ISSN 1725-2628

doi:10.3000/17252628.L_2009.306.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 306

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

52 årgången
20 november 2009


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1109/2009 av den 19 november 2009 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

1

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1110/2009 av den 18 november 2009 om förbud mot fiske efter blåfenad tonfisk i Atlanten, öster om longitud 45° V, och i Medelhavet med fartyg som för grekisk flagg

3

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1111/2009 av den 19 november 2009 om antagande av en plan för att tilldela medlemsstaterna resurser som ska hänföras till budgetåret 2010 för leverans av livsmedel från interventionslager till förmån för de sämst ställda i gemenskapen och om undantag från vissa bestämmelser i förordning (EEG) nr 3149/92

5

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1112/2009 av den 19 november 2009 om tillfälligt stopp för inlämning av ansökningar om importlicenser för sockerprodukter inom vissa tullkvoter

14

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1113/2009 av den 19 november 2009 om exportbidrag för mjölk och mjölkprodukter

16

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1114/2009 av den 19 november 2009 om att inte bevilja exportbidrag för skummjölkspulver inom ramen för den stående anbudsinfordran som föreskrivs i förordning (EG) nr 619/2008

20

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1115/2009 av den 19 november 2009 om fastställande av representativa priser för fjäderfäkött, ägg och äggalbumin samt om ändring av förordning (EG) nr 1484/95

21

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1116/2009 av den 19 november 2009 om fastställande av bidragssatserna för mjölk och mjölkprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget

23

 

 

II   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

 

 

BESLUT

 

 

Kommissionen

 

 

2009/845/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 26 november 2008 om statligt stöd som Österrike genomfört till förmån för företaget Postbus i distriktet Lienz C 16/07 (ex NN 55/06) [delgivet med nr K(2008) 7034]  ( 1 )

26

 

 

2009/846/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 20 oktober 2009 om slutandet av ett administrativt avtal mellan Europeiska kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS om säkerhet för och utbyte av sekretessbelagda uppgifter

39

 

 

III   Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen

 

 

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

 

*

Kollegiets beslut 2009–8 att anta budgetförordningen för Eurojust

45

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

FÖRORDNINGAR

20.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1109/2009

av den 19 november 2009

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 20 november 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 november 2009.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.


BILAGA

Fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

AL

38,6

MA

31,6

MK

37,7

TR

59,0

ZZ

41,7

0707 00 05

JO

171,8

MA

46,5

TR

77,7

ZZ

98,7

0709 90 70

MA

57,7

TR

109,5

ZZ

83,6

0805 20 10

MA

68,7

ZZ

68,7

0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90

CN

52,3

HR

40,9

MA

74,5

TR

76,4

ZZ

61,0

0805 50 10

AR

54,6

TR

71,6

ZA

61,6

ZZ

62,6

0806 10 10

BR

245,4

LB

294,8

TR

143,2

US

293,9

ZZ

244,3

0808 10 80

AU

171,8

CA

63,9

MK

22,6

NZ

102,0

US

94,7

ZA

103,1

ZZ

93,0

0808 20 50

CN

57,0

TR

84,0

US

72,0

ZZ

71,0


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.


20.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/3


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1110/2009

av den 18 november 2009

om förbud mot fiske efter blåfenad tonfisk i Atlanten, öster om longitud 45° V, och i Medelhavet med fartyg som för grekisk flagg

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (1), särskilt artikel 26.4,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (2), särskilt artikel 21.3, och

av följande skäl:

(1)

I rådets förordning (EG) nr 43/2009 av den 16 januari 2009 om fastställande för år 2009 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2009.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2009 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Uppfiskad kvot

Den fiskekvot för 2009 som tilldelats den medlemsstat som anges i bilagan till denna förordning för det bestånd som anges i samma bilaga ska anses vara uppfiskad från och med den dag som fastställs i bilagan.

Artikel 2

Förbud

Fiske efter det bestånd som anges i bilagan till denna förordning, och som bedrivs av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, är förbjudet från och med den dag som fastställs i bilagan. Från och med den dagen är det även förbjudet att förvara ombord, omlasta och landa fångster av detta bestånd gjorda av sådana fartyg.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 november 2009.

På kommissionens vägnar

Fokion FOTIADIS

Generaldirektör för havsfrågor och fiske


(1)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

(2)  EGT L 261, 20.10.1993, s. 1.

(3)  EUT L 22, 26.1.2009, s. 1.


BILAGA

Nr

29/T&Q

Medlemsstat

Grekland

Bestånd

BFT/AE045W

Art

Blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus)

Område

Atlanten, öster om longitud 45° V, och i Medelhavet

Datum

17 oktober 2009


20.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/5


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1111/2009

av den 19 november 2009

om antagande av en plan för att tilldela medlemsstaterna resurser som ska hänföras till budgetåret 2010 för leverans av livsmedel från interventionslager till förmån för de sämst ställda i gemenskapen och om undantag från vissa bestämmelser i förordning (EEG) nr 3149/92

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1), särskilt artikel 43 f och 43 g jämförd med artikel 4,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron (2), särskilt artikel 3.2, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 2 i kommissionens förordning (EEG) nr 3149/92 av den 29 oktober 1992 om närmare bestämmelser för leverans av livsmedel från interventionslager till förmån för de sämst ställda i gemenskapen (3) ska kommissionen anta en utdelningsplan som ska finansieras med medel för budgetåret 2010. I denna plan ska det, för var och en av de medlemsstater som tillämpar åtgärden, särskilt fastställas de högsta belopp som ställs till deras förfogande för att genomföra deras del av planen liksom den kvantitet av varje produkttyp som kan tas ut från interventionsorganens lager.

(2)

De medlemsstater som berörs av 2010 års utdelningsplan har meddelat kommissionen de uppgifter som krävs i enlighet med artikel 1 i förordning (EEG) nr 3149/92.

(3)

Vid tilldelningen av resurserna bör hänsyn tas till de erfarenheter som gjorts och till den utsträckning i vilken medlemsstaterna har utnyttjat de resurser som de tilldelats under de föregående budgetåren.

(4)

I artikel 2.3 1 c i förordning (EEG) nr 3149/92 finns bestämmelser om tilldelningen av resurser för inköp på gemenskapsmarknaden av produkter som tillfälligt inte finns tillgängliga i interventionsorganens lager. Med hänsyn till att interventionsorganens lager av spannmål för närvarande inte är tillräckliga för att täcka de tilldelningar som motsvarar ansökningarna om spannmål och ris bör det fastställas tilldelningar av resurser som gör det möjligt att köpa spannmål och ris på marknaden för att genomföra utdelningsplanen för budgetåret 2010.

(5)

I artikel 7.1 i förordning (EEG) nr 3149/92 finns bestämmelser om överföring mellan medlemsstaterna av produkter som inte finns tillgängliga i interventionslagren i den medlemsstat där dessa produkter är nödvändiga för att genomföra den årliga utdelningsplanen. De överföringar inom gemenskapen som krävs för att genomföra 2010 års plan bör därför godkännas på de villkor som fastställs i artikel 7 i förordning (EEG) nr 3149/92.

(6)

Om det beslutats om överföring av produkter från en medlemsstat där de lagras på interventionslager till en annan medlemsstat, får en aktör, enligt artikel 7.3 i förordning (EEG) nr 3149/92, lämna ett anbud som inte omfattar överföring av de produkter som friges från interventionslagren till den medlemsstat som framlagt begäran. Enligt artikel 25 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska avsättning av produkter som köpts upp inom ramen för offentlig intervention ske på ett sådant sätt att det inte uppstår några störningar på marknaden.

(7)

Till följd av den nuvarande situationen på marknaden inom sektorn för mjölkprodukter, som kännetecknas av låga priser, bör den möjlighet som föreskrivs i artikel 7.3 i förordning (EEG) nr 3149/92 inte få utnyttjas för utdelningsplanen för 2010 för smör och skummjölkspulver; syftet med denna åtgärd är att undvika störningar på marknaden till följd av utsläppandet av dessa produkter på vissa marknader som redan är väl försörjda. Av samma skäl bör utnyttjandet av de möjligheter som erbjuds operatörerna i artikel 4.2 och 4.2a i den förordningen begränsas, så att mjölkprodukter som är avsedda för utdelning till de sämst ställda i gemenskapen uppfyller vissa krav i fråga om sammansättning och mängd mjölk som använts vid framställningen. För att efterlevnaden av denna bestämmelse ska kunna kontrolleras bör medlemsstaterna i sina lägesrapporter tillhandahålla en detaljerad förteckning över de produkter som delats ut i kategorierna ”hög fetthalt” och ”andra”.

(8)

För att mjölkprodukter från interventionslagren inte ska komma ut på marknaden vid ett olämpligt tillfälle under loppet av året är det lämpligt att förkorta den tidsperiod som föreskrivs i artikel 3.2 tredje stycket i förordning (EEG) nr 3149/92 under vilken smör och skummjölkspulver får tas ut från interventionslagren.

(9)

Med hänsyn till att genomförandet av utdelningsplanen för 2010 är så komplext och innebär omfattande överföringar inom gemenskapen är det lämpligt att öka den marginal på 5 % som föreskrivs i artikel 3.3 i förordning (EEG) nr 3149/92.

(10)

Vid genomförandet av den årliga utdelningsplanen bör den avgörande händelsen i den mening som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 2799/98 vara det datum då räkenskapsåret för förvaltning av de offentliga lagren börjar.

(11)

I samband med att kommissionen utarbetade den årliga utdelningsplanen inhämtade den, i enlighet med artikel 2.2 i förordning (EEG) nr 3149/92, synpunkter från de viktigaste av de organisationer som är insatta i de problem som de sämst ställda i gemenskapen står inför.

(12)

Enligt artikel 2.1 i förordning (EEG) nr 3149/92 ska kommissionen fastställa den årliga utdelningsplanen före den 1 oktober varje år. Till följd av den nuvarande situationen på marknaden inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter och med hänsyn till behovet av ytterligare samråd med medlemsstaterna om deras önskemål har kommissionen ännu inte kunnat fastställa utdelningsplanen. För att säkerställa att den årliga utdelningsplanen genomförs inom fastställd tid bör denna förordning därför träda i kraft omedelbart efter offentliggörandet.

(13)

Förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

För 2010 ska livsmedel för utdelning till de sämst ställda i gemenskapen, enligt artikel 27 i förordning (EG) nr 1234/2007, distribueras i enlighet med den årliga utdelningsplan som fastställs i bilaga I till den här förordningen.

Artikel 2

I bilaga II fastställs medlemsstaternas tilldelningar för inköp på marknaden av de mängder spannmål som krävs för att genomföra den plan som avses i artikel 1.

Artikel 3

1.   För utdelningsplanen för 2010 ska uttag av smör och skummjölkspulver från interventionslagren, genom undantag från artikel 3.2 i förordning (EEG) nr 3149/92, ske från och med den 1 maj till och med den 30 september 2010. Den tidsfrist på sextio dagar för uttag av produkterna som föreskrivs i artikel 3.2 femte stycket i samma förordning ska inte gälla i detta fall.

Första stycket ska dock inte tillämpas på tilldelningar på 500 ton eller mindre.

2.   Genom undantag från artikel 3.3 i förordning (EEG) nr 3149/92 ska utdelningsplanen för 2010 ses över om befogade ändringar omfattar 10 % eller mer av de kvantiteter eller värden som anges för respektive produkt i gemenskapens plan.

Artikel 4

1.   Genom undantag från artikel 4.2 och 4.2a i förordning (EEG) nr 3149/92 ska medlemsstaterna vid genomförandet av utdelningsplanen för 2010 placera de mjölkprodukter som är avsedda för utdelning i kategorin ”hög fetthalt” eller i kategorin ”andra”.

2.   Medlemsstaterna ska se till att den sammanlagda mängden mjölkfett svarar för minst 20 % av den sammanlagda vikten av produkterna i den första kategorin, och att det till bearbetningen av den sammanlagda mängden produkter i den andra kategorin har använts en mängd mjölk som motsvarar minst 90 % av produkternas sammanlagda vikt.

3.   Lägesrapporten för utdelningsplanen för 2010, enligt artikel 10 i förordning (EEG) nr 3149/92, ska innehålla en detaljerad förteckning över de produkter som delats ut i kategorin ”hög fetthalt” och kategorin ”andra”.

Artikel 5

1.   Överföringar inom gemenskapen av produkter enligt bilaga III till denna förordning får ske på de villkor som fastställs i artikel 7 i förordning (EEG) nr 3149/92.

2.   Om det i denna förordning fastställs att en överföring av skummjölkspulver eller smör får ske från en medlemsstat, där dessa produkter finns tillgängliga i interventionslager, till en medlemsstat, där dessa produkter kommer att användas för att genomföra den årliga utdelningsplanen, ska aktören, genom undantag från artikel 7.3 i förordning (EEG) nr 3149/92, inte ha möjlighet att avsätta de uttagna produkterna på gemenskapens marknad i den första medlemsstaten utan är tvungen att föra över dem till den andra medlemsstaten.

Artikel 6

Vid genomförandet av den plan som avses i artikel 1 i denna förordning ska datumet för den avgörande händelsen i den mening som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 2799/98 vara den 1 oktober 2009.

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 november 2009.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EGT L 349, 24.12.1998, s. 1.

(3)  EGT L 313, 30.10.1992, s. 50.


BILAGA I

ÅRLIG UTDELNINGSPLAN FÖR 2010

a)

Finansiella medel som ställs till förfogande för att genomföra planen för 2010 i respektive medlemsstat

(i euro)

Medlemsstat

Tilldelning

Belgique/België

7 806 433

България

8 565 832

Česká republika

133 893

Eesti

761 012

Éire/Ireland

818 816

Elláda

20 044 478

España

52 623 664

France

78 103 609

Italia

122 456 856

Latvija

5 119 849

Lietuva

8 859 115

Luxembourg

107 483

Magyarország

14 770 126

Malta

698 841

Polska

97 405 034

Portugal

22 516 761

România

29 951 704

Slovenija

2 619 927

Suomi/Finland

4 636 567

Totalt

478 000 000

b)

Kvantitet av varje produkttyp som kan tas ut från gemenskapens interventionslager för utdelning i respektive medlemsstat inom ramen för de högsta belopp som fastställs i a:

(ton)

Medlemsstat

Spannmål

Smör

Skummjölkspulver

Socker

Belgique/België

29 067

1 285

1 507

България

54 104

1 724

Česká republika

302

20

22

9

Eesti

5 147

1

Eire/Ireland

350

Elláda

64 397

5 889

España

181 248

9 335

1 603

3 483

France

168 998

13 033

12 050

3 247

Italia

283 206

20 000

18 166

4 006

Latvija

22 951

969

Lietuva

40 317

145

1 212

1 182

Magyarország

95 687

1 938

Malta

4 740

Polska

387 305

1 901

17 952

10 823

Portugal

47 522

5 079

1 826

1 045

România

135 555

4 500

5 577

Slovenija

9 810

600

289

Suomi/Finland

25 371

500

Totalt

1 555 726

51 148

65 290

34 832

Tilldelning för Luxemburg för inköp av mjölkpulver på gemenskapens marknad: 101 880 euro


BILAGA II

Tilldelningar till medlemsstaterna för inköp av spannmål på gemenskapens marknad

(i euro)

Medlemsstat

Spannmål

Belgique/België

1 117 572

България

2 080 196

Česká republika

11 600

Eesti

197 884

Éire/Ireland

Elláda

2 475 950

España

6 968 699

France

6 497 704

Italia

10 888 824

Latvija

882 424

Lietuva

1 550 130

Luxembourg

Magyarország

3 679 017

Malta

182 233

Polska

14 891 236

Portugal

1 827 127

România

5 211 876

Slovenija

377 183

Suomi/Finland

975 485

Totalt

59 815 140


BILAGA III

a)

Överföringar av spannmål inom gemenskapen som är tillåtna enligt planen för budgetåret 2010

 

Kvantitet

(ton)

Innehavare

Mottagare

1.

102 940

SZIF, Česká republika

FEGA, España

2.

87 816

SZIF, Česká republika

FranceAgriMer, France

3.

29 067

BLE, Deutschland

BIRB, Belgique

4.

81 182

BLE, Deutschland

FranceAgriMer, France

5.

31 423

BLE, Deutschland

ARR, Polska

6.

1 022

PRIA, Eesti

Rural Support Service, Latvia

7.

36 172

Lietuvos žemės ūkio ir maisto produktų rinkos reguliavimo agentūra, Lietuva

ARR, Polska

8.

44 239

Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal, Magyarország

Държавен фонд ”Земеделие” — Разплащателна агенция, България

9.

64 397

Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal, Magyarország

OPEKEPE, Elláda

10.

204 593

Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal, Magyarország

AGEA, Italia

11.

4 740

Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal, Magyarország

Ministry for Resources and Rural Affairs Paying Agency, Malta

12.

39 351

Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal, Magyarország

ARR, Polska

13.

11 640

Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal, Magyarország

IFAP I P, Portugal

14.

135 555

Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal, Magyarország

Agenția de Plăți și Intervenție pentru Agricultură, România

15.

9 810

Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal, Magyarország

Agencija Republike Slovenije za kmetijske trge in razvoj podeželja, Slovenija

16.

6 852

AMA, Austria

Държавен фонд ”Земеделие” — Разплащателна агенция, България

17.

65 045

Pôdohospodárska platobná agentúra, Slovenská Republika

FEGA, España

18.

78 613

Pôdohospodárska platobná agentúra, Slovenská Republika

AGEA, Italia

19.

199 816

Agency for Rural Affairs, Suomi/Finland

ARR, Polska

20.

13 263

SJV, Sverige

FEGA, España

21.

21 929

SJV, Sverige

Rural Support Service, Latvia

22.

35 882

SJV, Sverige

IFAP I P, Portugal

b)

Överföringar av socker inom gemenskapen som är tillåtna enligt planen för budgetåret 2010

 

Kvantitet

(ton)

Innehavare

Mottagare

1.

2 129

SZIF, Česká republika

ARR, Polska

2.

397

OFI, Ireland

BIRB, Belgique

3.

995

OFI, Ireland

FranceAgriMer, France

4.

1 724

AGEA, Italia

Държавен фонд ”Земеделие” — Разплащателна агенция, България

5.

3 483

AGEA, Italia

FEGA, España

6.

2 252

AGEA, Italia

FranceAgriMer, France

7.

1 182

AGEA, Italia

Lietuvos žemės ūkio ir maisto produktų rinkos reguliavimo agentūra, Lietuva

8.

1 938

AGEA, Italia

Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal, Magyarország

9.

8 694

AGEA, Italia

ARR, Polska

10.

1 045

AGEA, Italia

IFAP I P, Portugal

11.

5 577

AGEA, Italia

Agenția de Plăți și Intervenție pentru Agricultură, România

12.

289

AGEA, Italia

Agencija Republike Slovenije za kmetijske trge in razvoj podeželja, Slovenija

c)

Överföringar av smör inom gemenskapen som är tillåtna enligt planen för budgetåret 2010

 

Kvantitet

(ton)

Innehavare

Mottagare

1.

9 894

BLE, Deutschland

AGEA, Italia

2.

10 106

Dienst Regelingen Roermond, Netherlands

AGEA, Italia

d)

Överföringar av skummjölkspulver inom gemenskapen som är tillåtna enligt planen för budgetåret 2010

 

Kvantitet

(ton)

Innehavare

Mottagare

1.

600

SZIF, Česká republika

Agencija Republike Slovenije za kmetijske trge in razvoj podeželja, Slovenija

2.

5 889

BLE, Deutschland

OPEKEPE, Elláda

3.

969

PRIA, Eesti

Rural Support Service, Latvia

4.

18 166

FranceAgriMer, France

AGEA, Italia

5.

4 500

Lietuvos žemės ūkio ir maisto produktų rinkos reguliavimo agentūra, Lietuva

Agenția de Plăți și Intervenție pentru Agricultură, România


20.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/14


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1112/2009

av den 19 november 2009

om tillfälligt stopp för inlämning av ansökningar om importlicenser för sockerprodukter inom vissa tullkvoter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 891/2009 av den 25 september 2009 om öppnande och förvaltning av vissa gemenskapstullkvoter inom sockersektorn (2), särskilt artikel 5.2, och

av följande skäl:

(1)

De kvantiteter för vilka ansökningar om importlicenser lämnats in till de behöriga myndigheterna under perioden 1–7 november 2009, i enlighet med förordning (EG) nr 891/2009, motsvarar den kvantitet som finns tillgänglig för löpnummer 09.4321.

(2)

Inlämningen av ytterligare ansökningar om licenser avseende löpnummer 09.4321 bör tillfälligt stoppas till regleringsårets slut, i enlighet med förordning (EG) nr 891/2009.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inlämningen av ytterligare ansökningar om licenser avseende de löpnummer som anges i bilagan ska tillfälligt stoppas till utgången av regleringsåret 2009/10.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 november 2009.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 254, 26.9.2009, s. 82.


BILAGA

Socker enligt CXL-medgivanden

Regleringsåret 2009/10

Ansökningar som lämnats in under perioden 1.11.2009–7.11.2009

Löpnr

Land

Tilldelningskoefficient

(%)

Ytterligare ansökningar

09.4317

Australia

 

09.4318

Brasilien

 

09.4319

Kuba

 

09.4320

Alla tredjeländer

Tillfälligt stopp

09.4321

Indien

 (1)

Tillfälligt stopp

”—”

:

Ej tillämpligt: Ingen licensansökan har lämnats in till kommissionen.


Balkansocker

Regleringsåret 2009/10

Ansökningar som lämnats in under perioden 1.11.2009–7.11.2009

Löpnr

Land

Tilldelningskoefficient

(%)

Ytterligare ansökningar

09.4324

Albanien

 

09.4325

Bosnien och Hercegovina

 

09.4326

Serbien, Montenegro och Kosovo (2)

 (3)

 

09.4327

f.d. jugoslaviska republiken Makedonien

 

09.4328

Kroatien

 (3)

 

”—”

:

Ej tillämpligt: Ingen licensansökan har lämnats in till kommissionen.


Socker för exceptionell import eller socker som importeras för industriändamål

Regleringsåret 2009/10

Ansökningar som lämnats in under perioden 1.11.2009–7.11.2009

Löpnr

Typ

Tilldelningskoefficient

(%)

Ytterligare ansökningar

09.4380

Exceptionell import

Tillfälligt stopp

09.4390

Import för industriändamål

 (4)

Tillfälligt stopp

”—”

:

Ej tillämpligt: Ingen licensansökan har lämnats in till kommissionen.


(1)  Ej tillämpligt: Ansökningarna överskrider inte de tillgängliga kvantiteterna och beviljas fullt ut.

(2)  Ej tillämpligt: Ansökningarna överskrider inte de tillgängliga kvantiteterna och beviljas fullt ut.

(3)  Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution nr 1244 (1999).

(4)  Ej tillämpligt: Ansökningarna överskrider inte de tillgängliga kvantiteterna och beviljas fullt ut.


20.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/16


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1113/2009

av den 19 november 2009

om exportbidrag för mjölk och mjölkprodukter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (1), särskilt artikel 164.2 jämförd med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 162.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 får skillnaden mellan världsmarknadspriserna på de produkter som förtecknas i del XVI i bilaga I i samma förordning och priserna på dessa produkter på gemenskapsmarknaden täckas av ett exportbidrag.

(2)

Med hänsyn till den rådande situationen på marknaden för mjölk och mjölkprodukter bör exportbidrag därför fastställas i enlighet med bestämmelserna och vissa kriterier i artiklarna 162, 163, 164, 167, 169 och 170 i förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)

Enligt artikel 164.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 kan världsmarknadssituationen, särskilda behov på vissa marknader eller sådana skyldigheter som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget göra det nödvändigt att anpassa bidraget efter bestämmelseort.

