I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

26.8.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 223/3

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 771/2009

av den 25 augusti 2009

om ändring av förordning (EG) nr 1580/2007 när det gäller vissa handelsnormer inom frukt- och grönsakssektorn

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1), särskilt artikel 103a och artikel 121 a jämförda med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2) har ändrats väsentligt genom kommissionens förordning (EG) nr 1221/2008 (3) med verkan från och med den 1 juli 2009 när det gäller bestämmelserna om handelsnormer. En nyligen införd bestämmelse om produkter som bör undantas från den allmänna handelsnormen bör dock förtydligas.

(2)

Enligt artikel 53.7 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska värdet av den saluförda produktionen under referensperioden vara lika med det värde som beräknats enligt den lagstiftning som gällde under den referensperiod som avses i den artikeln. Det är önskvärt att tillämpa denna princip även på värdet av producentgruppers saluförda produktion.

(3)

Arbetsgruppen för kvalitetsnormer för jordbruksprodukter som inrättats vid FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE) reviderade 2008 UNECE:s normer om huvudsallat, frisésallat och escarolesallat, päron och tomater. För att undvika onödiga handelshinder bör särskilda handelsnormer för frukt och grönsaker som redan finns på gemenskapsnivå vara desamma som UNECE:s normer. Därför bör de särskilda normer för de frukter och grönsaker som anges i förordning (EG) nr 1580/2007 anpassas till UNECE:s nya normer.

(4)	Förordning (EG) nr 1580/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1580/2007 ska ändras på följande sätt:

I artikel 3.3b ska led a ersättas med följande:

”a)	Andra än odlade svampar med KN-nummer 0709 59.”

2.	I artikel 44 ska följande läggas till som punkt 3: ”3. Värdet av den saluförda produktionen ska vara lika med det värde som beräknats enligt den lagstiftning som gällde under den period för vilken stöd begärs.”

3.	Bilaga I del B delarna 4, 6 och 10 ska ersättas med texten i delarna A, B och C i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 september 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 25 augusti 2009.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2) EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.

(3) EUT L 336, 13.12.2008, s. 1.

BILAGA

DEL A

”Del 4: Handelsnormer för huvudsallat, frisésallat och escarolesallat

I. DEFINITION AV PRODUKTEN

Dessa normer gäller för

—

huvudsallat av sorter av

—	Lactuca sativa L. var. capitata L. (huvudsallat inklusive isbergssallat),

—	Lactuca sativa L. var. longifolia Lam. (romansallat),

—	Lactuca sativa L. var. crispa L. (plocksallat),

—

korsningar av dessa sorter, och

—	frisésallat av sorter av Cichorium endivia L. var. crispa Lam., samt

—	escarolesallat av sorter av Cichorium endivia L. var. latifolium Lam.,

som är avsedda att levereras färska till konsumenten.

Normerna gäller dock inte sallat avsedd för industriell bearbetning eller sallat i form av lösa blad, huvudsallat med rotklump eller plocksallat i kruka.

II. KVALITETSBESTÄMMELSER

Syftet med normerna är att ange de kvalitetskrav som sallaten ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

A. Minimikrav

Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna ska sallaten vara

—

hel,

—	frisk, dvs. den får inte vara angripen av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör den olämplig för konsumtion,

—	ren och putsad, dvs. praktiskt taget utan blad nedsmutsade med jord eller andra odlingssubstrat och praktiskt taget fri från synliga främmande beståndsdelar,

—	färsk till utseendet,

—	praktiskt taget fri från skadedjur,

—	praktiskt taget fri från skador orsakade av skadedjur,

—	saftspänd,

—	utan stocklöpare,

—	fri från onormal yttre fuktighet,

—	fri från främmande lukt och/eller smak.

På huvudsallat tillåts en rödaktig missfärgning som beror på låg temperatur vid odlingen om denna inte ger en betydande förändring av sallatens utseende.

Rötterna ska vara avskurna omedelbart under det yttersta bladet.

Sallaten ska vara tillräckligt utvecklad och mogen för sin typ. Sallaten ska ha en sådan utveckling och mognad att den

—	tål transport och hantering,

—	är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

B. Klassificering

Sallat indelas i följande två klasser:

i) Klass I

Sallat i denna klass ska vara av god kvalitet. Den ska ha de egenskaper som är typiska för sorten eller handelstypen, särskilt i fråga om färg.

Den ska vara

—	välformad,

—	knuten (med beaktande av odlingssätt och produkttyp),

—	fri från skador eller fel som försämrar ätbarheten,

—	utan frostskador.

Huvudsallat ska ha ett välformat hjärta. På huvudsallat från täckt kultur får dock hjärtat vara litet.

Romansallat ska ha ett hjärta som får vara litet till storleken.

Frisésallat och escarolesallat ska vara gul i mitten.

ii) Klass II

Denna klass omfattar sallat som inte uppfyller kraven för klass I men som uppfyller de minimikrav som anges ovan.

Sallaten ska vara

—	förhållandevis välformad,

—	fri från skador eller fel som allvarligt försämrar ätbarheten.

Följande fel får förekomma, förutsatt att produkten bibehåller sina väsentligaste egenskaper i fråga om kvalitet, hållbarhet och presentation:

—	En lättare missfärgning.

—	Lättare skador orsakade av skadedjur.

Huvudsallat ska ha ett hjärta som får vara litet till storleken. För huvudsallat från täckt kultur får hjärta saknas.

Romansallat behöver inte ha ett hjärta.

III. BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING

Storleken bestäms av styckevikten.

A. Minimivikt

Följande krav gäller angående minimivikten för klass I och II:

	Frilandsodlad	Odlad som täckt kultur
Huvudsallat (med undantag av isbergssallat) och romansallat (med undantag av ’Little Gem’)	150 g	100 g
Isbergssallat	300 g	200 g
Plocksallat och ’Little Gem’	100 g	100 g
Frisésallat och escarolesallat	200 g	150 g

B. Enhetlighet

a) Huvudsallat

För samtliga klasser gäller att skillnaden mellan det lättaste och det tyngsta huvudet i en förpackning inte får vara större än

—	40 g om det lättaste huvudet väger mindre än 150 g per styck,

—	100 g om det lättaste huvudet väger 150–300 g per styck,

—	150 g om det lättaste huvudet väger 300–450 g per styck,

—	300 g om det lättaste huvudet väger mer än 450 g per styck.

b) Frisésallat och escarolesallat

För samtliga klasser gäller att skillnaden mellan det lättaste och det tyngsta huvudet i en förpackning inte får vara större än 300 g.

IV. TOLERANSBESTÄMMELSER

I varje parti medges en viss mängd produkter som inte uppfyller kvalitets- och storlekskraven för den angivna klassen.

A. Kvalitetstoleranser

i) Klass I

10 % i antal av huvuden som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass II. Inom denna klass får högst 1 % bestå av produkter som varken uppfyller kraven för klass II eller minimikraven. Sallaten får inte vara angripen av röta eller ha andra kvalitetsförsämringar som gör den olämplig för konsumtion.

ii) Klass II

10 % i antal av huvuden som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven. Sallaten får inte vara angripen av röta eller ha andra kvalitetsförsämringar som gör den olämplig för konsumtion.

B. Storlekstoleranser

För samtliga klasser: 10 % i antal av huvuden som inte uppfyller storlekskraven men vars vikt avviker med högst 10 % från kraven för den aktuella storleken.

