ISSN 1725-2628

doi:10.3000/17252628.L_2010.186.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 186

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

53 årgången
20 juli 2010


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 632/2010 av den 19 juli 2010 om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002, med avseende på Internationell redovisningsstandard (IAS) 24 och Internationell finansiell rapporteringsstandard (IFRS) 8 ( 1 )

1

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 633/2010 av den 19 juli 2010 om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 med avseende på tolkning 14 från International Financial Reporting Interpretations Committee (IFRIC) ( 1 )

10

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 634/2010 av den 19 juli 2010 om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (Ricotta di Bufala Campana [SUB])

14

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 635/2010 av den 19 juli 2010 om öppnande av förfarandet för tilldelning av exportlicenser för export av ost till Förenta staterna under 2011 inom ramen för vissa Gatt-kvoter

16

 

 

Kommissionens förordning (EU) nr 636/2010 av den 19 juli 2010 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

22

 

 

Kommissionens förordning (EU) nr 637/2010 av den 19 juli 2010 om tillfälligt stopp för inlämning av ansökningar om importlicenser för sockerprodukter inom vissa tullkvoter

24

 

 

Kommissionens förordning (EU) nr 638/2010 av den 19 juli 2010 om utfärdande av importlicenser avseende ansökningar som lämnas in under de sju första dagarna av juli månad 2010 inom ramen för den tullkvot för nötkött av hög kvalitet som förvaltas på grundval av förordning (EG) nr 620/2009

26

 

 

Kommissionens förordning (EU) nr 639/2010 av den 19 juli 2010 om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp för import av vissa sockerprodukter som fastställs genom förordning (EG) nr 877/2009 för regleringsåret 2009/10

27

 

 

BESLUT

 

 

2010/400/EU

 

*

Beslut av företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater av den 8 juli 2010 om utnämning av domare i tribunalen

29

 

 

2010/401/EU

 

*

Rådets beslut av den 13 juli 2010 om förekomsten av ett alltför stort underskott i Cypern

30

 

 

2010/402/EU

 

*

Kommissionens beslut av den 15 december 2009 om den stödåtgärd som Nederländerna planerar att genomföra och som beviljar keramiktillverkare befrielse från miljöskatt C 5/09 (f.d. N 210/08) [delgivet med nr K(2009) 9972]  ( 1 )

32

 

 

2010/403/EU

 

*

Kommissionens beslut av den 14 juli 2010 om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, när det gäller produktion och grossistförsäljning av el i Italiens norra makroområde och när det gäller detaljistförsäljning av el till slutkunder som är anslutna till mellan- och högspänningsnätet samt till ultrahögspänningsnätet [delgivet med nr K(2010) 4740]  ( 1 )

44

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 632/2010

av den 19 juli 2010

om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002, med avseende på Internationell redovisningsstandard (IAS) 24 och Internationell finansiell rapporteringsstandard (IFRS) 8

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpningen av internationella redovisningsstandarder (1), särskilt artikel 3.1, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 (2) antogs vissa internationella standarder och tolkningar som förelåg per den 15 oktober 2008.

(2)

Den 4 november 2009 offentliggjorde International Accounting Standards Board (IASB) sin omarbetade internationella redovisningsstandard (IAS) 24, Upplysningar om närstående, nedan den omarbetade IAS 24. De ändringar som införs genom den omarbetade IAS 24 syftar till att förenkla definitionen av närstående samtidigt som man avlägsnar vissa bristande interna motsägelser och erbjuder viss lättnad för staten närstående företag i fråga om den information de måste tillhandahålla om transaktioner med närstående.

(3)

Överläggningarna med EFRAG:s (”European Financial Reporting Advisory Group”) tekniska expertgrupp ger stöd för att den omarbetade IAS 24 uppfyller de tekniska kriterierna för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002. I enlighet med kommissionens beslut 2006/505/EG av den 14 juli 2006 om inrättande av en granskningsgrupp för redovisningsstandarder med uppgift att bistå kommissionen med yttranden om objektiviteten och opartiskheten i rekommendationerna från EFRAG (3) har granskningsgruppen för redovisningsstandarder granskat EFRAG:s yttrande om godkännande och meddelat Europeiska kommissionen att den är välavvägd och objektiv.

(4)

Antagandet av den omarbetade IAS 24 medför ändringar av International Financial Reporting Standard (IFRS) 8 för att säkerställa överensstämmelsen mellan internationella redovisningsstandarder.

(5)

Förordning (EG) nr 1126/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning överensstämmer med yttrandet från Föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EG) nr 1126/2008 ska ändras på följande sätt:

1.

International Accounting Standard (IAS) ersätts av den omarbetade IAS 24 på det sätt som anges i bilagan till denna förordning.

2.

IFRS 8 ska ändras enligt bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Alla företag ska tillämpa IAS 24 och ändringarna i IFRS 8, enligt bilagan till denna förordning, senast från och med den första dagen av det första räkenskapsår som inleds efter den 31 december 2010.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 juli 2010.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

(2)  EUT L 320, 29.11.2008, s. 1.

(3)  EUT L 199, 21.7.2006, s. 33.


BILAGA

INTERNATIONELLA REDOVISNINGSSTANDARDER

IAS 24

IAS 24 Upplysningar om närstående

IFRS 8

Ändringar av IFRS 8 Rörelsesegment

Mångfaldigande tillåts inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Alla rättigheter förbehålles utanför EES, med undantag för rätten att mångfaldiga för enskilt bruk eller annars i överensstämmelse med god sed. Ytterligare uppgifter kan fås från IASB:s webbplats (www.iasb.org).

International Accounting Standard 24

Upplysningar om närstående

MÅL

1

Syftet med denna standard är att säkerställa att ett företags finansiella rapporter innehåller sådana upplysningar som behövs för att uppmärksamma möjligheten att dess finansiella ställning och resultat kan ha påverkats av förekomsten av närstående samt av transaktioner med och utestående mellanhavanden, inklusive åtaganden, med sådana parter.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

2

Standarden skall tillämpas vid

(a)

identifiering av relationer och transaktioner med närstående,

(b)

identifiering av utestående mellanhavanden, inklusive åtaganden, mellan ett företag och dess närstående,

(c)

identifiering av de omständigheter under vilka upplysningar enligt punkterna (a) och (b) krävs, och

(d)

fastställande av vilka upplysningar som ska lämnas om dessa poster.

3

Denna standard kräver att upplysning lämnas om transaktioner med och utestående mellanhavanden, inklusive åtaganden, med närstående i ett moderföretags, en samägares eller ett ägarföretags konsoliderade eller separata finansiella rapporter enligt IAS 27 Koncernredovisning och separata finansiella rapporter. Denna standard ska även tillämpas på enskilda finansiella rapporter.

4

Upplysningar om transaktioner med närstående och utestående mellanhavanden med andra företag i samma koncern lämnas i ett företags finansiella rapporter. Transaktioner med närstående inom samma koncern och utestående mellanhavanden elimineras när koncernredovisningen upprättas.

SYFTET MED UPPLYSNINGAR OM NÄRSTÅENDE

5

Relationer mellan närstående är vanligt förekommande i affärsverksamhet. Exempelvis bedriver företag ofta delar av sin verksamhet genom dotterföretag, joint ventures och intresseföretag. Under sådana förhållanden kan företaget påverka de finansiella och operativa strategierna i det hel- eller delägda företaget genom ett bestämmande inflytande, gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande.

6

En relation med en närstående kan påverka ett företags finansiella resultat och ställning. Närstående kan genomföra transaktioner som inte skulle genomföras av parter som inte är närstående. Exempelvis skulle ett företag, som säljer varor till inköpspris till moderföretaget, kanske inte sälja på samma villkor till en annan kund. Vidare är det inte säkert att transaktioner mellan närstående sker med samma belopp som mellan ej närstående.

7

Ett företags resultat och finansiella ställning kan påverkas av en relation med en närstående, även om det inte sker några transaktioner mellan parterna. Enbart existensen av en närståenderelation kan vara tillräckligt för att påverka företagets transaktioner med andra parter. Exempelvis kan ett dotterföretags förbindelser med en handelspartner avslutas när ett moderföretag förvärvar ett systerföretag som är verksamt i samma bransch som den tidigare partnern. Vidare kan en part avstå från att utöva viss verksamhet på grund av betydande inflytande från en annan part. Exempelvis kan ett moderföretag instruera ett dotterföretag att inte bedriva forsknings- och utvecklingsarbeten.

8

Av dessa skäl kan kännedom om transaktioner med närstående, utestående mellanhavanden, inklusive åtaganden, och andra relationer påverka bedömningar som användare av finansiella rapporter gör av ett företags verksamhet, inbegripet bedömningar av de risker och möjligheter som företaget står inför.

DEFINITIONER

9

I denna standard används följande begrepp med de innebörder som anges nedan:

Närstående part är en person eller ett företag som är närstående till det företag som upprättar sina finansiella rapporter (i denna standard kallat det ”rapporterande företaget”).

(a)

En person eller en persons nära familjemedlemmar är närstående till ett rapporterande företag om personen i fråga

(i)

utövar ett bestämmande inflytande eller gemensamt bestämmande inflytande över det rapporterande företaget,

(ii)

har ett betydande inflytande över det rapporterande företaget, eller

(iii)

är en av nyckelpersonerna i ledande ställning i det rapporterande företaget eller i moderbolaget till det rapporterande företaget.

(b)

Ett företag är närstående till ett rapporterande företag om något av nedanstående villkor är tillämpliga:

(i)

Företaget och det andra (rapporterande) företaget ingår i samma koncern (vilket betyder att varje moderbolag, dotterbolag och systerföretag är närstående till de övriga).

(ii)

Ett företag är ett av det andra företagets intresseföretag eller ett joint venture (samriskbolag) i vilket det rapporterande företaget är samägare (eller ett intresseföretag till en koncern som företaget ingår i eller ett joint venture i vilket den koncernen är samägare).

(iii)

Båda företagen är joint ventures i vilket samma tredje part är samägare.

(iv)

Ett företag är ett joint venture i vilket ett tredje företag är samägare och det andra företaget är ett intresseföretag till det tredje företaget.

(v)

Företaget är en plan för ersättning efter avslutad anställning till förmån för anställda i antingen det rapporterande företaget eller i ett företag som är närstående till det rapporterande företaget. Om det rapporterande företaget självt utgör en sådan plan är de stödjande arbetsgivarna också närstående till det rapporterande företaget.

(vi)

Företaget står under bestämmande inflytande eller gemensamt bestämmande inflytande av en person som avses i (a).

(vii)

En person som avses i (a)(i) har ett betydande inflytande över företaget eller är en av nyckelpersonerna i ledande ställning i företaget (eller i ett moderbolag till företaget).

En transaktion med närstående är en överföring av resurser, tjänster eller förpliktelser mellan ett rapporterande företag och en närstående part, oavsett om ersättning utgår eller ej.

En persons nära familjemedlemmar är sådana som kan väntas påverka, eller påverkas av, personen i dennes eller dessas kontakter med företaget, i vilka följande innefattas:

(a)

Personens barn och maka/make eller sambo,

(b)

barn till personens maka/make eller sambo, och

(c)

personer som är ekonomiskt eller på annat sätt beroende av personens maka/manke eller sambo.

Ersättning innefattar alla ersättningar till anställda (enligt definitionen i IAS 19, Ersättningar till anställda), inklusive ersättningar till anställda i fråga om vilka IFRS 2, Aktierelaterade ersättningar, tillämpas. Ersättningar till anställda är alla former av vederlag som ett företag eller någon på uppdrag av företaget betalar, ska betala eller tillhandahåller i utbyte mot tjänster som utförs åt företaget. De innefattar även sådana vederlag som betalas för moderföretagets räkning men som hänför sig till företaget. Ersättning innefattar

(a)

kortfristiga ersättningar till anställda, såsom löner och sociala avgifter, betald semester och betald sjukfrånvaro, vinstandelar och bonus (om de skall betalas inom tolv månader från periodens slut) och icke-monetära ersättningar (såsom sjukvård, bostad, bil samt gratis eller subventionerade varor och tjänster) för nuvarande anställda,

(b)

ersättningar efter avslutad anställning, såsom pensioner, andra ersättningar, livförsäkring och sjukvård,

(c)

övriga långfristiga ersättningar till anställda, inklusive ledighet för dem som varit anställda under lång tid och sabbatsår, ersättningar i samband med jubileer eller andra ersättningar till dem som varit anställda under lång tid, långfristiga ersättningar vid arbetsoförmåga och, om de inte ska betalas inom tolv månader efter periodens slut, vinstandelar, bonus och uppskjutna ersättningar,

(d)

ersättningar vid uppsägning. och

(e)

aktierelaterade ersättningar.

Bestämmande inflytande innebär en rätt att utforma ett företags finansiella och operativa strategier i syfte att erhålla ekonomiska fördelar av sin verksamhet.

Med gemensamt bestämmande inflytande avses att två eller flera parter i avtal reglerat att gemensamt utöva det bestämmande inflytandet över en ekonomisk verksamhet.

Nyckelpersoner i ledande ställning är de personer som har befogenhet och ansvar för planering, ledning och styrning av företagets verksamhet, direkt eller indirekt, däribland företagets styrelseledamöter (såväl sådana som är anställda i företaget som andra).

Betydande inflytande innebär att ägarföretaget kan delta i de beslut som rör ett företags finansiella och operativa strategier, men innebär inte bestämmande över dessa strategier. Betydande inflytande kan uppnås via aktieinnehav, stadgar eller avtal.

Med Staten avses statsmakten, offentliga myndigheter samt byråer och liknande organ oavsett om dessa är lokala, nationella eller internationella.

Ett staten närstående företag är ett företag över vilket en stat utövar ett bestämmande inflytande, gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande.

10

Bedömningen om en närståenderelation föreligger eller inte grundas på förhållandets ekonomiska innebörd och inte enbart på den juridiska formen.

11

I denna standard anses följande företag eller fysiska personer inte vara närstående:

(a)

två företag enbart på grund av att de har en gemensam styrelseledamot eller annan nyckelperson i ledande ställning eller på grund av att en nyckelperson i ledande ställning i ett företag har ett betydande inflytande över det andra företaget.

(b)

två samägare, enbart på grund av att de utövar ett gemensamt bestämmande inflytande över ett joint venture.

(c)

(i)

finansiärer,

(ii)

fackföreningar,

iii)

allmännyttiga företag, och

(iv)

ministerier och offentliga myndigheter som inte har ett bestämmande inflytande, gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över det rapporterande företaget

enbart på grund av deras normala affärskontakter med ett företag (trots att de kan begränsa företagets handlingsfrihet eller medverka i dess beslutsprocess).

(d)

en kund, leverantör, franchisegivare, distributör eller generalagent med vilken ett företag har en betydande affärsvolym, enbart till följd av det ekonomiska beroende som detta förhållande medför.

12

I definitionen av närstående inbegrips dotterbolag till intresseföretag i ett intresseföretag och dotterbolag till ett joint venture i ett joint venture. Därför är exempelvis ett intresseföretags dotterbolag och en investerare som har ett betydande inflytande intresseföretaget varandra närstående.

UPPLYSNINGAR

Alla företag

13

Upplysningar ska lämnas om relationer mellan ett moderbolag och dess dotterbolag oberoende av om det har förekommit transaktioner mellan dem eller ej. Ett företag ska upplysa om namnet på dess moderföretag och den part som har det slutliga bestämmande inflytandet om denna är en annan än moderföretaget. Om vare sig företagets moderföretag eller den part som har det slutliga bestämmande inflytandet upprättar konsoliderade finansiella rapporter som är tillgängliga för allmänheten, ska upplysning lämnas även om namnet på det näst högsta moderföretag som gör det.

14

För att en användare av finansiella rapporter ska kunna bilda sig en uppfattning om vilka effekter närståenderelationer har på ett företag, är det lämpligt att upplysningar lämnas om sådana närståenderelationer som innefattar ett bestämmande inflytande, oavsett om transaktioner har förekommit mellan de närstående eller ej.

15

Kravet att lämna upplysningar om närståenderelationer mellan ett moderbolag och dess dotterbolag är ett tillkommande krav utöver upplysningskraven i IAS 27, IAS 28 Innehav i intresseföretag och IAS 31 Andelar i joint venture.

16

I punkt 13 avses det nästa högsta moderbolaget. Det näst högsta moderföretaget är koncernens första moderföretag ovanför det närmaste moderföretaget som upprättar en koncernredovisning som är tillgänglig för allmänheten.

17

Ett företag ska lämna upplysning om den totala ersättningen till nyckelpersoner i ledande ställning för var och en av följande kategorier

(a)

kortfristiga ersättningar till anställda,

(b)

ersättningar efter avslutad anställning,

(c)

övriga långfristiga ersättningar,

(d)

ersättningar vid uppsägning. och

(e)

aktierelaterade ersättningar.

