2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/1

(1)

Enligt rådets direktiv 72/462/EEG av den 12 december 1972 om hälsoproblem och problem som rör veterinärbesiktning vid import från tredje land av nötkreatur, får och getter, svin och färskt kött eller köttprodukter (3) ska det upprättas en förteckning över tredjeländer och delar av tredjeländer från vilka medlemsstaterna ska tillåta import av vissa levande djur och färskt kött från vissa djur.

(2)

Följaktligen antogs rådets beslut 79/542/EEG av den 21 december 1976 om upprättande av en förteckning över tredjeländer och delar av tredjeländer, och om villkor angående djurhälsa, folkhälsa och veterinärintyg, för import till gemenskapen av vissa levande djur och färskt kött (4). I det beslutet fastställs sanitära villkor för import till unionen av levande djur utom hästdjur, och för import av färskt kött från sådana djur, även från hästdjur, men med undantag av köttberedningar. I bilagorna I och II till det beslutet fastställs även förteckningar över tredjeländer eller delar av tredjeländer från vilka vissa levande djur och färskt kött från dessa får importeras till unionen samt förlagor till veterinärintyg.

(3)

Sedan det beslutet antogs har ett antal nya djurhälso- och folkhälsokrav fastställts i andra gemenskapsrättsakter, däribland rådets direktiv 2002/99/EG av den 16 december 2002 om fastställande av djurhälsoregler för produktion, bearbetning, distribution och införsel av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (5) och rådets direktiv 2004/68/EG av den 26 april 2004 om fastställande av djurhälsoregler för import till och transitering genom gemenskapen av vissa levande hov- och klövdjur (6) liksom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (7), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (8), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (9) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (10).

(4)

Dessa gemenskapsrättsakter utgör ett nytt regelverk på området och direktiv 72/462/EEG har också upphävts genom direktiv 2004/68/EG.

(5)

Enligt artikel 20 i direktiv 2004/68/EG ska genomförandebestämmelser som fastställts med avseende på beslut som antagits om import av levande djur, kött och köttprodukter enligt direktiv 72/462/EEG, bland annat beslut 79/542/EEG, fortsätta att gälla tills de har ersatts av bestämmelser som antagits enligt det nya regelverket.

(6)

I enlighet med artikel 4.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/41/EG av den 21 april 2004 om upphävande av vissa direktiv om livsmedelshygien och hygienkrav för tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (11) ska dessutom de tillämpningsföreskrifter som antagits på grundval av direktiv 72/462/EEG fortsätta att gälla i avvaktan på att de nödvändiga bestämmelserna på grundval av förordning (EG) nr 852/2004, förordning nr 853/2004, förordning nr 854/2004 eller direktiv 2002/99/EG antas.

(7)

Kommissionens förordning (EU) nr 206/2010 av den 12 mars 2010 om fastställande av förteckningar över tredjeländer, områden eller delar därav från vilka det är tillåtet att föra in vissa djur och färskt kött till Europeiska unionen samt kraven för veterinärintyg (12) innehåller krav för veterinärintyg och andra bestämmelser som tar hänsyn till det nya regelverket och ersätter bestämmelserna i beslut 79/542/EEG. Från dagen för den förordningens ikraftträdande upphör därför beslut 79/542/EEG att gälla och tillämpas inte längre.

(8)

Av hänsyn till att unionslagstiftningen ska vara klar och tydlig bör beslut 79/542/EEG uttryckligen upphävas från och med detta datum.

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/3

(1)

Den 8 september 2009 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till EU av högstyrkegarn av polyestrar med ursprung i Kina, Sydkorea och Taiwan (nedan kallade de berörda länderna).

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 27 juli 2009 av European Man-made Fibres Association (CIRFS) (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 60 %, av EU:s totala produktion av högstyrkegarn av polyestrar. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för dumpning av produkten i fråga och för att detta vållat väsentlig skada, och bevisningen ansågs också tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt de klagande EU-tillverkarna, andra kända EU-tillverkare, de exporterande tillverkarna, importörerna, de användare och andra parter som man visste berördes samt företrädarna för Kina, Sydkorea och Taiwan om inledandet av förfarandet. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

Klaganden, de andra EU-tillverkarna, de exporterande tillverkarna i Kina, Sydkorea och Taiwan, importörerna samt användare lämnade synpunkter. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den i enlighet med artikel 17 i grundförordningen kunde komma att besluta att tillämpa ett stickprovsförfarande, eftersom ett stort antal exporterande tillverkare i Kina och Sydkorea samt importörer i EU föreföll vara berörda. För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare i Kina och Sydkorea samt importörer i EU att ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och, enligt vad som anges i tillkännagivandet om inledande, lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet när det gäller den berörda produkten under perioden 1 juli 2008–30 juni 2009.

(6)

Såsom anges i skälen 22–27 inkom elva exporterande tillverkare i Kina med de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i stickprovet. När det gäller Sydkorea lämnade fyra exporterande tillverkare in de begärda upplysningarna och gick med på att ingå i stickprovet.

(7)

På grundval av de upplysningar som mottagits från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna valde kommissionen ut ett stickprov med tre exporterande tillverkare i Kina eller grupper av närstående företag som stod för den största exportvolymen till EU. Samtliga berörda exporterande tillverkare, deras intresseorganisation och de kinesiska myndigheterna tillfrågades och ingen hade några invändningar mot urvalet.

(8)

I Sydkoreas fall lämnade endast fyra exporterande tillverkare in de begärda upplysningarna för stickprovet. Med hänsyn till att så få exporterande tillverkare hade förklarat sig samarbetsvilliga beslutades det att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(9)

För att de exporterande tillverkare i Kina som så önskade skulle ha möjlighet att ansöka om marknadsekonomisk status eller om individuell behandling sände kommissionen ansökningsformulär till de exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet och till de exporterande tillverkare som begärde ansökningsformulär i avsikt att ansöka om en enskild undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen.

(10)

Kommissionen underrättade officiellt de berörda exporterande tillverkarna i Kina, de kinesiska myndigheterna och klagandena om resultaten av bedömningen av marknadsekonomisk status. Berörda parter gavs också möjlighet att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda om det förelåg särskilda skäl till att bli hörda.

(11)

Två exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet eftersom de inte uppfyllde de kriterier som föreskrivs i artikel 17.1 i grundförordningen ansökte om en individuell dumpningsmarginal med stöd av artikel 17.3 i grundförordningen. Det ansågs emellertid att en individuell undersökning av de berörda tillverkande exportörerna skulle medföra ytterligare kontrollbesök på plats samt särskilda analyser och detta skulle bli orimligt betungande och förhindra att undersökningen avslutades i rätt tid. Därför drogs preliminärt slutsatsen att ansökan från dessa två exporterande tillverkare om en individuell undersökning inte kunde beviljas.

(12)

Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla övriga företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande, det vill säga till fyra EU-tillverkare, tio importörer och 68 användare.

(13)

Svar mottogs från den klagande EU-tillverkaren och en ytterligare EU-tillverkare som stödde undersökningen, två icke-närstående importörer samt 33 användare.

(14)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som ansågs nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, därav vållad skada och EU:s intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(15)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 juli 2008–30 juni 2009 (nedan kallad undersökningsperioden, eller i tabeller UP). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för skadebedömningen omfattade perioden från och med januari 2005 till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(16)

Den berörda produkten är högstyrkegarn av polyestrar (annat än sytråd), inte i detaljhandelsuppläggningar, inbegripet monofilament av syntetmaterial med en längdvikt av mindre än 67 decitex, med ursprung i Kina, Sydkorea och Taiwan (nedan kallad den berörda produkten), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 5402 20 00.

(17)

Den berörda produkten har utomordentliga egenskaper och en rad olika användningsområden, t.ex. däckförstärkning, grova vävnader, löpande band, säkerhetsbälten, rep, nät och geosyntetiska produkter.

(18)

Under undersökningen hävdade vissa parter att det garn som används för tillverkning av däck, en typ av garn med hög modul och liten krympning (s.k. High Modulus Low Shrinkage, HMLS), skulle undantas från undersökningen. De hävdade att HMLS-garn har annorlunda egenskaper och andra användningsområden jämfört med annat högstyrkegarn.

(19)

Undersökningen visade emellertid att även om HMLS-garn har vissa säregna egenskaper jämfört med annat högstyrkegarn (t.ex. modul, krympning, draghållfasthet och utmattningshållfasthet), har de olika typerna av den berörda produkten samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper. De anses därför som en enda produkt.

(20)

Den produkt som exporteras till EU från Kina, Sydkorea och Taiwan och den produkt som tillverkas och säljs på hemmamarknaden i Sydkorea och Taiwan och även i Kina av den kinesiska exporterande tillverkare som beviljades marknadsekonomisk status, samt den produkt som tillverkas och säljs i EU av EU-tillverkare, befanns ha samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden. De anses därför preliminärt som likadana i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(21)

Eftersom antalet importörer enligt klagomålet var stort angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen. Efter en granskning av de inlämnade uppgifterna och med hänsyn till att så få importörer visat samarbetsvilja beslutades det emellertid att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(22)

Eftersom antalet exporterande tillverkare i Kina var stort angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna komma att tillämpas i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen.

(23)

För att kommissionen skulle kunna besluta huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval uppmanades de exporterande tillverkarna i Kina samt importörer och tillverkare i EU att ge sig till känna inom 15 dagar efter undersökningens inledande och att lämna grundläggande uppgifter om sin exportförsäljning och inhemska försäljning, detaljerade uppgifter om sin tillverkning av den berörda produkten samt namnen på alla närstående företag som är inbegripna i tillverkning och/eller försäljning av den berörda produkten och närmare uppgifter om dessa företags verksamhet.

