga II, utöver fysiska och juridiska personer som är berättigade enligt det tematiska programmet eller de program som anges i artiklarna 17 och 17a. Kommissionen ska offentliggöra och uppdatera bilaga II i överensstämmelse med de regelbundna översynerna av OECD/DAC:s förteckning över stödmottagare och informera rådet om detta.”

6.

Artikel 38.1 och 38.2 ska ersättas med följande:

”1.   Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av denna förordning för perioden 2007–2013 är 17 087 miljoner EUR.

2.   I bilaga IV fastställs de vägledande belopp som tilldelas varje program som avses i artiklarna 5–10, 11–16 och 17–17a. Dessa belopp är fastställda för perioden 2007–2013.”

7.

Bilaga IIIa, som återges i bilaga I till den här förordningen, ska införas.

8.

Bilaga IV ska ersättas med bilaga II till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 13 december 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

M. SZPUNAR

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 oktober 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 10 december 2010 (EUT C 7 E, 12.1.2011, s. 17). Europaparlamentets ståndpunkt av den 3 februari 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 december 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 28 november 2011.

(2)  EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.

(3)  EGT L 286, 5.11.1994, s. 1.

(4)  EGT L 108, 27.4.1999, s. 2.

(5)  EGT L 190, 23.7.1999, s. 14.

(6)  EUT L 141, 9.6.2010, s. 3.

(7)  EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.”


BILAGA I

”BILAGA IIIa

DE VIKTIGASTE BANANEXPORTERANDE AVS-LÄNDERNA

1.

Belize

2.

Kamerun

3.

Elfenbenskusten

4.

Dominica

5.

Dominikanska republiken

6.

Ghana

7.

Jamaica

8.

Saint Lucia

9.

Saint Vincent och Grenadinerna

10.

Surinam”


BILAGA II

”BILAGA IV

VÄGLEDANDE TILLDELNING AV MEDEL FÖR PERIODEN 2007–2013

(miljoner EUR)

Totalt

17 087

Geografiska program:

10 057

Latinamerika

2 690

Asien

5 187

Centralasien

719

Mellanöstern

481

Sydafrika

980

Tematiska program:

5 596

Att investera i människor

1 060

Miljö och hållbar förvaltning av naturresurser

804

Icke-statliga aktörer och lokala myndigheter i utvecklingsprocessen

1 639

Tryggad livsmedelsförsörjning

1 709

Migration och asyl

384

AVS-länder som omfattas av sockerprotokollet

1 244

De viktigaste bananexporterande AVS-länderna

190”


UTTALANDE FRÅN KOMMISSIONEN BETRÄFFANDE PROGRAMMET FÖR KOMPLETTERANDE ÅTGÄRDER FÖR BANANSEKTORN INOM RAMEN FÖR FINANSIERINGSINSTRUMENTET FÖR UTVECKLINGSSAMARBETE

När det gäller just de kompletterande åtgärderna för banansektorn och med hänsyn till den motivering och de mål för programmet som anges i artikel 17a i förordningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, bekräftar Europeiska kommissionen att den, vid fastställandet av de vägledande anslagen till enskilda länder, på ett objektivt och enhetligt sätt kommer att tillämpa en metod varigenom hänsyn tas till vikten av banansektorn och de faktiska ekonomiska och utvecklingsmässiga förhållandena i varje stödberättigat mottagarland.

Kommissionen avser att tillämpa en metod varigenom de två första kriterierna kommer att ges ungefär samma tyngd och det tredje kriteriet kommer att användas som en utvecklingskoefficient. Metoden syftar till att se till att, när det gäller samtliga mottagarländer, omfattningen på bananhandeln med Europeiska unionen samt betydelsen av bananexporten till unionen för det enskilda mottagarlandets ekonomi ges likvärdig vikt. Anslagen kommer att anpassas efter den relativa nivån av utveckling, till fördel för länder med en lägre utvecklingsnivå, i enlighet med unionens utvecklingsmål i fördragen och förordningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete.


UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET OM ANVÄNDNING AV DELEGERADE AKTER I DEN KOMMANDE FLERÅRIGA BUDGETRAMEN FÖR 2014–2020

Europaparlamentet och rådet noterar kommissionens meddelande En budget för Europa 2020 (KOM(2011) 500 (1)), särskilt förslaget om användning av delegerade akter inom ramen för de kommande externa finansieringsinstrumenten, och inväntar lagstiftningsförslag som kommer att beaktas på vederbörligt sätt.


(1)  Kommissionen anger följande i sitt meddelande En budget för Europa 2020 (KOM(2011) 500):

”Dessutom kommer [kommissionen] att föreslå att de framtida rättsliga grunderna för de olika instrumenten ska inbegripa en omfattande användning av delegerade akter för att ge större flexibilitet i förvaltningen av politiken under finansieringsperioden, samtidigt som befogenheterna för den lagstiftande maktens två grenar respekteras.”

”Den demokratiska kontrollen av det externa biståndet anses behöva bli bättre. Detta skulle kunna uppnås genom delegerade akter i enlighet med fördragets artikel 290 för vissa aspekter av programmen. Förutom att de olika medlagstiftarna jämställs blir även planeringen mer flexibel. För Europeiska utvecklingsfondens del föreslås att kontrollerna anpassas till instrumentet för utvecklingssamarbete, samtidigt som de särskilda omständigheterna för detta instrument beaktas.”


30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/41


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1342/2011

av den 13 december 2011

om ändring av förordning (EG) nr 1931/2006 vad gäller inlemmande av det administrativa distriktet Kaliningrad och vissa polska administrativa distrikt i det område som anses som gränsområde

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 b,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Unionens bestämmelser om lokal gränstrafik som infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1931/2006 av den 20 december 2006 om lokal gränstrafik vid medlemsstaternas yttre landgränser och om ändring av bestämmelserna i Schengenkonventionen (2), som är i kraft sedan 2007, har gjort att det inte har funnits hinder för handel, för socialt och kulturellt utbyte eller för regionalt samarbete med grannländerna, samtidigt som säkerheten inom hela Schengenområdet har bevarats.

(2)

Det administrativa distriktet (oblast) Kaliningrad har en unik geografisk ställning: det är ett tämligen litet område, fullständigt omgivet av två medlemsstater och den enda enklaven i Europeiska unionen. Områdets utseende och befolkningens spridning är sådan att om man tillämpade standardbestämmelserna för att definiera gränsområdet skulle man på ett konstgjort sätt dela enklaven så att vissa invånare skulle omfattas av förenklade förfaranden för lokal gränstrafik medan huvuddelen (inklusive invånarna i staden Kaliningrad) inte skulle omfattas av dem. På grund av det administrativa distriktet Kaliningrads homogena art, och för att förstärka handelsmässigt, socialt och kulturellt utbyte och regionalt samarbete, bör ett särskilt undantag införas i förordning (EG) nr 1931/2006, som gör det möjligt att betrakta hela det administrativa distriktet Kaliningrad som ett gränsområde.

(3)

Ett specifikt gränsområde på den polska sidan bör också anses ingå i gränsområdet så att tillämpningen av förordning (EG) nr 1931/2006 får en verklig effekt genom ökade möjligheter för handelsmässigt, socialt och kulturellt utbyte samt regionalt samarbete mellan det administrativa distriktet Kaliningrad å ena sidan och större städer i norra Polen å andra sidan.

(4)

Denna förordning påverkar inte den allmänna definitionen av gränsområde och respekterar fullt ut bestämmelserna och villkoren i förordning (EG) nr 1931/2006, inklusive de sanktioner som ska vidtas av medlemsstaterna mot gränsboende som missbrukar ordningen för lokal gränstrafik.

