3.8.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/1

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 691/2010

av den 29 juli 2010

om ett prestationssystem för flygtrafiktjänster och nätverksfunktioner och om ändring av förordning (EG) nr 2096/2005 om gemensamma krav i fråga om tillhandahållande av flygtrafiktjänster

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet (”ramförordning”) (1), särskilt artikel 11, och

av följande skäl:

(1)	Enligt förordning (EG) nr 549/2004 krävs att ett prestationssystem för flygtrafiktjänst och nätverksfunktioner inrättas genom antagande av tillämpningsföreskrifter.

(2)

Prestationssystemet bör bidra till hållbar utveckling av flygtrafiksystemet genom förbättring av flygtrafiktjänsternas övergripande effektivitet inom nyckelområden som säkerhet, miljö, kapacitet och kostnadseffektivitet, och detta bör ske i överensstämmelse med de nyckelområden som identifieras i prestandaramverket i generalplanen för flygledningstjänsten (ATM) och som alla berör övergripande säkerhetsmål.

(3)	Prestationssystemet bör för varje nyckelområde ha utförandeindikatorer och bindande mål med vars hjälp de erforderliga säkerhetsnivåerna till fullo kan uppnås och upprätthållas, samtidigt som utrymme bibehålls för att fastställa prestationsmål inom andra nyckelområden.

(4)	Prestationssystemet bör inrättas och användas med hänsyn till de långsiktiga samhällsmålen på hög nivå.

(5)	Prestationssystemet bör utformas så att flygtrafiktjänsterna betraktas genom ett gate to gate-synsätt som omfattar flygplatserna och vars syfte är att förbättra nätverkets övergripande prestanda.

(6)

De ömsesidiga beroenden som finns mellan nationell nivå/nivån för funktionella luftrumsblock och nätverksnivå, samt de ömsesidiga beroenden som finns mellan prestationsmålen – alla berörda av de övergripande säkerhetsmålen – bör i tillbörlig mån beaktas när prestationssystemet utformas och övervakas.

(7)	Prestationsplanerna bör notera medlemsstaternas åtagande för referensperioden när det gäller att nå målen för det gemensamma europeiska luftrummet och balansen mellan alla luftrumsanvändares behov och de tjänster som leverantörerna av flygtrafiktjänst tillhandahåller.

(8)	De nationella tillsynsmyndigheterna har en nyckelroll när det gäller att införa prestationssystemet. Medlemsstaterna bör därför se till att dessa myndigheter kan uppfylla sina nya skyldigheter på ett effektivt sätt.

(9)	Prestationsplanerna ska innehålla beskrivning av åtgärder, t.ex. en incitamentssystem, med vars hjälp man kan styra intressenternas agerande mot bättre resultat på nationell nivå och nivån för funktionella luftrumsblock och på europeisk nivå.

(10)

Med tanke på omständigheter som inte kunde förutses när prestationsplanerna antogs, som är både oöverstigliga och inte kan kontrolleras av medlemsstaterna och de enheter som prestationsmålen berör, bör det finnas lämpliga varningsmekanismer så att tillbörliga åtgärder kan vidtas för att upprätthålla säkerhetskraven och tjänsternas kontinuitet.

(11)	Effektiva konsultationer med intressenterna bör föras på nationell nivå och/eller på nivån för funktionella luftrumsblock och på EU-nivå.

(12)	Civilmilitärt samarbete och samordning är av yttersta vikt för att prestationsmålen ska nås, med vederbörligt beaktande av effektiviteten i militära uppdrag.

(13)	Prestationssystemet bör inte påverka tillämpningen av de bestämmelser i artikel 13 i förordning (EG) nr 549/2004 som är avsedda att skydda väsentliga säkerhets- eller försvarspolitiska intressen.

(14)

De nyckelutförandeindikatorer som väljs ut bör vara specifika och mätbara, och göra det möjligt att tilldela ansvar för att prestationsmålen faktiskt uppnås. De tillhörande målen bör vara möjliga att uppnå, realistiska och tidsmässigt lämpliga samt inriktade på att det hållbara utförandet av flygtrafiktjänster styrsk på ett effektivt sätt.

(15)	Vid införandet av bindande prestationsmål som stöds av incitament som kan vara av ekonomisk karaktär krävs en tillbörlig koppling till kommissionens förordning (EG) nr 1794/2006 av den 6 december 2006 om ett gemensamt avgiftssystem för flygtrafiktjänster (2).

(16)

Vid fastställande och införande av nyckelutförandeindikatorer och prestationsmål krävs det att de är förenliga med de säkerhetsmål och säkerhetsnormer som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG (3) samt den förordningens tillämpningsföreskrifter tillsammans med åtgärder som Europeiska unionen vidtar får att uppnå och upprätthålla dessa mål.

(17)	Under referensperioderna bör en effektiv prestationsgranskningsprocess ha satts i kraft för att säkerställa att kvaliteten utvecklas så att målen kan uppnås och så att man vid behov kan införa tillbörliga åtgärder.

(18)

När EU-täckande mål antas för den första referensperioden bör kommissionen fästa tillräcklig uppmärksamhet vid flygtrafiktjänsteleverantörernas aktuella ekonomiska situation, i synnerhet med tanke på kostnadsminskningsåtgärder som redan har vidtagits (särskilt sedan 2009) och även eventuella över- eller underskott rörande uppbärandet av undervägsavgifter (underväg-avgifter) som ska överföras från tidigare år. Likaså bör tillbörlig uppmärksamhet fästas vid de framsteg som redan har gjorts genom befintliga funktionella luftrumsblock.

(19)	Med stöd av artikel 11.1 i förordning (EG) nr 549/2004 bör denna förordning tillämpas på flygledningstjänsternas nätverksfunktioner som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 551/2004 (4), genom en lämplig ändring av denna förordning.

(20)	De åtgärder som föreslås i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det gemensamma luftrummet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   I denna förordning fastställs de åtgärder som är nödvändiga för att övergripande förbättra utförandet av flygtrafiktjänster och nätverksfunktioner för allmänflyget inom Icaos Europaregion och Afrikaregion där medlemsstaterna har ansvar för att tillhandahålla flygtrafiktjänster, i syfte att bemöta kraven från alla luftrumsanvändare.

2.   När mål fastställs ska denna förordning gälla flygtrafiktjänster som tillhandahålls av leverantörer av flygtrafikledningstjänster som utnämnts enligt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 (5) och leverantörer av flygvädertjänster om de har utnämnts enligt artikel 9.1 i den förordningen.

3.   Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa denna förordning på terminaltjänster som tillhandahålls på flygplatser med mindre än 50 000 kommersiella rörelser per år. De ska underrätta kommissionen om detta. Om ingen av flygplatserna i en medlemsstat når upp till tröskeln 50 000 kommersiella rörelser per år ska prestationsmålen minst tillämpas på den flygplats som har största antalet kommersiella rörelser.

4.   Om en medlemsstat anser att vissa av eller alla dess terminaltjänster är utsatta för marknadskrafter ska den i enlighet med artikel 1.6 i förordning (EG) nr 1794/2006 göra en bedömning av huruvida de villkor som fastställs i bilaga I till den förordningen uppfylls; bedömningen ska göras med stöd av den nationella tillsynsmyndigheten och senast tolv månader innan en ny referensperiod inleds. Om medlemsstaten konstaterar att villkoren uppfylls, oavsett antalet kommersiella luftfartsrörelser, får den bestämma sig för att inte besluta förutbestämda kostnader enligt den förordningen och att inte tillämpa bindande mål för tjänsternas kostnadseffektivitet.

5.   Enligt artikel 11.6 c ii i förordning (EG) nr 549/2004 och artikel 15.2 a och b i förordning (EG) nr 550/2004 och utan att det påverkar artikel 4.2 i den här förordningen, ska målen för kostnadseffektivitet gälla för alla förutbestämda kostnader som kan debiteras luftrumsanvändarna.

6.   Medlemsstaterna får också tillämpa denna förordning

a)

i luftrum under deras ansvar i andra Icao-regioner, under förutsättning att de underrättar kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta, och utan att det påverkar medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter enligt 1944 års Chicagokonvention om internationell civil luftfart (Chicagokonventionen),

b)	på leverantörer av flygtrafiktjänst som har beviljats tillstånd att tillhandahålla flygtrafiktjänster utan certifikat, enligt artikel 7.5 i förordning (EG) nr 550/2004.

7.   Trots bestämmelserna om skydd av information enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG (6) och dess tillämpningsförordningar, kommissionens förordningar (EG) nr 1321/2007 (7) och (EG) nr 1330/2007 (8), ska kraven på tillhandahållande av data enligt definitionen i kapitel V gälla för nationella myndigheter, leverantörer av flygtrafiktjänst, flygplatsoperatörer, flygplatssamordnare och lufttrafikföretag på de villkor som fastställs i bilaga IV.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning ska definitionerna i artikel 2 i förordning (EG) nr 549/2004 gälla.

Dessutom gäller ska följande definitioner:

a)   flygplatsoperatör: ledningsorganet vid en flygplats enligt definitionen i rådets förordning (EEG) nr 95/93 av den 18 januari 1993 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser (9).

b)   data: kvalitativ, kvantitativ och annan relevant information relaterad till flygtrafiktjänstens utförande som insamlats och behandlats systematiskt av kommissionen eller för kommissionens räkning inom ramen för införandet av prestationssystemet.

c)   utförandeindikatorer: indikatorer som används för kontroll, benchmarking och granskning av resultat.

d)   nyckelutförandeindikatorer: utförandeindikatorer som används för att sätta upp prestationsmål.

e)   kommersiella rörelser: summan av avgångar och ankomster som omfattar transport av passagerare, frakt eller post, mot ersättning eller hyra, beräknad som ett genomsnitt under de tre år som föregår antagandet av prestationsplanen, oavsett maximal rampvikt och antal utnyttjade passagerarsäten.

f)   bindande mål: ett prestationsmål som medlemsstater har antagit som en del av en nationell prestationsplan eller en prestationsplan för funktionella luftrumsblock och som omfattas av ett incitamentsystem med belöningar, avskräckande faktorer och/eller planer för korringeringsåtgärder.

g)   flygbolag: en flygoperatör med giltig operativlicens utfärdad av en medlemsstat i enlighet med EU-lagstiftningen.

h)   företrädare för luftrumsanvändare: varje juridisk person eller enhet som företräder intressena för en eller flera kategorier av användare av flygtrafiktjänster.

i)   förutbestämda kostnader: de kostnader som definieras i artikel 15.2 a och b i förordning (EG) nr 550/2004.

j)   nationella myndigheter: de myndigheter på nationell nivå eller nivån för funktionella luftrumsblock vars kostnader får debiteras luftrumsanvändare när kostnaderna uppstår i samband med tillhandahållandet av flygtrafiktjänster enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 1794/2006.

k)   rättvisekultur: en kultur där operativa medarbetare och andra inte bestraffas för handlingar, förbiseende eller beslut som står i rimligt förhållande till deras erfarenhet och utbildning, men där grov vårdslöshet, medvetna överträdelser eller destruktivt agerande inte tolereras.

l)   flygplatssamordnare: den funktion som inrättats vid samordnade flygplatser i enlighet med förordning (EEG) nr 95/93.

m)   prestationsgranskning: den kontinuerliga processen med att samla in och analysera data för att mäta ett systems faktiska resultat jämfört med de på förhand fastställda målen.

Artikel 3

Organ för prestationsgranskning

1.   När kommissionen beslutar att utnämna ett organ för prestationsgranskning som ska bistå vid prestationssystemets införande ska utnämningen vara tidsbestämd och motsvara referensperioderna.

2.   Organet för prestationsgranskning ska ha rätt kompetens och vara opartiskt så att det självständigt kan utföra de uppdrag det anförtros av kommissionen, i synnerhet inom tillämpliga nyckelområden.

3.   Organet för prestationsgranskning ska bistå kommissionen vid prestationssystemets genomförande, i synnerhet med följande uppgifter:

a)	Insamling, behandling, validering och spridning av prestationsrelaterad data.

b)	Definition av nya eller anpassning av nyckelområden, i överensstämmelse med de områden som identifieras prestandaramverket i generalplanen för flygledningstjänsten enligt artikel 8.1, och tillhörande nyckelutförandeindikatorer.

c)	För den andra referensperioden och därefter, definition av lämpliga nyckelutförandeindikatorer som inom alla nyckelområden ska täcka nätverksfunktionernas och flygtrafiktjänsternas prestation både vid undervägstjänster och terminaltjänster.

d)	Upprättande eller översyn av EU-täckande prestationsmål.

e)	Upprättande av gränsvärden för aktivering av de varningsmekanismer som avses i artikel 9.3.

f)	Bedömning av hur de antagna prestationsplanerna inklusive prestationsmål överensstämmer med de EU-täckande målen.

g)	Där det är lämpligt, bedömning av hur de gränsvärden för varning som antagits enligt artikel 18.3 stämmer överens med de EU-täckande gränsvärdena för varning som avses i artikel 9.3.

h)	Där det är lämpligt, bedömning av de reviderade prestationsmål eller de korrigeringsåtgärder som berörda medlemsstater har vidtagit.

i)	Granskning, benchmarking och övervakning av flygtrafiktjänsternas prestation nationellt, på nivån för funktionella luftrumsblock och på EU-nivå.

j)	Granskning, benchmarking och övervakning av nätverksfunktionernas prestation.

k)	Kontinuerlig granskning av flygledningsnätverkets övergripande prestation, inklusive utarbetande av årsrapporter till kommittén för det gemensamma luftrummet.

l)	Bedömning av hur prestationsmålen har nåtts i slutet av varje referensperiod, inför förberedandet av följande period.

