24.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 250/1

24.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 250/5

(1)

I kommissionens förordning (EU) nr 774/2010 av den 2 september 2010 om fastställande av riktlinjer för kompensationsmekanism mellan systemansvariga för överföringsnäten och för införande av gemensamma regler för elöverföringsavgifter (2) fastställs en mekanism för kompensation till systemansvariga för överföringssystem för kostnader som uppstår till följd av att de överför gränsöverskridande flöden av el och för gemensamma regler för överföringsavgifter. Den förordningen upphör emellertid att gälla den 2 mars 2011.

(2)

För att kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för överföringssystemen ska kunna genomföras kontinuerligt bör nya riktlinjer, enligt artikel 18.1 och 18.2 i förordning (EG) nr 714/2009, antas som återspeglar den institutionella ram som fastställs i den förordningen. I synnerhet bör den byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (nedan kallad byrån) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 (3) vara ansvarig för att övervaka genomförandet av kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för överföringssystemen.

(3)

Bindande riktlinjer för inrättandet av en kompensationsmekanism mellan systemansvariga för överföringssystemen bör skapa en fast grund för hur kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för överföringssystemen ska fungera och för rättvis kompensation till systemansvariga för överföringssystem för kostnader som uppstår till följd av att de överför gränsöverskridande flöden av el.

(4)

Systemansvariga för överföringssystem från tredjeländer eller från områden som har ingått avtal med unionen som innebär att de har antagit och tillämpar unionens lagstiftning på elområdet bör tillåtas att delta i kompensationsmekanismen för överföringssystemen på samma villkor som systemansvariga för överföringssystem i medlemsstaterna.

(5)

Det är lämpligt att tillåta systemansvariga för överföringssystem i tredjeländer, som inte har ingått avtal med unionen som innebär att de har antagit och tillämpar unionens lagstiftning på elområdet, att ingå flerpartsavtal med systemansvariga för överföringssystem i medlemsstaterna som gör det möjligt för alla parter att på ett rättvist sätt få kompensation för kostnader som uppstår till följd av att de överför gränsöverskridande flöden av el.

(6)

Systemansvariga för överföringssystem bör kompenseras för energiförluster som uppstår på grund av att de överför gränsöverskridande flöden av el. Sådan kompensation bör baseras på en uppskattning av vilka förluster som skulle ha uppstått om ingen överföring av el hade ägt rum.

(7)

En fond bör inrättas för att kompensera systemansvariga för överföringssystem för kostnaderna i samband med att infrastruktur görs tillgänglig för överföring av gränsöverskridande flöden av el. Fondens värde bör fastställas på grundval av en unionsövergripande bedömning av de långsiktiga genomsnittliga faktiska kostnaderna för att göra infrastruktur tillgänglig för överföring av gränsöverskridande flöden av el.

(8)

Den unionsövergripande bedömningen av den infrastruktur för elöverföring som är förknippad med att underlätta gränsöverskridande flöden av el bör göras av byrån, som är det organ som samordnar de tillsynsmyndigheter som har en liknande uppgift på nationell nivå.

(9)

Systemansvariga för överföringssystem i tredjeländer bör ha samma kostnader för användningen av unionens överföringssystem som systemansvariga för överföringssystem i medlemsstaterna.

(10)

Skillnader i de avgifter som elproducenter får betala för tillgång till överföringssystemet bör inte negativt påverka den inre marknaden. Därför bör de genomsnittliga avgifterna för tillträde till näten i medlemsstaterna begränsas så att fördelarna med harmoniseringen kan omsättas i praktiken.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 46 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG (4).

24.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 250/12

24.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 250/14

(1)

I enlighet med artikel 162.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 får skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som avses i del XV i bilaga I till den förordningen och priserna i EU utjämnas genom exportbidrag.

(2)

Med tanke på den rådande situationen på marknaden för nötkött bör det fastställas exportbidrag i enlighet med bestämmelserna och kriterierna i artiklarna 162–164 och 167–169 i förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)

I enlighet med artikel 164.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 får exportbidragen variera för olika bestämmelseorter, om det är nödvändigt, framför allt på grund av situationen på världsmarknaden, de särskilda kraven på vissa marknader eller sådana skyldigheter som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget.

(4)

Bidrag bör beviljas endast för produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom EU och som är försedda med ett kontrollmärke i enlighet med artikel 5.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (2). Produkterna bör också uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (3) samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (4).