18

Om ett företag har haft transaktioner med närstående under de perioder som omfattas av de finansiella rapporterna ska det lämna upplysningar om karaktären på närståenderelationen samt lämna information om transaktioner och utestående mellanhavanden inklusive åtaganden som krävs att användare ska förstå vilken effekt närståenderelationen kan ha på de finansiella rapporterna Dessa upplysningskrav tillkommer utöver de krav som anges i punkt 17. Upplysningarna ska minst innehålla uppgift om

(a)

transaktionsbeloppen,

(b)

de utestående mellanhavanden storlek, inklusive åtaganden, och

(i)

dessas villkor, inklusive information om eventuella säkerheter, samt karaktären på den ersättning som ska lämnas för avveckling, och

(ii)

uppgifter om eventuella lämnade eller mottagna garantier,

(c)

avsättningar för osäkra fordringar hänförliga till de utestående fordringarnas storlek, och

(d)

periodens redovisade kostnader avseende osäkra fordringar på närstående.

19

De upplysningar som krävs enligt punkt 18 ska lämnas separat för var och en av följande kategorier

(a)

moderföretaget,

(b)

företag med gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över företaget,

(c)

dotterföretag,

(d)

intresseföretag,

(e)

joint ventures i vilka företaget är samägare,

(f)

nyckelpersoner i ledande ställning i företaget eller dess moderföretag, och

(g)

andra närstående.

20

Klassificeringen av skulder till och fordringar på närstående i de olika kategorierna enligt punkt 19 är en utvidgning av upplysningskraven i IAS 1, Utformning av finansiella rapporter, rörande information som ska redovisas i antingen balansräkningen eller i noterna. Kategorierna har utvidgats i syfte att ge en mer fullständig analys av mellanhavanden med närstående och gäller transaktioner med närstående.

21

Följande är exempel på transaktioner för vilka upplysning skall lämnas, i det fall de involverar närstående:

(a)

inköp eller försäljning av varor (färdiga varor och andra varor),

(b)

inköp eller försäljning av fast egendom eller andra tillgångar,

(c)

tillhandahållande eller erhållande av tjänster,

(d)

leasingavtal,

(e)

överföringar av forskning och utveckling,

(f)

överföringar enligt licensavtal,

(g)

överföringar enligt finansieringsavtal (inklusive lån och kapitaltillskott i form av kontanter eller på annat sätt),

(h)

avsättningar för garantier eller säkerhet,

(i)

åtaganden att göra något om en särskild händelse inträffar eller inte inträffar i framtiden, inklusive verkställighetskontrakt (1) (redovisade eller oredovisade), och

(j)

reglering av skulder på uppdrag av företaget eller av företaget på uppdrag av den närstående parten.

22

Deltagande av ett moderföretag eller dotterföretag i en förmånsbestämd plan där riskerna delas upp mellan koncernföretag är en transaktion mellan närstående (se punkt 34B i IAS 19).

23

Upplysningar om att transaktioner med närstående har förekommit på villkor likvärdiga dem som gäller vid transaktioner på affärsmässig grund lämnas endast om sådana villkor kan styrkas.

24

Det är tillåtet att slå samman upplysningar om likartade poster förutom i de fall då separata upplysningar är nödvändiga för att förstå de effekter som transaktionerna med närstående får på företagets finansiella rapporter.

Staten närstående företag

25

Ett rapporterande företag undantas från upplysningskraven i punkt 18 vad gäller transaktioner med närstående och utestående mellanhavanden, inklusive åtaganden, med följande parter:

(a)

En stat som har bestämmande inflytande, gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över det rapporterande företaget, och

(b)

ett annat företag som är närstående till följd av att samma stat har bestämmande inflytande, gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande över både det rapporterande företaget och det andra företaget.

26

Om ett rapporterande företag tillämpar undantaget i punkt 25 ska det lämna följande upplysningar om de transaktioner och utestående mellanhavanden som avses i punkt 25:

(a)

Namnet på staten i fråga och vilket slag av relation den har med det rapporterande företaget (dvs. bestämmande inflytande, gemensamt bestämmande inflytande eller betydande inflytande), och

(b)

följande tillräckligt detaljerade information för att användare av företagets finansiella rapporter ska kunna förstå effekten av transaktioner med närstående i dess finansiella rapporter:

(i)

Varje enskild väsentlig transaktions slag och storlek, och

(ii)

För övriga transaktioner som sammantaget, men inte enskilt är väsentliga ska en kvalitativ eller kvantitativ indikation på deras omfattning lämnas. I slagen av transaktioner ingår de som räknas upp i punkt 21.

27

När ett rapporterande företag bedömningsmässigt har att fastställa hur pass detaljerade upplysningar som bör lämnas för att uppfylla kraven i punkt 26 b ska företaget beakta närheten i närståenderelationen och övriga faktorer av betydelse för att fastställa hur betydelsefull transaktionen är som exempelvis om den

(a)

är betydande på grund av sin storlek,

(b)

genomförs på icke marknadsmässiga villkor,

(c)

ligger utanför de normala dagliga affärstransaktionerna, som exempelvis köp och försäljning av företag,

(d)

uppges till reglerings- eller tillsynsmyndigheter,

(e)

rapporteras till företagsledningen,

(f)

kräver aktieägarnas godkännande.

IKRAFTTRÄDANDE OCH ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

28

Företag skall tillämpa denna standard för räkenskapsår som börjar 1 januari 2011 eller senare. Tidigare tillämpning tillåts, antingen av hela standarden eller av det partiella undantaget i punktera 25-27 för staten närstående företag. Om ett företag tillämpar denna standard för räkenskapsår som börjar före 1 januari 2011, ska företaget lämna upplysning om detta.

UPPHÄVANDE AV IAS 24 (2003)

29

Denna standard ersätter IAS 24, Upplysningar om närstående, (omformulerad 2003).


(1)  I IAS 37 Avsättningar, eventualförpliktelser och eventualtillgångar definieras verkställighetskontrakt som kontrakt enligt vilka ingendera parten har uppfyllt någon av sina skyldigheter eller båda parter i lika mån delvis har uppfyllt sina skyldigheter.

Bilaga

Ändringar till IFRS 8 Rörelsesegment

A1

Punkt 34 ändras enligt på följande sätt (ny text är understruken och text som utgår är överstruken) och punkt 36B har lagts till.

34

Företag ska lämna information om i vilken mån de har större kunder. Om intäkterna från transaktionerna med en kund utgör tio procent eller mer av företagets intäkter ska företaget upplysa om detta och även upplysa om de sammanlagda intäkterna från varje sådan kund och om vilket eller vilka segment som redovisar dessa intäkter. Företaget behöver inte upplysa om de större kundernas identitet eller hur stora intäkter varje segment redovisar avseende denna kund. Vid tillämpningen av denna standard ska en grupp företag som enligt det rapporterande företagets kännedom styrs gemensamt betraktas som en enda kund. en stat ( och företag som enligt det rapporterande företagets kännedom styrs av denna stat betraktas som en enda kund. .

36B

I IAS 24 Upplysningar om närstående (enligt omarbetning 2009) ändrades punkt 34 för räkenskapsår som börjar den 1 januari eller senare. Om ett företag tillämpar IAS 24 (enligt omarbetning 2009) för en tidigare period ska ändringarna tillämpas på denna tidigare period.


20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/10


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 633/2010

av den 19 juli 2010

om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 med avseende på tolkning 14 från International Financial Reporting Interpretations Committee (IFRIC)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpningen av internationella redovisningsstandarder (1), särskilt artikel 3.1, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 (2) antogs vissa internationella standarder och tolkningar som förelåg per den 15 oktober 2008.

(2)

Den 15 november 2009 offentliggjorde International Financial Reporting Interpretations Committee (IFRIC) ändringar i IFRIC tolkning 14 Förskottsbetalning av ett lägsta fonderingskrav, nedan kallade ändringar i IFRIC 14. Syftet med ändringarna i IFRIC 14 är att avlägsna en icke åsyftad konsekvens av IFRIC 14 i de fall då ett företag som omfattas av ett lägsta fonderingskrav gör en förskottsbetalning av framtida utgifter och företaget som gör en sådan förskottsbetalning under vissa omständigheter skulle behöva redovisa den som en kostnad. I de fall då en förmånsbestämd plan omfattas av ett lägsta fonderingskrav föreskriver ändringarna i IFRIC 14 att denna förskottsbetalning, precis som varje annan förskottsbetalning, ska behandlas som en tillgång.

(3)

Överläggningarna med EFRAG:s (European Financial Reporting Advisory Group) tekniska expertgrupp ger stöd för att IFRIC 14 uppfyller de tekniska kriterier för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002. I enlighet med kommissionens beslut 2006/505/EG av den 14 juli 2006 om inrättande av en granskningsgrupp för redovisningsstandarder med uppgift att bistå kommissionen med yttranden om objektivitet och opartiskhet i rekommendationer från European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) (3) har granskningsgruppen för redovisningsstandarder granskat EFRAG:s rekommendation om godkännande och meddelat Europeiska kommissionen att den är välavvägd och objektiv.

(4)

Förordning (EG) nr 1126/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning överensstämmer med yttrandet från föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I bilagan till förordning (EG) nr 1126/2008 ska IFRIC (International Financial Reporting Interpretations Committee) tolkning 14 Kundlojalitetsprogram ändras enligt bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Alla företag ska tillämpa ändringarna i IFRIC 14, enligt bilagan till denna förordning, senast från och med den första dagen av det första räkenskapsår som inleds efter den 31 december 2010.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 juli 2010.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

(2)  EUT L 320, 29.11.2008, s. 1.

(3)  EUT L 199, 21.7.2006, s. 33.


BILAGA

INTERNATIONELLA REDOVISNINGSSTANDARDER

IFRIC 14

Ändringar i IFRIC tolkning 14 Förskottsbetalning av ett lägsta fonderingskrav

Mångfaldigande tillåtet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Alla rättigheter förbehålles utanför EES, med undantag för rätten att mångfaldiga för enskilt bruk eller annars i överensstämmelse med god sed. Ytterligare uppgifter kan fås från IASB:s webbplats www.iasb.org

ÄNDRINGAR I IFRIC 14

Punkterna 16–18 och 20–22 ändras.

Punkterna 3A, 27B och 29 läggs till.

BAKGRUND

3A

International Accounting Standards Board ändrade IFRIC 14 i november 2009 för att avlägsna en icke åsyftad konsekvens av redovisningen av förskottsbetalning av framtida avgifter i vissa sammanhang när det finns ett lägsta fonderingskrav.

BESLUT

Den ekonomiska fördel som är tillgänglig i form av avgiftsminskning

16

Om det inte finns något lägsta fonderingskrav för avgifter avseende framtida tjänstgöring är den ekonomiska fördel som är tillgänglig i form av en minskning av framtida avgifter

(a)

[struken]

(b)

företagets framtida kostnad för tjänstgöring för varje period över den kortare av planens förväntade löptid och företagets förväntade livslängd. I företagets framtida kostnad för tjänstgöring ingår inte belopp som ska bäras av de anställda.

17

Ett företag ska fastställa de framtida kostnaderna för tjänstgöringen med antaganden som är förenliga med dem som används för att fastställa den förmånsbestämda förpliktelsen och med den situation som föreligger per balansdagen enligt fastställande i IAS 19. Därför ska ett företag inte göra antaganden om framtida ändringar av ersättningarna i planen i framtiden innan dess planen ändras och utgå från ett antagande om en stabil framtida arbetsstyrka såvida inte företaget per balansdagen bevisligen förbundit sig att minska antalet anställda som omfattas av planen. I det senare fallet ska antagandet om den framtida arbetsstyrkan innefatta minskningen.

Effekten av ett lägsta fonderingskrav på den ekonomiska fördel som är tillgänglig i form av en minskning av framtida avgifter

18

Ett företag ska dela upp varje lägsta fonderingskrav per ett visst datum i avgifter som krävs för att täcka (a) varje befintligt underskott avseende tidigare tjänstgöring på den lägsta fonderingsbasen och (b) framtida tjänstgöring.

20

Om det finns ett lägsta fonderingskrav för avgifter som avser framtida tjänstgöring är den ekonomiska fördel som är tillgänglig i form av en minskning av framtida avgifter summan av

(a)

varje belopp som minskar framtida avgifter för lägsta fonderingskrav för framtida tjänstgöring på grund av att företaget gjorde en förskottsbetalning (dvs. betalade beloppet innan det var skyldigt att göra det), och

(b)

den uppskattade kostnaden för framtida tjänstgöring för varje period i enlighet med punkterna 16 och 17, minus de uppskattade lägsta fonderingsavgifter som skulle krävas för framtida tjänstgöring för dessa perioder om ingen förskottsbetalning enligt beskrivningen i (a) hade gjorts.

21

Ett företag ska uppskatta de framtida avgifterna för lägsta fonderingskrav för framtida tjänstgöring med beaktande av effekten av varje befintligt överskott som fastställts med utgångspunkt från den lägsta fonderingsbasen men exklusive den förskottsbetalning som beskrivs i punkt 20 a. Ett företag ska använda antaganden som är förenliga med den lägsta fonderingsbasen och, för eventuella faktorer som inte specificeras av den basen, antaganden som är förenliga med dem som användes för att fastställa den förmånsbestämda förpliktelsen och med den situation som föreligger på balansdagen i slutet av rapporteringsperioden.Beräkningen ska innefatta alla förväntade ändringar till följd av att företaget betalar de lägsta avgifterna när de ska erläggas. Uppskattningen ska emellertid inte innefatta effekten av förväntade ändringar av villkoren och bestämmelserna för det lägsta fonderingskravet som inte har aviserats eller avtalats per slutet av rapporteringsperioden.

22

Om de framtida avgifterna för lägsta fonderingskrav för framtida tjänstgöring överstiger den framtida kostnaden för tjänstgöring enligt IAS 19 i en viss period när ett företag fastställer det belopp som beskrivs i punkt 20 b minskar det överskjutande beloppet den tillgängliga ekonomiska fördelens belopp i form av en minskning av framtida avgifter. Det i punkt 20 b beskrivna beloppet kan dock aldrig vara lägre än noll.

IKRAFTTRÄDANDE

27B

I Förskottsbetalning av ett lägsta fonderingskrav lades punkt 3A till och ändrades punkterna 16–18 och 20–22. Ett företag ska tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2011 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar ändringarna för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

ÖVERGÅNGSTID

29

Ett företag ska tillämpa ändringarna i punkterna 3A, 16–18 och 20–22 från början av den tidigaste jämförelseperiod som redovisas i de första finansiell rapporter i vilka företaget tillämpar denna tolkning. Om företaget hade tillämpat denna tolkning redan innan den tillämpar ändringarna ska det redovisa justeringen till följd av tillämpningen av ändringen i justerade vinstmedel i början av den tidigaste redovisade jämförelseperioden.


20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/14


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 634/2010

av den 19 juli 2010

om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (Ricotta di Bufala Campana [SUB])

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 7.4 första stycket, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 6.2 första stycket i förordning (EG) nr 510/2006 har Italiens ansökan om registrering av beteckningen ”Ricotta di Bufala Campana” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 510/2006 har inkommit till kommissionen och därför bör denna beteckning registreras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

Den beteckning som anges i bilagan till denna förordning ska föras in i registret.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 juli 2010.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

(2)  EUT C 260, 30.10.2009, s. 43.


BILAGA

Jordbruksprodukter som anges i bilaga I till fördraget och som är avsedda att användas som livsmedel:

Klass 1.4   Andra produkter från djur (ägg, honung, diverse mjölkprodukter utom smör etc.)

ITALIEN

Ricotta di Bufala Campana (SUB)


20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/16


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 635/2010

av den 19 juli 2010

om öppnande av förfarandet för tilldelning av exportlicenser för export av ost till Förenta staterna under 2011 inom ramen för vissa Gatt-kvoter

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om den gemensamma organisationen av marknaderna) (1), särskilt artikel 171.1 jämförd med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

I kapitel III avsnitt 2 i kommissionens förordning (EG) nr 1187/2009 av 27 november 2009 om fastställande av särskilda tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1234/2007 i fråga om exportlicenser och exportbidrag för mjölk och mjölkprodukter (2), föreskrivs att exportlicenser för ost som exporteras till Förenta staterna inom ramen för de kvoter som följer av de avtal som slutits vid multilaterala handelsförhandlingar får fördelas enligt ett särskilt förfarande som innebär att det kan utses importörer i Förenta staterna med förmånsbehandling.

(2)

Detta förfarande bör inledas för 2011 års export och tillhörande tilläggsbestämmelser bör fastställas.

(3)

De behöriga myndigheterna i Förenta staterna skiljer i handläggningen av importen mellan den tilläggskvot som Europeiska gemenskapen tilldelats inom ramen för Uruguayrundan och de kvoter som härrör från Tokyorundan. Exportlicenserna bör tilldelas med beaktande av produkternas möjlighet att omfattas av den berörda Förenta staterna-kvoten, såsom anges i ”Harmonized Tariff Schedule of the United States of America”.