(5)

Denna förordning bidrar till att ytterligare främja det strategiska partnerskapet mellan Europeiska unionen och Ryska federationen, i linje med prioriteringarna i färdplanen för det gemensamma området med frihet, säkerhet och rättvisa och tar hänsyn till de övergripande relationerna mellan Europeiska unionen och Ryska federationen.

(6)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inlemma det administrativa distriktet Kaliningrad och vissa polska administrativa distrikt i det område som anses som gränsområde, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(7)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (3), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet (4).

(8)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (5), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (6).

(9)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (7), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (8).

(10)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll (nr 22) om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(11)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (9). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Förenade kungariket.

(12)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (10). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1931/2006 ska ändras på följande sätt:

1.

I slutet av artikel 3.2 ska följande mening läggas till:

”De områden som anges i bilagan till denna förordning ska betraktas som en del av gränsområdet.”

2.

Texten i bilagan till denna förordning ska läggast till som en bilaga.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 13 december 2011.

På Europaparlaments vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

M. SZPUNAR

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 1 december 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT)] och rådets beslut av den 12 december 2011.

(2)  EUT L 405, 30.12.2006, s. 1.

(3)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(4)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

(5)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(6)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 1.

(7)  EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

(8)  EUT L 160, 18.6 2011, s. 19.

(9)  EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.

(10)  EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.


BILAGA

”BILAGA

1.

Kaliningrad oblast

2.

Polska administrativa distrikt (powiaty) i vojvodskapet Pomorskie: Powiat pucki, Gdynia, Sopot, Gdańsk, Powiat gdański, Powiat nowodworski, Powiat malborski.

3.

Polska administrativa distrikt (powiaty) i vojvodskapet Warmińsko-Mazurskie: Elbląg, Powiat elbląski, Powiat braniewski, Powiat lidzbarski, Powiat bartoszycki, Olsztyn, Powiat olsztyński, Powiat kętrzyński, Powiat mrągowski, Powiat węgorzewski, Powiat giżycki, Powiat gołdapski, Powiat olecki.”


30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/44


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1343/2011

av den 13 december 2011

om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) och om ändring av rådets förordning (EG) nr 1967/2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Europeiska gemenskapen anslöt sig till avtalet om inrättande av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM-avtalet) genom beslut 98/416/EG av den 16 juni 1998 om Europeiska gemenskapens anslutning till Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (3) (AKFM).

(2)

AKFM-avtalet utgör en lämplig ram för multilateralt samarbete i syfte att främja utveckling, bevarande, rationell förvaltning och bästa utnyttjande av levande marina resurser i Medelhavet och Svarta havet på en nivå som anses hållbar och medför en låg risk för beståndens kollaps.

(3)

Europeiska unionen är liksom Bulgarien, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Malta, Rumänien och Slovenien avtalsslutande parter i AKFM-avtalet.

(4)

De rekommendationer som antas av AKFM är bindande för de avtalsslutande parterna. Eftersom unionen är en avtalsslutande part i AKFM-avtalet är dessa rekommendationer bindande för unionen och ska därför genomföras i unionsrätten, om deras innehåll inte redan täcks genom denna.

(5)

Vid sina årliga sammanträden 2005, 2006, 2007 och 2008 antog AKFM ett antal rekommendationer och resolutioner för vissa fisken i AKFM:s avtalsområde, vilka har genomförts tillfälligt i unionslagstiftningen genom de årliga förordningarna om fiskemöjligheter eller, i fallet med AKFM:s rekommendationer 2005/1 och 2005/2, genom artiklarna 4.3 och 24 i förordning (EG) nr 1967/2006 (4).

(6)

Av tydlighets- och förenklingsskäl samt av hänsyn till rättssäkerheten, och eftersom det krävs ett permanent rättsligt instrument för att genomföra dessa rekommendationer i unionslagstiftningen, vore det lämpligt att genomföra rekommendationerna genom en enda rättsakt som kan ändras i syfte att lägga till kommande rekommendationer.

(7)

AKFM:s rekommendationer gäller för hela AKFM:s avtalsområde, dvs. Medelhavet, Svarta havet och anslutande vattenområden, enligt vad som definieras i ingressen till AKFM-avtalet, och därför bör de av tydlighetsskäl samt av hänsyn till rättssäkerheten genomföras genom en enda enskild förordning snarare än genom ändringar av förordning (EG) nr 1967/2006, som endast omfattar Medelhavet.

(8)

Vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1967/2006 bör inte enbart omfatta Medelhavet utan hela AKFM:s avtalsområde. Dessa bestämmelser bör därför utgå i förordning (EG) nr 1967/2006 och föras in i denna förordning. Vidare bör vissa bestämmelser om minsta maskstorlek som fastställts i den förordningen förtydligas ytterligare.

(9)

De ”områden med särskilda fiskebegränsningar” som inrättas genom AKFM:s rekommendationer om fysiska planeringsåtgärder motsvarar ”fiskeskyddade områden” i förordning (EG) nr 1967/2006.

(10)

Vid sitt årliga sammanträde den 23–27 mars 2009 antog AKFM, på grundval av de vetenskapliga utlåtanden från vetenskapliga rådgivande kommittén (Scientific Advisory Committee, SAC) som ingick i rapporten från kommitténs elfte sammanträde (FAO-rapport nr 890), en rekommendation om inrättande av ett område med särskilda fiskebegränsningar i Lejonbukten. Det är lämpligt att tillämpa denna rekommendation genom ett system för förvaltning av fiskeansträngningen.

(11)

För blandfiske i Medelhavet får selektiviteten hos vissa fiskeredskap inte överskrida en viss gräns. Förutom den övergripande kontrollen och begränsningen av fiskeansträngningen är det grundläggande att fiskeansträngningen begränsas i områden där vuxna exemplar av viktiga bestånd samlas för att säkerställa att risken för att reproduktionen ska skadas är så låg att dessa bestånd kan utnyttjas på ett hållbart sätt. Fiskeansträngningen bör därför i det område som undersökts av vetenskapliga rådgivande kommittén först begränsas till de tidigare nivåerna och därefter bör ingen ökning av denna nivå tillåtas.

(12)

De utlåtanden som förvaltningsåtgärderna bygger på bör i sig grundas på en vetenskaplig användning av relevanta uppgifter om flottornas kapacitet och verksamhet, från de utnyttjade resursernas biologiska status och från fiskets sociala och ekonomiska situation. Dessa uppgifter måste samlas in och presenteras i god tid så att AKFM:s underorgan hinner utarbeta sina utlåtanden.

(13)

Vid sitt årliga sammanträde 2008 antog AKFM en rekommendation om ett regionalt system för hamnstatsåtgärder för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat (IUU) fiske i AKFM-området. Rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (5) som gäller från och med den 1 januari 2010 täcker visserligen generellt sett innehållet i den rekommendationen, men vissa delar av denna såsom periodiciteten, omfattningen och förfarandena för hamnkontroller behöver regleras i denna förordning för att anpassa dem till särdragen i AKFM:s avtalsområde.

(14)

Kommissionen bör ges genomförandebefogenheter för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna i denna förordning när det gäller formatet och översändandet av rapporten om den fiskeverksamhet som bedrivits i områden med särskilda fiskebegränsningar, ansökningar om överföring av outnyttjade dagar på grund av dåligt väder under fredningstiden för fiske efter guldmakrill och rapporten om sådan överföring, rapporten i samband med uppgifter som samlas in om fiske efter guldmakrill, uppgifter om användning av den minsta maskstorleken för nätredskap som används för trålning efter bottenlevande bestånd i Svarta havet, och uppgifter om statistiska matriser samt när det gäller samarbete och utbyte av information med AKFM:s verkställande sekreterare. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (6).