(5)

I artikel 7.2 tredje stycket i kommissionens förordning (EG) nr 1359/2007 av den 21 november 2007 om villkoren för beviljande av särskilda exportbidrag för vissa urbenade styckningsdelar av nötkreatur (5) föreskrivs en minskning av det särskilda bidraget, om den mängd urbenat kött som är avsedd för export uppgår till mindre än 95 %, men mer än 85 %, av vikten av den sammanlagda mängden styckningsdelar från urbeningen.

(6)

De bidrag som för närvarande tillämpas har fastställts genom kommissionens förordning (EU) nr 649/2010 (6). Eftersom nya bidrag bör fastställas, bör den förordningen upphävas.

(7)

Förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

24.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 250/18

(1)

I artikel 162.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 fastställs att skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som förtecknas i del XX i bilaga I till samma förordning och priserna för dessa produkter inom EU får utjämnas genom ett exportbidrag.

(2)

Med hänsyn till den rådande situationen på marknaden för fjäderfäkött bör därför exportbidrag fastställas i enlighet med bestämmelserna och kriterierna i artiklarna 162–164, 167 och 169 i förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)

Enligt artikel 164.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 kan det vara nödvändigt att anpassa bidraget efter bestämmelseort, framför allt på grund av situationen på världsmarknaden, de särskilda kraven på vissa marknader eller sådana skyldigheter som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget.

(4)

Bidrag bör beviljas endast för produkter som omfattas av den fria rörligheten för varor inom EU och som är försedda med ett identifieringsmärke i enlighet med artikel 5.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (2). Produkterna bör också uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (3).

(5)

De bidrag som för närvarande tillämpas har fastställts genom kommissionens förordning (EU) nr 525/2010 (4). Eftersom nya bidrag bör fastställas, bör den förordningen upphävas.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

24.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 250/20

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tilllämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser inom sektorerna för fjäderfäkött, ägg och äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött, ägg och äggalbumin att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung. De representativa priserna bör därför offentliggöras.

(3)

Med hänsyn till situationen på marknaden bör denna ändring genomföras så snart som möjligt.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

24.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 250/22

(1)

Genom kommissionens förordning (EU) nr 447/2010 (2) inleds försäljning av skummjölkspulver genom ett anbudsförfarande, i enlighet med bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 1272/2009 av den 11 december 2009 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller uppköp och försäljning av jordbruksprodukter inom ramen för offentlig intervention (3).

(2)

I enlighet med artikel 46.1 i förordning (EU) nr 1272/2009 och på grundval av de anbud som har tagits emot inom ramen för varje enskild anbudsinfordran bör kommissionen fastställa ett lägsta försäljningspris eller besluta att inte fastställa ett lägsta försäljningspris.

(3)

Mot bakgrund av de anbud som tagits emot avseende den sjunde enskilda anbudsinfordran bör det fastställas ett lägsta försäljningspris.

(4)

Förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

24.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 250/23

(1)

I samband med granskningen av det stöd som beviljats Fonds de prévention des aléas pêche (en fond för förebyggande av otrygghet i fiskerinäringen, nedan kallad FPAP) och fiskeföretag, vilken föranledde kommissionens beslut 2008/936/EG (4) fick kommissionen kännedom om att en särskild skatteordning tillämpats till förmån för FPAP och dess medlemmar.

(2)

Denna skatteordning granskades inte i samband med det förfarande som föranledde beslutet av den 20 maj 2008, eftersom det rörde sig om en ny omständighet som kommissionen inte kände till när det formella granskningsförfarandet inleddes (5).

(3)

Eftersom kommissionen emellertid innehade tillräckliga uppgifter för att dra slutsatsen att olagligt stöd förelåg beslutade den att inleda en preliminär granskning av detta skattestöd (6). Efter den preliminära granskningen inledde kommissionen det formella granskningsförfarandet avseende stödet i fråga, genom ett beslut som även det antogs den 20 maj 2008 (7).

(4)

Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter inom en månad från dagen för offentliggörandet. Inga synpunkter inkom från berörda parter.

(5)

Genom en skrivelse av den 8 september 2008 inkom Frankrike med sina synpunkter på inledandet av det formella granskningsförfarandet.

(6)

Genom en skrivelse av den 29 november 2008, i samband med förfarandet för återkrav av det stöd som avsågs i beslut 2008/936/EG, inkom Frankrike med upplysningar om att FPAP hade upplösts den 27 februari 2008 och att det sammanlagda belopp som erhållits från staten hade betalats tillbaka.

