10.10.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 267/1

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 945/2009

av den 9 oktober 2009

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 10 oktober 2009.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.

---

---

10.10.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 267/3

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 946/2009

av den 8 oktober 2009

om förbud mot fiske efter sej område IIIa och IV, EG-vatten i IIa, IIIb, IIIc och IIId med fartyg som för svensk flagg

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (1), särskilt artikel 26.4,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (2), särskilt artikel 21.3, och

av följande skäl:

(1)

I rådets förordning (EG) nr 43/2009 av den 16 januari 2009 om fastställande för år 2009 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2009.

(2)	Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2009 är uppfiskad.

(3)	Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Uppfiskad kvot

Den fiskekvot för 2009 som tilldelats den medlemsstat som anges i bilagan till denna förordning för det bestånd som anges i samma bilaga ska anses vara uppfiskad från och med den dag som fastställs i bilagan.

Artikel 2

Förbud

Fiske efter det bestånd som anges i bilagan till denna förordning, och som bedrivs av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, är förbjudet från och med den dag som fastställs i bilagan. Från och med den dagen är det även förbjudet att förvara ombord, omlasta och landa fångster av detta bestånd gjorda av sådana fartyg.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

(2)  EGT L 261, 20.10.1993, s. 1.

(3)  EUT L 22, 26.1.2009, s. 1.

---

---

10.10.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 267/5

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 947/2009

av den 9 oktober 2009

om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp för import av vissa sockerprodukter som fastställs genom förordning (EG) nr 877/2009 för regleringsåret 2009/10

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 av 30 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 318/2006 för handel med tredjeländer i sockersektorn (2), särskilt artikel 36.2 andra stycket andra meningen, och

av följande skäl:

(1)	De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2009/10 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 877/2009 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EG) nr 941/2009 (4).

(2)	De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De representativa priser och tilläggsbelopp för import av de produkter som avses i artikel 36 i förordning (EG) nr 951/2006, och som fastställs i förordning (EG) nr 877/2009 för regleringsåret 2009/10, ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 10 oktober 2009.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 178, 1.7.2006, s. 24.

(3)  EUT L 253, 25.9.2009, s. 3.

(4)  EUT L 265, 9.10.2009, s. 3.

---

---

10.10.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 267/7

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/110/EG

av den 16 september 2009

om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 47.2 första och tredje meningarna och artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/46/EG av den 18 september 2000 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet (4) antogs med anledning av de nya typer av förskottsbetalade betalningsinstrument som dök upp på marknaden med syftet att fastställa ett tydligt regelverk för att stärka den inre marknaden och samtidigt säkerställa en tillräckligt omfattande tillsyn av denna verksamhet.

(2)	I sin översyn av direktiv 2000/46/EG betonade kommissionen behovet av att ändra det direktivet eftersom vissa av bestämmelserna ansågs ha hindrat framväxten av en verklig inre marknad för tjänster avseende elektroniska pengar och utvecklingen av sådana användarvänliga tjänster.

(3)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden (5) infördes ett modernt och enhetligt regelverk för betaltjänster, inbegripet samordning av nationella bestämmelser om tillsynskrav gällande en ny kategori betaltjänstleverantörer, nämligen betalningsinstitut.

(4)	Målet är att undanröja hindren för marknadstillträde och göra det enklare att starta och driva affärsverksamhet för utgivning av elektroniska pengar och reglerna för institut för elektroniska pengar måste därför ses över så att villkoren blir lika för alla betaltjänstleverantörer.

(5)

Detta direktiv bör endast tillämpas på betaltjänstleverantörer som ger ut elektroniska pengar. Detta direktiv bör inte tillämpas på penningvärde som lagrats på särskilda förskottsbetalade betalningsinstrument, som är avsedda för specifika behov och som har ett begränsat användningsområde eftersom innehavaren av de elektroniska pengarna endast kan köpa varor och tjänster i lokaler som tillhör utgivaren eller inom ett begränsat nätverk av tjänsteleverantörer enligt affärsöverenskommelse med en professionell utgivare eller från ett begränsat varu- eller tjänsteutbud. Användning inom ett sådant begränsat nätverk ska anses föreligga när betalningsinstrumentet endast kan användas för att köpa varor och tjänster i en specifik butik eller butikskedja eller från ett begränsat varu- eller tjänsteutbud, oberoende av var försäljningsstället är geografiskt beläget. Sådana instrument kan inbegripa kundkort, bensinkort, medlemskort, kollektivtrafikkort, måltidskuponger eller tjänstekuponger (såsom kuponger för barnomsorg eller kuponger för sociala system eller tjänstesystem till stöd för anställning av personal för hushållsarbete såsom städning, strykning eller trädgårdsarbete), som ibland omfattas av särskilda skatter eller arbetsmarknadsbestämmelser för att främja användningen av dessa instrument i syfte att uppfylla målen för sociallagstiftningen. I de fall ett sådant specifikt instrument utvecklas till ett allmänt instrument bör undantaget från tillämpningsområdet för detta direktiv inte längre tillämpas. Undantag från direktivets tillämpningsområde bör inte göras för instrument som kan användas i butiker som upptas i en förteckning, eftersom sådana instrument vanligtvis är avsedda att användas i ett nätverk av tjänsteleverantörer som ständigt utökas.

(6)

Detta direktiv bör inte heller tillämpas på penningvärde som används för inköp av digitala varor eller tjänster, då varans eller tjänstens själva karaktär innebär att operatören tillför ett inneboende värde, till exempel i form av åtkomst, distribution eller sökmöjligheter, förutsatt att varan eller tjänsten endast kan användas med hjälp av digital utrustning som till exempel mobiltelefoner eller datorer och förutsatt att operatören för teleutrustningen eller den digitala eller informationstekniska utrustningen inte agerar enbart som mellanhand mellan betaltjänstanvändaren och leverantören av varorna eller tjänsterna. Detta är fallet om en mobiltelefonabonnent eller annan digital nätverksabonnent betalar nätoperatören direkt och det varken finns en direkt betalningsförbindelse eller en direkt gäldenär/borgenär-förbindelse mellan nätverksabonnenten och tredjeparten som levererar de varor och tjänster som ingår i transaktionen.

(7)

Det bör införas en tydlig och tekniskt neutral definition av elektroniska pengar. Definitionen bör innefatta alla situationer där betaltjänstleverantören utfärdar ett förskottsbetalat lagrat värde i utbyte mot medel, som kan användas som betalningsmedel eftersom det accepteras av tredje part som betalning.

(8)

Definitionen av elektroniska pengar bör innefatta elektroniska pengar som antingen lagras i en betalningsanordning som tillhör innehavaren av elektroniska pengar eller fjärrlagras på en server och hanteras av innehavaren av elektroniska pengar via ett specifikt konto för elektroniska pengar. Definitionen bör vara så bred att den inte medför hinder för den tekniska utvecklingen och tillräckligt bred för att omfatta inte bara de instrument för elektroniska pengar som finns på marknaden i dag utan även sådana som skulle kunna utvecklas i framtiden.