(4)

Exportbidragen avseende Dominikanska republiken har differentierats för att beakta de minskade tullsatser som tillämpas på den importtullkvot som omfattas av det avtalsmemorandum mellan Europeiska gemenskapen och Dominikanska republiken om importskydd för mjölkpulver i Dominikanska republiken (2) som godkändes genom rådets beslut 98/486/EG (3). Eftersom situationen på marknaden i Dominikanska republiken har förändrats så att konkurrensen har ökat i fråga om mjölkpulver, utnyttjas denna kvot inte längre fullt ut. För att maximera utnyttjandet av kvoten bör differentieringen av exportbidragen avseende Dominikanska republiken upphöra.

(5)

Förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Exportbidrag enligt artikel 164 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska beviljas för de produkter och med de belopp som fastställs i bilagan till den här förordningen, om inte annat följer av villkoren i artikel 3.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1282/2006 (4).

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 20 november 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 november 2009.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EGT L 218, 6.8.1998, s. 46.

(3)  EGT L 218, 6.8.1998, s. 45.

(4)  EUT L 234, 29.8.2006, s. 4.


BILAGA

Exportbidrag för mjölk och mjölkprodukter från och med den 20 november 2009

Produktnummer

Destination

Måttenhet

Bidragsbelopp

0401 30 31 9100

L20

EUR/100 kg

0,00

0401 30 31 9400

L20

EUR/100 kg

0,00

0401 30 31 9700

L20

EUR/100 kg

0,00

0401 30 39 9100

L20

EUR/100 kg

0,00

0401 30 39 9400

L20

EUR/100 kg

0,00

0401 30 39 9700

L20

EUR/100 kg

0,00

0401 30 91 9100

L20

EUR/100 kg

0,00

0401 30 99 9100

L20

EUR/100 kg

0,00

0401 30 99 9500

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 10 11 9000

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 10 19 9000

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 10 99 9000

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 11 9200

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 11 9300

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 11 9500

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 11 9900

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 17 9000

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 19 9300

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 19 9500

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 19 9900

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 91 9100

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 91 9200

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 91 9350

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 99 9100

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 99 9200

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 99 9300

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 99 9400

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 99 9500

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 99 9600

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 21 99 9700

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 29 15 9200

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 29 15 9300

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 29 15 9500

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 29 19 9300

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 29 19 9500

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 29 19 9900

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 29 99 9100

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 29 99 9500

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 91 10 9370

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 91 30 9300

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 91 99 9000

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 99 10 9350

L20

EUR/100 kg

0,00

0402 99 31 9300

L20

EUR/100 kg

0,00

0403 90 11 9000

L20

EUR/100 kg

0,00

0403 90 13 9200

L20

EUR/100 kg

0,00

0403 90 13 9300

L20

EUR/100 kg

0,00

0403 90 13 9500

L20

EUR/100 kg

0,00

0403 90 13 9900

L20

EUR/100 kg

0,00

0403 90 33 9400

L20

EUR/100 kg

0,00

0403 90 59 9310

L20

EUR/100 kg

0,00

0403 90 59 9340

L20

EUR/100 kg

0,00

0403 90 59 9370

L20

EUR/100 kg

0,00

0404 90 21 9120

L20

EUR/100 kg

0,00

0404 90 21 9160

L20

EUR/100 kg

0,00

0404 90 23 9120

L20

EUR/100 kg

0,00

0404 90 23 9130

L20

EUR/100 kg

0,00

0404 90 23 9140

L20

EUR/100 kg

0,00

0404 90 23 9150

L20

EUR/100 kg

0,00

0404 90 81 9100

L20

EUR/100 kg

0,00

0404 90 83 9110

L20

EUR/100 kg

0,00

0404 90 83 9130

L20

EUR/100 kg

0,00

0404 90 83 9150

L20

EUR/100 kg

0,00

0404 90 83 9170

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 10 11 9500

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 10 11 9700

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 10 19 9500

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 10 19 9700

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 10 30 9100

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 10 30 9300

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 10 30 9700

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 10 50 9500

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 10 50 9700

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 10 90 9000

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 20 90 9500

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 20 90 9700

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 90 10 9000

L20

EUR/100 kg

0,00

0405 90 90 9000

L20

EUR/100 kg

0,00

0406 10 20 9640

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 10 20 9650

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 10 20 9830

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 10 20 9850

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 20 90 9913

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 20 90 9915

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 20 90 9917

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 20 90 9919

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 30 31 9730

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 30 31 9930

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 30 31 9950

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 30 39 9500

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 30 39 9700

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 30 39 9930

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 30 39 9950

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 40 50 9000

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 40 90 9000

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 13 9000

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 15 9100

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 17 9100

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 21 9900

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 23 9900

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 25 9900

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 27 9900

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 32 9119

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 35 9190

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 35 9990

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 37 9000

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 61 9000

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 63 9100

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 63 9900

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 69 9910

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 73 9900

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 75 9900

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 76 9300

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 76 9400

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 76 9500

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 78 9100

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 78 9300

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 79 9900

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 81 9900

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 85 9930

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 85 9970

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 86 9200

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 86 9400

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 86 9900

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 87 9300

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 87 9400

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 87 9951

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 87 9971

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 87 9973

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 87 9974

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 87 9975

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 87 9979

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 88 9300

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

0406 90 88 9500

L04

EUR/100 kg

0,00

L40

EUR/100 kg

0,00

Destinationerna definieras enligt följande:

L20

:

Alla destinationer, med undantag av:

a)

tredjeländer: Andorra, Heliga stolen (Vatikanstaten), Liechtenstein och Amerikas förenta stater.

b)

territorier i EU-medlemsstater som inte är en del av gemenskapens tullområde: Färöarna, Grönland, Helgoland, Ceuta, Melilla, kommunerna Livigno och Campione d'Italia och de områden i Republiken Cypern där Republiken Cyperns regering inte utövar den faktiska kontrollen.

c)

europeiska territorier, som inte ingår i gemenskapens tullområde, vars utrikes angelägenheter handhas av en medlemsstat: Gibraltar.

d)

destinationer enligt artikel 33.1, artikel 41.1 samt artikel 42.1 i kommissionens förordning (EG) nr 612/2009 (EGT L 186, 17.7.2009, s. 1).

L04

:

Albanien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Kosovo (), Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

L40

:

Alla destinationer, med undantag av:

a)

tredjeländer: L04, Andorra, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Heliga stolen (Vatikanstaten), Amerikas förenta stater, Kroatien, Turkiet, Australien, Kanada, Nya Zeeland och Sydafrika,

b)

territorier i EU-medlemsstater som inte är en del av gemenskapens tullområde: Färöarna, Grönland, Helgoland, Ceuta, Melilla, kommunerna Livigno och Campione d'Italia och de områden i Republiken Cypern där Republiken Cyperns regering inte utövar den faktiska kontrollen,

c)

europeiska territorier, som inte ingår i gemenskapens tullområde, vars utrikes angelägenheter handhas av en medlemsstat: Gibraltar.

d)

destinationer enligt artikel 33.1, artikel 41.1 samt artikel 42.1 i kommissionens förordning (EG) nr 612/2009 (EGT L 186, 17.7.2009, s. 1).


(1)  Enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244 av den 10 juni 1999.


20.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/20


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1114/2009

av den 19 november 2009

om att inte bevilja exportbidrag för skummjölkspulver inom ramen för den stående anbudsinfordran som föreskrivs i förordning (EG) nr 619/2008

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (1), särskilt artikel 164.2 jämförd med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 619/2008 av den 27 juni 2008 om inledande av en stående anbudsinfordran för exportbidrag för vissa mjölkprodukter (2) föreskrivs en stående anbudsinfordran för exportbidrag för skummjölkspulver.

(2)

I enlighet med artikel 6 i kommissionens förordning (EG) nr 1454/2007 av den 10 december 2007 om gemensamma bestämmelser för ett anbudsförfarande för fastställande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter (3) och efter en bedömning av de anbud som lämnats in inom ramen för anbudsinfordran bör exportbidrag inte beviljas för den anbudsperiod som löper ut den 17 november 2009.

(3)

Förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inom ramen för den stående anbudsinfordran som inleds genom förordning (EG) nr 619/2008 ska det inte beviljas några exportbidrag för den produkt och de destinationer som avses i artikel 1 c respektive artikel 2 i den förordningen för den anbudsperiod som löper den 17 november 2009.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 20 november 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 november 2009.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 168, 28.6.2008, s. 20.

(3)  EUT L 325, 11.12.2007, s. 69.


20.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/21


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1115/2009

av den 19 november 2009

om fastställande av representativa priser för fjäderfäkött, ägg och äggalbumin samt om ändring av förordning (EG) nr 1484/95

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (1), särskilt artikel 143,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 614/2009 av den 7 juli 2009 om det gemensamma handelssystemet för äggalbumin och mjölkalbumin (2), särskilt artikel 3.4, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tilllämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser inom sektorerna för fjäderfäkött, ägg och äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött, ägg och äggalbumin att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung. De representativa priserna bör därför offentliggöras.

(3)

Med hänsyn till situationen på marknaden bör denna ändring genomföras så snart som möjligt.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I till förordning (EG) nr 1484/95 ska ersättas med bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 november 2009.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 181, 14.7.2009, s. 8.

(3)  EUT L 145, 29.6.1995, s. 47.


BILAGA

till kommissionens förordning 19 november 2009 om fastställande av representativa priser för fjäderfäkött, ägg och äggalbumin samt om ändring av förordning (EG) nr 1484/95

”BILAGA I

KN-nummer

Varuslag

Representativt pris

(EUR/100 kg)

Säkerhet som åsyftas i artikel 3.3

(EUR/100 kg)

Ursprung (1)

0207 12 10

Plockade och urtagna (så kallade 70 %-kycklingar), frysta

81,9

2

AR

0207 12 90

Plockade och urtagna (så kallade 65 %-kycklingar), frysta

111,7

2

BR

106,7

3

AR

0207 14 10

Styckningsdelar av höns, benfria, frysta

196,7

32

BR

192,6

34

AR

295,8

1

CL

0207 14 50

Kycklingbröst, frysta

203,5

3

BR

149,3

19

AR

0207 14 60

Kycklingklubbor, frysta

98,6

13

BR

116,1

8

AR

0207 25 10

Plockade och urtagna (så kallade 80 %-kycklingar), frysta

162,2

0

BR

0207 27 10

Styckningsdelar av kalkoner, frysta

233,4

19

BR

279,0

5

CL

0408 91 80

Torkade ägg utan skal

340,9

0

AR

1602 32 11

Inte kokta eller på annat sätt värmebehandlade höns av arten Gallus domesticus

218,1

21

BR


(1)  Nomenklatur avseende länder fastställd genom kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ’ZZ’ betecknar ’annat ursprung’.”


20.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/23


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1116/2009

av den 19 november 2009

om fastställande av bidragssatserna för mjölk och mjölkprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (1), särskilt artikel 164.2, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 162.1 b i förordning (EG) nr 1234/2007 får skillnaden mellan priserna på världsmarknaden för de produkter som avses i artikel 1.1 p och förtecknas i del XVI i bilaga I till den förordningen och priserna i gemenskapen täckas av ett exportbidrag, om produkterna exporteras i form av sådana varor som förtecknas i del IV i bilaga XX till samma förordning.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1043/2005 av den 30 juni 2005 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3448/93 med avseende på ordningen för beviljande av exportbidrag för vissa jordbruksprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget samt kriterierna för fastställande av bidragsbeloppen (2), anges de produkter för vilka det ska fastställas en bidragssats som ska tillämpas när dessa produkter exporteras i form av varor som förtecknas i del IV i bilaga XX till förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)

Enligt artikel 14 andra stycket a i förordning (EG) nr 1043/2005 ska bidragssatsen per 100 kg av varje berörd basprodukt fastställas för en period som är lika lång som den period för vilken bidragen fastställs för samma produkter som exporteras i obearbetat tillstånd.

(4)

Enligt artikel 162.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 får bidrag som beviljas för export av en produkt som ingår i en vara inte överstiga det bidrag som tillämpas på produkten när den exporteras i obearbetad form.

(5)

När det gäller vissa mjölkprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget finns det, om det på förhand fastställs höga bidragssatser, risk för att de åtaganden som görs i samband med dessa bidrag äventyras. För att undvika detta måste lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas utan att detta hindrar att långsiktiga avtal ingås. Om särskilda bidragssatser för förutfastställelse av bidrag bestäms för dessa produkter bör båda dessa syften kunna uppnås.

(6)

Enligt artikel 15.2 i förordning (EG) nr 1043/2005 ska bidragssatsen i förekommande fall fastställas med hänsyn till det stöd och de andra åtgärder med motsvarande verkan som, i enlighet med förordningen om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna, är tillämpliga i alla medlemsstater för de basprodukter som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 1043/2005 eller för därmed jämställda produkter.

(7)

Enligt artikel 100.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska stöd utbetalas för gemenskapsproducerad skummjölk som bearbetas till kasein, om denna mjölk och det kasein som framställs av denna mjölk uppfyller vissa villkor.

(8)

Förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De bidragssatser som ska tillämpas på de basprodukter som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 1043/2005 och i del XVI i bilaga I till förordning (EG) nr 1234/2007, och som exporteras i form av sådana varor som förtecknas i del IV i bilaga XX till förordning (EG) nr 1234/2007, ska fastställas i överensstämmelse med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 20 november 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 november 2009.

På kommissionens vägnar

Heinz ZOUREK

Generaldirektör för näringsliv och industri


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 172, 5.7.2005, s. 24.


BILAGA

Bidragssatser som från och med den 20 november 2009 skall tillämpas för vissa mjölkprodukter som exporteras i form av varor som inte omfattas av bilaga I till fördraget  (1)

(EUR/100 kg)

KN-nummer

Varuslag

Bidragssats

vid förutfastställelse av bidrag

annan

ex 0402 10 19

Mjölk i form av pulver eller granulat eller i annan fast form, inte försatt med socker eller annat sötningsmedel, med en fetthalt av högst 1,5 viktprocent (PG 2):

 

 

a)

Vid export av varor enligt KN-nummer 3501

b)

Vid export av andra varor

0,00

0,00

ex 0402 21 19

Mjölk i form av pulver eller granulat eller i annan fast form, inte försatt med socker eller annat sötningsmedel, med en fetthalt av 26 viktprocent (PG 3):

0,00

0,00

ex 0405 10

Smör med en fetthalt av 82 viktprocent (PG 6):

 

 

a)

Vid export av varor enligt KN-nummer 2106 90 98 som innehåller minst 40 viktprocent mjölkfett

0,00

0,00

b)

Vid export av andra varor

0,00

0,00


(1)  De bidragssatser som fastställs i denna bilaga är inte tillämpliga på export till

a)

tredjeländerna Andorra, Heliga stolen (Vatikanstaten), Liechtenstein och Förenta staterna samt på varor enligt tabellerna I och II i protokoll nr 2 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet av den 22 juli 1972 som exporteras till Schweiziska edsförbundet,

b)

de av EU-medlemsstaternas territorier som inte ingår i gemenskapens tullområde: Ceuta, Melilla, kommunerna Livigno och Campione d’Italia, Helgoland, Grönland, Färöarna och de områden i Republiken Cypern där landets regering inte utövar den faktiska kontrollen,

c)

europeiska territorier vilkas utrikes angelägenheter omhändertas av en medlemsstat och som inte ingår i gemenskapens tullområde: Gibraltar.

d)

destinationer enligt artikel 33.1, artikel 41.1 samt artikel 42.1 i kommissionens förordning (EG) nr 612/2009 (EUT L 186, 17.7.2009, s. 1).


II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

BESLUT

Kommissionen

20.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/26


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 26 november 2008

om statligt stöd som Österrike genomfört till förmån för företaget Postbus i distriktet Lienz C 16/07 (ex NN 55/06)

[delgivet med nr K(2008) 7034]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2009/845/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket,

med beaktande av avtalet om upprättandet av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig (1), och

av följande skäl:

1.   FÖRFARANDE

(1)

Genom skrivelser av den 2 augusti 2002 (2) och 23 augusti 2003 (3) lämnade ett privatägt österrikiskt bussföretag in ett klagomål till kommissionen angående ett statligt stöd som Verkehrsverbund Tirol GmbH (nedan kallat Verkehrsverbund Tirol) 2002 ska ha beviljat detta företags offentligägda konkurrent Postbus AG (nedan kallad Postbus). Genom en skrivelse av den 14 juli 2005 (4) begärde kommissionen uppgifter från Österrike angående klagomålet. Genom en skrivelse av den 3 oktober 2005 (5) lämnade Österrike de uppgifter som kommissionen begärt.

(2)

Genom en skrivelse av den 30 maj 2007 (6) delgav kommissionen Österrike sitt beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget mot denna stödåtgärd.

(3)

Kommissionens beslut offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter (7).

(4)

Österrike lämnade sina synpunkter genom en skrivelse av den 18 juli 2007 (8).

(5)

Genom en skrivelse av den 24 juli 2007 (9) underrättade den klagande parten kommissionen om att den inte längre ville driva ärendet.

(6)

Kommissionen har inte erhållit några synpunkter från andra berörda parter.

2.   BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

2.1   Åtgärd som granskas

2.1.1   Bakgrund

(7)

Verkehrsverbund Tirol är ett offentligägt privaträttsligt företag. Liknande organ finns i alla regioner och kallas Verkehrsverbundgesellschaften. Dessa sammanslutningar ansvarar för planering och samordning av busstrafiken inom respektive region. Enligt Bundesgesetz über die Ordnung des öffentlichen Personennah- und Regionalverkehrs (federal lag om organisering av kollektivtrafik, nedan kallad ÖPNRV-G) får dessa organ varje år bidrag från respektive delstat för att upprätthålla en tillräcklig kollektivtrafik i regionen.

(8)

Verkehrsverbund Tirol ingick den 12 juli 2002 ett avtal med Postbus om kollektivtrafiktjänster på busslinjerna 5002, 5008, 5010, 5012, 5014, 5050 och 5052 i distriktet Lienz.

(9)

Enligt österrikisk förvaltningsrätt måste ett bussföretag inneha licens för att kunna bedriva trafik på en busslinje. Licensen tilldelas oberoende av om ett avtal ingåtts om offentliga tjänster.

(10)

Redan innan avtalet om offentliga tjänster ingicks, hade Postbus licenserna för att bedriva trafik på de sju linjerna. Postbus hade ansökt om licenserna på eget initiativ, utan att vara säker på att få ersättning. Därför anses enligt österrikisk lagstiftning trafiken på linjerna i fråga bedrivas ”eigenwirtschaftlich” (kommersiellt). Skillnaden mellan ”eigenwirtschaftlich” och ”gemeinwirtschaftlich” (allmännyttigt) är viktig för de österrikiska bestämmelserna om offentlig upphandling. Det är nämligen endast avtal om offentliga tjänster på linjer där trafiken bedrivs ”gemeinwirtschaftlich” som omfattas av bestämmelserna om offentlig upphandling. Därför ingicks det avtal om offentliga tjänster som behandlas i det här beslutet utan någon offentlig upphandling.

2.1.2   Detaljerad beskrivning av det avtal om offentliga tjänster som granskas

(11)

Avtalet avser de busstransporttjänster mot ersättning som Postbus tillhandahåller. Avtalet trädde i kraft retroaktivt den 1 januari 2002 och ingicks på obestämd tid. Endera parten kan säga upp avtalet med ett varsel på sex månader från och med december 2006.

(12)

När det gäller beräkningen av ersättningen skiljs i avtalet mellan Bestellleistungen (beställningstjänster) och Bestandsleistungen (bastjänster).

(13)

I avtalet avses med Bestellleistungen ett bestämt antal busstransporttjänster för vilka företaget erhåller en fast ersättning. Enligt del IV.3 i avtalet omfattar dessa tjänster 204 807 km. Enligt del XIII i avtalet ska Postbus varje år erhålla 527 000 euro plus mervärdesskatt. Utbetalningen sker i form av tolv delbetalningar under året.

(14)

I avtalet avses med Bestandsleistungen busstjänster för vilka det betalas en ersättning som är summan av tre komponenter. Enligt del IV.3 i avtalet omfattar Bestandsleistungen952 761 km. I del X.2 fastställs ersättningen för Bestandsleistungen till 1 690 000 euro för 2002. I del X.3 anges att ersättningen ska bestå av följande komponenter:

a)

Ersättning för förbindelser (Verbundabgeltung). Detta belopp fastställs varje år för respektive linje och baseras på passagerarantalet.

b)

Intäkter från biljettförsäljning, som betalas tillbaka till Postbus utan omsättningsskatt.

c)

Taxesubventioner som det federala ministeriet för miljö-, ungdoms- och familjefrågor beviljar skolelever och lärlingar enligt paragraf 29 i ÖPNRV-G och enligt det avtal som ministeriet och Postbus ingått i enlighet med paragraf 30 f och 30 j i Familienlastenausgleichsgesetz (FLAG).

(15)

Under det första avtalsåret uppgick ersättningen för förbindelser (Verbundabgeltung) till 1 690 000 euro minus intäkter från biljettförsäljning och taxesubventioner. Då avtalet ingicks, visste parterna varken hur stora intäkterna från biljettförsäljningen eller taxesubventionerna skulle bli vid fullgörandet av trafikplikten. Den totala ersättningen för förbindelser fastställs därför inte i avtalet.

(16)

För 2002 betalade Verkehrsverbund Tirol på detta sätt 2 217 000 euro till Postbus (inklusive de återbetalade biljettintäkterna). I gengäld skulle Postbus svara för busstrafik omfattande 1 157 568 km, med de i avtalet angivna tidtabellerna och linjerna. Priset per kilometer uppgick i genomsnitt till 1,92 euro.

2.1.3   Det österrikiska systemets historiska utveckling

(17)

Skillnaden mellan Bestellleistungen och Bestandsleistungen kan främst förklaras med den historiska utvecklingen av ÖPNRV-G, som fastställer kollektivtrafikens organisation och finansiering i Österrikes landsbygdsområden.

(18)

I paragraf 10(1) i ÖPNRV-G föreskrivs att federalt ägda bussföretag, exempelvis Postbus, fram till den 1 juni 1999 har rätt att kräva federal ersättning för driftsförluster (Alteinnahmegarantie).

(19)

Från den 1 juni 1999 ska staten betala ut ett belopp som motsvarar den summa som årligen enligt denna Alteinnahmegarantie betalas till de regionala organ som ansvarar för organisationen av kollektivtrafik (Verkehrsverbundgesellschaften). Dessa organ använder medlen till att beställa busstransporttjänster från bussföretag. Innan dessa tjänster beställs måste Verkehrsverbundgesellschaften planera regionens trafiktjänster enligt paragraf 11, 20 och 31 i ÖPNRV-G (paragraf 10(2) i ÖPNRV-G). Dessa bestämmelser innehåller ekonomiska och kvalitetsmässiga kriterier som kollektivtrafiken måste uppfylla.

(20)

Från och med 2001 ska staten minska de belopp som betalas ut till Verkehrsverbundgesellschaften med en femtedel per år (paragraf 10(3) i ÖPNRV-G).

(21)

I paragraf 14 ff i ÖPNRV-G föreskrivs hur Verkehrsverbundgesellschaften ska inrättas och organiseras. Enligt paragraf 19(1) i ÖPNRV-G måste Verkehrsverbundgesellschaften inom fem år från 1999 ersätta systemet med Alteinnahmegarantie med ett nytt system med avtal om offentliga tjänster.

2.1.4   Motivering av priset enligt avtalet om offentliga tjänster

(22)

Innan avtalet om offentliga tjänster undertecknades, använde sig Verkehrsverbund Tirol av tre olika metoder för att kontrollera om den avtalsenliga ersättningen för de allmännyttiga tjänsterna var berättigad. De tre kontrollmetoderna avsåg följande: kilometerkostnader (Prüfung nach Kilometersätzen), kostnader per kostnadsslag (Prüfung nach Kostensätzen) och kostnader för olika kostnadskategorier (Prüfung nach Einzelkostenpositionen).

