21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/1

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/2

(1)

Europeiska unionen har som mål att bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

(2)

I artikel 82.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs det att det straffrättsliga samarbetet inom unionen ska bygga på principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden.

(3)

Enligt Stockholmsprogrammet ”Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd” (2) bör ömsesidigt erkännande omfatta alla typer av domar och avgöranden av rättslig art, vilka beroende på rättssystem kan vara antingen straffrättsliga eller administrativa. I programmet uppmanas även kommissionen och medlemsstaterna att undersöka hur lagstiftning och praktiska stödåtgärder till skydd för brottsoffer kan förbättras. I programmet påpekas också att brottsoffer kan erbjudas särskilda skyddsåtgärder, som bör gälla inom unionen. Detta direktiv ingår i en enhetlig och övergripande uppsättning åtgärder för brottsoffers rättigheter.

(4)

I Europaparlamentets resolution av den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor uppmanas medlemsstater att förbättra den nationella lagstiftningen och politiken för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor och att agera för att angripa orsakerna till våld mot kvinnor, inte minst genom förebyggande åtgärder, och unionen uppmanas att garantera alla våldsoffers rätt till hjälp och stöd. I Europaparlamentets resolution av den 10 februari 2010 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2009 stöds förslaget om att inrätta den europeiska skyddsordern för brottsoffer.

(5)

I sin resolution av den 10 juni 2011 om en färdplan för att stärka brottsoffers rättigheter och skyddet för brottsoffer, särskilt i samband med straffrättsliga förfaranden, uttalade rådet att åtgärder bör vidtas på unionsnivå för att stärka brottsoffers rättigheter och skyddet för brottsoffer och uppmanade kommissionen att lägga fram lämpliga förslag för detta ändamål. Inom denna ram bör en mekanism skapas för att säkerställa ömsesidigt erkännande medlemsstaterna emellan av beslut om skyddsåtgärder för brottsoffer. Enligt den resolutionen bör detta direktiv, som gäller ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder som vidtas i straffrättsliga frågor, kompletteras av en lämplig mekanism för åtgärder vidtagna i civilrättsliga frågor.

(6)

I ett gemensamt rättsligt område utan inre gränser är det nödvändigt att säkerställa att det skydd som tillhandahålls en fysisk person i en medlemsstat bibehålls och fortsätter att gälla i varje annan medlemsstat till vilken personen flyttar eller har flyttat. Det bör också säkerställas att unionsmedborgares legitima utövande av rätten att fritt röra sig och bosätta sig inom medlemsstaternas territorium i enlighet med artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 21 i EUF-fördraget inte leder till att en person förlorar sitt skydd.

(7)

För att dessa mål ska kunna uppnås bör det i detta direktiv formuleras regler, varigenom det skydd som härrör från vissa skyddsåtgärder som har meddelats enligt en medlemsstats lagstiftning (den utfärdande staten) kan utvidgas till att gälla i en annan medlemsstat, där den skyddade personen beslutar att bosätta eller uppehålla sig (den verkställande staten).

(8)

Detta direktiv tar hänsyn till medlemsstaternas olika rättstraditioner och till den omständigheten att effektivt skydd kan tillhandahållas genom skyddsordrar utfärdade av en annan myndighet än en brottmålsdomstol. I detta direktiv införs inte något krav på ändring av nationella system för att meddela skyddsåtgärder och inte heller något krav på att ett straffrättsligt system för att verkställa en europeisk skyddsorder införs eller förändras.

(9)

Detta direktiv är tillämpligt på skyddsåtgärder som specifikt syftar till att skydda en person mot en annan persons brottsliga gärning som på något sätt kan utgöra en fara för den skyddade personens liv eller fysiska, psykiska och sexuella integritet, till exempel genom att förhindra alla former av trakasserier, liksom för dennes värdighet och personliga frihet, till exempel genom att förhindra bortföranden, förföljelse och andra former av indirekt tvång, och som syftar till att förebygga nya brottsliga gärningar eller att begränsa följderna av redan begångna brottsliga gärningar. Dessa personliga rättigheter för den skyddade personen motsvarar grundläggande värden som erkänns och upprätthålls i alla medlemsstater. En medlemsstat är emellertid inte skyldig att utfärda en europeisk skyddsorder på grundval av en straffrättslig åtgärd som inte särskilt är avsedd för att skydda en person utan främst har andra syften, exempelvis gärningsmannens sociala rehabilitering. Det är viktigt att understryka att detta direktiv gäller skyddsåtgärder som syftar till att skydda alla brottsoffer och inte enbart offer för könsrelaterat våld med beaktande av särdragen i varje berörd brottstyp.

(10)

Detta direktiv är tillämpligt på skyddsåtgärder som har meddelats i straffrättsliga frågor och omfattar således inte skyddsåtgärder som har meddelats i civilrättsliga frågor. För att en skyddsåtgärd ska vara verkställbar i enlighet med detta direktiv är det inte nödvändigt att det i ett slutligt beslut har fastställts att ett brott har begåtts. Det spelar inte heller någon roll om det är en straffrättslig, administrativ eller civilrättslig myndighet som meddelar en skyddsåtgärd. Detta direktiv medför ingen skyldighet för medlemsstaterna att ändra sin nationella lagstiftning för att kunna meddela skyddsåtgärder inom ramen för ett straffrättsligt förfarande.

(11)

Detta direktiv är avsett att vara tillämpligt på skyddsåtgärder som har meddelats till förmån för brottsoffer eller potentiella brottsoffer. Detta direktiv bör därför inte tillämpas på åtgärder som meddelas avseende vittnesskydd.

(12)

Om en skyddsåtgärd enligt definitionen i detta direktiv meddelas för att skydda en anhörig till den person som primärt ska skyddas, får en europeisk skyddsorder begäras och utfärdas även avseende den anhörige, enligt de villkor som anges i detta direktiv.

(13)

Varje begäran om utfärdande av en europeisk skyddsorder bör behandlas med vederbörlig skyndsamhet, med beaktande av ärendets specifika omständigheter, däribland hur brådskande ärendet är, vilket datum den skyddade personen förväntas ankomma till den verkställande statens territorium och om möjligt hur allvarlig fara den skyddade personen är utsatt för.

(14)

Om det enligt detta direktiv ska lämnas upplysningar till den skyddade personen eller den person som är orsak till fara, bör dessa upplysningar även lämnas till den berörda personens förmyndare eller ombud, om sådana förekommer. Den skyddade personen, den person som är orsak till fara eller förmyndaren eller ombudet i förfarandet behöver också få de upplysningar som avses i detta direktiv på ett språk som den personen förstår, vilket bör uppmärksammas på vederbörligt sätt.

(15)

I förfarandena för utfärdande och erkännande av en europeisk skyddsorder bör de behöriga myndigheterna visa vederbörlig hänsyn till brottsoffrens behov, däribland särskilt sårbara personer, till exempel minderåriga eller personer med funktionshinder.