(4)

För att exporten ska bli så stor som möjligt även inom de kvoter för vilka intresset är måttligt bör ansökningar tillåtas som avser hela kvotens kvantitet.

(5)

För att skapa klarhet och förutsebarhet i rättsligt avseende bör det föreskrivas att åtgärderna i denna förordning upphöra att gälla vid utgången av 2011.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Exportlicenser för produkter enligt KN-nummer 0406 som förtecknas i bilaga I till denna förordning och som ska exporteras till Förenta staterna under 2011 inom ramen för de kvoter som avses i artikel 21 i förordning (EG) nr 1187/2009 ska utfärdas i enlighet med kapitel III avsnitt 2 i den förordningen och i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

Artikel 2

1.   Ansökningar om licenser enligt artikel 22 i förordning (EG) nr 1187/2009 (nedan kallade ”ansökningarna”) ska lämnas in till de behöriga myndigheterna mellan den 1 och 10 september 2010.

2.   Ansökningarna ska anses vara giltiga endast om de innehåller alla uppgifter som avses i artikel 22 i förordning (EG) nr 1187/2009 och åtföljs av de handlingar som anges i den artikeln.

Om den tillgängliga kvantiteten för en och samma varugrupp enligt kolumn 2 i bilaga I till den här förordningen fördelas mellan kvoten från Uruguayrundan och kvoten från Tokyorundan, ska licensansökningarna endast omfatta en av dessa kvoter och innehålla uppgifter om vilken kvot det gäller genom att varugrupps- och kvotbeteckningar enligt kolumn 3 i den bilagan anges.

De uppgifter som avses i artikel 22 i förordning (EG) nr 1187/2009 ska lämnas enligt förlagan i bilaga II till denna förordning.

3.   När det gäller de kvoter som omfattas av noterna nr 22-Tokyo, 22-Uruguay, 25-Tokyo och 25-Uruguay i kolumn 3 i bilaga I ska ansökningarna omfatta minst 10 ton men inte överstiga den kvantitet som är tillgänglig inom ramen för den berörda kvoten enligt kolumn 4 i den bilagan.

När det gäller de andra kvoter som anges i kolumn 3 i bilaga I ska ansökningarna omfatta minst tio ton men högst 40 % av den kvantitet som är tillgänglig inom ramen för den berörda kvoten enligt kolumn 4 i den bilagan.

4.   Ansökningarna är giltiga endast om den sökande skriftligen försäkrar att inga andra ansökningar har lämnats in av denne för samma varugrupp och samma kvot och förpliktar sig att inte heller göra detta.

Om en aktör lämnar in flera ansökningar i en eller flera medlemsstater för samma varugrupp och samma kvot ska aktörens alla ansökningar lämnas utan beaktande.

Artikel 3

1.   Medlemsstaterna ska inom fem arbetsdagar efter det att tidsfristen för inlämnande av ansökningar har löpt ut meddela kommissionen vilka ansökningar som lämnats in för varje varugrupp och i tillämpliga fall för varje kvot enligt bilaga I.

Alla meddelanden, även uppgifter om att ingen uppgift lämnas, ska översändas per fax eller e-post på blankett enligt förlagan i bilaga III.

2.   Dessa meddelanden ska för varje varugrupp, och i tillämpliga fall för varje kvot, innehålla följande:

a)

En förteckning över de sökande.

b)

De begärda kvantiteterna för varje sökande uppdelade per varukod enligt Kombinerade nomenklaturen och per kod enligt ”Harmonized Tariff Schedule of the United States of America” (2010).

c)

Namn och adress på den importör som den sökande har utsett.

Artikel 4

Enligt artikel 23.1 i förordning (EG) nr 1187/2009 ska kommissionen utan dröjsmål fastställa fördelningen av licenser och meddela medlemsstaterna detta senast den 31 oktober 2010.

Inom fem arbetsdagar efter det att tilldelningskoefficienterna har offentliggjorts ska medlemsstaterna meddela kommissionen den kvantitet som tilldelas per sökande i enlighet med artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1187/2009, uppdelat per varugrupp och i tillämpliga fall per kvot.

Meddelandet ska översändas per fax eller e-post på blankett enligt förlagan i bilaga IV till denna förordning.

Artikel 5

Medlemsstaterna ska innan licenserna utfärdas och senast 15 december 2010 kontrollera de uppgifter som meddelats enligt artikel 3 i denna förordning och artikel 22 i förordning (EG) nr 1187/2009.

Om det visar sig att oriktiga uppgifter har lämnats av en aktör för vilken en licens har utfärdats, ska licensen dras in och säkerheten vara förverkad. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta.

Artikel 6

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den upphör att gälla den 31 december 2011.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i Bryssel den 19 juli 2010.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 318, 4.12.2009, s. 1.


BILAGA I

Ost som får exporteras till Förenta staterna under 2011 inom ramen för vissa Gatt-kvoter

Kapitel III avsnitt 2 i förordning (EG) nr 1187/2009 och förordning (EU) nr 635/2010

Produktgruppstillhörighet enligt tilläggsanmärkningarna i kapitel 4 i ”Harmonised Tariff Schedule of the United States”

Grupp- och kvotbeteckning

Tillgänglig kvantitet 2011

Tilläggsanmärkning

Grupp

 

Kg

(1)

(2)

(3)

(4)

16

Not specifically provided for (NSPF)

16-Tokyo

908 877

16-Uruguay

3 446 000

17

Blue Mould

17

350 000

18

Cheddar

18

1 050 000

20

Edam/Gouda

20

1 100 000

21

Italian type

21

2 025 000

22

Swiss or Emmenthaler cheese other than with eye formation

22-Tokyo

393 006

22-Uruguay

380 000

25

Swiss or Emmenthaler cheese with eye formation

25-Tokyo

4 003 172

25-Uruguay

2 420 000


BILAGA II

Redovisning av uppgifter i enlighet med artikel 22 i förordning (EG) nr 1187/2009

Varugrupps- och kvotbeteckning enligt kolumn 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 635/2010:

 

Varugrupp enligt kolumn 2 i bilaga I till förordning (EG) nr 635/2010: …

Kvotens ursprung:

Uruguayrundan: 

Tokyorundan: 


Den sökandes namn och adress

Varukod enligt Kombinerade nomenklaturen

Kvantitet som ansökan gäller i kg

Varukod enligt ”Harmonized

Schedule of the United States”

Den utvalde importörens namn och adress

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt:

 

 


BILAGA III

Redovisning av uppgifter i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 635/2010

Varugrupps- och kvotbeteckning enligt kolumn 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 635/2010:

 

Varugrupp enligt kolumn 2 i bilaga I till förordning (EG) nr 635/2010:…

Kvotens ursprung:

Uruguayrundan: 

Tokyorundan: 


Nr

Den sökandes namn och adress

Varukod enligt Kombinerade nomenklaturen

Kvantitet som ansökan gäller i kg

Varukod enligt ”Harmonized Tariff Schedule of the United States”

Den utvalde importörens namn och adress

1.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt:

 

 

2.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt:

 

 

3.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt:

 

 

4.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt:

 

 

5.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Totalt:

 

 


BILAGA IV

Redovisning av beviljade licenser enligt artikel 23 i förordning (EG) nr 1187/2009

Varugrupps- och kvotbeteckning enligt kolumn 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 635/2010

Kvotens ursprung

Den sökandes namn och adress

Varukod enligt Kombinerade nomenklaturen

Kvantitet som det ansökts om

i kg

Den utvalde importörens namn och adress

Tilldelad kvantitet (1)

i kg

 

Uruguayrundan

 

 

 

 

 

 

 

 

Tokyorundan

 

 

 

Totalt:

 

Totalt:

 

 

Uruguayrundan

 

 

 

 

 

 

 

 

Tokyorundan

 

 

 

Totalt:

 

Totalt:

 

 

Uruguayrundan

 

 

 

 

 

 

 

 

Tokyorundan

 

 

 

Totalt:

 

Totalt:

 


(1)  Kvantiteter som tilldelats genom lottning ska fördelas mellan de enskilda KN-numren i förhållande till de kvantiteter per KN-nummer som ansökan avser.


20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/22


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 636/2010

av den 19 juli 2010

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 20 juli 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 juli 2010.

För kommissionen, på ordförandens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.


BILAGA

Fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

MK

22,1

TR

89,8

ZZ

56,0

0707 00 05

MK

41,0

TR

105,8

ZZ

73,4

0709 90 70

TR

92,6

ZZ

92,6

0805 50 10

AR

86,4

UY

57,6

ZA

86,4

ZZ

76,8

0808 10 80

AR

78,8

BR

80,2

CL

75,9

CN

80,8

NZ

109,5

US

107,2

UY

116,3

ZA

95,0

ZZ

93,0

0808 20 50

AR

76,4

CL

121,8

CN

98,4

NZ

176,5

ZA

93,1

ZZ

113,2

0809 10 00

TR

193,7

ZZ

193,7

0809 20 95

CL

150,0

TR

270,8

US

769,6

ZZ

396,8

0809 30

AR

130,0

TR

158,7

ZZ

144,4

0809 40 05

BR

123,2

IL

165,9

TR

126,3

ZZ

138,5


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.


20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/24


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 637/2010

av den 19 juli 2010

om tillfälligt stopp för inlämning av ansökningar om importlicenser för sockerprodukter inom vissa tullkvoter

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 891/2009 av den 25 september 2009 om öppnande och förvaltning av vissa gemenskapstullkvoter inom sockersektorn (2), särskilt artikel 5.2, och

av följande skäl:

(1)

De kvantiteter för vilka ansökningar om importlicenser lämnats in till de behöriga myndigheterna under perioden 1–7 juli 2010, i enlighet med förordning (EG) nr 891/2009, motsvarar den kvantitet som finns tillgänglig för löpnummer 09.4325.

(2)

Inlämningen av ytterligare ansökningar om licenser avseende löpnummer 09.4325 bör tillfälligt stoppas till regleringsårets slut, i enlighet med förordning (EG) nr 891/2009.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inlämningen av ytterligare ansökningar om licenser avseende de löpnummer som anges i bilagan ska tillfälligt stoppas till utgången av regleringsåret 2009/10.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 juli 2010.

För kommissionen, på ordförandens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 254, 26.9.2009, s. 82.


BILAGA

Socker enligt CXL-medgivanden

Regleringsåret 2009/2010

Ansökningar som lämnats in under perioden 1.7.2010–7.7.2010

Löpnr

Land

Tilldelningskoefficient

(%)

Ytterligare ansökningar

09.4317

Australia

 

09.4318

Brasilien

 

09.4319

Kuba

Tillfälligt stopp

09.4320

Alla tredjeländer

Tillfälligt stopp

09.4321

Indien

Tillfälligt stopp

”—”

:

Ej tillämpligt: Ingen licensansökan har lämnats in till kommissionen.


Balkansocker

Regleringsåret 2009/2010

Ansökningar som lämnats in under perioden 1.7.2010–7.7.2010

Löpnr

Land

Tilldelningskoefficient

(%)

Ytterligare ansökningar

09.4324

Albanien

 

09.4325

Bosnien och Hercegovina

 (2)

 

09.4326

Serbien, Montenegro och Kosovo (1)

 (2)

 

09.4327

f.d. jugoslaviska republiken Makedonien

 

09.4328

Kroatien

 (2)

 

”—”

:

Ej tillämpligt: Ingen licensansökan har lämnats in till kommissionen.


Socker för exceptionell import eller socker som importeras för industriändamål

Regleringsåret 2009/2010

Ansökningar som lämnats in under perioden 1.7.2010–7.7.2010

Löpnr

Typ

Tilldelningskoefficient

(%)

Ytterligare ansökningar

09.4380

Exceptionell import

 

09.4390

Import för industriändamål

 

”—”

:

Ej tillämpligt: Ingen licensansökan har lämnats in till kommissionen.


(1)  Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution nr 1244 (1999).

(2)  Ej tillämpligt: Ansökningarna överskrider inte de tillgängliga kvantiteterna och beviljas fullt ut.


20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/26


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 638/2010

av den 19 juli 2010

om utfärdande av importlicenser avseende ansökningar som lämnas in under de sju första dagarna av juli månad 2010 inom ramen för den tullkvot för nötkött av hög kvalitet som förvaltas på grundval av förordning (EG) nr 620/2009

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 av den 31 augusti 2006 om gemensamma regler för administrationen av sådana importtullkvoter för jordbruksprodukter som omfattas av ett system med importlicenser (2), särskilt artikel 7.2, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 620/2009 av den 13 juli 2009 om förvaltning av importtullkvoter för nötkött av hög kvalitet (3) innehåller föreskrifter för ansökan om och utfärdande av importlicenser.

(2)

I artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1301/2006 föreskrivs att om det framgår att kvantiteterna i licensansökningarna överstiger den kvantitet som finns tillgänglig för tullkvotperioden i fråga, bör det fastställas en tilldelningskoefficient för kvantiteterna i varje licensansökan. De ansökningar om importlicens som har lämnats in i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 620/2009 mellan den 1 och den 7 juli 2010 överstiger de kvantiteter som finns tillgängliga. Det bör därför fastställas i vilken utsträckning importlicenser kan utfärdas samt en tillämpningskoefficient.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

För de ansökningar om importlicens inom ramen för kvoten med löpnummer 09.4449 som har lämnats in mellan den 1 och den 7 juli 2010 i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 620/2009 ska en tilldelningskoefficient på 63,674825 % tillämpas.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 juli 2010.

För kommissionen, på ordförandens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 238, 1.9.2006, s. 13.

(3)  EUT L 182, 15.7.2009, s. 25.


20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/27


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 639/2010

av den 19 juli 2010

om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp för import av vissa sockerprodukter som fastställs genom förordning (EG) nr 877/2009 för regleringsåret 2009/10

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 av 30 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 318/2006 för handel med tredjeländer i sockersektorn (2), särskilt artikel 36.2 andra stycket andra meningen, och

av följande skäl:

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2009/10 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 877/2009 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EU) nr 627/2010 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De representativa priser och tilläggsbelopp för import av de produkter som avses i artikel 36 i förordning (EG) nr 951/2006, och som fastställs i förordning (EG) nr 877/2009 för regleringsåret 2009/10, ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 20 juli 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 juli 2010.

För kommissionen, på ordförandens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 178, 1.7.2006, s. 24.

(3)  EUT L 253, 25.9.2009, s. 3.

(4)  EUT L 182, 16.7.2010, s. 12.


BILAGA

De ändrade representativa priser och tilläggsbelopp för import av vitsocker, råsocker och produkter enligt KN-nummer 1702 90 95 som gäller från och med den 20 juli 2010

(EUR)

KN-nummer

Representativt pris per 100 kg netto av produkten i fråga

Tilläggsbelopp per 100 kg netto av produkten i fråga

1701 11 10 (1)

41,21

0,00

1701 11 90 (1)

41,21

2,54

1701 12 10 (1)

41,21

0,00

1701 12 90 (1)

41,21

2,24

1701 91 00 (2)

40,09

5,44

1701 99 10 (2)

40,09

2,31

1701 99 90 (2)

40,09

2,31

1702 90 95 (3)

0,40

0,28


(1)  Fastställande för den standardkvalitet som definieras i punkt III i bilaga IV till förordning (EG) nr 1234/2007.

(2)  Fastställande för den standardkvalitet som definieras i punkt II i bilaga IV till förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)  Fastställande per 1 % sackarosinnehåll.


BESLUT

20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/29


BESLUT AV FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER

av den 8 juli 2010

om utnämning av domare i tribunalen

(2010/400/EU)

FÖRETRÄDARNA FÖR REGERINGARNA I EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 19,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 254 och 255, och

av följande skäl:

(1)

Enligt bestämmelserna i fördraget ska en del av domartjänsterna vid tribunalen nytillsättas vart tredje år. För perioden 1 september 2010–31 augusti 2016 rör det sig om utnämning av fjorton domare i tribunalen.

(2)

Den 23 juni 2010 utnämnde konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar tio domare i tribunalen för ovan nämnda period (1).

(3)

För att komplettera den partiella nytillsättningen av domare i tribunalen bör medlemsstaternas regeringar utnämna ytterligare domare för de fyra obesatta tjänsterna.

(4)

De berörda medlemsstaternas regeringar har föreslagit ett förnyat mandat för domaren vid tribunalen Ottó CZÚCZ respektive utnämning av Marc van der WOUDE. Den kommitté som inrättats genom artikel 255 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har avgivit ett yttrande om de båda kandidaternas lämplighet att utöva ämbetet som domare i tribunalen. Ottó CZÚCZ kandidatur hade dragits tillbaka, men den berörda medlemsstatens regering har nu meddelat att den föreslår honom för ett nytt mandat som domare i tribunalen.