2.2   Kommissionens första bedömning

(23)

I sitt beslut att inleda förfarandet uttryckte kommissionen tvivel på att avtalet om offentliga tjänster som ingåtts mellan Verkehrsverbund Tirol och Postbus uppfyllde det andra av de s.k. Altmark-kriterierna (10). Eftersom de fyra Altmark-kriterierna är kumulativa, gjorde kommissionen inte någon mer grundlig bedömning av om det tredje och fjärde kriteriet uppfyllts, utan den konstaterade att statligt stöd inte kunde uteslutas.

(24)

När det gäller frågan om sådant statligt stöd är förenligt med den gemensamma marknaden, konstateras i beslutet om att inleda förfarandet att stödet kan vara förenligt på grundval av artikel 73 i EG-fördraget och artikel 14 i rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar (11). Kommissionen ansåg framför allt att den ersättning som betalats till Postbus inte verkade vara större än vad som var nödvändigt för att täcka kostnaderna för fullgörandet av den allmänna trafikplikten, om hänsyn tas till intäkter och en rimlig vinst vid detta fullgörande.

(25)

Eftersom ingen offentlig upphandling gjorts och en direkt konkurrent till Postbus hävdat att Postbus överkompenserats, ansåg dock kommissionen att denna konkurrent och alla andra berörda tredje parter i detta fall borde ges möjlighet att yttra sig om Österrikes metoder för kontroll av kostnader och undvikande av överkompensation, innan kommissionen tog ställning till om Postbus överkompenserats. Kommissionen uttryckte således tvivel, när det gäller om Postbus överkompenserats för allmän trafikplikt enligt avtalet om offentliga tjänster.

3.   ÖSTERRIKES SYNPUNKTER

(26)

Österrikes synpunkter rör följande:

a)

Förhållandet mellan Altmark-kriterierna och förordning (EEG) nr 1191/69.

b)

Tillämpning av det andra Altmark-kriteriet i detta ärende.

c)

Tillämpning av det tredje och fjärde Altmark-kriteriet i detta ärende, framför allt de metoder som tillämpas för kontroll av kostnader och undvikande av överkompensation.

d)

Det offentliga tjänsteavtalets förenlighet med förordning (EEG) nr 1191/69.

(27)

Österrike anser att både artikel 73 i EG-fördraget och förordning (EEG) nr 1191/69, som grundas på den artikeln, är lex specialis i förhållande till artikel 87.1 i EG-fördraget. När ett avtal om offentliga tjänster uppfyller kriterierna i artikel 14 i förordning (EEG) nr 1191/69, föreligger därför inte statligt stöd och således behöver inte avtalet granskas på grundval av artikel 87.1 i EG-fördraget och Altmark-kriterierna. Österrike grundar den här tolkningen på punkt 37 i Altmark-domen som har följande lydelse:

”Mot denna bakgrund skall först undersökas om förordning nr 1191/69 är tillämplig på de trafiktjänster som är i fråga i målet vid den nationella domstolen. Endast om denna fråga besvaras nekande skall det undersökas om de allmänna fördragsbestämmelserna om statligt stöd är tillämpliga vad gäller det stöd som är i fråga i målet vid den nationella domstolen.”

3.1   Tillämpning av det andra Altmark-kriteriet i detta ärende

(28)

Österrike menar att även om förordning (EEG) nr 1191/69 inte behandlar förekomsten av statligt stöd utan endast förenligheten med den gemensamma marknaden, uppfyller det avtal om offentliga tjänster som ingåtts mellan Verkehrsverbund Tirol och Postbus i alla händelser de fyra Altmark-kriterierna.

(29)

När det gäller det andra Altmark-kriteriet, förklarar Österrike att ersättningen för både Bestellleistungen och för Bestandsleistungen har fastställts i förväg på ett objektivt och öppet sätt. När det gäller Bestellleistungen, förklarar Österrike att det rör sig om ett nettoavtal enligt vilket Postbus får ett fast kilometerpris på 2,57 euro/km (12). Därför fastställdes priset i förväg på så sätt att det objektiva och överskådliga kriteriet ”pris per körd kilometer” användes.

(30)

När det gäller Bestandsleistungen förklarar Österrike att även detta pris hade fastställts i förväg av parterna som ett schablonpris, närmare bestämt 1,69 miljoner euro för 952 761 km. Vad som inte hade fastställts i förväg var den exakta fördelningen mellan de tre komponenterna i betalningen: biljettintäkter, ersättning för taxebestämmelser och ersättning för integrerade trafiksystem. Österrike hävdar att förklaringen är de tre komponenternas beskaffenhet. Två av komponenterna beror på passagerarantalet, medan den tredje är skillnaden mellan det totala avtalade priset och summan av de två första komponenterna.

(31)

Även i detta avseende konstaterar Österrike, att det rör sig om ett nettoavtal enligt vilket Postbus får ett fast pris på 1,77 euro/km och att priset således hade fastställts i förväg på grundval avdet objektiva och överskådliga kriteriet ”pris per körd kilometer”.

3.2   Tillämpning av det tredje och fjärde Altmark-kriteriet i detta ärende, framför allt metoder för kostnadskontroll och undvikande av överkompensation

(32)

Österrike menar att Verkehrsverbund Tirol undvek överkompensation till Postbus genom att med tre olika metoder jämföra det kilometerpris som betalats till Postbus med genomsnittet inom kollektivtrafiken: en kontroll av kilometerkostnaden, en kontroll av kostnader per kostnadsslag och en kontroll av kostnader för olika kostnadskategorier.

(33)

I sitt svar på beslutet att inleda förfarandet lämnade Österrike ytterligare uppgifter till kommissionen om två av de metoder som tillämpats för att kontrollera kostnaderna för tillhandahållandet av transporttjänster och för att undvika överkompensation: kontrollen av kostnader per kostnadsslag respektive kostnader för olika kostnadskategorier. Österrike anser att det inte behövs någon ytterligare förklaring när det gäller kontrollen av kilometerkostnader (13).

(34)

Österrike anser att dessa tre kostnadskontroller garanterar att både det tredje och det fjärde Altmark-kriteriet uppfylls (undvikande av överkompensation respektive genomsnittligt välskött företag).

3.2.1   Kontroll av kostnader per kostnadsslag

(35)

Med hjälp av metoden ”kontroll av kostnader per kostnadsslag” jämförde Verkehrsverbund Tirol kostnaderna per kostnadsslag i Postbus med genomsnittskostnaderna i branschen.

(36)

Mot bakgrund av genomsnittskostnaderna i branschen borde Postbus uppnå följande kostnadsmål för avtalet om offentliga tjänster i distriktet Lienz:

Kostnadsslag

Belopp

Personalkostnader

[…] euro (14)

Kostnader för drivmedel och underhåll

[…] euro

Fordonskostnader (avskrivning)

[…] euro

Administrationskostnader

[…] euro

Summa

[…] euro

(37)

Österrike lämnade följande detaljerade förklaring av dessa kostnadsslag.

3.2.1.1   Personalkostnader

(38)

Österrike baserade beräkningen av personalkostnaderna på 54 290 körtimmar (Lenkerstunden) för linjetrafiken. Österrike förklarade här att detta belopp bygger på det antal kilometer som krävs för att bedriva trafik enligt körplanen, inbegripet uppehållstid, men undantaget turer fram och tillbaka till ändhållplatser/garage, viloperioder etc. Enligt Österrike utgick Verkehrsverbund Tirol från en relativt hög siffra för kilometer per timme (15) (21 km per timme), eftersom genomsnittet i Österrike är 16–18 km per timme.

(39)

Österrike förklarade att bruttotaxan per körtimme uppgår till […] euro (inklusive skatter, avgifter, garage, underhåll, administration och ytterligare personalkostnader). I det österrikiska kollektivavtalet från 2002 för anställda i privaträttsliga bussföretag fastställs en genomsnittlig nettotimlön på 7,55 euro. Till detta belopp kommer tillägg för arbete på sön- och helgdagar, övertidsersättning samt skatter och sociala avgifter. Räknas dessa extrakostnader med, ligger den genomsnittliga timlönen på 16,30 euro.

(40)

Till denna timlön kommer ett extra påslag på cirka […] % för personalkostnader för garage, planering och administration. Med hänsyn till dessa allmänna omkostnader kostar en timmes busstrafik […] euro.

(41)

Om man multiplicerar det årliga antalet körtimmar med den genomsnittliga timtaxan, blir personalkostnaderna totalt […] euro (16).

3.2.1.2   Kostnader för drivmedel och underhåll

(42)

När det gäller kostnader för drivmedel och underhåll räknar Verkehrsbund Tirol med en kostnad på […] euro per planerad kilometer (1 157 568 km), vilket totalt ger […] euro. I detta belopp ingår alla fordonsrelaterade kostnader, med undantag av kostnader för finansiering, avskrivningar och ekonomisk kontroll.

(43)

Österrike förklarar sin beräkning i detalj. Beräkningen bygger på antagandet att det för linjerna i Lienz-distriktet skulle behövas 4 bussar, med en längd av 15 meter och en drivmedelsförbrukning på 4,5 liter per mil samt 21 bussar med en längd av 12 meter och en drivmedelsförbrukning på 3,6 liter per mil. Den totala drivmedelsförbrukningen för denna busspark beräknas uppgå till 478 000 liter. Med ett dieselpris på […] euro/liter blir de totala drivmedelskostnaderna därför […] euro.

(44)

Underhållskostnaderna beräknas uppgå till […] euro per buss (personal- och materialkostnader), vilket alltså för 25 bussar blir totalt […] euro. Kostnaderna för drivmedel och underhåll blir totalt […] euro.

(45)

Redan detta överstiger det belopp på […] euro som användes som riktmärke. De österrikiska myndigheterna menar därför att kalkylen för kostnadsslaget ”drivmedel och underhåll” är mycket försiktig.

3.2.1.3   Kostnader för inköp och avskrivning av fordon

(46)

Kostnaderna för inköp och avskrivning av fordon på […] euro bygger på följande antaganden:

a)

Trafiken på busslinjerna bedrivs med 4 bussar med en längd av 15 meter och 21 bussar med en längd av 12 meter.

b)

Enligt avtalet om offentliga tjänster ska bussparkens genomsnittsålder inte överskrida 6 år och minst 10 % av parken förnyas varje år.

c)

Inköpspriset för en buss på 12 meter är […] euro, genomsnittsräntan 5 % och amorteringsperioden 8 år. Avskrivningen per fordon uppgår därför till […] euro/år.

d)

Enligt avtalet får dock fordonen användas i 12 år, varför 1/3 av bussparken används trots att den är helt avskriven. Kostnaderna för inköp och avskrivningar av fordon gäller därför endast 2/3 av bussparken, dvs. 16 fordon.

(47)

På grundval av dessa antaganden uppgår årskostnaderna för inköp och avskrivningar av fordon till […] euro (17).

3.2.1.4   Administrationskostnader

(48)

Administrationskostnaderna på […] euro beräknade Verkehrsverbund Tirol som ett procentuellt påslag på […] % på alla de övriga kostnaderna per kostnadsslag (18). I detta belopp ingår kontorshyra och kontorsutrustning.

3.2.2   Kontroll av kostnader för olika kostnadskategorier

(49)

Vid kontrollen av kostnader för olika kostnadskategorier görs en sannolikhetsbedömning av de olika kostnadskategorierna. Verkehrsverbund Tirol fastslog följande kalkylkostnader:

Kostnadskategori

Belopp

Förarkostnader

[…] euro

Personalkostnader (exklusive förarkostnader)

[…] euro

Fordonskostnader (avskrivningar)

[…] euro

Drivmedelskostnader

[…] euro

Däckkostnader

[…] euro

Övriga kostnader (reparationer, underhåll etc.)

[…] euro

Administrationskostnader

[…] euro

Summa

[…] euro

(50)

Dessa kalkylkostnader förklaras också mer detaljerat.

3.2.2.1   Förarkostnader

(51)

Verkehrsverbund Tirol baserade beräkningen av förarkostnader på 28 förare. Enligt Österrike är detta en låg siffra för 25 bussar, om man tar hänsyn till semester, sjukfrånvaro etc. I Österrikes kollektivavtal för anställda i privaträttsliga bussföretag fastställs en årlig bruttolön på […] euro (utan tillägg och skatter), medan Verkehrsverbund Tirol bara räknade med […] euro. Personalkostnaderna uppgår således till […] euro.

3.2.2.2   Personalkostnader

(52)

När det gäller andra personalkostnader för administrations-, planerings- och garagepersonal räknade Verkehrsverbund Tirol med en årlig bruttolön på […] euro per anställd. Antalet anställda uppgavs vara 8. Övriga personalkostnader uppgår således till […] euro.

3.2.2.3   Fordonskostnader

(53)

Fordonskostnaderna baserades på samma antaganden som vid kontrollen av kostnader per kostnadsslag.

3.2.2.4   Drivmedelskostnader

(54)

Vid beräkningen av drivmedelskostnaderna utgick Verkehrsverbund Tirol från en drivmedelsförbrukning på 465 000 liter. Genomsnittspriset på drivmedel antogs vara […] euro per liter. De totala drivmedelskostnaderna uppgick således till […] euro (18).

3.2.2.5   Däckkostnader

(55)

För däckkostnader utgick Verkehrsverbund Tirol från ett inköpspris på […] euro för två par däck per år för 25 bussar. Det ger en kostnad på […] euro.

3.2.2.6   Övriga kostnader

(56)

Kostnaderna för fordon, underhåll, försäkringar, skatter etc. beräknas uppgå till cirka […] euro per år. Här ingår en försäkringskostnad per fordon på cirka […] euro per år och materialkostnader på […] euro per körd kilometer. Underhållskostnaderna för 25 bussar uppgår totalt till […] euro per år och garagehyran för 1 500 m2 till […] euro per år.

3.2.2.7   Administrationskostnader

(57)

Administrationskostnaderna kalkyleras till […] euro per månad, dvs. till […] euro per år.

3.2.3   Österrikes slutsatser om det tredje och fjärde Altmark-kriteriet

(58)

Österrike drar slutsatsen att Verkehrsverbund Tirol har gjort en bedömning av det pris som betalats till Postbus på grundval av adekvata, realistiska och försiktiga beräkningar av hur mycket det skulle ha kostat ett genomsnittligt bussföretag att genomföra ett liknande avtal. Österrike framhåller att det pris som betalats Postbus, dvs. 2 217 000 euro, ligger inom intervallet mellan de två kostnadskontrollerna, som resulterar i 2 224 965 euro respektive 2 205 619 euro.

(59)

Österrike anser därför att man kan utesluta en överkompensation till Postbus och att det pris som betalats Postbus motsvarar det pris som ett genomsnittligt välskött företag med lämpliga transportmedel skulle ha begärt för de aktuella transporttjänsterna.

3.3   Avtalets förenlighet med förordning (EEG) nr 1191/69

(60)

På grundval av skälen i punkt 3.3 ovan anser Österrike att avtalet om offentliga tjänster också helt överensstämmer med artikel 14 i förordning (EEG) nr 1191/69.

4.   RÄTTSLIG BEDÖMNING

(61)

För det första måste Österrikes ståndpunkt avvisas om att artikel 87.1 i EG-fördraget inte skulle vara tillämplig på ett avtal om trafiktjänster, baserat på allmän trafikplikt i den mening som avses i förordning (EEG) nr 1191/69.

(62)

Förordning (EEG) nr 1191/69 innebär bland annat att vissa stöd, som medlemsstaterna beviljar i form av ersättning för allmän trafikplikt, betraktas som förenliga med den gemensamma marknaden varigenom medlemsstaterna undantas från skyldigheten enligt artikel 88.3 i EG-fördraget att anmäla stöden till kommissionen innan de beviljas.

(63)

Bestämmelserna om statligt stöd i förordning (EEG) nr 1191/69 är endast tillämpliga på åtgärder som utgör statliga stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Förordning (EEG) nr 1191/69 handlar med andra ord om förenlighet.

(64)

Man måste därför först granska om betalningarna enligt avtalet mellan Postbus och Verkehrsverbund är statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Om så är fallet, måste man sedan granska om de är förenliga med den gemensamma marknaden.

4.1   Förekomst av stöd

(65)

I artikel 87.1 i fördraget föreskrivs följande: ”Om inte annat föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.”

(66)

Bussföretag som Postbus bedriver ekonomisk verksamhet, nämligen passagerartransporter mot betalning. De är följaktligen företag i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(67)

Postbus erhöll stöd av Verkehrsverbund Tirol som finansieras av delstaten Tyrolen och staten. Betalningarna handlade alltså om statliga medel.

(68)

Nästa fråga är om Postbus genom det avtal om offentliga tjänster som behandlas i detta beslut får en selektiv ekonomisk fördel. I sin dom i målet ”Altmark Trans (19) anger domstolen de kriterier som ska tillämpas vid bedömningen av om rimlig ersättning getts för en offentlig tjänst:

”Offentligt stöd som syftar till att möjliggöra linjetrafik inom ramen för stads-, förorts- och regional trafik omfattas emellertid inte av nämnda bestämmelse i de fall då detta stöd skall anses utgöra ersättning som motsvarar ett vederlag för tjänster som det mottagande företaget har tillhandahållit för att fullgöra allmän trafikplikt. […]”

Enligt domstolen är detta fallet, om följande fyra kriterier uppfylls:

”—

För det första skall det mottagande företaget faktiskt ha ålagts skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, och dessa skyldigheter skall vara klart definierade.

För det andra skall de kriterier på grundval av vilka ersättningen beräknas vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt.

För det tredje får ersättningen inte överstiga vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst på grundval av fullgörandet av dessa skyldigheter.

För det fjärde skall, när det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande, storleken av den nödvändiga ersättningen ha fastställts på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som är utrustat med transportmedel som är lämpliga för att fullgöra den allmänna trafikplikt som ålagts det skulle ha åsamkats vid fullgörandet av trafikplikten, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid skulle ha erhållits och till en rimlig vinst på grund av fullgörandet av trafikplikten.”

4.1.1   Företag som faktiskt svarar fullgör den klart definierade allmänna trafikplikten

(69)

I artikel 2.1 i förordning (EEG) nr 1191/69 anges följande definition av allmän trafikplikt: ”Med allmän trafikplikt avses skyldigheter som ett transportföretag inte alls skulle fullgöra eller inte fullgöra i samma utsträckning eller på samma sätt, om det tog hänsyn enbart till sina egna affärsintressen.”

(70)

Det avtal som ingåtts mellan Postbus och Verkehrsverbund Tirol innehåller specifika krav på tjänsteleverantören för att säkerställa ett balanserat transportnät, mot bakgrund av landsbygdskaraktären, den glesa befolkningen liksom de geografiska förhållandena i de trafikerade områdena. Dessa förhållanden stimulerar inte företagen att tillhandahålla dessa tjänster på rent affärsmässiga grunder. Företaget Postbus har en skyldighet att tillhandahålla dessa tjänster och de linjer som ska trafikeras regleras i punkt 2 i avtalet.

(71)

Enligt avtalet mellan Postbus och Verkehrsverbund Tirol ska Postbus således svara för offentliga trafiktjänster i distriktet Lienz. Det första Altmark-kriteriet är således uppfyllt.

4.1.2   Parametrar som ligger till grund för ersättningen ska ha fastställts i förväg på ett objektivt och öppet sätt

(72)

För det andra bör det granskas om ersättningen beräknats med parametrar som har fastställts i förväg på ett objektivt och öppet sätt.

(73)

I avtalet skiljs mellan betalning för Bestellleistungen respektive Bestandsleistungen. Som Österrike klargör i sitt svar på beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet, ska enligt avtalet ersättning per körd kilometer gälla för bägge typerna av transporttjänst. Kilometerpriset uppgår till 2,57 euro/km för Bestellleistungen och till 1,77 euro/km för Bestandsleistungen. Enda skillnaden mellan Bestandsleistungen och Bestellleistungen är att en av ersättningsparametrarna justeras så att priset 1,77 euro/km hålls oförändrat.

(74)

Det kan konstateras att i avtal om busstransporter baseras ersättningen enligt allmän praxis på ett pris per körd kilometer och på det totala antal kilometer som ska köras, framför allt när den myndighet som ansvarar för kollektivtrafiken står för riskerna när det gäller biljettintäkterna. Efter en förnyad granskning av avtalets innehåll mot bakgrund av Österrikes ytterligare förklaringar, konstaterar kommissionen att avtalet mellan Postbus och Verkehrsverbund Tirol är ett avtal av denna typ. Denna slutsats avviker från den preliminära analysen i punkterna 64–71 i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet.

(75)

Ersättningen baserades på ett pris per körd kilometer och det totala antal kilometer som ska köras, vilket uppfyller det andra Altmark-kriteriet eftersom priset per kilometer och det totala antal kilometer som ska köras fastställdes i förväg på ett objektivt och öppet sätt.

(76)

Det andra Altmark-kriteriet är således uppfyllt.

4.1.3   Ingen överkompensation

(77)

Det framgår av punkterna 96–102 i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet, att kommissionen kan godta den metod som Verkehrsverbund Tirol valt för att undvika överkompensation, dvs. de tre olika metoderna för att jämföra det pris som begärs av bussföretaget med de konstaterade branschgenomsnitten.

(78)

I föreliggande fall ansåg dock kommissionen att eftersom ingen upphandling gjorts och en direkt konkurrent till Postbus hävdade att Postbus överkompenserats, var det lämpligt att ge denna konkurrent och alla andra berörda tredje parter möjlighet att yttra sig om Österrikes metoder för kostnadskontroll. Först därefter kunde kommissionen med säkerhet fastslå att Postbus inte överkompenserats.

(79)

Det kan först konstateras att den klagande parten har meddelat att den frånträder sitt klagomål. Det kan sedan konstateras att ingen tredje part har invänt mot ståndpunkten att överkompensation inte förekommit.

(80)

Kommissionen anser också att Österrike har lämnat ytterligare uppgifter som visar att det pris som Verkehrsverbund Tirol betalar Postbus är rimligt och adekvat, mot bakgrund av de konstaterade branschgenomsnitten och den offentliga myndighetens erfarenheter. I avsnitten 3.3.1–3.3.3 ovan sammanfattas beräkningsmetoderna, liksom de på dessa grundade jämförelserna och resultaten. Metoden innebär att man systematiskt och i efterhand på tre olika sätt jämför ersättningen med branschkostnaderna, vilket generellt gör det möjligt att undvika överkompensation. Om en sådan jämförelse skulle visa att överkompensation föreligger, måste Österrike kräva återbetalning.

(81)

På grundval av detta drar kommissionen slutsatsen att Postbus inte överkompenserats för fullgörandet av det avtal om offentliga tjänster som det här beslutet avser samt att det tredje Altmark-kriteriet är uppfyllt.

4.1.4   Pris motsvarande kostnaderna för ett genomsnittligt och välskött företag med lämpliga transportmedel

(82)

Det måste också granskas, om det pris som Verkehrsverbund Tirol betalar Postbus motsvarar kostnaderna för ett genomsnittligt och välskött företag som förfogar över lämpliga transportmedel. För granskningen av om detta kriterium är uppfyllt, bör de tre komponenterna analyseras var för sig.

4.1.4.1   Kostnader för ett genomsnittligt företag

(83)

I detta avseende noterar kommissionen till att börja med att Österrike har baserat sina kontroller på standardparametrar i form av branschgenomsnitt. De kan därför anses återspegla medelvärdet i branschen i fråga.

(84)

Således motsvarar kostnaderna för Postbus kostnaderna för ett genomsnittligt österrikiskt företag.

4.1.4.2   Kostnaderna för ett välskött företag

(85)

Nästa fråga är om kostnaderna för Postbus också motsvarar kostnaderna för ett välskött företag. I busstransportbranschen, som sedan länge dominerats av monopol och avtal som tilldelas utan upphandling, är det inte säkert att alla företag på marknaden är välskötta.

(86)

Det kan här konstateras att Österrike inte har förklarat hur dessa parametrar avspeglar genomsnittet också för ett välskött företag. Exempelvis hade Österrike kunnat utgå från genomsnittskostnaderna för de företag i branschen som på senare år tilldelats flera avtal.

