23.11.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2011/88/EU

av den 16 november 2011

om ändring av direktiv 97/68/EG vad gäller bestämmelserna om motorer som släpps ut på marknaden enligt flexibilitetssystemet

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (3) reglerar avgasutsläpp och fastställer utsläppsgränser för luftföroreningar från motorer monterade i maskiner som inte är avsedda att användas på väg samt bidrar till skyddet av människors hälsa och miljön. Enligt direktiv 97/68/EG ska de nuvarande utsläppsgränserna för typgodkännande av merparten av motorer med kompressionständning enligt steg III A ersättas med de strängare gränserna enligt steg III B. De gränserna är tillämpliga från och med den 1 januari 2010 för typgodkännande av sådana motorer och från och med den 1 januari 2011 för utsläppande på marknaden av sådana motorer.

(2)

Översynen av direktiv 97/68/EG förbereds för närvarande av kommissionen i enlighet med kraven i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/26/EG av den 21 april 2004 om ändring av direktiv 97/68/EG (4). För att säkerställa att direktivet efter översynen följer unionens normer för god luftkvalitet och mot bakgrund av erfarenheten, vetenskapliga rön och tillgänglig teknik bör kommissionen i samband med den kommande översynen av direktiv 97/68/EG, om inte annat följer av konsekvensbedömningen, överväga:

—	att införa ett nytt utsläppssteg – steg V – som, under förutsättning att det är tekniskt möjligt, bör grundas på kraven för Euro 6-normerna för tunga nyttofordon,

—	att införa nya krav på minskning av partiklar, det vill säga en gräns för antalet partiklar vilken, om det är tekniskt möjligt, ska gälla för alla kategorier av motorer med kompressionständning i syfte att säkerställa en effektiv minskning av ultrafina partiklar,

—

att inta en helhetssyn på främjandet av utsläppsminskande föreskrifter och eftermontering av efterbehandlingssystem i de befintliga maskiner som inte är avsedda att användas på väg, på grundval av de diskussioner som just nu pågår under överinseende av FN:s ekonomiska kommission för Europa beträffande harmoniserade krav på eftermontering av utsläppsbegränsande anordningar; detta förhållningssätt bör stödja medlemsstaterna i deras arbete för att förbättra luftkvaliteten och främja arbetstagarskyddet,

—	att införa en metod för regelbunden testning av mobila maskiner och fordon som inte är avsedda att användas på väg, särskilt för att fastställa om deras utsläppsprestanda faktiskt motsvarar de värden som angetts vid registreringen,

—	möjligheten att under vissa omständigheter tillåta utbytesmotorer som inte uppfyller kraven i steg III A för rälsbussar och lokomotiv,

—	möjligheten att harmonisera de specifika utsläppsnormerna för järnvägsfordon med relevanta internationella normer i syfte att säkerställa tillgången till överkomligt prissatta motorer som följer de fastställda utsläppsgränserna.

(3)

Övergången till steg III B kräver en drastisk teknikändring som innebär avsevärda kostnader för omkonstruktion av motorerna och framtagning av avancerade tekniska lösningar. Den rådande globala finansiella och ekonomiska krisen eller eventuella ekonomiska konjunkturfluktuationer bör dock inte medföra sänkta miljönormer. Denna översyn av direktiv 97/68/EG bör därför anses utgöra ett undantag. Dessutom är investeringar i miljövänlig teknik viktiga för främjande av framtida tillväxt, sysselsättning och hälsoskydd.

(4)

I direktiv 97/68/EG föreskrivs ett flexibilitetssystem, så att utrustningstillverkarna under tiden mellan två utsläppssteg kan köpa in ett begränsat antal motorer som inte uppfyller de utsläppsgränser som gäller under den perioden men som är godkända enligt kraven i det närmast föregående steget av utsläppsgränser.

(5)	Enligt artikel 2 b i direktiv 2004/26/EG kan ett eventuellt införande av mer flexibilitet övervägas.

(6)

Under steg III B bör det maximala antal motorer som används för andra tillämpningar än framdrivning av rälsbussar, lokomotiv och fartyg i inlandssjöfart vilka får släppas ut på marknaden enligt flexibilitetssystemet inom varje motorkategori öka från 20 % till 37,5 % av den årliga kvantitet utrustning med motorer i den kategorin som utrustningstillverkaren släpper ut på marknaden. Alternativet att ett fast antal motorer får släppas ut på marknaden enligt flexibilitetssystemet bör finnas tillgängligt. Detta fasta antal motorer bör också granskas och det bör inte överskrida värdena i avsnitt 1.2.2 i bilaga XIII till direktiv 97/68/EG.

(7)	Reglerna för flexibilitetssystemet bör anpassas för att utöka systemets tillämpning till motorer för framdrivning av lokomotiv under en strikt begränsad tidsperiod.

(8)

Att förbättra luftkvaliteten är ett viktigt mål för unionen, som eftersträvas genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (5). Att utsläppen åtgärdas vid källan har stor betydelse för uppnåendet av detta mål, inklusive en minskning av utsläppen från sektorn för mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg.

(9)	Företag som arbetar med maskiner som omfattas av detta direktiv bör kunna utnyttja europeiska ekonomiska stödprogram eller relevanta stödprogram i medlemsstaterna. Dessa stödprogram bör syfta till att främja ett tidigt införande av högsta möjliga utsläppsnormer.

(10)	I direktiv 97/68/EG stadgas det om ett undantag för utbytesmotorer, vilket inte gäller för rälsbussar och lokomotiv. Med tanke på vikt- och storleksrestriktioner är det dock nödvändigt att införa ett begränsat undantag även för utbytesmotorer för rälsbussar och lokomotiv.

(11)	De åtgärder som anges i detta direktiv återspeglar tillfälliga svårigheter som tillverkningsindustrin drabbats av och leder inte till någon varaktig anpassning, varför de bör vara begränsade till den tid då steg III B varar eller, om det inte finns något därpå följande steg, till tre år.

(12)

Med hänsyn till den speciella infrastrukturen i Förenade kungarikets järnvägsnät, som medför andra strukturella mått och därmed även vikt- och storleksrestriktioner och som därför behöver en längre period för anpassningar till nya utsläppsgränser, är det lämpligt att medge ökad flexibilitet för denna specifika marknad när det gäller motorer för användning i lokomotiv.

(13)	Direktiv 97/68/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 97/68/EG

Direktiv 97/68/EG ska ändras på följande sätt:

Artikel 4.6 ska ersättas med följande:

”6. Förbränningsmotorer med kompressionständning som är avsedda att användas för andra ändamål än framdrivning av rälsbussar och fartyg i inlandssjöfart får släppas ut på marknaden inom ramen för ett flexibilitetssystem i enlighet med förfarandet i bilaga XIII och förfarandet i punkterna 1–5.”

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

a)	I punkt 1a ska andra stycket utgå.

Följande punkter ska införas:

”1b. Genom undantag från artikel 9.3g, 9.3i och 9.4a får medlemsstaterna tillåta utsläppande på marknaden av följande motorer för rälsbussar och lokomotiv:

utbytesmotorer som överensstämmer med gränserna enligt steg III A och som ersätter motorer för rälsbussar och lokomotiv som

i)	inte uppfyller normerna enligt steg III A, eller

ii)	uppfyller normerna enligt steg III A men inte normerna enligt steg III B,

utbytesmotorer som inte överensstämmer med gränserna enligt steg III A och som ersätter motorer för rälsbussar som saknar körkontroll och inte är självgående, om dessa utbytesmotorer uppfyller normer som inte är lägre än de normer som uppfylls av de motorer som är monterade i befintliga rälsbussar av samma typ.

Tillstånd enligt denna punkt får beviljas enbart i fall då godkännandemyndigheten i medlemsstaten är säker på att användningen i rälsbussen eller lokomotivet i fråga av en utbytesmotor som uppfyller kraven enligt det senast tillämpbara utsläppssteget kommer att medföra betydande tekniska svårigheter.

1c. Motorer som omfattas av punkt 1a eller 1b ska märkas med texten ”UTBYTESMOTOR” och den unika hänvisningen till det aktuella undantaget.

1d. Kommissionen ska bedöma de negativa miljöeffekterna av punkt 1b och eventuella tekniska svårigheter beträffande efterlevnaden av bestämmelserna i den punkten. Mot bakgrund av denna bedömning ska kommissionen senast den 31 december 2016 lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet med en översyn av punkt 1b, i lämpliga fall åtföljd av ett lagstiftningsförslag som inbegriper ett slutdatum för tillämpningen av den punkten.”

c)	Punkt 7 ska ersättas med följande: ”7. Medlemsstaterna ska tillåta att motorer enligt de definitioner som ingår i punkterna A i, A ii och A v i avsnitt 1 i bilaga I släpps ut på marknaden i enlighet med det flexibilitetssystem som definierats i enlighet med föreskrifterna som anges i bilaga XIII.”

3.	Bilaga XIII ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.

Artikel 2

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 24 november 2012 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 16 november 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

W. SZCZUKA

Ordförande

(1) EUT C 48, 15.2.2011, s. 134.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 oktober 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 8 november 2011.

(3) EGT L 59, 27.2.1998, s. 1.

(4) EUT L 146, 30.4.2004, s. 1.

(5) EUT L 152, 11.6.2008, s. 1.

BILAGA

Avsnitt 1 i bilaga XIII ska ersättas med följande:

”1. UTRUSTNINGSTILLVERKARENS ÅTGÄRDER

1.1

Med undantag för steg III B ska en utrustningstillverkare som vill utnyttja flexibilitetssystemet, med undantag för motorer för framdrivning av rälsbussar och lokomotiv, begära tillstånd från en godkännandemyndighet för sina motortillverkare att släppa ut motorer på marknaden vilka är avsedda att användas enbart av utrustningstillverkaren. Antalet motorer som inte uppfyller nuvarande utsläppsgränser men som är godkända enligt närmast föregående steg av utsläppsgränser får inte överskrida de tak som beskrivs i avsnitten 1.1.1 och 1.1.2.

1.1.1

Antalet motorer som släpps ut på marknaden enligt flexibilitetssystemet får för varje motorkategori inte överskrida 20 % av den årliga mängd utrustning med motorer i den kategorin som utrustningstillverkaren släpper ut på marknaden (beräknat som ett medelvärde av de senaste fem årens försäljning på unionsmarknaden). Om en utrustningstillverkare har släppt ut utrustning på unionsmarknaden i mindre än fem år ska medelvärdet beräknas på grundval av den tid under vilken utrustningstillverkaren släppt ut utrustning på unionsmarknaden.

1.1.2

Som alternativ till avsnitt 1.1.1 och med undantag för motorer för framdrivning av rälsbussar och lokomotiv får utrustningstillverkaren söka tillstånd för sina motortillverkare att släppa ut ett fast antal motorer på marknaden vilka är avsedda att användas enbart av utrustningstillverkaren. Antalet motorer i varje motorkategori får inte överskrida följande tak:

Motorkategori P (kW)	Antal motorer
19 ≤ P < 37	200
37 ≤ P < 75	150
75 ≤ P < 130	100
130 ≤ P ≤ 560	50

1.2

Med undantag för motorer för framdrivning av rälsbussar och lokomotiv ska, under steg III B men inte längre än tre år efter det att detta steg har börjat tillämpas, en utrustningstillverkare som vill utnyttja flexibilitetssystemet begära tillstånd från en godkännandemyndighet för sina motortillverkare att släppa ut motorer på marknaden vilka är avsedda att användas enbart av utrustningstillverkaren. De antal motorer som inte uppfyller nuvarande utsläppsgränsvärden men som är godkända enligt närmast föregående steg av utsläppsgränsvärden får inte överskrida de gränser som anges i avsnitten 1.2.1 och 1.1.2.

1.2.1

Antalet motorer som släpps ut på marknaden enligt flexibilitetssystemet får för varje motorkategori inte överskrida 37,5 % av den årliga mängd utrustning med motorer i den kategorin som utrustningstillverkaren släpper ut på marknaden (beräknat som medelvärdet av de senaste fem årens försäljning på unionsmarknaden). Om en utrustningstillverkare har släppt ut utrustning på unionsmarknaden i mindre än fem år ska medelvärdet beräknas på grundval av den tid under vilken utrustningstillverkaren släppt ut utrustning på unionsmarknaden.

1.2.2

Som alternativ till avsnitt 1.2.1 får utrustningstillverkaren söka tillstånd för sina motortillverkare att släppa ut ett fast antal motorer på marknaden vilka är avsedda att användas enbart av utrustningstillverkaren. Antalet motorer i varje motorkategori får inte överskrida följande tak:

Motorkategori P (kW)	Antal motorer
37 ≤ P < 56	200
56 ≤ P < 75	175
75 ≤ P < 130	250
130 ≤ P ≤ 560	125

1.3

När det gäller motorer för framdrivning av lokomotiv får en utrustningstillverkare under steg III B, men inte längre än tre år efter det att detta steg har börjat tillämpas, söka tillstånd för sina motortillverkare att släppa ut högst 16 motorer på marknaden vilka är avsedda att användas enbart av utrustningstillverkaren. Utrustningstillverkaren får också söka tillstånd för sina motortillverkare att på marknaden släppa ut högst 10 ytterligare motorer med en nominell effekt på över 1 800 kW, vilka ska monteras i lokomotiv som är avsedda att användas uteslutande i Förenade kungarikets nät. Lokomotiv ska anses uppfylla detta krav endast om de har ett säkerhetscertifikat för drift i Förenade kungarikets nät, eller om ett sådant certifikat kan utfärdas för dem.

Ett sådant tillstånd ska beviljas endast när det finns tekniska skäl till att utsläppsgränserna för steg III B inte kan uppfyllas.

1.4

Utrustningstillverkaren ska i sin ansökan till godkännandemyndigheten lämna följande upplysningar:

Ett prov på den märkning som ska anbringas på varje mobil maskin som inte är avsedd att användas på väg i vilken en motor som släppts ut på marknaden enligt flexibilitetssystemet är avsedd att installeras. Märkningen ska innehålla följande text: ”MASKIN nr … (maskinens löpnummer) AV … (totalt antal maskiner i respektive effektkategori) MED MOTOR nr … TYPGODKÄND (dir. 97/68/EG) MED nr …”.

b)	Ett prov på den tilläggsmärkning som ska anbringas på motorn med den text som avses i avsnitt 2.2.

1.5	Utrustningstillverkaren ska förse godkännandemyndigheten med alla nödvändiga upplysningar om tillämpningen av flexibilitetssystemet som godkännandemyndigheten kan begära för att kunna fatta ett beslut.

1.6	Utrustningstillverkaren ska förse alla godkännandemyndigheter i medlemsstaterna som begär det med alla upplysningar som godkännandemyndigheten begär för att bekräfta att en motor som påstås vara utsläppt eller som är märkt som utsläppt på marknaden enligt flexibilitetssystemet verkligen är det.”

23.11.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/16

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1205/2011

av den 22 november 2011

om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 vad gäller International Financial Reporting Standard (IFRS) 7

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpningen av internationella redovisningsstandarder (1), särskilt artikel 3.1, och

av följande skäl:

(1)	1. Genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 (2) antogs vissa internationella standarder och tolkningar som förelåg per den 15 oktober 2008.

(2)

2. Den 7 oktober 2010 offentliggjorde International Accounting Standard Board (IASB) ändringar till IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar – Överföringar av finansiella tillgångar, nedan kallat ändringarna. Ändringarna syftar till att göra det lättare för läsare av finansiella rapporter att utvärdera den riskexponering som överföring av finansiella tillgångar medför och effekterna av dessa risker för ett företags finansiella ställning. Syftet är skapa större öppenhet i fråga om rapporteringen av överföringar, i synnerhet vad gäller värdepapperisering av finansiella tillgångar.