4.   Organet för prestationsgranskning ska på kommissionens begäran tillhandahålla ad hoc information eller rapporter rörande resultatfrågor.

5.   Organet för prestationsgranskning kan lämna rapporter och rekommendationer till kommissionen i syfte att förbättra systemet.

6.   Förhållandet mellan organet för prestationsgranskning och de nationella tillsynsmyndigheterna:

a)

För att organet för prestationsgranskning ska kunna utföra den kontinuerliga granskningen av flygledningsnätverkets övergripande prestanda, ska de nationella tillsynsmyndigheterna förse organet med nödvändig information rörande prestationsplanerna nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock.

b)

Organet för prestationsgranskning ska på den nationella tillsynsmyndighetens begäran bistå denna genom att tillhandahålla oberoende synpunkter på prestationsaspekter nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock, såsom konkreta jämförelser mellan leverantörer av flygtrafiktjänst som arbetar under liknande förhållanden (benchmarking), analyser av prestationsförändringar under de senaste fem åren eller prognosanalyser.

c)

De nationella tillsynsmyndigheterna kan begära bistånd från organet för prestationsgranskning för att definiera de olika intervallen för riktgivande värden när mål fastställs nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock, med beaktande av ett europeiskt perspektiv. Dessa värden ska vara tillgängliga för de nationella tillsynsmyndigheterna, leverantörerna av flygtrafiktjänst, flygplatsoperatörer och luftrumsanvändare.

7.   Organet för prestationsgranskning ska i lämplig utsträckning samarbeta med Europeiska byrån för luftfartssäkerhet, när det gäller de uppdrag som avses i punkt 3 och dessa är relaterade till säkerhet, för att säkerställa överensstämmelse med de mål och normer som fastställs och genomförs i enlighet med förordning (EG) nr 216/2008.

8.   För att organet för prestationsgranskning ska kunna utföra den kontinuerliga övervakningen av flygledningsnätverkets övergripande prestanda ska organet ta fram lämpliga arbetsmetoder tillsammans med leverantörerna av flygtrafiktjänster, flygplatsoperatör, flygplatssamordnare och lufttrafikföretag.

Artikel 4

Nationella tillsynsmyndigheter

1.   De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha ansvaret för att utarbeta, nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock, prestationsplaner, tillsyn av utförande och granskning av prestationsplaner och prestationsmål. Tillsynsmyndigheterna ska utföra dessa uppdrag på ett opartiskt, oberoende och transparent sätt.

2.   Medlemsstaterna ska se till att de nationella tillsynsmyndigheterna innehar eller har tillgång till nödvändiga resurser och den kapacitet som krävs inom alla nyckelområden för att kunna utföra de uppdrag som fastställs i denna förordning, inbegripet undersökningsbefogenheter att utföra de uppgifter som avses i artikel 19.

3.   En medlemsstat som har flera nationella tillsynsmyndigheter ska underrätta kommissionen om vilken nationell tillsynsmyndighet som har ansvaret för den nationella samordningen och relationerna med kommissionen när det gäller införandet av denna förordning.

Artikel 5

Funktionella luftrumsblock

1.   Medlemsstaterna ska uppmuntra till nära samarbete mellan sina nationella tillsynsmyndigheter när det gäller att inrätta en prestationsplan på nivån för funktionella luftrumsblock.

2.   Om medlemsstater beslutar att anta en prestationsplan på nivån för funktionella luftrumsblock ska medlemsstaterna

a)	se till att prestationsplanen följer mallen i bilaga II,

b)	underrätta kommissionen om vilken nationell tillsynsmyndighet eller vilket nationellt tillsynsmyndighet som har ansvar för samordningen inom det funktionella luftrumsblocket och relationerna med kommissionen när det gäller genomförande av prestationsplanen,

c)

vidta lämpliga åtgärder för att se till att i) ett enda mål fastställs per nyckelområde, ii) de åtgärder som avses i artikel 11.3 d i förordning (EG) nr 549/2004 definieras och tillämpas under referensperioden när målen inte uppfylls; för detta ändamål ska prestationsplanens årliga värden användas, iii) konsekvenserna av att mål uppfylls eller inte uppfylls är lämpligt fördelade inom det funktionella luftrumsblocket,

d)	vara gemensamt ansvariga för att de prestationsmål som fastställts för det funktionella luftrumsblocket uppfylls,

e)

om ingen gemensam avgiftszon har inrättats enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1794/2006, lägga samman de nationella målen för kostnadseffektivitet och fastställa i informationssyfte ett totalbelopp som visar den insats som har gjorts för att öka kostnadseffektivitet på nivån för funktionella luftrumsblock.

3.   Om medlemsstaterna i ett funktionellt luftrumsblock inte antar en prestationsplan med mål på nivån för funktionella luftrumsblock ska de informera kommissionen om de sammanlagda prestationsmålen med betoning på hur dessa på nivån för funktionella luftrumsblock överensstämmer med de EU-täckande prestationsmålen.

Artikel 6

Samordning med Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa)

Enligt artikel 13a i förordning (EG) nr 549/2004 och i enlighet med förordning (EG) nr 216/2008 ska kommissionen när det är lämpligt samordna följande med Easa:

a)	Prestationssystemets säkerhetsaspekter, inbegripet fastställande, översyn och genomförande av nyckelområdena och EU-täckande säkerhetsmål såväl som tillhandahållande av förslag till lämpliga åtgärder och utvärderingar efter att en varningsmekanism har aktiverats.

b)	Överensstämmelsen mellan nyckelområdena och målen på säkerhetsområdet och genomförandet av det europeiska flygtrafiksäkerhetsprogrammet i den form det kan komma att antas av Europeiska unionen.

Artikel 7

Referensperiodernas längd

1.   Prestationssystemets första referensperiod ska omfatta kalenderåren 2012–2014. De efterföljande referensperioderna ska omfatta fem kalenderår, om inte annat fastställs genom en ändring av denna förordning.

2.   Samma referensperiod ska gälla för EU-täckande prestationsmål och för prestationsplaner och prestationsmål nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock.

Artikel 8

Nyckelområden och utförandeindikatorer

1.   I samband med att mål ställs upp ska kommissionen besluta huruvida andra nyckelområden bör läggas till eller anpassas enligt artikel 11.4 b i förordning (EG) nr 549/2004, i enlighet med förfarandet i artikel 5.3 i den förordningen.

2.   I samband med att mål ställs upp ska varje nyckelområde motsvaras av en nyckelutförandeindikator eller ett begränsat antal sådana. Flygtrafiktjänstens prestation ska bedömas mot bindande mål för varje nyckelutförandeindikator.

3.   Nyckelutförandeindikatorerna för fastställande av EU-täckande mål, valda för varje nyckelområde, anges i avsnitt 1 i bilaga I.

4.   Nyckelutförandeindikatorer som används för att fastställa prestationsmålen nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock anges i avsnitt 2 i bilaga I.

5.   Nyckelutförandeindikatorerna får inte ändras under pågående referensperiod. Ändringar ska antas genom ändring av denna förordning minst sex månader före antagandet av nya EU-täckande prestationsmål.

6.   Utöver de nyckelområden och nyckelutförandeindikatorer som avses i denna artikel kan medlemsstaterna besluta att nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock fastställa och använda ytterligare utförandeindikatorer med tillhörande mål utöver dem som anges i avsnitt 2 i bilaga I, för sin egen prestationsgranskning och/eller som en del av sina prestationsplaner. Sådana ytterligare indikatorer och mål ska bidra till att uppnå EU-täckande mål och de därav resulterande nationella målen eller målen på nivån för funktionella luftrumsblock. De kan t.ex. integrera och beskriva prestationsplanens civilmilitära eller meterologiska dimension. Sådana ytterligare indikatorer och mål får åtföljas av lämpliga incitamentssystem som fastställs nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock.

KAPITEL II

UTARBETANDE AV PRESTATIONSPLANER

Artikel 9

EU-täckande prestationsmål

1.   Kommissionen ska anta EU-täckande prestationsmål i enlighet med det förfarande som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 549/2004, med beaktande av relevanta synpunkter från nationella tillsynsmyndigheter och efter konsultation med intressenterna enligt artikel 10 i den förordningen, övriga relevanta organisationer när det är lämpligt och Europeiska byrån för luftfartssäkerhet när det gäller säkerhetsaspekter.

2.   Kommissionen ska lägga fram förslag på de EU-täckande målen senast 15 månader före referensperiodens början och de ska antas senast tolv månader före samma referensperiods början.

3.   I samband med att EU-täckande prestationsmål antas ska kommissionen för varje nyckelutförandeindikator definiera vilka gränsvärden för varning som gäller; när gärnsvärdena överskrids kan de varningsmekanismer som avses i artikel 18 aktiveras. Gränsvärdena för nyckelutförandeindikatorerna för kostnadseffektivitet ska omfatta både trafikens och kostnadernas utveckling.

4.   Kommissionen ska dokumentera varje EU-täckande prestationsmål med en beskrivning av de antaganden och motiveringar som har använts för att fastställa målen, t.ex. synpunkter från nationella tillsynsmyndigheter och andra faktadata, trafikprognoser och, där det är lämpligt, förväntade nivåer för faktiska fastställda kostnader för Europeiska unionen.

Artikel 10

Utarbetande av prestationsplaner

1.   De nationella tillsynsmyndigheterna ska antingen nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock utarbeta prestationsplaner vars mål överensstämmer med de EU-täckande prestationsmålen och bedömningskriterierna enligt bilaga III. Det ska bara finnas en prestationsplan per medlemsstat, eller per funktionellt luftrumsblock när berörd medlemsstat beslutar sig för att utarbeta en prestationsplan på nivån för funktionella luftrumsblock i enlighet med artikel 5.1 och 5.2.

2.   När prestationsplanerna utarbetas ska de nationella tillsynsmyndigheterna stödja arbetet genom att se till att

a)	leverantörerna av flygtrafiktjänst informerar om relevanta delar av sina verksamhetsplaner, som ska vara utarbetade i enlighet med EU-täckande mål,

b)	intressenterna konsulteras i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 549/2004 om prestationsplanen och prestationsmålen. Intressenterna ska förses med relevant information senast tre veckor före konsultationsmötet.

3.   En prestationsplan ska särskilt innehålla följande:

a)	Trafikprognosen uttryckt i tjänstenheter som ska användas för varje år av referensperioden, tillsammans med en motivering av de siffror som använts.

b)	De fastställda kostnader för flygtrafiktjänster som medlemsstaten fastställt i enlighet med artikel 15.2. a och b i förordning (EG) nr 550/2004.

c)

En beskrivning av den investering som behövs för att nå prestationsmålen, tillsammans med en beskrivning av målens relevans i förhållande till generalplanen för den europeiska flygledningstjänsten och målens överensstämmelse med de huvudsakliga områden och riktlinjer för utveckling och ändringar som anges i generalplanen.

d)	Prestationsmål för varje relevant nyckelområde, fastställda med hänvisning till varje nyckelutförandeindikator, för hela referensperioden, med årliga värden som används för granskning och som incitament.

e)

En beskrivning av planens civilmilitära dimension med angivelse av prestationen när det gäller flexibel luftrumsanvändning (FUA) i syfte att öka kapaciteten, samtidigt som militäruppdragens effektivitet beaktas och, om det bedöms vara lämpligt, relevanta utförandeindikatorer och mål som är överensstämmande med prestationsplanens indikatorer och mål.

f)	Beskrivning av och motivering för hur de prestationsmål som avses i punkt d är förenliga med och bidrar till de EU-täckande prestationsmålen.

g)	Tydligt angivande av de olika enheter som har ansvar för att målen uppfylls och dessa enheters specifika bidrag.

h)	En beskrivning av de incitament som ska tillämpas på de olika ansvariga enheterna för att uppmuntra till uppfyllande av målen under referensperioden.

i)	De nationella tillsynsmyndigheternas åtgärder för att övervaka att prestationsmålen uppfylls.

j)	En beskrivning av resultaten av konsultationen med intressenterna, inklusive de frågor som deltagarna tagit upp och de åtgärder som avtalats.

4.   Prestationsplanerna ska basera sig på mallen enligt bilaga II och kan, om medlemsstaterna så beslutar enligt artikel 8.6, omfatta ytterligare indikatorer med tillhörande mål.

Artikel 11

Incitamentssystem

1.   De incitamentssystem som medlemsstaterna tillämpar som en del av sin prestationsplan ska följa nedan uppräknade allmänna principer:

a)	De ska vara effektiva, proportionella, trovärdiga och får inte ändras under referensperioden.

b)	De ska införas på ett icke-diskriminerande och transparent sätt för att stödja förbättringar när tjänster tillhandahålls.

c)	De ska utgöra del av den rättsliga ram som alla intressenter känner till på förhand och de ska vara tillämpliga under hela referensperioden.

d)	De ska styra agerandet hos de enheter som berörs av sättandet av målen så att en hög utförandenivå kan nås och de tillhörande målen uppfyllas.

