29.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 283/1

(1)

I luftfartsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Amerikas förenta stater å andra sidan (1) (luftfartsavtalet), undertecknat av Amerikas förenta stater och Europeiska gemenskapens medlemsstater den 25 och 30 april 2007, ändrat genom protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater som undertecknades den 25 och 30 april 2007 (2) (protokollet), undertecknat av Amerikas förenta stater, Europeiska unionens medlemsstater och Europeiska unionen den 24 juni 2010, föreskrivs uttryckligen att tredjeländer kan anslutas till luftfartsavtalet.

(2)

I enlighet med artikel 18.5 i luftfartsavtalet, ändrat genom protokollet, har den gemensamma kommitté som inrättats genom det avtalet tagit fram ett förslag om Islands och Konungariket Norges anslutning till luftfartsavtalet, ändrat genom protokollet.

(3)

Den 16 november 2010 lade den gemensamma kommittén fram ett förslag om ett luftfartsavtal mellan Amerikas förenta stater, som första part, Europeiska unionen och dess medlemsstater, som andra part, Island, som tredje part, och Konungariket Norge, som fjärde part (anslutningsavtalet).

(4)

Kommissionen har förhandlat fram ett biavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, som första part, Island, som andra part, och Konungariket Norge, som tredje part, om tillämpningen av luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta stater, som första part, Europeiska unionen och dess medlemsstater, som andra part, Island, som tredje part, och Konungariket Norge, som fjärde part (biavtalet).

(5)

Anslutningsavtalet och biavtalet bör undertecknas och tillämpas provisoriskt i avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för avtalens ingående avslutas.

29.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 283/25

(1)

Genom sitt beslut av den 5 juni 2003 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar med tredjeländer om att ersätta vissa bestämmelser i befintliga bilaterala avtal med ett avtal på unionsnivå.

(2)

Kommissionen har på unionens vägnar förhandlat fram ett avtal med Mexikos förenta stater om vissa luftfartsaspekter (nedan kallat avtalet), i enlighet med mekanismerna och förhandlingsdirektiven i bilagan till rådets beslut av den 5 juni 2003.

(3)

Avtalet undertecknades på unionens vägnar den 15 december 2010, med förbehåll för att det ingås vid en senare tidpunkt, i enlighet med rådets beslut 2011/94/EU (1).

(4)

Avtalet bör godkännas.

29.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 283/26

(1)

Kommissionen har på unionens vägnar förhandlat fram samarbetsmemorandumet NAT-I-9406 mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen (nedan kallat memorandumet) om forskning och utveckling inom området för civil luftfart.

(2)

Memorandumet undertecknades den 3 mars 2011.

(3)

Memorandumet bör godkännas av unionen.

(4)

Det är nödvändigt att fastställa förfaranden för unionens deltagande i den gemensamma kommitté som inrättats genom memorandumet och för tvistlösning.

—

ytterligare bilagor och tillägg till memorandumet i enlighet med vad som sägs i artikel III.E punkt 2 i memorandumet,

—

ändringar av bilagor och tillägg till memorandumet i enlighet med vad som sägs i artikel III.E punkt 3 i memorandumet.

29.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 283/27

(1)

Genom beslut 2011/265/EU godkände rådet undertecknandet av frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan (2) (nedan kallat avtalet) på Europeiska unionens vägnar. I detta beslut bekräftades att avtalet skulle tillämpas provisoriskt i enlighet med artikel 15.10.5 i avtalet, med förbehåll för att det ingås i ett senare skede. Det datum från och med vilket avtalet ska tillämpas provisoriskt fastställdes till den 1 juli 2011.

(2)

För ett antal specifika produkter fastställs i bilaga II a till avtalets protokoll om definition av begreppet ”ursprungsprodukter” och om metoder för administrativt samarbete (3) (nedan kallat protokollet) undantag från ursprungsreglerna i bilaga II till protokollet. Undantagen begränsas dock av årliga kvoter. Det är följaktligen nödvändigt att fastställa villkoren för tillämpning av dessa undantag.

(3)

Enligt bilaga II a till protokollet ska ursprungsintyg för surimiberedningar (KN-nummer 1604 20 05) åtföljas av handlingar som styrker att beredningarna innehåller minst 40 viktprocent fisk och att den huvudsakliga ingrediensen i surimin är Alaska pollock (Theragra chalcogramma).