(16)

Vid tillämpningen av detta direktiv kan en skyddsåtgärd ha utfärdats till följd av en dom i enlighet med rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder (3) eller till följd av ett beslut om övervakningsåtgärder i enlighet med rådets rambeslut 2009/829/RIF av den 23 oktober 2009 om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (4). Om ett beslut har meddelats i den utfärdande staten på grundval av något av dessa rambeslut, bör det förfarandet för erkännande följas i den verkställande staten. Detta bör emellertid inte utesluta möjligheten att överföra en europeisk skyddsorder till en annan medlemsstat än den som verkställer beslut på grundval av dessa rambeslut.

(17)

I överensstämmelse med artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska den person som är orsak till fara, antingen under det förfarande som leder till meddelandet av en skyddsåtgärd eller innan utfärdandet av en europeisk skyddsorder, ha rätt att höras och att invända mot skyddsåtgärden.

(18)

För att förhindra att brott begås mot brottsoffret i den verkställande staten, bör denna stat ha de rättsliga möjligheterna för att erkänna det beslut som tidigare har meddelats i den utfärdande staten till förmån för brottsoffret, samtidigt som det undviks att brottsoffret blir tvunget att inleda nya förfaranden eller att på nytt lägga fram bevis i den verkställande staten, som om den utfärdande staten inte hade meddelat något beslut. Den verkställande statens erkännande av den europeiska skyddsordern innebär bland annat att den behöriga myndigheten i denna stat, med förbehåll för de begränsningar som anges i detta direktiv, godtar förekomsten och giltigheten av den skyddsåtgärd som har meddelats i den utfärdande staten, erkänner den faktiska situation som beskrivs i den europeiska skyddsordern och instämmer i att skydd bör tillhandahållas och bör fortsätta att tillhandahållas i enlighet med dess nationella lagstiftning.

(19)

Detta direktiv innehåller en uttömmande förteckning över förbud och restriktioner, som, när de är påförda i den utfärdande staten och innefattade i den europeiska skyddsordern, bör erkännas och verkställas i den verkställande staten, med förbehåll för de begränsningar som anges i detta direktiv. Andra typer av skyddsåtgärder kan finnas på nationell nivå, såsom, om så föreskrivs i nationell lagstiftning, en skyldighet för den person som är orsak till fara att stanna kvar på anvisad plats. Sådana åtgärder kan åläggas i den utfärdande staten inom ramen för ett förfarande som leder till meddelande av en av de skyddsåtgärder som enligt detta direktiv kan utgöra grundval för en europeisk skyddsorder.

(20)

Eftersom det i medlemsstaterna kan vara olika typer av myndigheter (civila, straffrättsliga eller administrativa) som är behöriga att meddela och verkställa skyddsåtgärder, är det lämpligt med en hög grad av flexibilitet i samarbetsmekanismen mellan medlemsstaterna enligt detta direktiv. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten behöver därför inte i samtliga fall vidta samma skyddsåtgärd som har meddelats i den utfärdande staten, och kan i viss mån efter eget omdöme meddela en åtgärd som den enligt sin nationella lag anser vara adekvat och lämplig i ett liknande fall för att åstadkomma fortsatt skydd för den skyddade personen, mot bakgrund av den skyddsåtgärd som har meddelats i den utfärdande staten som återges i den europeiska skyddsordern.

(21)

Bland de förbud eller restriktioner som detta direktiv är tillämpligt på finns åtgärder som syftar till att begränsa personliga kontakter eller distanskontakter mellan den skyddade personen och den person som är orsak till fara, till exempel genom att föreskriva vissa villkor för sådana kontakter eller genom att införa restriktioner för innehållet i kommunikationen.

(22)

Den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska informera den person som är orsak till fara, den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och den skyddade personen om alla åtgärder som vidtas på grundval av den europeiska skyddsordern. Vid underrättelse till den person som är orsak till fara bör vederbörlig hänsyn tas till den skyddade personens intresse av att inte få sin adress eller andra kontaktuppgifter röjda. Sådana uppgifter bör undantas från underrättelsen, om inte adressen eller de andra kontaktuppgifterna utgör del av det förbud eller den restriktion som åläggs den person som är orsak till fara som verkställighetsåtgärd.

(23)

Om den behöriga myndigheten i den utfärdande staten upphäver den europeiska skyddsordern, bör den behöriga myndigheten i den verkställande staten avsluta de åtgärder som den har vidtagit i syfte att verkställa den europeiska skyddsordern, varvid dock den behöriga myndigheten i den verkställande staten - självständigt, och i enlighet med sin nationella lagstiftning - får anta en skyddsåtgärd i enlighet med sin nationella lagstiftning för att skydda den berörda personen.

(24)

Eftersom detta direktiv rör situationer där den skyddade personen flyttar till en annan medlemsstat, bör utfärdandet eller verkställandet av en europeisk skyddsorder inte innebära någon överföring till den verkställande staten av befogenheter avseende primära, uppskjutna, alternativa, villkorliga eller sekundära påföljder eller säkerhetsåtgärder som har ålagts den person som är orsak till fara, om denne fortsätter att vara bosatt i den stat som meddelade skyddsåtgärden.

(25)

I förekommande fall bör det vara möjligt att använda elektroniska medel för att i praktiken genomföra de åtgärder som har meddelats genom tillämpning av detta direktiv, i enlighet med nationella lagar och förfaranden.

(26)

Inom ramen för samarbetet mellan de myndigheter som medverkar till att säkerställa skyddet för den skyddade personen, bör den behöriga myndigheten i den verkställande staten informera den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om alla överträdelser av de åtgärder som har vidtagits i den verkställande staten i syfte att verkställa den europeiska skyddsordern. Denna information bör göra det möjligt för den behöriga myndigheten i den utfärdande staten att snabbt besluta om en lämplig reaktion avseende den skyddsåtgärd som den person som är orsak till fara har ålagts i den utfärdande staten. En sådan reaktion kan om det är lämpligt utgöra påförande av en frihetsberövande åtgärd som ersätter den icke frihetsberövande åtgärd som ursprungligen meddelades, till exempel som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande eller som en konsekvens av ett villkorligt uppskjutande av en påföljd. Eftersom beslutet inte innebär fastställande av en ny påföljd med avseende på ett nytt brott ska ett sådant beslut inte anses förhindra den verkställande staten från att i tillämpliga fall påföra påföljder vid överträdelse av de åtgärder som har vidtagits i syfte att verkställa den europeiska skyddsordern.

(27)

Med hänsyn till medlemsstaternas olika rättstraditioner bör den behöriga myndigheten i den verkställande staten, när det i den verkställande staten inte finns någon tillgänglig skyddsåtgärd i ett motsvarande fall som den faktiska situation som beskrivs i den europeiska skyddsordern, till den utfärdande statens behöriga myndighet rapportera varje överträdelse av den skyddsåtgärd som beskrivs i den europeiska skyddsordern, i den utsträckning den är medveten om överträdelsen.

(28)

För att direktivets tillämpning ska flyta smidigt i varje enskilt fall, bör den utfärdande och den verkställande statens respektive behöriga myndigheter utöva sin behörighet i enlighet med direktivets bestämmelser, med beaktande av ne bis in idem-principen.