(24)

Samråd ägde också rum med de kinesiska myndigheterna och tillverkarnas intresseorganisation, dvs. Kinas handelskammare för import och export av textilier, avseende urvalet av ett representativt stickprov.

(25)

Totalt sett gav sig elva exporterande tillverkare, inklusive grupper av närstående företag i Kina, till känna och lämnade de begärda uppgifterna inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande. Samtliga av dessa uppgav att de hade exporterat den berörda produkten till EU under undersökningsperioden och förklarade sig villiga att ingå i urvalet. Dessa elva exporterande tillverkare betraktades därför som samarbetsvilliga i den aktuella undersökningen (nedan kallade samarbetsvilliga exporterande tillverkare).

(26)

De exporterande tillverkare som inte gav sig till känna inom den angivna tidsfristen eller som inte tillhandahöll de begärda uppgifterna i tid betraktades som icke samarbetsvilliga i undersökningen. En jämförelse mellan importdata från Eurostat och den exportvolym till EU av den berörda produkten som de företag som nämns i skäl 25 uppgav för undersökningsperioden, tyder på att samarbetsviljan hos de kinesiska exporterande tillverkarna var mycket hög (se skäl 73).

(27)

I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval på grundval av den största representativa exportvolym av högstyrkegarn till EU som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet består av tre företag eller grupper av närstående företag som står för över 65 % av den totala volymen av exportförsäljningen av den berörda produkten till EU. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen hölls samråd med alla berörda exporterande tillverkare, deras intresseorganisation och de kinesiska myndigheterna, och ingen hade några invändningar mot urvalet.

(28)

Två exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet eftersom de inte uppfyllde de kriterier som fastställs i artikel 17.1 i grundförordningen ansökte om en individuell dumpningsmarginal med stöd av artikel 17.3 i grundförordningen.

(29)

Såsom anges i skäl 27 begränsades urvalet till ett rimligt antal företag som kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. De företag som undersöktes inom ramen för undersökningen av dumpning i de berörda länderna anges i skäl 14. Med hänsyn till de kontrollbesök på plats som skulle genomföras hos dessa företag, som i Kinas fall medförde kontroll av ansökningar om marknadsekonomisk status och frågeformulärssvar, ansågs det emellertid att individuella undersökningar skulle bli orimligt betungande och skulle förhindra att undersökningen avslutades i rätt tid.

(30)

Därför drogs preliminärt slutsatsen att ansökningarna från de två exporterande tillverkarna om en individuell undersökning inte kunde beviljas.

(31)

Den allmänna metod som beskrivs här har tillämpats för alla exporterande tillverkare i Sydkorea, Taiwan och den exporterande tillverkare i Kina som beviljats marknadsekonomisk status, och med tillämpning av begreppet jämförbart land, även för de två andra exporterande tillverkare i Kina som ingår i urvalet men som inte beviljats marknadsekonomisk status. Undersökningsresultaten rörande dumpning för varje berört land visar följaktligen endast vad som är specifikt för det berörda exportlandet.

(32)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida varje exporterande tillverkares inhemska försäljning av den likadana produkten till oberoende kunder var representativ, dvs. huruvida den totala inhemska försäljningsvolymen motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljning till EU.

(33)

Därefter identifierade kommissionen de typer av den likadana produkten som såldes på den inhemska marknaden av de företag vars försäljning på den marknaden var representativ totalt sett, och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till EU.

(34)

För varje produkttyp som den exporterande tillverkaren sålde på den inhemska marknaden och som konstaterades vara direkt jämförbar med den typ som såldes på export till EU fastställdes dessutom om den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs tillräckligt representativ om den totala inhemska försäljningen av den produkttypen under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den totala försäljningsvolymen till oberoende kunder för den jämförbara produkttyp som såldes på export till EU.

(35)

Kommissionen undersökte därefter om respektive företags inhemska försäljning kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Detta skedde genom att andelen lönsam inhemsk försäljning till oberoende kunder fastställdes för varje exporterad produkttyp.

(36)

I de fall där försäljningsvolymen för en produkttyp som såldes till ett nettopris som motsvarade eller översteg den beräknade produktionskostnaden utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen och där det vägda genomsnittliga priset för den typen var detsamma som eller översteg enhetskostnaden, beräknades normalvärdet, per produkttyp, som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning av den typen på hemmamarknaden.

(37)

I de fall där volymen av den lönsamma försäljningen av en produkttyp utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, eller där det vägda genomsnittliga priset för den typen var lägre än enhetskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av den lönsamma försäljningen av endast denna typ.

(38)

I de fall där samtliga produkttyper såldes till förlust ansågs de inte ha sålts vid normal handel.

(39)

När det gällde försäljningen av de produkttyper som inte sålts vid normal handel eller som inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden använde kommissionen ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(40)

I syfte att konstruera normalvärdet enligt artikel 2.3 i grundförordningen adderades de berörda samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vägda genomsnittliga vinst för den inhemska försäljningen av den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden med dessa tillverkares genomsnittliga tillverkningskostnad under undersökningsperioden. Där så behövdes korrigerades de uppgivna tillverknings-, försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna innan de användes för att fastställa om försäljning skett vid normal handel och för att konstruera normalvärden.

(41)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i EU fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(42)

I de fall då försäljningen till EU skedde via en närstående importör i EU, fastställdes exportpriserna på grundval av återförsäljningspriserna till de första oberoende kunderna, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I dessa fall gjordes justeringar för alla de kostnader som importören ådragit sig mellan importen och återförsäljningen, inklusive tullar och skatter, och för en skälig marginal för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Den närstående importörens egna försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader användes, och vinstmarginalen fastställdes på grundval av den vinstmarginal som enligt undersökningen hade förvärvats av den oberoende importören av den berörda produkten.

(43)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på nivån fritt fabrik.

(44)

För att få en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som inverkade på priserna och prisjämförbarheten. Lämpliga justeringar gjordes i alla fall där de befanns vara rimliga, korrekta och underbyggda med verifierade bevis.

(45)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalerna för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(46)

Vid antidumpningsundersökningar som rör import från Kina ska enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6 i den artikeln för de tillverkare som konstaterats uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(47)

Nedan följer en vägledande sammanfattning av dessa kriterier:

(48)

Alla företag som ingick i urvalet ansökte om marknadsekonomisk status och lämnade in ansökningsformuläret för sådan status inom de fastställda tidsfristerna. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som lämnades i ansökningsformulären och alla andra uppgifter den ansåg nödvändiga på plats hos de berörda företagen.

(49)

Kontrollen visade att två kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet inte uppfyllde kriterierna för beviljande av marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i grundförordningen.

(50)

En exporterande tillverkare som ingick i urvalet uppfyllde inte kraven i kriterierna 1–3. För det första kunde företaget inte styrka att det uppfyllde kriterium 1 eftersom företagets beslut inte fattades som svar på marknadssignaler och utan ett större statligt inflytande eftersom det konstaterades att det förelåg begränsningar i fråga om dess försäljningsverksamhet, t.ex. en skyldighet att sälja en viss volym av den berörda produkten på hemmamarknaden. För det andra lade företaget inte fram någon bevisning för att dess räkenskaper reviderades i överensstämmelse med IAS. Undersökningen visade att den sökandes bokföring i ett antal fall var inkonsekvent och bristfällig, och vissa överträdelser av IAS-principer konstaterades. Slutligen konstaterades snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet i form av oriktiga bedömningar av nyttjanderätt till mark.

(51)

En annan exporterande tillverkare som ingick i urvalet kunde inte styrka att företaget uppfyllde kriterierna 1 och 3. Företaget kunde inte styrka att dess beslut fattades som svar på marknadssignaler och utan ett större statligt inflytande eftersom det konstaterades att det förelåg liknande begränsningar i fråga om dess försäljningsverksamhet som i skäl 50. Trots att det förelåg ett statligt intyg om detta konstaterades att en del av företagets kapital inte hade tillförts. Dessutom konstaterades snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet i form av oriktiga bedömningar av nyttjanderätt till mark.

(52)

En exporterande tillverkare som ingick i urvalet kunde styrka att företaget uppfyllde alla kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen och beviljades därför marknadsekonomisk status.

(53)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen bör en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av den artikeln, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterierna i artikel 9.5 i grundförordningen för erhållande av individuell behandling.

(54)

Nedan följer en vägledande sammanfattning av dessa kriterier:

(55)

De exporterande tillverkare som inte kunde beviljas marknadsekonomisk status ansökte också om individuell behandling, om de inte kunde beviljas marknadsekonomisk status.

(56)

På grundval av de tillgängliga uppgifterna konstaterades preliminärt att följande två kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet uppfyllde alla krav i artikel 9.5 i grundförordningen för individuell behandling:

(57)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen måste normalvärdet för exporterande tillverkare i övergångsekonomier som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land).

(58)

I tillkännagivandet om inledande föreslogs Förenta staterna som lämpligt jämförbart land för fastställandet av normalvärdet för Kina. Kommissionen uppmanade alla berörda parter att lämna synpunkter på detta förslag.

(59)

Ett stort antal berörda parter motsatte sig detta val och föreslog att Taiwan eller Sydkorea skulle användas eftersom de ansåg att dessa länder var lämpligare. Följande relevanta argument framfördes:

(60)

Kommissionen granskade de ovannämnda synpunkterna och ansåg att de var allmänt berättigade när det gällde val av jämförbart land. Det undersöktes närmare huruvida Taiwan eller Sydkorea kunde användas som lämpligt tredjeland med marknadsekonomi för fastställande av normalvärdet för Kina.

