24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/1

---

RÅDETS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 167/2011

av den 21 februari 2011

om avslutande av den partiella interimsöversynen av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i bl.a. Republiken Korea

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artikel 11.3 och 11.6,

med beaktande av det förslag som Europeiska kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A.   FÖRFARANDE

1.   Gällande åtgärder

(1)

De åtgärder som för närvarande är i kraft är en slutgiltig antidumpningstull som infördes genom rådets förordning (EG) nr 192/2007 (2) på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i bl.a. Republiken Korea (Sydkorea). För koreanska företag med individuella tullsatser är den gällande tullsatsen noll. Tullsatsen för övriga är 148,3 EUR/ton.

2.   Begäran om översyn

(2)	En begäran om partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen ingavs av Polyethylene Terephthalat Committee of Plastics Europe (nedan kallad sökanden) som företrädare för sju tillverkare i unionen.

(3)	Begäran var begränsad till att gälla en undersökning av dumpning avseende den exporterande tillverkaren KP Chemical Group, som består av Honam Petrochemicals Corp. och KP Chemical Corp. (nedan kallad KP Chemical Group), och av vissa skadeaspekter.

(4)	Sökanden lade fram prima facie-bevisning som för KP Chemical Groups del visar att fortsatt tillämpning av åtgärden på dess nuvarande nivå (dvs. nolltullsats) inte längre är tillräcklig för att motverka den skadevållande dumpning som pågår.

3.   Inledande av en partiell interimsöversyn

(5)

Efter samråd med rådgivande kommittén konstaterade kommissionen att det fanns tillräcklig bevisning för att motivera en partiell interimsöversyn, varefter den offentliggjorde ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (3) om inledande av en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, som var begränsad till en undersökning av dumpning och vissa skadeaspekter avseende KP Chemical Group.

4.   Berörd produkt och likadan produkt

(6)	Den produkt som berörs är polyetentereftalat med en viskositetskvot på minst 78 ml/g, enligt ISO-standard 1628-5, som klassificeras enligt KN-nummer 3907 60 20 och har sitt ursprung i Sydkorea (nedan kallad den berörda produkten).

(7)	Den produkt som tillverkas och säljs på den koreanska hemmamarknaden och den som exporteras till unionen har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och användningsområden, och anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

5.   Berörda parter

(8)

Kommissionen underrättade officiellt den exporterande tillverkaren, företrädare för exportlandet, tillverkarna i unionen och sökanden om att en partiell interimsöversyn inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(9)

Kommissionen sände ett frågeformulär till den exporterande tillverkaren och unionsindustrin, vilket besvarades inom den fastställda tidsfristen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sin undersökning. Kommissionen utförde kontrollbesök på plats hos KP Chemical Corp. (Sydkorea), Honam Petrochemicals Corp. (Sydkorea), Novapet SA (Spanien), Equipolymers Srl (Italien), UAB Orion Global PET (Indorama) (Litauen), UAB Indorama Polymers Europe (Litauen), UAB Neo Group (Litauen), La Seda de Barcelona, SA (Spanien) och M&G Polimeri Italia SpA (Italien).

6.   Översynsperiod

(10)	Undersökningen av dumpning omfattade perioden 1 januari 2009–31 december 2009 (nedan kallad översynsperioden).

B.   UNDERSÖKNINGSRESULTAT

(11)

Vid fastställandet av normalvärdet undersökte kommissionen först om KP Chemical Groups sammanlagda inhemska försäljning av den berörda produkten var representativ i förhållande till dess sammanlagda exportförsäljning till unionen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen anses försäljningen på den inhemska marknaden vara representativ om den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen motsvarar minst 5 % av den sammanlagda exportvolymen till unionen. Kommissionen fastställde att den berörda produkten, som ansågs vara en homogen produkt och inte delades in i olika produkttyper, sammantaget såldes i representativa volymer på den inhemska marknaden av KP Chemical Group.

(12)

Det undersöktes också om den inhemska försäljningen i representativa mängder av den berörda produkten kunde anses ha ägt rum vid normal handel, genom att andelen lönsam försäljning till oberoende kunder fastställdes. Eftersom en tillräcklig försäljning inom normal handel kunde fastställas, grundades normalvärdet på det faktiska inhemska priset vid lönsam försäljning.

(13)	Eftersom den berörda produkten exporterades direkt till oberoende kunder i unionen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av det exportpris som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(14)	Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på nivån fritt fabrik.

(15)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar för olikheter i transportkostnader, frakt- och försäkringsavgifter, bankavgifter, förpackningskostnader och kreditavgifter gjordes i de fall där dessa ansågs vara skäliga, korrekta och kunde beläggas.

(16)	I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärde och det vägda genomsnittliga exportpris som fastställts enligt ovan.

(17)	Den sålunda fastställda dumpningsmarginalen är lägre än 2 %, uttryckt som en procentandel av nettopriset fritt unionens gräns före tull, och bör därför anses understiga miniminivån enligt artikel 9.3 i grundförordningen.

C.   OMSTÄNDIGHETERNAS BESTÅENDE KARAKTÄR

(18)	Liksom vid den föregående interimsöversynen, som ledde till antagandet av förordning (EG) nr 192/2007, framgick vid den nu aktuella interimsöversynen att dumpningsmarginalen för KP Chemical Group understeg miniminivån.

(19)

Man upptäckte inget som tydde på att denna dumpningsmarginal under miniminivån inte skulle vara av bestående karaktär, eftersom det fastställts att KP Chemical Group har ett mycket högt kapacitetsutnyttjande (nästan 100 %). Vidare har KP Chemical Group inga planer på att öka produktionskapaciteten i Sydkorea. I stället har KP Chemicals Group förvärvat en produktionsanläggning i unionen, vilket snarare kan förväntas leda till minskad export från detta företag i Sydkorea.

(20)	De omständigheter som legat till grund för fastställandet av dumpningsmarginalen i denna undersökning kan därför anses vara av bestående karaktär.

D.   AVSLUTANDE AV ÖVERSYNEN

(21)	Mot bakgrund av dessa undersökningsresultat bör den pågående översynen avslutas utan att tullsatsen för KP Chemical Group ändras. Under sådana omständigheter behöver skadeaspekterna inte tas upp.

E.   UTLÄMNANDE AV UPPGIFTER

(22)

De berörda parterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att avsluta den aktuella partiella interimsöversynen. Alla parter gavs möjlighet att framföra sina synpunkter. Synpunkter mottogs från unionsindustrin, men dessa föranledde inte några ändringar av ovannämnda slutsatser.

I.   SLUTBESTÄMMELSE

(23)	Denna översyn bör därför avslutas utan att förordning (EG) nr 192/2007 ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den partiella interimsöversynen av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i bl.a. Republiken Korea avslutas härmed utan att de gällande åtgärderna ändras.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

(2)  EUT L 59, 27.2.2007, s. 1.

(3)  EUT C 47, 25.2.2010, s. 24.

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/4

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 168/2011

av den 23 februari 2011

om ändring av förordning (EU) nr 107/2010 vad gäller användning av fodertillsatsen Bacillus subtilis ATCC PTA-6737 i foder som innehåller maduramycinammonium, monensinnatrium, narasin eller robenidinhydroklorid

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (1), särskilt artikel 13.3, och

av följande skäl:

(1)	Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser och de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)	Enligt förordning (EG) nr 1831/2003 kan ett godkännande av en fodertillsats ändras efter en begäran från innehavaren av godkännandet och ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten).

(3)	Användningen av mikroorganismpreparatet av Bacillus subtilis ATCC PTA-6737 godkändes för tio år för slaktkycklingar genom kommissionens förordning (EU) nr 107/2010 (2).

(4)

Innehavaren av godkännandet lämnade in en ansökan om ändring av godkännandet för Bacillus subtilis ATCC PTA-6737 för att tillåta att den används i foder för slaktkycklingar som innehåller följande koccidiostatika: maduramycinammonium, monensinnatrium, narasin eller robenidinhydroklorid. Innehavaren av godkännandet har lämnat in relevanta uppgifter som stöd för begäran.

(5)	Myndigheten konstaterade i sitt yttrande av den 7 oktober 2010 att tillsatsen Bacillus subtilis ATCC PTA-6737 är förenlig med maduramycinammonium, monensinnatrium, narasin och robenidinhydroklorid (3).

(6)	Villkoren i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda.

(7)	Förordning (EU) nr 107/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EU) nr 107/2010 ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(2)  EUT L 36, 9.2.2010, s. 1.

(3)  The EFSA Journal, vol. 8(2010):10, artikelnr 1863.

---

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/6

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 169/2011

av den 23 februari 2011

om godkännande av diklazuril som fodertillsats för pärlhöns (innehavare av godkännandet: Janssen Pharmaceutica NV)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (1), särskilt artikel 9.2, och

av följande skäl:

(1)	Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)	En ansökan om godkännande av diklazuril har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)	Ansökan gäller godkännande i kategorin ”koccidiostatika och histomonostatika” av en ny användning av diklazuril som fodertillsats för pärlhöns.

(4)

Användningen av diklazuril godkändes för tio år i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2) som fodertillsats för upp till 16 veckor gamla kycklingar för uppfödning till värphöns och för upp till 12 veckor gamla kalkoner genom kommissionens förordning (EG) nr 2430/1999 (3). Användningen för slaktkycklingar godkändes för tio år genom kommissionens förordning (EU) nr 1118/2010 (4).

(5)

Nya uppgifter har lämnats in till stöd för ansökan om godkännande av diklazuril för pärlhöns. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 5 oktober 2010 (5) att diklazuril under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön och att det förebygger koccidios hos pärlhöns. Myndigheten anser att det finns ett behov av särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden för att förebygga eventuell utveckling av resistens mot bakterier och/eller Eimeria spp. Myndigheten bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium på gemenskapsnivå som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)	Bedömningen av diklazuril visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(7)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det preparat i kategorin ”koccidiostatika och histomonostatika” som anges i bilagan ska godkännas som fodertillsats enligt villkoren i den bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(2)  EGT L 270, 14.12.1970, s. 1.

(3)  EGT L 296, 17.11.1999, s. 3.

(4)  EUT L 317, 3.12.2010, s. 5.

(5)  The EFSA Journal, vol. 8(2010):10, artikelnr 1866.

---

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/8

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 170/2011

av den 23 februari 2011

om godkännande av Saccharomyces cerevisiae MUCL 39885 som fodertillsats för avvanda smågrisar och om ändring av förordning (EG) nr 1200/2005 (innehavare av godkännandet: Prosol SpA)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (1), särskilt artikel 9.2, och

av följande skäl:

(1)	Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden. Enligt artikel 10 i den förordningen ska fodertillsatser som godkänts i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2) utvärderas på nytt.

(2)

Preparatet Saccharomyces cerevisiae MUCL 39885 godkändes i enlighet med direktiv 70/524/EEG utan tidsbegränsning som fodertillsats för användning på avvanda smågrisar genom kommissionens förordning (EG) nr 1200/2005 (3) och på slaktboskap genom kommissionens förordning (EG) nr 492/2006 (4). Tillsatsen infördes därefter i gemenskapens register över fodertillsatser som en befintlig produkt i enlighet med artikel 10.1 b i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)	Preparatet Saccharomyces cerevisiae MUCL 39885 godkändes också i enlighet med förordning (EG) nr $2831/2003 för tio år som fodertillsats för användning på suggor genom kommissionens förordning (EG) nr 896/2009 (5) och på mjölkkor och hästar genom kommissionens förordning (EU) nr 1119/2010 (6).

(4)

I enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 jämförd med artikel 7 i den förordningen lämnades det in en ansökan om en ny utvärdering av Saccharomyces cerevisiae MUCL 39885 som fodertillsats för avvanda smågrisar, med en begäran om att tillsatsen ska införas i tillsatskategorin ”zootekniska tillsatser”. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 6 oktober 2010 (7) att Saccharomyces cerevisiae MUCL 39885 under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön och att preparatet kan förbättra de zootekniska resultaten hos målarten. Myndigheten anser inte att det finns behov av särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättades på gemenskapsnivå i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)	Bedömningen av Saccharomyces cerevisiae MUCL 39885 visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(7)	Eftersom ett nytt godkännande beviljas genom denna förordning bör posten för Saccharomyces cerevisiae MUCL 39885 i förordning (EG) nr 1200/2005 utgå.

