4.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/1

4.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/3

(1)

Alla farmakologiskt verksamma substanser som används inom gemenskapen i veterinärmedicinska läkemedel avsedda för livsmedelsproducerande djur bör bedömas i enlighet med förordning (EEG) nr 2377/90.

(2)

Gamitromycin finns upptaget i bilaga III till förordning (EEG) nr 2377/90 för fett, lever och njure från nötkreatur, med undantag för djur som producerar mjölk för humankonsumtion. De provisoriska gränsvärden för högsta tillåtna restmängder som anges för den substansen enligt bilagan upphör att gälla den 1 juli 2009. Sedan kommittén för veterinärmedicinska läkemedel tagit del av och bedömt ytterligare uppgifter, rekommenderade den att de provisoriska gränsvärdena för högsta tillåtna restmängder för gamitromycin skulle fastställas slutgiltigt och ingå i bilaga I till förordning (EEG) nr 2377/90 för fett, lever och njure från nötkreatur, med undantag för djur som producerar mjölk för humankonsumtion.

(3)

Förordning (EEG) nr 2377/90 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Det är nödvändigt att fastställa en tillräckligt lång frist innan denna förordning börjar tillämpas så att medlemsstaterna kan göra eventuella nödvändiga ändringar av de befintliga godkännanden för försäljning av berörda veterinärmedicinska läkemedel som beviljats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (2).

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för veterinärmedicinska läkemedel.

4.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/5

(1)

Alla farmakologiskt verksamma substanser som används inom gemenskapen i veterinärmedicinska läkemedel avsedda för livsmedelsproducerande djur bör bedömas i enlighet med förordning (EEG) nr 2377/90.

(2)

Diklofenak finns upptaget i bilaga I till förordning (EEG) nr 2377/90 för muskel, fett, lever och njure från nötkreatur, med undantag för djur som producerar mjölk för humankonsumtion. Kommittén för veterinärmedicinska läkemedel har ombetts ta ställning till om de befintliga uppgifterna för diklofenak i fråga om nötkreatur i den bilagan även bör omfatta gränsvärden för högsta tillåtna restmängder i mjölk. Frågan har behandlats och det anses att uppgifterna för diklofenak i fråga om nötkreatur i bilaga I bör ändras så att de också omfattar gränsvärden för högsta tillåtna restmängder i mjölk.

(3)

Förordning (EEG) nr 2377/90 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Det är nödvändigt att fastställa en tillräckligt lång frist innan denna förordning börjar tillämpas så att medlemsstaterna kan göra eventuella nödvändiga ändringar av de befintliga godkännanden för försäljning av berörda veterinärmedicinska läkemedel som beviljats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (2).

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för veterinärmedicinska läkemedel.

4.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/7

(1)

Italiens begäran om registrering av beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2) i enlighet med artikel 6.2 och genom tillämpning av artikel 17.2 i förordning (EG) nr 510/2006.

(2)

Tyskland, Grekland och Frankrike har framfört invändningar mot registreringen i enlighet med artikel 7.1 i förordning (EG) nr 510/2006. Det ansågs möjligt att ta upp dessa invändningar till prövning på grundval av artikel 7.3 första stycket leden a–d i förordningen.

(3)

Tyskland anför i sin invändning att det finns risk för att registreringen av den skyddade geografiska beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” inverkar negativt på de produkter som redan lagligen finns på marknaden sedan minst fem år och som säljs med beteckningarna Balsamessig/Aceto balsamico, samt att beteckningarna i fråga har blivit generiska. Tyskland menar också att det råder oklarhet om vilka etapper i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade produktionsområdet.

(4)

I sin invändning hävdar Frankrike att ”Aceto Balsamico di Modena” inte har något eget specifikt anseende som gör att produkten tydligt kan skiljas från ”Aceto balsamico tradizionale di Modena”, som registrerades som skyddad ursprungsbeteckning enligt rådets förordning (EG) nr 813/2000 (3). Frankrike anser att det finns risk för att konsumenterna vilseleds när det gäller vilken typ av produkt det är fråga om och var den har sitt ursprung.

(5)

Grekland påpekar i sin invändning att det produceras balsamvinäger i Grekland, vilken saluförs med orden ”balsamico” och ”balsamon” och att en registrering av beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” skulle få negativa konsekvenser för dessa produkter som finns lagligen på marknaden sedan minst fem år. Grekland anför att orden ”aceto balsamico”, ”balsamic”, etc. har blivit generiska.

