31.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 200/1

(1)

Den inre marknaden omfattar ett område utan inre gränser där den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital ska säkerställas. I detta syfte har ett omfattande typgodkännandesystem för motorfordon inom gemenskapen införts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (3).

(2)

Denna förordning är en särförordning inom gemenskapens typgodkännandeförfarande enligt direktiv 2007/46/EG. Bilagorna IV, VI, XI och XV till det direktivet bör därför ändras i enlighet med detta.

(3)

Denna förordning påverkar varken det typgodkännande i ett steg eller det kombinerade typgodkännande av fordon som fastställs i artikel 6 i direktiv 2007/46/EG.

(4)

De tekniska kraven för typgodkännande av motorfordon har i fråga om flera säkerhets- och miljöaspekter harmoniserats på gemenskapsnivå för att undvika krav som skiljer sig åt mellan medlemsstaterna och för att inom hela gemenskapen säkerställa trafiksäkerhet och miljöskydd på en hög nivå.

(5)

Därför är syftet med denna förordning också att förbättra gemenskapens fordonsindustris konkurrenskraft, samtidigt som medlemsstaterna ges möjlighet att utöva en effektiv marknadsövervakning vad gäller uppfyllandet av de detaljerade krav för typgodkännande som fastställs i denna förordning för utsläppande på marknaden av de berörda produkterna.

(6)

Det är lämpligt att krav uppställs både för allmän fordonssäkerhet och för däckens miljöprestanda då det finns system för övervakning av däcktryck som samtidigt stärker däckens säkerhets- och miljöprestanda.

(7)

På Europaparlamentets begäran har en ny regleringsmodell tillämpats på gemenskapens fordonslagstiftning. I denna förordning bör därför endast grundläggande bestämmelser om fordonssäkerhet, koldioxidutsläpp och däckbuller fastställas, medan de tekniska anvisningarna bör fastställas i genomförandeåtgärder som antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(8)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att fastställa särskilda förfaranden, provningar och krav för typgodkännande av motorfordon, komponenter och separata tekniska enheter, att mera exakt definiera de prestandakrav som ett däck ska uppfylla för att definieras som ”däck för särskilt bruk”, ”terränggående däck för yrkesmässigt bruk”, ”förstärkt däck” eller ”däck för extra last”, ”vinterdäck”, ”reservdäck för temporärt bruk (T-typ)” eller ”drivhjulsdäck”, att fastställa specifika säkerhetskrav för de fordon som är avsedda för vägtransport av farligt gods inom eller mellan medlemsstaterna, att undanta vissa fordon eller fordonsklasser inom kategorierna M2, M3, N2 och N3 från skyldigheten att installera avancerade nödbromssystem och/eller varningssystem vid avvikelse ur fil, att som ett resultat av förändrade provningsförfaranden ändra rullmotstånds- och däckbullergränsvärdena utan att nivån på miljöskyddet sänks, att utarbeta regler för ett förfarande för att fastställa däckbullernivåer, att begränsa perioden för utförsäljning av däck som inte uppfyller de krav som fastställs i denna förordning och i dess genomförandeåtgärder, samt att genom ändring av bilaga IV infoga Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas föreskrifter (FN/ECE-föreskrifter) som är obligatoriska enligt rådets beslut 97/836/EG av den 27 november 1997 om Europeiska gemenskapens anslutning av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter (5). Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(9)

Utöver kommissionens aktuella initiativ som syftar till att utforma ett väggraderingssystem bör kommissionen, inom 12 månader efter denna förordnings ikraftträdande, som komplement till kartläggningen av bullret från motorfordonstransporter, lägga fram ett förslag om klassificering av EU:s vägar med hänsyn till deras generering av buller i syfte att fastställa lämpliga prioriteringar och vägytekrav samt maximala gränser för generering av buller.

(10)

Tekniska framsteg inom området för avancerade fordonssäkerhetssystem erbjuder nya möjligheter att minska antalet olycksoffer. För att minimera antalet olycksoffer är det nödvändigt att införa en del av den relevanta nya tekniken.

(11)

En obligatorisk och konsekvent användning av modern teknik vid däcktillverkning och användning av däck med lågt rullmotstånd är av avgörande betydelse för att minska vägtrafikens andel av transportsektorns växthusgasutsläpp, samtidigt som en sådan användning främjar innovation, sysselsättning och gemenskapens fordonsindustris konkurrenskraft.

(12)

För att förenkla typgodkännandelagstiftningen i linje med rekommendationerna i slutrapporten från högnivågruppen Cars 21 är det lämpligt att flera direktiv upphävs utan att skyddsnivån för trafikanterna minskas. De krav som anges i dessa direktiv bör införas i denna förordning och bör, där så är lämpligt, ersättas med hänvisningar till de motsvarande FN/ECE-föreskrifter som införlivats med gemenskapslagstiftningen i enlighet med beslut 97/836/EG. För att minska den administrativa börda som förfarandet för typgodkännande utgör är det lämpligt att låta fordonstillverkare, i lämpliga fall och i enlighet med denna förordning, typgodkänna genom att inhämta godkännande i enlighet med relevanta FN/ECE-föreskrifter enligt förteckningen i bilaga IV till denna förordning.

(13)

Det är lämpligt att utforma, konstruera och montera fordon så att skaderisken för deras passagerare och övriga trafikanter minimeras. I detta syfte krävs att tillverkarna säkerställer att fordonen uppfyller de relevanta krav som fastställs i denna förordning och dess genomförandeåtgärder. De bestämmelserna bör omfatta, men inte begränsas till, krav för fordonets konstruktionsintegritet, system som ökar förarens kontroll av fordonet, system som förser föraren med insyn i och uppgifter om fordonets och omgivningens tillstånd, fordonsbelysningssystem, fordonspassagerarskyddssystem, fordonets yttre och tillbehör, fordonets vikt och mått, fordonsdäck, avancerade fordonssystem och diverse andra uppgifter. Det krävs dessutom att fordonen uppfyller de särskilda bestämmelser som, i förekommande fall, rör vissa fordon för transport av gods och deras släpvagnar eller bussar.

(14)

I tidtabellen för att införa särskilda nya krav för typgodkännande av fordon bör beaktas om dessa krav är tekniskt genomförbara. I allmänhet bör kraven inledningsvis endast tillämpas på nya fordonstyper. Befintliga fordonstyper bör medges ytterligare tid för att uppfylla kraven. Dessutom bör obligatorisk installation av system för övervakning av däcktryck inledningsvis endast gälla personbilar. Obligatorisk installation av andra avancerade säkerhetsfunktioner bör inledningsvis endast gälla tunga nyttofordon.

(15)

Kommissionen bör fortsätta att utvärdera andra säkerhetsfunktioners tekniska och ekonomiska genomförbarhet och marknadsmognad. Dessutom bör kommissionen lägga fram en rapport, om det är lämpligt inklusive förslag till ändringar av denna förordning före den 1 december 2012 och därefter vart tredje år.

(16)

Kommissionen bör bedöma om det är genomförbart att utöka den obligatoriska installationen av system för övervakning av däcktryck, varningssystem vid avvikelse ur fil och avancerade nödbromssystem till att även gälla andra kategorier av fordon och vid behov föreslå en ändring av denna förordning.

(17)

Kommissionen bör bedöma om det är genomförbart att skärpa kraven för däckens väggrepp vid vått väglag och vid behov föreslå ändringar av denna förordning. Medlemsstaterna bör säkerställa en effektiv marknadsövervakning.

(18)

För att uppnå bästa möjliga resultat i fråga om att öka säkerheten, minska koldioxidutsläppen och sänka trafikbullret behövs ett märkningssystem som syftar till att hålla konsumenterna underrättade om olika däcktypers prestanda.