(87)

Det kan också konstateras att det råder en skillnad på 0,80 euro/km mellan priset för Bestellleistungen och priset för Bestandleistungen. Detta tyder på att Postbus har en viss marginal för att förbättra sin effektivitet när det gäller Bestellleistungen.

(88)

Slutsatsen blir att Österrike inte har visat att det pris som Verkehrsverbund Tirol betalar Postbus motsvarar kostnaderna för ett välskött företag. Det fjärde Altmark-kriteriet är alltså inte uppfyllt.

4.1.4.3   Slutsatser om uppfyllandet av Altmark-kriterierna

(89)

Eftersom de fyra kriterierna är kumulativa, innebär det faktum att ett av kriterierna inte uppfyllts att kommissionen automatiskt konstaterar att betalningarna i fråga bör betraktas som en selektiv ekonomisk fördel för företaget Postbus.

4.1.5   Snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln

(90)

Företaget Postbus är verksamt på busstransportmarknaden i hela Österrike och har en stor marknadsandel. Beviljandet av en ekonomisk fördel till detta företag kan således snedvrida konkurrensen.

(91)

I det här fallet skulle konkurrensen framför allt kunna snedvridas genom att offentlig finansiering beviljas det företag som innehar licensen för busstrafiken i det aktuella distriktet. Denna offentliga finansiering skulle därför kunna hindra andra företag från att få licenser för kollektivtrafiklinjer, eftersom den stärker de stödmottagande företagens ställning och ger dem mer attraktiva affärsvillkor då licenserna ska förnyas.

(92)

När det gäller åtgärdens möjliga påverkan på handeln mellan medlemsstaterna, kan det först konstateras att marknaden för lokala och regionala offentliga trafiktjänster är konkurrensutsatt i Österrike och andra medlemsstater, eftersom ett eller flera företag inte har något nationellt monopol på den marknaden.

(93)

Det bör i detta sammanhang påminnas om punkterna 77 ff i domen i målet Altmark Trans, där domstolen fastslog

”[…] att det inte alls kan uteslutas att ett offentligt stöd som beviljas ett företag som endast tillhandahåller lokala eller regionala trafiktjänster och som inte tillhandahåller några trafiktjänster utanför sin ursprungsstat ändå kan påverka handeln mellan medlemsstaterna.

När en medlemsstat beviljar offentligt stöd till ett företag, kan nämligen detta företags tillhandahållande av trafiktjänster komma att upprätthållas eller ökas, med följden att möjligheterna för företag som är etablerade i andra medlemsstater att tillhandahålla sina trafiktjänster på marknaden i denna stat minskas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 1988 i mål 102/87, Frankrike mot kommissionen, REG 1988, s. 4067, punkt 19, av den 21 mars 1991 i mål C-305/89, Italien mot kommissionen, REG 1991, s. I-1603, punkt 26, samt domen i målet Spanien mot kommissionen, punkt 40).

(…)

Det andra villkoret för tillämpning av artikel 92.1 i fördraget, enligt vilket stödet skall kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna, är således inte beroende av om de tillhandahållna trafiktjänsterna är av lokal eller regional art eller är beroende av det aktuella trafikområdets betydelse.”

(94)

Det kan därför inte uteslutas att den här åtgärden innebär att företag som är etablerade i andra medlemsstater får sämre möjligheter att tillhandahålla transporttjänster på den österrikiska marknaden.

(95)

Således kan den offentliga finansiering som Verkehrsverbund Tirol beviljat Postbus hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.

4.1.6   Slutsats

(96)

Eftersom det fjärde Altmark-kriteriet inte är uppfyllt, men däremot alla andra villkor i artikel 87.1 i EG-fördraget, kan det konstateras att betalningarna i fråga utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

(97)

Man måste därför undersöka om stödet kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden.

4.2   Stödets förenlighet

(98)

I artikel 73 i EG-fördraget fastställs följande när det gäller marktransporter: ”Stöd är förenligt med detta fördrag, om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller om det innebär ersättning för allmän trafikplikt.”

4.2.1   Altmark-domen om tillämpligheten av artikel 73

(99)

Enligt domstolen gäller följande: ”I artikel 77 i fördraget [nuvarande artikel 73], föreskrivs att stöd som tillgodoser behovet av samordning av transporter eller som innebär ersättning för allmän trafikplikt är förenliga med fördraget. […] Som en följd av antagandet av förordning nr 1107/70 om stöd till transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar har medlemsstaterna inte längre rätt att göra gällande artikel 77 i fördraget […], i vilken föreskrivs att stöd som tillgodoser behovet av samordning av transporter eller som innebär ersättning för vissa tjänster inom ramen för allmän trafikplikt är förenliga med fördraget, förutom i de fall som anges i den sekundära gemenskapsrätten. I den mån som förordning nr 1191/69 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar inte är tillämplig och det stöd som är i fråga omfattas av artikel 92.1 i fördraget [nuvarande artikel 87.1], följer således de villkor enligt vilka medlemsstaternas myndigheter kan bevilja stöd enligt artikel 77 i fördraget uttömmande av förordning nr 1107/70.” (20)

(100)

Därmed uppstår frågan om förordning (EEG) nr 1191/69 eller förordning (EEG) nr 1107/70 innehåller bestämmelser om statliga stöds förenlighet som är tillämpliga i detta fall.

4.2.2   Förenlighet på grundval av förordning (EEG) nr 1191/69

4.2.2.1   Tillämpningsområde för förordning (EEG) nr 1191/69

(101)

Tillämpningsområdet för förordning (EEG) nr 1191/69 fastställs på följande sätt i artikel 1.1 och 1.2 i förordningen:

”1.   Denna förordning skall tillämpas på transportföretag som utför transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar. Medlemsstaterna får från denna förordnings tillämpningsområde undanta företag vilkas verksamhet är begränsad uteslutande till stads-, förorts- eller regional trafik.

2.   I denna förordning avses med

—   stads- och förortstrafik: sådana transporttjänster som tillgodoser behoven i en stadskärna eller en storstadsregion och behovet av transporter däremellan och de omgivande områdena,

—   regional trafik: sådana transporttjänster som utförs för att tillgodose transportbehoven i en region.”

(102)

Österrike har använt sig av möjligheten att utesluta vissa företag från förordningens tillämpningsområde: Enligt artikel 2 i Privatbahnunterstützungsgesetz 1998 (21) undantas företag som endast bedriver stads- och förortstrafik från tillämpningen av förordningen.

(103)

I detta fall handlar tjänsterna dock om regional trafik. Förordning (EEG) nr 1191/69 är därför tillämplig.

4.2.2.2   Ordning som valts av Österrike

(104)

I artikel 1.3–1.5 i förordning (EEG) nr 1191/69 beskrivs de två olika ordningarna, dvs. ordningen för allmän trafikplikt respektive ordningen med avtal. Medlemsstaterna kan välja mellan dessa ordningar när det gäller att organisera och finansiera kollektivtrafik:

”3.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall upphäva de med begreppet offentlig tjänst förbundna förpliktelser som definieras i denna förordning och som avser transporter med järnväg, väg eller inre vattenvägar.

4.   För att säkerställa en tillräcklig tillgång till transporttjänster, särskilt med beaktande av sociala och miljömässiga faktorer samt fysisk planering eller för att erbjuda specialtaxor för vissa grupper av passagerare, får medlemsstaternas behöriga myndigheter ingå avtal med ett transportföretag om trafiktjänster på grund av allmän trafikplikt. Villkor och närmare bestämmelser för sådana avtal anges i avsnitt V.

5.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter får dock bibehålla eller besluta om sådan allmän trafikplikt som avses i artikel 2 i fråga om stads-, förorts- och regionala persontransporter. Villkor och närmare bestämmelser, däribland om kompensationsformerna anges i avsnitt II, III och IV. Om ett transportföretag inte bara bedriver trafikverksamhet som omfattas av allmän trafikplikt, utan också är engagerat i annan verksamhet, skall sådan trafikverksamhet som regleras av allmän trafikplikt drivas som ett separat affärsområde där åtminstone följande villkor är uppfyllda:

a)

Bokföringen för driften av var och en av dessa verksamheter skall föras särskilt, och andelen tillgångar som tillkommer vardera verksamheten skall behandlas i enlighet med gällande regler för redovisning.

b)

Kostnaderna skall balanseras mot rörelseintäkter och betalningar från myndigheter, utan någon möjlighet att överföra medel från något annat av företagets affärsområden.”

(105)

Österrike har valt en ordning med avtal (paragraf 19 i ÖPNRV-G). De bestämmelser som är tillämpliga på de aktuella åtgärderna är därför bestämmelserna i avsnitt V i förordning (EEG) nr 1191/69.

4.2.2.3   Tillämpning av avsnitt V i förordning (EEG) nr 1191/69

(106)

Avsnitt V i förordning (EEG) nr 1191/69 består bara av artikel 14, som har följande lydelse:

”1.   Med avtal om trafiktjänster på grund av allmän trafikplikt avses ett avtal som slutits mellan en medlemsstats behöriga myndigheter och ett transportföretag för att tillhandahålla allmänheten tillräckliga transporttjänster.

Ett avtal om trafiktjänster på grund av allmän trafikplikt kan särskilt omfatta

transporttjänster som uppfyller fastställda normer i fråga om kontinuitet, regelbundenhet, kapacitet och kvalitet,

kompletterande transporttjänster,

transporttjänster mot särskilda taxor eller på särskilda villkor, framför allt för vissa passagerargrupper eller på vissa färdsträckor,

tjänsternas anpassning till faktiska behov.

2.   Ett avtal om trafiktjänster på grund av allmän trafikplikt skall bl.a. omfatta följande punkter:

a)

Detaljupplysningar om den transporttjänst som skall tillhandahållas, särskilt normerna i fråga om kontinuitet, regelbundenhet, kapacitet och kvalitet.

b)

Priset på de tjänster som omfattas av avtalet, vilket pris antingen skall utgöra ett tillägg till biljettintäkterna eller inkludera dessa intäkter, samt närmare bestämmelser om de finansiella förhållandena mellan de två parterna.

c)

Regler om tillägg och ändringar i avtalet, särskilt för att ta hänsyn till oförutsebara förändringar.

d)

Avtalets giltighetstid.

e)

Påföljder vid avtalsbrott.

3.   Sådana tillgångar som utnyttjas vid tillhandahållandet av de transporttjänster som är föremål för ett avtal om trafiktjänster på grund av allmän trafikplikt kan antingen höra till företaget eller vara ställda till dess förfogande.

4.   Ett företag, som avser att upphöra med eller genomföra väsentliga förändringar i en transporttjänst som det tillhandahåller allmänheten kontinuerligt och regelbundet och som inte omfattas av avtalssystemet eller den allmänna trafikplikten, skall underrätta medlemsstatens behöriga myndigheter om detta senast tre månader i förväg. Denna bestämmelse skall inte inverka på giltigheten av andra nationella förfaringssätt som avser rätten att upphöra med eller ändra transporttjänster.

5.   Efter att ha mottagit den i punkt 4 angivna underrättelsen kan de behöriga myndigheterna ålägga företaget att upprätthålla den ifrågavarande transporttjänsten i högst ytterligare ett år räknat från tidpunkten för uppsägningen, varvid de skall meddela företaget detta minst en månad före uppsägningstidens utgång. Myndigheterna får även ta initiativ till förhandlingar om inrättande eller ändring av en sådan transporttjänst.

6.   De kostnader som uppkommer för transportföretagen till följd av förpliktelserna enligt punkt 5, skall företagen kompenseras för enligt de i avsnitt II, III och IV fastställda gemensamma metoderna.”

(107)

Avtalet mellan Postbus och Verkehrsverbund Tirol är ett avtal som ingåtts mellan en behörig myndighet i en medlemsstat och ett transportföretag för att tillhandahålla allmänheten tillräckliga transporttjänster.

(108)

Avtalet omfattar bland annat följande: Transporttjänster som uppfyller fastställda normer i fråga om kontinuitet, regelbundenhet, kapacitet och kvalitet. Vidare transporttjänster mot särskilda taxor eller på särskilda villkor, framför allt för vissa passagerargrupper. Slutligen tjänsternas anpassning till faktiska behov.

(109)

Avtalet kan därför betraktas som ett avtal om trafiktjänster på grundval av allmän trafikplikt, i den mening som avses i artikel 14 i förordning (EEG) nr 1191/69.

(110)

Det kan konstateras att både det avsedda syftet (”tillhandahålla allmänheten tillräckliga transporttjänster”) och innehållet i avtalen (”fastställda normer i fråga om kontinuitet, regelbundenhet, kapacitet och kvalitet”, fastställande av taxor och trafikvillkor för ”vissa passagerargrupper eller på vissa färdsträckor”, ”tjänsternas anpassning till faktiska behov” etc.) inte skiljer sig från vad som kan omfattas av allmän trafikplikt som staten eller dess offentliga organ beslutat om. Å andra sidan har det redan förklarats ovan att ersättningen för sådana tjänster utgör ett stöd till tjänsteleverantören.

(111)

Det kan här först konstateras att lagstiftarens mål vid antagandet av förordning (EEG) nr 1191/69 var att definiera på vilka villkor stöd som innebär ersättning för allmän trafikplikt enligt artikel 73 i EG-fördraget är förenligt med den gemensamma marknaden. Både tillämpningen av artikel 73 i fördraget och tillämpningen av förordning (EEG) nr 1191/69 förutsätter dock att det förekommer statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget. Om avtalets innehåll omfattas av begreppet ”allmän trafikplikt” i artikel 73, bör instrumentets form, dvs. ett avtal och inte påbjudna skyldigheter, inte i sig hindra att det stöd som eventuellt ingår i priset kan vara förenligt med den gemensamma marknaden. Den faktor som avgör om en tjänst avser allmän trafikplikt eller inte (oavsett om staten påbjudit tjänsten eller parterna kommit överens om den i ett avtal) är tjänstens innehåll och inte vilken form den tagit sig (22). Slutsatsen blir att det inte finns något rättsligt hinder för kommissionen att fastställa att ett stöd som ingår i priset på tjänster enligt ett avtal om offentliga tjänster är förenligt med den gemensamma marknaden. Påpekas bör att denna ståndpunkt också valdes av lagstiftarna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg (23). Enligt artikel 12 i förordningen träder den dock inte i kraft förrän den 3 december 2009. Den är således inte tillämplig på det avtal som behandlas här, som ingicks innan förordningen träder i kraft.

(112)

Då det i förordning (EEG) nr 1191/69 inte finns några närmare villkor för förenligheten, anser kommissionen att de allmänna principer som följer av fördraget, rättspraxis och kommissionens beslutspraxis på andra områden är tillämpliga vid bedömningen om sådana stöd är förenliga.

(113)

Kommissionen har gjort en allmän sammanfattning av dessa principer i del 2.4 i gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (24). När det gäller förenligheten hos sådant stöd som ingår i det pris ett offentligt organ betalar en tillhandahållare av en allmännyttig tjänst, fastställs följande i punkt 14 i rambestämmelserna:

”Ersättningen får inte vara större än vad som är nödvändigt för att täcka de kostnader som orsakats av fullgörandet av skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av offentliga tjänster, med hänsyn till intäkterna i samband med detta och till en rimlig vinst för att fullgöra dessa skyldigheter. Ersättningsbeloppet omfattar alla fördelar som har beviljats av staten eller genom statliga medel i någon form.”

(114)

Om betalningarna från Verkehrsverbund Tirol till Postbus uppfyller dessa villkor, bör de således förklaras förenliga med den gemensamma marknaden.

(115)

Villkoren motsvarar precis det tredje Altmark-kriteriet, som enligt ovan är uppfyllt i detta fall.

(116)

Slutsatsen blir att det statliga stöd som Verkehrsverbund Tirol beviljat Postbus enligt avtalet om offentliga tjänster är förenligt med den gemensamma marknaden, på grundval av artikel 14 i förordning (EEG) nr 1191/69.

4.3   Inget undantag från anmälningsplikten

(117)

Österrike menar att det följer av artikel 17.2 i förordning (EEG) nr 1191/69 att avtalet mellan Verkehrsverbund Tirol och Postbus är undantaget från anmälningsplikten enligt artikel 88.3 i EG-fördraget.

(118)

I artikel 17.2 i förordning (EEG) nr 1191/69 föreskrivs följande: ”Förhandsinformation enligt artikel 93.3 i fördraget behöver inte ske när ersättning utbetalas enligt denna förordning.”

(119)

Det bör därför klargöras om betalningarna från Verkehrsverbund Tirol till Postbus enligt avtalet om offentliga tjänster utgör en ersättning i den mening som avses i artikel 17.2 i förordning (EEG) nr 1191/69.

I ovannämnda dom i målet Danske Busvognmænd fastställde förstainstansrätten att ”de avtalsrelationer som upprättas efter ett anbudsförfarande mellan transportföretaget och den behöriga myndigheten [innefattar], i enlighet med artikel 14.1 och 14.2 i förordning nr 1191/69, ett särskilt finansiellt system som inte lämnar något utrymme för ersättningar enligt de metoder som fastslagits i avsnitten II, III och IV i denna förordning.” (25)

(120)

Av denna dom följer att begreppet ”ersättning för en offentlig tjänst” i den mening som avses i artikel 17.2 i förordning (EEG) nr 1191/69 ska tolkas mycket strikt. Sådan ersättning omfattar inte ersättning för allmän trafikplikt som ensidigt åläggs ett företag enligt artikel 2 i förordningen, då ersättningen beräknas enligt metoden i artiklarna 10–13 i förordningen och inte måste anmälas till kommissionen enligt det förfarande som avses i artikel 88.3 i EG-fördraget.

(121)

Ersättning i den mening som avses i artikel 17.2 i förordning (EEG) nr 1191/69 är däremot inte betalningar enligt ett avtal om transporttjänster på grundval av allmän trafikplikt i den mening som avses i artikel 14 i förordningen.

(122)

Från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i EG-fördraget undantas därför inte betalningar enligt ett avtal om transporttjänster på grundval av allmän trafikplikt i den mening som avses i artikel 14 i förordning (EEG) nr 1191/69, exempelvis i avtalet mellan Verkehrsverbund Tirol och Postbus. Kommissionen måste därför avgöra om de är förenliga med den gemensamma marknaden.

5.   SLUTSATS

(123)

Kommissionen konstaterar att Österrike olagligen och i strid mot artikel 88.3 i EG-fördraget har genomfört det avtal om offentliga tjänster mellan Verkehrsverbund Tirol och Postbus som behandlas i det här beslutet. Det statliga stöd som fastställs i avtalet förklaras dock vara förenligt med den gemensamma marknaden på grundval av artikel 73 i EG-fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det statliga stöd som Österrike betalat Postbus enligt det avtal som den 12 juli 2002 ingicks med Verkehrsverbund Tirol är förenligt med den gemensamma marknaden, förutsatt att artikel 2 följs.

Artikel 2

Österrike ska varje år jämföra ersättningen med branschens konstaterade genomsnittskostnader, med hjälp av de metoder som beskrivs i avsnitt 3.3 i detta beslut, och kräva att eventuell överkompensation betalas tillbaka.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Republiken Österrike.

Utfärdat i Bryssel den 26 november 2008.

På kommissionens vägnar

Antonio TAJANI

Vice ordförande


(1)  EUT C 162, 14.7.2007, s. 19.

(2)  Registrerad med referensnummer TREN(2002) A/ 63803.

(3)  Registrerad med referensnummer TREN(2002) A/ 68846.

(4)  Registrerad med referensnummer TREN(2005) D/ 113701.

(5)  Registrerad med referensnummer TREN(2006) A/ 15295.

(6)  Registrerad med referensnummer K(2007) 2209 slutlig.

(7)  Se fotnot 1.

(8)  Registrerad med referensnummer TREN(2007) A/ 38864.

(9)  Registrerad med referensnummer TREN(2007) A/ 39395.

(10)  Dessa kriterier har fastställts av EG-domstolen i dom av den 24 juli 2003 i mål C-280/00, Altmark, REG 2003, s. I-7747, för bedömning av om ersättning för allmän trafikplikt utgör statligt stöd.

(11)  EGT L 156, 28.6.1969, s. 1.

(12)  527 000 euro / 204 807 km = 2,57 euro/km.

(13)  Se punkterna 98 och 99 i beslutet att inleda förfarandet, när det gäller Österrikes förklaringar under den första bedömningen.

(14)  Affärshemlighet.

(15)  Siffran 21 km erhålls genom att man dividerar det totala antalet kilometer med antalet körtimmar: 1 157 568 km / 54 290 timmar = 21,32 km/timme.

(16)  54 290 timmar × […] euro/timme = […] euro.

(17)  […] euro.

(18)  […] euro (styckekostnad) × […] % = […] euro.

(19)  Domstolens dom i målet ”Altmark Trans”.

(20)  Domstolens dom i målet Altmark Trans, punkterna 101, 106 och 107. Rådets förordning (EEG) nr 1107/70 (EGT L 130, 15.6.1970, s. 1).

(21)  Bundesgesetzblatt I 1994/519.

(22)  Se här domstolens dom i målet Altmark Trans, som gäller ett tyskt avtal om offentliga tjänster. Detta hindrade inte domstolen från att på grundval av innehållet, och inte instrumentets form, analysera om det var fråga om statligt stöd eller ej. Se även artikel 4 i kommissionens beslut 2005/842/EG av den 28 november 2005 om tillämpningen av artikel 86.2 i EG-fördraget på statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 312, 29.11.2005, s. 67), där man också bortser från instrumentets form.

(23)  EUT L 315, 3.12.2007, s. 1.

(24)  EUT C 297, 29.11.2005, s. 4.

(25)  Förstainstansrättens dom av den 16 mars 2004 i mål T-157/01, Danske Busvognmænd, REG 2004, s. II-917, punkterna 77–79.


20.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/39


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 20 oktober 2009

om slutandet av ett administrativt avtal mellan Europeiska kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS om säkerhet för och utbyte av sekretessbelagda uppgifter

(2009/846/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008 av den 9 juli 2008 om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo) (1), särskilt artikel 13, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med bestämmelserna i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 683/2008 ska den offentliga styrningen av programmen bygga på principen om en strikt fördelning av ansvar mellan gemenskapen företrädd av kommissionen, Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS som inrättats genom rådets förordning (EG) nr 1321/2004 av den 12 juli 2004 (2), och ESA, varvid kommissionen har hand om programförvaltningen.

(2)

I artikel 13 i förordning (EG) nr 683/2008 avseende förvaltningen av säkerhetsaspekterna kring de europeiska satellitnavigeringsprogrammen föreskrivs bland annat att kommissionen ska förvalta alla säkerhetsrelaterade aspekter av de båda system som programmet ska ge upphov till.

(3)

I artikel 16 i samma förordning föreskrivs bland annat att det i fråga om programmens säkerhet och i enlighet med kommissionens riktlinjer är Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS som ansvarar för godkännandet av säkerheten och driften av säkerhetscentrumet för Galileo.

(4)

Dessa arbetsuppgifter, som är tilldelade dels kommissionen, dels Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS genom ovan nämnda bestämmelser inom ramen för programmen Galileo och Egnos, förutsätter utbyte av sekretessbelagda uppgifter mellan de båda organen. De förutsätter också utbyte av sekretessbelagda uppgifter (med kommissionen som mellanhand) mellan Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS å ena sidan, och ESA, rådet och medlemsstaterna å den andra.

(5)

Genom sitt beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (3) har kommissionen ändrat sina interna stadgar och lagt till bestämmelser om grundprinciperna och de minimikrav i fråga om säkerhet som måste respekteras, bland annat när det gäller Europeiska unionens sekretessbelagda uppgifter.

(6)

I artikel 20 i förordning (EG) nr 1321/2004 föreskrivs att Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS ska tillämpa de säkerhetsprinciper som ingår i beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom. Detta ska bl.a. omfatta bestämmelser om utbyte, hantering och lagring av sekretessbelagda uppgifter.

(7)

I dag finns det inga ramar som möjliggör utbyte av sekretessbelagda uppgifter mellan kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS, och inte heller mellan Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS å ena sidan, och ESA, rådet och medlemsstaterna å den andra, med kommissionen som mellanhand.

