31.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/1

(1)

FN:s ramkonvention om klimatförändring, som på Europeiska gemenskapens vägnar godkändes genom rådets beslut 94/69/EG (3), syftar till att stabilisera halterna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som gör att skadlig mänsklig påverkan på klimatsystemet kan förhindras. För att detta mål ska kunna uppnås bör den globala genomsnittstemperaturen vid jordytan inte nå en nivå som är högre än 2 °C över den förindustriella nivån. Den fjärde utvärderingsrapporten från FN:s klimatpanel (IPCC) visar att för att det målet ska kunna uppnås måste de globala utsläppen av växthusgaser nå sin topp före 2020. Vid sitt möte 8-9 mars 2007 gjorde Europeiska rådet ett kraftfullt åtagande att till år 2020 minska gemenskapens sammanlagda växthusgasutsläpp med minst 20 % jämfört med nivåerna 1990, och med 30 % under förutsättning att andra industriländer åtar sig att minska sina utsläpp i liknande omfattning och att ekonomiskt mer framskridna utvecklingsländer bidrar på ett sätt som står i proportion till deras respektive möjligheter.

(2)

Kommissionen slutförde år 2009 en översyn av unionens strategi för hållbar utveckling som främst behandlar de mest akuta problemen i samband med hållbar utveckling, exempelvis transporter, klimatförändringar, folkhälsa och energisparande.

(3)

Politik och åtgärder bör genomföras på medlemsstats- och unionsnivå inom alla sektorer av unionens ekonomi – dvs. inte bara inom industri- och energisektorerna – för att åstadkomma de utsläppsminskningar som krävs. I Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (4) fastställs att utsläppen ska minska med i genomsnitt 10 % jämfört med 2005 års nivåer på de områden som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (5), och här ingår vägtransporter. Vägtransporterna är den näst största källan till utsläpp av växthusgaser i unionen, och utsläppen från dessa, däribland från lätta nyttofordon, fortsätter att öka. Om utsläppen från vägtransporter fortsätter att öka, kommer det att i hög grad underminera de minskningar som görs inom andra sektorer för att bekämpa klimatförändringen.

(4)

Unionsmålen för nya vägfordon ger tillverkarna större planeringssäkerhet och mer flexibilitet att uppfylla kraven på koldioxidminskningar än vad separata nationella minskningsmål skulle göra. När utsläppsnormerna anges är det viktigt att beakta konsekvenserna för marknaden och tillverkarnas konkurrenskraft, de direkta och indirekta kostnaderna för branschen samt de fördelar som följer av att innovation stimuleras och att energiförbrukningen och bränslekostnaderna minskar.

(5)

För att stimulera konkurrenskraften inom den europeiska bilindustrin bör man satsa på incitament som tillgodoräkning av miljöinnovationer och beviljande av superkrediter.

(6)

I sina båda meddelanden av den 7 februari 2007 om resultatet av översynen av gemenskapens strategi för minskade koldioxidutsläpp från personbilar och lätta nyttofordon och om ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk för tjugohundratalet (Cars 21) betonade kommissionen att gemenskapens mål på ett genomsnittligt utsläpp på 120 g CO2/km från nya personbilar inte skulle kunna uppnås till 2012 om inte ytterligare åtgärder vidtogs.

(7)

I de meddelandena föreslogs en samordnad strategi för att gemenskapsmålet på ett genomsnittligt utsläpp på 120 g CO2/km från nya personbilar och lätta nyttofordon som registreras i gemenskapen skulle kunna uppnås till 2012, genom att fokus läggs vid obligatoriska minskningar av koldioxidutsläppen för att uppnå målet på 130 g CO2/km i genomsnitt för nya bilar genom bättre motorteknik och vid en ytterligare minskning med 10 g CO2/km, eller motsvarande om det visar sig vara tekniskt nödvändigt, med hjälp av andra tekniska förbättringar, t.ex. förbättrad bränsleeffektivitet hos lätta nyttofordon.

(8)

Bestämmelserna om det mål som fastställs för utsläpp från lätta nyttofordon bör vara förenliga med de bestämmelser om tillämpning av utsläppsmålen för nya personbilar som finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (6).

(9)

Regelverket för att uppnå bilparkens genomsnittliga utsläppsmål för nya lätta nyttofordon bör utformas så att minskningsmålen garanterat är konkurrensneutrala, socialt rättvisa och hållbara, samtidigt som hänsyn bör tas till olikheterna mellan de europeiska biltillverkarna och omotiverad snedvridning av konkurrensen mellan biltillverkarna undviks. Lagstiftningen bör vara förenlig med det övergripande målet att uppfylla unionens utsläppsmål och bör kompletteras med andra instrument som i högre grad är kopplade till användningen, exempelvis differentierade bil- och energiskatter eller åtgärder för att begränsa lätta nyttofordons hastighet.

(10)

För att marknaden för lätta nyttofordon ska kunna behålla sin mångfald och sin förmåga att tillgodose olika kundbehov, bör mål för koldioxidutsläppen från lätta nyttofordon definieras i förhållande till nyttan av fordonet på linjär basis. Vikten utgör en lämplig parameter för att beskriva nyttan, som ger en korrelation med nuvarande utsläpp, och därför ger mer realistiska och konkurrensneutrala mål. Dessutom är uppgifter om vikt lättillgängliga. Uppgifter om alternativa nyttoparametrar såsom markyta (genomsnittlig spårvidd multiplicerad med hjulbasen) och nyttolast bör samlas in för att underlätta långsiktigare utvärderingar av den nyttobaserade beräkningsmetoden.

(11)

Denna förordning gynnar aktivt miljöinnovation och beaktar kommande tekniska utvecklingstendenser som kan förbättra den europeiska fordonsindustrins konkurrenskraft på lång sikt och skapa fler högkvalificerade arbetstillfällen. För att kunna göra en systematisk bedömning av minskade utsläpp på grund av miljöinnovationer bör kommissionen överväga möjligheten att inkludera åtgärder för miljöinnovation i översynen av provningsförfarandena enligt artikel 14.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (7), varvid de tekniska och ekonomiska effekterna av att inkludera dem bör beaktas.

(12)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG av den 13 december 1999 om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar (8) föreskrivs det redan att reklammaterial för bilar ska ge slutanvändarna officiell information om fordonets koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning. Kommissionen har i sin rekommendation 2003/217/EG av den 26 mars 2003 om tillämpning av bestämmelserna om reklammaterial i direktiv 1999/94/EG på andra medier (9) tolkat detta som att annonsering ska ingå. Tillämpningsområdet för direktiv 1999/94/EG bör därför utvidgas till att omfatta lätta nyttofordon, så att reklam som innehåller energi- eller prisrelaterad information avseende lätta nyttofordon, oberoende av typ, senast 2014 bör innehålla officiell information tillslutanvändarna om fordonets koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning.

(13)

Kostnaderna för forskning och utveckling och likaså produktionskostnaderna per enhet är mycket höga för de tidiga generationerna av teknik för mycket koldioxidsnåla fordon som är avsedda att introduceras på marknaden efter det att denna förordning har trätt i kraft, varför denna förordning syftar till att på interimistisk basis påskynda och främja introduktionen på unionsmarknaden av extremt koldioxidsnåla fordon som just börjat saluföras.

(14)

Användningen av vissa alternativa drivmedel kan ge betydande koldioxidminskningar om man ser till hela processen från källa till slutlig användning i fordonet. Denna förordning innehåller därför särskilda bestämmelser som syftar till att främja användningen av vissa fordon som drivs med alternativa drivmedel på unionsmarknaden.

(15)

Kommissionen bör senast den 1 januari 2012 i syfte att förbättra uppgiftsinsamlingen om och mätningen av bränsleförbrukningen överväga om den relevanta lagstiftningen ska ändras för att införa en skyldighet för tillverkare som söker typgodkännande för fordon i kategori N1 enligt definitionen i bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (10) att utrusta varje fordon med en bränsleförbrukningsmätare.

(16)

För att säkerställa överensstämmelse med förordning (EG) nr 443/2009 och undvika att reglerna missbrukas bör målet gälla för nya lätta nyttofordon som registreras i unionen för första gången och som inte tidigare varit registrerade utanför unionen annat än under en begränsad tid.

(17)

Genom direktiv 2007/46/EG fastställs en harmoniserad ram med de administrativa bestämmelser och allmänna tekniska krav för godkännande av samtliga nya fordon som omfattas av det direktivet. Den enhet som ansvarar för att denna förordning efterlevs bör vara densamma som den enhet som ansvarar för samtliga delar av typgodkännandeförfarandet i enlighet med direktiv 2007/46/EG och för att se till att produktionen överensstämmer med regelverket.

(18)

Tillverkare bör ges utrymme att själva bestämma hur de ska uppnå målen i denna förordning och bör kunna få använda de genomsnittliga utsläppen för samtliga nya modeller i stället för att varje enskilt fordon ska uppfylla koldioxidmålen. Tillverkarna bör därför åläggas att se till att de genomsnittliga specifika utsläppen för de nya lätta nyttofordon som registreras i unionen och som de ansvarar för inte överskrider de genomsnittliga utsläppsmålen för sådana fordon. Detta krav bör införas successivt mellan 2014 och 2017 för att underlätta övergången. Detta överensstämmer med de givna ledtiderna och med längden på infasningsperioden enligt förordning (EG) nr 443/2009.

(19)

För att målen ska återspegla små- och nischtillverkares särskilda situation och överensstämma med tillverkarens förmåga att minska utsläppen, bör det för dessa tillverkare anges alternativa utsläppsminskningsmål som står i relation till den tekniska potentialen hos en viss tillverkares fordon att minska de specifika koldioxidutsläppen, och som står i överensstämmelse med de berörda marknadssegmentens särdrag. Det här undantaget bör ingå i översynen av de specifika utsläppsmål som anges i bilaga I, som ska slutföras senast i början av 2013.

(20)

I och med unionens strategi för minskade koldioxidutsläpp från personbilar och lätta nyttofordon fastställdes en samordnad strategi i syfte att uppnå unionsmålet på 120 g CO2/km till 2012, samtidigt som det också lades fram en mer långsiktig vision av ytterligare utsläppsminskningar. I förordning (EG) nr 443/2009 bekräftas denna vision på längre sikt genom att det föreskrivs ett mål för de genomsnittliga utsläppen på 95 g CO2/km från nya bilar. För att säkra överensstämmelse med den strategin och ge industrin större planeringssäkerhet bör det fastställas ett långsiktigt mål för specifika koldioxidutsläpp från lätta nyttofordon år 2020.

(21)

För att skapa flexibilitet för tillverkarna så att de kan uppnå utsläppsmålen i denna förordning kan tillverkarna komma överens om att, på ett öppet och icke-diskriminerande sätt, gå samman i pooler. När en pool skapas bör de enskilda tillverkarnas mål ersättas av ett gemensamt mål för poolen, som ska uppnås kollektivt av medlemmarna i poolen.

(22)

De etappvis färdigbyggda fordonens specifika koldioxidutsläpp bör tilldelas grundfordonets tillverkare.

(23)

För att garantera att värdena för koldioxidutsläpp och bränsleeffektivitet för etappvis färdigbyggda fordon är representativa bör kommissionen föreslå ett specifikt förfarande och, i tillämpliga fall, överväga att se över lagstiftningen för typgodkännande.