(61)

Undersökningen visade särskilt att Taiwan var mer jämförbart med Kina när det gällde slutprodukter. Det konstaterades att det finns exporterande tillverkare i Taiwan som även är verksamma i Kina genom närstående tillverkare och att de i stort sett bedriver verksamhet under liknande förhållanden i båda länderna.

(62)

På grundval av detta ansågs det lämpligare att använda Taiwan som jämförbart land för att fastställa normalvärdet för Kina i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen.

(63)

Efter det att Taiwan valts som jämförbart land beräknades normalvärdet på grundval av uppgifter som kontrollerats på plats hos de taiwanesiska exporterande tillverkare som samarbetade fullt ut i undersökningen. Normalvärdet fastställdes på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid försäljning på Taiwans hemmamarknad för jämförbara produkttyper, om den inhemska försäljningen hade skett i representativa mängder och vid normal handel. Så var fallet med ett antal exporterade produkttyper.

(64)

Det konstaterades att huvuddelen av den inhemska försäljningen för den exporterande tillverkare som ingick i urvalet och som beviljades marknadsekonomisk status kunde anses ha skett i representativa mängder och vid normal handel. Normalvärdet för dessa produkttyper fastställdes i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av oberoende kunder på den inhemska marknaden i Kina under undersökningsperioden.

(65)

För produkttyper som inte sålts i representativa mängder på den inhemska marknaden eller vars försäljning inte skett vid normal handel, var det nödvändigt att konstruera normalvärdet enligt den metod som anges i skäl 40.

(66)

Såsom nämns i skälen 57–63 måste normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi, i detta fall Taiwan.

(67)

För övriga exporterade produkttyper, som antingen inte sålts vid normal handel i Taiwan eller inte sålts i representativa mängder av de taiwanesiska tillverkarna på deras inhemska marknad fick normalvärdet konstrueras. Normalvärdena konstruerades i enlighet med skäl 40.

(68)

All försäljning av den berörda produkten som gjordes av de tre närstående exporterande tillverkare som ingick i urvalet på EU:s marknad gick direkt till oberoende kunder i EU. Exportpriset fastställdes följaktligen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(69)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset tog man i form av justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. På grundval av detta beviljades för samtliga undersökta exporterande tillverkare i tillämpliga och motiverade fall justeringar för skillnader i fråga om transportkostnader, sjöfrakts- och försäkringskostnader, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt provisioner, rabatter, avdrag och indirekta skatter.

(70)

För de företag som ingick i urvalet jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje produkttyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(71)

På grundval av detta fastställdes följande preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av priset cif vid EU:s gräns, före tull:

(72)

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet beräknades i enlighet med bestämmelserna i artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes på grundval av de marginaler som fastställts för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, bortsett från marginalen för den exporterande tillverkare vars dumpningsmarginal fastställts till noll. Utifrån detta fastställdes dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet preliminärt till 8,9 %.

(73)

För alla andra exporterande tillverkare i Kina fastställde kommissionen först hur pass omfattande samarbetet hade varit. En jämförelse gjordes mellan den sammanlagda exportmängd som alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare hade angett i sina frågeformulär och den sammanlagda dumpade importen från Kina enligt Eurostats importstatistik. Procentsatsen för samarbetet befanns vara 100 %. Utifrån detta bedömdes samarbetsviljan som hög, och det ansågs därför lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen för de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna till den högsta dumpningsmarginal som fastställts för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(74)

På denna grundval fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 9,3 %.

(75)

För det stora flertalet av de produkttyper som sålts på export till EU av samtliga fyra undersökta företag konstaterades det att den inhemska försäljningen hade skett i representativa mängder och vid normal handel. Normalvärdet för dessa produkttyper fastställdes i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av oberoende kunder på den inhemska marknaden i Sydkorea under undersökningsperioden.

(76)

För de produkttyper för vilka försäljningen inte hade ägt rum vid normal handel eller för vilka den inhemska försäljningen inte hade skett i representativa mängder fick normalvärdet konstrueras. Samtliga fyra undersökta företag hade inhemsk försäljning av vissa produkttyper som inte hade skett i representativa mängder eller vid normal handel. I dessa fall konstruerades normalvärdet enligt den metod som anges i skäl 40.

(77)

En del av en exporterande tillverkares exportförsäljning gjordes direkt till en närstående importör i EU. Exportpriset fastställdes följaktligen i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare och enligt den metod som anges i skäl 42.

(78)

Den återstående exporten av den berörda produkten av den nämnda exporterande tillverkaren och all exportförsäljning av de tre andra exporterande tillverkarna gjordes direkt till oberoende kunder i EU. För denna försäljning fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalades eller skulle betalas.

(79)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset tog man i form av justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. På grundval av detta beviljades för samtliga undersökta exporterande tillverkare i tillämpliga och motiverade fall justeringar för skillnader i fråga om transportkostnader, sjöfrakts- och försäkringskostnader, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt provisioner.

(80)

Samtliga fyra företag som ingick i undersökningen begärde en justering för tullrestitution i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen, med motiveringen att importavgifter togs ut på den likadana produkten när denna var avsedd för förbrukning i exportlandet, men återbetalades eller inte betalades när produkten såldes för export till EU.

(81)

Detta påstående ansågs sakna grund, eftersom inget av de fyra företagen kunde visa att de importavgifter som restituerats till dem hängde samman med export av den berörda produkten till EU.

(82)

För varje företag jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje produkttyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande produkttyp, i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen.

(83)

På denna grundval konstaterades att dumpningsmarginalerna, uttryckta i % av importpriset cif vid EU:s gräns före tull, för samtliga berörda exporterande tillverkare i Sydkorea underskred den miniminivå på 2 % som anges i artikel 9.3 i grundförordningen.

(84)

Det ska noteras att de fyra sydkoreanska exporterande tillverkarna enligt Eurostats uppgifter svarar för all export till EU med ursprung i det landet. Det anses därför preliminärt att ett införande av antidumpningsåtgärder med avseende på import med ursprung i Sydkorea inte är berättigat.

(85)

Skulle dessa undersökningsresultat bekräftas i ett senare skede av undersökningen bör förfarandet avslutas med avseende på Sydkorea.

(86)

För de flesta av de produkttyper som sålts på export till EU av de båda undersökta taiwanesiska företagen konstaterades det att den inhemska försäljningen hade skett i representativa mängder och vid normal handel. Normalvärdet för dessa produkttyper fastställdes i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av oberoende kunder på den inhemska marknaden i Taiwan under undersökningsperioden.

(87)

För de produkttyper för vilka försäljningen inte hade skett vid normal handel eller för vilka den inhemska försäljningen inte hade skett i representativa mängder fick normalvärdet konstrueras. Båda de undersökta företagen hade inhemsk försäljning av vissa produkttyper som inte hade skett i representativa mängder eller vid normal handel. I dessa fall konstruerades normalvärdet enligt den metod som anges i skäl 40.

(88)

All exportförsäljning av de båda exporterande tillverkarna på EU:s marknad gjordes direkt till oberoende kunder i EU. Exportpriset fastställdes följaktligen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalades eller skulle betalas.

(89)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset tog man i form av justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. På grundval av detta beviljades för samtliga undersökta exporterande tillverkare i tillämpliga och motiverade fall justeringar för skillnader i fråga om transportkostnader, sjöfrakts- och försäkringskostnader, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt provisioner, rabatter och avdrag.

(90)

För varje företag jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje produkttyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande produkttyp, i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen.

(91)

På grundval av detta fastställdes följande dumpningsmarginaler, uttryckta i % av priset cif vid EU:s gräns, före tull:

(92)

När det gäller import med ursprung i Taiwan ska det noteras att de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna svarar för all sådan export enligt Eurostats uppgifter. En landsomfattande dumpningsmarginal fastställdes för Taiwan. Det konstaterades att den landsomfattande dumpningsmarginalen understeg den miniminivå på 2 % som anges i artikel 9.3 i grundförordningen. Det anses därför preliminärt att ett införande av antidumpningsåtgärder med avseende på import med ursprung i Taiwan inte är berättigat.

(93)

Skulle dessa undersökningsresultat bekräftas i ett senare skede av undersökningen bör förfarandet avslutas med avseende på Taiwan.

(94)

All tillgänglig information om EU-tillverkarna, däribland information i klagomålet och de uppgifter som inhämtats från EU-tillverkare innan undersökningen inleddes och därefter, användes för att fastställa EU:s sammanlagda tillverkning.

(95)

På grundval av detta beräknades EU:s sammanlagda tillverkning uppgå till omkring 121 000 ton under undersökningsperioden. I denna siffra ingick tillverkningen hos alla EU-tillverkare som gav sig till känna och den beräknade tillverkningen hos de tillverkare som inte gav sig till känna under förfarandet. I avsaknad av annan information användes de uppgifter som angetts i klagomålet för de tillverkare som inte gav sig till känna för att fastställa EU:s sammanlagda tillverkning och förbrukning. De tillverkare som inte gav sig till känna står för omkring 22 % av EU:s sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden. Ingen av de kända EU-tillverkarna förhöll sig neutrala till eller motsatte sig inledandet av undersökningen.

(96)

Tillverkningsvolymen hos de EU-tillverkare som stödde klagomålet uppgick till 94 000 ton under undersökningsperioden, vilket motsvarade omkring 78 % av EU:s beräknade totala tillverkning.