V. BESTÄMMELSER ANGÅENDE PRESENTATION

A. Enhetlighet

Varje parti ska ha ett enhetligt innehåll och får endast innehålla sallat av samma ursprung, sort eller handelstyp, kvalitet och storlek.

En blandning av produkter av olika färger, sorter och/eller handelstyper kan dock förpackas tillsammans i en detaljhandelsförpackning (1), om de är enhetliga avseende kvalitet och, för varje färg, sort och/eller handelstyp, avseende ursprung.

Den synliga delen av partiets innehåll ska vara representativ för hela innehållet.

B. Förpackning

Sallaten ska vara förpackad så att den ges ett ändamålsenligt skydd. Den ska vara packad på ett lämpligt sätt med beaktande av storleken och typen av förpackning, dvs. utan för stora mellanrum och inte alltför tätt.

De material som används inuti förpackningen ska vara nya, rena och så beskaffade att de inte kan orsaka yttre eller inre skador på produkten. Det är tillåtet att använda material som t.ex. papper eller stämplar med handelsmässiga upplysningar förutsatt att de färger och det lim som används är giftfria.

Förpackningarna får inte innehålla främmande beståndsdelar.

VI. BESTÄMMELSER ANGÅENDE MÄRKNING

Varje förpackning (2) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

A. Identifiering

Packare eller avsändare.

—	Namn och adress (t.ex. gatuadress/postnummer/ort och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet) eller

—	märke som är officiellt godkänt av den nationella myndigheten (3).

B. Typ av produkt

—	’Huvudsallat’, ’Bataviasallat’, ’isbergssallat’, ’romansallat’, ’plocksallat’, (eller t.ex. ekbladssallat, lollo bionda, lollo rossa), ’frisésallat’, ’escarolesallat’ eller en liktydig beteckning om innehållet i förpackningen inte är synligt från utsidan.

—	’Little gem’, i förekommande fall, eller en liktydig beteckning.

—	Uppgiften ’Växthusodlad eller täckt kultur’, eller en annan lämplig beteckning, i förekommande fall.

—	Sortens namn (frivilligt).

—

Uppgiften ”Salladsblandning”, ”Blandsallat” eller motsvarande beteckning, om detaljhandelsförpackningen innehåller en blandning av olika färger, sorter och/eller handelstyper av produkter. Om produkten inte är synlig från utsidan måste färger, sorter eller handelstyper anges på detaljhandelsförpackningen.

C. Produktens ursprung

—	Ursprungsland och eventuellt odlingsområde eller nationell, regional eller lokal benämning.

—	När det gäller detaljhandelsförpackningar som innehåller en blandning av olika färger, sorter och/eller handelstyper och produkterna är av olika ursprung ska ursprungslandet anges i omedelbar närhet av uppgiften om färg eller handelstyp.

D. Handelsmässiga upplysningar

—

Klass

—	Storlek angiven som minsta vikt per enhet eller som antal enheter

—	Nettovikt (frivilligt)

E. Officiellt kontrollmärke (frivilligt)

Det är inte nödvändigt att på förpackningarna ange uppgifterna i första stycket, om dessa förpackningar innehåller detaljhandelsförpackningar som är väl synliga från utsidan och som samtliga är märkta med uppgifterna i fråga. Dessa förpackningar får inte vara märkta på något sätt som kan verka vilseledande. Om dessa förpackningar är lastade på pallar ska dock uppgifterna anges på en följesedel som ska fästas synligt på åtminstone två sidor av lastpallen.”

DEL B

”Del 6: Handelsnormer för päron

I. DEFINITION AV PRODUKTEN

Dessa normer gäller för päron av sorter av Pyrus communis L., som är avsedda att levereras färska till konsumenten, dock inte päron avsedda för industriell bearbetning.

II. KVALITETSBESTÄMMELSER

Syftet med normerna är att ange de kvalitetskrav som päron ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

A. Minimikrav

Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna ska päron vara

—

hela,

—	friska, dvs. de får inte vara angripna av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör dem olämpliga för konsumtion,

—	rena, praktiskt taget fria från synliga främmande beståndsdelar,

—	praktiskt taget fria från skadedjur,

—	fria från skador orsakade av skadedjur,

—	fria från onormal yttre fuktighet,

—	fria från främmande lukt och/eller smak.

Päronen ska ha en sådan utveckling och mognad att de

—	kan fortsätta mogna tills frukten når den mognad som krävs med hänsyn tagen till sortegenskaperna,

—	tål transport och hantering,

—	är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

B. Klassificering

Päron indelas i följande tre klasser:

i) Klass ’Extra’

Päron i denna klass ska vara av högsta kvalitet. De ska ha den form, storlek och färg som är typiska för sorten och skaftet ska vara oskadat.

Fruktköttet ska vara helt friskt och skalet fritt från skrovlig rostbildning

De får inte ha några fel med undantag av mycket små ytliga fel i skalet förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet eller presentation i förpackningen.

Stenbildning får inte förekomma hos päron.

ii) Klass I

Päron i denna klass ska vara av god kvalitet. De ska ha den form, storlek och färg som är typiska för sorten (4).

Fruktköttet ska vara helt friskt och skalet fritt från skrovlig rostbildning

De får dock ha följande mindre fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet och presentation i förpackningen:

—	Mindre fel i formen.

—	Mindre fel i utvecklingen.

—	Mindre färgfel.

—

Mindre ytliga fel som ligger inom följande gränser:

—	Långsträckta fel får vara högst 2 cm långa.

—	Övriga fel får täcka en sammanlagd yta på högst 1 cm2, dock med undantag för skorv (Venturia pirina och V. inaequalis) som högst får täcka en yta på 0,25 cm2.

—	Mindre stötskador får täcka en yta på högst 1 cm2.

Skaftet får vara lätt skadat.

Stenbildning får inte förekomma hos päron.

iii) Klass II

Denna klass omfattar päron som inte uppfyller kraven för de högre klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan.

Fruktköttet får inte ha några större fel.

Följande fel får förekomma förutsatt att päronen bibehåller sina väsentligaste egenskaper i fråga om kvalitet, hållbarhet och presentation:

—	Fel i formen.

—	Fel i utvecklingen.

—

Färgfel.

—	Tunn skrovlig rostbildning.

—

Ytliga fel som ligger inom följande gränser:

—	Långsträckta fel får vara högst 4 cm långa.

—	Övriga fel får täcka en sammanlagd yta på högst 2,5 cm2, dock med undantag för skorv (Venturia pirina och V. inaequalis) som högst får täcka en yta på 1 cm2.

—	Mindre stötskador får täcka en yta på högst 2 cm2.

III. BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING

Storleken bestäms av den största tvärsnittsdiametern.

Nedan anges minimikrav på storlek för varje klass.

	’Extra’	Klass I	Klass II
Sorter med stora frukter	60 mm	55 mm	55 mm
Övriga sorter	55 mm	50 mm	45 mm

De sommarpäron som finns upptagna i bilagan till dessa normer behöver inte uppfylla kraven på minsta storlek.

För att frukten i en förpackning ska uppfylla kraven på enhetlig storlek får skillnaden i diameter mellan frukterna i en och samma förpackning vara högst

—	5 mm för frukt i klass ’Extra’ och för frukt i klass I och II som är förpackad i rader och lager;

—	10 mm för frukt i klass ’Extra’ som är löst packad i förpackningen eller detaljhandelsförpackningen.

För frukt i klass II som är löst packad i förpackningen eller detaljhandelsförpackningen har det inte fastställts några bestämmelser om enhetlig storlek.