(5)

De båda ledamöterna av tribunalen bör därför utnämnas för perioden 1 september 2010–31 augusti 2016. Utnämningen av domare till de två obesatta tjänsterna kommer att ske senare.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ottó CZÚCZ och Marc van der WOUDE utnämns till domare i tribunalen för perioden 1 september 2010–31 augusti 2016.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 8 juli 2010.

På rådets vägnar

J. DE RUYT

Ordförande


(1)  Beslut av företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater av den 23 juni 2010 om utnämning av domare i tribunalen, EUT L 163, 30.6.2010, s. 41.


20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/30


RÅDETS BESLUT

av den 13 juli 2010

om förekomsten av ett alltför stort underskott i Cypern

(2010/401/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 126.6 jämförd med artiklarna 126.13 och 136,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av synpunkterna från Cypern, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 126.1 i fördraget ska medlemsstaterna undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att genom sunda offentliga finanser stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark hållbar tillväxt som kan bidra till ökad sysselsättning.

(3)

Beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott följer det förfarande vid alltför stora underskott som anges i artikel 126 i fördraget och förtydligas i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (1) (som utgör en del av stabilitets- och tillväxtpakten). Protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott, som är fogat till fördraget, innehåller ytterligare bestämmelser om genomförandet av förfarandet vid alltför stora underskott. I rådets förordning (EG) nr 479/2009 (2) anges närmare regler och definitioner för tillämpningen av bestämmelserna i nämnda protokoll.

(4)

Reformen av stabilitets- och tillväxtpakten 2005 avsåg att stärka dess effektivitet och ekonomiska underbyggnad samt att säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Syftet var särskilt att hela den ekonomiska och finanspolitiska bakgrunden ska beaktas under alla steg av förfarandet vid alltför stora underskott. Härigenom blev pakten ett ramverk till stöd för politiska åtgärder för att snabbt återgå till sunda offentliga finanser, samtidigt som den ekonomiska situationen beaktas.

(5)

Enligt artikel 126.5 i fördraget ska kommissionen avge ett yttrande till rådet, om den anser att det föreligger eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat. Efter att ha tagit hänsyn till sin rapport i enlighet med artikel 126.3 och med beaktande av ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande i enlighet med artikel 126.4, drog kommissionen slutsatsen att det föreligger ett alltför stort underskott i Cypern. Kommissionen lämnade därför ett sådant yttrande om Cypern till rådet den 15 juni 2010 (3).

(6)

I artikel 126.6 i fördraget fastställs att rådet ska beakta eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten, innan det efter en allsidig bedömning avgör om underskottet är alltför stort. När det gäller Cypern leder den allsidiga bedömningen till följande slutsatser.

(7)

Enligt de uppgifter som de cypriotiska myndigheterna lämnade i april 2010 uppgick underskottet i Cyperns offentliga finanser till 6,1 % av BNP år 2009 och överskred därmed referensvärdet på 3 % av BNP. Underskottet var inte nära referensvärdet på 3 % av BNP, men överskridandet av referensvärdet kan betecknas som undantagsvist i den mening som avses i fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten. Bland annat har det orsakats av en allvarlig konjunkturnedgång i den mening som avses i fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten. Enligt kommissionens vårprognos 2010 väntas real BNP i Cypern sjunka ytterligare, men i en mindre utsträckning, med nästan ½ % under 2010 jämfört med 1¾ % 2009. Överskridandet av referensvärdet kan emellertid inte betraktas som övergående. Enligt kommissionens vårprognos 2010 väntas budgetunderskottet vid oförändrad politik nå omkring 7¾ % av BNP 2011. Underskottskriteriet i fördraget är således inte uppfyllt.

(8)

Enligt de uppgifter som de cypriotiska myndigheterna lämnade i april 2010 ligger den offentliga bruttoskulden kvar under referensvärdet 60 % av BNP och uppgick den 2009 till 56,2 % av BNP. 2010 väntas enligt Cypern skulden uppgå till 62 % av BNP, och således överskrider den fördragets referensvärde på 60 %. Enligt kommissionens vårprognos 2010 väntas skulden öka ytterligare till 62,3 % av BNP 2010 och till 67,6 % 2011 på grund av ett försämrat primärt saldo. Mot bakgrund av dessa trender kan skuldkvoten inte anses minska i tillräcklig utsträckning och närma sig referensvärdet i tillfredsställande takt i den mening som avses i fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten. Fördragets skuldkriterium är inte uppfyllt.

(9)

Enligt artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1467/97 ska hänsyn till ”faktorer av betydelse” bara tas i de steg som leder fram till rådets beslut om att det föreligger ett alltför stort underskott i enlighet med artikel 126.6, om de båda villkoren – att underskottet fortsätter att ligga nära referensvärdet och att referensvärdet endast tillfälligt överskrids – helt uppfylls. I Cyperns fall uppfylls inte dessa båda villkor. Därför beaktas inte faktorer av betydelse i de steg som leder fram till detta beslut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Efter en allsidig bedömning fastslås härmed att det föreligger ett alltför stort underskott i Cypern.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Republiken Cypern.

Utfärdat i Bryssel den 13 juli 2010.

På rådets vägnar

D. REYNDERS

Ordförande


(1)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.

(2)  EUT L 145, 10.6.2009, s. 1.

(3)  Alla handlingar som rör det alltför stora underskottet i Cypern finns tillgängliga på följande webbplats: http://ec.europa.eu/economy_finance/sgp/deficit/countries/index_en.htm


20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/32


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 15 december 2009

om den stödåtgärd som Nederländerna planerar att genomföra och som beviljar keramiktillverkare befrielse från miljöskatt C 5/09 (f.d. N 210/08)

[delgivet med nr K(2009) 9972]

(Endast den nederländska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2010/402/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 108.2 första stycket,

efter att i enlighet med nämnda artikel (1) ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I.   FÖRFARANDE

(1)

Genom en skrivelse av den 24 april 2008 anmälde Nederländerna en plan att undanta keramikprodukter från energiskatten på naturgas. Den 6 juni 2008 begärde kommissionen ytterligare information. Nederländerna svarade med en skrivelse av den 16 september 2008. Ett möte mellan kommissionen och representanter för Nederländerna ägde rum den 16 oktober 2008. Den 17 november 2008 ställde kommissionen ytterligare ett antal frågor som Nederländerna besvarade med en skrivelse av den 19 december 2008.

(2)

Genom en skrivelse av den 11 februari 2009 underrättade kommissionen Nederländerna om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avseende detta stöd (2).

(3)

Den 25 april 2009 offentliggjordes kommissionens beslut om att inleda ett förfarande i Europeiska unionens officiella tidning  (3). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter på åtgärden.

(4)

Den 26 maj 2009 lämnade Nederländerna sina synpunkter på beslutet att inleda förfarandet.

(5)

Kommissionen har också mottagit synpunkter från andra berörda parter. Den översände dessa till Nederländerna, som getts tillfälle att bemöta dem. Nederländerna svarade genom en skrivelse av den 7 juli 2009.

(6)

Den 7 oktober 2009 skrev kommissionen till Nederländerna för att förtydliga status i förfarandet och bad av artighet Nederländerna att senast den 13 oktober 2009 lämna eventuella synpunkter som kommissionen skulle ta hänsyn till innan den fattade sitt slutliga beslut.

(7)

Nederländerna bad om mer tid, och i en skrivelse av den 16 oktober 2009 sköts tidsfristen upp till den 1 november 2009. Nederländerna svarade genom en skrivelse av den 30 oktober 2009.

II.   DETALJERAD BESKRIVNING AV STÖDET

(8)

Nederländerna beskattar förbrukning av energiprodukter enligt miljöskattelagen (4), varigenom en gradvis minskande skattesats tillämpas utifrån företagets konsumtionsnivå (5).

(9)

Med hjälp av stödåtgärden i fråga skulle Nederländerna bevilja befrielse från skatt på naturgas som används i produktionsanläggningar för keramiska produkter. Den föreslagna befrielsen skulle endast tillämpas på naturgas som används för produktionsändamål i den nederländska keramikindustrin, och inte för gas som används i andra mineralogiska processer i Nederländerna (6).

(10)

Den föreslagna befrielsen skulle införas genom en ändring i den för närvarande gällande miljöskattelagen.

(11)

Enligt anmälan uppgår budgeten för åren 2008–2013 till 4 miljoner euro per år.

(12)

Åtgärdens varaktighet är obegränsad eftersom Nederländerna anser att den inte innehåller inslag av statligt stöd (se vidare avsnitt IV).

(13)

Stödmottagare skulle bli företag inom keramikindustrin i Nederländerna (7).

(14)

Nederländerna anser att befrielsen behövs för att återställa lika villkor för den nederländska keramikindustrin på den inre marknaden. Nederländerna hänvisar till den unika position som den nederländska keramikindustrin har jämfört med konkurrenter i grannländerna. På grund av sitt geografiska läge använder den nederländska keramikindustrin våt lera, till skillnad från den torra lera som används i kringliggande länder, och våt lera kräver mer energi för att slutresultatet ska bli detsamma. Dessutom hävdar Nederländerna att konkurrerande tillverkare i exempelvis Belgien, Tyskland och Sverige är befriade från liknande energiskatt.

(15)

Nederländerna har bekräftat att åtgärden inte ska träda i kraft förrän den har godkänts av kommissionen.

III.   BESLUT ATT INLEDA FÖRFARANDE

(16)

Kommissionen hyste tvivel om att det föreslagna stödet var förenligt med den inre marknaden eftersom den inledningsvis ansåg att skattebefrielsen för den nederländska keramikindustrin inte motiverades av det nationella skattesystemets art och struktur. Åtgärden var selektiv eftersom endast keramikindustrin i Nederländerna skulle gynnas av den och befrielsen skulle finansieras med statliga medel. Åtgärden snedvred eller hotade att snedvrida konkurrensen och påverkade handeln mellan medlemsstaterna, eftersom den föreslagna skattebefrielsen skulle få direkt påverkan på produktionskostnaderna och därmed förbättra mottagarnas konkurrensställning på relevanta marknader för keramikprodukter där de var verksamma och som var öppna för handel mellan medlemsstaterna. Kommissionen ansåg att åtgärden innehöll statligt stöd till den nederländska keramikindustrin och drog slutsatsen att sådant stöd endast kan godkännas om det uppfyller kriterierna i kapitel 4 (”stöd i form av nedsättning av eller befrielse från miljöskatter”) i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd (8) (nedan kallade riktlinjerna för miljöskydd eller riktlinjerna). Eftersom Nederländerna inte hade lämnat den information som krävs för en bedömning av detta kunde kommissionen inte bekräfta att åtgärden var förenlig, och beslutade därmed att informera Nederländerna om att den skulle inleda det formella granskningsförfarandet.

IV.   SYNPUNKTER FRÅN NEDERLÄNDERNA

(17)

Nederländerna påpekade att de anmälde frågan i första hand för rättssäkerhetens skull, och bad kommissionen att fastställa att inget statligt stöd var inblandat.

(18)

Nederländerna anser att undantagets selektiva karaktär motiverades av det nationella skattesystemets art och struktur.

(19)

Syftet med energiskatten var att beskatta elektricitets- och energiprodukter som användes som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Det skulle därför vara i överensstämmelse med arten och strukturen på den bakomliggande referensramen, nämligen den gällande energibeskattningsplanen, att i energiskattesystemet lägga in en befrielse för en process där naturgas inte används som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. I energiskattelagstiftningen undantas leverans av naturgas som används för annat än som bränsle (9). Leverans av elektricitet till processer där den har dubbel användning, till exempel för kemisk reduktion och i elektrolytiska och metallurgiska processer, är också befriad från energiskatt (10). Även i lagstiftningen om beskattning av kol finns ett undantag för kol som används för annat än som bränsle och för kol med dubbla användningsområden (11). Det var skäligt att lägga till en skattebefrielse för leverans av naturgas som används i anläggningar för produktion av keramiska produkter. Keramikprocessen är att jämföra med dubbel användning, eftersom naturgasen inte används enbart som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Nederländerna påpekade att skattebefrielsen för leverans av naturgas som används i anläggningar för produktion av keramiska produkter skulle ingå i en ändrad version av artikel 64 i miljöskattelagen, som är den bestämmelse som undantar andra former av dubbel användning.

(20)

Nederländerna hänvisade till artikel 2.4 b energiskattedirektivet, och till rådets protokoll för det direktivet (12), och hävdade att det var i enlighet med det nederländska energiskattesystemets art och struktur att lägga till en bestämmelse som beviljade undantag för leverans av naturgas som används för den berörda mineralogiska processen, dvs. produktion av keramik.

(21)

Det var rimligt att undanta endast keramiska processer och inte alla mineralogiska processer, eftersom den traditionella keramiska processen, till skillnad från andra mineralogiska processer, är irreversibel (lera övergår till keramik).

(22)

Nederländerna hänvisade vidare till den unika position som den nederländska keramikindustrin har jämfört med konkurrenter i omgivande länder. På grund av sitt geografiska läge använder den nederländska keramikindustrin våt lera (som härrör från Alperna och utfälls i floderna i Nederländerna), till skillnad från den torra lera som används i kringliggande länder, och våt lera kräver mer energi för att slutresultatet ska bli detsamma (13).

(23)

Dessutom är konkurrerande tillverkare i exempelvis Belgien, Tyskland och Sverige befriade från liknande energiskatt. Och priserna för att använda naturgas i Nederländerna är höga. Även här befinner sig den nederländska keramikindustrin i ett ofördelaktigt läge jämfört med keramikproduktionen i grannländerna.

(24)

Enligt Nederländernas åsikt visar dessa faktorer att åtgärdens selektiva natur motiverades av det nederländska energiskattesystemets art och struktur. Nederländerna anser därför att skattebefrielsen inte utgör något statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(25)

Den föreslagna skattebefrielsen skulle till viss del undanröja den nederländska keramikindustrins ofördelaktiga läge och därmed delvis återställa lika villkor för industrin på den inre marknaden.

(26)

I alternativet bad Nederländerna kommissionen att godkänna stödet utifrån artikel 107.3 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Stödet är nödvändigt på grund av de ojämlika konkurrensvillkoren på den inre marknaden. Det är proportionerligt eftersom åtgärden skulle tillämpas endast på naturgas som används i anläggningarna och inte på elektricitet som används i produktionen av keramiska produkter. Det skulle utjämna endast en del av den ofördelaktiga ställningen för industrin och måste därmed betraktas som proportionerligt. Slutligen skulle det inte leda till oförenlig snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden.

(27)

Dessutom anger Nederländerna att energiskattedirektivet inte gäller för mineralogiska processer, eftersom det är i linje med skattesystemets art och struktur att undanta mineralogiska processer från direktivets tillämpningsområde. Medlemsstaterna är därmed fria att själva besluta om huruvida dessa typer av energianvändning skulle beskattas. Den föreslagna åtgärden skulle inte leda till snedvridning av konkurrensen utan snarare till större harmonisering av beskattningen av energiprodukter, och skulle ligga i gemenskapens intresse.

V.   SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(28)

Synpunkter på kommissionens beslut om att inleda ett förfarande lämnades av en branschorganisation, VTO (Stichting Verenigde Keramische Organisaties). VKO delade Nederländernas åsikt att skattebefrielsen motiveras av det nationella skattesystemets art och struktur, och att åtgärden därmed inte utgör statsstöd. VKO:s kommentarer liknar dem från Nederländerna. Liksom Nederländerna anser VKO att skattebefrielsen inte kan betraktas som en miljöåtgärd eftersom den inte har något miljömål. Det skulle därför inte vara rätt att bedöma åtgärden utifrån riktlinjerna för miljöskydd.

VI.   BEDÖMNING

(29)

I artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastslås att ”stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna”.

(30)

Enligt Nederländernas åsikt innebär åtgärden ingen fördel för den nederländska keramikindustrin men utjämnar däremot en ofördelaktig ställning.

(31)

Kommissionen är av den åsikten att skattebefrielsen medför en fördel för företag som är verksamma inom keramikindustrin i Nederländerna, vilka skulle dra nytta av skattelättnaden eftersom det skulle minska utgifter som annars skulle ingå i deras driftskostnader (14).

(32)

Nederländerna anser att åtgärden inte skulle finansieras med statliga medel, eftersom finansieringen av undantaget är budgetneutral (15). På så sätt skulle alltså inga statliga medel tas i bruk. VKO för fram ett liknande argument.