2.   Incitament rörande säkerhetsmål ska ha som syfte att uppmuntra till att de fastställda säkerhetsmålen uppnås fullt ut och upprätthålls, samtidigt som utrymme ges för utförandeförbättringar inom andra nyckelområden. De ska inte vara av ekonomisk karaktär utan ska bestå av åtgärdsplaner med tidsfrister och/eller tillhörande åtgärder i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2096/2005av den 20 december 2005 om gemensamma krav i fråga om tillhandahållande av flygtrafiktjänster (10) och/eller införande av tillämpningsföreskrifter i enlighet med förordning (EG) nr 216/2008.

3.   Incitament rörande kostnadseffektivitetsmål ska vara av ekonomisk karaktär och ska styras av lämpliga bestämmelser i artikel 11.1 och 11.2 i förordning (EG) nr 1794/2006. De ska bestå av riskdelningsmekanismer på nationell nivå eller på nivån för funktionella luftrumsblock.

4.   Incitament rörande kapacitetsmål kan vara av ekonomisk eller annan karaktär, såsom korrigerande åtgärdsplaner med tidsfrister och tillhörande åtgärder, och dessa kan omfatta bonusar och påföljder som medlemsstaterna beslutar om. Om incitamenten är av ekonomisk karaktär ska de styras av bestämmelserna i artikel 12 i förordning (EG) nr 1794/2006.

5.   Incitament rörande miljömål ska ha som syfte att uppmuntra till att uppnå de fastställda utförandenivåerna på miljöområdet utan att det tar bort utrymme för utförandeförbättringar inom övriga nyckelområden. De ska vara av ekonomisk eller av annan karaktär och ska fastställas av medlemsstaterna med beaktande av lokala omständigheter.

6.   Medlemsstaterna kan också fastställa eller godkänna, nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock, incitamentssystem som berör luftrumsanvändare, enligt det som anges i artikel 12 i förordning (EG) nr 1794/2006.

KAPITEL III

ANTAGANDE AV PRESTATIONSPLANER

Artikel 12

Initialt antagande av prestationsplaner

På förslag från de nationella tillsynsmyndigheterna ska medlemsstaterna anta sina prestationsplaner innehållande bindande prestationsmål, på nationell nivå eller nivån för funktionella luftrumsblock, och meddela dem till kommissionen senast sex månader efter att de EU-täckande målen har antagits.

Artikel 13

Bedömning av prestationsplaner och översyn av målen

1.   Kommissionen ska göra en bedömning av prestationsplanerna, deras mål och i synnerhet deras förenlighet med och tillbörligt bidrag till de EU-täckande prestationsmålen, på grundval av kriterierna i bilaga III och med tillbörligt beaktande av hur innehållet kan ha utvecklats mellan tidpunkten då de EU-täckande målen antogs och tidpunkten för utvärdering av prestationsplanen.

2.   Om prestationsmålen i en prestationsplan konstateras vara förenliga med och tillbörligt bidra till de EU-täckande målen ska kommissionen underrätta medlemsstaten om detta senast fyra månader efter att planen mottagits.

3.   Om prestationsmål som ingår i en prestationsplan konstateras vara oförenliga med de EU-täckande målen eller inte tillräckligt bidra till dem, får kommissionen senast fyra månader efter mottagandet av planen och enligt de förfaranden som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 549/2004 besluta att lämna en rekommendation till den berörda medlemsstaten om att anta reviderade prestationsmål. Ett sådant beslut ska föregås av samråd med den berörda medlemsstaten och ska tydligt identifiera vilka mål som måste ses över tillsammans med motivering för kommissionens bedömning.

4.   I ett sådant fall ska den berörda medlemsstaten senast två månader efter mottagen rekommendation anta reviderade prestationsmål, med tillbörligt beaktande av kommissionens synpunkter, tillsammans med lämpliga åtgärder för att nå dessa mål, och underrätta kommissionen om dem.

Artikel 14

Bedömning av reviderade prestationsmål och antagande av korrigeringsåtgärder

1.   Inom två månader från anmälan ska kommissionen med stöd av kriterierna i bilaga III bedöma de reviderade prestationsmålen och i synnerhet deras förenlighet med och tillbörliga bidrag till de EU-täckande målen.

2.   Om de reviderade målen som avses i artikel 13.4 konstateras vara förenliga med och tillbörligt bidra till de EU-täckande målen ska kommissionen underrätta medlemsstaten om detta senast två månader efter att de reviderade målen har mottagits.

3.   Om de reviderade prestationsmålen och lämpliga åtgärderna fortfarande inte är förenliga med och tillbörligt bidrar till de EU-täckande målen får kommissionen besluta, senast två månader efter mottagande av de reviderade målen och enligt det förfarande som avses i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 549/2004, att den berörda medlemsstaten ska vidta korrigeringsåtgärder.

4.   I beslutet ska tydligt anges vilket eller vilka mål som måste ses över och motivering för kommissionens bedömning. Beslutet kan innehålla en angivelse av den utförandenivå som förväntas för dessa mål så att den berörda medlemsstaten kan vidta lämpliga korrigeringsåtgärder, och/eller kan det innehålla förslag till sådana lämpliga åtgärder.

5.   Senast två månader efter kommissionens beslut ska de korrigeringsåtgärder som den berörda medlemsstaten har vidtagit meddelas kommissionen tillsammans med de delar som visar hur förenligheten med kommissionens beslut säkerställs.

Artikel 15

Prestationsplaner och prestationsmål som antas efter referensperiodens början

Prestationsplaner eller korrigeringsåtgärder som antas efter referensperiodens början genom tillämpning av förfarandena enligt artiklarna 13 och 14 ska gälla retroaktivt från och med referensperiodens första dag.

Artikel 16

Översyn av EU-täckande mål

1.   Kommissionen får besluta att se över de EU-täckande målen i enlighet med förfarandet i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 549/2004

a)	före referensperiodens början om det finns tillräckliga bevis för att ursprungliga data, antaganden och motiveringar som använts för att fastställa de ursprungliga EU-täckande målen inte längre gäller,

b)	under referensperioden om en varningsmekanism enligt artikel 18 har utlösts.

2.   En översyn av de EU-täckande målen kan leda till ändringar av befintliga prestationsplaner. I ett sådant fall kan kommissionen besluta om en lämplig justering av den tidsplan som fastställs i kapitlen II och III i denna förordning.

KAPITEL IV

GRANSKNING AV HUR UTFÖRANDET FÖRBÄTTRAS

Artikel 17

Kontinuerlig granskning och rapportering

1.   De nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska övervaka införandet av prestationsplanerna på nationell nivå och på nivån för funktionellt luftrumsblock. Om de satta målen inte nås under referensperioden ska de nationella tillsynsmyndigheterna vidta lämpliga åtgärder enligt prestationsplanen för att rätta till situationen. För detta ändamål ska prestationsplanens årliga värden användas.

2.   Om kommissionen noterar en betydande och ihållande försämring av resultaten i en medlemsstat eller ett funktionellt luftrumsblock och försämringen påverkar andra stater som är parter i det gemensamma europeiska luftrummet och/eller hela det europeiska luftrummet, får kommissionen begära att de berörda medlemsstaterna och tillsynsmyndigheterna eller berörda organ på nationell nivå eller nivån för funktionella luftrumsblock definierar och tillämpar lämpliga åtgärder för att nå målen enligt prestationsplanen, och underrättar kommissionen om åtgärderna.

3.   Medlemsstaterna ska lämna rapporter till kommissionen om övervakning som tillsynsmyndigheterna på nationell nivå eller nivån för funktionella luftrumsblock gör av prestationsplaner och mål, minst en gång om året och när det finns risk för att prestationsmålen inte nås. Kommissionen ska minst en gång om året lämna rapport till kommittén för det gemensamma luftrummet om genomförandet av prestationsmålen.

Artikel 18

Varningsmekanismer

1.   Om de gränsvärden för varning som avses i artikel 9.3 överskrids på EU-nivå på grund av omständigheter som inte kunde förutses i början av perioden, inte går av avhjälpa och är utom medlemsstaternas kontroll, ska kommissionen bedöma situationen i samråd med medlemsstaterna i kommittén för det gemensamma luftrummet och lämna förslag till lämpliga åtgärder inom tre månader, vilket kan innebära översyn av de EU-täckande prestationsmålen och därmed även översyn av målen nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock.

2.   Om de gränsvärden för varning som avses i artikel 9.3 överskrids nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock på grund av omständigheter som inte kunde förutses i början av perioden, inte går av avhjälpa och är utom kontroll för medlemsstaterna och de enheter som berörs av prestationsmålen, ska den nationella tillsynsmyndigheten eller berört organ bedöma situationen tillsammans med kommissionen och får myndigheten eller organet lämna förslag till lämpliga åtgärder inom tre månader, vilket kan innebära översyn av prestationsmålen nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock.

3.   Medlemsstaterna får besluta att nationellt eller på nivån för funktionella luftrumsblock anta gränsvärden för varning som avviker från gränsvärdena enligt artikel 9.3, för att beakta lokala omständigheter och särdrag. I sådant fall ska dessa gränsvärden anges i prestationsplanerna och vara förenliga med de gränsvärden som antas enligt artikel 9.3. Avvikelserna ska motiveras i detalj. Om gränsvärdena aktiveras ska det förfarande som anges i punkt 2 tillämpas.

4.   Om införandet av en varningsmekanism medför översyn av prestationsplaner och mål, ska kommissionen underlätta översynen genom en lämplig justering av den tidsplan som tillämpas enligt det förfarande som avses i kapitlen II och III i denna förordning.

Artikel 19

Underlättande av granskning av efterlevnad

Leverantörerna av flygtrafiktjänst ska underlätta inspektioner och undersökningar inklusive besök på platsen som görs av kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna med ansvar för tillsyn, av en kvalificerad enhet som agerar på den sistnämndas vägnar eller i tillämpliga fall av Easa. Utan att det påverkar de kontrollbefogenheter som innehas av nationella tillsynsmyndigheter och Easa ska de behöriga personerna ha befogenheter att

a)	granska, för alla nyckelområden, relevanta dokument och allt annat material som har betydelse för fastställande av prestationsplaner och mål,

b)	ta kopior eller utdrag av sådana dokument,

c)	begära muntliga förklaringar på platsen.

De här inspektionerna och undersökningarna ska genomföras enligt de förfaranden som är i kraft i den berörda medlemsstaten.

KAPITEL V

INSAMLING, VALIDERING, BEHANDLING, UTVÄRDERING OCH SPRIDNING AV INFORMATION OM HUR FLYGTRAFIKTJÄNSTENS UTFÖRANDE FUNGERAR FÖR DET EUROPEISKA GEMENSAMMA LUFTRUMMET

Artikel 20

Insamling och validering av data för prestationsgranskning

1.   Utöver de data som kommissionen tidigare samlat in via andra EU-instrument och som också får användas för prestationsgranskning, ska de nationella myndigheterna, leverantörerna av flygtrafiktjänster, flygplatsoperatörer, flygplatssamordnare och flygbolag säkerställa att kommissionen förses med de data som avses i bilaga IV och enligt de krav som anges i den bilagan.

2.   De nationella myndigheterna får helt eller delvis delegera eller omorganisera denna verksamhet mellan sina nationella tillsynsmyndigheter, leverantörer av flygtrafiktjänst, flygplatsoperatörer och flygplatssamordnare, för att beakta lokala särdrag och befintliga rapporteringskanaler.

3.   De som lämnar in data ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa datans kvalitet och validering, och se till att inlämning görs enligt tidsplanen och innehåller bevis för kvalitetskontroller och valideringsförfaranden, förklarande svar på specifika förfrågningar från Europeiska kommissionen rörande datans kvalitet och, där det är nödvändigt, åtgärdsplaner för att förbättra datakvaliteten. Datan ska tillställas kostnadsfritt och där det är tillämpligt i elektronisk form med användning av det format som kommissionen anger.

4.   Kommissionen ska bedöma kvaliteten och validera de data som överförts enligt punkt 1. Om kvaliteten inte uppfyller prestationsgranskningens krav får kommissionen vidta lämpliga åtgärder för att bedöma och förbättra datakvaliteten i samarbete med medlemsstaterna, och särskilt med deras nationella tillsynsmyndigheter.

5.   Vid tillämpning av den här förordningen ska sådan data realterad till utförande som avses i punkt 1 och som redan har lämnats till Eurocontrol anses vara tillställd kommissionen. Om så inte är fallet ska kommissionen och Eurocontrol vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sådan data tillställs kommissionen enligt de kraven i punkt 3.

6.   När det uppstår nya väsentliga behov av data eller datakvaliteten befaras vara otillräcklig kan kommissionen genomföra pilotundersökningar på frivillig basis i medlemsstaterna innan nya krav rörande data införs genom ändring av denna förordning. Avsikten med sådana pilotundersökningar är att avväga nyttan med att samla in sådana data, dvs. ställa fördelarna med att få in dessa data mot nackdelar såsom insamlingskostnader och belastningen på de som lämnar in datan.

Artikel 21

Spridning av information

1.   Kommissionen ska sprida allmän information i syfte att uppfylla målen i artikel 11 i förordning (EG) nr 549/2004 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (11), särskilt artikel 4, och artikel 18 i förordning (EG) nr 550/2004.

2.   Den information som avses i artikel 3.3 a ska vara allmänt tillgänglig för berörda parter, särskilt i elektronisk form.