IV. TOLERANSBESTÄMMELSER

I varje parti medges en viss mängd produkter som inte uppfyller kvalitets- och storlekskraven för den angivna klassen.

A. Kvalitetstoleranser

i) Klass ’Extra’

5 % i antal eller vikt av päron som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass I. Inom denna tolerans får högst 0,5 % bestå av produkter som uppfyller kraven för klass II.

ii) Klass I

10 % i antal eller vikt av päron som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass II. Inom denna tolerans får högst 1 % bestå av produkter som varken uppfyller kraven för klass II eller minimikraven. Päronen får inte vara angripna av röta eller ha andra kvalitetsförsämringar som gör dem olämpliga för konsumtion. Päron som saknar skaft omfattas inte av denna tolerans.

iii) Klass II

10 % i antal eller vikt av päron som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven. Päronen får inte vara angripna av röta eller ha andra kvalitetsförsämringar som gör dem olämpliga för konsumtion.

Toleranserna för denna klass får medföra högst 2 % i antal eller vikt av frukt som har följande fel:

—	Mindre skador eller oläkta sprickor.

—	Mycket ringa spår av röta.

—	Förekomst av levande skadedjur inuti frukten och/eller skador på fruktköttet förorsakade av skadedjur.

B. Storlekstoleranser

För samtliga klasser:

a)	För frukt som omfattas av kraven på enhetlighet: 10 % i antal eller vikt av frukt som motsvarar den storlek som ligger närmast över eller under den storlek som anges på förpackningen, varvid frukt i den minsta storleksklassen högst får ligga 5 mm under minimistorleken.

b)	För frukt som inte omfattas av kraven på enhetlighet: 10 % i antal eller vikt av frukt som är mindre än den minsta tillåtna storleken, dock högst 5 mm mindre.

V. BESTÄMMELSER ANGÅENDE PRESENTATION

A. Enhetlighet

Varje parti ska ha ett enhetligt innehåll och får endast innehålla päron av samma ursprung, sort, kvalitet, storlek (om storlekssortering är obligatorisk för produkten i fråga) och mognad.

För klass ’Extra’ gäller kravet på enhetlighet även färgen.

En blandning av päron av olika sorter kan dock förpackas tillsammans i en detaljhandelsförpackning (5) om de är enhetliga avseende kvalitet och, för varje sort, avseende ursprung.

Den synliga delen av partiets innehåll ska vara representativ för hela innehållet.

B. Förpackning

Päronen ska vara förpackade så att de ges ett ändamålsenligt skydd.

De material som används inuti förpackningen ska vara nya, rena och så beskaffade att de inte kan orsaka yttre eller inre skador på produkten. Det är tillåtet att använda material som t.ex. papper eller stämplar med handelsmässiga upplysningar, förutsatt att de färger och det lim som används är giftfria.

De etiketter som fästs på varje enskild produkt ska vara sådana att de, när de tas bort, inte lämnar några synliga spår av lim eller skadar skalet.

Förpackningarna får inte innehålla främmande beståndsdelar.

VI. BESTÄMMELSER ANGÅENDE MÄRKNING

Varje förpackning (6) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

A. Identifiering

Packare eller avsändare.

—	Namn och adress (t.ex. gatuadress/postnummer/ort och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet) eller

—	märke som är officiellt godkänt av den nationella myndigheten (7).

B. Typ av produkt

—	’Päron’, om innehållet i förpackningen inte är synligt från utsidan.

—	Sortens namn. Om en detaljhandelsförpackning innehåller en blandning av päron av olika sorter ska samtliga sorter i förpackningen anges.

C. Produktens ursprung

—	Ursprungsland och eventuellt odlingsområde eller nationell, regional eller lokal benämning. Om en detaljhandelsförpackning innehåller en blandning av päron av olika sorter och ursprung ska ursprungslandet anges i omedelbar närhet av motsvarande sorts namn.

D. Handelsmässiga upplysningar

—

Klass

—

Storlek eller, för frukt förpackad i lager, antal frukter. Om storleken är angiven ska den uttryckas på följande sätt:

a)	För frukt som omfattas av kraven på enhetlighet ska den anges som minsta och största diameter.

b)	För frukt som inte omfattas av kraven på enhetlighet ska den anges som diametern på den minsta frukten i förpackningen, följt av ’och större’, eller en motsvarande benämning, eller, eventuellt, diametern på den största frukten i förpackningen.

E. Officiellt kontrollmärke (frivilligt)

Tillägg

Storlekskriterier för päron

S	=	Sorter med stora frukter.
S-P	=	Sommarpäron, för vilka det inte krävs någon minsta storlek.

Icke uttömmande förteckning över sorter med stora frukter och sommarpäron

Sorter med små frukter och andra sorter som inte upptas i förteckningen får saluföras på villkor att de uppfyller de storlekskrav som fastställs i avsnitt III i normerna.

Några av sorterna i nedanstående förteckning får saluföras under handelsnamn för vilka man ansökt om eller erhållit skydd i ett eller flera länder. I den första och andra kolumnen i tabellen nedan återges inte sådana handelsnamn. Vissa kända märken anges i den tredje kolumnen, men endast för kännedom.

Sort	Synonym	Handelsnamn	Storlek
Abbé Fétel	Abate Fetel		S
Abugo o Siete en Boca			S-P
Aka			S-P
Alka			S
Alsa			S
Amfora			S
Alexandrine Douillard			S
Bergamotten			S-P
Beurré Alexandre Lucas	Lucas		S
Beurré Bosc	Bosc, Beurré d’Apremont, Empereur Alexandre, Kaiser Alexander		S
Beurré Clairgeau			S
Beurré	Hardenpont		S
Beurré Giffard			S-P
Beurré précoce Morettini	Morettini		S-P
Blanca de Aranjuez	Agua de Aranjuez, Espadona, Blanquilla		S-P
Carusella			S-P
Castell	Castell de Verano		S-P
Colorée de Juillet	Bunte Juli		S-P
Comice rouge			S
Concorde			S
Condoula			S-P
Coscia	Ercolini		S-P
Curé	Curato, Pastoren, Del cura de Ouro, Espadon de invierno, Bella de Berry, Lombardia de Rioja, Batall de Campana		S
D’Anjou			S
Dita			S
D. Joaquina	Doyenné de Juillet		S-P
Doyenné d’hiver	Winterdechant		S
Doyenné du Comice	Comice, Vereinsdechant		S
Erika			S
Etrusca			S-P
Flamingo			S
Forelle			S
Général Leclerc		Amber GraceTM	S
Gentile			S-P
Golden Russet Bosc			S
Grand champion			S
Harrow Delight			S
Jeanne d’Arc			S
Joséphine			S
Kieffer			S
Klapa Mīlule			S
Leonardeta	Mosqueruela, Margallon, Colorada de Alcanadre, Leonarda de Magallon		S-P
Lombacad		Cascade®	S
Moscatella			S-P
Mramornaja			S
Mustafabey			S-P
Packham’s Triumph	Williams d’Automne		S
Passe Crassane	Passa Crassana		S
Perita de San Juan			S-P
Pérola			S-P
Pitmaston	Williams Duchesse		S
Précoce de Trévoux	Trévoux		S-P
Président Drouard			S
Rosemarie			S
Suvenirs			S
Santa Maria	Santa Maria Morettini		S-P
Spadoncina	Agua de Verano, Agua de Agosto		S-P
Taylors Gold			S
Triomphe de Vienne			S
Vasarine Sviestine			S
Williams Bon Chrétien	Bon Chrétien, Bartlett, Williams, Summer Bartlett		S

”

DEL C

”Del 10: Handelsnormer för tomater

I. DEFINITION AV PRODUKTEN

Dessa normer gäller för tomater av sorter av Lycopersicum esculentum Mill., som är avsedda att levereras färska till konsumenten, dock inte tomater avsedda för industriell bearbetning.