(3)

3. Överläggningarna med EFRAG:s (European Financial Reporting Advisory Group) tekniska expertgrupp ger stöd för att ändringarna uppfyller de tekniska kriterier för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002. I enlighet med kommissionens beslut 2006/505/EG av den 14 juli 2006 om inrättande av en granskningsgrupp för redovisningsstandarder med uppgift att bistå kommissionen med yttranden om objektivitet och opartiskhet i rekommendationer från European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) (3) har granskningsgruppen för redovisningsstandarder granskat EFRAG:s rekommendation om godkännande och meddelat Europeiska kommissionen att den är välavvägd och objektiv.

(4)	4. Förordning (EG) nr 1126/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)	5. De åtgärder som föreskrivs i denna förordning överensstämmer med yttrandet från föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EG) nr 1126/2008 ska ändras på följande sätt:

(1)	International Financial Reporting Standard (IFRS) 7 Finansiella instrument: Upplysningar ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

(2)	IFRS 1 Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas ska ändras i enlighet med ändringarna av IFRS 7 enligt bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Alla företag ska tillämpa de ändringar som avses i artikel 1 senast från och med den första dagen av det första räkenskapsår som inleds efter den 30 juni 2011.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 november 2011.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

(2) EUT L 320, 29.11.2008, s. 1.

(3) EUT L 199, 21.7.2006, s. 33.

BILAGA

INTERNATIONELLA REDOVISNINGSSTANDARDER

IFRS 7

Ändringar i IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar – Överföringar av finansiella tillgångar

”Mångfaldigande tillåtet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Alla rättigheter förbehålles utanför EES, med undantag för rätten att mångfaldiga för enskilt bruk eller annars i överensstämmelse med god sed. Ytterligare uppgifter kan fås från IASB:s webbplats www.iasb.org”

ÄNDRINGAR I IFRS 7

Finansiella instrument: Upplysningar

ÖVERFÖRINGAR AV FINANSIELLA TILLGÅNGAR

42A

Upplysningskraven i punkterna 42B–42H om överföringar av finansiella tillgångar kompletterar övriga upplysningskrav i IFRS 7. Ett företag ska lämna de upplysningar som krävs i punkterna 42B–42H i en enda not i de finansiella rapporterna. Ett företag ska lämna de upplysningar som krävs för samtliga överförda finansiella tillgångar som inte har tagits bort från rapporten över finansiell ställning och för allt fortsatt engagemang i en överförd tillgång, vid rapportperiodens slut, oavsett när överföringen i fråga ägde rum. Vid tillämpningen av upplysningskraven i dessa punkter, ska ett företag överföra en hel eller en del av en finansiell tillgång (den överförda finansiella tillgången) om, och endast om, företaget

(a)	antingen överför de avtalsenliga rättigheterna att erhålla kassaflödena från den finansiella tillgången, eller

(b)	behåller de avtalsenliga rättigheterna att erhålla kassaflödena från den finansiella tillgången, men påtar sig en avtalsenlig förpliktelse att betala kassaflödena till en eller flera mottagare i en överenskommelse.

42B

Ett företag ska lämna upplysningar som hjälper läsarna av de finansiella rapporterna

(a)	att förstå sambandet mellan de överförda finansiella tillgångar som inte har tagits bort från rapporten över finansiell ställning helt och hållet och de skulder som är knutna till dem, och

(b)	att bedöma karaktären av, och de risker som är förenade med, företagets fortsatta engagemang i de finansiella tillgångar som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning.

42C

Vid tillämpningen av upplysningskraven i punkterna 42E–42H har ett företag ett fortsatt engagemang i en överförd finansiell tillgång om företaget, som en del i överföringen, behåller några av de avtalsenliga rättigheterna eller skyldigheterna till följd av den överförda finansiella tillgången eller erhåller några nya avtalsenliga rättigheter eller skyldigheter som rör den överförda finansiella tillgången. Vid tillämpningen av upplysningskraven i punkterna 42E–42H utgör följande inte något fortsatt engagemang:

(a)	Normala intyganden och garantier när det gäller gäldenärsbrott och begreppen rimlighet, god tro och rättvisa uppgörelser som skulle kunna ogiltigförklara en överföring till följd av rättsliga åtgärder.

(b)	Terminskontrakt, optionskontrakt och andra kontrakt för att återköpa den överförda finansiella tillgången där det avtalade priset (eller lösenpriset) utgör det verkliga värdet för den överförda finansiella tillgången.

(c)	Ett avtal där ett företag behåller de avtalsenliga rättigheterna att erhålla kassaflödena från en finansiell tillgång, men påtar sig en avtalsenlig förpliktelse att betala kassaflödena till ett eller flera företag och där villkoren i punkt 19 a–c i IAS 39 uppfylls.

Överförda finansiella tillgångar som inte har tagits bort från rapporten över finansiell ställning helt och hållet

42D

Ett företag kan ha överfört finansiella tillgångar på ett sådant sätt att en del av eller samtliga överförda finansiella tillgångar inte uppfyller kraven för borttagande från rapporten över finansiell ställning. För att uppfylla kraven i punkt 42B a ska företaget, vid varje rapportperiods slut och för varje klass av de överförda finansiella tillgångar som inte har tagits bort från rapporten över finansiell ställning helt och hållet, lämna upplysning om

(a)	de överförda tillgångarnas karaktär,

(b)	karaktären på de risker och fördelar som är förknippade med ägandet och som företaget är exponerat för,

(c)	en beskrivning av karaktären på sambandet mellan de överförda tillgångarna och de skulder som är knutna till dessa, inklusive restriktioner till följd av överföringen på det rapporterande företagets användning av de överförda tillgångarna,

(d)

när motparten (motparterna) till de hänförliga skulderna endast håller sig till de överförda tillgångarna, en analys som anger de överförda tillgångarnas verkliga värde, det verkliga värdet av de skulder som är knutna till dessa och nettopositionen (skillnaden mellan de överförda tillgångarnas verkliga värde och de skulder som är knutna till dessa),

(e)	när företaget fortsätter att redovisa samtliga överförda tillgångar, de redovisade värdena för de överförda tillgångarna och de skulder som är knutna till dem, och

(f)

när företaget fortsätter att redovisa tillgångarna i en omfattning motsvarande företagets fortsatta engagemang (se punkterna 20 c ii och 30 i IAS 39), det totala redovisade värdet för de ursprungliga tillgångarna före överföringen, det redovisade värdet för de tillgångar som företaget fortsätter att redovisa och det redovisade värdet för de skulder som är knutna till dem.

Överförda finansiella tillgångar som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning helt och hållet

42E

För att uppfylla kraven i punkt 42B b ska ett företag, när det tar bort överförda finansiella tillgångar från rapporten över finansiell ställning helt och hållet (se punkt 20 a och c i i IAS 39) men har fortsatt engagemang i dessa, lämna minst följande upplysningar för varje slags fortsatt engagemang vid varje rapportperiods slut:

(a)

Det redovisade värdet för de tillgångar och skulder som redovisas i företagets balansräkning och utgör företagets fortsatta engagemang i de finansiella tillgångar som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning, och de poster där det redovisade värdet för dessa tillgångar och skulder redovisas

(b)	Det verkliga värdet på de tillgångar och skulder som utgör företagets fortsatta engagemang i de finansiella tillgångar som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning.

(c)	Det belopp som bäst motsvarar företagets maximala förlustexponering till följd av företagets fortsatta engagemang i de finansiella tillgångar som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning, och information om hur den maximala förlustexponeringen fastställs.

(d)

De ej diskonterade utbetalningar som skulle eller kan behövas för att återköpa finansiella tillgångar som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning (t.ex. lösenpriset i ett optionsavtal) eller andra skulder till mottagaren beträffande de överförda tillgångarna. Om utbetalningarna varierar ska det angivna beloppet baseras på de förhållanden som föreligger vid varje rapportperiods slut.

(e)

En löptidsanalys av de ej diskonterade utbetalningar som skulle eller kan behövas för att återköpa de finansiella tillgångar som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning eller andra skulder till mottagaren beträffande de överförda tillgångarna, vilken visar återstående avtalade förfallotidpunkter för företagets fortsatta engagemang.

(f)	Kvalitativ information som förklarar och stödjer de kvalitativa upplysningar som krävs i a–e.

42F

Ett företag får sammanställa den information som krävs i punkt 42E beträffande en särskild tillgång om företaget har mer än ett slags fortsatt engagemang i denna finansiella tillgång som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning, och rapportera detta som ett slags fortsatt engagemang.

42G

Dessutom ska ett företag lämna följande upplysningar för varje slags fortsatt engagemang:

(a)	Den vinst eller förlust som redovisats det datum när tillgångarna överförs.

(b)	Inkomster och utgifter som har redovisats, både under rapporteringsperioden och totalt sett, när det gäller företagets fortsatta engagemang i de finansiella tillgångar som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning (t.ex. förändringar i verkligt värde när det gäller derivat).

(c)

Om det totala beloppet av inkomster från överföringsaktivitet (som uppfyller villkoren för borttagande från rapporten över finansiell ställning) under en rapporteringsperiod inte är jämnt fördelat över hela rapporteringsperioden (t.ex. om en väsentlig del av den totala överföringsaktiviteten äger rum de sista dagarna i en rapporteringsperiod) ska följande upplysningar lämnas:

(i)	när den främsta överföringsaktiviteten ägde rum inom rapporteringsperioden (t.ex. de sista fem dagarna före rapporteringsperiodens slut),

(ii)	det redovisade beloppet (t.ex. tillhörande vinster eller förluster) från överföringsaktivitet under den delen av rapporteringsperioden, och

(iii)

det totala beloppet intäkter från överföringsaktivitet under den delen av rapporteringsperioden.

Ett företag ska lämna dessa upplysningar för varje period som ett intyg om totalresultat uppvisas för.

Kompletterande upplysningar

42H	Ett företag ska lämna alla de kompletterande upplysningar som enligt företaget är nödvändiga för att förverkliga upplysningsmålen i punkt 42B.

IKRAFTTRÄDANDE OCH ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Punkt 44M har lagts till.

44M

I Upplysningar – Överföringar av finansiella tillgångar (Ändringar i IFRS 7), som utfärdades i oktober 2010, med strykning av punkt 13 och tillägg av punkterna 42A–42H och B29–B39. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 juli 2011 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar ändringarna för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta. Ett företag behöver inte lämna de uppgifter som krävs i dessa ändringar för en redovisad period som inleds före det datum då ändringarna tillämpas för första gången.

Bilaga B

Vägledning vid tillämpning

Rubriker och punkterna B29–B39 har lagts till efter punkt B28.

BORTTAGANDE FRÅN BALANSRÄKNING (PUNKTERNA 42C–42H)

Fortsatt engagemang (punkt 42C)

B29

Bedömningen om fortsatt engagemang i en överförd finansiell tillgång med tanke på upplysningskraven i punkterna 42E–42H görs av det rapporterande företaget. Till exempel, om ett dotterföretag överför en finansiell tillgång till en fristående tredje part i vilken moderföretaget till dotterföretaget har ett fortsatt engagemang, ska inte dotterföretaget ta med moderföretagets engagemang i bedömningen om huruvida det har ett fortsatt engagemang i den överförda tillgången i sina fristående årsrapporter (dvs. när dotterföretaget är det rapporterande företaget). Ett moderföretag tar dock med sitt (eller ett annat koncernföretags) fortsatta engagemang i en finansiell tillgång som har överförts av dotterföretaget för att fastställa om det har ett fortsatt engagemang i den överförda tillgången i dess koncernredovisning (dvs. när det rapporterande företaget är koncernen).

B30

Ett företag har inte något fortsatt engagemang i en överförd finansiell tillgång om företaget, som en del i överföringen, varken behåller några av de avtalsenliga rättigheterna eller skyldigheterna till följd av den överförda finansiella tillgången eller erhåller några nya avtalsenliga rättigheter eller skyldigheter som rör den överförda finansiella tillgången. Ett företag har inte något fortsatt engagemang i en överförd finansiell tillgång om företaget varken har något intresse i den överförda finansiella tillgångens framtida utveckling eller har något som helst ansvar att göra betalningar med avseende på den överförda finansiella tillgången i framtiden.

B31	Ett fortsatt engagemang i en överförd finansiell tillgång kan vara en följd av avtalsmässiga villkor i överföringsavtalet eller i ett separat avtal med överföraren eller tredje part, vilket har ingåtts i samband med överföringen.

Överförda finansiella tillgångar som inte har tagits bort från rapporten över finansiell ställning helt och hållet

B32

Punkt 42D kräver upplysningar när en del av eller samtliga överförda finansiella tillgångar inte uppfyller kraven för borttagande från rapporten över finansiell ställning. Dessa upplysningar krävs vid varje rapportperiods slut då företaget fortsätter att redovisa den överförda finansiella tillgången, oavsett när överföringen ägde rum.

Fortsatt engagemang av olika slag (punkterna 42E–42H)

B33

Punkterna 42E–42H kräver kvalitativa och kvantitativa upplysningar för varje slags fortsatt engagemang i finansiella tillgångar som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning. Ett företag ska dela in sitt fortsatta engagemang i typer som återspeglar företagets riskexponering. Till exempel kan ett företag dela in sitt fortsatta engagemang efter typ av finansiellt instrument (t.ex. garantier eller köpoptioner) eller efter typ av överföring (t.ex. factoring av kundfordringar, värdepapperisering och värdepapperslån).

Löptidsanalys av ej diskonterade utbetalningar för att återköpa överförda tillgångar (punkt 42E e)

B34

Punkt 42E e kräver att ett företag ska uppvisa en löptidsanalys av de ej diskonterade utbetalningarna för att återköpa finansiella tillgångar som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning eller andra skulder till mottagaren beträffande de överförda tillgångar som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning, vilken visar de återstående avtalade förfallotidpunkterna för företagets fortsatta engagemang. Denna analys gör åtskillnad mellan kassaflöden som ska betalas (t.ex. terminskontrakt), kassaflöden som företaget kan tvingas betala (t.ex. utställda optioner) och kassaflöden som företaget kan välja att betala (t.ex. köpta köpoptioner).

B35

Ett företag ska använda sitt omdöme för att fastställa ett lämpligt antal tidsintervall vid upprättandet av den löptidsanalys som krävs i punkt 42E e. Till exempel kan ett företag fastställa att följande tidsintervall för löptidsanalysen är lämpliga:

(a)	Upp till en månad.

(b)	Längre än en månad men högst tre månader.

(c)	Längre än tre månader men högst sex månader.

(d)	Längre än sex månader men högst ett år.

(e)	Längre än ett år men högst tre år.

(f)	Längre än tre år men högst fem år.

(g)	Längre än fem år.

B36	Om olika löptider är möjliga tas kassaflöden med utifrån det tidigaste datum då ett företag kan krävas på betalning eller får betala.

Kvalitativa upplysningar (punkt 42E f)

B37

De kvalitativa upplysningar som krävs i punkt 42E f innefattar en beskrivning av de finansiella tillgångar som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning samt karaktären och syftet när det gäller det fortsatta engagemang som bibehålls efter överföringen av tillgångarna. De innefattar även en beskrivning av de risker som ett företag exponeras för, däribland följande:

(a)	En beskrivning av hur företaget hanterar riskerna till följd av sitt fortsatta engagemang i de finansiella tillgångar som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning.

(b)	En beskrivning av om företaget ska svara för tredje parts förluster, och rangordningen och beloppen av förluster hos tredje part vars intressen anses vara mindre betydande än företagets intresse i tillgången (dvs. företagets fortsatta engagemang i tillgången).

(c)	En beskrivning av eventuella utlösande faktorer i samband med förpliktelser att ge finansiellt stöd eller återköpa en överförd finansiell tillgång.

Vinst eller förlust vid borttagande från rapporten över finansiell ställning (punkt 42G a)

B38

Punkt 42G a kräver att ett företag ska lämna upplysning om vinsten eller förlusten vid borttagande från rapporten över finansiell ställning av sådana finansiella tillgångar som företaget har ett fortsatt engagemang i. Företaget ska lämna upplysning om huruvida en vinst eller förlust vid borttagande från rapporten över finansiell ställning har uppstått eftersom de verkliga värdena för delarna i den tidigare redovisade tillgången (dvs. intresset i den tillgång som har tagits bort från rapporten över finansiell ställning och företagets kvarvarande del) skiljer sig från det verkliga värdet för den tidigare redovisade tillgången som helhet. I en sådan situation ska företaget även lämna upplysning om huruvida beräkningen av det verkliga värdet innefattade betydande indata som inte baserades på observerbara marknadsdata, vilket anges i punkt 27A.

