ISSN 1725-2628

doi:10.3000/17252628.L_2009.168.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 168

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

52 årgången
30 juni 2009


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Rådets förordning (EG) nr 563/2009 av den 25 juni 2009 om ändring av förordning (EG) nr 2505/96 om öppnande och förvaltning av autonoma gemenskapstullkvoter för vissa jordbruks- och industriprodukter

1

 

*

Rådets förordning (EG) nr 564/2009 av den 25 juni 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1255/96 om tillfälligt upphävande av den gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser för vissa industri-, jordbruks- och fiskeriprodukter

4

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 565/2009 av den 29 juni 2009 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

18

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 566/2009 av den 29 juni 2009 om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (Melton Mowbray Pork Pie [SGB])

20

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 567/2009 av den 29 juni 2009 om införande av en beteckning i registret över garanterade traditionella specialiteter (Pierekaczewnik [GTS])

22

 

 

DIREKTIV

 

*

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt

24

 

*

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/53/EG av den 18 juni 2009 om ändring av direktiv 2001/82/EG och direktiv 2001/83/EG, vad gäller ändringar av villkoren för godkännanden för försäljning av läkemedel ( 1 )

33

 

 

BESLUT SOM ANTAGITS GEMENSAMT AV EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

 

*

Europaparlamentets och rådets beslut nr 568/2009/EG av den 18 juni 2009 om ändring av rådets beslut 2001/470/EG om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område

35

 

 

II   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

 

 

BESLUT

 

 

Europaparlamentet
Rådet
Kommissionen
Domstolen
Revisionsrätten
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
Regionkommittén

 

 

2009/496/EG, Euratom

 

*

Europaparlamentets, rådets, kommissionens, domstolens, revisionsrättens, Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs och Regionkommitténs beslut av den 26 juni 2009 om organisationen och driften av Europeiska unionens publikationsbyrå

41

 

 

AVS–EG-ministerrådet

 

 

2009/497/EG

 

*

Beslut nr 1/2009 av AVS–EG-ministerrådet av den 29 maj 2009 om antagande av ändringar av bilaga II till partnerskapsavtalet

48

 

 

REKOMMENDATIONER

 

 

Kommissionen

 

 

2009/498/EG

 

*

Kommissionens rekommendation av den 23 juni 2009 om referensmetadata för det europeiska statistiksystemet ( 1 )

50

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

FÖRORDNINGAR

30.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/1


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 563/2009

av den 25 juni 2009

om ändring av förordning (EG) nr 2505/96 om öppnande och förvaltning av autonoma gemenskapstullkvoter för vissa jordbruks- och industriprodukter

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 26,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

För vissa produkter, för vilka en autonom tullkvot har öppnats genom förordning (EG) nr 2505/96 (1), anges den kvot som fastställs i den förordningen i en annan måttenhet än vikten i ton eller kilogram eller värdet. Om det inte har fastställts någon extra måttenhet för sådana produkter i den kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (2) kan det råda osäkerhet om vilken måttenhet som ska användas. Av tydlighetsskäl och för en bättre förvaltning av kvoterna är det därför nödvändigt att föreskriva att man, för att få utnyttja dessa autonoma tullkvoter, ska ange den exakta mängden importerade produkter i ”Fält 41: Extra mängdenheter” i deklarationen för övergång till fri omsättning, med användning av den måttenhet för kvotmängden som fastställts för dessa produkter i bilaga I till förordning (EG) nr 2505/96.

(2)

Gemenskapens efterfrågan på de produkter som omfattas av förordning (EG) nr 2505/96 bör tillgodoses på så gynnsamma villkor som möjligt. Det bör därför öppnas tre nya gemenskapstullkvoter till nolltullsats för lämpliga kvantiteter med verkan från och med den 1 juli 2009, utan att det därigenom uppstår störningar på marknaderna för de berörda produkterna.

(3)

Kvotmängden för den autonoma gemenskapstullkvoten med löpnummer 09.2767 räcker inte till för att tillgodose gemenskapsindustrins behov. Denna kvotmängd bör därför höjas.

(4)

Produktbeskrivningen för den autonoma gemenskapstullkvoten med löpnummer 09.2806 bör ändras.

(5)

Förordning (EG) nr 2505/96 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Mot bakgrund av denna förordnings ekonomiska betydelse, är det nödvändigt att utnyttja det brådskande fall som avses i punkt I.3 i protokollet om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

(7)

Eftersom tullkvoterna måste börja gälla den 1 juli 2009, bör denna förordning tillämpas från och med samma datum och träda i kraft omedelbart.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 2505/96 ska ändras på följande sätt:

1.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 1a

Om det uppvisas en deklaration för övergång till fri omsättning för produkter som anges i denna förordning, för vilka kvotmängden anges i en annan måttenhet än vikten i ton eller kilogram eller värdet och för vilka det inte har fastställts någon extra måttenhet i den kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87, ska den exakta mängden importerade produkter anges i ’Fält 41: Extra mängdenheter’ i deklarationen, med användning av den måttenhet för kvotmängden som fastställts för dessa produkter i bilaga I till den här förordningen.”

2.

Bilaga I ska ändras på följande sätt:

a)

Tullkvoter för de produkter som anges i bilaga I till denna förordning ska införas.

b)

Med verkan från och med den 1 januari 2009 ska textraderna avseende löpnumren 09.2767 och 09.2806 ersättas med textraderna i bilaga II till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2009.

Artikel 1.2 b ska dock tillämpas från och med den 1 januari 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 25 juni 2009.

På rådets vägnar

L. MIKO

Ordförande


(1)  EGT L 345, 31.12.1996, s. 1.

(2)  EGT L 256, 7.9.1987, s. 1.


BILAGA I

Löpnr

KN-nummer

Taric

Beskrivning

Kvotperiod

Kvotmängd

Kvottullsats

09.2813

ex 3920 91 00

94

Samextruderad polyvinylbutyralfolie i tre skikt, utan graderat färgband, innehållande 29–31 viktprocent av mjukgöraren 2,2’-etylendioxidietyl-bis(2-etylhexanoat)

1.7–31.12

500 000 m2

0 %

09.2807

ex 3913 90 00

86

Icke sterilt natriumhyaluronat

1.7–31.12

55 000 g

0 %

09.2815

ex 6909 19 00

70

Stöd för katalysatorer eller filter, av porös keramik, i huvudsak framställt av aluminium- eller titanoxid, med en volym av högst 65 liter och med minst en por (öppen på en sida eller på båda sidorna) per cm2 tvärsnitt

1.7–31.12

190 000 st

0 %


BILAGA II

Löpnr

KN-nummer

Taric

Beskrivning

Kvotperiod

Kvotmängd

Kvottullsats

09.2806

ex 2825 90 40

30

Volframtrioxid, inbegripet blå volframoxid

1.1–31.12

12 000 ton

0 %

09.2767

ex 2910 90 00

80

Allylglycidyleter

1.1–31.12

2 500 ton

0 %


30.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/4


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 564/2009

av den 25 juni 2009

om ändring av förordning (EG) nr 1255/96 om tillfälligt upphävande av den gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser för vissa industri-, jordbruks- och fiskeriprodukter

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 26,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Det ligger i gemenskapens intresse att fullständigt upphäva Gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser för ett antal nya produkter som inte förtecknas i bilagan till rådets förordning (EG) nr 1255/96 (1).