(19)

Det är lämpligt att genomföra de åtgärder som tillkännagavs i kommissionens meddelande av den 7 februari 2007 med titeln ”Resultat av översynen av gemenskapens strategi för att minska koldioxidutsläppen från personbilar och lätta nyttofordon” som syftar till att minska koldioxidutsläpp från däck. Denna minskning bör uppnås genom en kombination av däck med lågt rullmotstånd och användning av system för övervakning av däcktryck. Det är samtidigt lämpligt att fastställa dels krav som syftar till minskat däckbuller, dels krav för väggrepp vid vått väglag som säkerställer att däcksäkerhetsnivåerna behålls. Den gällande tidtabellen för genomförandet bör spegla svårighetsgraden i fråga om att uppfylla dessa krav. Av hänsyn till svårigheten att uppfylla kraven för rullningsbuller samt med hänsyn till den tid som industrin behöver för att ersätta befintliga produktionsserier för däck är det i fråga om nya däck av befintliga typer i synnerhet lämpligt att föreskriva en längre genomförandeperiod för krav för rullningsbuller.

(20)

Vissa däckkategorier, inbegripet terränggående däck för yrkesmässigt bruk som är underkastade en hastighetsbegränsning och däck som endast är avsedda för fordon som registrerats före 1990, kommer sannolikt att tillverkas i mycket små volymer. Det är därför lämpligt att däck i sådana kategorier undantas från vissa av de krav som fastställs i denna förordning och dess genomförandeåtgärder, om sådana krav är oförenliga med användningen av däcken eller om den ytterligare belastning som orsakas av dessa krav blir oproportionerlig.

(21)

Kommissionen bör göra en separat bedömning av sektorn för regummerade däck, varvid samtliga intressenter bör involveras, för att utvärdera om man bör anpassa det befintliga regelverket.

(22)

Det är lämpligt att undantag i fråga om rullmotstånds- och däckbullergränsvärden görs för vissa specifika däcktyper av hänsyn till deras utformning eller prestandakrav. Det är i synnerhet lämpligt att fastställa sådana undantag för däck som utformats med förbättrade friktionsegenskaper och större bromsverkan i svåra vinterförhållanden.

(23)

Däck för särskilt bruk används på fordon som utnyttjas för att nå platser för byggverksamhet, skogsavverkning och gruvdrift och är därför i första hand avsedda att ha bättre väghållningsegenskaper i dålig terräng än däck som endast är avsedda för vägbruk. Dessa egenskaper kräver att de tillverkas av material som gör att de är skadetåligare än vanliga däck och att de har ett klossformat slitbanemönster. Eftersom både dessa viktiga konstruktionskännetecken ger upphov till mer buller än vanliga däck, bör dessa däck tillåtas avge mer ljud än vanliga däck.

(24)

Elektroniska stabilitetskontrollsystem, avancerade nödbromssystem och varningssystem vid avvikelse ur fil har stor potential att avsevärt minska antalet olycksoffer. Kommissionen bör därför, i enlighet med FN/ECE:s föreskrifter, fastställa krav för sådana system för de fordonskategorier som bör ha sådana system, och vars övergripande säkerhetsnivå bevisligen förbättras med sådana system. Omställningsperioden fram till genomförandet av dessa krav bör vara tillräckligt lång för att genomförandeåtgärderna ska hinna antas och för att dessa komplexa tekniker därefter ska kunna utvecklas och användas i fordonen.

(25)

Tidsfristerna för den obligatoriska installationen av elektroniska stabilitetskontrollsystem i tunga fordon bör från och med 2011 för nya typgodkännanden och från och med 2014 för nya fordon följa de datum som fastställs i denna förordning.

(26)

Till dess att elektroniska stabilitetskontrollsystem införs bör kommissionen utarbeta åtgärder och kampanjer som klargör systemens effektivitet och som främjar marknadsföringen av dem. Dessutom bör kommissionen bevaka prisutvecklingen för att kontrollera om nybilspriserna stiger oproportionerligt mycket på grund av att bilarna utrustas i enlighet med nya säkerhetsstandarder.

(27)

Framtida åtgärder som föreslås på grundval av denna förordning eller förfaranden som ska genomföras för dess tillämpning bör överensstämma med principerna i kommissionens meddelande av den 7 februari 2007 med titeln ”Om ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk för tjugohundratalet”. För att förbättra och förenkla lagstiftningen och förhindra att befintlig gemenskapsrätt ständigt måste uppdateras med avseende på tekniska anvisningar bör denna förordning hänvisa till gällande internationella standarder och föreskrifter utan att dessa återges i gemenskapens regelverk.

(28)

Det är viktigt att ersättningskomponenter till de system som omfattas av denna förordning underkastas motsvarande säkerhetskrav och godkännandeförfaranden. Det är därför lämpligt att godkännande av ersättningskomponenter och separata tekniska enheter föreskrivs.

(29)

Medlemsstaterna bör fastställa regler om de sanktioner som kan tillämpas på överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och säkerställa att de genomförs. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(30)

Denna förordning står i samband med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (6) och med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (7). I synnerhet bör denna förordnings åtgärder rörande minskade koldioxidutsläpp i så stor utsträckning som möjligt länkas till de ytterligare åtgärder som avser att, utöver det grundläggande målet om koldioxidutsläpp på 130 g, åstadkomma en ytterligare minskning av koldioxidutsläppen med 10 g.

(31)

Kommissionen bör på sikt, som en del av en mer integrerad strategi, föreslå ytterligare ändringar till denna förordning eller lämna andra förslag efter en omfattande konsekvensbedömning som tar upp alla eventuella ytterligare åtgärder för att uppnå de önskade målen för koldioxidutsläpp och som omfattar annan teknik som finns tillgänglig på marknaden, inklusive tryckhållningsteknik, förbättrade vägytor och annan relevant teknik, samt krav rörande effektiv luftkonditionering som redan har eller kan ha en klart positiv effekt på däckens rullmotstånd och/eller fordonens bränsleekonomi och koldioxidutsläpp.

(32)

En samstämmig och omfattande strategi bör genomföras för att ta itu med trafikbullerproblemet. Med tanke på att vägytorna har stor betydelse för trafikbullernivån ses ISO 10844 för närvarande över och bör tas i beaktande för att uppnå ytterligare förbättringar av vägytorna. Medlemsstaterna bör investera mer inom ramen för de befintliga ISO-standarderna för att förbättra sina vägytor. Dessutom bör man utveckla en omfattande bullerstrategi som täcker samtliga transportsystem och som utöver buller från vägtransporter även avser buller från luftfart och järnväg.

(33)

Från och med datumen för tillämpningen på nya fordon, nya komponenter och separata tekniska enheter av de relevanta krav som fastställs i denna förordning bör följande direktiv upphävas:

(34)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att förverkliga den inre marknaden genom att införa gemensamma tekniska krav för säkerhets- och miljöprestanda för motorfordon och däck, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av dess omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

1.

för typgodkännande av motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem i fråga om deras säkerhet,

2.

för typgodkännande av motorfordon avseende, vad gäller system för övervakning av däcktryck, säkerhet, bränsleeffektivitet och koldioxidutsläpp samt, vad gäller växlingsindikatorer, bränsleeffektivitet och koldioxidutsläpp, och

3.

för typgodkännande av nytillverkade däck med avseende på deras säkerhetsegenskaper, rullmotstånd och utsläpp av däckbuller.

a)

fordonskonstruktionens motståndskraft, inbegripet kollisionsprovningar,

b)

system som bidrar till förarens kontroll av fordonet, inbegripet styrning, bromsning och elektroniska stabilitetskontrollsystem,

c)

system som förser föraren med insyn i och uppgifter om fordonets läge och omgivning, inbegripet glasrutor, speglar och informationssystem för föraren,

d)

fordonets belysningssystem,

e)

skydd för fordonspassagerare, inbegripet inredningsdetaljer, huvudstöd, säkerhetsbälten, Isofix-förankringar eller inbyggda fasthållningsanordningar för barn samt fordonsdörrar,

f)

fordonets yttre och tillbehör,

g)

elektromagnetisk kompatibilitet,

h)

ljudsignalanordningar,

i)

uppvärmningssystem,

j)

anordningar som förhindrar obehörigt nyttjande,

k)

fordonsidentifieringssystem,

l)

vikter och mått,

m)

elsäkerhet,

n)

växlingsindikatorer.