Tomater indelas i följande fyra handelstyper:

—

Runda.

—	Bifftomater.

—	Ovala eller avlånga.

—	Körsbärstomater (inklusive cocktailtomater).

II. KVALITETSBESTÄMMELSER

Syftet med normerna är att ange de kvalitetskrav som tomater ska uppfylla efter iordningställande och förpackning.

A. Minimikrav

Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna för varje klass och de tillåtna toleranserna ska tomater vara

—

hela,

—	friska, dvs. de får inte vara angripna av röta eller ha annan kvalitetsförsämring som gör dem olämpliga för konsumtion,

—	rena, praktiskt taget fria från synliga främmande beståndsdelar,

—	färska till utseendet,

—	praktiskt taget fria från skadedjur,

—	fria från skador orsakade av skadedjur,

—	fria från onormal yttre fuktighet,

—	fria från främmande lukt och/eller smak.

När det gäller tomater på stjälk (kvisttomater) ska stjälkarna vara färska, friska, rena samt fria från blad och synliga främmande beståndsdelar.

Tomaterna ska ha en sådan utveckling och mognad att de

—	tål transport och hantering,

—	är i tillfredsställande skick vid ankomsten till bestämmelseorten.

B. Klassificering

Tomater indelas i följande tre klasser:

i) Klass ’Extra’

Tomater i denna klass ska vara av högsta kvalitet. De ska ha ett fast kött och de egenskaper som är typiska för sorten i fråga om form, utseende och utveckling.

De ska i förhållande till sitt mognadsstadium ha en sådan färg att de kan uppfylla kraven i punkt A sista stycket.

Tomaterna får inte ha ”gröna nackar” eller andra fel, men det får förekomma mycket små ytliga fel förutsatt att dessa inte försämrar produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet eller presentation i förpackningen.

ii) Klass I

Tomater i denna klass ska vara av god kvalitet. De ska vara förhållandevis fasta och ha de egenskaper som är typiska för sorten.

De får inte ha oläkta sprickor eller synliga ’gröna nackar’. Om produktens allmänna utseende, kvalitet, hållbarhet och presentation i förpackningen inte påverkas får tomaterna ha följande mindre fel:

—	Mindre fel i formen.

—	Mindre färgfel.

—	Lätta förändringar i skalet.

—	Mycket lätta stötskador.

Bifftomater får dessutom ha

—	läkta sprickor som är högst 1 cm långa,

—	mindre förändringar i formen,

—	en mindre navelbildning, men inte förkorkning,

—	en korkbildning efter pistillen på högst 1 cm2,

—	avlånga sömliknande ärr efter blomman med en längd som inte överstiger två tredjedelar av fruktens största diameter.

iii) Klass II

Denna klass omfattar tomater som inte uppfyller kraven för de högre klasserna men som uppfyller de minimikrav som anges ovan.

De ska vara förhållandevis fasta (dock något mindre fasta än tomaterna i klass I) och får inte ha oläkta sprickor.

Följande fel får förekomma förutsatt att produkterna bibehåller sina väsentligaste egenskaper i fråga om kvalitet, hållbarhet och presentation:

—	Fel i form, utveckling och färg.

—	Ytliga fel eller stötfläckar om frukten inte är allvarligt påverkad.

—	Läkta sprickor som är högst 3 cm långa för runda tomater, bifftomater och ovala tomater.

Bifftomater får dessutom ha

—	större förändringar i formen jämfört med klass I, dock inte missbildningar,

—	navelbildning,

—	en korkbildning efter pistillen på högst 2 cm2,

—	avlånga sömliknande ärr efter blomman.

III. BESTÄMMELSER ANGÅENDE STORLEKSSORTERING

Storleken bestäms av den största tvärsnittsdiametern, vikten eller antalet.

Följande bestämmelser ska inte gälla kvisttomater, och är frivilliga för klass II.

Krav på enhetlig storlek

Skillnaden i diameter mellan tomaterna i en och samma förpackning får vara högst:

—	10 mm, om den minsta fruktens diameter (enligt uppgift på förpackningen) är under 50 mm.

—	15 mm, om den minsta fruktens diameter (enligt uppgift på förpackningen) är minst 50 mm men under 70 mm.

—	20 mm, om den minsta fruktens diameter (enligt uppgift på förpackningen) är minst 70 mm men under 100 mm.

—	För frukt som har en diameter på 100 mm eller mer har det inte fastställts någon begränsning av skillnaden i diameter.

Om storlekskoder tillämpas måste koderna och intervallen i följande tabell användas:

Storlekskod	Diameter i mm
0	≤ 20
1	> 20 ≤ 25
2	> 25 ≤ 30
3	> 30 ≤ 35
4	> 35 ≤ 40
5	> 40 ≤ 47
6	> 47 ≤ 57
7	> 57 ≤ 67
8	> 67 ≤ 82
9	> 82 ≤ 102
10	> 102

b)	För tomater som storlekssorteras efter vikt eller antal ska storleksskillnaden uppfylla kraven i led a.

IV. TOLERANSBESTÄMMELSER

I varje parti medges en viss mängd produkter som inte uppfyller kvalitets- och storlekskraven för den angivna klassen.

A. Kvalitetstoleranser

i) Klass ’Extra’

5 % i antal eller vikt av tomater som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass I. Inom denna tolerans får högst 0,5 % bestå av tomater som uppfyller kraven för klass II.

ii) Klass I

10 % i antal eller vikt av tomater som inte uppfyller kraven för klassen, men som uppfyller kraven för klass II. Inom denna tolerans får högst 1 % bestå av produkter som varken uppfyller kraven för klass II eller minimikraven. Produkterna får inte vara angripna av röta eller ha andra kvalitetsförsämringar som gör dem olämpliga för konsumtion. När det gäller kvisttomater: 5 % i antal eller vikt av kvisttomater som lossnat från stjälken.

iii) Klass II

10 % i antal eller vikt av tomater som varken uppfyller kraven för klassen eller minimikraven. Produkterna får inte vara angripna av röta eller ha andra kvalitetsförsämringar som gör dem olämpliga för konsumtion. När det gäller kvisttomater: 10 % i antal eller vikt av kvisttomater som lossnat från stjälken.

B. Storlekstoleranser

För samtliga klasser: 10 % i antal eller vikt av tomater som har den storlek som ligger omedelbart under eller över den angivna.

V. BESTÄMMELSER ANGÅENDE PRESENTATION

A. Enhetlighet

Varje parti ska ha ett enhetligt innehåll och får endast innehålla tomater av samma ursprung, sort eller handelstyp, kvalitet och storlek (om storlekssortering är obligatorisk för produkten i fråga).

Tomater i klass ’Extra’ och klass I ska ha en praktiskt taget enhetlig mognad och färg. Ovala tomater ska dessutom ha en godtagbar enhetlighet i fråga om längden.

En blandning av tomater av olika färger, sorter och/eller handelstyper kan dock förpackas tillsammans i en detaljhandelsförpackning (8), om de är enhetliga avseende kvalitet och, för varje färg, sort och/eller handelstyp, avseende ursprung.

