20.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/1

(1)

Den 26 januari 2011 meddelade Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivande om inledande) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till unionen av oxalsyra med ursprung i Indien och Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina) (nedan kallade de berörda länderna).

(2)

Antidumpningsförfarandet inleddes med anledning av ett klagomål som ingetts den 13 december 2010 av Europeiska kemiindustrirådet (CEFIC) såsom företrädare för Oxaquim SA (nedan kallat klaganden), som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 25 %, av unionens sammanlagda tillverkning av oxalsyra. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för dumpning av produkten i fråga och därav vållad väsentlig skada, och bevisningen ansågs tillräcklig för att motivera inledandet av ett förfarande.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, andra kända unionstillverkare, de exporterande tillverkarna och företrädarna för de berörda länderna, importörer och användare samt intresseorganisationer som såvitt känt var berörda om inledandet av förfarandet. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(4)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal exporterande tillverkare i de berörda länderna, förutsågs i tillkännagivandet om inledande ett stickprovsförfarande för fastställande av dumpning och skada i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare i de berörda länderna att ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och, enligt vad som anges i tillkännagivandet om inledande, lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet när det gäller den berörda produkten under perioden 1 januari 2010–31 december 2010. Fyra indiska företag, varav ett inte rapporterade någon försäljning till unionen, och tre grupper av företag från Kina gav sig till känna. Med hänsyn till det begränsade antalet samarbetsvilliga företag eller grupper av företag ansågs ett stickprovsförfarande inte vara nödvändigt för vare sig Indien eller Kina och alla parter underrättades om att något urval inte skulle göras.

(5)

En grupp av företag från Kina förklarade i ett tidigt skede att de inte var villiga att samarbeta ytterligare i undersökningen. Dessutom vägrade ett indiskt företag att låta kommissionen göra ett kontrollbesök på dess produktionsanläggning. Detta företag ansågs följaktligen inte vara villigt att samarbeta och underrättades om de möjliga konsekvenserna av detta i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen.

(6)

För att de exporterande tillverkarna i Kina skulle kunna ansöka om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsformulär till de samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna och de kinesiska myndigheterna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet. En grupp av företag ansökte om marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen, eller i vart fall individuell behandling, medan en annan grupp av företag endast ansökte om individuell behandling.

(7)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla parter som den visste var berörda. Svar mottogs från tre företag i Indien och två grupper av företag i Kina samt från klaganden. Den andra unionstillverkaren samarbetade inte. Svar på frågeformuläret mottogs även från tre användare och åtta importörer, varav kommissionen besökte samtliga användare och fyra importörer.

(8)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, vållad skada och unionens intresse samt genomförde kontroller hos följande företag:

(9)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 januari 2010–31 december 2010 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skadan omfattade perioden från och med den 1 januari 2007 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(10)

Den berörda produkten är oxalsyra, antingen i dihydratform (CUS-nummer 0028635-1 och CAS-nummer 6153-56-6) eller vattenfri form (CUS-nummer 0021238-4 och CAS-nummer 144-62-7), även löst i vatten, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2917 11 00, med ursprung i Indien och Kina. Det finns två slag av oxalsyra: oraffinerad och raffinerad. Raffinerad oxalsyra, som tillverkas i Kina men inte i Indien, erhålls genom en process för rening av oraffinerad oxalsyra, som syftar till att avlägsna järn, klorider, spår av metaller och andra orenheter.

(11)

Oxalsyra har en rad olika användningsområden, t.ex. som krympmedel eller blekmedel, vid farmaceutisk syntes och vid tillverkning av kemikalier.

(12)

Undersökningen har visat att oxalsyra som tillverkas och säljs av unionsindustrin i unionen, oxalsyra som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Indien och Kina och oxalsyra som importeras till unionen från Indien och Kina har i huvudsak samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma huvudsakliga slutanvändningsområden.

(13)

De anses därför preliminärt vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(14)

Under kontrollbesöket i Indien tillhandahöll ett företag inte de begärda uppgifterna i tid eller i det format som krävdes. Kommissionen kunde till följd av detta inte kontrollera de uppgifter som lämnats som svar på frågeformuläret avseende dumpning. Företaget underrättades skriftligen om att det kunde komma att betraktas som en icke-samarbetsvillig part och att slutsatser kunde komma att dras på grundval av de tillgängliga uppgifterna. I sitt svar åberopade företaget förmildrande omständigheter, vilka emellertid inte var sådana att de föranledde kommissionen att ändra sin ståndpunkt. Artikel 18 har följaktligen tillämpats på detta företag och slutsatser har dragits på grundval av de tillgängliga uppgifterna. Således anses endast en exporterande tillverkare i Indien ha samarbetat med kommissionen i den aktuella undersökningen.

(15)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först om den exporterande tillverkarens försäljning av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden var representativ. Eftersom denna försäljning utgjorde mer än 5 % av försäljningsvolymen för den berörda produkten till unionen, dras slutsatsen att den totala försäljningen av den likadana produkten var representativ.

(16)

Kommissionen undersökte därefter om den exporterande tillverkarens försäljning på hemmamarknaden kunde anses utgöra normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta skedde genom att andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden av den totala försäljning av den likadana produkten fastställdes.

(17)

Om den lönsamma försäljningen utgör minst 80 % av den totala försäljningen, beräknas normalvärdet på grundval av all försäljning, inbegripet olönsam försäljning. Om den lönsamma försäljningen däremot utgör mindre än 80 %, men mer än 20 % av all försäljning, och om den vägda genomsnittliga totalkostnaden är högre än det vägda genomsnittliga priset, beräknas normalvärdet på grundval av endast den lönsamma försäljningen. Försäljningen anses vara lönsam om priset per enhet är lika med eller högre än produktionskostnaden.

(18)

Kommissionens analys av försäljningen på hemmamarknaden visade att 41 % av all försäljning av den berörda produkten var lönsam och att den vägda genomsnittliga totalkostnaden var högre än det vägda genomsnittliga priset. Normalvärdet beräknas därför som ett vägt genomsnittspris för endast den lönsamma försäljningen.

(19)

Den exporterande tillverkaren i Indien exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen. Därför fastställs exportpriserna, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de priser som dessa oberoende kunder faktiskt betalade eller skulle betala för den berörda produkten när den exporterades till unionen.

(20)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset görs på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset ska bli rättvis görs justeringar i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att beakta olikheter som påverkar priserna och prisjämförbarheten.

(21)

Justeringar har således gjorts för transportkostnader, försäkringskostnader, hanterings- och förpackningskostnader, kreditkostnader och provisioner.

(22)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställs dumpningsmarginalen för den samarbetsvilliga tillverkaren i Indien på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(23)

På denna grundval fastställs den preliminära dumpningsmarginalen uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 22,8 % för Punjab Chemicals and Crop Protection Limited (PCCPL).

(24)

För att beräkna den landsomfattande dumpningsmarginal som är tillämplig på övriga exporterande tillverkare i Indien fastställdes samarbetsviljan genom att den exportvolym till unionen som rapporterats av den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren jämfördes med statistik från Eurostat. Eftersom samarbetsviljan från Indien var låg, dvs. 38 %, anses det lämpligt att den landsomfattande dumpningsmarginal som är tillämplig på övriga exportörer i Indien fastställs på grundval av den samarbetsvilliga tillverkarens mest dumpade transaktion.

(25)

På denna grundval fastställs den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 43,6 % av priset cif vid unionens gräns, före tull.

(26)

Vid antidumpningsundersökningar som rör import från Kina ska enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6 i den artikeln för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen. Nedan följer en vägledande sammanfattning av dessa kriterier:

(27)

En grupp av företag i Kina ansökte om marknadsekonomisk status och lämnade in ansökningsformulär om sådan status för de tre företag som tillverkar och saluför den berörda produkten. De tillhandahållna uppgifterna kontrollerades därefter av kommissionen på plats hos företagen i fråga.

(28)

Undersökningen avseende marknadsekonomisk status visade att ett av företagen inte uppfyllde kraven i kriterierna 1–3. Företaget kunde för det första inte visa att dess kostnader återspeglade marknadsvärden, på grund av betydande statligt finansiellt inflytande i form av t.ex. skattelättnader och räntefria lån som påverkade företagets kostnadsstruktur. För det andra fastställdes vid undersökningen avseende marknadsekonomisk status ett antal allvarliga brister och fel i företagets räkenskaper samt att dessa inte var föremål för revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer (IAS). För det tredje påvisades snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet vad gäller företagets rätt till markanvändning. Företaget hade nämligen erhållit ett bevis om rätt till markanvändning utan att uppfylla avtalsvillkoren eller erlägga hela köpesumman.

(29)

Vidare uppfyllde ett annat av företagen i gruppen inte kriterium 2, eftersom dess räkenskaper inte var föremål för självständig revision.

(30)

Kommissionen underrättade den berörda gruppen av företag och klaganden om resultaten av bedömningen avseende marknadsekonomisk status och gav dem möjlighet att inkomma med synpunkter. Även de kinesiska myndigheterna underrättades om resultaten. Inga synpunkter lämnades till kommissionen.

(31)

Mot bakgrund av det ovanstående drogs slutsatsen att två av företagen i gruppen inte uppfyllde kriterierna för marknadsekonomisk status. I enlighet med unionens fasta praxis vid undersökning av om en grupp närstående företag uppfyller kriterierna för marknadsekonomisk status, fick hela gruppen avslag på ansökan om sådan status.

(32)

Som det anges ovan i skäl 6 hade båda de kinesiska samarbetsvilliga grupperna av företag ansökt om individuell behandling. Eftersom det konstaterades att båda grupperna uppfyllde samtliga kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen, beslutades det preliminärt att de skulle beviljas individuell behandling.

(33)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller det konstruerade normalvärdet på hemmamarknaden i ett jämförbart land.

(34)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att använda Indien som lämpligt jämförbart land för fastställande av normalvärdet och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta. Inga synpunkter lämnades. Kommissionen anser i vart fall att Indien är ett lämpligt jämförbart land, eftersom marknaden i det enda andra tillverkningslandet utanför unionen, som är Japan, är en monopolmarknad som är stängd för konkurrens och där oxalsyra tillverkas med en unik metod som inte är jämförbar med den som används i Kina. I Indien använder tillverkarna däremot en tillverkningsmetod som är jämförbar med den som används i Kina och det råder konkurrens på hemmamarknaden.

(35)

De kinesiska företagen tillverkar och exporterar två slag av oxalsyra till unionen: oraffinerad och raffinerad. Raffinerad oxalsyra, som inte tillverkas i det jämförbara landet, tillverkas genom en process för rening av oraffinerad oxalsyra, som syftar till att avlägsna järn, klorider, spår av metaller och andra orenheter. Tilläggskostnaden för att tillverka raffinerad oxalsyra uppskattas till 12 % jämfört med tillverkningen av oraffinerad oxalsyra. Kommissionen ansåg det följaktligen lämpligt att fastställa ett normalvärde för båda slagen av oxalsyra.