a)

däck avsedda för hastigheter under 80 km/tim,

b)

däck vars nominella fälgdiameter inte överstiger 254 mm eller som är 635 mm eller större,

c)

reservdäck för temporärt bruk (T-typ),

d)

däck som endast är avsedda att monteras på fordon som för första gången registrerats före den 1 oktober 1990,

e)

däck som försetts med tilläggsutrustning för att förbättra friktionsegenskaperna.

a)

Fordon i kategorierna M2 och M3 med undantag för fordon med mer än tre axlar, ledade bussar och bussar i klasserna I och A.

b)

Fordon i kategorierna N2 och N3 med undantag för fordon med mer än tre axlar, dragfordon för påhängsvagnar med en fordonsbruttovikt på 3,5–7,5 ton samt fordon för särskilda ändamål enligt definitionen i punkterna 5.7 och 5.8 i bilaga II, avsnitt A, till direktiv 2007/46/EG.

c)

Fordon i kategorierna O3 och O4 som är utrustade med luftfjädring, med undantag för fordon med mer än tre axlar, släpvagnar för transport av mycket tung last och släpvagnar med utrymmen för ståplatspassagerare.

a)

EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande för nya fordonstyper i de kategorier som anges i dessa artiklar och deras genomförandeåtgärder, när dessa fordon inte överensstämmer med denna förordning och dess genomförandeåtgärder, och

b)

EG-typgodkännande för komponent/separat teknisk enhet i fråga om nya typer av komponenter eller separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om dessa komponenter eller separata tekniska enheter inte överensstämmer med denna förordning och dess genomförandeåtgärder.

a)

inte längre betrakta överensstämmelseintyg för nya fordon i de kategorier som anges i dessa artiklar som giltiga för syftena i artikel 26 i direktiv 2007/46/EG, samt förbjuda registrering, försäljning och ibruktagande av sådana fordon, om dessa fordon inte överensstämmer med denna förordning och dess genomförandeåtgärder, och

b)

förbjuda försäljning och ibruktagande av sådana nya komponenter eller separata tekniska enheter avsedda för sådana fordon, om dessa komponenter eller separata tekniska enheter inte överensstämmer med denna förordning och dess genomförandeåtgärder.

a)

inte längre betrakta överensstämmelseintyg för nya fordon i kategorierna M, N och O som giltiga för syftena i artikel 26 i direktiv 2007/46/EG och förbjuda registrering, försäljning och ibruktagande av sådana fordon, om dessa fordon inte överensstämmer med denna förordning och dess genomförandeåtgärder, och

b)

förbjuda försäljning och ibruktagande av nya däck som är avsedda för sådana fordon, om dessa däck inte överensstämmer med denna förordning och dess genomförandeåtgärder.

a)

av skäl som avser de gränsvärden för däckrullmotstånd hos C1- och C2-däck som fastställs i tabell 2 i del B i bilaga I inte längre betrakta överensstämmelseintyg för nya fordon i kategorierna M, N och O som giltiga för syftena i artikel 26 i direktiv 2007/46/EG och förbjuda registrering, försäljning och ibruktagande av sådana fordon, om dessa fordon inte uppfyller relevanta bestämmelser i denna förordning och dess genomförandeåtgärder, och

b)

förbjuda försäljning och ibruktagande av nya däck avsedda för sådana fordon, om dessa däck inte uppfyller de rullmotståndsgränsvärden som fastställs i tabell 2 i del B i bilaga II.

a)

av skäl som avser de gränsvärden för däckrullmotstånd hos C3-däck som fastställs i tabell 2 i del B i bilaga II inte längre betrakta överensstämmelseintyg för nya fordon i kategorierna M, N och O som giltiga för syftena i artikel 26 i direktiv 2007/46/EG och förbjuda registrering, försäljning och ibruktagande av sådana fordon, om dessa fordon inte uppfyller relevanta bestämmelser i denna förordning och dess genomförandeåtgärder,

b)

förbjuda försäljning och ibruktagande av nya däck som är avsedda för sådana fordon, om dessa däck inte uppfyller de rullmotståndsgränsvärden som fastställs i tabell 2 i del B i bilaga II.

a)

vägra att bevilja EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande för en ny fordonstyp eller vägra att bevilja EG-typgodkännande för komponent/separat teknisk enhet för en ny typ av komponent eller separat teknisk enhet, om detta fordon, denna komponent eller denna separata tekniska enhet överensstämmer med denna förordning och dess genomförandeåtgärder, eller

b)

förbjuda registrering, försäljning eller ibruktagande av ett nytt fordon eller förbjuda försäljning eller ibruktagande av en ny komponent eller separat teknisk enhet, om det berörda fordonet, den berörda komponenten eller separata tekniska enheten överensstämmer med denna förordning och dess genomförandeåtgärder.

a)

Detaljerade regler för särskilda förfaranden, provningar och tekniska krav för typgodkännandet av motorfordon och deras släpvagnar samt komponenter och separata tekniska enheter enligt bestämmelserna i artiklarna 5–12.

b)

Detaljerade regler om specifika säkerhetskrav för de fordon som är avsedda för vägtransport av farligt gods inom eller mellan medlemsstaterna, med hänsyn tagen till FN/ECE-föreskrift 105.

c)

En mer exakt definition av de fysiska egenskaper och prestandakrav ett däck ska ha för att definieras som ”däck för särskilt bruk”, ”terränggående däck för yrkesmässigt bruk”, ”förstärkt däck” eller ”däck för extra last”, ”vinterdäck”, ”reservdäck för temporärt bruk (T-typ)” eller ”drivhjulsdäck” i enlighet med artikel 3 andra stycket punkterna 8–13.

d)

Åtgärder för att ändra de gränsvärden för rullmotstånd och rullningsbuller som fastställs i del B och del C i bilaga II i den mån detta behövs på grund av förändrade provningsförfaranden och utan att nivån på miljöskydd sänks.

e)

Detaljerade regler om förfarandet för att fastställa de bullernivåer som avses i punkt 1 i del C i bilaga II.

f)

Åtgärder för att ändra bilaga IV för att infoga de FN/ECE-föreskrifter som görs obligatoriska genom artikel 4.4 i beslut 97/836/EG.

a)

Åtgärder som undantar vissa fordon eller fordonstyper inom kategorierna M2, M3, N2 och N3 från skyldigheten att installera de avancerade fordonssystem som avses i artikel 10, om det kan påvisas, på grundval av en kostnadseffektivitetsanalys och med beaktande av alla relevanta säkerhetsaspekter, att dessa system inte är lämpade för fordonet eller fordonstypen i fråga.

b)

Före den 31 december 2010 och på grundval av en kostnadseffektivitetsanalys, åtgärder som förkortar den period som anges i artikel 13.11 och som kan differentieras efter däckklass eller -kategori.

a)

Lämnande av oriktiga uppgifter under godkännandeförfarandena eller de förfaranden som leder till ett återtagande.

b)

Förfalskning av provningsresultat för typgodkännande.

c)

Undanhållande av uppgifter eller tekniska anvisningar som skulle kunna leda till återtagande eller återkallande av typgodkännande.

31.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 200/25

(1)

Avdelning IV i tredje delen av fördraget innehåller den rättsliga grunden för antagande av gemenskapslagstiftning på området för civilrättsligt samarbete.

(2)

Det civilrättsliga samarbetet mellan medlemsstater och tredjeländer har av tradition reglerats i avtal mellan medlemsstaterna och dessa tredjeländer. Sådana avtal, som det finns ett stort antal av, återspeglar ofta de särskilda banden mellan en medlemsstat och ett tredjeland och avser att fastställa en lämplig rättslig ram för att tillgodose de berörda parternas särskilda behov.