Kompletterande upplysningar (punkt 42H)

B39

De upplysningar som krävs i punkterna 42D–42G kan vara otillräckliga för att förverkliga upplysningsmålen i punkt 42B. Om så är fallet ska företaget lämna alla de kompletterande upplysningar som är nödvändiga för att förverkliga upplysningsmålen. Företaget ska, beroende på omständigheterna, avgöra hur många kompletterande upplysningar företaget behöver lämna för att tillgodose användarnas behov av upplysningar och hur mycket tonvikt det lägger på olika aspekter av de kompletterande upplysningarna. Det är viktigt att uppnå en balans mellan risken för att tynga de finansiella rapporterna med alltför detaljerade uppgifter som kan vara mindre värdefulla för användarna av finansiella rapporter och risken för att viktig information döljs till följd av en alltför hög aggregationsnivå.

ÄNDRINGAR I IFRS 1

Första gången International Financial Reporting Standards tillämpas

Punkt 39F har lagts till.

IKRAFTTRÄDANDE

39F

I Upplysningar – Överföringar av finansiella tillgångar (Ändringar i IFRS 7), som utfärdades i oktober 2010, lades punkt E4 till. Ett företag ska tillämpa denna ändring för räkenskapsår som börjar den 1 juli 2011 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar ändringen för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

Bilaga E

Kortfristiga undantag från IFRS

Punkt E4 och en fotnot har lagts till.

Upplysningar om finansiella instrument

E4	En förstagångstillämpare får tillämpa övergångsbestämmelserna i punkt 44M i IFRS 7. (1).

(1) I Upplysningar – Överföringar av finansiella tillgångar (Ändringar i IFRS 7) som utfärdades i oktober 2010 lades punkt E4 till. För att undvika den potentiella användningen av efterrationaliseringar och säkerställa att förstagångstillämpare inte missgynnas i förhållande till företag som redan tillämpar IFRS beslutade styrelsen att förstagångstillämpare bör ha rätt att använda samma övergångsbestämmelser som företag som redan utarbetar finansiella rapporter enligt IFRS, och som ingår i Upplysningar – Överföringar av finansiella tillgångar (Ändringar i IFRS 7).

23.11.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/23

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1206/2011

av den 22 november 2011

om fastställande av krav på identifiering av luftfartyg för övervakning av det gemensamma europeiska luftrummet

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 552/2004 av den 10 mars 2004 om driftskompatibiliteten hos det europeiska nätverket för flygledningstjänst (”förordning om driftskompatibilitet”) (1), särskilt artikel 3.5, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionen har lämnat i uppdrag till Eurocontrol att enligt artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet (”ramförordning”) (2) utveckla krav för prestanda och driftskompatibilitet för övervakning inom det europeiska nätet för flygledningstjänst. Denna förordning grundas på den rapport av den 9 juli 2010 som blev resultatet av uppdraget.

(2)	Ett enskilt luftfartygs identitet bör fastställas i enlighet med Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) förfaranden innan luftfartyget tillhandahålls flygtrafikledningstjänster genom ett övervakningssystem.

(3)	Sammanhängande drift är beroende av entydig och kontinuerlig identifiering av enskilda luftfartyg som drivs i allmän flygtrafik enligt instrumentflygreglerna i hela det gemensamma europeiska luftrummet.

(4)	Fastställandet av enskilda luftfartygs identitet sker för närvarande med hjälp av diskreta transponderkoder för sekundär övervakningsradar (nedan kallade SSR-koder), vilka tilldelas i enlighet med Icao:s förfaranden och flygtrafikplaner för Europaregionen.

(5)	Trafikens utveckling under det senaste decenniet har medfört en ständig brist på tillgängliga diskreta SSR-koder under högtrafik, och därför kan identifiering av enskilda luftfartyg i det europeiska luftrummet för närvarande inte garanteras.

(6)

En första operativ kapacitet att använda elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark bör införas på ett harmoniserat sätt inom en fastställd luftrumsvolym i det gemensamma europeiska luftrummet, i syfte att minska den totala efterfrågan på tilldelning av diskreta SSR-koder för att identifiera enskilda luftfartyg.

(7)	I syfte att optimera tillgången till diskreta SSR-koder bör förbättrad och harmoniserad kapacitet för automatisk tilldelning av SSR-koder till luftfartyg införas av de leverantörer av flygtrafiktjänster som inte har kapacitet att använda elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark.

(8)	En kapacitet att använda elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark inom hela det gemensamma europeiska luftrummet bör införas i syfte att klara behovet av diskreta SSR-koder för att identifiera allmän flygtrafik som drivs enligt instrumentflygreglerna.

(9)

En minskning av efterfrågan på diskreta SSR-koder vid användning av elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark kan uppnås bäst genom det integrerade färdplanssystemet som identifierar de flygningar som kan komma ifråga för tilldelning av en överenskommen specifik kod och av leverantörer av flygtrafiktjänster som tilldelar dessa flygningar den överenskomna specifika koden när luftfartyget kan identifieras med hjälp av elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark.

(10)

Elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark kan endast användas för att identifiera enskilda luftfartyg om leverantörer av flygtrafiktjänster har lämpliga övervakningssensorer, funktioner för bearbetning och distribution av övervakningsdata, system för bearbetning av färdplansdata, kommunikationer luft–mark och mark–mark, bildskärmsfunktioner hos flygledare, och tillhandahålla förfaranden och personalutbildningar.

(11)

I vilken omfattning leverantörer av flygtrafiktjänster faktiskt kan använda sig av möjligheten att använda elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark, för att minska behovet av tilldelning av diskreta SSR-koder, är beroende av i vilken grad luftfartygen är utrustade med elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark, av i vilken mån dessa luftfartygs flygvägar ligger inom ett sammanhängande område som täcks av system som tillhandahåller den möjligheten, samt av det överordnade kravet att trygga en effektiv och säker drift.

(12)	Flygledare bör få en varning när samma SSR-kod oavsiktligt tilldelas fler än ett luftfartyg, i syfte att förhindra eventuell felaktig identifiering av luftfartyg.

(13)	En enhetlig tillämpning av specifika förfaranden inom det gemensamma europeiska luftrummet är avgörande för att man ska kunna uppnå driftskompatibilitet och sammanhängande drift.

(14)	Medlemsstaterna bör sörja för att alla ändringar av anläggningar och tjänster som görs till följd av genomförandet av denna förordning återspeglas i Icao:s europeiska flygtrafikplan genom ordinarie förfarande för ändring.

(15)	Denna förordning bör inte omfatta militära operationer och militär träning som avses i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 549/2004.

(16)

I syfte att upprätthålla eller förbättra nuvarande driftsäkerhetsnivåer bör medlemsstaterna vara skyldiga att se till att berörda parter genomför en säkerhetsbedömning som omfattar riskidentifiering, riskbedömning och riskreducering. För ett harmoniserat genomförande av dessa förfaranden i de system som omfattas av denna förordning krävs att särskilda säkerhetskrav för alla driftskompatibilitets- och prestandakrav identifieras.

(17)	Enligt förordning (EG) nr 552/2004 bör det i genomförandebestämmelserna för driftskompatibiliteten ingå en beskrivning av de specifika förfaranden för överensstämmelsebedömning som ska användas för att bedöma antingen komponenternas överensstämmelse eller lämplighet samt kontrollen av system.

(18)	När det gäller flygtrafikledningstjänster som tillhandahålls främst luftfartyg som flyger i allmän flygtrafik under militär övervakning, kan upphandlingskrav hindra att denna förordning efterlevs.

(19)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det gemensamma luftrummet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs krav på de system som bidrar till tillhandahållandet av övervakningsinformation, deras komponenter och därmed förbundna förfaranden i syfte att säkerställa entydig och kontinuerlig identifiering av enskilda luftfartyg inom det europeiska nätet för flygledningstjänst.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Denna förordning ska tillämpas på den övervakningskedja som består av

a)	luftburna komponenter i övervakningssystem och därmed förbundna förfaranden,

b)	markbaserade övervakningssystem, deras komponenter och därmed förbundna förfaranden,

c)	system och förfaranden för flygtrafikledningstjänster, i synnerhet system för bearbetning av färdplansdata, system för bearbetning av övervakningsdata och system för gränssnitt mellan människa och maskin,

d)	kommunikationssystem mark–mark och luft–mark, deras komponenter och därmed förbundna förfaranden som används för distribution av övervakningsdata.

2. Denna förordning ska tillämpas på alla flygningar som drivs som allmän flygtrafik i enlighet med instrumentflygreglerna i det luftrum som anges i artikel 1.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 551/2004 (3).

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning ska definitionerna i artikel 2 i förordning (EG) nr 549/2004 gälla.

Dessutom gäller följande definitioner:

1. luftfartygs identitet: en grupp bokstäver eller siffror, eller en kombination därav, som antingen är identisk med eller är en kodad motsvarighet till luftfartygets anropssignal som ska användas vid kommunikation luft–mark, och som används för att identifiera luftfartyget i markkommunikation mellan flygtrafikledningar.

2. SSR-kod: en av de 4 096 identitetskoder för sekundär övervakningsradar som kan överföras genom luftburna komponenter i övervakningssystem.

3. diskret SSR-kod: en fyrsiffrig identitetskod för sekundär övervakningsradar där de två sista siffrorna inte är ”00”.

4. luftfartygs identitet via datalänk luft–mark: ett luftfartygs identitet som överförs genom flygburna komponenter i övervakningssystem via ett övervakningssystem luft–mark.

5. specifik kod: en enskild SSR-kod avsedd för särskilda ändamål.

6. överflygning: en flygning som kommer in i ett fastställt luftrum från en angränsande sektor, passerar genom det fastställda luftrummet och lämnar det fastställda luftrummet när det kommer in i en angränsande sektor utanför.

7. ankommande flygning: en flygning som kommer in i ett fastställt luftrum från en angränsande sektor, passerar genom det fastställda luftrummet och landar på en destination inom det fastställda luftrummet.

8. avgående flygning: en flygning som startar från en flygplats inom det fastställda luftrummet, passerar genom det fastställda luftrummet och antingen landar på en flygplats inom det fastställda luftrummet eller lämnar det fastställda luftrummet när det kommer in i en angränsande sektor utanför.

9. operatör: person, organisation eller företag som bedriver eller erbjuder sig att bedriva luftfartsverksamhet.

10. förteckning över tilldelning av koder: ett dokument som specificerar den övergripande fördelningen av SSR-koder till medlemsstater och flygtrafikledningsenheter, och som medlemsstaterna har godkänt och offentliggjort i Icao:s flygtrafikplaner för Europaregionen.

11. samverkande övervakningskedja: en övervakningskedja som kräver både markbaserade och luftburna komponenter för att bestämma värden för övervakningsdataobjekt.

12. integrerat ursprungligt färdplanssystem: (Integrated Initial Flight Plan Processing System): ett system inom ramen för det europeiska nätverket för flygledningstjänst genom vilket en centraliserad tjänst för bearbetning och distribution av färdplandata – där man hanterar mottagande, godkännande och distribution av färdplaner – tillhandahålls inom det luftrum som omfattas av denna förordning.

Artikel 4

Krav på prestanda

1. Medlemsstater som ansvarar för tillhandahållandet av flygtrafikledningstjänster i det luftrum som fastställs i bilaga I, ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att enskilda luftfartyg kan identifieras med hjälp av luftfartygs identitet via datalänk luft–mark för

a)	minst 50 % av alla överflygningar av den enskilda medlemsstatens fastställda luftrum, och

b)	minst 50 % av summan av alla ankommande flygningar och avgående flygningar inom den enskilda medlemsstatens fastställda luftrum.

2. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska se till att den samordnade övervakningskedjan senast den 2 januari 2020 har nödvändig kapacitet för att kunna identifiera enskilda luftfartyg med hjälp av elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark.

3. Leverantörer av flygtrafiktjänster som identifierar enskilda luftfartyg med hjälp av elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark ska se till att de följer de krav som anges i bilaga II.

4. Leverantörer av flygtrafiktjänster som identifierar enskilda luftfartyg med hjälp av diskreta SSR-koder utanför det luftrum som fastställs i bilaga I ska se till att de följer de krav som anges i bilaga III.

5. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska se till att

a)	system som avses i artikel 2.1 b, c och d sätts i drift på lämpligt sätt för att stödja de krav som anges i punkterna 3 och 4 i denna artikel, och

b)	system eller förfaranden som avses i artikel 2.1 b, c och d sätts i drift på lämpligt sätt så att flygledarna informeras när SSR-koder oavsiktligen dubbleras.

6. Medlemsstaterna ska se till att

a)	luftrumsvolymer anmäls till den centrala tjänst för bearbetning och distribution av färdplaner som avses i punkt 1 i bilaga II enligt de krav som anges i punkterna 1 och 2 i denna artikel och led b i denna punkt.

b)	det integrerade ursprungliga färdplanssystemet kommunicerar med alla berörda leverantörer av flygtrafiktjänster vars flygningar kan komma i fråga för användning av den specifika kod som avses i led c,

c)	medlemsstaterna kommer överens om en enda specifik kod som samordnas med europeiska tredjeländer för tilldelning till luftfartyg endast när enskilda luftfartyg kan identifieras med hjälp av elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark.

Artikel 5

Säkerhetskrav

1. Medlemsstaterna ska se till att alla ändringar i de befintliga system som avses i artikel 2.1 b, c och d eller införandet av nya system föregås av en säkerhetsbedömning, som omfattar riskidentifiering, riskbedömning och riskreducering, och som utförs av berörda parter.

2. Vid den säkerhetsbedömning som avses i punkt 1 ska minst de krav som anges i bilaga IV beaktas.

Artikel 6

Komponenters överensstämmelse eller lämplighet

Tillverkare av komponenter till de system som avses i artikel 2.1 i denna förordning eller deras i unionen etablerade befullmäktigade företrädare ska, innan de utfärdar en EG-försäkran om överensstämmelse eller lämplighet enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 552/2004, bedöma dessa komponenters överensstämmelse eller lämplighet enligt de krav som anges i bilaga V.

Certifieringsförfaranden som är förenliga med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (4), ska dock anses som godtagbara förfaranden för bedömning av komponenters överensstämmelse om de påvisar överensstämmelse med tillämpliga prestanda- och säkerhetskrav i denna förordning.

Artikel 7

Kontroll av system

1. Leverantörer av flygtrafiktjänster som kan visa eller har visat att de uppfyller villkoren i bilaga VI ska kontrollera de system som avses i artikel 2.1 b, c och d i enlighet med de krav som anges i del A i bilaga VII.

2. Leverantörer av flygtrafiktjänster som inte kan visa att de uppfyller villkoren i bilaga VI ska uppdra åt ett anmält organ att kontrollera de system som avses i artikel 2.1 b, c och d. Kontrollen ska utföras i enlighet med de krav som anges i del B i bilaga VII.

3. Certifieringsförfaranden som är förenliga med förordning (EG) nr 216/2008 ska anses som godtagbara förfaranden för kontroll av system om de påvisar överensstämmelse med tillämpliga prestanda- och säkerhetskrav i denna förordning.

Artikel 8

Ytterligare krav på leverantörer av flygtrafiktjänster

1. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska se till att all berörd personal vederbörligen informeras om de krav som föreskrivs i denna förordning och att de får lämplig utbildning för att utföra sina arbetsuppgifter.

2. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska

a)	utveckla och uppdatera drifthandböcker med nödvändiga instruktioner och information, så att all berörd personal kan tillämpa denna förordning,

b)	se till att de handböcker som avses i led a är tillgängliga och aktuella, och att uppdateringar och spridning sker på lämpligt sätt med avseende på kvalitet och dokumentationsutformning,

c)	se till att arbetsmetoder och operativa förfaranden överensstämmer med denna förordning.