(15)

I syfte att säkerställa att unionen fortsätter att uppfylla sina skyldigheter i enlighet med AKFM-avtalet bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på genomförande i unionslagstiftningen av ändringar som har blivit bindande för Europeiska unionen av befintliga AKFM-åtgärder som redan har genomförts i unionslagstiftningen när det gäller vidarebefordran av uppgifter till AKFM:s verkställande sekreterare om minsta maskstorlek i Svarta havet, översändandet till AKFM:s verkställande sekreterare av förteckningen över godkända fartyg som ska föras in i AKFM:s register, hamnstatsåtgärder, samarbete, information och rapportering, tabell, karta och geografiska koordinater över AKFM:s geografiska delområden, förfaranden för hamnstatskontroll för fartyg och AKFM:s statistiska matriser. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerande akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs regler för unionens tillämpning av de bevarande-, förvaltnings-, utnyttjande-, övervaknings-, marknadsförings- och tillämpningsföreskrifter för fiskeri- och vattenbruksprodukter som antagits av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM).

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning ska tillämpas på all yrkesmässig fiske- och vattenbruksverksamhet som bedrivs av EU:s fiskefartyg och av medborgare i medlemsstaterna i AKFM:s avtalsområde.

Förordningen ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 1967/2006.

2.   Genom undantag från punkt 1 ska denna förordning inte gälla för fiskeinsatser som uteslutande görs i vetenskapligt syfte och som utförs med tillstånd från och under överinseende av den medlemsstat vars flagg ett fartyg för, om kommissionen och den medlemsstat i vars vatten undersökningarna äger rum har underrättats om detta i förväg. Medlemsstater som gör fiskeinsatser i vetenskapligt syfte ska underrätta kommissionen, de medlemsstater i vars vatten undersökningarna äger rum och den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen om alla fångster från sådana fiskeinsatser.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner, utöver de definitioner som fastställs i artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (7) och artikel 2 i förordning (EG) nr 1967/2006:

a)   AKFM:s avtalsområde: Medelhavet, Svarta havet och anslutande vattenområden, enligt AKFM-avtalet.

b)   fiskeansträngning: den produkt som erhålls vid multiplikation av ett fiskefartygs kapacitet, uttryckt antingen i kW eller i GT (bruttoton) och verksamheten, uttryckt i dagar till sjöss.

c)   dag till sjöss: kalenderdag då ett fartyg är ute ur hamn, oavsett hur stor del av den dagen som det fartyget är närvarande i ett område.

d)   nummer i registret över EU:s fiskeflotta: CFR-nummer (Community Fleet Registration number) enligt definitionen i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 26/2004 av den 30 december 2003 om registret över gemenskapens fiskeflotta (8).

AVDELNING II

TEKNISKA ÅTGÄRDER

KAPITEL I

Områden med särskilda fiskebegränsningar

Avsnitt I

Område med särskilda fiskebegränsningar i Lejonbukten

Artikel 4

Inrättande av ett område med särskilda fiskebegränsningar

Ett område med särskilda fiskebegränsningar inrättas i östra Lejonbukten, som avgränsas av linjer som förenar följande geografiska koordinater:

42° 40′ N, 4° 20′ O

42° 40′ N, 5° 00′ O

43° 00′ N, 4° 20′ O

43° 00′ N, 5° 00′ O

Artikel 5

Fiskeansträngning

Fiskeansträngningen för bottenlevande bestånd för fartyg som använder släpredskap, bottenlångrev och flytande långrev samt förankrade nätredskap i området med begränsade fiskeansträngningar enligt artikel 4 får inte överskrida den nivå för fiskeansträngningen som tillämpades under 2008 av varje medlemsstat i det området.

Artikel 6

Fångstredovisning

Medlemsstaterna ska senast den 16 februari 2012 lämna in en förteckning i elektroniskt format till kommissionen över de fartyg som för deras flagg och som uppvisat en fångstredovisning under 2008 i det område som avses i artikel 4 och i AKFM:s geografiska delområde 7 enligt definitionen i bilaga I. Förteckningen ska innehålla fartygets namn, dess nummer i registret över EU:s fiskeflotta, den period under vilken fartyget haft tillstånd att fiska i det område som avses i artikel 4 och antalet dagar som varje fartyg tillbringat under 2008 i det geografiska delområdet 7 och mer specifikt i det område som avses i artikel 4.

Artikel 7

Fartyg med tillstånd

1.   För fartyg med tillstånd att fiska i det område som avses i artikel 4 ska deras medlemsstat utfärda ett fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (9).

2.   Fiskefartyg som inte uppvisat en fångstredovisning inom det område som avses i artikel 4 före den 31 december 2008 ska inte få tillstånd att börja fiska i detta område.

3.   Medlemsstaterna ska senast den 16 februari 2012 informera kommissionen om den gällande nationella lagstiftningen den 31 december 2008 beträffande

a)

det maximala antal timmar per dag som ett fartyg får bedriva fiskeverksamhet,

b)

det maximala tillåtna antalet dagar per vecka som ett fartyg får vara till sjöss och ute ur hamn, och

c)

den obligatoriska regleringen av när fiskefartygen får lämna, respektive ska återvända till, den hamn där de är registrerade.

Artikel 8

Skydd av känsliga livsmiljöer

Medlemsstaterna ska se till att det område som avses i artikel 4 skyddas från påverkan av all annan mänsklig verksamhet som utgör en fara för bevarandet av de särdrag som gör att lekmogen fisk samlas i området.

Artikel 9

Information

Medlemsstaterna ska före den 1 februari varje år lämna en rapport i elektroniskt format till kommissionen om den fiskeverksamhet som bedrivits i det område som avses i artikel 4.

Kommissionen får anta genomförandeakter om närmare bestämmelser för formatet och översändandet av rapporten om denna fiskeverksamhet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.2.

Avsnitt II

Områden med särskilda fiskebegränsningar avsedda att skydda känsliga djuphavsmiljöer

Artikel 10

Inrättande av områden med särskilda fiskebegränsningar

Fiske med bogserade skrapredskap och bottentrålar är förbjudet i följande områden:

a)

Djuphavsområde med särskilda fiskebegränsningar ”Lopheliarevet utanför Capo Santa Maria di Leuca” avgränsat av linjer som förenar följande koordinater:

39° 27,72′ N, 18° 10,74′ O

39° 27,80′ N, 18° 26,68′ O

39° 11,16′ N, 18° 32,58′ O

39° 11,16′ N, 18° 04,28′ O

b)

Djuphavsområde med särskilda fiskebegränsningar ”Område med utsipprande kolväten i Nildeltat” avgränsat av linjer som förenar följande koordinater:

31° 30,00′ N, 33° 10,00′ O

31° 30,00′ N, 34° 00,00′ O

32° 00,00′ N, 34° 00,00′ O

32° 00,00′ N, 33° 10,00′ O

c)

Djuphavsområde med särskilda fiskebegränsningar ”Eratosthenes djuphavsberg” avgränsat av linjer som förenar följande koordinater:

33° 00,00′ N, 32° 00,00′ O

33° 00,00′ N, 33° 00,00′ O

34° 00,00′ N, 33° 00,00′ O

34° 00,00′ N, 32° 00,00′ O

Artikel 11

Skydd av känsliga livsmiljöer

Medlemsstaterna ska säkerställa att deras behöriga myndigheter uppmanas att skydda känsliga djuphavsmiljöer i de områden som avses i artikel 10, särskilt mot påverkan från annan verksamhet som utgör en fara för bevarandet av dessa livsmiljöers särdrag.