(8)	Eftersom ändringarna av villkoren för godkännandet inte rör säkerhetsskäl, bör en övergångsperiod för avveckling av befintliga lager av förblandningar och foderblandningar som innehåller detta preparat tillåtas.

(9)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det preparat i kategorin ”zootekniska tillsatser” och i den funktionella gruppen ”medel som stabiliserar tarmfloran” som anges i bilagan godkänns som fodertillsats enligt villkoren i den bilagan.

Artikel 2

I bilaga II till förordning (EG) nr 1200/2005 ska posten E 1710 för tillsatsen Saccharomyces cerevisiae MUCL 39885 utgå.

Artikel 3

Förblandningar och foderblandningar som innehåller Saccharomyces cerevisiae MUCL 39885 och som är märkta i enlighet med direktiv 70/524/EEG får fortsätta att släppas ut på marknaden och användas till dess att lagren tömts.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(2)  EGT L 270, 14.12.1970, s. 1.

(3)  EUT L 195, 27.7.2005, s. 6.

(4)  EUT L 89, 28.3.2006, s. 6.

(5)  EUT L 256, 29.9.2009, s. 6.

(6)  EUT L 317, 3.12.2010, s. 9.

(7)  The EFSA Journal, vol. 8(2010):10, artikelnr 1864.

---

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/11

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 171/2011

av den 23 februari 2011

om godkännande av 6-fytas (EC 3.1.3.26) framställt av Aspergillus oryzae DSM 14223 som fodertillsats för fjäderfä och svin och om ändring av förordning (EG) nr 255/2005 (innehavare av godkännandet: DSM Nutritional Products Ltd, företrädd av DSM Nutritional Products Sp. z o.o.)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (1), särskilt artikel 9.2, och

av följande skäl:

(1)	Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser och de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden. Enligt artikel 10 i den förordningen ska fodertillsatser som godkänts i enlighet med rådets direktiv 70/524/EEG (2) utvärderas på nytt.

(2)

Preparatet av 6-fytas (EC 3.1.3.26) framställt av Aspergillus oryzae DSM 14223 godkändes i enlighet med direktiv 70/524/EEG utan tidsbegränsning som fodertillsats för slaktkycklingar, värphöns, slaktkalkoner, smågrisar, slaktsvin och suggor genom kommissionens förordning (EG) nr 255/2005 (3). Tillsatsen infördes därefter i gemenskapens register över fodertillsatser som en befintlig produkt i enlighet med artikel 10.1 b i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)	Tillsatsen godkändes också i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003 för tio år för ankor genom kommissionens förordning (EG) nr 1500/2007 av den 18 december 2007 om godkännande av ett nytt användningsområde för 6-fytas EC 3.1.3.26 (Ronozyme) som fodertillsats (4).

(4)

I enlighet med artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 jämförd med artikel 7 i den förordningen lämnades det in en ansökan om en ny utvärdering av 6-fytas (EC 3.1.3.26) framställt av Aspergillus oryzae DSM 14223 som fodertillsats för slaktkycklingar, värphöns, slaktkalkoner, smågrisar, slaktgrisar och suggor samt, i enlighet med artikel 7 i den förordningen, om ett nytt användningsområde när det gäller arter av fjäderfä och svin som inte omfattats tidigare, med en begäran om att tillsatsen ska införas i tillsatskategorin ”zootekniska tillsatser”. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Nya uppgifter har lämnats in till stöd för ansökan. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 6 oktober 2010 (5) att 6-fytas (EC 3.1.3.26) framställt av Aspergillus oryzae DSM 14223 under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön och att användning av det kan förbättra fosfors smältbarhet. Myndigheten anser inte att det finns behov av särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats på gemenskapsnivå i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)	Bedömningen av 6-fytas (EC 3.1.3.26) framställt av Aspergillus oryzae DSM 14223 visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(7)	Eftersom ett nytt godkännande beviljas genom denna förordning bör posten för 6-fytas (EC 3.1.3.26) framställt av Aspergillus oryzae DSM 14223 i förordning (EG) nr 255/2005 utgå.

(8)	Av tydlighetsskäl bör förordning (EG) nr 1500/2007 upphöra att gälla.

(9)	Eftersom ändringarna av villkoren för godkännandet inte rör säkerhetsskäl, bör en övergångsperiod för avveckling av befintliga lager av förblandningar och foderblandningar tillåtas.

(10)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det preparat i kategorin ”zootekniska tillsatser” och i den funktionella gruppen ”smältbarhetsförbättrande medel” som anges i bilagan godkänns som fodertillsats enligt villkoren i den bilagan.

Artikel 2

I bilaga II till förordning (EG) nr 255/2005 ska posten med EG-nr 1614(i) för tillsatsen 6-fytas EC 3.1.3.26 utgå.

Artikel 3

Förordning (EG) nr 1500/2007 ska upphöra att gälla.

Artikel 4

Förblandningar och foderblandningar som innehåller 6-fytas (EC 3.1.3.26) framställt av Aspergillus oryzae DSM 14223 och som är märkta i enlighet med direktiv 70/524/EEG och förordning (EG) nr 255/2005 får fortsätta att släppas ut på marknaden och användas till dess att lagren tömts.

Förblandningar och foderblandningar som innehåller 6-fytas (EC 3.1.3.26) framställt av Aspergillus oryzae DSM 14223 och som är märkta i enlighet med förordningarna (EG) nr 1831/2003 och (EG) nr 1500/2007 får fortsätta att släppas ut på marknaden och användas till dess att lagren tömts.

Artikel 5

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(2)  EGT L 270, 14.12.1970, s. 1.

(3)  EUT L 45, 16.2.2005, s. 3.

(4)  EUT L 333, 19.12.2007, s. 54.

(5)  The EFSA Journal, vol. 8 (2010):10, artikelnr 1862.

---

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/14

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 172/2011

av den 23 februari 2011

om förutfastställelse av stödbeloppet för privat lagring av smör för 2011

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (1), särskilt artikel 43 a och d jämförd med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)	Enligt artikel 28 i förordning (EG) nr 1234/2007 kan stöd beviljas för privat lagring av smör.

(2)	Utvecklingen av smörpriserna och smörlagren tyder på en obalans på marknaden som kan undanröjas eller begränsas genom säsongslagring. Med tanken på den nuvarande situationen på marknaden bör det beviljas stöd för privat lagring av smör från och med den 1 mars 2011.

(3)	I kommissionens förordning (EG) nr 826/2008 av den 20 augusti 2008 om allmänna bestämmelser för beviljande av stöd för privat lagring för vissa jordbruksprodukter (2) fastställs allmänna bestämmelser för genomförandet av stödordningen för privat lagring.

(4)	Enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 826/2008 ska ett förutfastställt stöd beviljas i enlighet med de närmare bestämmelser och villkor som anges i kapitel III i den förordningen.

(5)	Enligt artikel 29 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska stödet fastställas med hänsyn till lagringskostnaderna och den sannolika prisutvecklingen för färskt smör och lagrat smör.

(6)	Det bör fastställas ett stöd för kostnaderna för inlagring och utlagring av de berörda produkterna och för kostnaderna per dag för kylförvaring och finansiering.

(7)	För att underlätta genomförandet av den här åtgärden och ta hänsyn till rådande praxis i medlemsstaterna bör stödet endast avse produkter som har inlagrats helt och hållet. Följaktligen bör ett undantag från artikel 7.3 i förordning (EG) nr 826/2008 införas.

(8)

Om de efterfrågade upplysningarna om lagringsplatsen redan ingår i stödansökan bör det för att förenkla och effektivisera administrationen vara möjligt att frångå begäran om att samma upplysningar ska skickas in efter det att avtalet har slutits i enlighet med artikel 20 första stycket led a i förordning (EG) nr 826/2008.

(9)	I förenklingssyfte och för att effektivisera logistiken bör medlemsstaterna tillåtas att frångå kravet på att varje enhet som lagras ska märkas med avtalsnummer om avtalsnumret antecknas i lagerbokföringen.

(10)

För att förenkla och effektivisera administrationen samt ta hänsyn till den särskilda situationen när det gäller lagring av smör bör kontrollerna i enlighet med artikel 36.6 i förordning (EG) nr 826/2008 utföras på minst hälften av avtalen, vilket medför att ett undantag bör göras från den artikeln.

(11)

Stödbeloppet för privat lagring av smör för 2010 fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 158/2010 (3) Eftersom ett nytt stödbelopp ska fastställas för 2011 bör den förordningen för tydlighets skull upphävas. Av samma skäl bör den här förordningen upphöra att gälla det datum som den avtalade lagringen avslutas.

(12)	Åtgärderna i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   I denna förordning fastställs bestämmelser om stöd för privat lagring av saltat och osaltat smör enligt artikel 28 a i förordning (EG) nr 1234/2007 för avtal som sluts från och med den 1 mars 2011.

2.   Om inte annat anges i denna förordning ska bestämmelserna i förordning (EG) nr 826/2008 tillämpas.

Artikel 2

Den enhet som avses i artikel 16.2 c i förordning (EG) nr 826/2008 ska vara det parti i lager som motsvarar en kvantitet av den produkt som omfattas av denna förordning som väger minst ett ton och har en homogen sammansättning och kvalitet, är producerad i en och samma fabrik och som inlagrats i ett och samma lager på en och samma dag.

Artikel 3

1.   Genom undantag från artikel 7.3 i förordning (EG) nr 826/2008 ska ansökningarna endast avse produkter som har inlagrats helt och hållet.

2.   Artikel 20 första stycket led a i förordning (EG) nr 826/2008 ska inte gälla.

3.   Medlemsstaterna får frångå kravet i artikel 22.1 e i förordning (EG) nr 826/2008 om att märka med avtalsnumret om den lageransvariga förbinder sig att ange avtalsnumret i det register som avses i punkt III i bilaga I till den förordningen.

4.   Genom undantag från artikel 36.6 i förordning (EG) nr 826/2008 ska de myndigheter som är ansvariga för kontroll vid slutet av den avtalade lagringsperioden och under hela utlagringsperioden från augusti 2011 till februari 2012 genom stickprover kontrollera det lagrade smörets vikt och identitet för åtminstone hälften av antalet avtal.

Artikel 4

1.   Stödet för de produkter som avses i artikel 1 ska vara

—	18,06 euro per lagrat ton för fasta lagringskostnader,

—	0,35 euro per ton per dag avtalad lagring.

2.   Avtalad inlagring ska ske mellan den 1 mars och den 15 augusti 2011. Utlagring får ske först från och med den 16 augusti 2011. Avtalad lagring ska avslutas den dag som föregår dagen för utlagringen eller senast den sista dagen i februari året efter det år produkten inlagrades.

3.   Stöd får endast beviljas om den avtalade lagringsperioden är mellan 90 och 210 dagar.

Artikel 5

Medlemsstaterna ska senast kl. 12.00 (lokal tid Bryssel) varje tisdag meddela kommissionen de kvantiteter för vilka avtal har slutits, i enlighet med artikel 35.1 a i förordning (EG) nr 826/2008, och de kvantiteter av produkter för vilka ansökningar om att sluta avtal har lämnats in.

Artikel 6

Förordning (EU) nr 158/2010 ska upphöra att gälla.

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den upphör att gälla den 29 februari 2012.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 223, 21.8.2008, s. 3.

(3)  EUT L 49, 26.2.2010, s. 14.