(7)

För en närmare beskrivning av FPAP:s funktionssätt och åtgärder hänvisar kommissionen till beslut 2008/936/EG.

(8)

Den särskilda skatteordningen till förmån för FPAP och dess medlemmar har beskrivits i två skrivelser från det franska budgetministeriet, vilka översändes till kommissionen till följd av offentliggörandet av inledandet av det granskningsförfarande som föranledde beslut 2008/936/EG (8).

(9)

Den första skrivelsen, av den 5 februari 2004, avfattades i samband med inrättandet av FPAP, vars stadgar antogs av det konstituerande mötet den 10 februari 2004. I denna skrivelse anges följande:

(10)

Skrivelsen innehåller även uppgifter om vilka belopp som kunde dras av: den årsavgift för de anslutna fiskeföretagen, som var avdragbar från den skattepliktiga inkomsten, låg på mellan 1 000 och 15 000 euro.

(11)

Den andra skrivelsen av den 28 november 2004 handlar om rätten för medlemmarna att dra av de inbetalade avgifterna från sina inkomster. Denna skrivelse avfattades i samband med en ändring av garantiavtalet mellan FPAP och dess medlemmar, som innebar att inbetalda avgifter som inte använts skulle återbetalas till medlemmarna.

(12)

I denna skrivelse anges följande:

(13)

I denna skrivelse preciseras att en ”sammanställning av erfarenheterna” ska göras i slutet av 2006 och att det ska undersökas om det finns behov av ”eventuella nödvändiga ändringar”. Det rör sig således inte om en permanent inrättad skatteordning.

(14)

I skrivelsen av den 28 november 2004 anges att avgifterna ska dras av från den skattepliktiga inkomsten det år som de betalats in, men görs inga invändningar mot att de avgifter som betalades i början av 2004 (fram till slutet av mars) dras av från inkomsterna för 2003 i enlighet med skrivelsen av den 5 februari 2004.

(15)

Av de båda ovan nämnda skrivelserna framgår att den skatteordning som finansministeriet beviljade FPAP och dess medlemmar innehöll två delar:

(16)

Kommissionen ansåg att bedömningen av huruvida den skatteordning som de franska myndigheterna hade beviljat till förmån för FPAP och dess medlemmar utgjorde statligt stöd liksom i ärende C 9/06 borde göras mot bakgrund av de fördelar som den innebar för FPAP och de anslutna fiskeföretagen.

(17)

Som det anges i beslut 2008/936/EG måste FPAP betraktas som ett företag i den mening som avses i Europeiska unionens konkurrensrätt. Den omständigheten att FPAP saknade vinstsyfte och var en yrkesorganisation har ingen betydelse i detta sammanhang.

(18)

Kommissionen ansåg följaktligen att den skatteordning som de franska myndigheterna hade beviljat FPAP gav organisationen en dubbel fördel jämfört med övriga privata investerare med verksamhet på terminsmarknaderna för petroleumprodukter:

(19)

Till följd av den preliminära granskningen ansåg kommissionen att den fördel som avses i skäl 17 hade beviljats av staten och innebar en förlust av statliga medel.

(20)

Slutligen åtnjöt FPAP tack vare de skatteåtgärder som avses i skäl 17 en ekonomisk fördel jämfört med övriga företag med verksamhet på terminsmarknaderna, i såväl Frankrike som i övriga medlemsstater.

(21)

I beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet angav kommissionen även att den antog att den rättsliga grunden för att bevilja FPAP befrielse från vinstskatt utgjordes av artikel 206.1 a i allmänna lagen om skatter och avgifter (code général des impôts)  (9) som på vissa villkor medger befrielse för yrkesorganisationer. Under dessa omständigheter är det möjligt att FPAP även åtnjutit befrielse från företagsskatt, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 1447 i nämnda lag till förmån för organ som åtnjuter befrielse i enlighet med artikel 206.1 a i den lagen.

(22)

Den ekonomiska fördel som avses i skäl 17 gav de anslutna fiskeföretagen möjlighet att köpa bränsle till förmånligt pris tack vare FPAP:s verksamhet på terminsmarknaderna för petroleumprodukter.

(23)

Den rätt som fiskeföretagen hade beviljats att från inkomsterna dra av de avgifter som betalats till FPAP innebar en minskning av kostnader som normalt skulle ha belastat deras budget. Rätten att göra avdrag hade beslutats av ministeriet med ansvar för budgetfrågor och ska därför tillskrivas staten.