(6)

Kommissionen uppmanade genom en skrivelse av den 4 mars 2008 de berörda medlemsstaterna att sinsemellan försöka nå en överenskommelse i enlighet med sina inhemska förfaranden.

(7)

Eftersom ingen överenskommelse har kunnat nås mellan Frankrike, Tyskland, Grekland och Italien inom den givna tidsfristen, är det kommissionens uppgift att anta ett beslut i enlighet med förfarandet i artikel 15.2 i förordning (EG) nr 510/2006.

(8)

Kommissionen har rådfrågat vetenskapliga kommittén för ursprungsbeteckningar, geografiska beteckningar och särartsskydd, vilken inrättades genom kommissionens beslut 93/53/EG (4), om huruvida villkoren för registrering kan anses vara uppfyllda. I sitt yttrande av den 6 mars 2006 anger kommittén att beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” har ett utmärkt anseende på både den nationella och den internationella marknaden, vilket bekräftas genom att produkten ofta föreskrivs i olika recept i många medlemsstater och är väl etablerad på Internet, i pressen och i andra medier. ”Aceto Balsamico di Modena” uppfyller således kravet på att den produkt som beteckningen avser ska ha ett visst anseende. Kommittén påpekar att de båda produkterna har existerat parallellt på marknaden under ett hundratal år. Kommittén konstaterade också att ”Aceto Balsamico di Modena” och ”Aceto balsamico tradizionale di Modena” är två olika produkter med tanke på vilka egenskaper de har, vilka konsumenter de vänder sig till, hur de säljs, hur de presenteras och vad de kostar, vilket gör det möjligt att se till att producenterna behandlas rättvist och att se till att konsumenterna inte vilseleds. Kommissionen har tagit full hänsyn till kommitténs synpunkter.

(9)

För att ytterligare särskilja de båda produkterna har det preciserats att sifferuppgifter omfattas av det allmänna förbudet mot användande av andra beteckningar i märkningen än de som anges i produktspecifikationen. Produktspecifikationen för beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” har dessutom blivit föremål för smärre ändringar för att undanröja eventuella tvetydigheter.

(10)

De invändningar som Tyskland och Grekland har gjort beträffande den aktuella beteckningen, i vilka man hävdar att beteckningen har blivit generisk, förefaller inte avse hela beteckningen, dvs. ”Aceto Balsamico di Modena” utan bara vissa ord i denna, som orden ”aceto”, ”balsamico”, ”aceto balsamico” och dessa ord i översättning. I det aktuella fallet är det den sammansatta beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” som skyddas. De enskilda icke-geografiska termerna i den sammansatta beteckningen, kan, oavsett om de används separat eller tillsammans eller om de används på italienska eller i översättning, användas på gemenskapens territorium i enlighet med de principer och bestämmelser som fastställs i gemenskapslagstiftningen.

(11)

Mot bakgrund av detta bör beteckningen ”Aceto Balsamico di Modena” tas upp i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för skyddade geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar.

4.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/12

(1)

I slutsatserna från sitt möte den 28 november 2006 enades rådet (ekonomiska och finansiella frågor) om att som ett komplement till de nationella insatserna utarbeta en strategi mot skattebedrägeri på gemenskapsnivå, i synnerhet bedrägeri när det gäller indirekta skatter.

(2)

Vissa åtgärder som har diskuterats i detta sammanhang kräver en ändring av direktiv 2006/112/EG (3).

(3)

Import av varor är undantagen från mervärdesskatt om den följs av en leverans eller överföring av dessa varor till en beskattningsbar person i en annan medlemsstat. Medlemsstaterna fastställer villkoren för beviljande av detta undantag från skatteplikt. Erfarenheterna visar dock att skiljaktiga tillämpningar utnyttjas av ekonomiska aktörer för att undvika att betala mervärdesskatt för varor som importeras under dessa omständigheter.

(4)

För att förhindra detta utnyttjande är det nödvändigt att, i fråga om vissa transaktioner, på gemenskapsnivå fastställa en uppsättning minimivillkor för tillämpningen av detta undantag.

(5)

Eftersom av dessa skäl målen för detta direktiv, dvs. att ta itu med undandragande av mervärdesskatt, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(6)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (4) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som såvitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(7)

Direktiv 2006/112/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 22 ska ersättas med följande:

”Artikel 22

Om de väpnade styrkorna i en stat som är part i Nordatlantiska fördraget, för eget bruk eller för bruk av den civilpersonal som åtföljer dem, använder varor vars anskaffning inte skett enligt de allmänna regler om beskattning som gäller för en medlemsstats hemmamarknad, ska användningen likställas med ett gemenskapsinternt förvärv av varor mot ersättning, när import av dessa varor inte skulle omfattas av undantaget från skatteplikt enligt artikel 143.1 h.”

2.

I artikel 140 ska led b ersättas med följande:

3.

Artikel 143 ska ändras på följande sätt:

4.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/14

(1)

Styrelsen för det gemensamma företaget Clean Sky har godkänt och lämnat in ett utkast till en ändring om att ersätta artikel 23.4 i bilaga I till förordning (EG) nr 71/2008 med en annan text så att det blir möjligt att definiera nyttjanderätt inte bara för forskningsändamål utan även för kommersiella ändamål i bidragsöverenskommelsen.

(2)

Denna ändring, som inte påverkar de väsentliga delarna av Clean Skys stadgar, är motiverad i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 71/2008. Det gemensamma företaget Clean Skys immaterialrättspolicy bör vara baserad på principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1906/2006 (2) där nyttjanderätt inkluderar kommersiellt utnyttjande och bör främja inte bara skapandet utan också utnyttjandet av kunskap (se skäl 29 och artikel 23.2 i bilaga I till förordning (EG) nr 71/2008).

Det gemensamma företaget Clean Sky

c/o Liam Breslin

Europeiska kommissionen GD RTD

Den ställföreträdande verkställande direktören för det gemensamma företaget Clean Sky

CDMA 04/166

1049 Bryssel

BELGIEN

4.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/16

(1)

Enligt artikel 16.2 första stycket i direktiv 98/8/EG (nedan kallat direktivet) ska kommissionen inleda ett tioårigt arbetsprogram för att systematiskt granska alla verksamma ämnen som redan fanns på marknaden den 14 maj 2000 (nedan kallat programmet för omprövning).

(2)

Det har fastställts att malation (EG-nr 204–497–7, CAS-nr 121–75–5) fanns tillgängligt på marknaden före den 14 maj 2000 i form av ett verksamt ämne i biocidprodukter med andra användningsområden än de som anges i artikel 2.2 c och d i direktivet.

(3)

Eftersom det inte lämnades in någon fullständig dokumentation till stöd för upptagandet av malation i bilaga I, IA eller IB till direktivet inom den tidsfrist som anges i del B i bilaga V till kommissionens förordning (EG) nr 2032/2003 (2), beslutade kommissionen genom kommissionens beslut 2007/565/EG (3) att malation inte ska tas upp i bilaga I, IA eller IB till direktivet. I enlighet med artikel 4.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 (4) får biocidprodukter som innehåller malation inte längre släppas ut på marknaden.

(4)

I artikel 15.1 i direktivet fastställs de villkor på vilka medlemsstaterna för en period som inte överstiger 120 dagar tillfälligt får godkänna att biocidprodukter som inte uppfyller bestämmelserna i direktivet släpps ut på marknaden. Ett sådant tillfälligt godkännande får bara ges för begränsad och kontrollerad användning om detta synes nödvändigt på grund av en oförutsedd fara som inte kan bekämpas på annat sätt. I sådant fall ska den berörda medlemsstaten omedelbart informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen om sina åtgärder och om motiveringen till dem. Den tillfälliga åtgärden får förlängas genom ett beslut som fattas i enlighet med det förvaltningsförfarande som avses i artikel 28.2 i direktivet.

(5)

Frankrike har informerat kommissionen och övriga medlemsstater om sitt beslut av den 27 februari 2009 om att tillfälligt godkänna utsläppande på marknaden av biocidprodukter som innehåller malation för produkttyp 18 enligt bilaga V till direktiv 98/8/EG (insekticider, akaricider och bekämpningsmedel mot andra leddjur). Godkännandet gäller för en period på 120 dagar från och med den 3 mars 2009 och endast för bekämpning av vektorburen sjukdom utförd av offentliga aktörer i Franska Guyana. Frankrike anger att det med hänsyn till den snabbt växande dengueepidemin i Franska Guyana var nödvändigt att tillfälligt godkänna biocidprodukter som innehåller malation. De lokala myndigheterna hade inte tillgång till några andra effektiva insekticider som kunde användas på bred front mot vuxna myggor.

(6)

Den 28 april 2009 begärde Frankrike att kommissionen skulle fatta beslut om att åtgärden får förlängas eller upprepas i enlighet med artikel 15.1 i direktiv 98/8/EG. Som grund för sin begäran anförde man att det fanns risk för att det fortfarande inte skulle finnas några lämpliga alternativa produkter för bekämpning av vektormyggor tillgängliga i Franska Guyana den 1 juli 2009 när det första godkännandet löper ut.