3.   De årsrapporter som avses i artikel 3.3 k ska vara allmänt tillgängliga. Hänvisningar till rapporterna ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen får besluta att regelbundet tillhandahålla annan allmän information för de berörda parterna, särskilt i elektronisk form.

4.   De EU-täckande mål som avses i artikel 9 och en hänvisning till de antagna prestationsplaner som avses i kapitel III ska vara allmänt tillgängliga och ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

5.   Enskild tillgång till särskild information, såsom validerade data och statistik, ska beviljas den som lämnar in data och som direkt berörs av informationen och åtgärderna.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 22

Överklagande

Medlemsstaterna ska se till att beslut som fattas enligt denna förordning är tillbörligen motiverade och föremål för effektivt prövnings- och/eller överklagandeförfarande.

Artikel 23

Övergångsbestämmelser

Medlemsstater som beslutar att anta en prestationsplan med mål på nivån för funktionellt luftrumsblock under den första referensperioden ska se till att

a)	planen går före de nationella planerna från och med den 1 januari under ett av referensperiodens år,

b)	planen inte omfattar en längre tidsperiod än det som återstår av referensperioden,

c)	det framgår av planen att prestationsmålen är minst lika ambitiösa som de tidigare samlade nationella målen.

Artikel 24

Granskning av prestationssystemet

Kommissionen ska senast den 1 juli 2013 granska processens effektivitet. Före slutet av 2014 och regelbundet därefter ska kommissionen granska prestationssystemet och särskilt analysera dess verkningar, effektivitet och räckvidd med tillbörlig hänsyn till det arbete som Icao gör inom området.

Artikel 25

Ändringar av förordning (EG) nr 2096/2005

Förordning (EG) nr 2096/2005 ska ändras på följande sätt:

1.

Avsnitt 2.2 i bilaga I ska ersättas med följande: ”2.2.   Ledning En leverantör av flygtrafiktjänst ska ha en verksamhetsplan för minst fem år. Planen ska innehålla följande: a) De övergripande syftena och målen för leverantören av flygtrafiktjänst och dennes verksamhetsstrategi, vilka måste vara förenliga med leverantörens mera långsiktiga planer och med relevanta EU-krav i fråga om utbyggnad av infrastruktur eller annan teknik. b) Lämpliga prestationsmål när det gäller säkerhet, kapacitet, miljö och kostnadseffektivitet enligt vad som är tillämpligt. Informationen i punkterna a och b ska vara förenlig med den prestationsplan på nationell nivå eller nivån för funktionellt luftrumsblock som avses i artikel 11 i förordning (EG) nr 549/2004 och till den del som gäller säkerhetsdata förenlig med det SSP-program (State Safety Programme) som avses i Icaostandard 2.27.1 Annex 11 ändring 47B-A av den 20 juli 2009 enligt det som är tillämpligt. En leverantör av flygtrafiktjänst ska lämna säkerhets- och affärsmotiveringar för större investeringsprojekt och där det är relevant även den uppskattade inverkan på de prestationsmål som avses i 2.2 b, och ska ange vilka investeringar som beror på de rättsliga kraven relaterade till införlivandet av Sesarprogrammet. En leverantör av flygtrafiktjänst ska utarbeta en årsplan för det kommande året i vilken verksamhetsplanens punkter och eventuella ändringar av den ska beskrivas. Årsplanen ska innehålla följande uppgifter om tjänsternas kvalitet och nivån på tjänsterna (t.ex. förväntad kapacitetsnivå, säkerhet, miljö och kostnadseffektivitet enligt det som är tillämpligt): a) Information om införande av ny infrastruktur eller annan utveckling, och hur detta kommer att bidra till förbättring av tjänsteleverantörens utförande, inklusive tjänsternas kvalitet och nivån på tjänsterna. b) Utförandeindikatorer som är förenliga med den prestationsplan på nationell nivå eller nivån för funktionellt luftrumsblock som avses i artikel 11 i förordning (EG) nr 549/2004 och mot vilka nivån på tjänsterna och tjänsternas kvalitet kan skäligen bedömas. c) Information om åtgärder som har planerats för att minska de säkerhetsrisker som anges i tjänsteleverantörens säkerhetsplan, inklusive säkerhetsindikatorer för uppföljning av säkerhetsrisken och där det är lämpligt uppskattade kostnader för dessa åtgärder. d) Tjänsteleverantörens förväntade ekonomiska ställning i ett kort perspektiv, och förändringar i eller konsekvenser för verksamhetsplanen. Leverantören av flygtrafiktjänst ska på kommissionens begäran tillställa innehållet i verksamhetsplanen och årsplanens utförandedel enligt villkor som fastställs av den nationella tillsynsmyndigheten i enlighet med nationell rätt.”

2.

Avsnitt 9 i bilaga I ska ersättas med följande: ”9.   RAPPORTERINGSKRAV En leverantör av flygtrafiktjänst ska kunna lämna en årlig verksamhetsrapport till den relevanta nationella tillsynsmyndigheten. Rapporten ska visa det ekonomiska resultatet och verksamhetens resultat och ta upp annan verksamhet eller utveckling av betydelse, särskilt i fråga om säkerhet, dock utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 i förordning (EG) nr 550/2004. Den årliga rapporten ska minst innehålla följande: — En utvärdering av tjänsternas utförandenivå. — En jämförelse mellan det utförande som leverantören av flygtrafiktjänst uppnått och verksamhetsplanens prestationsmål samt årsplanens utförandeindikatorer. — Förklaring av skillnaderna hos prestationsmålen och redogörelse för åtgärder avsedda att avhjälpa sådana skillnader under referensperioden som avses i artikel 11 i förordning (EG) nr 549/2004. — Verksamhetsutveckling och utbyggnad av infrastruktur. — Det ekonomiska resultatet, om detta inte offentliggörs separat i enlighet med artikel 12.1 i förordning (EG) nr 550/2004. — Information om det fasta remissförfarandet med användarna av leverantörens tjänster. — Information om personalpolicy. En leverantör av flygtrafiktjänst ska göra årsrapportens innehåll tillgänglig för Europeiska kommissionen på begäran och för allmänheten på de villkor den nationella tillsynsmyndigheten fastställer i enlighet med nationell rätt.”

Artikel 26

Ikraftträdande

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Kapitel V ska gälla från och med den 1 januari 2011. Den första referensperioden ska börja den 1 januari 2012.

---

(1)  EUT L 96, 31.3.2004, s. 1.

(2)  EUT L 341, 7.12.2006, s. 3.

(3)  EUT L 79, 19.3.2008, s. 1.

(4)  EUT L 96, 31.3.2004, s. 20.

(5)  EUT L 96, 31.3.2004, s. 10.

(6)  EUT L 167, 4.7.2003, s. 23.

(7)  EUT L 294, 13.11.2007, s. 3.

(8)  EUT L 295, 14.11.2007, s. 7.

(9)  EGT L 14, 22.1.1993, s. 1.

(10)  EUT L 335, 21.12.2005, s. 13.

(11)  EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

---

---

---

---

---

3.8.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/23

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 692/2010

av den 30 juli 2010

om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (1), särskilt artikel 9.1 a, och

av följande skäl:

(1)	För att säkerställa en enhetlig tillämpning av Kombinerade nomenklaturen, som är en bilaga till förordning (EEG) nr 2658/87, är det nödvändigt att anta bestämmelser för klassificering av de varor som avses i bilagan till den här förordningen.

(2)

Genom förordning (EEG) nr 2658/87 har allmänna bestämmelser fastställts för tolkningen av Kombinerade nomenklaturen. Dessa bestämmelser gäller också för varje annan nomenklatur som helt eller delvis grundar sig på denna eller som tillfogar underuppdelningar till den och som har upprättats genom särskilda unionsbestämmelser för tillämpningen av tulltaxebestämmelser eller andra åtgärder för varuhandeln.

(3)	Enligt dessa allmänna bestämmelser bör de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 enligt den motivering som anges i kolumn 3 i tabellen.

(4)

Bindande klassificeringsbesked som har utfärdats av medlemsstaternas tullmyndigheter avseende klassificering av varor i Kombinerade nomenklaturen men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning bör, under en period på 60 dagar, kunna åberopas av innehavaren i enlighet med artikel 12.6 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (2), om inte annat följer av gällande bestämmelser i EU om system med dubbelkontroll samt övervakning i förväg och i efterhand av textilprodukter som importeras till EU.

(5)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan ska i Kombinerade nomenklaturen klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 i tabellen.

Artikel 2

Om inte annat följer av gällande bestämmelser i EU om system med dubbelkontroll samt övervakning i förväg och i efterhand av textilprodukter som importeras till EU får bindande klassificeringsbesked som har utfärdats av medlemsstaternas tullmyndigheter men som inte stämmer överens med reglerna i denna förordning under en period på 60 dagar fortfarande åberopas i enlighet med artikel 12.6 i förordning (EEG) nr 2913/92.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 256, 7.9.1987, s. 1.

(2)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

---

---

3.8.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/26

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 693/2010

av den 2 augusti 2010

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 3 augusti 2010.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.

---

---

3.8.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/28

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 694/2010

av den 2 augusti 2010

om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp för import av vissa sockerprodukter som fastställs genom förordning (EG) nr 877/2009 för regleringsåret 2009/10

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 av 30 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 318/2006 för handel med tredjeländer i sockersektorn (2), särskilt artikel 36.2 andra stycket andra meningen, och

av följande skäl:

(1)	De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2009/10 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 877/2009 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EU) nr 689/2010 (4).

(2)	De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De representativa priser och tilläggsbelopp för import av de produkter som avses i artikel 36 i förordning (EG) nr 951/2006, och som fastställs i förordning (EG) nr 877/2009 för regleringsåret 2009/10, ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 3 augusti 2010.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 178, 1.7.2006, s. 24.

(3)  EUT L 253, 25.9.2009, s. 3.

(4)  EUT L 199, 31.7.2010, s. 21.

---

---

3.8.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/30

---

RÅDETS BESLUT

av den 26 juli 2010

om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta

(2010/427/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 27.3,

med beaktande av förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad den höga representanten),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska kommissionens godkännande, och

av följande skäl:

(1)

Syftet med detta beslut är att fastställa hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (nedan kallad Europeiska utrikestjänsten eller utrikestjänsten), ett i funktionellt hänseende självständigt unionsorgan som inrättas genom artikel 27.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), ändrat genom Lissabonfördraget, ska organiseras och arbeta under ledning av den höga representanten. Detta beslut, och särskilt hänvisningen till uttrycket den höga representanten, bör tolkas mot bakgrund av de olika uppgifter som han eller hon har enligt artikel 18 i EU-fördraget.

(2)

Enligt artikel 21.3 andra stycket i EU-fördraget ska unionen sörja för samstämmigheten mellan de olika områden som omfattas av dess yttre åtgärder och mellan dessa områden och unionens övriga politik. Rådet och kommissionen ska, med bistånd av den höga representanten, sörja för denna samstämmighet och samarbeta i detta syfte.

(3)

Europeiska utrikestjänsten kommer att bistå den höga representanten, som också är en av kommissionens vice ordföranden och ordförande i rådet i konstellationen utrikes frågor, med genomförandet av uppgiften att leda unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) och säkerställa enhetlighet i unionens handlande, särskilt i enlighet med artiklarna 18 och 27 i EU-fördraget. Europeiska utrikestjänsten kommer att bistå den höga representanten när han eller hon fungerar som ordförande i rådet (utrikes frågor), utan att detta påverkar de ordinarie arbetsuppgifterna för rådets generalsekretariat. Europeiska utrikestjänsten kommer även att bistå den höga representanten i hans eller hennes egenskap av vice ordförande för kommissionen, när det gäller hans eller hennes ansvar inom kommissionen för dess åligganden i fråga om yttre förbindelser och när det gäller samordningen av andra aspekter av unionens yttre åtgärder, utan att detta påverkar de ordinarie arbetsuppgifter som kommissionens avdelningar har.

(4)

I sitt bidrag till unionens externa samarbetsprogram bör Europeiska utrikestjänsten bemöda sig om att säkerställa att dessa program uppfyller målen för yttre åtgärder enligt artikel 21 i EU-fördraget, särskilt punkt 2 d, och att målen för unionens utvecklingspolitik iakttas i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). I detta sammanhang bör Europeiska utrikestjänsten också främja målen för det europeiska samförståndet om utveckling (1) och det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd (2).

(5)	Det följer av Lissabonfördraget att, för att det fördragets bestämmelser ska kunna genomföras, Europeiska utrikestjänsten måste bli operativ så snart som möjligt efter det fördragets ikraftträdande.

(6)

Europaparlamentet kommer att fullständigt genomföra sina åligganden på området unionens yttre åtgärder, bland annat politisk kontroll enligt artikel 14.1 i EU-fördraget, samt i lagstiftnings- och budgetärenden i enlighet med fördragen. Den höga representanten kommer dessutom att, enligt artikel 36 i EU-fördraget, regelbundet höra Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande möjligheterna när det gäller Gusp och se till att vederbörlig hänsyn tas till Europaparlamentets synpunkter. Europeiska utrikestjänsten kommer att stödja den höga representanten i detta avseende. Särskilda ordningar bör upprättas för tillgång till sekretessbelagda handlingar och sekretessbelagd information på Gusp-området för Europaparlamentets ledamöter. Fram till dess att sådana ordningar antas kommer befintliga bestämmelser i det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002 mellan Europaparlamentet och rådet om Europaparlamentets tillgång till känslig information i rådet om säkerhets- och försvarspolitiken (3) att tillämpas.