(24)

En betryggande efterlevnadsmekanism är nödvändig för att målen i denna förordning ska uppnås.

(25)

De specifika koldioxidutsläppen från nya lätta motorfordon mäts på ett harmoniserat sätt i unionen enligt de metoder som fastställs i förordning (EG) nr 715/2007. För att minimera den administrativa belastningen av systemet, bör efterlevnaden mätas med utgångspunkt från uppgifter om registrering av nya fordon i unionen som samlats in av medlemsstaterna och rapporterats till kommissionen. För att säkerställa att de uppgifter som används för att bedöma efterlevnaden är enhetliga, bör reglerna om insamling och rapportering av dessa uppgifter harmoniseras i största möjliga utsträckning.

(26)

I direktiv 2007/46/EG fastställs att tillverkare ska utfärda ett intyg om överensstämmelse för varje nytt lätt nyttofordon och att medlemsstaterna endast ska godkänna registrering och ibruktagande av ett nytt lätt nyttofordon om det åtföljs av ett giltigt sådant intyg. De uppgifter som medlemsstaterna samlar in bör överensstämma med det intyg om överensstämmelse som tillverkaren av det lätta nyttofordonet utfärdat och endast grundas på denna handling. Det bör finnas en standarddatabas på unionsnivå med uppgifter om intyg om överensstämmelse. Den bör användas som en enda referens för att medlemsstaterna lättare ska kunna bevara sina registreringsuppgifter om nyregistrerade fordon.

(27)

Hur väl tillverkarna uppfyller målen i den här förordningen bör bedömas på unionsnivå. Tillverkare vars genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp överskrider dem som godkänns i denna förordning bör betala en avgift för extra utsläpp för varje kalenderår från och med den 1 januari 2014. Avgiften bör anpassas som en funktion av i vilken utsträckning tillverkarna underlåter att uppnå målet. För att säkra överensstämmelse bör avgiftsmekanismen likna den som fastställs i förordning (EG) nr 443/2009. Avgiftsbeloppen bör anses vara intäkter i Europeiska unionens allmänna budget.

(28)

Eventuella nationella åtgärder som medlemsstaterna får behålla eller införa enligt artikel 193 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör, med beaktande av denna förordnings syfte och de förfaranden som fastställs i den, inte medföra ytterligare eller strängare påföljder för tillverkare som inte uppnår sina mål enligt denna förordning.

(29)

Denna förordning bör inte påverka en fullständig tillämpning av unionens konkurrensregler.

(30)

Nya metoder bör övervägas för att uppnå det långsiktiga målet, särskilt kurvans lutning, nyttoparametern och systemet med avgifter för extra utsläpp.

(31)

Vägfordonens hastighet påverkar i hög grad deras bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp. Finns det ingen hastighetsbegränsning för lätta nyttofordon kan det dessutom hända att en eventuell konkurrensfaktor i fråga om topphastighet kan resultera i överdimensionerade framdrivningssystem och därmed ineffektivitet vid långsammare driftförhållanden. Man bör därför undersöka om det är genomförbart att utvidga tillämpningsområdet för rådets direktiv 92/6/EEG av den 10 februari 1992 om montering och användning av hastighetsbegränsande anordningar i vissa kategorier av motorfordon inom gemenskapen (11), med syftet att inkludera de lätta nyttofordon som omfattas av den här förordningen.

(32)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, särskilt för antagande av närmare regler för övervakningen och rapporteringen av genomsnittliga utsläpp, nämligen insamling, registrering, presentation, överföring, beräkning och meddelande av uppgifter om genomsnittliga utsläpp, och tillämpningen av de krav som anges i bilaga II, samt för antagande av närmare arrangemang för insamling av avgifter för extra utsläpp och av närmare bestämmelser för förfarandet för godkännande av innovativ teknik, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (12).

(33)

Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för att ändra övervaknings- och rapporteringskraven som fastställs i bilaga II mot bakgrund av erfarenheterna av denna förordnings tillämpning, för att anpassa sifferuppgiften M0 som avses i bilaga I till den genomsnittliga vikten för nya lätta nyttofordon under de föregående tre kalenderåren, för att fastställa regler för tolkningen av kriterierna för beviljande av undantag, för innehållet i ansökningarna om undantag samt för innehåll och bedömning av programmen för minskning av specifika koldioxidutsläpp, liksom anpassa formlerna i bilaga I i syfte att spegla eventuella ändringar i det föreskrivna provningsförfarandet för mätning av specifika koldioxidutsläpp. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå.

(34)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen fastställande av krav i fråga om koldioxidutsläppen från nya lätta nyttofordon, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

a)

företag i vilket tillverkaren direkt eller indirekt

b)

företag som direkt eller indirekt har sådana rättigheter eller befogenheter som anges i led a över tillverkaren,

c)

företag i vilka ett företag som avses i led b direkt eller indirekt har de rättigheter eller befogenheter som anges i led a,

d)

företag i vilka tillverkaren tillsammans med ett eller flera av de företag som avses i led a, b eller c, eller i vilket två eller flera av de senare företagen gemensamt har de rättigheter eller befogenheter som anges i led a,

e)

företag i vilka de rättigheter eller befogenheter som anges i led a gemensamt innehas av tillverkaren eller ett eller flera av dess anslutna företag som avses i leden a–d och en eller flera tredje parter.

—

70 % år 2014.

—

75 % år 2015.

—

80 % år 2016.

—

100 % från och med 2017.

—

3,5 lätta nyttofordon 2014,

—

3,5 lätta nyttofordon 2015,

—

2,5 lätta nyttofordon 2016,

—

1,5 lätta nyttofordon 2017,

—

1 lätt nyttofordon från och med 2018.

a)

De tillverkare som ska ingå i poolen.

b)

Den tillverkare som ska fungera som poolansvarig som också ska vara poolens kontaktpunkt och ansvara för betalning av poolens eventuella avgifter för extra utsläpp i enlighet med artikel 9.

c)

Bevis för att den poolansvarige kan uppfylla kraven i led b.

a)

De genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen.

b)

Det specifika utsläppsmålet.

c)

Det totala antalet registrerade fordon.

a)

Genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp under föregående kalenderår.

b)

Specifika utsläppsmål för föregående kalenderår.

c)

Skillnaden mellan tillverkarens genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp under föregående kalenderår och dennes specifika utsläppsmål för det året.

a)

Fr.o.m. 2014 t.o.m. 2018

b)

Fr.o.m. 2019:

(Extra utsläpp × 95 EUR) × antalet nya lätta nyttofordon.

a)

Tillverkarens specifika utsläppsmål för föregående kalenderår.

b)

Tillverkarens genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp under föregående kalenderår.

c)

Differensen mellan tillverkarens genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp under föregående kalenderår och dennes specifika utsläppsmål för det året.

d)

Det genomsnittliga specifika koldioxidutsläppet för alla nya lätta nyttofordon som registrerades i unionen under föregående kalenderår.

e)

Den genomsnittliga vikten för alla nya lätta nyttofordon som registrerades i unionen under föregående kalenderår.

a)

inte tillhör en grupp anslutna tillverkare, eller

b)

tillhör en grupp anslutna tillverkare som totalt ansvarar för färre än 22 000 av de nya lätta nyttofordon som registreras i unionen varje kalenderår, eller

c)

ingår i en grupp av anslutna tillverkare men driver egna produktionsanläggningar och har eget konstruktionskontor.

a)

Namnet på tillverkaren och dennes kontaktperson.

b)

Bevis för att tillverkaren har rätt att ansöka om undantag enligt punkt 1.

c)

Närmare uppgifter om de lätta nyttofordon som den tillverkar, inbegripet dessa lätta nyttofordons vikt och specifika koldioxidutsläpp.

d)

Ett specifikt utsläppsmål som överensstämmer med tillverkarens förmåga att uppnå minskningen, inbegripet den ekonomiska och tekniska potentialen att minska de specifika koldioxidutsläppen, och med hänsyn tagen till de särskilda förhållandena på marknaden för den tillverkade typen av lätta nyttofordon.

a)

De koldioxidminskningar som uppnås med hjälp av den innovativa tekniken ska kunna tillskrivas leverantören eller tillverkaren.

b)

Den innovativa tekniken ska bidra till en bekräftad minskning av koldioxidutsläppen.

c)

Den innovativa tekniken ska varken omfattas av den standardiserade testcykeln för koldioxidmätningar eller av obligatoriska bestämmelser som följd av kompletterande åtgärder för att uppnå den minskning på 10 g CO2/km som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 443/2009 eller vara obligatorisk enligt andra bestämmelser i unionslagstiftningen.

—

tillvägagångssätten för att på ett kostnadseffektivt sätt uppnå det långsiktiga målet på 147 g CO2/km till 2020, under förutsättning att genomförbarheten bekräftas på grundval av resultaten från en uppdaterad konsekvensanalys, och

—

de olika aspekterna av genomförandet av det målet, inbegripet avgifterna för extra utsläpp.

31.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/19

(1)

Den 23 april 2007 bemyndigade rådet kommissionen att på unionens och dess medlemsstaters vägnar inleda förhandlingar i syfte att ingå ett frihandelsavtal med Republiken Korea (nedan kallad Korea).

(2)

Dessa förhandlingar har slutförts och frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, (nedan kallat avtalet) undertecknades den 6 oktober 2010 (2), erhöll Europaparlamentets godkännande den 17 februari 2011 (3) och kommer att tillämpas i enlighet med bestämmelserna i artikel 15.10 i avtalet.

(3)

Det är nödvändigt att fastställa förfarandena för tillämpning av vissa av avtalets bestämmelser rörande skyddsåtgärder.

(4)

Begreppen allvarlig skada, hot om allvarlig skada och övergångsperiod som det hänvisas till i artikel 3.5 i avtalet bör definieras.

(5)

Skyddsåtgärder får övervägas endast om produkten i fråga importeras till unionen i så kraftigt ökade kvantiteter och under sådana omständigheter att importen orsakar, eller hotar att orsaka, allvarlig skada för unionens tillverkare av produkter av samma eller direkt konkurrerande slag såsom fastställs i artikel 3.1 i avtalet.

(6)

Skyddsåtgärderna bör vara utformade på ett av de sätt som avses i artikel 3.1 i avtalet.

(7)

Uppföljningen och översynen av avtalet samt det införande av skyddsåtgärder som eventuellt behövs bör ske med största möjliga öppenhet.

(8)

Kommissionen bör lägga fram en årlig rapport om genomförandet av avtalet samt om tillämpningen av skyddsåtgärder.

(9)

Det bör finnas närmare bestämmelser om inledandet av förfarandena. Kommissionen bör få uppgifter, inbegripet tillgänglig bevisning från medlemsstaterna, om alla tendenser när det gäller importen som kan göra det nödvändigt att tillämpa skyddsåtgärder.

(10)

Tillförlitlig statistik om all import från Korea till unionen är därför av avgörande betydelse för att bedöma om villkoren för att tillämpa skyddsåtgärder är uppfyllda.