Artikel 9

Ytterligare krav på operatörer

1. Operatörer ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den personal som handhar och underhåller övervakningsutrustning vederbörligen informeras om de relevanta bestämmelserna i denna förordning och att de får lämplig utbildning för sina arbetsuppgifter samt att instruktioner om hur utrustningen ska användas finns tillgängliga i cockpit.

2. Operatörer ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark tillhandahålls när den är operativt nödvändig enligt vad som anges i artikel 4.1 och 4.2.

3. Operatörer ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den inställning av luftfartygs identitet via datalänk luft–mark som avses i punkt 4 överensstämmer med kraven i punkt 7 ”luftfartygs identitet” i den färdplan som avses i punkt 2 i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1033/2006 (5).

4. Operatörer av luftfartyg som kan ändra den inställning av elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark som avses i punkt 2 under flygning, ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att elementet för luftfartygets identitet via datalänk luft–mark inte ändras under flygningen, om så inte krävs av leverantören av flygtrafiktjänster.

Artikel 10

Ytterligare krav på medlemsstaterna

Medlemsstaterna ska se till att denna förordning efterlevs, inbegripet offentliggörandet av relevant information i nationella luftfartspublikationer.

Artikel 11

Undantag

1. I specialfallet med inflygningsområden där flygtrafikledningstjänster tillhandahålls av militära enheter eller står under militär kontroll och om upphandlingsrestriktioner hindrar att artikel 4.2 efterlevs, ska medlemsstaterna senast den 31 december 2017 meddela kommissionen det datum då identifiering av luftfartyg via datalänk luft–mark kommer att uppfylla kraven; detta datum får inte infalla senare än den 2 januari 2025.

2. Efter samråd med nätverksförvaltaren och senast den 31 december 2018 får kommissionen se över de undantag som meddelats enligt punkt 1 och som väsentligt kan påverka det europeiska nätet för flygledningstjänst.

Artikel 12

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 9 februari 2012.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 november 2011.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 96, 31.3.2004, s. 26.

(2) EUT L 96, 31.3.2004, s. 1.

(3) EUT L 96, 31.3.2004, s. 20.

(4) EUT L 79, 19.3.2008, s. 1.

(5) EUT L 186, 7.7.2006, s. 46.

BILAGA I

Luftrum som avses i artikel 4.1 och 4.4

I det luftrum som avses i artikel 4.1 och 4.4 ska följande flyginformationsregioner (FIR) och övre flyginformationsregioner (UIR) ingå:

Wien FIR.

Prag FIR.

3)	Bryssel FIR/UIR.

4)	Bordeaux, Brest, Marseille, Paris och Reims FIR samt Frankrike UIR.

5)	Bremen, Langen och München FIR samt Hannover och Rhen UIR.

6)	Aten FIR och Grekland UIR.

7)	Budapest FIR.

8)	Brindisi FIR/UIR, Milano FIR/UIR och Rom FIR/UIR.

9)	Amsterdam FIR.

10)	Bukarest FIR.

BILAGA II

Prestandakrav som avses i artikel 4.3

1.	Luftrumsvolymer i vilka identifiering av enskilda luftfartyg sker med hjälp av elementet för luftfartygs identitet via datalänk luft–mark ska anmälas till den centrala tjänsten för bearbetning och distribution av färdplaner för registrering i det integrerade färdplanssystemet.

Utom när ett av de villkor som anges i punkt 3 är tillämpligt, ska den specifika kod som fastställts i enlighet med artikel 4.6 c tilldelas avgående luftfartyg eller luftfartyg för vilka det i enlighet med punkt 6 krävs en ändring av koden, när följande villkor gäller:

a)	Luftfartygets identitet via datalänk luft–mark överensstämmer med motsvarande post i färdplanen för det luftfartyget.

b)	Det integrerade färdplanssystemet har meddelat att luftfartyget kan komma i fråga för tilldelning av specifik kod.

Den specifika koden ska inte tilldelas de luftfartyg som avses i punkt 2 om något av följande villkor gäller:

a)	Beredskapsåtgärder, som kräver tilldelning av diskreta SSR-koder till luftfartyg, har vidtagits av en leverantör av flygtrafiktjänster som drabbas av oplanerade bortfall av övervakningssensorer på marken.

b)	Exceptionella militära beredskapsåtgärder kräver att leverantörer av flygtrafiktjänster tilldelar luftfartyg diskreta SSR-koder.

c)	Ett luftfartyg som kan komma i fråga för tilldelning av den specifika kod som fastställts i enlighet med artikel 4.6 c lämnar eller på annat sätt omdirigeras utanför den luftrumsvolym som avses i punkt 1.

4.	Luftfartyg som inte tilldelas den specifika kod som fastställts i enlighet med artikel 4.6 c ska tilldelas en SSR-kod som överensstämmer med en förteckning över tilldelning av koder som medlemsstaterna kommit överens om och som samordnas med europeiska tredjeländer.

5.	När en SSR-kod har tilldelats ett luftfartyg ska en kontroll utföras så snart det är möjligt för att bekräfta att den SSR-kod som piloten har fastställt är identisk med den som tilldelats flygningen.

SSR-koder som tilldelats luftfartyg som överförts från leverantörer av flygtrafiktjänster i angränsande stater ska automatiskt kontrolleras för att se om tilldelningarna kan behållas i enlighet med en förteckning över tilldelning av koder som medlemsstaterna kommit överens om och som samordnas med europeiska tredjeländer.

Formella ordningar, med minst följande innehåll, ska fastställas tillsammans med leverantörer av flygtrafiktjänster i närområdet som identifierar enskilda luftfartyg med hjälp av diskreta SSR-koder.

a)	En skyldighet för leverantören av flygtrafiktjänster i närområdet att överföra luftfartyget med kontrollerade diskreta SSR-koder tilldelade i enlighet med en förteckning över tilldelning av koder som medlemsstaterna kommit överens om och som samordnas med europeiska tredjeländer.

b)	En skyldighet att meddela övertagande enheter om alla noterade oegentligheter vid drift av flygburna komponenter i övervakningssystem.

BILAGA III

Prestandakrav som avses i artikel 4.4

Enskilda system som används för tilldelning av SSR-koder ska ha följande funktioner:

a)	SSR-koder ska tilldelas luftfartyg automatiskt i enlighet med en förteckning över tilldelning av koder som medlemsstaterna kommit överens om och som samordnas med europeiska tredjeländer.

SSR-koder som tilldelas luftfartyg som överförs från leverantörer av flygtrafiktjänster i angränsande stater ska automatiskt kontrolleras för att se om tilldelningen kan behållas i enlighet med en förteckning över tilldelning av koder som medlemsstaterna kommit överens om och som samordnas med europeiska tredjeländer.

c)	SSR-koder ska delas in i olika kategorier för att möjliggöra en differentierad tilldelning av koder.

d)	SSR-koder från de olika kategorier som avses i punkt c ska tilldelas beroende på flygningarnas riktning.

e)	Flera simultana tilldelningar av samma SSR-kod ska göras till flygningar som flyger i konfliktfria riktningar.

BILAGA IV

Krav som avses i artikel 5

1.	De prestandakrav som anges i artikel 4.3, 4.4, 4.5 b och 4.6.

2.	De ytterligare krav som anges i artikel 9.1, 9.2, 9.3 och 9.4.

BILAGA V

Krav för bedömning av komponenters överensstämmelse eller lämplighet som avses i artikel 6

1.	Kontrollen av att kraven är uppfyllda ska visa komponenternas överensstämmelse eller lämplighet enligt tillämpliga krav i denna förordning, när komponenterna är i drift i testmiljön.

Tillverkaren ska handha bedömningarna om överensstämmelse och ska i synnerhet

a)	fastställa lämplig testmiljö,

b)	kontrollera att man i testplanen beskriver komponenterna i testmiljön,

c)	kontrollera att testplanen täcker de tillämpliga kraven fullt ut,

d)	se till att den tekniska dokumentationen och testplanen är konsekventa och av god kvalitet,

e)	planera organisationen av testerna, personalresurser samt installation och konfigurering av testplattformen,

f)	utföra inspektioner och tester enligt testplanen,

g)	skriva en rapport i vilken resultaten av inspektionerna och testerna redovisas.

3.	Tillverkaren ska se till att de komponenter som avses i artikel 6 och som är integrerade i testmiljön följer tillämpliga krav i denna förordning.

När tillfredsställande kontroll av komponenternas överensstämmelse eller lämplighet är utförd ska tillverkaren under eget ansvar upprätta en EG-försäkran om överensstämmelse eller lämplighet, i vilken tillverkaren särskilt specificerar de tillämpliga krav i denna förordning som komponenterna uppfyller och de tillhörande villkoren för deras användning i enlighet med punkt 3 i bilaga III till förordning (EG) nr 552/2004.

BILAGA VI

Villkor som avses i artikel 7.1 och 7.2

1.	Leverantören av flygtrafiktjänster ska inom sin organisation ha rapporteringsrutiner som garanterar och visar att bedömningarna i kontrollverksamheten är opartiska och oberoende.

Leverantören av flygtrafiktjänster ska se till att den personal som deltar i kontrollförfarandena utför kontrollerna med största möjliga yrkesmässiga integritet och största möjliga tekniska kompetens samt att de inte är utsatta för påtryckningar och incitament, i synnerhet av finansiell art, som skulle kunna påverka deras omdöme eller resultaten av deras kontroller, i synnerhet från personer eller grupper av personer som påverkas av kontrollernas resultat.

3.	Leverantören av flygtrafiktjänster ska se till att den personal som deltar i kontrollförfarandena har tillgång till den utrustning som ger dem möjlighet att utföra de kontroller som krävs på korrekt sätt.

Leverantören av flygtrafiktjänster ska se till att den personal som deltar i kontrollförfarandena har lämplig teknisk utbildning och yrkesmässig utbildning, tillräcklig kunskap om kraven för de kontroller som de ska utföra, lämplig erfarenhet av sådan verksamhet samt erforderlig förmåga att upprätta de försäkringar, register och rapporter som visar att kontrollerna har utförts.

5.	Leverantören av flygtrafiktjänster ska se till att den personal som deltar i kontrollförfarandena kan utföra kontrollerna opartiskt. Deras ersättning ska inte vara beroende av antalet utförda kontroller eller resultatet av sådana kontroller.

BILAGA VII

DEL A

Krav för den kontroll av system som avses i artikel 7.1

1.	Kontrollen av de system som avses i artikel 2.1 b, c och d ska visa att systemen överensstämmer med kraven avseende driftskompatibilitet, prestanda och säkerhet i denna förordning i en bedömningsmiljö som återspeglar systemens operativa villkor.

2.	Kontrollen av de system som avses i artikel 2.1 b, c och d ska utföras i enlighet med lämpliga och erkända testmetoder.

3.	De testverktyg som används för kontrollen av de system som avses i artikel 2.1 b, c och d ska ha lämpliga funktioner.

Kontrollen av de system som avses i artikel 2.1 b, c och d ska ligga till grund för den tekniska dokumentation som avses i punkt 3 i bilaga IV till förordning (EG) nr 552/2004 och innehålla följande delar:

a)	En beskrivning av genomförandet.

b)	En rapport om de inspektioner och tester som genomfördes innan systemet togs i drift.

Leverantören av flygtrafiktjänster ska handha kontrollverksamheten och ska i synnerhet

a)	fastställa en lämplig operativ miljö och en miljö för teknisk bedömning som återspeglar den operativa miljön,

b)	kontrollera att man i testplanen beskriver integreringen av de system som avses i artikel 2.1 b, c och d i en operativ miljö och i en miljö för teknisk bedömning,

c)	kontrollera att testplanen fullt ut täcker tillämpliga krav avseende drift prestanda och säkerhet i denna förordning,

d)	se till att den tekniska dokumentationen och testplanen är konsekventa och av god kvalitet,

e)	planera organisationen av testerna, personalresurser samt installation och konfigurering av testplattformen,

f)	utföra inspektioner och tester enligt testplanen,

g)	skriva en rapport i vilken resultaten av inspektionerna och testerna redovisas.

6.	Leverantören av flygtrafiktjänster ska se till att de system som avses i artikel 2.1 b, c och d och som drivs i en operativ bedömningsmiljö uppfyller kraven avseende prestanda och säkerhet i denna förordning.

7.	När tillfredsställande kontroll av överensstämmelse är utförd ska leverantören av flygtrafiktjänster utfärda en EG-försäkran om kontroll av system och lämna in den till den nationella tillsynsmyndigheten tillsammans med det tekniska dokument som avses i artikel 6 i förordning (EG) nr 552/2004.

DEL B

Krav på den kontroll av system som avses i artikel 7.2

1.	Kontrollen av de system som avses i artikel 2.1 b, c och d ska visa att systemen överensstämmer med kraven avseende prestanda och säkerhet i denna förordning i en bedömningsmiljö som återspeglar systemens operativa villkor.

2.	Kontrollen av de system som avses i artikel 2.1 b, c och d ska utföras i enlighet med lämpliga och erkända testmetoder.

3.	De testverktyg som används för kontrollen av de system som avses i artikel 2.1 b, c och d ska ha lämpliga funktioner.

a)	En beskrivning av genomförandet.

b)	En rapport om de inspektioner och tester som genomfördes innan systemet togs i drift.

5.	Leverantören av flygtrafiktjänster ska fastställa lämplig operativ miljö och miljö för teknisk bedömning som återspeglar den operativa miljön och ska uppdra åt ett anmält organ att utföra kontrollverksamheten.

Det anmälda organet ska handha kontrollverksamheten och ska i synnerhet

a)	kontrollera att man i testplanen beskriver integreringen av de system som avses i artikel 2.1 b, c och d i en operativ miljö och i en miljö för teknisk bedömning,

b)	kontrollera att testplanen fullt ut täcker tillämpliga krav avseende prestanda och säkerhet i denna förordning,

c)	se till att den tekniska dokumentationen och testplanen är konsekventa och av god kvalitet,

d)	planera organisationen av testerna, personalresurser samt installation och konfiguration av testplattformen,

e)	utföra inspektioner och tester enligt testplanen,

f)	skriva en rapport i vilken resultaten av inspektionerna och testerna redovisas.

7.	Det anmälda organet ska se till att de system som avses i artikel 2.1 b, c och d och som drivs i en operativ bedömningsmiljö uppfyller kraven avseende, prestanda och säkerhet i denna förordning.

8.	När tillfredsställande kontroll av överensstämmelse är utförd ska det anmälda organet utfärda ett intyg om överensstämmelse som avser de uppgifter som utförts.

9.	Leverantören av flygtrafiktjänster ska därefter upprätta en EG-försäkran om kontroll av system och lämna in den till den nationella tillsynsmyndigheten tillsammans med det tekniska dokument som avses i artikel 6 i förordning (EG) nr 552/2004.

23.11.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/35

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1207/2011

av den 22 november 2011

om krav på övervakningens prestanda och driftskompatibilitet för det gemensamma europeiska luftrummet

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

av följande skäl:

(1)

(2)	En sammanhängande drift är beroende av enhetlighet i tillämpningen av minimikraven för separation av luftfartyg inom det gemensamma europeiska luftrummet.

(3)	För att säkerställa driftskompatibilitet bör gemensamma principer tillämpas när övervakningsdata utbyts mellan system. Dessutom bör minimikrav för kapacitet och prestanda hos luftburna komponenter i övervakningssystemen fastställas.

(4)	Kapaciteten hos övervakningssystemens luftburna komponenter bör ge leverantörerna av flygtrafiktjänster flexibilitet så att de kan välja de lämpligaste markbaserade övervakningslösningarna för sina specifika miljöer.

(5)	Tillämpningen av denna förordning bör inte påverka ibruktagandet av andra övervakningstillämpningar och övervakningstekniker som medför fördelar i specifika miljöer.

(6)	Operatörer behöver tillräckligt med tid på sig för att kunna utrusta sina nya luftfartyg och existerande flottor med ny kapacitet. Detta bör beaktas när man bestämmer tidsfrister för installation av obligatorisk utrustning.