Den synliga delen av partiets innehåll ska vara representativ för hela innehållet.

B. Förpackning

Tomaterna ska vara förpackade så att de ges ett ändamålsenligt skydd.

Förpackningarna får inte innehålla främmande beståndsdelar.

VI. BESTÄMMELSER ANGÅENDE MÄRKNING

Varje förpackning (9) ska på en och samma sida och med tydligt, outplånligt och från utsidan synligt tryck vara märkt med följande uppgifter:

A. Identifiering

Packare eller avsändare.

—	Namn och adress (t.ex. gatuadress/postnummer/ort och land, om det inte är detsamma som ursprungslandet) eller

—	märke som är officiellt godkänt av den nationella myndigheten (10).

B. Typ av produkt

’Tomater’ eller ’kvisttomater’ och handelstypen om innehållet i förpackningen inte är synligt från utsidan. Dessa uppgifter ska alltid anges för körsbärstomater (eller cocktailtomater) och körsbärstomater på stjälk (eller cocktailtomater på stjälk).

—	Uppgiften ’Blandade tomater’, eller motsvarande beteckning, om detaljhandelsförpackningen innehåller en blandning av olika färger, sorter och/eller handelstyper av tomater. Om produkten inte är synlig från utsidan måste färger, sorter eller handelstyper anges på detaljhandelsförpackningen.

—	Sortens namn (frivilligt).

C. Produktens ursprung

Ursprungsland och eventuellt odlingsområde eller nationell, regional eller lokal benämning.

När det gäller detaljhandelsförpackningar som innehåller en blandning av olika färger, sorter och/eller handelstyper och tomaterna är av olika ursprung ska ursprungslandet anges i omedelbar närhet av uppgiften om färg, sort och/eller handelstyp.

D. Handelsmässiga upplysningar

—

Klass

—	Storlek angiven som minsta och största diameter (om produkten är storlekssorterad).

E. Officiellt kontrollmärke (frivilligt)

—

(1) En detaljhandelsförpackning ska vara utformad för att köpas i sin helhet.

(2) Förpackningsenheter med produkter som färdigförpackats för direktförsäljning till konsumenter ska inte omfattas av dessa bestämmelser om märkning utan ska uppfylla nationella krav. De märkningar som avses ska dock under alla omständigheter visas på transportförpackningar som innehåller sådana förpackningsenheter.

(3) Enligt nationell lagstiftning i ett antal länder krävs det att namn och adress anges. När en kod används måste hänvisningen ”packare och/eller avsändare” (eller motsvarande förkortningar) anges i anslutning till koden, och koden ska föregås av den (alfanumeriska) ISO 3166-koden för det land som utfärdat erkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.

(4) En icke uttömmande förteckning över sorter med stora frukter och sommarpäron återfinns i bilagan till de här handelsnormerna.

(5) En detaljhandelsförpackning ska vara utformad för att köpas i sin helhet.

(6) Förpackningsenheter med produkter som färdigförpackats för direktförsäljning till konsumenter ska inte omfattas av dessa bestämmelser om märkning utan ska uppfylla nationella krav. De märkningar som avses ska dock under alla omständigheter visas på transportförpackningar som innehåller sådana förpackningsenheter.

(7) Enligt nationell lagstiftning i ett antal länder krävs det att namn och adress anges. När en kod används måste hänvisningen ’packare och/eller avsändare’ (eller motsvarande förkortningar) anges i anslutning till koden, och koden ska föregås av den (alfanumeriska) ISO 3166-koden för det land som utfärdat erkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.

(8) En detaljhandelsförpackning ska vara utformad för att köpas i sin helhet.

(9) Förpackningsenheter med produkter som färdigförpackats för direktförsäljning till konsumenter ska inte omfattas av dessa bestämmelser om märkning utan ska uppfylla nationella krav. De märkningar som avses ska dock under alla omständigheter visas på transportförpackningar som innehåller sådana förpackningsenheter.

(10) Enligt nationell lagstiftning i ett antal länder krävs det att namn och adress anges. När en kod används måste hänvisningen ’packare och/eller avsändare’ (eller motsvarande förkortningar) anges i anslutning till koden, och koden ska föregås av den (alfanumeriska) ISO 3166-koden för det land som utfärdat erkännandet, om det inte är detsamma som ursprungslandet.”

26.8.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 223/26

KOMMISSIONENS DIREKTIV 2009/112/EG

av den 25 augusti 2009

om ändring av rådets direktiv 91/439/EEG om körkort

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (1), särskilt artikel 7a.2, och

av följande skäl:

(1)	Minimikraven för lämplighet att föra ett motorfordon har inte harmoniserats fullt ut. Medlemsstater kan införa normer som är strängare än minimikraven i EU-bestämmelserna enligt punkt 5 i bilaga 3 till direktiv 91/439/EEG.

(2)	Eftersom skillnaderna i kraven mellan olika medlemsstater kan påverka principen om den fria rörligheten har rådet i sin resolution av den 26 juni 2000 uttryckligen begärt en översyn av de medicinska krav för körkort som fastställs i bilaga 3 till direktiv 91/439/EEG.

(3)	Kommissionen har rekommenderat att man i enlighet med rådets resolution vidtar åtgärder på medellång och lång sikt för att anpassa bilaga 3 till de vetenskapliga och tekniska framstegen enligt artikel 7a 2 i direktiv 91/439/EEG.

(4)	Nedsatt syn, diabetes och epilepsi har identifierats som medicinska tillstånd som påverkar förmågan att föra motorfordon och som bör beaktas. Därför inrättades arbetsgrupper med specialister som medlemsstaterna utsett.

(5)	Dessa arbetsgrupper upprättade rapporter i syfte att uppdatera de relevanta punkterna i bilaga 3 till direktiv 91/439/EEG.

(6)	Direktiv 91/439/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)	De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från körkortskommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga 3 till direktiv 91/439/EEG ska ändras på det sätt som anges i bilagan.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast ett år efter det att detta direktiv har trätt i kraft. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 25 augusti 2009.

På kommissionens vägnar

Antonio TAJANI

Vice ordförande

(1) EGT L 237, 24.8.1991, s. 1.

BILAGA

Bilaga 3 till direktiv 91/439/EEG ska ändras på följande sätt:

Punkt 6 ska ersättas med följande:

”SYNFÖRMÅGA

Alla som ansöker om körkort ska genomgå en lämplig undersökning som syftar till att kontrollera att de har tillräckligt god syn för att föra ett motorfordon. Om det finns anledning att tvivla på att den sökandes syn är tillräcklig god, ska han undersökas av behörig medicinsk personal. Vid denna undersökning ska följande faktorer särskilt uppmärksammas: synskärpa, synfält, mörkerseende, känslighet mot bländning och kontrastkänslighet, dubbelseende och andra synfel som kan äventyra trafiksäkerheten.

Körkort kan i undantagsfall övervägas för förare i grupp 1 då standarderna för synfältet eller synskärpan inte uppfylls. I sådana fall ska föraren undersökas av behörig medicinsk personal som kan konstatera att det inte föreligger någon annan nedsättning av synfunktionen, inklusive bländnings- och kontrastkänslighet eller nedsatt mörkerseende. Förare eller sökande bör även klara av ett praktiskt test som anordnas av en behörig myndighet.

Grupp 1:

6.1

Den som ansöker om körkort eller om förnyelse av körkort ska, om nödvändigt med korrigerande linser, då båda ögonen används uppnå en binokulär synskärpa av minst 0,5.