(2)

KN- och Taric-numren 0304296110, 0304999931, 3902909097, 3903909085, 7410210070, 7606129120 och 7606129320 för fem produkter som för närvarande förtecknas i bilagan till förordning (EG) nr 1255/96 bör utgå ur förteckningen, eftersom det inte längre ligger i gemenskapens intresse att upprätthålla det tillfälliga upphävandet av Gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser för dessa produkter.

(3)

Med hänsyn till den tekniska produktutvecklingen och ekonomiska trender på marknaden måste beskrivningen av 32 upphävanden i bilagan till förordning (EG) nr 1255/96 ändras. Dessa upphävanden bör utgå ur den förteckningen. Av tydlighetsskäl bör de upphävandena markeras med en asterisk i den första kolumnen i bilagorna I och II till denna förordning.

(4)

För att tekniska och ekonomiska förändringar ska kunna beaktas visar erfarenheten att det är nödvändigt att ange när upphävandena enligt förordning (EG) nr 1255/96 löper ut. Detta bör inte utesluta att vissa åtgärder upphävs i förtid eller fortsätter att gälla efter den perioden, om ekonomiska skäl för detta läggs fram i enlighet med principerna i kommissionens meddelande från 1998 om autonom befrielse från tullar och kvoter (2).

(5)

Förordning (EG) nr 1255/96 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Eftersom de tillfälliga upphävanden som fastställs i denna förordning måste få verkan från och med den 1 juli 2009 bör denna förordning tillämpas från och med samma dag och träda i kraft omedelbart. Den nya beskrivningen av produkterna enligt KN- och Taric-nummer 9001900060 bör tillämpas från och med den 1 januari 2009.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EG) nr 1255/96 ska ändras på följande sätt:

1.

De produktrader som förtecknas i bilaga I till den här förordningen ska införas.

2.

De produktrader vars KN- och Taric-nummer anges i bilaga II till den här förordningen ska utgå.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning ska tillämpas från och med den 1 juli 2009. Den ska emellertid tillämpas från och med den 1 januari 2009 för beskrivningen av produkter med KN- och Taric-nummer 9001900060 såsom framgår av bilaga I till denna förordning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 25 juni 2009.

På rådets vägnar

L. MIKO

Ordförande


(1)  EGT L 158, 29.6.1996, s. 1.

(2)  EGT C 128, 25.4.1998, s. 2.


BILAGA I

Produkter som avses i artikel 1.1

KN-nummer

Taric

Beskrivning

Autonom tullsats

Giltighetstid

 (2) ex 1511 90 19

10

Palmolja, kokosolja (kopraolja), palmkärnolja, avsedd att användas för tillverkning av

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 1511 90 91

10

tekniska enbasiska fettsyror enligt nr 3823 19 10,

 (2) ex 1513 11 10

10

metylestrar av fettsyror enligt nr 2915 eller 2916,

 (2) ex 1513 19 30

10

fettalkoholer enligt nr 2905 17, 2905 19 och 3823 70 som används vid tillverkning av kosmetika, tvättmedel eller farmaceutiska produkter,

 (2) ex 1513 21 10

10

fettalkoholer enligt nr 2905 16, rena eller blandade, som används vid tillverkning av kosmetika, tvättmedel eller farmaceutiska produkter

 (2) ex 1513 29 30

10

stearinsyra enligt nr 3823 11 00, eller

produkter enligt nr 3401

 (1)

ex 1518 00 99

10

Jojobaolja, hydrerad och texturerad

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2804 50 90

10

Tellur med en renhetsgrad av 99,99–99,999 viktprocent

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2827 39 85

30

Mangandiklorid

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2903 39 90

75

Trans-1,3,3,3-tetrafluorprop-1-en

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2903 69 90

50

Fluorobensen

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2903 69 90

60

α-Kloro(etyl)toluener

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2904 90 40

10

Triklornitrometan, avsedd att användas för tillverkning av varor enligt nr 3808 92 (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2909 19 90

60

1-metoxiheptafluorpropan

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2921 19 85

60

Tetrakis(etylmetylamino)zirkonium (IV)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 2921 51 19

20

Toluendiamin (TDA) innehållande minst 78 men högst 82 viktprocent 4-metyl-m-fenylendiamin och minst 18 men högst 22 viktprocent 2-metyl-m-fenylendiamin och med ett restinnehåll av tjära av högst 0,23 viktprocent

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2922 29 00

46

p-Anisidin-3-sulfonsyra

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2926 90 95

35

2-Bromo-2(bromometyl)pentandinitril

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2928 00 90

70

Butanonoxim

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2931 00 95

20

Metylcyklopentadienylmangantrikarbonyl innehållande högst 4,9 viktprocent cyklopentadienylmangantrikarbonyl

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2932 13 00

10

Tetrahydrofurfurylalkohol

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2932 19 00

40

Furan med en renhetsgrad av minst 99 viktprocent

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2932 19 00

41

2,2 di(tetrahydrofuryl)propan

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2932 99 00

35

1,2,3-trideoxy-4,6:5,7-bis-O-[(4-propylfenyl)metylen]-nonitol

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2933 49 10

20

3-hydroxi-2-metylkinolin-4-karboxylsyra

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2933 79 00

50

6-brom-3-metyl-3H-dibens(f,ij)isokinolin-2,7-dion

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 2934 99 90

66

Tetrahydrothiofen-1,1-dioxid

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3207 40 80

20

Glasflingor, överdragna med silver, med en genomsnittlig diameter av 40 (± 10) μm

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3208 20 10

20

Immersionstäckskiktlösning, innehållande 2–15 viktprocent akrylat-metakrylat-alkensulfonat-sampolymerer med fluorerade sidokedjor, i en lösning av n-butanol och/eller 4-metyl-2-pentanol och/eller diisoamyleter

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3208 90 19

50

Lösningar innehållande

65 (± 10) viktprocent γ-butyrolakton,

30 (± 10) viktprocent polyamidharts,

3,5 (± 1,5) viktprocent esterderivat av naftokinon, och

1,5 (± 0,5) viktprocent arylkiselsyra

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3215 90 80

30

Bläck, innehållande 5–10 viktprocent amorf kiseldioxid, i engångspatroner, för märkning of integrerade kretsar (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3808 91 90

30

Preparat innehållande endosporer eller sporer och proteinkristaller som utvunnits ur

Bacillus thuringiensis Berliner subsp. aizawai och kurstaki, eller

Bacillus thuringiensis subsp. Kurstaki, eller

Bacillus thuringiensis subsp. israelensis

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3808 91 90

50

Virus av ”Spodoptera exigua nuclear polyhedrosis” (SeNPV) i vattnig suspension med glycerol

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3811 19 00

10

Lösning av mer än 61 viktprocent, men högst 63 viktprocent, metylcyklopentadienylmangantrikarbonyl i ett aromatiskt kolvätelösningsmedel, innehållande högst