(36)

När det gäller oraffinerad oxalsyra fastställdes normalvärdet på grundval av det normalvärde som fastställts för Indien i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen. Normalvärdet för Indien fastställdes, som det anges ovan i skäl 18, på grundval av endast den lönsamma försäljningen. När det gäller raffinerad oxalsyra, som inte tillverkas i det jämförbara landet, konstruerades normalvärdet, i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen, på grundval av tillverkningskostnaderna för oraffinerad oxalsyra i det jämförbara landet. Tillverkningskostnaderna justerades med en höjning på 12 % för att beakta tilläggskostnaden för tillverkningen (se ovan skäl 35 plus försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(37)

Försäljnings- och administrationskostnaderna, de andra allmänna kostnaderna och vinsten fastställdes i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen genom att man adderade försäljnings- och administrationskostnaderna, andra allmänna kostnader samt vinsten för försäljningen av oraffinerad oxalsyra på hemmamarknaden för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i det jämförbara landet.

(38)

Eftersom båda grupperna beviljades individuell behandling, har exportpriset baserats på de priser som faktiskt betalades eller skulle betalas av den första oberoende kunden i unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(39)

Båda de exporterande tillverkarna i Kina exporterade oxalsyra till unionen via närstående handlare, som gjorde ett påslag på det pris som betalades till tillverkarna. Detta påslag beaktas vid jämförelsen av exportpriset med det fastställda normalvärdet (se nedan skäl 42).

(40)

När det gäller oraffinerad oxalsyra, jämfördes exportpriset fritt fabrik med det normalvärde som fastställts för det jämförbara landet.

(41)

Exportpriset för raffinerad oxalsyra fritt fabrik jämfördes med det konstruerade normalvärdet (se ovan skäl 36).

(42)

För att jämförelsen mellan normalvärdet eller det konstruerade normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis, gjordes lämpliga justeringar i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Framför allt gjordes en justering i enlighet med artikel 2.10 i för provisioner till närstående handlare.

(43)

Det ska i detta sammanhang påpekas att kommissionen konstaterade att de närstående handlare via vilka de exporterande tillverkarna i Kina exporterade oxalsyra till EU inte kan betraktas som interna säljavdelningar, eftersom de även handlar med oxalsyra och andra kemiska produkter som kommer från icke-närstående leverantörer och är avsedda för export och/eller försäljning på hemmamarknaden. Följaktligen dras slutsatsen att dessa handlare fungerar ungefär som en agent som säljer mot provision. Handlarnas prispålägg har därför dragits ifrån för att en rättvis jämförelse ska kunna göras mellan exportpriset och normalvärdet. Justeringen har beräknats på grundval av vinsten för en icke-närstående handlare i EU och försäljnings- och administrationskostnader samt andra allmänna kostnader för respektive handlare i Kina.

(44)

Dessutom gjordes justeringar för indirekta skatter, frakt, försäkring, hanteringskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader och kreditkostnader i samtliga fall där dessa konstaterades vara skäliga och korrekta och kunde styrkas.

(45)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av den ovan angivna jämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet per produkttyp och respektive företags vägda genomsnittliga exportpris till unionen för den berörda produkten.

(46)

På grundval av detta fastställdes följande preliminära dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull:

(47)

För att beräkna den landsomfattande dumpningsmarginal som är tillämplig på övriga exporterande tillverkare i Kina fastställdes samarbetsviljan genom att den exportvolym till unionen som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna jämfördes med statistik från Eurostat.

(48)

Eftersom samarbetsviljan från Kina var låg, dvs. omkring 46 %, anses det lämpligt att den landsomfattande dumpningsmarginal som är tillämplig på övriga exportörer i Kina baseras på de samarbetsvilliga exportörernas mest dumpade transaktion.

(49)

På denna grundval fastställs den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 52,2 % av priset cif vid unionens gräns, före tull.

(50)

Klagomålet ingavs av Europeiska kemiindustrirådet (CEFIC) såsom företrädare för Oxaquim SA (nedan kallat klaganden), en tillverkare av oxalsyra i unionen som svarade för en betydande del av unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden. En annan unionstillverkare, Clariant, invände inte mot att undersökningen inleddes, men beslutade att inte samarbeta. Det finns för närvarande inga andra tillverkare av den berörda produkten i unionen. De två tillverkarna Oxaquim SA och Clariant utgör alltså unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen, och svarar för 100 % av tillverkningen i unionen. I det följande benämns de unionsindustrin.

(51)

Alla tillgängliga uppgifter om de båda tillverkarna Oxaquim SA och Clariant, däribland uppgifterna i klagomålet och de uppgifter som inhämtats från klaganden före och efter det att undersökningen inleddes, användes för att fastställa unionens sammanlagda tillverkning. På grundval av detta beräknades det att unionens sammanlagda tillverkning uppgick till mellan 11 000 och 15 000 ton under skadeundersökningsperioden.

(52)

Det konstaterades att en av unionstillverkarna använde en del av sin tillverkade oxalsyra som insatsvara för tillverkning av oxalater (tetraoxalat, oxalatsalt och kaliumbioxalat). Denna oxalsyra överfördes helt enkelt inom samma företag (utan faktura). Denna företagsinterna användning kom inte ut på den öppna marknaden och var därför inte utsatt för direkt konkurrens från import av den berörda produkten. Tillverkningen för den öppna marknaden konstaterades däremot konkurrera direkt med importen av den berörda produkten.

(53)

För att få en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrins situation, insamlades och analyserades uppgifter om all verksamhet som rör oxalsyra och därefter fastställdes huruvida tillverkningen var avsedd för företagsintern användning eller för den öppna marknaden.

(54)

När det gäller följande ekonomiska indikatorer för unionsindustrin konstaterades att analysen och utvärderingen måste inrikta sig på situationen på den öppna marknaden: försäljningsvolym och försäljningspriser på unionsmarknaden, marknadsandel, tillväxt, exportvolym, priser, lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde.

(55)

När det gäller de övriga ekonomiska indikatorerna konstaterades det emellertid att dessa kan bedömas på ett rimligt sätt endast om hela verksamheten beaktas. Faktorer som tillverkning (för såväl den företagsinterna som den öppna marknaden), kapacitet, kapacitetsutnyttjande, investeringar, lager, sysselsättning, produktivitet, löner och kapitalanskaffningsförmåga beror på hela verksamheten, oavsett om produkterna säljs på den företagsintern eller den öppna marknaden.

(56)

Eftersom oxalsyra faller under ett KN-nummer som också innefattar andra produkter, var det inte möjligt att fastställa importvolymerna på grundval av Eurostats uppgifter. Förbrukningen fastställdes följaktligen på grundval av uppgifter om importvolymen som tillhandahölls av klaganden och korskontrollerades mot kontrollerade uppgifter från de exporterande tillverkarna i de berörda länderna samt unionsindustrins sammanlagda försäljningsvolym på unionsmarknaden.

(57)

Med hänsyn till det ringa antalet leverantörer och behovet att skydda konfidentiella uppgifter i enlighet med artikel 19 i grundförordningen har förbrukningens utveckling under skadeundersökningsperioden indexerats.

Tabell 1

Förbrukning i unionen

(58)

År 2008 ökade den totala förbrukningen i unionen kraftigt med 24 %, medan den under det följande året minskade med 50 % för att på nytt öka under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade förbrukningen på EU-marknaden med sammanlagt 5 %.

(59)

Kommissionen undersökte huruvida importen av oxalsyra från Kina och Indien borde bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(60)

När det gäller effekterna av importen från Kina och Indien visade undersökningen att dumpningsmarginalerna låg över den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen och att volymen dumpad import från dessa länder inte var försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen.

(61)

När det gäller villkoren för konkurrens mellan den dumpade importen från Kina och Indien, å ena sidan, och mellan den dumpade importen från Kina och Indien och den likadana produkten, å andra sidan, visade undersökningen att de var ungefär de samma. De importerade produkterna säljs nämligen genom samma kanaler och till liknande kategorier av kunder och konkurrerar således med varandra och med den oxalsyra som tillverkas i unionen.

(62)

Mot bakgrund av det ovanstående anses det preliminärt att samtliga kriterier i artikel 3.4 i grundförordningen är uppfyllda och att importen från Kina och Indien bör bedömas sammantaget.

(63)

Undersökningen visade att importen av oxalsyra från Kina och Indien utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Import från Kina och Indien

(64)

Importvolymen från de berörda länderna ökade med 4 % under skadeundersökningsperioden, medan den totala förbrukningen på EU-marknaden minskade med 5 % under samma period (se tabell 1 ovan). Såsom framgår av tabellen ovan ökade även marknadsandelen avsevärt, med 25 % från 2007 till 2008 och med 10 % under skadeundersökningsperioden.

(65)

De genomsnittliga priserna för importen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Priser på import från Kina och Indien

(66)

Importpriserna ökade med 36 % mellan 2007 och 2008, men föll 2009 tillbaka till ungefär samma prisnivå som 2007. Under undersökningsperioden ökade priserna på nytt med nästan 15 %. Priserna ökade med 16 % under skadeundersökningsperioden. Det är emellertid anmärkningsvärt att importpriserna minskade med 20 % från 2008 till undersökningsperioden, trots att priserna på de viktigaste insatsvarorna (kolkällor och energi) ökade under denna period.

(67)

I syfte att analysera prisunderskridandet jämfördes unionsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspris till icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, dvs. exklusive fraktkostnader i unionen och efter rabatter och avdrag, med motsvarande vägda genomsnittliga priser för de samarbetsvilliga exportörerna i Kina och Indien till den första oberoende kunden på unionsmarknaden, dvs. netto rabatter och vid behov justerade till cif-priset vid unionens gräns, vederbörligen justerat för tullklareringskostnader och kostnader som uppstår efter importen.

(68)

Jämförelsen visade att priset för den berörda dumpade produkten med ursprung i Kina och Indien som såldes i unionen under undersökningsperioden underskred unionsindustrins försäljningspriser med 16,9 %–34,6 %. Prisunderskridandet i kombination med en negativ prisutveckling på marknaden ledde till ett betydande prisfall.

(69)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen innefattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden avseende unionsindustrins tillstånd från 2007 till undersökningsperiodens slut.

(70)

De makroekonomiska indikatorerna (produktion, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet, löner och dumpningsmarginalernas storlek) bedömdes på nivån för unionsindustrin, medan de mikroekonomiska indikatorerna (lager, försäljningspriser, lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet, kapitalanskaffningsförmåga, investeringar och produktionskostnader) grundade sig på kontrollerade uppgifter från den enda samarbetsvilliga unionstillverkaren som denna lämnat som svar på frågeformulären.