(4)

Enligt bilaga II a till protokollet ska ursprungsintyg för färgade vävnader enligt KN-nummer 5408 22 och 5408 32 åtföljas av handlingar som styrker att värdet av de ofärgade vävnader som använts inte överstiger 50 % av produktens pris fritt fabrik.

(5)

Eftersom de kvoter som anges i bilaga II a till protokollet ska förvaltas av kommissionen enligt ”först till kvarn”-principen, bör de förvaltas i enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (4).

(6)

Eftersom avtalet blir gällande från och med den 1 juli 2011 bör denna förordning tillämpas från och med samma dag.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

a)

Vid produkternas övergång till fri omsättning i unionen ska det uppvisas en deklaration som undertecknats av den godkända exportören och som intygar att de berörda produkterna uppfyller villkoren för undantaget.

b)

Den deklaration som avses i led a ska innehålla följande förklaring på engelska: ”Derogation – Annex II(a) of the Protocol concerning the definition of originating products and methods of administrative cooperation”.

a)

surimiberedningen består av minst 40 viktprocent fisk,

b)

Alaska pollock (Theragra chalcogramma) har använts som huvudsaklig ingrediens i surimin.

a)

procentandelen Alaska pollock (Theragra chalcogramma) av den fisk som har använts för att framställa surimin,

b)

ursprungslandet för den Alaska pollock som använts.

a)

priset i euro för de ofärgade vävnader utan ursprungsstatus som använts för att framställa de färgade vävnaderna (KN-nummer 5408 22 och 5408 32),

b)

priset fritt fabrik i euro för de färgade vävnaderna (KN-nummer 5408 22 och 5408 32).

29.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 283/30

(1)

Enligt artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1670/2006 ska de kvantiteter spannmål som berättigar till exportbidrag vara de kvantiteter som ställs under kontroll och som destilleras, viktade med en koefficient som ska fastställas årligen för varje berörd medlemsstat. Koefficienten återspeglar förhållandet mellan de totala kvantiteter som exporteras och de totala kvantiteter som saluförs av den berörda spritdrycken, på grundval av den utveckling som har observerats för dessa kvantiteter under ett antal år som motsvarar den genomsnittliga lagringstiden för spritdrycken i fråga.

(2)

På grundval av de uppgifter som Förenade kungariket lämnat för perioden 1 januari–31 december 2010 var den genomsnittliga lagringstiden för Scotch whisky åtta år under 2010.

(3)

Kommissionens förordning (EG) nr 1113/2010 av den 1 december 2010 om koefficienter för spannmål som exporteras i form av Scotch whisky för perioden 2010/2011 (3) är inte längre tillämplig eftersom den avser koefficienter som ska tillämpas för år 2010/2011. Koefficienterna för perioden 1 oktober 2011–30 september 2012 bör därför fastställas.

(4)

Enligt artikel 10 i protokoll 3 till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får bidrag inte beviljas för export till Liechtenstein, Island och Norge. Dessutom har unionen ingått avtal med vissa tredjeländer genom vilka exportbidragen avskaffas. I enlighet med artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1670/2006 bör detta beaktas vid beräkningen av koefficienterna för perioden 2011/2012.

29.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 283/32

(1)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2) föreskrivs att import av de produkter som förtecknas i den förordningens bilaga XVIII ska övervakas. Denna övervakning ska ske i enlighet med artikel 308d i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (3).

(2)

I enlighet med artikel 5.4 i det jordbruksavtal (4) som slöts inom ramen för de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan, och på grundval av de senast tillgängliga uppgifterna för 2008, 2009 och 2010, bör det göras en anpassning av tröskelvolymerna för tilläggstullen för gurkor, kronärtskockor, klementiner, mandariner och apelsiner.

(3)

Genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

29.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 283/34

29.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 283/36

(1)

För användningen av väteperoxid gäller redan nu de begränsningar och villkor som anges i del 1 i bilaga III till direktiv 76/768/EEG.