4,9 viktprocent 1,2,4-trimetyl-bensen,

4,9 viktprocent naftalen, och

0,5 viktprocent 1,3,5-trimetyl-bensen

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3811 90 00

10

Salt av dinonylnaftylsulfonsyra i form av en lösning i mineralolja

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3815 90 90

77

Katalysatorpulver i en vattenlösning, innehållande

1–3 viktprocent palladium,

0,25–3 viktprocent bly,

0,25–0,5 viktprocent blyhydroxid,

5,5–10 viktprocent aluminium,

4–10 viktprocent magnesium,

30–50 viktprocent kiseldioxid

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3817 00 50

10

Blandning av alkylbensener (C14–26) innehållande

35–60 viktprocent eikosylbensen,

25–50 viktprocent dokosylbensen,

5–25 viktprocent tetrakosylbensen

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3817 00 80

20

Blandning av grenade alkylbensener, främst innehållande dodecylbensen

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3824 90 97

15

Strukturerat kiselaluminatfosfat

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3824 90 97

16

Blandning av bis{4-(3-(3-(fenoxikarbonylamino)tolyl)ureido}fenylsulfon, difenyltoluen-2,4-dikarbamat och 1-[4-(4-aminobensensulfonyl)-fenyl]-3-(3-fenoxikarbonylamino-tolyl)-karbamid (urinämne)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3824 90 97

17

Blandning med ett innehåll av acetater av 3-butylen-1,2-diol på 65–90 viktprocent

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3902 20 00

10

Polyisobuten, med en molekylvikt (Mn) av minst 700 men högst 800 som antalsmedelvärde

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3902 20 00

20

Hydrerad polyisobuten, i flytande form

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3902 90 90

55

Termoplastisk elastomer, med en A-B-A-segmentpolymerstruktur av polystyren, polyisobutylen och polystyren innehållande 10–35 viktprocent polystyren

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3903 90 90

40

Sampolymerer av styren, α-metylstyren och akrylsyra, med en molekylvikt (Mn) av minst 500 men högst 6 000 som antalsmedelvärde

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3911 90 99

50

ex 3904 69 90

81

Poly(vinylidenfluorid), i pulverform eller i vattenlösning

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3905 99 90

96

Polymerer av vinylformal, i någon av de former som anges i anm. 6 b till kap. 39, med en molekylvikt (Mw) på minst 25 000 och högst 150 000 som viktsmedelvärde och innehållande

9,5–13 viktprocent acetylgrupper, beräknade som vinylacetat, och

5–6,5 viktprocent hydroxigrupper, beräknade som vinylalkohol

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3906 90 90

25

Genomskinlig vätska, ej blandbar med vatten, innehållande

50–51 viktprocent polymetylmetakrylat-sampolymer,

37–39 viktprocent xylen,

11–13 viktprocent n-butylacetat

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3906 90 90

30

Sampolymerer av styren, hydroxietylmetylakrylat och 2-etylhexylakrylat, med en molekylvikt (Mn) av minst 500 men högst 6 000 som antalsmedelvärde

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3906 90 90

35

Vitt pulver av 1,2-etandiol-dimetakrylat-metylmetakrylat-sampolymer med en partikelstorlek på högst 18 μm, olösligt i vatten

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3906 90 90

65

Polyalkylakrylat, kemiskt modifierad med kobolt, med en smälttemperatur på 65 °C (± 5 °C), mätt med differentiell svepkalorimetri

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3907 20 11

10

Poly(etylenoxid) med en molekylvikt (Mn) av minst 100 000 som antalsmedelvärde

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3907 20 11

20

Bis[metoxipoly(etylenglykol)]-maleimidopropionamid, kemiskt modifierad med lysin, med en molekylvikt (Mn) på 40 000 som antalsmedelvärde

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3907 20 11

30

Bis[metoxipoly(etylenglykol)], kemiskt modifierad med lysin, terminerad med bis(maleimid), med en molekylvikt (Mn) på 40 000 som antalsmedelvärde

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3907 20 21

20

Sampolymer av tetrahydrofuran och tetrahydro-3-metylfuran med en molekylvikt (Mn) av 3 500 (± 100) som antalsmedelvärde

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3907 20 99

50

Polymer av perfluorpolyeter med vinyl-silyl-slutgrupper eller en sammansättning av två beståndsdelar med samma typ av polymer av perfluorpolyeter med vinyl-silyl-slutgrupper som främsta beståndsdel

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3907 20 99

55

Succinimidylester av metoxipoly(etenglykol)propionsyra, med en molekylvikt (Mn) av 5 000 som antalsmedelvärde

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3907 30 00

50

Flytande epoxiharts bestående av en sampolymer av 2-propennitril och 1,3-butadienepoxid, utan innehåll av lösningsmedel, med

ett innehåll av zinkborathydrat av högst 40 viktprocent,

och ett innehåll av diantimontrioxid av högst 5 viktprocent

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3908 90 00

10

Poly(iminometylen-1,3-fenylenmetyleniminoadipoyl), i någon av de former som är nämnda i anm. 6 b till kap. 39

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3911 10 00

81

Ohärdad kolväteharts, som erhållits genom polymerisering av alkener (C-5 till C-10), cyklopentadien och dicyklopentadien, med ett värde (Gardner-färgskalan) på mer än 10 för den rena produkten och på mer än 8 för en lösning på 50 volymprocent toluen (bestämd med ASTM:s metod D6166)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3911 90 19

10

Poly(oxi-1,4-fenylensulfonyl-1,4-fenylenoxi-4,4’-bifenylen)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3913 90 00

85

Sterilt natriumhyaluronat

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3913 90 00

92

Protein, kemiskt modifierat genom karboxylering och/eller tillsats av ftalsyra, med en molekylvikt (Mw) av 100 000 till 300 000 som viktsmedelvärde

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3919 10 61

94

Självhäftande film och folier bestående av en bas av en sampolymer av eten och vinylacetat (EVA) med en tjocklek av minst 70 μm och en självhäftande del av akryltyp med en tjocklek av minst 5 μm, avsedda att användas för skydd av ytan på kiselskivor (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3919 10 69

92

 (2) ex 3919 90 61

93

 (2) ex 3919 90 69

93

ex 3920 10 89

25

ex 3919 10 69

96

Självhäftande reflekterande laminerad folie med regelbundet mönster, bestående av ett lager akrylpolymer, ett lager poly(metylmetakrylat) innehållande mikroprismer samt med eller utan ytterligare ett lager av polyester, ett självhäftande lager och en avdragbar skyddsfolie

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3919 90 69

98

 (2) ex 3919 90 31

45

Transparent självhäftande polyetylentereftalatfilm, utan orenheter och fel, på den ena sidan belagd med ett självhäftande tryckkänsligt akrylskikt och en skyddsfilm, och på den andra sedan belagd med ett antistatiskt skikt av en jonbaserad organisk kolinförening och ett tryckbart dammavstötande lager bestående av modifierad långkedjig organisk alkylförening, med en sammanlagd tjocklek utan skyddsfilmen på 54 μm–64 μm och en bredd på 1 295 mm–1 305 mm

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3919 90 61

51

Transparent självhäftande polyetynelfilm, utan orenheter och fel, på den ena sidan belagd med ett självhäftande tryckkänsligt akrylskikt, med en sammanlagd tjocklek på 60 μm–70 μm och en bredd på 1 245 mm–1 255 mm

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3919 90 61

55

Folie av poly(vinylklorid) med en tjocklek av minst 78 μm. På ena sidan täckt med ett självhäftande lager av akryl med en tjocklek av minst 8 μm som i sin tur är täckt med en avdragbar skyddsfolie, med en vidhäftningshållfasthet på minst 1 764 mN/25 mm, avsedd att användas vid tillskärning av kisel (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3920 62 19