KAPITEL II

Fastställande av en fredningstid för fiske efter guldmakrill med anordningar som samlar fisk

Artikel 12

Fredningstid

1.   Fiske efter guldmakrill (Coryphaena hippurus) med anordningar som samlar fisk (FAD) är förbjudet från och med den 1 januari till och med den 14 augusti varje år.

2.   Om en medlemsstat kan visa att fiskefartyg som för dess flagg inte har kunnat utnyttja sina normala fiskedagar på grund av dåligt väder, får den medlemsstaten, genom undantag från punkt 1, föra över FAD-dagar som dess fartyg inte har utnyttjat till och med den 31 januari påföljande år. I det fallet ska medlemsstaterna före slutet av året lämna in en ansökan till kommissionen om det antal dagar som ska föras över.

3.   Punkterna 1 och 2 ska även gälla för den förvaltningszon som avses i artikel 26.1 i förordning (EG) nr 1967/2006.

4.   Den ansökan som avses i punkt 2 ska innehålla följande uppgifter:

a)

En rapport med närmare uppgifter om det inställda fisket, däribland relevant meteorologisk information.

b)

Fartygets namn och dess nummer i registret över EU:s fiskeflotta.

5.   Kommissionen ska besluta om ansökningar av det slag som avses i punkt 2 inom sex veckor från datumet för mottagandet av en ansökan och ska informera medlemsstaten skriftligt om det beslutet.

6.   Kommissionen ska informera AKFM:s verkställande sekreterare om de beslut som fattas enligt punkt 5. Före den 1 november varje år ska medlemsstaterna sända en rapport till kommissionen om överföringen av outnyttjade dagar från tidigare år enligt punkt 2.

7.   Kommissionen får anta genomförandeakter om närmare bestämmelser för formatet och översändandet av de ansökningar som avses i punkt 4 och om rapporteringen om sådan överföring som avses i punkt 6. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.2.

Artikel 13

Fisketillstånd

Fiskefartyg som får delta i fiske efter guldmakrill ska beviljas ett fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1224/2009 och upptas i en förteckning som varje berörd medlemsstat ska överlämna till kommissionen med uppgift om fartygets namn och dess nummer i registret över EU:s fiskeflotta. Fartyg med en total längd under tio meter ska inneha ett fisketillstånd.

Detta krav ska även gälla den förvaltningszon som avses i artikel 26.1 i förordning (EG) nr 1967/2006.

Artikel 14

Insamling av uppgifter

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 199/2008 av den 25 februari 2008 om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (10) ska medlemsstaterna inrätta ett lämpligt system för insamling och behandling av uppgifter om fiskefångster och fiskeansträngningar.

2.   Medlemsstaterna ska senast den 15 januari varje år lämna en rapport till kommissionen om antalet fartyg som bedriver fiske och om det totala antalet landningar och omlastningar av guldmakrill som utförts under föregående år av de fiskefartyg som för deras flagg i varje geografiskt delområde som ingår i AFKM:s avtalsområde enligt bilaga I.

Kommissionen får anta genomförandeakter om närmare bestämmelser för formatet och översändandet av sådana rapporter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.2.

3.   Kommissionen ska vidarebefordra medlemsstaternas uppgifter till AKFM:s verkställande sekreterare.

KAPITEL III

Fiskeredskap

Artikel 15

Minsta maskstorlek i Svarta havet

1.   Den minsta maskstorleken för nätredskap som används för trålning efter bottenlevande bestånd i Svarta havet ska vara 40 mm. Nätstycken där maskstorleken är mindre än 40 mm får inte användas eller hållas ombord.

2.   Före den 1 februari 2012 ska de nätredskap som avses i punkt 1 ersättas av ett nätredskap med kvadratiska maskor på 40 mm i lyftet eller, på motiverad begäran av fartygsägaren, av ett nätredskap med diagonalmaskor på 50 mm, med en fastställd storleksselektivitet som motsvarar eller överskrider storleksselektiviteten hos nätredskap med kvadratiska maskor på 40 mm i lyftet.

3.   De medlemsstater vars fiskefartyg bedriver trålning efter bottenlevande bestånd i Svarta havet ska till kommissionen, första gången senast den 16 februari 2012 och därefter var sjätte månad, lämna en förteckning över sina fiskefartyg som bedriver sådan verksamhet i Svarta havet och som är utrustade med ett nätredskap med kvadratiska maskor på minst 40 mm i lyftet eller med nätredskap med diagonalmaskor på minst 50 mm liksom över den procentandel som fartygen motsvarar av hela den nationella flottan med bottentrålare.

Kommissionen får anta genomförandeakter om närmare bestämmelser för formatet och översändandet av de uppgifter som avses i denna punkt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.2.

4.   Kommissionen ska vidarebefordra uppgifterna i punkt 3 till AKFM:s verkställande sekreterare.

Artikel 16

Användning av bogserade skrapredskap och trålredskap

Användningen av bogserade skrapredskap och trålredskap på större vattendjup än 1 000 meter är förbjuden.

AVDELNING III

KONTROLLÅTGÄRDER

KAPITEL I

Fartygsregister

Artikel 17

Register över fartyg med tillstånd

1.   Före den 1 december varje år ska varje medlemsstat till kommissionen, via det vanliga dataöverföringsprogrammet, skicka en uppdaterad förteckning över de fartyg med en total längd över 15 meter som för dess flagg, är registrerade i dess territorium och som får fiska i AKFM:s avtalsområde enligt ett fisketillstånd som medlemsstaten utfärdat.

2.   Den förteckning som avses i punkt 1 ska omfatta följande uppgifter:

a)

Fartygets nummer i registret över EU:s fiskeflotta och dess yttre kännetecken enligt bilaga I till förordning (EG) nr 26/2004.

b)

Den period under vilken fiske och/eller omlastning beviljats.

c)

De fiskeredskap som används.

3.   Kommissionen ska skicka den uppdaterade förteckningen till AKFM:s verkställande sekreterare före den 1 januari varje år så att de berörda fartygen kan föras in i AKFM:s register över fartyg med en total längd över 15 meter som har tillstånd att fiska i AKFM:s avtalsområde (AKFM:s register).

4.   Eventuella ändringar i den förteckning som avses i punkt 1 ska anmälas till kommissionen för vidarebefordran via det vanliga dataöverföringsprogrammet, till AKFM:s verkställande sekreterare minst 10 dagar innan fartyget börjar fiska i AKFM:s avtalsområde.

5.   EU:s fiskefartyg med en total längd över 15 meter som inte förts in i den förteckning som avses i punkt 1 får inte fiska, behålla ombord, omlasta eller landa någon typ av fisk eller skaldjur inom AKFM:s avtalsområde.

6.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att

a)

endast fartyg som för deras flagg, finns upptagna i den förteckning som avses i punkt 1 och som ombord medför ett fisketillstånd som utfärdats av dem, har tillstånd att fiska i AKFM:s avtalsområde på de villkor som anges i tillståndet,

b)

fisketillstånd inte utfärdas till fartyg som har bedrivit olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) i AKFM:s avtalsområde eller någon annanstans, om inte de nya ägarna genom lämplig dokumentation kan styrka att de tidigare ägarna och operatörerna inte längre har någon nyttjanderätt eller några juridiska eller ekonomiska intressen i, eller på något sätt kan kontrollera fartygen eller att fartygen varken deltar i eller kan sammankopplas med IUU-fiske,

c)

deras nationella lagstiftning så långt det är möjligt förbjuder ägare och operatörer av fartyg som för deras flagg och som finns upptagna i den förteckning som avses i punkt 1 att delta i eller sammankopplas med fiske i AKFM:s avtalsområde som bedrivs av fartyg som inte finns upptagna i AKFM:s register,

d)

deras nationella lagstiftning så långt det är möjligt kräver att ägare av fartyg som för deras flagg och som finns upptagna i den förteckning som avses i punkt 1 är medborgare eller juridiska personer i flaggmedlemsstaten,

e)

deras fartyg följer alla AKFM:s relevanta åtgärder för bevarande och förvaltning.