Det horisontella synfältet bör vara minst 120 grader, som ska kunna utvidgas minst 50 grader till höger och vänster och 20 grader uppåt och nedåt. Inga defekter får finnas inom den centrala tjugogradersradien.

Om en progredierande ögonsjukdom upptäcks eller fastställs får körkort utfärdas eller förnyas på villkor att sökanden regelbundet undersöks av behörig medicinsk personal.

6.2

Den som ansöker om körkort eller om förnyelse av körkort och är helt blind på ett öga eller endast använder det ena ögat (exempelvis på grund av dubbelseende) ska ha en synskärpa av minst 0,5, om nödvändigt med korrigerande linser. Behörig medicinsk personal ska intyga att sökanden har haft denna monokulära syn tillräckligt länge för att ha anpassat sig till den och att synfältet för det ögat överensstämmer med de krav som fastställs i punkt 6.1.

6.3

Om en förare nyligen utvecklat dubbelseende eller blivit blind på det ena ögat bör det föreskrivas en anpassningsperiod (exempelvis sex månader) under vilken det inte är tillåtet att föra ett motorfordon. Efter denna anpassningsperiod kan tillstånd att föra ett motorfordon endast ges efter ett positivt yttrande från synexperter och trafiksäkerhetsexperter.

Grupp 2:

6.4

Den som ansöker om körkort eller om förnyelse av körkort ska ha en synskärpa, om nödvändigt med korrigerande linser, av minst 0,8 på det bästa ögat och minst 0,1 på det sämsta ögat. Om korrigerande linser används för att uppnå synskärpan 0,8 och 0,1 ska minimiskärpan (0,8 och 0,1) uppnås genom korrigering med glasögon som har en styrka på högst åtta dioptrier eller med hjälp av kontaktlinser. Korrektionen ska tolereras väl.

Det horisontella synfältet med båda ögonen ska vara minst 160 grader, som ska kunna utvidgas till minst 70 grader till höger och vänster och 30 grader uppåt och nedåt. Inga defekter får finnas inom den centrala trettiogradersradien.

Körkort får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som drabbats av nedsatt kontrastkänslighet eller dubbelseende.

Om en förare fått väsentligt nedsatt syn på ett öga bör det föreskrivas en lämplig anpassningsperiod (exempelvis sex månader) under vilken det inte är tillåtet att föra ett motorfordon. Efter denna anpassningsperiod kan tillstånd att föra ett motorfordon endast ges efter ett positivt yttrande från synexperter och trafiksäkerhetsexperter.”

Punkt 10 ska ersättas med följande:

”DIABETES MELLITUS

10.	Nedan avses med allvarlig hypoglykemi att en annan persons hjälp krävs. Med återkommande hypoglykemi avses en andra allvarlig hypoglykemi under en tolvmånadersperiod.

Grupp 1:

10.1	Körkort får utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som har diabetes mellitus. Vid medicinering krävs utlåtande av behörig medicinsk personal samt regelbunden medicinsk uppföljning som är anpassad till det enskilda fallet. Intervallerna får dock inte vara längre än fem år.

10.2

Körkort ska inte utfärdas till eller förnyas för sökande eller förare som har återkommande allvarlig hypoglykemi och/eller nedsatt förmåga att uppfatta hypoglykemier. En förare som har diabetes ska visa att han förstår de risker som är förknippade med hypoglykemier och att han på ett tillfredsställande sätt kan hantera detta tillstånd.

Grupp 2:

10.3

Utfärdande/förnyelse av körkort till förare i grupp 2 med diabetes mellitus kan övervägas. Vid medicinering som medför risk för hypoglykemi (det vill säga insulin eller viss oral medicinering) ska följande kriterier gälla:

—	Inga incidenter med allvarlig hypoglykemi under de senaste tolv månaderna.

—	Föraren har full förmåga att hos sig själv uppfatta en hypoglykemi.

—	Föraren måste ha erforderlig kontroll över blodsockervärdena genom regelbundna blodsockerkontroller åtminstone två gånger om dagen och vid tidpunkter som är relevanta för att föra ett motorfordon.

—	Föraren måste visa förståelse för risken med hypoglykemi.

—	Det får inte föreligga några andra komplikationer till diabetes som sätter patientens förmåga att föra motorfordon ur spel.

Sådana körkort får endast utfärdas om detta kan motiveras med stöd av ett utlåtande från behörig medicinsk personal samt på villkor att det sker under regelbunden uppföljning och bedömning i intervaller som inte får överskrida tre år.

10.4	Allvarlig hypoglykemi vid vaket tillstånd, även om inget fordon framförs, ska rapporteras och föranleda ny bedömning av personens lämplighet att föra motorfordon.”

Punkt 12 ska ersättas med följande:

”EPILEPSI

12.

Epileptiska anfall eller andra plötsliga störningar av medvetandetillståndet utgör en allvarlig fara för trafiksäkerheten om de drabbar en person som för ett motorfordon.

Med epilepsi menas två eller fler epileptiska anfall som inträffat med en intervall på mindre än fem år. Med provocerat epileptiskt anfall menas ett anfall som utlösts av en ingenkännlig faktor som kan undvikas.

En person som drabbas av ett första eller ett enstaka anfall eller en första eller enstaka medvetandeförlust bör uppmanas att inte föra motorfordon. En specialistrapport ska upprättas som anger den period under vilken personen inte får föra motorfordon och vilken uppföljning som krävs.

Det är ytterst viktigt att personens specifika epilepsisyndrom och anfallets art fastställs för att man korrekt ska kunna utvärdera personens trafiksäkerhet (däribland risken för ytterligare anfall) och för att adekvat behandling ska kunna sättas in. Denna utredning bör göras av en neurolog.

Grupp 1:

12.1	Körtillstånd för förare i grupp 1 med epilepsi bör prövas till dess att föraren varit fri från anfall under åtminstone fem år. Personer med epilepsi uppfyller inte kraven för ett villkorsfritt körkort. Den körkortsutfärdande myndigheten ska underrättas.

12.2

Provocerat epileptiskt anfall: Sökande som drabbats av ett provocerat epileptiskt anfall där den utlösande igenkännliga faktorn sannolikt inte inträffar vid ratten kan i enskilda fall erhålla tillstånd att föra motorfordon förutsatt att detta stöds i en neurologbedömning (bedömningen bör i tillämpliga fall utföras i enlighet med andra relevanta avsnitt i bilaga 3, t.ex. i samband med alkoholproblem eller annan sjukdom).

12.3

Första eller enskilt oprovocerat anfall: Sökande som drabbats av ett första oprovocerat epileptiskt anfall kan förklaras kunna föra ett motorfordon efter en sexmånadersperiod utan anfall efter adekvat läkarbedömning. Nationella myndigheter kan ge förare med förutsättningar för en god prognos tillstånd att föra motorfordon tidigare.

12.4	Annan typ av medvetandeförlust: Medvetandeförlusten ska bedömas mot bakgrund av risken för återfall i samband med förande av fordon.

12.5	Epilepsi: Förare och sökande kan förklaras kunna föra ett motorfordon efter att ha varit anfallsfria under en ettårsperiod.

12.6

Anfall som inträffar enbart i sömntillstånd: Sökande eller förare som aldrig drabbats av anfall annat än i sömntillstånd kan förklaras kunna föra ett motorfordon förutsatt att detta sjukdomsmönster kunnat fastställas under en period som inte är kortare än den anfallsfria period som krävs vid epilepsi. Om personen drabbas av ett anfall i vaket tillstånd krävs en ettårsperiod utan ytterligare anfall innan ett körkort kan utfärdas (se under ’Epilepsi’).