(8)

Det är därför nödvändigt att sluta ett avtal mellan Europeiska kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS om säkerhet och utbyte av sekretessbelagda uppgifter. Ett sådant avtal har förhandlats fram mellan kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS, och detta bör därför godkännas och undertecknas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Härmed godtas avtalet mellan Europeiska kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS om säkerhet för och utbyte av sekretessbelagda uppgifter.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Generaldirektören för Europeiska kommissionens generaldirektorat för energi och transport bemyndigas att underteckna avtalet på kommissionens vägnar.

Artikel 3

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 20 oktober 2009.

På kommissionens vägnar

Antonio TAJANI

Vice ordförande


(1)  EUT L 196, 24.7.2008, s. 1.

(2)  EUT L 246, 20.7.2004, s. 1.

(3)  EGT L 317, 3.12.2001, s. 1.


BILAGA

Avtal mellan Europeiska kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS om säkerhet för och utbyte av sekretessbelagda uppgifter

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

nedan kallad kommissionen, företrädd av generaldirektören för generaldirektoratet för energi och transport,

å ena sidan, och

EUROPEISKA TILLSYNSMYNDIGHETEN FÖR GNSS,

nedan kallad tillsynsmyndigheten, företrädd av sin verkställande direktör,

å andra sidan,

nedan kallade parterna respektive parten,

SOM BEAKTAR fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

SOM BEAKTAR Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008 av den 9 juli 2008 om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo),

SOM BEAKTAR rådets förordning (EG) nr 1321/2004 av den 12 juli 2004 om inrättandet av strukturer för förvaltningen av de europeiska programmen för satellitbaserad radionavigering,

SOM BEAKTAR kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom av den 29 november 2001 om ändring av de interna stadgarna,

SOM TAR HÄNSYN TILL att det inom ramen för de europeiska programmen för satellitbaserad radionavigering Egnos och Galileo finns ett ständigt behov av utbyte av sekretessbelagda uppgifter mellan parterna,

SOM KONSTATERAR att samråd och optimalt och effektivt samarbete kan kräva tillgång till parternas sekretessbelagda uppgifter och utbyte av sådan information mellan parterna,

SOM ÄR MEDVETNA OM att sådan tillgång till och sådant utbyte av sekretessbelagda uppgifter kräver lämpliga säkerhetsåtgärder,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

I detta avtal avses med

a)   sekretessbelagda uppgifter: alla uppgifter (det vill säga kunskap som kan överföras i någon form) eller material, inbegripet dokument, som av endera parten bestäms kräva skydd mot obehörigt röjande och som har försetts med en säkerhetsklassificering,

b)   den tillhandahållande parten: den part som röjer eller lämnar ut de sekretessbelagda uppgifterna till den andra parten (den mottagande parten),

c)   den mottagande parten: den part som tar emot sekretessbelagda uppgifter från den andra parten (den tillhandahållande parten),

d)   säkerhetsbestämmelser: beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom så som det är tillämpligt på de enskilda parterna, och de enskilda parternas interna förfaranden och stadgar.

Artikel 2

Detta avtal avser sekretessbelagda uppgifter som en part delger en annan, eller som utbyts mellan parterna i enlighet med parternas respektive säkerhetsbestämmelser inom ramen för de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Galileo och Egnos).

Artikel 3

Parterna förbinder sig att

a)

skydda och bevara sekretessbelagda uppgifter som omfattas av detta avtal och som tillhandahållits av en part eller som har utbytts mellan parterna,

b)

se till att sekretessbelagda uppgifter som tillhandahållits eller utbytts enligt detta avtal behåller den säkerhetsklassificering som den tillhandahållande parten fastställt; den mottagande parten ska skydda och bevara sådana sekretessbelagda uppgifter i enlighet med bestämmelserna i sina egna säkerhetsföreskrifter för sekretessbelagda uppgifter med motsvarande säkerhetsklassificering, i enlighet med de säkerhetsarrangemang som ska fastställas enligt artikel 9,

c)

inte använda sekretessbelagda uppgifter som omfattas av detta avtal för andra ändamål än dem som har fastställts av den part som tillhandahållit dem,

d)

inte utan förhandsgodkännande från den part från vilken uppgifterna kommer röja de sekretessbelagda uppgifter som omfattas av detta avtal för tredjeparter, med undantag för sådana som avses i artikel 4.4 och 4.5,

e)

inte ge enskilda personer tillgång till sådana sekretessbelagda uppgifter om de inte har behov av att känna till dem, och, vid behov, har genomgått säkerhetsprövning på erforderlig nivå.

Artikel 4

1.   Sekretessbelagda uppgifter får, i enlighet med principen om upphovsmannens kontroll, röjas eller lämnas ut av den tillhandahållande parten till den mottagande parten.

2.   Utlämnande eller röjande av sekretessbelagda uppgifter till andra tredjeparter än dem som nämns i punkterna 4–5 ska kräva ett beslut av den mottagande parten efter att den har erhållit skriftligt samtycke från den tillhandahållande parten, i enlighet med principen om upphovsmannens kontroll, enligt vad som fastställs i den mottagande partens säkerhetsföreskrifter.

3.   Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska inget generiskt utlämnande till tredjepart utom sådant som avses i punkterna 4–5 tillåtas om förfaranden inte har fastställs och avtalats mellan parterna om vissa kategorier av uppgifter av betydelse för deras operativa behov.

4.   Generiskt utlämnande av sekretessbelagda uppgifter som innehas av tillsynsmyndigheten ska tillåtas från kommissionen till Europeiska rymdorganisationen, rådet och medlemsstaterna.

5.   Kommissionen ska eftersträva att sluta avtal och överenskommelser med Europeiska rymdorganisationen, rådet respektive medlemsstaterna för att möjliggöra automatisk överföring av sekretessbelagda uppgifter från Europeiska rymdorganisationen, rådet och medlemsstaterna till tillsynsmyndigheten.

Artikel 5

1.   Varje part ska ha en säkerhetsorganisation och säkerhetsprogram grundade på de grundläggande principer och miniminormer för säkerhet som fastställs i deras respektive säkerhetsbestämmelser och som avspeglas i de arrangemang som ska utformas enligt artikel 9, så att en likvärdig skyddsnivå tillämpas för sekretessbelagda uppgifter som omfattas av detta avtal.

2.   Parterna ska lämna ömsesidigt bistånd när det gäller säkerheten för sekretessbelagda uppgifter som omfattas av detta avtal och frågor av gemensamt säkerhetsintresse. De myndigheter som anges i artikel 9 ska samråda med varandra och göra ömsesidiga inspektioner för att bedöma effektiviteten i de säkerhetsarrangemang inom respektive ansvarsområden som ska utformas enligt den artikeln.

3.   Innan parterna tillhandahåller eller utbyter sekretessbelagda uppgifter som omfattas av detta avtal mellan parterna ska de ansvariga säkerhetsmyndigheter som anges i artikel 9 vara överens om att den mottagande parten är i stånd att skydda och bevara de uppgifter som omfattas av detta avtal på ett sätt som är förenligt med de arrangemang som ska utformas enligt den artikeln.

Artikel 6

Parterna ska se till att alla personer som vid utförandet av sina officiella uppgifter behöver få tillgång till eller som på grund av sina uppgifter och sin ställning kan medges tillgång till, sekretessbelagda uppgifter som har tillhandahållits eller utbytts enligt detta avtal har genomgått vederbörlig säkerhetsprövning, då detta krävs, innan de beviljas tillgång till dessa sekretessbelagda uppgifter.

Förfarandena för säkerhetsprövning ska utformas så att det går att avgöra huruvida en person, med beaktande av hans eller hennes lojalitet och pålitlighet, får ges tillgång till sekretessbelagda uppgifter.

Artikel 7

1.   Enligt detta avtal ska

a)

all korrespondens riktad till kommissionen skickas till det centrala registret för handlingar på kommissionens generalsekretariat, med följande adress:

Europeiska kommissionen

Generalsekretariatet

1049 Bryssel

BELGIEN

b)

all korrespondens riktad till tillsynsmyndigheten skickas till följande adress:

GSA

Local Security Officer

Rue de la Loi/Wetstraat 56

1049 Bryssel

BELGIEN

2.   Genom undantag från punkt 1 får av operativa skäl sådan korrespondens från den ena parten som är tillgänglig endast för vissa behöriga tjänstemän, organ eller avdelningar hos denna part, sändas till och endast vara tillgänglig för vissa behöriga tjänstemän, organ eller avdelningar hos den andra parten, vilka på grund av behörighet och i enlighet med principen om behovsenlig behörighet är särskilt angivna som mottagare. I sådana fall gäller följande:

a)

All korrespondens riktad till kommissionen lämnas direkt av tillsynsmyndigheten till det lokala registret för handlingar som betjänar kommissionens tjänstemän, organ eller avdelningar, eller lämnas via [generalsekretariatets centrala register för handlingar] på kommissionen om de tjänstemän, organ eller avdelningar som korrespondensen är avsedd för inte förfogar över lokala kontor.

b)

När det gäller tillsynsmyndigheten ska denna korrespondens översändas genom tillsynsmyndighetens säkerhetsbyrå.

Artikel 8

Tillsynsmyndighetens verkställande direktör och direktören för kommissionens säkerhetsdirektorat ska övervaka tillämpningen av detta avtal.

Artikel 9

1.   För tillämpningen av detta avtal ska säkerhetsarrangemang utformas mellan de myndigheter som anges i punkterna 2 och 3 i denna artikel i syfte att fastställa normer för ömsesidigt säkerhetsskydd och bevarande av de sekretessbelagda uppgifter som har tillhandahållits eller utbytts mellan parterna i enlighet med detta avtal.

2.   Tillsynsmyndighetens säkerhetsavdelning, under ledning av tillsynsmyndighetens verkställande direktör, ska utarbeta säkerhetsarrangemangen för skydd och bevarande av sekretessbelagda uppgifter som tillhandahålls eller utbyts med tillsynsmyndigheten enligt detta avtal.

3.   Kommissionens säkerhetsdirektorat, som agerar för den kommissionsledamot som är ansvarig för säkerhetsfrågor, ska under dennes ledning utarbeta säkerhetsarrangemangen för skydd och bevarande av sekretessbelagda uppgifter som tillhandahålls eller utbyts enligt detta avtal inom kommissionen och dess lokaler.

4.   För tillsynsmyndighetens del ska de säkerhetsarrangemang som anges i punkt 1 godkännas av dess styrelse.

Artikel 10

De myndigheter som anges i artikel 9 ska fastställa förfaranden som ska följas i fall av bevisad eller misstänkt läcka av sekretessbelagda uppgifter som omfattas av detta avtal, inbegripet förfarande för underrättelse till den andra parten om omständigheterna och vidtagna åtgärder.

Artikel 11

Var och en av parterna ska bära sina egna kostnader för tillämpningen av detta avtal.

Artikel 12

Alla meningsskiljaktigheter mellan kommissionen och tillsynsmyndigheten som härrör från tolkningen eller tillämpningen av detta avtal ska hanteras genom förhandlingar mellan parterna.

Artikel 13

1.   Detta avtal träder i kraft den första dagen i den första månaden efter det att parterna till varandra har anmält att de interna förfaranden som är nödvändiga för ikraftträdandet har slutförts.

2.   Var och en av parterna ska underrätta den andra parten om eventuella ändringar i sina regler och föreskrifter som kan tänkas påverka det skydd av sekretessbelagda uppgifter som avses i detta avtal.

3.   Detta avtal kan ses över för eventuella ändringar på någon av parternas begäran.

4.   Varje ändring av detta avtal ska ske endast skriftligen och i samförstånd mellan parterna. Ändringen träder i kraft efter ömsesidig underrättelse enligt punkt 1.

5.   Detta avtal ingås på obestämd tid. Det kan när som helst sägas upp av en av parterna genom en skriftlig anmälan om uppsägning som lämnas till den andra parten. Denna uppsägning får verkan sex månader efter det att den andra parten har mottagit anmälan, men den ska inte påverka skyldigheter som redan uppkommit enligt bestämmelserna i detta avtal. Särskilt ska alla sekretessbelagda uppgifter som har tillhandahållits eller utbytts enligt detta avtal fortsätta att vara skyddade i enlighet med avtalets bestämmelser fram till dess att den mottagande parten lämnar tillbaka dem till den part från vilka de kommer, på begäran av den parten.

6.   Detta avtal är upprättat i två exemplar på engelska.

Till bevis härpå har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.

Utfärdat i Bryssel den 11 november 2009.

På kommissionens vägnar

Matthias RUETE

Generaldirektör

På Europeiska tillsynsmyndighetens för GNSS vägnar

Pedro PEDREIRA

Verkställande direktör


III Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

20.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/45


KOLLEGIETS BESLUT 2009–8

att anta budgetförordningen för Eurojust

EUROJUSTKOLLEGIET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av rådets beslut av den 28 februari 2002 om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet (2002/187/RIF) (1), ändrat genom rådets beslut (2003/659/RIF) (2), särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 (3) av den 23 december 2002 om rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, ändrat genom kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 652/2008 (4), och

av följande skäl:

(1)

Till följd av ändringarna i av rambudgetförordningen genom förordning (EC, Euratom) nr 652/2008 är det nödvändigt att anpassa Eurojusts budgetförordning att överensstämma med villkoren i den ändrade rambudgetförordningen.

(2)

Eurojust är en juridisk person och ansvarar helt för att upprätta och genomföra sin egen budget.

(3)

Reglerna för att upprätta och genomföra Eurojusts budget samt reglerna för utformningen och revisionen av redovisningen behöver klargöras.

(4)

Eurojustkollegiets, utanordnarens, räkenskapsförarens, förskottsförvaltarens och internrevisorns respektive befogenheter och ansvar behöver också klargöras.

(5)

Effektiva kontrollsystem måste upprättas för att skydda Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen.

(6)

Eftersom Eurojust finansieras genom ett årligt bidrag ur gemenskapsbudgeten, bör tidsplanen för upprättandet av budgeten, redovisningen och beviljandet av ansvarsfrihet anpassas till motsvarande bestämmelser i den allmänna budgetförordningen.

(7)

Av samma anledning måste Eurojust uppfylla samma krav som gemenskapsinstitutionerna när det gäller offentlig upphandling och beviljande av bidrag. Det räcker i detta fall med hänvisningar till berörda bestämmelser i den allmänna budgetförordningen.

(8)

Budgetförordningen måste avspegla de särskilda krav som ställs på Eurojust som ett rättsligt samarbetsorgan. Den måste ta full hänsyn till den känsliga verksamhet som Eurojust bedriver, särskilt i förhållande till utredningar och åtal.

(9)

Den ändrade budgetförordningen som ska tillämpas på Eurojusts budget måste antas enhälligt av kollegiet efter det att kommissionen har godtagit ändringarna.

(10)

Kommissionen har godkänt denna förordning inklusive avvikelsen från rambudgetförordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE

Artikel 1

I denna förordning anges den huvudprincip och de regler som gäller för upprättandet och genomförandet av Eurojusts budget.

Artikel 2

I denna förordning avses med

1.   Eurojustbeslutet: rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrättandet av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet. Beslutet senast ändrat genom beslut 2003/659/RIF,

2.   Eurojust: den rättsliga samarbetsorganisation som inrättats genom Eurojustbeslutet som ett av Europeiska unionens organ,

3.   kollegium: den enhet som anges i artikel 10.1 i Eurojustbeslutet,

4.   administrativ direktör: den person som anges i artikel 29 och artikel 36.1 i Eurojustbeslutet,

5.   personal: den administrativa direktören och den personal som anges i artikel 30 i Eurojustbeslutet,

6.   budget: den Eurojustbudget som anges i artikel 34 i Eurojustbeslutet,

7.   budgetmyndighet: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd,

8.   allmän budgetförordning: rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget,

9.   rambudgetförordning: förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002,

10.   genomförandebestämmelser för den allmänna budgetförordningen: kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (5),

11.   genomförandebestämmelser för Eurojusts budgetförordning: genomförandereglerna för denna budgetförordning,

12.   Eurojusts budgetregler: Eurojustbeslutet, denna budgetförordning och genomförandebestämmelserna för Eurojusts budgetförordning,

13.   tjänsteföreskrifter: förordningar och regler som tillämpas på tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna.

AVDELNING II

BUDGETPRINCIPERNA

Artikel 3

Budgeten ska upprättas och genomföras enligt principerna om enhet och riktighet i budgeten, ettårighet, jämvikt, en enda beräkningsenhet, universalitet, specificering, samt sund ekonomisk förvaltning, vilket kräver ändamålsenlig och effektiv intern kontroll och öppenhet, i enlighet med denna förordning.

KAPITEL 1

Enhetsprincipen och principen om riktighet i budgeten

Artikel 4

Budgeten är det dokument i vilket samtliga inkomster och utgifter som bedöms bli nödvändiga för att genomföra Eurojustbeslutet införs och godkänns.

Artikel 5

I budgeten ska upptas

a)

Eurojusts egna inkomster bestående av de avgifter, skatter och, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 51, ränta som Eurojust uppbär för tjänster som kompletterar den verksamhet det anförtrotts att bedriva, samt andra eventuella inkomster,

b)

eventuella bidrag från värdmedlemsstaten,

c)

ett bidrag från Europeiska gemenskaperna,

d)

inkomster avsatta för särskilda ändamål, vilka ska användas för att finansiera klart avgränsade utgifter enligt artikel 19.1,

e)

Eurojusts utgifter, inklusive administrativa utgifter.

Artikel 6

1.   Alla utgifter och inkomster, ska tillgodogörs eller belasta, utan att ha avsatts under en rubrik i budgeten.

2.   Endast anslag som motsvarar en utgift som bedöms vara nödvändig får föras in i budgeten.

3.   Åtagande eller godkännande av utgifter får inte ske utöver de anslag som beviljats i budgeten.

KAPITEL 2

Principen om ettårighet

Artikel 7

De anslag som tas upp i budgeten ska beviljas för ett budgetår, som börjar den 1 januari och slutar den 31 december.

Artikel 8

1.   Anslagen i budgeten ska som regel vara icke-differentierade; om det finns operativa skäl för detta, får emellertid differentierade anslag användas. De senare ska ge upphov till åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden.

2.   Åtagandebemyndigandena ska täcka alla de rättsliga åtaganden som ingås under budgetåret i fråga.

3.   Betalningsbemyndigandena ska täcka de betalningar som krävs för att uppfylla rättsliga åtaganden som ingås under det berörda budgetåret eller som ingåtts under tidigare budgetår.

4.   Administrativa anslag ska vara icke-differentierade anslag. Administrativa utgifter som följer av kontrakt som har en löptid som överstiger ett budgetår, antingen på grund av lokal praxis eller därför att de gäller leverans av utrustning, ska belasta budgeten för det budgetår under vilket de effektueras.

Artikel 9

1.   Eurojusts inkomster enligt artikel 5 ska tas upp i räkenskaperna för ett givet budgetår på grundval av de belopp som tagits emot under budgetåret.

2.   Eurojusts inkomster ska ge upphov till betalningsbemyndiganden på samma nivå.

3.   Anslag som beviljas för ett givet budgetår får bara användas för att täcka utgifter för vilka åtaganden ingås och betalningar effektueras under budgetåret i fråga samt för att fullgöra åtaganden som ingåtts under tidigare budgetår.

4.   Utgiftsåtaganden ska tas upp i räkenskaperna på grundval av de rättsliga åtaganden som skett fram till den 31 december.

5.   Betalningarna för ett budgetår ska tas upp i räkenskaperna på grundval av de betalningar som effektuerats av räkenskapsföraren fram till och med den 31 december detta budgetår.

Artikel 10

1.   Anslag som inte har tagits i anspråk i slutet av det budgetår för vilket de beviljades ska förfalla.

De kan emellertid föras över till det närmast följande budgetåret, förutsatt att kollegiet fattar beslut om detta senast den 15 februari enligt bestämmelserna i punkterna 2–7.

2.   Anslag som avser personalutgifter får överföras till följande budgetår.

3.   Åtagandebemyndiganden och icke-differentierade anslag som inte utnyttjats för åtagande före budgetårets utgång får överföras i den utsträckning som beloppen motsvarar åtagandebemyndiganden för vilka de flesta förberedelser för ett åtagande är fullbordade den 31 december, och åtagandena för dessa belopp får ingås fram till den 31 mars påföljande budgetår; de förberedelser som avses ovan ska definieras i genomförandebestämmelserna för Eurojusts budgetförordning.

4.   Betalningsbemyndiganden inom ramen får föras över om beloppen är nödvändiga för att uppfylla redan gjorda åtaganden eller hänför sig till åtagandebemyndiganden som överförts, när de anslag som avsatts under de berörda rubrikerna i budgeten för påföljande budgetår inte täcker behoven. Eurojust ska sträva efter att i första hand använda de anslag som beviljats för det innevarande budgetåret och inte använda de överförda anslagen förrän de förstnämnda är uttömda.

5.   Icke-differentierade anslag som motsvarar åtaganden som normalt görs i slutet av budgetåret ska överföras automatiskt endast till närmast följande budgetår.

6.   De anslag mot vilka inga åtaganden ingåtts den 31 mars år N + 1 ska automatiskt förfalla.

Det ska framgå i räkenskaperna vilka anslag som överförts mellan budgetår.

7.   Anslag som motsvarar de inkomster avsatta för särskilda ändamål som avses i artikel 19 och som fortfarande är disponibla den 31 december ska automatiskt överföras. Senast den 1 juni år N + 1, ska Eurojust meddela kommissionen om utnyttjandet av de avsatta inkomster som ska överföras.

De anslag som överförs på dessa grunder ska användas först.

Artikel 11

Om belopp frigörs under något av de budgetår som följer på det år för vilket anslagen beviljades därför att de åtgärder för vilka anslagen avsatts helt eller delvis inte genomförs, ska motsvarande anslag förfalla.

Artikel 12

Åtaganden får ingås mot budgetanslagen med verkan från den 1 januari, så snart som budgeten är slutligt antagen.

Artikel 13

1.   Löpande administrativa utgifter får från och med den 15 november varje år belasta anslagen för det närmast följande budgetåret i form av förhandsåtaganden. Sådana åtaganden får emellertid inte överskrida en fjärdedel av de motsvarande totala anslag som beslutats av kollegiet, och som tagits upp under motsvarande rubrik för det innevarande budgetåret. De får inte heller gälla nya utgifter av ett slag som ännu inte principiellt godkänts i den senaste budgeten som antagits på normalt sätt.

2.   Utgifter som ska betalas i förskott, t.ex. hyror, får vad avser betalningar från och med den 1 december belasta anslagen för det närmast följande budgetåret. I sådant fall ska den gräns som tillämpas i punkt 1 inte gälla.

Artikel 14

1.   Om budgeten ännu inte är antagen vid budgetårets början ska följande regler tillämpas för åtagande och betalning av utgifter som skulle ha kunnat belasta en enskild budgetrubrik i den senaste slutligt antagna budgeten.

2.   Åtaganden får göras per kapitel för upp till en fjärdedel av de totala anslag som beviljats för kapitlet i fråga för det föregående budgetåret med en ökning av en tolftedel för varje avslutad månad.

Betalningarna får göras månadsvis per kapitel för upp till en tolftedel av de anslag som beviljats för kapitlet i fråga för det föregående budgetåret.

Summan av inkomsterna enligt den preliminära inkomstredovisningen får inte överskridas.

3.   Om kontinuiteten i Eurojusts verksamhet och förvaltningsbehoven kräver det får kollegiet på begäran av den administrativa direktören godkänna två eller flera tillfälliga tolftedelar av såväl åtaganden som betalningar utöver dem som automatiskt gjorts disponibla genom bestämmelserna i punkterna 1 och 2.

Ytterligare tolftedelar får beviljas som hela tolftedelar men får inte delas upp i bråkdelar.