(3)

Enligt artikel 307 i fördraget ska medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja eventuella brister när det gäller förenligheten mellan gemenskapens regelverk och internationella avtal mellan medlemsstater och tredjeländer. Detta kan innebära att sådana avtal behöver omförhandlas.

(4)

För att fastställa en lämplig rättslig ram som tillgodoser en viss medlemsstats särskilda behov beträffande dess förbindelser med ett tredjeland kan det finnas ett uppenbart behov av att ingå nya avtal med tredjeländer angående civilrättsliga områden som omfattas av avdelning IV i tredje delen av fördraget.

(5)

I sitt yttrande 1/03 av den 7 februari 2006 om ingåendet av den nya Luganokonventionen bekräftade Europeiska gemenskapernas domstol att gemenskapen har förvärvat exklusiv behörighet att ingå ett internationellt avtal som Luganokonventionen med tredjeländer när det gäller frågor som påverkar bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2) (Bryssel I).

(6)

Det är gemenskapen som enligt artikel 300 i fördraget ska ingå avtal mellan gemenskapen och ett tredjeland i frågor som omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet.

(7)

Enligt artikel 10 i fördraget ska medlemsstaterna underlätta för gemenskapen att fullgöra sina uppgifter och avstå från varje åtgärd som skulle kunna äventyra att fördragets mål uppnås. Denna skyldighet att samarbeta lojalt är generellt tillämplig och gäller oberoende av om gemenskapens behörighet är exklusiv eller inte.

(8)

När det gäller avtal med tredjeländer om specifika civilrättsliga frågor som omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet bör det införas ett konsekvent och öppet förfarande i syfte att bemyndiga en medlemsstat att ändra ett befintligt avtal eller att förhandla om och ingå ett nytt avtal, särskilt när gemenskapen själv inte har klargjort att den har för avsikt att utöva sin externa behörighet att ingå ett avtal, genom ett redan befintligt förhandlingsmandat eller ett planerat förhandlingsmandat. Detta förfarande bör inte påverka gemenskapens exklusiva behörighet och bestämmelserna i artiklarna 300 och 307 i fördraget. Det bör anses som en undantagsåtgärd och bör vara begränsat i räckvidd och tid.

(9)

Denna förordning bör inte vara tillämplig om gemenskapen redan har ingått ett avtal i samma fråga med det berörda tredjelandet. Två avtal bör anses handla om samma fråga endast om och i den mån samma specifika rättsliga frågor i sak regleras. Bestämmelser som enbart utgör en allmän avsiktsförklaring om att samarbeta kring denna fråga bör inte anses handla om samma fråga.

(10)

I undantagsfall bör vissa regionala avtal mellan ett fåtal medlemsstater och ett fåtal tredjeländer, till exempel två eller tre, vars avsikt är att behandla lokala situationer och som inte är öppna för anslutning från andra stater, även omfattas av denna förordning.

(11)

För att säkerställa att ett avtal som en medlemsstat planerar att ingå inte berövar gemenskapslagstiftningen dess effektivitet och inte undergräver den korrekta funktionen hos det system som inrättas genom den lagstiftningen, eller gemenskapens politik för yttre förbindelser enligt vad gemenskapen har beslutat, bör den berörda medlemsstaten vara skyldig att anmäla sin avsikt till kommissionen för att få ett bemyndigande att inleda eller fortsätta formella förhandlingar om ett avtal, liksom att ingå ett avtal. En sådan anmälan bör ske genom en skrivelse eller i elektronisk form. Den bör innehålla alla relevanta upplysningar och handlingar som gör det möjligt för kommissionen att bedöma förhandlingsresultatets förväntade inverkan på gemenskapslagstiftningen.

(12)

Det bör bedömas om det finns ett tillräckligt stort gemenskapsintresse av att ingå ett bilateralt avtal mellan gemenskapen och det berörda tredjelandet, eller i tillämpliga fall av att ersätta ett befintligt bilateralt avtal mellan en medlemsstat och ett tredjeland med ett gemenskapsavtal. I detta syfte bör samtliga medlemsstater informeras om alla anmälningar som kommissionen tar emot och som rör ett avtal som planeras av en medlemsstat, så att de får tillfälle att visa sitt intresse för att ansluta sig till den anmälande medlemsstatens initiativ. Om det under detta informationsutbyte skulle visa sig att det finns ett tillräckligt stort gemenskapsintresse bör kommissionen överväga att föreslå ett förhandlingsmandat i syfte att ingå ett avtal mellan gemenskapen och det berörda tredjelandet.

(13)

Om kommissionen, i samband med sin bedömning av huruvida en medlemsstat ska bemyndigas att inleda förhandlingar med ett tredjeland, begär att en medlemsstat ska lämna ytterligare upplysningar bör denna begäran inte påverka tidsfristerna inom vilka kommissionen ska lämna sitt motiverade beslut om den medlemsstatens begäran.

(14)

Kommissionen bör, när den ger bemyndigande att inleda formella förhandlingar, vid behov kunna föreslå förhandlingsdirektiv eller begära att särskilda klausuler tas med i det planerade avtalet. Kommissionen bör, under samtliga etapper av förhandlingarna, informeras fullt ut om de frågor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde, och bör tillåtas delta som observatör i förhandlingarna med avseende på dessa frågor.

(15)

När medlemsstaterna till kommissionen anmäler sin avsikt att inleda förhandlingar med ett tredjeland, bör de endast vara skyldiga att informera kommissionen om de delar som är relevanta för den bedömning som kommissionen ska göra. Kommissionens bemyndigande och eventuella förhandlingsdirektiv eller möjliga avslag från kommissionen bör endast gälla frågor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.

(16)

Samtliga medlemsstater bör informeras om eventuella anmälningar till kommissionen som rör planerade eller framförhandlade avtal och om eventuella motiverade beslut av kommissionen som fattats enligt denna förordning. Denna information bör dock vara fullt förenlig med eventuella krav beträffande konfidentialitet.

(17)

Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör säkerställa att alla uppgifter som bedöms vara konfidentiella behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (3).

(18)

Om kommissionen på grundval av sin bedömning avser att inte ge sitt bemyndigande till att formella förhandlingar inleds eller till att ett framförhandlat avtal ingås bör den avge ett yttrande till den berörda medlemsstaten innan den fattar sitt motiverade beslut. Om det gäller en vägran att bemyndiga ingåendet av ett framförhandlat avtal bör yttrandet även inlämnas till Europaparlamentet och rådet.

(19)

För att säkerställa att det framförhandlade avtalet inte utgör ett hinder för genomförandet av gemenskapens externa politik när det gäller rättsligt samarbete på privaträttens område, bör det i avtalet fastställas antingen att avtalet ska sägas upp helt eller delvis om ett avtal om samma fråga senare ingås mellan gemenskapen eller gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och samma tredjeland, å andra sidan, eller att de relevanta bestämmelserna i avtalet direkt ska ersättas av bestämmelserna i ett sådant påföljande avtal.

(20)

Det bör fastställas övergångsbestämmelser för att täcka situationer där en medlemsstat, vid tidpunkten för ikraftträdandet av denna förordning, redan har påbörjat förhandlingar om ett avtal med ett tredjeland eller har slutfört förhandlingarna men ännu inte samtyckt till att bli bunden av avtalet.

(21)

I syfte att säkerställa att det finns tillräckligt med erfarenhet av tillämpningen av denna förordning bör kommissionen lämna in en rapport om denna tillämpning tidigast åtta år efter antagandet av denna förordning. I rapporten bör kommissionen, genom att utöva sina rättigheter, bekräfta att denna förordning är tillfällig eller undersöka om denna förordning bör ersättas av en ny förordning som täcker samma ämnesområden eller även inbegriper särskilda frågor som omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet och som regleras genom andra gemenskapsinstrument, som avses i skäl 5.