12.7

Anfall som inte inverkar på medvetandegraden eller handlingsförmågan: Sökande eller förare som aldrig drabbats av anfall annat än anfall som visat sig varken påverka medvetandegraden eller medfört någon nedsatt funktion kan förklaras kunna föra ett motorfordon förutsatt att detta mönster kunnat fastställas under en period som inte är kortare än den anfallsfria period som krävs vid epilepsi. Om personen drabbas av någon annan form av anfall krävs en ettårsperiod utan ytterligare anfall innan ett körkort kan utfärdas (se under ’Epilepsi’).

12.8

Anfall beroende på en av läkare ordinerad ändring eller reduktion av läkemedel mot epilepsi: En patient kan ordineras att inte föra ett motorfordon när han upphör med att ta ett läkemedel och därefter under en sexmånadersperiod efter avslutad behandling. Anfall som inträffar i samband med av läkare ordinerad ändrad eller upphörd medicinering kräver ett uppehåll i förandet av fordon på tre månader om den tidigare verkningsfulla behandlingen återupptas.

12.9	Efter botande epilepsioperation: Se under ’Epilepsi’.

Grupp 2:

12.10

Sökande ska inte ha behandlats med läkemedel mot epilepsi under den erforderliga anfallsfria perioden. Erforderlig läkaruppföljning ska ha genomförts. Ingen relevant hjärnpatologi ska ha konstaterats vid en omfattande neurologisk undersökning och ingen epilepsiformsaktivitet ska ha konstaterats på EEG (elektroencefalogram). EEG och lämplig neurologisk utvärdering bör genomföras efter ett akut anfall.

12.11

Provocerat epileptiskt anfall: Sökande som drabbats av ett provocerat epileptiskt anfall som utlösts av en igenkännlig faktor som sannolikt inte inträffar vid ratten kan efter individuell bedömning och ett neurologiskt utlåtande förklaras kunna föra ett fordon. EEG och lämplig neurologisk bedömning bör genomföras efter ett akut anfall.

En person med en strukturell intercerebral lesion som har en ökad risk för anfall bör inte få föra fordon i grupp 2 tills risken för epilepsianfall fallit till högst 2 procent per år. Bedömningen bör i tillämpliga fall vara i överensstämmelser med andra relevanta avsnitt i bilaga 3 (t.ex. alkoholproblem).

12.12

Första eller enskilt oprovocerat anfall: Sökande som drabbats av ett första oprovocerat epileptiskt anfall kan, efter adekvat neurologisk bedömning, förklaras kunna föra motorfordon efter fem anfallsfria år utan läkemedel mot epilepsi. Nationella myndigheter kan ge förare med förutsättningar för en god prognos tillstånd att föra motorfordon tidigare.

12.13

Annan typ av medvetandeförlust: Medvetandeförlusten ska bedömas mot bakgrund av risken för återfall i samband med förande av fordon. Återfallsrisken ska vara högst 2 procent per år.

12.14

Epilepsi: Det krävs tio anfallsfria år utan läkemedel mot epilepsi. Nationella myndigheter kan ge förare med förutsättningar för en god prognos tillstånd att föra motorfordon tidigare. Detta gäller även vid juvenil epilepsi.

Vissa störningar (t.ex. arteriovenösa missbildningar eller intracerebrala blödningar) ökar risken för anfall, även om inga anfall ännu inträffat. I sådana fall bör behörig medicinsk personal göra en bedömning. Risken för anfall bör vara högst 2 procent per år för att man ska ge tillstånd att föra motorfordon.”

26.8.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 223/31

KOMMISSIONENS DIREKTIV 2009/113/EG

av den 25 augusti 2009

om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG om körkort

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (1), särskilt artikel 8, och

av följande skäl:

(1)	Minimikraven för lämplighet att föra ett motorfordon har inte harmoniserats fullt ut. Medlemsstater kan införa normer som är strängare än minimikraven i EU-bestämmelserna enligt punkt 5 i bilaga III till direktiv 2006/126/EG.

(2)	Eftersom skillnaderna i kraven mellan olika medlemsstater kan påverka principen om den fria rörligheten har rådet i sin resolution av den 26 juni 2000 uttryckligen begärt en översyn av de medicinska kraven för körkort.

(3)	Kommissionen har rekommenderat att man i enlighet med rådets resolution vidtar åtgärder på medellång och lång sikt för att anpassa bilaga III till de vetenskapliga och tekniska framstegen enligt artikel 8 i direktiv 2006/126/EG.

(4)	Nedsatt syn, diabetes och epilepsi har identifierats som medicinska tillstånd som påverkar förmågan att föra motorfordon och som bör beaktas. Därför inrättades arbetsgrupper med specialister som medlemsstaterna utsett.

(5)	Dessa arbetsgrupper upprättade rapporter i syfte att uppdatera de relevanta punkterna i bilaga III till direktiv 2006/126/EG.

(6)	Direktiv 2006/126/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)	De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från körkortskommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga III till direktiv 2006/126/EG ska ändras på det sätt som anges i bilagan.

Artikel 2

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 25 augusti 2009.

På kommissionens vägnar

Antonio TAJANI

Vice ordförande

(1) EUT L 403, 30.12.2006, s. 18.

BILAGA

Bilaga III till direktiv 2006/126/EG ska ändras på följande sätt:

Punkt 6 ska ersättas med följande:

”SYNFÖRMÅGA

Alla som ansöker om körkort ska genomgå en lämplig undersökning som syftar till att kontrollera att de har tillräckligt god syn för att föra ett motorfordon. Om det finns anledning att tvivla på att den sökandes syn är tillräcklig god, ska han undersökas av behörig medicinsk personal. Vid denna undersökning ska följande faktorer särskilt uppmärksammas: synskärpan, synfältet, mörkerseende, känslighet mot bländning och kontrastkänslighet, dubbelseende och andra synfel som kan äventyra trafiksäkerheten.

Grupp 1:

6.1

Den som ansöker om körkort eller om förnyelse av körkort ska, om nödvändigt med korrigerande linser, då båda ögonen används uppnå en binokulär synskärpa av minst 0,5.

Om en progredierande ögonsjukdom upptäcks eller fastställs får körkort utfärdas eller förnyas på villkor att sökanden regelbundet undersöks av behörig medicinsk personal.

6.2

6.3

Grupp 2:

6.4

Körkort får inte utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som drabbats av nedsatt kontrastkänslighet eller dubbelseende.

Punkt 10 ska ersättas med följande:

”DIABETES MELLITUS

10.	Nedan avses med allvarlig hypoglykemi att en annan persons hjälp krävs. Med återkommande hypoglykemi avses en andra allvarlig hypoglykemi under en tolvmånadersperiod.

Grupp 1:

10.1	Körkort får utfärdas eller förnyas för sökande eller förare som har diabetes mellitus. Vid medicinering krävs utlåtande av behörig medicinsk personal samt regelbunden medicinsk uppföljning som är anpassad till det enskilda fallet. Intervallerna får dock inte vara längre än fem år.

10.2

Grupp 2:

10.3

—	Inga incidenter med allvarlig hypoglykemi under de senaste tolv månaderna.

—	Föraren har full förmåga att hos sig själv uppfatta en hypoglykemi.