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/16

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 173/2011

av den 23 februari 2011

om ändring av förordningarna (EG) nr 2095/2005, (EG) nr 1557/2006, (EG) nr 1741/2006, (EG) nr 1850/2006, (EG) nr 1359/2007, (EG) nr 382/2008, (EG) nr 436/2009, (EG) nr 612/2009, (EG) nr 1122/2009, (EG) nr 1187/2009 och (EU) nr 479/2010 vad gäller anmälningsskyldigheterna inom ramen för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna och systemen för direktstöd för jordbrukare

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1), särskilt artiklarna 161.3, 170, 171.1 och 192.2 jämförda med artikel 4,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (2), särskilt artikel 142 q, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 av den 31 augusti 2009 om närmare bestämmelser för medlemsstaternas anmälningar till kommissionen av uppgifter och dokument inom ramen för genomförandet av den gemensamma organisationen av marknaderna, systemet för direktstöd, främjandet av försäljning av jordbruksprodukter och ordningarna för de yttersta randområdena och de mindre Egeiska öarna (3), fastställs gemensamma regler för hur medlemsstaternas behöriga myndigheter ska anmäla uppgifter och dokument till kommissionen. Reglerna omfattar i synnerhet medlemsstaternas skyldighet att använda de informationssystem som kommissionen gjort tillgängliga och godkännandet av tillträdesrätterna för de myndigheter och individer som har rätt att skicka anmälningar. I förordningen fastställs vidare gemensamma principer för informationssystemen så att de kan garantera dokumentens äkthet, integritet och läsbarhet under hela den tid de måste bevaras. Dessutom innehåller förordningen regler för skydd av personuppgifter.

(2)	Enligt förordning (EG) nr 792/2009 ska kravet att använda informationssystemen i enlighet med den förordningen anges i de förordningar som fastställer en specifik anmälningsskyldighet.

(3)	Kommissionen har utvecklat ett informationssystem som gör att den elektroniskt kan hantera dokument och förfaranden i sina interna arbetsrutiner och i sina kontakter med de myndigheter som är involverade i den gemensamma jordbrukspolitiken.

(4)

Flera anmälningsskyldigheter anses kunna fullgöras med hjälp av det systemet i enlighet med förordning (EG) nr 792/2009, däribland de som föreskrivs i kommissionens förordningar (EG) nr 2095/2005 av den 20 december 2005 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2075/92 vad gäller inlämnande av uppgifter om tobak (4), (EG) nr 1557/2006 av den 18 oktober 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1952/2005 när det gäller registrering av kontrakt och meddelande av uppgifter inom humlesektorn (5), (EG) nr 1741/2006 av den 24 november 2006 om fastställande av villkoren för det särskilda exportbidraget för urbenade styckningsdelar av fullvuxna handjur av nötkreatur som omfattas av tullagerförfarandet före export (6), (EG) nr 1850/2006 av den 14 december 2006 om närmare bestämmelser om certifiering av humle och humleprodukter (7), (EG) nr 1359/2007 av den 21 november 2007 om villkoren för beviljande av särskilda exportbidrag för vissa urbenade styckningsdelar av nötkreatur (8), (EG) nr 382/2008 av den 21 april 2008 om tillämpningsföreskrifter för ordningen med import- och exportlicenser inom nötköttssektorn (9), (EG) nr 436/2009 av den 26 maj 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 när det gäller vinodlingsregistret, de obligatoriska deklarationerna och framtagningen av uppgifter för marknadsuppföljning, följedokumenten vid transport av produkter och de register som ska föras inom vinsektorn (10), (EG) nr 612/2009 av den 7 juli 2009 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (11), (EG) nr 1122/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn (12), (EG) nr 1187/2009 av den 27 november 2009 om fastställande av särskilda tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1234/2007 i fråga om exportlicenser och exportbidrag för mjölk och mjölkprodukter (13) och (EU) nr 479/2010 av den 1 juni 2010 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller meddelanden till kommissionen inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (14).

(5)

I syfte att skapa en effektiv förvaltning och ta hänsyn till de erfarenheter som gjorts bör anmälningarna förenklas. Det bör t.ex. fastställas att det endast är medlemsstater som producerar tobak och humle som är skyldiga att sända de uppgifter som krävs enligt förordningarna (EG) nr 2095/2005, (EG) nr 1557/2006 och (EG) nr 1850/2006. Av tydlighetsskäl bör det i dessa förordningar dessutom specificeras vad vissa anmälningar ska innehålla.

(6)

De uppgifter som medlemsstaterna ska överlämna till kommissionen i enlighet med artikel 19.1 b ii och iii i förordning (EG) nr 436/2009 ska sändas till Eurostat. Av skäl som rör enhetlighet och god förvaltning bör dessa anmälningar skickas elektroniskt till Eurostats portal för inrapportering, i överensstämmelse med kommissionens (Eurostats) tekniska specifikationer.

(7)	Den växelkurs som ska användas bör överensstämma med den princip som fastställs i artikel 11 i kommissionens förordning (EG) nr 1913/2006 av den 20 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för det agromonetära systemet för euron inom jordbrukssektorn och om ändring av vissa förordningar (15).

(8)	Förordningarna (EG) nr 2095/2005, (EG) nr 1557/2006, (EG) nr 1741/2006, (EG) nr 1850/2006, (EG) nr 1359/2007, (EG) nr 382/2008, (EG) nr 436/2009, (EG) nr 612/2009, (EG) nr 1122/2009, (EG) nr 1187/2009 och (EG) nr 479/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för direktstöd och förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 2095/2005 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande: ”Artikel 1 1.   För varje skörd ska producentmedlemsstaterna senast den 31 juli året efter skördeåret sända kommissionen följande uppgifter, vilka ska redovisas som totalsummor och, med undantag av led a, per sortgrupp av råtobak som avses i punkt 3: a) Antal företag som utför den första bearbetningen. b) Antal jordbrukare. c) Areal (hektar). d) Levererad kvantitet (ton). e) Genomsnittspris, utan skatter och andra avgifter, som har betalats till jordbrukarna. f) Lager (ton) som innehas av de företag som utför den första bearbetningen vid utgången av juni månad året efter det aktuella skördeåret. Det pris som avses i led e ska uttryckas i euro per kg, eventuellt på grundval av den senaste växelkurs som fastställts av Europeiska centralbanken före den 1 januari året efter skördeåret. 2.   För varje skörd ska producentmedlemsstaterna senast den 31 juli innevarande skördeår meddela kommissionen följande uppgifter, vilka ska redovisas som totalsummor och, med undantag av led a, per sortgrupp av råtobak som avses i punkt 3: a) Beräknad areal (hektar). b) Beräknad produktion (ton). 3.   Sortgrupperna av råtobak är följande: a)   Grupp I: Flue cured: Tobak som har torkats i ugnar där luftcirkulationen, temperaturen och fuktigheten kontrolleras, särskilt Virginia. b)   Grupp II: Light air cured: Tobak som har torkats i luften under tak och som inte fermenteras, särskilt Burley och Maryland. c)   Grupp III: Dark air cured: Tobak som har torkats i luften under tak och som genomgår naturlig fermentering före försäljning, särskilt Badischer Geudertheimer, Fermented Burley, Havana, Mocny Skroniowski, Nostrano del Brenta och Pulawski. d)   Grupp IV: Fire cured:: Tobak som har torkats vid eld, särskilt Kentucky och Salento. e)   Grupp V: Sun cured: Tobak som har torkats i solen, även kallad ”orientaliska sorter”, särskilt Basmas, Katerini och Kaba-Koulak. 4.   Medlemsstater som odlade mindre än 3 000 hektar under det föregående skördeåret behöver endast sända de uppgifter som avses i punkterna 1 b och c och 2 a, och endast redovisade som totalsummor och inte per sortgrupp av råtobak. 5.   De anmälningar som avses i punkterna 1, 2 och 4 ska göras i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 (16).

2.	Artikel 2 ska ersättas med följande: ”Artikel 2 Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att de berörda ekonomiska aktörerna, däribland producentorganisationerna, skickar in nödvändiga uppgifter inom gällande tidsfrister.”

3.	Bilagorna IA, IB, II och III ska utgå.

Artikel 2

Förordning (EG) nr 1557/2006 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 5 ska ersättas med följande: ”Artikel 5 1.   För varje skörd ska producentmedlemsstaterna senast den 15 april året efter den aktuella humleskörden sända kommissionen följande uppgifter, vilka ska redovisas som totalsummor och, med undantag av leden a och g, uppdelade på de två grupperna av humlesorter (bitter och aromatisk): a) Antal humleproducerande jordbrukare. b) Skördade arealer och nyplanteringar under skördeåret (hektar). c) Kvantitet humle (ton) och genomsnittligt pris fritt gården för humle som sålts enligt förhandskontrakt. d) Kvantitet humle (ton) och genomsnittligt pris fritt gården för humle som sålts enligt andra kontrakt eller utan kontrakt. e) Kvantitet osåld humle (ton). f) Produktion av alfasyra (ton) och genomsnittligt alfasyrainnehåll (%). g) Kvantitet humle i ton enligt förhandskontrakt för nästa skörd. Det pris som avses i leden c och d ska uttryckas i euro per kg, eventuellt på grundval av den senaste växelkurs som fastställts av Europeiska centralbanken före den 1 januari året efter skördeåret. 2.   De anmälningar som avses i punkt 1 ska göras i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 (17). 3.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att de berörda ekonomiska aktörerna, däribland producentorganisationerna, skickar in nödvändiga uppgifter inom gällande tidsfrister.

2.	Bilagan ska utgå.

Artikel 3

Artikel 13 i förordning (EG) nr 1741/2006 ska ersättas med följande:

Artikel 4

Artikel 23 i förordning (EG) nr 1850/2006 ska ersättas med följande:

Artikel 5

Förordning (EG) nr 1359/2007 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 9.1 ska ersättas med följande: ”1.   Medlemsstaterna ska bestämma villkoren för kontrollen och underrätta kommissionen om dessa. De ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att omöjliggöra att de berörda varorna byts ut, framför allt genom märkning av varje köttbit. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella ändringar av villkoren för kontrollen.”

2.

I artikel 10 ska inledningsfrasen ersättas med följande: ”För de intyg som avses i artikel 5.1, vilka viseras av de behöriga myndigheterna under varje kvartal, och som gäller styckningsdelar som framställts genom urbening av bakkvartsparten, ska medlemsstaterna senast vid utgången av den andra månaden efter varje kvartal lämna meddelande om följande:”

3.	Följande artikel ska införas som artikel 10a: ”Artikel 10a De meddelanden till kommissionen som avses i denna förordning ska lämnas i enlighet med kommissionens förordning (EG) 792/2009 (20).

Artikel 6

Förordning (EG) nr 382/2008 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 14.6 ska ersättas med följande: ”6.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen följande: a) Varje arbetsdag, senast kl. 18 (lokal tid Bryssel), den sammanlagda kvantitet produkter som omfattas av ansökningar. b) Senast vid utgången av månaden efter den månad då ansökningarna lämnades in, en förteckning över de aktörer som lämnat in ansökningar.”

2.

Artikel 15.6 ska ersättas med följande: ”6.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen följande: a) Varje arbetsdag, senast kl. 18 (lokal tid Bryssel), den sammanlagda kvantitet produkter som omfattas av ansökningar. b) Senast vid utgången av månaden efter den månad då ansökningarna lämnades in, en förteckning över de aktörer som lämnat in ansökningar.”

3.

Artikel 16 ska ersättas med följande: ”Artikel 16 1.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen följande: a) Senast fredag varje vecka: i) De ansökningar om licens med förutfastställelse av exportbidraget som lämnats in i enlighet med artikel 10.1, eller uppgift om att inga licensansökningar lämnats in måndag till fredag den innevarande veckan. ii) De licensansökningar som lämnats in i enlighet med förfarandet i artikel 47 i förordning (EG) nr 376/2008, eller uppgift om att inga licensansökningar lämnats in måndag till fredag den innevarande veckan. iii) De kvantiteter för vilka licens har utfärdats enligt artikel 12.6 i denna förordning, eller uppgift om att inga licenser utfärdats måndag till fredag den innevarande veckan. iv) De kvantiteter för vilka det, under måndag till fredag den innevarande veckan, har utfärdats licens på grundval av ansökningar som lämnats in i enlighet med förfarandet i artikel 47 i förordning (EG) nr 376/2008 med uppgift om dag för inlämnande av licensansökan samt om bestämmelseland. v) De kvantiteter för vilka ansökningar om exportlicens har dragits tillbaka i enlighet med artikel 12.5 i denna förordning, under den innevarande veckan, med uppgift om dag för inlämnande av licensansökan. b) Senast den fjortonde dagen i varje månad ska följande uppgifter lämnas in för den föregående månaden: i) De licensansökningar som avses i artikel 15 i förordning (EG) nr 376/2008. ii) De kvantiteter för vilka licenser har utfärdats i enlighet med artikel 10.1 i denna förordning och artikel 47 i förordning (EG) nr 376/2008 och som inte har utnyttjats. 2.   De meddelanden som avses i punkt 1 ska innehålla följande uppgifter: a) Kvantitet, uttryckt i produktvikt eller antal djur, per produktslag enligt artikel 10.5. b) Kvantitet per produktslag och per bestämmelseland.”