(29)

Den skyddade personen bör inte vara tvungen att bära sådana kostnader i samband med erkännandet av den europeiska skyddsordern som är oproportionerliga i jämförelse med ett liknande nationellt fall. Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna säkerställa att den skyddade personen efter erkännandet av den europeiska skyddsordern inte blir tvungen att inleda ytterligare nationella förfaranden för att från den behöriga myndigheten i den verkställande staten, som en direkt följd av erkännandet av den europeiska skyddsordern, få ett beslut om meddelande av en skyddsåtgärd som finns tillgänglig enligt nationell lagstiftning i ett liknande fall till säkerställande av den skyddade personens skydd.

(30)

Med beaktande av principen om ömsesidigt erkännande, som detta direktiv bygger på, bör medlemsstaterna i möjligaste mån främja direktkontakter mellan de behöriga myndigheterna när de tillämpar detta direktiv.

(31)

Utan att det påverkar rättsväsendets oberoende eller olikheter i det sätt på vilket rättsväsendet är organiserat i unionen, bör medlemsstaterna överväga att uppmana de som ansvarar för utbildning av domare, åklagare, polis och övrig juridisk personal som deltar i förfaranden som syftar till ett utfärdande eller erkännande av en europeisk skyddsorder att tillhandahålla lämplig utbildning med avseende på målen för detta direktiv.

(32)

För att underlätta utvärderingen av tillämpningen av detta direktiv bör medlemsstaterna förse kommissionen med relevanta uppgifter om tillämpningen av nationella förfaranden avseende den europeiska skyddsordern, åtminstone vad gäller det antal europeiska skyddsordrar som har begärts, utfärdats och/eller erkänts. Även andra typer av uppgifter skulle vara till nytta, till exempel vilka brottstyper det rör sig om.

(33)

Detta direktiv bör bidra till skydd av personer som befinner sig i fara och därmed komplettera men inte inverka på de instrument som redan finns på detta område, exempelvis rambeslut 2008/947/RIF och rambeslut 2009/829/RIF.

(34)

När ett beslut som avser en skyddsåtgärd faller inom tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (5), rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar (6) eller 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (7), bör erkännande och verkställighet av det beslutet ske i enlighet med bestämmelserna i det relevanta rättsinstrumentet.

(35)

Medlemsstaterna och kommissionen bör om det är lämpligt informera om den europeiska skyddsordern i befintliga utbildnings- och upplysningskampanjer om skyddet av brottsoffer.

(36)

Personuppgifter som behandlas vid genomförandet av detta direktiv bör skyddas i enlighet med rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (8) och med principerna i Europarådets konvention från 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter.

(37)

Detta direktiv bör respektera de grundläggande rättigheter som garanteras i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i enlighet med artikel 6 i EU-fördraget.

(38)

Vid genomförandet av detta direktiv uppmanas medlemsstaterna att beakta de rättigheter och principer som föreskrivs i 1979 års FN-konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

(39)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skydda personer som befinner sig i fara, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och det därför på grund av direktivets omfattning och verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(40)

I enlighet med artikel 3 i protokoll (nr 21) om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har Förenade kungariket meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv.

(41)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll (nr 21) om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och utan att det påverkar artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(42)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll (nr 22) om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

a)

ett förbud att beträda vissa orter, platser eller angivna områden där den skyddade personen bor eller besöker,

b)

ett förbud mot eller en föreskrift avseende all sorts kontakt med den skyddade personen, inklusive per telefon, e-post, vanlig post, fax eller på något annat sätt, eller

c)

ett förbud mot eller en föreskrift avseende att närma sig den skyddade personen närmare än ett visst fastställt avstånd.

a)

Den skyddade personens identitet och nationalitet samt förmyndarens eller ombudets identitet och nationalitet, om den skyddade personen är underårig eller saknar rättskapacitet.

b)

Från och med vilket datum den skyddade personen avser att bo eller uppehålla sig i den verkställande staten och vistelseperioden eller vistelseperioderna, om uppgifterna är kända.

c)

Namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress till den behöriga myndigheten i den utfärdande staten.

d)

Uppgifter som möjliggör identifiering (till exempel ett nummer och ett datum) av det rättsliga dokument som innehåller den skyddsåtgärd på grundval av vilken den europeiska skyddsordern har utfärdats.

e)

En sammanfattning av de fakta och omständigheter som har lett till meddelandet av skyddsåtgärden i den utfärdande staten.

f)

De förbud och restriktioner som den person som är orsak till fara har ålagts genom den skyddsåtgärd som ligger till grund för den europeiska skyddsordern, deras varaktighet och angivande av den påföljd, om någon, eller sanktion som skulle kunna utdömas om förbuden eller restriktionerna överträds.

g)

Användning av en teknisk anordning, om någon, om den skyddade personen eller den person som är orsak till fara har utrustats med en sådan som ett medel för att få skyddsåtgärden verkställd.

h)

Identitet och nationalitet avseende den person som är orsak till fara samt dennes kontaktuppgifter.

i)

Uppgifter om huruvida den skyddade personen och/eller den person som är orsak till fara har beviljats kostnadsfri rättshjälp i den utfärdande staten, om detta är känt av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten utan att det krävs ytterligare utredning.

j)

I förekommande fall, en beskrivning av andra omständigheter som kan påverka bedömningen av den fara den skyddade personen är utsatt för.

k)

I tillämpliga fall ett uttryckligt angivande av att en dom i enlighet med artikel 2 i rambeslut 2008/947/RIF eller ett beslut om övervakningsåtgärder i enlighet med artikel 4 i rambeslut 2009/829/RIF redan har överförts till den övervakande staten, när detta är en annan stat än den som verkställer den europeiska skyddsordern, samt angivande av den myndighet i den staten som är behörig att verkställa en sådan dom eller ett sådant beslut.

a)

Den europeiska skyddsordern är inte fullständig eller har inte kompletterats inom den tidsfrist som den behöriga myndigheten i den verkställande staten har fastställt.

b)

De kriterier som anges i artikel 5 är inte uppfyllda.

c)

Skyddsåtgärden avser en gärning som inte utgör ett brott enligt den verkställande statens lagstiftning.

d)

Skyddet härrör från verkställigheten av en påföljd eller åtgärd som omfattas av amnesti enligt den verkställande statens lagstiftning och rör en gärning eller ett beteende inom dess behörighet enligt den lagstiftningen.

e)

Den person som är orsak till fara åtnjuter enligt den verkställande statens lagstiftning immunitet som gör det omöjligt att meddela åtgärder på grundval av en europeisk skyddsorder.

f)

Den person som är orsak till fara kan inte åtalas för den gärning eller det beteende i vars sammanhang skyddsåtgärden har meddelats, på grund av preskription enligt den verkställande statens lagstiftning, om gärningen eller beteendet omfattas av dess behörighet enligt dess nationella lagstiftning.

g)

Erkännande av den europeiska skyddsordern skulle strida mot ne bis in idem- principen.

h)

Den person som är orsak till fara kan enligt den verkställande statens lagstiftning på grund av sin ålder inte göras straffrättsligt ansvarig för den gärning eller det beteende i förhållande till vilken skyddsåtgärden har meddelats.

i)

Skyddsåtgärden avser ett brott som enligt den verkställande statens lagstiftning helt eller till stor eller väsentlig del anses ha begåtts inom dess territorium.