7.   Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att förbjuda fiske, behållande ombord, omlastning och landning av fisk och skaldjur som fångats i AKFM:s avtalsområde som bedrivs av fartyg med en total längd över 15 meter som inte finns upptagna i AKFM:s register.

8.   Medlemsstaterna ska utan dröjsmål till kommissionen vidarebefordra alla uppgifter som visar att det finns starka skäl att misstänka att fartyg med en total längd över 15 meter som inte finns upptagna i AKFM:s register bedriver fiske eller omlastning av fisk och skaldjur i AKFM:s avtalsområde.

KAPITEL II

Hamnstatsåtgärder

Artikel 18

Tillämpningsområde

Detta kapitel ska gälla för tredjelands fiskefartyg.

Artikel 19

Förhandsmeddelande

Genom undantag från artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1005/2008 ska förhandsmeddelande inges minst 72 timmar före beräknad ankomst till hamnen.

Artikel 20

Hamnkontroller

1.   Utan hinder av artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1005/2008 ska medlemsstaterna utföra kontroller i sina utsedda hamnar av minst 15 % av landningarna och omlastningarna varje år.

2.   Utan hinder av artikel 9.2 i förordning (EG) nr 1005/2008 ska fiskefartyg som ankommer till en medlemsstats hamn utan förhandsmeddelande kontrolleras under alla omständigheter.

Artikel 21

Kontrollförfarande

Utöver kraven i artikel 10 i förordning (EG) nr 1005/2008 ska hamnkontrollerna uppfylla kraven i bilaga II till denna förordning.

Artikel 22

Avslag på begäran att få använda en hamn

1.   Medlemsstaterna ska inte tillåta ett tredjelandsfartyg att använda deras hamnar för landning, omlastning eller beredning av fiskeriprodukter som fångats i AKFM:s avtalsområde och ska likaså neka fartyget tillträde till hamntjänster, däribland bränslepåfyllning och proviantering, om fartyget

a)

inte uppfyller kraven i denna förordning,

b)

är upptaget i en förteckning över fartyg vilka har deltagit i, eller har stött, IUU-fiske som har upprättats av en regional fiskeriförvaltningsorganisation, eller

c)

inte har ett giltigt tillstånd att fiska eller bedriva fiskerirelaterad verksamhet i AKFM:s avtalsområde.

Genom undantag från första stycket ska inget hindra medlemsstaterna från att tillåta ett tredjelandsfartyg att vid force majeure eller i nödsituationer enligt artikel 18 i Förenta nationernas havsrättskonvention (11) använda deras hamnar för att få tillgång till tjänster som är absolut nödvändiga för att finna en lösning på dessa situationer.

2.   Punkt 1 ska gälla utöver bestämmelserna om avslag på begäran att få använda en hamn i artiklarna 4.2, 37.5 och 37.6 i förordning (EG) nr 1005/2008.

3.   Om en medlemsstat, i enlighet med punkterna 1 eller 2, har förbjudit ett fartyg från tredjeland att använda dess hamnar, ska medlemsstaten utan dröjsmål underrätta fiskefartygets befälhavare, flaggstaten, kommissionen samt AKFM:s verkställande sekreterare om detta.

4.   Om skälen till medlemsstatens vägran att ge tillträde till sina hamnar enligt punkterna 1 och 2 inte längre föreligger, ska medlemsstaten upphäva sitt förbud och underrätta de adressater som avses i punkt 3 om det upphävandet.

AVDELNING IV

SAMARBETE, INFORMATION OCH RAPPORTERING

Artikel 23

Samarbete och information

1.   Kommissionen och medlemsstaterna ska samarbeta och utbyta information med AKFM:s verkställande sekreterare, särskilt genom att

a)

begära uppgifter från och lämna uppgifter till relevanta databaser,

b)

begära samarbete och samarbeta för att främja ett effektivt genomförande av denna förordning.

2.   Medlemsstaterna ska se till att deras nationella fiskerirelaterade informationssystem möjliggör ett direkt elektroniskt utbyte av information om hamnstatskontroller enligt avdelning III mellan dem och AKFM:s sekretariat, varvid vederbörlig hänsyn ska tas till lämpliga krav på konfidentialitet.

3.   Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att möjliggöra ett elektroniskt utbyte av information mellan berörda nationella myndigheter och för att samordna dessa myndigheters verksamhet vid genomförandet av de åtgärder som fastställs i avdelning III kapitel II.

4.   Medlemsstaterna ska för tillämpningen av denna förordning upprätta en förteckning över kontaktpunkter som utan dröjsmål ska sändas elektroniskt till kommissionen, AKFM:s verkställande sekreterare och de avtalsslutande parterna i AKFM.

5.   Kommissionen får anta genomförandeakter om närmare bestämmelser för samarbete och informationsutbyte. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.2.

Artikel 24

Rapportering av statistiska matriser

1.   Medlemsstaterna ska före den 1 maj varje år överföra informationen beträffande Uppgifterna 1.1, 1.2, 1.3, 1.4 och 1.5 i AKFM:s statistiska matris enligt bilaga III, avsnitt C, till AKFM:s verkställande sekreterare.

2.   Vid överföringen av de uppgifter som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna använda sig av AKFM:s dataregistreringssystem eller av någon annan lämplig standard eller något annat lämpligt protokoll för överföring av uppgifter som upprättats av AKFM:s verkställande sekreterare och som finns tillgängligt på AKFM:s webbplats.

3.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de uppgifter som de har överfört enligt denna artikel.

Kommissionen får anta genomförandeakter om närmare bestämmelser för formatet och översändandet av de uppgifter som avses i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 25.2.

AVDELNING V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 25

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté för fiske och vattenbruk som inrättats genom artikel 30.1 i förordning (EG) nr 2371/2002. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt, ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 26

Delegering av befogenheter

I syfte att i unionslagstiftning genomföra ändringar, som blir bindande för unionen, av befintliga AKFM-åtgärder som redan har genomförts i unionslagstiftning ska kommissionen, så långt det är nödvändigt, ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 27 för att ändra bestämmelserna i denna förordning när det gäller följande:

a)

Vidarebefordran av uppgifter till AKFM:s verkställande sekreterare enligt artikel 15.4.

b)

Översändandet till AKFM:s verkställande sekreterare av förteckningen över godkända fartyg enligt artikel 17.

c)

Hamnstatsåtgärder enligt artiklarna 18–22.

d)

Samarbete, information och rapportering enligt artiklarna 23 och 24.

e)

Tabellen, kartan och de geografiska koordinaterna över AKFM:s geografiska delområden enligt bilaga I.

f)

Förfaranden för hamnstatskontroll för fartyg enligt bilaga II.

g)

AKFM:s statistiska matriser enligt bilaga III.

Artikel 27

Delegeringens utövande

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta de delegerade akter som avses i artikel 26 ska ges till kommissionen för en period av tre år från och med den 19 januari 2012. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast sex månader före utgången av perioden av tre år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 26 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Beslutet påverkar inte sådana delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 26 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 28

Ändringar av förordning (EG) nr 1967/2006

Förordning (EG) nr 1967/2006 ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 4 ska punkt 3 utgå.