(24)

De företag som kunde göra det avdrag som avses i skäl 22 åtnjöt en ekonomisk fördel jämfört med övriga fiskeföretag i unionen. Denna ekonomiska fördel påverkade även handeln mellan medlemsstaterna och snedvred eller hotade att snedvrida konkurrensen. Av detta skäl utgjorde denna fördel statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

(25)

Med beaktande av uppgifterna i den detaljerade handledningen för FPAP, vilken också den hade överlämnats i samband med det formella granskningsförfarandet avseende stöd C 9/06, konstaterade kommissionen att när avgifterna till FPAP, som fastställdes på grundval av en deklaration av den förväntade förbrukningen av bränsle under det kommande året, beräknades på en högre grundval än den faktiska förbrukningen, fick redaren ändå dra av hela avgiften. Detta system kan ha lockat redarna att överskatta sitt bränslebehov endast i syfte att erhålla skatteavdrag.

(26)

På grundval av samma dokument konstaterade kommissionen även att vissa medlemmar vars verksamhet inte hade med fiske att göra, men som ville ”ge sitt moraliska stöd till organisationen” också hade möjlighet att göra skatteavdrag för sina bidrag till FPAP, trots att dessa inte var kopplade till en garantirisk.

(27)

När det gäller denna fråga hänvisade kommissionen till sin bedömning i beslut 2008/936/EG. Kommissionen ansåg nämligen att det rörde sig om driftsstöd till FPAP och fiskeföretagen samt att det inte finns någon bestämmelse i EUF-fördraget eller något instrument för statligt stöd som antagits av kommissionen som gör det möjligt att betrakta detta stöd som förenligt med den inre marknaden.

(28)

Kommissionen meddelade följaktligen Frankrike att den allvarligt betvivlade att dessa stödåtgärder var förenliga med den inre marknaden.

(29)

Frankrike anser att skatteåtgärderna till förmån för fiskeföretagen inte utgjorde statligt stöd, eftersom de avgifter som fiskeföretagen betalade till FPAP var en del av företagens allmänna verksamhetsutgifter. Enligt artikel 39 i allmänna lagen om skatter och avgifter är sådana kostnader avdragbara från den skattepliktiga inkomsten. Avdraget för avgifterna gjordes således i enlighet med en allmän skattebestämmelse och utgjorde därför inte statligt stöd.

(30)

Frankrike medger att de skrivelser som nämns i skäl 7 inte innehöll några uppgifter om systemet för återbetalning av avgifterna. Frankrike har angett att detta emellertid inte innebär att återbetalningen inte påverkade skatteberäkningen. I enlighet med allmänrättsliga principer för fastställande av det skattepliktiga resultatet utgjorde återbetalningen av avgifterna till de fiskeföretag som var medlemmar i FPAP en produkt för vilken företagen skulle betala vinstskatt. Frankrike har även preciserat att i de fall då bränslepriset översteg den tröskel som fastställts i garantiavtalet, utgjorde den ersättning som medlemsföretagen i FPAP erhöll en vinst för vilken vinstskatt skulle betalas. Medlemsföretagen hade följaktligen inget intresse av att överskatta sitt behov av täckning, eftersom detta skulle ha inneburit efterbeskattning.

(31)

Frankrike har emellertid angett att en stödåtgärds selektiva karaktär kan motiveras av systemets art och systematik. Det kan finnas legitima skäl som motiverar en annorlunda behandling och i förekommande fall även de fördelar som en sådan behandling kan innebära. Frankrike har emellertid inte tillhandahållit några uppgifter som visar att en annorlunda behandling av fiskeföretagen var motiverad i förevarande fall.

(32)

Frankrike anser att den befrielse från bolagsskatt som FPAP åtnjöt var motiverad, eftersom organisationen saknade vinstsyfte och var en yrkesorganisation.

(33)

Frankrike har påpekat att detta är förenligt med EU-rätten. Själva syftet med bolagsskatten är nämligen att beskatta verksamhet som har ett vinstsyfte. Frankrike erinrar om att kommissionen själv i enlighet med denna princip, i sitt meddelade om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag (10) (nedan kallat meddelandet om direkt beskattning), har angett att det kan vara motiverat med hänsyn till skattesystemets art att företag som saknar vinstsyfte undantas från vinstskatt.

(34)

Den bedömning som gjordes i beslutet om att inleda förfarandet bör ses över och kompletteras mot bakgrund av synpunkterna från Frankrike av den 8 september och den 29 november 2008 (se skälen 5 och 6).