(11)

I vissa fall kan en importökning koncentrerad till en eller flera medlemsstater i sig orsaka, eller hota att orsaka, en allvarlig skada för unionsindustrin. Om det förekommer en ökning av importen koncentrerad till en eller flera medlemsstater, får kommissionen införa åtgärder för förhandsövervakning. Kommissionen kommer till fullo att beakta hur den produkt som omfattas av undersökningen och följaktligen den unionsindustri som producerar en sådan produkt kan definieras på ett sätt som ger möjlighet till effektiva motåtgärder med full respekt för kriterierna enligt denna förordning och avtalet.

(12)

Om prima facie-bevisen är tillräckliga för att berättiga att ett förfarande inleds, bör kommissionen i enlighet med artikel 3.2.2 i avtalet offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning.

(13)

Närmare bestämmelser bör fastställas för inledandet av undersökningar, berörda parters tillgång till och granskning av de uppgifter som samlas in, hörande av berörda parter och deras möjlighet att lämna synpunkter i enlighet med artikel 3.2.2 i avtalet.

(14)

Kommissionen bör underrätta Korea skriftligt om att en undersökning har inletts och samråda med Korea i enlighet med artikel 3.2.1 i avtalet.

(15)

Det är också nödvändigt att enligt artiklarna 3.2 och 3.3 i avtalet fastställa tidsfrister för inledandet av undersökningar och för beslut om huruvida åtgärder eventuellt ska vidtas, så att dessa beslut kan fattas snabbt i syfte att öka rättssäkerheten för de berörda ekonomiska aktörerna.

(16)

Innan en skyddsåtgärd vidtas bör en undersökning genomföras, med det förbehållet att kommissionen under kritiska omständigheter får vidta provisoriska åtgärder i enlighet med artikel 3.3 i avtalet.

(17)

Skyddsåtgärder bör inte tillämpas i större utsträckning och under längre tid än vad som är nödvändigt för att förhindra allvarlig skada och för att underlätta anpassning. Under hur lång tid skyddsåtgärder får vidtas, liksom särskilda bestämmelser för förlängning och omprövning av åtgärderna, bör fastställas i enlighet med artikel 3.2.5 i avtalet.

(18)

En nära övervakning kommer att göra det lättare att inleda en undersökning eller att vidta åtgärder. Kommissionen bör därför regelbundet övervaka import- och exportstatistiken inom känsliga sektorer från den dag då detta avtal börjar tillämpas.

(19)

Det måste fastställas vissa förfaranden för tillämpningen av artikel 14 (restitution av eller befrielse från tullar) i avtalets protokoll om definition av begreppet ursprungsprodukter och om metoder för administrativt samarbete (nedan kallat protokollet om ursprungsregler) för att de mekanismer som föreskrivs i protokollet ska fungera effektivt samt av omsorg om ett heltäckande informationsutbyte mellan de berörda parterna.

(20)

Eftersom tullrestitutionerna inte kan begränsas förrän fem år efter avtalets ikraftträdande, kan det på grundval av denna förordning bli nödvändigt att vidta skyddsåtgärder mot sådan allvarlig skada eller sådant hot om allvarlig skada för unionstillverkare som orsakas av import som omfattas av tullrestitutioner eller befrielse från tullar. I ett sådant förfarande bör kommissionen bedöma alla relevanta faktorer som påverkar unionsindustrin, inbegripet de villkor som fastställs i artikel 14.2.1 i protokollet om ursprungsregler. Kommissionen bör därför övervaka koreansk statistik för känsliga sektorer som kan komma att påverkas av tullrestitutioner från och med den dag avtalet börjar tillämpas.

(21)

Kommissionen bör även från och med den dag avtalet börjar tillämpas särskilt noggrant, och framför allt inom känsliga sektorer, övervaka statistik över Koreas import- och exportutveckling.

(22)

Slutgiltiga skyddsåtgärder som antagits i enlighet med denna förordning får åberopas av medlemsstaterna i ansökningar om finansiella bidrag enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (4).

(23)

Genomförandet av den bilaterala skyddsklausulen i avtalet kräver att enhetliga villkor antas för beslut om provisoriska och slutgiltiga skyddsåtgärder, för införande av åtgärder för förhandsövervakning och för slutförandet av en undersökning utan åtgärder. Dessa åtgärder bör antas av kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (5).

(24)

Det är lämpligt att det rådgivande förfarandet används för antagande av övervakningsåtgärder och provisoriska åtgärder med hänsyn till dessa åtgärders effekter och deras logiska placering i tiden i förhållande till antagandet av slutgiltiga skyddsåtgärder. Om ett dröjsmål med att fastställa åtgärder skulle orsaka skada som är svår att avhjälpa, bör kommissionen ges befogenhet att anta direkt tillämpliga provisoriska åtgärder.

(25)

Denna förordning bör endast gälla produkter med ursprung i unionen eller Korea.

a)

Ett tillfälligt upphävande av nya sänkningar av tullsatsen för den berörda produkten enligt detta avtal, eller

b)

en höjning av tullsatsen för produkten till en nivå som inte överstiger den lägsta av följande två tullsatser:

a)

innehålla en sammanfattning av de uppgifter som tagits emot samt en upplysning om att alla relevanta uppgifter ska lämnas till kommissionen,

b)

ange den tidsfrist inom vilken berörda parter skriftligen får lämna synpunkter och uppgifter, för att sådana synpunkter och uppgifter ska kunna beaktas i undersökningen, samt

c)

ange inom vilken tid de berörda parterna får ansöka om att höras muntligen av kommissionen i enlighet med artikel 5.9.

31.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/28

(1)

Sedan 1971 har unionen beviljat utvecklingsländer handelsförmåner inom ramen för Allmänna preferenssystemet. Allmänna preferenssystemet har genomförts genom på varandra följande förordningar om tillämpning av Allmänna preferenssystemet (nedan kallat systemet), som vanligen är tillämpliga under tre år vardera.

(2)

Det nuvarande systemet fastställdes i rådets förordning (EG) nr 732/2008 (2), och gäller till och med den 31 december 2011. Den här förordningen bör säkerställa att tillämpningen av systemet fortsätter att gälla efter det datumet.

(3)

Ytterligare förbättringar av systemet bör bygga på ett kommissionsförslag till en ny förordning (nedan kallad den kommande förordningen) där hänsyn bör tas till relevanta överväganden om hur effektiv förordning (EG) nr 732/2008 är när det gäller att uppnå målen med systemet. Den kommande förordningen bör omfatta de ändringar som är nödvändiga för att säkerställa att systemet förblir effektivt. Det är också viktigt att kommissionens förslag beaktar handelsstatistik, som blev tillgänglig först i juli 2010, över import som omfattas av systemet för perioden till och med 2009, ett år som kännetecknades av en kraftigt minskad världshandel, även i utvecklingsländerna. Det är lika viktigt att se till att ekonomiska aktörer och förmånsländer i tillräckligt god tid får information om de ändringar som den kommande förordningen kommer att medföra. Av dessa skäl är den återstående tillämpningsperioden för förordning (EG) nr 732/2008 inte tillräckligt lång för att kommissionen ska kunna utarbeta ett förslag och den kommande förordningen kunna antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Kontinuiteten i genomförandet av systemet bör dock säkerställas även efter den 31 december 2011 och tills den kommande förordningen har antagits och börjar gälla.

(4)

Förlängningen av tillämpningsperioden för förordning (EG) nr 732/2008 bör inte vara obegränsad. Följaktligen bör tillämpningsperioden för den förordningen förlängas till och med den 31 december 2013 för att medge tillräcklig tid för lagstiftningsförfarandet för antagande av det nya systemet. Om den kommande förordningen börjar gälla före detta datum, bör förlängningen av tillämpningsperioden förkortas i enlighet med detta.

(5)

Vissa tekniska ändringar av förordning (EG) nr 732/2008 är nödvändiga för att garantera konsekvens och kontinuitet vid genomförandet av systemet.

(6)

De utvecklingsländer som uppfyller kriterierna för att omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre bör kunna få de ytterligare tullförmånerna enligt denna ordning, om de lämnar in en ansökan senast den 31 oktober 2011 eller den 30 april 2013 och kommissionen beslutar att bevilja dem deltagande i den särskilda stimulansordningen senast den 15 december 2011 respektive den 15 juni 2013. Utvecklingsländer som redan har beviljats förmåner enligt den särskilda stimulansordningen genom kommissionens beslut 2008/938/EG av den 9 december 2008 om en förteckning över förmånsländer som får omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre i enlighet med rådets förordning (EG) nr 732/2008 (3) och 2010/318/EU av den 9 juni 2010 om de förmånsländer som uppfyller villkoren för den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre under perioden 1 juli 2010–31 december 2011, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 732/2008 (4) bör behålla sin status under förlängningen av det nuvarande systemet.

(7)

Förordning (EG) nr 732/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Titeln ska ersättas med följande:

2.

I artikel 8.2 andra stycket ska följande led läggas till:

3.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 10.3 ska ändras på följande sätt:

5.

I artikel 32.2 ska orden ”den 31 december 2011” ersättas med orden ”den 31 december 2013 eller det datum som fastställs i den kommande förordningen, beroende på vilket datum som infaller först”.

31.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 145/30

(1)

I den slutrapport som offentliggjordes den 25 februari 2009 av en expertgrupp på hög nivå med Jacques de Larosière som ordförande på kommisionens uppdrag drogs slutsatsen att ramarna för tillsynen av den finansiella sektorn i Europeiska unionen behövde stärkas för att minska risken för och mildra effekterna av framtida finanskriser. Den rekommenderade långtgående reformer av tillsynsstrukturen. Expertgruppen fann också att det borde inrättas ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS), som skulle omfatta tre europeiska tillsynsmyndigheter – en för värdepapperssektorn, en för försäkrings- och tjänstepensionssektorn och en för banksektorn, samt rekommenderade inrättande av ett europeiskt systemriskråd.

(2)

I sitt meddelande av den 4 mars 2009 med titeln ”Främja återhämtning i Europa” föreslog kommissionen att förslag till lagstiftning om inrättande av ESFS skulle tas fram, och i dess meddelande av den 27 maj 2009 med titeln ”Den finansiella tillsynen i Europa” presenterades närmare hur strukturen för sådana nya tillsynsramar skulle kunna utformas och den specifika tillsynen av kreditvärderingsinstitut framhävdes.

(3)

I sina slutsatser av den 19 juni 2009 rekommenderade Europeiska rådet inrättandet av ESFS, som skulle bestå av ett nätverk av nationella finansiella tillsynsmyndigheter som verkar gemensamt med tre nya europeiska tillsynsmyndigheter. Syftet med ESFS bör vara att förbättra den nationella tillsynens kvalitet och enhetlighet, att stärka kontrollen av gränsöverskridande företagsgrupper genom att skapa tillsynskollegier och att införa ett enhetligt europeiskt regelverk som ska tillämpas på alla finansmarknadsaktörer på den inre marknaden. Europeiska rådet betonade att en europeisk värdepappers- och marknadsmyndighet bör ha tillsynsbefogenheter över kreditvärderingsinstitut. Vidare bör kommissionen ha fortsatt befogenhet att se till att fördragen följs, särskilt avdelning VII kapitel 1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) avseende gemensamma konkurrensregler, i enlighet med tillämpningsföreskrifterna för dessa regler.