4.	Följande artikel ska införas som artikel 16a: ”Artikel 16a De meddelanden som avses i denna förordning ska lämnas i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 (21).

5.	Bilaga VIII ska utgå.

Artikel 7

Förordning (EG) nr 436/2009 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 15.1 ska ersättas med följande: ”1.   Medlemsstaterna får fastställa koefficienter för konvertering av mängder så att andra produkter kan uttryckas som hektoliter vin; koefficienterna får anpassas efter olika objektiva kriterier som påverkar konverteringen. Medlemsstaterna ska anmäla koefficienterna till kommissionen samtidigt som det sammandrag lämnas in som avses i artikel 19.1.”

2.	Rubriken till kapitel III i avdelning II ska ersättas med följande: ”KAPITEL III Medlemsstaternas anmälningskyldighet ”

3.

I artikel 19.3 ska första stycket första meningen ersättas med följande: ”För att prisutvecklingen för de viner som avses i punkt 1 i bilaga XIb till rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (22) ska kunna fastställas ska de medlemsstater vars vinproduktion under de senaste fem åren i genomsnitt har varit större än 5 % av unionens sammanlagda vinproduktion anmäla följande till kommissionen:

4.

Artikel 49 ska ersättas med följande: ”Artikel 49 Anmälan 1.   Medlemsstaterna ska anmäla följande till kommissionen: a) Namn på och adress till den eller de myndigheter som är ansvariga för tillämpningen av bestämmelserna i denna avdelning. b) I förekommande fall, namn på och adress till sådana organ som har bemyndigats av en behörig myndighet för tillämpningen av denna förordning. 2.   Medlemsstaterna ska även underrätta kommissionen om följande: a) Ändringar i fråga om de behöriga myndigheter och de organ som avses i punkt 1. b) Vilka åtgärder de har vidtagit för att genomföra bestämmelserna i denna avdelning, om dessa åtgärder är av särskilt intresse för det samarbete mellan medlemsstaterna som avses i förordning (EG) nr 555/2008. 3.   Kommissionen ska på grundval av uppgifterna från medlemsstaterna upprätta och fortlöpande uppdatera en förteckning som innehåller namnen på och adresserna till de behöriga organen eller myndigheterna. Kommissionen ska offentliggöra förteckningen via Internet.”

5.

Artikel 50 ska ersättas med följande: ”Artikel 50 Anmälan 1.   Utan att det påverkar särskilda bestämmelser i denna förordning ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de kan iaktta tidsfristerna för de föreskrivna anmälningarna. 2.   Medlemsstaterna ska bevara de uppgifter som registreras enligt denna förordning i minst fem vinår efter det år då uppgifterna registrerades. 3.   De anmälningar som ska göras enligt den här förordningen ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt förordning (EEG) nr 357/79 om statistiska undersökningar av vinodlingsområden. 4.   De anmälningar till kommissionen som avses i denna förordning ska göras i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 (23). De anmälningar som avses i artikel 19.1 b ii och iii ska skickas av medlemsstaterna i elektronisk form eller laddas upp på elektronisk väg till Eurostats portal för inrapportering, i överensstämmelse med kommissionens (Eurostats) tekniska specifikationer.

Artikel 8

Artikel 50 i förordning (EG) nr 612/2009 ska ersättas med följande:

Artikel 9

I artikel 84 i förordning (EG) nr 1122/2009 ska följande punkt läggas till som punkt 6:

Artikel 10

Förordning (EG) nr 1187/2009 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 10.1 ska ersättas med följande: ”1.   Exportlicenser med förutfastställelse av exportbidraget ska utfärdas den femte arbetsdagen efter inlämningsdagen för ansökan, om de mängder som licensansökningarna avser har anmälts i enlighet med artikel 6.1 i kommissionens förordning (EU) nr 479/2010 (26) och om de åtgärder som anges i punkt 2 a och b i den här artikeln inte har vidtagits.

2.	I artikel 24.2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Medlemsstaten ska snarast möjligt underrätta kommissionen om den ändring som skett när det gäller valet av importör och kommissionen ska anmäla detta till de behöriga myndigheterna i Förenta staterna.”

3.

Artikel 31 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1.   Senast den femte arbetsdagen efter utgången av ansökningsperioden för licenser ska medlemsstaterna, för var och en av kvotens två delar och per produktkod i exportbidragsnomenklaturen, underrätta kommissionen om de kvantiteter för vilka licensansökningar har lämnats in eller, i förekommande fall, om att inga ansökningar har lämnats in. Innan anmälan enligt första stycket görs ska medlemsstaterna särskilt kontrollera att de villkor som avses i artiklarna 27.2, 28.1 och 28.2 är uppfyllda.” b) I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Om vid tilllämpningen av en tilldelningskoefficient kvantiteten för en sökande understiger 20 ton, får den sökande återkalla sin licensansökan. I ett sådant fall ska denne, inom tre arbetsdagar efter offentliggörandet av kommissionens beslut, underrätta den behöriga myndigheten därom. Säkerheten ska då omedelbart frisläppas. Den behöriga myndigheten ska, inom åtta arbetsdagar efter offentliggörandet av kommissionens beslut, underrätta kommissionen om vilka kvantiteter, redovisade per produktkod i exportbidragsnomenklaturen, som de sökande avstått ifrån och för vilka säkerheterna har frisläppts.”

4.

Artikel 32 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1.   På aktörens begäran ska licenserna utfärdas tidigast den 1 juni och senast den 15 februari det påföljande året. De får endast utfärdas till aktörer vars licensansökningar har anmälts i enlighet med artikel 31.1. Om det visar sig att oriktiga uppgifter har lämnats av en aktör till vilken en licens har utfärdats, ska licensen annulleras och säkerheten vara förverkad. Medlemsstaterna ska senast vid utgången av februari månad, för kvotens två delar enligt artikel 28.1, underrätta kommissionen om de kvantiteter för vilka inga licenser har utfärdats, redovisade per produktkod i exportbidragsnomenklaturen.” b) Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5.   Senast den 31 augusti varje år ska medlemsstaterna, för kvotens två delar enligt artikel 28.1 och med avseende på den föregående tolvmånadersperioden enligt artikel 28.1, underrätta kommissionen om följande kvantiteter, redovisade per produktkod enligt exportbidragsnomenklaturen: — Kvantiteter för vilka licenser har tilldelats. — Kvantiteter för vilka licenser har utfärdats. — Exporterade kvantiteter.”

5.	Artikel 33.2 ska ersättas med följande: ”2.   De anmälningar till kommissionen som avses i denna förordning ska göras i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 (27).

6.	Bilagorna IV, V och VI ska utgå.

Artikel 11

I artikel 7 i förordning (EG) nr 479/2010 ska följande punkt läggas till som punkt 3:

Artikel 12

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 mars 2011.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 30, 31.1.2009, s. 16.

(3)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.

(4)  EUT L 335, 21.12.2005, s. 6.

(5)  EUT L 288, 19.10.2006, s. 18.

(6)  EUT L 329, 25.11.2006, s. 7.

(7)  EUT L 355, 15.12.2006, s. 72.

(8)  EUT L 304, 22.11.2007, s. 21.

(9)  EUT L 115, 29.4.2008, s. 10.

(10)  EUT L 128, 27.5.2009, s. 15.

(11)  EUT L 186, 17.7.2009, s. 1.

(12)  EUT L 316, 2.12.2009, s. 65.

(13)  EUT L 318, 4.12.2009, s. 1.

(14)  EUT L 135, 2.6.2010, s. 26.

(15)  EUT L 365, 21.12.2006, s. 52.

(16)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

(17)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

(18)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

(19)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

(20)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

(21)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

(22)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.”

(23)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

(24)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

(25)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

(26)  EUT L 135, 2.6.2010, s. 26.”

(27)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

(28)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/23

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 174/2011

av den 23 februari 2011

om ändring av rådets förordning (EG) nr 314/2004 om vissa restriktiva åtgärder mot Zimbabwe

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 314/2004 av den 19 februari 2004 om vissa restriktiva åtgärder mot Zimbabwe, särskilt artikel 11 b (1), och

av följande skäl:

(1)	Bilaga III till förordning (EG) nr 314/2004 innehåller en förteckning över personer vars tillgångar [tidigare kallat penningmedel] och ekonomiska resurser har frysts [tidigare spärrats] enligt den förordningen.

(2)

I rådets beslut 2011/101/Gusp (2) av den 15 februari 2011 om restriktiva åtgärder mot Zimbabwe anges de fysiska och juridiska personer som ska omfattas av restriktioner enligt artikel 5 i det beslutet. Förordning (EG) nr 314/2004 ger verkan åt beslutet i den mån det krävs åtgärder på unionsnivå. Bilaga III till förordning (EG) nr 314/2004 bör därför ändras för att säkerställa samstämmighet med detta rådsbeslut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga III till förordning (EG) nr 314/2004 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 55, 24.2.2004, s. 1.

(2)  EUT L 42, 16.2.2011, s. 6.

---

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/31

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 175/2011

av den 23 februari 2011

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 24 februari 2011.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.

---

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/33

---

KOMMISSIONENS DIREKTIV 2011/15/EU

av den 23 februari 2011

om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (1), särskilt artikel 27, och

av följande skäl:

(1)	Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) resolution MSC.150(77) har upphävts och ersatts med IMO-resolution MSC.286(86) från och med den 1 juli 2009. Därför bör artikel 12 i direktiv 2002/59/EG som hänvisar till den upphävda IMO-resolutionen uppdateras i enlighet med detta.

(2)

Kraven på navigationsutrustning ombord som rör automatiska identifieringssystem (AIS) och färdskrivare (VDR) bör uppdateras mot bakgrund av ändringen av den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS-konventionen) och ta hänsyn till utvecklingen av förenklade VDR som godkänts av IMO. Tillämpningsområdet för undantagen för små passagerarfartyg som gör kortare resor bör också anges mer exakt och anpassas till denna typ av resor.

(3)

Medlemsstaternas befogenheter att ingripa vid incidenter till sjöss bör förtydligas. Det bör framför allt anges tydligt att de kan utfärda instruktioner till assistans-, räddnings- och bärgningsföretagen i syfte att förhindra ett allvarligt och överhängande hot mot kustområdet eller kustrelaterade intressen, mot andra fartygs och deras besättningars och passagerares säkerhet eller mot personer på land, eller i syfte att skydda havsmiljön.

(4)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring

Direktiv 2002/59/EG ska ändras enligt följande:

1.

I artikel 12.1 ska led b ersättas med följande: ”b) För de ämnen som avses i bilaga I till MARPOL-konventionen, säkerhetsdatabladet med produkternas fysikaliska och kemiska egenskaper i tillämpliga fall, inklusive viskositeten uttryckt i cSt vid 50 °C och densiteten vid 15 °C, liksom övriga uppgifter som i enlighet med IMO:s resolution MSC.286(86) finns med på säkerhetsdatabladet.”

2.	Bilaga II ska ersättas med bilaga I till det här direktivet.

3.	Bilaga IV ska ersättas med bilaga II till det här direktivet.

Artikel 2

Införlivande

1.   Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast tolv månader från dagen för dess ikraftträdande, utan att det påverkar det införlivandedatum som fastställs i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/17/EG (2) vad gäller fiskefartyg. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EGT L 208, 5.8.2002, s. 10.

(2)  EUT L 131, 28.5.2009, s. 101.