(97)

Såsom nämns i skäl 96 visade undersökningen att de samarbetsvilliga EU-tillverkare som stödde klagomålet stod för omkring 78 % av den totala tillverkningen i EU under undersökningsperioden. Dessa tillverkare anses därför utgöra EU-industrin i enlighet med artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(98)

Förbrukningen fastställdes på grundval av Eurostats uppgifter om den sammanlagda importen och EU-industrins sammanlagda försäljning på EU-marknaden, däribland en uppskattning av försäljningsvolymen för de tillverkare som inte gett sig till känna.

(99)

Såsom nämns i skäl 95 användes i avsaknad av annan information i stället de uppgifter som angetts i klagomålet för de tillverkare som inte gav sig till känna för deras tillverkning och försäljning av högstyrkegarn under skadeundersökningsperioden.

Tabell 1

(100)

Totalt sett minskade EU:s förbrukning med 7 % under skadeundersökningsperioden. Det konstaterades att förbrukningen först ökade med 20 % under åren 2005–2007, och därefter minskade med 22 % mellan 2007 och undersökningsperioden. Nedgången i förbrukningen under 2008 och undersökningsperioden berodde på minskad efterfrågan, särskilt under andra halvåret 2008, till följd av den ekonomiska krisen.

(101)

Kommissionen undersökte huruvida importen av högstyrkegarn med ursprung i Kina, Sydkorea och Taiwan borde bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(102)

När det gäller importen från Taiwan och Sydkorea gjordes den preliminära bedömningen såsom anges ovan att varken den taiwanesiska eller den sydkoreanska importen gjordes till dumpade priser under undersökningsperioden.

(103)

Därför drogs preliminärt slutsatsen att ingen sammantagen bedömning av verkningarna av importen från Sydkorea och Taiwan och den dumpade importen från Kina ska göras.

(104)

Det ska noteras att man konstaterade att en exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet inte dumpade sina produkter på EU-marknaden. Denna tillverkares export bör därför inte tas med i analysen avseende den dumpade kinesiska importens utveckling på EU-marknaden.

(105)

För att inte riskera att röja känsliga affärsuppgifter som rör den nämnda tillverkaren ansågs det av sekretesskäl emellertid inte lämpligt att lägga fram offentligt tillgängliga uppgifter, från t.ex. Eurostat, från vilka uppgifterna för den exporterande tillverkare som konstaterades inte bedriva dumpning på EU-marknaden tagits bort.

(106)

Den första tabellen nedan omfattar därför all import av högstyrkegarn med ursprung i Kina, och den andra tabellen visar uppgifterna avseende den dumpade importen på EU-marknaden under skadeundersökningsperioden i indexerad form.

Tabell 2a

(107)

Den sammanlagda importvolymen från Kina ökade dramatiskt med tre gånger under skadeundersökningsperioden, samtidigt som de genomsnittliga importpriserna minskade med 17 %. Till följd av detta ökade Kinas marknadsandel betydligt, från 7,3 % 2005 till 23,6 % under undersökningsperioden. Undersökningen visade att även under perioden mellan 2007 och undersökningsperioden, när förbrukningen minskade med 22 %, ökade importvolymen från Kina med 15 %. Som en följd av detta ökade Kinas marknadsandel med 7,7 procentenheter.

(108)

Den dumpade importen från Kina ökade dramatiskt under skadeundersökningsperioden, vilket ledde till att Kinas marknadsandel ökades med mer än sju gånger. Dessutom visade undersökningen att marknadsandelen för den dumpade importen ökade betydligt under undersökningsperioden, trots minskningen i förbrukning.

(109)

De genomsnittliga priserna på den dumpade importen från Kina minskade med 39 % under skadeundersökningsperioden, och underskred EU-industrins priser under undersökningsperioden, vilket redogörs för i skäl 112.

(110)

I syfte att analysera prisunderskridandet jämfördes EU-industrins vägda genomsnittliga försäljningspris för varje produkttyp till icke-närstående kunder på EU-marknaden, justerat till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga priser för importen från Kina till den första oberoende kunden, fastställda till cif-nivån med en lämplig justering för tullrättigheter och kostnader efter import.

(111)

De kinesiska exporterande tillverkarnas samarbetsvilja var mycket hög, och de stod för 69 % av den sammanlagda exportvolymen från Kina till EU under undersökningsperioden. Med tanke på att det konstaterades att en kinesisk exporterande tillverkare inte dumpade sina produkter på EU-marknaden, har det företagets import inte beaktats i analysen av prisunderskridande.

(112)

Jämförelsen visade att priset för den berörda dumpade produkten med ursprung i Kina som såldes i EU under undersökningsperioden underskred EU-industrins priser med 24,2 %.

(113)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen innefattade granskningen av den dumpade importens inverkan på EU-industrin en bedömning av alla relevanta ekonomiska förhållanden som hade betydelse för EU-industrins tillstånd från 2005 till undersökningsperiodens slut.

(114)

Som framgår av ovanstående tabell minskade EU-industrins tillverkning med 36 % under skadeundersökningsperioden. Det ska noteras att även om förbrukningen i EU ökade med 20 % under åren 2005–2007 förblev EU-industrins produktion stabil under den perioden, för att därefter minska betydligt mellan 2007 och undersökningsperioden i linje med minskningen i EU:s förbrukning.

(115)

EU-industrin minskade sin produktionskapacitet till omkring 144 000 ton under undersökningsperioden. På grund av den stagnerande försäljningen och de minskade produktionsvolymerna minskade emellertid utnyttjandet av tillgänglig kapacitet från 91 % 2005 till 65 % under undersökningsperioden. Den huvudsakliga minskningen skedde mellan 2007 och undersökningsperioden.

(116)

De försäljningssiffror som anges i nedanstående tabell avser den volym som såldes till den första oberoende kunden på EU-marknaden.

Tabell 4

(117)

Medan förbrukningen i EU ökade med 20 % under åren 2005–2007, ökade EU:s försäljningsvolym av den berörda produkten till oberoende kunder på EU-marknaden endast med 4 %. Detta innebär att EU-industrin inte kunde dra nytta av den ökade förbrukningen under den perioden. Samtidigt som förbrukningen i EU minskade med 22 % under återstoden av skadeundersökningsperioden minskade dessutom EU-industrins försäljningsvolym ännu mer, med 31 %. Följaktligen minskade EU-industrins försäljningsvolym kontinuerligt och betydligt, och förlusten av marknadsandelar var så hög som 11,9 procentenheter under undersökningsperioden.

(118)

EU-industrins genomsnittliga försäljningspriser fritt fabrik till icke-närstående kunder på EU-marknaden minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden. Den största minskningen skedde mellan 2007 och undersökningsperioden, och sammanföll följaktligen med den plötsliga ökningen av dumpad lågprisimport från Kina. Följaktligen tvingades EU-industrin att sänka sina försäljningspriser trots de ökade råvarupriserna, särskilt under undersökningsperioden.

Tabell 5

(119)

Det konstaterades att EU-industrins genomsnittliga produktionskostnad faktiskt ökade med 6 % mellan 2005 och undersökningsperioden. Detta berodde främst på en ökning av priset på PET-chips (polyetylentereftalat), som är den huvudsakliga råvaran vid tillverkning av högstyrkegarn. Genomsnittspriset för PET-chips ökade med 12 % under åren 2005–2008, för att sedan minska till samma nivå som rådde under 2005. Under samma period tvingades emellertid EU-industrin att hålla sina försäljningspriser nere för att kunna konkurrera med den dumpade lågprisimporten. Detta ledde till att EU-industrins försäljningspriser var betydligt lägre än kostnaderna under undersökningsperioden.

(120)

Lagren utgjorde omkring 15 % av tillverkningsvolymen under undersökningsperioden. EU-industrins lager minskade med 9 % under skadeundersökningsperioden, särskilt mellan 2007 och undersökningsperioden. Denna lagerminskning ska emellertid bedömas mot bakgrund av den minskade verksamhetsgraden efter nedskärningarna i EU-industrin.

Tabell 6

(121)

På grund av nedskärningarna i EU-industrin minskade antalet anställda betydligt, närmare bestämt med 23 %, under skadeundersökningsperioden. Den minskade produktiviteten bör ses mot bakgrund av den allmänna karaktären hos nedskärningar, där personalminskningar följer den minskade produktionen först efter en viss försening. När det gäller arbetskostnaderna ökade de något med 6 % under undersökningsperioden.

(122)

EU-industrins lönsamhet fastställdes genom att nettovinsten av försäljningen före skatt av den likadana produkten uttrycktes i % av försäljningsomsättningen. Under skadeundersökningsperioden sjönk EU-industrins lönsamhet dramatiskt från en vinst på 3 % under 2005 till en förlust på 13,3 % under undersökningsperioden. Trots att förbrukningen i EU visade en ökande tendens under åren 2005–2007 kunde EU-industrin inte dra nytta av denna gynnsamma utveckling på grund av den dumpade lågprisimporten från Kina.

(123)

Utvecklingen av kassaflödet, som visar industrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet, speglar i stor utsträckning lönsamhetsutvecklingen. Kassaflödet sjönk följaktligen avsevärt under undersökningsperioden. Detsamma kan sägas om räntabiliteten, som uppvisade en liknande negativ utveckling i linje med EU-industrins negativa resultat under skadeundersökningsperioden.

(124)

Till följd av detta begränsades EU-industrins investeringsförmåga eftersom kassaflödet försämrades betydligt under skadeundersökningsperioden, vilket i sin tur ledde till att investeringarna minskade med 89 % under skadeundersökningsperioden.