(33)

Kommissionen anser att åtgärden ska anses utgöras av statliga medel, eftersom den är en skatteförmån som skulle finansieras av den nederländska staten. Uttryckt på ett annat sätt innebär det att den föreslagna skattebefrielsen skulle ge en förlust av skatteintäkter till den nederländska staten. Även om finansieringen av befrielsen skulle utjämnas indirekt av en ökad skattesats på energiskatten på naturgas i det högsta skiktet, skulle den slutsatsen inte ändras. Kommission noterar att Nederländerna har tillstått att åtgärden, jämfört med det nuvarande skattesystemet, ger upphov till en fördel på uppskattningsvis 4 miljoner euro per år, utan någon motprestation från mottagarnas sida (16). Den föreslagna åtgärden faller på Nederländernas ansvar eftersom den härrör direkt från en ändring i den gällande nationella lagstiftningen.

(34)

I artikel 2.1 i energiskattedirektivet fastställs att direktivet inte gäller för energiförbrukning i mineralogiska processer och viss annan användning av energiprodukter och elektricitet; det är därför medlemsstatens sak att besluta huruvida sådana processer ska beskattas och i så fall om de ska beskattas i sin helhet eller endast delvis. Oavsett direktivet är dock medlemsstaterna bundna av gemenskapens regelverk i fråga om statligt stöd. Det innebär att den aktuella åtgärdens selektivitet och därmed också förekomsten av statligt stöd, måste bedömas med hänsyn till det nationella energiskattesystemet.

(35)

Det finns nyare rättspraxis (17) om tolkningen av selektivitet. I Gibraltardomen godtogs en standardprövning av statligt stöd i skattemål. Domstolen framförde att det måste finnas en analys med följande: i) en definition av referensramen, ii) en definition av undantaget från den referensramen, och iii) en definition av huruvida undantaget motiverades av systemets art och allmänna systematik (det vill säga huruvida undantaget grundar sig direkt på de grundläggande eller styrande principerna för skattesystemet i medlemsstaten i fråga).

(36)

Nederländerna har förklarat att det nederländska energiskattesystemet – som är referensramen – är inriktat på beskattning av elektricitet och energiprodukter som används som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Nederländerna anser därför att det är i enlighet med det nederländska energiskattesystemets art och struktur att vissa typer av användning ska kunna befrias från beskattning, vilket redan har förklarats i skäl 19. Enligt Nederländerna passar den ytterligare befrielse som nu införs för keramikprocessen in i detta allmänna system.

(37)

Nederländerna hävdar vidare att avvikelsen från referensramen, dvs. den annorlunda skattebehandlingen som gynnar keramikindustrin, motiveras av den objektiva åtskillnaden mellan den råvara som används för keramikproduktion och den som används i andra mineralogiska processer. Till skillnad från andra mineralogiska processer är den traditionella keramiska processen irreversibel.

(38)

Det är inte första gången som kommissionen har bedömt undantag från energiskatter för mineralogiska processer: det skedde bland annat i kommissionens beslut av den 7 februari 2007 i ärende N 820/06 om skattebefrielse för vissa energiintensiva processer i Tyskland. Kommissionen beslutade där att åtgärden inte utgjorde statligt stöd. Den tittade särskilt på den interna logiken i det tyska energiskattesystemet, som överensstämde med det förhållningssätt som antagits i energiskattedirektivet att bränsle endast skulle beskattas när det användes som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Tyskland undantog konsekvent all dubbel användning och alla fungerande mineralogiska processer som täcktes av direktivet, och följde därmed samma strategi i hela energiskattesystemet. Kommissionen drog därför slutsatsen att skattebefrielsen var i överensstämmelse med det nationella energiskattesystemets art och struktur.

(39)

Det skatteundantag som anmäls här gäller endast för den nederländska keramikindustrin, och till skillnad från den tyska åtgärden omfattar den inte alla mineralogiska processer. Kommissionen är därför inte övertygad om att den föreslagna befrielsen härrör direkt från de grundläggande eller styrande principerna för det nederländska energiskattesystemet. Nederländerna och VKO hävdar att det finns en objektiv skillnad mellan den råvara som används för produktion av keramik och den råvara som används i andra mineralogiska processer (18), eftersom keramikprocesserna är irreversibla, men detta resonemang förklarar inte, när det gäller det bakomliggande nationella energiskattesystemets struktur, varför andra mineralogiska processer som också använder naturgas i produktionsprocesserna, till exempel glastillverkning, inte skulle kunna beviljas undantag. Dessutom bör energiprodukter, vilket framgår av skäl 22 i energiskattedirektivet, i huvudsak omfattas av en gemenskapsram när de används som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Det var i den andan som artikel 2.4 i direktivet undantog mineralogiska processer. I sådana processer anses bränsle inte användas som motorbränsle eller som bränsle för uppvärmning utan som stöd för den kemiska processen. Den gemensamma nämnaren när alla mineralogiska processer undantas från energidirektivets tillämpningsområde är därför att bränslet används i den kemiska processen och inte för uppvärmning eller som motorbränsle. En skattebefrielse för de processer som berörs här (19) skulle motiveras endast om den gällde generellt för alla mineralogiska processer, vilket skulle säkerställa att alla mineralogiska processer behandlades konsekvent (20). Som angetts skulle detta överensstämma med kommissionens resonemang i ärende N 820/06. Att olika mineralogiska processer använder olika råvaror och att keramikprocessen är irreversibel är irrelevant i det här sammanhanget.

(40)

Dessutom framgår av lagens parlamentariska historik att målet med den tänkta åtgärden var att förbättra den nederländska keramikindustrins internationella konkurrensställning (21). Det betonas i domstolens rättspraxis att det faktum att en åtgärd kan innebära att kostnaderna i en viss sektor blir mer överensstämmande med kostnaderna hos konkurrenterna i andra medlemsstater inte ändrar det faktum att det utgör stöd (22).

(41)

Kommissionen finner därför att skattebefrielsen är selektiv, eftersom den gynnar produktionen av vissa varor och, faktiskt, vissa företag, och inte kan motiveras utifrån det nationella energiskattesystemets art och struktur.

(42)

VKO har ifrågasatt kommissionens slutsats att den föreslagna åtgärden, eftersom den skulle täcka en avsevärd del av driftkostnaderna och därmed göra det möjligt för mottagarna att ta ut ett lägre pris för sina keramikprodukter, skulle snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen på relevanta keramikmarknader. Enligt VKO är kostnaderna för leverans och användning av energi en multipel av kostnaden för energiskatten.

(43)

Kommissionen anser att detta argument är irrelevant. Enligt domstolens rättspraxis brukar en förbättring av konkurrensställningen för ett företag till följd av ett statligt stöd tyda på att det föreligger en snedvridning av konkurrensen med andra företag som inte får sådant stöd (23). Dessutom faller en åtgärd under artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt så snart den ”hotar att snedvrida konkurrensen”. Det finns risk för att den aktuella skattebefrielsen snedvrider konkurrensen på keramikmarknaderna eftersom den leder till minskad driftskostnad för mottagarna. Dessutom är målet för den föreslagna åtgärden att förbättra den internationella konkurrensställningen för Nederländernas keramikindustri. Nederländerna har fastställt att skattebefrielsen, åtminstone i viss grad, skulle återställa lika villkor för industrin på den inre marknaden. Logiskt sett kan man dra slutsatsen, även utan detaljerade uppgifter om åtgärdens konkurrenseffekt inom keramiksektorn, att det finns risk att åtgärden snedvrider konkurrensen på relevanta keramikmarknader.

(44)

Nederländerna har förklarat att tegelindustrin i landet, som står för 85–90 % av förbrukningen av naturgas och energi i den nederländska keramikindustrin, sysselsätter ungefär 1 500 människor. Under 2008 hade denna delsektor en omsättning på cirka 370 miljoner euro. Den nederländska tegelindustrin exporterar cirka 20 % av sin årliga tillverkning, medan importnivån motsvarar 8 % av den årliga nederländska produktionen. På grund av teglets vikt sträcker sig den relevanta marknaden ungefär 250 km från de tegelbruk där det framställs. De relevanta konkurrensmarknaderna för denna delsektor är därmed Förenade kungariket, Tyskland och Belgien.

(45)

I en skrivelse av den 26 maj 2009 bad Nederländerna kommissionen att kvantifiera och underbygga sin slutsats att den föreslagna åtgärden snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen på relevanta marknader inom keramiksektorn med hänsyn till uppgifter från Nederländernas statistiska centralbyrå (Centraal Bureau voor de Statistiek) som Nederländerna hade sänt till kommissionen under den preliminära granskningen, och framför allt siffrorna för import och export av tegel, som visas i tabellerna 1 och 2.

Tabell 1

Export av nederländskt tegel till Tyskland och Belgien

År

Procent

Andel i euro

2007

59 % av totalt 255 miljoner euro

150 miljoner

2006

64 % av totalt 234 miljoner euro

150 miljoner

2005

68 % av totalt 213 miljoner euro

145 miljoner

2004

74 % av totalt 242 miljoner euro

180 miljoner

2003

82 % av totalt 234 miljoner euro

191 miljoner

2002

80 % av totalt 183 miljoner euro

146 miljoner

2001

95 % av totalt 189 miljoner euro

180 miljoner

(46)

Siffrorna i tabell 1 måste enligt Nederländerna läsas mot bakgrund av följande omständigheter. I början av detta århundrade stagnerade bostadsbyggnadsmarknaden i Tyskland och Nederländerna kraftigt (under 2000/2001 minskade omsättning och försäljning inom den tyska tegelindustrin med närmare 20 %). Därefter förbättrades situationen på den nederländska och tyska bostadsmarknaden med toppar 2006 och 2007. Enligt Nederländerna visar uppgifter från tyska tegelförbundet (Ziegelverband) att den tyska industrin återhämtade sig från 2004/2005 och framåt. Nederländerna erinrar dock om att de framlagda siffrorna från Nederländernas statistiska centralbyrå visar att exporten av nederländskt tegel till Tyskland sedan dess har släpat efter. I början av århundradet gjorde såväl den tyska som den nederländska industrin stora förluster på den tyska marknaden, men den tyska tegelsektorn har sedan vunnit till följd av bostadsmarknadens återhämtning i Tyskland, vilket de nederländska tegeltillverkarna inte har. Enligt Nederländerna bekräftas detta av importsiffrorna från Tyskland i tabell 2.

Tabell 2

Import från Tyskland till Nederländerna

År

Procent

Andel i euro

2007

42 % av totalt 91 miljoner euro

36 miljoner

2006

25 % av totalt 101 miljoner euro

25 miljoner

2005

22 % av totalt 82 miljoner euro

18 miljoner

2004

17 % av totalt 121 miljoner euro

21 miljoner

2003

16 % av totalt 110 miljoner euro

18 miljoner

2002

18 % av totalt 107 miljoner euro

20 miljoner

2001

11 % av totalt 124 miljoner euro

14 miljoner

2000

12 % av totalt 155 miljoner euro

19 miljoner

(47)

Nederländerna påpekar att siffrorna i tabell 2 visar en stark tillväxt av importen av tyskt tegel till Nederländerna från 2006/2007 och framåt. De siffror som Nederländerna lämnade för första kvartalet 2008 visar att denna trend fortsatte. Enligt Nederländerna befriades den tyska keramikindustrin från energiskatt sedan augusti 2006, vilket trädde i kraft den 1 januari 2004.

Tabell 3

Export från Nederländerna till andra marknader än Belgien och Tyskland (främst Förenade kungariket och Irland)

År

Procent

Andel i euro

2007

40 % av totalt 255 miljoner euro

102 miljoner

2006

37 % av totalt 234 miljoner euro

86 miljoner

2005

32 % av totalt 213 miljoner euro

68 miljoner

2004

17 % av totalt 242 miljoner euro

41 miljoner

2003

10 % av totalt 234 miljoner euro

23 miljoner

2002

18 % av totalt 183 miljoner euro

32 miljoner

2001

12 % av totalt 189 miljoner euro

23 miljoner

(48)

Nederländerna har kommenterat dessa siffror med att en viktig faktor som bidrar till att förklara den ökade exporten till de här länderna är den mycket fördelaktiga växelkursen mellan pund och euro. Denna faktor, hävdar de, kompenserar de höga transportkostnaderna.

(49)

Kommissionen håller med om att informationen visar att Tysklands och Belgiens betydelse som exportdestinationer för nederländskt tegel minskade under åren 1998–2007, att importen av tyskt tegel till Nederländerna ökade under åren 2000–2007 och att exporten till andra länder än Tyskland och Belgien (främst Förenade kungariket och Irland) ökade under perioden 2001–2007. När det gäller de siffror som presenterades för andra länder, framför allt Förenade kungariket och Irland, beror exportökningen huvudsakligen på den gynnsamma växelkursen.

(50)

De här siffrorna är informativa vad gäller handelsflöden i tegelsegmentet mellan Nederländerna och de omgivande länderna Tyskland, Belgien och Förenade kungariket, men de ger inte anledning till slutsatsen att skatteåtgärden inte skulle kunna snedvrida konkurrensen på relevanta marknader för keramikindustrin. För att en åtgärd ska falla inom tillämpningsområdet för artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt räcker det, som tidigare nämnts, med att det finns risk för en sådan snedvridning.

(51)

Åtgärden kommer förmodligen att påverka handeln mellan medlemsstaterna negativt eftersom keramikprodukter köps och säljs internationellt, vilket framgår av statistiken från Nederländerna i tabellerna 1, 2 och 3.

(52)

Mot bakgrund av det föregående anser kommissionen att den anmälda åtgärden utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(53)

Nederländerna har uppfyllt den skyldighet som åläggs genom artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genom att anmäla stödåtgärden innan den verkställs.

(54)

Kommissionen anser att den föreslagna befrielsen ska bedömas mot bakgrund av riktlinjerna för miljöskydd. Den typ av skattebefrielse som denna anmälan gäller behandlas uttryckligen i riktlinjerna för miljöskydd kapitel 4, ”Stöd i form av nedsättning av eller befrielse från miljöskatter”. För bedömningen av skattebefrielsen i fråga måste kapitel 4 i riktlinjerna för miljöskydd anses uttömmande. Följaktligen kan åtgärden inte bedömas utifrån artikel 107.3 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som Nederländerna har hävdat.

(55)

Nederländerna håller med kommissionen om att den föreslagna åtgärden måste betraktas som en ”befrielse från en miljöskatt” enligt riktlinjerna för miljöskydd (24). Nederländerna anser dock inte detta tillräckligt för att åtgärden ska falla inom riktlinjernas tillämpningsområde. Enligt Nederländerna uppfyller åtgärden inte kravet i punkt 151 i riktlinjerna, där det talas om en åtgärd som ”åtminstone indirekt bidrar till en höjning av nivån på miljöskyddet”, eftersom det föreslagna undantaget inte har detta som mål.

(56)

Detta resonemang kan inte accepteras. Såväl rubriken på kapitel 4 i riktlinjerna för miljöskydd (”Stöd i form av nedsättning av eller befrielse från miljöskatter”) som den första delen av punkt 151 – som är identiska – gör klart att detta kapitel gäller för det föreslagna stödet. Kapitlet innehåller detaljerade bestämmelser som förklarar under vilka omständigheter befrielse från miljöskatter är att betrakta som förenlig med den inre marknaden. I punkt 151 i riktlinjerna fastställs ett allmänt villkor för förenlighet för befrielser från miljöskatter enligt kapitel 4. Där anges att stöd kan anses vara förenligt endast om det ”åtminstone indirekt bidrar till en höjning av nivån på miljöskyddet”.

(57)

För att förtydliga den logiska grunden i punkt 151 i riktlinjerna för miljöskydd skulle kommissionen vilja påpeka att en föreslagen befrielse från en miljöskatt kan göra det möjligt att ställa upp eller bibehålla högre nationella miljöskattesatser för andra företag så att det får en positiv miljöeffekt, åtminstone indirekt (25). Kommissionen förstår inte något av de argument som Nederländerna och VKO framför för att visa att den föreslagna befrielsen skulle bidra till fortsatt tillämpning av den aktuella nederländska miljöskatten. Nederländerna säger att skattesatsen i det högsta skiktet skulle ökas samtidigt som undantaget trädde i kraft, men gör det för att argumentera för att det föreslagna undantaget inte skulle leda till förlust av statliga medel, och verkar inte göra gällande ens att den föreslagna befrielsen behövs för att en sådan ökning ska bli möjlig. Därmed har det inte bevisats att punkt 151 i riktlinjer för miljöskydd är uppfylld.

(58)

Kommissionen sökte information från Nederländerna för att kunna bedöma stödets förenlighet utifrån de kriterier som anges i kapitel 4 i riktlinjerna för miljöskydd, med särskild hänvisning till stödets nödvändighet och proportionalitet och dess effekter på keramiksektorn, enligt punkterna 155–159 i riktlinjerna (26).