(2)

Vetenskapliga kommittén för kosmetiska produkter, som ersattes av vetenskapliga kommittén för konsumentsäkerhet genom kommissionens beslut 2008/721/EG av den 5 augusti 2008 om inrättande av en rådgivande struktur med vetenskapliga kommittéer och experter på området för konsumentsäkerhet, folkhälsa och miljö och om upphävande av beslut 2004/210/EG (2), har bekräftat att väteperoxid som finns i munprodukter eller som frigörs från andra sammansättningar eller blandningar i dessa produkter inte utgör en fara om koncentrationen uppgår till högst 0,1 %. Det bör därför vara möjligt att fortsätta använda väteperoxid i denna koncentration i munprodukter, t.ex. i produkter som är avsedda för blekning av tänder.

(3)

Vetenskapliga kommittén för konsumentsäkerhet anser att det kan vara säkert att använda produkter avsedda för blekning av tänder om mer än 0,1 % och upp till 6 % väteperoxid finns i produkterna eller frigörs från andra sammansättningar eller blandningar i dessa produkter, om följande villkor är uppfyllda: en adekvat klinisk undersökning utförs för att säkerställa att det inte föreligger några riskfaktorer eller några andra munsjukdomar som kan inge oro, och att exponeringen för dessa produkter begränsas så att det säkerställs att produkterna enbart används på avsett sätt i fråga om hur ofta och hur länge de kan appliceras. Dessa villkor bör uppfyllas så att man kan undvika missbruk som rimligen kan förutses.

(4)

Dessa produkter bör därför regleras på ett sätt som säkerställer att konsumenterna inte har direkt tillgång till dem. Första gången som dessa produkter används i varje behandlingsomgång bör användningen begränsas till tandläkare, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (3) eller under direkt överinseende av dem om en likvärdig säkerhetsnivå kan garanteras. Tandläkarna bör därefter ge konsumenterna tillgång till dessa produkter för den återstående behandlingsomgången.

(5)

Koncentrationen av väteperoxid bör anges på produkter avsedda för blekning av tänder om den är högre än 0,1 %, för att säkerställa att produkterna används på rätt sätt. Den exakta koncentrationen uttryckt i procent av väteperoxid som finns i produkter avsedda för blekning av tänder eller som frigörs från andra sammansättningar eller blandningar i dessa produkter bör därför anges i märkningen.

(6)

Direktiv 76/768/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Ständiga kommittén för kosmetiska produkter lämnade inget yttrande inom den tid som kommitténs ordförande hade bestämt.

29.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 283/39

(1)

Den digitala agendan för Europa syftar till att, som en del av strategin Europa 2020, optimera de fördelar som informationstekniken har för ekonomisk tillväxt, skapande av arbetstillfällen och livskvalitet för europeiska medborgare. Digitaliseringen och bevarandet av Europas kulturarv vilket inkluderar tryckta medier (böcker, tidskrifter, tidningar), fotografier, museiföremål, arkiverade dokument, ljud och audiovisuellt material, monument och arkeologiska platser (nedan kallat kulturellt material) är ett av de nyckelområden som ska behandlas i den digitala agendan.

(2)

EU:s strategi för digitalisering och bevarande bygger på det arbete som under de senaste åren gjorts i initiativet om digitala bibliotek. De europeiska åtgärderna inom detta område, inklusive utvecklingen av Europeana, Europas digitala bibliotek, arkiv och museum har fått stöd från Europaparlamentet och rådet, senast genom Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 och rådets slutsatser av den 10 maj 2010. I arbetsplanen för kultur 2011–2014 som fastställdes av rådet vid dess möte den 18 och 19 november 2010 betonas behovet av en samordnad insats inom digitaliseringsområdet.

(3)

Den 28 augusti 2006 utfärdade kommissionen en rekommendation till medlemsstaterna i syfte att, med hjälp av internet, optimera den ekonomiska och kulturella potential som Europas kulturarv har. Medlemsstaternas rapporter om genomförandet av rekommendationen från 2008 och 2010 visar att framsteg har gjorts. Framstegen är emellertid inte enhetliga i de olika medlemsstaterna och de är inte heller jämnt fördelade mellan de olika punkterna i rekommendationen.