(9)

Tillsynsreglerna för institut för elektroniska pengar bör ses över och anpassas bättre till de risker som är förknippade med sådana institut. De bör även stämma överens med de tillsynsregler som gäller för betalningsinstitut enligt direktiv 2007/64/EG. I detta avseende bör relevanta bestämmelser i direktiv 2007/64/EG, i tillämpliga delar, tillämpas för institut för elektroniska pengar, utan att det påverkar tillämpningen av detta direktiv. Således måste en hänvisning till ”betalningsinstitut” i direktiv 2007/64/EG avse en hänvisning till ”institut för elektroniska pengar”, en hänvisning till ”betaltjänster” avse en hänvisning till verksamhet för ”betaltjänster och utgivning av elektroniska pengar”, en hänvisning till ”betaltjänstanvändare” avse en hänvisning till ”betaltjänstanvändare eller innehavare av elektroniska pengar”, en hänvisning till ”detta direktiv” avse en hänvisning till direktiv 2007/64/EG och detta direktiv, en hänvisning till avdelning II i direktiv 2007/64/EG avse en hänvisning till avdelning II i direktiv 2007/64/EG och avdelning II i detta direktiv, en hänvisning till artikel 6 i direktiv 2007/64/EG avse en hänvisning till artikel 4 i detta direktiv, en hänvisning till artikel 7.1 i direktiv 2007/64/EG avse en hänvisning till artikel 5.1 i detta direktiv, en hänvisning till artikel 7.2 i direktiv 2007/64/EG avse en hänvisning till artikel 5.6 i detta direktiv, en hänvisning till artikel 8 i direktiv 2007/64/EG avse en hänvisning till artikel 5.2–5.5 i detta direktiv, en hänvisning till artikel 9 i direktiv 2007/64/EG avse en hänvisning till artikel 7 i detta direktiv, en hänvisning till artikel 16.1 i direktiv 2007/64/EG avse en hänvisning till artikel 6.1 c–e i detta direktiv och en hänvisning till artikel 26 i direktiv 2007/64/EG avse en hänvisning till artikel 9 i detta direktiv.

(10)

Institut för elektroniska pengar distribuerar elektroniska pengar inbegripet genom försäljning och vidareförsäljning av instrument för elektroniska pengar till allmänheten, vilket skapar en möjlighet att distribuera elektroniska pengar till kunder, eller genom att lösa in elektroniska pengar på kundernas begäran eller fylla på kundernas instrument för elektroniska pengar, via fysiska eller juridiska personer som agerar på deras vägnar, i enlighet med kraven för deras respektive affärsmodeller. Institut för elektroniska pengar bör inte ha tillstånd att ge ut elektroniska pengar via ombud, men bör dock ha tillstånd att tillhandahålla de betaltjänster som anges i bilagan till direktiv 2007/64/EG via ombud, förutsatt att villkoren i artikel 17 i det direktivet uppfylls.

(11)

Det behövs bestämmelser om startkapital och löpande kapital för att se till att konsumentskyddet är tillräckligt omfattande och att instituten för elektroniska pengar bedriver en sund och ansvarsfull verksamhet. Med tanke på elektroniska pengars särskilda karaktär bör det tillhandahållas ytterligare en metod för beräkning av löpande kapital. Fullständiga valmöjligheter i tillsynen bör upprätthållas, så att det säkerställs att samma risker behandlas på samma sätt i fråga om alla betaltjänstleverantörer och att beräkningsmetoden beaktar den specifika affärssituationen för ett visst institut för elektroniska pengar. Det bör dessutom införas bestämmelser om att instituten för elektroniska pengar ska vara skyldiga att hålla de medel som tillhör innehavare av elektroniska pengar åtskilda från medel som instituten för elektroniska pengar använder för annan affärsverksamhet. Instituten för elektroniska pengar bör dessutom omfattas av effektiva krav för förhindrande av penningtvätt och förhindrande av finansiering av terrorism.

(12)	Driften av betalsystemen är en verksamhet som inte är förbehållen specifika kategorier av institut. Det är dock viktigt att bekräfta – vilket är fallet för betalningsinstitut - att driften av betalsystem även kan skötas av institut för elektroniska pengar.

(13)

Utgivning av elektroniska pengar innebär inte mottagande av insättningar i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (6), på grund av dessa pengars särskilda karaktär som en elektronisk ersättning för mynt och sedlar som kommer att användas för betalningar av vanligtvis begränsade belopp och inte för sparande. Institut för elektroniska pengar bör inte ha tillstånd att bevilja kredit från medel som mottagits eller hålls lagrade i syfte att ge ut elektroniska pengar. Utgivare av elektroniska pengar bör dessutom uteslutande ha tillstånd att bevilja ränta eller andra förmåner om dessa inte är knutna till den period under vilken innehavaren av elektroniska pengar innehar elektroniska pengar. Villkoren för beviljande och upprätthållande av auktorisationer för institut för elektroniska pengar bör omfatta tillsynskrav som är proportionerliga mot de verksamhetsanknutna och finansiella risker sådana institut utsätts för i samband med utgivning av elektroniska pengar, oberoende av om institutet bedriver någon annan affärsverksamhet.

(14)

Det är dock nödvändigt att skapa lika villkor mellan institut för elektroniska pengar och andra kreditinstitut när det gäller utgivning av elektroniska pengar för att säkerställa rättvis konkurrens för samma tjänster mellan ett bredare utbud av institut till gagn för innehavarna av elektroniska pengar. Detta bör uppnås genom att väga de mindre krävande delarna av de tillsynsbestämmelser som gäller för institut för elektroniska pengar mot bestämmelser som är mer strikta än dem som gäller för kreditinstitut, särskilt när det gäller skyddet av de medel som innehas av innehavare av elektroniska pengar. Skyddet är av avgörande betydelse och därför är det nödvändigt att de behöriga myndigheterna i förväg informeras om alla väsentliga förändringar, såsom ändringar i skyddsmetoden, ändringar i det kreditinstitut där skyddade medel deponeras eller ändringar i det försäkringsbolag eller kreditinstitut som försäkrade eller garanterade de skyddade medlen.

(15)

De regler som gäller för filialer till institut för elektroniska pengar med huvudkontor utanför gemenskapen bör vara enhetliga i samtliga medlemsstater. Det är viktigt att se till att sådana regler inte är gynnsammare än de som gäller för filialer till institut för elektroniska pengar som har huvudkontor i en annan medlemsstat. Gemenskapen bör kunna träffa överenskommelser med tredjeländer om regler som tillförsäkrar filialer till institut för elektroniska pengar med huvudkontor utanför gemenskapen samma behandling inom gemenskapen. Filialer till institut för elektroniska pengar med huvudkontor i tredjeländer bör inte åtnjuta etableringsfrihet enligt artikel 43 i fördraget i andra medlemsstater än de i vilka de är etablerade, eller frihet att tillhandahålla tjänster enligt artikel 49 andra stycket i fördraget.

(16)

Medlemsstaterna bör tillåtas att bevilja undantag från att tillämpa vissa av bestämmelserna i detta direktiv på institut som endast ger ut en begränsad mängd elektroniska pengar. Institut som omfattas av sådana undantag bör inte ha rätt enligt detta direktiv att utöva etableringsfrihet eller frihet att tillhandahålla tjänster och de bör inte heller indirekt utöva dessa rättigheter i egenskap av medlem i ett betalningssystem. Medlemsstaterna bör dock registrera uppgifter om alla enheter som tillhandahåller tjänster kring elektroniska pengar, inbegripet de som omfattas av undantag. Sådana enheter bör registreras i ett register över institut för elektroniska pengar.

(17)

Medlemsstaterna bör av försiktighetsskäl säkerställa att endast institut för elektroniska pengar som vederbörligen auktoriserats eller omfattas av ett undantag i enlighet med detta direktiv, kreditinstitut som auktoriserats i enlighet med direktiv 2006/48/EG, postgiroinstitut som enligt nationell lagstiftning har rätt att ge ut elektroniska pengar, institut som avses i artikel 2 i direktiv 2006/48/EG, Europeiska centralbanken och nationella centralbanker som inte agerar i egenskap av monetär myndighet eller andra offentliga myndigheter och medlemsstaterna eller deras regionala och lokala myndigheter när de agerar i egenskap av offentliga myndigheter, tillåts ge ut elektroniska pengar.