(4)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (4) inrättades Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma).

(5)

Esmas behörighetsområde bör klart definieras så att finansmarknadsaktörer kan avgöra vilken myndighet som är behörig på kreditvärderingsinstitutens verksamhetsområde. Esma bör få generell behörighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (5) i frågor som gäller registrering och löpande tillsyn av registrerade kreditvärderingsinstitut.

(6)

Esma bör ges hela ansvaret för registrering och tillsyn av kreditvärderingsinstitut i unionen. I de fall där Esma delegerar specifika uppgifter till behöriga myndigheter bör det juridiska ansvaret fortsätta att ligga hos Esma. Chefer och övrig personal vid behöriga myndigheter bör involveras i beslutsprocessen inom Esma i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010 och fungera som ledamöter i dess organ, såsom dess tillsynsstyrelse eller dess interna expertgrupper. Esma bör ha exklusiv behörighet att sluta samarbetsavtal om utbyte av information med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. Nationella behöriga myndigheter bör, i den mån de deltar i Esmas beslutsprocess eller när de utför arbetsuppgifter på myndighetens vägnar, omfattas av dessa samarbetsavtal.

(7)

Transparent information från emittenten av ett kreditvärderat finansiellt instrument till det kreditvärderingsinstitut som utsetts skulle kunna få stort mervärde för marknadens funktionssätt och skyddet av investerare. Därför bör man överväga hur man på bästa sätt kan öka transparensen av den information som ligger till grund för kreditvärderingen av alla finansiella instrument. För det första skulle konkurrensen mellan kreditvärderingsinstituten sannolikt öka om denna information lämnades till andra registrerade eller certifierade kreditvärderingsinstitut, eftersom detta rent konkret skulle kunna leda till ett ökat antal kreditbetyg som utfärdas på eget initiativ. Utfärdandet av sådana kreditbetyg på eget initiativ bör främja användningen av mer än ett kreditbetyg per finansiellt instrument. Det skulle också sannolikt bidra till att undvika möjliga intressekonflikter, särskilt enligt ”issuer-pays”-modellen, och bör höja kvaliteten på kreditbetygen. För det andra skulle ett offentliggörande av denna information till hela marknaden också kunna öka investerarnas förmåga att utveckla sina egna riskanalyser genom att grunda sin due diligence på denna ytterligare information. Ett sådant offentliggörande skulle också kunna minska beroendet av kreditbetyg som utfärdas av kreditvärderingsinstitut. För att uppnå dessa grundläggande mål bör kommissionen göra en fördjupad analys av dessa frågor och överväga en lämplig omfattning av skyldigheten att offentliggöra, med beaktande av effekterna för den lokala värdepapperiseringsmarknaden, ytterligare dialog med berörda parter, övervakning av marknads- och regleringsutvecklingen, samt erfarenheterna från andra jurisdiktioner. Kommissionen bör i ljuset av denna utvärdering lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag. Kommissionens utvärdering och förslag bör göra det möjligt att fastställa nya transparenskrav på ett sätt som bäst tillgodoser allmänintresset och som är mest förenligt med skyddet av investerarna.

(8)

Eftersom kreditbetyg används i hela unionen, är den traditionella skillnaden mellan den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och andra behöriga myndigheter respektive användningen av samordning av tillsynen i kollegier inte den lämpligaste strukturen för tillsyn över kreditvärderingsinstitut. I och med inrättandet av Esma är en dylik struktur inte längre nödvändig. Registreringsförfarandet bör därför rationaliseras och tidsgränserna på motsvarande sätt kortas.

(9)

Esma bör ansvara för registreringen av och den löpande tillsynen över kreditvärderingsinstitut, men bör inte ansvara för tillsynen av kreditbetygens användare. Behöriga myndigheter som utsetts inom ramen för den relevanta sektorslagstiftningen för tillsyn av kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag, företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), tjänstepensionsinstitut och alternativa investeringsfonder bör därför ha fortsatt ansvar för tillsynen över dessa finansinstituts och andra enheters användning av kreditbetyg, som övervakas på nationell nivå i samband med och för tillämpningen av andra direktiv om finansiella tjänster och avseende användningen av kreditbetyg i prospekt.

(10)

Ett effektivt verktyg behövs för att skapa harmoniserade tekniska standarder för tillsyn som underlättar den löpande tillämpningen av förordning (EG) nr 1060/2009 och säkerställer likvärdiga förutsättningar och ett tillfredsställande skydd av investerare och konsumenter i hela unionen. Det är ändamålsenligt och lämpligt att ålägga Esma att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn, eftersom det är ett organ med mycket specialiserad sakkunskap.

(11)

För kreditvärderingsinstituten bör Esma för kommissionen lägga fram förslag till tekniska standarder för tillsyn beträffande den information som ett kreditvärderingsinstitut ska tillhandahålla i registreringsansökan, vilken information som ett kreditvärderingsinstitut ska tillhandahålla i certifieringsansökan och för en bedömning av om det är systemviktigt för den finansiella stabiliteten eller integriteten på finansmarknaderna, presentationen av informationen, inklusive struktur, format, metod och rapporteringsperiod, som ett kreditvärderingsinstitut ska lämna beträffande bedömningen av om kreditvärderingsmetoderna uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1060/2009 och vilka kreditbetygsuppgifter som periodiskt ska begäras in, och i vilket format, från ett kreditvärderingsinstitut inom ramen för Esmas löpande tillsyn. Dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn bör i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010 godkännas av kommissionen för att få bindande rättsverkan. När Esma utfärdar förslag till tekniska standarder för tillsyn bör den beakta och, om det är lämpligt och nödvändigt, uppdatera de riktlinjer som redan utfärdats av Europeiska värdepapperstillsynskommittén avseende innehållet i förordning (EG) nr 1060/2009.

(12)

På områden som inte omfattas av tekniska standarder för tillsyn bör Esma ha befogenhet att utfärda och uppdatera icke-bindande riktlinjer i frågor med anknytning till tillämpningen av förordning (EG) nr 1060/2009.

(13)

För att Esma ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt bör myndigheten ha möjlighet att genom en enkel begäran eller genom ett beslut begära in alla nödvändiga uppgifter från kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter på vilka kreditvärderingsinstituten lägger ut operativa funktioner och andra personer som på ett annat, nära och väsentligt sätt har ett samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet. Den senare gruppen personer bör omfatta till exempel personal vid ett kreditvärderingsinstitut som inte är direkt involverad i värderingsverksamhet, men som genom sin funktion vid kreditvärderingsinstitutet kan ha tillgång till viktiga uppgifter om ett specifikt fall. Även företag som har varit tjänsteleverantörer till kreditvärderingsinstitutet kan ingå i denna kategori. De företag som använder sig av kreditbetygen bör inte ingå i denna kategori. Om Esma begär in sådana uppgifter genom en enkel begäran är den person som tillfrågas inte skyldig att tillhandahålla uppgifterna, men de uppgifter som lämnas frivilligt som svar på en begäran bör inte vara felaktiga eller vilseledande. Sådana uppgifter bör tillhandahållas utan dröjsmål.

(14)

För att effektivt kunna utöva sina tillsynsbefogenheter bör Esma ha möjlighet att genomföra utredningar och kontroller på plats.

(15)

Behöriga myndigheter bör meddela alla uppgifter som krävs enligt förordning (EG) nr 1060/2009 och bistå och samarbeta med Esma. Esma och de behöriga myndigheterna bör även ha ett nära samarbete med de sektorsmyndigheter som ansvarar för tillsynen av de företag som avses i artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1060/2009. Esma bör kunna delegera särskilda tillsynsuppgifter till den behöriga myndigheten i en medlemsstat, exempelvis när en tillsynsuppgift kräver kunskap och kännedom om lokala förhållanden, vilket är lättare att tillgå på nationell nivå. Till de typer av uppgifter som skulle kunna delegeras hör genomförande av särskilda uppgifter i en utredning och kontroller på plats. Esma bör innan uppgifter delegeras rådfråga den berörda behöriga myndigheten om de närmare villkoren för detta delegerande av uppgifter, bland annat om omfattningen av den uppgift som ska delegeras, tidsschemat för utförande av uppgiften och översändandet av nödvändig information från och till Esma. Esma bör ersätta de behöriga myndigheterna för utförandet av en delegerad uppgift i enlighet med en förordning om avgifter som kommissionen ska anta genom en delegerad akt. Esma bör inte kunna delegera befogenhet att anta beslut om registrering.

(16)

Det måste säkerställas att behöriga myndigheter kan begära att Esma undersöker om villkoren uppfyllts för att återkalla ett kreditvärderingsinstituts registrering, och att begära att Esma upphäver användningen av kreditbetyg i de fall där ett kreditvärderingsinstitut anses bryta mot förordning (EG) nr 1060/2009 på ett allvarligt och varaktigt sätt. Esma bör ta ställning till sådana begäranden och vidta adekvata åtgärder.

(17)

Esma bör kunna besluta om att ålägga vite för att tvinga kreditvärderingsinstitut att se till att en överträdelse upphör, lämna fullständig information som Esma begärt eller underkasta sig en utredning eller kontroll på plats.

(18)

Esma bör även kunna ålägga kreditvärderingsinstitut böter när den konstaterar att de har gjort sig skyldiga, uppsåtligen eller av oaktsamhet, till en överträdelse av förordning (EG) nr 1060/2009. Böterna bör stå i proportion till hur allvarliga överträdelserna är. Överträdelserna bör delas upp i olika grupper för vilka specifika böter bör bestämmas. För att beräkna böterna för en viss överträdelse bör Esma utnyttja en tvåstegsmetod där man först fastställer ett basbelopp och sedan vid behov justerar detta basbelopp med vissa koefficienter. Basbeloppet bör fastställas med beaktande av det berörda kreditvärderingsinstitutets årliga omsättning och justeringarna bör göras genom att öka eller minska basbeloppet med hjälp av tillämpning av relevanta koefficienter i enlighet med denna förordning.

(19)

Genom denna förordning fastställs koefficienter för försvårande och förmildrande omständigheter för att ge Esma de nödvändiga verktygen för att besluta om böter som står i proportion till hur allvarlig en överträdelse är som ett kreditvärderingsinstitut begått, med beaktande av omständigheterna vid överträdelsen.

(20)

Esma bör innan beslut fattas om böter eller vite ge de personer som förfarandet gäller tillfälle att höras så att deras rätt till försvar iakttas.

(21)

Medlemsstaterna bör ha fortsatt behörighet att fastställa och tillämpa regler för sanktioner för finansinstituts och andra enheters överträdelser av sin skyldighet att i rättsligt reglerade sammanhang bara använda kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut som registrerats i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009.

(22)

Denna förordning får inte skapa ett prejudikat för de europeiska tillsynsmyndigheternas åläggande av finansiella eller andra sanktioner mot finansmarknadsaktörer eller andra företag med avseende på andra typer av verksamhet.

(23)

Esma bör avhålla sig från att ålägga böter eller vite i de fall där en tidigare frikännande eller fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen identiska sakförhållanden har vunnit laga kraft efter straffrättsliga förfaranden enligt nationell lagstiftning.