(4)

Situationen för digitaliseringsinsatserna och för samarbetet på europeisk nivå har dessutom avsevärt förändrats under de senaste åren. Bland nya faktorer kan nämnas lanseringen av Europeana i november 2008, offentliggörandet av visemannakommitténs rapport ”Den nya renässansen” av den 10 januari 2011 som handlar om att göra Europas kulturarv tillgängligt på nätet samt kommissionens förslag till ett direktiv om verk av okända upphovsmän av den 24 maj 2011.

(5)

Medlemsstaterna bör få en rekommendation om ett antal uppdaterade åtgärder för att digitalisera kulturarvet och göra det tillgängligt på nätet samt om digitalt bevarande. Inom ramen för detta bör utvecklingen av digitaliserat material från bibliotek, arkiv och museer ytterligare uppmuntras för att säkerställa att Europa även i fortsättningen kan behålla sin plats som ledande internationell aktör inom området kultur och kreativt innehåll och använder sin kulturrikedom på bästa möjliga sätt. Europa måste nu agera för att dra nytta av fördelarna med digitalisering och digitalt bevarande vilket även betonades i visemannakommitténs rapport om att göra Europas kulturarv tillgängligt på nätet. Om inte medlemsstaterna ökar sina investeringar inom detta område finns det en risk för att den digitala övergångens kulturella och ekonomiska fördelar förverkligas i andra världsdelar i stället för i Europa.

(6)

Att detta kulturella material blir tillgängligt på nätet innebär att det blir möjligt för medborgare i hela Europa att få tillgång till och använda det för förströelse, utbildning och arbete. Europas flerspråkiga kulturarv i hela dess mångfald kommer att lyftas fram på internet och digitaliseringen av kontinentens tillgångar gör det möjligt för Europas kulturinstitutioner att fortsätta med sitt uppdrag att ge tillgång till och bevara vårt kulturarv i den digitala miljön.

(7)

Det digitaliserade materialet kan dessutom återanvändas – både för kommersiella och icke-kommersiella syften – för användningar som att utveckla undervisningsinnehåll, dokumentärer, turismtillämpningar, spel, animeringar och konstruktionsverktyg, under förutsättning att detta görs med full respekt för upphovsmannarättigheter och liknande rättigheter. Digitaliseringen kommer också att ge ett viktigt bidrag till de kreativa branscherna, som står för 3,3 % av EU:s BNP och 3 % av sysselsättningen. Dessa branscher står inför en digital övergång som skakar om de traditionella modellerna, omvandlar värdekedjor och kräver nya affärsmodeller. Digitalisering och tillhandahållandet av bredare tillgång till kulturresurser innebär enorma ekonomiska möjligheter och är ett nödvändigt villkor för den fortsatta utvecklingen av Europas kulturella och kreativa kapacitet och dess industriella närvaro inom detta område.

(8)

Digitalisering är ett viktigt sätt att öka tillgången till och användningen av kulturellt innehåll. Om medlemsstaterna agerar tillsammans för att digitalisera sina kulturarv skulle urvalet av material bli enhetligare och man skulle undvika onödig överlappning vid digitaliseringar. Det skulle också leda till ett säkrare investeringsklimat för företag som satsar på digitaliseringsteknik. Det går lättare att uppnå dessa mål om det finns kvantitativa mål för digitaliseringen samt översikter av pågående och planerade digitaliseringsprojekt.

(9)

Kostnaden för att digitalisera hela Europas kulturarv är hög och kan inte täckas enbart genom offentlig finansiering. Genom partnerskap mellan de privata och offentliga sektorerna och privat sponsring av digitaliseringsprojekt kan privata företag och organisationer delta i arbetet, vilket bör uppmuntras ytterligare. För att dessa partnerskap ska vara rättvisa och balanserade bör de uppfylla ett antal viktiga principer. Det är i synnerhet nödvändigt att fastställa tidsgränser för företrädet till användningen av det digitaliserade materialet. I visemannakommitténs rapport om att göra Europas kulturarv tillgängligt på nätet angavs att den längsta tiden för företräde till användningen av material som digitaliserats i offentlig-privata partnerskap inte bör överstiga sju år.

(10)

EU:s strukturfonder kan användas och används för att samfinansiera digitaliseringsverksamhet som del av projekt som har en inverkan på den regionala ekonomin. En sådan användning skulle emellertid kunna vara mer omfattande och systematisk. Storskaliga digitaliseringsprocesser kan bli effektivare tack vare stordriftsfördelar. En effektiv användning av digitaliseringskapacitet och, där så är möjligt, att dela digitaliseringsutrustning mellan olika kulturinstitutioner och länder bör därför uppmuntras.