(59)

Vad gäller stödets nödvändighet ställde kommissionen ett antal specifika frågor för att kunna bedöma huruvida någon väsentlig ökning av produktionskostnaderna för den nederländska keramikindustrin (på grund av miljöskatten) kunde föras över på kunderna utan att det skulle leda till en avsevärd minskning av försäljningen. Information begärdes också på framför allt följande punkter: keramikindustrins försäljningssiffror på relevanta marknader under de senaste 10 åren; energiskattens procentsats och den totala summan betald skatt; totala energikostnader per företag under de senaste 10 åren; uppskattningar av priselasticitet för priserna på branschens produkter på relevanta marknader; uppskattningar av utebliven försäljning eller lägre vinster eller båda; information om utvecklingen av handelsflödet inom den nederländska keramikindustrin till och från Nederländerna och till och från relevanta geografiska marknader; stödmottagarnas marknadsandelar på relevanta geografiska marknader; och eventuella andra faktorer som kan spela roll vid bedömningen av om kostnaderna har lagts över. Kommissionen ställde också frågor till Nederländerna om stödets proportionalitet, med hänsyn till punkt 159 i riktlinjerna för miljöskydd.

(60)

Som svar på kommissionens skrivelse av den 7 oktober 2009 lämnade Nederländerna information för en hypotetisk genomsnittlig tegeltillverkare i Nederländerna (27). Nederländerna sade att det inte var möjligt att besvara kommissionens frågor om alla delsektorer av den nederländska keramikindustrin, eftersom det i vissa delsektorer, som takpannor, keramiska rör och sanitetsprodukter, bara finns en enda nederländsk leverantör. En representativ situation kunde beskrivas för gruppen av tegeltillverkare eftersom det för tillfället fanns 13 stycken i Nederländerna och ungefär 40 produktionsplatser. I andra fall, som dekorativt lergods, ansåg Nederländerna att det inte gick att få tillräcklig insikt i den berörda delsektorn med så kort tidsfrist.

(61)

Kommission påpekade att den redan i beslutet om att inleda förfarandet den 11 februari 2009 konstaterade att den hade begärt denna kompletterande information – inklusive information om keramikindustrins olika segment enligt Nederländerna – under den preliminära undersökningen, men att den informationen inte hade lämnats.

(62)

Kommissionen anser inte att informationen om en enda hypotetisk genomsnittlig tegeltillverkare är tillräcklig för en bedömning av förenligheten för den föreslagna skattebefrielsen för keramikindustrin i Nederländerna som helhet, eftersom en enda särskild tillverkare inte kan anses representativ för hela branschen. Som Nederländerna själv har betonat i samband med de import- och exportuppgifter som lämnades till kommissionen, berör den relevanta informationen endast tegelsegmentet och kan inte med automatik användas som mall för trender inom andra keramiksegment, eftersom varje segment har specifika produkt-/och marknadskombinationer där andra ekonomiska faktorer spelar in. I sitt yttrande av den 24 maj 2009 drog VKO en liknande slutsats (28). Argumentet att ingen information kan lämnas om delsektorer där endast en mottagare är verksam är inte övertygande. Snarare tvärtom – det skulle kunna vara lättare att få information om ett enstaka företag (vilket nyligen visade sig i ett danskt fall (29).

(63)

Dessutom var det en del av den begärda informationen som inte lämnades. Exempelvis bad kommissionen, som anges i skäl 59, om information rörande stödets nödvändighet och proportionalitet. När det gäller stödets nödvändighet begärde kommissionen uppskattningar av priselasticiteten för produkterna i branschen på relevanta marknader, utebliven försäljning och/eller lägre vinster eller både och, marknadsandelarna för stödmottagarna på relevanta geografiska marknader och utvecklingen av de nederländska tillverkarnas andelar på dessa marknader. Genom kommissionens skrivelse av den 9 oktober 2009 fick Nederländerna ett extra tillfälle att lämna den information som saknades, men den lämnades aldrig.

(64)

Utifrån den tillgängliga informationen kan följande analys göras av tegelsegmentet.

(65)

I punkt 155 i riktlinjerna för miljöskydd fastställs att kommissionen, när den analyserar skatteordningar som omfattar inslag av statligt stöd i form av nedsättningar av eller befrielser från en miljöskatt, särskilt kommer att granska om stödet är nödvändigt och proportionellt och vilka verkningar det har inom de berörda ekonomiska sektorerna.

(66)

I punkt 158 i riktlinjerna för miljöskydd anges att kommission kommer att anse att stödet är nödvändigt om följande tre villkor uppfylls samtidigt. För det första måste valet av stödmottagare grunda sig på objektiva och öppna kriterier och stödet beviljas i princip på samma sätt för alla konkurrenter inom samma sektor om de befinner sig i en liknande faktisk situation (punkt 158 a i riktlinjerna). För det andra måste skatten utan nedsättning leda till en väsentlig ökning av produktionskostnaden (punkt 158 b). För det tredje måste det finnas en försäkring om att den väsentliga ökningen av produktionskostnaderna inte kan föras över på kunderna utan att det leder till en stor minskning av försäljningen (punkt 158 c). I detta sammanhang kan medlemsstaterna ge uppskattningar av bland annat produktens priselasticitet inom den berörda sektorn på den relevanta geografiska marknaden och av utebliven försäljning eller lägre vinster för företagen inom den berörda sektorn eller kategorin.

(67)

Nederländerna har hävdat att befrielsen är riktad mot den keramiska processen: alla tillverkare av keramikprodukter och alla konkurrenter inom keramiksektorn (eller på samma relevanta marknad om de befinner sig i en liknande faktisk situation) är berättigade till undantaget under förutsättning att de uppfyller följande kriterier:

De måste använda naturgas.

Naturgasen måste användas i anläggningar för tillverkning av produkter genom uppvärmning.

Produkterna måste till minst 90 % bestå av lera.

(68)

Dessa kriterier anges i förslaget till lagstiftning (30). Det verkar därmed som om kriterierna för val av mottagare är både objektiva och öppna.

(69)

Kravet att skatten utan nedsättning skulle leda till en väsentlig ökning av produktionskostnaderna ska anses som uppfyllt, enligt vad som förklaras i fotnot 55 till riktlinjerna, om mottagaren är ett ”energiintensivt företag” enligt definitionen i artikel 17.1 a i energiskattedirektivet, dvs. där antingen energiprodukternas och elektricitetens inköpskostnad uppgår till minst 3,0 % av produktionsvärdet (31) eller den nationella erlagda energiskatten uppgår till minst 0,5 % av förädlingsvärdet.

(70)

Nederländerna har angett att tegelproducenter tillhör gruppen energiintensiva användare, på grund av att deras energikostnader uppgår till 20–30 % av de totala produktionskostnaderna. Nederländerna har inte specificerat de totala produktionskostnaderna i proportion till produktionsvärdet, men det kan förutsättas att under produktionskostnaderna normala omständigheter, dvs. när varor säljs till ett pris över produktionskostnaderna, är lägre än produktionsvärdet eftersom produktionsvärdet är kopplat till omsättning och därmed till priset på den sålda produkten. Under förutsättning att omständigheterna är normala kommer energikostnadernas andel av produktionsvärdet att vara lägre än energikostnadernas andel av produktionskostnaderna som Nederländerna har uppgett. Och det kan antas att produktionsvärdet kommer inte att ligga så högt över produktionskostnaderna att energikostnadernas andel går från 20–30 % när nämnaren är produktionskostnader till under 3 % när nämnaren är produktionsvärde. Kommissionen godkänner därmed att företagen inom den nederländska keramikindustrin är ”energiintensiva företag” enligt definitionen i ovanstående direktiv, och att kravet på väsentlig kostnadsökning i punkt 158 b är uppfyllt. Kommissionen grundar därmed sin bedömning på det rättsliga antagandet i fotnot 55 i riktlinjerna för miljöskydd.

(71)

När det gäller kriteriet i punkt 158 c i riktlinjerna för miljöskydd ställdes detaljerade frågor för att en bedömning skulle kunna göras av huruvida en väsentlig ökning av produktionskostnaderna kan föras över på kunderna utan att det leder till en stor minskning av försäljningen. Framför allt ombads Nederländerna att lämna information om keramikindustrins försäljningssiffror på relevanta marknader under de senaste 10 åren; energiskattens procentsats och den totala summan betald skatt; totala energikostnader per företag under de senaste 10 åren; uppskattningar av priselasticitet för priserna på branschens produkter på relevanta marknader; uppskattningar av utebliven försäljning eller lägre vinst eller båda; information om utvecklingen av handelsflödet inom den nederländska keramikindustrin till och från Nederländerna och till och från relevanta geografiska marknader; mottagarnas marknadsandelar på relevanta geografiska marknader; och eventuella andra faktorer som kan spela roll vid bedömningen av om kostnaderna har lagts över (se skälen 59 och 63).

(72)

Nederländerna har bekräftat att relevanta kostnader i princip kan föras över men säger att det blir allt svårare att göra det. Under senare år har tillverkare som inte har kunnat föra över sina kostnader lagt ner eller gått i konkurs. Nederländerna har dock inte lämnat några bevis som har kunnat påvisa ett orsakssamband mellan skattekostnaden och det faktum att dessa företag har lagt ner verksamheten. Kommissionen erinrar om att det är upp till medlemsstaten att lägga fram nödvändig information till stöd för sina krav.

(73)

Nederländerna har också uppgett att efterfrågepriselasticiteten för tegel är låg men har inte bestyrkt detta med faktiska uppgifter.

(74)

Nederländerna har förklarat att konkurrensen inom tegelsektorn stadigt ökar på grund av import av liknande tegel som tillverkas av konkurrenter i andra medlemsstater, och att marknadsandelen för nederländskt tegel är på nedgång. I en bilaga till skrivelsen av den 30 oktober 2009 lämnade Nederländerna uppgifter om import och export, vilka visade att importen från Tyskland till Nederländerna hade ökat under senare år och att exporten från Nederländerna till Tyskland och Belgien hade minskat (32). Huvudorsaken är, enligt Nederländerna, att de utländska tegeltillverkarna har beviljats undantag från energiskatt, vilket nederländska tillverkare inte har.

(75)

Av princip kan dock inte statsstöd, inklusive befrielse från en miljöskatt, motiveras enbart med förekomsten av jämförbara åtgärder i andra medlemsstater. Om en sådan motivering godkänns innebär det också ett godkännande av det faktum att förekomsten av statliga åtgärder i en medlemsstat gör det tillåtet för andra medlemsstater att vidta kompensationsåtgärder för att lindra skadliga effekter för sin egen industri. Sådana motåtgärder kan ur statligt stödperspektiv inte godkännas. Det bästa botemedlet mot den skada som har orsakats genom statligt stöd är inte en tävling i subventioner utan kontroll av att reglerna för statligt stöd efterlevs, däribland riktlinjerna för miljöskydd. Den anmälda åtgärden kan därför inte motiveras endast som en berättigad motåtgärd mot stöd som misstänks finnas på annat håll: om den ska godkännas måste det bevisas att en väsentlig kostnadsökning förekommer och att kostnaderna inte kan föras över till kunderna.

(76)

Trots de begränsningar som transportkostnaderna ger och som minskar den geografiska marknaden för tegel till 250 km, kan kommissionen av den lämnade informationen dra slutsatsen att tegelindustrin utövar handel mellan medlemsstater. Nederländerna har angett att 20 % av det tegel som framställs per år exporteras. Av de lämnade uppgifterna har kommissionen kunnat räkna ut ett ungefärligt värde för handelsintensiteten (33) på 75 %. På grund av avsaknaden av relevanta uppgifter var det tvunget att beräkna siffran för handelsintensiteten utifrån uppgifterna om handelsflöden från 2007 och uppgifter om omsättning från 2008. Dessa omständigheter kan antyda att branschen har svårt att föra över den skattebörda som Nederländerna lägger på den. Påståendet att det är svårt att föra över kostnadsökningen motsägs dock av Nederländernas påstående att skatten hittills har förts över, och av det faktum att exporten, under den period som de lämnade uppgifterna gäller, ökade för den nederländska tegelsektorn från 189 miljoner euro under 2001 till 225 miljoner euro 2007. På grund av avsaknaden av ytterligare information och uppgifter går det inte att gör någon mer sammanfattande analys.

(77)

Dessutom, och trots kommissionens uttryckliga begäran att mottagarnas andel på relevanta geografiska marknader också skulle uppges, har inga fleråriga uppgifter om marknad lämnats som stöd för Nederländernas påstående att marknadsandelen för nederländskt tegel minskar.

(78)

Följande information begärdes också för att en bedömning av möjligheten att föra över kostnader skulle göras, men lämnades inte: försäljningssiffror för keramik i volym och värde per år, för ett genomsnittligt företag på varje relevant marknad under de senaste 10 åren (det angavs dock att tegelsegmentet hade en årlig omsättning på 370 miljoner euro i Nederländerna, men ingen information om volym lämnades; utifrån historik gjordes också en uppskattning att segmentet för dekorativt lergods hade en årlig omsättning på 7–10 miljoner euro); den totala summan energiskatt per år som ett företag på den relevanta marknaden betalt under de senaste 10 åren (Nederländerna lämnade endast uppgifter för ett genomsnittligt tegelföretag under 2009); energikostnader för ett företag på den relevanta marknaden under de senaste 10 åren (Nederländerna lämnade uppgifter endast för ett genomsnittligt tegelföretag under 2009); uppskattningar av priselasticiteten för produkter på de relevanta produktmarknaderna och geografiska marknaderna; uppskattningar av sjunkande omsättning eller vinst, eller båda, för företag på dessa marknader; och utvecklingen av marknadsandelar för nederländska tillverkare på relevanta geografiska marknader. Kommissionen bad också om uppgifter om förändrade handelsflöden inom den nederländska keramikindustrin, dvs. import till Nederländerna från relevanta geografiska marknader och export från Nederländerna till dessa marknader, men ingen flerårig information lämnades i fråga om den totala importen och exporten inom keramikindustrin (och inte heller om förändringar i branschens totala omsättning över åren). Det är därför inte möjligt att dra några meningsfulla slutsatser i fråga om handelsintensiteten inom keramikindustrin, och för tegelindustrin finns endast de uppskattade värden som anges i skäl 76.

(79)

För andra segment som Nederländerna har uppgett, framför allt taktegel, avloppsrör, sanitetsprodukter, keramiska golv- och väggplattor, eldfast material och porslin samt dekorativt lergods, hänvisar Nederländerna till den information som lämnats för ett genomsnittligt företag i tegelsegmentet. Dessutom har mycket begränsad information lämnats om de olika segmenten. I skrivelsen av den 16 september 2008 uppgav Nederländerna storleken på den relevanta geografiska marknaden för varje segment och andelen av den nationella importen eller exporten, i procent, med uppgift om olika exportdestinationer (34). Den detaljerade information per segment som kommissionen hade begärt, och som beskrivs i skäl 78, har inte lämnats.

(80)

Utifrån tillgänglig information kan kommissionen inte fastställa att ökade produktionskostnader för de nederländska keramiktillverkarna inte skulle kunna föras över till kunderna utan att det leder till en stor minskning av försäljningen. Slutsatsen måste därför bli att Nederländerna inte har visat att kriteriet i punkt 158 c i riktlinjerna för miljöskydd är uppfyllt.

(81)

Kommissionen anser därför att den information som lämnats inte visar att det föreslagna stödet till den nederländska keramikindustrin är nödvändigt. Enbart av detta skäl måste slutsatsen bli att stödåtgärden inte är förenlig med den inre marknaden.

(82)

När det gäller frågan om proportionalitet, punkt 159 i riktlinjerna för miljöskydd, föreskrivs att alla stödmottagare måste uppfylla ett av följande villkor:

a)

Stödmottagaren betalar en andel av den nationella skatten som i stort sett motsvarar varje enskild stödmottagares miljöresultat jämfört med resultatet av den bästa tekniken inom EES. Mottagaren kan högst beviljas en nedsättning som motsvarar den ökning av produktionskostnaderna som skatten orsakar när den bästa tekniken används och när denna ökning inte kan föras över på kunderna.

b)

Stödmottagare betalar minst 20 % av den nationella skatten, om inte en lägre skattegrad kan motiveras.

c)

Stödmottagaren kan ingå avtal med medlemsstaterna genom vilka den åtar sig att nå miljöskyddsmål som har samma effekt som tillämpningen av led a eller b eller gemenskapens lägsta skattenivå.

(83)

Nederländerna har bekräftat att villkoret i led a inte är uppfyllt. Nederländerna har inte diskuterat villkoret i led c. När det gäller villkoret i led b, dvs. att mottagare ska betala minst 20 % av den nationella skatten om inte en lägre skattegrad kan motiveras, har Nederländerna angett att alla mottagarna tillsammans inte betalar minst 20 % av den nationella (energi)skatten (överskottet härrör exempelvis från elektricitetsskatt som företagen fortfarande betalar). Enligt Nederländerna innebär sektorns storlek att den andel som faktiskt betalas är mycket mindre. Nederländerna har i detta sammanhang upprepat att tillämpningen av befrielse från energiskatt på naturgas för keramikprodukter undanröjer en snedvridning av konkurrensen eftersom den skapar lika villkor för alla keramikprodukter på den inre marknaden.

(84)

Led b hänvisar till den nationella energiskatten och inte till en 20-procentig andel av den totala summan skatt som skattebetalarna betalar för olika energiprodukter. Den anmälda åtgärden inbegriper en fullständig befrielse från den nationella skattesatsen på naturgas, vilket innebär att den skattegrad som anges i punkt 159 b i riktlinjerna för miljöskydd inte uppfylls. Dessutom har Nederländerna inte visat att det bara är en ”liten snedvridning av konkurrensen”, vilket skulle kunna motivera en lägre skattegrad: det beror helt enkelt på att de begärda marknadsuppgifterna om branschens konkurrensställning inte har lämnats. Av den information som har lämnats går det inte att fastställa att detta kriterium är uppfyllt.

(85)

Kommissionen konstaterar därför att den information som lämnats inte visar att det föreslagna stödet till den nederländska keramikindustrin är proportionellt.

VII.   SLUTSATS

(86)

Kommissionen anser att den föreslagna skattebefrielsen, som utgör ett driftsstöd, inte stämmer med något av undantagen från det allmänna förbudet mot statligt stöd i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och därför är oförenlig med den inre marknaden. Stödåtgärden får därmed inte genomföras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det statliga stöd i form av befrielse från energiskatten på naturgas som Nederländerna planerar att genomföra till förmån för den nederländska keramikindustrin är oförenligt med den inre marknaden.

Detta stöd får därför inte genomföras.

Artikel 2

Nederländerna ska inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Konungariket Nederländerna.

Utfärdat i Bryssel den 15 december 2009.

På kommissionens vägnar

Neelie KROES

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT C 96, 25.4.2009, s. 16.

(2)  Från och med den 1 december 2009 är artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Innehållet i de två artiklarna har inte ändrats. I detta beslut ska hänvisningar till artiklarna 101 och 102 i förekommande fall uppfattas som hänvisningar till artikel 81 och 82 i EG-fördraget.

(3)  Se fotnot 1.

(4)  Energiskatten ingår sedan den 1 januari 1996 i miljöskattelagen (Wet belastingen op milieugrondslag) och tas ut på naturgas, elektricitet och mineraloljor. Satserna fastställs efter mängden förbrukad energi.

(5)  Nederländerna har lämnat in följande satser för energiskatt på naturgas som förbrukas av en representativ tegelproducent i Nederländerna (2009 års uppgifter): 0–5 000 m3: 0,1580 euro/m3; 5 000–170 000 m3: 0,1385 euro/m3; 170 000–1 000 000 m3: 0,0384 euro/m3; 1 000 000–10 000 000 m3: 0,0122 euro/m3; > 10 000 000 m3: 0,0080 euro/m3.

(6)  ”Mineralogiska processer” betyder här de processer som i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen (EGT L 293, 24.10.1990, s. 1) klassificeras enligt Nace-kod DI 26, ”tillverkning av icke-metalliska mineraliska produkter”. Förutom keramiska processer omfattar sådana processer exempelvis tillverkning av glas och cement.

(7)  Nederländerna rapporterar att keramikindustrin i landet huvudsakligen består av storskaliga, ibland multinationella, företag med en uppskattad omsättning på cirka 650–700 miljoner euro per år och en arbetskraft på ungefär 3 000 personer (år 2008). Det finns över 60 produktionsplatser i Nederländerna. Bland produkterna finns tegel, takpannor, keramiska golv- och väggplattor, sanitetsprodukter, dekorativt lergods och porslin samt eldfast tegel för användning i stål- och aluminiumindustrin. Många produktionsanläggningar ligger i regioner som gränsar till Tyskland och Belgien, och en stor del av dessa tillhör industrikoncerner med filialkontor i andra europeiska länder.

(8)  EUT C 82, 1.4.2008, s. 1.

(9)  Artikel 64.4 i miljöskattelagen.

(10)  Artikel 64.3 i miljöskattelagen.

(11)  Artikel 44.1 och 44.3 i miljöskattelagen. Enligt artikel 2.4 b i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51, energiskattedirektivet), har kol dubbel användning när det används både som bränsle för uppvärmning och för andra ändamål än som motorbränsle och bränsle för uppvärmning.

(12)  Rådsdokument 8084/03 ADD 1 Fisc 59 av den 3 april 2003.

(13)  En berörd part, VKO (se även avsnitt V nedan), hävdade att produktionen i Nederländerna grundades enbart på bearbetning av våt lera. Att byta ut den våta leran mot torr lera från utlandet var inget verkligt alternativ även om man kunde bortse från miljöeffekterna av transporten av leran. VKO bekräftade att på grund av det specifika geografiska läget behövde keramikproduktionen mer energi i Nederländerna än i omgivande länder.

(14)  Se beslutet om statligt stöd N 820/06 av den 7 februari 2007, avsnitt 4.

(15)  I motiveringen till parlamentsändringen där detta skatteundantag föreskrivs, anges att undantaget ska finansieras med en ökad skattesats på energiskatten på naturgas i det högsta skiktet med 0,08 euro.

(16)  Bilaga 1 till anmälan.

(17)  Förstainstansrättens dom i de förenade målen T-211/04 och T-215/04 Gibraltar av den 18 december 2008, ännu ej offentliggjord (ett överklagande har inkommit mot domen men berör inte standardanalysen av statligt stöd enligt ovan).

(18)  Nederländerna tar upp glas, murbruk, betong, gips och kalksandsten.

(19)  I sin anmälan klassificerar Nederländerna dessa under Nace-kod DI 26, ”tillverkning av icke-metalliska mineralprodukter”.

(20)  I det tyska ärendet N 820/06 förstärktes denna konsekventa hållning av att Tyskland uttryckligen garanterade att alla ytterligare dubbla användningar eller mineralogiska processer som de fick vetskap om skulle behandlas lika, vilket innebär att alla mineralogiska processer skulle behandlas konsekvent.

(21)  Ändring framförd av Jules Kortenhorst, ledamot i underhuset, och andra, av den 21 november 2007, Tweede Kamer, vergaderjaar 2007–2008, 31 205, nr 35.

(22)  Mål C-173/73 kommissionen mot Italien, REG 1974, 709.

(23)  Mål C-730/79 Philip Morris Holland mot kommissionen, REG 1980, 2671, punkterna 11 och 12.

(24)  Vilket bekräftades i skrivelsen av den 19 december 2008.

(25)  Se även punkt 57 i riktlinjerna för miljöskydd i detta sammanhang, som anger att ”den här typen av stöd kan därför vara nödvändig för att indirekt komma till rätta med negativa externa effekter genom att göra det lättare att införa eller upprätthålla en relativt sträng miljöbeskattning på nationell nivå”.

(26)  De här frågorna lades in i den andra förfrågningen om information till Nederländerna den 17 november 2008 (D/54544).

(27)  Nederländerna angav att man betraktade denna information som tillämplig på andra segment av keramikindustrin och sade att metoden har använts i andra sammanhang, bl.a. europeisk lagstiftning (t.ex. för europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar) och nationella ledningsstudier (t.ex. för NL-BAT bästa tillgängliga teknik). För en konkurrensanalys anser kommission dock inte att information för ett genomsnittligt företag i tegelsegmentet kan betraktas som representativt för hela keramikindustrin.

(28)  I riktlinjerna för miljöskydd sägs inte uttryckligen om bedömningen ska göras på branschnivå eller utifrån delsektor. Här har dock Nederländerna själva angett att de olika delsektorerna möter olika konkurrensvillkor. I detta fall måste därför en bedömning göras på delsektorsnivå.

(29)  Statligt stöd ärende N 327/08, den 29 oktober 2009, ännu ej publicerat.

(30)  Lagförslaget (bestämmelsen ska införas i artikel 64 i miljöskattelagen) gäller keramikprodukter som består helt eller nästan helt av lera.

(31)  I artikel 17.1 a i energiskattedirektivet fastställs att ”med produktionsvärde avses omsättning, inklusive subventioner direkt kopplade till produktpriset, plus eller minus förändringar i lager av färdiga produkter, varor under tillverkning och varor och tjänster som inköpts för återförsäljning, minus inköp av varor och tjänster för återförsäljning”.

(32)  Samma uppgifter gavs i skrivelsen av den 16 september 2008.

(33)  ”Handelsintensitet” innebär det sammanlagda värdet av export och import delat med det sammanlagda värdet av omsättning och import på respektive marknad.

(34)  Med skrivelsen av den 16 september 2008 lämnade Nederländerna följande specifika information om olika delsegment i keramikindustrin; det är oklart vilket år dessa uppgifter gäller: Av den allmänna beskrivningen av keramikindustrin kan man sluta sig till att uppgifterna per segment också gäller 2008. Tegel: Segmentet har en omsättning på cirka […] euro () och sysselsätter cirka […] personer. Den nederländska tegelindustrin exporterar cirka […] % av sin årliga produktion. Importen uppgår till cirka […] % av den årliga nederländska produktionen. På grund av teglets vikt är den geografiska marknaden begränsad till en cirkel på […] km runt de producerande företagen och omfattar därför […], […] och […]. Keramiskt taktegel: Ingen omsättningssiffra har lämnats. Det här segmentet sysselsätter cirka […] personer. Det exporterar cirka […] % av sin årsproduktion huvudsakligen direkt till angränsande länder. Importen uppgår till […] %, och kommer från samma närliggande länder. På grund av produkternas vikt är den geografiska marknaden begränsad till en cirkel på […] km runt de producerande företagen och omfattar därför […] och […]. Keramiska avloppsrör: Det finns en enda tillverkare, som har två produktionsanläggningar. På grund av produkternas vikt är den geografiska marknaden begränsad till en cirkel på […] km runt det producerande företaget, även om det uppgavs att företaget i fråga exporterar till hela Europa. Sanitetsprodukter: Ingen siffra för omsättning lämnades. Segmentet sysselsätter cirka […] personer. Cirka […] % av Nederländernas årliga produktion exporteras och cirka […] % importeras. De relevanta geografiska marknaderna begränsas till en cirkel på […] km runt det producerande företaget. Tillverkaren tillhör en europeisk koncern. Eldfast material: Det här segmentet är nästan enbart internationellt inriktat. Det sysselsätter cirka […] personer. Det exporterar cirka […] % av sin årsproduktion och importerar cirka […] %. Keramiska plattor: Segmentet sysselsätter cirka […] personer och exporterar […] % av sin årliga produktion. Importen utgör […] % av den årliga produktionen. De största viktiga importländerna inom EU är […], […] och […]. De största importländerna utanför EU är […] och […]. Dekorativt lergods: Det här segmentet har fyra produktionsanläggningar och sysselsätter cirka […] personer. Det exporterar […] % av sin årliga produktion, och importen utgör cirka […] % av Nederländernas årliga produktion. Utifrån historik har omsättningen för detta segment uppskattats till cirka […] miljoner euro (cirka […] % av den uppskattade totala omsättningen för keramikindustrin i Nederländerna).

(35)  Konfidentiell information.


20.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/44


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 14 juli 2010

om medgivande av undantag från Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, när det gäller produktion och grossistförsäljning av el i Italiens norra makroområde och när det gäller detaljistförsäljning av el till slutkunder som är anslutna till mellan- och högspänningsnätet samt till ultrahögspänningsnätet

[delgivet med nr K(2010) 4740]

(Endast den italienska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2010/403/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (1), särskilt artikel 30.5 och 30.6,

med beaktande av den ansökan som Compagnia Valdostana delle Acque SpA – Compagnie Valdôtaine des eaux SpA (nedan kallat CVA) lämnat in per e-post den 15 februari 2010,

efter samråd med rådgivande kommittén för offentlig upphandling, och

av följande skäl:

I.   BAKGRUND

(1)

Den 15 februari 2010 lämnade CVA, i enlighet med artikel 30.5 i direktiv 2004/17/EG, in en ansökan per e-post till kommissionen. I ett e-brev av den 15 april 2010 begärde kommissionen kompletterande upplysningar av de italienska myndigheterna och av CVA i ett e-brev av den 15 april 2010. De italienska myndigheterna överlämnade kompletterande upplysningar genom e-brev av den 10 maj 2010 och av den 20 maj 2010, och efter en förlängning av den ursprungliga tidsfristen överlämnade CVA kompletterande upplysningar den 7 maj 2010.

(2)

Ansökan från CVA, ett offentligt företag i den mening som avses i direktiv 2004/17/EG, gäller följande verksamheter, som beskrivs i ansökan:

a)

Produktion och grossistförsäljning av el inom hela Italiens territorium.

b)

Produktion och grossistförsäljning av el den norra geografiska zonen (nedan kallad norra makroområdet  (2)).

c)

Detaljistförsäljning av el till slutkunder på den fria elmarknaden i hela Italiens territorium.

II.   REGELVERK

(3)

I artikel 30 i direktiv 2004/17/EG fastslås att kontrakt som syftar till att medge utförandet av en av de verksamheter direktivet gäller inte ska omfattas av direktivet om den aktuella verksamheten i den medlemsstat där den utövas är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde. Bedömningen av om en verksamhet är direkt konkurrensutsatt grundas på objektiva kriterier som tar hänsyn till den berörda sektorns särskilda egenskaper. Tillträdet betraktas som fritt om medlemsstaten har genomfört och tillämpat den relevanta gemenskapslagstiftningen vid öppnandet av en viss sektor eller en del av den. Rättsakterna förtecknas i bilaga XI till direktiv 2004/17/EG, där det för elsektorns del hänvisas till Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (3). Direktiv 96/92/EG har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (4).

(4)

Italien har genomfört och tillämpar inte bara direktiv 96/92/EG utan även direktiv 2003/54/EG och har valt att införa full juridisk och funktionell åtskillnad för överförings- och distributionsnät, utom när det gäller de minsta företagen, som är befriade från kraven på funktionell åtskillnad. Därför, och i enlighet med artikel 30.3 första stycket, bör tillträdet till marknaden anses vara fritt, i fråga om både el och gas inom hela Italiens territorium.

(5)

Den direkta konkurrensutsattheten bör bedömas på grundval av olika indikatorer varav ingen i sig bör vara utslagsgivande. När det gäller de marknader som berörs av detta beslut utgör de viktigaste aktörernas marknadsandelar på en viss given marknad ett kriterium som bör beaktas. Ett annat kriterium är koncentrationsgraden på dessa marknader. Med tanke på de berörda marknadernas egenskaper bör ytterligare kriterier också beaktas, som balansmarknadens funktion, priskonkurrens och den utsträckning i vilken kunder byter leverantör.

(6)

Detta beslut påverkar inte tillämpningen av konkurrensreglerna.

III.   BEDÖMNING

(7)

Utifrån kommissionens tidigare praxis (5) kan följande relevanta produktmarknader urskiljas inom elsektorn: i) produktion och elleveranser i grossistledet, ii) överföring, iii) distribution och iv) elleveranser i detaljistledet. CVA:s ansökan bör alltså granskas dels i fråga om produktion och elleveranser i grossistledet, dels elleveranser i detaljistledet.

(8)

Som påpekas i skäl 2 gäller CVA:s ansökan produktion och elleveranser i grossistledet inom hela Italiens territorium, eller, som ett alternativ, i norra makroområdet.

(9)

Enligt den information som finns tillgänglig (6), bör Italiens nationella territorium på grund av överbelastning i länkar mellan olika zoner med så gott som perfekt korrelerade priser delas in i fyra regionala geografiska marknader för produktion och elleveranser i grossistledet: norra makroområdet, centrala och södra makroområdet (7), makroområdet Sicilien (8) samt Sardinien. De italienska myndigheterna har bekräftat att avgränsningen av det norra makroområdet fortfarande är giltig som en relevant marknad, men tillägger att det pågår förändringar som innebär att avgränsningen mellan de återstående makroområdena för tillfället inte här helt klar och att det i väntan på omfattande undersökningar i dagsläget inte går att slutgiltigt bedöma konkurrensläget inom dessa geografiska marknader. Med hänsyn till detta och till att samtliga CVA:s kraftverk ligger i det norra makroområdet kommer bedömningen i detta beslut av de villkor som anges i artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG att begränsas till en undersökning av konkurrenssituationen inom det norra makroområdet med avseende på produktion och elleveranser i grossistledet. Även om norra makroområdet är en relevant marknad i sig kan den emellertid inte betraktas som helt isolerad från grannländerna och de andra regionerna.

(10)

Såsom framgår av en fast praxis (9) vad gäller kommissionens beslut enligt artikel 30 ansåg kommissionen, i fråga om elproduktion, att ”en indikator på konkurrensgraden på de nationella marknaderna är den totala marknadsandelen för de tre största producenterna”. Enligt de italienska myndigheterna var andelen för de tre största producenterna i norra makroområdet 49,7 procent 2009. Denna koncentrationsnivå, som omfattar den totala marknadsandelen för de tre största producenterna, är lägre än den nivå (52,2 procent) som anges i beslut 2008/585/EG för Österrike och även lägre än den nivå (58 procent av bruttoproduktionen) som anges i beslut 2008/741/EG för Polen och mycket lägre än nivåerna i 2006/422/EG respektive 2007/706/EG för Finland (73,6 procent) respektive Sverige (86,7 procent). Koncentrationsnivån är dock högre än motsvarande procentandel, 39, som anges i besluten 2006/211/EG och 2007/141/EG för Storbritannien och Nordirland. Nivån är dock tillfredsställande låg och kan anses peka på att produktionen och elleveranserna i grossistledet i norra makroområdet är föremål för ett visst mått av direkt konkurrens.

(11)

Italien har också en betydande import av el, på drygt 42 997 GWh 2008. Italien är en nettoimportör och importerade el motsvarande ca 13,43 procent av sitt totala behov (10). De italienska myndigheterna bekräftar (11) att importen har en konkurrensfrämjande effekt, särskilt i norra makroområdet. Även om denna effekt dämpas av de tekniska begränsningarna i samtrafiken med andra länder förväntas situationen förbättras ytterligare med hänsyn till den nya lagstiftningen (12). Det finns alltså en viss begränsning av de ledande producenternas prissättning i norra makroområdet genom importen av el från utlandet. Detta pekar på att elproduktionen och elleveranserna i grossistledet i norra makroområdet är föremål för ett visst mått av direkt konkurrens från andra EU-medlemsstater.

(12)

Av kommissionens meddelande av den 11 mars 2010Rapport om framstegen i arbetet med att upprätta den inre el- och gasmarknaden  (13) framgår att de tre största producenterna fortfarande kontrollerar mer än 75 procent av produktionskapaciteten i 14 medlemsstater. I rapporten placeras den italienska elmarknaden emellertid i kategorin ”måttligt koncentrerade” marknader (14), som enligt Herfindahl-Hirchmanindex (HHI) har lägre värden jämfört med andra kategorier. Med hänsyn till att konkurrenstrycket är ännu kraftigare i norra makroområdet än i de andra områdena, kan koncentrationsgraden betraktas som ett tecken på att elproduktionen och elleveranserna i grossistledet i norra makroområdet är direkt konkurrensutsatt.

(13)

Trots att balansmekanismerna endast står för en liten del av den totala producerade och/eller konsumerade elvolymen i en medlemsstat, bör balansmekanismernas sätt att fungera betraktas som ytterligare en indikator. Enligt nu tillgängliga uppgifter är balansmekanismens funktionssätt – särskilt den marknadsbaserade prissättningen och den välutvecklade intraday-marknaden – sådant att det bör ses som en indikation på direkt konkurrensutsättning.

(14)

När det gäller elleveranser i detaljistledet går den relevanta produktmarknaden att dela upp ytterligare mellan A) elleveranser till industrikunder som är uppkopplade till mellan-, hög och ultrahögspänningsnätet och B) elleveranser till mindre industrikunder, kommersiella kunder och hushållskunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet. Dessa marknader kommer att analyseras mer ingående var för sig.

(15)

Som de italienska myndigheterna bekräftar är marknaden för elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet nationell till sin omfattning.

(16)

Enligt den information som finns tillgänglig (15) uppgår den sammanlagda marknadsandelen för de tre största försäljarna av el till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet till 43,89 procent, vilket är en tillfredsställande låg nivå (16) och bör ses som en indikation på direkt konkurrensutsättning.

(17)

Till följd av särdragen hos den berörda produkten (el) och knappheten på eller avsaknaden av lämpliga ersättningsprodukter och ersättningstjänster, får priskonkurrens och prisbildning större betydelse vid en bedömning av konkurrenssituationen på elmarknaderna. Antalet kunder som byter leverantör är en indikator på genuin priskonkurrens och är på så sätt indirekt ”en naturlig indikator på hur väl konkurrensen fungerar. Om få kunder byter leverantör fungerar marknaden förmodligen inte optimalt, även om man inte bör bortse från fördelarna med möjligheten att omförhandla med den tidigare leverantören” (17).

(18)

Enligt den senast tillgängliga informationen (18) uppgår bytesfrekvensen per mätare 2008 till 32,50 procent för stora industrikunder och till 32,80 procent för medelstor industri i Italien. Bytesfrekvensen är lägre än i exempelvis Österrike, där bytesfrekvensen för stora och mycket stora industrikunder uppgick till 41,5 procent (19), men är ändå betydande och omfattar nästan en tredjedel av de stora och medelstora industrikunderna. Detaljistmarknaden för elleveranser till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet omfattas dessutom inte av reglerade priser. Situationen i Italien är därför tillfredsställande när det gäller byte av leverantör och reglering av slutanvändarpriset och bör ses som en indikator på direkt konkurrensutsättning.

(19)

När det gäller den relevanta geografiska marknaden för elleveranser i detaljistledet har den traditionellt betraktats som nationell till sin omfattning. I sin ansökan använder CVA den nationella marknaden som relevant marknad för elleveranser i detaljistledet.

(20)

Utifrån antagandet att den geografiska marknaden är nationell i sin omfattning och mot bakgrund av tillgänglig information (20) verkar koncentrationen på marknaden för elleveranser i detaljistledet på den italienska marknaden vara mycket hög. De kumulerade marknadsandelarna för de tre största leverantörerna till kunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet är 79,44 procent, varav det största företaget har en andel på 71,11 procent. Det är skäl att påpeka i detta sammanhang att enligt EU-domstolens fasta rättspraxis (21) är mycket stora marknadsandelar i sig, utom i undantagsfall, tecken på förekomsten av dominerande ställning. En sådan situation föreligger om marknadsandelen är 50 procent.

(21)

Dessutom är detaljistmarknaden i Italien indelad i tre underkategorier, varav de två första omfattas av prisreglering:

a)

En utökad skyddstjänst för inhemska kunder och små företag (med mindre än 50 anställda och en omsättning på högst 10 miljoner euro) som är uppkopplade till lågspänningsnätet och som inte har undertecknat något avtal om inköp på den fria marknaden. Driften av dessa tjänster är reserverad för företaget Acquirente Unico SpA (nedan kallat ensamköparen).

b)

En skyddad tjänst för alla kunder som inte är berättigade för den utökade skyddstjänsten och som inte har något avtal om inköp på den fria marknaden. Denna tjänst tillhandahålls av leverantörer som väljs ut av ensamköparen genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande.

c)

Den fria marknaden, det vill säga återstoden av detaljistmarknaden.

(22)

Dessa marknader kan dock inte betraktas som oberoende relevanta marknader för detta besluts syften, eftersom kunder kan flytta från en underkategori till en annan och eftersom priserna inom samtliga tre underkategorier är marknadsbaserade (22). Enligt AEEG:s årsrapport 2009 omfattar den s.k. företagsinterna marknaden, som inbegriper den utökade skyddstjänsten och den skyddade servicen, ungefär 36 procent av hela detaljistmarknaden. Enligt samma rapport utmärks dessutom den utökade skyddsservicen av en mycket stark närvaro (84,3 procent) av en viss leverantör som också är verksam på den fria marknaden. Enligt de italienska myndigheterna uppfattar kunderna kostnaderna för att byta som höga och fördelarna med ett byte som låga. Detta i kombination med låga priser för den utökade skyddsservicen gör det mycket svårt för nya operatörer att få en tillräckligt stor kundbas inom denna underkategori. Detta leder till en konkurrensfördel för de operatörer som tillhandahåller den utökade skyddsservicen och som dessutom är verksamma på den fria marknaden eftersom kunder som vill byta från en utökad skyddsservice till den fria marknaden eller vice versa ofta gör detta utan att byta leverantör.

(23)

Av informationen från de berörda italienska myndigheterna (23) går det dock att konstatera att för detta beslut är den geografiska marknaden för elleveranser i detaljistledet i Italien inte nationell i sin omfattning, vilket den traditionellt anses vara och så som den sökande förutsätter, utan att den är lokal i sin omfattning, med ett territorium som oftast inte går utöver kommunnivån.

(24)

I avsaknad av information om graden av konkurrens på var och en av dessa lokala marknader för elleverans i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet och med hänsyn till de ovannämnda tvivlen på graden av konkurrens i detaljistmarknaden för kunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet på nationell nivå, enligt diskussionen i skäl 19–22, går det inte att konstatera att villkoren är uppfyllda för att medge undantag enligt artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG för elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet i Italien.

(25)

Således ska direktiv 2004/17/EG även fortsättningsvis tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för att möjliggöra elproduktion och elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet i Italien eller när det anordnas projekttävlingar avseende sådan verksamhet i Italien.

IV.   SLUTSATSER

(26)

När det gäller produktion och elleveranser i grossistledet i norra makroområdet kan läget sammanfattas på följande sätt: de tre största producenternas sammanlagda marknadsandel är ganska liten, och den stora mängd el som importeras har en konkurrensfrämjande effekt inom detta område. Som beskrivs i skäl 13 är balanseringsmekanismen inget hinder för direkt konkurrens på elproduktionsmarknaden. Samtliga faktorer som anges ovan pekar alltså på en direkt konkurrensutsättning i norra makroområdet.

(27)

Med tanke på de omständigheter som granskats i skälen 8–13 bör villkoren för direkt konkurrensutsatthet enligt artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG anses vara uppfyllda när det gäller produktion av el i norra makroområdet.

(28)

Eftersom villkoret om obegränsat tillträde till marknaden anses vara uppfyllt bör direktiv 2004/17/EG inte tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för produktion och elleveranser i grossistledet i norra makroområdet och inte heller när upphandlande enheter organiserar projekttävlingar för utförandet av sådan verksamhet i det geografiska området.

(29)

När det gäller elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet kan läget sammanfattas på följande sätt: de tre största detaljistföretagens samlade marknadsandel är låg, bytesfrekvensen per frånträdespunkt är tillfredsställande och det förekommer ingen reglering av slutanvändarpriset. Dessa slutsatser är också förenliga med yttrandet från de berörda italienska myndigheterna om att denna marknad har varit konkurrensutsatt i flera år och att konkurrensgraden till följd av detta är tillfredsställande.

(30)

Med tanke på de omständigheter som granskats i skälen 15–18 bör villkoren för direkt konkurrensutsatthet enligt artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG anses vara uppfyllda när det gäller elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet inom Italiens hela territorium.

(31)

Eftersom villkoret om obegränsat tillträde till marknaden anses vara uppfyllt bör direktiv 2004/17/EG inte tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnät i Italien och inte heller när upphandlande enheter organiserar projekttävlingar för utförandet av sådan verksamhet i det geografiska området.

(32)

Med tanke på de omständigheter som granskats i skälen 19–25 och med hänsyn till tvivlen på att det finns tillräcklig konkurrens på nationell nivå i fråga om elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet och i avsaknad av detaljerad information om varje relevant lokal marknad enligt de italienska myndigheternas definition går det inte att konstatera att villkoren är uppfyllda för att medge ett undantag enligt artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG för elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet i Italien. Således ska direktiv 2004/17/EG även fortsättningsvis tillämpas när upphandlande enheter tilldelar kontrakt för att möjliggöra elproduktion och elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet i Italien eller när det anordnas projekttävlingar avseende sådan verksamhet i Italien. Eftersom de statistiska skyldigheterna enligt artikel 67 kommer att fortsätta att gälla kan det vara nödvändigt att se till att de berörda upphandlande enheterna vidtar lämpliga åtgärder, till exempel genom en uppdelning av ledning och/eller bokföring för att kunna rapportera korrekt om upphandling som har utförts för utförandet av den verksamhet som inte omfattas av undantag genom detta beslut.

(33)

Dessutom ska avtal som omfattar flera verksamheter behandlas i enlighet med artikel 9 i direktiv 2004/17/EG. I detta sammanhang innebär detta att när en upphandlande enhet deltar i en ”blandad” upphandling, det vill säga en upphandling till stöd för genomförandet av både verksamheter som har medgetts undantag från tillämpningen av direktiv 2004/17/EG och verksamheter som inte är undantagna, ska hänsyn tas till de verksamheter som avtalet främst gäller. Om syftet med en sådan blandad upphandling främst är att stödja elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till lågspänningsnätet ska bestämmelserna i direktiv 2004/17/EG tillämpas. Om det är objektivt omöjligt att avgöra vilken verksamhet som avtalet främst avser ska det tilldelas enligt bestämmelserna i artikel 9.2 och 9.3.

(34)

Detta beslut grundar sig på den rättsliga och faktiska situationen i februari–maj 2010 sådan den ter sig i ljuset av de uppgifter som lämnats av Republiken Italien och CVA, av 2005 års och 2010 års meddelande med deras tekniska bilagor samt av tjänsteavdelningarnas dokument 2007, slutrapporten och AEEG:s årsrapport 2009. Beslutet kan komma att ändras om betydande förändringar av de rättsliga och faktiska omständigheterna skulle medföra att villkoren för tillämpning av artikel 30.1 i direktiv 2004/17/EG inte längre är uppfyllda för elleveranser i grossistledet i norra makroområdet och för elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2004/17/EG ska inte omfatta avtal som ingås av avtalsparter och som avser genomförandet av följande verksamheter i Italien:

a)

Produktion och elleveranser i grossistledet i norra makroområdet.

b)

Elleveranser i detaljistledet till slutkunder som är uppkopplade till mellan-, hög- och ultrahögspänningsnätet inom hela Italienska republikens territorium.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.

Utfärdat i Bryssel den 14 juli 2010.

På kommissionens vägnar

Michel BARNIER

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 134, 30.4.2004, s. 1.

(2)  Detta omfattar området Nord samt fyra mindre områden (Ene, Enw, Turbigo och Monfalcone), enligt bilaga B till kommissionens meddelande av den 10 januari 2007: Utredning i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 av de europeiska gas- och elsektorerna (Slutrapport) (nedan kallad slutrapporten), KOM(2006) 851 slutlig.

(3)  EGT L 27, 30.1.1997, s. 20.

(4)  EUT L 176, 15.7.2003, s. 37. Notera att direktiv 2003/54/EG har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55), enligt vilket det krävs en ännu högre grad av marknadsöppnande än i de båda föregående direktiven. Eftersom tidsfristen för genomförandet av detta direktiv ännu inte har löpt ut kommer det emellertid fortfarande att hänvisas till det regelverk som införs genom direktiv 2003/54/EG.

(5)  MERGER COMP M - 4110 EO N – ENDESA, s. 3 (ej översatt till svenska).

(6)  Se slutrapporten, bilaga B, punkt A1.2.

(7)  Detta innefattar områdena Centro Nord, Piombino, Centro Sud, Sud, Rossano, Brindisi och Kalabrien.

(8)  Detta innefattar områdena Sicilien, Priolo och Kalabrien.

(9)  Se kommissionens beslut 2009/47/EG (EUT L 19, 23.1.2009, s. 57), 2008/585/EG (EUT L 188, 16.7.2008, s. 28), 2008/741/EG (EUT L 251, 19.9.2008, s. 35), 2007/141/EG (EUT L 62, 1.3.2007, s. 23), 2007/706/EG (EUT L 287, 1.11.2007, s. 18), 2006/211/EG (EUT L 76, 15.3.2006, s. 6) och 2006/422/EG (EUT L 168, 21.6.2006, s. 33).

(10)  Dvs. den mängd el som behövs för intern konsumtion och export.

(11)  Skrivelse 0018212 av den 10 maj 2010 från den italienska el- och gasmyndigheten.

(12)  Lag nr 99/2009 av den 23 juli 2009.

(13)  SEK(2010) 251, nedan kallat 2010 års meddelande.

(14)  Tabell 3.1 i den tekniska bilagan (s. 12) till 2010 års meddelande.

(15)  Årlig lägesrapport om den italienska el- och gasmyndighetens (AEEG) tjänste- och regleringsverksamheter av den 31 mars 2009, s. 76 (nedan kallad AEEG:s årsrapport 2009).

(16)  Detta ligger mycket nära koncentrationsnivån, 43 procent, på den svenska detaljistmarknaden (se skäl 14 i beslut 2007/706/EG).

(17)  Kommissionens meddelande av den 15 november 2005Rapport om framsteg i arbetet med att upprätta den inre el- och gasmarknaden, KOM(2005) 568 slutlig (nedan kallat 2005 års meddelande), s. 9.

(18)  Tabell 2.2 i den tekniska bilagan till 2010 års meddelande.

(19)  Skäl 13 i beslut 2008/585/EG.

(20)  AEEG:s årsrapport 2009.

(21)  Se punkt 328 i förstainstansrättens dom av den 28 februari 2002 i mål T-395/94, Atlantic Container Line AB m.fl. mot kommissionen. REG 2002, s. II-875.

(22)  De reglerade priserna fastställs på grundval av priserna på den fria marknaden.

(23)  Skrivelse 0032953 av den 20 maj 2010 från den italienska konkurrensmyndigheten.