a)

utan onödigt dröjsmål informera den utfärdande staten och den skyddade personen om denna vägran och om skälen till den,

b)

i förekommande fall informera den skyddade personen om möjligheten att begära att en skyddsåtgärd meddelas i enlighet med den nationella lagstiftningen, och

c)

informera den skyddade personen om alla tillämpliga rättsmedel enligt den nationella lagstiftningen för överprövning av ett sådant beslut.

a)

påföra straffrättsliga påföljder och vidta andra åtgärder som en följd av överträdelsen, om den överträdelsen utgör en brottslig gärning enligt den verkställande statens lagstiftning,

b)

fatta andra beslut med anledning av överträdelsen,

c)

vidta brådskande och tillfälliga åtgärder för att avbryta överträdelsen, i förekommande fall i avvaktan på ett följdbeslut från den utfärdande staten.

a)

förlängning, översyn, ändring, upphävande och återkallelse av skyddsåtgärden och följaktligen av den europeiska skyddsordern,

b)

påförande av en frihetsberövande åtgärd som följd av att skyddsåtgärden har upphävts, under förutsättning att skyddsåtgärden har meddelats på grund av en dom i enlighet med artikel 2 i rambeslut 2008/947/RIF eller på grund av ett beslut om övervakningsåtgärder i enlighet med artikel 4 i rambeslut 2009/829/RIF.

a)

ändra de åtgärder som i enlighet med artikel 9 har meddelats på grundval av den europeiska skyddsordern, eller

b)

vägra att verkställa det ändrade förbudet eller den ändrade restriktionen, om förbudet eller restriktionen inte hör till de typer av förbud eller restriktioner som avses i artikel 5 eller om den information som har översänts tillsammans med den europeiska skyddsordern i enlighet med artikel 7 är ofullständig eller inte har kompletterats inom den tidsfrist som har fastställts av den behöriga myndigheten i den verkställande staten i enlighet med artikel 9.4.

a)

när det finns tydliga indikationer på att den skyddade personen inte bor eller uppehåller sig inom den verkställande statens territorium eller helt säkert har lämnat detta territorium,

b)

när, enligt nationell lagstiftning, de åtgärder som har meddelats för att verkställa den europeiska skyddsordern har pågått längsta möjliga tid,

c)

i det fall som avses i artikel 13.7 b, eller

d)

om en dom i enlighet med artikel 2 i rambeslut 2008/947/RIF eller ett beslut om övervakningsåtgärder i enlighet med artikel 4 i rambeslut 2009/829/RIF överförs till den verkställande staten efter det att den europeiska skyddsordern har erkänts.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/19

(1)

Den 25 februari 2008 antog rådet förordning (EG) nr 194/2008 om förlängning och skärpning av de restriktiva åtgärderna mot Myanmar/Myanmar.

(2)

I enlighet med rådets beslut 2011/859/Gusp av den 19 december 2011 om ändring av beslut 2010/232/Gusp om förlängning av restriktiva åtgärder mot Myanmar/Myanmar (2) bör uppgifterna om en enhet i förteckningen i bilaga V till förordning (EG) nr 194/2008 uppdateras.

(3)

Bilaga V till förordning (EG) nr 194/2008 bör uppdateras i enlighet med detta.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/20

(1)

I rådets förordning (EU) nr 57/2011 av den 18 januari 2011 om fastställande för år 2011 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa andra vatten än EU-vatten (2) fastställs kvoter för 2011.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2011 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/22

(1)

I rådets förordning (EU) nr 57/2011 av den 18 januari 2011 om fastställande för år 2011 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa andra vatten än EU-vatten (2) fastställs kvoter för 2011.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2011 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/24

(1)

I rådets förordning (EU) nr 57/2011 av den 18 januari 2011 om fastställande för år 2011 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i EU-vatten och, för EU-fartyg, i vissa andra vatten än EU-vatten (2) fastställs kvoter för 2011.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2011 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/26

(1)

För importförvaltningen har kommissionen i enlighet med artikel 130 i förordning (EG) nr 1234/2007 bemyndigats att besluta för vilka produkter det måste uppvisas en importlicens vid import. Vid sin bedömning av huruvida det bör krävas importlicens bör kommissionen också bedöma behovet av lämpliga instrument för marknadsförvaltning, särskilt för övervakningen av importen.

(2)

I artikel 1.2 a i i förordning (EG) nr 376/2008 (2) jämförd med bilaga II del I punkt I till samma förordning föreskrivs att importlicens ska uppvisas för ”Bananer, färska, importerade enligt Gemensamma tulltaxans tullsats” enligt KN-nummer 0803 00 19.

(3)

Importen kan för närvarande övervakas effektivt med andra metoder. Av förenklingsskäl och för att lätta den administrativa bördan för medlemsstater och aktörer bör kravet på importlicenser för bananer avskaffas. I artikel 1.3 i kommissionens förordning (EG) nr 2014/2005 av den 9 december 2005 om licenser inom ramen för ordningen för import av bananer till gemenskapen för bananer avsedda för övergång till fri omsättning till en tullsats enligt gemensamma tulltaxan (3) begränsas licensernas giltighetstid till det år då de utfärdas. Det är därför lämpligt att låta importkravet upphöra att gälla från och med den 1 januari 2012.

(4)

Förordning (EG) nr 376/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/27

(1)

För att stödja unionsmarknadens spannmålsförsörjning under de första månaderna av regleringsåret 2011/12 upphävdes genom kommissionens förordning (EU) nr 633/2011 (2) till och med den 31 december 2011 tullarna för de importtullkvoter för vanligt vete av låg och medelhög kvalitet samt foderkorn som öppnades genom kommissionens förordningar (EG) nr 1067/2008 (3) respektive (EG) nr 2305/2003 (4).

(2)

Utvecklingen för EU:s spannmålsmarknad inför slutet av regleringsåret 2011/12 tyder på en fortsatt stabil prisnivå, mot bakgrund av att befintliga spannmålslager är små och kommissionens aktuella uppskattningar av vilka kvantiteter som kommer att finnas tillgängliga efter skörden 2011. För att säkra det importflöde som behövs för unionens marknadsbalans är det därför nödvändigt att skapa kontinuitet i spannmålsimporten genom att till den 30 juni 2012 förlänga det tillfälliga upphävandet av importtullarna under regleringsåret 2011/12 för de importkvoter som omfattas av åtgärden.

(3)

Aktörerna bör dock inte straffas när spannmål är på väg till unionen för import. Därför bör man ta hänsyn till transporttiderna och ge aktörerna möjlighet att låta spannmålen övergå till fri omsättning inom ramen för upphävandet av tullar enligt den här förordningen och det för samtliga produkter vars direkta transport till unionen har inletts senast den 30 juni 2012. Det bör även fastställas vilken bevisning som måste tillhandahållas för att styrka direkttransporten till unionen och den dag då transporten inleddes.

(4)

För att se till att unionens importlicenser kan utfärdas från och med den 1 januari 2012, bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(5)

Förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/29

(1)

Det har ingåtts ett avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza, å andra sidan, om ytterligare liberaliseringsåtgärder för jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter och fisk och fiskeriprodukter och om ändring av Europa–Medelhavsinterimsavtalet om associering om handel och samarbete mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Palestinska befrielseorganisationen för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza, å andra sidan (nedan kallat avtalet) (2). Avtalet godkändes på unionens vägnar genom rådets beslut 2011/824/EU (3).