(18)

För att säkerställa innehavarnas förtroende är det nödvändigt att elektroniska pengar kan lösas in. Möjligheten till inlösen innebär inte att de medel som erhålls i utbyte mot elektroniska pengar bör betraktas som insättningar eller andra återbetalbara medel enligt vad som anges i direktiv 2006/48/EG. Inlösen bör alltid vara möjligt och ska göras till det nominella beloppet utan möjlighet att avtala om ett minimibelopp. Inlösen bör generellt sett vara avgiftsfri. I de fall som fastställs i detta direktiv bör det dock vara möjligt att kräva en proportionerlig och kostnadsbaserad avgift utan att detta påverkar nationell skatte- eller sociallagstiftning eller utgivarens eventuella förpliktelser enligt andra relevanta gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser, till exempel i fråga om förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism, åtgärder som syftar till att frysa tillgångar eller specifika åtgärder för att bekämpa eller utreda brott.

(19)

Förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol bör stå till förfogande för innehavare av elektroniska pengar. Kapitel 5 i avdelning IV i direktiv 2007/64/EG bör därför gälla i tillämpliga delar inom ramen för detta direktiv, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv. En hänvisning till ”betaltjänstleverantör” i direktiv 2007/64/EG måste därför avse en hänvisning till begreppet ”utgivare av elektroniska pengar”, en hänvisning till ”betaltjänstanvändare” avse ”innehavare av elektroniska pengar” och en hänvisning till avdelningarna III och IV i direktiv 2007/64/EG avse avdelning III i det här direktivet.

(20)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (7).

(21)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta genomförandebestämmelser i syfte att beakta inflationen eller den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen och säkerställa en enhetlig tillämpning av undantagen i detta direktiv. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(22)

Det är nödvändigt att kontrollera att detta direktiv fungerar effektivt. Kommissionen bör därför åläggas att lägga fram en rapport tre år efter det att fristen för att införliva detta direktiv har löpt ut. Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om tillämpningen av vissa bestämmelser i detta direktiv.

(23)

Av rättssäkerhetsskäl bör övergångsbestämmelser införas som säkerställer att institut för elektroniska pengar, som har startat sin verksamhet i enlighet med den nationella lagstiftning genom vilken direktiv 2000/46/EG införlivats, även fortsättningsvis kan utöva sin verksamhet i den berörda medlemsstaten under en viss tidsperiod. Denna tidsperiod bör vara längre för institut för elektroniska pengar som har omfattats av undantag i enlighet med artikel 8 i direktiv 2000/46/EG.

(24)

Detta direktiv innehåller en ny definition av elektroniska pengar för vilka utgivningen kan omfattas av undantagen i artiklarna 34 och 53 i direktiv 2007/64/EG. De förenklade reglerna för kundkontroll när det gäller institut för elektroniska pengar enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (8) bör därför ändras i enlighet med detta.

(25)

I enlighet med direktiv 2006/48/EG betraktas institut för elektroniska pengar som kreditinstitut, trots att de varken får ta emot insättningar från allmänheten eller bevilja kredit från medel som tagits emot från allmänheten. Med tanke på det system som införs genom detta direktiv bör definitionen av kreditinstitut i direktiv 2006/48/EG ändras för att se till att institut för elektroniska pengar inte betraktas som kreditinstitut. Kreditinstitut bör dock få fortsätta att ge ut elektroniska pengar och inom hela gemenskapen bedriva verksamheter som är föremål för ömsesidigt erkännande och som omfattas av tillsynsregler i enlighet med gemenskapslagstiftningen på bankområdet. För att lika villkor ska fortsätta att gälla bör dock kreditinstitut som ett alternativ ha möjlighet att bedriva denna verksamhet genom ett dotterbolag i enlighet med tillsynsreglerna i detta direktiv snarare än i enlighet med direktiv 2006/48/EG.

(26)	Bestämmelserna i detta direktiv ersätter alla motsvarande bestämmelser i direktiv 2000/46/EG. Direktiv 2000/46/EG bör därför upphävas.

(27)

Eftersom målet med detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom det förutsätter en harmonisering av en mängd skilda regler i de olika medlemsstaternas lagstiftning och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(28)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (9) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   I detta direktiv fastställs reglerna om rätten att driva verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt vilka medlemsstaterna ska erkänna följande kategorier av utgivare av elektroniska pengar:

a)	Kreditinstitut, enligt definitionen i artikel 4.1 i direktiv 2006/48/EG, inklusive, i enlighet med nationell lagstiftning, filialer enligt artikel 4.3 i det direktivet, som är lokaliserade i gemenskapen och som har huvudkontor utanför gemenskapen i enlighet med artikel 38 i det direktivet.

b)	Institut för elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.1 i detta direktiv inklusive, i enlighet med artikel 8 i detta direktiv och nationell lagstiftning, filialer lokaliserade inom gemenskapen och som har huvudkontor utanför gemenskapen.

c)	Postgiroinstitut som enligt nationell lagstiftning har rätt att ge ut elektroniska pengar.

d)	Europeiska centralbanken och nationella centralbanker, när de inte agerar i egenskap av monetär myndighet eller andra offentliga myndigheter.

e)	Medlemsstaterna eller deras regionala eller lokala myndigheter, när de agerar i egenskap av offentliga myndigheter.

2.   I avdelning II i detta direktiv fastställs även reglerna om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet.

3.   Medlemsstaterna får undanta alla institut som avses i artikel 2 i direktiv 2006/48/EG från tillämpningen av alla eller vissa av bestämmelserna i avdelning II i detta direktiv, med undantag för dem som avses i första och andra strecksatserna i den artikeln.

4.   Detta direktiv ska inte tillämpas på penningvärde som lagrats på instrument som omfattas av undantag enligt artikel 3 k i direktiv 2007/64/EG.

5.   Detta direktiv ska inte tillämpas på penningvärde som används för att göra betalningstransaktioner som omfattas av undantag enligt artikel 3 l i direktiv 2007/64/EG.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

1.   institut för elektroniska pengar: en juridisk person som i enlighet med avdelning II har beviljats auktorisation att ge ut elektroniska pengar,

2.   elektroniska pengar: varje elektroniskt eller magnetiskt lagrat penningvärde i form av en fordran på utgivaren som ges ut mot erhållande av medel i syfte att genomföra betalningstransaktioner i enlighet med artikel 4.5 i direktiv 2007/64/EG och som godtas av en annan fysisk eller juridisk person än utgivaren av elektroniska pengar,

3.   utgivare av elektroniska pengar: enheter som avses i artikel 1.1, institut som omfattas av undantaget enligt artikel 1.3 och juridiska personer som omfattas av undantaget enligt artikel 9,

4.   genomsnittligt utestående elektroniska pengar: genomsnittet av det sammanlagda belopp av skulder hänförliga till elektroniska pengar som getts ut vid utgången av varje kalenderdag under de sex föregående kalendermånaderna, beräknat den första kalenderdagen i varje kalendermånad och tillämpat för denna kalendermånad.

AVDELNING II

VILLKOR FÖR ATT STARTA OCH DRIVA AFFÄRSVERKSAMHET I INSTITUT FÖR ELEKTRONISKA PENGAR SAMT FÖR TILLSYN AV SÅDAN VERKSAMHET

Artikel 3

Allmänna tillsynsregler

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av detta direktiv ska artiklarna 5 och 10–15, artikel 17.7 och artiklarna 18–25 i direktiv 2007/64/EG gälla, i tillämpliga delar, för institut för elektroniska pengar.

2.   Institut för elektroniska pengar ska informera de behöriga myndigheterna i förväg om alla väsentliga förändringar av åtgärderna för att skydda medel som erhållits i utbyte mot utgivna elektroniska pengar.