2.

Artikel 9.3 ska ersättas med följande:

”3.   För andra släpnät än de som anges i punkt 4 ska minsta maskstorlek vara

a)

ett nätredskap med kvadratiska maskor på minst 40 mm i lyftet, eller

b)

på motiverad begäran av fartygsägaren, ett nätredskap med diagonalmaskor på 50 mm, som ska ha en fastställd storleksselektivitet som motsvarar eller överskrider storleksselektiviteten hos nätredskap som avses i led a.

Fiskefartygen får endast använda och hålla ombord en av de två typerna av nät.

Kommissionen ska senast den 30 juni 2012 för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om genomförandet av denna punkt och utifrån denna rapport och på grundval av den information som medlemsstaterna har lämnat före den 31 december 2011 lägga fram lämpliga förslag till eventuella justeringar.”

3.

Artikel 24 ska utgå.

4.

I artikel 27 ska punkterna 1 och 4 utgå.

Artikel 29

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 13 december 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

M. SZPUNAR

Ordförande


(1)  EUT C 354, 28.12.2010, s. 71.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 8 mars 2011 (ännu ej offentliggjord I EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 20 oktober 2011. Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2011.

(3)  EGT L 190, 4.7.1998, s. 34.

(4)  EUT L 409, 30.12.2006, s. 11, ersatt genom rättelse (EUT L 36, 8.2.2007, s. 6).

(5)  EUT L 286, 29.10.2008, s. 1.

(6)  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(7)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

(8)  EUT L 5, 9.1.2004, s. 25.

(9)  EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.

(10)  EUT L 60, 5.3.2008, s. 1.

(11)  EGT L 179, 23.6.1998, s. 3.


BILAGA I

A)   Tabell över AKFM:s geografiska delområden

FAO delområde

FAO:s statistiska sektioner

Geografiska delområden

VÄSTRA

1.1

BALEARERNA

1

norra Alboránsjön

2

ön Alborán

3

södra Alboránsjön

4

Algeriet

5

öarna Balearerna

6

norra Spanien

11.1

(västra) Sardinien

1.2

LEJONBUKTEN

7

Lejonbukten

1.3

SARDINIEN

8

ön Korsika

9

Liguriska havet och norra Tyrrenska havet

10

södra Tyrrenska havet

11.2

(östra) Sardinien

12

norra Tunisien

CENTRALA

2.1

ADRIATISKA HAVET

17

norra Adriatiska havet

18

södra Adriatiska havet (del)

2.2

JONISKA HAVET

13

Hammamet-bukten

14

Gabès-bukten

15

ön Malta

16

söder om Sicilien

18

södra Adriatiska havet (del)

19

västra Joniska havet

20

östra Joniska havet

21

södra Joniska havet

ÖSTRA

3.1

EGEISKA HAVET

22

Egeiska havet

23

ön Kreta

3.2

LEVANTEN

24

norra Levanten

25

ön Cypern

26

södra Levanten

27

Levanten

SVARTA HAVET

4.1

MARMARA-SJÖN

28

Marmarasjön

4.2

SVARTA HAVET

29

Svarta havet

4.3

AZOVSKA SJÖN

30

Azovska sjön

B)   Karta över AKFM:s geografiska delområden (AKFM, 2009)

Image

C)   Geografiska koordinater för AKFM:s geografiska delområden (AKFM, 2009)

Geografiska delområden

Gränser

1

Kustlinje

36° N 5° 36′ V

36° N 3° 20′ V

36° 05′ N 3° 20′ V

36° 05′ N 2° 40′ V

36° N 2° 40′ V

36° N 1° 30′ V

36° 30′ N 1° 30′ V

36° 30′ N 1° V

37° 36′ N 1° V

2

36° 05′ N 3° 20′ V

36° 05′ N 2° 40′ V

35° 45′ N 3° 20′ V

35° 45′ N 2° 40′ V

3

Kustlinje

36° N 5° 36′ V

35° 49′ N 5° 36′ V

36° N 3° 20′ V

35° 45′ N 3° 20′ V

35° 45′ N 2° 40′ V

36° N 2° 40′ V

36° N 1° 13′ V

Gränsen Marocko–Algeriet

4

Kustlinje

36° N 2° 13′ V

36° N 1° 30′ V

36° 30′ N 1° 30′ V

36° 30′ N 1° V

37° N 1° V

37° N 0° 30′ O

38° N 0° 30′ O

38° N 8° 35′ O

Gränsen Algeriet–Tunisien

Gränsen Marocko–Algeriet

5

38° N 0° 30′ O

39° 30′ N 0° 30′ O

39v 30′ N 1° 30′ V

40° N 1° 30′ O

40° N 2° O

40° 30′ N 2° O

40° 30′ N 6° O

38° N 6° O

6

Kustlinje

37° 36′ N 1° V

37° N 1° V

37° N 0° 30′ O

39° 30′ N 0° 30′ O

39° 30′ N 1° 30′ V

40° N 1° 30′ O

40° N 2° O

40° 30′ N 2° O

40° 30′ N 6° O

41° 47′ N 6° O

42° 26′ N 3° 09′ O

7

Kustlinje

42° 26′ N 3° 09′O

41° 20′ N 8° O

Gränsen Frankrike–Italien

8

43° 15′ N 7° 38′ O

43° 15′ N 9° 45′ O

41° 18′ N 9° 45′ O

41° 20′ N 8° O

41° 18′ N 8° O

9

Kustlinje

Gränsen Frankrike–Italien

43° 15′ N 7° 38′ O

43° 15′ N 9° 45′ O

41° 18′ N 9° 45′ O

41° 18′ N 13° O

10

Kustlinje (inklusive norra Sicilien)

41° 18′ N 13° O

41° 18′ N 11° O

38° N 11° O

38° N 12° 30′ O

11

41° 47′ N 6° O

41° 18′ N 6° O

41° 18′ N 11° O

38° 30′ N 11° O

38° 30′ N 8° 30′ O

38° N 8° 30′ O

38° N 6° O

12

Kustlinje

Gränsen Algeriet–Tunisien

38° N 8° 30′ O

38° 30′ N 8° 30′ O

38° 30′ N 11° O

38° N 11° O

37° N 12° O

37° N 11° 04′O

13

Kustlinje

37° N 11° 04′O

37° N 12° O

35° N 13° 30′ O

35° N 11° O

14

Kustlinje

35° N 11° O

35° N 15° 18′ O

Gränsen Tunisien–Libyen

15

36° 30′ N 13° 30′ O

35° N 13° 30′ O

35° N 15° 18′ O

36° 30′ N 15° 18′ O

16

Kustlinje

38° N 12° 30′ O

38° N 11° O

37° N 12° O

35° N 13° 30′ O

36° 30′ N 13° 30′ O

36° 30′ N 15° 18′ O

37° N 15° 18′ O

17

Kustlinje

41° 55′N 15° 08′O

Gränsen Kroatien–Montenegro

18

Kustlinje (ömse sidor)

41° 55′ N 15° 08′O

40° 04′ N 18° 29′O

Gränsen Kroatien–Montenegro

Gränsen Albanien–Grekland

19

Kustlinje (inklusive östra Sicilien)