(24)

Beslut av Esma att ålägga böter och viten bör vara verkställbara och verkställigheten bör följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den stat inom vars territorium den sker. Civilprocessrättsliga regler bör inte innefatta straffrättsliga procedurregler men skulle kunna innefatta förvaltningsrättsliga procedurregler.

(25)

Om ett kreditvärderingsinstitut begår en överträdelse bör Esma ha befogenhet att vidta en rad tillsynsåtgärder, bland annat att begära att kreditvärderingsinstitutet upphör med överträdelsen, upphäva användningen av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang, tillfälligt förbjuda ett kreditvärderingsinstitut att utfärda kreditbetyg och som en sista utväg återkalla registreringen när kreditvärderingsinstitutet allvarligt eller upprepade gånger har överträtt bestämmelserna i förordning (EG) nr 1060/2009. Tillsynsåtgärderna bör tillämpas av Esma med beaktande av överträdelsens natur och allvar och bör vara förenliga med proportionalitetsprincipen. Innan Esma fattar beslut om tillsynsåtgärder bör den ge de personer som förfarandet gäller tillfälle att höras så att deras rätt till försvar iakttas.

(26)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i medlemsstaternas konstitutionella traditioner. Följaktligen bör denna förordning tolkas och tillämpas i enlighet med de rättigheterna och principerna, inklusive de som avser tryckfrihet och yttrandefrihet i medierna, och rätten till tolkning och översättning för dem som inte talar eller förstår rättegångsspråket som en del av den allmänna rätten till en rättvis rättegång.

(27)

Av rättsäkerhetsskäl bör det fastställas klara övergångsregler för hur de behöriga myndigheterna ska lämna akter och arbetsdokument till Esma.

(28)

En registrering av ett kreditvärderingsinstitut som beviljats av en behörig myndighet bör fortsätta att gälla i hela unionen efter överföringen av tillsynsbefogenheterna från de behöriga myndigheterna till Esma.

(29)

Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för att, med hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna, närmare ange eller ändra kriterierna för om tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska bedömas likvärdiga, för att anta en förordning om avgifter och närmare bestämmelser om böter och vite och för ändring av bilagorna till förordning (EG) nr 1060/2009. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå.

(30)

Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att översändandet av information och relevanta handlingar till Europaparlamentet och rådet sker kontinuerligt och i god tid.

(31)

Europaparlamentet eller rådet bör kunna invända mot den delegerade akten inom en period på tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör denna frist kunna förlängas med tre månader när det gäller väsentliga problemområden. Europaparlamentet och rådet bör också kunna underrätta de övriga institutionerna om sina avsikter att inte invända. Ett sådant tidigt godkännande av delegerade akter är särskilt lämpligt om en tidsfrist måste respekteras, till exempel när det finns tidsplaner fastställda i den grundläggande akten för när kommissionen ska anta delegerade akter.

(32)

I förklaringen om artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, noterade konferensen kommissionens avsikt att i enlighet med sin etablerade praxis även i fortsättningen samråda med experter som utsetts av medlemsstaterna vid utarbetandet av kommissionens utkast till delegerade akter inom området för finansiella tjänster.

(33)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (6) gäller då personuppgifter behandlas vid tillämpningen av förordning (EG) nr 1060/2009.

(34)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (7) ska tillämpas fullt ut på behandlingen av personuppgifter vid tillämpningen av förordning (EG) nr 1060/2009.

(35)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att skapa ett effektivt och ändamålsenligt tillsynssystem för kreditvärderingsinstitut genom att låta en enda tillsynsmyndighet utöva tillsyn av kreditvärderingsverksamheten inom unionen, vilket ger kreditvärderingsinstituten en enda kontaktpunkt och tryggar en konsekvent tillämpning av reglerna för kreditvärderingsinstitut, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av att den kreditvärderingsverksamhet som ska övervakas har alleuropeisk struktur och verkan, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(36)

Förordning (EG) nr 1060/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 3.1 ska följande led läggas till:

”p)   behöriga myndigheter: de myndigheter som en medlemsstat har utsett i enlighet med artikel 22,

q)   sektorslagstiftning: de unionsrättsakter som anges i artikel 4.1 första stycket,

r)   behöriga sektorsmyndigheter: de nationella behöriga myndigheter som utsetts enligt den relevanta sektorslagstiftningen för tillsyn över kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag, företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), tjänstepensionsinstitut och alternativa investeringsfonder.”

2.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 6.3 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Utkontraktering

Utkontraktering av viktiga operativa funktioner får inte ske på ett sätt som väsentligt försämrar kvaliteten på kreditvärderingsinstitutets interna kontroll och Esmas möjligheter att övervaka att kreditvärderingsinstitutet fullgör sina skyldigheter enligt denna förordning.”

6.

I artikel 10 ska punkt 6 ersättas med följande:

”6.   Ett kreditvärderingsinstitut får inte använda Esmas namn eller en behörig myndighets namn på ett sätt som anger eller antyder att Esma eller någon behörig myndighet skulle stödja eller godkänna kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg eller kreditvärderingsverksamhet.”

7.

I artikel 11 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

”2.   I ett centralt arkiv som ska upprättas av Esma ska ett kreditvärderingsinstitut tillhandahålla information om sina historiska resultat, inbegripet hur ofta kreditbetygen ändrats och information om tidigare utfärdade kreditbetyg och ändringar av dessa. Kreditvärderingsinstituten ska lämna information till detta arkiv i en standardiserad form som föreskrivs av Esma. Esma ska göra denna information tillgänglig för allmänheten och offentliggöra sammanfattande information om de huvudsakliga utvecklingstendenser som observerats på årlig basis.

3.   Till Esma ska varje kreditvärderingsinstitut årligen, senast den 31 mars, tillhandahålla information om de förhållanden som anges i bilaga I avsnitt E del II punkt 2.”

8.

Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

9.

Artiklarna 15–21 ska ersättas med följande:

”Artikel 15

Registreringsansökan

1.   Kreditvärderingsinstitutet ska lämna en registreringsansökan till Esma. Ansökan ska innehålla uppgifter om de förhållanden som anges i bilaga II.

2.   Om en grupp av kreditvärderingsinstitut ansöker om registrering ska instituten i gruppen inom sig utse ett institut som ska lämna alla ansökningar till Esma på gruppens vägnar. Det utsedda kreditvärderingsinstitutet ska för samtliga institut inom gruppen lämna in uppgifter om de förhållanden som anges i bilaga II.

3.   Ett kreditvärderingsinstitut ska lämna in sin ansökan på något av unionsinstitutionernas officiella språk. Bestämmelserna i förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (13) ska i tillämpliga delar gälla all annan kommunikation mellan Esma och kreditvärderingsinstituten och deras personal.

4.   Inom 20 arbetsdagar efter mottagandet av ansökan ska Esma bedöma om ansökan är fullständig. Om ansökan inte är fullständig, ska Esma ange en tidsfrist inom vilken kreditvärderingsinstitutet ska lämna ytterligare information.

När Esma har försäkrat sig om att ansökan är fullständig, ska den anmäla detta till kreditvärderingsinstitutet.

Artikel 16

Esmas granskning av ett kreditvärderingsinstituts registreringsansökan

1.   Esma ska inom 45 arbetsdagar efter den anmälan som avses i artikel 15.4 andra stycket granska ett kreditvärderingsinstituts registreringsansökan, med avseende på om kreditvärderingsinstitutet uppfyller villkoren i denna förordning.

2.   Esma får förlänga granskningsperioden med 15 arbetsdagar, särskilt om kreditvärderingsinstitutet

3.   Inom 45 arbetsdagar efter den anmälan som avses i artikel 15.4 andra stycket, eller inom 60 arbetsdagar när punkt 2 i den här artikeln är tillämplig, ska Esma anta ett fullständigt motiverat beslut om att godkänna eller avslå registrering.

4.   Esmas beslut enligt punkt 3 får verkan fem arbetsdagar efter att beslutet antagits.

Artikel 17

Esmas granskning av ansökningar om registrering från en grupp av kreditvärderingsinstitut

1.   Esma ska inom 55 arbetsdagar efter den anmälan som avses i artikel 15.4 andra stycket granska ansökningar om registrering av en grupp av kreditvärderingsinstitut, med avseende på om dessa kreditvärderingsinstitut uppfyller villkoren i denna förordning.

2.   Esma får förlänga granskningsperioden med 15 arbetsdagar, särskilt om något av kreditvärderingsinstituten i gruppen:

3.   Inom 55 arbetsdagar efter den anmälan som avses i artikel 15.4 andra stycket, eller inom 70 arbetsdagar när punkt 2 i den här artikeln är tillämplig, ska Esma anta ett fullständigt motiverat individuellt beslut om att godkänna eller avslå registrering för vart och ett av kreditvärderingsinstituten i gruppen.

4.   Esmas beslut enligt punkt 3 får verkan fem arbetsdagar efter att besluten antagits.

Artikel 18

Meddelande om ett beslut om registrering, avslag på registreringsansökan eller återkallande av registrering, samt om offentliggörande av förteckningen över registrerade kreditvärderingsinstitut

1.   Esma ska underrätta det berörda kreditvärderingsinstitutet om sitt beslut inom fem arbetsdagar efter antagandet av ett beslut enligt artikel 16, 17 eller 20. Om Esma vägrar att registrera kreditvärderingsinstitutet eller återkallar registreringen av kreditvärderingsinstitutet ska den i beslutet lämna en fullständig motivering till detta.

2.   Esma ska underrätta kommissionen, Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (14) (EBA), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (15) (Eiopa), samt behöriga myndigheter och sektorsmyndigheter, alla beslut enligt artikel 16, 17 eller 20.

3.   Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över kreditvärderingsinstitut som registrerats i enlighet med denna förordning. Denna förteckning ska uppdateras inom fem arbetsdagar efter antagandet av ett beslut enligt artikel 16, 17 eller 20. Kommissionen ska inom 30 dagar efter uppdateringen offentliggöra den uppdaterade förteckningen i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 19

Registrerings- och tillsynsavgifter

1.   Esma ska i enlighet med denna förordning och den förordning om avgifter som avses i punkt 2 ta ut avgifter av kreditvärderingsinstituten. Avgifterna ska helt täcka Esmas nödvändiga kostnader som är hänförliga till registreringen och tillsynen av kreditvärderingsinstitut och för att ersätta varje kostnad som de behöriga myndigheterna kan ådra sig när de utför uppgifter enligt denna förordning, särskilt som ett resultat av en delegering av uppgifter i enlighet med artikel 30.

2.   Kommissionen ska anta en förordning om avgifter. I den förordningen ska särskilt fastställas typerna av avgifter och i vilka fall avgifter ska betalas, avgiftsbeloppens storlek, hur de ska betalas och hur Esma ska ersätta de behöriga myndigheterna för varje kostnad som de kan ådra sig när de utför uppgifter enligt den här förordningen, särskilt som ett resultat av en delegering av uppgifter i enlighet med artikel 30.

Den avgift som tas ut av ett kreditvärderingsinstitut ska täcka alla administrativa kostnader och stå i proportion till det berörda kreditvärderingsinstitutets omsättning.

Kommissionen ska anta den förordning om avgifter som avses i första stycket genom en delegerad akt i enlighet med artikel 38a och med förbehåll för villkoren i artiklarna 38b och 38c.