(7)

Den höga representanten, eller hans eller hennes företrädare, bör utöva de åligganden som föreskrivs i de respektive akter som upprättar Europeiska försvarsbyrån (4), Europeiska unionens satellitcentrum (5), Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier (6) och Europeiska säkerhets- och försvarsakademin (7). Europeiska utrikestjänsten bör ge dessa enheter samma stöd som rådets generalsekretariat för närvarande bidrar med.

(8)

Bestämmelser om Europeiska utrikestjänstens personal och dess rekrytering bör antas när sådana bestämmelser behövs för att fastställa hur utrikestjänsten ska organiseras och arbeta. Parallellt med detta bör nödvändiga ändringar i enlighet med artikel 336 i EUF-fördraget göras i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och anställningsvillkoren för övriga anställda i gemenskaperna (8) (nedan kallade anställningsvillkoren), utan att det påverkar tillämpningen av artikel 298 i EUF-fördraget. Europeiska utrikestjänsten bör i fråga om sin personal behandlas som en institution i den mening som avses i tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren. Den höga representanten kommer att vara tillsättningsmyndighet vad avser såväl tjänstemän som omfattas av tjänsteföreskrifterna som anställda som omfattas av anställningsvillkoren. I samband med budgetförfarandet kommer det varje år att fastställas hur många tjänstemän och anställda Europeiska utrikestjänsten ska ha, vilket kommer att avspeglas i tjänsteförteckningen.

(9)	Europeiska utrikestjänstens personal bör fullgöra sina uppgifter och uppträda med enbart unionens bästa för ögonen.

(10)

Rekryteringen bör bygga på meriter samtidigt som en lämplig geografisk balans och en jämn könsfördelning säkerställs. Europeiska utrikestjänstens personal bör på ett meningsfullt sätt bestå av medborgare från alla medlemsstater. Den planerade översynen 2013 bör omfatta även denna fråga, samt vid behov inbegripa förslag till ytterligare särskilda åtgärder som syftar till att undanröja eventuella obalanser.

(11)

I enlighet med artikel 27.3 i EU-fördraget kommer Europeiska utrikestjänsten att bestå av tjänstemän från rådets generalsekretariat och kommissionen samt personal från medlemsstaternas diplomattjänster. I detta syfte kommer berörda enheter och befattningar i rådets generalsekretariat och i kommissionen att överföras till Europeiska utrikestjänsten, tillsammans med tjänstemän och tillfälligt anställda som innehar en tjänst i en sådan enhet eller en sådan befattning. Före den 1 juli 2013 kommer Europeiska utrikestjänsten uteslutande att rekrytera tjänstemän från rådets generalsekretariat och kommissionen samt personal från medlemsstaternas diplomattjänster. Efter detta datum bör alla tjänstemän och andra anställda i Europeiska unionen kunna söka lediga tjänster inom Europeiska utrikestjänsten.

(12)

Europeiska utrikestjänsten får i särskilda fall anlita specialiserade nationella experter, som kommer att arbeta under den höga representantens ledning. Specialiserade nationella experter som tjänstgör vid Europeiska utrikestjänsten kommer inte att räknas med i den tredjedel av utrikestjänstens personal på handläggarnivå (tjänstegrupp AD) som bör utgöras av personal från medlemsstaterna när utrikestjänsten har nått full kapacitet. Överföringen av dem vid inrättandet av Europeiska utrikestjänsten kommer inte att göras automatiskt, och den kommer att göras med medgivande av myndigheterna i ursprungsmedlemsstaterna. När kontraktet för en nationell expert som överförts till Europeiska utrikestjänsten enligt artikel 7 löper ut kommer den relevanta befattningen att omvandlas till en tjänst som tillfälligt anställd i de fall då den befattning som uppehålls av den nationella experten motsvarar en funktion som normalt utförs av personal i tjänstegrupp AD, under förutsättning att tjänsten i fråga är tillgänglig enligt tjänsteförteckningen.

(13)

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten kommer att enas om närmare bestämmelser avseende utfärdande av instruktioner från kommissionen till delegationerna. Dessa bestämmelser bör särskilt föreskriva att kommissionen då den utfärdar instruktioner till delegationerna samtidigt ska lämna en kopia på dessa till delegationschefen och Europeiska utrikestjänstens centrala förvaltning.

(14)

Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (9) (nedan kallad budgetförordningen) bör ändras så att man låter Europeiska utrikestjänsten ingå i artikel 1 i budgetförordningen, med ett eget avsnitt i unionens budget. I enlighet med tillämpliga regler, och i likhet med vad som gäller för andra institutioner, kommer också en del av revisionsrättens årsrapport att ägnas åt Europeiska utrikestjänsten, och utrikestjänsten kommer att reagera på dessa rapporter. Europeiska utrikestjänsten kommer att beviljas ansvarsfrihet i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 319 i EUF-fördraget och artiklarna 145-147 i budgetförordningen. Den höga representanten kommer att ge Europaparlamentet allt det stöd som behövs när Europaparlamentet utövar sin rätt att bevilja ansvarsfrihet. Kommissionen kommer att ansvara för genomförandet av driftsbudgeten i enlighet med artikel 317 i EUF-fördraget. Beslut som medför budgetkonsekvenser kommer i synnerhet att respektera de befogenheter som anges i avdelning IV i budgetförordningen, särskilt artiklarna 64-68 om de finansiella aktörernas ansvar och artikel 75 om handläggning av utgifter.

(15)

Upprättandet av Europeiska utrikestjänsten bör vägledas av principen om kostnadseffektivitet syftande till budgetneutralitet. I detta syfte måste övergångsarrangemang och en stegvis kapacitetsuppbyggnad tillämpas. Onödig överlappning av arbetsuppgifter, befattningar och resurser i förhållande till andra strukturer bör undvikas. Alla tillfällen till rationalisering bör tillvaratas. Därutöver kommer det att krävas ytterligare ett antal tjänster för medlemsstaternas tillfälligt anställda, vilka måste finansieras inom ramen för den aktuella fleråriga budgetramen.

(16)	Det bör fastställas regler om säkerhet, skydd av sekretessbelagd information och insyn och öppenhet som ska gälla för Europeiska utrikestjänstens verksamhet och dess personal.

(17)	Det bör erinras om att protokollet om Europeiska unionens privilegier och immunitet är tillämpligt på Europeiska utrikestjänsten, dess tjänstemän och övriga anställda, som kommer att omfattas av antingen tjänsteföreskrifterna eller anställningsvillkoren.

(18)

För Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen fortsätter en gemensam institutionell ram att gälla. Det är därför viktigt att sörja för enhetlighet i de bådas yttre förbindelser och att ge unionens delegationer möjlighet att företräda Europeiska atomenergigemenskapen i tredjeländer och internationella organisationer.

(19)	Den höga representanten bör senast i mitten av 2013 göra en översyn av hur Europeiska utrikestjänsten är organiserad och arbetar, vilken vid behov bör åtföljas av förslag om ändring av detta beslut. En sådan ändring bör antas senast i början av 2014.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Art och omfattning

1.   I detta beslut fastställs hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (nedan kallad Europeiska utrikestjänsten eller utrikestjänsten) ska organiseras och arbeta.

2.   Europeiska utrikestjänsten, som ska ha sitt högkvarter i Bryssel, ska vara ett i funktionellt hänseende självständigt organ inom Europeiska unionen, åtskilt från rådets generalsekretariat och kommissionen, och ha den rättskapacitet som krävs för att kunna utföra sina arbetsuppgifter och nå sina mål.

3.   Europeiska utrikestjänsten ska lyda under unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad den höga representanten).

4.   Europeiska utrikestjänsten ska bestå av en central förvaltning och unionens delegationer i tredjeländer och vid internationella organisationer.

Artikel 2

Uppgifter

1.   Europeiska utrikestjänsten ska bistå den höga representanten med genomförandet av de uppgifter som tillfaller honom eller henne särskilt enligt artiklarna 18 och 27 i EU-fördraget, nämligen

—

med genomförandet av uppgiften att leda Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp), inbegripet den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), och att genom sina förslag kunna bidra till att utveckla denna politik, som han eller hon, på mandat av rådet, ska genomföra, och med att säkerställa enhetlighet i unionens handlande,

—	när han eller hon fungerar som ordförande i rådet (utrikes frågor), utan att detta påverkar de ordinarie uppgifterna för rådets generalsekretariat,

—

i hans eller hennes egenskap av vice ordförande för kommissionen, när det gäller fullgörandet inom kommissionen av dess åligganden i fråga om yttre förbindelser och när det gäller samordningen av andra aspekter av unionens yttre åtgärder, utan att detta påverkar de ordinarie arbetsuppgifterna för kommissionens avdelningar.

2.   Europeiska utrikestjänsten ska bistå ordföranden i Europeiska rådet, kommissionens ordförande och kommissionen, då de fullgör sina olika uppgifter på området yttre förbindelser.

Artikel 3

Samarbete

1.   Europeiska utrikestjänsten ska stödja, och samarbeta med, medlemsstaternas diplomattjänster liksom med rådets generalsekretariat och kommissionens avdelningar, för att kunna sörja för samstämmigheten mellan de olika områden som omfattas av unionens yttre åtgärder och mellan dessa områden och unionens övriga politik.

2.   Europeiska utrikestjänsten och kommissionens avdelningar ska samråda i alla frågor som rör unionens yttre åtgärder när de fullgör sina olika funktioner, utom i frågor som omfattas av GSFP. Europeiska utrikestjänsten ska delta i det förberedande arbete och de förfaranden som rör akter som kommissionen ska utarbeta på detta område.

Denna punkt ska genomföras i enlighet med kapitel 1 i avdelning V i EU-fördraget, och i enlighet med artikel 205 i EUF-fördraget.

3.   Europeiska utrikestjänsten kan sluta servicenivåavtal med berörda avdelningar inom rådets generalsekretariat, kommissionen eller andra kontor eller interinstitutionella organ inom unionen.

4.   Europeiska utrikestjänsten ska utsträcka sitt stöd och samarbete till att omfatta de andra institutionerna och organen i unionen, särskilt Europaparlamentet. Europeiska utrikestjänsten får också komma i åtnjutande av stöd och samarbete från dessa institutioner och organ, inbegripet byråer, i förekommande fall. Europeiska utrikestjänstens internrevisor kommer att samarbeta med kommissionens internrevisor för att säkerställa en enhetlig revisionsstrategi, särskilt med avseende på kommissionens ansvar för driftsutgifterna. Europeiska utrikestjänsten ska samarbeta med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) i enlighet med förordning (EG) nr 1073/1999 (10). Den ska i synnerhet utan dröjsmål anta det beslut som föreskrivs i den förordningen om villkor och bestämmelser för interna utredningar. Enligt den förordningen ska medlemsstaterna, i enlighet med nationella bestämmelser, och institutionerna ge Olafs anställda den hjälp som de behöver för att kunna utföra sina uppgifter.

Artikel 4

Den centrala förvaltningen av Europeiska utrikestjänsten

1.   Europeiska utrikestjänsten ska ledas av en verkställande generalsekreterare som ska vara underställd den höga representanten. Den verkställande generalsekreteraren ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att Europeiska utrikestjänsten ska kunna fungera obehindrat, inbegripet förvaltning av administrativa frågor och budgeten. Den verkställande generalsekreteraren ska säkerställa effektiv samordning mellan alla avdelningar i den centrala förvaltningen och med unionens delegationer.

2.   Den verkställande generalsekreteraren ska bistås av två ställföreträdande generalsekreterare.

3.   Europeiska utrikestjänstens centrala förvaltning ska organiseras i generaldirektorat.

a)

Den ska särskilt omfatta — ett antal generaldirektorat med särskilda geografiska enheter som omfattar alla världens länder och regioner, liksom även multilaterala enheter och enheter för särskilda ämnesområden. Dessa enheter ska vid behov samordna verksamheten med rådets generalsekretariat och med berörda avdelningar i kommissionen. — ett generaldirektorat för administrativa frågor, personalfrågor, budgetfrågor, säkerhets-, kommunikations- och informationssystemfrågor, vilket fungerar inom ramen för Europeiska utrikestjänsten och leds av den verkställande generalsekreteraren. Den höga representanten ska, i enlighet med de normala reglerna för rekrytering, utse en generaldirektör för budget och administration som ska arbeta under den höga representantens ledning. Han eller hon ska vara ansvarig inför den höga representanten i frågor som rör Europeiska utrikestjänstens administrativa förvaltning och interna budgetförvaltning. Han eller hon ska följa de budgetposter och administrativa bestämmelser som är tillämpliga på den del av avsnitt III i unionens budget som faller under rubrik 5 i den fleråriga budgetramen. — direktoratet för krishantering och planering, den civila planerings- och ledningskapaciteten, Europeiska unionens militära stab och Europeiska unionens lägescentral som ska vara direkt underställda den höga representanten, och som ska bistå honom eller henne i uppdraget att leda unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik i enlighet med fördragets bestämmelser, samtidigt som unionens övriga befogenheter respekteras i enlighet med artikel 40 i EU-fördraget. Dessa strukturers särdrag, deras särskilda befattningar, rekryteringen till dem och personalens ställning ska beaktas. En fullständig samordning mellan Europeiska utrikestjänstens alla strukturer ska säkerställas.

b)

Europeiska utrikestjänstens centrala förvaltning ska också inbegripa — en avdelning för strategisk policyplanering, — en juridisk enhet som administrativt ska vara underställd den verkställande generalsekreteraren och som ska samarbeta nära med rådets och kommissionens juridiska avdelningar, — enheter för interinstitutionella relationer, information och offentlig diplomati, internrevision och interna inspektioner samt skydd av personuppgifter.