(71)

Med hänsyn till att uppgifterna för bedömning av skadan huvudsakligen kommer från en enda källa, har uppgifterna om unionsindustrin indexerats i syfte att skydda konfidentiella uppgifter i enlighet med artikel 19 i grundförordningen.

(72)

Tabellen ovan innehåller uppgifter om unionsindustrins produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande. Uppgifterna för 2007 och 2008 omfattar dessutom ytterligare en unionstillverkare, som upphörde med tillverkningen av oxalsyra 2008.

(73)

Som det framgår av tabellen ovan var unionsindustrins tillverkning relativt stabil 2007 och 2008, men minskade kraftigt 2009. Tillverkningen ökade under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden ökade tillverkningen med sammanlagt 6 %.

(74)

På grund av att en unionstillverkare stängde sin produktionsanläggning 2008 föll unionsindustrins produktionskapacitet kraftigt, med 23 %, under 2008.

(75)

Kombinationen av dessa båda faktorer, dvs. ökad produktionsvolym och minskad produktionskapacitet, på grund av att den tredje unionstillverkaren lade ner sin produktionsenhet från och med 2008, innebar en kraftig ökning av kapacitetsutnyttjandet med 38 % under skadeundersökningsperioden.

(76)

Försäljningsvolymen för 2007 och 2008 innefattar försäljningen för den unionstillverkare som upphörde med tillverkningen 2008.

(77)

Medan förbrukningen i unionen minskade med 5 % under skadeundersökningsperioden (se ovan skäl 58), så minskade under samma period unionsindustrins försäljningsvolym av den berörda produkten till oberoende kunder på unionsmarknaden med 14 %, vilket innebar en minskning av marknadsandelen med 9 %.

(78)

Om man ser på utvecklingen under skadeundersökningsperioden, var minskningen av unionsindustrins försäljningsvolym med 14 % mycket kraftigare än minskningen av förbrukningen i unionen som var 5 %. Unionsindustrins marknadsandel minskade således kraftigt med 9 procentenheter under samma period.

(79)

Antalet anställda föll med 4 % under skadeundersökningsperioden. Det bör påpekas att tillverkningen av oxalsyra inte är arbetsintensiv.

(80)

Under skadeundersökningsperioden ökade den totala produktiviteten per anställd med 11 %, när produktionen ökade samtidigt som antalet anställda minskade.

(81)

Under hela skadeundersökningsperioden minskade lönerna med 1 %. Lönerna ökade inledningsvis med 21 % mellan 2007 och 2008, men föll sedan fram till undersökningsperioden.

(82)

Dumpningsmarginalerna anges ovan i avsnittet om dumpning. Alla dumpningsmarginaler som har fastställts ligger betydligt över miniminivån. Med tanke på den dumpade importens volym och pris, kan de faktiska dumpningsmarginalernas inverkan inte anses vara försumbar.

(83)

Analysen av de mikroekonomiska indikatorerna (försäljningspriser och produktionskostnad, lager, lönsamhet, kassflöde, räntabilitet, kapitalanskaffningsförmåga och investeringar) omfattade endast klaganden, eftersom inga uppgifter erhållits från den andra tillverkaren i EU, såsom det anges ovan i skäl 70.

(84)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser fritt fabrik till icke-närstående kunder på unionsmarknaden steg med 31 % under skadeundersökningsperioden.

Tabell 8

Produktionskostnader

(85)

Undersökningen visade att den samarbetsvilliga unionstillverkarens genomsnittliga produktionskostnad hade varit relativt stabil under åren på grund av en kontinuerlig förbättring av tillverkningsprocessen, som uteslutande möjliggjorts genom betydande investeringar (se ovan tabellerna 9 och 11).

(86)

På grund av den berörda produktens egenskaper finns inga lager. Den berörda produkten torkar och hårdnar snabbt och tillverkas därför endast för omgående leverans.

(87)

Lönsamheten för den likadana produkten fastställdes genom att klagandens nettovinst före skatt av försäljning av den likadana produkten uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen.

(88)

Efter mycket kraftiga förluster 2007 gjorde klaganden en liten vinst 2008, men gjorde återigen en förlust 2009. Klaganden gjorde en liten vinst under undersökningsperioden, tack vare att vissa delar av produktionskostnaderna minskade, såsom det framgår ovan av tabell 8.

Tabell 10

Kassaflöde

(89)

Utvecklingen av kassaflödet, som visar industrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet, speglar i stor utsträckning lönsamhetsutvecklingen. Kassaflödet var negativt 2007, men trots en viss förbättring 2008 minskade det mellan 2008 och undersökningsperioden, vilket innebär att den samarbetsvilliga unionstillverkarens finansiella situation försvagades.

Tabell 11

Investeringar

(90)

Ovanstående tabell visar att klaganden ökade sina investeringar i den berörda produkten också när lönsamheten var låg. Investeringarna gjordes främst för att införa nya produktionsverktyg och produktionsprocesser i syfte att förbättra effektiviteten. Ökningen av investeringarna visar att industrin inte har haft svårigheter att skaffa kapital, vilket visar att industrin är fortsatt livskraftig.

(91)

Investeringarna ökade med 177 % under skadeundersökningsperioden.

(92)

Genom ökade investeringar för att förbättra produktionsprocesserna visade industrin, som är kapitalintensiv, att den fortfarande har kapitalanskaffningsförmåga. Förmågan att skaffa kapital hämmas emellertid av den fallande försäljningen och de ökade svårigheterna att generera ett kassaflöde.

Tabell 12

Räntabilitet

(93)

Trots ökade investeringar nådde räntabiliteten för den berörda produkten inte upp till den förväntade nivån. Även om det skedde en viss förbättring 2008 var räntabiliteten negativ under resten av skadeundersökningsperioden.

(94)

Industrins tillväxt är således begränsad och står uppenbart inte i proportion till de investeringar som gjorts under de senaste åren.

(95)

Undersökningen har visat att vissa skadeindikatorer uppvisar en positiv utveckling – tillverkningsvolymen ökade med 6 %, kapacitetsutnyttjandet ökade med 38 %, investeringarna ökade med 177 %, så att företaget kunde uppnå en relativ vinst (från en betydande förlust 2007 till en liten vinst under undersökningsperioden). Såsom visas ovan, skedde emellertid en avsevärd försämring när det gäller ett antal indikatorer för unionsindustrins ekonomiska situation under skadeundersökningsperioden.

(96)

Efter nedläggningen av den ena unionstillverkarens anläggning minskade försäljningsvolymen med 14 %. Arbetskraften måste minskas med 4 % och produktionskapaciteten minskade med 23 %. Medan förbrukningen endast minskade med 5 %, minskade marknadsandelen med nästan 9 %. Lönsamheten var således svag, vilket påverkade räntabiliteten och kassaflödet negativt, särskilt mellan 2008 och undersökningsperioden. Lönsamhetsnivån förbättrades under skadeundersökningsperioden, men var fortsatt mycket låg under undersökningsperioden och är inte tillräcklig för att upprätthålla tillverkningen på medellång sikt.

(97)

Även om den totala tillverkningen ökade, förlorade unionsindustrin en betydande marknadsandel. Samtidigt ökade den dumpade importen från de berörda länderna betydligt.

(98)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att unionsindustrin led väsentlig skada under undersökningsperioden i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(99)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den väsentliga skada som unionsindustrin lidit hade vållats av den dumpade importen från de berörda länderna. Även andra kända faktorer, utöver den dumpade importen, som kunde ha skadat unionsindustrin, undersöktes för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av sådana faktorer inte tillskrevs dumpad import.

(100)

Förbrukningen av oxalsyra i unionen minskade med 5 % under skadeundersökningsperioden, medan den dumpade importen från de berörda länderna ökade med mer än 4 % under samma period. Mest ökade den dumpade importen mellan 2007 och 2008 när ökningen var 54 %. Marknadsandelen för importen från de berörda länderna ökade med 25 % mellan 2007 och 2008, vilket sammanföll med en minskning av unionsindustrins marknadsandel med 21 % under samma period.

(101)

Även om de genomsnittliga importpriserna steg med 16 % under skadeundersökningsperioden, underskred importpriserna den samarbetsvilliga unionstillverkarens priser med i genomsnitt 21,9 % under undersökningsperioden, och utövade således ett pristryck på unionsindustrin och hindrade den samarbetsvilliga unionstillverkaren från att höja priserna till mer lönsamma nivåer.

(102)

Det ska erinras om att unionsindustrins försäljningsvolymer minskade kraftigt (– 14 %). Minskningen av försäljningen var emellertid mycket större än minskningen av efterfrågan och innebar en minskning av marknadsandelen med 9 %. Samtidigt ökade de berörda ländernas marknadsandel med 10 %. Detta visar att unionsindustrins marknadsandel till stor del har övertagits av den dumpade importen från de berörda länderna.

(103)

Det fortsatta tryck som den dumpade lågprisimporten från de berörda länderna utövade på unionsmarknaden anses ha gjort det omöjligt för unionsindustrin att anpassa sina försäljningspriser till de ökade råvaru- och energipriserna. Detta ledde till en förlust av marknadsandelar och en oförändrat svag lönsamhet för unionsindustrin.

(104)

Mot bakgrund av detta drogs preliminärt slutsatsen att den plötsliga ökningen av dumpad lågprisimport från de berörda länderna hade en betydande negativ inverkan på unionsindustrins ekonomiska situation.

(105)

De andra faktorer som undersöktes när det gäller orsakssambandet var utvecklingen av efterfrågan på unionsmarknaden, råvarupriserna, unionsindustrins exportresultat, importen av den berörda produkten från andra länder, industrins företagsinterna användning av oxalsyra och den ekonomiska krisen.

(106)

Som det framgår av tabell 1 ovan ökade förbrukningen av oxalsyra i unionen först med 24 % 2008, men minskade med 39 % under följande år för att igen öka under undersökningsperioden. Sammantaget minskade förbrukningen på EU-marknaden med 5 % under skadeundersökningsperioden. Under samma period förlorade unionsindustrin marknadsandelar.

(107)

Även om undersökningen visade att importen från de berörda länderna också påverkades av den minskade efterfrågan på unionsmarknaden 2009, ska det påpekas att exportörerna i de berörda länderna under skadeundersökningsperioden lyckades öka sin försäljningsvolym och marknadsandel genom det pristryck som den dumpade importen utövade på marknaden.

(108)

Preliminärt anses det därför att unionsindustrins försämrade ekonomiska situation främst beror på den kraftigt ökade dumpade importen från de berörda länderna och det prisunderskridande som utövades av exportörerna i de berörda länderna, och inte på en minskad förbrukning. Även om den svagare efterfrågan bidrog till skadan, kan detta inte bryta orsakssambandet mellan den väsentliga skada som lidits och den ökade dumpade importen.