(125)

Medan förbrukningen i EU ökade med 20 % under åren 2005–2007, lyckades EU-industrin endast öka sin försäljningsvolym på EU-marknaden med 4 %, och därmed förhindrades EU-industrin att dra fördel av den ökade förbrukningen i EU. När man ser på utvecklingen under skadeundersökningsperioden var minskningen med 29 % i EU-industrins försäljningsvolym långt mer uttalad än minskningen med 7 % av förbrukningen i EU. Till följd av detta minskade även EU-industrins marknadsandel avsevärt med 12 procentenheter under samma period.

(126)

De dumpningsmarginaler för Kina som anges ovan i dumpningsavsnittet är högre än miniminivån. Med tanke på den dumpade importens volym och pris kan inverkan av den faktiska dumpningsmarginalen inte anses vara försumbar.

(127)

Undersökningen har visat att de flesta av skadeindikatorerna, som tillverkning (– 36 %), kapacitetsutnyttjande (– 28 %), försäljningsvolym till icke-närstående kunder på EU:s marknad (– 29 %), marknadsandel (– 12 procentenheter) och produktivitet (– 16 %) försämrades under skadeundersökningsperioden. Dessutom påverkades de skadeindikatorer som hänger samman med EU-industrins ekonomiska resultat, såsom kassaflöde (– 241 %) och lönsamhet (– 16,3 procentenheter) allvarligt. Detta innebär att EU-industrins kapitalanskaffningsförmåga också särskilt undergrävdes under undersökningsperioden.

(128)

Man fann att de största förlusterna skedde under perioden mellan 2008 och undersökningsperioden när de dumpade importerna från Kina fortfarande förekom i stora volymer på EU-marknaden, trots en betydande minskning av EU:s förbrukning, och underskred EU-industrins priser med över 24 % under undersökningsperioden.

(129)

Undersökningen visade också att EU-industrins produktionskostnader nådde sin högsta nivå 2008, vilket främst berodde på den kraftiga ökningen av priserna på den huvudsakliga råvaran. Under undersökningsperioden lyckades EU-industrin hålla kvar och kontrollera sina produktionskostnader genom rationaliseringsinsatser och till följd av minskningen av priserna på polyetylentereftalat, som huvudsakligen skedde under den andra halvan av undersökningsperioden. På grund av det avsevärda prisunderskridande som utövades av de kinesiska exporterande tillverkarna under undersökningsperioden kunde EU-industrin emellertid inte öka sina försäljningspriser för att täcka kostnaderna. Detta ledde till att EU-industrins ekonomiska situation försämrades betydligt under undersökningsperioden.

(130)

Mot denna bakgrund kan slutsatsen dras att EU-industrin led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(131)

I enlighet med artiklarna 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen om den dumpade importen av den berörda produkten med ursprung i Kina har vållat EU-industrin skada i en sådan utsträckning att skadan kan betecknas som väsentlig. Andra kända faktorer, utöver den dumpade importen, vilka eventuellt skadade EU-industrin samtidigt med denna, undersöktes också för att kontrollera att den eventuella skada som vållats av andra faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(132)

Undersökningen visade att den dumpade importen från Kina ökade dramatiskt under skadeundersökningsperioden, vilket ledde till att dess andel av EU-marknaden ökade med över sju gånger mellan 2005 och undersökningsperioden. Det konstaterades även att volymen av dumpad import från Kina förblev hög och att dess marknadsandel till och med ökade med 15 % under perioden mellan 2008 och undersökningsperioden, när EU:s förbrukning minskade med omkring 15 %.

(133)

Under skadeundersökningsperioden minskade EU-industrins försäljningsvolym betydligt med 29 % och den förlorade följaktligen marknadsandelar, från 51,1 % till 39,2 %, dvs. nästan 12 procentenheter. Under perioden mellan 2008 och undersökningsperioden sjönk EU-industrins marknadsandel med 2 procentenheter, medan den dumpade kinesiska importens marknadsandel ökade, trots den minskade efterfrågan på EU-marknaden.

(134)

När det gäller priserna på den dumpade importen sjönk de med 39 % under skadeundersökningsperioden och underskred kraftigt de priser som togs ut av EU-industrin på EU-marknaden. Följaktligen förhindrades EU-industrin från att höja sina priser för att täcka de ökade råvarupriserna. Detta ledde till att EU-industrins lönsamhet på EU:s marknad minskade från en vinst på 3 % under 2005 till en förlust på 13,3 % under undersökningsperioden (se skäl 122).

(135)

Undersökningen visade också att den ökade volymen lågprisimport från Kina hade en negativ inverkan på marknaden i stort genom att priserna pressades ned.

(136)

Den fortsatta press som den dumpade lågprisimporten från Kina utsatte EU-marknaden för anses därför ha gjort det omöjligt för EU-industrin att anpassa sina försäljningspriser till de ökade råvarupriserna, framför allt under 2008, när priserna på PET-chips nådde en topp. Det är en förklaring till EU-industrins förlust av marknadsandelar och lönsamhet.

(137)

Mot bakgrund av detta drogs därför preliminärt slutsatsen att den plötsliga ökningen av dumpad lågprisimport från Kina hade en betydande negativ inverkan på EU-industrins ekonomiska situation.

(138)

Såsom nämns i skäl 100 ökade först EU:s förbrukning av högstyrkegarn under åren 2005–2007, för att sedan minska under 2008 och under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden förlorade EU-industrin betydande marknadsandelar. Även om det inte kan uteslutas att denna negativa utveckling av EU:s förbrukning mellan 2008 och undersökningsperioden kan ha haft en negativ inverkan på EU-industrins situation, är det anmärkningsvärt att de kinesiska exporterande tillverkarna under samma tid lyckades öka sin marknadsandel. Det anses följaktligen att EU-industrins försämrade ekonomiska situation inte kan förklaras av den minskade efterfrågan, utan huvudsakligen orsakades av den plötsliga ökningen av importen från Kina och det prisunderskridande som utövades av de kinesiska exporterande tillverkarna.

(139)

Priserna på råvaror, huvudsakligen PET-chips, ökade betydligt mellan 2005 och 2008. Därefter minskade de under den andra halvan av undersökningsperioden och nådde samma nivå som 2005 vid undersökningsperiodens slut.

(140)

Undersökningen bekräftade att EU-industrins produktionskostnader för att tillverka högstyrkegarn följde samma tendens som utvecklingen av råvarupriserna och ökade med 6 % under skadeundersökningsperioden. På en marknad som styrs av rättvisa handelsvillkor, dvs. i avsaknad av skadevållande dumpning, kan det emellertid förväntas att priserna regelbundet anpassas till de olika komponenter som ingår i produktionskostnaden. Så skedde inte i detta fall. EU-industrin tvingades faktiskt att hålla sina försäljningspriser låga för att kunna konkurrera med den dumpade lågprisimporten från Kina, vilket ledde till en avsevärt försämrad lönsamhet. Följaktligen dras preliminärt slutsatsen att det prisunderskridande som de kinesiska exporterande tillverkarna utövade pressade ned priserna på EU-marknaden och förhindrade EU-industrin från att höja sina försäljningspriser för att täcka kostnaderna.

(141)

Undersökningen visade att endast en tillverkare i EU som samarbetade i undersökningen var vertikalt integrerad och att produktionen för egna behov används för ytterligare bearbetning till förädlade produkter inom industrin i nästa led i förädlingskedjan. Undersökningen visade inte att det förekom något produktionsproblem som var kopplat till produkterna i nästa led i förädlingskedjan. Användningen inom samma företagsgrupp förblev stabil under skadeundersökningsperioden och svarade för omkring 7 % av produktionsvolymen.

(142)

Mot denna bakgrund ansågs EU-industrins produktion för egna behov inte ha bidragit till den försämrade ekonomiska situationen, framför allt under undersökningsperioden.

(143)

Trots att analysen av skada och orsakssamband var inriktad på EU-industrins situation på EU-marknaden undersöktes det om dess exportresultat kunde vara en annan faktor som skulle kunna förklara den skada som vållats. Analysen visade att EU-industrins exportförsäljning till icke-närstående parter förblev blygsam (omkring 3 %) under skadeundersökningsperioden. Minskningen av exportförsäljningsvolymen från omkring 18 000 ton 2005 till omkring 7 000 ton under undersökningsperioden kan förklaras av den minskade produktionen under samma period. Exportpriset var emellertid högre än EU-industrins pris gentemot dess kunder på EU-marknaden. Därmed ansågs det att den minskade exportvolymen inte var en förklaring till den skadenivå som EU-industrin vållats och framför allt inte till den kraftigt minskade lönsamheten under undersökningsperioden.

(144)

Importvolymerna och priserna på importen från andra tredjeländer mellan 2005 och undersökningsperioden utvecklades på följande sätt:

Tabell 9

(145)

De andra tredjeländer som exporterar högstyrkegarn till EU är främst Schweiz, Vitryssland, Japan och Thailand. Såsom visas i tabellen ovan var den kombinerade importvolymen från dessa länder relativt låg i förhållande till EU:s förbrukning, och minskade med 45 % under skadeundersökningsperioden. De genomsnittliga importpriserna förblev stabila och relativt höga under undersökningsperioden.

(146)

Mot bakgrund av ovanstående drogs preliminärt slutsatsen att importen från dessa tredjeländer inte bidrog till den väsentliga skada som EU-industrin lidit.

(147)

När det gäller importen från Taiwan och Sydkorea drogs preliminärt slutsatsen, såsom nämns ovan, att den inte gjordes till dumpade priser under undersökningsperioden. Denna import visas i tabellerna 10 och 11 nedan.