(7)

Kriterier för eventuella undantag bör fastställas, främst utifrån ekonomiska eller tvingande tekniska skäl, enligt vilka operatörerna undantagsvis kan avstå från att utrusta särskilda typer av luftfartyg med viss obligatorisk kapacitet. Det bör fastställas lämpliga förfaranden så att kommissionen kan fatta beslut i detta avseende.

(8)	Luftfartygets 24-bitars Icao-kod bör tilldelas och användas enligt Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) krav för att säkerställa de luftburna och markbaserade övervakningssystemens driftskompatibilitet.

(9)	Den grund som har lagts genom luftfartygsoperatörers införande av ADS-B Out-kapacitet bör möjliggöra ibruktagandet av markbaserade tillämpningar och bör också underlätta ibruktagandet av framtida luftburna tillämpningar.

(10)

Systemen för det europeiska nätet för flygledningstjänst bör stödja införandet av avancerade, överenskomna och godkända driftsystem för alla faser av flygningen, särskilt i enlighet med generalplanen för flygledningstjänsten för utveckling av en ny generation av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar).

(11)	Prestanda för systemen inom ramen för denna förordning, och för deras komponenter, bör bedömas regelbundet med beaktande av deras lokala driftsmiljö.

(12)	En enhetlig tillämpning av specifika förfaranden inom det gemensamma europeiska luftrummet är av avgörande betydelse för möjligheten att uppnå driftskompatibilitet och sammanhängande drift.

(13)	Det spektrum som används av övervakningssystem bör skyddas mot skadliga störningar. Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som krävs för detta.

(14)	Denna förordning bör inte omfatta militära operationer och militär träning som avses i artikel 1.2 i förordning (EG) nr 549/2004.

(15)

I syfte att upprätthålla eller förbättra nuvarande driftsäkerhetsnivåer bör medlemsstaterna vara skyldiga att se till att berörda parter genomför en säkerhetsbedömning som omfattar kartläggning av riskkällor, riskbedömning och riskreducering. För ett harmoniserat genomförande av dessa förfaranden i de system som omfattas av denna förordning krävs att särskilda säkerhetskrav för alla driftskompatibilitets- och prestandakrav identifieras.

(16)	Enligt förordning (EG) nr 552/2004 bör det i genomförandebestämmelserna för driftskompatibiliteten ingå en beskrivning av de specifika förfaranden för överensstämmelsebedömning som ska användas för att bedöma antingen komponenternas överensstämmelse eller lämplighet samt kontrollen av systemen.

(17)	När det gäller flygtrafikledningstjänster som främst tillhandahålls luftfartyg som flyger i allmän flygtrafik under militär kontroll, kan upphandlingskrav hindra att denna förordning efterlevs.

(18)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det gemensamma luftrummet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs krav på de system som bidrar till att tillhandahålla övervakningsdata, deras komponenter och därmed förbundna förfaranden för att säkerställa harmoniseringen av dessa systems prestanda, driftskompatibilitet och effektivitet inom det europeiska nätet för flygledningstjänst och för samordning av civil och militär verksamhet.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Denna förordning ska tillämpas på den övervakningskedja som består av

a)	luftburna övervakningssystem, deras komponenter och därmed förbundna förfaranden,

b)	markbaserade övervakningssystem, deras komponenter och därmed förbundna förfaranden,

c)	system för bearbetning av övervakningsdata, deras komponenter och därmed förbundna förfaranden,

d)	kommunikationssystem mark-till-mark som används för distribution av övervakningsdata, deras komponenter och därmed förbundna förfaranden.

2. Denna förordning ska tillämpas på alla flygningar som utförs som allmän flygtrafik i enlighet med instrumentflygreglerna i det luftrum som anges i artikel 1.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 551/2004 (3), med undantag för artiklarna 7.3 och 7.4 som ska tillämpas på alla flygningar som utförs som allmän flygtrafik.

3. Denna förordning ska tillämpas på alla leverantörer av flygtrafikledningstjänster som tillhandahåller flygkontrolltjänster på grundval av övervakningsdata och på leverantörer av kommunikations-, navigations- eller övervakningstjänster som använder system som anges i punkt 1.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning ska definitionerna i artikel 2 i förordning (EG) nr 549/2004 gälla.

Dessutom gäller följande definitioner:

1. övervakningsdata: alla dataobjekt, med eller utan tidstämpel, i övervakningssystemet som gäller

2. operatör: en person, en organisation eller ett företag som bedriver eller erbjuder sig att bedriva verksamhet med luftfartyg.

3. ADS-B: automatisk positionsövervakning – sändning (Automatic Dependent Surveillance – Broadcast), en övervakningsteknik där luftfartyg automatiskt, via datalänk, tillhandahåller data från navigationssystem och positionsbestämningssystem ombord.

4. ADS-B Out: tillhandahållande av ADS-B-övervakningsdata som överförs från luftfartyget.

5. skadliga störningar: störningar som förhindrar att prestandakraven uppfylls.

6. övervakningskedja: ett system uppbyggt av den samling luftburna och markbaserade komponenter som används för att bestämma värden för ett luftfartygs olika övervakningsdataobjekt, inbegripet systemet för bearbetning av övervakningsdata, om det används.

7. samverkande övervakningskedja: en övervakningskedja som kräver både markbaserade och luftburna komponenter för att bestämma värden för övervakningsdataobjekt.

8. system för bearbetning av övervakningsdata: ett system som bearbetar alla mottagna övervakningsdata i syfte att sammanställa bästa möjliga uppskattning av luftfartygets aktuella övervakningsdata.

9. luftfartygs beteckning: en grupp bokstäver eller siffror, eller en kombination därav, som antingen är identisk med eller är en kodad motsvarighet till luftfartygets anropssignal som ska användas vid kommunikation luft-till-mark, och som används för att identifiera luftfartyget i flygtrafikledningstjänstens kommunikation mark-till-mark.

10. statsluftfartyg: luftfartyg som används för militära ändamål, tulländamål eller polisiära ändamål.

11. statsluftfartyg för transport: statsluftfartyg med fasta vingar som används för att transportera personer och/eller gods.

12. extrapolera: beräkna, förutse eller utöka kända data på grundval av värden inom ett redan observerat tidsintervall.

13. rutschad: extrapolerad för en period som är längre än markövervakningssystemets uppdateringsperiod.

14. tillämplighetstid: den tidpunkt då övervakningskedjan har mätt dataobjektet eller den tidpunkt för vilken övervakningskedjan har beräknat det.

15. exakthet: graden av överensstämmelse mellan det levererade värdet på ett dataobjekt och dess faktiska värde vid den tidpunkt då värdet på dataobjektet levereras från övervakningskedjan.

16. tillgänglighet: i vilken utsträckning ett system eller en komponent är i drift och tillgänglig när den behövs.

17. integritet: graden av oupptäckt (på systemnivå) bristande överensstämmelse mellan dataobjektets ingångsvärde och utgångsvärde.

18. kontinuitet: sannolikheten för att ett system ska utföra den funktion som erfordras av systemet utan oplanerade avbrott, förutsatt att systemet är tillgängligt när avsedd arbetsoperation påbörjas.

19. aktualitet: skillnaden mellan den tidpunkt då värdet på ett dataobjekt levereras och tillämplighetstiden för dataobjektet.

Artikel 4

Prestandakrav

1. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska garantera sammanhängande drift inom det luftrum som de ansvarar för och vid gränsen till angränsande luftrum genom att tillämpa lämpliga minimikrav för separation av luftfartyg.

2. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska säkerställa att system som avses i artikel 2.1 b, c och d används efter behov för att stödja de minimikrav för separation som tillämpas enligt punkt 1.

3. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska säkerställa att utgångsvärden från den övervakningskedja som avses i artikel 2.1 uppfyller de prestandakrav som anges i bilaga I, förutsatt att de luftburna komponenternas funktioner som används uppfyller de krav som anges i bilaga II.

4. Om en leverantör av flygtrafiktjänster upptäcker ett luftfartyg vars flygelektronik uppvisar en funktionell anomali, ska leverantören informera den operatör som utför flygningen om avvikelsen från prestandakraven. Operatören ska undersöka saken innan nästa flygning påbörjas, och eventuella erforderliga korrigeringar ska göras i linje med normala underhålls- och korrigeringsförfaranden för luftfartyget och dess flygelektronik.

Artikel 5

Krav på driftskompatibilitet

1. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska säkerställa att alla övervakningsdata som överförs från deras system som avses i artikel 2.1 b och 2.1 c till andra leverantörer av flygtrafiktjänster uppfyller kraven i bilaga III.

2. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska, när de överför övervakningsdata från sina system som avses i artikel 2.1 b och 2.1 c till andra leverantörer av flygtrafiktjänster, upprätta formella överenskommelser med dessa för datautbytet enligt de krav som anges i bilaga IV.

3. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska säkerställa att den samverkande övervakningskedjan senast den 2 januari 2020 har den kapacitet som erfordras för att de ska kunna identifiera enskilda luftfartyg med hjälp av luftfartygs identitet via datalänk luft–mark som görs tillgänglig av luftfartyg som är utrustade enligt bilaga II.

4. Operatörer ska säkerställa att

a)	luftfartyg som används i flygningar som avses i artikel 2.2, med ett första individuellt luftvärdighetsbevis som har utfärdats tidigast den 8 januari 2015, är utrustade med SSR-transpondrar vilka har den kapacitet som anges i del A i bilaga II,

luftfartyg vars största certifierade startmassa överstiger 5 700 kilo, eller vars maximala verkliga flyghastighet på marschhöjd överstiger 250 knop, vilka används i flygningar som avses i artikel 2.2, med ett första individuellt luftvärdighetsbevis som har utfärdats tidigast den 8 januari 2015, är utrustade med SSR-transpondrar vilka utöver den kapacitet som anges i del A i bilaga II har den kapacitet som anges i del B i den bilagan,

luftfartyg med fasta vingar vars största certifierade startmassa överstiger 5 700 kilo, eller vars maximala verkliga flyghastighet på marschhöjd överstiger 250 knop, vilka används i flygningar som avses i artikel 2.2, med ett första individuellt luftvärdighetsbevis som har utfärdats tidigast den 8 januari 2015, är utrustade med SSR-transpondrar vilka utöver den kapacitet som anges i del A i bilaga II har den kapacitet som anges i del C i den bilagan.

5. Operatörer ska senast den 7 december 2017 säkerställa att

a)	luftfartyg som används i flygningar som avses i artikel 2.2, med ett första individuellt luftvärdighetsbevis som har utfärdats före den 8 januari 2015, är utrustade med SSR-transpondrar vilka har den kapacitet som anges i del A i bilaga II.

luftfartyg vars största certifierade startmassa överstiger 5 700 kilo, eller vars maximala verkliga flyghastighet på marschhöjd överstiger 250 knop, vilka används i flygningar som avses i artikel 2.2, med ett första individuellt luftvärdighetsbevis som har utfärdats före den 8 januari 2015, är utrustade med SSR-transpondrar vilka utöver den kapacitet som anges i del A i bilaga II har den kapacitet som anges i del B i den bilagan.

luftfartyg med fasta vingar vars största certifierade startmassa överstiger 5 700 kilo, eller vars maximala verkliga flyghastighet på marschhöjd överstiger 250 knop, vilka används i flygningar som avses i artikel 2.2, med ett första individuellt luftvärdighetsbevis som har utfärdats före den 8 januari 2015, är utrustade med SSR-transpondrar vilka utöver den kapacitet som anges i del A i bilaga II har den kapacitet som anges i del C i den bilagan.

6. Operatörer ska säkerställa att luftfartyg som är utrustade enligt punkterna 4 och 5 och vars största certifierade startmassa överstiger 5 700 kilo, eller vars maximala verkliga flyghastighet på marschhöjd överstiger 250 knop, flyger med antenndiversitet enligt punkt 3.1.2.10.4 i Annex 10 till Chicagokonventionen, volym IV, fjärde utgåvan, inbegripet alla ändringar till och med nr 85.

7. Medlemsstaterna får införa utrustningskrav enligt punkt 4 b och punkt 5 b för alla luftfartyg som används i flygningar som avses i artikel 2.2 i områden där leverantörer av flygtrafiktjänster tillhandahåller övervakningstjänster med användning av de övervakningsdata som anges i del B i bilaga II.

8. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska säkerställa att de, före ibruktagandet av de system som avses i artikel 2.1 b, c och d genomför de mest effektiva införandelösningarna med beaktande av lokala driftsmiljöer, begränsningar och behov samt luftrumsanvändarnas kapacitet.

Artikel 6

Spektrumskydd

1. Senast den 5 februari 2015 ska medlemsstaterna säkerställa att SSR-transpondrar ombord på luftfartyg som flyger över en medlemsstat inte utsätts för onödiga förfrågningar som utsänds från markbaserade övervakningsinterrogatorer och som, oavsett om de resulterar i svar eller inte, har tillräcklig effekt för att överskrida SSR-transponderns mottagares lägsta tröskelnivå.

2. Summan av de förfrågningar som avses i punkt 1 får inte medföra att SSR-transpondern överskrider det antal svar per sekund, ej medräknat ”squitter”-utsändningar, som anges i punkt 3.1.1.7.9.1 (för ”Mode A/C”-svar) och punkt 3.1.2.10.3.7.3 (för ”Mode S”-svar) i Annex 10 till Chicagokonventionen, volym IV, fjärde utgåvan.

3. Senast den 5 februari 2015 ska medlemsstaterna säkerställa att användning av en markbaserad sändare som drivs i en medlemsstat inte skapar skadliga störningar för andra övervakningssystem.

4. I händelse av tvist mellan medlemsstater om de åtgärder som beskrivs i punkterna 1 och 3, ska berörda medlemsstater hänskjuta ärendet till kommissionen för åtgärd.

Artikel 7

Tillhörande förfaranden

1. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska bedöma prestandanivån hos den markbaserade övervakningskedjan innan den tas i drift och därefter regelbundet under drift, i enlighet med de krav som anges i bilaga V.

2. Operatörer ska säkerställa att en kontroll utförs åtminstone vartannat år, och dessutom när en avvikelse upptäcks på ett specifikt luftfartyg, så att de dataobjekt som anges i punkt 3 i del A i bilaga II, i punkt 3 i del B i bilaga II och i punkt 2 i del C i bilaga II, i tillämpliga fall, tillhandahålls på rätt sätt vid utgången från SSR-transpondrar som installerats ombord på deras luftfartyg. Om något av dataobjekten inte tillhandahålls på rätt sätt ska operatören undersöka saken innan nästa flygning påbörjas, och eventuella erforderliga korrigeringar ska göras i linje med normala underhålls- och korrigeringsförfaranden för luftfartyget och dess flygelektronik.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att tilldelningen av luftfartygs 24-bitars Icao-koder till luftfartyg som är utrustade med en Mode S-transponder är förenlig med kapitel 9 och dess tillägg i Annex 10 till Chicagokonventionen, volym III, andra utgåvan, inbegripet alla ändringar till och med nr 85.

4. Operatörer ska säkerställa att alla Mode S-transpondrar ombord på de luftfartyg de använder har en luftfartygs 24-bitars Icao-kod som motsvarar den registrering som tilldelats av den stat där luftfartyget är registrerat.

Artikel 8

Statsluftfartyg

1. Medlemsstaterna ska senast den 7 december 2017 säkerställa att statsluftfartyg som används i flygningar enligt artikel 2.2 är utrustade med SSR-transpondrar som har den kapacitet som anges i del A i bilaga II.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att statsluftfartyg för transport vars största certifierade startmassa överstiger 5 700 kilo, eller vars maximala verkliga flyghastighet på marschhöjd överstiger 250 knop, vilka används i flygningar som avses i artikel 2.2, senast den 1 januari 2019 är utrustade med SSR-transpondrar vilka utöver den kapacitet som anges i del A i bilaga II har den kapacitet som anges i del B och del C i den bilagan.