Artikel 20

Återkallande av registrering

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 24 ska Esma återkalla ett kreditvärderingsinstituts registrering, om kreditvärderingsinstitutet

2.   Om en behörig myndighet i en medlemsstat där kreditbetyg utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet används anser att något av villkoren i punkt 1 har uppfyllts får den begära att Esma ska granska om villkoren för återkallande av det berörda kreditvärderingsinstitutets registrering är uppfyllda. Om Esma beslutar att inte återkalla det berörda kreditvärderingsinstitutets registrering, ska myndigheten lämna en fullständig motivering till detta.

3.   Beslutet om återkallande av registreringen ska få verkan omedelbart inom hela unionen, med förbehåll för den övergångsperiod för användningen av kreditbetyg som avses i artikel 24.4.

KAPITEL II

TILLSYN SOM UTÖVAS AV ESMA

Artikel 21

Esma

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 25a ska Esma se till att denna förordning följs.

2.   I enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 ska Esma utfärda och uppdatera riktlinjer för samarbetet mellan Esma, de behöriga myndigheterna och sektorsmyndigheterna vid tillämpningen av denna förordning och vid tillämpningen av den relevanta sektorslagstiftningen, inbegripet förfaranden och närmare villkor för delegeringen av uppgifter.

3.   I enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010, ska Esma, i samarbete med EBA och Eiopa, utfärda och uppdatera riktlinjer för tillämpning av systemet för godkännande enligt artikel 4.3 i den här förordningen senast den 7 juni 2011.

4.   Senast den 2 januari 2012 ska Esma överlämna förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen för godkännande i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 1095/2010 avseende:

5.   Esma ska årligen och första gången den 1 januari 2012 offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning. Rapporten ska särskilt innehålla en bedömning av hur bilaga I har genomförts av de kreditvärderingsinstitut som registrerats enligt denna förordning.

6.   Esma ska årligen överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de tillsynsåtgärder som vidtagits och de sanktioner som ålagts av Esma enligt denna förordning, inklusive böter och viten.

7.   Esma ska samarbeta med EBA och Eiopa vid utövandet av sitt uppdrag och ska samråda med dessa myndigheter innan den utfärdar och uppdaterar riktlinjer och överlämnar förslag till tekniska standarder för tillsyn enligt punkterna 2, 3 och 4.

10.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 22a

Granskning av i vilken utsträckning skyldigheten att genomföra utfallstest uppfylls

1.   Vid sin löpande tillsyn av kreditvärderingsinsititut som registrerats enligt denna förordning ska Esma regelbundet granska efterlevnaden av artikel 8.3.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23 ska Esma inom ramen för den granskning som avses i punkt 1 även

11.

Artiklarna 23-27 ska ersättas med följande:

”Artikel 23

Ingen påverkan på kreditbetygs eller metoders innehåll

När de fullgör sina uppgifter enligt denna förordning, får varken Esma, kommissionen eller andra offentliga myndigheter i medlemsstaterna ingripa när det gäller innehållet i kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna.

Artikel 23a

Utövande av de befogenheter som avses i artiklarna 23b–23d

De befogenheter som enligt artiklarna 23b-23d utövas av Esma eller dess tjänstemän eller någon annan person som bemyndigats av Esma får inte användas för att kräva röjande av information eller handlingar som omfattas av rättsliga privilegier.

Artikel 23b

Begäran om upplysningar

1.   Esma får genom en enkel begäran eller genom ett beslut ålägga kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten ger i uppdrag att utföra operativa uppgifter eller operativ verksamhet och andra personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet på ett nära och väsentligt sätt att lämna alla upplysningar som krävs för att Esma ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning.

2.   När Esma skickar en enkel begäran om information enligt punkt 1 ska den

3.   När Esma genom ett beslut begär information enligt punkt 1 ska den

4.   De personer som avses i punkt 1 eller deras företrädare och, när det gäller juridiska personer eller föreningar som inte har status som juridiska personer, de personer som är utsedda att företräda dem enligt lag eller stadgar, ska lämna de uppgifter som begärs. I behörig ordning befullmäktigade advokater får lämna den begärda informationen på sina huvudmäns vägnar. Huvudmännen förblir fullt ansvariga om de uppgifter som lämnas är ofullständiga, oriktiga eller vilseledande.

5.   Esma ska utan dröjsmål sända en kopia av den enkla begäran eller av beslutet till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där de personer som avses i punkt 1 och som berörs av begäran om information är bosatta eller etablerade.

Artikel 23c

Allmänna utredningar

1.   För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga utredningar av personer som avses i artikel 23b.1. I detta syfte ska tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat ha befogenhet att

2.   Esmas tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra utredningar enligt punkt 1 ska utöva sina befogenheter mot uppvisade av ett skriftligt tillstånd, där utredningens föremål och syfte ska anges. I tillståndet ska även anges de viten som föreskrivs i artikel 36b när handlingar, uppgifter, förfaranden och övrigt material inte tillhandahålls eller tillhandahålls i ofullständig form eller svaren på de frågor som ställs till de personer som avses i artikel 23b.1 inte lämnas eller är ofullständiga, och de böter som föreskrivs i artikel 36a, jämförd med bilaga III avsnitt II punkt 8, om svaren på de frågor som ställs till personer som avses i artikel 23b.1 är oriktiga eller vilseledande.

3.   De personer som avses i artikel 23b.1 ska underkasta sig utredningar som Esma har beslutat om. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med utredningen, de viten som föreskrivs i artikel 36b, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol.

4.   Esma ska i god tid före utredningen underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där utredningen ska genomföras om utredningen och namnge de bemyndigade personerna. Tjänstemän vid den berörda behöriga myndigheten ska, på begäran av Esma, bistå de bemyndigade personerna vid utredningen. Tjänstemän vid den berörda behöriga myndigheten får också på begäran närvara vid utredningarna.

5.   Om den begäran om uppgifter över tele- eller datatrafik enligt i punkt 1 e kräver tillstånd av en rättslig myndighet enligt nationella bestämmelser, ska det ansökas om sådant tillstånd. Ett sådant tillstånd får också ansökas i förebyggande syfte.

6.   Vid ansökan om tillstånd enligt punkt 5 ska den nationella rättsliga myndigheten kontrollera Esmas besluts äkthet och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för utredningarna. Vid kontrollen av huruvida tvångsåtgärderna är proportionella får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar framförallt om de grunder på vilka Esma misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten ska dock inte ompröva behovet av utredningen eller begära att få tillgång till informationen i Esmas handingar i ärendet. Prövning av lagenligheten av Esmas beslut är förbehållen Europeiska unionens domstol, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 23d

Kontroller på plats

1.   För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga kontroller på plats i företagslokaler som tillhör de juridiska personer som avses i artikel 23b.1. När kontrollernas korrekta genomförande och effektivitet så kräver får Esma genomföra kontrollen på plats utan förhandsanmälan.

2.   Esmas tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat att genomföra en kontroll på plats ska ha tillträde till alla företagslokaler och mark som tillhör de juridiska personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av Esma och de ska ha alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 23c.1. De ska även ha befogenhet att försegla samtliga företagslokaler, räkenskaper eller affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för kontrollen.

3.   Esmas tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat att genomföra en kontroll på plats ska utöva sina befogenheter mot uppvisade av ett skriftligt tillstånd, där kontrollens föremål och syfte ska anges liksom de viten som föreskrivs i artikel 36b, om de berörda personerna inte underkastar sig kontrollen. I god tid före kontrollen ska Esma anmäla kontrollen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den ska genomföras.

4.   De personer som avses i artikel 23b.1 ska underkasta sig kontroller på plats som beordrats genom ett beslut av Esma. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med kontrollen, fastställa den dag då den ska inledas och ange de viten som föreskrivs i artikel 36b, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol. Esma ska fatta sådana beslut efter samråd med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras.

5.   På begäran av Esma ska tjänstemän som är anställda vid, bemyndigade eller utsedda av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras aktivt bistå Esmas tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat. De ska för detta ändamål ha de befogenheter som anges i punkt 2. Tjänstemän hos den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten får också på begäran närvara vid kontrollerna på plats.

6.   Esma får också begära att behöriga myndigheter på dess vägnar utför särskilda utredningsuppgifter och kontroller på plats som föreskrivs i denna artikel och artikel 23c.1. För detta syfte ska behöriga myndigheter ha samma befogenheter som Esma och som föreskrivs i denna artikel och artikel 23c.1.

7.   Om Esmas tjänstemän och andra medföljande personer som Esma bemyndigat finner att en person motsätter sig en kontroll som har beslutats enligt denna artikel, ska den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten lämna dem nödvändigt bistånd och vid behov begära handräckning av polis eller annan motsvarande verkställande myndighet, för att de ska kunna genomföra sin kontroll på plats.

8.   Om den kontroll på plats som föreskrivs i punkt 1 eller den handräckning som föreskrivs i punkt 7 enligt nationella bestämmelser kräver tillstånd från en rättslig myndighet, ska det ansökas om sådant tillstånd. Ett sådant tillstånd får också ansökas om i förebyggande syfte.

9.   Vid ansökan om tillstånd enligt punkt 8 ska den nationella rättsliga myndigheten kontrollera Esmas besluts äkthet och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för kontrollen. Vid kontrollen av huruvida tvångsåtgärderna är proportionella får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar framförallt om de grunder på vilka Esma misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten ska dock inte ompröva behovet av kontrollen eller begära att få tillgång till informationen i Esmas handlingar i ärendet. Prövning av lagenligheten av Esmas beslut är förbehållen Europeiska unionens domstol, i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 23e

Processuella regler för att vidta tillsynsåtgärder och ålägga böter

1.   Om Esma vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det eventuellt föreligger sakförhållanden som kan utgöra en eller flera av de överträdelser som förtecknas i bilaga III ska Esma utnämna en oberoende utredare inom Esma för att utreda saken. Utredaren får inte vara eller ha varit involverad i direkt eller indirekt tillsyn eller registrering av det berörda kreditvärderingsinstitutet och ska utföra sina uppgifter oberoende av Esmas tillsynsstyrelse.

2.   Utredaren ska utreda de påstådda överträdelserna, och därvid ta hänsyn till varje kommentar som lämnas av de personer som är föremål för utredning samt lämna in en fullständig dossier med utredningsresultaten till Esmas tillsynsstyrelse.

För att utföra sina uppgifter får utredaren utöva befogenheten att begära information enligt artikel 23b och att genomföra utredningar och kontroller på plats enligt artiklarna 23c och 23d. När utredaren utövar dessa befogenheter ska denne rätta sig efter artikel 23a.

När utredaren utför sina uppgifter ska denne ha tillgång till alla handlingar och all information som samlats in av Esma i dess tillsynsverksamhet.

3.   När utredningen är avslutad och innan utredaren lämnar in dossiern med utredningsresultaten till Esmas tillsynsstyrelse ska utredaren ge de personer som är föremål för utredning möjlighet att höras i de frågor som utreds. Utredaren ska grunda sina utredningsresultat uteslutande på fakta som de personer som är föremål för utredning har fått tillfälle att yttra sig över.