Tabell 10

(148)

Såsom framgår av tabellen ovan följde importvolymerna från Sydkorea i stort sett samma utveckling som förbrukningen under skadeundersökningsperioden. Importvolymen ökade från 17 542 ton 2005 till 24 580 ton under undersökningsperioden. Detta ledde till en ökning av deras marknadsandel från 7,9 % 2005 till 11,9 % under undersökningsperioden. Det är emellertid anmärkningsvärt att importvolymen minskade betydligt mellan 2007 och undersökningsperiodens slut.

(149)

Det är också anmärkningsvärt att de genomsnittliga priserna på importen från Sydkorea minskade med 15 % under skadeundersökningsperioden, men ändå förblev högre än de genomsnittliga priserna på importen från Kina under samma period.

Tabell 11

(150)

När det gäller importen från Taiwan ökade den från 7 343 ton 2005 till 8 163 ton under undersökningsperioden, dvs. med 11 %. Samtidigt ökade Taiwans marknadsandel något, från 3,3 % 2005 till 4 % under undersökningsperioden. Precis som den sydkoreanska importen minskade den taiwanesiska importvolymen betydligt mellan 2007 och undersökningsperiodens slut.

(151)

De genomsnittliga priserna på importen från Taiwan minskade med 14 % under skadeundersökningsperioden, men förblev ändå avsevärt högre än priserna på importen från Kina under samma period.

(152)

Mot bakgrund av ovanstående kan det inte uteslutas att importen från Sydkorea och Taiwan i viss utsträckning kan ha bidragit till den väsentliga skada som EU-industrin lidit. Importvolymerna och priserna under undersökningsperioden förefaller emellertid inte ligga på en sådan nivå att de skulle bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som EU-industrin lidit.

(153)

Analysen av de uppgifter som rör EU-marknaden tyder på att alla övriga EU-tillverkare inte vann marknadsandelar under skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade inte att det förekom något särskilt problem i fråga om konkurrens mellan EU-tillverkarna eller någon snedvridning av handeln som skulle kunna förklara den väsentliga skada som EU-industrin vållats.

(154)

Mot bakgrund av ovanstående drogs preliminärt slutsatsen att de tillverkare som inte omfattas av definitionen av EU-industrin inte bidrog till den skada som EU-industrin lidit.

(155)

Ovanstående analys visar att den dumpade lågprisimporten med ursprung i Kina ökade kraftigt både volymmässigt och sett till marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Dessutom konstaterades det att denna import skedde till dumpade priser som var lägre än EU-industrins priser för liknande produkttyper på EU-marknaden.

(156)

Denna ökning av volymen och marknadsandelarna för den dumpade lågprisimporten från Kina sammanföll med en totalt sett ökad efterfrågan i EU under perioden 2005–2007, men även med en negativ utveckling för marknadsandelarna för EU-industrin under undersökningsperioden. Mellan 2007 och undersökningsperioden, när efterfrågan i EU sjönk, lyckades de kinesiska exporterande tillverkarna dessutom öka sin marknadsandel. Samtidigt konstaterades en fortsatt negativ utveckling när det gäller EU-industrins marknadsandelar och en försämring av de huvudsakliga indikatorer som påverkade dess ekonomiska situation under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade faktiskt EU-industrins lönsamhet med över 16 procentenheter till följd av den plötsliga ökningen av dumpad lågprisimport från Kina, som kontinuerligt underskred EU-industrins priser. Detta ledde till kraftiga förluster under undersökningsperioden.

(157)

Granskningen av andra kända faktorer som skulle ha kunnat vålla EU-industrin skada visade att ingen av dessa föreföll bryta det orsakssamband som fastställts mellan den dumpade importen från Kina och den skada som EU-industrin lidit.

(158)

På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för EU-industrins situation och gjorts en avgränsning av den dumpade importens skadevållande verkningar, dras preliminärt slutsatsen att den dumpade importen från Kina har vållat EU-industrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(159)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots den preliminära slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte låg i EU:s intresse att införa preliminära antidumpningsåtgärder i detta särskilda fall. Analysen av EU:s intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, däribland intressena hos EU-industrin, importörerna och användarna av den berörda produkten.

(160)

EU-industrin består av fyra tillverkare som har sin verksamhet i olika medlemsstater och som direkt sysselsätter över 1 300 personer avseende den berörda produkten.

(161)

Den dumpade importen från Kina har vållat EU-industrin väsentlig skada. Det erinras om att alla skadeindikatorer för EU-industrin utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden. I synnerhet påverkades de skadeindikatorer som hänger samman med EU-industrins ekonomiska resultat, såsom kassaflöde, räntabilitet och lönsamhet, i stor utsträckning. I avsaknad av åtgärder förefaller en ytterligare försämring av EU-industrins ekonomiska situation mycket trolig.

(162)

Införandet av preliminära antidumpningstullar förväntas innebära att rättvisa handelsvillkor återställs på EU-marknaden och att priset på högstyrkegarn speglar kostnaderna för de olika komponenterna och marknadsvillkoren. Det kan förväntas att införandet av provisoriska åtgärder skulle göra det möjligt för EU-industrin att åtminstone delvis återvinna de marknadsandelar som den förlorat under skadeundersökningsperioden, med en ytterligare positiv inverkan på dess ekonomiska situation och lönsamhet.

(163)

Därför drogs slutsatsen att införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder på import av högstyrkegarn med ursprung i Kina ligger i EU-industrins intresse.

(164)

Kommissionen skickade frågeformulär till tio importörer i EU. Endast två importörer, med verksamhet i Tyskland och Spanien och som står för 15,4 % respektive 0,2 % av den sammanlagda importen från Kina, samarbetade i undersökningen. När det gäller den första importören visade undersökningen att företaget endast importerade från Kina och att nästan hela dess omsättning avsåg den berörda produkten. Enligt det värsta scenariot skulle en antidumpningstull på 9 % leda till en betydande minskning av företagets lönsamhet, och det skulle kunna bli förlustbringande. Det anses emellertid att företaget skulle kunna föra över åtminstone en del av kostnadsökningen på sina kunder, med tanke på dess starka marknadsställning bland vissa stora användare. Dessutom kan företaget återgå till andra försörjningskällor, åtminstone på längre sikt. När det gäller den andra importören stod den berörda produkten endast för en begränsad andel av företagets totala verksamhet (0–5 %), och eventuella negativa verkningar av de föreslagna åtgärderna kommer sannolikt att vara försumbara.

(165)

Med utgångspunkt i tillgängliga uppgifter drogs därför slutsatsen att införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder visserligen skulle inverka negativt på en av dessa importörer, men att importören skulle kunna föra över åtminstone en del av kostnadsökningen på sina kunder och/eller byta till andra försörjningskällor. Följaktligen skulle införandet av provisoriska åtgärder generellt sett inte ha någon betydande negativ inverkan på importörerna.

(166)

Användarna av högstyrkegarn har visat ett starkt intresse för detta ärende. Av de 68 användare som kontaktades samarbetade 33 i undersökningen. Dessa samarbetsvilliga användare stod för 25 % av den sammanlagda importen från Kina. Dessa företag är spridda över hela EU och är verksamma inom olika industrisektorer, t.ex. inom däcktillverkning och fordonstillämpningar, reptillverkning och industritillämpningar.

(167)

Av tydlighetsskäl, och med tanke på att införandet av provisoriska åtgärder skulle inverka på användarna på olika sätt beroende på vilken sektor de är verksamma i, analyserades inverkan på användarna genom att dela in dem i separata industrisektorer enligt beskrivningen nedan.

(168)

När det gäller de användare som är verksamma inom däcksektorn mottogs fyra svar på frågeformuläret från däcktillverkare. Enligt de uppgifter som lämnats av däcktillverkarna var andelen högstyrkegarn i förhållande till tillverkningskostnaden för ett däck relativt begränsad, dvs. mindre än 1 % i genomsnitt, och den genomsnittliga vinsten för däcktillverkningsbranschen uppgick till omkring 2 %. Ingen av de samarbetsvilliga användarna importerade den berörda produkten från Kina. Om en provisorisk antidumpningstull skulle införas anses det följaktligen att dessa användare inte skulle påverkas av åtgärderna mot import från Kina. Om någon av användarna inom denna sektor skulle importera från Kina finns det dessutom ett antal alternativa försörjningskällor.

(169)

I fråga om fordonssektorn (främst tillverkning av säkerhetsbälten och krockkuddar) mottogs sex svar på frågeformuläret från dessa användare. Dessa sex företag stod för 5 % av den sammanlagda importen av högstyrkegarn från Kina under undersökningsperioden. Det konstaterades att de produkter där högstyrkegarn används i genomsnitt utgjorde mindre än 4 % av dessa företags totala omsättning, och att den genomsnittliga vinsten inom denna bransch var omkring 3 %. Dessutom konstaterades det att de sex företagen huvudsakligen köpte in högstyrkegarn från EU-tillverkare, och att endast 11 % av deras inköp utgjordes av import från Kina. Införandet av provisoriska åtgärder mot import från Kina kommer därför sannolikt inte att påverka fordonssektorn allvarligt totalt sett, eftersom dessa företag befanns vara lönsamma och Kina inte var deras huvudsakliga försörjningskälla.