(7)

Eftersom dengueepidemin i Franska Guyana är allvarlig och det för närvarande inte finns några andra insekticider än malation att tillgå i detta franska departement, och det dessutom finns risk för att det inte kommer att finnas några alternativ tillgängliga när Frankrikes tillfälliga godkännande löper ut, bör Frankrike få förlänga det tillfälliga godkännandet fram till dess att alternativa insekticider finns att tillgå, detta dock senast till den 1 november 2009.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

a)

Dessa biocidprodukter får bara användas under tillsyn av offentliga myndigheter.

b)

Dessa biocidprodukter får bara användas fram till dess att lämpliga alternativa biocidprodukter som uppfyller bestämmelserna i direktiv 98/8/EG finns att tillgå i Franska Guyana.

4.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/18

(1)

Enligt artikel 18.1 i ECBS-stadgan får de nationella centralbankerna i de medlemsstater som infört euron (nedan kallade deltagande nationella centralbanker) och Europeiska centralbanken (ECB) (nedan tillsammans kallade centralbankerna i Eurosystemet) verka för de finansiella marknaderna bl.a. genom att direkt köpa och sälja omsättningsbara värdepapper.

(2)

Mot bakgrund av den mycket speciella situationen som för närvarande råder på marknaden beslutade ECB-rådet den 7 maj 2009 och därefter den 4 juni 2009 att inrätta ett program (nedan kallat programmet för köp av säkerställda obligationer eller programmet) enligt vilket de deltagande nationella centralbankerna och i undantagsfall ECB i direktkontakt med motparterna, i enlighet med den andel som de tilldelats, direkt får köpa sådana säkerställda obligationer som godtas. Centralbankerna i Eurosystemet har för avsikt att genomföra programmet för köp av säkerställda obligationer stegvis och med beaktande av förhållandena på marknaden samt Eurosystemets penningpolitiska behov. Målet med dessa köp är att a) främja sjunkande penningmarknadsräntor, b) underlätta finansieringen för kreditinstitut och företag, c) uppmuntra kreditinstituten att upprätthålla och expandera sin utlåning till kunder samt d) förbättra likviditeten inom viktiga marknadssegment för den privata sektorns upplåning.

(3)

Som ett led i den gemensamma penningpolitiken bör de direkta köp av godtagbara säkerställda obligationer som centralbankerna i Eurosystemet genomför inom ramen för programmet genomföras enligt de gemensamma regler som framgår av detta beslut.

1.

De ska antingen vara i) säkerställda obligationer som emitteras i enlighet med de kriterier som framgår av artikel 22.4 i Ucits-direktivet (2) (nedan kallade säkerställda obligationer enligt Ucits) eller ii) strukturerade säkerställda obligationer som en centralbank i Eurosystemet anser erbjuda en liknande säkerhet som säkerställda obligationer enligt Ucits.

2.

Normalt ska varje emission av säkerställda obligationer uppgå till minst 500 miljoner euro. I speciella fall får en centralbank i Eurosystemet besluta om direkt köp av säkerställda obligationer där emissionen understiger 500 miljoner euro, förutsatt att emissionen inte understiger 100 miljoner euro, om den berörda centralbanken i Eurosystemet anser att specifika omständigheter på marknaden eller riskhanteringen nödvändiggör ett sådant köp.

3.

En emission av säkerställda obligationer ska normalt ha erhållit minst kreditbetyget ”AA” eller motsvarande från minst ett stort kreditvärderingsinstitut.

4.

Om emittenten av en säkerställd obligation är en enhet (annat än kreditinstitut) med säte i euroområdet ska villkoren vara att i) en sådan enhet uteslutande emitterar säkerställda obligationer och ii) de säkerställda obligationerna garanteras av ett kreditinstitut med säte i euroområdet på ett sådant sätt som den berörda centralbanken i Eurosystemet kan godta eller, alternativt, erbjuder liknande säkerhetsmekanismer som uppfyller de krav som den berörda centralbanken i Eurosystemet uppställer.

5.

De säkerställda obligationerna ska emitteras enligt gällande lagstiftning för säkerställda obligationer i en av euroområdets medlemsstater. När det gäller strukturerade säkerställda obligationer ska den lagstiftning som styr dokumentationen av de säkerställda obligationerna vara lagstiftningen i en av euroområdets medlemsstater.