20

Duk och folier av polyester, reflekterande, präglade med ett pyramidmönster, avsedda att användas för tillverkning av klisterbelagda, reflekterande säkerhetsdekaler, säkerhetsreflexmärken, reflekterande säkerhetskläder och tillbehör därtill eller av skolväskor, andra väskor eller liknande artiklar (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3920 62 19

75

Genomskinlig polyetentereftalatfilm, på båda sidor belagd med tunna lager om vardera 7–80 nm av akrylbaserade organiska ämnen som ger god häftförmåga med en ytspänning på 37 dyn/cm, med en genomskinlighet som överstiger 93 %, ett ljusdiffusionsvärde på mindre än 1,3 %, en sammanlagd tjocklek av 125 μm eller 188 μm samt en bredd 850 mm–1 600 mm

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3920 62 19

77

ex 3920 91 00

95

Samextruderad polyvinylbutyralfolie i tre skikt, med graderat färgat band innehållande 29–31 viktprocent 2,2’-etendioxydietyl bis(2-etylhexanoat) som mjukningsmedel

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3920 99 28

40

Polymerduk innehållande monomererna

polytetrametyleneterglykol,

bis(4-isocyanotocyklohexyl)metan,

1,4-butandiol eller 1,3-butandiol,

med en tjocklek 0,25 mm–5,0 mm,

präglad med ett regelbundet mönster på ena sidan,

och överdragen med en avdragbar skyddsfolie

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 3921 19 00

93

Remsor av mikroporös polytetrafluoretylen på ett underlag av bondad duk, avsedda att användas vid tillverkning av filter för njurdialysutrustning (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 3921 90 55

20

Glasfiberförstärkt prepreg, innehållande cyanatesterharts eller harts av bismaleimid (B) triazin (T) blandat med epoxiharts, med följande mått:

469,9 mm (± 2 mm) × 622,3 mm (± 2 mm), eller

469,9 mm (± 2 mm) × 414,2 mm (± 2 mm), eller

546,1 mm (± 2 mm) × 622,3 mm (± 2 mm)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 5603 13 10

10

Elektriskt oledande bondad duk bestående av en mittfilm av polyetentereftalat på båda sidor laminerad med i samma riktning löpande fiber av polyetentereftalat på båda sidor belagda med högtemperaturtålig elektriskt oledande harts, med en vikt av 147 g/m2–265 g/m2, med en icke isotrop draghållfasthet i bägge riktningar, för användning som elektriskt isoleringsmaterial

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 5603 14 10

10

7011 20 00

 

Öppna glashöljen (inklusive kolvar och rör) och därtill hörande glasdelar, utan anslutningar, för katodstrålerör

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 7019 19 10

30

Garn med en längdvikt av 22 tex (± 1,6 tex), framställt av ändlösa glasfiberfilament med en nominell diameter på 7 μm, i vilket filament med en diameter på 6,35 μm–7,61 μm dominerar

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 7320 90 10

91

Flat spiralfjäder av härdat stål med

en tjocklek av 2,67–4,11 mm,

en bredd av 12,57–16,01 mm,

ett vridmoment av 18,05–73,5 Nm,

en vinkel mellan det fria läget och det normala läget vid användning av 76–218o

för användning vid tillverkning av förspänningsanordningar till drivremmar, för förbränningsmotorer (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 7410 11 00

10

Folier av koppar med en tjocklek på högst 0,15 mm, belagda med halogenfritt harts och med

en sönderdelningstemperatur på minst 350 °C (enligt ASTM D 3850-metoden), och

tid till delaminering på över 40 minuter vid 260 °C och på över 5 minuter vid 288 °C (enligt IPC-TM-650-metoden)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 7410 21 00

60

 (2) ex 7410 21 00

40

Skivor eller plattor

bestående av minst ett mittskikt av papper eller ett mittskikt av någon annan typ av fiberduk, laminerade med glasfiberduk på båda sidorna och impregnerade med epoxiharts, eller

bestående av flera pappersskikt, impregnerade med fenolharts,

på ena eller båda sidorna överdragna med kopparfilm med en tjocklek av högst 0,15 mm

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 7410 21 00

50

Plattor

som består av minst ett lager glasfiberväv impregnerad med epoxiharts,

som på ena sidan eller båda sidorna är täckta med kopparfolie med en tjocklek på högst 0,15mm, och

som har en dielektricitetskonstant (DK) av mindre än 3,9 och en förlustfaktor (Df) av mindre än 0,015 vid en mätfrekvens av 10 GHz (mätt enligt IPC-TM-650)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 7604 21 00

10

Profiler tillverkade av aluminiumlegeringen EN AW-6063 T5

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 7604 29 90

30

anodiserade

även lackerade

plåttjocklek: 0,5 mm (± 1,2 %) – 0,8 mm (± 1,2 %)

avsedda att användas vid tillverkning av produkter enligt nr 8302

 (1)

ex 8108 20 00

30

Titanpulver där en fraktion av minst 90 viktprocent passerar genom en sikt med maskstorleken 0,224 mm

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 8501 10 99

80

Stegmotor för likström, med

en stegvinkel på 7,5° (± 0,5°),

ett maxmoment vid 25 °C på minst 25 mNm,

en maxfrekvens på minst 1 960 pps,

tvåfaslindning, och

en märkspänning på 10,5 V–16,0 V

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 8504 40 90

40

Statiska omformare för användning vid tillverkning av styrdon med enfasmotor och en strömförsörjning på mindre än 3 kW (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 8519 81 35

10

Omonterad eller ofullständig enhet innehållande minst en optisk enhet, likströmsmotorer och en styrkrets, med digital/analog-omvandlare, för användning vid tillverkning av cd-spelare, radiomottagare av den typ som används i motorfordon, eller navigationshjälpmedel (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 8522 90 80

83

Optisk laserpickup (Blu-ray) för återgivning/inspelning av optiska signaler till/från DVD och återgivning av optiska signaler från cd och Blu-ray-skivor, som minst omfattar

en laserdiod med tre våglängder,

en styrkrets för laserenhet,

en integrerad krets till fotodetektor

en integrerad krets till frontmonitor samt en aktuator,

för användning vid tillverkningen av produkter enligt nr 8521 (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 8522 90 80

84

Blu-ray drivmekanism eller enhet, med eller utan inspelningsfunktion, för återgivning eller inspelning av optiska signaler från eller till Blu-ray-skiva eller dvd och återgivning av optiska signaler från cd, med minst

en optisk pickup-enhet med tre typer av laser,

spindelmotor,

stegmotor,

med eller utan integrerad krets för drivkontroll på ett tryckt kretskort, integrerad krets för motordrift och minne,

för tillverkning av produkter under rubrik nr 8521 (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 8525 80 19

30

Kompakta kameror för intern-TV (CCTV), med en vikt av högst 250 g, eventuellt innesluten i ett hölje med dimensioner som inte överstiger 50 mm × 60 mm × 89,5 mm, med en enda ”Charge-Couple Device”-sensor (CCD), vars upplösning inte överstiger 440 000 effektiva pixlar, avsedda att användas i CCTV-övervakningssystem (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 8540 91 00

40

Avböjningsspole till katodstrålerör

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 8540 91 00

50

Anodkåpa av metall som möjliggör elektrisk kontakt med anoden inuti färgbildröret