4.   Den höga representanten ska utse ordföranden i de förberedande rådsorgan där ordförandeskapet ska innehas av en företrädare för den höga representanten, inbegripet ordförandeskapet för kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik, i enlighet med de närmare bestämmelserna i bilaga II i rådets beslut 2009/908/EU av den 1 december 2009 om fastställande av genomförandeåtgärder för Europeiska rådets beslut om utövande av rådets ordförandeskap och om ordförandeskapet för rådets förberedande organ (11).

5.   Den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten ska, närhelst det är nödvändigt, bistås av rådets generalsekretariat och berörda avdelningar inom kommissionen. Servicenivåavtal kan utformas av Europeiska utrikestjänsten, rådets generalsekretariat och berörda avdelningar inom kommissionen.

Artikel 5

Unionens delegationer

1.   Beslutet att öppna eller stänga en delegation ska antas av den höga representanten, efter samråd med rådet och kommissionen.

2.   Varje unionsdelegation ska vara underställd en delegationschef.

All personal på delegationen ska vara underställd delegationschefen, oavsett ställning, och när det gäller all verksamhet. Delegationschefen ska rapportera till den höga representanten och vara ansvarig för all verksamhet på delegationen, och han eller hon ska säkerställa samordningen med unionens alla åtgärder.

Personalen på delegationen ska inbegripa personal från Europeiska utrikestjänsten, och, när så är lämpligt med tanke på genomförandet av unionens budget och unionspolitik som ligger utanför utrikestjänstens mandat, personal från kommissionen.

3.   Delegationschefen ska få sina instruktioner från den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten och ska vara ansvarig för att instruktionerna verkställs.

På de områden där kommissionen utövar de befogenheter som den tilldelats genom fördragen, får även kommissionen, i enlighet med artikel 221.2 i EUF-fördraget, utfärda instruktioner till delegationerna, som ska verkställas under delegationschefens övergripande ansvar.

4.   Delegationschefen ska, i enlighet med budgetförordningen, genomföra driftsanslag som rör unionens projekt i det berörda tredjelandet, när kommissionen har vidaredelegerat dem.

5.   Verksamheten på varje delegation ska med jämna mellanrum utvärderas av Europeiska utrikestjänstens verkställande generalsekreterare, och utvärderingen ska inbegripa såväl ekonomisk revision som förvaltningsrevision. Europeiska utrikestjänstens generalsekreterare kan för detta ändamål begära bistånd från berörda avdelningar i kommissionen. Utöver Europeiska utrikestjänstens interna åtgärder ska Olaf utöva sina befogenheter, särskilt genom att vidta bedrägeribekämpningsåtgärder i enlighet med förordning (EG) nr 1073/1999.

6.   Den höga representanten ska ingå de avtal som är nödvändiga med det värdland, den internationella organisation eller det tredjeland som berörs. I synnerhet ska den höga representanten vidta de åtgärder som behövs för att se till att värdstaterna beviljar unionens delegationer, deras personal och egendom privilegier och immunitet som motsvarar dem som anges i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961.

7.   Unionens delegationer ska ha kapacitet att tillgodose behoven hos andra unionsinstitutioner, särskilt Europaparlamentet, i sina kontakter med de internationella organisationer eller tredjeländer där delegationerna är ackrediterade.

8.   Delegationschefen ska vara bemyndigad att företräda unionen i det land där delegationen är ackrediterad, särskilt när det gäller att ingå avtal och att föra talan inför domstol eller andra myndigheter.

9.   Unionens delegationer ska nära samarbeta och utbyta information med medlemsstaternas diplomattjänster.

10.   Unionens delegationer ska, i enlighet med artikel 35 tredje stycket i EU-fördraget och på medlemsstaternas begäran, bistå medlemsstaterna i deras diplomatiska förbindelser och med att tillhandahålla konsulärt skydd till unionsmedborgare i tredjeländer på resursneutral basis.

Artikel 6

Personal

1.   Denna artikel, med undantag för punkt 3, ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och anställningsvillkoren för övriga anställda i gemenskaperna (nedan kallade anställningsvillkoren), inbegripet de ändringar som har gjorts i dessa regler i enlighet med artikel 336 i EUF-fördraget i syfte att anpassa dem till Europeiska utrikestjänstens behov.

2.   Europeiska utrikestjänsten ska bestå av tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen, inbegripet personal från medlemsstaternas diplomattjänster som har fått tillfällig anställning vid utrikestjänsten.

Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för denna personal.

3.   Om nödvändigt får Europeiska utrikestjänsten i särskilda fall anlita ett begränsat antal specialiserade nationella experter.

Den höga representanten ska anta bestämmelser, som ska vara likvärdiga med dem som fastställs i rådets beslut 2003/479/EG av den 16 juni 2003 om anställningsvillkoren för nationella experter och militärer som är utstationerade vid rådets generalsekretariat (12), vilka ska styra på vilka villkor specialiserade nationella experter ska ställas till Europeiska utrikestjänstens förfogande för att tillhandahålla särskild expertis.

4.   Europeiska utrikestjänstens personal ska fullgöra sina uppgifter och uppträda med enbart unionens bästa för ögonen. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.1 tredje strecksatsen och artiklarna 2.2 och 5.3, ska de vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering, myndighet, organisation eller person utanför Europeiska utrikestjänsten, eller något organ eller någon annan person än den höga representanten. I enlighet med artikel 11 andra stycket i tjänsteföreskrifterna får Europeiska utrikestjänstens personal inte ta emot ersättning av något slag från någon annan källa utanför utrikestjänsten.

5.   De befogenheter som enligt tjänsteföreskrifterna tillkommer tillsättningsmyndigheten och de befogenheter som enligt anställningsvillkoren tillkommer den myndighet som bemyndigats att ingå avtal ska innehas av den höga representanten, som får delegera dessa befogenheter inom Europeiska utrikestjänsten.

6.   Rekryteringen inom Europeiska utrikestjänsten ska bygga på meriter samtidigt som en lämplig geografisk balans och en jämn könsfördelning säkerställs. Europeiska utrikestjänstens personal ska på ett meningsfullt sätt bestå av medborgare från alla medlemsstater. Den översyn som avses i artikel 13.3 ska omfatta även denna fråga, samt vid behov inbegripa förslag till ytterligare särskilda åtgärder som syftar till att undanröja eventuella obalanser.

7.   Tjänstemän vid unionen och tillfälligt anställda från medlemsstaternas diplomattjänster ska ha samma rättigheter och skyldigheter och ges likvärdig behandling, särskilt i fråga om deras behörighet att tillträda alla befattningar på likvärdiga villkor. Ingen skillnad ska göras mellan tillfälligt anställda från nationella diplomattjänster och tjänstemän vid unionen när det gäller tilldelning av arbetsuppgifter på alla verksamhetsområden och den politik som Europeiska utrikestjänsten genomför. I enlighet med bestämmelserna i budgetförordningen ska medlemsstaterna stödja unionen i dess arbete för att garantera att det ekonomiska ansvar som följer av ett ansvar enligt artikel 66 i budgetförordningen uppfylls med avseende på Europeiska utrikestjänstens tillfälligt anställda från medlemsstaternas diplomattjänster.

8.   Den höga representanten ska fastställa urvalsförfarandena för Europeiska utrikestjänstens personal, vilka ska genomföras genom ett öppet förfarande byggt på meriter med målet att säkerställa bästa kompetens, prestationsförmåga och oberoende ställning samt en lämplig geografisk könsfördelning, och se till att Europeiska utrikestjänstens personal på ett meningsfullt sätt består av medborgare från alla medlemsstater. Företrädare för medlemsstaterna, rådets generalsekretariat och kommissionen ska delta i rekryteringsförfarandet för tillsättande av lediga tjänster vid Europeiska utrikestjänsten.

9.   När Europeiska utrikestjänsten har uppnått full kapacitet bör sådan personal från medlemsstaterna som avses i punkt 2 första stycket utgöra minst en tredjedel av all personal i tjänstegrupp AD vid utrikestjänsten. Likaså bör fast anställda unionstjänstemän utgöra minst 60 % av all personal i tjänstegrupp AD vid utrikestjänsten, inklusive personal från medlemsstaternas diplomattjänster som har fått fast anställning som unionstjänstemän, i enlighet med bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna. Varje år ska den höga representanten lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillsättningen av tjänster inom Europeiska utrikestjänsten.

10.   Den höga representanten ska fastställa regler för rörlighet för att se till att rörligheten för Europeiska utrikestjänstens personal blir hög. Särskilda och detaljerade bestämmelser ska gälla för den personal som avses i artikel 4.3 a tredje strecksatsen. I princip ska all personal vid Europeiska utrikestjänsten regelbundet tjänstgöra vid unionens delegationer. Den höga representanten ska fastställa regler om detta.

11.   I enlighet med tillämpliga bestämmelser i den nationella lagstiftningen ska varje medlemsstat garantera att tjänstemän som är tillfälligt anställda vid Europeiska utrikestjänsten omedelbart kan återgå till sina tidigare tjänster efter tjänstgöringens avslutande. Denna tjänstgöringstid får, i enlighet med artikel 50b i anställningsvillkoren, inte överstiga åtta år, såvida den inte förlängs för en längsta period om två år under exceptionella omständigheter och om det ligger i Europeiska utrikestjänstens intresse.

Unionstjänstemän som tjänstgör vid Europeiska utrikestjänsten ska ha rätt att söka tjänster vid sin ursprungsinstitution på samma villkor som interna sökande.

12.   Åtgärder ska vidtas för att ge Europeiska utrikestjänstens personal erforderlig gemensam utbildning med utgångspunkt i framför allt befintliga metoder och strukturer på nationell nivå och unionsnivå. Den höga representanten ska vidta lämpliga åtgärder för detta syfte inom ett år efter det att detta beslut har trätt i kraft.

Artikel 7

Övergångsbestämmelser om personalen

1.   De berörda enheter och befattningar i rådets generalsekretariat och i kommissionen som förtecknas i bilagan ska överföras till Europeiska utrikestjänsten. Tjänstemän och tillfälligt anställda som innehar en tjänst i en enhet eller en befattning som förtecknas i bilagan ska överföras till Europeiska utrikestjänsten. Detta ska även tillämpas på kontraktsanställda och lokalanställda som arbetar vid dessa enheter och i dessa befattningar. Specialiserade nationella experter som arbetar vid dessa enheter eller i dessa befattningar ska också överföras till Europeiska utrikestjänsten efter godkännande av myndigheterna i den medlemsstat som de kommer ifrån.

Dessa överföringar får verkan den 1 januari 2011.

I enlighet med tjänsteföreskrifterna ska den höga representanten vid överföringen till Europeiska utrikestjänsten tillsätta varje tjänsteman på en tjänst i den tjänstegrupp som motsvarar dennes lönegrad.

2.   De förfaranden för rekrytering av personal till tjänster som är överförda till Europeiska utrikestjänsten som är pågående vid den tidpunkt då detta beslut träder i kraft ska förbli giltiga. De ska fortsätta och avslutas under ledning av den höga representanten i enlighet med meddelandena om lediga tjänster och de tillämpliga reglerna i tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren.

Artikel 8

Budget

1.   Uppgifterna som utanordnare för Europeiska utrikestjänstens avsnitt i Europeiska unionens allmänna budget ska delegeras i enlighet med artikel 59 i budgetförordningen. Den höga representanten ska fastställa de interna reglerna för förvaltning av de administrativa budgetposterna. Driftsutgifter ska kvarstå inom kommissionens avsnitt av budgeten.

2.   Europeiska utrikestjänsten ska utöva sina befogenheter i enlighet med budgetförordningen för Europeiska unionens allmänna budget och inom ramen för beviljade anslag.

3.   Den höga representanten kommer vid uppskattningen av de administrativa utgifterna för Europeiska utrikestjänsten att samråda med kommissionären med ansvar för utvecklingspolitik respektive kommissionären med ansvar för grannskapspolitik om deras respektive ansvarsområden.

4.   I enlighet med artikel 314.1 i EUF-fördraget ska Europeiska utrikestjänsten upprätta en beräkning över sina utgifter för följande budgetår. Kommissionen ska sammanställa dessa beräkningar i ett budgetförslag som får innehålla avvikande beräkningar. Kommissionen får ändra budgetförslaget i enlighet med vad som sägs i artikel 314.2 i EUF-fördraget.

5.   För att sörja för öppenhet i budgeten i fråga om unionens yttre åtgärder kommer kommissionen att, tillsammans med förslaget till allmän budget för Europeiska unionen till budgetmyndigheten, överlämna ett arbetsdokument som samlat tar upp alla utgifter i samband med unionens yttre åtgärder.