---

---

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/37

---

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 22 februari 2011

om undantag från ursprungsreglerna i rådets beslut 2001/822/EG när det gäller vissa fiskeriprodukter som importeras från Saint-Pierre och Miquelon

[delgivet med nr K(2011) 986]

(2011/122/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och

med beaktande av rådets beslut 2001/822/EG av den 27 november 2001 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (ULT-beslut) (1), särskilt artikel 37 i bilaga III, och

av följande skäl:

(1)

Bilaga III till beslut 2001/822/EG avser definitionen av begreppet ursprungsprodukter och metoder för administrativt samarbete. I artikel 37 i den bilagan fastställs det att undantag från ursprungsreglerna får godkännas när befintliga industriers utveckling eller tillkomsten av nya industrier i ett land eller territorium gör detta motiverat.

(2)

Den 19 oktober 2010 ansökte Saint-Pierre och Miquelon om ett undantag, med en giltighetstid på åtta år, från ursprungsreglerna i bilaga III till beslut 2001/822/EG. Den 12 november tillhandahöll Saint-Pierre och Miquelon kompletterande upplysningar. Ansökan omfattar en sammanlagd årlig mängd av 225 ton amerikansk hummer (Homarus americanus) enligt HS-nummer 0306 och 1605, 600 ton makrill och sill (Scomber scombrus, Clupea harengus) enligt HS-nummer 0303, 0304, 0305 och 1604 samt 250 ton musslor (Mytilus edulis) enligt HS-nummer 0307 och 1605 med ursprung i tredjeländer som bereds i Saint-Pierre och Miquelon för att exporteras till gemenskapen.

(3)	Saint-Pierre och Miquelon grundar sin ansökan på den brist på leveranskällor som fortfarande råder för annan fisk.

(4)

Undantaget är berättigat enligt artikel 37.1 och punkt 5 a och b i bilaga III till beslut 2001/822/EG, i synnerhet vad gäller utvecklingen av en befintlig lokal industri, de ekonomiska och sociala konsekvenserna och Saint-Pierre och Miquelons särskilda situation. Eftersom undantaget beviljas för produkter som faktiskt bearbetas bidrar det till utvecklingen av en befintlig lokal industri. Undantaget är en förutsättning för att den berörda anläggningen, som sysselsätter ett betydande antal anställda, ska kunna drivas med framgång. Den nuvarande produktionen bör därför kompletteras med nya arter.

(5)	Förutsatt att vissa villkor i fråga om kvantiteter, övervakning och varaktighet respekteras kan undantaget inte vålla någon ekonomisk sektor eller någon medlemsstat i unionen någon allvarlig skada.

(6)

Vad beträffar produktion som omfattas av HS-nummer 0303 innebär de allmänna ekonomiska reglerna i artikel 37 emellertid att ett undantag från ursprungsreglerna i bilaga III till beslut 2001/822/EG inte kan beviljas för sådana produkter. Dessa produkter bidrar inte till utvecklingen av en befintlig industri, eftersom de är föremål för paketering, vilket inte kan ses som verklig industriell verksamhet.

(7)

Undantaget bör inte heller beviljas för färska och frysta makrill- och sillfiléer enligt HS-nummer 0304, eftersom de tillhörande fileteringsmetoderna i allt större grad är mekaniserade. Användningen av arbetskraft för filetering visar sig vara för obetydande för att påverka sysselsättningsnivån. Bearbetningen av dessa produkter kommer därför inte att bidra till den befintliga industrins utveckling, och undantag till förmån för sådan bearbetning är därför inte motiverad.

(8)

Vad gäller makrill och sill enligt HS-nummer 0305 och 1604 bör undantaget endast omfatta rökt och bearbetad makrill och sill. I syfte att ge den lokala industrin möjlighet att dra optimal nytta av regelbundna leveranser av råvaror av hög kvalitet och för att tillhandahålla kompletterande sysselsättning under lågsäsongen och därigenom skapa stordriftsfördelar för den lokala industrin, bör den begärda mängden av 600 ton beviljas för dessa produkter.

(9)

Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2) innehåller bestämmelser om förvaltning av tullkvoter. I syfte att garantera en effektiv förvaltning bör dessa bestämmelser gälla i tillämpliga delar vid förvaltningen av de kvantiteter för vilka undantaget i fråga beviljas.

(10)

Eftersom beslut 2001/822/EG upphör att gälla 31 december 2013 är det lämpligt att föreskriva att undantaget fortsätter att gälla efter 31 december 2013 om ett nytt beslut om associering av utomeuropeiska länder och territorier med Europeiska gemenskapen fattas före detta datum eller om giltighetstiden för beslut 2001/822/EG förlängs.

(11)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genom undantag från bestämmelserna i bilaga III till beslut 2001/822/EG ska de fiskeriprodukter som bearbetas i Saint-Pierre och Miquelon och som anges i bilagan till det här beslutet anses ha ursprung i Saint-Pierre och Miquelon då de har erhållits från icke-ursprungsmaterial, i enlighet med villkoren i det här beslutet.

Artikel 2

Det undantag som föreskrivs i artikel 1 ska gälla de fiskeriprodukter och de i bilagan angivna årliga kvantiteter som importeras till unionen från Saint-Pierre och Miquelon mellan 1 februari 2011 och 31 januari 2019.

Artikel 3

Artiklarna 308a, 308b och 308c i förordning (EEG) nr 2454/93 avseende förvaltningen av tullkvoter ska gälla i tillämpliga delar vid förvaltningen av de kvantiteter som anges i bilagan till det här beslutet.

Artikel 4

Tullmyndigheterna i Saint-Pierre och Miquelon ska vidta nödvändiga åtgärder för att utföra kvantitativa kontroller av exporten av de produkter som avses i artikel 1.

I detta syfte ska alla certifikat som de utfärdar i enlighet med detta beslut vara försedda med en hänvisning till detta beslut.

De behöriga myndigheterna i Saint-Pierre och Miquelon ska var tredje månad sända kommissionen en sammanställning över de kvantiteter för vilka varucertifikat EUR.1 utfärdats i enlighet med detta beslut samt löpnumren på certifikaten.

Artikel 5

Fält 7 i de varucertifikat EUR.1 som utfärdas enligt detta beslut ska innehålla någon av följande fraser:

—	”Derogation – Decision/2011/122/EU”

—	”Dérogation – Décision/2011/122/UE”.

Artikel 6

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 februari 2011 till och med den 31 januari 2019.

Om en ny förmånsordning som ersätter beslut 2001/822/EG för en tidsperiod som går utöver 31 december 2013 antas eller om det nuvarande systemet förlängs, ska detta beslut fortsätta att gälla till och med giltighetstiden av nämnda nya eller förlängda förmånsordning, dock upphör det att gälla senast 31 januari 2019.

Artikel 7

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EGT L 314, 30.11.2001, s. 1.

(2)  EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

---

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/40

---

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 23 februari 2011

om ett principiellt erkännande av fullständigheten hos den dokumentation som lämnats in för detaljerad granskning inför ett eventuellt införande av sedaxan och Bacillus firmus I-1582 i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG

[delgivet med nr K(2011) 989]

(Text av betydelse för EES)

(2011/123/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (1), särskilt artikel 6.3, och

av följande skäl:

(1)	Enligt direktiv 91/414/EEG ska det upprättas en EU-förteckning över de verksamma ämnen som får användas i växtskyddsmedel.

(2)	Dokumentation om det verksamma ämnet sedaxan lämnades in av Syngenta Crop Protection AG till de franska myndigheterna den 18 juni 2010 med en begäran om att ämnet skulle föras in i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(3)	Dokumentation för det verksamma ämnet Bacillus firmus I-1582 lämnades in av Bayer CropScience SAS till de franska myndigheterna den 29 september 2010 med en begäran om att ämnet skulle föras in i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(4)

De franska myndigheterna har uppgett för kommissionen att dokumentationen om dessa verksamma ämnen efter en första genomgång tycks uppfylla uppgiftskraven i bilaga II till direktiv 91/414/EEG. Dokumentationen verkar också uppfylla uppgiftskraven i bilaga III till direktiv 91/414/EEG avseende ett växtskyddsmedel som innehåller de verksamma ämnena i fråga. I enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG överlämnades dokumentationen därefter av sökandena såväl till kommissionen som till övriga medlemsstater samt vidarebefordrades till ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(5)	Genom detta beslut bör det bekräftas formellt på EU-nivå att dokumentationen i princip anses uppfylla uppgiftskraven i bilaga II till direktiv 91/414/EEG och, för minst ett växtskyddsmedel som innehåller ett av de verksamma ämnena i fråga, kraven i bilaga III till samma direktiv.

(6)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Dokumentationen om de verksamma ämnen som anges i bilagan till detta beslut, vilken har överlämnats till kommissionen och medlemsstaterna för att ämnena i fråga ska kunna föras in i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, uppfyller i princip uppgiftskraven i bilaga II till det direktivet.

Dokumentationen uppfyller också, med hänsyn till de föreslagna användningsområdena, uppgiftskraven i bilaga III till direktiv 91/414/EEG avseende ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet.

Artikel 2

Den rapporterande medlemsstaten ska göra en noggrann granskning av den dokumentation som avses i artikel 1 och överlämna resultatet av granskningen till kommissionen tillsammans med eventuella rekommendationer om huruvida de verksamma ämnen som avses i artikel 1 bör införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG och eventuella villkor för detta, så snart som möjligt och senast den 28 februari 2012.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EGT L 230, 19.8.1991, s. 1.

---

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/42

---

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 23 februari 2011

om ett principiellt erkännande av fullständigheten hos den dokumentation som lämnats in för detaljerad granskning inför ett eventuellt införande av etametsulfuron i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG

[delgivet med nr K(2011) 991]

(Text av betydelse för EES)

(2011/124/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (1), särskilt artikel 6.3, och

av följande skäl:

(1)	Enligt direktiv 91/414/EEG ska det upprättas en EU-förteckning över de verksamma ämnen som får användas i växtskyddsmedel.

(2)	Dokumentation för det verksamma ämnet etametsulfuron lämnades in av Du Pont de Nemours GmbH till de brittiska myndigheterna den 29 juni 2010 med en begäran om att ämnet skulle föras in i bilaga I till direktiv 91/414/EEG.

(3)

De brittiska myndigheterna har uppgett för kommissionen att dokumentationen om det verksamma ämnet i fråga efter en första genomgång tycks uppfylla uppgiftskraven i bilaga II till direktiv 91/414/EEG. Dokumentationen verkar också uppfylla uppgiftskraven i bilaga III till direktiv 91/414/EEG avseende ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet i fråga. I enlighet med artikel 6.2 i direktiv 91/414/EEG överlämnades dokumentationen därefter av sökanden såväl till kommissionen som till övriga medlemsstater samt vidarebefordrades till ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(4)	Genom detta beslut bör det bekräftas formellt på EU-nivå att dokumentationen i princip anses uppfylla uppgiftskraven i bilaga II till direktiv 91/414/EEG och, för minst ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet i fråga, kraven i bilaga III till samma direktiv.

(5)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Dokumentationen om det verksamma ämnet som anges i bilagan till detta beslut, vilken har överlämnats till kommissionen och medlemsstaterna för att ämnet i fråga ska kunna föras in i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, uppfyller i princip uppgiftskraven i bilaga II till det direktivet.

Dokumentationen uppfyller också, med hänsyn till de föreslagna användningsområdena, uppgiftskraven i bilaga III till direktiv 91/414/EEG avseende ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet.

Artikel 2

Den rapporterande medlemsstaten ska göra en noggrann granskning av den dokumentation som avses i artikel 1 och överlämna resultatet av granskningen till kommissionen, tillsammans med eventuella rekommendationer om huruvida det verksamma ämne som avses i artikel 1 bör införas i bilaga I till direktiv 91/414/EEG och eventuella villkor för detta, så snart som möjligt och senast den 28 februari 2012.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EGT L 230, 19.8.1991, s. 1.