0 %

1.7.2009–31.12.2013

 (2) ex 8543 70 90

90

Bränslecellmoduler, minst bestående av bränsleceller med polymermembran (PEM-bränsleceller) i ett hölje med ett inbyggt integrerat kylsystem avsedda att användas vid tillverkning av system för framdrivning av personbilar (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 8544 42 90

10

Dataöverföringskabel med en överföringshastighet på minst 600 Mbit/s med

en spänning på 1,25 V (± 0,25 V),

kopplingsdon i båda ändarna, minst ett med stift med ett ledaravstånd på 0,5 mm,

skyddande ytterhölje,

partvinnade kopparkablar med en impedans av 100 Ω och en stigning på högst 8 mm,

som endast används för kommunikation mellan LCD-skärm och elektroniska kretsar för videobearbetning

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 8544 49 93

20

PET/PVC-isolerad flexibel kabel

för en spänning av högst 60 V,

för en strömstyrka av högst 1 A,

med en värmeresistens av högst 105 °C,

med enskilda trådar av en tjocklek av 0,05 mm (± 0,01 mm) samt med en bredd av högst 0,65 mm (± 0,03 mm),

med ett avstånd mellan ledarna av högst 0,5 mm, och

med ett avstånd från centrumlinje till centrumlinje i ledarna av högst 1,08 mm

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 9001 20 00

20

Optiska spridar-, reflektor- eller prismafolier, otryckta spridarplåtar, med eller utan polariserande egenskaper, särskilt tillskurna

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 9001 90 00

55

ex 9001 90 00

60

Reflektor- eller spridarfolie, i rullar

0 %

1.1.2009–31.12.2013

ex 9013 20 00

10

Koldioxidlaser med hög frekvens, med en uteffekt på 12 W eller mer, men inte mer än 200 W

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 9013 20 00

20

Laserhuvudkomponenter för användning vid tillverkning av mät- eller kontrollmaskiner för halvledarplattor (wafers) eller halvledaranordningar (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 9013 20 00

30

Laser för användning vid tillverkning av mät- eller kontrollmaskiner för halvledarplattor (wafers) eller halvledaranordningar (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 9022 90 90

10

Panel till röntgenapparater (platta röntgendetektorer/röntgensensorer), bestående av en glasplatta med en matris av tunnfilmstransistorer, täckt med en film av amorft kisel, belagd med ett scintillationsskikt av cesiumjodid och ett metalliserat skyddsskikt med en aktiv yta på 409,6 mm2 × 409,6 mm2 och en pixelstorlek på 200 μm2 × 200 μm2

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 9405 40 39

10

Modul för bakgrundsbelysning med en längd av 300 mm–600 mm, baserad på en belysningsanordning bestående av en serie av 3–9 specifika röda, gröna och blå enchipslysdioder som monterats på ett kretskort, med belysningen kopplad till den platta tv-apparatens fram- och/eller baksida (1)

0 %

1.7.2009–31.12.2013

ex 9405 40 39

20

Elektrisk belysningsarmatur av vit silikon, i huvudsak bestående av

en LED-matris med måtten 38,6 mm x 20,6 mm (± 0,1 mm), försedd med 128 röda och gröna LED-chips, och

ett flexibelt kretskort med ett NTC-motstånd

0 %

1.7.2009–31.12.2013


(1)  För tillämpning av detta undernummer erfordras att villkoren i de relevanta gemenskapsbestämmelserna är uppfyllda (se artiklarna 291–300 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 – EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).

(2)  Ändrat nummer.


BILAGA II

Produkter som avses i artikel 1.2

KN-nummer

Taric

ex 0304 29 61

10

ex 0304 99 99

31

 (1) ex 1511 90 19

10

 (1) ex 1511 90 91

10

 (1) ex 1513 11 10

10

 (1) ex 1513 19 30

10

 (1) ex 1513 21 10

10

 (1) ex 1513 29 30

10

 (1) ex 2921 51 19

20

 (1) ex 3808 91 90

30

 (1) ex 3815 90 90

77

 (1) ex 3817 00 50

10

 (1) ex 3902 20 00

10

ex 3902 90 90

97

 (1) ex 3903 90 90

40

 (1) ex 3911 90 99

50

ex 3903 90 90

85

 (1) ex 3905 99 90

96

 (1) ex 3906 90 90

30

 (1) ex 3907 20 11

10

 (1) ex 3907 20 11

20

 (1) ex 3907 20 11

30

 (1) ex 3907 20 21

20

 (1) ex 3907 30 00

50

 (1) ex 3911 10 00

81

 (1) ex 3913 90 00

92

 (1) ex 3913 90 00

98

 (1) ex 3919 10 61

94

 (1) ex 3919 10 69

92

 (1) ex 3919 90 61

93

 (1) ex 3919 90 69

93

 (1) ex 3919 90 31

45

 (1) ex 3919 90 61

51

 (1) ex 3920 99 28

40

 (1) ex 3921 90 55

20

 (1) ex 7011 20 00

20

 (1) ex 7011 20 00

50

 (1) ex 7409 19 00

20

 (1) ex 7410 21 00

50

 (1) ex 7410 21 00

40

ex 7410 21 00

70

ex 7606 12 91

20

ex 7606 12 93

20

 (1) ex 8519 81 35

10

 (1) ex 8522 90 80

83

 (1) ex 8522 90 80

84

 (1) ex 8525 80 19

30

 (1) ex 8543 70 90

90

 (1) ex 9001 90 00

60


(1)  Ändrat nummer.


30.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/18


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 565/2009

av den 29 juni 2009

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 30 juni 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 29 juni 2009.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.


BILAGA

Fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

MA

46,5

MK

25,6

TR

51,5

ZZ

41,2

0707 00 05

MK

27,4

TR

106,3

ZZ

66,9

0709 90 70

TR

107,7

ZZ

107,7

0805 50 10

AR

52,4

TR

64,0

ZA

65,3

ZZ

60,6

0808 10 80

AR

81,4

BR

72,8

CL

77,4

CN

102,4

NZ

109,8

US

147,3

UY

55,1

ZA

86,2

ZZ

91,6

0809 10 00

TR

229,1

US

172,2

ZZ

200,7

0809 20 95

SY

197,7

TR

323,5

US

377,7

ZZ

299,6

0809 30

TR

104,9

US

175,8

ZZ

140,4

0809 40 05

US

196,2

ZZ

196,2


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.


30.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/20


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 566/2009

av den 29 juni 2009

om införande av en beteckning i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (Melton Mowbray Pork Pie [SGB])

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 7.4, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 510/2006 och med tillämpning av artikel 17.2 i samma förordning har Förenade kungarikets ansökan om registrering av beteckningen ”Melton Mowbray Pork Pie” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 510/2006 har inkommit till kommissionen och därför bör denna beteckning registreras.

(3)

I enlighet med artikel 13.3 andra stycket i förordning (EG) nr 510/2006 får en övergångsperiod fastställas för företag som är verksamma i den medlemsstat där det geografiska området är beläget, under förutsättning att företagen lagligen har salufört de aktuella produkterna och kontinuerligt använt de berörda beteckningarna under minst fem år före dagen för det offentliggörande som avses i artikel 6.2 i den förordningen; detta ska också ha påpekats i det nationella invändningsförfarandet enligt artikel 5.5 i samma förordning.