Rätten till försvar för de berörda personerna ska iakttas fullt ut under utredningar enligt denna artikel.

4.   När utredaren lämnar dossiern med utredningsresultaten till Esmas tillsynsstyrelse ska han eller hon underrätta de personer som är föremål för utredningarna om detta faktum. De personer som är föremål för utredning ska ha rätt att få tillgång till dossiern, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten att få tillgång till dossiern ska inte omfatta konfidentiell information som påverkar tredje parters intressen.

5.   På grundval av dossiern med de resultat utredaren kommit fram till och om de berörda personerna begär det, efter att ha hört de personer som är föremål för utredningar enligt artiklarna 25 och 36c, ska Esmas tillsynsstyrelse avgöra om en eller flera av de överträdelser som förtecknas i bilaga III har begåtts av de personer som varit föremål för utredning och ska i sådana fall vidta en tillsynsåtgärd i enlighet med artikel 24 och ålägga böter i enlighet med artikel 36a.

6.   Utredaren ska inte delta i Esmas tillsynsstyrelses överläggningar eller på något annat sätt ingripa i tillsynsstyrelsens beslutsfattande.

7.   Kommissionen ska anta ytterligare förfaranderegler för utövande av befogenheten att ålägga böter eller viten, inbegripet bestämmelser om rätten till försvar, tidsfrister, och för indrivande av böter eller viten, och ska anta detaljerade regler om preskriptionstiden när det gäller åläggande och verkställighet av sanktioner.

De bestämmelser som avses i första stycket ska antas genom delegerade akter i enlighet med artikel 38a och med förbehåll för villkoren i artiklarna 38b och 38c.

8.   Esma ska överlämna ärenden till de berörda nationella myndigheterna för lagföring om den vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det eventuellt föreligger sakförhållanden som kan utgöra brott. Dessutom ska Esma inte ålägga böter eller viten i de fall där ett tidigare frikännande eller en tidigare fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen samma sakförhållanden har vunnit laga kraft som ett resultat av straffrättsliga förfaranden enligt nationell lagstiftning.

Artikel 24

Esmas tillsynsåtgärder

1.   Om Esmas tillsynsstyrelse i enlighet med artikel 23e.5 finner att ett kreditvärderingsinstitut har begått någon av de överträdelser som förtecknas i bilaga III ska den fatta ett eller flera av följande beslut:

2.   När Esmas tillsynsstyrelse fattar beslut enligt punkt 1, ska den beakta överträdelsens natur och allvar med hänsyn till följande kriterier:

3.   Innan Esmas tillsynsstyrelse fattar beslut enligt punkt 1 a, b och c ska den underrätta EBA och Eiopa om detta.

4.   Efter det att beslut enligt punkt 1 a och c har fattats får kreditbetyg även fortsättningsvis användas i rättsligt reglerade sammanhang, under en tidsperiod som inte överstiger

Esmas tillsynsstyrelse får, inbegripet på begäran av EBA eller Eiopa, i undantagsfall förlänga den period som föreskrivs i första stycket led b med tre månader om det finns risk för marknadsstörningar eller finansiell instabilitet.

5.   Esmas tillsynsstyrelse ska utan onödigt dröjsmål underrätta det berörda kreditvärderingsinstitutet om varje beslut som antas enligt punkt 1 och ska överlämna varje sådant beslut till de behöriga myndigheterna och sektorsmyndigheterna samt till kommissionen, EBA och Eiopa. Den ska offentliggöra varje sådant beslut på sin webbplats inom tio arbetsdagar från dagen för antagandet.

När Esmas tillsynsstyrelse offentliggör sitt beslut enligt första stycket ska den också offentliggöra att det berörda kreditvärderingsinstitutet har rätt att överklaga beslutet och, i förekommande fall, att ett sådant överklagande har lämnats in, med angivande av att överklagandet inte har suspensiv verkan, samt att överklagandenämnden har möjlighet att tillfälligt upphäva tillämpningen av det överklagade beslutet i enlighet med artikel 60.3 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 25

Hörande av berörda personer

1.   Innan Esmas tillsynsstyrelse fattar beslut enligt artikel 24.1 ska den ge de personer som är föremål för förfarandena möjlighet att höras om de omständigheter Esma har påtalat. Esmas tillsynsstyrelse ska endast grunda sina beslut på omständigheter som de personer som är föremål för förfarandena har getts möjlighet att yttra sig över.

Det första stycket är inte tillämpligt om skyndsamma åtgärder krävs för att förhindra att det finansiella systemet lider väsentlig och omedelbar skada. Esmas tillsynsstyrelse får i sådana fall anta ett interimistiskt beslut och ska ge de berörda personerna möjlighet att höras snarast möjligt efter det att den har fattat sitt beslut.

2.   Rätten till försvar för de personer som är föremål för förfarandena ska iakttas fullt ut under förfarandena. De ska ha rätt att få tillgång till Esmas handlingar i ärendet, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten att få tillgång till handlingarna ska inte omfatta konfidentiell information.

Artikel 25a

Behöriga sektorsmyndigheter med ansvar för tillsynen över och tillämpningen av artikel 4.1 (användningen av kreditbetyg)

De behöriga sektorsmyndigheterna ska ansvara för tillsynen över och tillämpningen av artikel 4.1 i enlighet med den relevanta sektorslagstiftningen.

KAPITEL III

SAMARBETE MELLAN ESMA, BEHÖRIGA MYNDIGHETER OCH BEHÖRIGA SEKTORSMYNDIGHETER

Artikel 26

Skyldighet att samarbeta

Esma, EBA, Eiopa, de behöriga myndigheterna och de behöriga sektorsmyndigheterna ska samarbeta när så krävs för tillämpningen av denna förordning och av den relevanta sektorslagstiftningen.

Artikel 27

Utbyte av information

1.   Esma, de behöriga myndigheterna och de behöriga sektorsmyndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse varandra med den information som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning och den relevanta sektorslagstiftningen.

2.   Esma får till centralbankerna, Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, i deras egenskap av monetära myndigheter, Europeiska systemrisknämnden och, när så är lämpligt, till andra offentliga myndigheter med ansvar för att övervaka betalnings- och avvecklingssystem överlämna konfidentiell information som är avsedd att användas för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa myndigheter eller organ ska inte heller hindras från att till Esma lämna uppgifter den kan behöva för att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning.”

12.

Artiklarna 28 och 29 ska utgå.

13.

Artiklarna 30, 31 och 32 ska ersättas med följande:

”Artikel 30

Esmas delegering av uppgifter till behöriga myndigheter

1.   När det är nödvändigt för att en tillsynsuppgift ska kunna utföras på korrekt sätt får Esma delegera specifika tillsynsuppgifter till den behöriga myndigheten i en medlemsstat i enlighet med de riktlinjer som Esma utfärdat enligt artikel 21.2. Sådana specifika tillsynsuppgifter kan särskilt innefatta befogenhet att begära uppgifter i enlighet med artikel 23b och att genomföra utredningar och kontroller på plats i enlighet med artikel 23d.6.

2.   Esma ska innan uppgifter delegeras samråda med den berörda behöriga myndigheten. Sådana samråd ska gälla

3.   I enlighet med den förordning om avgifter som kommissionen ska anta enligt artikel 19.2 ska Esma ersätta en behörig myndighet för de kostnader som uppkommit till följd av utförandet av de delegerade uppgifterna.

4.   Esma ska med lämpliga intervall se över den delegering som avses i punkt 1. En delegering av uppgifter får återkallas när som helst.

En delegering av uppgifter ska inte påverka Esmas ansvar och ska inte begränsa Esmas förmåga att genomföra och övervaka den delegerade verksamheten. Tillsynsuppgifter enligt denna förordning, bland annat registreringsbeslut, slutbedömningar och uppföljningsbeslut avseende överträdelser, får inte delegeras.

Artikel 31

Behöriga myndigheters anmälningar och begäran om upphävande

1.   Om en behörig myndighet i en medlemsstat finner att överträdelser av denna förordning begås eller har begåtts på dess eget eller på en annan medlemsstats territorium, ska den så specifikt som möjligt anmäla detta till Esma. Om den behöriga myndigheten anser att det är lämpligt från utredningssynpunkt får den också föreslå att Esma ska bedöma om det är nödvändigt att använda befogenheterna enligt artiklarna 23b och 23c med avseende på det kreditvärderingsinstitut som är involverat i dessa överträdelser.

Esma ska vidta lämpliga åtgärder. Den ska underrätta den anmälande behöriga myndigheten om resultatet och i möjligaste mån också om alla viktiga händelser under ärendets gång.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av anmälningsplikten enligt punkt 1, får den anmälande behöriga myndigheten i en medlemsstat, om den anser att ett registrerat kreditvärderingsinstitut, vars kreditbetyg används på den medlemsstatens territorium, underlåter att uppfylla skyldigheterna enligt denna förordning och att överträdelserna är så allvarliga och varaktiga att de väsentligen påverkar skyddet av investerarna eller det finansiella systemets stabilitet i den medlemsstaten, begära att Esma för de finansinstitut och andra enheter som avses i artikel 4.1 tillfälligt upphäver användningen, i rättsligt reglerade sammanhang, av kreditbetyg som utfärdats av det berörda kreditvärderingsinstitutet. Den anmälande behöriga myndigheten ska till Esma lämna en fullständig motivering till sin begäran.

Om Esma anser att begäran inte är motiverad, ska den skriftligen underrätta den anmälande behöriga myndigheten och ange skälen till detta. Om Esma anser att begäran är motiverad, ska den vidta lämpliga åtgärder för att lösa frågan.

Artikel 32

Tystnadsplikt

1.   Tystnadsplikt ska gälla för Esma, de behöriga myndigheterna och alla personer som arbetar eller har arbetat för Esma, för de behöriga myndigheterna eller för andra personer till vilka Esma har delegerat uppgifter, inklusive av Esma anlitade revisorer och sakkunniga. Information som omfattas av tystnadsplikt får inte lämnas ut till annan person eller myndighet, utom när så krävs i samband med rättsliga åtgärder.

2.   All information som enligt denna förordning erhålls av eller utbyts mellan Esma, de behöriga myndigheterna, de behöriga sektorsmyndigheterna eller andra myndigheter och organ som avses i artikel 27.2 ska anses omfattas av tystnadsplikt, utom då Esma, de behöriga myndigheterna eller de andra berörda myndigheterna och organen när informationen lämnas anger att den får lämnas ut, eller när så krävs i samband med rättsliga åtgärder.”

14.

Artikel 33 ska utgå.

15.

Artiklarna 34 och 35 ska ersättas med följande:

”Artikel 34

Avtal om informationsutbyte

Esma får endast ingå samarbetsavtal om utbyte av information med tillsynsmyndigheterna i tredjeland, om den utlämnade informationen omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst motsvarar dem som föreskrivs i artikel 32.

Sådant informationsutbyte ska vara avsett för fullgörandet av Esmas eller dessa tillsynsmyndigheters uppgifter.

När det gäller överföring av personuppgifter till ett tredjeland ska Esma tillämpa Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (16).