(22)

Om den rapport som kommissionen lämnar in bekräftar att denna förordning är tillfällig bör medlemsstaterna fortfarande, efter inlämnandet av rapporten, kunna meddela kommissionen om pågående förhandlingar eller förhandlingar som redan tillkännagivits i syfte att erhålla ett bemyndigande att inleda formella förhandlingar.

(23)

I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dess mål.

(24)

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Förenade kungariket och Irland meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(25)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

a)

ett bilateralt avtal mellan en medlemsstat och ett tredjeland, och

b)

ett regionalt avtal mellan ett begränsat antal medlemsstater och tredjeländer som är närliggande till dessa medlemsstater, vars avsikt är att behandla lokala situationer och som inte är öppet för anslutning från andra stater.

a)

Den berörda medlemsstaten har lämnat uppgifter som visar att den har ett särskilt intresse av att ingå ett avtal på grund av ekonomiska, geografiska, kulturella, historiska, sociala eller politiska band mellan medlemsstaten och det berörda tredjelandet.

b)

Det planerade avtalet förefaller inte, på grundval av de uppgifter som har lämnats av medlemsstaten, göra gemenskapslagstiftningen ineffektiv och undergräva den korrekta funktionen hos det system som inrättas genom den lagen.

c)

Det planerade avtalet kommer inte att undergräva de mål och avsikter med gemenskapens politik för yttre förbindelser som gemenskapen fastställt.

a)

fullständig eller delvis uppsägning av avtalet för det fall gemenskapen, eller gemenskapen och dess medlemsstater, senare ingår ett avtal i samma ämne med samma tredjeland, eller

b)

direkt ersättning av de relevanta bestämmelserna i avtalet med bestämmelser i ett påföljande avtal i samma ämne som ingås av gemenskapen, eller gemenskapen och dess medlemsstater, med samma tredjeland.

Klausulen som avses i första stycket a bör formuleras i linje med följande: ”(medlemsstatens eller medlemsstaternas namn) ska helt eller delvis säga upp detta avtal om och när Europeiska gemenskapen eller Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater ingår ett avtal med (tredjelandets eller tredjeländernas namn) om samma civilrättsliga frågor som de som omfattas av detta avtal”.

Klausulen som avses i första stycket b bör formuleras i linje med följande: ”Detta avtal eller vissa av bestämmelserna i detta avtal ska upphöra att gälla den dag ett avtal mellan Europeiska gemenskapen eller Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och (tredjelandets eller tredjeländernas namn) träder i kraft med avseende på de frågor som regleras av det senare avtalet”.

a)

uppfyller det villkor som anges i artikel 4.2 b,

b)

uppfyller det villkor som anges i artikel 4.2 c, om det finns nya och exceptionella omständigheter kopplade till detta villkor, och

c)

uppfyller det krav som anges i artikel 5.2.

a)

bekräfta att det är lämpligt att denna förordning upphör att gälla det datum som fastställts i enlighet med artikel 14.1, eller

b)

rekommendera att denna förordning från och med det datumet ersätts av en annan förordning.

31.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 200/31

(1)

Den europeiska ekonomin upplever en kraftig nedgång till följd av finanskrisen. Det krävs extraordinära och omedelbara insatser för att bemöta denna allvarliga, exceptionella ekonomiska situation. För att återupprätta marknadsaktörernas förtroende måste det snarast utarbetas åtgärder som kan påverka ekonomin.

(2)

För att den europeiska ekonomin ska kunna vara stark och livskraftig på lång sikt står det samtidigt klart att den måste omstruktureras så att kraven på tryggad energiförsörjning och minskade utsläpp av växthusgaser kan mötas. Man är allt mer angelägen om att trygga gasförsörjningen, vilket stärker denna slutsats.

(3)

Mot denna bakgrund godkände Europeiska rådet den 11 och 12 december 2008 i sina slutsatser den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa (återhämtningsplanen), som presenterades av kommissionen den 26 november 2008. I den beskrivs hur medlemsstaterna och Europeiska unionen kan samordna sin politik och stimulera den europeiska ekonomin. Denna stimulans ska främst inriktas på gemenskapens långsiktiga mål.

(4)

En viktig del av återhämtningsplanen är förslaget att öka gemenskapens utgifter på bestämda strategiska områden, för att avhjälpa bristen på förtroende hos investerare och bana väg för en starkare ekonomi i framtiden. Europeiska rådet uppmanade kommissionen att lägga fram en förteckning över konkreta projekt, med hänsyn till lämplig geografisk balans, i syfte att öka investeringarna för utvecklingen av i synnerhet infrastrukturprojekt.

(5)

För att återhämtningsplanen ska bli effektiv är det av central vikt att finansiera åtgärder som snabbt kan inriktas på både den ekonomiska krisen och gemenskapens akuta energibehov. Det särskilda program som inrättas genom denna förordning bör dock inte på något sätt bli ett prejudikat för framtida samfinansieringsnivåer när det gäller infrastrukturinvesteringar.

(6)

För att dessa åtgärder ska kunna få en påtaglig och avsevärd verkan bör de inriktas på ett fåtal specifika sektorer. Det bör vara sektorer där åtgärden tydligt skulle bidra till att målen avseende tryggad energiförsörjning och minskade utsläpp av växthusgaser kan uppnås, det finns stora fullt utvecklade projekt som kan omsätta det betydande finansiella stödet på ett effektivt och ändamålsenligt sätt, och som kan katalysera stora investeringsbelopp från andra källor inbegripet Europeiska investeringsbanken, och där åtgärder på europeisk nivå skulle ge ett mervärde. Infrastruktur för gas- och elsektorn, vindkraft till havs och avskiljning och lagring av koldioxid är sektorer som uppfyller de kriterierna. Valet av de sektorerna är ett uttryck för de särskilda omständigheterna kring återhämtningsplanen och innebär inte att den höga prioritet som energieffektivitet och främjande av energi från förnybara energikällor fått i återhämtningsplanen ifrågasätts.

(7)

För det fall det inte är möjligt att göra åtaganden för alla finansiella medel före utgången av 2010 har kommissionen förklarat sin avsikt att, om så är lämpligt, när den rapporterar om genomförandet av denna förordning 2010 föreslå åtgärder som medger finansiering av projekt som överensstämmer med återhämtningsplanen, till exempel projekt inom området energieffektivitet och energi från förnybara energikällor.

(8)

När det gäller gas- och elinfrastrukturer har vissa nya utmaningar uppkommit under de senaste åren. De senaste gaskriserna (vintrarna 2006 och 2009) och de stigande oljepriserna fram till mitten av 2008 har visat hur sårbart Europa är. De inhemska energikällorna – gas och olja – har krympt i en omfattning som gör att Europa blivit allt mer beroende av import för sin energiförsörjning. I detta sammanhang kommer energiinfrastrukturen att ha stor betydelse.

(9)

Den ekonomiska och finansiella krisen påverkar emellertid genomförandet av projekt för energiinfrastruktur. En del viktiga projekt – bland annat projekt av gemenskapsintresse – kan bli kraftigt försenade till följd av bristande resurser. Det är därför lämpligt att snabbt vidta stödåtgärder för investeringar i energiinfrastruktur. Med tanke på att det krävs lång tid för att planera och genomföra sådana projekt är det viktigt att gemenskapen omedelbart investerar i sådan infrastruktur, så att framför allt utvecklingen av projekt av särskild betydelse för en trygg energiförsörjning inom gemenskapen kan påskyndas. Detta kommer att vara avgörande för att trygga energiförsörjningen i gemenskapen till konkurrenskraftiga priser, när ekonomin återhämtar sig och den globala efterfrågan på energi stiger.

(10)

Bland infrastrukturprojekten måste sådana projekt väljas ut som är viktiga för den inre energimarknadens funktion och för en trygg energiförsörjning, och som även bidrar till återhämtningen av ekonomin.