(2)

Enligt avtalet ska utvidgade tullmedgivanden för import till Europeiska unionen av obegränsade mängder produkter med ursprung i Västbanken och Gaza gälla under en period på tio år från och med avtalets ikraftträdande. Dessutom är det enligt avtalet också möjligt att eventuellt ytterligare förlänga de utvidgade tullmedgivandena beroende på den framtida ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i Gaza.

(3)

Eftersom det i avtalet föreskrivs en ytterligare liberalisering av handeln med jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter, fisk och fiskeriprodukter bör tillämpningen av de tullkvoter och referenskvantiteter som fastställts i bilaga VIII till förordning (EG) nr 747/2001 för produkter med ursprung i Västbanken och Gaza tillfälligt upphävas under avtalets tillämpningsperiod.

(4)

Rådets förordning (EEG) nr 4088/87 av den 21 december 1987 om fastställande av villkoren för tillämpning av förmånstullar på import av vissa blommor med ursprung i Cypern, Israel, Jordanien, Marocko, Västbanken och Gazaremsan (4) upphävdes genom rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (5).

(5)

Kommissionens förordning (EEG) nr 700/88 av den 17 mars 1988 om vissa tillämpningsföreskrifter för systemet för import till gemenskapen av vissa blomsterprodukter med ursprung i Cypern, Israel, Jordanien och Marocko samt Västbanken och Gazaremsan (6) upphävdes genom kommissionens förordning (EG) nr 1227/2006 (7).

(6)

Som en följd av att dessa förordningar har upphävts har artikel 2 i förordning (EG) nr 747/2001, enligt vilken tullmedgivanden för friska snittblommor och blomknoppar tillfälligt kan upphävas om de prisvillkor som anges i förordning (EEG) nr 4088/87 inte uppfylls, blivit överflödig och bör därför utgå.

(7)

Förordning (EG) nr 747/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

Eftersom avtalet träder i kraft den 1 januari 2012 bör denna förordning vara tillämplig från och med den dagen.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

1)

Följande artikel ska införas som artikel 1a:

”Artikel 1a

Tillfälligt upphävande av tillämpningen av tullkvoter och referenskvantiteter för produkter med ursprung i Västbanken och Gaza

Tillämpningen av de tullkvoter och referenskvantiteter som fastställs i bilaga VIII för produkter med ursprung i Västbanken och Gaza ska tillfälligt upphävas under en period på tio år från och med den 1 januari 2012.

Beroende på den framtida ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i Gaza kan dock en eventuell förlängning med en ytterligare period övervägas senast ett år före utgången av den tioårsperiod som föreskrivs i avtalet genom skriftväxling, som godkänts på unionens vägnar genom rådets beslut 2011/824/EU (8).

2)

Artikel 2 ska utgå.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/31

(1)

Genom förordning (EG) nr 1236/2005 införs ett förbud mot export av varor vars enda praktiska användningsområde är dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt kontroller av export av vissa varor som kan användas för sådana ändamål. Förordningen respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt respekt för och skydd av människors värdighet, rätt till liv samt förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling.

(2)

Den senaste tiden har läkemedel som exporteras till tredjeland dirigerats om och använts för dödsstraff, främst genom överdoser genom injicering. Unionen motsätter sig dödsstraff under alla förhållanden och arbetar för dess avskaffande. Exportörerna har invänt mot att de ofrivilligt sätts i samband med sådan användning av produkter som de utvecklat för medicinskt bruk.

(3)

Det är därför nödvändigt att komplettera förteckningen över varor som omfattas av handelsrestriktioner för att förebygga användning av vissa läkemedel för dödsstraff och för att se till att unionens samtliga exportörer av läkemedel omfattas av enhetliga villkor i detta avseende. De aktuella läkemedlen har utvecklats bland annat för anestesi och behandling med lugnande medel och export av dem bör därför inte totalförbjudas.

(4)

Det är också nödvändigt att utvidga förbudet mot handel med elektriska bälten till att också omfatta liknande kroppsburna anordningar såsom elchocksmanschetter och handfängsel som har samma effekt som elektriska bälten.

(5)

Det är nödvändigt att förbjuda handel med piggförsedda batonger som inte är tillåtna för brottsbekämpning. Spikarna kan orsaka betydande smärta eller lidande men piggförsedda batonger förefaller inte vara effektivare för kontroll av upplopp eller för självförsvar än vanliga batonger och de smärtor eller lidanden som spikarna orsakar är därför grymma och inte strikt nödvändiga för upploppskontroll eller självförsvar.

(6)

Förändringar i numreringen av vissa delar av kombinerade nomenklaturen (KN) har skett i och med antagandet av förordning (EG) nr 1236/2005, och de relevanta KN-numren bör uppdateras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för gemensamma exportregler.

(8)

För att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning ska vara verkningsfulla måste denna förordning träda i kraft omedelbart.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/35

(1)

Enligt artikel 70[.4c] i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (2) får EJFLU:s stödsats höjas till högst 95 % för medlemsstater som drabbats av allvarliga svårigheter med avseende på sin finansiella stabilitet.

(2)

För att medlemsstaterna så snart som möjligt ska kunna dra fördel av den höjda medfinansieringssatsen bör bestämmelserna för beräkningen av unionsbidraget inom ramen för räkenskaperna för EJFLU enligt kommissionens förordning (EG) nr 883/2006 (3) anpassas med omedelbar verkan.

(3)

Förordning (EG) nr 883/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för jordbruksfonderna.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/36

(1)

Unionstullkvoter för får, getter, fårkött och getkött bör öppnas från och med 2012. Tullsatserna och volymerna för dessa kvoter bör fastställas i enlighet med de respektive internationella avtal som är i kraft under 2012. Som ett resultat av förhandlingarna som ledde till avtalet i form av en skriftväxling mellan Europeiska unionen och Nya Zeeland i enlighet med artikel XXIV.6 och artikel XXVIII i Allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) 1994 om ändring av medgivanden i Republiken Bulgariens och Republiken Rumäniens bindningslistor inom ramen för deras anslutning till Europeiska unionen (2), åtog sig unionen att öka den årliga volymen för Nya Zeeland med 400 ton och att i sin tidsplan införliva en erga omnes årlig tullkvot för import av får och getter med 200 ton slaktvikt.

(2)

Genom rådets förordning (EG) nr 312/2003 av den 18 februari 2003 om genomförande för gemenskapens del av tullbestämmelserna i avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Chile, å andra sidan (3), infördes en ytterligare bilateral tullkvot på 2 000 ton, som skulle öppnas för produkter enligt KN-nummer 0204 från och med den 1 februari 2003 och utökas varje år med ytterligare 10 % av den ursprungliga volymen. Ytterligare 200 ton ska därför läggas till Gatt/WTO-tullkvoten för Chile, och båda kvoterna bör fortsätta att förvaltas tillsammans på samma sätt.