3. Medlemsstaterna ska senast den 1 juli 2016 tillställa kommissionen en förteckning över de statsluftfartyg som inte kan utrustas med SSR-transpondrar som uppfyller kraven i del A i bilaga II, tillsammans med en motivering till varför de inte kan utrustas med sådana transpondrar.

Medlemsstaterna ska senast den 1 juli 2018 tillställa kommissionen en förteckning över de statsluftfartyg för transport vars största certifierade startmassa överstiger 5 700 kilo, eller vars maximala verkliga flyghastighet på marschhöjd överstiger 250 knop, som inte kan utrustas med SSR-transpondrar som uppfyller kraven i del B och C i bilaga II, tillsammans med en motivering till varför de inte kan utrustas med sådana transpondrar.

Motiveringen till varför de inte kan utrustas med sådana transpondrar ska vara en av följande:

a)	Tvingande tekniska skäl.

b)	Statsluftfartyg som används i flygningar enligt artikel 2.2 och som kommer att tas ur drift senast den 1 januari 2020.

c)	Upphandlingsrestriktioner.

4. Om statsluftfartyg inte kan utrustas med SSR-transpondrar enligt punkterna 1 eller 2 på grund av det skäl som anges i punkt 3 c, ska medlemsstaterna inkludera sina upphandlingsplaner avseende dessa luftfartyg i sin motivering.

5. Leverantörer av flygtrafikledningstjänster ska säkerställa att de statsluftfartyg som förtecknas enligt punkt 3 kan tas emot, under förutsättning att de kan hanteras säkert inom gränserna för flygledningstjänstens kapacitet.

6. Medlemsstaterna ska i nationella luftfartspublikationer offentliggöra sina förfaranden för hantering av statsluftfartyg som inte är utrustade enligt punkterna 1 eller 2.

7. Leverantörer av flygtrafikledningstjänster ska varje år tillställa den medlemsstat som har utsett dem sina planer för hantering av statsluftfartyg som inte är utrustade enligt punkterna 1 eller 2. Dessa planer ska fastställas med beaktande av de kapacitetsbegränsningar som är förbundna med de förfaranden som avses i punkt 6.

Artikel 9

Säkerhetskrav

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla berörda parter senast den 5 februari 2015 har genomfört en säkerhetsbedömning för alla befintliga system som avses i artikel 2.1 b, c och d.

2. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att alla ändringar i de befintliga system som avses i artikel 2.1 b, c och d eller införandet av nya system föregås av en säkerhetsbedömning, inklusive kartläggning av riskkällor, riskbedömning och riskreducering, som genomförs av berörda parter.

3. Vid de bedömningar som avses i punkterna 1 och 2, ska de krav som anges i bilaga VI beaktas som minimikrav.

Artikel 10

Komponenters överensstämmelse eller lämplighet

Tillverkare av komponenter till de system som fastställs i artikel 2.1 i denna förordning eller deras i unionen etablerade, befullmäktigade företrädare ska, innan de utfärdar en EG-försäkran om överensstämmelse eller lämplighet enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 552/2004, göra en bedömning av dessa komponenters överensstämmelse eller lämplighet i enlighet med de krav som anges i bilaga VII.

Certifieringsförfaranden som är förenliga med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (4), ska emellertid anses utgöra godtagbara förfaranden för bedömning av komponenters överensstämmelse om de påvisar överensstämmelse med tillämpliga driftkompatibilitets-, prestanda- och säkerhetskrav i denna förordning.

Artikel 11

Kontroll av system

1. Leverantörer av flygtrafiktjänster som kan visa eller har visat att de uppfyller villkoren i bilaga VIII ska kontrollera de system som avses i artikel 2.1 b, c och d i enlighet med de krav som anges i del A i bilaga IX.

2. Leverantörer av flygtrafiktjänster som inte kan visa att de uppfyller villkoren i bilaga VIII ska uppdra åt ett anmält organ att kontrollera de system som avses i artikel 2.1 b, c och d. Kontrollen ska utföras i enlighet med kraven i del B i bilaga IX.

3. Certifieringsförfaranden som är förenliga med förordning (EG) nr 216/2008 ska anses utgöra godtagbara förfaranden för kontroll av system om de påvisar överensstämmelse med tillämpliga driftkompatibilitets-, prestanda- och säkerhetskrav i denna förordning.

Artikel 12

Tilläggskrav

1. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska säkerställa att all berörd personal vederbörligen informeras om kraven i denna förordning och att de får lämplig utbildning för sin tjänsteutövning.

2. Leverantörer av flygtrafiktjänster ska

a)	utveckla och upprätthålla drifthandböcker med nödvändiga instruktioner och upplysningar så att all berörd personal kan tillämpa denna förordning,

b)	säkerställa att de handböcker som avses i led a är tillgängliga och aktuella och att uppdateringar och spridning sker på lämpligt sätt med avseende på kvalitet och dokumentationsutformning,

c)	säkerställa att arbetsmetoder och operativa metoder överensstämmer med denna förordning.

3. Operatörer ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att den personal som hanterar och underhåller övervakningsutrustning vederbörligen informeras om relevanta bestämmelser i denna förordning, att de får lämplig utbildning för sin tjänsteutövning och att instruktioner om användningen av denna utrustning när så är möjligt finns tillgängliga i förarkabinen.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att denna förordning följs, bland annat genom att offentliggöra relevant information om övervakningsutrustning i nationella luftfartspublikationer.

Artikel 13

Undantag avseende den samverkande övervakningskedjan

1. I specialfallet med inflygningsområden där flygtrafikledningstjänster tillhandahålls av militära enheter eller står under militär kontroll och om upphandlingsrestriktioner förhindrar att artikel 5.3 efterlevs, ska medlemsstaterna senast den 31 december 2017 meddela kommissionen det datum då den samverkande övervakningskedjan kommer att uppfylla kraven; detta datum får inte infalla senare än den 2 januari 2025.

2. Efter samråd med nätförvaltaren och senast den 31 december 2018 får kommissionen se över de undantag som meddelas enligt punkt 1 och som väsentligt kan påverka det europeiska nätet för flygledningstjänst.

Artikel 14

Undantag avseende luftfartyg

1. Särskilda typer av luftfartyg med ett första individuellt luftvärdighetsbevis som har utfärdats före den 8 januari 2015, vars största certifierade startmassa överstiger 5 700 kilo eller vars maximala verkliga flyghastighet på marschhöjd överstiger 250 knop, som inte har den fullständiga uppsättningen parametrar som specificeras i del C i bilaga II i en digital bussanslutning ombord på luftfartyget, får undantas från kraven i artikel 5.5 c.

2. Särskilda typer av luftfartyg med ett första individuellt luftvärdighetsbevis som har utfärdats före den 1 januari 1990, vars största certifierade startmassa överstiger 5 700 kilo eller vars maximala verkliga flyghastighet på marschhöjd överstiger 250 knop, får undantas från kraven i artikel 5.6.

3. Berörda medlemsstater ska senast den 1 juli 2017 tillställa kommissionen detaljerade uppgifter som styrker behovet av att bevilja undantag för dessa särskilda typer av luftfartyg på grundval av kriterierna i punkt 5.

4. Kommissionen ska pröva ansökningar om undantag enligt punkt 3 och, efter samråd med de berörda parterna, anta ett beslut.

5. Kriterierna som avses i punkt 3 ska inbegripa följande:

a)	Särskilda typer av luftfartyg som snart kommer att sluta tillverkas.

b)	Särskilda typer av luftfartyg som tillverkas i begränsat antal.

c)	Orimligt höga kostnader för konstruktionsändringar.

Artikel 15

Ikraftträdande och tillämplighet

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4 samt artiklarna 5.1, 5.2 och 7.1 ska tillämpas från och med den 13 december 2013.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 november 2011.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 96, 31.3.2004, s. 26.

(2) EUT L 96, 31.3.2004, s. 1.

(3) EUT L 96, 31.3.2004, s. 20.

(4) EUT L 79, 19.3.2008, s. 1.

BILAGA I

Prestandakrav som avses i artikel 4.3

1. Krav på övervakningsdata

1.1

Alla övervakningskedjor som avses i artikel 4.3 ska tillhandahålla åtminstone följande övervakningsdata:

a)	Lägesuppgifter i 2D (luftfartygets horisontalläge).

Status för övervakningsdata:

—	Samverkande/icke-samverkande/kombinerad.

—	Rutschade eller inte.

—	Tillämplighetstid för lägesuppgifterna i 2D.

1.2

Dessutom ska alla samverkande övervakningskedjor som avses i artikel 4.3 tillhandahålla åtminstone följande övervakningsdata:

a)	Vertikala lägesuppgifter (grundade på tryckhöjdsuppgifter från luftfartyget).

b)	Operativa identifikationsuppgifter (från luftfartyget mottagna uppgifter om luftfartygets identitet, t.ex. luftfartygets beteckning och/eller Mode A-kod).

Tilläggsindikatorer:

—	Nödindikatorer (t.ex. olaglig störning, radiofel och allmänna nödlägen).

—	Särskild lägesindikator (SPI).

d)	Status för övervakningsdata (tillämplighetstid för vertikala lägesuppgifter).

2. Prestandakrav för övervakningsdata

2.1	Leverantörerna av flygtrafiktjänster ska fastställa prestandakrav avseende exakthet, tillgänglighet, integritet, kontinuitet och aktualitet hos de övervakningsdata som tillhandahålls av de system som avses i artikel 4.3 och som används för att möjliggöra funktionerna i övervakningstillämpningarna.

2.2	Utvärderingen av exaktheten hos det horisontalläge som tillhandahålls av de system som avses i artikel 4.3 ska åtminstone innefatta en bedömning av horisontallägesfel.

2.3	Leverantörerna av flygtrafiktjänster ska kontrollera uppfyllandet av de prestandakrav som fastställs i enlighet med punkterna 2.1 och 2.2.

2.4	En kontroll av överensstämmelsen ska utföras på grundval av de övervakningsdata som tillhandahålls användaren av övervakningsdata vid övervakningskedjans utgång.

BILAGA II

Del A: Kapaciteten hos SSR-transpondrar enligt artikel 4.3, artikel 5.4 a och 5.5 a samt artiklarna 7.2, 8.1 och 8.2

1.	Minimikapaciteten hos SSR-transpondrar ska vara Mode S, Level 2s, certifierad enligt punkterna 2.1.5.1.2, 2.1.5.1.7 och 3.1.2.10 i Annex 10 till Chicagokonventionen, volym IV (fjärde utgåvan inbegripet alla ändringar till och med nr 85).

2.	Varje använt transponderregister ska överensstämma med motsvarande avsnitt i Icao-dokument 9871 (andra utgåvan).

Följande dataobjekt ska göras tillgängliga för transpondern och överföras av den via Mode S-protokollet och enligt de format som anges i Icao-dokument 9871 (andra utgåvan):

a)	Luftfartygs 24-bitars Icao-kod.

b)	Mode A-kod.

c)	Tryckhöjd.

d)	Flygstatus (på marken eller i luften).

Kapacitetsrapport för datalänk avseende följande:

—	Flygburet kollisionsvarningssystemet (ACAS).

—	Mode S-specifika tjänster.

—	Identifiering av luftfartyg.

—	”Squitter”-kapacitet.

—	Övervakningsidentifiering.

—	Kapacitetsrapport vid gemensam användning av GICB (Ground Initiated Comms.-B) (ändringsindikering).

—	Versionsnummer för Mode S-subnätet.

f)	Kapacitetsrapport vid gemensam användning av GICB.

g)	Identifiering av luftfartyg.

h)	Särskild lägesindikator (SPI).

i)	Nödlägesstatus (allmänt nödläge, ingen kommunikation, olaglig störning) inbegripet användning av specifika Mode A-koder för att indikera olika nödlägen.

j)	Aktiv beslutsrådgivning (Acas) när luftfartyget är utrustat med TCAS II (Traffic Alert and Collision Avoidance System II).

4.	Andra dataobjekt kan också göras tillgängliga för transpondern.

5.	De dataobjekt som avses i punkt 4 ska överföras av transpondern via Mode S-protokollet endast om förfarandet för certifiering av luftfartyg och utrustning omfattar överföringen av dessa dataobjekt via Mode S-protokollet.

6.	Kontinuiteten hos den transponderfunktion som stöder Mode S-protokollet ska vara lika med eller mindre än 2. 10-4 per flygtimme (dvs. medeltiden mellan fel ska vara lika med eller större än 5 000 flygtimmar).

Del B: Kapaciteten hos SSR-transpondrar enligt artikel 4.3, artikel 5.4 b och 5.5 b samt artiklarna 5.7, 7.2 och 8.3

1.	Lägsta kapacitet för SSR-transpondrar ska vara Mode S, nivå 2es, godkänd enligt punkterna 2.1.5.1.2, 2.1.5.1.6, 2.1.5.1.7 och 3.1.2.10 i Annex 10 till Chicagokonventionen, volym IV (fjärde utgåvan inbegripet alla ändringar till och med nr 85).

2.	Varje använt transponderregister ska överensstämma med motsvarande avsnitt i Icao-dokument 9871 (andra utgåvan).

Följande dataobjekt ska göras tillgängliga för transpondern och överföras av den via version 2 av det utsträckta squitter (ES) ADS-B-protokollet enligt de format som anges i Icao-dokument 9871 (andra utgåvan):

a)	Luftfartygs 24-bitars Icao-kod.

b)	Identifiering av luftfartyg.

c)	Mode A-kod.

d)	Särskild lägesindikator (SPI) med hjälp av samma källa som för samma parameter som anges i del A.

e)	Nödlägesstatus (allmänt nödläge, ingen kommunikation, olaglig störning) som använder samma källa som för samma parameter som anges i del A.

f)	ADS-B-versionsnummer (motsvarande 2).

g)	ADS-B-sändarkategori.

h)	Geodetisk horisontalposition i enlighet med World Geodetic System-utgåvan från 1984 (WGS84) noterat i latitud och longitud, både i luften och på marken.

i)	Kvalitetsindikatorer för geodetisk horisontalposition (motsvarande integritetens inneslutningsband [NGI], 95 % navigeringexakthetskategori för positionering [NACp], källans integritetsnivå [SIL] och systemdesignens säkerhetsnivå [SDA]).

j)	Tryckhöjd med hjälp av samma källa som för samma parameter som anges i del A.

k)	Geometrisk höjd i enlighet med World Geodetic System-utgåvan från 1984 (WGS84), som ska ges i tillägg och kodas som en skillnad emot tryckhöjden.

l)	Geometrisk vertikal noggrannhet (GVA).

m)	Hastighet över mark, både luftburen (öst/väst och nord/syd-luftburen hastighet över mark) eller på marken (mot markyta/markbana och rörelse).

n)	Hastighetkvalitetsindikator motsvarande navigeringexakthetskategorin (NAC) för hastighet (NACv).

o)	Kodade luftfartygs längd och bredd.

p)	Antennkompensation för det satellitbaserade positionsbestämningssystemet (GNSS).

Vertikal kurs: barometrisk vertikal kurs med hjälp av samma källa som för samma parameter som specificeras i dataobjektet i punkt 2 g i del C när luftfartyget åläggs och klarar att överföra detta dataobjekt via Mode S-protokollet, eller vertikal kurs för det satellitbaserade positionsbestämningssystemet (GNSS).

r)	Höjd vald på lägeskontrollpanel/flygtrafikkontrollenhet (MCP/FCU) med hjälp av samma källa som för samma parameter som specificeras i del C när luftfartyget åläggs att och klarar att överföra detta dataobjekt via Mode S-protokollet.

s)	Barometertrycksinställning (minus 800 hektopascal) med hjälp av samma källa som för samma parameter som specificeras i del C när luftfartyget åläggs att och klarar att överföra detta dataobjekt via Mode S-protokollet.

t)	Aktiv beslutsrådgivning i kollisionsavvärjningssystemet (Acas) när flygplanet är utrustad med TCAS II med hjälp av samma källa som för samma parameter som specificeras i del A.