(11)

Särskilt när det gäller avskiljning och lagring av koldioxid och vindkraft till havs bör denna förordning bygga på den europeiska strategiska planen för energiteknik som lades fram av kommissionen den 22 november 2007, med uppmaning till en gemensam och strategisk plan för energiforskning och innovation i enlighet med målen för EU:s energipolitik och ett åtagande att genomföra sex europeiska näringslivsinitiativ. Vid sitt möte den 16 oktober 2008 uppmanade Europeiska rådet i sina slutsatser kommissionen att kraftigt påskynda genomförandet av den europeiska strategiska planen för energiteknik. Genom programmet tas initiativ till finansiering av avskiljning och lagring av koldioxid och vindkraftsprojekt till havs utan att det påverkar de framtida sex europeiska näringslivsinitiativ för demonstrationsprojekt på energiområdet som beskrivs i den europeiska strategiska planen för energiteknik.

(12)

För att denna förordning ska ha en omedelbar inverkan på den ekonomiska krisen är det väsentligt att den innehåller en förteckning över de projekt som direkt kan få finansiellt stöd. Förutsättningen är att de respekterar kriterierna för effektivitet och ändamålsenlighet samt de gränser som fastställs i finansieringsramen.

(13)

När det gäller projekt för gas- och elinfrastrukturer bör en förteckning upprättas enligt hur projekten bidrar till en trygg och diversifierad energiförsörjning, i enlighet med kommissionens andra strategiska energiöversyn av den 13 november 2008 som godkänts av Europaparlamentet i dess resolution av den 3 februari 2009 och av rådet i dess slutsatser av den 19 februari 2009. Projekt bör väljas ut på grundval av hur de genomför de prioriteringar som fastställs i den översynen, om de uppnått en viss mognad, och hur de bidrar till trygg och diversifierad energiförsörjning, optimering av nätkapaciteten och integrering av den inre energimarknaden, särskilt när det gäller gränsöverskridande avsnitt, utveckling av nätet i syfte att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen genom att minska isoleringen av gemenskapens minst gynnade regioner och öar, anslutning av förnybara energikällor, de sammankopplade nätens säkerhet, tillförlitlighet och driftskompatibilitet, och solidaritet mellan medlemsstater. För genomförandet av de projekten krävs engagemang från nationella, regionala och lokala myndigheter, så att de administrativa förfarandena och tillstånden kan påskyndas. För många projekt blir annars inget stöd att vänta inom den fastställda tidsramen.

(14)

När det gäller vindkraft till havs bör förteckningen omfatta projekt som, på grundval av information från aktörer inom ramen för den europeiska teknikplattformen för vindenergi (European Wind Energy Technology Platform), från industrin och från andra håll, kan anses vara godkända och redo för genomförande, innovativa men samtidigt baserade på väletablerade koncept, kapabla att påskynda genomförandet till följd av finansiell stimulans, ha gränsöverskridande betydelse och vara storskaliga. De ska även kunna demonstrera hur resultaten av tekniska framsteg ska spridas på ett effektivt sätt mot bakgrund av de mål och strukturer som godkänts genom den europeiska strategiska planen för energiteknik. Det finansiella stödet bör riktas till de projekt vars utveckling förväntas kunna göra stora framsteg under 2009 och 2010.

(15)

När det gäller avskiljning och lagring av koldioxid bör förteckningen i princip utarbetas på grundval av information från aktörer inom ramen för forumet om fossila bränslen (Fossil Fuel Forum), teknikplattformen för kraftverk för fossila bränslen utan utsläpp (Zero Emissions Fossil Fuel Power Plants Technology Platform) och från andra källor. Det finansiella stödet bör riktas till de projekt vars utveckling förväntas kunna göra stora framsteg under 2009 och 2010. Bedömningen av huruvida projekt kan komma i fråga ska göras på grundval av om en fullt utvecklad och genomförbar plan finns för industrianläggningen, inbegripet avskiljning av koldioxid, om en fullt utvecklad och genomförbar plan finns för transport och lagring av koldioxid, och om ett uttalat åtagande om att stödja projektet finns från lokala myndigheter. Projekten bör även demonstrera hur resultaten av tekniska framsteg ska spridas på ett effektivt sätt och hur de ska bidra till att de mål som fastställs i den europeiska strategiska planen för energiteknik ska kunna uppnås snabbare.

(16)

Det kommer att bli nödvändigt att göra ett urval bland de förslag som kan komma ifråga. Urvalet bör bland annat garantera att inte mer än ett förslag gällande avskiljning och lagring av koldioxid i varje medlemsstat får stöd. Syftet är att se till att många olika typer av geologiska lagringsförhållanden undersöks och att stödja en ekonomisk återhämtning i hela Europa.

(17)

Gemenskapsfinansiering bör inte på ett orimligt sätt snedvrida konkurrensen eller den inre marknadens funktion, särskilt med avseende på reglerna om tillträde för tredje part och eventuella undantag för sådant tillträde. Eventuella ytterligare nationella medel utöver gemenskapsfinansiering bör omfattas av reglerna för statligt stöd. Oavsett form bör gemenskapens finansiella stöd beviljas i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (3) (budgetförordningen), och kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4), utom då bestämmelserna i den här förordningen uttryckligen avviker från reglerna i dessa förordningar.

(18)

På grund av det akuta behovet att ta itu med den ekonomiska krisen och gemenskapens trängande energibehov innehåller denna förordning redan detaljerade bestämmelser om villkoren för finansiellt stöd, inbegripet en förteckning över projekt som kan komma i fråga. På grund av det trängande behovet av stimulansåtgärder bör dessutom samtliga rättsliga åtaganden för genomförande av de budgetåtaganden som görs 2009 och 2010 göras före utgången av 2010.

(19)

I samband med genomförandet av de åtgärder som finansieras genom denna förordning bör gemenskapens ekonomiska intressen skyddas med hjälp av förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och all annan olaglig verksamhet genom effektiva kontroller, genom återkrav av felaktigt utbetalda belopp och genom effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder i de fall oegentligheter konstateras, i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (5), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (6), och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (7).

(20)

Med tanke på den typ av frågor som omfattas av delprogrammen bör kommissionen bistås av olika kommittéer för urvalet av förslag som kan erhålla stöd och för fastställandet av de stödbelopp som beviljas enligt respektive delprogram.

(21)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (8).

(22)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att bidra till ekonomisk återhämtning i gemenskapen, möta kraven på tryggad energiförsörjning och minska utsläppen av växthusgaser genom ökade utgifter på bestämda strategiska områden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av denna förordnings tillämpningsområde och de utvalda områdenas och projektens särskilda egenskaper, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(23)

På grund av det akuta behovet av att ta itu med den ekonomiska krisen och gemenskapens trängande energibehov bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts.

a)

Gas- och elinfrastrukturer.

b)

Vindkraft till havs.

c)

Avskiljning och lagring av koldioxid.

i)

högspänningsledningar, med undantag för sådana som ingår i distributionsnät, samt undervattenskablar, förutsatt att denna infrastruktur används för interregional eller internationell överföring eller sammankoppling,

ii)

högtrycksgasledningar, med undantag för sådana som ingår i distributionsnät,

iii)

lagringsutrymmen under jord som är anslutna till sådana högtrycksgasledningar som avses i led ii,

iv)

anläggningar för mottagning, lagring och återförgasning av flytande naturgas (LNG),

v)

utrustning och installationer som krävs för att den infrastruktur som avses i leden i, ii, iii eller iv ska fungera väl, inbegripet system för skydd, övervakning och kontroll.

a)

Projekt för gas- och elinfrastrukturer: 2 365 000 000 EUR.

b)

Projekt för vindkraft till havs: 565 000 000 EUR.

c)

Projekt för avskiljning och lagring av koldioxid: 1 050 000 000 EUR.

a)

Trygghet och diversifiering när det gäller energikällor, försörjningsvägar och energiförsörjning.

b)

Optimering av energinätens kapacitet och integrering av den inre energimarknaden, särskilt när det gäller gränsöverskridande avsnitt.