KAPITEL 3

Principen om balans i budgeten

Artikel 15

1.   Det ska råda balans mellan inkomster och betalningsbemyndiganden i budgeten.

2.   Åtagandebemyndiganden får inte överstiga summan av bidraget från gemenskapen, de egna inkomsterna och eventuella andra inkomster som avses i artikel 5.

3.   Eurojust får inte ta upp lån.

4.   Gemenskapsmedel som betalas in till Eurojust ska balansera organets budget och betalas i form av en förhandsfinansiering i den mening som avses i artikel 81.1 b i, i den allmänna budgetförordningen.

5.   För att undvika stora likvida tillgångar, ska Eurojust noggrant tillämpa strikt ekonomisk förvaltning, med vederbörlig hänsyn till inkomster för särskilda ändamål. Ansökningar om utbetalning ska åtföljas av detaljerade och uppdaterade prognoser över faktiska behov av likvida medel för hela året, och där även redogöra för inkomster avsatta för särskilda ändamål.

Artikel 16

1.   Om det saldo som följer av resultaträkningen enligt artikel 81 är positivt ska det betalas tillbaka till kommissionen, dock endast upp till det belopp som utbetalats i gemenskapsbidrag under budgetåret i fråga. Den del av saldot som överstiger det bidrag som gemenskapen betalat ut under budgetåret ska föras in som inkomst i påföljande års budget. Eurojust ska senast den 31 mars år N, lägga fram en beräkning av driftöverskottet från år N – 1, vilket ska återbetalas till gemenskapsbudgeten senare under år N, för att komplettera de uppgifter som redan finns angående överskottet från N – 2. Kommissionen ska ta hänsyn till dessa uppgifter när den beräknar Eurojusts finansiella behov för år N + 1.

Skillnaden mellan det gemenskapsbidrag som tagits upp i gemenskapens allmänna budget och det faktiskt utbetalda bidraget ska förfalla.

2.   Om saldot enligt den resultaträkning som avses i artikel 81 är negativt ska det föras upp i följande budgetårs budget.

3.   Inkomsterna eller betalningsbemyndigandena ska tas upp i budgeten genom en ändringsskrivelse under budgetförfarandet eller, om det berörda budgetåret redan inletts, genom en ändringsbudget.

KAPITEL 4

Principen om en enda beräkningsenhet

Artikel 17

Budgeten ska upprättas och genomföras i euro och räkenskaperna ska redovisas i euro.

För behov som avser förvaltning av likvida medel får dock räkenskapsföraren genomföra transaktioner i nationella valutor enligt genomförandebestämmelserna för Eurojusts budgetförordning, vilket också ska gälla förskottsförvaltarna med avseende på förskottskontona.

KAPITEL 5

Universalitetsprincipen

Artikel 18

De totala inkomsterna ska täcka de totala betalningsbemyndigandena, med förbehåll för artikel 19. Alla inkomster och utgifter ska tas upp som bruttobelopp i budgeten utan att justeras mot varandra, med förbehåll för artikel 21.

Artikel 19

1.   Följande inkomster ska avsättas för att täcka särskilda utgifter:

a)

Inkomster som gäller ett särskilt ändamål, t.ex. inkomster från fonder, subventioner, gåvor och legat.

b)

Bidrag till Eurojusts verksamhet från medlemsstaterna, tredjeland eller andra organ, om detta villkor ingår i avtalet mellan Eurojust och den andra parten.

c)

Inkomster från tredje man i samband med varor, tjänster eller bygg- och anläggningsarbeten som tillhandahållits på tredje mans begäran, med undantag för de avgifter som avses i artikel 5a.

d)

Förtjänster från leveranser av varor, tjänster eller bygg- och anläggningsarbeten till gemenskapsinstitutioner eller gemenskapsorgan.

e)

Inkomster från återbetalningar av belopp som betalats ut på felaktiga grunder.

f)

Förtjänster från avyttring av fordon, utrustning, installationer, materiel, samt vetenskaplig och teknisk apparatur, som ersätts eller utrangeras när det bokförda värdet är helt avskrivet.

g)

Försäkringsersättningar.

h)

Inkomster från uthyrning.

i)

Inkomster från försäljning av publikationer och filmer, inklusive material som lagras i ektroniskt format.

1a.   Det får också föreskrivas i den tillämpliga grundrättsakten att de inkomster som omfattas av rättsakten får avsättas för att täcka vissa specifika utgifter.

2.   Alla de inkomster som avses i punkt 1 a–d ska täcka alla direkta eller indirekta utgifter som uppstår på grund av den åtgärd eller det ändamål det gäller.

3.   Budgeten ska innehålla rubriker för de olika kategorier av inkomster som avsatts för särskilda ändamål som avses i punkt 1 och 1a, och beloppen ska om möjligt anges.

Artikel 20

1.   Den administrativa direktören får ta emot alla donationer till Eurojust, såsom inkomster från fonder, subventioner, gåvor och legat.

2.   Donationer som kan föra med sig kostnader får bara tas emot efter förhandsgodkännande från kollegiet, som ska fatta beslut inom två månader efter mottagandet av begäran. Om kollegiet inte fattar något beslut inom denna tidsfrist ska donationen anses som godkänd.

Artikel 21

1.   Följande avdrag får göras från ansökningar om utbetalningar, från fakturor, samlingsfakturor och ansökningar om utbetalningar, för vilka utgifterna sedan godkänns som nettobelopp:

a)

Straffavgifter, som förelagts en part i upphandlingsavtal eller bidragsmottagare.

b)

Kassarabatter, panter och rabatter, som dragits av från varje faktura och ansökan om utbetalning.

c)

Räntorna på belopp som betalats ut vid förhandsfinansiering.

2.   Priser på varor, andra produkter och tjänster som levereras till Eurojust ska tas upp i budgeten netto exklusive eventuella skatter som återbetalas

a)

av medlemsstaterna enligt protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, av värdstaten på grundval av avtalet om Eurojusts säte eller på grundval av andra relevanta avtal,

b)

av medlemsstat eller tredjeland på grundval av andra relevanta överenskommelser.

De nationella skatter som eventuellt betalas av Eurojust på tillfällig basis enligt första stycket ska uppföras på ett interimskonto tills de berörda staterna betalar tillbaka de berörda beloppen.

3.   Eventuella negativa saldon ska föras upp som utgifter i budgeten.

4.   Justeringar får göras för växelkursskillnader som uppstår vid genomförandet av budgeten. Den slutliga vinsten eller förlusten ska tas upp i budgetårets saldo.

KAPITEL 6

Principen om specificering

Artikel 22

Anslagen ska vara fördelade mellan kapitel, och dessa kapitel ska underindelas i artiklar och punkter.

Artikel 23

1.   Den administrativa direktören får överföra anslag från ett kapitel till ett annat och en artikel till en annan, utan övre gräns, och från en avdelning till en annan, förutsatt att överföringen inte överstiger 10 % av de anslag för budgetåret, som avdelats för budgetrubrik från vilken överföringen görs.

2.   När det gäller överföringar mellan avdelningar där beloppet överstiger gränsen i punkt 1, ska direktören lägga fram ett förslag till överföring till kollegiet. Kollegiet ska ha tre veckor på sig att meddela om den motsätter sig en sådan överföring. Efter denna frist ska anslagsöverföringarna anses godkända.

3.   De överföringar och förslag till överföringar som sker på grundval av punkterna 1 och 2 ska åtföljas av detaljerade motiveringar, som ska innehålla uppgifter om hur anslag utnyttjats och om förväntade behov fram till slutet av budgetåret; dessa uppgifter ska lämnas både för den budgetrubrik som belastas och för den som förstärks genom överföringen.

4.   Den administrativa direktören ska informera kollegiet så snart som möjligt om alla anslagsöverföringar som gjorts. Han eller hon ska underrätta budgetmyndigheten om alla överföringar som skett enligt punkt 2.

Artikel 24

1.   Anslag får endast överföras till budgetrubriker under vilka anslag har beviljats i budgeten eller som förts upp med symboliskt anslag (p.m.).

2.   Anslag som motsvarar inkomster som avsatts för ett särskilt ändamål får bara överföras under förutsättning att ändamålet inte ändras.

KAPITEL 7

Principen om sund ekonomisk förvaltning

Artikel 25

1.   Budgetanslagen ska användas enligt principen om sund ekonomisk förvaltning, det vill säga i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.

2.   Principen om sparsamhet kräver att de resurser som Eurojust använder för att genomföra sin verksamhet ska göras tillgängliga i rätt tid och vara av den kvantitet och kvalitet som behövs, samt ställas till förfogande till lägsta möjliga kostnad. Principen om effektivitet avser förhållandet mellan de resurser som används och de resultat som uppnås. Principen om ändamålsenlighet avser hur väl specifika mål med en åtgärd och förväntade resultat uppnås.

3.   Målen ska inom alla delar av budgeten vara specifika, mätbara, praktiskt genomförbara, relevanta och preciserade vad gäller datum. Målen ska följas upp med hjälp av resultatindikatorer som ska utformas särskilt för varje verksamhet och den administrativa direktören ska förse kollegiet med all nödvändig information i detta avseende. Informationen till budgetmyndigheten ska översändas på årsbasis och vid lämplig tidpunkt, och ska sedermera ingå bland de handlingar som åtföljer det preliminära budgetförslaget.

4.   För att underlätta beslutsprocessen ska Eurojust utvärdera program och åtgärder både i förhand och i efterhand. Detta ska gälla alla program och verksamheter som medför betydande utgifter, och resultaten av utvärderingarna ska meddelas kollegiet.

5.   De mål och åtgärder som anges i punkterna 3 och 4 gäller inte för arbete förknippat med ett särskilt ärende.

Artikel 25a

1.   Genomförandet av budgeten ska ledas av ändamålsenlig och effektiv intern kontroll.

2.   När det gäller genomförandet av budgeten avses med intern kontroll en process som tillämpas på alla förvaltningsnivåer och som är utformad för att ge rimliga garantier för att följande mål har uppnåtts:

a)

Att transaktionerna uppfyller kraven på ändamålsenlighet, effektivitet och sparsamhet.

b)

Att rapporteringen är tillförlitlig.

c)

Att tillgångar och information skyddas.

d)

Att bedrägerier och oegentligheter förebyggs och upptäcks.

e)

Att risker kopplade till de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet hanteras på lämpligt sätt, med hänsyn tagen till betalningarnas natur och programmens flerårighet.

KAPITEL 8

Principen om öppenhet

Artikel 26

1.   Budgeten ska upprättas och genomföras och räkenskaperna ska läggas fram med hänsyn tagen till principen om klarhet och öppenhet.

2.   En sammanfattning av budgeten och eventuella ändringsbudgetar ska, inom tre månader efter det att de antogs, offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning i sin slutliga lydelse.

Sammanfattningen ska innehålla uppgifter om de fem huvudsakliga budgetrubrikerna för inkomster, samt de fem huvudsakliga rubrikerna administrativa respektive driftsutgifter, en tjänsteförteckning, en uppskattning av antalet kontraktsanställda som finansieras genom budgetanslag, uttryckt i heltidsekvivalenter, samt uppgifter om utsända nationella experter. Uppgifter för föregående år ska också redovisas.

3.   Budgeten, inklusive tjänsteförteckningen, och eventuella ändringsbudgetar ska – jämte uppgifter om antalet kontraktsanställda som ska finansieras via budgetanslag, uttryckt i heltidsekvivalenter, samt uppgifter om utsända nationella experter – sändas i slutligt antagen form till budgetmyndigheten, revisionsrätten och kommissionen för kännedom, och ska offentliggöras på gemenskapsorganets webbplats inom fyra veckor efter det att de antagits.

4.   Eurojust ska på sin webbplats offentliggöra uppgifter om mottagarna av medel ur dess budget, inklusive experter som man slutit kontrakt med enligt artikel 74b. De uppgifter som offentliggörs ska vara lätt tillgängliga, klara och uttömmande. Uppgifterna ska läggas fram med vederbörlig hänsyn till krav på sekretess och säkerhet, i synnerhet skydd av personuppgifter, i enlighet med vad som fastställs i Eurojustbeslutet och i förordningen om behandling och skydd av personuppgifter.

När uppgifter endast offentliggörs i anonym form, ska Eurojust vid begäran förse Europaparlamentet med uppgifter om mottagarna på lämpligt sätt.

AVDELNING III

UPPRÄTTANDET AV BUDGETEN OCH BUDGETENS STRUKTUR

KAPITEL 1

Upprättandet av budgeten

Artikel 27

1.   Budgeten ska upprättas enligt Eurojustbeslutet.

2.   Den administrativa direktören ska varje år upprätta ett preliminärt förslag till inkomst- och utgiftsberäkning för Eurojust för efterföljande räkenskapsår och förelägga det för kollegiet för godkännande.

3.   Kollegiet ska skicka kommissionen ett preliminärt förslag till inkomst- och utgiftsberäkning för Eurojust, inklusive en allmän motivering, på grundval av det preliminära förslag som upprättats av den administrativa direktören, senast den 10 februari varje år. Kollegiet ska skicka det slutliga förslaget till beräkningen till kommissionen senast den 31 mars.

4.   Eurojusts preliminära inkomst- och utgiftsberäkningar ska innehålla

a)

en tjänsteförteckning där det framgår hur många fasta och tillfälliga tjänster som begärs, vilka sedan får beviljas inom gränserna för de disponibla budgetanslagen för varje kategori och grad,

b)

en motivering för de nya tjänsterna som begärs, om en ändring är aktuell,

c)

en kvartalsberäkning över förväntade in- och utbetalningar.

d)

uppgifter om förverkligandet av alla tidigare fastställda mål för de olika verksamheterna, såväl som nya mål, som mätts genom indikatorer.

Argument för att öka eller minska Eurojusts begärda budget i jämförelse med budgeten för år N, ska underbyggas med hänvisningar till utvärderingsresultat.

5.   Eurojust ska senast den 31 mars varje år skicka kommissionen och budgetmyndigheten följande:

a)

Ett utkast till arbetsprogram.

b)

En uppdaterad flerårsplan för personalpolitiken, sammanställd enligt kommissionens riktlinjer.

c)

Uppgifter om antalet tjänstemän, tillfälligt anställda och kontraktsanställda enligt definitionerna i tjänsteföreskrifterna för år N – 1 och N, samt en uppskattning för år N + 1.

d)

Uppgifter om naturabidrag, som Eurojust mottagit av värdmedlemsstaten.

e)

En uppskattning av utfallet för år N – 1 enligt den sammanställning i siffror av budgetårets inkomst- och utgiftstransaktioner som avses i artikel 81.

Kommissionen ska i samband med det årliga budgetförfarandet för den allmänna budgeten förelägga budgetmyndigheten Eurojusts preliminära beräkningar och lägga fram ett förslag till gemenskapsbidrag till Eurojust jämte sin bedömning av deras personalbehov. Kommissionen ska lägga fram preliminära tjänsteförteckningar för Eurojust, samt en uppskattning av antalet kontraktsanställda som enligt förslaget ska täckas av budgetanslag, uttryckt i heltidsekvivalenter.

6.   Budgetmyndigheten ska fatta beslut om tjänsteförteckningarna för Eurojust liksom om alla eventuella framtida ändringar i dessa förteckningar på grundval av artikel 32.1. Tjänsteförteckningen ska offentliggöras i en bilaga till avsnitt III – Kommissionen – i den allmänna budgeten.

7.   Den slutliga budgeten och tjänsteförteckningen ska antas av kollegiet. De ska anses som slutliga efter det att den allmänna budgeten, inklusive gemenskapens bidrag till byrån samt tjänsteförteckningen, har antagits och budgeten och tjänsteförteckningen vid behov har justerats i enlighet därmed.

Artikel 28

Alla ändringar i budgeten eller i tjänsteförteckningen ska antas genom en ändringsbudget, som ska antas i enlighet med Eurojustbeslutet samt artikel 27 i denna förordning.

KAPITEL 2

Budgetens struktur och utformning

Artikel 29

Budgeten ska innehålla en sammanställning över inkomster och utgifter.

Artikel 30

Utgifterna ska tas upp i budgeten enligt en kontoplan som är indelad efter ändamål, förutsatt att detta är berättigat på grundval av Eurojusts verksamhet. Eurojust ska själv fastställa sin kontoplan, varvid det ska göras tydlig åtskillnad mellan administrativa anslag och driftsanslag.

Artikel 31

I budgeten ska följande ingå:

1.

I sammanställningen över inkomster:

a)

Eurojusts beräknade inkomster för budgetåret i fråga.

b)

Preliminära belopp för inkomsterna för föregående budgetår samt inkomsterna för budgetåret N – 2.

c)

Lämpliga anmärkningar vid varje budgetrubrik.

2.

I sammanställningen över utgifter:

a)

Åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden för budgetåret i fråga.

b)

Åtagandebemyndigandena för föregående budgetår liksom uppgift om de åtaganden som ingåtts och de utgifter som betalats under budgetåret N – 2.

c)

En sammanfattande förfalloplan över de betalningar som ska utföras under de följande budgetåren med anledning av budgetmässiga åtaganden som ingåtts under de föregående budgetåren.

d)

Lämpliga anmärkningar vid varje underindelning.

Artikel 32

1.   I den tjänsteförteckning som avses i artikel 27 ska, intill uppgiften om antalet godkända tjänster för det berörda budgetåret, anges motsvarande uppgifter för föregående budgetår samt antalet tjänster som i praktiken tillsatts.

Tjänsteförteckningen ska för Eurojust utgöra en absolut övre gräns utöver vilken inga tjänster får tillsättas.

Kollegiet får emellertid göra ändringar i tjänsteförteckningen med upp till 10 % av antalet godkända tjänster, utom vad gäller tjänster i lönegraderna AD 16, AD 15, AD 14 och AD 13, samt på följande två villkor:

a)

De totala personalutgifterna för hela budgetåret får inte påverkas.

b)

Det totala antalet tjänster som godkänts i tjänsteförteckningen får inte överskridas.

2.   Trots vad som sägs i punkt 1 andra stycket får dock verkningarna av deltidstjänster som godkänts av tillsättningsmyndigheten i enlighet med tjänsteföreskrifterna kompenseras. Om en anställd begär att godkännandet dras tillbaka innan den beviljade perioden löpt ut, ska Eurojust snarast vidta nödvändiga åtgärder för att anpassa sig efter kravet i punkt 1 b.

AVDELNING IV

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 33

Den administrativa direktören ska fungera som utanordnare. Han ska på eget ansvar genomföra Eurojusts budget både med avseende på inkomster och utgifter, inom ramen för de tilldelade anslagen och i enlighet med Eurojusts budgetregler. Utan att detta påverkar utanordnarens ansvar för att bedrägerier och oegentligheter förebyggs och upptäcks ska Eurojust delta i de förebyggande åtgärder mot bedrägeri som vidtas av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Sådana aktiviteter ska inte ha någon inverkan på Eurojusts operativa arbete, som det fastslagits i Eurojustbeslutet, och ska i synnerhet inte medföra tillgång till eller överföring av några ärenderelaterade handlingar till Olaf.

Artikel 34

1.   Den administrativa direktören får delegera sina genomförandebefogenheter till anställda inom Eurojust som omfattas av tjänsteföreskrifterna, enligt villkoren i Eurojusts budgetregler. De personer till vilka ansvar delegeras får endast agera inom ramarna för de befogenheter som uttryckligen har tilldelats dem.

2.   Den som delegerats befogenheter får delegera dem vidare enligt villkoren i genomförandebestämmelserna för Eurojusts budgetförordning. Den administrativa direktören ska uttryckligen godkänna varje vidaredelegering.

Artikel 35

1.   Det ska vara förbjudet för alla de aktörer som avses i kapitel 2 i denna avdelning, och alla andra personer som deltar i budgetgenomförandet eller i förvaltning, revision eller kontroll av budgetmedel, att utföra en handling, där de har ett egenintresse som kan stå i strid med Eurojusts intressen. Om en sådan situation uppstår, ska den berörda personen alltid avstå från att utföra handlingen och underrätta den behöriga myndigheten.

2.   Det föreligger intressekonflikt om en person, som avses i punkt 1, som medverkar i genomförandet av budgeten eller en internrevisor av familjeskäl, känslomässiga skäl, politisk eller nationell koppling, ekonomiskt intresse eller varje annat gemensamt intresse med mottagaren sätter en opartisk och objektiv tjänsteutövning på spel.

3.   Den behöriga myndighet som avses i punkt 1 ska anses vara den berörde aktörens överordnade. Om den berörde aktören enligt ovan är den administrativa direktören, ska således den behöriga myndigheten vara kollegiet.

Artikel 36

1.   Budgeten ska genomföras på den administrativa direktörens ansvar inom de avdelningar som är underställda honom.

2.   Om detta förefaller vara oundvikligt får uppgifter av teknisk, administrativ, förberedande eller underordnad natur som varken innebär myndighetsutövning eller ger utrymme för skönsmässiga bedömningar överlåtas åt externa privaträttsliga enheter eller organ genom kontrakt.

KAPITEL 2

Aktörer i budgetförvaltningen

Avsnitt 1 –   Principen om åtskillnad mellan funktioner

Artikel 37

Utanordnarens och räkenskapsförarens funktioner ska vara åtskilda och oförenliga sinsemellan.

Avsnitt 2 –   Utanordnaren

Artikel 38

1.   Utanordnarna ska ansvara för verkställigheten av inkomster och utgifter och se till att detta sker på lagligt och korrekt sätt samt i överensstämmelse med principen om sund ekonomisk förvaltning.

2.   Utnyttjandet av anslag ska innefatta att den delegerade eller vidaredelegerade utanordnaren gör budgetmässiga och rättsliga åtaganden, kontrollerar och godkänner utgifter samt vidtar de förberedelser som krävs för att anslag ska kunna utnyttjas.

3.   Handläggningen av inkomster ska innefatta att beräknade och utestående fordringar fastställs och att betalningskrav upprättas. Den kan också innefatta att fastställda fordringar skrivs av.

4.   Den delegerade utanordnaren ska fastställa miniminormer enligt genomförandebestämmelserna för Eurojusts budgetförordning. Dessa miniminormer ska upprättas på grundval av de normer som kommissionen fastställer för sina egna avdelningar och som är anpassade till de risker som är förenade med förvaltningsmiljön och de finansierade åtgärdernas art, organisationsstrukturen och interna system och förfaranden för förvaltning och kontroll som är anpassade till de uppgifter han ska utföra, inklusive efterhandskontroller i erforderliga fall.

Utanordnaren ska bland annat inrätta en särskild funktion för rådgivning och expertis i fråga om hantering av risker som är knutna till verksamheten.

5.   Innan en transaktion får godkännas ska dess operationella och finansiella aspekter kontrolleras av tjänstemän som är oberoende av den tjänsteman som tagit initiativet till transaktionen. Initiativet till transaktionen och förhands- och efterhandskontrollen av densamma ska vara åtskilda funktioner.

6.   Utanordnaren ska bevara de styrkande handlingarna till de transaktioner som verkställts i fem år räknat från det datum då beslutet om ansvarsfrihet fattats för genomförandet av budgeten. Personuppgifter som ingår i styrkande handlingar men som inte är relevanta för beviljandet av ansvarsfrihet eller för kontroll- eller revisionsändamål ska om möjligt tas bort. I varje fall ska de detaljerade reglerna om dataskydd som fastslagits i Eurojustbeslutet och bestämmelserna om behandling och skydd av personuppgifter inom Eurojust gälla.

Artikel 39

1.   Med initiativ till en transaktion enligt artikel 38.5 ska avses samtliga förberedelser för den enligt artiklarna 33 och 34 utsedde behörige utanordnarens antagande av den handling genom vilken ett led i budgetgenomförandet beslutas.

2.   Med förhandskontroll enligt artikel 38.5 ska avses alla kontroller av transaktionens operationella och finansiella aspekter som i förväg utförs av den behörige utanordnaren.

3.   Förhandskontroll ska utföras för alla transaktioner. Vid kontrollen ska det särskilt bekräftas att

a)

utgiften är laglig och korrekt utifrån tillämpliga bestämmelser,

b)

transaktionen är förenlig med den princip om sund ekonomisk förvaltning som anges i artikel 25.