4.	Övervakningsdataobjekten (dataobjekten i punkterna 3 h, 3 k och 3 m) och deras kvalitetsindikatordataobjekt (dataobjekten i punkterna 3 i, 3 l och 3 n) ska tillhandahållas transpondrarna genom samma fysiska gränssnitt.

Den datakälla som är ansluten till transpondern och som tillhandahåller dataobjekten i punkterna 3 h och 3 i ska uppfylla följande krav på dataintegritet:

a)	Horisontalposition (dataobjektet i punkt 3 h) för källans integritetsnivå (SIL, uttryckt i förhållande till NGI) ska vara lika med eller mindre än 10-7 per flygtimme.

b)	Horisontalposition (dataobjektet i punkt 3 h) för integritetstid att varna (vilket leder till en ändring av NGI-kvalitetsindikatorn), om ombordövervakning krävs för att uppnå rätt nivå för källans integritetsnivå i horisontalposition, ska vara lika med eller mindre än 10 sekunder.

Den primära datakällan som tillhandahåller dataobjekten i punkterna 3 h och 3 i ska åtminstone vara kompatibel med GNSS-mottagare som utför såväl mottagaroberoende integritetsövervakning (RAIM) som feldetektering och uteslutning (FDE), tillsammans med utgångsvärdet på motsvarande mätnings statusinformation, liksom NGI och 95 % exakthetsgränsindikationer.

7.	Datakällorna som tillhandahåller dataobjekten i punkterna 3 f och 3 g samt i punkterna 3 k till 3 p ska ha en systemintegritetsnivå som är lika med eller mindre än 10-5 per flygtimme.

8.	Kvalitetsindikatorinformationen (NGI, NACp, SIL, SDA, NACv och GVA) (dataobjekten i punkterna 3 i, 3 l och 3 n) ska uttrycka den valda datakällans faktiska prestanda vid tillämplighetstiden för mätning av dataobjekten i punkterna 3 h, 3 k och 3 m.

9.	När det gäller behandling av dataobjekten i punkterna 3 a till 3 t, ska transponderns systemintegritetsnivå för ADS-B-protokollet för utökat ”squitter”, inbegripet eventuella sammanlänkande navigerings- och förbindelsesystem till transpondern, vara lika med eller mindre än 10-5 per flygtimme.

10.	Den totala fördröjningen av horisontalpositionsuppgifter (dataobjekten i punkterna 3 h och 3 i) ska vara lika med eller mindre än 1,5 sekund i 95 % av alla överföringar.

11.	Den okompenserade fördröjningen av horisontalpositionsuppgifter (dataobjektet i punkt 3 h) ska vara lika med eller mindre än 0,6 sekund i 95 % av fallen och lika med eller mindre än 1,0 sekund i 99,9 % av alla överföringar.

12.	Den totala fördröjningen av markhastighetdataobjekten (dataobjekten i punkterna 3 m och 3 n) ska vara lika med eller mindre än 1,5 sekund i 95 % av alla överföringar.

13.	Om transpondern är inställd på att använda en Mode A-synlighetskod på 1000, kommer sändningen av Mode A-kod via ADS-B-protokollet för utökat ”squitter” att spärras.

14.	Andra dataobjekt kan också göras tillgängliga för transpondern.

15.	Förutom när det gäller format som reserverats för militären, ska de dataobjekt som avses i punkt 14 bara överföras via transpondern genom ADS-B-protokollet för utökat squitter om luftfartyget och utrustningcertifieringsprocessen täcker överföringen av dessa dataobjekt via detta protokoll.

16.	Transponderns funktion som stöder ADS-B-protokollet ska ha en kontinuitet som är lika med eller mindre än 2. 10-4 per flygtimme (dvs. att medeltid mellan fel ska vara lika med eller större än 5 000 flygtimmar).

Del C: Ytterligare övervakningsdatakapacitet hos SSR-transpondrar enligt artikel 4.3, artikel 5.4 c och 5.5 c samt artiklarna 7.2, 8.3 och 14.1

1.	Varje transponderregister som används ska överensstämma med motsvarande avsnitt i Icao-dokument 9871 (andra utgåvan).

Följande dataobjekt ska göras tillgängliga för transpondern och överföras av den efter begäran från den markbaserade övervakningskedjan via Mode S-protokollet och enligt de format som anges i Icao-dokument 9871 (andra utgåvan):

a)	Vald höjd MCP/FCU.

b)	Rullvinkel.

c)	Verklig färdvinkelskala.

d)	Markhastighet.

e)	Magnetisk kurs.

f)	Avläst kurshastighet (IAS) eller Mach-tal.

g)	Vertikal hastighet (barometer eller baro-tröghet).

h)	Barometertrycksinställning (minus 800 hektopascal).

i)	Hastighet enligt färdvinkelskalan eller verklig lufthastighet, om inte färdvinkelskalan är tillgänglig.

3.	Andra dataobjekt kan också göras tillgängliga för transpondern.

4.	De dataobjekt som avses i punkt 3 ska bara överföras genom transpondern via Mode S-protokollet om luftfartyget och utrustningcertifieringsprocessen täcker överföringen av dessa dataobjekt via det protokollet.

BILAGA III

Krav avseende utbyte av övervakningsdata som avses i artikel 5.1

1.	Övervakningsdata som utväxlas mellan de system som avses i artikel 2.1 b och c ska ha ett dataformat som de berörda parterna kommer överens om.

Alla övervakningsdata som överförs utanför de system som avses i artikel 2.1 b och c till andra leverantörer av flygtrafiktjänster ska möjliggöra

a)	identifiering av datakällan,

b)	identifiering av datatypen.

3.	Alla övervakningsdata som överförs utanför de system som avses i artikel 2.1 b och c till andra leverantörer av flygtrafiktjänster ska vara tidsstämplade med tidsuppgifter uttryckta i världstid (Co-ordinated Universal Time – UTC).

BILAGA IV

Krav på upprättande av formella överenskommelser som avses i artikel 5.2

Formella överenskommelser mellan leverantörer av flygtrafiktjänster om utbyte av övervakningsdata ska omfatta åtminstone följande innehåll:

a)	Överenskommelsernas parter.

b)	Överenskommelsernas giltighetstid.

c)	Omfattningen av övervakningsdata.

d)	Källorna till övervakningsdata.

e)	Utbytesformatet för övervakningsdata.

f)	Vilka kommunikationsmedel som används för utbytet av övervakningsdata.

g)	Leveranspunkt för övervakningsdata.

Kvalitetskrav för övervakningsdata när det gäller följande:

—	Prestandaindikatorer eller parametrar som används för att övervaka kvaliteten på övervakningsdata.

—	Vilka metoder och verktyg som ska användas för mätning av kvaliteten på övervakningsdata.

—	Hur ofta kvaliteten på övervakningsdata ska mätas.

—	Förfaranden för rapportering av datakvaliteten.

—	För varje prestandaindikator ska det godtagbara värdeintervallet anges tillsammans med ett förfarande som ska tillämpas om värdet ligger utanför det angivna området.

—	Identifiering av vilken part som ansvarar för att kontrollera och säkerställa att kvalitetskraven uppfylls.

Överenskomna servicenivåer avseende

—	åtkomsttid,

—	kontinuitet,

—	integritet

—	medeltid mellan fel,

—	reaktionstider vid driftavbrott,

—	förfaranden för planering och genomförande av förebyggande underhåll.

j)	Förfaranden för ändringshantering.

k)	Förfaranden för rapportering avseende prestanda och tillgänglighet, inbegripet oförutsedda driftavbrott.

l)	Förfaranden för ledning och samordning.

m)	Förfaranden för skydd av den markbaserade övervakningskedjan och för meddelanden.

BILAGA V

Krav för bedömning av övervakningskedjornas prestandanivå enligt artikel 7.1

1.	Bedömningen av den pågående prestandanivån hos de system som avses i artikel 2.1 b, c och d ska utföras i det luftrum där övervakningstjänsterna som använder systemen tillhandahålls.

Leverantörer av flygtrafiktjänster ska regelbundet kontrollera systemet och dess komponenter samt utveckla och upprätthålla ett prestandautvärderingsförfarande. Hur ofta denna utvärdering görs ska avtalas med den nationella tillsynsmyndigheten med hänsyn till systemets och dess komponenters särdrag.

3.	Innan luftrummets utformning ändras ska de system som avses i artikel 2.1 b, c och d kontrolleras så att de fortfarande uppfyller de prestanda som krävs när verksamhetens volym ändrats.

BILAGA VI

Krav som avses i artikel 9

1.	Prestandakrav som avses i artikel 4.

2.	Driftskompatibilitetskrav som avses i artikel 5.2, 5.3 och 5.7.

3.	Spektrumskyddskrav som avses i artikel 6.

4.	Krav på förbundna förfaranden som avses i artikel 7.

5.	Krav på statsluftfartyg som avses i artikel 8.5.

6.	Ytterligare krav som avses i artikel 12.3.

7.	Kraven på övervakningsdatautbyte som anges i punkt 3 i bilaga III.

BILAGA VII

Krav för bedömning av överensstämmelse eller lämplighet för användning av de komponenter som avses i artikel 10

1.	Kontrollen av överensstämmelse ska visa huruvida det är överensstämmande eller lämpligt att använda komponenter som uppfyller tillämpliga krav i denna förordning samtidigt som dessa komponenter är i drift i testmiljön.

Tillverkaren ska ordna överensstämmelsebedömningarna och ska särskilt utföra följande:

a)	Fastställa en lämplig testmiljö.

b)	Bekräfta att testplanen beskriver komponenterna i testmiljön.

c)	Kontrollera att testplanen fullt ut uppfyller tillämpliga krav.

d)	Säkerställa att de tekniska underlagen och testplanen överensstämmer med varandra och håller hög kvalitet.

e)	Planera organisationen av testet, personalresurser samt installation och konfigurering av testplattformen.

f)	Utföra inspektioner och test enligt testplanen.

g)	Utarbeta en rapport som redovisar resultaten av inspektioner och test.

3.	Tillverkaren ska säkerställa att de komponenter som avses i artikel 10 och är integrerade i testmiljön uppfyller de tillämpliga kraven i denna förordning.

Om kontrollen visar att kraven för användning uppfylls, ska tillverkaren på eget ansvar upprätta en EU-försäkran om överensstämmelse eller lämplighet för användning, med särskilt angivande av vilka tillämpliga krav i denna förordning som komponenten uppfyller och dess tillhörande användningsvillkor i enlighet med punkt 3 i bilaga III till förordning (EG) nr 552/2004.

BILAGA VIII

Villkor som avses i artikel 11.1 och 2

1.	Leverantören av flygtrafiktjänster ska ha interna rapporteringsrutiner i organisationen som garanterar och visar att bedömningarna i kontrollen är opartiska och självständiga.

Leverantören av flygtrafiktjänster ska säkerställa att den personal som deltar i kontrollerna utför dem med största möjliga yrkesintegritet och tekniska kunnande och står fria från alla former av påtryckningar eller incitament, särskilt av ekonomisk art, som kan påverka deras bedömning eller resultatet av deras kontroller, framför allt från personer eller grupper av personer som påverkas av kontrollernas resultat.

3.	Leverantören av flygtrafiktjänster ska säkerställa att den personal som deltar i kontrollerna har tillgång till utrustning som gör att de kan utföra de erforderliga kontrollerna korrekt.

Leverantören av flygtrafiktjänster ska säkerställa att den personal som deltar i kontrollerna har god teknisk och yrkesmässig utbildning, tillfredsställande kunskap om kraven beträffande de kontroller de ska utföra, tillräcklig erfarenhet av sådan verksamhet samt den förmåga som krävs för att upprätta EG-försäkran, registrera uppgifter och utarbeta rapporter som bevis på att kontrollerna har utförts.

5.	Leverantören av flygtrafiktjänster ska säkerställa att den personal som deltar i kontrollerna är kapabel att utföra kontrollerna på ett opartiskt sätt. Deras ersättning ska inte vara beroende av antalet utförda kontroller eller resultatet av dessa.

BILAGA IX

Del A: Krav för kontroll av system som avses i artikel 11.1

1.	Kontrollen av system som anges i artikel 2.1 b, c och d ska visa att systemen uppfyller denna förordnings krav avseende driftskompatibilitet, prestanda och säkerhet i en utvärderingsmiljö som motsvarar systemens verkliga driftsmiljö.

2.	Kontrollen av system som anges i artikel 2.1 b, c och d ska genomföras i överensstämmelse med lämpliga och erkända testmetoder.

3.	Testverktygen som används för kontroll av de system som anges i artikel 2.1 b, c och d ska ha erforderlig funktionalitet.

Kontrollen av system som anges i artikel 2.1 b, c och d ska resultera i de delar av den tekniska dokumentation som krävs enligt punkt 3 i bilaga IV till förordning (EG) nr 552/2004, inbegripet följande delar:

a)	Beskrivning av genomförandet av kontrollen.

b)	Redogörelse för inspektioner och test som genomförts före ibruktagandet av systemet.

Leverantören av flygtrafiktjänster ska svara för kontrollerna och särskilt göra följande:

a)	Bestämma en lämplig driftsmiljö och teknisk utvärderingsmiljö som motsvarar den verkliga driftsmiljön.

b)	Kontrollera att testplanen beskriver integreringen av system som anges i artikel 2.1 b, c och d i en driftsmiljö och teknisk utvärderingsmiljö.

c)	Kontrollera att testplanen fullt ut täcker denna förordnings krav avseende tillämplig driftskompatibilitet, prestanda och säkerhet.

d)	Säkerställa att de tekniska underlagen och testplanen överensstämmer med varandra och håller hög kvalitet.

e)	Planera organisationen av testet, personalresurser samt installation och konfigurering av testplattformen.

f)	Utföra inspektioner och test enligt testplanen.

g)	Utarbeta en rapport som redovisar resultaten av inspektioner och test.

6.	Leverantören av flygtrafiktjänster ska säkerställa att de system som anges i artikel 2.1 b, c och d och som används i en operativ utvärderingsmiljö uppfyller kraven avseende driftskompatibilitet, prestanda och säkerhet i denna förordning.

7.	Om kontrollen visar att kraven uppfylls, ska leverantören av flygtrafiktjänster upprätta en EG-försäkran om kontroll av systemen och överlämna den till den nationella tillsynsmyndigheten tillsammans med den tekniska dokumentation enligt vad som krävs i artikel 6 i förordning (EG) nr 552/2004.

Del B: Krav för kontroll av system som avses i artikel 11.2

1.	Kontrollen av system som anges i artikel 2.1 b, c och d ska visa att systemen uppfyller denna förordnings krav avseende driftskompatibilitet, prestanda och säkerhet i en utvärderingsmiljö som motsvarar systemens verkliga driftsmiljö.

2.	Kontrollen av system som anges i artikel 2.1 b, c och d ska genomföras i överensstämmelse med lämpliga och erkända testmetoder.

3.	Testverktygen som används för kontroll av de system som anges i artikel 2.1 b, c och d ska ha erforderlig funktionalitet.

a)	Beskrivning av genomförandet av kontrollen.

b)	Redogörelse för inspektioner och test som genomförts före ibruktagandet av systemet.

5.	Leverantören av flygtrafiktjänster ska bestämma en lämplig driftsmiljö och teknisk utvärderingsmiljö som motsvarar den verkliga driftsmiljön. Leverantören ska låta ett anmält organ utföra kontrollerna.

Det anmälda organet ska leda kontrollerna. Detta gäller särskilt följande:

a)	Kontrollera att testplanen beskriver integreringen av system som anges i artikel 2.1 b, c och d i en driftsmiljö och teknisk utvärderingsmiljö.

b)	Kontrollera att testplanen fullt ut täcker denna förordnings krav avseende tillämplig driftskompatibilitet, prestanda och säkerhet.

c)	Säkerställa att de tekniska underlagen och testplanen överensstämmer med varandra och håller hög kvalitet.

d)	Planera organisationen av testet, personalresurser samt installation och konfigurering av testplattformen.

e)	Utföra inspektioner och test enligt testplanen.

f)	Utarbeta en rapport som redovisar resultaten av inspektioner och test.