(4)

Genom en skrivelse som kommissionen tog emot den 6 april 2009 bekräftar myndigheterna i Förenade kungariket att företagen Pork Farms Ltd, Stobarts Ltd och Kerry Foods Ltd är verksamma i landet och uppfyller förutsättningarna i artikel 13.3 andra stycket i förordning (EG) nr 510/2006.

(5)

Företagen tillåts därför fortsätta att använda den registrerade beteckningen ”Melton Mowbray Pork Pie” under en övergångsperiod på fem år räknat från den dag då denna förordning träder i kraft.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den beteckning som anges i bilagan till denna förordning ska föras in i registret.

Företagen Pork Farms Ltd, Stobarts Ltd och Kerry Foods Ltd får emellertid fortsätta att använda beteckningen under en period på fem år räknat från den dag då denna förordning träder i kraft.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 29 juni 2009.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.

(2)  EUT C 85, 4.4.2008, s. 17.


BILAGA

Jordbruksprodukter som anges i bilaga I till fördraget och är avsedda att användas som livsmedel:

Klass 1.2   Köttprodukter (värmebehandlade, saltade, rökta etc.)

FÖRENADE KUNGARIKET

Melton Mowbray Pork Pie (SGB)


30.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/22


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 567/2009

av den 29 juni 2009

om införande av en beteckning i registret över garanterade traditionella specialiteter (Pierekaczewnik [GTS])

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel (1), särskilt artikel 9.4 första stycket, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 8.2 första stycket i förordning (EG) nr 509/2006 och med tillämpning av artikel 19.3 i den förordningen har Polens ansökan om registrering av beteckningen ”Pierekaczewnik” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

Eftersom kommissionen inte har tagit emot några invändningar i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 509/2006 bör beteckningen registreras.

(3)

Skydd enligt artikel 13.2 i förordning (EG) nr 509/2006 har inte begärts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den beteckning som anges i bilagan till denna förordning ska föras in i registret.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 29 juni 2009.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 1.

(2)  EUT C 269, 24.10.2008, s. 11.


BILAGA

Livsmedel som avses i bilaga I till förordning (EG) nr 509/2006:

Klass 2.3   Konfektyr, matbröd, kaffebröd, kakor, skorpor och andra bakverk

POLEN

Pierekaczewnik (GTS)


DIREKTIV

30.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/24


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/52/EG

av den 18 juni 2009

om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.3 b,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)

Europeiska rådet kom vid sitt möte den 14 och 15 december 2006 överens om att medlemsstaternas samarbete bör stärkas i fråga om bekämpning av olaglig invandring och särskilt att åtgärderna mot olaglig anställning bör intensifieras på medlemsstats- och EU-nivå.

(2)

En central drivkraft för olaglig invandring till EU är möjligheten att få ett arbete i EU utan att ha den rättsliga status som krävs för detta. Insatserna för att motverka olaglig invandring och olaglig vistelse bör därför omfatta åtgärder för att motverka denna drivkraft.

(3)

Grundpelaren i sådana åtgärder bör vara ett allmänt förbud mot anställning av tredjelandsmedborgare som inte har rätt till vistelse i EU samt sanktioner mot arbetsgivare som överträder detta förbud.

(4)

Eftersom det i detta direktiv föreskrivs minimistandarder bör medlemsstaterna ha rätt att anta eller behålla strängare sanktioner och åtgärder och införa strängare skyldigheter för arbetsgivarna.

(5)

Detta direktiv bör inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i en medlemsstat oavsett om de har tillåtelse att arbeta på dess territorium. Det bör inte heller tillämpas på personer som åtnjuter gemenskapsrättigheten fri rörlighet enligt definitionen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (4). Direktivet bör dessutom inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som befinner sig i en situation som omfattas av gemenskapsrätten, t.ex. tredjelandsmedborgare som är lagligen anställda i en annan medlemsstat och som av en tjänsteleverantör utstationerats till en annan medlemsstat i samband med tillhandahållande av tjänster. Detta direktiv bör tillämpas utan att det påverkar nationell lagstiftning som förbjuder anställning av tredjelandsmedborgare som vistas lagligt i landet men som arbetar i strid med sin vistelsestatus.

(6)

I detta direktiv bör vissa termer definieras och dessa definitioner bör endast gälla detta direktiv.

(7)

Definitionen av anställning bör omfatta dess huvudbeståndsdelar, dvs. verksamhet som avlönas eller borde avlönas, och som utförs för eller under ledning och/eller kontroll av en arbetsgivare, oberoende av det rättsliga förhållandet.

(8)

Definitionen av arbetsgivare kan omfatta en sammanslutning av personer med erkänd kapacitet att utföra rättsliga handlingar utan ställning som juridisk person.

(9)

För att förhindra anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt bör arbetsgivare vara skyldiga att innan de anställer tredjelandsmedborgare, även om tredjelandsmedborgarna rekryteras för att utstationeras till en annan medlemsstat i samband med tillhandahållande av tjänster, kontrollera att tredjelandsmedborgaren har ett giltigt uppehållstillstånd eller en annan handling som ger dem rätt till vistelse och som visar att tredjelandsmedborgaren vistas lagligt på anställningsmedlemsstatens territorium.

(10)

För att medlemsstaterna i synnerhet ska kunna kontrollera om handlingar är förfalskade bör arbetsgivarna också vara skyldiga att underrätta de behöriga myndigheterna om att de anställer en tredjelandsmedborgare. För att göra den administrativa bördan så liten som möjligt bör medlemsstaterna få tillåta att en sådan underrättelse sker inom ramen för andra system för anmälan. Medlemsstaterna bör kunna besluta att tillämpa ett förenklat förfarande för anmälan från arbetsgivare som är fysiska personer, då anställningen avser arbete för deras privata syften.

(11)

Arbetsgivare som har fullgjort skyldigheterna enligt detta direktiv bör inte hållas ansvariga för att ha anställt tredjelandsmedborgare som vistas olagligt om den behöriga myndigheten senare upptäcker att handlingen som en anställd uppvisat i själva verket varit förfalskad eller missbrukats, såvida inte arbetsgivaren kände till att handlingen var en förfalskning.

(12)

För att underlätta för arbetsgivare att fullgöra sina skyldigheter bör medlemsstaterna anstränga sig på alla sätt för att skyndsamt handlägga ansökningar om förnyelse av uppehållstillstånd.

(13)

För att det allmänna förbudet ska efterlevas och för att motverka överträdelser bör medlemsstaterna införa lämpliga sanktioner. Sanktionerna bör omfatta finansiella sanktionsavgifter samt bidrag till kostnaderna för att återsända tredjelandsmedborgaren, tillsammans med möjligheten att sätta ner sanktionsavgiften för arbetsgivare som är fysiska personer, då anställningen avser arbete för deras privata syften.

(14)

Arbetsgivaren bör i samtliga fall vara skyldig att till tredjelandsmedborgaren betala eventuell innestående ersättning för utfört arbete samt innestående skatter och sociala avgifter. Om storleken på ersättningen inte kan fastställas ska den presumeras motsvara minst den lön som gäller enligt tillämpliga lagar om minimilön, kollektivavtal eller i enlighet med etablerad praxis i relevanta branscher. Arbetsgivaren bör också vara skyldig att i förekommande fall betala eventuella kostnader för att skicka innestående ersättning till det land som den olagligt anställde tredjelandsmedborgaren återvänt eller återsänts till. I de fall arbetsgivaren inte har gjort några efterhandsutbetalningar bör medlemsstaterna inte vara skyldiga att fullgöra denna skyldighet i arbetsgivarens ställe.

(15)

Den olagligt anställde tredjelandsmedborgaren bör inte erhålla rätt till inresa, vistelse och tillträde till arbetsmarknaden genom den olagliga anställningen, utbetalningen eller efterhandsutbetalning av ersättning, sociala avgifter eller skatter som betalas av arbetsgivaren eller ett rättssubjekt som är skyldigt att betala i dennes ställe.

(16)

Medlemsstaterna bör säkerställa att klagomål inges eller kan inges och att mekanismer har inrättats för att säkerställa att tredjelandsmedborgare kan erhålla efterhandsutbetalningar av den innestående lön de har rätt till. Medlemsstaterna bör inte vara skyldiga att involvera sina beskickningar eller representationer i tredjeländer i dessa mekanismer. Samtidigt som man inrättar effektiva mekanismer för att göra det lättare att inge klagomål bör medlemsstaterna, om något sådant inte redan föreskrivs i nationell lagstiftning, överväga möjligheten och mervärdet av att ge en behörig myndighet tillstånd att vidta rättsliga åtgärder mot en arbetsgivare i syfte att få tillbaka innestående ersättning.

(17)

Medlemsstaterna bör vidare sörja för att det föreligger en presumtion om ett anställningsförhållande på minst tre månader, så att bevisbördan läggs på arbetsgivaren för åtminstone en viss period. Den anställde bör bland andra också ges möjlighet att bevisa att det föreligger ett anställningsförhållande och vilken varaktighet detta har.

(18)

Medlemsstaterna bör se till att det finns möjligheter till ytterligare sanktioner mot arbetsgivare, bland annat fråntagande av rätten till en del av eller alla offentliga förmåner, stöd eller bidrag, inbegripet jordbruksbidrag, fråntagande av rätten till deltagande i förfaranden för offentlig upphandling, samt återbetalning av en del av eller alla redan erhållna offentliga förmåner, stöd eller bidrag, inbegripet EU-bidrag som förvaltas av medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör få besluta att inte tillämpa dessa ytterligare sanktioner på arbetsgivare som är fysiska personer, då anställningen avser arbete för deras privata syften.

(19)

Detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 10 och 12, bör inte påverka tillämpningen av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (5).

(20)

Med tanke på den allmänna förekomsten av underentreprenader inom vissa berörda sektorer är det nödvändigt att säkerställa att åtminstone den entreprenör till vilken arbetsgivaren är en direkt underentreprenör kan hållas ansvarig för finansiella sanktioner tillsammans med eller i stället för arbetsgivaren. I specifika fall kan andra entreprenörer hållas ansvariga för finansiella sanktioner tillsammans med eller i stället för en arbetsgivare som anställer tredjelandsmedborgare som vistas olagligt. De efterhandsutbetalningar som ska täckas av ansvarsbestämmelserna i detta direktiv bör också omfatta bidrag till nationella semesterfonder och sociala fonder som regleras i lag eller genom kollektivavtal.

(21)

Erfarenheten har visat att befintliga sanktionssystem inte har varit tillräckliga för att uppnå fullständig efterlevnad av förbuden mot anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt. En av orsakerna är att enbart administrativa sanktioner sannolikt inte är tillräckliga för att avskräcka vissa skrupellösa arbetsgivare. Efterlevnaden kan och bör stärkas genom att straffrättsliga sanktioner tillämpas.

(22)

För att garantera fullständig efterlevnad av det allmänna förbudet finns det därför ett särskilt behov av mer avskräckande sanktioner i allvarliga fall såsom återkommande upprepade överträdelser, olaglig anställning av ett betydande antal tredjelandsmedborgare, särskilt exploaterande arbetsförhållanden, arbetsgivarens vetskap om att arbetstagaren är offer för människohandel samt olaglig anställning av en minderårig. Detta direktiv ålägger medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning tillhandahålla straffrättsliga sanktioner för sådana allvarliga överträdelser. Det medför inga skyldigheter beträffande tillämpningen av sådana sanktioner eller något annat befintligt system för brottsbekämpning i enskilda fall.

(23)

I samtliga fall som bedöms som allvarliga enligt detta direktiv bör överträdelsen, om den begås uppsåtligen, betraktas som ett brott i hela gemenskapen. Bestämmelserna i detta direktiv angående brott bör inte påverka tillämpningen av rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel (6).

(24)

Brottet bör kunna bestraffas med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga sanktioner. Skyldigheten att säkerställa effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga sanktioner enligt detta direktiv påverkar inte hur medlemsstaterna internt organiserar sina straffrättsliga system.

(25)

Juridiska personer kan också hållas ansvariga för de brott som avses i detta direktiv, eftersom många arbetsgivare är juridiska personer. Bestämmelserna i detta direktiv medför ingen skyldighet för medlemsstaterna att införa straffrättsligt ansvar för juridiska personer.

(26)

För att underlätta efterlevnaden av detta direktiv bör det finnas effektiva mekanismer genom vilka tredjelandsmedborgarna kan inge klagomål direkt eller genom utsedda tredje parter såsom fackföreningar eller andra organisationer. De utsedda tredje parterna bör när de bistår tredjelandsmedborgaren med att inge klagomål skyddas mot eventuella sanktioner enligt regler som förbjuder hjälp till olaglig vistelse.

(27)

Som ett komplement till mekanismerna för att inge klagomål bör medlemsstaterna ha möjlighet att bevilja tredjelandsmedborgare som har utsatts för särskilt exploaterande arbetsförhållanden eller som var en olagligt anställd minderårig, och som samarbetar i det straffrättsliga förfarandet mot arbetsgivaren, tillfälliga uppehållstillstånd som är knutna till de relevanta nationella förfarandenas varaktighet. Tillstånden bör beviljas med användning av jämförbara arrangemang som de som gäller för tredjelandsmedborgare som omfattas av rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna (7).

(28)

För att säkerställa en tillfredsställande efterlevnad av detta direktiv och i största möjliga utsträckning minska skillnaderna i efterlevnad mellan medlemsstaterna bör medlemsstaterna säkerställa att effektiva och lämpliga inspektioner genomförs på deras territorium och informera kommissionen om resultatet av de inspektioner som de utför.

(29)

Medlemsstaterna bör uppmuntras att varje år fastställa ett nationellt mål för antalet inspektioner i de verksamhetssektorer på deras territorium där det är vanligast med anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt.

(30)

För att öka effektiviteten hos de inspektioner som genomförs med tillämpning av detta direktiv bör medlemsstaterna säkerställa att nationell lagstiftning ger de behöriga myndigheterna tillräckliga befogenheter att utföra inspektionerna, att information om olaglig anställning, inbegripet resultatet av tidigare inspektioner, samlas in och behandlas för att detta direktiv ska genomföras på ett effektivt sätt samt att det finns tillgång till tillräcklig personal med de färdigheter och kvalifikationer som behövs för att effektivt genomföra inspektionerna.

(31)

Medlemsstaterna bör säkerställa att de inspektioner som genomförs med tillämpning av detta direktiv inte påverkar vare sig antalet eller kvaliteten på de inspektioner som genomförs för att bedöma anställnings- och arbetsförhållanden.