3.   Alla fysiska eller juridiska personer som avser att direkt eller indirekt förvärva eller avyttra ett kvalificerat innehav i enlighet med artikel 4.11 i direktiv 2006/48/EG i ett institut för elektroniska pengar, eller avser att direkt eller indirekt öka eller minska ett sådant kvalificerat innehav, varigenom andelen av kapitalet eller röstetalet kommer att nå, överstiga eller understiga 20 %, 30 % eller 50 %, eller att institutet för elektroniska pengar därigenom kommer att få ställning av, eller upphöra att vara, dotterföretag, ska i förväg underrätta de behöriga myndigheterna om sina avsikter när det gäller sådana förvärv, avyttringar, ökningar eller minskningar.

Den tilltänkte köparen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna om storleken på det tilltänkta innehavet samt relevanta uppgifter enligt artikel 19a.4 i direktiv 2006/48/EG.

I fall då de personer som avses i andra stycket utövar sitt inflytande på ett sätt som sannolikt är till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av institutet, ska de behöriga myndigheterna motsätta sig detta eller vidta åtgärder för att förhållandet ska upphöra. Sådana åtgärder får inkludera förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen eller den verkställande ledningen, eller upphävande av rösträtt som är knuten till de aktier som innehas av de berörda aktieägarna eller medlemmarna.

Liknande åtgärder ska vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer som underlåter att lämna sådana underrättelser i förväg som avses i denna punkt.

Om aktier eller andelar har förvärvats trots att behöriga myndigheter har motsatt sig förvärvet, ska de behöriga myndigheterna, oavsett de åtgärder som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster ska vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

Medlemsstaterna får göra undantag eller tillåta sina behöriga myndigheter att göra undantag från samtliga eller en del av de förpliktelser som avses i denna punkt för institut för elektroniska pengar som bedriver en eller flera av de verksamheter som anges i artikel 6.1 e.

4.   Medlemsstaterna ska tillåta institut för elektroniska pengar att distribuera och lösa in elektroniska pengar via fysiska eller juridiska personer som agerar för deras räkning. Om institutet för elektroniska pengar vill distribuera elektroniska pengar i en annan medlemsstat genom att anlita en sådan fysisk eller juridisk person ska det tillämpa förfarandena enligt artikel 25 i direktiv 2007/64/EG.

5.   Utan hinder av punkt 4 får institut för elektroniska pengar inte ge ut elektroniska pengar via ombud. Institut för elektroniska pengar ska tillåtas att tillhandahålla sådana betaltjänster som avses i artikel 6.1 a via ombud endast om villkoren i artikel 17 i direktiv 2007/64/EG är uppfyllda.

Artikel 4

Startkapital

Medlemsstaterna ska kräva att institut för elektroniska pengar vid tidpunkten för auktorisationen har ett startkapital på minst 350 000 EUR, bestående av kapital och reserver som anges i artikel 57 a och b i direktiv 2006/48/EG.

Artikel 5

Kapitalbas

1.   Kapitalbasen för instituten för elektroniska pengar enligt artiklarna 57–61, 63, 64 och 66 i direktiv 2006/48/EG får inte understiga det högsta av de belopp som fastställs i punkterna 2–5 i den här artikeln eller artikel 4 i det här direktivet.

2.   För de verksamheter som avses i artikel 6.1 a och som inte är knutna till utgivning av elektroniska pengar ska kapitalbaskravet för ett institut för elektroniska pengar beräknas enligt en av de tre metoderna (A, B eller C) i artikel 8.1 och 8.2 i direktiv 2007/64/EG. De behöriga myndigheterna ska i enlighet med nationell lagstiftning avgöra vilken metod som är lämpligast.

För verksamhet för utgivning av elektroniska pengar ska kapitalbaskravet för institut för elektroniska pengar beräknas enligt metod D i punkt 3.

Institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som är högre än eller lika hög som summan av de krav som anges i första och andra styckena.

3.   Metod D: Kapitalbasen för ett institut för elektroniska pengar ska för verksamhet för utgivning av elektroniska pengar uppgå till lägst 2 % av genomsnittet av de utestående elektroniska pengarna.

4.   När institut för elektroniska pengar bedriver sådan verksamhet som anges i artikel 6.1 a som inte är kopplad till utgivning av elektroniska pengar eller någon av de verksamheter som anges i artikel 6.1 b-e och beloppet för utestående elektroniska pengar är okänt i förväg ska de behöriga myndigheterna tillåta dessa institut för elektroniska pengar att beräkna sitt kapitalbaskrav på grundval av en representativ andel som förväntas användas för utfärdande av elektroniska pengar, under förutsättning att det går att göra en rimlig uppskattning av en sådan representativ andel utifrån historiska uppgifter och på ett sätt som tillfredsställer de behöriga myndigheterna. Om ett institut för elektroniska pengar inte har varit verksamt tillräckligt länge ska dess kapitalbaskrav beräknas på grundval av beräknade utestående elektroniska pengar som ska framgå av institutets verksamhetsplan med förbehåll för eventuella ändringar som begärts av de behöriga myndigheterna.

5.   De behöriga myndigheterna får, på grundval av en utvärdering av institutets riskhanteringsprocesser, förlustdatabas och interna kontrollmekanismer, kräva att institutet för elektroniska pengar har en kapitalbas som är upp till 20 % högre än det belopp som skulle bli resultatet av tillämpningen av relevant metod i enlighet med punkt 2 eller tillåta institutet för elektroniska pengar att ha en kapitalbas som är upp till 20 % lägre än det belopp som skulle bli resultatet av tillämpningen av den relevanta metod som valts i enlighet med punkt 2.

6.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att förhindra att de poster som får ingå i kapitalbasen används flera gånger i följande fall:

a)	När institutet för elektroniska pengar tillhör samma grupp som ett annat institut för elektroniska pengar, ett kreditinstitut, ett betalningsinstitut, ett värdepappersföretag, ett kapitalförvaltningsbolag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

b)	När institutet för elektroniska pengar bedriver annan verksamhet än att ge ut elektroniska pengar.

7.   Om villkoren i artikel 69 i direktiv 2006/48/EG är uppfyllda, får medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter välja att inte tillämpa punkterna 2 och 3 i den här artikeln på institut för elektroniska pengar som omfattas av den gruppbaserade tillsynen av moderkreditinstitut i enlighet med direktiv 2006/48/EG.

Artikel 6

Verksamhet

1.   Utöver utgivning av elektroniska pengar ska institut för elektroniska pengar ha rätt att utöva följande verksamheter:

a)	Tillhandahållande av betaltjänster som förtecknas i bilagan till direktiv 2007/64/EG.

b)	Beviljande av kredit för betaltjänster som avses i punkt 4, 5 eller 7 i bilagan till direktiv 2007/64/EG, om villkoren i artikel 16.3 och 16.5 i det direktivet är uppfyllda.

c)	Tillhandahållande av operativa tjänster och därtill nära anknutna sidotjänster avseende utgivning av elektroniska pengar eller tillhandahållande av de betaltjänster som avses i led a.

d)	Drift av betalningssystem enligt definitionen i artikel 4.6 i direktiv 2007/64/EG och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 28 i det direktivet.

e)	Annan verksamhet än utgivning av elektroniska pengar, med hänsyn till tillämplig gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning.

Kredit som avses i första stycket led b ska inte beviljas från medel som erhållits i utbyte mot elektroniska pengar som hålls i enlighet med artikel 7.1.

2.   Institut för elektroniska pengar får inte ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2006/48/EG.

3.   Eventuella medel som institut för elektroniska pengar tar emot från innehavaren av elektroniska pengar ska utan dröjsmål bytas ut mot elektroniska pengar. Sådana medel ska inte betraktas som insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2006/48/EG.

4.   Artikel 16.2 och 16.4 i direktiv 2007/64/EG ska tillämpas på medel som erhållits för de verksamheter som avses i punkt 1 a i den här artikeln och som inte är knuten till utgivning av elektroniska pengar.