---

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/44

---

BESLUT AV EFTAS ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET

nr 305/09/KOL

av den 8 juli 2009

om elförsäljningsavtalet mellan Notoddens kommun och Becromal Norway AS

(Norge)

EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR FATTAT DETTA BESLUT (1)

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (2), särskilt artiklarna 61–63 och protokoll 26,

med beaktande av avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (3), särskilt artikel 24,

med beaktande av artikel 1.3 i del I och artiklarna 4.2, 4.4 och 7.2 i del II i protokoll 3 till övervakningsavtalet (4),

efter att i enlighet med nämnda artiklar (5) ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I.   SAKFÖRHÅLLANDEN

1.   Förfarande

Övervakningsmyndighetens beslut nr 718/07/KOL om att inleda ett formellt granskningsförfarande offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning och i EES-supplementet till denna (6). Övervakningsmyndigheten uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter. Den mottog dock inga synpunkter från berörda parter. Genom en skrivelse av den 4 februari 2008 (diarienr 463572) lämnade de norska myndigheterna synpunkter på beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande.

Genom en skrivelse av den 21 maj 2008 begärde stödmottagaren, Becromal Norway AS, ett möte med övervakningsmyndigheten. Ett möte hölls i myndighetens lokaler den 11 juni 2008. Vid mötet tog representanter för Becromal bland annat upp ett annat avtal mellan Notoddens kommun och Becromal som rör myndighetens användning av avloppsvatten från det kraftverk som drivs av Becromal (diarienr 482695).

2.   Beskrivning av den granskade åtgärden

Notodden är en kommun i Telemark fylke i sydöstra Norge. Kommunen är belägen där två floder mynnar ut i sjön Heddalsvatnet och har stora vattenkraftsresurser inom kommungränserna.

Kommunen är därför berättigad att varje år erhålla en viss volym av så kallad koncessionskraft från koncessionshavare för vattenfallsexploatering. Systemet med koncessionskraft regleras i avsnitt 2.12 i industrikonsesjonsloven och avsnitt 12.15 i vassdragsreguleringsloven (7). Enligt dessa likalydande bestämmelser har de fylken och kommuner där kraftverket ligger rätt att erhålla upp till 10 procent av kraftverkets årliga produktion till ett pris som fastställs av staten. Vid koncessioner som beviljats före 1959, som till exempel koncessionen i föreliggande fall, baseras priset på kraftverkets så kallade individuella kostnader, såvida man inte har kommit överens om ett lägre pris (8). Priset på koncessionskraft är således i regel lägre än marknadspriset.

Varje kommuns rätt till koncessionskraft avgörs av kommunens allmänna elektricitetsbehov. Enligt Norges vassdrags- og energidirektorat omfattar detta elkraft till industrin, jordbruket och hushållen, men inte elkraft till energiintensiva industrier och träförädling (9). Från och med 1988 har Notoddens kommun haft rätt till omkring 3,9 GWh från vattenfallet Sagafoss i Notodden, vilket tycks ha utökats till 7,114 GWh 2002 (10).

Utöver den koncessionskraft som kommunen har haft rätt till enligt koncessionskraftslagstiftningen tycks Notoddens kommun ha haft egen nyttjanderätt till vattenfallet Sagafoss i Notodden. Denna nyttjanderätt utnyttjades av Tinfos AS och inte av kommunen själv. I gengäld hade kommunen rätt till ytterligare volymer elkraft från kraftverket. Handelsförbindelserna mellan Notodden och Tinfos regleras för närvarande enligt ett avtal som ingicks den 15 augusti 2001 (11). Enligt avtalet hade kommunen fram till den 31 mars 2006 rätt att köpa 30 GWh per år, inklusive 3,9 GWh koncessionskraft, från Tinfos AS. Priset var fastställt till 13,5 öre/kWh både för koncessionskraft och för ytterligare volymer. Efter den 31 mars 2006 har kommunen endast haft rätt att köpa den volym som utgör koncessionskraft och kommunens pris för att köpa koncessionskraft har gällt sedan dess.

Enligt den rättsliga grunden för kommunens rätt till koncessionskraft som nämndes ovan får kommunerna sälja denna koncessionskraft hur de vill, utan hänsyn till att den volym de har rätt till beräknas utifrån deras allmänna elektricitetsbehov. Det finns således ingenting som hindrar kommunerna från att sälja denna elkraft till energiintensiva industrier eller till någon annan industri i kommunen.

Mot bakgrund av detta ingick kommunen den 10 maj 2002 ett avtal (12) med aluminiumfolietillverkaren Becromal om återförsäljning av kraftvolymer som den var berättigad till enligt avtalet med Tinfos. Avtalet har retroaktiv verkan och reglerar således även de kraftvolymer som sålts till Becromal från den 14 maj 2001 till den dag avtalet undertecknades. De avtalade volymerna tycks motsvara dem som anges i kommunens avtal med Tinfos till och med den 31 mars 2007, dvs. 14,4794 GWh under perioden 14 maj 2001–31 december 2001, 30 GWh per år under 2002–2005, 7,397 GWh under perioden 1 januari 2006–31 mars 2006 och slutligen en option för Becromal att köpa kommunens koncessionskraft under perioden 1 april 2006–31 mars 2007. Priserna motsvarar även dem som anges i kommunens avtal med Tinfos, dvs. 13,5 öre/kWh fram till den 31 mars 2006, och, från den 1 april 2006 till den 31 mars 2007, villkoren för Notoddens kommuns köp av elkraften vid den tidpunkten.

Becromal valde att köpa koncessionskraft under perioden 1 april 2006–31 mars 2007 (13). Notoddens kommun har förklarat att den för perioden april–juni 2006 betalade 15,21 öre/kWh för koncessionskraften och sålde den vidare till Becromal till samma pris. Under juli–december 2006 betalade kommunen 11,235 öre/kWh och sålde elkraften vidare till Becromal för 15,21 öre/kWh. Under januari–mars 2007 betalade kommunen 10,425 öre/kWh och sålde för 14,20 öre/kWh (14).

Genom en skrivelse av den 4 mars 2007 (15) ansökte Becromal om en förlängning av energiköpsavtalet. Man frågade också om volymerna kunde utökas i avtalet. Den 30 april 2007 svarade kommunen på ansökan och erbjöd Becromal att köpa kommunens koncessionskraft för 20 öre/kWh (vilket sägs motsvara spotpriset på den nordiska elbörsen Nord Pool i maj 2007) under perioden 1 april–31 december 2007, och därefter ett treårigt avtal till priset 26,4 öre/kWh under perioden 1 januari 2008–31 december 2010. Kommunen förklarade också att volymen koncessionskraft från och med den 1 april 2007 skulle vara 7,113 GWh.

Den 30 juni 2007 svarade Becromal att man accepterade de priser som erbjudits för de sista nio månaderna av 2007. Däremot tackade man nej till erbjudandet för perioden 2008–2010 eftersom man ansåg att priset var för högt. Genom en skrivelse av den 4 juli svarade kommunen att den mot bakgrund av Becromals skrivelse ansåg att ett avtal hade kommit till stånd om kraftvolymerna för 2007. Kommunen skulle således återkomma inom kort med ett utkast till ett avtal. När det gäller perioden 2008–2010 höll kommunen fast vid sin tidigare ståndpunkt att avtalet måste vara på marknadsvillkor (16). Kommunen har senare bekräftat att man ännu inte har ingått något formellt avtal. Man har inte heller fört några förhandlingar om perioden efter den 1 januari 2008 (17).

3.   Synpunkter från de norska myndigheterna

De norska myndigheterna har lämnat sina synpunkter genom att vidarebefordra en skrivelse från Notoddens kommun.

Kommunen hävdar först och främst att marknadspriset för långvariga OTC-avtal på Nord Pool i själva verket var ungefär detsamma som det pris som Notoddens kommun och Becromal kommit överens om. Enligt tabellen över elpriser på grossistmarknaden och koncessionskraft 1994–2007 (öre/kWh) på norska Statistisk sentralbyrås webbplats (18) var genomsnittspriset i avtal som löper på 1–5 år under 2001 13,6 öre/kWh, medan det pris som Notodden och Becromal kommit överens om var 13,5 öre/kWh.

Kommunen konstaterar att avtalspriset och priset i tabellen från Statistisk sentralbyrå båda är betydligt lägre än Nord Pools spotpris. Kommunen påpekar därför att skillnaden mellan Becromals pris och marknadspriset på 17,5 miljoner norska kronor, som nämns i en skrivelse från kommunen till företaget och i beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande, i själva verket avser skillnaden mellan det överenskomna priset och spotpriset.

När det gäller det relevanta riktpriset menar kommunen att avtalspriset bör jämföras med det pris som gäller vid OTC-avtal och inte med spotpriset. Även om kommunen skulle kunna ha sålt de kraftvolymer som den köpt enligt avtalet på spotmarknaden, och därmed potentiellt ha fått ett högre pris, menar man att detta skulle ha utsatt kommunen för en betydande finansiell risk. Risken kommer av kommunens rättighet och skyldighet att köpa 30 GWh per år från Tinfoss till ett pris på 13,5 öre/kWh fram till den 31 mars 2006. Det innebär att kommunen skulle drabbas av förlust om spotpriset under denna period skulle sjunka till under 13,5 öre/kWh. De norska myndigheterna beskriver avtalet med Becromal som ett back-to-back-avtal som är avsett att skydda kommunen mot finansiell förlust.

II.   BEDÖMNING

1.   Förekomst av statligt stöd

1.1   Statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet och myndighetens tvivel i beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande

Med statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet avses följande:

Av denna bestämmelse framgår att för att statligt stöd ska föreligga enligt EES-avtalet måste stödet beviljas med hjälp av statliga medel, det måste ge mottagaren en selektiv ekonomisk fördel, mottagaren måste vara ett företag enligt EES-avtalet och stödet måste ha förutsättning att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna.

I beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande ansåg övervakningsmyndigheten att avtalet mellan Notoddens kommun och Becromal skulle ge Becromal en selektiv fördel, och därmed utgöra stöd, om det pris som parterna kommit överens om inte motsvarade marknadspriset. Övervakningsmyndigheten menade att det fanns fakta i ärendet som tydde på att avtalspriset kan ha varit lägre än marknadspriset. Först och främst påpekade övervakningsmyndigheten att priset i kommunens elförsäljningsavtal med Becromal återspeglade kommunens eget inköpspris enligt avtalet med Tinfos. Eftersom priset i sin tur delvis baserades på priset på koncessionskraft och delvis utgjorde kompensation till kommunen för att Tinfos använt kommunens nyttjanderätt till vattenfallet var det sannolikt betydligt lägre än marknadspriset.

Övervakningsmyndigheten påpekade att priset verkade lågt jämfört med andra avtal som ingåtts runt samma tidpunkt. Slutligen hänvisade kommunen till sitt eget uttalande om att avtalet kan ha besparat Becromal 17,5 miljoner norska kronor jämfört med marknadspriset.

1.2   Förekomsten av en fördel enligt artikel 61.1 i EES-avtalet

För att detta villkor ska vara uppfyllt måste åtgärderna ge Becromal fördelar som innebär att företaget slipper kostnader som det normalt skulle ha haft. Så är fallet när ett offentligt organ inte fastställer en energitaxa som en vanlig ekonomisk aktör utan använder den för att ge energikonsumenterna ekonomiska fördelar (19). I det aktuella fallet skulle en fördel föreligga om elpriset i avtalet mellan Becromal och Notoddens kommun är lägre än marknadspriset. I så fall skulle åtgärden även vara selektiv eftersom den enbart gynnar Becromal.

1.2.1   Underlag för att fastställa marknadspriset

Övervakningsmyndigheten konstaterar preliminärt att ovannämnda kostnadsbaserade prismekanism i avtalet ger upphov till antagandet att det föreligger en ekonomisk fördel. Priserna på koncessionskraft som kommunerna har rätt att köpa enligt ovannämnda lagstiftning skulle i de allra flesta fall vara betydligt lägre än marknadspriset. Detta antagande är dock inte tillräckligt för att dra slutsatsen att det föreligger en ekonomisk fördel. Man måste visa att priset faktiskt var lägre än marknadspriset för ett liknande avtal som det mellan Notodden och Becromal.