I fråga om kravet på förhandskontroll av en utgiftstransaktion får den behöriga utanordnaren betrakta en serie rutinmässiga transaktioner som rör löner, pensioner, reseersättningar och sjukvårdsutgifter som en enda transaktion.

I de fall som avses i andra stycket ska den behöriga utanordnaren, i linje med sin egen riskbedömning, utföra kontroller i efterhand enligt punkt 4.

4.   Efterhandskontroller av dokument och vid behov på plats ska ha till syfte att garantera att de transaktioner som finansieras genom budgeten genomförs på riktigt sätt och framför allt enligt kriterierna i punkt 3. Dessa kontroller får utföras genom stickprov mot bakgrund av en riskanalys.

5.   De tjänstemän eller andra anställda som ansvarar för att genomföra kontroller enligt punkterna 2 och 4 får inte vara desamma som utför kontrollerna enligt punkt 1, och får inte heller vara hierarkiskt underordnade dessa.

6.   Alla som ansvarar för att kontrollera finansiella transaktioner ska ha den yrkeskompetens som krävs för uppgiften. De ska följa de yrkesmässiga regler som fastställts av Eurojust, vilka i sin tur ska bygga på de normer som kommissionen fastställt för sina egna avdelningar.

Artikel 40

1.   Utanordnaren ska underrätta kollegiet om sina åtgärder i form av en årlig verksamhetsrapport, med bifogade uppgifter om de finansiella förhållandena och om förvaltningen som bekräftar att innehållet i rapporten ger en rättvisande bild, såvida inte annat anges i reservationer avseende fastställda inkomst- och utgiftsområden.

Denna årliga verksamhetsrapport ska innehålla de resultat som uppnåtts i förhållande till de uppställda målen för verksamhet som inte är förknippad med särskilda ärenden, vilka risker som är förenade med de aktuella åtgärderna, vilka resurser som utnyttjas och hur pass effektivt och ändamålsenligt systemet för intern kontroll är. Internrevisorn i den mening som avses i artikel 71 ska ta del av den årliga verksamhetsrapporten liksom av andra uppgifter som fastställts.

2.   Kollegiet ska senast den 15 juni varje år till budgetmyndigheten och revisionsrätten överlämna en analys och bedömning av den årliga verksamhetsrapporten för föregående budgetår. Denna analys och bedömning ska infogas i Eurojusts årsrapport enligt bestämmelserna i Eurojustbeslutet.

Artikel 41

Varje anställd som medverkar i den ekonomiska förvaltningen eller vid kontroller av enskilda transaktioner och som bedömer att ett beslut som fattats av en överordnad och som han eller hon uppmanas att verkställa eller godta utgör en oegentlighet, ett brott mot principerna för sund ekonomisk förvaltning eller mot gällande regler för yrkesutövningen ska skriftligen underrätta den administrativa direktören om detta, och – om denne inte vidtar någon åtgärd inom rimlig tid – underrätta den instans som avses i artikel 47.4 samt kollegiet. Han ska vidare, om det förfarande som upptäcks är brottsligt, utgör bedrägeri eller korruption som kan skada gemenskapens intressen, underrätta de myndigheter och instanser som utsetts i gällande lagstiftning.

Artikel 42

Om utanordnarens befogenheter delegerats eller vidaredelegerats enligt artikel 34 ska artikel 38.1–3 i tillämpliga delar gälla för dessa delegerade eller vidaredelegerade utanordnare.

Avsnitt 3 –   Räkenskapsföraren

Artikel 43

1.   Kollegiet ska utse en räkenskapsförare som ska vara en person som omfattas av tjänsteföreskrifterna, och vara funktionsoberoende i uppfyllandet av sin roll. Han eller hon ska vara den inom Eurojust som ansvarar för att

a)

betalningar effektueras korrekt samt att inkomster och fastställda fordringar betalas in,

b)

utarbeta och redovisa räkenskaperna i enlighet med avdelning VII,

c)

föra räkenskaper i enlighet med avdelning VII,

d)

i enlighet med avdelning VII ansvara för tillämpningen av redovisningsregler och -metoder, samt sammanställa kontoplanen enligt de bestämmelser som fastställts av kommissionens räkenskapsförare,

e)

utforma och godkänna redovisningssystemen och i förekommande fall godkänna de system som utanordnarna utformar för att leverera eller styrka bokföringsuppgifter. Räkenskapsföraren ska också ha befogenhet att kontrollera efterlevnaden av kontrollkriterierna,

f)

förvalta likvida medel.

2.   Räkenskapsföraren ska från utanordnarna få de uppgifter som krävs för att sammanställa räkenskaper som ger en rättvisande bild av Eurojusts tillgångar och skulder samt av budgetgenomförandet, och utanordnaren ska ansvara för uppgifternas tillförlitlighet.

2a.   Innan räkenskaperna antas av den administrativa direktören, ska räkenskapsföraren underteckna dem, och därigenom intyga att det finns rimliga garantier för att de ger en rättvisande bild av Eurojusts ekonomiska situation.

I detta syfte, ska räkenskapsföraren försäkra sig om att räkenskaperna har sammanställts i enlighet med fastställda redovisningsregler, -metoder och bokföringssystem, samt att alla inkomster och utgifter har förts in i räkenskaperna.

Utanordnaren ska överlämna alla uppgifter till räkenskapsföraren, som behövs att slutföra sina uppgifter.

Utanordnaren ska fortsatt vara helt ansvarig för att de medel som han eller hon förvaltar används som avsett och för att de utgifter som han eller hon kontrollerar är lagliga och korrekta.

2b.   Räkenskapsföraren ska ha befogenhet att kontrollera inkomna uppgifter, samt att utföra de ytterligare kontroller som han eller hon anser nödvändiga för att kunna godkänna räkenskaperna.

Räkenskapsföraren ska, om så är nödvändigt, meddela reservationer och exakt förklara karaktären och omfattningen av dessa reservationer.

2c.   Eurojusts räkenskapsförare ska godkänna årsredovisningen och skicka den till kommissionens räkenskapsförare.

3.   Om inget annat följer av punkt 4 eller av artikel 44 ska endast räkenskapsföraren ha befogenhet att praktiskt handlägga finansiella medel och andra tillgångar. Han ska vidare ansvara för förvaringen av dessa.

4.   Räkenskapsföraren får, där tjänsten så kräver, delegera vissa av sina uppgifter till anställda för vilka han eller hon är formellt överordnad i organisationsstrukturen och som omfattas av tjänsteföreskrifterna. Räkenskapsföraren ska i förväg underrätta utanordnaren om han avser att förfara på detta sätt.

5.   De uppgifter som överlåts ska anges i den handling genom vilken delegeringen sker.

Avsnitt 4 –   Förskottsförvaltaren

Artikel 44

Om det förefaller nödvändigt för betalning av mindre utgifter och inkassering av andra inkomster enligt artikel 5 får det upprättas förskottskonton, som ska krediteras med nödvändiga medel av räkenskapsföraren och skötas av en förskottsförvaltare som utses av denne.

Maxbeloppet för varje enskild utgifts- eller inkomsttransaktion som får handläggas via förskottskonto gentemot tredje man ska fastställas i genomförandebestämmelserna för Eurojusts budgetförordning.

Utbetalningar från förskottskonton får göras med hjälp av banköverföring, vilket inkluderar autogirering, enligt artikel 66.1a, check, eller andra betalningsmedel, i enlighet med instruktionerna som fastslagits av räkenskapsföraren.

KAPITEL 3

De finansiella aktörernas ansvar

Avsnitt 1 –   Allmänna regler

Artikel 45

1.   Delegerade och vidaredelegerade utanordnare kan när som helst, tillfälligt eller permanent, fråntas dessa befogenheter av den myndighet som utsett dem, utan att detta påverkar möjligheten att tillämpa eventuella disciplinåtgärder.

Utanordnaren får när som helst dra tillbaka sitt godkännande av en vidaredelegering.

2.   Kollegiet får när som helst, tillfälligt eller permanent, frånta en räkenskapsförare dennes befogenheter, utan att detta påverkar möjligheten att tillämpa eventuella disciplinåtgärder.

Kollegiet ska då utse en räkenskapsförare på interimsbasis.

3.   Räkenskapsföraren får när som helst, tillfälligt eller permanent, frånta förskottsförvaltaren dennes befogenheter, utan att detta påverkar möjligheten att tillämpa eventuella disciplinåtgärder.

Artikel 46

1.   Bestämmelserna i detta kapitel ska inte påverka möjligheten att ställa de anställda som anges i artikel 45 till straffrättsligt ansvar enligt tillämplig nationell lag och enligt gällande bestämmelser om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller medlemsstaterna är delaktiga i.

2.   Alla utanordnare, räkenskapsförare och förskottsförvaltare ska kunna bli föremål för disciplinåtgärder och krav på ekonomisk kompensation enligt tjänsteföreskrifterna, dock utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 47–49. När det är fråga om olaglig verksamhet, bedrägeri eller korruption som kan skada gemenskapens intressen ska sådana ärenden hänskjutas till de myndigheter och organ som anges i gällande lagstiftning.

Avsnitt 2 –   Bestämmelser för utanordnaren och för delegerade eller vidaredelegerade utanordnare

Artikel 47

1.   Utanordnaren kan åläggas ekonomiskt ansvar enligt bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna.

1a.   Ekonomiskt ansvar ska särskilt utkrävas om

a)

utanordnaren, vare sig med avsikt eller på grund av grov vårdslöshet, fastställer utestående fordringar eller upprättar betalningskrav, ingår utgiftsåtaganden eller undertecknar betalningsorder utan att iaktta bestämmelserna i denna budgetförordning och genomförandebestämmelserna för Eurojusts budgetförordning,

b)

utanordnaren, vare sig med avsikt eller på grund av grov vårdslöshet, försummar att upprätta ett dokument som fastställer en fordran, underlåter eller dröjer med att utfärda ett betalningskrav, eller dröjer med att utfärda en betalningsorder, och därigenom förorsakar att Eurojust ådrar sig en civilrättslig skyldighet gentemot tredje man.

2.   Om en delegerad eller vidaredelegerad utanordnare anser att ett beslut som det åvilar honom att fatta strider mot gällande bestämmelser eller med principerna för en sund ekonomisk förvaltning, ska han skriftligen underrätta den myndighet som delegerat befogenheten om detta. Om den myndighet som delegerat befogenheten ger den delegerade eller vidaredelegerade utanordnaren skriftlig, motiverad instruktion om att fatta det beslut som avses ovan, ska denne befrias från ansvar.

3.   Om utanordnaren delegerar sin befogenhet vidare ska han eller hon fortfarande ansvara för att systemen för förvaltning och internkontroll är effektiva och ändamålsenliga, samt för sitt val av delegerad utanordnare.

4.   Den instans för undersökning av finansiella oegentligheter, som utsetts av kommissionen enligt artikel 66.4 i den allmänna budgetförordningen, ska ges samma befogenheter gentemot Eurojust som gentemot kommissionens egna avdelningar, såvida kollegiet inte fattar ett beslut att inrätta en funktionellt oberoende instans, eller att medverka i en gemensam instans, som inrättas av flera gemenskapsorgan. För ärenden som hänskjuts till Eurojust, ska instansen för finansiella oegentligheter, som inrättats av kommissionen, inkludera en tjänsteman från ett gemenskapsorgan.

Den administrativa direktören ska på grundval av ett yttrande från denna instans fatta beslut om huruvida ett förfarande för disciplinåtgärder eller krav på ekonomisk kompensation ska inledas. Om instansen upptäcker systematiska fel ska den överlämna en rapport med sina rekommendationer till kommissionens utanordnare och internrevisor. Om instansen genom sitt yttrande ifrågasätter den administrativa direktörens tjänsteutövning ska den överlämna yttrandet till kollegiet och till kommissionens internrevisor. Den administrativa direktören ska, utan angivelse av namn, hänvisa till instansens synpunkter i sin årliga verksamhetsrapport och ange vilka åtgärder som kommer att vidtas som uppföljning.

5.   Alla anställda kan åläggas att helt eller delvis ersätta den skada som Eurojust lidit på grund av ett allvarligt fel som han eller hon begått i eller i samband med tjänsten i enlighet med tjänsteföreskrifterna.

Ett motiverat beslut ska därvidlag fattas av tillsättningsmyndigheten, efter det att de formaliteter som ingår i ett disciplinförfarande enligt tjänsteföreskrifterna är fullbordade.

Avsnitt 3 –   Bestämmelser för räkenskapsförare och förskottsförvaltare

Artikel 48

Räkenskapsförare kan åläggas disciplinärt ansvar eller betalningsansvar enligt tjänsteföreskrifterna, särskilt i följande fall:

a)

När de genom fel eller underlåtenhet orsakar förlust eller skada i fråga om de medel, tillgångar och dokument som de ansvarar för.

b)

När de gör ändringar i bankkonton eller postgirokonton utan att först ha underrättat utanordnaren.

c)

När de gör inkasseringar eller utbetalningar som inte stämmer överens med motsvarande betalningskrav eller betalningsorder.

d)

När de inte kräver in inkomstbelopp som förfallit.

Artikel 49

Förskottsförvaltare kan åläggas disciplinärt ansvar eller betalningsansvar enligt tjänsteföreskrifterna, särskilt i följande fall:

a)

När de genom fel eller underlåtenhet orsakar förlust eller skada i fråga om de medel, tillgångar och dokument som de ansvarar för.

b)

När de inte med korrekta dokument kan styrka betalningar de gjort.

c)

När de betalar till andra parter än berättigade betalningsmottagare.

d)

När de inte kräver in inkomstbelopp som förfallit.

KAPITEL 4

Handläggning av inkomster

Avsnitt 1 –   Allmänna bestämmelser

Artikel 50

Eurojust ska förelägga kommissionen ansökningar om utbetalning av hela eller delar av gemenskapsbidraget, i enlighet med artikel 15.5, med intervall som ska beslutas genom överenskommelse mellan Eurojust och kommissionen.

Artikel 51

De belopp som kommissionen överför till Eurojust ska vara räntebärande, och ränteinkomsterna ska tillfalla den allmänna budgeten.

Avsnitt 2 –   Beräkning av fordringar

Artikel 52

Före varje åtgärd eller situation som kan medföra eller ändra en fordran för Eurojust ska den behörige utanordnaren göra en beräkning av fordringen.

Avsnitt 3 –   Fastställande av fordringar

Artikel 53

1.   Fastställandet av en fordran är den handling genom vilken den delegerade eller vidaredelegerade utanordnaren ska

a)

kontrollera att gäldenärens skulder existerar,

b)

bestämma eller kontrollera att skuldbeloppet är riktigt, och dettas storlek,

c)

kontrollera fordringens förfallovillkor.

2.   Varje fordran som är säker, likvid och förfallen till betalning ska fastställas genom ett betalningskrav som lämnas över till räkenskapsföraren, åtföljd av en debetnota ställd till gäldenären.

Båda dessa dokument ska upprättas av den behörige utanordnaren.

3.   Kontrakt och bidragsöverenskommelser, som ingås av Eurojust, ska fastställa att alla fordringar som inte betalats inom det datum som anges på debetnotan ger rätt till ränta enligt genomförandebestämmelserna för den allmänna budgetförordningen. Det ska anges uttryckligen i kontraktet eller bidragsöverenskommelsen på vilka villkor och till vilken räntesats dröjsmålsränta ska betalas till Eurojust.

4.   I vederbörligen motiverade fall får vissa löpande inkomster fastställas på preliminär basis.

Ett preliminärt fastställande får täcka flera enskilda fordringar som således inte behöver fastställas separat.

Utanordnaren ska före budgetårets slut justera preliminärt fastställda fordringar så att de uppgår till samma belopp som de fordringar som faktiskt fastställts.

Avsnitt 4 –   Godkännande av inkassering

Artikel 54

Ett godkännande av en inkassering är den handling genom vilken den behörige utanordnaren ger räkenskapsföraren instruktion att inkassera den fordran som han har fastställt genom att utfärda ett betalningskrav.

Avsnitt 5 –   Inkassering

Artikel 55

1.   Betalningar som skett på felaktiga grunder ska återkrävas.

2.   Räkenskapsföraren ska ansvara för betalningskraven för fordringar som den behörige utanordnaren fastställt på vederbörligt sätt. Han ska säkerställa att Eurojusts fordringar betalas samt att dess rättigheter tillvaratas.

3.   Om den behörige utanordnaren överväger att avstå från att kräva in en, eller delvis avstå från att kräva in en fastställd fordran, ska han först försäkra sig om att detta beslut är formellt korrekt och i överensstämmelse med principen om sund ekonomisk förvaltning och proportionalitet.

Utanordnaren måste vederbörligen motivera sitt beslut att avstå från att kräva in fordran. Utanordnaren får bara delegera beslutet om fordran avser mindre än 5 000 euro.

I beslutet ska anges vilka åtgärder som vidtagits för att inkassera beloppet samt de rättsliga och faktiska omständigheter som beslutet bygger på.

4.   Den behörige utanordnaren ska avstå från att kräva in en fordran om det upptäcks en felaktighet i fråga om rättsliga eller faktiska omständigheter som visar att fordran fastställts på felaktiga grunder. Detta ska ske genom vederbörligen motiverat beslut av den behörige utanordnaren.

5.   Om det upptäcks faktafel som inte medför att hela Eurojusts fordran behöver avskrivas ska den behörige utanordnaren justera fordrans belopp nedåt eller uppåt beroende på omständigheterna. Detta ska ske genom vederbörligen motiverat beslut av den behörige utanordnaren.

Artikel 56

1.   När räkenskapsföraren inkasserat en fordran ska han registrera beloppet i räkenskaperna och underrätta den behörige utanordnaren.

2.   Vid kontanta inbetalningar till räkenskapsförarens kassa ska kvitto lämnas.

Artikel 57

1.   Om inbetalningen inte ägt rum när den tidsfrist som angetts i debetnotan gått ut ska räkenskapsföraren informera den behörige utanordnaren om detta, och utan dröjsmål inleda ett förfarande för att driva in beloppet via alla de rättsliga vägar som står till buds, inklusive i förekommande fall genom avräkning eller, om det inte är möjligt, genom indrivning.

2.   Räkenskapsföraren ska kräva in medel genom avräkning av samma belopp som den fastställda fordran i de fall då gäldenären har en fordran på Eurojust, förutsatt att denna fordran också är säker, likvid och förfallen till betalning och att ett sådant förfaringssätt är juridiskt möjligt.

Artikel 58

Ytterligare tidsfrister för betalningen kan endast beviljas av räkenskapsföraren tillsammans med den behörige utanordnaren genom en vederbörligen motiverad skriftlig förfrågan från gäldenären och på följande villkor:

a)

Gäldenären måste betala den ränta som anges i artikel 86 av genomförandebestämmelserna för den allmänna budgetförordningen; räntan ska tillämpas på hela den tidsfrist som beviljats från det datum som anges på debetnotan.

b)

För att skydda Eurojusts intressen måste gäldenären också ställa en finansiell säkerhet som täcker både kapitalbeloppet och räntan.

Artikel 58a

Räkenskapsföraren ska föra en förteckning över fordringarna som kommer att krävas, i vilken Eurojusts fordringar ska vara ordnade efter de datum då betalningskrav utfärdats. Han eller hon ska även ange beslut om att avstå från att kräva eller delvis avstå från att kräva fastställda fordringsbelopp. Denna förteckning ska bifogas Eurojusts rapport om budget- och ekonomisk förvaltning.

Eurojust ska upprätta en förteckning över fordringar, där gäldenärernas namn och fordringsbeloppet anges, samt om gäldenären har beordrats av domstol att betala i en dom som vunnit laga kraft, och om inget betydande belopp betalats inom ett år från det att domen avkunnats. Förteckningen ska offentliggöras, med beaktande av gällande lagstiftning om skydd av personuppgifter.

Artikel 58b

Eurojusts fordringar på tredje man och tredje mans fordringar på Eurojust, ska preskriberas efter fem år, vilket ska fastställas i de kontrakt och bidragsöverenskommelser som tecknas av Eurojust.

Avsnitt 6 –   Särskild bestämmelse för avgifter och skatter

Artikel 59

Om Eurojust uppbär skatter eller avgifter enligt artikel 5 a ska det i början av varje budgetår upprättas en preliminär, övergripande beräkning av dessa inkomster.

Om skatterna eller avgifterna i fråga helt och hållet regleras genom lagstiftning eller kollegiets beslut, får utanordnaren avstå från att utfärda betalningskrav, och i stället utfärda debetnotor direkt, efter att ha fastställt fordringsbeloppet. I sådant fall ska alla uppgifter avseende Eurojusts fordran registreras. Räkenskapsföraren ska upprätthålla en förteckning över alla debetnotor och ange antalet debetnotor och deras sammanlagda belopp i Eurojusts rapport om budget- och ekonomisk förvaltning.

Om Eurojust använder ett separat faktureringssystem, ska räkenskapsföraren regelbundet, och minst månatligen, föra in det ackumulerade beloppet av inbetalda skatter och avgifter i räkenskaperna.

I regel ska Eurojust inte utföra tjänster som ingår i deras uppdrag förrän hela det motsvarande skattebeloppet betalats in. Om tjänster i undantagsfall utförts innan det motsvarande avgifts- eller skattebeloppet betalats, ska bestämmelserna i avsnitt 3–5 i detta kapitel gälla.

KAPITEL 5

Handläggning av utgifter

Artikel 60

1.   Varje utgift ska vara föremål för ett åtagande, en kontroll, ett godkännande och en betalning.

2.   Inga utgiftsåtaganden får göras innan det fattats ett finansieringsbeslut. Detta gäller inte arbete förknippat med ett särskilt ärende.

3.   Eurojusts arbetsprogram ska gälla som finansieringsbeslut för de åtgärder som anges där, förutsatt att dessa åtgärder och de kriterier som reglerar dem är tydligt definierade. Arbetsprogrammet ska omfatta detaljerade målsättningar och resultatindikatorer.

4.   Administrativa utgifter får verkställas utan att ett motsvarande finansieringsbeslut är fattat.

Avsnitt 1 –   Utgiftsåtagande

Artikel 61

1.   Ett budgetmässigt åtagande ska bestå i att avdela de anslag som är nödvändiga för att effektuera senare betalningar för att uppfylla ett rättsligt åtagande.

2.   Ett rättsligt åtagande är den handling genom vilken utanordnaren ingår eller konstaterar en förpliktelse som ger upphov till en utgift.

3.   Ett budgetmässigt åtagande ska benämnas enskilt om mottagaren och utgiftsbeloppet är fastställt.

4.   Ett budgetmässigt åtagande ska benämnas övergripande om minst en av de uppgifter som krävs för att identifiera ett enskilt åtagande fortfarande är obestämd.

5.   Ett budgetmässigt åtagande ska benämnas preliminärt om det är avsett att täcka löpande utgifter av administrativ natur där varken beloppet eller slutmottagarna har fastställts slutgiltigt.

Ett preliminärt åtagande ska genomföras antingen genom att ett eller flera enskilda rättsliga åtaganden ingås och därmed möjliggör betalningar i ett senare skede eller, i vissa undantagsfall rörande förvaltnings- och personalutgifter, genom betalningar direkt.

Artikel 62

1.   För varje åtgärd som kan ge upphov till utgifter som belastar budgeten ska den behöriga utanordnaren först ingå ett budgetmässigt åtagande innan han ingår ett rättsligt åtagande gentemot tredje man.

2.   Övergripande budgetmässiga åtaganden ska täcka den totala kostnaden för alla enskilda rättsliga åtaganden som ingås fram till och med den 31 december år N + 1.

De enskilda rättsliga åtaganden som motsvarar enskilda eller preliminära budgetmässiga åtaganden ska ingås senast den 31 december år N.

Vid utgången av den period som anges i första och andra stycket ska den behörige utanordnaren frigöra den outnyttjade delen av dessa budgetmässiga åtaganden.