—	Föraren måste ha erforderlig kontroll över blodsockervärdena genom regelbundna blodsockerkontroller åtminstone två gånger om dagen och vid tidpunkter som är relevanta för att föra ett motorfordon.

—	Föraren måste visa förståelse för risken med hypoglykemi.

—	Det får inte föreligga några andra komplikationer till diabetes som sätter patientens förmåga att föra motorfordon ur spel.

10.4	Allvarlig hypoglykemi vid vaket tillstånd, även om inget fordon framförs, ska rapporteras och föranleda ny bedömning av personens lämplighet att föra motorfordon.”

Punkt 12 ska ersättas med följande:

”EPILEPSI

12.

Epileptiska anfall eller andra plötsliga störningar av medvetandetillståndet utgör en allvarlig fara för trafiksäkerheten om de drabbar en person som för ett motorfordon.

Med epilepsi menas två eller fler epileptiska anfall som inträffat med en intervall på mindre än fem år. Med provocerat epileptiskt anfall menas ett anfall som utlösts av en igenkännlig faktor som kan undvikas.

Grupp 1:

12.1	Körtillstånd för förare i grupp 1 med epilepsi bör prövas till dess att föraren varit fri från anfall under åtminstone fem år. Personer med epilepsi uppfyller inte kraven för ett villkorsfritt körkort. Den körkortsutfärdande myndigheten ska underrättas.

12.2

Provocerat epileptiskt anfall: Sökande som drabbats av ett provocerat epileptiskt anfall där den utlösande igenkännliga faktorn sannolikt inte inträffar vid ratten kan i enskilda fall erhålla tillstånd att föra motorfordon förutsatt att detta stöds i en neurologbedömning (bedömningen bör i tillämpliga fall utföras i enlighet med andra relevanta avsnitt i bilaga III, t.ex. i samband med alkoholproblem eller annan sjukdom).

12.3

12.4	Annan typ av medvetandeförlust: Medvetandeförlusten ska bedömas mot bakgrund av risken för återfall i samband med förande av fordon.

12.5	Epilepsi: Förare och sökande kan förklaras kunna föra ett motorfordon efter att ha varit anfallsfria under en ettårsperiod.

12.6

12.7

12.8

12.9	Efter botande epilepsioperation: Se under ’Epilepsi’.

Grupp 2:

12.10

Sökande ska inte ha behandlats med läkemedel mot epilepsi under den erforderliga anfallsfria perioden. Erforderlig läkaruppföljning ska ha genomförts. Ingen relevant hjärnpatologi ska ha konstaterats vid en omfattande neurologisk undersökning och ingen epilepsiformaktivitet ska ha konstaterats på EEG (elektroencefalogram). EEG och lämplig neurologisk utvärdering bör genomföras efter ett akut anfall.

12.11

12.12

12.13

Annan typ av medvetandeförlust: Medvetandeförlusten ska bedömas mot bakgrund av risken för återfall i samband med förande av fordon. Återfallsrisken ska vara högst 2 procent per år.

12.14

Epilepsi: Det krävs tio anfallsfria år utan epilepsiläkemedel. Nationella myndigheter kan ge förare med förutsättningar för en god prognos tillstånd att föra motorfordon tidigare. Detta gäller även vid juvenil epilepsi.

		ISSN 1725-2628 doi:10.3000/17252628.L_2009.223.swe
Europeiska unionens officiella tidning		L 223

Svensk utgåva	Lagstiftning	52 årgången 26 augusti 2009

Innehållsförteckning		I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras	Sida
		FÖRORDNINGAR
		Kommissionens förordning (EG) nr 770/2009 av den 25 augusti 2009 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	1
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 771/2009 av den 25 augusti 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1580/2007 när det gäller vissa handelsnormer inom frukt- och grönsakssektorn	3
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 772/2009 av den 25 augusti 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1580/2007 när det gäller tröskelvolymerna för tilläggstullen för tomater	20
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 773/2009 av 20 augusti 2009 om förbud mot fiske efter torsk i område VI, i EG-vatten i område Vb och i EG-vatten och internationella vatten i områdena XII och XIV med fartyg som för Frankrikes flagg	22
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 774/2009 av den 25 augusti 2009 om ändring för hundratolfte gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter	24
		DIREKTIV
	*	Kommissionens direktiv 2009/112/EG av den 25 augusti 2009 om ändring av rådets direktiv 91/439/EEG om körkort	26
	*	Kommissionens direktiv 2009/113/EG av den 25 augusti 2009 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG om körkort	31

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	MK	33,6
	XS	19,8
	ZZ	26,7
0707 00 05	MK	33,2
	TR	103,0
	ZZ	68,1
0709 90 70	TR	107,8
0709 90 70	ZZ	107,8
0805 50 10	AR	76,0
	UY	94,9
	ZA	67,3
	ZZ	79,4
0806 10 10	EG	174,8
	IL	86,7
	TR	106,8
	ZA	151,7
	ZZ	130,0
0808 10 80	AR	114,4
	BR	61,1
	CL	82,9
	NZ	85,6
	US	95,4
	UY	42,1
	ZA	83,2
	ZZ	80,7
0808 20 50	AR	113,9
	CN	60,3
	TR	130,3
	ZA	102,4
	ZZ	101,7
0809 30	TR	123,3
0809 30	ZZ	123,3
0809 40 05	TR	90,9
0809 40 05	ZZ	90,9

Löpnummer	KN-nr	Varuslag	Tillämpningsperiod	Tröskelvolymer (ton)
78.0015	0702 00 00	Tomater	1 oktober till 31 maj	415 907
78.0020	0702 00 00	Tomater	1 juni till 30 september	40 107
78.0065	0707 00 05	Gurka	1 maj till 31 oktober	19 309
78.0075	0707 00 05	Gurka	1 november till 30 april	17 223
78.0085	0709 90 80	Kronärtskockor	1 november till 30 juni	16 421
78.0100	0709 90 70	Zucchini	1 januari till 31 december	65 893
78.0110	0805 10 20	Apelsiner	1 december till 31 maj	700 277
78.0120	0805 20 10	Klementiner	1 november till slutet av februari	385 569
78.0130	0805 20 30 0805 20 50 0805 20 70 0805 20 90	Mandariner (inbegripet tangeriner och satsumas); wilkings och hybrider som liknar citrusfrukter	1 november till slutet av februari	95 620
78.0155	0805 50 10	Citroner	1 juni till 31 december	329 947
78.0160	0805 50 10	Citroner	1 januari till 31 maj	61 422
78.0170	0806 10 10	Bordsdruvor	21 juli till 20 november	89 140
78.0175	0808 10 80	Äpplen	1 januari till 31 augusti	824 442
78.0180	0808 10 80	Äpplen	1 september till 31 december	327 526
78.0220	0808 20 50	Päron	1 januari till 30 april	223 485
78.0235	0808 20 50	Päron	1 juli till 31 december	70 116
78.0250	0809 10 00	Aprikoser	1 juni till 31 juli	5 785
78.0265	0809 20 95	Körsbär, andra än surkörsbär	21 maj till 10 augusti	133 425
78.0270	0809 30	Persikor, inbegripet nektariner	11 juni till 30 september	131 459
78.0280	0809 40 05	Plommon och sviskon	11 juni till 30 september	129 925”

Nr	7/T&Q
Medlemsstat	Frankrike
Bestånd	COD/561214
Art	Torsk (Gadus morhua)
Område	VI, EG-vatten i Vb och EG-vatten och internationella vatten i XII och XIV
Datum	1.7.2009