40° 04′ N 18° 29′ O

37° N 15° 18′ O

35° N 15° 18′ O

35° N 19° 10′ O

39° 58′ N 19° 10′ O

20

Kustlinje

Gränsen Albanien–Grekland

39° 58′ N 19° 10′ O

35° N 19° 10′ O

35° N 23° O

36° 30′ N 23° O

21

Kustlinje

Gränsen Tunisien–Libyen

35° N 15° 18′ O

35° N 23° O

34° N 23° O

34° N 25° 09′ O

Gränsen Libyen–Egypten

22

Kustlinje

36° 30′ N 23° O

36° N 23° O

36° N 26° 30′ O

34° N 26° 30′ O

34° N 29° O

36° 43′ N 29° O

23

36° N 23° O

36° N 26° 30′O

34° N 26° 30′O

34° N 23° O

24

Kustlinje

36° 43′N 29° O

34° N 29° O

34° N 32° O

35° 47′ N 32° O

35° 47′N 35° O

Gränsen Turkiet–Syrien

25

35° 47′ N 32° O

34° N 32° O

34° N 35° O

35° 47′ N 35° O

26

Kustlinje

Gränsen Libyen–Egypten

34° N 25° 09′ O

34° N 34° 13′ O

Gränsen Egypten–Gazaremsan

27

Kustlinje

Gränsen Egypten–Gazaremsan

34° N 34° 13′ O

34° N 35° O

35° 47′ N 35° O

Gränsen Turkiet–Syrien

28

 

29

 

30

 


BILAGA II

Förfaranden för hamnstatskontroll för fartyg

1.   Identifiering av fartyg

Hamninspektörerna ska

a)

kontrollera att den officiella dokumentationen ombord är giltig, om nödvändigt genom lämplig kontakt med fartygens flaggstat eller genom kontroll av fartygens internationella registrering,

b)

om nödvändigt, ombesörja en officiell översättning av dokumentationen,

c)

kontrollera att fartygets namn, flagg och distriktsbeteckning (däribland fartygets IMO-identifieringsnummer när sådant finns) samt internationella anropssignal är korrekta,

d)

i möjligaste mån undersöka om fartyget har bytt namn och/eller flagg och, i så fall, notera tidigare namn respektive flagg,

e)

anteckna registreringshamn, namn och adress avseende fartygets ägare (samt fartygsoperatör och verklig ägare, om andra än ägaren), ombudet och befälhavaren, samt även företagets och den registrerade ägarens unika ID-nummer, om sådant finns tillgängligt, och

f)

anteckna namn och adress avseende eventuella tidigare ägare under de senaste fem åren.

2.   Tillstånd

Hamninspektörerna ska kontrollera att tillstånden att fiska eller transportera fisk och fiskeriprodukter överensstämmer med de uppgifter som samlats in enligt punkt 1 samt granska tillståndens giltighet och räckvidd vad gäller områden, arter och fiskeredskap.

3.   Annan dokumentation

Hamninspektörerna ska granska all relevant dokumentation, inklusive handlingar i elektroniskt format. I relevant dokumentation ingår loggböcker, särskilt fiskeloggboken, samt besättningslistan, lastplaner samt ritningar och beskrivningar av lastrummen för fisk, om sådana finns tillgängliga. Sådana lastrum och områden får inspekteras för kontroll av huruvida storleken och utformningen överensstämmer med nämnda ritningar och beskrivningar samt om fångsten lagras i enlighet med lastplanerna. I förekommande fall ska dokumentationen även omfatta sådana fångstdokument eller handelsdokument som utfärdats av en regional fiskeriförvaltningsorganisation.

4.   Fiskeredskap

a)

Hamninspektörerna ska kontrollera att fiskeredskapen ombord överensstämmer med villkoren enligt tillstånden. Det är också tillåtet att kontrollera fiskeredskapen för att säkerställa att t.ex. maskstorlekar (och eventuella anordningar), nätredskapens längd och krokarnas storlek överensstämmer med tillämpliga regler och att redskapens identifieringsnummer motsvarar uppgifterna i fartygets tillstånd.

b)

Hamninspektörerna får också genomsöka fartyget för att försäkra sig om att inga fiskeredskap har stuvats utom synhåll eller att inga på annat sätt olagliga redskap finns ombord.

5.   Fisk och fiskeriprodukter

a)

Hamninspektörerna ska så långt det är möjligt undersöka om fisk och fiskeriprodukter ombord har fångats i enlighet med villkoren i gällande tillstånd. I samband med detta ska hamninspektörerna granska fiskeloggboken och inlämnade rapporter, däribland de som fartyget sänt via det satellitbaserade övervakningssystemet (VMS), om ett sådant system finns.

b)

För att fastställa vilka kvantiteter och arter som finns ombord får hamninspektörerna kontrollera fisken i lastrummet eller i samband med landningen. Hamninspektörerna får öppna lådor/kartonger med förpackad fisk samt flytta fisk eller lådor/kartonger för att kontrollera att lastens innehåll är korrekt.

c)

Om fartyget håller på att lossa får hamninspektörerna kontrollera vilka arter och kvantiteter som landas. Sådan kontroll kan omfatta produkttyp, levande vikt (kvantiteter i förhållande till loggboken) samt den omräkningsfaktor som används för att räkna om bearbetad vikt till levande vikt. Hamninspektörerna får också undersöka den fångst som eventuellt fortfarande finns ombord.

d)

Hamninspektörerna får kontrollera mängden och sammansättningen i fråga om all fångst ombord, även genom stickprovskontroll.

6.   Kontroll av IUU-fiske

Artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 gäller.

7.   Rapport

Efter avslutad kontroll ska inspektören upprätta och underteckna en skriftlig rapport, och en kopia ska lämnas till fartygets befälhavare.

8.   Resultaten av hamnstatskontroller

I kontrollresultaten ska minst följande uppgifter ingå:

1.

Kontrollreferenser

Kontrollmyndighet (namn på kontrollmyndighet eller det organ som utsetts av den myndigheten).

Inspektörens namn.

Datum och tidpunkt för kontroll.

Kontrollhamn (den plats där fartyget inspekteras).

Datum (den dag då rapporten slutförs).

2.

Identifiering av fartyg

Fartygets namn.

Typ av fartyg.

Typ av fiskeredskap.

Distriktsbeteckning (numret på fartygets sida) och IMO-nummer (om sådant finns) eller annat nummer, beroende på vad som är tillämpligt.

Internationell radioanropssignal.

MMSI-nummer (Maritime Mobile Service Identity number), om sådant finns.

Flaggstat (den stat där fartyget är registrerat).

Eventuella tidigare namn och tidigare flagg.

Hemmahamn (den hamn där fartyget är registrerat) och tidigare hemmahamnar.

Fartygets ägare (namn, adress, kontaktuppgifter).

Fartygets verkliga ägare, om annan än ägaren (namn, adress, kontaktuppgifter).

Fartygsoperatören (ansvarig för fartygets användning), om annan än ägaren (namn, adress, kontaktuppgifter).

Fartygsombud (namn, adress, kontaktuppgifter).

Eventuell tidigare ägares namn och adress.

Befälhavarens och fiskeskepparens namn, nationalitet och yrkeskvalifikationer.

Besättningslista.

3.

Fisketillstånd (licenser/tillstånd)

Fartygets tillstånd att fiska eller transportera fisk och fiskprodukter.

Stater som utfärdat tillstånden.

Villkor för tillstånden, inklusive områden och varaktighet.

Behörig regional fiskeriförvaltningsorganisation.

Områden, tillämpningsområde och varaktighet som anges i tillstånden.

Uppgifter om tillåten tilldelning – kvot, fiskeansträngning eller annat.

Uppgifter om tillåtna arter, bifångster och fiskeredskap.

Omlastningsjournaler och omlastningsdokument (om tillämpligt).

4.

Uppgifter om fiskeresan

Datum, klockslag, zon och plats för inledande av den aktuella fiskeresan.

Besökta områden (inträde i och utträde ur olika områden).