Artikel 7

Skyddskrav

1.   Medlemsstaterna ska kräva att ett institut för elektroniska pengar ska skydda de medel som har tagits emot i utbyte mot elektroniska pengar som har getts ut i enlighet med artikel 9.1 och 9.2 i direktiv 2007/64/EG. Medel som erhålls i form av en betalning via ett betalningsinstrument behöver inte skyddas förrän de har krediterats ett betalkonto hos ett institut för elektroniska pengar eller på annat sätt gjorts tillgängliga för ett institut för elektroniska pengar, i tillämpliga fall i enlighet med de villkor för tidsåtgången för genomförandet som fastställs i direktiv 2007/64/EG. Sådana medel ska under alla förhållanden skyddas senast fem arbetsdagar, i enlighet med definitionen i artikel 4.27 i det direktivet, efter utfärdandet av elektroniska pengar.

2.   För tillämpning av punkt 1 avses med säkra lågrisktillgångar sådana tillgångar som omfattas av en av kategorierna i tabell 1 i punkt 14 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (10) för vilka kapitalkravet för den specifika risken är högst 1,6 %, men andra kvalificerade poster enligt definitionen i punkt 15 i bilagan omfattas inte.

Vid tillämpningen av punkt 1 avses med säkra lågrisktillgångar även andelar i ett institut för kollektiv investering i överförbara värdepapper (Ucits) som endast investerar i tillgångar som anges i första stycket.

I undantagsfall och i tillräckligt motiverade fall får de behöriga myndigheterna på grundval av en bedömning av säkerheten, löptiden, värdet eller andra riskelement för de tillgångar som anges i första och andra styckena, avgöra vilka av dessa tillgångar som inte utgör säkra lågrisktillgångar vid tillämpningen av punkt 1.

3.   Artikel 9 i direktiv 2007/64/EG ska tillämpas för institut för elektroniska pengar för sådana verksamheter som avses i artikel 6.1 a i det här direktivet och som inte är knuten till utgivning av elektroniska pengar.

4.   Vid tillämpningen av punkterna 1 och 3 får medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter fastställa, i enlighet med nationell lagstiftning, vilken metod som ska användas av instituten för elektroniska pengar för att skydda medel.

Artikel 8

Förhållandet till tredjeland

1.   När filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen startar eller bedriver verksamhet, får medlemsstaterna inte tillämpa bestämmelser som medför att dessa filialer ges en förmånligare behandling än kreditinstitut med huvudkontor inom gemenskapen.

2.   De behöriga myndigheterna ska meddela kommissionen alla auktorisationer för filialer som beviljats institut för elektroniska pengar med huvudkontor utanför gemenskapen.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får gemenskapen träffa avtal med ett eller flera tredjeländer om tillämpning av bestämmelser, vilka innebär att filialer till institut för elektroniska pengar med huvudkontor utanför gemenskapen ges identisk behandling inom hela gemenskapen.

Artikel 9

Valfria undantag

1.   Medlemsstaterna får avstå eller tillåta sina behöriga myndigheter att avstå från att helt eller delvis tillämpa de förfaranden och villkor som föreskrivs i artiklarna 3, 4, 5 och 7 i detta direktiv, med undantag av artiklarna 20, 22, 23 och 24 i direktiv 2007/64/EG, och tillåta att juridiska personer tas upp i registret för institut för elektroniska pengar om båda följande villkor är uppfyllda:

a)	Den sammanlagda affärsverksamheten genererar ett genomsnittligt belopp av utestående elektroniska pengar som inte överstiger den gräns som medlemsstaten fastställt, men under inga omständigheter överstiger 5 000 000 EUR.

b)	Ingen av de fysiska personer som är ansvariga för ledningen eller driften av affärsverksamheten har dömts för brott som rör penningtvätt eller finansiering av terrorism eller annan ekonomisk brottslighet.

När ett institut för elektroniska pengar bedriver sådan verksamhet som anges i artikel 6.1 a, som inte är kopplad till utgivning av elektroniska pengar eller någon av de verksamheter som anges i artikel 6.1 b-e, och beloppet för utestående elektroniska pengar inte är känt i förväg, ska de behöriga myndigheterna tillåta detta institut för elektroniska pengar att tillämpa första stycket led a på grundval av en representativ andel som förväntas användas för utfärdande av elektroniska pengar, under förutsättning att det går att göra en rimlig uppskattning av en sådan representativ andel utifrån historiska uppgifter, och på ett sätt som tillfredsställer de behöriga myndigheterna. Om ett institut för elektroniska pengar inte har varit verksam tillräckligt länge ska detta villkor bedömas på grundval av beräknade utestående elektroniska pengar som ska framgå av institutets verksamhetsplan med förbehåll för eventuella ändringar som begärts av de behöriga myndigheterna.

Medlemsstaterna får också föreskriva att de valfria undantagen i denna artikel ska vara beroende av ett ytterligare krav på ett högsta belopp som kan lagras i de betalningsinstrument eller på det betalkonto tillhörande kunden där de elektroniska pengarna lagras.

En juridisk person som är registrerad i enlighet med denna punkt får tillhandahålla betaltjänster som inte är knutna till elektroniska pengar, som getts ut i enlighet med denna artikel, endast om villkoren i artikel 26 i direktiv 2007/64/EG är uppfyllda.

2.   En juridisk person som är registrerad i enlighet med punkt 1 ska vara skyldig att ha sitt huvudkontor i den medlemsstat där den faktiskt bedriver sin verksamhet.

3.   En juridisk person som är registrerad i enlighet med punkt 1 ska behandlas på samma sätt som institut för elektroniska pengar. Den ska dock inte omfattas av artikel 10.9 och artikel 25 i direktiv 2007/64/EG.

4.   Medlemsstaterna får föreskriva att en juridisk person som är registrerad i enlighet med punkt 1 endast får utöva vissa av de verksamheter som förtecknas i artikel 6.1.

5.   En juridisk person som avses i punkt 1 ska

a)	underrätta de behöriga myndigheterna om alla förändringar som har betydelse för det villkor som anges i punkt 1, och

b)	minst en gång om året vid en tidpunkt som ska fastställas av de behöriga myndigheterna, informera om genomsnittet av utestående elektroniska pengar.

6.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de berörda juridiska personerna, om villkoren i punkterna 1, 2 och 4 inte längre uppfylls, ansöker om auktorisation inom 30 kalenderdagar i enlighet med artikel 3. Den juridiska person som inte har ansökt om auktorisation inom denna period ska i enlighet med artikel 10 förbjudas att ge ut elektroniska pengar.

7.   Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har de befogenheter som krävs för att kontrollera att villkoren i denna artikel fortlöpande iakttas.

8.   Denna artikel ska inte tillämpas när det gäller bestämmelser i direktiv 2005/60/EG eller när det gäller nationella bestämmelser om bekämpning av penningtvätt.

9.   Om en medlemsstat utnyttjar undantaget i punkt 1 ska den underrätta kommissionen om detta senast den 30 april 2011. Medlemsstaten ska genast underrätta kommissionen om varje senare förändring. Medlemsstaten ska dessutom underrätta kommissionen om hur många juridiska personer som berörs och på årsbasis om det totala beloppet för utestående elektroniska pengar per den 31 december varje kalenderår, i enlighet med punkt 1.

AVDELNING III

UTGIVNING OCH MÖJLIGHET TILL INLÖSEN AV ELEKTRONISKA PENGAR

Artikel 10

Förbud mot att ge ut elektroniska pengar

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 18 ska medlemsstaterna förbjuda fysiska eller juridiska personer som inte är utgivare av elektroniska pengar att ge ut elektroniska pengar.

Artikel 11

Utgivning och möjlighet till inlösen

1.   Medlemsstaterna ska se till att utgivare av elektroniska pengar ger ut elektroniska pengar till det nominella beloppet mot erhållande av medel.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att utgivare av elektroniska pengar på begäran av en innehavare när som helst och till det nominella beloppet löser in det penningvärde som motsvarar innehavet av elektroniska pengar.

3.   I avtalet mellan utgivaren av elektroniska pengar och innehavaren av elektroniska pengar ska villkoren för inlösen, även eventuella avgifter i samband härmed anges tydligt och väl synligt, och innehavaren av elektroniska pengar ska underrättas om dessa villkor innan denne är bunden av något avtal eller erbjudande.

4.   En avgift får tas ut för inlösen endast om detta anges i avtalet i enlighet med punkt 3 och endast i något av följande fall:

a)	Om inlösen begärs innan avtalet upphör att gälla.

b)	Om avtalet innehåller en tidpunkt då det upphör att gälla och innehavaren av elektroniska pengar avslutat avtalet före denna tidpunkt.

c)	Om inlösen begärs mer än ett år efter den dag då avtalet upphör att gälla.

En sådan avgift ska vara proportionerlig mot och motsvara utgivarens faktiska kostnader.

5.   Om inlösen begärs före den dag då avtalet upphör att gälla får innehavaren begära inlösen av antingen en del av eller hela penningvärdet av de elektroniska pengarna.

6.   Om inlösen begärs av innehavaren av de elektroniska pengarna upp till ett år efter den dag då avtalet upphör att gälla

a)	ska hela penningvärdet av de elektroniska pengarna lösas in, eller

b)	om ett institut för elektroniska pengar bedriver en eller flera av de verksamheter som anges i artikel 6.1 e och det inte är känt i förväg vilken andel av medlen som ska användas som elektroniska pengar, ska alla medel för vilka innehavaren av de elektroniska pengarna har ett krav inlösas.

7.   Utan hinder av punkterna 4, 5 och 6 ska rätten till inlösen för personer, med undantag för konsumenter, som accepterar elektroniska pengar, fastställas i avtalet mellan utgivarna av elektroniska pengar och dessa personer.

Artikel 12

Förbud mot ränta

Medlemsstaterna ska förbjuda beviljandet av ränta eller andra förmåner som är knutna till den period under vilken innehavaren av elektroniska pengar innehar de elektroniska pengarna.

Artikel 13

Förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol

Utan att det påverkar tillämpningen av detta direktiv gäller kapitel 5 i avdelning IV i direktiv 2007/64/EG, i tillämpliga delar, för utgivare av elektroniska pengar med avseende på de skyldigheter som följer av den avdelningen.

AVDELNING IV

SLUTBESTÄMMELSER OCH GENOMFÖRANDEÅTGÄRDER

Artikel 14

Genomförandeåtgärder

1.   Kommissionen får anta åtgärder som är nödvändiga för att uppdatera bestämmelserna i detta direktiv för att ta hänsyn till inflation eller teknik- och marknadsutvecklingen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.2.

2.   Kommissionen ska anta åtgärder för att säkerställa en enhetlig tillämpning av undantagen i artikel 1.4 och 1.5. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.2.

Artikel 15

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den betalningskommitté som inrättats i enlighet med artikel 85 i direktiv 2007/64/EG.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 16

Fullständig harmonisering

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.3, artikel 3.3 sjätte stycket, artikel 5.7, artikel 7.4, artikel 9 och artikel 18.2, och i den utsträckning detta direktiv innehåller harmoniserade bestämmelser, får medlemsstaterna inte behålla eller införa andra bestämmelser än de som föreskrivs i detta direktiv.

2.   Medlemsstaterna ska se till att utgivare av elektroniska pengar inte avviker från bestämmelser i nationell lagstiftning som genomför eller motsvarar bestämmelserna i detta direktiv på ett sätt som är till nackdel för innehavaren av elektroniska pengar, såvida inte detta uttryckligen föreskrivs i direktivet.

Artikel 17

Översyn

Senast den 1 november 2012 ska kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Europeiska centralbanken överlämna en rapport om genomförandet och resultatet av detta direktiv, särskilt i fråga om tillämpningen av tillsynskrav för institut för elektroniska pengar, vid behov åtföljd av ett förslag om översyn av direktivet.

Artikel 18

Övergångsbestämmelser

1.   Medlemsstaterna ska tillåta institut för elektroniska pengar som före den 30 april 2011 har inlett verksamhet i enlighet med nationell lagstiftning som införlivar direktiv 2000/46/EG i den medlemsstat där dess huvudkontor är beläget, att fortsätta denna verksamhet i den medlemsstaten och i varje annan medlemsstat i enlighet med de arrangemang för ömsesidigt godkännande som anges i direktiv 2000/46/EG utan krav på auktorisation i enlighet med artikel 3 i detta direktiv, och utan skyldighet att följa övriga bestämmelser i, eller som det hänvisas till i, avdelning II i detta direktiv.

Medlemsstaterna ska kräva att sådana institut för elektroniska pengar lämnar all relevant information till de behöriga myndigheterna så att dessa senast den 30 oktober 2011 ska kunna bedöma om instituten uppfyller kraven i detta direktiv och, om kraven inte uppfylls, vilka åtgärder som krävs för att se till att de uppfylls eller om det är lämpligt att återkalla auktorisationen.

Institut för elektroniska pengar som uppfyller kraven ska beviljas auktorisation och tas upp i registret och i övrigt vara skyldiga att följa bestämmelserna i avdelning II. Om instituten för elektroniska pengar inte uppfyller kraven senast den 30 oktober 2011 ska de förbjudas att ge ut elektroniska pengar.

2.   Medlemsstaterna får föreskriva att ett institut för elektroniska pengar automatiskt ska beviljas auktorisation och upptas i det register som anges i artikel 3 om de behöriga myndigheterna redan har bevis för att de berörda instituten för elektroniska pengar uppfyller kraven i artiklarna 3, 4 och 5. De behöriga myndigheterna ska informera de berörda instituten för elektroniska pengar innan de beviljas auktorisation.

3.   Medlemsstaterna ska tillåta institut för elektroniska pengar som före den 30 april 2011 har inlett verksamhet i enlighet med den nationella lagstiftning som införlivar artikel 8 i direktiv 2000/46/EG att fortsätta denna verksamhet inom den berörda medlemsstaten i enlighet med direktiv 2000/46/EG till och med den 30 april 2012, utan krav på att ansöka om auktorisation enligt artikel 3 i detta direktiv och utan att behöva iaktta de övriga bestämmelserna i, eller som det hänvisas till i, avdelning II i detta direktiv. Institut för elektroniska pengar som inte har beviljats auktorisation eller undantag i enlighet med artikel 9 i detta direktiv inom denna period ska förbjudas att ge ut elektroniska pengar.

Artikel 19

Ändring av direktiv 2005/60/EG

Direktiv 2005/60/EG ska ändras på följande sätt:

1.	Artikel 3.2 a ska ersättas med följande: ”a) Ett företag som inte är ett kreditinstitut och som bedriver en eller flera av de verksamheter som anges i punkterna 2-12 och punkterna 14 och 15 i bilaga I till direktiv 2006/48/EG, inbegripet valutaväxlingsverksamheter (bureaux de change).”

2.

Artikel 11.5 d ska ersättas med följande: ”d) elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet (11), om, i de fall då produkten inte kan laddas, det högsta belopp som lagras elektroniskt i produkten inte överstiger 250 EUR, eller om, i de fall då produkten kan laddas, det fastställts en begränsning till 2 500 EUR på det sammanlagda belopp som omsätts under ett kalenderår, utom när ett belopp på 1 000 EUR eller mer löses in under samma kalenderår på begäran av innehavaren av de elektroniska pengarna enligt artikel 11 i direktiv 2009/110/EG. När det gäller nationella penningtransaktioner får medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter öka det belopp på 250 EUR som anges i denna punkt till upp till 500 EUR.

Artikel 20

Ändring av direktiv 2006/48/EG

Direktiv 2006/48/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: 1.   ”kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning.” b) Punkt 5 ska ersättas med följande: 5.   ”finansiella institut: företag som inte är kreditinstitut men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och 15 i bilaga I.”

2.	Följande punkt ska läggas till i bilaga I: ”15. Utgivning av elektroniska pengar.”

Artikel 21

Upphävande

Direktiv 2000/46/EG ska upphöra att gälla från och med den 30 april 2011, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 18.1 och 18.3 i det här direktivet.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet.

Artikel 22

Införlivande

1.   Medlemsstaterna ska senast den 30 april 2011 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 30 april 2011.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 23

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 24

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  Yttrande av den 26 februari 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EUT C 30, 6.2.2009, s. 1.

(3)  Europaparlamentets yttrande av den 24 april 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 27 juli 2009.

(4)  EGT L 275, 27.10.2000, s. 39.

(5)  EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.

(6)  EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

(7)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(8)  EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

(9)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(10)  EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

(11)  EUT L 267, 10.10.2009, s 7”.

---

10.10.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 267/18

---

KOMMISSIONENS DIREKTIV 2009/129/EG

av den 9 oktober 2009

om ändring av rådets direktiv 76/768/EEG om kosmetiska produkter i syfte att anpassa bilaga III till den tekniska utvecklingen

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 76/768/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (1), särskilt artikel 8.2,

efter samråd med vetenskapliga kommittén för konsumentprodukter, och

av följande skäl:

(1)	Fluorföreningar regleras i referensnummer 26–43 och referensnummer 47 och 56 i del 1 i bilaga III till direktiv 76/768/EEG. Deras maximala tillåtna koncentration i tandkräm gäller innehållet av grundämnet fluor (0,15 % beräknat som F, dvs. 1 500 ppm).

(2)

Vetenskapliga kommittén för konsumentprodukter, som har ersatts av vetenskapliga kommittén för konsumentsäkerhet (2), konstaterade i sitt yttrande SCCP/0882/08 att den maximala tillåtna koncentrationen på 0,15 % (1 500 F- ppm) fluorid enligt vetenskapliga rön inte utgör en säkerhetsrisk om barn under sex år använder tandkrämen. Använda data kommer från studier som huvudsakligen handlar om natriumfluorid.

(3)

På grundval av de vetenskapliga slutsatserna från vetenskapliga kommittén för konsumentsäkerhet infördes det, genom kommissionens direktiv 2007/53/EG av den 29 augusti 2007 om ändring av rådets direktiv 76/768/EEG om kosmetiska produkter i syfte att anpassa bilaga III till den tekniska utvecklingen (3), för de reglerade fluorföreningarna ett krav på att tandkrämer som innehåller fluorid ska vara märkta med en varningstext. Detta krav gäller innehållet av fluorid och inte innehållet av grundämnet fluor. Följaktligen omfattas inte alla fluorföreningar i del 1 i bilaga III till direktiv 76/768/EEG av märkningskravet.

(4)

Vetenskapliga kommittén för konsumentsäkerhet klargjorde på kommissionens begäran att en extrapolering till andra fluorföreningar i del 1 i bilaga III till direktiv 76/768/EEG enligt yttrandena SCCNFP/0653/03 och SCCP/0882/05 endast kan göras med avseende på fluoros. Beträffande den hänvisning till fluorföreningar i del 1 i bilaga III till direktiv 76/768/EEG som infördes genom direktiv 2007/53/EG ansåg vetenskapliga kommittén för konsumentsäkerhet att begreppen ”fluor” och ”fluorid” var likvärdiga och utbytbara.

(5)	För att rättsläget ska vara klart måste det preciseras att märkningskravet gäller alla tjugo fluorföreningar som finns upptagna i del 1 i bilaga III till direktiv 76/768/EEG och inte bara dem som innehåller fluorid.

(6)	Därför bör den märkning som måste finnas på tandkrämer som innehåller sådana fluorföreningar som upptas i del 1 i bilaga III till direktiv 76/768/EEG gälla innehållet av fluor och inte innehållet av fluorid. Direktiv 76/768/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)	För att övergången ska bli smidig bör medlemsstaterna inte förbjuda att produkter som uppfyller kraven i det här direktivet saluförs innan direktivet har börjat gälla.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för kosmetiska produkter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga III till direktiv 76/768/EEG ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.

Artikel 2

1.   Medlemsstaterna ska senast den 15 april 2010 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 15 oktober 2010.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Medlemsstaterna får inte förbjuda att en tandkräm som är märkt i enlighet med de bestämmelser genom vilka detta direktiv införlivas saluförs före det datum som anges i artikel 2.1 andra stycket.

Artikel 4

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EGT L 262, 27.9.1976, s. 169.

(2)  Kommitténs namn ändrades genom kommissionens beslut 2008/721/EG (EUT L 241, 10.9.2008, s. 21).

(3)  EUT L 226, 30.8.2007, s. 19.

---

---

10.10.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 267/20

---

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 9 oktober 2009

om ekonomiskt bidrag från gemenskapen till medlemsstaternas program för kontroll, inspektion och övervakning av fiske 2009

[delgivet med nr K(2009) 7592]

(Endast de bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, spanska, svenska och tyska texterna är giltiga)

(2009/746/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 861/2006 av den 22 maj 2006 om gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete (1), särskilt artikel 21, och

av följande skäl:

(1)	Medlemsstaterna har överlämnat sina program för fiskerikontroll för 2009 till kommissionen, tillsammans med ansökningar om ekonomiskt bidrag från gemenskapen för utgifter i samband med genomförandet av projekt inom ramen för programmen.

(2)	Ansökningar om åtgärder enligt artikel 8 a i förordning (EG) nr 861/2006 kan berättiga till stöd från gemenskapen.

(3)	Ansökningar om gemenskapsfinansiering måste följa reglerna i kommissionens förordning (EG) nr 391/2007 (2).

(4)	Det är lämpligt att fastställa upp till vilka belopp och till vilken nivå som gemenskapens ekonomiska bidrag får beviljas, inom de gränser som fastställs i artikel 15 i förordning (EG) nr 861/2006, samt villkoren för beviljande av sådana bidrag.

(5)

För att uppmuntra till investering i sådana åtgärder som kommissionen prioriterar, och mot bakgrund av finanskrisens negativa effekter på medlemsstaternas budgetar, bör utgifter för elektroniska registrerings- och rapporteringssystem, kontrollsystem för fartyg (VMS) samt för förhindrande av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) omfattas av en hög medfinansieringsnivå inom de gränser som fastställs i artikel 15 i förordning (EG) nr 861/2006.

(6)	För att berättiga till bidrag bör automatisk utrustning för lokalisering uppfylla kraven i kommissionens förordning (EG) nr 2244/2003 av den 18 december 2003 om närmare föreskrifter för det satellitbaserade övervakningssystemet för fartyg (3).

(7)

För att bidraget ska kunna utgå bör elektronisk registrerings- och rapporteringsutrustning på fiskefartyg uppfylla kraven i kommissionens förordning (EG) nr 1077/2008 av den 3 november 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1966/2006 om elektronisk registrering och rapportering av fiskeverksamheter och om metoder för fjärranalys samt om upphävande av förordning (EG) nr 1566/2007 (4).

(8)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för fiske och vattenbruk.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Detta beslut gäller ekonomiskt bidrag från gemenskapen för 2009 till medlemsstaterna för utgifter under 2009 för införandet av övervaknings- och kontrollsystem inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, enligt artikel 8 a i förordning (EG) nr 861/2006. I detta beslut fastställs gemenskapens bidrag till varje medlemsstat, nivån på gemenskapens ekonomiska bidrag och de villkor på vilka bidraget får beviljas.

Artikel 2

Avslutande av utestående åtaganden

Alla utbetalningar för vilka ersättning krävs ska göras av den berörda medlemsstaten senast den 30 juni 2013. Utbetalningar som görs av en medlemsstat efter det datumet ska inte berättiga till ersättning. Oanvända budgetanslag i samband med detta beslut ska frigöras senast den 31 december 2014.

Artikel 3

Ny teknik och it-nät

1.   Utgifter för inköp och installation av datorteknik och tekniskt stöd för denna samt upprättande av it-nät för att möjliggöra effektivt och säkert datautbyte i samband med kontroll och övervakning av fisket ska berättiga till ett ekonomiskt bidrag på 50 % av de stödberättigande utgifterna inom ramen för de belopp som anges i bilaga I.

2.   För utgifter enligt bilaga I som avser kontrollsystem för fartyg (VMS), elektroniska registrerings- och rapporteringssystem eller olagligt, orapporterat och oreglerat fiske ska den medfinansieringsnivå som avses i punkt 1 vara 95 %.

Artikel 4

Automatisk utrustning för lokalisering

1.   Utgifter för inköp och installation på fiskefartyg av automatisk utrustning för lokalisering som gör att ett centrum för fiskerikontroll kan övervaka fartyg på avstånd med hjälp av ett VMS ska berättiga till ett ekonomiskt bidrag på 95 % av de stödberättigande utgifterna, inom ramen för de belopp som anges i bilaga II.

2.   Det ekonomiska bidrag som avses i punkt 1 ska vara begränsat till 1 500 euro per fartyg.

3.   För att det ekonomiska bidrag som avses i punkt 1 ska kunna utgå ska den automatiska utrustningen för lokalisering uppfylla kraven i förordning (EG) nr 2244/2003.

Artikel 5

Elektroniska registrerings- och rapporteringssystem

Utgifter för utveckling, inköp och installation av komponenter för elektroniska registrerings- och rapporteringssystem, och tekniskt stöd för dem, för att möjliggöra effektivt och säkert datautbyte i samband med kontroll och övervakning av fisket ska berättiga till ett ekonomiskt bidrag på 95 % av de stödberättigande utgifterna, inom ramen för de belopp som anges i bilaga III.

Artikel 6

Elektronisk registrerings- och rapporteringsutrustning

1.   Utgifter för inköp och installation på fiskefartyg av elektronisk registrerings- och rapporteringsutrustning som gör att fartyg kan registrera och rapportera elektroniskt till ett centrum för fiskerikontroll ska berättiga till ett ekonomiskt bidrag på 95 % av de stödberättigande utgifterna, inom ramen för de belopp som anges i bilaga IV.

2.   Det ekonomiska bidrag som avses i punkt 1 ska, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, vara begränsat till 4 500 euro per fartyg.

3.   För att ekonomiskt bidrag ska kunna utgå ska den elektroniska registrerings- och rapporteringsutrustningen uppfylla kraven i förordning (EG) nr 1077/2008.

4.   För utrustning som innehåller både funktioner för elektronisk registrering och rapportering och för VMS, och som uppfyller kraven i förordningarna (EG) nr 2244/2003 och (EG) nr 1077/2008, ska det ekonomiska bidrag som avses i punkt 1 vara begränsat till 6 000 euro.

Artikel 7

Pilotprojekt

Utgifter för pilotprojekt som gäller ny kontrollteknik ska berättiga till ett ekonomiskt bidrag på 95 % av de stödberättigande utgifterna, inom ramen för de belopp som anges i bilaga V.

Artikel 8

Utbildnings- och utbytesprogram

Utgifter för utbildnings- och utbytesprogram för offentliganställda tjänstemän som ansvarar för kontroll och övervakning på fiskeområdet ska berättiga till ett ekonomiskt bidrag på 50 % av de stödberättigande utgifterna, inom ramen för de belopp som anges i bilaga VI.

Artikel 9

Pilotprojekt för inspektion och observation

Utgifter för pilotprojekt för inspektion och observation ska berättiga till ett ekonomiskt bidrag på 50 % av de stödberättigande utgifterna, inom ramen för de belopp som anges i bilaga VII.

Artikel 10

Bedömning av utgifter

Utgifter för införande av ett system för bedömning av utgifter för kontroll av den gemensamma fiskeripolitiken ska berättiga till ett ekonomiskt bidrag på 50 % av de stödberättigande utgifterna, inom ramen för de belopp som anges i bilaga VIII.

Artikel 11

Initiativ för att öka medvetenheten om den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser

Utgifter för initiativ som med hjälp av bland annat seminarier och media syftar till att öka medvetenheten hos fiskare och andra aktörer, såsom inspektörer, allmänna åklagare och domare, liksom hos allmänheten, om behovet av att bekämpa oansvarigt och olagligt fiske och om genomförandet av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser ska berättiga till ett ekonomiskt bidrag på 75 % av de stödberättigande utgifterna, inom ramen för de belopp som anges i bilaga IX.

Artikel 12

Fartyg och flygplan för fiskerikontroll

1.   Utgifter för inköp och modernisering av fartyg och flygplan för den inspektion och övervakning av fisket som genomförs av medlemsstaternas behöriga myndigheter ska, inom ramen för de belopp som anges i bilaga X, berättiga till ett ekonomiskt bidrag på 50 % av medlemsstaternas stödberättigande utgifter.

2.   Det ekonomiska bidrag som anges för varje medlemsstat i bilaga X är beräknat på grundval av de berörda fartygens och flygplanens användning för inspektion och övervakning som procentandel av deras totala årliga aktivitet, enligt uppgifter från medlemsstaterna.

Artikel 13

Högsta totala bidrag från gemenskapen per medlemsstat

De totala planerade utgifterna per medlemsstat, den stödberättigande andelen därav, och högsta totala bidrag från gemenskapen per medlemsstat för de åtgärder som avses i artiklarna 3–12 är följande:

(euro)
Medlemsstat	Planerade utgifter i medlemsstatens program för fiskerikontroll	Stödberättigande utgifter enligt det här beslutet	Bidrag från gemenskapen
Belgien	805 000	805 000	764 750
Bulgarien	352 000	362 000	282 250
Danmark	1 945 552	1 945 552	1 667 139
Tyskland	222 000	278 000	220 000
Estland	706 000	706 000	645 500
Irland	120 000	90 000	45 000
Grekland	16 867 000	8 928 000	4 735 400
Spanien	17 218 103	14 772 123	8 190 517
Frankrike	2 631 500	2 333 000	1 049 750
Italien	19 589 925	6 361 340	3 273 170
Litauen	407 900	407 900	378 300
Malta	1 003 475	1 003 475	922 127
Nederländerna	3 145 000	2 750 000	2 560 750
Polen	497 713	468 713	416 479
Portugal	783 500	759 250	629 038
Rumänien	80 000	80 000	62 500
Finland	920 000	820 000	659 750
Sverige	1 715 000	1 715 000	1 541 750
Förenade kungariket	4 309 798	3 601 555	2 055 830
Totalt	73 319 466	48 186 908	30 100 000

Artikel 14

Adressater

Detta beslut riktar sig till Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Irland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Litauen, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

---

(1)  EUT L 160, 14.6.2006, s. 1.

(2)  EUT L 97, 12.4.2007, s. 30.

(3)  EUT L 333, 20.12.2003, s. 17.

(4)  EUT L 295, 4.11.2008, s. 3.

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---