(11)

Endast en del av det material som finns i bibliotek, arkiv och museer är offentligt i meningen att det saknar eller inte längre omfattas av upphovsrättsskydd. Eftersom upphovsrätten fungerar som en viktig drivkraft för kreativitet, bör Europas kulturella innehåll digitaliseras, göras tillgängligt och bevaras med full respekt för upphovsrätt och närstående rättigheter.

(12)

Den 24 maj 2011 lade kommissionen fram ett förslag till ett direktiv om verk av okända upphovsmän. För att det ska få full effekt bör det antas så snart som möjligt och genomföras för att säkerställa ett harmoniserat tillvägagångssätt vad gäller verk av okända upphovsmän i hela EU. För en storskalig digitalisering av verk som inte längre finns tillgängliga i handeln kan det i medlemsstaterna finnas behov av stöd genom lagstiftningen för licenslösningar som på frivillig bas tas fram av intressenterna, med hänsyn till behovet av att säkerställa en gränsöverskridande effekt. I detta sammanhang bör den strategi som följs i den av kommissionen sponsrade dialogen mellan intressenterna om böcker och forskningstidskrifter som inte längre finns tillgängliga i handeln och som ledde till ett samförståndsavtal som undertecknades i Bryssel den 20 september 2011 ses som en modell för ytterligare dialoger för att underlätta överenskommelser för digitaliseringen av så mycket som möjligt av det material som inte finns tillgängligt i handeln. Databaser för upphovsrättsinformation som är sammankopplade på europeisk nivå kan sänka transaktionskostnaderna för regleringen av upphovsrättigheter. Man bör därför satsa på sådana system i nära samarbete med alla intressenter.

(13)

För att möjliggöra ett brett tillträde till och användning av innehåll som är allmängods är det nödvändigt att säkerställa att offentligt innehåll fortfarande är offentligt även efter att det har digitaliserats. Märkning med synliga vattenmärken eller andra visuella skyddsåtgärder på offentligt material som ett tecken på ägarskap eller härkomst bör undvikas.

(14)

Europeana, Europas digitala bibliotek, arkiv och museum, lanserades den 20 november 2008. Den fortsatta utvecklingen av Europeana-plattformen kommer i stor utsträckning att bero på hur medlemsstaterna och deras kulturinstitutioner lägger in innehåll i det och gör det synligt för medborgarna. Åtgärder för att uppnå att innehåll läggs in bör uppmuntras.

(15)

Europeana ger för närvarande direkt tillgång till över 19 miljoner digitaliserade föremål. Endast 2 % av dessa föremål är ljud eller audiovisuellt material. Att öka det innehåll som är tillgängligt genom Europeana, inklusive de sorters material som är underrepresenterade, kommer att göra webbplatsen intressantare för användarna och det bör därför uppmuntras. Det övergripande målet om 30 miljoner föremål till 2015 ligger i linje med Europeanas strategiska plan och är en viktig milstolpe för att få hela Europas kulturarv digitaliserat senast 2025. Tillgängligheten till mästerverk som är allmän egendom (viktiga kulturella eller historiska verk och föremål som är fastställda och utvalda av medlemsstaterna) genom Europeana kommer att berika webbplatsens innehåll, vilket är i linje med användarnas förväntningar. Bestämmelser i medlemsstaterna som säkerställer att allt material som har digitaliserats med hjälp av offentlig finansiering blir tillgängligt genom Europeana skulle främja utvecklingen av plattformen och skapa en tydlig ram för kulturinstitutionernas bidrag till innehåll, och införandet av sådana bestämmelser bör därför uppmuntras.

(16)

Digitalt material måste förvaltas och upprätthållas, annars kan filerna bli oläsbara när den hård- och mjukvara som används för att lagra dem blir omodern och material kan försvinna när lagringsenheter försämras över tiden och lagringsenheter kan översvämmas av den stora volymen nytt och föränderligt innehåll. Trots de framsteg som gjorts i hela EU i fråga om bevarandet av digitalt material, saknas det i flera medlemsstater tydliga och omfattande strategier om bevarandet av digitalt innehåll. Bristen på sådana strategier äventyrar bevarandet av digitalt innehåll och kan även leda till att material som skapats i digital form går förlorat. Utvecklingen av effektiva sätt för digitalt bevarande har långtgående konsekvenser som går utöver kulturella institutioner. Frågor om digitalt bevarande är relevanta för alla privata eller offentliga organisationer som är skyldiga att eller som önskar bevara digitalt material.

(17)

Digitalt bevarande medför utmaningar av finansiell, organisatorisk och teknisk karaktär och kräver ibland en uppdatering av lagstiftningen. Flera medlemsstater har infört, eller överväger att införa, skyldigheter för producenter av digitalt material att överlämna ett eller flera pliktexemplar av materialet till en särskilt utsedd nationell arkivinstitution. Effektiva bestämmelser och metoder för lagstadgad deponering kan minimera den administrativa bördan både för innehållsinnehavare och deponeringsinstitutionerna och rekommenderas därför. Det krävs effektivt samarbete mellan medlemsstaterna för att undvika alltför stora variationer i bestämmelserna om pliktexemplar. Sådant samarbete bör därför främjas. Genom webbinsamling kan särskilt utsedda institutioner själva hämta internetinnehåll i stället för att producenterna måste lämna in pliktexemplar. På så sätt minskas den administrativa bördan på producenter av digitalt material. Bestämmelser om webbinsamling bör därför införas i nationell lagstiftning.

(18)

När det gäller filmverk innebär den nuvarande rekommendationen att Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 16 november 2005 om filmarvet och konkurrenskraften i därtill kopplade branscher (1) kompletteras på en rad punkter.

1.

Ytterligare utveckla sin planering och övervakning av digitaliseringen av böcker, tidskrifter, tidningar, fotografier, museiföremål, arkivdokument, ljud- och audiovisuellt material, monument och arkeologiska platser (nedan kallat kulturellt innehåll) genom att

2.

Främja partnerskap mellan kulturinstitutioner och den privata sektorn för att skapa nya sätt att finansiera digitalisering av kulturellt innehåll och stimulera till innovativa användningar av materialet, samtidigt som det säkerställs att offentlig-privata partnerskap för digitalisering är rättvisa och balanserade och uppfyller de villkor som anges i bilagan.

3.

Använda EU:s strukturfonder, där så är möjligt, för att samfinansiera digitaliseringsverksamhet inom ramen för regionala innovationsstrategier för smart specialisering.

4.

Beakta sätt för att optimera digitaliseringskapaciteten och uppnå stordriftsfördelar, som kan innebära att man gemensamt utnyttjar kulturinstitutioners digitaliseringskapacitet genom ett gränsöverskridande samarbete, som bygger på kompetenscenter för digitalisering i Europa.

5.

Förbättra tillgången till och användningen av digitaliserat offentligt kulturmaterial genom att

6.

Förbättra villkoren för digitaliseringen och tillgängligheten på nätet av upphovsrättsskyddat material genom

7.

Bidra till att ytterligare utveckla Europeana genom att

8.

Förstärka de nationella strategierna för det långsiktiga bevarandet av digitalt material, uppdatera handlingsplaner för att genomföra strategierna och utbyta information med varandra om strategierna och handlingsplanerna.

9.

Införa explicita och tydliga bestämmelser i sin lagstiftning som tillåter att offentliga institutioner mångfaldigar och migrerar digitalt kulturellt material för bevarandeändamål, med iakttagande av EU:s bestämmelser och annan internationell lagstiftning om upphovsrätt.

10.

Vidta de åtgärder som är nödvändiga för inlämnande av material som skapats i digitalt format för att garantera dess långsiktiga bevarande och förbättra effektiviteten av existerande inlämningsarrangemang för material som skapats i digitalt format genom

11.

Beakta utvecklingen i övriga medlemsstater vid utformandet av uppdateringsstrategier och förfarande för deponering av material som från början framställts i digitalt format för att förhindra att det uppstår för stora variationer i deponeringsbestämmelserna.

12.

Underrätta kommissionen – inom 24 månader efter det att den här rekommendationen har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och därefter vartannat år – om åtgärder som vidtagits med anledning av rekommendationen.