För att fastställa marknadspriset måste övervakningsmyndigheten bedöma vilket pris som hade varit godtagbart för en privat investerare i en marknadsekonomi. I beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande nämnde övervakningsmyndigheten att det skilde 17,5 miljoner norska kronor mellan det pris man betalat och marknadspriset. De norska myndigheterna klargjorde i sina synpunkter på beslutet att det rörde sig om skillnaden mellan priset på spotmarknaden och avtalspriset. Här rör det sig om ett bilateralt avtal med en löptid på fem år och det är därför inte säkert att avtalspriset är jämförbart med priserna på spotmarknaden eftersom de speglar elförsäljningen på elbörsen Nord Pool. På Nord Pools elspotmarknad köps och säljs det dagligen timbaserade elavtal som levereras nästkommande dygn (20). Avtalens löptid och villkoren för handeln med dessa skiljer sig således avsevärt från det aktuella avtalet.

Det som bör undersökas är om en privat investerare i en marknadsekonomi skulle ha valt att ingå ett långvarigt bilateralt avtal till samma pris och samma villkor som i det aktuella avtalet. Övervakningsmyndigheten kan i sin bedömning inte ersätta kommunens affärsmässiga bedömning med sin egen, vilket innebär att kommunen, som säljare av elen, måste ha ett stort utrymme för att göra en egen bedömning. Det skulle endast räknas som statligt stöd i de fall där det inte finns någon annan trolig förklaring till myndighetens val av avtal (21). Eftersom det finns en marknad för långvariga bilaterala avtal och ett marknadspris kan fastställas måste det antas att marknadsinvesterare, beroende på omständigheterna, kan föredra sådana avtal framför försäljning till spotpris, även om det skulle kunna innebära en högre vinst att sälja kraftvolymerna på elbörsen (och därmed erhålla spotpriset). Det kan finnas ett antal rimliga affärsmässiga skäl att föredra en enda stabil köpare i stället för de fluktuerande priserna på elbörsen under en viss tid, till exempel riskminskning och förenklad administration.

Mot bakgrund av detta konstaterar övervakningsmyndigheten att avtalspriset bör jämföras med genomsnittspriset för andra avtal av samma typ, som ingåtts till liknande villkor och med samma löptid, vid ungefär samma tidpunkt. Övervakningsmyndigheten observerar särskilt att det som bör undersökas är det marknadspris som rimligen kunde förväntas vid tidpunkten när avtalet ingicks, inte den senare prisutvecklingen på marknaden under avtalets löptid.

1.2.2   Marknadspriser för långvariga bilaterala avtal

För att fastställa marknadspriset för långvariga bilaterala avtal vid den tidpunkt när avtalet ingicks har de norska myndigheterna i sina synpunkter på beslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande lämnat statistik från Statistisk sentralbyrå om elpriserna på grossistmarknaden och koncessionskraft under åren 1994–2005 (dåvarande tabell 24 från Statistisk sentralbyrå, numera 23).

Tabell 23

Elpriser på grossistmarknaden och koncessionskraft, 1994–2007, öre/kWh  (22)

	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007
Bilaterala avtal, totalt	13,2	14,4	16	17,1	13,5	13,2	12,5	14,7	16,5	21,9	18,9	19,1	26,4	24,1
Avtal med en löptid på upp till 1 år	11,9	14,7	17,2	19,6	15,1	13,4	12,5	18,4	20,5	29,2	23,8	23,6	36	24,2
Avtal med en löptid på 1–5 år	14,2	15,6	16,8	18,7	14,9	15,6	15,2	13,6	17,3	21	18,8	18,5	23,7	31
Avtal med en löptid på över 5 år	13,5	12,7	14	13,7	11,2	11	10,7	10,5	10,4	12,4	12,4	12,1	20,6	15,5
Marknadskraft, totalt	17,3	12,3	25,4	14,2	12,1	11,7	11	19	21,6	30,8	23,8	24,7	39,5	24,3
Elspotmarknaden	18,2	11,3	25,4	14,3	12,1	11,7	11	18,8	21,6	30,8	24,9	24,7	39,6	24,3
Reglerade elmarknaden	17,3	14,8	25,3	13,6	12,1	11,8	10,3	19,1	20,8	30,5	23,8	24,3	38,4	24,4
Koncessionskraft	9,8	9,4	10,4	10,9	9,1	10	9,3	10	9,7	8,7	7,6	7,5	6,8	7,6

Tabellen visar att genomsnittspriset per kWh i bilaterala avtal med en löptid på 1–5 år var 13,6 öre 2001 och 17,3 öre 2002. Priserna i avtal med en löptid på över fem år var 10,5 öre och 10,4 öre. Övervakningsmyndigheten har begärt uppgifter från Statistisk sentralbyrå om de avtal som statistiken bygger på. Enligt Statistisk sentralbyrå bygger priserna i tabellen på gällande grossistavtal under det aktuella året, inklusive avtal som ingåtts tidigare men som fortfarande var i kraft. Vidare finns avtal med slutanvändare inte med i tabellen (23). Statistisk sentralbyrå har också lämnat en teknisk förklaring till de uppgifter som man utgått från till de norska myndigheterna (24).

Övervakningsmyndigheten har också hittat annan relevant statistik i Statistisk sentralbyrås databas, framför allt tabell 7 över tidsserier för kvartalsvisa och årliga elpriser på grossistmarknaden, exklusive skatt:

Tabell 7

Tidsserier för kvartalsvisa och årliga elpriser på grossistmarknaden, exklusive skatt  (25)

	1 2001	2 2001	3 2001	4 2001	1 2002	2 2002	3 2002	4 2002	1 2003	2 2003	3 2003	4 2003
Elförsäljning	24,3	17	15,8	16,1	16,9	13	14,2	25,6	29,2	20,7	23,8	25,4
Fastprisavtal, full brukstid	13,7	12,1	13,6	17,4	16,1	14,6	12,6	11,2	23,7	10,7	10,9	11,1
Fastprisavtal, fri tid	21,5	19,8	17,9	17,8	18,7	15,9	14,4	20,6	26,1	22,1	28,1	24,4
Tillgång till elektricitet	21,5	15,8	14,7	15	14,3	11,5	12,6	22,6	28,3	21,1	21,1	21,9
Nya fastprisavtal (som ingåtts de senaste tre månaderna före mätveckan)	13,8	15,6	—	—	—	—	—	—	—	—	—	33,1

	1 2004	2 2004	3 2004	4 2004	1 2005	2 2005	3 2005	4 2005	1 2006	2 2006	3 2006	4 2006
Elförsäljning	21,2	19,2	21,3	19,9	18,9	23,4	22,6	21,6	30,7	25,5	44,1	38,2
Fastprisavtal, full brukstid	17,8	10,9	16	11	12,1	11,9	11,1	10,5	10,7	10,7	10,5	13,8
Fastprisavtal, fri tid	20,7	21,5	23,2	20,7	22,6	21,6	17,9	20,3	26,9	21,9	36,7	33
Tillgång till elektricitet	19,6	17,3	19,7	19,1	16,8	22,8	22	18,6	29	26,2	42,7	36,7
Nya fastprisavtal (som ingåtts de senaste tre månaderna före mätveckan)	—	25,5	—	18,9	23,2	—	—	—	33,5	—	—	—

Utifrån formuleringen i avtalet (26) tycks avtalet mellan Notoddens kommun och Becromal vara ett så kallat avtal med full brukstid, dvs. ett avtal om att leverera en viss mängd el varje minut under avtalets hela löptid (27). I fastprisavtal med full brukstid (rad två i tabellen ovan) var genomsnittspriset 12,1 öre/kWh den 14 maj 2001 eller 14,6 öre/kWh den 10 maj 2002.

Den sista raden i tabellen visar dessutom priserna i nya fastprisavtal som ingåtts de senaste tre månaderna före mätveckan. Det visar sig att priset under andra kvartalet 2001 var 15,6 öre/kWh medan det inte verkar finnas några prisuppgifter för andra kvartalet 2002. Uppgifterna omfattar både avtal med full brukstid och fri tid.

Övervakningsmyndigheten har också samlat in statistik från Nord Pool. Nord Pools statistik visar genomsnittspriset per datum för ettåriga finansiella avtal på elbörsen. Priserna avser priset på finansiella avtal den aktuella dagen. Den 14 maj 2001 var priset för de berörda avtalstyperna 18,4 öre/kWh, 17,413 öre/kWh och 17,75 öre/kWh (28).

Slutligen tar Statistisk sentralbyrå även fram statistik över elpriser till de slutliga elkonsumenterna (29). Övervakningsmyndigheten anser dock att denna statistik inte är särskilt relevant för avtalet i fråga, eftersom priserna för energiintensiva industrier, enligt Statistisk sentralbyrå, troligtvis omfattar långvariga statligt subventionerade avtal som ingåtts innan EES-avtalet trädde i kraft. Dessa priser är därför betydligt lägre än ovannämnda grossistpriser (30).

1.2.3   Prisstatistikens relevans för att fastställa marknadspriset för avtalet med Becromal

Avtalet mellan Notodden och Becromal måste noggrant granskas för att fastställa vilka prisuppgifter som är mest jämförbara.

Avtalet undertecknades den 10 maj 2002 men har retroaktiv verkan från den 14 maj 2001 när leveranserna påbörjades. Det kan således diskuteras om de relevanta riktpriserna är de priser som gällde den 10 maj 2002 eller dem som gällde den 14 maj 2001. Till att börja med förefaller det korrekt att titta på det datum då avtalet ingicks, eftersom det är då som parterna utifrån den förväntade framtida marknadsutvecklingen fastställer priset och andra avtalsvillkor. När avtalet har retroaktiv verkan som i det här fallet måste det dock ha funnits någon form av indirekt överenskommelse om pris och andra avtalsvillkor från och med när elleveranserna påbörjades. Övervakningsmyndigheten anser därför att man inte bara bör ta hänsyn till de priser som gällde när avtalet undertecknades utan även den allmänna prisutvecklingen runt den tidpunkt när leveranserna påbörjades och avtalet undertecknades.

För det andra bör det påpekas att riktpriset helst bör baseras på avtal av liknande typ och med liknande löptid. Det skulle innebära fastprisavtal med full brukstid och med en löptid på ungefär fem år. Dessutom bör riktpriset helst baseras på statistik över avtal som ingåtts 2001–2002, inte avtal som redan var i kraft vid den tidpunkten.

Mot bakgrund av detta bör man för det första observera att priserna från Nord Pool verkar vara mindre relevanta eftersom de avser priserna i finansiella avtal med en löptid på ett år. Finansiella avtal gäller inte fysiska kraftvolymer utan garanterar köparen en viss kraftvolym till ett avtalat pris under en viss period i framtiden. Elkraften måste fysiskt handlas på spotmarknaden innan avtalet ingås. Finansiella avtal ingås som en prissäkerhetsåtgärd för framtida kraftbehov (31). Dessa avtal köps och säljs således på andra villkor och de måste ses som en annan produkt än det aktuella avtalet som rör en fysisk kraftvolym från ett visst kraftverk. Övervakningsmyndigheten anser därför att det inte är säkert att priserna på den finansiella marknaden är direkt jämförbara med de priser som Becromal och Notoddens kommun kommit överens om.

I tabell 24 visas priserna för alla avtal som var i kraft det aktuella året. Samma sak gäller priserna för avtal med full brukstid i tabell 7 (tidsserier för kvartalsvisa och årliga elpriser på grossistmarknaden, exklusive skatt, öre/kWh). Det pris som Becromal betalat bör helst jämföras med priser i avtal som ingåtts 2001, inte priser i alla avtal som var i kraft vid den tidpunkten. Övervakningsmyndigheten har dock inte fått ta del av den typen av uppgifter. Priserna för nya fastprisavtal som ingåtts de senaste tre månaderna (sista raden i tabell 7) återspeglar priserna i nya avtal. I den här statistiken skiljer man inte mellan avtal med full brukstid och fri tid. Eftersom priserna i avtal med full brukstid i regel anses vara något lägre än priserna i avtal med fri tid på andra ställen i tabellen är priserna i nya avtal troligtvis också något lägre om avtalen med full brukstid hade angetts separat. Vidare tycks Statistisk sentralbyrå inte ha tillräckliga prisuppgifter för den här typen av avtal från tredje kvartalet 2001 till tredje kvartalet 2003, eftersom det inte finns några uppgifter för den perioden i tabellen.