Artikel 35

Utlämnande av information från tredjeländer

Esma får lämna ut information som den mottagit från tillsynsmyndigheter i tredjeländer endast om Esma eller en behörig myndighet har fått uttryckligt medgivande till detta av den tillsynsmyndighet som överlämnade informationen och, i tillämpliga fall, om informationen endast lämnas ut för de syften för vilka tillsynsmyndigheten gav sitt medgivande, eller när sådant utlämnande krävs i samband med rättsliga åtgärder.

16.

Rubriken på kapitel I i avdelning IV ”Sanktioner, kommittéförfarande och rapporter” ska ersättas med ”Sanktioner, böter, vite, kommittéförfarande, delegering och rapporter”.

17.

Artikel 36 första och andra styckena ska ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelser av artikel 4.1 och vidta alla åtgärder som krävs för att se till att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna ska se till att den behöriga sektorsmyndigheten offentliggör alla sanktioner som har beslutats för överträdelser av artikel 4.1, utom i de fall då offentliggörandet skulle skapa allvarlig oro på finansmarknaderna eller orsaka de berörda parterna oproportionellt stor skada.”

18.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 36a

Böter

1.   Om Esmas tillsynsstyrelse, i enlighet med artikel 23e.5, finner att ett kreditvärderingsinstitut uppsåtligen eller av oaktsamhet begått en av de överträdelser som förtecknas i bilaga III, ska den fatta beslut om att ålägga böter i enlighet med punkt 2.

Ett kreditvärderingsinstitut ska anses ha begått en uppsåtlig överträdelse om Esma upptäcker objektiva omständigheter som visar att kreditvärderingsinstitutet eller dess företagsledning har handlat med avsikt att begå överträdelsen.

2.   Basbeloppet för de böter som avses i punkt 1 ska tillämpas inom nedanstående gränser:

Vid bestämmande av huruvida basbeloppet för böterna ska fastställas till skalans undre, mittersta eller övre del av de gränsbelopp som anges i första stycket ska Esma beakta årsomsättningen för det berörda kreditvärderingsinstitutets närmast föregående verksamhetsår. Basbeloppet ska fastställas till den undre delen av skalan för gränsbeloppen för kreditvärderingsinstitut vars årsomsättning understiger 10 miljoner EUR, den mittersta delen för kreditvärderingsinstitut vars årsomsättning ligger mellan 10 och 50 miljoner EUR och den övre delen för kreditvärderingsinstitut vars årsomsättning överstiger 50 miljoner EUR.

3.   Basbeloppen som bestäms inom ramen för de begränsningar som fastställs i punkt 2 ska vid behov justeras med hänsyn till försvårande respektive förmildrande faktorer på grundval av de relevanta koefficienter som anges i bilaga IV.

De relevanta försvårande koefficienterna ska tillämpas var för sig på basbeloppet. Om mer än en försvårande koefficient är tillämplig ska skillnaden mellan basbeloppet och beloppet som följer av tillämpningen av varje enskild försvårande koefficient adderas till basbeloppet.

De relevanta förmildrande koefficienterna ska tillämpas var för sig på basbeloppet. Om mer än en förmildrande koefficient är tillämplig ska skillnaden mellan basbeloppet och beloppet som följer av tillämpningen av varje enskild förmildrande koefficient dras ifrån basbeloppet.

4.   Utan hinder av punkterna 2 och 3 får böterna inte uppgå till mer än 20 % av det berörda kreditvärderingsinstitutets årliga omsättning under närmast föregående verksamhetsår, och i de fall kreditvärderingsinstitutet direkt eller indirekt har dragit ekonomiska fördelar genom överträdelsen ska bötesbeloppet minst motsvara dessa ekonomiska fördelar.

Om en handling eller underlåtenhet som ett kreditvärderingsinstitut har gjort sig skyldig till utgör mer än en av de överträdelser som förtecknas i bilaga III, ska endast det högre bötesbelopp som beräknats enligt punkterna 2 och 3 och som är hänförligt till en av överträdelserna tillämpas.

Artikel 36b

Viten

1.   Esmas tillsynsstyrelse ska fatta beslut om att vite ska åläggas, för att tvinga

2.   Vitet ska vara effektivt och proportionellt. Vitet ska åläggas per dag fram till dess att kreditvärderingsinstitutet eller den berörda personen följer det beslut som avses i punkt 1.

3.   Utan hinder av punkt 2 ska vitesbeloppet uppgå till 3 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen under föregående verksamhetsår eller, när det gäller fysiska personer, 2 % av den genomsnittliga dagsinkomsten under föregående kalenderår. Vitesbeloppet ska beräknas från det datum som föreskrivs i beslutet om åläggande av vite.

4.   Vite kan åläggas för en period av upp till sex månader från och med att Esma meddelat sitt beslut.

Artikel 36c

Hörande av personer som är föremål för förfarandena

1.   Innan beslut fattas om böter och/eller vite enligt artikel 36a eller artikel 36b.1 a–d, ska Esmas tillsynsstyrelse ge de personer som är föremål för förfarandena möjlighet att höras om de omständigheter som Esma har påtalat. Esmas tillsynsstyrelse ska endast grunda sina beslut på omständigheter som de personer som är föremål för förfarandena har getts möjlighet att yttra sig över.

2.   Rätten till försvar för personer som är föremål för förfarandena ska iakttas fullt ut under förfarandena. De ska ha rätt att få tillgång till Esmas handlingar i ärendet, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Tillgången till akten ska inte omfatta konfidentiell information eller Esmas interna förberedande handlingar.

Artikel 36d

Offentliggörande, art, verkställighet och vem böter och viten ska tillfalla

1.   Esma ska offentliggöra alla böter och viten som har ålagts enligt artiklarna 36a och 36b utom i de fall då offentliggörandet skulle skapa allvarlig oro på finansmarknaderna eller orsaka de berörda parterna oproportionellt stor skada.

2.   Böter och viten som har ålagts i enlighet med artiklarna 36a och 36b ska vara av administrativ karaktär.

3.   Böter och viten som har ålagts i enlighet med artiklarna 36a och 36b ska vara verkställbara.

Verkställigheten ska följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den stat inom vars territorium den sker. Beslutet om att verkställighet ska ske ska bifogas avgörandet utan andra formaliteter än kontroll av avgörandets äkthet genom den nationella myndighet som varje medlemsstats regering ska utse för detta ändamål samt meddela Esma och Europeiska unionens domstol.

När dessa formaliteter uppfyllts på begäran av den berörda parten, får denne fullfölja verkställigheten enligt den nationella lagstiftningen genom att hänskjuta ärendet direkt till det behöriga organet.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom avgörande av Europeiska unionens domstol. Domstolarna i de berörda staterna ska dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte genomförs på ett regelrätt sätt.

4.   De belopp som ålagts i form av böter och viten ska tillfalla Europeiska unionens allmänna budget.

Artikel 36e

Europeiska unionens domstols prövning

Europeiska unionens domstol ska ha obegränsad behörighet att pröva beslut genom vilka Esma har ålagt böter eller viten. Domstolen får undanröja, sänka eller höja böter eller viten som har beslutats.”

19.

Artikel 37 ska ersättas med följande:

”Artikel 37

Ändringar av bilagorna

Kommissionen får ändra bilagorna – med undantag för bilaga III – genom delegerade akter i enlighet med artikel 38a och med förbehåll för villkoren i artiklarna 38b och 38c, för att ta hänsyn till utvecklingen, även internationellt, på finansmarknaderna och särskilt när det gäller nya finansiella instrument.”

20.

I artikel 38 ska punkt 2 utgå.

21.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 38a

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta de delegerade akter som avses i artiklarna 5.6 tredje stycket, 19.2, 23e.7 och 37 ska ges till kommissionen för en period på fyra år från den 1 juni 2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 38b.

2.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt, ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

3.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 38b och 38c.

Artikel 38b

Återkallande av delegering

1.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5.6 tredje stycket, 19.2, 23e.7 och 37 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

2.   Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida delegering av befogenhet ska återkallas ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommissionen inom rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas.

3.   Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan omedelbart, eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 38c

Invändning mot delegerade akter

1.   Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på tre månader från delgivningsdagen.

På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas med tre månader.

2.   Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av den period som avses i punkt 1 har invänt mot den delegerade akten, ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i den.

Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft innan denna period löper ut, förutsatt att både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de inte har för avsikt att göra några invändningar.

3.   Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt inom den period som avses i punkt 1 ska den inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska den institution som invänder mot den delegerade akten ange skälen för detta.”

22.

Artikel 39 ska ändras på följande sätt:

23.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 39a

Rapport från Esma

Senast den 31 december 2011 ska Esma bedöma personal- och resursbehoven till följd av de befogenheter och uppgifter den tilldelas enligt denna förordning, och överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”

24.

I artikel 40 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Befintliga kreditvärderingsinstitut får fortsätta att utfärda kreditbetyg som får användas i rättsligt reglerade sammanhang av de finansinstitut och andra enheter som anges i artikel 4.1, såvida inte registreringen avslås. Om registreringen avslås, ska artikel 24.4 och 24.5 tillämpas.”

25.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 40a

Övergångsbestämmelser avseende Esma

1.   Alla de befogenheter och uppgifter som rör tillsyn och tillämpning på området kreditvärderingsinstitut och som tilldelats de behöriga myndigheterna, oberoende av om de är behöriga myndigheter i hemmedlemsstaten eller inte, samt tillsynskollegierna (kollegierna) när sådana inrättats, ska upphöra den 1 juli 2011.

En registreringsansökan som de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller relevant kollegium har tagit emot senast den 7 september 2010 ska emellertid inte överlämnas till Esma, och beslut om att godkänna eller avslå registrering ska fattas av dessa myndigheter och det relevanta kollegiet.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 andra stycket ska alla akter och arbetsdokument som rör tillsyn och tillämpning på området kreditvärderingsinstitut, inbegripet pågående utredningar och tillämpningsåtgärder eller bestyrkta kopior av dessa, övertas av Esma vid den tidpunkt som avses i punkt 1.

3.   De behöriga myndigheter och kollegier som avses i punkt 1 ska se till att alla befintliga handlingar och arbetsdokument eller bestyrkta kopior av dessa tillställs Esma så snart som möjligt och senast den 1 juli 2011. Dessa behöriga myndigheter och kollegier ska även bistå Esma med all nödvändig hjälp och rådgivning, så att tillsyn och tillämpning på området kreditvärderingsinstitut smidigt och effektivt kan överflyttas och övergå till denna myndighet.

4.   Esma ska i rättsligt hänseende träda istället för de behöriga myndigheter och kollegier som avses i punkt 1 i sådana administrativa eller rättsliga förfaranden som följer av tillsyn och tillämpning som dessa behöriga myndigheter och kollegier utövar i ärenden som faller inom tillämpningsområdet för denna förordning.

5.   Varje registrering av ett kreditvärderingsinstitut i enlighet med avdelning III kapitel I som gjorts av en behörig myndighet som avses i punkt 1 i denna artikel ska fortsätta att gälla efter det att befogenheterna har överförts till Esma.

6.   Senast den 1 juli 2014 och inom ramen för sin löpande tillsyn ska Esma göra åtminstone en kontroll av samtliga kreditvärderingsinstitut som faller under dess tillsynsbefogenheter.”

26.

Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till den här förordningen.

27.

Bilagorna i bilaga II till den här förordningen ska läggas till.