(109)

Som det framgår av tabell 8 ovan var den genomsnittliga produktionskostnaden relativt stabil trots kraftigt ökade kostnader för den huvudsakliga råvaran (socker). Undersökningen visade att den samarbetsvilliga unionstillverkarens produktionskostnader inte följde prisutvecklingen för en av de huvudsakliga råvarorna vid oxalsyratillverkning. Inverkan av den kraftiga ökningen av de genomsnittliga sockerpriserna med 50 % under skadeundersökningsperioden dämpades genom den samarbetsvilliga unionstillverkarens investeringar för att förbättra tillverkningsprocesserna. Nettoeffekten var därför en minskning av produktionskostnaderna med 12 %. Som det framgår av tabell 7 ovan ökade försäljningspriset per enhet icke desto mindre med 31 % under skadeundersökningsperioden. Det konstaterades att exportörerna i de berörda länderna mötte samma ekonomiska villkor när det gäller prisutvecklingen på råvaror, eftersom importpriserna per enhet följde samma trend som den samarbetsvilliga unionstillverkarens försäljningspriser per enhet, om än på lägre nivåer.

(110)

I avsaknad av skadevållande dumpning kunde det ha förväntats att priserna med jämna mellanrum skulle ha anpassats för att spegla utvecklingen för de olika produktionskostnaderna. Detta var emellertid inte fallet. Den samarbetsvilliga unionstillverkaren lyckades inte uppnå de hållbara vinstmarginaler som är nödvändiga för denna kapitalintensiva tillverkning och kassaflödet minskade också.

(111)

Följaktligen anses det preliminärt att den dumpade importen från de berörda länderna, som underskred den samarbetsvilliga unionstillverkarens priser, pressade ned priserna på unionsmarknaden och hindrade den samarbetsvilliga unionstillverkaren från att höja sina försäljningspriser för att täcka kostnaderna eller nå en rimlig lönsamhet.

(112)

Eftersom råvarupriserna också påverkade exportörerna i de berörda länderna, drogs preliminärt slutsatsen att ökningen av råvarupriserna inte kunde ha haft någon inverkan på den väsentliga skada som unionsindustrin lidit under skadeundersökningsperioden.

(113)

Exportresultatet undersöktes också såsom en av de kända faktorer, utöver den dumpade importen, vilka eventuellt kunde ha skadat unionsindustrin, för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av andra faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(114)

Analysen visade att den samarbetsvilliga unionstillverkarens exportförsäljning till icke-närstående parter stod för en stor del av försäljningen (omkring 30 %). Under skadeundersökningsperioden ökade den samarbetsvilliga unionstillverkarens exportvolym med 52 %, medan priset per enhet för exportförsäljningen minskade betydligt, i motsats till den samarbetsvilliga unionstillverkarens försäljningspris inom unionen, vilket ökade betydligt. Undersökningen visade att exporten var mycket viktig för att kunna upprätthålla ett högt kapacitetsutnyttjande och på så sätt täcka de höga fasta kostnaderna och kostnaderna för investeringar i maskiner. Priserna för exportförsäljningen var lägre än priserna på unionsmarknaden till följd av konkurrensen från lågprisoxalsyra på exportmarknaderna från exportörerna i de berörda länderna. Undersökningen visade att denna export gjorde det möjligt för den samarbetsvilliga unionstillverkaren att dämpa den skada som denne led på EU-marknaden och är därför inte sådan att den bryter det orsakssamband som fastställts mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den skada som unionsindustrin har lidit.

(115)

Eftersom import från andra länder än de berörda länderna saknas, inverkade denna faktor inte på EU-marknaden.

(116)

Såsom anges ovan i skälen 52–55 begränsar sig den företagsinterna användningen till företagsinterna överföringar hos en unionstillverkare, där oxalsyra bearbetas till oxalater inom företaget. Vinsten från försäljning av oxalater är betydande och gjorde det möjligt för tillverkaren att fortsätta sin verksamhet trots förlusterna för oxalsyra. Denna faktor bidrar därför inte till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(117)

År 2009 halverades förbrukningen av oxalsyra i unionen jämfört med 2008 på grund av den ekonomiska krisen, vilket bidrog till minskade försäljningsvolymer (– 40 %) och ett minskat försäljningsvärde (– 45 %) för unionsindustrin. Genom att sänka priserna med omkring 5 % under denna period lyckades industrin emellertid öka sin marknadsandel (11 %) och på så sätt minimera de negativa verkningarna av krisen. Unionsindustrin lyckades de facto nå ett resultat nära noll 2009.

(118)

Även om den ekonomiska krisen 2008–2009 kan ha bidragit till unionsindustrins svaga resultat kan dess inverkan emellertid inte anses ha varit sådan att den bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin har lidit.

(119)

Ovanstående analys visar att de berörda ländernas försäljningsvolym och marknadsandel ökade under skadeundersökningsperioden. Det har dessutom konstaterats att denna import skedde till dumpade priser som betydligt understeg, med nästan 22 %, de priser som unionsindustrin tog ut på unionsmarknaden för den berörda produkten under undersökningsperioden.

(120)

Denna ökning av volymen och marknadsandelen för den dumpade lågprisimporten från de berörda länderna uppnåddes trots en totalt sett minskad efterfrågan på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden. Den växande marknadsandelen för importen sammanföll med den negativa utvecklingen av marknadsandelen för unionsindustrin under samma period. Samtidigt observerades, som det framgått ovan, en negativ utveckling i fråga om de huvudsakliga indikatorerna för unionsindustrins ekonomiska och finansiella situation.

(121)

Den minskade förbrukningen på unionsmarknaden 2009 påverkade unionsindustrins resultat negativt. Detta och övriga faktorer kan emellertid inte anses ha haft en sådan inverkan att de bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin har lidit.

(122)

På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation och gjorts en avgränsning av den dumpade importens skadevållande verkningar, dras preliminärt slutsatsen att den dumpade importen från de berörda länderna har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(123)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots den preliminära slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte låg i unionens intresse att införa preliminära antidumpningsåtgärder i detta särskilda fall. Analysen av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, däribland unionsindustrin, importörerna och användarna av den berörda produkten.

(124)

Unionsindustrin utgörs av två tillverkare som har sin verksamhet i olika medlemsstater och direkt sysselsätter 30–50 personer inom tillverkning och försäljning av den likadana produkten.

(125)

En av de två unionstillverkarna motsatte sig inte inledandet av undersökningen, men lämnade inga ytterligare uppgifter och samarbetade inte i undersökningen.

(126)

Unionsindustrin har lidit väsentlig skada som vållats av den dumpade importen från de berörda länderna. Det erinras om att de flesta skadeindikatorerna uppvisade en negativ utveckling under skadeundersökningsperioden. I synnerhet påverkades de skadeindikatorer som hänger samman med unionsindustrins ekonomiska resultat, såsom lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet, i stor utsträckning. Om inga åtgärder vidtas anses det att återhämtningen inom oxalsyrasektorn inte kommer att vara tillräcklig för att unionsindustrin ska kunna återhämta sig ekonomiskt och att situationen kan komma att försämras ytterligare.

(127)

Införandet av åtgärder förväntas återställa effektiva och rättvisa handelsvillkor på unionsmarknaden, vilket gör det möjligt för unionsindustrin att anpassa priserna på oxalsyra så att de speglar produktionskostnaderna. Det kan förväntas att införandet av åtgärder gör det möjligt för unionsindustrin att åtminstone delvis återvinna de marknadsandelar som den förlorade under skadeundersökningsperioden, med en ytterligare positiv inverkan på dess ekonomiska situation och lönsamhet.

(128)

Därför drogs slutsatsen att införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder på import av oxalsyra med ursprung i Kina och Indien ligger i unionsindustrins intresse.

(129)

Svar på frågeformulär mottogs från åtta icke-närstående importörer. Tre av dessa importörer importerade endast små volymer av den berörda produkten och kunde överföra prishöjningen till sina kunder. En del av dem uppgav att de kanske kommer att ta bort produkten ur sortimentet om antidumpningstullar införs.

(130)

Den fjärde importören hävdade att dess kunder kan använda systemet för aktiv förädling för alla sina slutprodukter där oxalsyra använts i tillverkningsprocessen och som återexporteras till länder utanför EU. Införandet av antidumpningsåtgärder skulle därför inte ha någon betydande inverkan på denna importör.

(131)

Mot bakgrund av det ovanstående dras preliminärt slutsatsen att införandet av åtgärder generellt sätt inte borde få någon betydande påverkan på importörerna. I allmänhet har importörerna mycket stora vinstmarginaler på oxalsyra och de förväntar sig att kunna överföra prishöjningarna till kunderna.

(132)

De samarbetsvilliga användarna stod för 22 % av unionens förbrukning av oxalsyra under undersökningsperioden. Undersökningen visade att en åtskillnad mellan användningsområdena för oraffinerad oxalsyra och raffinerad oxalsyra är relevant för att bedöma EU-intresset med avseende på användarna. Den samarbetsvilliga unionsindustrin tillverkar oraffinerad oxalsyra medan den icke-samarbetsvilliga tillverkaren i EU tillverkar raffinerad oxalsyra, som främst används inom sektorerna för läkemedel, livsmedel och utvinning av fint metallpulver.

(133)

Användarna av oraffinerad oxalsyra hävdade att införandet av åtgärderna skulle leda till en prisökning från den samarbetsvilliga unionsindustrin, som är den enda leverantören i EU. Användarna angav å andra sidan också att det inte är önskvärt att bli fullständigt beroende av utländsk import.

(134)

För användare som tillverkar rengörings- och blekningsprodukter utgör oxalsyra endast en liten del av insatsvarorna och de skulle troligtvis kunna överföra en prishöjning till följd av antidumpningstullar till kunderna, eller om möjligt ändra formeln för produkterna så att de kan använda ersättningsprodukter för oxalsyra.

(135)

För de användare som tillverkar poleringsprodukter står oxalsyran för en stor del av kostnaderna för insatsvaror och kan inte ersättas. På grund av konkurrensen från tillverkare utanför EU är det inte sannolikt att användarna kan överföra hela prishöjningen till sina kunder. De exporterar emellertid 95 % av sina produkter till länder utanför EU och skulle kunna begära återbetalning av tullar inom ramen för systemet för aktiv förädling.

(136)

För användare som använder oxalsyra för andra applikationer, såsom återvinning av metall från skrot, står oxalsyran för en stor del av de totala tillverkningskostnaderna för den slutprodukt som oxalsyra används till. Marknaden för slutprodukten är mycket föränderlig. Oxalsyran kan inte ersättas i tillverkningsprocessen. Den största återvinnaren av skrot i unionen erhåller för närvarande hela sitt behov av oxalsyra från unionstillverkarna. Vid införande av antidumpningstullar kan industrin välja i vilken utsträckning den vill höja priserna – om alls, i syfte att dra nytta av att tullar införts. Det är därför inte klart hur införandet av åtgärder kommer att inverka på denna användare. Mot bakgrund av att denna användare för närvarande har liten vinst på försäljningen av slutprodukten kommer varje prisökning att ha en negativ inverkan, om bolaget inte kan överföra prishöjningen.