(170)

När det gäller reptillverkarna mottogs tre svar på frågeformuläret, som motsvarade mindre än 1 % av den sammanlagda importen från Kina under undersökningsperioden. Andelen produkter där högstyrkegarn används utgjorde omkring 18 % av företagens totala verksamhet, och den genomsnittliga vinstmarginalen inom denna bransch var cirka 8 % under undersökningsperioden. Därför konstaterades det att införandet av en provisorisk antidumpningstull mot import från Kina sannolikt endast obetydligt kommer att minska deras vinstmarginal. Undersökningen visade även att under undersökningsperioden kom huvuddelen av importen (66 %) från Kina, medan 20 % kom från Sydkorea. Om åtgärder skulle införas skulle denna sektor sannolikt inte påverkas allvarligt eftersom inverkan på vinstmarginalen är begränsad och det finns andra försörjningskällor.

(171)

Vissa reptillverkare har hävdat att eftersom högstyrkegarn främst används inom andra sektorer, t.ex. industrisektorn och fordonsindustrin, skulle införandet av antidumpningsåtgärder leda till en begränsad tillgång på de typer av högstyrkegarn som används av reptillverkarna, eftersom EU-tillverkarna skulle inrikta sig på de stora marknaderna först och försörja de återstående sektorerna endast om de hade ledig kapacitet. Det ska emellertid noteras att andra försörjningskällor finns tillgängliga, däribland EU-industrin, Sydkorea och Taiwan och andra tredjeländer som inte är föremål för åtgärder. Detta argument avvisades därför.

(172)

När det gäller användare som är verksamma inom sektorn för industritillämpningar, såsom takläggning, bälten, remmar och industritextilier, mottogs sammanlagt 19 svar på frågeformuläret. Dessa användare stod för 19 % av den sammanlagda importen från Kina under undersökningsperioden. Enligt den information som finns tillgänglig för denna sektor uppgår andelen av den verksamhet där högstyrkegarn används till 64 % av den sammanlagda verksamheten, och den genomsnittliga vinsten inom denna bransch uppgår till 13 %. Antidumpningsåtgärderna kommer sannolikt endast att minska den genomsnittliga vinstmarginalen obetydligt inom denna sektor. Undersökningen visade också att dessa användare huvudsakligen köper in högstyrkegarn från EU-tillverkare och från Kina. Införandet av åtgärder mot import från Kina kommer sannolikt inte att ha en negativ inverkan på denna sektor, med tanke på den begränsade inverkan på vinstmarginalen och att det finns andra försörjningskällor.

(173)

Vissa användare hävdade att införandet av antidumpningsåtgärder skulle påverka dem negativt på två sätt. De hävdade att det inte bara skulle råda brist på tillgängliga alternativa försörjningskällor, utan att de berörda länderna även skulle skifta sin export från den berörda produkten till produkter på marknaden i efterföljande led.

(174)

När det gäller argumentet att det inte kommer att finnas några alternativa försörjningskällor tillgängliga ska det för det första noteras att inga provisoriska åtgärder kommer att införas mot import från Sydkorea och Taiwan. Såsom nämns i skäl 171 finns dessutom andra försörjningskällor från andra tredjeländer som inte är föremål för åtgärder tillgängliga. För det andra visade undersökningen när det gäller EU-industrins försörjning på vissa brister i en del EU-tillverkares försörjning till vissa användare. Analysen visade emellertid inte att dessa brister skulle ha uppstått regelbundet. På grundval av detta, och särskilt med tanke på att det finns andra tillgängliga försörjningskällor, avvisades detta argument.

(175)

När det gäller argumentet att tillverkare av högstyrkegarn i de berörda länderna skulle skifta sin export till marknaden i efterföljande led ska det noteras att provisoriska åtgärder inte kommer att införas mot import från Sydkorea och Taiwan. Även om de kinesiska exporterande tillverkarna skiftar en del av sin export till marknaden i efterföljande led anses det att användarna av högstyrkegarn bör kunna förbli konkurrenskraftiga eftersom de fortfarande kan använda högstyrkegarn från andra leverantörer som inte är föremål för åtgärder. Detta argument avvisades därför.

(176)

Mot denna bakgrund drogs slutsatsen att även om vissa användare sannolikt kommer att påverkas negativt av åtgärderna mot import från Kina, förefaller inverkan på användarna inom de olika industrisektorerna att bli begränsad totalt sett. Med utgångspunkt i tillgängliga uppgifter drogs därför preliminärt slutsatsen att inverkan på användarna av den berörda produkten av antidumpningsåtgärderna mot import av högstyrkegarn med ursprung i Kina sannolikt inte kommer att bli väsentlig.

(177)

Av ovanstående skäl drogs preliminärt slutsatsen att det på grundval av de tillgängliga uppgifterna om EU:s intresse inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av provisoriska åtgärder mot import av högstyrkegarn med ursprung i Kina.

(178)

Mot bakgrund av undersökningsresultatet att de landsomfattande viktade genomsnittliga dumpningsmarginalerna för import med ursprung i Sydkorea och Taiwan är minimala, införs ingen provisorisk antidumpningstull för import med ursprung i dessa länder.

(179)

Med hänsyn till slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och EU:s intresse bör provisoriska antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att EU-industrin vållas ytterligare skada genom dumpad import.

(180)

Vid fastställandet av nivån på tullen måste hänsyn tas till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja den skada som EU-industrin lidit.

(181)

Vid beräkningen av det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för EU-industrin att täcka sina produktionskostnader och totalt sett uppnå en vinst före skatt som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i EU under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte hade förekommit någon dumpad import. Det anses att den vinst som skulle kunna uppnås om det inte förekom någon dumpad import borde beräknas på året 2005, som är det enda år då EU-industrin lyckades uppnå lönsamma nivåer och då det inte förekom lika mycket kinesisk import på EU-marknaden. Det anses därför att en vinstmarginal på 3 % av omsättningen skulle kunna vara en lämplig miniminivå som EU-industrin kunde ha förväntats uppnå om det inte hade förekommit någon skadevållande dumpning.

(182)

På grundval av detta beräknades ett icke-skadevållande pris för EU-industrins likadana produkt. Det icke-skadevållande priset räknades fram genom att produktionskostnaden ökades med den ovannämnda vinstmarginalen på 3 %.

(183)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse, per produkttyp, mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de exporterande tillverkare i Kina som ingick i urvalet, och det icke-skadevållande priset för de produkter som EU-industrin sålde på EU-marknaden under undersökningsperioden. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga importvärdet cif för de typer som jämfördes.

(184)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att preliminära antidumpningsåtgärder bör införas på import med ursprung i Kina och att dessa, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen och regeln om lägsta tull, bör fastställas till en nivå motsvarande de lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(185)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. Därför speglar de den situation som konstaterats under undersökningen i fråga om dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tullen för övriga företag) är uteslutande tillämpliga på import av produkter med ursprung i Kina som har tillverkats av dessa företag, dvs. de specifika rättsliga enheter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i denna förordnings artikeldel, inbegripet enheter som är de uttryckligen nämnda företagen närstående, får inte omfattas av dessa tullsatser utan ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på alla övriga företag.

(186)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av att företagets namn ändrats eller nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast sändas till kommissionen (3) tillsammans med alla uppgifter av betydelse, särskilt uppgifter om eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller produktion, inhemsk försäljning eller export som har samband med t.ex. namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(187)

För att säkra en korrekt tillämpning av antidumpningstullen ska tullsatsen för övriga företag inte bara tillämpas på de icke samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, utan också på de tillverkare som inte hade någon export till EU under undersökningsperioden.

(188)

Följande dumpnings- och skademarginaler har fastställts:

(189)

Samtliga berörda parter kommer att underrättas om ovanstående preliminära undersökningsresultat, och de kommer att uppmanas att skriftligen lämna in sina synpunkter och begära att bli hörda. Deras kommentarer kommer att analyseras och, om det är motiverat, beaktas innan några slutgiltiga avgöranden träffas. Det bör också anges att de resultat av undersökningen om införande av antidumpningstullar som redovisas i denna förordning är provisoriska och kan komma att behöva omprövas i samband med de slutliga resultaten.

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/26

(1)

Enligt artikel 192.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska medlemsstaterna och kommissionen ge varandra den information som behövs för att tillämpa den förordningen. I kommissionens förordning (EG) nr 562/2005 (2) fastställs tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 (3) vad gäller meddelanden mellan medlemsstaterna och kommissionen med avseende på mjölk och mjölkprodukter.

(2)

Eftersom förordning (EG) nr 562/2005 redan har ändrats och ytterligare ändringar krävs, i synnerhet för att aktualisera hänvisningarna till andra rättsakter, bör förordning (EG) nr 562/2005 av tydlighetsskäl upphävas och ersättas med en ny förordning.

(3)

Exportbidragen och stödet för skummjölk bearbetad till kasein kan fastställas endast på grundval av uppgifter om prisändringar både på den inre marknaden och inom den internationella handeln.

(4)

Det är nödvändigt att kunna jämföra prisnoteringarna för produkter, särskilt i samband med beräkningen av bidrag och stödbelopp. Det är också nödvändigt att göra prisnoteringarna mer tillförlitliga genom att vikta dem.

(5)

För att förenkla och minska de nationella myndigheternas administrativa arbete bör de meddelanden om priser som ska lämnas varje vecka begränsas till produkter där uppgifterna behövs för en noggrann övervakning av mejerimarknaden. För övriga produkter bör meddelanden lämnas varje månad, och för produkter där uppgifterna inte är nödvändiga bör meddelandena upphöra.

(6)

Meddelandena om priser på produkter som produceras av färre än tre producenter per medlemsstat bör markeras som konfidentiella, användas endast av kommissionen och inte redovisas någon annanstans.