6.   Europeiska utrikestjänsten ska beviljas ansvarsfrihet i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 319 i EUF-fördraget och artiklarna 145-147 i budgetförordningen. Europeiska utrikestjänsten kommer härvid att helt och fullt samarbeta med de institutioner som är engagerade i beviljandet av ansvarsfrihet och när så behövs lämna nödvändiga kompletterande uppgifter, bland annat genom att delta i möten inom de berörda organen

Artikel 9

Instrument för yttre åtgärder samt programplanering

1.   Förvaltningen av unionens externa samarbetsprogram tillhör kommissionens ansvarsområde utan att detta påverkar kommissionens och Europeiska utrikestjänstens respektive roller inom den programplanering som anges i följande punkter.

2.   Den höga representanten ska sörja för den övergripande politiska samordningen av unionens yttre åtgärder och säkerställa enhetlighet, samstämmighet och effektivitet i unionens yttre åtgärder, särskilt genom följande instrument för externt bistånd:

—	Instrumentet för utvecklingssamarbete (13)

—	Europeiska utvecklingsfonden (14)

—	Det europeiska instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter (15)

—	Det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (16)

—	Instrumentet för samarbete med industriländer (17)

—	Instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete (18)

—	Stabilitetsinstrumentet, när det gäller det stöd som avses i artikel 4 i Europparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 (19).

3.   Europeiska utrikestjänsten ska bidra till programplanerings- och förvaltningsarbetet för de instrument som anges i punkt 2, på grundval av policymålen i dessa instrument. Europeiska utrikestjänsten ska ansvara för att utarbeta följande kommissionsbeslut om de strategiska, fleråriga etapperna av programplaneringsarbetet:

i)	Anslagen per land i syfte att fastställa den samlade finansieringsramen för varje region, med förbehåll för den fleråriga budgetramens preliminära fördelning. Inom varje region kommer en del av anslagen att reserveras för regionala program.

ii)	Landstrategidokument och regionstrategidokument.

iii)	Nationella och regionala vägledande program.

I enlighet med artikel 3 ska den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten, under hela programplanerings-, utarbetande- och genomförandearbetet för de instrument som anges i punkt 2, samarbeta med berörda kommissionärer och deras avdelningar, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.3. Alla förslag till beslut kommer att utarbetas enligt kommissionens förfaranden och kommer att föreläggas kommissionen för antagande.

4.   När det gäller Europeiska utvecklingsfonden och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete ska eventuella förslag, inbegripet förslag om ändringar i grundförordningarna och i programplaneringsdokumenten enligt punkt 3, utarbetas gemensamt av Europeiska utrikestjänstens berörda enheter och kommissionens avdelningar, vilket kommissionären för utvecklingsbistånd ska ansvara för, och därefter gemensamt överlämnas till den höga representanten inför antagande av kommissionen.

Ämnesspecifika program, utöver det europeiska instrument för demokrati och mänskliga rättigheter, instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete och den del av stabilitetsinstrumentet som avses i punkt 2 sjunde strecksatsen, ska utarbetas av lämplig kommissionsavdelning under ledning av den kommissionär som ansvarar för utvecklingsfrågor och läggas fram för kommissionärskollegiet i samförstånd med den höga representanten och övriga berörda kommissionärer.

5.   När det gäller det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet ska eventuella förslag, inbegripet förslag om ändringar i grundförordningarna och i de programplaneringsdokument som avses i punkt 3, utarbetas gemensamt av Europeiska utrikestjänstens berörda enheter och kommissionen, vilket kommissionären för grannskapspolitik ska ansvara för, och därefter gemensamt överlämnas till den höga representanten inför antagande av kommissionen.

6.   Den höga representanten/Europeiska utrikestjänsten ska ansvara åtgärder som vidtas enligt Guspbudgeten, stabilitetsinstrumentet utöver den del som avses i punkt 2 sjunde strecksatsen, instrumentet för samarbete med industriländer, kommunikation och offentliga diplomatiska åtgärder samt valobservatörsuppdrag. Kommissionen ska ansvara för det finansiella genomförandet av dessa under den höga representantens ledning i hans eller hennes egenskap av kommissionens vice ordförande. Den avdelning inom kommissionen som har ansvaret för detta genomförande ska vara samlokaliserad med Europeiska utrikestjänsten.

Artikel 10

Säkerhet

1.   Den höga representanten ska, efter att ha samrått med den kommitté som avses i punkt 3 i avdelning I i del II i bilagan till rådets beslut 2001/264/EG av den 19 mars 2001 om antagande av rådets säkerhetsbestämmelser (20), besluta om Europeiska utrikestjänstens säkerhetsregler och vidta lämpliga åtgärder för att Europeiska utrikestjänsten effektivt ska kunna hantera risker som dess personal, fysiska tillgångar och information utsätts för och fullgöra sina förpliktelser att visa aktsamhet i detta avseende. Reglerna ska gälla all personal vid utrikestjänsten och vid unionens delegationer, oavsett administrativ ställning eller ursprung.

2.   I avvaktan på det beslut som avses i punkt 1

—	ska Europeiska utrikestjänsten, när det gäller skyddet av sekretessbelagda uppgifter, tillämpa de säkerhetsbestämmelser som anges i bilagan till beslut 2001/264/EG,

—	när det gäller övriga säkerhetsaspekter tillämpa kommissionens säkerhetsbestämmelser i relevant bilaga till kommissionens arbetsordning (21).

3.   Europeiska utrikestjänsten ska ha en enhet som ska ansvara för säkerhetsfrågor och bistås av medlemsstaternas relevanta myndigheter.

4.   Den höga representanten ska vidta nödvändiga åtgärder för säkerhetsreglernas tillämpning vid Europeiska utrikestjänsten, särskilt i fråga om skyddet av sekretessbelagda uppgifter och de åtgärder som ska vidtas om Europeiska utrikestjänstens personal inte iakttar säkerhetsbestämmelserna. Europeiska utrikestjänsten ska i detta avseende rådgöra med säkerhetsavdelningen vid rådets generalsekretariat, berörda avdelningar inom kommissionen och medlemsstaternas berörda myndigheter.

Artikel 11

Tillgång till handlingar, arkiv och uppgiftsskydd

1.   Europeiska utrikestjänsten ska tillämpa bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (22). Den höga representanten ska besluta om tillämpningsföreskrifter för Europeiska utrikestjänsten.

2.   Europeiska utrikestjänstens verkställande generalsekreterare ska ansvara för tjänstens arkiv. Arkiven tillhörande de avdelningar som överförts från rådets generalsekretariat och kommissionen ska överföras till Europeiska utrikestjänsten.

3.   Europeiska utrikestjänsten ska skydda enskilda vid behandling av personuppgifter i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (23). Den höga representanten ska besluta om tillämpningsföreskrifter för Europeiska utrikestjänsten.

Artikel 12

Fast egendom

1.   Rådets generalsekretariat och berörda avdelningar inom kommissionen ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de överföringar som avses i artikel 7 samordnas med de överföringar från rådets och kommissionens byggnader som är nödvändiga för att Europeiska utrikestjänsten ska fungera.

2.   Villkoren för att ställa fast egendom till förfogande för Europeiska utrikestjänstens centrala förvaltning och unionens delegationer ska beslutas gemensamt av den höga representanten och rådets generalsekretariat och kommissionen, beroende på vad som är lämpligt.

Artikel 13

Slutbestämmelser och allmänna bestämmelser

1.   Den höga representanten, rådet, kommissionen och medlemsstaterna ska ansvara för genomförandet av detta beslut och ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för detta.

2.   Den höga representanten ska senast vid 2011 års utgång rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om hur Europeiska utrikestjänsten fungerar. Den rapporten ska särskilt omfatta genomförandet av bestämmelserna i artiklarna 5.3, 5.10 och 9.

3.   Den höga representanten ska senast i mitten av 2013 göra en översyn av hur Europeiska utrikestjänsten är organiserad och arbetar och denna ska bland annat omfatta tillämpningen av bestämmelserna i artikel 6.6, 6.8 och 6.11. Översynen ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag till revidering av detta beslut. I så fall ska rådet, i enlighet med artikel 27.3 i EUF-fördraget, senast i början av 2014 revidera beslutet med ledning av översynen.

4.   Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas. Bestämmelserna om ekonomisk förvaltning och rekrytering får verkan först när nödvändiga ändringar av tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren och budgetförordningen samt ändringsbudgeten har antagits. I syfte att sörja för en smidig övergång ska den höga representanten, rådets generalsekretariat och kommissionen ingå nödvändiga överenskommelser, och de ska hålla samråd med medlemsstaterna,

5.   Inom en månad efter det att detta beslut har trätt i kraft ska den höga representanten förelägga kommissionen en beräkning över Europeiska utrikestjänstens inkomster och utgifter, inbegripet en tjänsteförteckning, så att kommissionen kan lägga fram ett förslag till ändringsbudget.

6.   Beslutet ska offentliggöras i Europeiska unionens offentliga tidning.

---

(1)  EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.

(2)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Mot ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd (KOM(2007) 317 slutlig). Ej offentliggjort i EUT.

(3)  EGT C 298, 30.11.2002, s. 1.

(4)  Rådets gemensamma åtgärd 2004/551/Gusp av den 12 juli 2004 om inrättande av en europeisk försvarsbyrå (EUT L 245, 17.7.2004, s. 17).

(5)  Rådets gemensamma åtgärd 2001/555/Gusp av den 20 juli 2001 om inrättande av Europeiska unionens satellitcentrum (EGT L 200, 25.7.2001, s. 5).

(6)  Rådets gemensamma åtgärd 2001/554/Gusp av den 20 juli 2001 om inrättande av Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier (EGT L 200, 25.7.2001, s. 1).

(7)  Rådets gemensamma åtgärd 2008/550/Gusp av den 23 juni 2008 om inrättande av en europeisk säkerhets- och försvarsakademi (Esfa) (EUT L 176, 4.7.2008, s. 20).

(8)  Förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT 45, 14.6.1962, s. 1387/62).

(9)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1)

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 1).

(11)  EUT L 322, 9.12.2009, s. 28.

(12)  EUT L 160, 28.6.2003, s. 72.

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (EUT L 378, 27.12.2006, s. 41).

(14)  Rådets förordning nr 5 om uppmaning till och överföring av finansiella bidrag, budgetöverenskommelser och förvaltning av resurser avseende utvecklingsfonden för utomeuropeiska länder och territorier (EGT 33, 31.12.1958, s. 681/58).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EUT L 386, 29.12.2006, s. 1).

(16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (EUT L 310, 9.11.2006, s. 1).

(17)  Rådets förordning (EG) nr 382/2001 av den 26 februari 2001 om genomförande av projekt för att främja samarbetet och handelsförbindelserna mellan Europeiska unionen och industriländerna i Nordamerika, Fjärran Östern och Australasien (EGT L 57, 27.2.2001, s. 10).

(18)  Rådets förordning (Euratom) nr 300/2007 av den 19 februari 2007 om upprättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete (EUT L 81, 22.3.2007, s. 1).

(19)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 av den 15 november 2006 om upprättande av ett stabilitetsinstrument (EUT L 327, 24.11.2006, s. 1).

(20)  EGT L 101, 11.4.2001, s. 1.

(21)  EGT L 308, 8.12.2000, s. 26.

(22)  EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(23)  EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

---

---

3.8.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/41

---

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 28 juli 2010

om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 59122x1507xNK603 (DAS-59122-7xDAS-Ø15Ø7xMON-ØØ6Ø3-6) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003

[delgivet med nr K(2010) 5138]

(Endast de franska och nederländska texterna är giltiga)

(Text av betydelse för EES)

(2010/428/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3, och

av följande skäl:

(1)

Pioneer Overseas Corporation lämnade den 26 augusti 2005 in en ansökan till den behöriga brittiska myndigheten, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om att få släppa ut livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av 59122x1507xNK603-majs på marknaden (nedan kallad ansökan).

(2)

Ansökan gäller också utsläppande på marknaden av andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av 59122x1507xNK603-majs för samma användningsområden som all annan slags majs, med undantag för odling. I enlighet med artiklarna 5.5 och 17.5 i förordning (EG) nr 1829/2003 innehåller ansökan därför de uppgifter och den information som krävs enligt bilagorna III och IV till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (2) samt information och slutsatser angående den riskbedömning som genomförts enligt principerna i bilaga II till direktiv 2001/18/EG. Den innehåller även en plan för övervakning av miljöpåverkan i överensstämmelse med bilaga VII till direktiv 2001/18/EG.

(3)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) lämnade den 8 april 2009 ett positivt yttrande i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003. Den ansåg att 59122x1507xNK603-majs är lika säker som den icke genetiskt modifierade motsvarigheten vad gäller potentiella effekter på människors och djurs hälsa eller på miljön, och konstaterade att det är osannolikt att utsläppandet på marknaden av de produkter som innehåller, består av eller har framställts av 59122x1507xNK603-majs enligt beskrivningen i ansökan (nedan kallade produkterna) vid avsedd användning skulle leda till negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön (3). Efsa tog i sitt yttrande ställning till medlemsstaternas alla specifika frågor och farhågor under samrådet med de behöriga nationella myndigheterna i enlighet med artiklarna 6.4 och 18.4 i den förordningen.

(4)	I sitt yttrande konstaterade Efsa också att den miljöövervakningsplan i form av en allmän tillsynsplan som sökanden har lämnat in ligger i linje med det avsedda användningsområdet för produkterna.

(5)	Mot bakgrund av detta bör godkännande beviljas för produkterna.

(6)	En unik identitetsbeteckning bör tilldelas varje genetiskt modifierad organism i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 65/2004 av den 14 januari 2004 om inrättande av ett system för skapande och tilldelning av unika identitetsbeteckningar för genetiskt modifierade organismer (4).