Omlastningsverksamhet till sjöss (datum, arter, plats, kvantitet omlastad fisk).

Senast besökta hamn.

Datum och tid när den aktuella fiskeresan avslutades.

Nästa utsedda anlöpshamn, i förekommande fall.

5.

Resultat av fångstinspektionen

Start och avslutning av lossning (klockslag och datum).

Fiskarter.

Produkttyp.

Levande vikt (kvantiteter enligt loggboken).

Relevant omräkningsfaktor.

Bearbetad vikt (landade kvantiteter, indelade enligt art och presentationssätt).

Motsvarande levande vikt (landade kvantiteter i motsvarande levande vikt, uttryckt som ”produktvikten multiplicerad med omräkningsfaktorn”).

Avsedd destination för den fisk och de fiskeriprodukter som inspekterats.

Kvantitet och fiskarter som behållits ombord, om tillämpligt.

6.

Resultat av redskapsinspektionen

Uppgifter om redskapstyper.

7.

Slutsatser

Slutsatserna från kontrollen ska innehålla uppgifter om de överträdelser som bedöms ha begåtts tillsammans med en hänvisning till relevanta regler och åtgärder. Allt bevismaterial ska bifogas kontrollrapporten.


BILAGA III

A)   AKFM:s/SAC:s flottsegmentindelning

Grupper

< 6 meter

6–12 meter

12–24 meter

Längre än 24 meter

1.

Små kombinationsfartyg utan motor

A

 

 

2.

Små kombinationsfartyg med motor

B

C

 

 

3.

Trålare

 

D

E

F

4.

Snörpvadsfartyg

 

G

H

5.

Långrevsfartyg

 

I

6.

Flyttrålare

 

J

7.

Notfartyg för tonfiskfiske

 

 

K

8.

Fartyg med skrapredskap

 

L

 

9.

Kombinationsfartyg

 

 

M

Beskrivning av segment

A   Små kombinationsfartyg utan motor– Alla fartyg med en längd under 12 meter (Loa) utan motor (vind eller framdrivning).

B   Små kombinationsfartyg med motor med en längd under 6 meter– Alla fartyg med en längd under 6 meter (Loa) med motor.

C   Små kombinationsfartyg med motor med en längd på mellan 6 och 12 meter– Alla fartyg med en längd på mellan 6 och 12 meter (Loa) med motor, som använder olika redskap under året utan att något av dem dominerar tydligt eller som använder ett redskap som inte ingår i denna klassificering.

D   Trålare med en längd under 12 meter– Alla fartyg med en längd under 12 meter (Loa) vars fiskeansträngning till över hälften avsätts för fiske med bottentrål.

E   Trålare med en längd på mellan 12 och 24 meter– Alla fartyg med en längd på mellan 12 och 24 meter (Loa) vars fiskeansträngning till över hälften avsätts för fiske med bottentrål.

F   Trålare med en längd över 24 meter– Alla fartyg med en längd över 24 meter (Loa) vars fiskeansträngning till över hälften avsätts för fiske med bottentrål.

G   Snörpvadsfartyg med en längd på mellan 6 och 12 meter– Alla fartyg på mellan 6 och 12 meter (Loa) vars fiskeansträngning till över hälften avsätts för fiske med snörpvad.

H   Snörpvadsfartyg med en längd över 12 meter– Alla fartyg med en längd över 12 meter (Loa), vars fiskeansträngning till över hälften avsätts för fiske med snörpvad, förutom de fartyg som fiskar med tonfiskvad någon gång under året.

I   Långrevsfartyg med en längd över 6 meter– Alla fartyg med en längd över 6 meter (Loa) vars fiskeansträngning till över hälften avsätts för fiske med långrev.

J   Flyttrålare med en längd över 6 meter– Alla fartyg med en längd över 6 meter (Loa) vars fiskeansträngning till över hälften avsätts för fiske med flyttrål.

K   Notfartyg för tonfiskfiske– Alla fartyg som fiskar med tonfiskvad under någon period av året.

L   Fartyg med skrapredskap med en längd över 6 meter– Alla fartyg med en längd över 6 meter (Loa) vars fiskeansträngning till över hälften avsätts för fiske med skrapredskap.

M   Kombinationsfartyg med en längd över 12 meter– Alla fartyg med en längd över 12 meter (Loa), som använder olika redskap under året utan att något av dem dominerar tydligt eller som använder ett redskap som inte ingår i denna klassificering.

Anm.: Uppgifter kan föras in i alla celler. Vissa celler har lämnats tomma i tabellen ovan eftersom dessa segment inte anses omfatta någon större mängd fartyg. Uppgiften i en ”tom cell” kan dock vid behov föras in i den lämpligaste intilliggande ”grå cellen”.

B)   Tabell för mätning av nominell fiskeansträngning

Redskap

Antal och mått

Kapacitet

Verksamhet

Nominell fiskeansträngning (1)

Skrapredskap (för musslor)

Öppen öppning, öppningens bredd

GT

Fisketid

Muddrad bottenyta (2)

Trål (inklusive skrapredskap för plattfiskar)

Typ av trål (flyttrål, bottentrål)

GT och/eller BRT

Maskinstyrka

Maskstorlek

Nätstorlek (öppningens bredd)

Hastighet

GT

Tid Fiske

GT × dagar

GT × timmar

kW × dagar

Snörpvad

Nätets längd och höjd

GT

Ljusstyrka

Antal små fartyg

GT

Nätets längd och höjd

Söktid

Drag

GT × drag

Nätets längd × drag

Nät

Typ av nät (t.ex. grimgarn, nät osv.)

Nätets längd (enligt förordningar)

GT

Nätets yta

Maskstorlek

Nätets längd och höjd

Fisketid

Nätets längd × dagar

Yta x dagar

Långrev

Antal krokar

GT

Antal långrevar

Krokarnas utseende

Agn eller bete

Antal krokar

Antal ångrevar

Fisketid

Antal krokar × timmar

Antal krokar × dagar

Antal långrevar × dagar/timmar

Fällor

GT

Antal fällor

Fisketid

Antal fällor × dagar

Snörpvad/Anordningar som samlar fisk

Antal anordningar som samlar fisk

Antal anordningar som samlar fisk

Antal resor

Antal anordningar som samlar fisk × Antal resor

C)   AKFM Task 1 – Operativa enheter

Image


(1)  De mått på fiskeansträngningen som inte omfattar en tidsaktivitet ska avse en tidsperiod (dvs. år).

(2)  Bör avse ett särskilt område (med angivande av ytan) i syfte att uppskatta fiskeintensiteten (fiskeansträngning/km2) och koppla fiskeansträngningen till de utnyttjade fisksamhällena.


Rättelser

30.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/62


RÄTTELSEPROTOKOLL

till fördraget mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen, undertecknat i Aten den 16 april 2003

( Europeiska unionens officiella tidning L 236 av den 23 september 2003 )

Denna rättelse har genomförts genom ett rättelseprotokoll som undertecknades i Rom den 2 december 2011 med Republiken Italiens regering som depositarie.

På sidan 799, anslutningsakten, bilaga IV ”Förteckning enligt artikel 22 i anslutningsakten”, avsnitt 5 ”Tullunionen”, om tillämpningen av förordning (EEG) nr 2913/92 och förordning (EEG) nr 2454/93, punkt 1 b, ska det

i stället för:

”b)

Ett bevis på gemenskapsstatus enligt artikel 314 c och artikel 315 i förordning (EEG) nr 2454/93.”

vara:

”b)

Ett bevis på gemenskapsstatus enligt artikel 314c och artikel 315 i förordning (EEG) nr 2454/93.”.