(3)

Genom kommissionens förordning (EU) nr 1245/2010 av den 21 december 2010 om öppnande av unionstullkvoter för 2011 för får, getter, fårkött och getkött (4) öppnades för 2011 unionstullkvoter i enlighet med respektive internationella avtal som är i kraft under 2011. De tullkvoterna bör underhållas och öppnas årligen samtidigt som man beaktar bestämmelserna i de avtal med Nya Zeeland och Chile som avses ovan. Förordning (EU) nr 1245/2010 blir inaktuell i slutet av 2011 och bör därför upphävas. Denna förordning bör också vara tillämplig längre än ett år och bidra till förenkling genom att man inte behöver anta en ny förordning varje år.

(4)

Import enligt denna förordning bör förvaltas per kalenderår.

(5)

För att säkerställa att systemet med unionstullkvoter fungerar tillfredsställande måste det fastställas en slaktviktsekvivalent.

(6)

Genom undantag från kommissionens förordning (EG) nr 1439/95 av den 26 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 3013/89 beträffande import och export av produkter inom sektorn för får- och getkött (5), bör tullkvoterna för får- och getköttsprodukter förvaltas i enlighet med artikel 144.2 a i förordning (EG) nr 1234/2007. Detta bör ske i enlighet med artiklarna 308a, 308b och 308c.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (6).

(7)

Tullkvoter enligt den här förordningen bör till en början anses som icke-kritiska, i den mening som avses i artikel 308c i förordning (EEG) nr 2454/93, om de förvaltas enligt först till kvarn-principen. Tullmyndigheterna bör därför i enlighet med artiklarna 308c.1 och 248.4 i förordning (EEG) nr 2454/93 kunna avstå från att begära säkerhet för varor som ursprungligen importerats inom ramen för dessa tullkvoter.

(8)

Det bör klargöras vilka handlingar för styrkande av produkternas ursprung som aktörerna måste lämna för att de ska kunna använda tullkvoterna enligt först till kvarn-principen.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

a)

I fråga om levande djur: 0,47.

b)

I fråga om benfritt lamm- och killingkött: 1,67.

c)

I fråga om benfritt får- och getkött annat än killingkött samt blandningar därav: 1,81.

d)

I fråga om produkter med ben: 1,00.

a)

När det gäller tullkvoter som ingår i ett avtal om förmånlig tullbehandling, det ursprungsintyg som föreskrivs i avtalet.

b)

När det gäller andra tullkvoter, ett intyg som upprättats i enlighet med artikel 47 i förordning (EEG) nr 2454/93 och som, utöver de uppgifter som föreskrivs i den artikeln, innehåller följande upplysningar:

c)

När det gäller ett land vars tullkvot omfattas av både led a och b, och dessa läggs ihop, det intyg som avses i a.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/39

(1)

I bilaga V till rådets förordning (EG) nr 329/2007 anges de personer, enheter och organ som, efter att ha angivits av rådet, omfattas av frysning av tillgångar och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(2)

Den 19 december 2011 beslutade rådet att ändra förteckningen över de personer, enheter och organ vars tillgångar och ekonomiska resurser bör frysas enligt den förordningen. Bilaga V bör därför uppdateras.

(3)

För att säkerställa att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning är verkningsfulla måste denna förordning träda i kraft omedelbart.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/48

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/50

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 620/2009 av den 13 juli 2009 om förvaltning av importtullkvoter för nötkött av hög kvalitet (3) innehåller föreskrifter för ansökan om och utfärdande av importlicenser.

(2)

I artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1301/2006 föreskrivs att om det framgår att kvantiteterna i licensansökningarna överstiger den kvantitet som finns tillgänglig för tullkvotperioden i fråga, bör det fastställas en tilldelningskoefficient för kvantiteterna i varje licensansökan. De ansökningar om importlicens som har lämnats in i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 620/2009 mellan den 1 och den 7 december 2011 överstiger de kvantiteter som finns tillgängliga. Det bör därför fastställas i vilken utsträckning importlicenser kan utfärdas samt en tillämpningskoefficient.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/51

(1)

Av artikel 19.1 i ECBS-stadgan framgår att ECB, för att uppfylla målen för den monetära politiken, kan kräva att kreditinstitut som är etablerade i medlemsstaterna håller minimireserver på konton hos ECB och de nationella centralbankerna samt att ECB-rådet får fastställa regler för att beräkna och fastställa de minimireserver som krävs.

(2)

Enligt Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2003/9) (1) framgår bl.a. vilka kategorier av institut som omfattas av kassakrav och vilka kassakravsprocent som tillämpas på olika kategorier av skulder.

(3)

Den 8 december 2011 beslutade ECB-rådet om ytterligare stödåtgärder för att främja bankernas utlåningsverksamhet och för att öka likviditeten på euroområdets penningmarknad. ECB:s kassakravssystem behöver inte tillämpas i samma utsträckning som under normala förhållanden för att påverka förutsättningarna på penningmarknaden, utan kassakravsprocenten bör sänkas till 1 procent för att förbättra tillhandahållandet av likviditet till motparterna för Eurosystemets penningpolitiska transaktioner. Mot bakgrund av detta bör förordning (EG) nr 1745/2003 (ECB/2003/9) ändras.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/52

(1)

Den 12 december 2005 antog rådet gemensam åtgärd 2005/889/Gusp om inrättande av Europeiska unionens gränsövervakningsuppdrag för gränsövergångsstället i Rafah (EU BAM Rafah) (1).

(2)

Den 26 maj 2011 antog rådet beslut 2011/312/Gusp (2) om ändring av gemensam åtgärd 2005/889/Gusp och om förlängning av den till och med den 31 december 2011.

(3)

Den 8 november 2011 rekommenderade kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik den tekniska förlängningen av EU BAM Rafah med ytterligare sex månader.

(4)

EU BAM Rafah bör förlängas ytterligare från och med den 1 januari 2012 till och med den 30 juni 2012, på grundval av dess nuvarande mandat.

(5)

Det är också nödvändigt att fastställa det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka kostnaderna för EU BAM Rafah för perioden från och med den 1 januari 2012 till och med den 30 juni 2012.

(6)

EU BAM Rafah kommer att genomföras i en situation som kan förvärras och hindra uppnående av de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen.

1.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Säkerhet

1.   Den civila operationschefen ska leda uppdragschefens planering av säkerhetsåtgärder och se till att de genomförs på ett korrekt och effektivt sätt för EU BAM Rafah i enlighet med artiklarna 5 och 9, i samordning med Europeiska utrikestjänstens säkerhetsdirektorat.

2.   Uppdragschefen ska ansvara för EU BAM Rafahs säkerhet och se till att minimisäkerhetskraven för EU BM Rafah följs i enlighet med unionens säkerhetsstrategi för personal som utstationeras utanför unionen i en operativ insats enligt avdelning V i fördraget och därtill hörande instrument.

3.   Uppdragschefen ska bistås av en högre säkerhetstjänsteman för uppdraget, som ska rapportera till uppdragschefen och som även ska ha ett nära funktionellt förhållande till utrikestjänstens säkerhetsdirektorat.

4.   EU BAM Rafahs personal ska genomgå obligatorisk säkerhetsutbildning innan den inleder sin tjänstgöring, i enlighet med Oplan. Personalen ska också regelbundet genomgå fortutbildning i uppdragsområdet, organiserad av den högre säkerhetstjänstemannen.”