(137)

Raffinerad oxalsyra används bland annat för tillverkning av pulver av vissa metaller. Oxalsyran står för en avsevärd del av de totala produktionskostnaderna. I denna process kan oxalsyran inte ersättas. Lönsamheten i denna sektor kan emellertid vara betydande. Eftersom årliga kontrakt är vanliga i denna sektor kommer det på kort sikt inte att vara lätt att överföra prishöjningar. Med tanke på att den lägsta föreslagna tullsatsen är 14,6 % och att vinsterna i sektorn är höga är det emellertid möjligt att på kort sikt absorbera eventuella prishöjningar.

(138)

En användare hävdade att tillverkningen av raffinerad oxalsyra inte var tillräcklig för att möta efterfrågan. Det har konstaterats att underskottet i unionen mellan produktionen och förbrukningen av raffinerad oxalsyra är omkring 1 000–2 000 ton/år. Eftersom den största delen av de slutprodukter där raffinerad oxalsyra används i tillverkningsprocessen exporteras, kan användarna hur som helst välja att använda sig av systemet för aktiv förädling.

(139)

Mot bakgrund av det ovanstående drogs preliminärt slutsatsen att det på grundval av de tillgängliga uppgifterna om unionens intresse inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av provisoriska åtgärder mot import av oxalsyra med ursprung i Kina och Indien.

(140)

Med hänsyn till slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att unionsindustrin vållas ytterligare skada genom dumpad import.

(141)

Vid fastställandet av nivån på dessa åtgärder togs hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(142)

Vid beräkningen av det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att åtgärderna bör göra det möjligt för unionsindustrin att täcka sina produktionskostnader och totalt sett uppnå en vinst före skatt som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i unionen under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import. Det anses att en vinst motsvarande 8 % av omsättningen kan uppnås om dumpad import inte förekommer och att denna vinstmarginal kan betraktas som en lämplig miniminivå som unionsindustrin kan förväntas uppnå om skadevållande dumpning inte förekommer.

(143)

På grundval av detta beräknades ett icke-skadevållande pris för unionsindustrins likadana produkt. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att den ovannämnda vinstmarginalen på 8 % lades till produktionskostnaden.

(144)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse, per produkttyp, mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina och Indien, vederbörligen justerat för importkostnader och tullar, och det icke-skadevållande priset för de produkttyper som unionsindustrin sålde på unionsmarknaden under undersökningsperioden. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga importvärdet cif för de typer som jämfördes.

(145)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas på import med ursprung i Kina och Indien och att de, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen och regeln om lägsta tull, bör fastställas till en nivå motsvarande den lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(146)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten i den aktuella undersökningen. De speglar därför den situation som under undersökningen konstaterats i fråga om dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”övriga företag”) gäller alltså enbart för import av produkter med ursprung i Kina och Indien och som tillverkats av de företag, dvs. de specifika juridiska enheter, som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte specifikt omnämns i artikeldelen av denna förordning, däribland enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan ska omfattas av den tullsats som gäller ”övriga företag”.

(147)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av företagets namn eller inrättande av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (3) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(148)

För att säkra en korrekt tillämpning av antidumpningstullen ska tullsatsen för övriga företag inte bara tillämpas på de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, utan också på de tillverkare som inte hade någon export till unionen under undersökningsperioden.

(149)

Följande dumpnings- och skademarginaler har fastställts:

(150)

Varje exporterande tillverkare av oxalsyra i Kina som inte ännu har gett sig till känna, eftersom den anser att den inte uppfyller kriterierna för vare sig marknadsekonomisk status eller individuell behandling, men som anser att en särskild tullsats bör fastställas, uppmanas att ge sig till känna för Europeiska kommissionen inom tio dagar från dagen efter det att denna förordning har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (4).

(151)

Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom den tidsfrist som fastställdes i tillkännagivandet om inledande skriftligen kan lämna sina synpunkter och begära att bli hörda.

(152)

Undersökningsresultaten i denna förordning rörande införandet av antidumpningstullar är preliminära och kan komma att behöva omprövas inför ett slutgiltigt avgörande.

20.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/16

(1)

Polens begäran om registrering av benämningen ”Kabanosy”, som inkom den 22 januari 2007, har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2) i enlighet med artikel 8.2 i förordning (EG) nr 509/2006.

(2)

Tjeckien, Tyskland och Österrike har framfört invändningar mot registreringen i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG) nr 509/2006. Det ansågs möjligt att ta upp dessa invändningar till prövning på grundval av artikel 9.3 första stycket led a i förordningen.

(3)

Genom skrivelser av den 26 januari 2010 uppmanade kommissionen de berörda medlemsstaterna att inleda lämpliga samråd.

(4)

Inom den utsatta tidsfristen har överenskommelser nåtts mellan Österrike och Polen och mellan Tjeckien och Polen, men ingen överenskommelse har nåtts mellan Tyskland och Polen. Kommissionen måste därför fatta beslut enligt det förfarande som anges i artikel 18.2 i förordning (EG) nr 509/2006.

(5)

Invändningarna avsåg bristande överensstämmelse med villkoren i artiklarna 2 och 4 i förordning (EG) nr 509/2006.

(6)

Vad gäller den påstådda bristande överensstämmelsen med artikel 2 i förordning (EG) nr 509/2006 i fråga om ”Kabanosys” särart kunde inget uppenbart fel upptäckas. Genom sina egenskaper enligt specifikationen (köttets egenskaper, smak och produktens unika form) skiljer sig ”Kabanosy” klart från liknande produkter i samma kategori, och överensstämmer därmed med definitionen av särart i artikel 2.1 a i den förordningen. I specifikationen beskrivs ”Kabanosy” som långa, smala pinnformade torkade korvar som snörts av i ena änden och som är jämnt skrynkliga och vikta i mitten, något som kan anses vara produktens väsentliga fysikaliska egenskaper och därmed inte räknas som produktens presentation. Slutligen utgör en nationell standardisering av ”Kabanosy” inget hinder mot registrering av benämningen, eftersom detta har införts för att definiera produktens särart och därför omfattas av det undantag som anges i artikel 2.2 tredje stycket i förordningen.

(7)

Vad gäller bristande överensstämmelse med villkoren i artikel 4 i förordning (EG) nr 509/2006 kunde inte heller några uppenbara fel upptäckas. Benämningen ”Kabanosy” avser inte bara allmänna påståenden om en kategori jordbruksprodukter och är inte heller missvisande. Den berörs alltså inte av artikel 4.3 andra stycket i den förordningen. Särarten beror inte heller på produktens härkomst eller geografiska ursprung. I produktspecifikationen anges i stället ett kvalitetskriterium för grispopulationen som påverkar kvaliteten på slutprodukten och därigenom också ”Kabanosys” särart. De viktigaste egenskaperna som utgör ”Kabanosys” traditionella karaktär är dels användningen av traditionella råvaror och dels de traditionella framställningsmetoderna, och dessa aspekter är därför i överensstämmelse med artikel 4.1 i den förordningen.

(8)

Vad gäller förekomsten av flera andra språkliga eller stavningsmässiga varianter av benämningen är det endast ”Kabanosy” för vilken en ansökan om registrering enligt artikel 6.2 a i förordning (EG) nr 509/2006 föreligger.

(9)

Skyddet enligt artikel 13.2 i den förordningen har inte begärts. Registrering utan reservation av benämningen innebär emellertid att en registrerad benämning kan fortsätta att användas på märkningen av produkter som inte överensstämmer med den registrerade specifikationen utan uppgiften garanterad traditionell specialitet, förkortningen GTS eller den tillhörande EU-logotypen. Om ”Kabanosy” registreras skulle det fortfarande vara möjligt att framställa och saluföra ”Kabanosy”-liknande produkter under benämningen ”Kabanosy”, men utan hänvisning till EU-registreringen. Registreringen av ”Kabanosy” som garanterad traditionell specialitet skulle därför på intet sätt påverka andra producenters rätt att använda liknande eller t.o.m. samma benämning för sina produkter.

(10)

Med hänsyn till traditionell skälig praxis och för att undvika den faktiska risken för förväxling bör märkningen ”Kabanosy” innehålla en konsumentuppgift, på språken i de länder där produkten saluförs, om att produkten har framställts i enlighet med polsk tradition.

(11)

Mot denna bakgrund bör benämningen ”Kabanosy” föras in i registret över garanterade traditionella specialiteter, och produktspecifikationen bör uppdateras i enlighet med detta.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för garanterade traditionella specialiteter.

20.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/23

(1)

Vad gäller förfarandet och villkoren för godkännande ska rådets direktiv 91/414/EEG (2) i enlighet med artikel 80.1 c i förordning (EG) nr 1107/2009 tillämpas på de verksamma ämnen för vilka det har fastslagits att ansökningarna är fullständiga i enlighet med artikel 16 i kommissionens förordning (EG) nr 33/2008 den 17 januari 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets direktiv 91/414/EEG i fråga om ett ordinarie och ett påskyndat förfarande för bedömning av verksamma ämnen som omfattades av det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i det direktivet men som inte införts i dess bilaga I (3). Asulam är ett verksamt ämne för vilket det har fastslagits att ansökningen är fullständig i enlighet med den förordningen.

(2)

I kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (4) och (EG) nr 1490/2002 (5) fastställs genomförandebestämmelser för den andra och tredje etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och förteckningar över verksamma ämnen som ska bedömas för att eventuellt upptas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. Dessa förteckningar omfattade asulam.

(3)

I enlighet med artikel 3.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1095/2007 av den 20 september 2007 om ändring av förordning (EG) nr 1490/2002 om kompletterande tillämpningsföreskrifter för den tredje etappen av det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG och förordning (EG) nr 2229/2004 om ytterligare genomförandebestämmelser för den fjärde etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG (6) återkallade anmälaren sin ansökan om att det verksamma ämnet skulle upptas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG inom två månader efter det att förordning (EG) nr 1095/2007 trädde i kraft. Följaktligen antogs genom kommissionens beslut 2008/934/EG av den 5 december 2008 om att inte ta upp vissa verksamma ämnen i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG och om återkallande av godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller dessa ämnen (7) ett beslut om att inte uppta asulam i bilaga I.

(4)

Den ursprungliga anmälaren (nedan kallad sökanden) har i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG lämnat in en ny ansökan och begärt ett påskyndat förfarande i enlighet med artiklarna 14–19 i förordning (EG) nr 33/2008.