7.	Det anmälda organet ska säkerställa att de system som anges i artikel 2.1 b, c och d och som används i en operativ utvärderingsmiljö uppfyller kraven avseende driftskompatibilitet, prestanda och säkerhet i denna förordning.

8.	Om kontrollerna visar att kraven uppfylls, ska det anmälda organet upprätta ett intyg om överensstämmelse beträffande de uppgifter organet utfört.

9.	Därefter ska leverantören av flygtrafiktjänster upprätta en EU-försäkran om kontrollen av systemen och överlämna den till den nationella tillsynsmyndigheten tillsammans med den tekniska dokumentation enligt vad som krävs i artikel 6 i förordning (EG) nr 552/2004.

23.11.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 305/53

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1208/2011

av den 22 november 2011

om ändring och rättelse av förordning (EG) nr 288/2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad avser gemenskapsstöd till utdelning av frukt och grönsaker, bearbetade produkter av frukt och grönsaker och bananprodukter till skolbarn inom ramen för ett program för frukt i skolan

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1), särskilt artikel 103h.f jämförd med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)	Mot bakgrund av erfarenheterna med det skolfruktsprogram som inrättas genom artikel 103ga i förordning (EG) nr 1234/2007 och i syfte att underlätta genomförandet av denna, är det nödvändigt att förtydliga och förenkla ett antal bestämmelser i kommissionen förordning (EG) nr 288/2009 (2).

(2)

Artikel 103ga.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 kräver att medlemsstaterna antar de kompletterande åtgärder som krävs för att göra programmet ändamålsenligt. Kompletterande åtgärder kan inte komma i fråga för unionsstöd med avseende på skolfruktsprogrammet. Sådana åtgärder måste därför skiljas mer uttryckligt från de kommunikationsåtgärder som får omfattas av unionsstöd.

(3)

Artikel 5.1 i förordning (EG) nr 288/2009 innehåller en förteckning över kostnader som berättigar till unionsstöd. För att garantera korrekt finansiell förvaltning och utgiftskontroll måste det fastställas tydligare vilka kostnader som berättigar till unionsstöd. För att ordningen ska fungera effektivt bör det föreskrivas att personalkostnader inte berättigar till unionsstöd, undantaget vissa personalkostnader som är direkt knutna till genomförandet av programmet.

(4)

Erfarenheten har visat att tillämpningsföreskrifterna för ansökan om och utbetalning av stöd i förordning (EG) nr 288/2009 är svåra att tillämpa i fråga om enheter som kan ha övervaknings-, utvärderings- och kommunikationsuppgifter inom ramen för skolfruktsprogrammet när dessa enheter inte deltar i leveransen av produkterna. Det är därför nödvändigt att förtydliga på vilka villkor stöd bör beviljas vad avser övervaknings-, utvärderings- och kommunikationsverksamhet.

(5)

Kontrollkraven vad avser sökande som endast innehar uppgifter som rör övervakning, utvärdering och kommunikation bör begränsas genom förenklade kontrollregler. Med hänsyn till dessa uppgifters specifika natur bör de undantas från kontroller på plats och endast omfattas av fullständiga administrativa kontroller.

(6)

Artikel 3.5 andra meningen i förordning (EG) nr 288/2009 är inkonsekvent mellan olika språkversioner med avseende på medlemsstaternas genomförande av skolfruktsprogrammet. Det bör i vissa språkversioner förtydligas att medlemsstaterna, om de väljer att införa mer än ett program, måste utarbeta en strategi för vart och ett av programmen.

(7)	Förordning (EG) nr 288/2009 bör därför ändras och rättas i enlighet med detta.

(8)	Av programplaneringsskäl och för att säkerställa att reglerna inte ändras under tillämpningsperioden, är det nödvändigt att tillämpa de ändringar som införs genom denna förordning från och med början av den nuvarande genomförandeperioden för skolfruktsprogrammet, dvs. den 1 augusti 2011.

(9)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring av förordning (EG) nr 288/2009

Förordning (EG) nr 288/2009 ska ändras på följande sätt:

(1)

I artikel 3 ska punkt 4 ersättas med följande:

”4. Medlemsstaterna ska i sina strategier beskriva vilka kompletterande åtgärder de antar i avsikt att garantera ett framgångsrikt genomförande av programmet. Åtgärderna ska vara undervisande och inriktas på att förbättra målgruppens kunskaper om frukt- och grönsakssektorn eller om sunda matvanor och får inbegripa lärare och föräldrar.”

(2)

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

Första stycket ska ersättas med följande:

”Följande kostnader berättigar till det unionsstöd som avses i artikel 103ga i förordning (EG) nr 1234/2007:

a)	Kostnader för frukt och grönsaker, bearbetade produkter av frukt och grönsaker och bananprodukter som omfattas av programmet för frukt i skolan och som levereras till skolor.

Anknytande kostnader, vilka utgörs av kostnader som är direkt kopplade till genomförandet av ett program för frukt i skolan, och som endast får omfatta

i)	kostnader för inköp, hyra eller leasing av utrustning om detta anges i strategin,

ii)	kostnader för den övervaknings- och utvärderingsverksamhet som avses i artikel 12, som ska vara direkt kopplad till programmet, och

iii)

kostnader för kommunikation som ska ha direkt samband med att informera allmänheten om programmet för frukt i skolan och som ska innefatta den affisch som avses i artikel 14.1. Kostnaderna får också omfatta en eller flera av följande kommunikationsåtgärder eller –verksamheter:

—	Informationskampanjer genom teve- och radiosändningar, elektronisk kommunikation, tidningar och liknande kommunikationsverktyg.

—	Informationsarrangemang, konferenser, seminarier och workshoppar avsedda att informera allmänheten om programmet och liknande evenemang.

—	Informations- och reklammaterial som brev, flygblad, broschyrer, reklamartiklar och liknande.”

ii)

Följande nya stycke ska läggas till:

”Mervärdesskatt (moms) och utgifter knutna till personalkostnader ska inte berättiga till unionsstöd enligt artikel 103ga i förordning (EG) nr 1234/2007, undantaget personalkostnader som ingår i kostnader knutna till de verksamheter som avses i denna punkt första stycket, förutsatt att verksamheterna har lagts ut på entreprenad.”

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Det totala belopp som får beviljas för kostnader enligt punkt 1 första stycket led b iii ska utgöra ett fast belopp och omfattas av ett tak som inte får vara högre än 5 procent av det årliga unionsstöd som tilldelas den berörda medlemsstaten efter den slutgiltiga fördelning av unionsstöd som avses i artikel 4.4.

Det totala belopp som får beviljas för kostnader enligt punkt 1 första stycket led b i och b iii får inte överstiga 10 procent av det årliga unionsstöd som tilldelas den berörda medlemsstaten efter den slutgiltiga fördelning av unionsstöd som avses i artikel 4.4.”

(3)

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Villkor för godkännande av sökande

1. Den behöriga myndigheternas ska endast kunna godkänna de sökande om dessa har lämnat in följande skriftliga åtaganden:

a)	De produkter som finansieras enligt ett program för frukt i skolan som är förenligt med den här förordningen eller som har anpassats till den, ska konsumeras av eleverna i sökandens skola eller den skola för vars räkning ansökan om stöd har lämnats in.

b)	Stödet ska användas för övervakning och utvärdering av programmet för frukt i skolan eller för kommunikation i enlighet med programmets syften.

c)	Stöd som felaktigt betalats ut för berörda kvantiteter ska betalas tillbaka om det konstateras att produkterna inte har lämnats till de mottagare som avses i artikel 2 eller att stödet har betalats ut för produkter som inte är stödberättigande enligt den här förordningen.

d)	I fall av bedrägerier eller allvarlig försummelse ska ett belopp betalas tillbaka som motsvarar skillnaden mellan den summa som ursprungligen betalades och den summa den sökande har rätt till.

e)	Styrkande handlingar kommer att läggas fram på begäran av den behöriga myndigheten.

f)	De sökande kommer att genomgå alla kontroller som den behöriga myndigheten i medlemsstaten fattar beslut om, framför allt i form av granskning av räkenskaperna och fysiska kontroller.

2. När det gäller sökande enligt artikel 6.2 e ii ska endast leden b, d och e i denna artikel tillämpas.

3. Sökande enligt artikel 6.2 c, d och e i ska lämna in ytterligare ett skriftligt åtagande om att föra register över namn och adresser till skolorna eller, i tillämpliga fall, skolmyndigheterna samt över de produkter och kvantiteter som sålts eller levererats till dessa skolor eller myndigheter.

4. Medlemsstaterna får kräva att den sökande lämnar in kompletterande skriftliga åtaganden.”

(4)	Artikel 8 ska utgå.

(5)

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

(a)

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Stödansökningar ska göras enligt anvisningar från medlemsstatens behöriga myndigheter.

Stödansökningar som lämnas in av sökande enligt artikel 6.2 a–d och artikel 6.2 e i ska minst innehålla följande information:

a)	Distribuerade kvantiteter.

b)	Namn på och adress till eller identifieringsnummer för den skola eller skolmyndighet som berörs av informationen i detta stycke led a.

c)	Antal barn i varje skola som omfattas av den målgrupp som medlemsstaten fastställt i sin strategi.

d)	De styrkande handlingar som fastställts av medlemsstaterna.”

(b)	I punkt 3 ska följande mening läggas till: ”När det gäller ansökningar om stöd för den utvärdering som görs i enlighet med artikel 12 ska tidsfristen vara den sista dagen i den första månaden efter det att utvärderingsfristen enligt artikel 12.2 löpt ut.”

(c)	I punkt 4 ska första meningen ersättas med följande: ”De belopp som begärs i ansökan om utbetalning ska styrkas genom styrkande handlingar som de behöriga myndigheterna ska kunna ta del av.”

(6)

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

(a)	I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande: ”När det gäller sökande enligt artikel 6.2 a–d och artikel 6.2 e i ska stödet betalas ut endast om följande villkor är uppfyllda:”

(b)	Följande punkt ska införas som punkt 1a: ”1a. När det gäller sökande enligt artikel 6.2 e ii ska stöd betalas ut endast efter leverans av de aktuella varorna eller tjänsterna och efter uppvisande av de styrkande handlingar som medlemsstatens behöriga myndigheter kräver.”

(c)	I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande: ”Om den tidsfrist som avses i artikel 10.3 överskrids med två månader ska stödet minskas ytterligare med 1 procent per överskridande dag.”

(7)

I artikel 12 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska utvärdera genomförandet av sina program för frukt i skolan och bedöma om de uppfyller sitt syfte. För genomförandeperioden 1 augusti 2010–31 juli 2011 ska medlemsstaterna meddela resultaten av sina utvärderingar till kommissionen senast den 29 februari 2012. För följande genomförandeperioder ska medlemsstaterna, före februari månads utgång vart femte år från och med den 29 februari 2012, lämna in en utvärderingsrapport till kommissionen som täcker den föregående femåriga genomförandeperioden.”

(8)

Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

(a)

Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att bestämmelserna i denna förordning efterlevs. Dessa åtgärder ska omfatta en fullständig administrativ kontroll av samtliga stödansökningar.

2. I fall där en sökande enligt artikel 6.2 a–d och artikel 6.2 e i ansöker om stödet, ska de administrativa kontrollerna även omfatta kontroll av de styrkande handlingar rörande produktleveranser som anges av medlemsstaterna. De administrativa kontrollerna ska kompletteras med kontroller på plats som framför allt ska vara inriktade på följande:

a)	De register som avses i artikel 7, även bokföring i form av kvitton på inköp och försäljning samt kontoutdrag.

b)	Att de subventionerade produkterna används i enlighet med bestämmelserna i denna förordning, särskilt när det finns skäl att misstänka oriktigheter.”

(b)	Följande punkt ska införas som punkt 2a: ”2a. I fall där en sökande som avses i artikel 6.2 e ii ansöker om stödet, ska de administrativa kontrollerna omfatta kontroll av leveranserna av varor och tjänster samt av de uppgivna utgifternas riktighet.”

(c)	I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande: ”Det totala antalet kontroller på plats som utförs under perioden 1 augusti–31 juli ska omfatta minst 5 procent av det nationellt fördelade stödet och minst 5 procent av alla de sökande som avses i artikel 6.2 a–d och i artikel 6.2 e i.”

(d)	I punkt 6 första meningen ska hänvisningen till led e ersättas med en hänvisning till artikel 6.2 e i.

(9)

Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

(a)	Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Om en medlemsstat beslutar att inte använda den affisch som avses i punkt 1 ska den tydligt förklara i sin strategi hur den avser att informera allmänheten om att programmet subventioneras av Europeiska unionen.”

(b)

Följande punkt ska införas som punkt 2a:

”2a. Webbplatser och andra kommunikationsverktyg som avses i artikel 5.1 b iii som informerar om medlemsstatens program för frukt i skolan ska under alla omständigheter visa EU-flaggan och innehålla uppgift om att det är fråga om EU:s program för frukt i skolan och att programmet subventioneras av Europeiska unionen.”

(10)

I artikel 15.1 andra stycket ska leden a och b ersättas med följande:

”a)	Resultaten övervakningen enligt artikel 12.1 till e-postadress AGRI-HORT-SCHOOLFRUIT@ec.europa.eu.

b)	Uppgifter om och resultaten av kontroller på plats som genomförts enligt artiklarna 13 och 16 till e-postadress AGRI-J2@ec.europa.eu.”.

Artikel 2

Rättelse av förordning (EG) nr 288/2009

Gäller inte den svenska versionen.

Artikel 3

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 augusti 2011.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i Bryssel den 22 november 2011.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2) EUT L 94, 8.4.2009, s. 38.

		ISSN 1977-0820 doi:10.3000/19770820.L_2011.305.swe
Europeiska unionens officiella tidning		L 305

Svensk utgåva	Lagstiftning	54 årgången 23 november 2011

Innehållsförteckning		I Lagstiftningsakter	Sida
		DIREKTIV
	*	Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/88/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiv 97/68/EG vad gäller bestämmelserna om motorer som släpps ut på marknaden enligt flexibilitetssystemet ( 1 )	1

	II Icke-lagstiftningsakter
	FÖRORDNINGAR
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1200/2011 av den 18 november 2011 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen	6
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1201/2011 av den 18 november 2011 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen	8
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1202/2011 av den 18 november 2011 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen	10
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1203/2011 av den 18 november 2011 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen	12
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1204/2011 av den 18 november 2011 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen	14
*	Kommissionens förordning (EU) nr 1205/2011 av den 22 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 vad gäller International Financial Reporting Standard (IFRS) 7 ( 1 )	16
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1206/2011 av den 22 november 2011 om fastställande av krav på identifiering av luftfartyg för övervakning av det gemensamma europeiska luftrummet ( 1 )	23
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1207/2011 av den 22 november 2011 om krav på övervakningens prestanda och driftskompatibilitet för det gemensamma europeiska luftrummet ( 1 )	35
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1208/2011 av den 22 november 2011 om ändring och rättelse av förordning (EG) nr 288/2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad avser gemenskapsstöd till utdelning av frukt och grönsaker, bearbetade produkter av frukt och grönsaker och bananprodukter till skolbarn inom ramen för ett program för frukt i skolan	53
	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1209/2011 av den 22 november 2011 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	57

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	AL	51,9
	MA	44,2
	MK	57,4
	TR	87,5
	ZZ	60,3
0707 00 05	AL	64,0
	EG	188,1
	TR	93,5
	ZZ	115,2
0709 90 70	MA	42,4
	TR	132,9
	ZZ	87,7
0805 20 10	MA	73,5
	ZA	65,5
	ZZ	69,5
0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90	HR	41,7
	IL	72,8
	JM	134,1
	MA	53,5
	TR	80,2
	UY	42,7
	ZA	62,9
	ZZ	69,7
0805 50 10	TR	57,4
0805 50 10	ZZ	57,4
0808 10 80	CA	110,8
	CL	90,0
	CN	67,2
	MK	41,0
	NZ	64,9
	US	71,3
	ZA	108,1
	ZZ	79,0
0808 20 50	AR	43,9
	CN	60,4
	ZA	73,2
	ZZ	59,2