2.

I artikel 13 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för EU BAM Rafah för perioden 25 november 2005–31 december 2011 ska vara 21 570 000 EUR.

Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för EU BAM Rafah för perioden 1 januari 2012–30 juni 2012 ska vara 970 000 EUR.”

3.

I artikel 16 ska andra stycket ersättas med följande:

”Den upphör att gälla den 30 juni 2012.”

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/54

(1)

Den 14 november 2005 antog rådet gemensam åtgärd 2005/797/Gusp (1) om Europeiska unionens polisuppdrag för de palestinska territorierna (Eupol Copps), vilken senast förlängdes genom rådets beslut 2009/955/Gusp (2) och upphörde att gälla den 31 december 2010.

(2)

Den 17 december 2010 antog rådet beslut 2010/784/Gusp (3) som förlänger Europeiska unionens polisuppdrag för de palestinska territorierna från och med den 1 januari 2011 till och med den 31 december 2011.

(3)

Den 8 november 2011 rekommenderade kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) den tekniska förlängningen av Eupol Copps med ytterligare sex månader.

(4)

Eupol Copps bör förlängas ytterligare från och med den 1 januari 2012 till och med den 30 juni 2012 på grundval av sitt nuvarande mandat.

(5)

Det är också nödvändigt att fastställa det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka kostnaderna för Eupol Copps för perioden 1 januari 2012–30 juni 2012.

(6)

Eupol Copps kommer att genomföras i en situation som kan förvärras och hindra uppnående av de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen.

1.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Säkerhet

1.   Den civila operationschefen ska leda uppdragschefens planering av säkerhetsåtgärder och se till att de genomförs på ett korrekt och effektivt sätt för Eupol Copps i enlighet med artiklarna 5, 6 och 9, i samordning med Europeiska utrikestjänstens säkerhetsdirektorat.

2.   Uppdragschefen ska ansvara för Eupol Copps säkerhet och se till att minimisäkerhetskraven för Eupol Copps följs i enlighet med EU:s säkerhetsstrategi för personal som utstationeras utanför unionen i en operativ insats enligt avdelning V i fördraget och därtill hörande instrument.

3.   Uppdragschefen ska bistås av en högre säkerhetstjänsteman för uppdraget, som ska rapportera till uppdragschefen och som även ska ha ett nära funktionellt förhållande till utrikestjänstens säkerhetsdirektorat.

4.   Eupol Copps personal ska genomgå obligatorisk säkerhetsutbildning innan den inleder sin tjänstgöring, i enlighet med insatsplanen. Personalen ska också regelbundet genomgå fortutbildning i uppdragsområdet, organiserad av den högre säkerhetstjänstemannen.”

2.

Artikel 13.1 ska ersättas med följande:

”1.   Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för Eupol Copps för perioden 1 januari 2011–31 december 2011 ska vara 8 250 000 EUR.

Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för Eupol Copps för perioden 1 januari 2012–30 juni 2012 ska vara 4 750 000 EUR.”

3.

Artikel 16 andra stycket ska ersättas med följande:

”Den upphör att gälla den 30 juni 2012.”

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/55

(1)

Den 26 april 2010 antog rådet beslut 2010/232/Gusp om förlängning av restriktiva åtgärder mot Burma/Myanmar.

(2)

Uppgifterna om en enhet i förteckningen i bilaga I till beslut 2010/232/Gusp bör uppdateras.

(3)

Bilaga I till beslut 2010/232/Gusp bör ändras i enlighet med detta.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/56

(1)

Den 22 december 2010 antog rådet beslut 2010/800/Gusp om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea.

(2)

Rådet har gjort en fullständig översyn av förteckningen över personer och enheter enligt bilagorna II och III till beslut 2010/800/Gusp, på vilka artiklarna 4.1 b och c samt 5.1 b och c i det beslutet är tillämpliga.

(3)

Rådet har konstaterat att de personer och enheter som förtecknas i bilagorna II och III till beslut 2010/800/Gusp även fortsättningsvis bör omfattas av de särskilda restriktiva åtgärder som fastställs i beslutet.

(4)

Rådet har också konstaterat att uppgifterna om en enhet som förtecknas i bilaga II till beslut 2010/800/Gusp bör ändras.

(5)

Rådet har vidare beslutat att ytterligare personer och enheter bör uppföras på förteckningen över personer och enheter som omfattas av de restriktiva åtgärderna enligt bilagorna II och III till beslut 2010/800/Gusp.

(6)

Förteckningen över personer och enheter i bilagorna II och III i beslut 2010/800/Gusp bör uppdateras i enlighet med detta.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/61

(1)

Den 16 februari 2011 ansökte Kenya i enlighet med artikel 36 i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007 om ett undantag från ursprungsreglerna i den bilagan för en period på ett år. Den 20 september 2011 lämnade Kenya ytterligare uppgifter till stöd för sin ansökan. Ansökan avser en sammanlagd kvantitet på 2 000 ton tonfiskfiléer enligt HS-nummer 1604. Anledningen till ansökan är att fångsten och utbudet av rå tonfisk med ursprungsstatus har minskat och problemen med sjöröveri.

(2)

Enligt uppgifterna från Kenya var fångsten av rå tonfisk med ursprungsstatus ovanligt liten, även med beaktande av normala säsongsvariationer, vilket har lett till att produktionen av tonfiskfiléer har minskat. Dessutom har Kenya påpekat den risk som sjöröveri utgör vid fångst av rå tonfisk. Denna onormala situation gör att Kenya under en viss period inte kan följa ursprungsreglerna i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007.

(3)

Ett nytt undantag bör beviljas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2011, för att säkra kontinuitet i importen från AVS-länderna till unionen samt en smidig övergång från AVS-EG-partnerskapsavtalet till avtalet om upprättande av en ram för ett interimspartnerskapsavtal (interimspartnerskapsavtalet mellan partnerstaterna i Östafrikanska gemenskapen och Europeiska unionen).

(4)

Ett tillfälligt undantag från ursprungsreglerna i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007 skulle inte förorsaka en etablerad gemenskapsindustri allvarlig skada, med beaktande av berörda importkvantiteter och förutsatt att vissa villkor beträffande kvantiteter, övervakning och varaktighet uppfylls.

(5)

Följaktligen bör ett tillfälligt undantag enligt artikel 36.1 a i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007 beviljas.

(6)

Kenya kommer att omfattas av ett automatiskt undantag från ursprungsreglerna för tonfiskfiléer enligt HS-nummer 1604 i enlighet med artikel 41.8 i det ursprungsprotokoll som åtföljer interimspartnerskapsavtalet mellan östra och södra Afrika och EU, när det avtalet träder i kraft eller börjar tillämpas provisoriskt.

(7)

I enlighet med artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1528/2007 ska ursprungsreglerna i bilaga II till förordningen och undantagen från dem ersättas av reglerna i interimspartnerskapsavtalet mellan östra och södra Afrika och EU, som förväntas träda i kraft eller börja tillämpas provisoriskt under 2012. Detta undantag bör därför tillämpas till och med den 31 december 2011. Undantag bör fortfarande beviljas för 2011, men den allmänna situationen, inbegripet hur långt man kommit med ratificeringen av interimspartnerskapsavtalet mellan östra och södra Afrika och EU, ska bedömas på nytt under 2012.