Sammanfattningsvis konstaterar övervakningsmyndigheten att ingen av prisuppgifterna i statistiken lämpar sig för att korrekt fastställa marknadspriset i den typ av avtal som ingåtts vid den aktuella tidpunkten. Samtidigt gäller priserna för bilaterala avtal på 1-5 år (32) i tabell 24, priserna för fastprisavtal med full brukstid i tabell 7, och priserna för nya fastprisavtal i samma tabell, samma eller liknande typ av avtal. De är därför relevanta för att fastställa marknadspriset för Becromals avtal. Sammantaget kan dessa prisuppgifter ge ett prisintervall som övervakningsmyndigheten anser kan ge en god indikation om marknadspriset.

I tabell 24 var priserna i avtal på 1–5 år som var i kraft under 2001 och 2002 13,6 öre/kWh respektive 17,3 öre/kWh. Priserna i avtal med en löptid på över fem år var 10,5 öre/kWh och 10,4 öre/kWh. Tabell 7 visar att priserna i fastprisavtal med full brukstid som var i kraft under andra kvartalet 2001 och 2002 var 12,1 öre/kWh respektive 14,6 öre/kWh. Slutligen var priset i nya fastprisavtal som ingåtts under andra kvartalet 2001 15,6 öre/kWh. Priserna skiljer sig något åt och kan knappast jämföras direkt. Det förefaller dock som om priset i Becromals avtal, 13,5 öre/kWh, ligger inom det prisintervall som kan fastställas utifrån dessa prisuppgifter. Det verkar också ha förekommit viss osäkerhet på marknaden med tanke på de stora skillnader som förekommer i vissa prisuppgifter från ett kvartal till nästa (se tabell 7).

För att övervakningsmyndigheten ska anse att priset i avtalet gav Becromal en fördel enligt reglerna om statligt stöd måste den konstatera att priset avviker väsentligt från det fastställda marknadspriset (33). Som beskrivits ovan går det inte att fastställa något exakt marknadspris för avtalet vid tidpunkten när avtalet ingicks. Den allmänna prisbilden under den aktuella perioden, och framför allt priset för grossistavtal på 1–5 år under 2001 (13,6 öre/kWh, tabell 23), priset för fastprisavtal med full brukstid under andra kvartalet 2001 (12,1 öre/kWh, tabell 7) och nya fastprisavtal som ingåtts under andra kvartalet 2001 (15,6 öre/kWh, tabell 7), ger en god indikation om inom vilket intervall marknadspriset ligger. Som förklarats ovan var priset i avtal med en löptid på över fem år 10,5 öre/kWh under 2001. I det ursprungliga avtalet var det avtalade priset 13,5 öre/kWh. Mot bakgrund av ovannämnda allmänna prisutveckling under den aktuella perioden, och framför allt de priser som verkar mest jämförbara, anser övervakningsmyndigheten att avtalspriset inte tycks skilja sig tillräckligt från det förmodade marknadspriset för att den ska dra slutsatsen att avtalet gav Becromal en ekonomisk fördel.

När det gäller förlängningen av avtalet är övervakningsmyndigheten införstådd med att klausul 7 i det ursprungliga avtalet ger Becromal laglig rätt att förlänga avtalet från den 1 april 2006 till den 31 mars 2007 enligt villkoren i klausulen. Klausulen fanns med i det ursprungliga avtalet och blev bindande för parterna 2001–2002. Som ett alternativ kunde parterna ha valt att ingå ett avtal på sex år i stället för fem år till priset av 13,5 öre/kWh. Därmed konstaterar övervakningsmyndigheten att priset under den förlängda avtalsperioden bör bedömas som en del av det ursprungliga avtalet, dvs. med hänvisning till marknadspriset för långvariga, bilaterala avtal som ingåtts 2001–2002. Som konstaterats ovan var priserna under den förlängda avtalsperioden 15,21 öre/kWh och 14,20 öre/kWh beroende på säsong. Eftersom dessa priser är högre än priset i det ursprungliga avtalet på 13,5 öre/kWh skiljer de sig, enligt resonemanget ovan, inte tillräckligt från ett rimligt marknadspris för att det ska föreligga en ekonomisk fördel.

Under dessa omständigheter drar övervakningsmyndigheten slutsatsen att Becromals avtal inte ger Becromal någon fördel enligt artikel 61.1 i EES-avtalet.

2.   Slutsats

På grundval av bedömningen ovan anser övervakningsmyndigheten att avtalet mellan Notoddens kommun och Becromal Norway AS under perioden 14 maj 2001–31 mars 2006, samt den förlängda avtalsperioden 1 april 2006–31 mars 2007, inte utgör statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Eftas övervakningsmyndighet anser att det avtal mellan Becromal Norway AS och Notoddens kommun som var i kraft under perioden 14 maj 2001–31 mars 2006, och som förlängdes fram till och med den 31 mars 2007, inte utgör statligt stöd enligt artikel 61 i EES-avtalet.

Artikel 2

Beslutet riktar sig till Konungariket Norge.

Artikel 3

Endast den engelska texten är giltig.

---

(1)  Nedan kallad övervakningsmyndigheten.

(2)  Nedan kallat EES-avtalet.

(3)  Nedan kallat övervakningsavtalet.

(4)  Nedan kallat protokoll 3.

(5)  EUT C 96,17.4.2008, s. 21, och EES-supplement nr 20, 17.4.2008, s. 36.

(6)  EUT C 96, 17.4.2008, s. 21, och EES-supplement nr 20, 17.4.2008, s. 36.

(7)  Bestämmelserna lyder enligt följande: Det ska i koncessionen fastställas att koncessionsinnehavaren till de kommuner och fylkeskommuner som kraftverket ligger i ska avstå upp till 10 procent av den för varje vattenfall förvärvade ökningen av vattenkraften, beräknad enligt reglerna i asnitt 11.1, jfr avsnitt 2 tredje stycket. Den avstådda volymen och fördelningen av denna avgörs av ansvarigt departement på grundval av fylkets eller kommunens allmänna elektricitetsbehov. Fylket eller kommunen får använda elkraften efter eget gottfinnande. Priset på elkraften (för kommunen) fastställs utifrån genomsnittskostnaden för ett representativt antal vattenkraftverk i hela landet. Skatter som beräknas utifrån kraftproduktionens överskott utöver normalavkastningen ingår inte i kostnadsberäkningen. Departementet ska varje år fastställa priset på den elkraft som levereras vid kraftstationens anläggning för utgående ledningar. Bestämmelserna i första och tredje punkten gäller inte för koncessioner som var i kraft innan lag nr 2 av den 10 april 1959 trädde i kraft.

(8)  Kraftverkets ”individuella kostnader” beräknas enligt gällande bestämmelser före 1959. Enligt dessa bestämmelser beräknas det individuella självkostnadspriset som kraftverkets produktionskostnader, inklusive 6 procents ränta på de ursprungliga kostnaderna, plus ett tillägg på 20 procent, dividerat med den genomsnittliga årsproduktionen under perioden 1970–1999. Se så kallat KTV-notat nr 53/2001 av den 24 augusti 2001, diarienr 455241.

(9)  KTV-notat nr 53/2001 ovan.

(10)  Se Norges svar på fråga 4 i den andra begäran om upplysningar, diarienr 449660.

(11)  Bilaga till diarienr 449660.

(12)  Bilaga till Norges svar av den 9 juli 2007, diarienr 428860.

(13)  Övervakningsmyndigheten har inte någon kopia av denna förlängning av avtalet.

(14)  Diarienr 521513, e-postbrev av den 11 juni 2009.

(15)  Bilaga till Norges svar av den 9 juli 2007, diarienr 428860.

(16)  Se bilagorna till Norges svar av den 9 juli 2007, diarienr 428860.

(17)  Se Norges svar på övervakningsmyndighetens andra begäran om upplysningar, diarienr 449660.

(18)  Se den uppdaterade tabellen på http://www.ssb.no/english/subjects/10/08/10/elektrisitetaar_en/tab-2008-05-30-23-en.html.

(19)  Se de förenade målen 67/85, 68/85 och 70/85 Kwekerij Gebroeders van der Kooy BV m.fl. mot kommissionen, REG 1988, s. 219, punkt 28.

(20)  Närmare upplysningar finns på http://www.nordpoolspot.com/trading/The_Elspot_market/

(21)  Se myndighetens riktlinjer om tillämpningen av bestämmelser om statligt stöd på offentliga företag inom tillverkningssektorn, punkt 5.1 och 5.3.

(22)  http://www.ssb.no/english/subjects/10/08/10/elektrisitetaar_en/tab-2009-05-28-23-en.html

(23)  Diarienr 495870.

(24)  Diarienr 503107, Redegjørelse SSB.

(25)  Endast de kolumner och rader som innehåller de mest relevanta priserna och tidsperioderna har tagits med här. Hela tabellen finns på http://www.ssb.no/english/subjects/10/08/10/elkraftpris_en/arkiv/tab-2009-04-06-07-en.html.

(26)  I klausul 2 i avtalet fastställs det att kraftvolymerna ska fördelas jämnt över varje år så att samma effekt tas ut vid varje givet tillfälle under varje kalenderår.

(27)  Diarienr 521166, e-postbrev från Statistisk sentralbyrå av den 5 juni 2009. Motsatsen till avtal med full brukstid är avtal med fri tid, dvs. avtal där användaren kan välja hur mycket elkraft som tas ut vid varje tillfälle.

(28)  Diarienr 521164 och 521163.

(29)  Se tabell 19 över viktade genomsnittspriser för elkraft och näthyra, exklusive moms, 1997–2007, öre/kWh, http://www.ssb.no/english/subjects/10/08/10/elektrisitetaar_en/tab-2009-05-28-19-en.html.

(30)  Diarienr 495870, e-postbrev från Statistisk sentralbyrå av den 8 oktober 2008.

(31)  Den finansiella elkraftmarknadens främsta kännetecken beskrivs på Nord Pools webbplats: http://www.nordpoolspot.com/en/PowerMaket/The-Nordic-model-for-a-liberalised-power-market/The-financial-market/

(32)  Avtalet har en löptid på nästan sex år, inklusive förlängningen av avtalet. Övervakningsmyndigheten utgår dock ifrån att avtalet ändå är mer jämförbart med andra avtal på 1–5 år, eftersom alla avtal med en löptid på över fem år har slagits samman till samma grupp, inklusive avtal med en mycket lång löptid (t.ex. över 20 år).

(33)  Se förstainstansrättens uttalanden i mål om försäljning av fastigheter: Mål T-274/01, Valmont, REG 2004, s. II-3145, punkt 45, och de förenade målen T-127/99, T-129/99 och T-148/99, Diputación Foral de Alava, REG 2002, s. II-1275, punkt 85 (har inte överklagats på den punkten).

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/52

---

Rättelse till kommissionens förordning (EU) nr 143/2011 av den 17 februari 2011 om ändring av bilaga XIV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach)

( Europeiska unionens officiella tidning L 44 av den 18 februari 2011 )

På sidan 5 och 6 ska bilagan ersättas med följande:

---

(1)  Datum enligt artikel 58.1 c ii i förordning (EG) nr 1907/2006.

(2)  Datum enligt artikel 58.1 c i i förordning (EG) nr 1907/2006.” ”

---

24.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 49/53

---

Rättelse till kommissionens förordning (EU) nr 144/2011 av den 17 februari 2011 om ändring av förordning (EU) nr 206/2010 om fastställande av förteckningar över tredjeländer, områden eller delar därav från vilka det är tillåtet att föra in vissa djur och färskt kött till Europeiska unionen samt kraven för veterinärintyg

( Europeiska unionens officiella tidning L 44 av den 18 februari 2011 )

På sidan 17, tabellen i punkt 2 i bilagan, raden ”BW – Botswana”, åttonde kolumnen, ska det

i stället för:

”[datum för tillämpning av denna förordning]”

vara:

”18 februari 2011”.

---