c)

Utveckling av nätet i syfte att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen genom att minska isoleringen av gemenskapens minst gynnade regioner eller öar.

d)

Anslutning och integrering av förnybara energikällor.

e)

Säkerhet, tillförlitlighet och driftskompatibilitet hos de sammankopplade energinäten, inbegripet möjligheten att använda gasflöden i flera riktningar, där så är nödvändigt.

a)

av en medlemsstat eller gemensamt av flera medlemsstater,

b)

med godkännande från samtliga medlemsstater som är direkt berörda av det aktuella projektet,

a)

En sund och tekniskt relevant strategi.

b)

Ett sunt finansieringspaket för hela investeringsfasen för åtgärden.

a)

Projektets mognadsgrad, dvs. huruvida det har nått investeringsfasen och kommer att ha stora kapitalutgifter före utgången av 2010.

b)

I vilken utsträckning avsaknad av finansiering fördröjer genomförandet av åtgärden.

c)

I vilken utsträckning ett stöd enligt återhämtningsprogrammet kommer att stimulera offentlig och privat finansiering.

d)

Samhällsekonomisk inverkan.

e)

Miljöpåverkan.

f)

Bidrag till energinätets kontinuitet och driftskompatibilitet samt till optimeringen av dess kapacitet.

g)

Bidrag till att förbättra kvaliteten, tryggheten och säkerheten med avseende på tjänsterna.

h)

Bidrag till skapandet av en väl integrerad energimarknad.

a)

En sund och tekniskt relevant strategi.

b)

Ett sunt finansieringspaket för hela investeringsfasen för projektet.

a)

Projektets mognadsgrad, dvs. huruvida det har nått investeringsfasen och kommer att ha stora kapitalutgifter före utgången av 2010.

b)

I vilken utsträckning avsaknad av finansiering fördröjer genomförandet av åtgärden.

c)

I vilken utsträckning projektet förbättrar eller utvidgar de anläggningar eller infrastrukturer som redan är under uppbyggnad, eller befinner sig i planeringsstadiet.

d)

I vilken utsträckning projektet omfattar byggandet av fullskaliga installationer och infrastrukturer i industriell skala, och den mån i vilken det avser något av följande:

e)

De innovativa inslagen i projektet och i vilken utsträckning projektet kommer att demonstrera genomförandet av sådana inslag.

f)

Projektets effekter och dess bidrag till gemenskapens nät för vindkraft till havs, samt den mån i vilken projektet kan komma att få efterföljare.

g)

Det engagemang som visats från stödmottagarnas sida att sprida resultaten av de tekniska framsteg som gjorts inom projektet till andra aktörer i Europa på ett sätt som är förenligt med gemenskapslagstiftningen och särskilt med de mål och strukturer som beskrivs i den europeiska strategiska planen för energiteknik.

a)

Projekten visar att de har kapacitet att avskilja minst 80 % av koldioxiden i industrianläggningar och att transportera och geologiskt lagra koldioxiden på ett säkert sätt under jord.

b)

I kraftanläggningar visas avskiljningen av koldioxiden för en anläggning med en elektrisk uteffekt på minst 250 MW eller likvärdigt.

c)

Initiativtagarna till projektet undertecknar en bindande förklaring om att den allmänna kunskap som genereras av demonstrationsanläggningen kommer att göras tillgänglig för hela näringen och för kommissionen för att på så sätt bidra till den europeiska strategiska planen för energiteknik.

a)

En sund och tekniskt relevant strategi.

b)

Projektets mognadsgrad, dvs. huruvida det har nått investeringsfasen, vilket omfattar utforskning och utveckling av lagringsalternativ, och kommer att ha stora investeringsrelaterade utgifter för projektet före utgången av 2010.

c)

Ett sunt finansieringspaket för hela investeringsfasen för projektet.

d)

Uppgifter om samtliga tillstånd som krävs för uppförande och drift av projektet på föreslagen anläggningsplats och om att det finns en strategi för att följa villkoren i dessa tillstånd.

a)

I vilken utsträckning avsaknad av finansiering fördröjer genomförandet av åtgärden.

b)

Begärt stöd per ton förhindrade koldioxidutsläpp under de fem första driftåren.

c)

Projektets komplexitet och innovationsgraden för anläggningen som helhet inbegripet annan tillhörande forskningsverksamhet samt det engagemang som visats från stödmottagarnas sida att sprida resultaten av de tekniska framsteg som gjorts inom projektet till andra aktörer i Europa på ett sätt som är förenligt med gemenskapslagstiftningen och särskilt med de mål och strukturer som beskrivs i den europeiska strategiska planen för energiteknik.

d)

En sund och relevant förvaltningsplan som, bland annat med avseende på de vetenskapliga, produktionstekniska och tekniska uppgifter och data som den innehåller, omfattar dokumenterade indikatorer på att förslaget kommer att innebära att projektet står driftsklart senast den 31 december 2015.

a)

För projekt för gas- och elinfrastrukturer, den kommitté som inrättats genom artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 680/2007 av den 20 juni 2007 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet (9).

b)

För projekt för vindkraft till havs, den kommitté som inrättats genom artikel 8 i rådets beslut 2006/971/EG av den 19 december 2006 om det särskilda programmet Samarbete för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (10).

c)

För projekt för avskiljning och lagring av koldioxid, den kommitté som inrättats genom artikel 8 i beslut 2006/971/EG.

31.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 200/46

(1)

Avdelning IV i tredje delen av fördraget innehåller den rättsliga grunden för antagande av gemenskapslagstiftning på området för civilrättsligt samarbete.

(2)

Det civilrättsliga samarbetet mellan medlemsstater och tredjeländer har av tradition reglerats i avtal mellan medlemsstaterna och dessa tredjeländer. Sådana avtal, som det finns ett stort antal av, återspeglar ofta de särskilda banden mellan en medlemsstat och ett tredjeland och avser att fastställa en lämplig rättslig ram för att tillgodose de berörda parternas särskilda behov.

(3)

Enligt artikel 307 i fördraget ska medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja eventuella brister när det gäller förenligheten mellan gemenskapens regelverk och internationella avtal mellan medlemsstater och tredjeländer. Detta kan innebära att sådana avtal behöver omförhandlas.

(4)

För att fastställa en lämplig rättslig ram som tillgodoser en viss medlemsstats särskilda behov beträffande dess förbindelser med ett tredjeland kan det finnas ett uppenbart behov av att ingå nya avtal med tredjeländer angående civilrättsliga områden som omfattas av avdelning IV i tredje delen av fördraget.

(5)

I sitt yttrande 1/03 av den 7 februari 2006 om ingåendet av den nya Luganokonventionen bekräftade Europeiska gemenskapernas domstol att gemenskapen har förvärvat exklusiv behörighet att ingå ett internationellt avtal som Luganokonventionen med tredjeländer när det gäller frågor som påverkar bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2) (Bryssel I).

(6)

Det är gemenskapen som enligt artikel 300 i fördraget ska ingå avtal mellan gemenskapen och ett tredjeland i frågor som omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet.

(7)

Enligt artikel 10 i fördraget ska medlemsstaterna underlätta för gemenskapen att fullgöra sina uppgifter och avstå från varje åtgärd som skulle kunna äventyra att fördragets mål uppnås. Denna skyldighet att samarbeta lojalt är generellt tillämplig och gäller oberoende av om gemenskapens behörighet är exklusiv eller inte.

(8)

När det gäller avtal med tredjeländer om specifika civilrättsliga frågor som omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet bör det införas ett konsekvent och öppet förfarande i syfte att bemyndiga en medlemsstat att ändra ett befintligt avtal eller att förhandla om och ingå ett nytt avtal, särskilt när gemenskapen själv inte har klargjort att den har för avsikt att utöva sin externa behörighet för att ingå ett avtal, genom ett redan befintligt förhandlingsmandat eller ett planerat förhandlingsmandat. Detta förfarande bör inte påverka gemenskapens exklusiva behörighet och bestämmelserna i artiklarna 300 och 307 i fördraget. Det bör anses som en undantagsåtgärd och bör vara begränsat i räckvidd och tid.