(8)

I enlighet med artikel 41.8 i det ursprungsprotokoll som åtföljer interimspartnerskapsavtalet mellan östra och södra Afrika och EU är det automatiska undantaget från ursprungsreglerna begränsat till en årlig kvot om 2 000 ton tonfiskfiléer för de stater som har paraferat interimspartnerskapsavtalet (Kenya, Uganda, Tanzania, Rwanda och Burundi). Kenya är det enda landet i regionen som för närvarande exporterar tonfiskfiléer till unionen. Det är därför lämpligt att för 2 000 ton tonfiskfiléer bevilja Kenya ett undantag enligt artikel 36 i bilaga II till förordning (EG) nr 1528/2007, en kvantitet som inte överskrider den årliga kvot som regionen beviljas enligt interimpartnerskapsavtalet mellan östra och södra Afrika och EU.

(9)

Följaktligen bör Kenya beviljas ett undantag avseende 2 000 ton tonfiskfiléer för en period på ett år.

(10)

Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2) innehåller bestämmelser om förvaltning av tullkvoter. För att få en effektiv kvotförvaltning med ett nära samarbete mellan Kenyas myndigheter, medlemsstaternas tullmyndigheter och kommissionen, bör dessa regler gälla i tillämpliga delar för de kvantiteter som importeras inom ramen för det undantag som beviljas genom detta beslut.

(11)

För att tillämpningen av undantaget ska kunna övervakas effektivt, bör Kenyas myndigheter regelbundet lämna uppgifter till kommissionen om utfärdade varucertifikat EUR.1.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/64

(1)

I beslut 2009/470/EG fastställs de förfaranden som bestämmer unionens finansiella stöd till program för utrotning, bekämpning och övervakning av djursjukdomar och zoonoser.

(2)

Enligt kommissionens beslut 2008/341/EG av den 25 april 2008 om fastställande av gemenskapskriterier för nationella program för utrotning, bekämpning och övervakning av vissa djursjukdomar och zoonoser (2) måste de av medlemsstaterna för kommissionen framlagda programmen för utrotning, bekämpning och övervakning av de djursjukdomar och zoonoser som anges i bilagan till det beslutet åtminstone uppfylla kriterierna i bilagan till beslut 2008/341/EG för att kunna godkännas som sådana åtgärder som avses i artikel 27.1 i beslut 2009/470/EG.

(3)

I kommissionens beslut 2010/712/EU av den 23 november 2010 om godkännande av årliga och fleråriga program som medlemsstaterna lagt fram för år 2011 och följande år för utrotning, bekämpning och övervakning av vissa djursjukdomar och zoonoser samt unionens finansiella stöd till dessa program (3) godkänns vissa nationella program samt fastställs procentsatser och högsta belopp för unionens finansiella bidrag för varje program som medlemsstaterna lagt fram.

(4)

Kommissionen har bedömt medlemsstaternas rapporter om utgifterna för dessa program. Bedömningen visar att vissa medlemsstater inte kommer att utnyttja sina anslag fullt ut för 2011, medan andra kommer att spendera mer än det anslagna beloppet.

(5)

Vissa medlemsstater har meddelat kommissionen att det under den nuvarande ekonomiska situationen behövs ytterligare stöd för ersättning till ägare av utslagna djur och för andra åtgärder vilka finansieras till 50 % för att säkerställa kontinuiteten i de veterinära program som EU samfinansierar och för att bibehålla den positiva utvecklingen vad gäller olika sjukdomar.

(6)

Kommissionen har granskat förfrågningarna om ökad finansiering med beaktande av den veterinära situationen och tillgången till medel från det innevarande budgetåret och ansåg att de stödberättigande åtgärder som finansieras till 50 % bör få ökat stöd genom att finansieringsnivån ändras till 60 %.

(7)

Unionens finansiella stöd till flera nationella program bör därför justeras. Stödet bör omfördelas från nationella program för vilka anslagen inte kommer att utnyttjas fullt ut till sådana där anslagen förväntas överskridas. Omfördelningen bör grunda sig på de senaste uppgifterna om de berörda medlemsstaternas faktiska utgifter.

(8)

Vidare har Portugal lämnat in ett ändrat program för utrotning av bovin brucellos, Lettland har lämnat in ett ändrat program för bekämpning av salmonellos, Rumänien och Slovakien har lämnat in ändrade program för bekämpning och övervakning av klassisk svinpest, Danmark har lämnat in ett ändrat inspektionsprogram avseende aviär influensa hos fjäderfä och vilda fåglar, Belgien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Lettland, Luxemburg, Ungern, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige och Förenade kungariket har lämnat in ändrade program för transmissibel spongiform encefalopati (TSE), bovin spongiform encefalopati (BSE) och skrapie medan Rumänien, Slovenien och Finland har lämnat in ändrade program för utrotning av rabies.

(9)

Kommissionen har bedömt dessa ändrade program ur både veterinär och finansiell synvinkel. De har konstaterats uppfylla kraven i relevant unionslagstiftning på veterinärområdet, särskilt kriterierna i beslut 2008/341/EG. De ändrade programmen bör därför godkännas.

(10)

Beslut 2010/712/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

Det program som Belgien lade fram den 26 juli 2011.

b)

Det program som Lettland lade fram den 8 mars 2011.

a)

Det program som Rumänien lade fram den 7 oktober 2011.

b)

Det program som Slovakien lade fram den 21 november 2011.

a)

Det program som Belgien lade fram den 15 juni 2011.

b)

Det program som Tjeckien lade fram den 17 juni 2011.

c)

Det program som Danmark lade fram den 8 juni 2011.

d)

Det program som Tyskland lade fram den 14 juni 2011.

e)

Det program som Estland lade fram den 27 juni 2011.

f)

Det program som Irland lade fram den 29 juni 2011.

g)

Det program som Spanien lade fram den 1 juli 2011.

h)

Det program som Frankrike lade fram den 13 juli 2011.

i)

Det program som Italien lade fram den 22 juni 2011.

j)

Det program som Cypern lade fram den 30 juni 2011.

k)

Det program som Lettland lade fram den 28 juni 2011.

l)

Det program som Luxemburg lade fram den 24 juni 2011.

m)

Det program som Ungern lade fram den 29 juni 2011.

n)

Det program som Nederländerna lade fram den 30 juni 2011.

o)

Det program som Österrike lade fram den 29 juni 2011.

p)

Det program som Polen lade fram den 28 juni 2011.

q)

Det program som Portugal lade fram den 29 juni 2011.

r)

Det program som Slovenien lade fram den 8 juni 2011.

s)

Det program som Slovakien lade fram den 30 juni 2011.

t)

Det program som Finland lade fram den 22 juni 2011.

u)

Det program som Sverige lade fram den 20 juni 2011.

v)

Det program som Förenade kungariket lade fram den 28 juni 2011.

a)

Det program som Rumänien lade fram den 23 september 2011.

b)

Det program som Finland lade fram den 15 september 2011.

1.

Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

7.

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

8.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt: