6.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 287/2009 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) införde kommissionen en preliminär antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Folkrepubliken Kina (”Kina”).

(2)

Detta förfarande inleddes till följd av ett klagomål som ingivits av Eurométaux (nedan kallad klaganden) som företrädde tillverkare som representerar en stor andel, i det här fallet över 25 %, av gemenskapens totala produktion av aluminiumfolie.

(3)

Såsom anges i skäl 13 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 juli 2007 till och med den 30 juni 2008 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av tendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2005 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Efter meddelandet om de fakta och hänsyn som låg till grund för beslutet att införa provisoriska antidumpningsåtgärder (nedan kallat preliminärt meddelande) inkom flera berörda parter med skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som så önskade fick även möjlighet att bli hörda.

(5)

Efter införandet av de provisoriska antidumpningsåtgärderna fortsatte kommissionen sin undersökning av dumpning, skada och gemenskapens intresse och genomförde ytterligare analyser och besök för att kontrollera uppgifterna i det frågeformulär som några exporterande tillverkare och gemenskapstillverkare hade besvarat.

(6)

Fem ytterligare kontrollbesök gjordes hos följande gemenskapstillverkare:

(7)

Ett ytterligare besök gjordes hos följande företag som är närstående till exporterande tillverkare:

(8)

Tre ytterligare besök gjordes hos följande exporterande tillverkare:

(9)

Ett besök gjordes också hos Shanghai Futures Exchange i Shanghai.

(10)

Alla parter informerades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Kina och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter.

(11)

De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades och undersökningsresultaten ändrades vid behov i enlighet med dessa.

(12)

Den brasilianska exporterande tillverkaren hävdade att Ryssland skulle ha tagits med i undersökningen eftersom importvolymerna och marknadsandelarna från Ryssland under hela skadeundersökningsperioden var betydande, och till och med högre än Armeniens importvolymer och marknadsandelar. Den brasilianska exporterande tillverkaren hävdade dessutom att importpriserna från Ryssland låg på samma nivå som importen från de berörda länderna, och att det förelåg prima facie-bevis på dumpning när undersökningen inleddes.

(13)

Kommissionen analyserade klagomålet och kom till slutsatsen att det inte förelåg tillräckliga prima facie-bevis för dumpning med avseende på Ryssland. Det ansågs följaktligen vara berättigat att Ryssland inte omfattades av klagomålet. Eftersom det inte finns några bevis för dumpning är det irrelevant om importvolymerna och/eller marknadsandelarna för import med ursprung i Ryssland verkligen var högre än de för ett eller flera av de länder som ingick i undersökningen. Den brasilianska exporterande tillverkarens påstående avvisades därför.

(14)

Industrin i senare led i produktionskedjan i gemenskapen, dvs. de som gör omrullningarna, hävdade att den berörda produkten också borde inbegripa konsumentrullar, dvs. aluminiumfolie som väger mindre än 10 kg, därför att om slutgiltiga åtgärder bara skulle införas på import av aluminiumfolie med en vikt på över 10 kg (jumborullar), skulle detta kunna ge upphov till en ökning av exporten av konsumentrullar från de berörda länderna till låga priser. Det hävdades också att båda produkterna i stort sett har samma egenskaper, eftersom den enda skillnaden är förpackningen.

(15)

I skälen 15–19 i förordningen om preliminär tull dras slutsatsen att konsumentrullar och jumborullar utgör olika produkter när det gäller fysiska egenskaper och allmän slutanvändning. Dessa slutsatser bekräftades i den efterföljande undersökningen. Faktum är att de fysiska skillnaderna mellan konsumentrullar och jumborullar är större än bara en skillnad i förpackning, eftersom den berörda produkten måste rullas om innan den packas om och säljs igen till slutkunden. Det fastställdes även att kunder, försäljningskanaler och grundläggande användningsområden skiljer sig åt. Det ansågs därför inte vara lämpligt att inbegripa konsumentrullar i de produkter som omfattades av undersökningen.

(16)

Påståendet att import av jumborullar kan ersättas av import av konsumentrullar behandlas nedan i skälen 97–99.

(17)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter beträffande berörd produkt och likadan produkt bekräftas uppgifterna i skälen 14–21 i förordningen om preliminär tull.

(18)

Den enda exporterande tillverkaren i Armenien bestred de preliminära undersökningsresultat som anges i skälen 24–31 i förordningen om preliminär tull.

(19)

Företaget förklarade först att kommissionens åsikt att ett företag i Armenien skulle behöva ansöka om marknadsekonomisk status var felaktig, eftersom det menade att Armenien ska anses ha marknadsekonomisk status enligt WTO:s antidumpningsavtal, och omnämningen av Armenien därför skulle strykas i fotnoten till artikel 2.7 a i grundförordningen.

(20)

Såsom anges i skäl 25 i förordningen om preliminär tull omnämns Armenien uttryckligen i fotnoten till artikel 2.7 a i grundförordningen bland de länder som inte är marknadsekonomier. Behandlingen av exporterande tillverkare i länder som inte är marknadsekonomier och som är WTO-medlemmar anges i artikel 2.7 b. Dessa bestämmelser har följts fullständigt i den aktuella undersökningen. Argumentet avvisades därför återigen.

(21)

Företaget förklarade därefter att det uppfyller det andra kriteriet för marknadsekonomisk status, vilket preliminärt bedöms som ej uppfyllda enligt skälen 27–29 i förordningen om preliminär tull. Företaget underbyggde sitt påstående genom att lämna räkenskaper för 2007 som det inte hade lämnat under kontrollbesöket hos företaget innan de provisoriska åtgärderna infördes. Företaget förklarade återigen att det inte ansåg att det enligt det andra kriteriet för marknadsekonomisk status krävs att företagens räkenskaper ska utarbetas enligt internationella redovisningsstandarder (IAS) och att de armeniska nationella redovisningsstandarderna var tillräckliga eftersom Armenien är medlem i WTO.

(22)

Detta påstående avvisades. Företaget är skyldigt att föra en tydlig redovisning enligt internationella redovisningsstandarder. De brister som revisorerna konstaterade för både budgetåren 2006 och 2007 var sådana att de tydligt visade att företagets redovisning inte hade utarbetats enligt IAS och företaget kunde därför inte bevisa att det andra kriteriet för marknadsekonomisk status var uppfyllt. Kriterierna för marknadsekonomisk status innehåller faktiskt en hänvisning till internationella redovisningsstandarder och WTO-medlemskapet ändrar inte detta. Dessutom är ett WTO-medlemskap i sig ingen garanti för att ett företag bedriver sin verksamhet på ett marknadsekonomiskt sätt.

(23)

Företaget förklarade att det uppfyllde det tredje kriteriet för marknadsekonomisk status, vilket preliminärt bedöms som ej uppfyllt i skäl 30 i förordningen om preliminär tull på grundval av orsaker som rör försäljning av aktier av den armeniska staten och även att företaget har fått mark av staten utan kostnad. Företaget förklarade att det inte var relevant i sammanhanget att det hade fått mark utan kostnad, och att den frågan inte borde kopplas ihop med den andra frågan om aktier, som företaget också ansåg vara irrelevant.

(24)

Detta argument avvisades också. Det faktum att marken erhölls utan kostnad och kan säljas om företaget betalar värdet enligt fastighetsregistret till staten (som är avsevärt lägre än marknadsvärdet) innebär att marken är en viktig och värdefull tillgång för företaget som inte tas upp i företagets räkenskaper och därför har en betydande inverkan på företagets kostnader. Företaget kunde inte heller bevisa att den snedvridning som orsakats av försäljningen av aktier till ett lägre pris än det nominella värdet var obetydlig.

(25)

Man kan därför dra slutsatsen att de två frågorna om efterlevnad av det tredje kriteriet för marknadsekonomisk status visar på en snedvridning på grund av att det inte råder marknadsekonomiska förhållanden.

(26)

Slutsatsen att detta företag ska förvägras marknadsekonomisk status bekräftas.

(27)

En exporterande tillverkare i Kina bestred de preliminära slutsatserna i skäl 32 i förordningen om preliminär tull. Tillverkaren upprepade att kommissionen inte skulle ha jämfört både noteringen på Shanghai Futures Exchange (SHFE) och noteringen på London Metal Exchange (LME) exklusive mervärdesskatt, och att priserna utan denna justering skulle vara liknande under undersökningsperioden.

(28)

Detta argument avvisades av de skäl som anges i skäl 38 i förordningen om preliminär tull eftersom priset bör jämföras på en likvärdig grund. Kinesiska företag som tillverkar den berörda produkten betalar mervärdesskatt på sina inköp av primärt aluminium. Den största delen av mervärdesskatten återbetalas sedan vid försäljningen av den färdiga produkten, vare sig den säljs på den inhemska marknaden (då hela mervärdesskatten är återbetalningsbar) eller för export (då den kinesiska staten begränsar återbetalningen av mervärdesskatt till vissa satser för vissa varor vid vissa tidpunkter). Att inbegripa ett lågt belopp av mervärdesskatt som inte återbetalas skulle inte ha någon större inverkan på de slutsatser som dras ovan.

(29)

Det är även viktigt att påpeka att den betydande skillnaden i pris mellan LME och SHFE under undersökningsperioden visar på den statliga inblandningen i prissättningen för primärt aluminium, en slutsats som dras i förordningen om preliminär tull (skäl 32), vilket också bekräftades vid det besök som kommissionens avdelningar gjorde hos SHFE.

(30)

Vid detta besök bekräftades att den kinesiska staten har en framträdande roll i prissättningen på SHFE och att den blandar sig i prissättningen, särskilt med tanke på att den både är en säljare av primärt aluminium och en köpare via myndigheten State Reserve Bureau och andra statliga organ. Dessutom fastställer staten dagliga prisbegränsningar via SHFE:s regler som har godkänts av den statliga tillsynsmyndigheten, China Securities Regulatory Commission (CSRC). Det står också klart att SHFE är en stängd börs som endast kinesiska företag och medborgare har tillträde till och att det inte sker någon effektiv valutahandel mellan SHFE och de internationella börserna utanför Kina. Detta framgår av de avsevärda prisskillnaderna mellan SHFE och internationella börser som LME. Dessutom ska det betonas att ett terminsavtal som leder till fysisk leverans endast kan ske i ett godkänt varumagasin inom Kina, till skillnad från de internationella börserna, där leveranserna kan ske över hela världen. Genom dessa leveransregler garanteras det att den kinesiska marknaden förblir isolerad från världsmarknaden och att snedvridningen av priset endast gynnar kinesiska företag.

(31)

De preliminära slutsatserna i skälen 22–40 bekräftas därför.

(32)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter bekräftas de preliminära slutsatserna beträffande exporterande tillverkare i skäl 42 i förordningen om preliminär tull.

(33)

En exporterande tillverkare i Kina bestred de preliminära slutsatserna om att det skulle förvägras individuell behandling enligt skäl 42 i förordningen om preliminär tull. Avslaget berodde på att företaget var majoritetsägt av staten. Företaget förklarade att detta borde ändras eftersom staten ägde företaget genom ett företag som var noterat på Hongkongs börs och att det inte satt några statliga tjänstemän i styrelsen.

(34)

Dessa argument avvisades. Företaget är majoritetsägt av staten, och styrelsen, som leder företaget, är därför ansvarig inför den slutliga aktieägaren – staten. Företaget kunde dessutom inte bestyrka att staten inte kunde blanda sig i företagets affärsbeslut genom beslut i företagets styrelse och lämnade inte heller några bevis för detta.

(35)

De preliminära slutsatserna i skälen 41 och 42 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(36)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter bekräftas de preliminära slutsatserna om att Turkiet är ett lämpligt och rimligt jämförbart land, vilket anges i skälen 43–52 i förordningen om preliminär tull.

(37)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 53–68 i förordningen om preliminär tull.

(38)

Den enda exporterande tillverkaren från Armenien bestred de preliminära slutsatserna i skälen 69–77 i förordningen om preliminär tull. Företaget förklarade att de avdrag som gjorts enligt artikel 2.9 i grundförordningen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinst för försäljning genom närstående företag inte var motiverade.

(39)

Vid en undersökning konstaterades det att viss försäljning inte skedde genom närstående importörer i gemenskapen. Under dessa omständigheter var inte justeringar enligt artikel 2.9 i grundförordningen motiverade, och beräkningarna omprövades i enlighet med detta.

(40)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 78–82 i förordningen om preliminär tull.

(41)

För beräkningen av den övriga dumpningsmarginalen för Kina ändrades den provisoriska metod som anges i skäl 83 i förordningen om preliminär tull, så att marginalen beräknades på grundval av ett vägt genomsnitt av i) den sammanlagda dumpningsmarginal som beräknats för företag som inte beviljades marknadsekonomisk status och individuell behandling, och ii) den högsta dumpade transaktionen för detta företag, tillämpat på de exportpriser som anges i Comext (som var representativt för icke-samarbetsvilliga kinesiska exportörer). Mot bakgrund av detta fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 47,0 % av priset cif vid gemenskapens gräns före tull.

(42)

Såsom anges i skäl 87 i förordningen om preliminär tull ingavs klagomålet av Eurométaux på uppdrag av fyra gemenskapstillverkare som samarbetade i undersökningen. En ytterligare tillverkare stödde klagomålet och en tillverkare var emot. De fem gemenskapstillverkare som är de klagande eller stöder klagomålet anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(43)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på tillverkningen i gemenskapen och definitionen av gemenskapsindustri bekräftas skälen 86–87 i förordningen om preliminär tull.

(44)

Den armeniska exporterande tillverkaren bestred fastställandet av förbrukningen i gemenskapen genom att hävda att gemenskapsindustrins försäljning på den företagsinterna marknaden skulle ha beaktats. Samma företag hävdade även att de uppskattningar som lämnades i klagomålet inte utgjorde en tillförlitlig grund för att fastställa förbrukningen i gemenskapen, och hänvisade till en oberoende marknadsundersökning.

(45)

När det gäller påståendet om företagsintern användning befanns endast en mycket begränsad volym vara avsedd för den företagsinterna marknaden under undersökningsperioden. Detta berörde endast en gemenskapstillverkare och avsåg försäljning under det första året av skadeundersökningsperioden. Det ansågs därför att detta endast hade en obetydlig, om ens någon, inverkan på den allmänna situationen.

(46)

När det gäller fastställande av sammanlagd förbrukning i gemenskapen ansågs den metod som användes i det preliminära skedet vara rimlig och ge en relativt fullständig bild av den verkliga situationen. Den armeniska exporterande tillverkaren förklarade inte varför den ansåg att den metod som använts av gemenskapsinstitutionerna inte var rimlig och därför skulle leda till otillförlitliga resultat. Den undersökning som den armeniska exporterande tillverkaren hänvisade till var inte direkt relevant eftersom den rörde olika typer av aluminiumfolie och omfattade uppgifter för företag utanför EU som inte kunde kontrolleras. Dessutom bekräftades de preliminära slutsatserna om den sammanlagda förbrukningen i gemenskapen i tabell 1 i skäl 90 i förordningen om preliminär tull av andra berörda parter, däribland importörer som inte deltog i gemenskapsindustrin.

(47)

På grundval av ovanstående dras slutsatsen att den sammanlagda förbrukning i gemenskapen som fastställs i förordningen om preliminär tull ger en tillförlitlig bild av den verkliga situationen.

(48)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på förbrukning i gemenskapen bekräftas skälen 88–90 i förordningen om preliminär tull.

(49)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade den brasilianska exporterande tillverkaren att produkten med ursprung i Brasilien var av högre kvalitet, t.ex. när det gäller kraven på lägsta draghållfasthet och utsträckning, vilket innebär att produkten har fler användningsområden och kan säljas till flera typer av kunder jämfört med den produkt som exporteras av de båda andra berörda länderna. Man hävdade följaktligen att det finns olika marknadssegment för aluminiumfolie beroende på produktens kvalitet, och att det endast är den brasilianska produkten som uppfyller normerna för att säljas på den exklusiva marknaden för märkesprodukter.

(50)

Den brasilianska exportören upprepade även att försäljningskanalerna och distributionsmetoderna för deras produkter var annorlunda. Tillverkaren betonade särskilt att den brasilianska exporten huvudsakligen sker genom handlare, medan de armeniska och kinesiska exporterande tillverkarna säljer direkt till omrullningsindustrin i gemenskapen. Tillverkaren hävdade likaså att den brasilianska exportören har en långvarig och stabil affärsrelation med specifika kunder i gemenskapen, medan exportörerna från Armenien och Kina först nyligen har gått in på gemenskapsmarknaden.

(51)

Slutligen hävdade den exporterande tillverkaren att tendenserna för importvolymer och marknadsandelar skilde sig från tendenserna i de andra exporterande länderna, vilket enligt tillverkaren visade på att konkurrensvillkoren i själva verket var annorlunda.

(52)

När det gäller det första påståendet, dvs. skillnader i kvalitet, visade undersökningen att marknaden för aluminiumfolie, trots kvalitetsskillnaderna, huvudsakligen är prisstyrd och att kvalitetsskillnaderna endast spelade en underordnad roll för valet av leverantör. Dessa resultat bekräftades av de berörda samarbetande importörerna och användarna. Det obekräftade påståendet från den brasilianska exporterande tillverkaren, dvs. att marknaden för aluminiumfolie är uppdelad i flera segment efter produkternas kvalitetsskillnader, kunde inte heller bekräftas under undersökningen och detta påstående avvisades därför.

(53)

I fråga om påståendet att försäljningskanalerna och distributionskanalerna är annorlunda konstateras det att den brasilianska exporterande tillverkaren inte nekar till att den säljer sina produkter både via en icke-närstående handlare och direkt till omrullningsindustrin i gemenskapen. Till följd av detta konstaterades det att försäljningskanalerna var desamma. Det faktum att den brasilianska exportören hade byggt upp långvariga affärsrelationer under de gångna åren innebär inte i sig att det råder samma konkurrensvillkor för dessa produkter som för produkter från konkurrenter som nyligen gått in på en marknad. Den exporterande tillverkaren hävdade inte heller, och kunde inte visa, att dess kunder inte skulle gå över till andra leverantörer om de ansåg det vara lämpligt. Att den brasilianska exportören har varit verksam på gemenskapsmarknaden under en lång tid innebär därför inte att man kan dra slutsatsen att det råder andra konkurrensvillkor för den tillverkarens produkter än för de produkter som importeras från Armenien och Kina. Påståendet i detta avseende avvisades därför.

(54)

När det gäller olika importtendenser lämnade slutligen den brasilianska exporterande tillverkaren inte några ytterligare uppgifter eller bevis och de preliminära slutsatserna i skäl 93 bekräftas därför.

(55)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade den armeniska exporterande tillverkaren att den armeniska importen borde delas upp i analysen av skada med tanke på Armeniens låga importvolymer, landets låga marknadsandel, de tröga importtendenserna samt de påstådda kvalitetsskillnaderna mellan de produkter som exporteras från Armenien och de produkter som exporteras från Brasilien och Kina.

(56)

Detta påstående kunde inte godtas eftersom alla villkor för sammantagning i artikel 3.4 i grundförordningen befanns vara uppfyllda:

(57)

Den armeniska exporterande tillverkarens påståenden i detta avseende avvisades därför.

(58)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på den sammantagna bedömningen av verkningarna av den berörda importen i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen bekräftas därför de preliminära slutsatserna i skälen 91–94 i förordningen om preliminär tull.

(59)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på import från de berörda länderna bekräftas slutsatserna i skälen 95 och 96 i förordningen om preliminär tull.

(60)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på priserna på den berörda importen bekräftas slutsatserna i skäl 97 i förordningen om preliminär tull.

(61)

Den exporterande tillverkaren i Brasilien bestred den metod som använts för att beräkna prisunderskridandemarginalen för företaget. Den exporterande tillverkaren hävdade i detta sammanhang att beräkningen av underskridandemarginalerna inte gjordes i samma handelsled. Tillverkaren ansåg att exportförsäljningen från Brasilien huvudsakligen skedde till en icke-närstående importör som sålde produkten vidare till omrullningsföretag, medan gemenskapsindustrins försäljning skedde direkt till omrullningsföretagen. Tillverkaren hävdade därför att handlarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader skulle ha lagts på exportpriset. Tvärtemot vad den brasilianska exporterande tillverkaren hävdade har undersökningen visat att exportförsäljningen inte huvudsakligen skedde till en icke-närstående importör, eftersom över 70 % av tillverkarens exportförsäljning skedde direkt till omrullningsföretagen. Undersökningen visade även att gemenskapsindustrin främst sålde den berörda produkten till omrullningsföretag, även om viss försäljning skedde till handlare. Av detta skäl och för att garantera att jämförelsen gjordes i samma handelsled beslutades det att försäljning till handlaren skulle undantas, och att beräkningen av prisunderskridande endast skulle baseras på direkt försäljning till omrullningsföretag. Eftersom denna försäljning utgjorde över 70 % av den exporterande tillverkarens sammanlagda försäljning till gemenskapen, ansågs detta vara representativt.

(62)

Ett annat argument från samma exporterande tillverkare i Brasilien var att en justering med beaktande av kvalitetsskillnader mellan den importerade produkten och gemenskapsprodukten skulle ha gjorts. Undersökningen visade emellertid tydligt att kvalitetsfrågan inte är en avgörande faktor eftersom slutanvändarens val mer styrs av priset och inte av eventuella skillnader i kvalitet (t.ex. foliens tjocklek).

(63)

På grundval av ovanstående fastställdes de vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalerna, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins försäljningspriser till oberoende kunder fritt fabrik, till 9,6 % för Brasilien.

(64)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på prisunderskridande bekräftas slutsatserna i skälen 98–100 i förordningen om preliminär tull.

(65)

Såsom nämns i skäl 42 fastställdes skadefaktorerna på grundval av kontrollerade uppgifter från fem gemenskapstillverkare. En sjätte gemenskapstillverkare inlämnade svar på ett frågeformulär efter det provisoriska fastställandet. Dessa uppgifter kunde emellertid inte kontrolleras längre och beaktades därför inte i det slutliga fastställandet. Efter det att alla kontrollbesök på plats slutförts ansågs det nödvändigt att ompröva några av skadefaktorerna på grundval av de bevis som hade inhämtats från de besökta företagen. Enligt artikel 3.5 i grundförordningen var det nödvändigt att ompröva undersökningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin och utvärderingen av alla ekonomiska faktorer som hade samband med situationen för gemenskapsindustrin under skadeundersökningsperioden i enlighet med detta.

(66)

Såsom framgår av ovanstående tabell visade gemenskapsindustrins tillverkningsvolym fortfarande en tydligt negativ tendens mellan 2005 och undersökningsperioden. När det gäller den sammanlagda tillverkningskapaciteten bekräftade de slutliga uppgifterna att kapacitetsutnyttjandet minskat under skadeundersökningsperioden.

(67)

Av tabellen nedan framgår gemenskapsindustrins resultat när det gäller dess försäljning till oberoende kunder i gemenskapen.

Tabell 2:   Försäljningsvolym, marknadsandel, priser och genomsnittligt pris per enhet i gemenskapen

(68)

Enligt de preliminära slutsatserna ökade förbrukningen i gemenskapen med 4 % under skadeundersökningsperioden medan gemenskapsindustrins försäljningsvolym minskade med 30 %, vilket innebar att gemenskapsindustrin inte kunde dra nytta av den ökade förbrukningen. Till följd av detta minskade gemenskapsindustrins marknadsandel från 48 % år 2005 till 33 % under undersökningsperioden.

(69)

När det gäller gemenskapsindustrins resultat i förhållande till dess försäljning till oberoende kunder i gemenskapen föranledde de slutliga slutsatserna inte någon större förändring av den situation som preliminärt konstaterats.

(70)

I tabellen nedan anges lagervolymen vid utgången av varje period.

Tabell 3:   Lager

(71)

Såsom nämns i skäl 107 i förordningen om preliminär tull visade undersökningen att lager inte kan anses vara en betydelsefull skadefaktor, eftersom den största delen av tillverkningen sker på beställning. Tendenserna när det gäller lagerhållning lämnas därför endast som upplysning. De definitiva slutsatserna visar nu på en betydande ökning av lagernivåerna på 32 %, vilken dock befanns bero på ett tillfälligt litet lager hos ett företag, och kan därför inte anses utgöra en tendens.

(72)

Gemenskapsindustrins investeringar minskade betydligt, vilket innebär att den tendens som fastställs i skäl 108 i förordningen om preliminär tull bekräftas. Eftersom inga betydande förändringar skett och eftersom det inte har inkommit några synpunkter på gemenskapsindustrins investeringar mellan 2005 och undersökningsperioden, bekräftas slutsatserna i skäl 108 i förordningen om preliminär tull.

(73)

Av tabellen ovan framgår att gemenskapsindustrins lönsamhet förbättrades något under skadeundersökningsperioden, även om den förblev negativ under undersökningsperioden, och låg långt under lönsamhetsmålet på 5 %. Såsom framgår av tabellerna 1 och 2 ovan visade undersökningen att försämringen av gemenskapsindustrin främst ledde till en avsevärd minskning av dess produktions- och försäljningsvolym. Detta visar att gemenskapsindustrin i en ansträngning att eliminera förlusterna har förlorat försäljningsvolymer och marknadsandelar till följd av den dumpade importen. Trots att gemenskapsindustrin gjorde marginella vinster under 2007 gjorde den återigen små förluster under undersökningsperioden, och gemenskapsindustrin kan därför anses ha lidit väsentlig skada. De omprövade slutsatserna om lönsamhet föranledde ingen ändring av de preliminära slutsatserna i detta avseende och de definitiva slutsatserna förändrar inte slutsatsen att den sammanlagda lönsamheten förblev mycket låg, om inte negativ, trots att förbrukningen ökade avsevärt under 2007 och under undersökningsperioden.

(74)

Avkastningen på investeringar omräknades på grundval av de kontrollerade uppgifterna från gemenskapsindustrin genom att använda samma metod som beskrivs i skäl 110 i förordningen om preliminär tull. Detta gav resultatet att denna indikator befanns vara positiv under 2007, vilket avspeglar den smärre vinst som gemenskapsindustrin gjort under samma period.

(75)

När det gäller kassaflödet omprövades även de definitiva slutsatserna på grundval av de kontrollerade uppgifterna från gemenskapsindustrin. Denna indikator bekräftar att gemenskapsindustrin har försökt bemöta den plötsliga ökningen av dumpad import från de berörda länderna genom att hålla försäljningspriserna så höga som möjligt, till nackdel för försäljningsvolymer och marknadsandelar.

(76)

Efter att ha granskat uppgifterna kan man dra slutsatsen att tendenserna för sysselsättning, produktivitet och löner i gemenskapens industri mellan 2005 och undersökningsperioden i stort sett förblev desamma som de som redan anges i förordningen om preliminär tull. Eftersom det inte har skett några betydande förändringar och det inte har inkommit några synpunkter bekräftas därför slutsatserna i skäl 112 i förordningen om preliminär tull.

(77)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter med avseende på ovanstående bekräftas slutsatserna i skäl 113 i förordningen om preliminär tull.

(78)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter med avseende på ovanstående bekräftas slutsatserna i skäl 114 i förordningen om preliminär tull.

(79)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter med avseende på ovanstående bekräftas slutsatserna i skäl 115 i förordningen om preliminär tull.

(80)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter beträffande situationen för gemenskapsindustrin bekräftas slutsatsen att gemenskapen har lidit väsentlig skada i skälen 116–118 i förordningen om preliminär tull.

(81)

Den armeniska exporterande tillverkaren hävdade att den armeniska importens marknadsandel under skadeundersökningsperioden i genomsnitt inte var tillräcklig för att ha vållat den skada som gemenskapsindustrin lidit. En av de exporterande tillverkarna i Kina hävdade å sin sida att importen från Kina inte vållade någon skada eftersom gemenskapsindustrins lönsamhet visade en ökande tendens parallellt med en ökning av importen från Kina.

(82)

Såsom anges i skälen 91–94 i förordningen om preliminär tull och som bekräftas ovan i skälen 49–58 uppfylldes villkoren för en sammantagen bedömning av importen från alla de undersökta länderna för att fastställa den dumpade importens inverkan på situationen för gemenskapsindustrin i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen. En individuell landsanalys av importen från de berörda länderna ansågs därför inte vara lämplig och de ovanstående påståendena tillbakavisades.

(83)

När det gäller utvecklingen av gemenskapsindustrins lönsamhet innebar de ändrade siffrorna ingen dramatisk förändring av helhetsbilden av skada. Gemenskapsindustrins förluster minskade mellan 2005 och 2006. Under 2007 var industrin marginellt lönsam (0,2 %). Denna lönsamhetsnivå minskade under undersökningsperioden och förvandlades till en smärre förlust på – 0,1 %.

(84)

Såsom fastställs i skäl 121 i förordningen om preliminär tull och i skäl 73 ovan ska det även betonas att försämringen av gemenskapsindustrin främst ledde till en avsevärd minskning av dess produktions- och försäljningsvolym. Detta visar att gemenskapsindustrin i en ansträngning att eliminera förlusterna har förlorat försäljningsvolymer och marknadsandelar till följd av den dumpade importen. Sammanfattningsvis bekräftas det att gemenskapsindustrin, trots en smärre vinst under 2007, har lidit väsentlig skada eftersom de reviderade slutsatserna om lönsamhet visade förluster under undersökningsperioden. Eftersom gemenskapsindustrins försämrade situation sammanföll med en ökning av importen från de berörda länderna bekräftas slutsatserna i skäl 123 i förordningen om preliminär tull.

(85)

Slutsatsen är därför att det tryck som utövades av den berörda importen, vars volym och marknadsandel ökade betydligt från 2006 och framåt, var en avgörande orsak till att gemenskapsindustrin led väsentlig skada. De ovanstående påståendena tillbakavisas därför.

(86)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter beträffande import med ursprung i andra tredjeländer än de berörda länderna bekräftas slutsatserna i skälen 124–126 i förordningen om preliminär tull.

(87)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter beträffande gemenskapsindustrins exportresultat bekräftas slutsatserna i skälen 127 och 128 i förordningen om preliminär tull.

(88)

En exporterande tillverkare hänvisade till marknadsinformation och hävdade att en av gemenskapstillverkarnas importvolym från dess närstående kinesiska företag var betydande.

(89)

Dessa påståenden kunde emellertid inte bekräftas eftersom de kontrollerade siffrorna från den berörda kinesiska exporterande tillverkaren och dess närstående gemenskapsimportör har bekräftat de preliminära slutsatserna i skäl 129 i förordningen om preliminär tull.

(90)

Vissa berörda parter upprepade att gemenskapstillverkarna skulle vara mer intresserade av den mer lukrativa marknaden för aluminiumfolie för vidare förädling. Man hävdade att aluminiumfolie för vidare förädling och den berörda produkten (även kallad hushållsaluminium) tillverkas på samma produktionslinjer och att det därför är relativt lätt att byta mellan produkterna. Gemenskapsindustrins minskade försäljningsvolym av den berörda produkten berodde därför inte på den ökade importen från de berörda länderna, utan på att gemenskapsindustrin hade ökat sin produktion av aluminiumfolie för vidare förädling. Det hävdades att ökningen av importen från de berörda länderna tvärtom berodde på att tillgången på aluminiumfolie på gemenskapens marknad är otillräcklig till följd av den ökade produktionen av aluminiumfolie för vidare förädling. Slutsatserna i skäl 132 i förordningen om preliminär tull kritiserades eftersom de bygger på siffror för endast en gemenskapstillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling.

(91)

Undersökningen har bekräftat att gemenskapsindustrins produktionsvolymer av aluminiumfolie för vidare förädling inte ökade väsentligt. Den efterföljande undersökningen visade i själva verket att ingen av de klagande eller de gemenskapstillverkare som stöder klagomålet hade ställt om någon större del av sin sammanlagda produktion till aluminiumfolie för vidare förädling. Påståendena i detta avseende tillbakavisades därför. På denna grundval var det inte möjligt att fastställa om en väsentlig produktionskapacitet verkligen ställdes om från den berörda produkten till aluminiumfolie för vidare förädling. Olika typer av folie kan i själva verket tillverkas på samma rullningsmaskiner, vilket innebär att man kan dra slutsatsen att mer kapacitet skulle kunna ställas till förfogande av gemenskapsindustrin för att tillverka den berörda produkten om den berörda produktens lönsamhet skulle återupprättas enligt villkoren för rättvis handel. Den preliminära slutsatsen i skäl 132 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(92)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter beträffande konsumtionen på gemenskapsmarknaden bekräftas slutsatserna i skälen 133 och 134 i förordningen om preliminär tull.

(93)

En exporterande tillverkare hävdade att gemenskapsindustrin hade kunnat öka sina vinstmarginaler trots de ökade kostnaderna för råmaterial, vilket strider mot den preliminära slutsatsen i skäl 136 i förordningen om preliminär tull, dvs. att gemenskapsindustrin inte kunde öka sina försäljningspriser i samma takt som kostnadsökningen för råmaterial. Detta påstående avvisades. För det första följde inte tillväxtökningen samma tendens som den ökade förbrukningen i gemenskapen, även om undersökningen slutligen visade en smärre förbättring av lönsamheten under 2007. För det andra ledde den kostnadsökning som vältrades över på kunderna till att försäljningsvolymen och marknadsandelen minskade kraftigt, eftersom det fanns dumpade importvaror på marknaden som såldes till priser som underskred gemenskapsindustrins. Undersökningen visade även att minskningen av produktionsvolymen hade samband med den plötsliga ökningen av dumpad import, samtidigt som produktionskapaciteten förblev stabil. Till följd av detta tillskrevs produktionskostnaderna de lägre produktionsvolymerna, vilket ledde till en ökning av enhetskostnaderna.

(94)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter i detta avseende bekräftas slutsatserna i skälen 137 och 138 i förordningen om preliminär tull.

(95)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på gemenskapsindustrins intresse bekräftas slutsatserna i skälen 142–145 i förordningen om preliminär tull.

(96)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på importörernas intresse bekräftas slutsatserna i skälen 146–149 i förordningen om preliminär tull.

(97)

Omrullningsföretagen, som är de huvudsakliga användarna av den berörda produkten i gemenskapen, och som representerades av Aluminium Foil Association hävdade följande:

(98)

De bevis som inlämnats när det gäller transportkostnader ansågs vara tillförlitliga och godtogs därför. Risken för att importen av den berörda produkten enbart skulle kunna ersättas av import av produkten i senare led i produktionskedjan anses emellertid inte utgöra en orsak till att inte införa antidumpningsåtgärder. Inga bevis har heller inlämnats eller inhämtats för att denna import skulle öka i betydande kvantiteter och till priser som underskrider de priser som omrullningsföretagen i gemenskapen håller. Frågan om huruvida exporterande tillverkare av produkten i senare led i produktionskedjan tillämpar illojala handelsmetoder måste undersökas separat på grundval av tillräckliga prima facie-bevis. Det anses dessutom att en omställning till produkter i senare led i produktionskedjan i Kina säkerligen skulle ta viss tid eftersom detta skulle kräva nya investeringar i maskiner och upprättande av nya försäljningskanaler. Eventuella verkningar skulle därför endast bli märkbara på medellång sikt. När det gäller det berörda antalet arbetstillfällen i gemenskapens industri för produkter i senare led i produktionskedjan underbyggdes inte detta påstående. De rapporterade siffrorna kunde därför inte betraktas som tillförlitliga. På grundval av detta bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 153–162 i förordningen om preliminär tull.

(99)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på gemenskapens intresse bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 150–163 i förordningen om preliminär tull.

(100)

En exporterande tillverkare hävdade att beräkningen av nivån för undanröjande av skada borde baseras på produktionskostnaden i stället för den berörda produktens försäljningspris. Samma exportör hävdade att det lönsamhetsmål som använts för att beräkna nivån för undanröjande av skada var för högt och att det borde ha varit 1 %, vilket skulle ha varit mer i linje med de rådande marknadsförhållandena, särskilt under den ekonomiska nedgången. Dessutom upprepade den exporterande tillverkaren att justeringar skulle ha gjorts för kvalitetsskillnader mellan den exporterade produkten och den produkt som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapens marknad.

(101)

När det gäller det första påståendet, dvs. att nivån för undanröjande av skada borde fastställas på grundval av produktionskostnaden, bör det betonas att användningen av en sådan metod inte påverkar resultaten och påståendet ansågs därför vara irrelevant. I fråga om nivån på lönsamhetsmålet används, vilket nämns i skäl 165 i förordningen om preliminär tull, en mycket lågt räknad lönsamhetsmarginal före skatt för producenter på 5 % i beräkningen, vilket också var den vinstmarginal som föreslogs i klagomålet och användes i den ursprungliga undersökningen. Den föreslagna nivån på lönsamhetsmålet var emellertid inte sådan att gemenskapsindustrin skulle kunna upprätthålla produktionskapacitet och nya investeringar och påståendet avvisades därför. När det gäller påståendet om produktens kvalitet, och såsom redan anges i skäl 52 ovan, drogs slutsatsen att alla produkttyper har liknande grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och har samma grundläggande användningsområden, oavsett deras specifika kvalitet. Eftersom inga bevis för att underbygga dessa påståenden har inlämnats bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 164–166 i förordningen om preliminär tull.

(102)

En annan exporterande tillverkare hävdade att syftet med nivån för undanröjande av skada borde vara att fastställa försäljningspriser som kompenserar för en faktisk förlust. Detta argument avvisades eftersom nivån för undanröjande av skada är den prisnivå som gemenskapsindustrin rimligen skulle kunna uppnå, dvs. om det inte förekommer någon dumpad import.

(103)

Samma exporterande tillverkare hävdade vidare att lönsamhetsmålet borde fastställas till nivån för den faktiska vinst som gjorts i början av skadeundersökningsperioden, i detta fall en förlust. På denna grundval skulle marginalen för försäljning till underpris vara de minimis.

(104)

Detta argument avvisades på grund av att gemenskapsindustrin fortfarande påverkades av en tidigare situation med dumpning från Ryssland och Kina, samt av dumpad import med ursprung i Brasilien. En vinstmarginal på 5 % ansågs därför vara den marginal som en industri av denna typ rimligen skulle kunna uppnå inom sektorn under normala konkurrensförhållanden.

(105)

Såsom nämns ovan i skäl 61 undantogs den brasilianska exporterande försäljarens försäljning till dess icke-närstående handlare i beräkningen av prisunderskridande och följaktligen även nivån för undanröjande av skada i syfte att garantera att jämförelsen gjordes i samma handelsled.

(106)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på nivån för undanröjande av skada bekräftas slutsatserna i skälen 164–166 i förordningen om preliminär tull.

(107)

Den slutgiltiga landsomfattande skademarginalen för Kina beräknades på grundval av det vägda genomsnittet av i) skademarginalen för ett företag i Kina som hade nekats marknadsekonomisk status och individuell behandling och ii) den högsta skademarginalen för samma företag som tillämpas på exportpriser hämtade från Eurostats statistik (som är representativa för icke-samarbetsvilliga kinesiska exportörer). Mot bakgrund av detta fastställdes den landsomfattande skademarginalen till 30,0 % av priset cif vid gemenskapens gräns före tull.

(108)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen ska en slutgiltig dumpningstull införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som orsakas av den dumpade importen utan att överskrida den konstaterade dumpningsmarginalen.

(109)

Följande slutgiltiga antidumpningstullar föreslås:

(110)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den aktuella undersökningen. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är (i motsats till den landsomfattande tull som är tillämplig på ”alla övriga företag”) uteslutande tillämpliga på import av produkter med ursprung i det berörda landet vilka tillverkats av de företag som omnämns. Importerade produkter tillverkade av något annat företag, som inte uttryckligen omnämns med namn och adress i detta dokuments normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, omfattas inte av dessa tullsatser utan av tullsatsen för ”övriga företag”.

(111)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av att företagets namn ändrats eller nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast sändas till kommissionen (3) tillsammans med alla uppgifter av betydelse, särskilt uppgifter om eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller produktion, inhemsk försäljning eller export som har samband med t.ex. namnändringen eller ändringen av produktions- eller försäljningsenheterna. Om det är motiverat kommer förordningen i sådana fall att ändras genom att förteckningen över företag som omfattas av individuella tullsatser uppdateras.

(112)

Med hänsyn till storleken på de dumpningsmarginaler som fastställts och omfattningen av den skada som gemenskapsindustrin vållats, anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av de preliminära antidumpningstullar som infördes genom förordningen om preliminär tull tas ut slutgiltigt, upp till en nivå som motsvarar beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullar som införs. Om de slutgiltiga tullarna är lägre än de preliminära tullarna bör de belopp frisläppas för vilka det preliminärt ställts säkerhet utöver beloppen för de slutgiltiga tullarna.

(113)

Under undersökningen erbjöd den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Armenien och den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Brasilien prisåtaganden i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen.

(114)

Båda erbjudandena granskades. Den brasilianska exportörens åtagande leder till att dumpningens skadevållande effekter undanröjs och till att risken för kringgående begränsas i tillräcklig grad. När det gäller den armeniska exportörens åtagande finns det på grund av företagsgruppens komplicerade struktur och försäljningskanaler en stor risk för priskompensation, där samma produkt säljs till samma kunder men från andra länder eller att andra produkter säljs till samma kunder från andra företag som ingår i samma företagsgrupp. Den armeniska exportören lämnade ett åtagande som ändrats betydligt efter fastslagen tidsfrist enligt artikel 8.2 i grundförordningen. Förutom att det ändrade åtagandet lämnades efter det att tidsfristen gått ut kan det inte heller godtas av följande skäl: även om företaget erbjöd sig att sälja endast direkt till den första oberoende kunden i EU, dvs. att inte låta de två närstående företagen ingå i försäljningskanalen, visade undersökningen att företaget sålde andra produkter till samma kunder i EU. Vidare meddelade företaget att det planerade att tillverka och sälja en ny produkttyp, dvs. aluminiumfolie för vidare förädling, till EU. Eftersom det är möjligt att denna nya produkttyp säljs till samma kunder i EU kan inte ens det ändrade åtagandet i tillräcklig grad begränsa risken för priskompensation.

(115)

Kommissionen har genom beslut 2009/736/EG (4) godtagit Companhia Brasileira de Aluminios (CBA) åtagande. Rådet konstaterar att åtagandet leder till att dumpningens skadevållande effekter undanröjs och till att risken för kringgående begränsas i tillräcklig grad. Rusal Armenals åtagande avvisades av de skäl som anges i skäl 114 samt på grund av de problem med företagets bokföring som beskrivs i skälen 21 och 22.

(116)

För att ytterligare underlätta för kommissionen och tullmyndigheterna att på ett effektivt sätt övervaka att CBA fullgör sitt åtagande ska, när ansökan om övergång till fri omsättning inges till den relevanta tullmyndigheten, befrielse från antidumpningstullen endast beviljas under förutsättning att i) en åtagandefaktura läggs fram, dvs. en faktura som åtminstone innehåller de uppgifter och den försäkran som anges i bilaga II, ii) de importerade varorna tillverkas, skickas och faktureras direkt av CBA till den första oberoende kunden i gemenskapen, och iii) de varor som deklareras och uppvisas för tullmyndigheterna exakt motsvarar beskrivningen i åtagandefakturan. Om ovanstående villkor inte uppfylls ska en antidumpningstull påföras när deklarationen för övergång till fri omsättning godtas.

(117)

Om kommissionen i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen återkallar sitt godtagande av ett åtagande till följd av en överträdelse genom att hänvisa till särskilda transaktioner och förklarar att relevanta åtagandefakturor är ogiltiga, ska en tullskuld uppkomma när deklarationen för övergång till fri omsättning godtas.

(118)

Importörer bör vara medvetna om att en tullskuld kan uppkomma som en normal handelsrisk när deklarationen för övergång till fri omsättning godtas på det sätt som beskrivs i skälen 116 och 117, även om ett åtagande av den tillverkare som direkt eller indirekt är deras leverantör har godtagits av kommissionen.

(119)

Enligt artikel 14.7 i grundförordningen bör tullmyndigheterna omedelbart informera kommissionen om det konstateras att åtagandet har överträtts.

(120)

Av de skäl som anges ovan anser kommissionen att det åtagande som (CBA) har erbjudit kan godtas och att det åtagande som Armenal har erbjudit inte kan godtas, och har informerat de berörda företagen om de huvudsakliga omständigheter, överväganden och skyldigheter som godtagandet och avslaget grundar sig på.

(121)

Om ett åtagande överträds eller dras tillbaka eller om kommissionen återkallar sitt godkännande av åtagandet, ska den antidumpningstull som rådet införde i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen automatiskt tillämpas i enlighet med artikel 8.9 i samma förordning.

(122)

För att minimera risken för kringgående av antidumpningstullar på grund av de stora skillnaderna mellan tullsatserna, anses särskilda åtgärder för att trygga en korrekt tillämpning av antidumpningstullarna vara nödvändiga i detta fall. De särskilda åtgärderna omfattar följande:

(123)

En giltig faktura ska uppvisas för tullmyndigheterna i medlemsstaterna i enlighet med kraven i bilagan till den här förordningen. Om ingen sådan faktura uppvisas vid importen bör den övriga antidumpningstull som gäller alla andra exportörer tillämpas.

(124)

Om volymen av exporten från de företag som omfattas av de lägre, individuella tullsatserna ökar väsentligt efter införandet av antidumpningsåtgärderna, kan denna volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret som orsakats av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 13.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning beträffande kringgående inledas, om villkoren för detta är uppfyllda. I samband med en sådan undersökning kan det bl.a. prövas huruvida det är nödvändigt att ta bort de individuella tullsatserna och till följd av detta införa en landsomfattande tullsats.

—

De har tillverkats, skickats och fakturerats direkt av nämnda företag till den första oberoende kunden i gemenskapen.

—

De åtföljs av en giltig åtagandefaktura, dvs. en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som föreskrivs i bilaga II till denna förordning.

—

De varor som deklareras och visas upp för tullen motsvarar exakt beskrivningen i åtagandefakturan.

—

om det fastställs att de importerade varorna i punkt 1 inte uppfyller ett eller flera av villkoren i denna punkt, eller

—

om kommissionen återkallar sitt godtagande av åtagandet i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen genom en förordning eller ett beslut där det hänvisas till särskilda transaktioner och förklarar att relevanta åtagandefakturor är ogiltiga.

6.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/19

(1)

Den 9 juli 2008 inledde kommissionen genom ett tillkännagivande (2) ett antidumpningsförfarande beträffande import till gemenskapen av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina). Den 8 april 2009 införde kommissionen genom förordning (EG) nr 289/2009 (3) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på import till gemenskapen av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i Kina.

(2)

Detta förfarande inleddes till följd av ett klagomål som ingivits av Defence Committee of the Seamless Steel Tubes Industry of the European Union (nedan kallad klaganden), som företrädde tillverkare som representerar en stor andel, i det här fallet över 50 %, av gemenskapens totala produktion av vissa sömlösa rör av järn eller stål.

(3)

Som anges i skäl 13 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 juli 2007 till och med den 30 juni 2008 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av tendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2005 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Efter meddelandet om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa provisoriska antidumpningsåtgärder (nedan kallat preliminärt meddelande) inkom flera berörda parter med skriftliga synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. De parter som så önskade fick även möjlighet att bli hörda.

(5)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera all information som bedömdes vara nödvändig för de slutgiltiga undersökningsresultaten. Kommissionen skickade i synnerhet ytterligare ett frågeformulär till de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet för att inhämta mer information om marknadsutvecklingen och utvecklingen beträffande de viktigaste skadeindikatorerna efter undersökningsperiodens slut. Ytterligare kontrollbesök gjordes efter införandet av de provisoriska åtgärderna hos följande tillverkare av vissa sömlösa rör i EU:

(6)

Kommissionen utförde också ännu en skrivbordsanalys av svaren på frågeformuläret från alla fyra exporterande tillverkare, vilken i synnerhet omfattade en kontroll av förteckningar över transaktioner från följande exportörer:

(7)

Alla parter informerades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn och stål med ursprung i Kina och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (nedan kallat slutligt meddelande av uppgifter). De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter.

(8)

De berörda parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades och undersökningsresultaten ändrades vid behov i enlighet med dessa.

(9)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på de stickprov som gjorts av exporterande tillverkare i Kina och av gemenskapstillverkare, bekräftas de preliminära undersökningsresultat som anges i skälen 11 och 12 i förordningen om preliminär tull.

(10)

Den berörda produkten är vissa sömlösa rör av stål eller järn med runt tvärsnitt, med en ytterdiameter på högst 406,4 mm och med ett högsta motsvarande kolvärde (CEV) på högst 0,86 enligt formel från International Institute of Welding (IIW) och kemisk analys (4), med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten), för närvarande betecknade med KN-numren ex 7304 19 10, ex 7304 19 30, ex 7304 23 00, ex 7304 29 10, ex 7304 29 30, ex 7304 31 20, ex 7304 31 80, ex 7304 39 10, ex 7304 39 52, ex 7304 39 58, ex 7304 39 92, ex 7304 39 93, ex 7304 51 81, ex 7304 51 89, ex 7304 59 10, ex 7304 59 92 och ex 7304 59 93 (5).

(11)

Efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull upptäcktes ett skrivfel beträffande numret på den tekniska rapport som nämns i fotnoten i skäl 14 i förordningen om preliminär tull och som gäller fastställandet av kolvärde (CEV). Den korrekta hänvisningen ska vara Technical Report, 1967, IIW doc. IX-555-67, som publicerats av International Institute of Welding (IIW).

(12)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade CISA (China Iron and Steel Association) att den berörda produktens KN-nummer även omfattar ett antal andra produkter som inte ingår i undersökningen, såsom produkter med en ytterdiameter på över 406,4 mm eller med ett CEV-värde över 0,86, och att de importsiffror som använts i undersökningen därför skulle vara för höga. I detta avseende är det viktigt att påpeka att produkter med en ytterdiameter på över 406,4 mm eller med ett CEV-värde över 0,86 enligt IIW-formeln och kemisk analys inte berörs av detta förfarande. Dessutom påträffades inga bevis hos någon av de exporterande tillverkare som ingick i stickprovet för att dessa produkter tillverkas i några betydande kvantiteter i Kina. Man kan därför dra slutsatsen att det inte finns några trovärdiga bevis för att sådana kinesiska produkter har importerats till gemenskapen i några betydande kvantiteter.

(13)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade CISA kravet att OCTG-rör bör undantas från definitionen av den berörda produkten och påpekade att andra länder, däribland Förenta staterna, behandlar OCTG-rör som en separat marknad i samband med antidumpningsundersökningar. Liknande krav framfördes även av den kinesiska regeringen.

(14)

De ovannämnda påståendena har analyserats i detalj och man fann att de olika typer av sömlösa rör som omfattas av produktdefinitionen, inklusive OCTG-rör, har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper, vilket innebär att de tillhör samma produktkategori. Att dessa olika produkttyper i viss mån skiljer sig åt i fråga om egenskaper, kostnader och försäljningspris är normalt. Det faktum att andra undersökningsmyndigheter utför undersökningar enbart av OCTG-rör kan dessutom bero på undersökningarnas art, dvs. på det underliggande klagomålets omfattning. Amerikanska myndigheter befanns i själva verket inte behöva undersöka om OCTG-rör har samma grundläggande egenskaper som andra sömlösa rör. Gemenskapsindustrin lämnade dessutom bevis på utbytbarheten mellan OCTG-rör med ogängade ändar och andra produkter som omfattas av undersökningen.

(15)

Det hävdades också att man vid definitionen av den berörda produkten alltför mycket hade beaktat faktorer såsom väggtjocklek, ytterdiameter och CEV-gränsvärde. De tekniska egenskaperna, såsom hög tryckbeständighet och hög korrosionsbeständighet, hade däremot inte uppmärksammats tillräckligt och man hade inte tagit hänsyn till att American Petroleum Institute (API) har utfärdat särskilda standarder för OCTG-rör.

(16)

För det första ska det påpekas att väggtjocklek inte används i definitionen av undersökningens omfattning, vilket innebär att ytterdiametern och CEV-gränsvärdet förblir de viktigaste faktorerna för att identifiera den berörda produkten. Ytterdiametern används även för att särskilja produkten för statistiska och tullrelaterade ändamål. Genom CEV-gränsvärdet fastställs den nivå vid vilken en produkt kan svetsas och gränsvärdet har fastställts till 0,86 för att man ska kunna skilja mellan produkter som lätt kan svetsas och produkter som inte är lätta att svetsa. För det andra visar uppgifter som lämnats av gemenskapsindustrin att OCTG-rör, precis som andra typer av rör, kan ha både hög och låg korrosions-/tryckbeständighet. Följaktligen kan varken korrosions- eller tryckbeständighet användas som ett kriterium för att definiera den berörda produkten. För det tredje har API utfärdat särskilda standarder för OCTG-rör och ledningsrör på grund av att de används inom petroleumsektorn. Liknande standarder har emellertid utfärdats för rör som används inom andra sektorer, även om de har utfärdats av andra organisationer (t.ex. ASTM). Detta innebär att standarder som utfärdats av en enskild organisation inte kan utgöra en faktor för att fastställa produktomfånget för en antidumpningsundersökning. Sammanfattningsvis har varken CISA eller den kinesiska regeringen inkommit med förslag på giltiga faktorer för att bättre fastställa produktomfånget, och de har inte heller föreslagit några lämpligare kriterier för att definiera den berörda produkten, förutom den ovannämnda tryck-/korrosionsbeständigheten. Ingen av parterna har heller föreslagit ett annat CEV-värde som ett lämpligare gränsvärde. Påståendena om definitionen av berörd produkt tillbakavisas därför.

(17)

Mot bakgrund av ovanstående konstateras slutgiltigt att den berörda produkten bl.a. omfattar OCTG-rör som används för borrning, fodring och rörledningar i oljeindustrin och skälen 14–19 i förordningen om preliminär tull bekräftas härmed slutgiltigt.

(18)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter, bekräftas uppgifterna i skälen 20–27 i förordningen om preliminär tull beträffande marknadsekonomisk status.

(19)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade klaganden att en exporterande tillverkare som preliminärt beviljats individuell behandling inte borde ha fått individuell behandling, bl.a. eftersom staten påstods vara majoritetsägare.

(20)

Vidare undersökningar visade att den kinesiska staten verkligen (indirekt) ägde en viss andel i detta företag, men att staten under undersökningsperioden var minoritetsaktieägare. I slutet av 2008 (efter undersökningsperioden) förändrades ägandet emellertid betydligt i och med att den kinesiska staten köpte fler aktier i holdingbolaget, varpå staten blev majoritetsaktieägare. Kommissionen ansåg följaktligen att den berörda exporterande tillverkaren inte uppfyller kraven i artikel 9.5 i grundförordningen och därför inte bör beviljas individuell behandling.

(21)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade företaget sitt argument att den kinesiska statens ökade aktieägande hade inträffat efter undersökningsperiodens slut. Företaget hävdade dessutom att det framgick att syftet med statens ökade aktieinnehav endast var att ge holdingbolaget finansiellt stöd till följd av finanskrisen. Företaget hävdade särskilt att statens ökade aktieinnehav inte påverkade dess ledningsstruktur, styrelsens sammansättning eller kommersiella verksamhet. Företaget hävdade likaså att det ändrade aktieägandet inte heller påverkade dess beslut angående exportverksamhet, som fortfarande fattades oberoende av staten. Företaget framhöll vidare att det inte fanns några bevis för att det statliga inflytandet skulle göra det möjligt för företaget att kringgå åtgärder om det skulle beviljas en individuell tullsats.

(22)

För att beviljas individuell behandling måste exporterande tillverkare visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen. Ett av dessa kriterier är att privatpersoner ska inneha aktiemajoriteten. Det berörda företaget har emellertid inte uppfyllt detta kriterium sedan slutet av 2008.

(23)

Trots att förändringen i ägarförhållandena inträffade först efter undersökningsperioden (men innan undersökningen hade avslutats) och med tanke på de eventuella upptäckter som kan göras i samband med den individuella behandlingen, dras följaktligen slutsatsen att detta företag inte bör beviljas individuell behandling, eftersom företaget inte uppfyller kraven i artikel 9.5 i grundförordningen.

(24)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter beträffande individuell behandling, bekräftas uppgifterna i skälen 28–32 i förordningen om preliminär tull, med undantag för dem som rör det företag som nämns i skälen 19–23 ovan.

(25)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade tre parter att Förenta staterna inte var lämpligt som ett jämförbart land, eftersom marknadsvillkoren i Förenta staterna och Kina är mycket olika. De hävdade även att beräkningen av normalvärdet baserades på uppgifter från endast en tillverkare som hade anknytning till en tillverkare i gemenskapen och därför inte var representativ.

(26)

Det konstateras att ett jämförbart land enligt grundförordningen måste väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt. Ovannämnda parter lade inte fram några underbyggda bevis för att valet av Förenta staterna var oskäligt. De ifrågasatte i synnerhet inte att den amerikanska marknaden är konkurrenskraftig, vilket annars kan påverka prisnivån. Det konstateras också att ingen av parterna i fråga föreslog något annat jämförbart land.

(27)

Mot bakgrund av ovanstående konstateras att Förenta staterna är ett lämpligt jämförbart land och skälen 33–38 i förordningen om preliminär tull bekräftas härmed.

(28)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på fastställandet av normalvärde, bekräftas de preliminära slutsatserna i skälen 39–44 i förordningen om preliminär tull.

(29)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på fastställandet av exportpris, bekräftas härmed skäl 45 i förordningen om preliminär tull.

(30)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter påpekade en exporterande tillverkare att den förenkling som gjordes av produktkontrollnumret (för att förbättra jämförbarheten mellan den berörda produkten och den likadana produkten från det jämförbara landet) ledde till en orättvis jämförelse eftersom olika typer av sömlösa rör behandlades som en enda produktkategori. Till följd av denna synpunkt beslutades att en annan gruppering av produktkontrollnumren som leder till en liknande jämförbarhet kan tillämpas – nämligen en som baseras på rördiameter och väggtjocklek.

(31)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter har de kinesiska exportpriserna fritt fabrik reviderats ned för att ta hänsyn till alla transportkostnader. Normalvärdet reviderades samtidigt upp till följd av vissa korrigeringar rörande avdrag för transport och rabatter.

(32)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på jämförelsen, bekräftas härmed skälen 46 och 47 i förordningen om preliminär tull.

(33)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på beräkningen av dumpningsmarginalen, och om inte annat följer av ändringarna i skälen 30 och 31, bekräftas härmed skälen 48–51 i förordningen om preliminär tull.

(34)

Den slutliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av nettopriset cif vid gemenskapens gräns, fastställdes till följande:

(35)

CISA hävdade att information från en specialiserad nyhetsbyrå (Steel Business Briefing) visar att det 2007 fanns minst 40 företag i EU:s 27 medlemsstater som tillverkade en likadan produkt och att produktionen uppgick till omkring 5,8 miljoner ton, vilket strider mot uppgifterna i förordningen om preliminär tull. CISA hävdade också att information från World Steel Association visade att förbrukningen i gemenskapen uppgick till omkring 4,6 miljoner ton år 2007, vilket är betydligt mer än vad som anges i skäl 57 i förordningen om preliminär tull. Liknande påståenden framfördes av en kinesisk exporterande tillverkare.

(36)

En granskning av den information som har lämnats visade att siffrorna gäller alla sömlösa rör och inte den likadana produkt som definieras i förordningen om preliminär tull och i skälen 10–17 ovan, samt att de omfattar andra produkter som stora rör (dvs. med en diameter över 406,4 mm) och rostfria stålrör. Detta förklarar skillnaden mellan informationen i skäl 35 ovan och informationen i förordningen om preliminär tull. Det bör även påpekas att namn- och adressuppgifter avseende alla kända gemenskapstillverkare av den berörda produkten ingick i den icke-konfidentiella versionen av klagomålet. Om CISA ansåg att det fanns andra tillverkare av den berörda produkten i EU borde organisationen i vederbörlig ordning ha lagt fram tillräckliga bevis för att identifiera dem så att även de kunde ha beaktats.

(37)

Dessa påståenden tillbakavisas därför och skälen 53–58 i förordningen om preliminär tull bekräftas härmed.

(38)

Till följd av synpunkter från CISA klargjordes att skäl 60 i förordningen om preliminär tull ska tolkas som att marknadssegmenten för OCTG-rör och elproduktion var för sig utgör mindre än 5 % av den totala importen från Kina. Eftersom det inte har inkommit några påståenden eller andra synpunkter bekräftas skälen 59–63 i förordningen om preliminär tull.

(39)

En exporterande tillverkare, tre gemenskapstillverkare och klaganden inkom med synpunkter på beräkningen av prisunderskridande- och skademarginalerna. Dessa synpunkter analyserades och ledde till att beräkningarna i förekommande fall ändrades.

(40)

En exporterande tillverkare hävdade att de justeringar som hade gjorts för att på rättvis grund jämföra priserna på de kinesiska importvarorna och priserna på motsvarande produkttyper som säljs av gemenskapsindustrin inte var tillräckliga, eftersom det inte ingick försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en vinstandel för en oberoende importör. Klaganden hävdade å sin sida att dessa justeringar var alltför stora. När det gäller den exporterande tillverkarens påstående, befanns kinesiska exporterande tillverkare och gemenskapstillverkare ofta sälja till samma kunder. En ytterligare justering av importpriserna ansågs därför inte vara motiverad. Efter en granskning av de uppgifter som lämnats drogs slutsatsen att påståendena borde avfärdas och de två parterna informerades om skälen till detta.

(41)

Klaganden hävdade att beräkningen av skillnaderna i handelsleden var felaktig, eftersom kinesiska exporterande tillverkare även säljer direkt till användare, och att det inte var berättigat att göra en justering av handelsleden för sådan försäljning. Detta påstående befanns stämma för några kinesiska exporterande tillverkare och justeringen av handelsleden omprövades i enlighet med detta. Den exporterande tillverkare som nämns i skäl 40 ovan hävdade att på grund av betydande skillnader i försäljningsvolymerna mellan företagets egen import och gemenskapsindustrins försäljning kunde skillnaden i handelsled inte fastställas genom att man endast jämförde respektive procentandelar för försäljningen till användare, och tillverkaren föreslog därför en annan formel för beräkningen av den omprövade justeringen av handelsled. Den föreslagna formeln ansågs emellertid inte vara lämplig, eftersom den skulle leda till att resultaten förvrängdes. Påståendet tillbakavisades därför.

(42)

På grundval av ovanstående bekräftas härmed den metod som beskrivs i skäl 64 i förordningen om preliminär tull, och den prisunderskridandemarginal som har beräknats på det sätt som redovisas i skäl 65 i förordningen om preliminär tull fastställs till 29 %.

(43)

CISA hävdade att flera av de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet inte hade lämnat fullständiga svar och att stickprovets representativitet försvagades av den låga samarbetsviljan. Det bör påpekas att med undantag för det företag som nämns i led ii i skäl 66 i förordningen om preliminär tull, som lämnade ofullständiga uppgifter, lämnade alla andra företag i stickprovet i undersökningens slutgiltiga skede alla uppgifter som efterfrågades. Även utan det enda företag som lämnade ofullständiga uppgifter uppgår stickprovets representativitet till omkring 60 % av den totala tillverkningen i gemenskapen. Påståendet tillbakavisades därför.

(44)

CISA hävdade också att en stor gemenskapstillverkare, tvärtemot vad som anges i skäl 86 i förordningen om preliminär tull, hade gjort stora investeringar efter undersökningsperioden för att utöka sin produktionskapacitet när det gäller rör för kärnkraftssektorn. Denna information kontrollerades och det konstaterades att investeringarna i fråga gjordes för att utöka produktionskapaciteten beträffande andra produkter (rostfria stålrör eller svetsade rör) än den likadana produkten. Påståendet tillbakavisades därför.

(45)

CISA och en kinesisk exporterande tillverkare hävdade att det i skäl 87 i förordningen om preliminär tull felaktigt påstås att gemenskapsindustrin fortfarande återhämtar sig från effekterna av tidigare dumpning, eftersom det fanns minst tre rumänska företag som stödde klagomålet och som fram till mitten av 2006 själva omfattades av antidumpningsåtgärder. Påståendena i skäl 87 avser emellertid tydligt gemenskapsindustrin som helhet och inte enskilda företag. Det är därför naturligt att situationen för enskilda företag kan skifta, utan att den övergripande slutsatsen beträffande gemenskapsindustrin därmed omkullkastas. Påståendet tillbakavisas därför.

(46)

Eftersom det inte har inkommit några andra påståenden eller synpunkter, bekräftas härmed skälen 66–87 i förordningen om preliminär tull.

(47)

Den kinesiska regeringen, CISA och två kinesiska exporterande tillverkare hävdade att gemenskapsindustrin inte befann sig i en sårbar situation i slutet av undersökningsperioden, särskilt inte med tanke på dess höga vinster den senaste tiden. Skälet till att gemenskapsindustrin ansågs befinna sig i en sårbar situation i slutet av undersökningsperioden redovisas i skäl 89 i förordningen om preliminär tull. I detta skäl konstateras att den skada som lidits under undersökningsperioden inte var väsentlig, men det fastslås även att de stora mängderna dumpad import på gemenskapsmarknaden innebar att gemenskapsindustrin skulle vara sårbar för de skadliga effekterna av denna dumpade import om det allmänna marknadsläget skulle förändras väsentligt. I detta sammanhang är det viktigt att erinra om att gemenskapsindustrin bara delvis kunde dra nytta av den betydande ökningen av förbrukningen och att dess marknadsandel sjönk med fem procentenheter under skadeundersökningsperioden, vilket framgår av skäl 88 i förordningen om preliminär tull. Det faktum att en industri uppvisar goda vinster under en exceptionellt gynnsam period med mycket hög marknadsefterfrågan innebär inte nödvändigtvis att den strukturellt sett befinner sig i en god ekonomisk och finansiell situation, särskilt inte om samma industri under tidigare perioder har uppvisat ytterst låga vinster eller till och med förluster. Som redan nämns i skäl 86 i förordningen om preliminär tull gjorde de dåliga ekonomiska resultaten på grund av dumpning det omöjligt att upprätthålla den erforderliga investeringsnivån för att garantera gemenskapsindustrins lönsamhet på lång sikt inom en sådan starkt kapitalintensiv tillverkningssektor. I slutet av undersökningsperioden kännetecknades slutligen gemenskapsindustrin återigen av en väsentlig andel dumpad import till mycket låga priser. Denna marknadssituation var potentiellt mycket farlig, eftersom en liknande marknadssituation (som analyseras i rådets förordning (EG) nr 954/2006 (6) orsakade gemenskapsindustrin väsentlig skada. Påståendet tillbakavisas därför.

(48)

En kinesisk exporterande tillverkare hävdade också att skäl 89 i förordningen om preliminär tull inte visar att den nämnda förändringen av marknadsläget klart kunde förutses och var nära förestående, vilket krävs enligt WTO:s antidumpningsavtal. En förändring i marknadssituationen var förutsebar, eftersom förbrukningen normalt sett inte kan ligga kvar på exceptionellt höga nivåer under någon längre period. Den analys som görs i skälen 90–126 i förordningen om preliminär tull visar på en tydlig försämring som i själva verket ägde rum över en längre tid. Det faktum att det tar längre tid för många faktorer och indikatorer att övergå från att vara positiva till att bli negativa är inte oförenligt med att sådana negativa effekter klart kan förutses mot bakgrund av rådande utvecklingstendenser. I slutet av undersökningsperioden kunde risken för skada klart förutses och en negativ utvecklingstendens som skulle leda till en skadesituation var nära förestående, eftersom en viss nedgång i efterfrågan redan hade skett under undersökningsperiodens sista månader. Påståendet tillbakavisades därför.

(49)

Eftersom det inte har inkommit några andra påståenden eller synpunkter, bekräftas härmed fastställandet av skada i skälen 88 och 89 i förordningen om preliminär tull.

(50)

Som framgår av skäl 5 ovan skickades ytterligare ett frågeformulär till ett urval gemenskapstillverkare och till klaganden för att inhämta mer information om marknadsutvecklingen och utvecklingen av de viktigaste skadeindikatorerna fram till mars 2009. Den senaste importstatistiken från Eurostat har också noggrant analyserats. För helhetens skull redovisas siffrorna för tiden mellan undersökningsperiodens slut och mars 2009 (dvs. tiden efter undersökningsperioden) nedan. Eftersom dessa siffror endast rör en period på nio månader ges inget index för volymer.

(51)

Efter undersökningsperioden började gemenskapens förbrukning minska väsentligt och i snabbare takt än vad som framgår av skäl 91 i förordningen om preliminär tull. Gemenskapsmarknaden har i själva verket redan minskat med nästan 30 % (7) under tiden mellan undersökningsperiodens slut och mars 2009.

(52)

Samtidigt sjönk även importen från Kina betydligt, men eftersom förbrukningen i gemenskapen minskade i större omfattning har importens marknadsandel ökat till omkring 18 %. Priserna på den kinesiska importen steg i linje med vad som framkommer i skäl 98 i förordningen om preliminär tull.

(53)

Under samma period minskade gemenskapsindustrins produktion betydligt, vilket ledde till att kapacitetsutnyttjandet hos de företag som ingick i stickprovet sjönk till 60 % i mars 2009. Gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden sjönk betydligt och i linje med den minskade förbrukningen i gemenskapen, vilket ledde till att gemenskapsindustrins marknadsandel förblev oförändrad. Efter att ha stigit andra halvåret 2008 sjönk priserna första kvartalet 2009, även om de fortfarande låg på högre nivåer än under undersökningsperioden.

(54)

Gemenskapsindustrins lönsamhet har slutligen minskat betydligt och i snabbare takt än vad som anges i skäl 110 i förordningen om preliminär tull och blev negativ (– 0,8 %) första kvartalet 2009.

(55)

Sammanfattningsvis bekräftas analysen i skälen 90–112 i förordningen om preliminär tull av den ytterligare information som samlats in och kontrollerats i det slutgiltiga skedet av undersökningen.

(56)

En exporterande tillverkare hävdade att skadeundersökningen, till skillnad från undersökningen av dumpning, hade fortsatt efter undersökningsperioden eftersom analysen även utgick från information och uppgifter för perioden efter juni 2008.

(57)

Först och främst bör det påpekas att undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden utgör grunden för den bedömning av risk för skada som görs i förordningen om preliminär tull. I ett ärende som rör en risk för skada kan den skada som påvisas under undersökningsperioden per definition inte vara väsentlig eftersom det i så fall skulle handla om en undersökning baserad på en faktisk väsentlig skada. Undersökningsmyndigheten måste därför fastställa om de faktorer som avses i artikel 3.9 i grundförordningen leder till slutsatsen att det finns en risk för väsentlig skada, trots att skadan inte var väsentlig under undersökningsperioden. Undersökningsmyndigheten har därför rätt att kontrollera om den slutsats som drogs i det preliminära skedet om att det förelåg en risk för skada sedan bekräftas av händelseutvecklingen efter undersökningsperiodens slut.

(58)

Den kinesiska regeringen, CISA och en kinesisk exporterande tillverkare ansåg att det i skäl 91 i förordningen om preliminär tull inte klargörs vilken informationskälla som användes och att de prognoser och andra uppgifter från gemenskapstillverkare eller klaganden som nämns i skälen 99, 101 och 108 i förordningen om preliminär tull inte kommer från en objektiv informationskälla. Den kinesiska regeringen hävdade också att undersökningsmyndigheten, genom att använda denna information, inte hade visat den särskilda noggrannhet som krävs vid undersökningar av skaderisk enligt WTO:s antidumpningsavtal.

(59)

Det bekräftas att närmare uppgifter om källorna till den offentliga information som nämns i skäl 91 i förordningen om preliminär tull fanns i de akter som var tillgängliga för berörda parter långt innan förordningen om preliminär tull offentliggjordes. När det gäller prognoser och annan information från gemenskapsindustrin, kontrollerades dessa och beaktades endast och i den utsträckning de ansågs vara tillförlitliga och korrekta. Det faktum att denna information hade kontrollerats nämns uttryckligen redan i skäl 100 i förordningen om preliminär tull och ytterligare kontrollbesök gjordes efter införandet av provisoriska åtgärder, vilket framgår av skäl 5 ovan.

(60)

De påståenden som avses i skälen 56 och 58 ovan tillbakavisas därför.

(61)

CISA hävdade att man under bedömningen av den kinesiska importens utveckling efter undersökningsperioden inte bara borde ha tagit hänsyn till den faktiska importen, utan även till orderingången eftersom den faktiska importen normalt äger rum 3–4 månader efter det att ordern har lagts. Med tanke på denna fördröjning skulle varje variation i efterfrågan från gemenskapens marknad märkas i den faktiska importen först några månader senare, vilket skulle vara förklaringen till varför den kinesiska importen fortfarande var hög i november och december 2008, trots att efterfrågan från gemenskapens marknad redan hade börjat sjunka. Liknande synpunkter framfördes även av en kinesisk exporterande tillverkare.

(62)

Normalt görs en bedömning av volymen och de genomsnittliga priserna på import från ett visst land på grundval av den faktiska importen. Uppgifter om orderingång kan beaktas som ett komplement till andra uppgifter, men kan sällan bekräftas av tillräckliga och kontrollerbara bevis. Analysen av påståendet har under alla omständigheter visat att gemenskapens förbrukning redan hade börjat sjunka tredje kvartalet 2008, vilket med en 3–4 månaders tidsfördröjning följaktligen borde ha märkts i den kinesiska importen redan fjärde kvartalet 2008, då importen tvärtom var relativt stor. Om tidsfördröjningen på 3-4 månader skulle beaktas skulle den kraftiga nedgången i den kinesiska importen första kvartalet 2009 ha berott på förväntningar om antidumpningsåtgärder i stället för på en minskad efterfrågan. Importörerna kan i själva verket ha blivit mindre villiga att lägga order på varor som hade kunnat anlända vid en tidpunkt då antidumpningsåtgärder redan hade införts. Det anses slutligen att en analys baserad på orderingången i stället för den faktiska importen bara skulle ha tillfört undersökningen flera osäkerhetsfaktorer, utan att leda till någon väsentligt annorlunda slutsats, och CISA:s påstående tillbakavisas därför.

(63)

Den kinesiska regeringen, CISA och en kinesisk exporterande tillverkare hävdade att en rad pressmeddelanden eller årsbokslut som publicerats av flera företagsgrupper i gemenskapen visade att deras resultat hade fortsatt att vara starka även 2008 och därför står i strid med slutsatsen att det föreligger en risk för skada i förordningen om preliminär tull, särskilt i skäl 110.

(64)

Vid granskningen av detta påstående konstaterades att den information som CISA avsåg inte uttryckligen gällde de EU-företag som var involverade i tillverkningen av den berörda produkten. Som redan nämnts i skäl 44 ovan består stora företagsgrupper av flera olika företag som ofta tillverkar mycket olika produkter. Det är därför möjligt att den allmänna ekonomiska informationen om en företagsgrupp inte är representativ för den ekonomiska situationen för just det företag som tillverkar den likadana produkten och säljer den på gemenskapsmarknaden. Kommissionen erinrar slutligen om att informationen om de företag som tillverkar den likadana produkten hade kontrollerats i vederbörlig ordning. Påståendet tillbakavisas därför.

(65)

Eftersom det inte har inkommit några andra påståenden som uttryckligen rör skälen 90-112 i förordningen om preliminär tull bekräftas slutsatserna däri.

(66)

CISA hävdade att den ökning av den kinesiska importen som nämns i skäl 114 i förordningen om preliminär tull var en följd av en ökad efterfrågan på gemenskapens marknad. Liknande synpunkter framfördes även av den kinesiska regeringen och en kinesisk exporterande tillverkare. CISA avvisade också bedömningen att den kinesiska importens utveckling kunde vara resultatet av en marknadspenetreringsstrategi och framhöll att det stora antalet kinesiska tillverkare som står bakom den kinesiska importen gör det otänkbart att en samordnad strategi hade kunnat utformas.

(67)

Om det var sant att den kinesiska importens utveckling berodde på en ökad efterfrågan på gemenskapens marknad, såsom CISA hävdar, skulle importens marknadsandel ha varit i stort sett oförändrad och inte ökat från 1 % till 17 % under skadeundersökningsperioden. Den väsentliga ökningen av den kinesiska importens marknadsandel och det faktum att den utvecklades helt annorlunda än gemenskapsindustrins och alla andra importkällors marknadsandelar pekar tydligt på att andra faktorer har legat till grund för ökningen av den kinesiska importen. Denna slutsats bekräftas vidare av att den kinesiska importen konsekvent har skett till mycket låga (dumpade) priser, vilket klargörs i skälen 63–65 i förordningen om preliminär tull. Exportörerna behöver dessutom inte samordna en strategi för att börja agera på ett liknande sätt, eftersom det så snart det står klart att det går att penetrera en marknad med vissa mycket låga prisnivåer förmodligen inte skulle krävas någon samordning mellan exportörerna för att få dem att övergå till en sådan marknadsstrategi. Påståendena i skäl 66 ovan tillbakavisas därför och slutsatsen i skäl 114 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(68)

CISA hävdade också att till skillnad från bedömningen i skälen 115 och 116 i förordningen om preliminär tull sjönk importen från Kina avsevärt efter undersökningsperioden. Det stämmer visserligen att importen från Kina sjönk avsevärt under tiden efter undersökningsperioden, vilket framgår av skäl 52 ovan. Det framgår emellertid tydligt av ordalydelsen i skäl 116 i förordningen om preliminär tull att det viktiga inte är importens absoluta volym, utan dess relativa omfattning i förhållande till förbrukningen, dvs. importens marknadsandel på den totala gemenskapsmarknaden. Av skäl 52 ovan framgår också att marknadsandelen för importen av den berörda produkten från Kina ökade något under tiden efter undersökningsperioden, även om importvolymen minskade i absoluta tal. Med tanke på att i) den bedömning som ligger till grund för resonemanget i skälen 115 och 116 i förordningen om preliminär tull gjordes utifrån den mest aktuella tillförlitliga information som fanns tillgänglig i det preliminära skedet, dvs. importstatistik för november och december 2008, ii) denna statistik överensstämde med den kinesiska importens utveckling fram till denna tidpunkt, och iii) resonemanget baserades på relativa och inte absoluta volymer, konstateras att bedömningen i skälen 115 och 116 i förordningen om preliminär tull inte strider mot slutsatserna i skäl 52 ovan. I detta sammanhang är det värt att påpeka att nivån för den kinesiska importen av de skäl som nämns i skäl 134 i förordningen om preliminär tull kan anses utgöra en risk för skada, även om volymerna skulle börja minska mer än förbrukningen proportionellt sett, eftersom själva förekomsten av stora mängder lågprisvaror från Kina är att betrakta som skadevållande i ett läge där förbrukningen minskar, eftersom detta kraftigt pressar ned den allmänna prisnivån på marknaden. I alla händelser kan ingen av de enskilda faktorer som nämns i artikel 3.9 i grundförordningen ge en pålitlig vägledning om förekomsten av risk för skada. Det är snarare nödvändigt att överväga samtliga faktorer i sin helhet. Påståendet tillbakavisas därför och slutsatserna i skäl 115 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(69)

CISA hävdade att analysen i skäl 118 i förordningen om preliminär tull baseras på uppgifter från de exportörer som ingick i stickprovet, dvs. de mest exportinriktade företagen, och därför inte ger en korrekt helhetsbild av exporten från Kina. Tvärtom hävdas det att den andel av Kinas totala export som går till gemenskapen och som anges i skäl 119 i förordningen om preliminär tull har haft en annan utveckling under 2008 och minskat från 15 % till 11 %. Det hävdas slutligen att det i analysen i skälen 117–119 i förordningen om preliminär tull inte togs hänsyn till efterfrågeutvecklingen på den kinesiska inhemska marknaden, som enligt prognoser skulle absorbera en betydande del av den produktion som är ett resultat av befintlig överkapacitet. Det hänvisas i detta sammanhang till flera projekt och planer som den kinesiska regeringen avser att genomföra för att stödja den inhemska efterfrågan. Den kinesiska regeringen hävdade också att efterfrågeutvecklingen på den inhemska kinesiska marknaden inte hade undersökts i förordningen om preliminär tull.

(70)

Undersökningsresultaten i skäl 118 i förordningen om preliminär tull om de företag som ingick i stickprovet bekräftas tydligt av utvecklingen för den allmänna exportstatistik som avses i skäl 119 i förordningen om preliminär tull, som till och med visar en ännu större ökningstendens i exporten till gemenskapen under skadeundersökningsperioden. När det gäller påståendet att ökningstendensen i den andel av Kinas samlade export av den berörda produkten som gick till gemenskapen vände under 2008, har CISA inte överlämnat några avgörande bevis för detta. I detta avseende är det viktigt att påpeka att uppgifterna från den kinesiska statistiken helt klart avser ett produktomfång som skiljer sig avsevärt från den berörda produkten. Detta framgår tydligt av det faktum att exporten till EU, vilket visas i denna statistik, inte är bara mycket högre än den import som Eurostat registrerat för denna produkt, utan utvecklingen av exporten uppvisar också en helt annorlunda tendens. De bevis som inlämnats kunde därför inte godtas. När det gäller den kinesiska regeringens planerade insatser för att stimulera den inhemska efterfrågan föranleder de bevis som har överlämnats ingen ändring av analysen eftersom det inte är möjligt att säkert fastställa effekterna på efterfrågan. Det är dessutom oklart om de flesta av de projekt som nämns verkligen kommer att fullföljas. En del stora projekt som är på gång och som nämns av CISA verkar slutligen vara projekt som byggs med stora svetsade rör och inte med de sömlösa rör som är föremål för detta förfarande. Påståendena i skäl 69 ovan tillbakavisas därför.

(71)

CISA ansåg också att den omledning av exporten som beskrivs i skäl 119 i förordningen om preliminär tull är felaktig, eftersom den kinesiska exporten till Förenta staterna huvudsakligen skulle bestå av produkter (OCTG-rör) som inte importeras i någon stor omfattning till gemenskapen. CISA hävdade också att priserna gentemot gemenskapen inte nödvändigtvis var lägre än i andra länder, utan att gemenskapen tvärtom hittills har varit en attraktiv marknad för kinesisk export. När det gäller detta påstående måste det påpekas att den analys som görs i skäl 119 i förordningen om preliminär tull baseras på statistik som inte innehåller några detaljerade uppgifter om särskilda produkttyper. Det bör under alla omständigheter påpekas att den produktionsutrustning som krävs för att tillverka den berörda produkten i mycket stor utsträckning kan användas för tillverkning av olika produkttyper av sömlösa rör. Även om en särskild typ av rör som OCTG-rör inte importeras i någon stor omfattning till gemenskapen, är detta faktum inte relevant för bedömningen av potentiellt tillgänglig ledig kapacitet, eftersom den utrustning som används för tillverkningen av denna typ av rör lätt kan anpassas till tillverkning av andra typer av den berörda produkten som importeras i betydligt större kvantiteter till gemenskapsmarknaden. Påståendena i skäl 66 ovan tillbakavisas därför och slutsatserna i skälen 117–119 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(72)

CISA hävdade att priserna på den kinesiska importen steg betydligt efter undersökningsperioden, men att gemenskapsindustrins priser inte följde samma utveckling, varför det prisunderskridande som konstaterades under undersökningsperioden minskade avsevärt eller till och med försvann efter undersökningsperioden.

(73)

Som redan framgår av skälen 98 och 122 i förordningen om preliminär tull bekräftas att priserna på import från olika källor, inbegripet Kina, steg avsevärt efter undersökningsperioden i likhet med gemenskapsindustrins priser. En analys av prisförteckningarna från gemenskapsindustrin efter undersökningsperioden och priserna på jämförbara produkter som importerats från Kina har utförts och visar att prisrörelserna var parallella. Det finns sammanfattningsvis inga bevis för påståendet att det prisunderskridande som påvisades under undersökningsperioden skulle ha minskat avsevärt eller till och med försvunnit. Undersökningsresultaten i skälen 120–123 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(74)

Eftersom det inte har inkommit några synpunkter på detta bekräftas skäl 124 i förordningen om preliminär tull.

(75)

CISA hävdade att de eventuella stödinsatser av den kinesiska regeringen som avses i skäl 125 i förordningen om preliminär tull är fullständigt hypotetiska. Undersökningen har emellertid visat att den individuella behandling som beviljades en kinesisk exporterande tillverkare i det preliminära skedet senare fick återkallas, vilket framgår av skälen 19–23 ovan, på grund av ökat stöd från staten, vilket föranleddes av att det ekonomiska läget försämrades efter undersökningsperioden. Detta ger tydligt stöd för undersökningsresultatet i skäl 125 i förordningen om preliminär tull och påståendet tillbakavisas därför.

(76)

Det ska först och främst påpekas att slutsatsen att det fanns risk för skada bland annat baserades på alla de olika faktorer som nämns i artikel 3.5 och 3.9 i grundförordningen.

(77)

CISA hävdade att undersökningsresultaten i förordningen om preliminär tull inte uppfyllde WTO:s krav för den här typen av undersökning, dvs. att undersökningsresultaten ska styrkas och inte grundas på påståenden, förmodanden eller avlägsna möjligheter, att prognoser och antaganden ska ha en hög grad av sannolikhet och att alternativa förklaringar till en viss slutsats ska övervägas.

(78)

I förordningen om preliminär tull anges tydligt på vilka grunder slutsatserna om undersökningens olika delar har dragits. Till stöd för detta finns de bevis som åberopats, såsom statistik från Eurostat, samarbetsvilliga företags svar på frågeformulär, information om företag som inte ingick i stickprovet som lämnats av klaganden, information i inlagor från berörda parter och annan information som man funnit via Internet under undersökningens gång. All denna information, med undantag för konfidentiell information, har varit tillgänglig för de berörda parterna.

(79)

Faktorer som rörde bedömningen av skaderisken har bedömts omsorgsfullt och var för sig i förordningen om preliminär tull och i vilken utsträckning de antaganden och prognoser som gjordes i det preliminära skedet har blivit verklighet kontrollerades – i den mån det var möjligt – under undersökningens slutgiltiga fas, vilket framgår av undersökningsresultaten i denna förordning. Inga sakförhållanden, bevis eller indikationer som strider mot undersökningsresultaten i förordningen om preliminär tull har upptäckts. Därför var prognoserna och antagandena i förordningen om preliminär tull inte hypoteser eller antaganden, utan resultatet av en noggrann analys av situationen.

(80)

När det gäller de alternativa förklaringar och tolkningar som nämns i skäl 78 ovan har sådana – bl.a. de som de berörda parterna har lagt fram i sina inlagor – granskats i vederbörlig ordning under undersökningen och behandlas i både denna förordning och i förordningen om preliminär tull.

(81)

Sammanfattningsvis har varken den granskning av fakta som gjordes efter undersökningsperiodens slut eller analysen av de berörda parternas kommentarer till och synpunkter på förordningen om preliminär tull och meddelandet av de slutliga slutsatserna funnit några bevis som ifrågasätter slutsatsen att det fanns en risk för materiell skada vid slutet av undersökningsperioden. CISA:s påstående i skäl 77 ovan tillbakavisas därför och undersökningsresultatet i skäl 126 i grundförordningen bekräftas härmed.

(82)

Eftersom det inte har inkommit några särskilda synpunkter bekräftas skälen 128–135 i förordningen om preliminär tull.

(83)

CISA hävdade att det faktum att gemenskapsindustrin importerade den berörda produkten från Kina och andra länder visar att de inte hade kapacitet att tillgodose efterfrågan på gemenskapsmarknaden. Detta berodde på att gemenskapsindustrin inte hade investerat i ny produktionskapacitet och i hög grad var inriktad på marknadssegment med ett högre försäljningspris. I detta sammanhang är det viktigt att betona att det i skäl 136 i förordningen om preliminär tull förklaras att en sådan import beräknas utgöra mindre än 2 % av den totala importen från Kina och att inga bevis har lagts fram för att denna andel skulle vara större.

(84)

CISA ifrågasatte även de exakta skälen till att den grupp företag som nämns i skäl 138 i förordningen om preliminär tull var tvungna att importera de nämnda produkterna. Frågan granskades ytterligare och det bekräftas att tillverkningen av vissa produkttyper av kostnadseffektivitetsskäl hade utförts av andra icke EU-företag inom gruppen. Som redan nämns i skäl 138 i förordningen om preliminär tull har det emellertid kontrollerats att denna import inte skedde till priser som underskred gemenskapsindustrins priser för samma produkttyper.

(85)

CISA påpekade slutligen att det verkar föreligga en inkonsekvens mellan gemenskapsindustrins relativt positiva uppfattning om framtida exportförsäljning och den allmänna ekonomiska utvecklingen för tredjelandsmarknader, för vilka det tvärtom förutspås en nedgång. Det måste i detta sammanhang påpekas att analysen av gemenskapsindustrins exportverksamhet inte påverkar bedömningen av skadan eller skaderisken, som uteslutande rör gemenskapsindustrins verksamhet när det gäller likadana produkter på gemenskapsmarknaden. Om en del gemenskapstillverkare hade en positiv syn på sin exportverksamhet kan detta endast ha lett till en överskattning av deras beräknade allmänna ekonomiska resultat, men inte av deras resultat på den inhemska marknaden, som behandlas för sig i analysen.

(86)

Påståendena i skälen 83–85 ovan tillbakavisas därför och undersökningsresultatet i skälen 136–141 i förordningen om preliminär tull bekräftas härmed.

(87)

CISA hävdade dessutom att det inte räcker att titta på det genomsnittliga priset på import från andra tredjeländer, utan att den exakta produkttypen också måste beaktas. Det bekräftas att en noggrann analys har gjorts i samtliga fall där importörerna lämnade tillräckligt detaljerad information om priserna. Handelsstatistiken är dessvärre inte särskilt detaljerad och på grund av importörernas relativt låga samarbetsvilja under denna undersökning fanns få detaljerade uppgifter om priser för enskilda produkter som importerats från andra länder. Ingen part har emellertid lagt fram dokumenterad information som skulle föranleda en annan slutsats än den i skälen 142–145 i förordningen om preliminär tull, varför undersökningsresultaten i dessa skäl i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(88)

Eftersom det inte har inkommit några särskilda synpunkter på detta bekräftas skäl 146 i förordningen om preliminär tull.

(89)

CISA hävdade att gemenskapsindustrin hade ändrat sin produktmix för att inrikta sig på produkttyper med ett högre försäljningspris och därmed begränsa effekterna av en ökad tillverkningskostnad. Detta skulle visa att gemenskapindustrin hade tillräckliga möjligheter att låta ökade kostnader avspeglas i höjningar av försäljningspriserna, tvärtemot vad som anges i skäl 149 i förordningen om preliminär tull.

(90)

Det råder ingen tvekan om att gemenskapsindustrin över tiden har försökt maximera vinsten genom att låta kostnadsökningar avspeglas i högre försäljningspriser. Detta är emellertid inte en oupphörlig process eftersom det kommer en punkt då sådana justeringar inte längre är möjliga på grund av konkurrensen på marknaden. På en marknad där liknande varor säljs till väsentligt lägre priser blir utrymmet för sådana prispåslag mindre ju högre marknadsandel sådana varor med låga priser har. CISA:s synpunkter står därför inte i strid med undersökningsresultaten i skälen 147–149 i förordningen om preliminär tull, vilka därför bekräftas.

(91)

Den kinesiska regeringen, CISA och en kinesisk exporterande tillverkare hävdade att den globala ekonomiska nedgången ligger till grund för gemenskapsindustrins ekonomiska problem och menade att orsakssambandet mellan den kinesiska importen och eventuell påstådd skada eller skaderisk därför har brutits. Det bör i detta sammanhang påpekas att CISA faktiskt har tillstått att marknadens förbrukning mellan 2005 och undersökningsperioden var exceptionellt hög och att den minskade efterfrågan som uppstod efter undersökningsperioden i mycket stor utsträckning berodde på att marknaden för denna produkt återgick till normala förhållanden. Det står följaktligen inte klart om den globala ekonomiska nedgången kan anses utgöra en orsak till skada, eftersom den tillgängliga informationen endast visar att förbrukningen på gemenskapsmarknaden under tiden efter undersökningsperioden har återgått till nivåer som redan ansågs vara normala tidigare. Detta skulle även tala för att det är de exceptionella nivåerna för gemenskapens förbrukning under skadeundersökningsperioden som har lett till att gemenskapsindustrin inte lidit materiell skada, trots den dumpade kinesiska importens avsevärda marknadsandel och betydande prisunderskridande. I skäl 150 i förordningen om preliminär tull utesluts det i alla händelser inte att den allmänna ekonomiska nedgången kan ha spelat en roll för skadan för gemenskapen efter undersökningsperioden. Det kan emellertid inte hävdas att gemenskapsindustrin enbart har blivit negativt påverkad av effekterna av den allmänna ekonomiska krisen och att den dumpade importen inte hade någon effekt, eftersom det står klart att denna hade en mycket betydande marknadsandel och avsevärt har underskridit gemenskapsindustrins priser. Påståendet att den ekonomiska nedgången har brutit det orsakssamband som avses i skälen 128–135 i förordningen om preliminär tull tillbakavisas därför, medan frågan om huruvida det förändrade ekonomiska klimatet jämfört med undersökningsperioden kan ha påverkat åtgärdernas omfattning behandlas nedan i skäl 104.

(92)

Påståendena tillbakavisas därför och skäl 150 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(93)

CISA påpekade att några gemenskapstillverkare har ingått ramavtal med kunder om på förhand fastställda priser, varför priserna i deras fall skulle ha varit oförändrade. De skulle samtidigt ha ingått liknande avtal om fasta priser med leverantörer av järnmalm och andra viktiga insatsvaror och därför inte kunnat dra nytta av de mycket kraftiga prissänkningarna på dessa råvaror under tiden omedelbart efter undersökningsperioden.

(94)

Det påpekas först och främst att avtal om fasta priser med kunder var en begränsad praxis i fråga om antal, och med tanke på löptiderna inte kan anses ha haft någon betydande effekt. Denna slutsats bekräftas av att även gemenskapsindustrins priser har stigit väsentligt. När det gäller avtalen om fasta priser på viktiga råvaror verkar detta vara internationell praxis och bör därför vare sig vara till gemenskapstillverkarnas fördel eller nackdel i förhållande till någon annan tillverkare av den likadana produkten på världsmarknaden. Inte heller detta kan därför anses vara något som bryter orsakssambandet. Påståendena i skäl 93 ovan tillbakavisas därför.

(95)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på detta bekräftas skälen 151–153 i förordningen om preliminär tull.

(96)

Klaganden och flera gemenskapstillverkare upprepade att antidumpningsåtgärderna är en förutsättning för att de ska kunna fortsätta att bedriva verksamhet med tanke på dumpningens skadliga effekter. Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter bekräftas skäl 155 i förordningen om preliminär tull.

(97)

Eftersom det inte har inkommit några särskilda synpunkter på detta bekräftas skäl 156 i förordningen om preliminär tull.

(98)

En användare av den berörda produkten, som även är importör, tog kontakt för att påpeka att KN-numren för den produkt som företaget importerade inte nämndes i tillkännagivandet om inledande av antidumpningsförfarande och att företaget inte visste att undersökningen även omfattade dessa produkttyper förrän de provisoriska åtgärderna infördes. Företaget hävdade att det därför hade tvingats betala oförutsedda antidumpningstullar. Importören informerades om att tillkännagivandet av inledande av antidumpningsförfarande innehöll en tydlig beskrivning av den produkt som var föremål för undersökningen och att KN-numren endast angavs i informationssyfte. I själva verket är den korrekta tullklassificeringen av den berörda produkten en av de faktorer som undersöks och det är därför fullt möjligt att de KN-nummer som anges i förordningen om preliminär tull delvis avviker från dem i tillkännagivandet om inledande av ett antidumpningsförfarande.

(99)

Eftersom det inte har inkommit några andra synpunkter på detta bekräftas skäl 157 i förordningen om preliminär tull.

(100)

Den användare som nämns i skäl 98 ovan hävdade också att det skulle orsaka allvarliga leveransproblem för företaget om slutgiltiga åtgärder avseende den berörda produkten infördes, eftersom gemenskapstillverkare är ovilliga att leverera den. Detta påstående undersöktes och det konstaterades att denna parts svårigheter att köpa produkten från gemenskapstillverkare gällde tidigare perioder då vissa gemenskapstillverkare inte ansåg det vara ekonomiskt bärkraftigt att leverera mycket begränsade kvantiteter av dessa produkter på grund av den mycket starka efterfrågan på marknaden. Under perioder med normal efterfrågan på marknaden bör sådana restriktioner emellertid försvinna, i synnerhet eftersom andra användare eller importörer av samma produkttyper kan öka efterfrågan i gemenskapen på sådana produkter på grund av införandet av åtgärder. På grundval av dessa överväganden och det faktum att användningsområdena i fråga endast utgör en mycket begränsad del av den totala förbrukningen av den berörda produkten dras slutsatsen att tillgången till leveranskällor inte bör vara något problem när det gäller den berörda produkten.

(101)

En annan användare, som köper en likadan produkt uteslutande från gemenskapsindustrin, upprepade sitt stöd för införandet av åtgärder. Inga andra användare trädde fram för att inge synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten. Eftersom det inte har inkommit några ytterligare synpunkter bekräftas skäl 158 i förordningen om preliminär tull.

(102)

Eftersom det inte har inkommit några särskilda synpunkter bekräftas skäl 159 i förordningen om preliminär tull.

(103)

Klaganden och flera gemenskapstillverkare som är en del av gemenskapsindustrin hävdade att den vinstmarginal på 3 % som preliminärt använts vid beräkningen av nivån för undanröjande av den skada som avses i skälen 161–163 var alltför låg, eftersom det rör sig om en kapitalintensiv industri med höga fasta kostnader, och att gemenskapsindustrins genomsnittliga vinstmarginaler under skadeundersökningsperioden var långt över 3 %.

(104)

Det konstateras att tillverkningen av den likadana produkten är mycket kapitalintensiv. Det nuvarande marknadsläget anses emellertid inte vara sådant att det är möjligt att göra en klar bedömning av kapacitetsutnyttjandet på kort sikt, i synnerhet inte under åren då åtgärderna kommer att vara i kraft. Detta kan inverka på fastställandet av den vinstmarginal som normalt bör uppnås på en viss marknad utan dumpning. Under dessa omständigheter och med hänsyn till att det alltid är möjligt för gemenskapsindustrin att begära en översyn av åtgärderna om situationen förändras slogs det fast att den måttliga vinstmarginalen på 3 % som fastställdes i det preliminära skedet och i en tidigare undersökning rörande samma produkt bör kvarstå. Det påpekas emellertid att en väsentlig förändring av marknadsläget kan föranleda en omprövning av denna vinstmarginal på 3 %.

(105)

Metoden för beräkning av nivån för undanröjande av skada i skälen 164 och 165 i förordningen om preliminär tull tillämpades, med förbehåll för den smärre justering som avses i skäl 41 ovan. Den landsomfattande nivån för undanröjande av skada beräknades som det vägda genomsnittet av skademarginalerna för de mest representativa produkttyperna som såldes av en exporterande tillverkare som inte beviljats individuell behandling.

(106)

De skademarginaler som fastställdes på detta sätt var lägre än de konstaterade dumpningsmarginalerna.

(107)

Med tanke på slutsatserna när det gäller dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapsintresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör en slutgiltig antidumpningstull införas på import av den berörda produkten med ursprung i Kina på en nivå som motsvarar den lägsta av de konstaterade dumpnings- och skademarginalerna, i enlighet med regeln om lägsta tull, vilken i samtliga fall är skademarginalen.

(108)

På denna grundval uppgår de slutgiltiga tullarna till följande:

(109)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den aktuella undersökningen. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga under undersökningen. Dessa tullsatser är (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla övriga företag”) uteslutande tillämpliga på import av produkter med ursprung i det berörda landet vilka tillverkats av de företag, dvs. av de specifika juridiska personer, som omnämns. Importerade produkter tillverkade av något annat företag, som inte uttryckligen omnämns med namn och adress i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, omfattas inte av dessa tullsatser utan av tullsatsen för ”alla övriga företag”.

(110)

Eventuella ansökningar om tillämpning av en individuell företagsspecifik antidumpningstullsats (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen (8) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller den tillverkning och försäljning på hemmamarknaden eller på export som hänger samman med t.ex. denna namnändring eller ändring av produktions- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter, vid behov, att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(111)

Alla parter informerades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera införandet av en slutgiltig antidumpningstull. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter detta meddelande av uppgifter. De berörda parternas synpunkter beaktades och undersökningsresultaten ändrades vid behov i enlighet med dessa.

(112)

För att säkerställa likabehandling mellan eventuella nya exportörer och de samarbetande företag som inte ingick i urvalet (se förteckningen i bilagan till denna förordning), bör den vägda genomsnittliga tull som införs för de sistnämnda företagen även tillämpas på eventuella nya exportörer som annars skulle ha rätt till en översyn enligt artikel 11.4 i grundförordningen, eftersom artikel 11.4 inte är tillämplig när ett stickprovsförfarande har använts.

(113)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa en slutgiltig antidumpningstull hade meddelats, meddelade flera exporterande tillverkare i Kina som inte hade ingått i stickprovet sin önskan att inkomma med prisåtaganden i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen. Trots att alla nödvändiga villkor förklarades inlämnades inget formellt erbjudande om prisåtagande inom den tidsfrist som fastställs för detta i artikel 8.2 i grundförordningen, och ingen förlängning av tidsfristen begärdes. Under dessa omständigheter är det inte nödvändigt att ytterligare överväga frågan om prisåtaganden inom ramen för denna undersökning.

(114)

Eftersom undersökningen har visat att risken för skada var överhängande i slutet av undersökningsperioden, vilket framgår av skäl 126 i förordningen om preliminär tull, med hänsyn till undersökningsresultaten i skälen 50–55 ovan i vilka flera skadeindikatorers negativa utveckling efter undersökningsperioden bekräftas och med tanke på storleken på den konstaterade dumpningsmarginalen, dras slutsatsen att skadan skulle ha inträffat om inte provisoriska åtgärder hade införts. Det anses därför vara nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av de preliminära antidumpningstullar som infördes genom förordningen om preliminär tull slutgiltigt tas ut.