(9)

Denna förordning bör inte vara tillämplig om gemenskapen redan har ingått ett avtal i samma fråga med det berörda tredjelandet. Två avtal bör anses handla om samma fråga endast om och i den mån i huvudsak samma specifika rättsliga frågor regleras. Bestämmelser som enbart utgör en allmän avsiktsförklaring om att samarbeta kring denna fråga bör inte anses handla om samma fråga.

(10)

Vissa regionala avtal till vilka det hänvisas i befintliga gemenskapsrättsakter bör omfattas av denna förordning.

(11)

För att säkerställa att ett avtal som en medlemsstat planerar att ingå inte berövar gemenskapslagstiftningen dess effektivitet och inte undergräver funktionen hos det system som inrättas genom den lagstiftningen, eller gemenskapens politik för yttre förbindelser enligt vad gemenskapen har beslutat, bör den berörda medlemsstaten vara skyldig att anmäla sin avsikt till kommissionen för att få ett bemyndigande att inleda eller fortsätta formella förhandlingar om ett avtal, liksom att ingå ett avtal. En sådan anmälan bör ske genom en skrivelse eller i elektronisk form. Den bör innehålla alla relevanta upplysningar och handlingar som gör det möjligt för kommissionen att bedöma förhandlingsresultatets förväntade inverkan på gemenskapslagstiftningen.

(12)

Det bör bedömas om det finns ett tillräckligt stort gemenskapsintresse av att ingå ett bilateralt avtal mellan gemenskapen och det berörda tredjelandet, eller i tillämpliga fall av att ersätta ett befintligt bilateralt avtal mellan en medlemsstat och ett tredjeland med ett gemenskapsavtal. I detta syfte bör samtliga medlemsstater underrättas om alla anmälningar som kommissionen tar emot och som rör ett avtal som planeras av en medlemsstat, så att de får tillfälle att visa sitt intresse för att ansluta sig till den anmälande medlemsstatens initiativ. Om det under detta informationsutbyte skulle visa sig att det finns ett tillräckligt stort gemenskapsintresse bör kommissionen överväga att föreslå ett förhandlingsmandat i syfte att ingå ett avtal mellan gemenskapen och det berörda tredjelandet.

(13)

Om kommissionen, i samband med sin bedömning av huruvida en medlemsstat ska bemyndigas att inleda förhandlingar med ett tredjeland, begär att en medlemsstat ska lämna ytterligare upplysningar bör denna begäran inte påverka tidsfristerna inom vilka kommissionen ska lämna sitt motiverade beslut om den medlemsstatens begäran.

(14)

Kommissionen bör, när den ger bemyndigande att inleda formella förhandlingar, vid behov kunna föreslå förhandlingsdirektiv eller begära att särskilda klausuler tas med i det planerade avtalet. Kommissionen bör, under samtliga etapper av förhandlingarna, informeras fullt ut om de frågor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde, och kan tillåtas delta som observatör i förhandlingarna med avseende på dessa frågor.

(15)

När medlemsstaterna meddelar kommissionen sin avsikt att inleda förhandlingar med ett tredjeland, bör de endast vara skyldiga att informera kommissionen om de delar som är relevanta för den bedömning som kommissionen ska göra. Kommissionens bemyndigande och eventuella förhandlingsdirektiv eller möjliga avslag från kommissionen bör endast gälla frågor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.

(16)

Samtliga medlemsstater bör underrättas om eventuella anmälningar till kommissionen som rör planerade eller framförhandlade avtal och om eventuella motiverade beslut av kommissionen som fattats enligt denna förordning. Dessa underrättelser bör dock vara fullt förenliga med eventuella krav beträffande konfidentialitet.

(17)

Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör säkerställa att alla uppgifter som bedöms vara konfidentiella behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (3).

(18)

Om kommissionen på grundval av sin bedömning avser att inte ge sitt bemyndigande till att formella förhandlingar inleds eller till att ett framförhandlat avtal ingås bör den avge ett yttrande till den berörda medlemsstaten innan den fattar sitt motiverade beslut. Om det gäller en vägran att bemyndiga ingåendet av ett framförhandlat avtal bör yttrandet även inlämnas till Europaparlamentet och rådet.

(19)

För att säkerställa att det framförhandlade avtalet inte utgör ett hinder för genomförandet av gemenskapens externa politik när det gäller civilrättsligt samarbete, bör det i avtalet fastställas antingen att avtalet ska sägas upp helt eller delvis om ett avtal om samma fråga ingås mellan gemenskapen eller gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och samma tredjeland, å andra sidan, eller att de relevanta bestämmelserna i avtalet direkt ska ersättas av bestämmelserna i ett sådant påföljande avtal.

(20)

Det bör fastställas övergångsbestämmelser för att täcka situationer där en medlemsstat, vid tidpunkten för ikraftträdandet av denna förordning, redan har påbörjat förhandlingar med ett tredjeland eller har slutfört förhandlingarna men ännu inte samtyckt till att bli bunden av avtalet.

(21)

I syfte att säkerställa att det finns tillräckligt med erfarenhet av tillämpningen av denna förordning bör kommissionen lämna in en rapport om denna tillämpning tidigast åtta år efter antagandet av denna förordning. I rapporten bör kommissionen, genom att utöva sina befogenheter, bekräfta att denna förordning är tillfällig eller undersöka om denna förordning bör ersättas av en ny förordning som täcker samma ämnesområden eller även bör inbegripa andra frågor som omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet och som regleras genom andra gemenskapsverktyg.

(22)

Om den rapport som kommissionen lämnar in bekräftar att denna förordning är tillfällig bör medlemsstaterna fortfarande, efter inlämnandet av rapporten, kunna meddela kommissionen om pågående förhandlingar eller förhandlingar som redan tillkännagivits i syfte att erhålla ett bemyndigande att inleda formella förhandlingar.

(23)

I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dess mål.

(24)

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Förenade kungariket och Irland meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(25)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

a)

ett bilateralt avtal mellan en medlemsstat och ett tredjeland,

b)

de regionala avtal som avses i artikel 59.2 a i förordning (EG) nr 2201/2003, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 59.2 c och 59.3 i den förordningen, och i artikel 69.3 i förordning (EG) nr 4/2009.

a)

Medlemsstaten har lämnat uppgifter som visar att den har ett särskilt intresse av att ingå ett avtal på grund av ekonomiska, geografiska, kulturella, historiska, sociala eller politiska band mellan medlemsstaten och det berörda tredjelandet.

b)

Det planerade avtalet förefaller inte, på grundval av de uppgifter som har lämnats av medlemsstaten, göra gemenskapslagstiftningen ineffektiv eller undergräva funktionen hos det system som inrättas genom den lagen.

c)

Det planerade avtalet kommer inte att undergräva de mål och avsikter med gemenskapens politik för yttre förbindelser som gemenskapen fastställt.

a)

fullständig eller delvis uppsägning av avtalet för det fall gemenskapen eller gemenskapen och dess medlemsstater senare ingår ett avtal i samma ämne med samma tredjeland, eller

b)

direkt ersättning av de relevanta bestämmelserna i avtalet med bestämmelser i ett påföljande avtal i samma ämne mellan gemenskapen eller gemenskapen och dess medlemsstater med samma tredjeland.

a)

uppfyller de villkor som anges i artikel 4.2 b,

b)

uppfyller det villkor som anges i artikel 4.2 c, om det finns nya och exceptionella omständigheter kopplade till detta krav, och

c)

uppfyller det krav som anges i artikel 5.2.

a)

bekräfta att det är lämpligt att denna förordning upphör att gälla det datum som fastställts i enlighet med artikel 14.1, eller

b)

rekommendera att denna förordning från och med det datumet ersätts av en annan förordning.

31.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 200/52