(35)

Bedömningen ska göras mot bakgrund av FPAP:s dubbla syfte, det vill säga dels att köpa in optioner på terminsmarknaderna för olja och petroleumprodukter, dels att till de anslutna fiskeföretagen antingen betala ut skillnaden mellan det månatliga genomsnittliga referenspriset och det ”maximipris som täcks” eller priset 30 eurocent per liter beroende på period.

(36)

Den aktuella skatteåtgärden innebar en möjlighet för fiskeföretagen att från den skattepliktiga inkomsten dra av de avgifter som betalats till FPAP.

(37)

Frankrike anser att detta avdrag inte utgjorde statligt stöd, eftersom avgifterna ingår i kategorin företagens allmänna utgifter och avdrag från den skattepliktiga inkomsten för sådana utgifter medges enligt det franska skattesystemet. Det rörde sig således om tillämpning av en allmän skattebestämmelse och avdraget utgjorde inte statligt stöd.

(38)

Kommissionen konstaterar att allmänna utgifter faktiskt får dras av från företagens resultat enligt artikel 39 i allmänna lagen om skatter och avgifter. Detta är en allmän bestämmelse som är tillämplig på alla företag, oavsett verksamhetsområde. Denna möjlighet till avdrag omfattas således av kategorin skatteåtgärder som är öppna för alla ekonomiska aktörer i enlighet med punkt 13 i meddelandet om direkt beskattning. En sådan åtgärd, som utan åtskillnad tillämpas på alla företag och all produktion, utgör inte statligt stöd.

(39)

Frankrike har påpekat att rätten att dra av kostnader som allmänna utgifter bestäms av kostnadernas syfte. Om kostnaderna har uppkommit i företagets intresse, är de i princip avdragbara. Avgifter som betalas till branschorgan (yrkesorganisationer, handelskammare etc.) utgör per definition kostnader som uppkommit i företagets intresse och får alltid dras av från det skattepliktiga resultatet. Enligt denna logik är avgifterna således avdragbara, eftersom FPAP är en yrkesorganisation.

(40)

Kommissionen har dessutom i skäl 20 i beslut 2008/936/EG angett att ”FPAP bildades således som en ömsesidig försäkringsorganisation som erbjuder sina medlemmar vissa prestationer i utbyte mot deras bidrag”.

(41)

Försäkringsavgifter utgör emellertid en del av företagens kostnader för att skydda sig mot olika risker. En sådan risk är till exempel risken för svängningar i oljepriset. Dessa kostnader är direkt knutna till genomförandet av verksamheten och bidrar inte till att öka företagets tillgångar. De får även dras av från de skattepliktiga inkomsterna som allmänna utgifter. Det kan således anses att avgifterna till FPAP för att täcka risken för svängningar i oljepriset kunde dras av från företagens resultat i enlighet med artikel 39 i den franska allmänna lagen om skatter och avgifter. Under dessa omständigheter rörde det sig verkligen om genomförande av en allmän åtgärd. Möjligheten till avdrag utgjorde således inte statligt stöd.

(42)

Kommissionen konstaterar att FPAP upplöstes den 27 februari 2008. Skatteåtgärderna till förmån för FPAP upphörde vid samma datum.

(43)

Kommissionen noterar även att FPAP efter avvecklingsförfarandet slutgiltigt upphörde med all ekonomisk verksamhet. FPAP:s verksamhet och tillgångar har inte överförts till något annat företag. De medel som FPAP fortfarande innehade vid datumet för upplösningen har återbetalats till staten via Ofimer, ett offentligt organ finansierat av staten.

(44)

Av dessa skäl anser kommissionen att även om man antar att skatteåtgärderna till förmån för FPAP innebar en fördel för FPAP och medförde en snedvridning av konkurrensen, upphörde denna snedvridning i den stund som FPAP avslutade sin verksamhet och åtgärderna till förmån för FPAP upphörde. Under dessa omständigheter skulle ett beslut av kommissionen om förekomsten av skattestöd och dess eventuella förenlighet med den inre marknaden inte ha någon praktisk verkan.

(45)

Det formella granskningsförfarande avseende FPAP som har inletts i enlighet med artikel 108.2 i EUF-fördraget saknar således föremål.

(46)

På grundval av bedömningen i avsnitt 5.1 konstaterar kommissionen att de skattefördelar som beviljats medlemmarna i FPAP inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

(47)

På grundval av det som anförts i avsnitt 5.2 konstaterar kommissionen att förfarandet mot FPAP inte har något föremål.

24.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 250/28