—

inte exporterade den produkt som beskrivs i artikel 1.1 till gemenskapen under undersökningsperioden (1 juli 2007–30 juni 2008),

—

inte är närstående någon av de exportörer eller tillverkare i Folkrepubliken Kina som omfattas av de åtgärder som införs genom denna förordning,

—

faktiskt har exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter den undersökningsperiod som ligger till grund för åtgärderna eller genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till gemenskapen,

6.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/36

6.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/38

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2009/10 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 877/2009 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EG) nr 918/2009 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

6.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/40

(1)

I artikel 16.1 i direktiv 98/8/EG (3) föreskrivs en övergångsperiod om tio år, med början den 14 maj 2000, dagen för direktivets ikraftträdande, under vilken medlemsstaterna får tillämpa sina nationella regler eller praxis för att släppa ut biocidprodukter på marknaden och särskilt godkänna marknadsföringen av biocidprodukter som innehåller verksamma ämnen som ännu inte är upptagna i positivlistan i det direktivet, det vill säga dess bilagor I, IA eller IB.

(2)

I artikel 16.2 i direktiv 98/8/EG föreskrivs ett tioårigt arbetsprogram, även det med början den 14 maj 2000, under vilket alla verksamma ämnen i biocidprodukter som fanns på marknaden före denna tidpunkt systematiskt ska granskas och, om de anses vara godtagbara med hänsyn till människors och djurs hälsa, tas upp i positivlistan i det direktivet.

(3)

I artikel 12.1 c i och 12.2 c i i direktiv 98/8/EG föreskrivs ett skydd av alla uppgifter som lämnas med avseende på det direktivet under en tidsperiod om tio år, även det med början den 14 maj 2000, om inte en kortare skyddsperiod har beviljats i en viss medlemsstat, i vilket fall den kortare skyddsperioden ska gälla inom dess territorium. Detta skydd rör endast uppgifter som har lämnats in till stöd för upptagandet i positivlistan i direktiv 98/8/EG av verksamma ämnen som används i biocidprodukter som fanns på marknaden före den dag då direktiv 98/8/EG trädde i kraft (befintliga verksamma ämnen).

(4)

När ett befintligt verksamt ämne har utvärderats och tagits upp i positivlistan i direktiv 98/8/EG anses dess marknad vara harmoniserad, och övergångsbestämmelserna för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller det verksamma ämnet ersätts med bestämmelserna i det direktivet.

(5)

I enlighet med artikel 16.2 i direktiv 98/8/EG har kommissionen överlämnat en rapport om hur långt arbetet har kommit med det tioåriga arbetsprogrammet, två år före dess slutförande. Baserat på slutsatserna i denna rapport förväntas granskningen av ett betydande antal verksamma ämnen inte vara slutförd till den 14 maj 2010. För de verksamma ämnen för vilka ett beslut om upptagande i positivlistan i direktiv 98/8/EG har antagits före den 14 maj 2010 behövs dessutom en tillräcklig tidsperiod för att medlemsstaterna ska kunna införliva de relevanta rättsakterna och bevilja, återkalla eller ändra de relevanta produktgodkännandena, för att uppfylla de harmoniserade bestämmelserna i direktiv 98/8/EG. Det finns en allvarlig risk för att nationella regler inte längre kommer att gälla vid slutet av övergångsperioden den 14 maj 2010, medan de relevanta harmoniserade reglerna ännu inte har antagits. En förlängning av det tioåriga arbetsprogrammet betraktas därför som nödvändig, för att möjliggöra slutförandet av granskningen av alla verksamma ämnen som har anmälts för utvärdering.

(6)

Det är också nödvändigt att granskningsprogrammets slutförande sammanfaller med slutet på övergångsperioden, så att nationella ordningar eller praxis kommer att reglera utsläppandet av biocidprodukter på marknaden tills de kan ersättas av harmoniserade bestämmelser.

(7)

För konsekvensens skull och för att undvika att skyddet av uppgifter går förlorat medan vissa verksamma ämnen fortfarande utvärderas bör skyddsperioden för alla uppgifter som lämnas in med avseende på direktiv 98/8/EG dessutom förlängas så att det sammanfaller med slutet av granskningsprogrammet.

(8)

Det är inte säkert att den föreslagna förlängningen av granskningsprogrammet räcker för att slutföra utvärderingen av ett antal verksamma ämnen. Å andra sidan kan en väsentligt längre förlängning motverka en intensifiering av insatserna för att slutföra granskningsprogrammet i tid. En förlängning av granskningsprogrammet och den motsvarande övergångsperioden för eventuella återstående verksamma ämnen efter den 14 maj 2014 bör inte överstiga två år och bör endast ske om det finns tydliga indikationer på att den rättsakt som är avsedd att ersätta direktiv 98/8/EG inte kommer att träda i kraft före den 14 maj 2014.

(9)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra direktiv 98/8/EG bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(10)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att förlänga granskningsperioden och den motsvarande övergångsperioden för eventuella återstående verksamma ämnen med upp till två år. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av direktiv 98/8/EG måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(11)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (5) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

1.

Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

6.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/43

(1)

Grundsatserna i artikel 9 i AVS–EG-partnerskapsavtalet har kränkts.

(2)

Värderingarna i artikel 3 i finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete har kränkts.

(3)

Den 18 april 2007 inleddes, med stöd av artikel 96 i AVS–EG-partnerskapsavtalet och artikel 37 i finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, formella samråd med AVS-länderna och Republiken Fijiöarna, där de fijianska myndigheterna gjorde särskilda åtaganden för att avhjälpa de problem som fastställts av Europeiska unionen och för att genomföra dessa åtaganden.

(4)

Vissa betydelsefulla initiativ har tagits när det gäller några av de åtaganden som avses i skäl 3. Emellertid har viktiga åtaganden som rör grundsatser i AVSEG-partnerskapsavtalet och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete ännu inte genomförts, och utvecklingen har på senare tid gått bakåt när det gäller ett antal av de viktigaste åtagandena, såsom upphävandet av författningen och en ytterligare påtaglig fördröjning av valen.

(5)

Beslut 2007/641/EG (5) upphör att gälla den 1 oktober 2009.

(6)

Giltigheten för beslut 2007/641/EG bör därför förlängas.

1.

I artikel 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Det ska upphöra att gälla den 31 mars 2010. Det ska regelbundet ses över minst var sjätte månad, och utan dröjsmål om detta föranleds av särskilda åtaganden till följd av nya händelser i Republiken Fijiöarna eller nya formella samråd med AVS-länderna och Republiken Fijiöarna.”

2.

Bilagan ska ersättas med bilagan till detta beslut.

6.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/50

(1)

Genom förordning (EG) nr 287/2009 (2) införde kommissionen preliminära antidumpningstullar på import till gemenskapen av viss aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Kina.

(2)

Efter antagandet av de provisoriska antidumpningsåtgärderna fortsatte kommissionen undersökningen avseende dumpning, skada och gemenskapens intresse. Undersökningen bekräftade de preliminära slutsatserna om skadevållande dumpning när det gäller denna import.

(3)

De slutgiltiga resultaten och slutsatserna från undersökningen anges i rådets förordning (EG) nr 925/2009 av den 24 september 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Kina (3).

(4)

Efter det att de provisoriska antidumpningsåtgärderna hade antagits gjorde den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Brasilien, Companhia Brasileira de Aluminio (nedan kallad CBA), ett prisåtagande enligt artikel 8.1 i grundförordningen. I detta åtagande erbjöd sig CBA att sälja den berörda produkten åtminstone till ett pris som innebär att de skadevållande verkningarna av den dumpning som konstaterades vid undersökningen undanröjs. CBA erbjöd ett minimiimportpris för alla olika produkttyper för att begränsa risken för kringgående.

(5)

Erbjudandet omfattade även indexering av minimiimportpriserna, med tanke på att priset på den berörda produkten är direkt kopplat till priset på den huvudsakliga råvaran, primäraluminium, som är en vara som det handlas med i hela världen med ett offentliggjort referenspris på London Metal Exchange (nedan kallad LME).

(6)

De minimiimportpriser som företaget erbjöd byggde på det icke-skadevållande pris som beräknades för undersökningsperioden på grundval av gemenskapsindustrins försäljningspriser.

(7)

CBA:s erbjudande om åtagande omfattade även en bestämmelse om att all försäljning skulle göras av CBA direkt till den första oberoende kunden i gemenskapen och att CBA skulle förbinda sig att inte sälja andra produkter än de som omfattas av åtagandet till kunder som köper produkter som omfattas av åtagandet.

(8)

CBA gick också med på att regelbundet överlämna detaljerade uppgifter till kommissionen om sin export till gemenskapen, så att kommissionen kan övervaka åtagandet effektivt.

(9)

Gemenskapsindustrin menade att det brasilianska åtagandet kunde godtas på vissa villkor, bl.a. en konstgjord växelkurs från US-dollar till euro och en kvantitativ begränsning. Båda dessa argument rörande åtagandet måste avvisas av följande skäl: När det gäller påståendet om att en konstgjord växelkurs borde användas, noteras det att LME-priset kommer att omvandlas från US-dollar till euro enligt den offentliggjorda månatliga växelkursen och att beloppet i euro följaktligen påverkas av växelkursförändringar, på företagets egen risk. När det gäller det andra argumentet anser inte kommissionen att en kvantitativ begränsning är relevant i detta fall, med tanke på att det råder stark konkurrens på marknaden för den berörda produkten i Europeiska gemenskapen och att ingen bevisning lades fram eller kom fram under undersökningen för att en sådan åtgärd var nödvändig. Inga andra synpunkter rörande detta erbjudande om åtagande lades fram.

(10)

Mot denna bakgrund är CBA:s åtagande godtagbart.

(11)

För att kommissionen effektivt ska kunna övervaka att företaget efterlever åtagandet, kommer, vid ansökan hos den berörda tullmyndigheten om övergång till fri omsättning, befrielse från antidumpningstullen endast att medges i) om en åtagandefaktura uppvisas som innehåller åtminstone de uppgifter som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 925/2009, ii) om de importerade varorna har tillverkats av det nämnda företaget samt skickats och fakturerats direkt av detta företag till den första oberoende kunden i gemenskapen och iii) om de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar beskrivningen på åtagandefakturan. Om ingen sådan faktura uppvisas, eller om den inte motsvarar den produkt som uppvisas i tullen, ska i stället den gällande antidumpningstullen betalas.

(12)

För att åtagandet verkligen ska efterlevas har importörerna genom den nämnda rådsförordningen uppmärksammats på att bristande uppfyllande av de villkor som föreskrivs i den förordningen eller kommissionens återkallande av sitt godtagande av åtagandet kan leda till att det uppstår en tullskuld för de berörda transaktionerna.

(13)

Om åtagandet överträds eller återtas, eller om kommissionen återkallar sitt godtagande av åtagandet, ska den antidumpningstull som införts i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen automatiskt tillämpas, i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen.

6.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/52

(1)

Den 2 september 2004 ingav Scotch Whisky Association (SWA) ett klagomål enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 3286/94 (nedan kallad förordningen) på uppdrag av sina medlemmar, som företräder industrin för Scotch whisky.

(2)

I klagomålet hävdade man att försäljningen i Uruguay av Scotch whisky från gemenskapen förhindrades genom diverse handelshinder i den mening som avses i artikel 2.1 i förordningen. De påstådda handelshindren var alla direkt kopplade till Uruguays system för punktskatter, IMESI (Impuesto Especifico Interno), och de bestod i

(3)

Klaganden hävdade också att dessa handelsbruk förorsakade negativa handelseffekter i den mening som avses i artikel 2.4 i förordningen.

(4)

Kommissionen beslutade därför, efter samråd med den rådgivande kommitté som inrättats genom förordningen, att det fanns tillräcklig bevisning för att motivera inledandet av ett undersökningsförfarande för att granska de rättsliga och faktiska frågorna i fallet. Kommissionen inledde följaktligen ett undersökningsförfarande den 23 oktober 2004 (2).

(5)

Under undersökningen förklarade sig de uruguayanska myndigheterna vara villiga att se över möjligheterna till en ömsesidigt godtagbar lösning. Kommissionens avdelningar gick med på att diskutera möjliga sätt att lösa de problem som tas upp i klagomålet. På grundval av denna diskussion föreslog de uruguayanska myndigheterna en lösning av ärendet med följande inslag:

(6)

De två första steg som de uruguayanska myndigheterna planerat genomfördes inom de överenskomna tidsfristerna, men förändringen av IMESI-systemets struktur försenades till 2007, när Uruguay genom dekret nr 520/2007 av den 27 december 2007 införde ny lagstiftning om punktskatter.

(7)

I början av 2008 begärde kommissionen ett antal klargöranden av Uruguay när det gäller förändringen av IMESI-systemets struktur, vilka gavs i maj 2009. Klargörandena från den uruguayanska regeringen bekräftade att landets system fungerar på ett sätt som är förenligt med de tillämpliga skyldigheterna inom ramen för WTO och Uruguays åtaganden enligt överenskommelsen.

(8)

Med hänsyn till ovanstående analys anser kommissionen att undersökningsförfarandet utmynnat i en tillfredsställande situation när det gäller de handelshinder som SWA anmärkte på i sitt klagomål. Undersökningsförfarandet bör därför avslutas i enlighet med artikel 11.1 i förordningen.

(9)

Samråd har ägt rum med den rådgivande kommittén om de åtgärder som föreskrivs i detta beslut.

6.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 262/54

(1)

Enligt artikel 8 i direktiv 2002/32/EG är åtgärder för att anpassa bilaga I till det direktivet avsedda att ändra icke väsentliga delar i det direktivet och de ska därför antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 11.3.

(2)

Enligt artikel 5a i beslut 1999/468/EG ska utkastet till åtgärder läggas fram inför Europaparlamentet och rådet för kontroll och de har en frist på tre månader från det att utkastet mottagits för att utföra denna kontroll.

(3)

Utkastet till kommissionens direktiv om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG med avseende på gränsvärden för arsenik, teobromin, Datura sp., Ricinus communis L., Croton tiglium L. och Abrus precatorius L. lades fram inför Europaparlamentet och rådet den 28 juli 2009.

(4)

Kommissionens direktiv 2009/124/EG av den 25 september 2009 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG med avseende på gränsvärden för arsenik, teobromin, Datura sp., Ricinus communis L., Croton tiglium L. och Abrus precatorius L. (3) antogs av misstag innan kontrollfristen hade löpt ut.

(5)

Direktiv 2009/124/EG bör därför upphävas utan dröjsmål.