(5)

Ansökan lämnades till Förenade kungariket, som genom förordning (EG) nr 1490/2002 hade utsetts till rapporterande medlemsstat. Tidsfristen för det påskyndade förfarandet har följts. Specifikationen för det verksamma ämnet och de avsedda användningarna är desamma som de som anges i beslut 2008/934/EG. Ansökan uppfyller dessutom de återstående kraven på innehåll och förfarande i artikel 15 i förordning (EG) nr 33/2008.

(6)

Förenade kungariket utvärderade de kompletterande uppgifter som sökanden lämnat och lade fram en kompletterande rapport. Rapporten lämnades till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) och till kommissionen den 6 november 2009. Myndigheten skickade den kompletterande rapporten till övriga medlemsstater och sökanden för synpunkter, och vidarebefordrade därefter de mottagna synpunkterna till kommissionen. I enlighet med artikel 20.1 i förordning (EG) nr 33/2008 och på kommissionens begäran lade myndigheten den 23 september 2010 fram sin slutsats om riskbedömningen av asulam (8) för kommissionen. Medlemsstaterna och kommissionen granskade utkastet till bedömningsrapport, den kompletterande rapporten och myndighetens slutsats i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och en rapport färdigställdes den 14 juli 2011 i form av kommissionens granskningsrapport om asulam.

(7)

Under utvärderingen av det verksamma ämnet väcktes en rad farhågor som främst gällde det faktum att det inte var möjligt att göra en tillförlitlig bedömning av konsumenternas exponering, eftersom det i de tillgängliga resthaltsförsöken och bearbetningsstudierna saknades uppgifter om förekomsten av metaboliten sulfanilamid och dess toxicitet samt om förekomsten av andra potentiellt signifikanta metaboliter som inte analyserades. Det fanns dessutom inga uppgifter om föroreningarnas toxikologiska relevans i den tekniska specifikationen av det verksamma ämnet. Vidare konstaterades risken vara hög för fåglar.

(8)

Kommissionen uppmanade sökanden att inkomma med synpunkter på myndighetens slutsats. I enlighet med artikel 21.1 i förordning (EG) nr 33/2008 uppmanade kommissionen dessutom sökanden att inkomma med synpunkter på utkastet till granskningsrapport. Sökanden lämnade synpunkter som har granskats omsorgsfullt.

(9)

Trots de argument som sökanden lade fram kunde de farhågor som anges i skäl 7 dock inte avföras. Följaktligen har det inte kunnat visas att växtskyddsmedel som innehåller asulam i allmänhet kan antas uppfylla kraven i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG under de föreslagna användningsbetingelserna.

(10)

Asulam bör därför inte godkännas i enlighet med artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1107/2009.

(11)

Eventuella anståndsperioder som medlemsstaterna har beviljat i enlighet med artikel 46 i förordning (EG) nr 1107/2009 för växtskyddsmedel som innehåller asulam bör i enlighet med artikel 3 andra stycket i beslut 2008/934/EG löpa ut senast den 31 december 2012.

(12)

Den här förordningen hindrar inte att en ny ansökan om asulam lämnas in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1107/2009.

(13)

Av tydlighetsskäl bör uppgifterna om asulam utgå ur bilagan till beslut 2008/934/EG.

(14)

Beslut 2008/934/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(15)

Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa lämnade inget yttrande. En genomförandeakt ansågs vara nödvändig och ordföranden lade därför fram ett utkast för omprövningskommittén för ytterligare överläggningar. Omprövningskommittén har inte lämnat något yttrande.

20.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/25

20.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/27

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 341/2007 (3) finns bestämmelser om öppnande och administration av tullkvoter och om införande av ett system med importlicenser och ursprungsintyg för vitlök och andra jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer.

(2)

De kvantiteter för vilka A-licensansökningar har lämnats in av traditionella importörer och nya importörer under de sju första dagarna i oktober 2011 i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 341/2007 överskrider de kvantiteter som finns tillgängliga för produkter med ursprung i Kina och alla andra tredjeländer utöver Kina och Argentina.

(3)

Enligt artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1301/2006 är det nu därför nödvändigt att fastställa i vilken utsträckning som de A-licensansökningar som överlämnats till kommissionen senast den 14 oktober 2011, i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 341/2007, kan beviljas.

(4)

För att säkra en effektiv förvaltning av förfarandet för utfärdande av importlicenser bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter offentliggörandet.

20.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/29

(1)

Enligt det system för tillämpning av konkurrenslagstiftningen som inrättats genom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) ska kommissionen utreda och besluta i ärenden genom administrativt beslut, som kan prövas av Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen).

(2)

Kommissionen måste utföra sina konkurrensförfaranden på ett rättvist, opartiskt och objektivt sätt och måste säkerställa att de berörda parternas processuella rättigheter respekteras i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (2), rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”) (3), kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (4), och kommissionens förordning (EG) nr 802/2004 av den 7 april 2004 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer (5), samt i enlighet med relevant rättspraxis från domstolen. I synnerhet är berörda parters rätt att bli hörda innan ett enskilt beslut fattas som påverkar dem negativt en grundläggande rättighet enligt Europeiska unionens lagstiftning som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 41 (6).

(3)

För att säkerställa det effektiva utövandet av de processuella rättigheter som tillkommer de berörda parterna, andra berörda parter i den mening som avses i artikel 11 b i förordning (EG) nr 802/2004 (nedan kallade andra berörda parter), klagande i den mening som avses i artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1/2003 (nedan kallade klagande) samt andra personer än de som avses i artiklarna 5 och 11 i förordning (EG) nr 773/2004 och tredje man i den mening som avses i artikel 11 i förordning (EG) nr 802/2004 (nedan kallade tredje man) som är involverade i konkurrensförfaranden, bör ansvaret för att skydda respekten för dessa rättigheter anförtros en oavhängig person som har erfarenhet av konkurrensfrågor och som besitter den integritet som krävs för att bidra till att förfarandena sker på ett objektivt, öppet och effektivt sätt.

(4)

Kommissionen inrättade år 1982 befattningen förhörsombud för dessa ändamål och ändrade den genom kommissionens beslut 94/810/EKSG, EG av den 12 december 1994 om kompetensområdet för förhörsombudet vid kommissionens behandling av konkurrensärenden (7) och genom kommissionens beslut 2001/462/EG, EKSG av den 23 maj 2001 om kompetensområdet för förhörsombudet i vissa konkurrensförfaranden (8). Det är nu nödvändigt att förtydliga och ytterligare stärka förhörsombudets roll och att anpassa dennes kompetensområde mot bakgrund av utvecklingen i unionens konkurrenslagstiftning.

(5)

Förhörsombudets funktion har generellt setts som ett viktigt bidrag i samband med konkurrensförfaranden vid kommissionen på grund av det oberoende och den sakkunskap som förhörsombuden har bidragit med till dessa förfaranden. För att säkerställa att förhörsombudet är fortsatt oberoende av generaldirektoratet för konkurrens bör han eller hon administrativt vara knuten till den kommissionsledamot som har ansvar för konkurrensfrågor.

(6)

Förhörsombudet bör utnämnas i överensstämmelse med reglerna i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen. I enlighet med dessa regler kan även kandidater som inte är tjänstemän vid kommissionen komma i fråga. Insynen i förfaranden som avser utnämning av förhörsombud, utnämningens upphörande och förflyttning av förhörsombud bör säkras.

(7)

Kommissionen får utse ett eller flera förhörsombud och bör sörja för deras stödpersonal. Om förhörsombudet uppfattar att en intressekonflikt föreligger i fullgörandet av uppdraget bör han eller hon avstå från att handlägga ärendet. Om förhörsombudet inte kan fullgöra sina uppgifter bör hans eller hennes uppgifter utföras av ett annat förhörsombud.

(8)

Förhörsombudet bör agera som en oberoende skiljedomare som söker lösa problem som påverkar det effektiva utövandet av de processuella rättigheterna som tillkommer berörda parter, andra berörda parter, klagande eller berörd tredje man om dessa problem inte kan lösas genom kontakter med de avdelningar inom kommissionen som ansvarar för konkurrensförfaranden, som måste respektera dessa processuella rättigheter.

(9)

Förhörsombudets kompetensområde i konkurrensförfaranden bör utformas så att det skyddar det effektiva utövandet av de processuella rättigheterna under förfaranden vid kommissionen enligt artiklarna 101 och 102 i fördraget och förordning (EG) nr 139/2004, särskilt rätten att bli hörd.

(10)

För att stärka denna roll bör förhörsombudet tilldelas funktionen att skydda det effektiva utövandet av processuella rättigheter som tillkommer företag och företagssammanslutningar i samband med kommissionens utredningsbefogenheter enligt kapitel V i förordning (EG) nr 1/2003 samt enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 139/2004 som ger kommissionen befogenhet att ålägga företag och företagssammanslutningar böter. Förhörsombudet bör också tilldelas särskilda uppgifter under utredningsfasen i samband med åberopanden av yrkesmässigt privilegium, rätten att inte vittna mot sig själv, tidsfrister för att besvara beslut som kräver att upplysningar lämnas enligt artikel 18.3 i förordning (EG) nr 1/2003, samt i fråga om den rätt som tillkommer företag och företagssammanslutningar som är föremål för en utredningsåtgärd som vidtagits av kommissionen enligt kapitel V i förordning (EG) nr 1/2003 att underrättas om sin processuella status, det vill säga om de är föremål för en utredning och, om så är fallet, föremålet för och syftet med utredningen. När rätten att inte vittna mot sig själv åberopats kan förhörsombudet vid sin bedömning ta under övervägande om företag utan grund åberopar skydd endast som en förhalningstaktik.

(11)

Förhörsombudet bör kunna underlätta att en lösning nås vad gäller yrkanden om att en handling omfattas av yrkesmässigt privilegium. För detta ändamål kommer förhörsombudet, om det företag eller den företagssammanslutning som framställt yrkandet samtycker, att tillåtas undersöka den aktuella handlingen och göra en lämplig rekommendation, med hänvisning till tillämplig rättspraxis från domstolen.

(12)

Förhörsombudet bör ha ansvaret för att besluta om en tredje man kan påvisa ett tillräckligt intresse av att få bli hörd. Konsumentorganisationer som begär att få bli hörda bör normalt anses ha ett tillräckligt intresse i saken, om förfarandet rör varor eller tjänster som används av slutkonsumenter eller varor eller tjänster som direkt ingår i sådana varor eller tjänster.

(13)

Förhörsombudet bör besluta om huruvida klagande och berörd tredje man ska tillåtas närvara vid det muntliga hörandet, med beaktande av de bidrag som de kan ge för att klargöra relevanta omständigheter i ärendet.

(14)

De berörda parternas rätt att bli hörda innan ett slutligt beslut fattas som negativt påverkar deras intressen, garanteras genom rätten att skriftligen svara på kommissionens preliminära ståndpunkt som den formuleras i meddelandet om invändningar och deras rätt att utveckla sina argument, om de så begär, under det muntliga hörandet. I syfte att effektivt utöva dessa rättigheter har parter till vilka ett meddelande om invändningar har riktats rätt att få tillgång till kommissionens utredningsakt.

(15)

För att skydda det effektiva utövandet av rätten till försvar för parter till vilka ett meddelande om invändningar har riktats, bör förhörsombudet ha ansvaret att lösa tvister rörande tillgång till akten eller skyddet av affärshemligheter och andra konfidentiella uppgifter mellan dessa parter och kommissionens generaldirektorat för konkurrens. I undantagsfall får förhörsombudet tillfälligt avbryta den tidsfrist inom vilken en mottagare av ett meddelande om invändningar bör lämna svar på detta meddelande till dess att tvisten om tillgången till akten har lösts, om mottagaren inte skulle kunna svara inom den tidsfrist som beviljats och en förlängning vid den tidpunkten inte skulle vara en lämplig lösning.

(16)

Förhörsombudet bör när så är lämpligt ha möjlighet att beslut om specifika åtgärder vad gäller tillgången till kommissionens ärendeakt för att skydda det effektiva utövandet av de processuella rättigheterna samtidigt som berättigade sekretessintressen respekteras. Förhörsombudet bör särskilt ha behörighet att besluta om att vissa delar av akten görs tillgängliga för den part som begär tillgång till akten med inskränkningar, till exempel genom att begränsa antalet eller kategorin av personer som ska få tillgång till uppgifterna och genom att begränsa användningen av de uppgifter som lämnas ut.

(17)

Förhörsombudet har ansvaret för att fatta beslut om ansökningar om förlängning av de tidsfrister som fastställts för att besvara meddelanden om invändningar, kompletterande meddelanden om invändningar eller faktaskrivelser eller tidsfrister inom vilka andra berörda parter, klagande eller berörd tredje man får lämna synpunkter, i de fall oenighet uppstår mellan någon av dessa parter och generaldirektoratet för konkurrens.

(18)

Förhörsombudet bör verka för att det muntliga hörandet genomförs på ett effektivt sätt, bland annat genom att vidta alla lämpliga förberedande åtgärder, inbegripet att i god tid före hörandet cirkulera en preliminär deltagarförteckning och en preliminär dagordning.

(19)

Det muntliga hörandet tillåter parter som kommissionen har riktat ett meddelande om invändningar till och andra berörda parter att ytterligare utöva sin rätt att bli hörd genom att muntligen utveckla sina argument inför kommissionen, som bör företrädas av generaldirektoratet för konkurrens samt andra avdelningar som bidrar till den fortsatta beredningen av ett beslut som ska fattas av kommissionen. Det bör ge ett ytterligare tillfälle att säkerställa att samtliga relevanta omständigheter – vare sig de är till de berörda parternas fördel eller ej, inklusive de faktiska omständigheter som rör den påstådda överträdelsens allvar och varaktighet – klargörs i så hög grad som möjligt. Det muntliga hörandet bör också ge parterna möjlighet att lägga fram sina argument vad gäller frågor som kan vara av betydelse för ett eventuellt åläggande av böter.

(20)

För att det muntliga hörandet ska förlöpa på ett effektivt sätt får förhörsombudet tillåta parter till vilka ett meddelande om invändningar har riktats, andra berörda parter, klagande, övriga personer som kallas till hörandet, kommissionens avdelningar samt medlemsstaternas myndigheter att ställa frågor under hörandet. För att garantera att alla deltagare kan uttrycka sig fritt bör det muntliga hörandet inte vara offentligt. Information som lämnas ut under det muntliga hörandet bör därför inte användas i annat syfte än vid rättsliga och/eller administrativa förfaranden som avser tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i fördraget. Om detta kan motiveras av behovet att skydda affärshemligheter och andra konfidentiella uppgifter bör förhörsombudet kunna höra personer bakom lyckta dörrar.

(21)

Parter i förfarandet som erbjuder åtaganden i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1/2003, liksom parter som deltar i förlikningsförfaranden i kartellärenden i enlighet med artikel 10a i förordning (EG) nr 773/2004, bör kunna vända sig till förhörsombudet vad gäller det effektiva utövandet av deras processuella rättigheter.

(22)

Förhörsombudet bör rapportera om hur det effektiva utövandet av processuella rättigheter under hela konkurrensförfarandet har respekterats. Dessutom bör förhörsombudet, skilt från sin rapporteringsfunktion, även kunna lämna synpunkter på förfarandets fortsatta gång och på objektiviteten under förfaranden, och därigenom bidra till att säkerställa att konkurrensförfaranden avslutas på grundval av en sund bedömning av alla relevanta omständigheter.

(23)

När information lämnas ut om fysiska personer bör förhörsombudet särskilt beakta Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (9).

(24)

Beslut 2001/462/EG, EKSG bör upphöra att gälla.

a)

Förhörsombudet kan av företag eller företagssammanslutningar ombes att undersöka yrkanden om yrkesmässiga privilegier, i den mening som avses i domstolens rättspraxis, vad gäller en handling som krävs för utövandet av sina befogenheter enligt artiklarna 18, 20 eller 21 i förordning (EG) nr 1/2003, vid inspektioner enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 139/2004 eller i samband med utredningsåtgärder i förfaranden som kan leda till att böter åläggs enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 139/2004 och som undanhållits kommissionen. Förhörsombudet får endast pröva frågan om det företag eller den företagssammanslutning som framställt yrkandet samtycker till att förhörsombudet granskar de uppgifter som påstås omfattas av yrkesmässiga privilegier samt relaterade handlingar som förhörsombudet anser nödvändiga för sin prövning. Utan att lämna ut den information som potentiellt omfattas av ett yrkesmässigt privilegium ska förhörsombudet underrätta den ansvarige direktören och det berörda företaget eller den berörda företagssammanslutningen om sin preliminära uppfattning och får vidta lämpliga åtgärder för att främja en ömsesidigt godtagbar lösning. Om någon lösning inte uppnås kan förhörsombudet utarbeta en motiverad rekommendation till den behörige kommissionsledamoten, utan att lämna ut den information i handlingen som potentiellt omfattas av ett yrkesmässigt privilegium. Den part som åberopat ett yrkesmässigt privilegium ska få en kopia av denna rekommendation.

b)

Om mottagaren av en begäran om upplysningar enligt artikel 18.2 i förordning (EG) nr 1/2003 vägrar att svara på någon av frågorna under åberopande av rätten att inte vittna mot sig själv, som fastställts i domstolens rättspraxis, kan denne i vederbörlig tid efter mottagandet av begäran hänskjuta frågan till förhörsombudet. Förhörsombudet kan när så är lämpligt, och under beaktande av behovet av att undvika onödiga dröjsmål i förfarandet, lämna en motiverad rekommendation om huruvida rätten att inte vittna mot sig själv kan åberopas och underrätta den ansvarige direktören om sina slutsatser, vilka ska beaktas vid ett eventuellt senare beslut i enlighet med artikel 18.3 i förordning (EG) nr 1/2003. Mottagaren av begäran ska få en kopia av den motiverade rekommendationen.

c)

Om mottagaren av ett beslut med begäran om att lämna upplysningar enligt artikel 18.3 i förordning (EG) nr 1/2003 anser att den fastställda svarsfristen är för kort kan denne i vederbörlig tid innan den ursprungliga tidsfristen löper ut hänskjuta ärendet till förhörsombudet. Förhörsombudet ska besluta om huruvida en förlängning av tidsfristen bör beviljas, under beaktande av hur lång och komplex begäran om upplysningar är samt utredningens krav.

d)

Företag eller företagssammanslutningar som är föremål för en utredningsåtgärd som vidtagits av kommissionen enligt kapitel V i förordning (EG) nr 1/2003 har rätt att bli underrättade om sin processuella status, nämligen om de är föremål för en utredning och, om så är fallet, föremålet för och syftet med utredningen. Om sådana företag eller företagssammanslutningar anser att de inte har blivit korrekt informerade av generaldirektoratet för konkurrens om sin processuella status, kan de hänskjuta ärendet till förhörsombudet för lösning. Förhörsombudet ska fatta ett beslut om att generaldirektoratet för konkurrens kommer att meddela det företag eller den företagssammanslutning som har gjort framställningen om deras processuella status. Detta beslut ska meddelas det företag eller den företagssammanslutning som gjorde framställningen.

a)

Andra berörda parter som har skäl att anta att de inte har underrättats om de invändningar som riktats till de anmälande parterna i enlighet med artikel 13.2 i förordning (EG) nr 802/2004.

b)

Klagande som av kommissionen underrättats om dennas avsikt att avslå ett klagomål enligt artikel 7.1 i förordning (EG) nr 773/2004 och som har skäl att anta att kommissionen besitter handlingar som inte har lämnats ut till dem och att dessa handlingar är nödvändiga för att de korrekt ska kunna utöva sina rättigheter i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EG) nr 773/2004.

c)

Klagande som anser att de inte har mottagit ett exemplar av den icke-konfidentiella versionen av meddelandet om invändningar i enlighet med artikel 6.1 i förordning (EG) nr 773/2004, eller att den icke-konfidentiella versionen av meddelandet om invändningar inte har upprättats på ett sätt som gör det möjligt för dem att effektivt utöva sina rättigheter, med undantag för de fall där förlikningsförfarandet är tillämpligt.

d)

Berörd tredje man, i den mening som avses i artikel 5 i detta beslut, som har skäl att anta att han inte underrättats om ett förfarandes art och föremål i enlighet med artikel 13.1 i förordning (EG) nr 773/2004 och artikel 16.1 i förordning (EG) nr 802/2004. Detsamma gäller för klagande i ett ärende på vilket förlikningsförfarandet är tillämpligt och som har skäl att anta att de inte underrättats om förfarandets art och föremål i enlighet med artikel 6.1 i förordning (EG) nr 773/2004.

a)

Ärendeaktens storlek och komplexitet.

b)

Om den mottagare av meddelandet om invändningar som lämnat in ansökan tidigare har haft tillgång till information.

c)

Andra objektiva hinder att lämna sina synpunkter som kan föreligga för den mottagare av meddelandet om invändningar som lämnat in ansökan.

a)

Utlämnande av handlingar och tillgång till ärendeakten.

b)

Tidsfrister för besvarande av meddelandet om invändningar.

c)

Iakttagandet av rätten att bli hörd.

d)

Det korrekta genomförandet av det muntliga hörandet.

20.10.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/38

(1)

I kommissionens meddelande av den 7 juni 2005Nanovetenskap och nanoteknik. En handlingsplan för Europa 2005–2009  (1) redogörs för en serie enskilda och sammanlänkade åtgärder för att omgående inleda en säker, samordnad och ansvarsfull strategi för nanoteknik och nanovetenskap.

(2)

Kommissionen har i överensstämmelse med åtagandena i handlingsplanen gjort en noggrann genomgång av relevant unionslagstiftning för att fastställa de befintliga reglernas tillämplighet på potentiella risker med nanomaterial. Resultatet av genomgången presenterades i kommissionens meddelande av den 17 juni 2008Lagstiftning om nanomaterial  (2). I meddelandet drogs slutsatsen att termen nanomaterial inte nämns uttryckligen i unionslagstiftningen, men att den befintliga lagstiftningen i princip täcker nanomaterialens potentiella hälso-, säkerhets- och miljörisker.

(3)

Europaparlamentet efterlyste i sin resolution av den 24 april 2009 om lagstiftning om nanomaterial (3) en heltäckande, vetenskapligt baserad definition av nanomaterial i gemenskapslagstiftningen.

(4)

Definitionen i denna rekommendation bör användas som en referens för att fastställa om ett material bör betraktas som ett nanomaterial för lagstiftnings- och policysyften i unionen. Definitionen av termen nanomaterial i unionslagstiftningen bör baseras uteslutande på storleken på de partiklar som ingår i ett material, utan hänsyn till fara eller risk. Denna definition, baserad endast på storlek hos ett material, täcker naturliga, oavsiktligt framställda och avsiktligt tillverkade material.

(5)

Definitionen av termen nanomaterial bör baseras på tillgänglig vetenskaplig kunskap.

(6)

Det är i många fall svårt att mäta storlek och storleksfördelning i nanomaterial och olika mätmetoder kan ge resultat som inte går att jämföra. Harmoniserade mätmetoder måste utvecklas för att säkerställa att definitionens tillämpning leder till jämförbara resultat för olika material och över tid. Innan harmoniserade mätmetoder har tagits fram bör bästa tillgängliga alternativa metoder tillämpas.

(7)

I rapporten från Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum Considerations on a Definition of Nanomaterials for Regulatory Purposes  (4) föreslås att en definition av nanomaterial bör avse partikulära nanomaterial, vara allmänt tillämplig i unionslagstiftning och vara förenlig med definitioner som används i andra delar av världen. Storleken bör vara den enda definierande egenskapen, vilket innebär att det krävs en klar definition av nanoskalans gränser.

(8)

Kommissionen uppdrog åt vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker (SCENIHR) att ge vetenskapliga synpunkter på vilka faktorer som bör beaktas vid utformningen av en definition av termen nanomaterial för lagstiftningsändamål. Yttrandet Scientific Basis for the Definition of the Term ”Nanomaterial” var föremål för ett offentligt samråd 2010. I sitt yttrande av den 8 december 2010 (5) drog SCENIHR slutsatsen att storlek är universellt tillämplig på nanomaterial och den mest lämpliga mätstorheten. Ett definierat storleksintervall skulle underlätta en enhetlig tolkning. Som undre gräns föreslogs 1 nm. Som en allmänt överenskommen övre gräns används ofta 100 nm, men det finns inga vetenskapliga argument för att använda just detta värde. Användningen av ett enda övre gränsvärde kan vara alltför begränsande för klassificering av nanomaterial och det är möjligt att en flexiblare ansats kan vara att föredra. För lagstiftningsändamål bör även antalsstorleksfördelningen beaktas och definitionen preciseras med hjälp av medelstorlek och storlekens standardavvikelse. Storleksfördelningen för ett material bör anges som storleksfördelning baserad på antalskoncentration (dvs. antalet objekt inom ett givet storleksintervall dividerat med det totala antalet objekt) och inte som massfraktionen nanopartiklar i nanomaterialet, eftersom en liten massfraktion kan innehålla det största antalet partiklar. SCENIHR identifierade specifika fall där definitionens tillämpning kan underlättas genom användning av den specifika ytan per volym som substitut för att avgöra om ett material faller inom det definierade nanostorleksintervallet.

(9)

Internationella standardiseringsorganisationen definierar termen nanomaterial som material som har en eller flera yttre dimensioner i nanoskala eller en inre struktur eller ytstruktur i nanoskala. Termen nanoskala definieras som storleksintervallet från cirka 1 nm till 100 nm (6).

(10)

Antalsstorleksfördelningen bör täcka att nanomaterial typiskt sett består av många partiklar i olika storlek med en viss fördelning. Om antalsstorleksfördelningen inte specificeras är det svårt att avgöra om ett visst material uppfyller definitionen när endast en del av partiklarna är mindre än 100 nm. Denna utgångspunkt är förenlig med SCENIHR:s yttrande att ett materials partikelfördelning bör presenteras som storleksfördelning baserad på antalskoncentration (dvs. partikelantal).

(11)

Det finns ingen entydig vetenskaplig grund för att föreslå ett visst värde för storleksfördelningen under vilket material som innehåller partiklar i storleksintervallet 1–100 nm inte väntas uppvisa egenskaper som är specifika för nanomaterial. Den vetenskapliga rekommendationen var att använda en statistisk metod baserad på standardavvikelse med ett tröskelvärde på 0,15 %. Mot bakgrund av den stora förekomsten av material som skulle omfattas av ett sådant tröskelvärde, och behovet att skräddarsy definitionens tillämpningsområde för användning i lagstiftning, bör emellertid tröskelvärdet sättas högre. Ett nanomaterial såsom det definieras i denna rekommendation bör till minst 50 % bestå av partiklar med en storlek mellan 1 nm och 100 nm. Enligt SCENIHR:s rekommendation kan även ett litet antal partiklar i intervallet 1–100 nm i vissa fall motivera en särskild bedömning. Det skulle dock vara missvisande att kategorisera sådana material som nanomaterial. Trots det kan det finnas specifika fall i lagstiftningen där det av hänsyn till miljö, hälsa, säkerhet eller konkurrenskraft är motiverat att använda ett tröskelvärde under 50 %.

(12)

Agglomererade eller aggregerade partiklar kan uppvisa samma egenskaper som fria partiklar. Det kan också finnas fall där partiklar frigörs från agglomerat eller aggregat under ett nanomaterials livscykel. Definitionen i denna rekommendation bör därför inkludera partiklar i agglomerat eller aggregat när de ingående partiklarna är i storleksintervallet 1–100 nm.

(13)

Det är för närvarande möjligt att mäta den specifika ytan för torra fasta material eller pulver med kväveadsorptionsmetoden (BET-metoden). I dessa fall kan den specifika ytan användas som substitut för att identifiera potentiella nanomaterial. Ny vetenskaplig kunskap kan göra det möjligt att använda denna och andra metoder på andra typer av material i framtiden. Det kan finnas brister i överensstämmelsen mellan mätningar av specifik yta och antalsstorleksfördelning för olika material. Därför bör det anges att resultat avseende antalsstorleksfördelning bör användas i första hand och att specifik yta inte kan användas för att visa att ett material inte är ett nanomaterial.

(14)

Den tekniska och vetenskapliga utvecklingen går i snabb takt. Definitionen inklusive deskriptorer bör därför ses över senast i december 2014 för att säkerställa att den motsvarar behoven. Vid översynen bör särskilt bedömas om antalsstorleksfördelningens tröskelvärde på 50 % bör höjas eller sänkas och om det är lämpligt att inkludera material med inre struktur eller ytstruktur i nanoskala såsom komplexa nanomaterial för nanokomponenter, däribland nanoporösa material och nanokompositmaterial som används i vissa sektorer.

(15)

Om det är möjligt och tillförlitligt bör riktlinjer och standardiserade mätmetoder samt kunskap om typiska koncentrationer av nanopartiklar i representativa uppsättningar material tas fram för att underlätta definitionens tillämpning i specifika lagstiftningssammanhang.

(16)

Den definition som anges i denna rekommendation bör inte påverka eller avspegla tillämpningsområdet för någon enskild unionsrättsakt eller för andra bestämmelser som kan fastställa ytterligare krav för dessa material, inklusive riskhanteringskrav. Det kan i vissa fall vara nödvändigt att utesluta vissa material från tillämpningsområdet för viss lagstiftning eller vissa lagbestämmelser även om de faller inom definitionen. Det kan likaså vara nödvändigt att inkludera ytterligare material, exempelvis vissa material med en storlek under 1 nm eller över 100 nm i tillämpningsområdet för viss lagstiftning eller vissa lagbestämmelser som är avsedda för nanomaterial.

(17)

Mot bakgrund av de särskilda omständigheter som råder inom läkemedelssektorn och de specialiserade nanostrukturerade system som redan används, bör definitionen i denna rekommendation inte påverka användningen av uttrycket nano vid definitionen av vissa läkemedel och medicintekniska produkter.

1.

Medlemsstater, unionsorgan och ekonomiska aktörer uppmanas att använda följande definition av termen nanomaterial vid antagande och genomförande av lagstiftning samt strategi- och forskningsprogram som rör nanotekniska produkter.

2.

Nanomaterial är ett naturligt, oavsiktligt framställt eller avsiktligt tillverkat material som innehåller partiklar i fritt tillstånd eller i form av aggregat eller agglomerat och där minst 50 % av partiklarna i antalsstorleksfördelningen har en eller flera yttre dimensioner i storleksintervallet 1–100 nm.

I särskilda fall, och om det är motiverat av hänsyn till miljö, hälsa, säkerhet eller konkurrenskraft, får antalsstorleksfördelningens tröskelvärde på 50 % ersättas med ett tröskelvärde mellan 1 och 50 %.

3.

Med avvikelse från punkt 2 bör fullerener, grafenflagor och kolnanorör med enkel vägg med en eller flera yttre dimensioner under 1 nm betraktas som nanomaterial.

4.

Vid tillämpning av punkt 2 gäller följande definitioner för partikel, agglomerat och aggregat:

a)   partikel: ett mycket litet stycke materia med definierade fysikaliska gränser.

b)   agglomerat: en samling svagt sammanhållna partiklar eller aggregat där den yttre ytarean är ungefär lika med summan av de enskilda komponenternas ytarea.

c)   aggregat: en partikel bestående av starkt sammanhållna eller förenade partiklar.

5.

Om det är tekniskt möjligt och krävs i särskild lagstiftning får överensstämmelse med definitionen i punkt 2 fastställas på grundval av specifik yta. Ett material bör anses falla inom definitionen i punkt 2 om materialets specifika yta är större än 60 m2/cm3. Ett material som på grundval av sin antalsstorleksfördelning är ett nanomaterial bör dock anses motsvara definitionen i punkt två även om materialets specifika yta är mindre än 60 m2/cm3.

6.

Senast i december 2014 ska definitionen i punkterna 1–5 ses över mot bakgrund av erfarenheten och den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Översynen bör särskilt inriktas på om antalsstorleksfördelningens tröskelvärde på 50 % bör höjas eller sänkas.

7.

Denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna, unionsorgan och ekonomiska aktörer.