(7)

Enligt Efsas yttrande verkar det inte behövas några andra särskilda märkningskrav än de som fastställs i artiklarna 13.1 och 25.2 i förordning (EG) nr 1829/2003 för livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av 59122x1507xNK603-majs. För att säkerställa att produkterna används på ett sätt som är godkänt enligt detta beslut bör det dock även tydligt anges på märkningen av foder och andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av den genetiskt modifierade organismen som ansökan om godkännande gäller, att produkterna i fråga inte får användas till odling.

(8)

Innehavaren av godkännandet bör lämna årliga rapporter om genomförandet och resultaten av den verksamhet som beskrivs i övervakningsplanen för miljökonsekvenser. Dessa resultat bör läggas fram enligt kommissionens beslut 2009/770/EG av den 13 oktober 2009 om utarbetande av standardformulär för rapportering av övervakningsresultat rörande avsiktlig utsättning i miljön av produkter som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer, i syfte att släppa ut dessa på marknaden, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG (5).

(9)

Det framgår av Efsas yttrande att det inte finns någon anledning att införa särskilda villkor för eller begränsningar av utsläppandet på marknaden och/eller särskilda villkor för eller begränsningar av användning eller hantering, däribland krav på övervakning av livsmedels eller foders användning efter försäljningen, eller särskilda villkor för skydd av specifika ekosystem, miljöer och/eller geografiska områden i enlighet med artiklarna 6.5 e och 18.5 e i förordning (EG) nr 1829/2003.

(10)	Alla relevanta uppgifter om godkännandet av produkterna bör föras in i det gemenskapsregister över genetiskt modifierade livsmedel och foder som föreskrivs i förordning (EG) nr 1829/2003.

(11)

I artikel 4.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG (6) fastställs märkningskrav för produkter som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer.

(12)

Detta beslut bör genom förmedlingscentrumet för biosäkerhet (Biosafety Clearing House) delges parterna i Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald, i enlighet med artiklarna 9.1 och 15.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer (7).

(13)	Sökanden har hörts om de åtgärder som föreskrivs i detta beslut.

(14)	Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa lämnade inget yttrande inom den tid som kommitténs ordförande bestämt.

(15)	Vid sitt möte den 29 juni 2010 kunde rådet inte fatta beslut med kvalificerad majoritet vare sig för eller emot förslaget. Rådet meddelade att dess behandling av ärendet var avslutad. Det är följaktligen upp till kommissionen att anta åtgärderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genetiskt modifierad organism och unik identitetsbeteckning

Genetiskt modifierad majs (Zea mays L.) 59122x1507xNK603, enligt specifikationen i punkt b i bilagan till detta beslut, tilldelas den unika identitetsbeteckningen DAS-59122-7xDAS-Ø15Ø7xMON-ØØ6Ø3-6 i enlighet med förordning (EG) nr 65/2004.

Artikel 2

Godkännande

Följande produkter godkänns i enlighet med artiklarna 4.2 och 16.2 i förordning (EG) nr 1829/2003 enligt villkoren i detta beslut:

a)	Livsmedel och livsmedelsingredienser som innehåller, består av eller har framställts av DAS-59122-7xDAS-Ø15Ø7xMON-ØØ6Ø3-6-majs.

b)	Foder som innehåller, består av eller har framställts av DAS-59122-7xDAS-Ø15Ø7xMON-ØØ6Ø3-6-majs.

c)	Andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av DAS-59122-7xDAS-Ø15Ø7xMON-ØØ6Ø3-6-majs för samma användningsområden som all annan slags majs, med undantag för odling.

Artikel 3

Märkning

1.   Vid tillämpningen av märkningskraven i artiklarna 13.1 och 25.2 i förordning (EG) nr 1829/2003 och i artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1830/2003 ska ”organismens namn” vara ”majs”.

2.   Uppgiften ”inte avsedd för odling” ska finnas på etiketten och i de handlingar som åtföljer produkter som innehåller eller består av det DAS-59122-7xDAS-Ø15Ø7xMON-ØØ6Ø3-6-majs som avses i artikel 2 b och c.

Artikel 4

Övervakning av miljöpåverkan

1.   Innehavaren av godkännandet ska se till att planen för övervakning av miljöpåverkan enligt punkt h i bilagan införs och tillämpas.

2.   Innehavaren av godkännandet ska lämna årliga rapporter till kommissionen om genomförandet och resultaten av den verksamhet som beskrivs i övervakningsplanen i enlighet med beslut 2009/770/EG.

Artikel 5

Gemenskapsregister

Uppgifterna i bilagan till detta beslut ska föras in i det gemenskapsregister över genetiskt modifierade livsmedel och foder som föreskrivs i artikel 28 i förordning (EG) nr 1829/2003.

Artikel 6

Innehavare av godkännandet

Innehavare av godkännandet är Pioneer Overseas Corporation i Belgien, som företräder Pioneer Hi-Bred International Inc. i Förenta staterna.

Artikel 7

Giltighet

Detta beslut ska gälla under tio år från och med dagen för delgivningen.

Artikel 8

Adressat

Detta beslut riktar sig till Pioneer Overseas Corporation, Avenue des Arts/Kunstlaan 44, 1040 Bruxelles/Brussel, Belgien.

---

(1)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.

(2)  EGT L 106, 17.4.2001, s. 1.

(3)  http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2005-248

(4)  EUT L 10, 16.1.2004, s. 5.

(5)  EUT L 275, 21.10.2009, s. 9.

(6)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 24.

(7)  EUT L 287, 5.11.2003, s. 1.

---

---

3.8.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/46

---

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 28 juli 2010

om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen MON 88017 x MON 810 (MON-88Ø17-3 x MON-ØØ81Ø-6) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003

[delgivet med nr K(2010) 5139]

(Endast de franska och nederländska texterna är giltiga)

(Text av betydelse för EES)

(2010/429/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3, och

av följande skäl:

(1)

Monsanto Europe SA lämnade den 29 november 2005 in en ansökan till den behöriga tjeckiska myndigheten, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om att få släppa ut livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av MON 88017 x MON 810-majs på marknaden (nedan kallad ansökan).

(2)

Ansökan gäller också utsläppande på marknaden av andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av MON 88017 x MON 810-majs för samma användningsområden som all annan slags majs, med undantag för odling. I enlighet med artiklarna 5.5 och 17.5 i förordning (EG) nr 1829/2003 innehåller ansökan därför de uppgifter och den information som krävs enligt bilagorna III och IV till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (2) samt information och slutsatser angående den riskbedömning som genomförts enligt principerna i bilaga II till direktiv 2001/18/EG. Den innehåller även en plan för övervakning av miljöpåverkan i överensstämmelse med bilaga VII till direktiv 2001/18/EG.

(3)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) lämnade den 21 juli 2009 ett positivt yttrande i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003. Den ansåg att MON 88017 x MON 810-majs är lika säker som den icke genetiskt modifierade motsvarigheten vad gäller potentiella effekter på människors och djurs hälsa eller på miljön. Den konstaterade att det därför är osannolikt att utsläppandet på marknaden av de produkter som innehåller, består av eller har framställts av MON 88017 x MON 810-majs enligt beskrivningen i ansökan (nedan kallade produkterna) vid avsedd användning skulle leda till negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön (3). Efsa tog i sitt yttrande ställning till medlemsstaternas alla specifika frågor och farhågor under samrådet med de behöriga nationella myndigheterna i enlighet med artiklarna 6.4 och 18.4 i den förordningen.

(4)	I sitt yttrande konstaterade Efsa också att den miljöövervakningsplan i form av en allmän tillsynsplan som sökanden har lämnat in ligger i linje med det avsedda användningsområdet för produkterna.

(5)	Mot bakgrund av detta bör godkännande beviljas för produkterna.

(6)	En unik identitetsbeteckning bör tilldelas varje genetiskt modifierad organism i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 65/2004 av den 14 januari 2004 om inrättande av ett system för skapande och tilldelning av unika identitetsbeteckningar för genetiskt modifierade organismer (4).

(7)

Enligt Efsas yttrande verkar det inte behövas några andra särskilda märkningskrav än de som ställs i artiklarna 13.1 och 25.2 i förordning (EG) nr 1829/2003 för livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av MON 88017 x MON 810-majs. För att säkerställa att produkterna används på ett sätt som är godkänt enligt detta beslut bör det dock även tydligt anges på märkningen av foder och andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av den genetiskt modifierade organismen och som ansökan om godkännande gäller, att produkterna i fråga inte får användas till odling.

(8)

Innehavaren av godkännandet bör lämna årliga rapporter om genomförandet och resultaten av den verksamhet som beskrivs i planen för övervakning av miljöpåverkan. Dessa resultat bör läggas fram enligt kommissionens beslut 2009/770/EG av den 13 oktober 2009 om utarbetande av standardformulär för rapportering av övervakningsresultat rörande avsiktlig utsättning i miljön av produkter som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer, i syfte att släppa ut dessa på marknaden, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG (5).

(9)

Det framgår av Efsas yttrande att det inte finns någon anledning att införa särskilda villkor för eller begränsningar av utsläppandet på marknaden och/eller särskilda villkor för eller begränsningar av användning eller hantering, däribland krav på övervakning av livsmedels eller foders användning efter försäljningen, eller särskilda villkor för skydd av specifika ekosystem, miljöer och/eller geografiska områden i enlighet med artiklarna 6.5 e och 18.5 e i förordning (EG) nr 1829/2003.

(10)	Alla relevanta uppgifter om godkännandet av produkterna bör föras in i det gemenskapsregister över genetiskt modifierade livsmedel och foder som föreskrivs i förordning (EG) nr 1829/2003.

(11)

I artikel 4.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG (6) fastställs märkningskrav för produkter som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer.

(12)

Detta beslut bör genom förmedlingscentrumet för biosäkerhet (Biosafety Clearing House) delges parterna i Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald, i enlighet med artiklarna 9.1 och 15.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer (7).

(13)	Sökanden har hörts om de åtgärder som föreskrivs i detta beslut.

(14)	Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa lämnade inget yttrande inom den tid som kommitténs ordförande fastställt.

(15)	Vid sitt möte den 29 juni 2010 kunde rådet inte fatta beslut med kvalificerad majoritet vare sig för eller emot förslaget. Rådet meddelade att dess behandling av ärendet var avslutad. Det är följaktligen upp till kommissionen att anta åtgärderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genetiskt modifierad organism och unik identitetsbeteckning

Genetiskt modifierad majs (Zea mays L.), MON 88017 x MON 810 enligt specifikationen i punkt b i bilagan till detta beslut, tilldelas den unika identitetsbeteckningen MON-88Ø17-3 x MON-ØØ81Ø-6 i enlighet med förordning (EG) nr 65/2004.

Artikel 2

Godkännande

Följande produkter godkänns i enlighet med artiklarna 4.2 och 16.2 i förordning (EG) nr 1829/2003 enligt villkoren i detta beslut:

a)	Livsmedel och livsmedelsingredienser som innehåller, består av eller har framställts av MON-88Ø17-3 x MON-ØØ81Ø-6-majs.

b)	Foder som innehåller, består av eller har framställts av MON-88Ø17-3 x MON-ØØ81Ø-6-majs.

c)	Andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av MON-88Ø17-3 x MON-ØØ81Ø-6-majs för samma användningsområden som all annan slags majs, med undantag för odling.

Artikel 3

Märkning

1.   Vid tillämpningen av märkningskraven i artiklarna 13.1 och 25.2 i förordning (EG) nr 1829/2003 och i artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1830/2003 ska ”organismens namn” vara ”majs”.

2.   Uppgiften ”inte avsedd för odling” ska återfinnas på etiketten och i de handlingar som medföljer sådana produkter som innehåller eller består av MON-88Ø17-3 x MON-ØØ81Ø-6-majs som avses i artikel 2 b och c.

Artikel 4

Övervakning av miljöpåverkan

1.   Innehavaren av godkännandet ska se till att planen för övervakning av miljöpåverkan enligt punkt h i bilagan införs och tillämpas.

2.   Innehavaren av godkännandet ska lämna årliga rapporter till kommissionen om genomförandet och resultaten av den verksamhet som beskrivs i övervakningsplanen i enlighet med beslut 2009/770/EG.

Artikel 5

Gemenskapsregister

Uppgifterna i bilagan till detta beslut ska föras in i det gemenskapsregister över genetiskt modifierade livsmedel och foder som föreskrivs i artikel 28 i förordning (EG) nr 1829/2003.

Artikel 6

Innehavare av godkännandet

Innehavare av godkännandet ska vara Monsanto Europe SA i Belgien, som företräder Monsanto Company i Förenta staterna.

Artikel 7

Giltighet

Detta beslut ska gälla under tio år från och med dagen för delgivningen.

Artikel 8

Adressat

Detta beslut riktar sig till Monsanto Europe SA, Avenue de Tervuren/Tervurenlaan 270–272, 1150 Bruxelles/Brussel, Belgien.

---

(1)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.

(2)  EGT L 106, 17.4.2001, s. 1.

(3)  http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionLoader?question=EFSA-Q-2006-020

(4)  EUT L 10, 16.1.2004, s. 5.

(5)  EUT L 275, 21.10.2009, s. 9.

(6)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 24.

(7)  EUT L 287, 5.11.2003, s. 1.

---

---