3.   För rättsliga åtaganden som ingåtts för projekt som sträcker sig över en längre period än ett budgetår och motsvarande budgetmässiga åtaganden, ska det – med undantag för personalutgifter – fastställas en tidsfrist inom vilken åtagandena ska vara uppfyllda; tidsfristen ska fastställas i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

De delar av dessa åtaganden som inte har uppfyllts sex månader efter detta datum ska dras tillbaka och anslagsbeloppet förfalla i enlighet med artikel 11.

Om inga betalningar i den mening som avses i artikel 67 har skett för ett givet rättsligt åtagande på tre år efter det att det undertecknats ska det motsvarande budgetmässiga åtagandet dras tillbaka.

Artikel 63

När ett budgetmässigt åtagande ingås, ska den behörige utanordnaren försäkra sig om

a)

att rätt budgetrubrik belastas,

b)

att det finns disponibla anslag,

c)

att utgiften är förenlig med Eurojusts budgetregler,

d)

att principerna för en sund ekonomisk förvaltning följs.

Avsnitt 2 –   Kontroll av utgifter

Artikel 64

Kontrollen av utgifter är den handling genom vilken den behörige utanordnaren ska

a)

kontrollera att borgenärens anspråk existerar,

b)

kontrollera fordringens förfallovillkor,

c)

bestämma eller kontrollera att fordringsbeloppet är riktigt, och dettas storlek.

Artikel 65

1.   För att en utgift ska kunna godkännas ska borgenärens anspråk styrkas genom handlingar som visar att tjänster faktiskt utförts, leveranser faktiskt skett eller att bygg- och anläggningsarbeten faktiskt utförts, eller på grundval av andra dokument som berättigar till betalning, eller slutligen genom andra former av dokument som motiverar betalningen.

2.   Kontrollbeslutet ska uttryckas i form av påskriften ”kan betalas” av den behörige utanordnaren.

3.   Beslutet om att en utgift ”kan betalas” ska i ett icke-datoriserat system framgå av en stämpel med den behörige utanordnarens namnteckning. I ett datoriserat system ska den behörige utanordnaren föra in påskriften ”kan betalas” med hjälp av sitt personliga lösenord.

Avsnitt 3 –   Godkännande av utgifter

Artikel 66

1.   Ett godkännande av en utgift är den handling genom vilken den behörige utanordnaren ger räkenskapsföraren instruktion att betala en utgift som han har kontrollerat genom att utfärda en betalningsorder.

1a.   Om periodiska utbetalningar görs för tjänster, inklusive hyrestjänster eller varuleveranser, får utanordnaren på grundval av sin riskanalys besluta om betalning med autogirering.

2.   Betalningsordern, som ska vara daterad och undertecknad av den behörige utanordnaren, ska överlämnas till räkenskapsföraren. Den behörige utanordnaren ska förvara de styrkande handlingarna i enlighet med artikel 38.6.

3.   Den betalningsorder som överlämnas till räkenskapsföraren ska i förekommande fall åtföljas av ett intyg om att en tillgång förts in i de inventarieförteckningar som avses i artikel 90.1.

Avsnitt 4 –   Utbetalning

Artikel 67

1.   En betalning får endast ske under förutsättning att det är styrkt att motsvarande verksamhet överensstämmer med bestämmelserna i grundrättsakten i den mening som avses i artikel 49 i den allmänna budgetförordningen samt enligt kontraktet eller överenskommelsen och omfattar en eller flera av följande transaktioner.

a)

En betalning av hela det utestående beloppet.

b)

En betalning av utestående belopp på något av följande sätt:

i)

En förhandsfinansiering, eventuellt uppdelad i flera utbetalningar.

ii)

En eller flera mellanliggande betalningar.

iii)

De utestående beloppen regleras genom en slutbetalning.

Förhandsfinansieringen ska helt eller delvis räknas av mot de mellanliggande betalningarna.

Det sammanlagda beloppet av förhandsfinansieringen och de mellanliggande betalningarna ska räknas av mot slutbetalningen.

2.   Vid bokföringen ska det göras åtskillnad mellan de olika typer av betalning som avses i punkt 1.

Artikel 68

Betalning ska utföras av räkenskapsföraren inom ramen för de disponibla medlen.

Avsnitt 5 –   Tidsfrister för betalningar

Artikel 69

Utgifterna ska kontrolleras, godkännas och betalas inom de tidsfrister och enligt de bestämmelser som anges i genomförandebestämmelserna för den allmänna budgetförordningen.

KAPITEL 6

Datasystem

Artikel 70

Om inkomster eller utgifter förvaltas med hjälp av datasystem får underskrifter göras elektroniskt.

KAPITEL 7

Internrevisor

Artikel 71

Eurojust ska förfoga över en funktion för internrevision.

Internrevisorn ska utses och utöva sina befogenheter i enlighet med artikel 38.2 och 38.3 i Eurojustbeslutet.

Artikel 72

1.   Internrevisorn ska ge oberoende råd till Eurojust om riskförebyggande genom att avge yttranden om förvaltnings- och kontrollsystemens kvalitet och genom att utfärda rekommendationer för att förbättra villkoren för att genomföra transaktioner och för att främja principen om sund ekonomisk förvaltning.

Internrevisorn ska ansvara för att

a)

bedöma om interna förvaltningssystem är lämpligt utformade och tillräckligt effektiva och ändamålsenliga, samt bedöma hur program och åtgärder genomförs med hänsyn tagen till de risker som är förenade med dem, samt

b)

bedöma om de system för intern kontroll och internrevision som används vid varje transaktion för budgetens genomförande är effektiva.

2.   Internrevisorns befogenheter ska omfatta hela Eurojusts verksamhet och alla dess avdelningar. Han ska ha en fullständig och obegränsad tillgång till alla uppgifter som krävs för tjänsteutövningen.

3.   Internrevisorn ska rapportera till kollegiet och den administrativa direktören om sina konstateranden och rekommendationer. De sistnämnda ska se till att rekommendationerna följs upp.

4.   Internrevisorn ska förelägga Eurojust en årsrapport som särskilt ska innehålla uppgifter om antal och typ av genomförda internrevisioner, vilka rekommendationer som utfärdats samt hur dessa följts upp. I årsrapporten ska också anges om den specialiserade instans som inrättats på grundval av artikel 66.4 i den allmänna budgetförordningen gjort några observationer rörande systematiska problem.

5.   Den administrativa direktören ska årligen ställa samman uppgifter om antal och typ av internrevisioner som genomförts av internrevisorn, inklusive uppgift om vilka rekommendationer som utfärdats och hur dessa följts upp, och Eurojust ska översända sammanställningen till den myndighet som beviljar ansvarsfrihet samt till kommissionen.

6.   Denna artikel gäller inte arbete och handlingar förknippade med ett särskilt ärende.

Artikel 73

Villkoren för att ålägga internrevisorn ansvar ska fastställas enligt genomförandebestämmelserna för Eurojusts budgetförordning enligt artikel 87 i den allmänna budgetförordningen.

AVDELNING V

OFFENTLIG UPPHANDLING

Artikel 74

1.   Vad avser offentlig upphandling ska relevanta bestämmelser i den allmänna budgetförordningen samt i dess genomförandebestämmelser tillämpas, om inget annat följer av styckena 4–7 i denna artikel.

2.   Eurojust kan på begäran få delta som upphandlande myndighet, i upphandlingsförfaranden som genomförs av kommissionen, interinstitutionellt eller av andra gemenskapsorgan.

3.   Eurojust ska delta i den gemensamma centrala databasen, som upprättats och förvaltas av kommissionen, i enlighet med artikel 95 i den allmänna budgetförordningen.

4.   Eurojust får teckna kontrakt utan att genomföra ett offentligt upphandlingsförfarande, med kommissionen, interinstitutionella byråer, samt översättningscentrum för EU:s organ, som inrättats av rådets förordning (EC) nr 2965/94 (6) för leverans av varor, tjänster eller bygg- och anläggningsarbeten, som den senast nämnda tillhandahåller.

5.   Eurojust ska ha rätt att delta i eller dra nytta av process för offentlig upphandling som vidtas av värdstaten, eller en internationell organisation, förutsatt att normer tillämpas för upphandlingsprocessen som ger motsvarande garantier som gäller enligt internationell god sed, särskilt angående öppenhet, icke-diskriminering och förebyggande av intressekonflikter.

Endast den administrativa direktören ska ha befogenhet att godkänna om garantierna motsvarar internationell god sed.

6.   För tillämpning av artikel 101 i den allmänna budgetförordningen ska det anges i upphandlingsdokumenten att Eurojust fram till dess att ett kontrakt undertecknats har rätt att avstå från att ingå ett enskilt kontrakt eller att avbryta upphandlingsförfarandet utan att anbudssökande eller anbudsgivare kan göra anspråk på någon ersättning.

7.   För tillämpning av artikel 103 i den allmänna budgetförordningen ska det anges i upphandlingsdokumenten att Eurojust har rätt att avbryta förfarandet och vidta de åtgärder det finner nödvändiga, inklusive ogiltigförklarande av förfarandet enligt villkoren i den artikeln.

För tillämpning av artikel 103 i den allmänna budgetförordningen ska det också anges i de kontrakt som Eurojust ingår med ekonomiska aktörer att gemenskapsorganet har rätt att vidta åtgärderna i den artikeln på de villkor som anges där.

AVDELNING VA

PROJEKT MED BETYDANDE INVERKAN PÅ BUDGETEN

Artikel 74a

Kollegiet ska snarast möjligt underrätta budgetmyndigheten om den har för avsikt att genomföra ett projekt som kan få betydande inverkan på finansieringen av byråns administrationsbudget, särskilt projekt som rör fastigheter, till exempel hyra eller förvärv av byggnader. Den ska informera kommissionen om detta.

Om en av budgetmyndighetens båda parter avser att avge ett yttrande ska den inom två veckor efter mottagande av informationen om fastighetsprojektet meddela Eurojust om sin avsikt att avge ett sådant yttrande. Om inget yttrande inkommer, får Eurojust fullfölja den planerade åtgärden.

Yttrandet ska överlämnas till gemenskapsorganet inom fyra veckor efter det meddelande som avses i andra stycket.

AVDELNING VB

EXPERTER

Artikel 74b

I fråga om anlitande av experter, ska artikel 265a i genomförandebestämmelserna till den allmänna budgetförordningen, gälla i tillämpliga delar. Experter ska arvoderas på grundval av fasta belopp, för att i synnerhet biträda Eurojust med att bedöma förslag och bidragsansökningar eller anbud vid upphandling, och ge tekniskt bistånd i uppföljningen och slututvärderingen av projekt. Eurojust ska för detta ändamål ha rätt att använda sig av förteckningar som upprättats av kommissionen eller av andra gemenskapsorgan.

AVDELNING VI

BIDRAG SOM BEVILJAS AV EUROJUST

Artikel 75

1.   Om Eurojust beviljar bidrag till offentliga myndigheter för att utföra uppgifter som tillkommer Eurojust enligt artikel 3 i Eurojustbeslutet, för att utföra uppgifter som tillkommer Europeiska rättsliga nätverket i enlighet med artikel 26.2b i Eurojustbeslutet, eller genom delegation av kommissionen enligt artikel 54.2b i den allmänna budgetförordningen ska vederbörliga bestämmelser i den allmänna budgetförordningen och genomförandebestämmelserna i den allmänna budgetförordningen tillämpas, med förbehåll för stycke 2 och 3 i denna artikel.

2.   Bidragen ska regleras genom skriftliga överenskommelser mellan gemenskapsorganet och mottagaren.

3.   För tillämpning av artikel 119.2 i den allmänna budgetförordningen ska det anges i de bidragsöverenskommelser som ingås av Eurojust att Eurojust har rätt att avbryta, minska eller avsluta bidragsutbetalningen i de fall som avses i artikel 183 i genomförandebestämmelserna i den allmänna budgetförordningen sedan mottagaren fått tillfälle att ge sina synpunkter.

AVDELNING VII

ÅRSREDOVISNINGAR OCH LÖPANDE RÄKENSKAPER

KAPITEL 1

Årsredovisningar

Artikel 76

Eurojusts årsredovisningar ska omfatta

a)

Eurojusts räkenskaper,

b)

rapporter om hur budgeten genomförts.

Eurojusts räkenskaper ska åtföljas av rapporter om budgetförvaltningen samt om den ekonomiska förvaltningen för budgetåret. Dessa rapporter ska bland annat innehålla redogörelser för i vilken utsträckning anslagen genomförts samt sammanfattande information om överföringar av anslag mellan olika budgetposter.

Artikel 77

Räkenskaperna ska vara formellt korrekta, sanningsenliga och fullständiga och ge en rättvisande bild

a)

när det gäller redovisningarna: av tillgångar och skulder, kostnader och intäkter, rättigheter och skyldigheter som inte tas upp under tillgångar och skulder samt av kassaflödet,

b)

när det gäller rapporten om hur budgeten genomförts: hur budgeten genomförts avseende inkomster och utgifter.

Artikel 78

Redovisningarna ska upprättas på grundval av följande allmänt godtagna redovisningsprinciper enligt preciseringarna i genomförandebestämmelserna för den allmänna budgetförordningen.

a)

Principen om kontinuerlig verksamhet.

b)

Försiktighetsprincipen.

c)

Principen om beständiga redovisningsmetoder.

d)

Principen om uppgifters jämförbarhet.

e)

Väsentlighetsprincipen.

f)

Principen om att inte tillämpa kvittning.

g)

Principen att innehåll går före form.

h)

Periodiserad redovisning.

Artikel 79

1.   Enligt principen om periodiserad redovisning ska redovisningarna omfatta alla kostnader och intäkter som avser det aktuella budgetåret, oavsett när betalningarna eller inkasseringarna ägt rum.

2.   Tillgångar och skulder ska i balansräkningen värderas i enlighet med värderingsreglerna i artikel 132 i den allmänna budgetförordningen.

Artikel 80

1.   Redovisningarna ska uttryckas i euro och innehålla

a)

balansräkningen och resultaträkningen, vilka visar situationen på tillgångssidan, den finansiella ställningen samt det ekonomiska resultatet per den 31 december det föregående budgetåret; redovisningarnas struktur ska följa Europaparlamentets och rådets direktiv om årsbokslut i vissa typer av bolag, dock med hänsyn tagen till särdragen hos Eurojusts verksamheter,

b)

tabellen över kassaflöden som visar vilka in- och utbetalningar som skett under budgetåret liksom behållningen av likvida medel vid budgetårets slut,

c)

en redogörelse för ändringar i det egna kapitalet som på ett detaljerat sätt visar de ökningar och minskningar som skett under budgetåret för varje enskild post som hänförs till eget kapital.

2.   Bilagan till redovisningarna ska innehålla kompletteringar och kommentarer till de uppgifterna i de redogörelser som avses i punkt 1 samt alla de kompletteringar som föreskrivs i internationellt erkänd redovisningspraxis när dessa uppgifter är väsentliga för Eurojusts verksamhet.

Artikel 81

Rapporterna om genomförandet av budgeten ska uttryckas i euro. De ska innehålla

a)

en sammanställning i siffror av budgetårets inkomst- och utgiftstransaktioner i syfte att spegla resultatet av budgetgenomförandet; denna sammanställning ska vara indelad på samma sätt som budgeten,

b)

en bilaga med kompletteringar och anmärkningar till ovan nämnda sammanställning.

Artikel 82

Räkenskapsförarna ska senast den 1 mars efter det budgetår som löpt ut överlämna sina preliminära redovisningar samt den rapport om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen för det räkenskapsåret, som hänförs till i artikel 76 i detta beslut, till räkenskapsföraren och revisionsrätten, så att denne kan konsolidera räkenskaperna i enlighet med artikel 128 i den allmänna budgetförordningen.

Räkenskapsföraren ska även skicka rapporten om budgetförvaltning och ekonomisk förvaltning till Europaparlamentet och rådet senast den 31 mars följande år.

Artikel 83

1.   I enlighet med artikel 129.1 i den allmänna budgetförordningen ska revisionsrätten senast den 15 juni följande år meddela sina iakttagelser i fråga om de preliminära redovisningarna för Eurojust.

2.   Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser över Eurojusts preliminära redovisningar ska den administrativa direktören på eget ansvar upprätta sina redovisningar i enlighet med artikel 43 och överlämna dem till kollegiet för ett yttrande.

3.   Den administrativa direktören ska upprätta de slutliga redovisningarna och senast den 1 juli efter utgången av det berörda budgetåret överlämna dem tillsammans med kollegiets yttrande till kommissionens räkenskapsförare samt till revisionsrätten, Europaparlamentet och rådet; ovannämnda handlingar ska överlämnas inom två veckor om revisionsrättens iakttagelser mottas senare än den 15 juni.

4.   Eurojusts konsoliderade räkenskaper, sammanlagda med kommissionens, ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november följande budgetår.

5.   Den administrativa direktören ska senast den 30 september följande år ge revisionsrätten svar på de iakttagelser som den redovisat inom ramen för sin årsrapport. Eurojusts svar ska samtidigt skickas till kommissionen.

KAPITEL 2

Löpande räkenskaper

Avsnitt 1 –   Gemensamma bestämmelser

Artikel 84

1.   Eurojusts räkenskaper är ett system för att strukturera och redovisa budgetinformation och finansiell information, på ett sådant sätt att sifferuppgifter kan sammanföras, klassificeras och registreras.

2.   Räkenskaperna ska delas in i allmänna räkenskaper och budgeträkenskaper. Räkenskaperna ska föras per kalenderår och uttryckas i euro.

3.   Uppgifterna i de allmänna räkenskaperna och budgeträkenskaperna ska fastställas vid budgetårets utgång för att användas som underlag för de redovisningar som behandlas i kapitel 1.

4.   Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 ska inte utgöra något hinder för att de delegerade utanordnarna därutöver kan hålla en kostnadsbokföring.

Artikel 85

Räkenskapsreglerna för Eurojust ska liksom den harmoniserade kontoplanen fastställas av kommissionens räkenskapsförare i enlighet med artikel 133 i den allmänna budgetförordningen.

Avsnitt 2 –   Allmänna räkenskaper

Artikel 86

I de allmänna räkenskaperna ska alla konteringshändelser och transaktioner som påverkar den ekonomiska och finansiella ställningen samt ställningen på tillgångssidan för Eurojust registreras i kronologisk ordning enligt metoden för dubbel bokföring.

Artikel 87

1.   Kontorörelser och saldon ska föras in i respektive liggare.

2.   All registrering i räkenskaperna, inklusive korrigeringar, ska stödja sig på styrkande dokument, och det ska göras hänvisningar till dessa dokument i räkenskaperna.

3.   Systemet för räkenskaperna ska göra det möjligt att spåra varje enskild transaktion.

Artikel 88

Efter utgången av budgetåret och fram till dess att räkenskaperna avslutas ska Eurojusts räkenskapsförare göra de korrigeringar som behövs för att få till stånd en regelbunden, fullständig och rättvisande redovisning, förutsatt att dessa korrigeringar inte leder till utbetalningar eller inbetalningar som belastar det berörda budgetåret.

Avsnitt 3 –   Budgeträkenskaper

Artikel 89

1.   Budgeträkenskaperna ska göra det möjligt att i detalj följa genomförandet av budgeten.

2.   För att kunna tillämpa punkt 1 ska alla handlingar för att genomföra budgeten registreras i budgeträkenskaperna, både i fråga om inkomster och i fråga om utgifter som avses i avdelning IV i denna förordning.

KAPITEL 3

Inventarieförteckning över anläggningstillgångar

Artikel 90

1.   Eurojust ska hålla förteckningar avseende all gemenskapens materiella, immateriella och finansiella egendom som utgör Eurojusts förmögenhet, med angivande av både antal och värde, i enlighet med en modell som fastställs av kommissionens räkenskapsförare.

Eurojust ska kontrollera att inventarieförteckningen stämmer överens med verkligheten.

2.   Försäljning av lös egendom ska annonseras på lämpligt sätt.

AVDELNING VIII

EXTERN GRANSKNING OCH BEVILJANDE AV ANSVARSFRIHET

KAPITEL 1

Extern granskning

Artikel 91

Revisionsrätten ska granska Eurojusts räkenskaper i enlighet med artikel 248 i EG-fördraget.

Artikel 92

1.   Eurojust ska översända sina slutligt antagna budgetar till revisionsrätten. Eurojust ska översända de finansiella bestämmelser de antar till revisionsrätten.

2.   Eurojust ska översända sina slutligt antagna budgetar till revisionsrätten.

3.   Revisionsrätten ska underrättas om utnämningar av utanordnare, internrevisorer, räkenskapsförare och förskottsförvaltare samt om alla delegeringar som skett enligt artiklarna 34, 43.1, 43.4 och 44.

Artikel 93

Revisionsrättens granskningar ska ske enligt artiklarna 139–144 i den allmänna budgetförordningen. Granskningen ska utövas på ett sätt som säkerställer skyddet för känsliga uppgifter som är förknippade med ett särskilt ärende.

KAPITEL 2

Beviljande av ansvarsfrihet

Artikel 94

1.   Europaparlamentet ska före den 30 april år N + 2, på rekommendation av rådet bevilja den administrativa direktören ansvarsfrihet beträffande budgetens genomförande år N. Den administrativa direktören ska meddela kollegiet om Europaparlamentets iakttagelser i den resolution som bifogas beslutet om ansvarsfrihet.

2.   Om det datum som anges i punkt 1 inte kan hållas ska Europaparlamentet eller rådet underrätta den administrativa direktören om orsakerna till att beslutet har måst skjutas upp.

3.   Om Europaparlamentet skjuter upp beslutet om beviljande av ansvarsfrihet ska den administrativa direktören, tillsammans med kollegiet, så fort som möjligt vidta åtgärder för att underlätta att hindren för detta beslut undanröjs.

Artikel 95

1.   Beslutet om ansvarsfrihet ska omfatta räkenskaperna över Eurojusts samtliga inkomster och utgifter, det saldo som uppstår samt Eurojusts tillgångar och skulder enligt balansräkningen.

2.   För att kunna fatta beslut om ansvarsfrihet ska Europaparlamentet, efter rådet, granska Eurojusts räkenskaper, redovisningar och balansräkning. Europaparlamentet ska också granska revisionsrättens årsrapport åtföljd av svaren från Eurojusts administrativa direktör, liksom de av revisionsrättens särskilda rapporter som är av betydelse för det berörda budgetåret och dess förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

3.   Den administrativa direktören ska på Europaparlamentets begäran lägga fram alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska fungera väl, på samma sätt som föreskrivs i artikel 146.3 i den allmänna budgetförordningen.

Artikel 96

1.   Den administrativa direktören ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter iakttagelserna i Europaparlamentets beslut om ansvarsfrihet samt de kommentarer som är fogade till den rekommendation om ansvarsfrihet som antas av rådet, med beaktande av Eurojusts uppgifter.

2.   På Europaparlamentets eller rådets begäran ska den administrativa direktören rapportera om de åtgärder som vidtagits till följd av dessa iakttagelser och kommentarer. Han ska också översända ett exemplar av rapporten till kommissionen och revisionsrätten.

AVDELNING IX

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 97

Europaparlamentet, rådet och kommissionen ska ha rätt att få ta del av alla relevanta upplysningar och förklaringar i budgetfrågor som tillhör deras respektive behörighet.

Artikel 98

Om så krävs ska kollegiet på förslag av den administrativa direktören, och med kommissionens godkännande, anta genomförandebestämmelser för Eurojusts budgetförordning.

Artikel 99

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har antagits av kollegiet, och ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Det ska ersätta beslutet om budgetförordning för Eurojust som antogs den 20 april 2006.

Utfärdat i Haag den 27 mars 2009.

José Luís LOPES DA MOTA

Ordförande för Eurojust


(1)  EGT L 63, 6.3.2002, s. 1.

(2)  EUT L 245, 29.9.2003, s. 44.

(3)  EGT L 357, 31.12.2002, s. 72.

(4)  EUT L 181, 10.7.2008, s. 23.

(5)  EGT L 357, 31.12.2002, s. 1.

(6)  EGT L 314, 7.12.1994, s. 1.