(7)

För en bättre övervakning av mejerimarknaden krävs uppgifter om import av produkter som kräver importlicens. Enligt artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 2535/2001 av den 14 december 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1255/1999 när det gäller ordningen för import av mjölk och mjölkprodukter och om öppnande av tullkvoter (4), krävs från och med den 1 juli 2008 importlicenser endast vid import som omfattas av förmånstullar.

(8)

Enligt artikel 11.1 b och c i kommissionens förordning (EG) nr 1301/2006 av den 31 augusti 2006 om gemensamma regler för administrationen av sådana importtullkvoter för jordbruksprodukter som omfattas av ett system med importlicenser (5) ska kommissionen underrättas om de kvantiteter för vilka det har utfärdats importlicenser och de kvantiteter som omfattas av outnyttjade eller endast delvis utnyttjade importlicenser inom ramen för importtullkvoter. Dessa övergripande bestämmelser gäller samma uppgifter som dem som hittills omfattats av artikel 7.1 och 7.6 i förordning (EG) nr 562/2005. Skyldigheten att meddela dessa uppgifter bör därför inte finnas med i den nya förordningen.

(9)

I artikel 1.2 a i i kommissionens förordning (EG) nr 376/2008 av den 23 april 2008 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (6) fastställs när och för vilka produkter exportlicenser ska uppvisas. I del K i bilaga II till den förordningen förtecknas de mejeriprodukter som importeras enligt andra förmånsvillkor än tullkvoter, och för vilka det krävs en importlicens. För dessa produkter ska meddelanden skickas till kommissionen.

(10)

Enligt avdelning 2 kapitel III i förordning (EG) nr 2535/2001 ska vissa importkvoter förvaltas på grundval av IMA 1-intyg som utfärdas av myndigheter i tredjeländer. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de produktkvantiteter för vilka importlicenser utfärdats på grundval av IMA 1-intyg. Erfarenheten har visat att dessa meddelanden inte alltid möjliggör exakt övervakning av varje etapp av denna import. Det bör föreskrivas att ytterligare uppgifter ska lämnas.

(11)

För exakta och regelbundna observationer av handeln som gör det möjligt att bedöma effekterna av bidragen krävs uppgifter om export av produkter för vilka det har fastställts bidrag, särskilt när det gäller kvantiteter som säljs inom ramen för en anbudsinfordran.

(12)

För genomförandet av det jordbruksavtal som slöts inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan (nedan kallat jordbruksavtalet), och som godkändes genom rådets beslut 94/800/EG (7), krävs en mängd detaljerade uppgifter om import och export, särskilt i fråga om licensansökningar och licensernas användning, för att åtagandena enligt jordbruksavtalet ska kunna fullgöras. För att åtagandena ska kunna utnyttjas till fullo är det nödvändigt med snabb information om exportutvecklingen.

(13)

I kommissionens förordning (EG) nr 1187/2009 av den 27 november 2009 om fastställande av särskilda tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1234/2007 i fråga om exportlicenser och exportbidrag inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (8) fastställs särskilda regler för export av vissa mjölkprodukter till Kanada, Förenta staterna och Dominikanska republiken. Det bör föreskrivas att uppgifter ska lämnas om detta.

(14)

Genom förordning (EG) nr 1187/2009 införs bestämmelser om ett särskilt system för beviljande av bidrag på grundval av ingredienser, med ursprung i EU, som ingår i smältost som framställts enligt systemet med aktiv förädling. Det bör föreskrivas att uppgifter ska lämnas om detta.

(15)

Tidigare års erfarenheter av att handlägga de uppgifter som kommer in till kommissionen har visat att vissa uppgifter kan skickas in mer sällan utan att viktig information går förlorad.

(16)

Åtgärderna i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

a)

De kvantiteter skummjölk som har använts vid framställningen av foderblandningar och för vilka det har ansökts om stöd under den aktuella månaden.

b)

De kvantiteter denaturerat skummjölkspulver för vilka det har ansökts om stöd under den aktuella månaden.

c)

De kvantiteter skummjölkspulver som har använts vid framställningen av foderblandningar och för vilka det har ansökts om stöd under den aktuella månaden.

a)

Priser för varje produkt som avses i punkterna 1–6, där den nationella produktionen utgör minst 1 % av produktionen i EU.

b)

Priser för ostsorter som utgör minst 4 % av den sammanlagda nationella ostproduktionen.

a)

Priser för varje produkt, andra än ostar, där den nationella produktionen utgör minst 2 % av produktionen i EU.

b)

Priser för ostsorter, andra än dem som anges i 1 b, som utgör minst 8 % av den sammanlagda nationella ostproduktionen.

a)

Det pris på råmjölk, med verkligt fett- och proteininnehåll, som betalats till mjölkproducenter på deras territorium för leveranser under den föregående månaden.

b)

Det beräknade priset för leveranser under den innevarande månaden, om det är tillgängligt.

a)

Om ett pris som ska meddelas gäller en produkt som produceras av färre än tre producenter i en medlemsstat ska ordet ”konfidentiell” visas i kolumnen ”kommentarer” i bilagorna IA och IB. Dessa uppgifter ska anses vara konfidentiella och ska användas endast i sammanställningssyfte.

b)

För ostarna, den representativa förpackningsenhet som priset avser.

c)

Om ett pris för en annan produkt än ost avser en annan förpackningsenhet än den som visas i kolumnen ”representativ förpackningsenhet” ska den förpackningsenhet som priset avser visas i kolumnen ”kommentarer” i bilagorna IA och IB.

a)

Den produktkvantitet som täcks av intyget samt det datum då importlicensen utfärdades.

b)

Den produktkvantitet för vilken säkerheten har frisläppts.

a)

De kvantiteter, fördelade på kod i exportbidragsnomenklaturen för mjölkprodukter och destinationskod, för vilka det samma dag har ansökts om licenser

b)

I tillämpliga fall att inga ansökningar har lämnats in den dagen, förutom då inget bidrag eller nollbidragssats fastställs för någon av de produkter som avses i bilaga I del 9 i kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 (9).

c)

De kvantiteter, fördelade per ansökan och på kod i exportbidragsnomenklaturen för mjölkprodukter samt på destinationskod, för vilka det samma dag har ansökts om tillfälliga licenser enligt artikel 8 i förordning (EG) nr 1187/2009, med uppgift om

d)

De kvantiteter, fördelade på nummer i exportbidragsnomenklaturen för mjölkprodukter och kod för bestämmelseort, för vilka sådana licenser som avses i artikel 8 i förordning (EG) nr 1187/2009 har utfärdats slutgiltigt eller annullerats samma dag, samt datum och kvantitet för den tillfälliga licensen.

e)

I förekommande fall, den ändrade produktkvantitet som omfattas av den anbudsinfordran som avses i c.

f)

De kvantiteter, fördelade på nummer i exportbidragsnomenklaturen för mjölkprodukter, för vilka licenser har utfärdats i enlighet med artikel 32.1 i förordning (EG) nr 1187/2009.

a)

De kvantiteter, fördelade på nummer i exportbidragsnomenklaturen för mjölkprodukter, för vilka licensansökan har annullerats i enlighet med artikel 10.2 andra stycket i förordning (EG) nr 1187/2009.

b)

De outnyttjade kvantiteter på licenser som löpt ut och återlämnats under föregående månad och som har utfärdats sedan den 1 juli det innevarande Gatt-året, indelade efter nummer i exportbidragsnomenklaturen för mjölkprodukter.

c)

De kvantiteter mjölkprodukter, fördelade på KN-nummer och kod för ursprungsland, som inte tillhör någon av de kategorier som avses i artikel 28.2 i fördraget och som har importerats för att användas för framställning av produkter enligt KN-nummer 0406 30, i enlighet med artikel 12.5 c i kommissionens förordning (EG) nr 612/2009 (10), och för vilka ett tillstånd enligt artikel 15 i förordning (EG) nr 1187/2009 har beviljats.

d)

De kvantiteter indelade efter KN-nummer för vilka licenser har utfärdats och ingen ansökan om bidrag har inkommit enligt artikel 18 i förordning (EG) nr 1187/2009.

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/36

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 9.1 första stycket i kommissionens förordning (EG) nr 510/2006 undersökt Italiens ansökan om godkännande av ändringar av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Spressa delle Giudicarie” som registrerats med stöd av kommissionens förordning (EG) nr 2400/96 (2) i dess ändrade lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2275/2003 (3).

(2)

Eftersom de berörda ändringarna inte är mindre i den mening som avses i artikel 9 i förordning (EG) nr 510/2006 har kommissionen offentliggjort ansökan om ändringar i enlighet med artikel 6.2 första stycket i samma förordning i Europeiska unionens officiella tidning  (4). Då inga invändningar enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 510/2006 har inkommit till kommissionen, bör ändringarna godkännas.

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/38

(1)

Genom förordning (EG) nr 1177/2003 inrättades en gemensam ram för systematisk framställning av gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor, med jämförbara och punktligt inlämnade tvärsnittsdata och longitudinella data om inkomstfördelning och om graden av fattigdom och social utslagning och om hur dessa företeelser är fördelade i befolkningen på nationell nivå och på EU-nivå.

(2)

Enligt artikel 15.2 f i förordning (EG) nr 1177/2003 är det nödvändigt med genomförandebestämmelser för den förteckning över sekundära målområden och variabler som varje år ska ingå i EU-SILC:s tvärsnittsdelstudie. Den förteckning över sekundära målvariabler som ingår i modulen om överföring av nackdelar från generation till generation ska fastställas för 2011. Den ska också inkludera variablernas koder och definitioner.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet.

2.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/46