(32)

När det gäller utstationerade arbetstagare som är tredjelandsmedborgare får medlemsstaternas inspektionsmyndigheter utnyttja det samarbete och informationsutbyte som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (8), för att kontrollera att den berörda tredjelandsmedborgaren är lagligen anställd i ursprungsmedlemsstaten.

(33)

Detta direktiv bör betraktas som ett komplement till åtgärder för att motverka svart arbete och exploatering.

(34)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (9) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(35)

All behandling av personuppgifter i samband med genomförandet av detta direktiv bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (10).

(36)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att motverka olaglig invandring genom att vidta åtgärder mot den drivkraft som utsikterna till ett arbete innebär, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av detta direktivs omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går direktivet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(37)

Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och följer de principer som erkänns särskilt i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Direktivet bör specifikt tillämpas med vederbörlig respekt för näringsfriheten, likhet inför lagen och principen om icke-diskriminering, rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol samt principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff i enlighet med artiklarna 16, 20, 21, 47 och 49 i stadgan.

(38)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i nämnda protokoll, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt i dem.

(39)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I syfte att bekämpa olaglig invandring förbjuds i detta direktiv anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt. Därför fastställs i direktivet gemensamma minimistandarder för sanktioner och åtgärder som medlemsstaterna ska tillämpa gentemot arbetsgivare som överträder detta förbud.

Artikel 2

Definitioner

Med särskilt avseende på detta direktiv gäller följande definitioner:

a)   tredjelandsmedborgare: personer som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 17.1 i fördraget och som inte heller är personer som åtnjuter fri rörlighet enligt gemenskapslagstiftningen i enlighet med artikel 2.5 i kodexen om Schengengränserna.

b)   tredjelandsmedborgare som vistas olagligt: en tredjelandsmedborgare som vistas på en medlemsstats territorium som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för vistelse eller bosättning i den medlemsstaten.

c)   anställning: verksamhet som omfattar alla slag av arbete som regleras av nationell lagstiftning eller i enlighet med etablerad praxis för eller under ledning och/eller kontroll av en arbetsgivare.

d)   olaglig anställning: anställning av en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt.

e)   arbetsgivare: varje fysisk person eller rättssubjekt, inbegripet bemanningsföretag, för eller under vilkas ledning och/eller kontroll anställning sker.

f)   underentreprenör: varje fysisk person eller rättssubjekt, till vilka genomförandet av samtliga eller delar av de skyldigheter som fastställs i ett tidigare kontrakt delegerats.

g)   juridisk person: varje rättssubjekt som har denna status enligt tillämplig nationell lagstiftning, med undantag för stater eller offentliga organ vid utövandet av offentliga maktbefogenheter samt offentliga internationella organisationer.

h)   bemanningsföretag: varje fysisk eller juridisk person som i enlighet med nationell lagstiftning ingår anställningskontrakt eller inleder anställningsförhållanden med arbetstagare i syfte att hyra ut dessa till kundföretag för tillfälligt arbete i dessa företag under deras kontroll och ledning.

i)   särskilt exploaterande arbetsförhållanden: arbetsförhållanden, inbegripet sådana som grundar sig på könsdiskriminering eller annan diskriminering, där det råder en påfallande skillnad jämfört med de lagligen anställda arbetstagarnas anställningsvillkor, som t.ex. påverkar arbetstagarnas hälsa och säkerhet samt kränker den mänskliga värdigheten.

j)   ersättning till tredjelandsmedborgare som vistas olagligt: lön och alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställningen och som motsvarar den lön eller annan ersättning som lagligen anställda arbetstagare i jämförbar ställning skulle ha fått.

Artikel 3

Förbud mot olaglig anställning

1.   Medlemsstaterna ska förbjuda anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt.

2.   Överträdelser av detta förbud ska bestraffas med de sanktioner och åtgärder som fastställs i detta direktiv.

3.   En medlemsstat får besluta att inte tillämpa förbudet i punkt 1 på tredjelandsmedborgare som vistas olagligt vars återsändande har uppskjutits och som får arbeta i enlighet med nationell lagstiftning.

Artikel 4

Arbetsgivarens skyldigheter

1.   Medlemsstaterna ska ålägga arbetsgivarna att

a)

kräva att tredjelandsmedborgare innan anställningen påbörjas innehar och för arbetsgivaren uppvisar ett giltigt uppehållstillstånd eller en annan handling som ger dem rätt till vistelse,

b)

åtminstone så länge anställningen varar behålla en kopia av eller ett utdrag av innehållet i uppehållstillståndet eller annan handling som ger rätt till vistelse, för eventuell inspektion av medlemsstaternas behöriga myndigheter,

c)

underrätta de behöriga myndigheter som utsetts av medlemsstaterna om inledandet av tredjelandsmedborgares anställning inom en period som varje medlemsstat själv ska fastställa.

2.   Medlemsstaterna får besluta att tillämpa ett förenklat förfarande för underrättelse enligt punkt 1 c om arbetsgivaren är en fysisk person och anställningen avser arbete för dennes privata syften.

Medlemsstaterna får besluta att underrättelse enligt punkt 1 c ovan inte är nödvändigt om den anställde har beviljats ställning som varaktigt bosatt enligt direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (11).

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att arbetsgivare som har fullgjort sina skyldigheter enligt punkt 1 inte ska hållas ansvariga för överträdelser av det förbud som anges i artikel 3, såvida arbetsgivarna inte kände till att den handling som uppvisas som giltigt uppehållstillstånd eller annan handling som ger rätt till vistelse var en förfalskning.

Artikel 5

Finansiella sanktioner

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att överträdelser av det förbud som avses i artikel 3 blir föremål för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner mot arbetsgivaren.

2.   Sanktionerna ska för överträdelser av det förbud som avses i artikel 3 omfatta

a)

finansiella sanktioner som ska öka i förhållande till antalet olagligt anställda tredjelandsmedborgare, och

b)

betalning av kostnaderna för olagligt anställda tredjelandsmedborgares återvändande i de fall där förfaranden för återvändande tillämpas. Medlemsstaterna kan i stället besluta att inkludera åtminstone de genomsnittliga kostnaderna för återvändande i de finansiella sanktionerna enligt led a.

3.   Medlemsstaterna kan föreskriva om reducerade finansiella sanktioner om arbetsgivaren är en fysisk person som anställer en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt om anställningen avser arbete för dennes privata syften och om arbetsförhållandena inte är särskilt exploaterande.

Artikel 6

Efterhandsutbetalningar som ska göras av arbetsgivare

1.   För varje överträdelse av det förbud som avses i artikel 3 ska medlemsstaterna säkerställa att arbetsgivaren ska ansvara för betalning av

a)

eventuell innestående ersättning till den olagligt anställda tredjelandsmedborgaren; den överenskomna ersättningsnivån ska presumeras ha varit åtminstone lika hög som minimilönen enligt tillämplig nationell lagstiftning, kollektivavtal eller i enlighet med etablerad praxis i den relevanta branschen, såvida inte antingen arbetsgivaren eller arbetstagaren kan bevisa motsatsen, samtidigt som, i förekommande fall, rättsligt bindande nationella bestämmelser om löner respekteras,

b)

ett belopp motsvarande eventuella skatter och sociala avgifter som arbetsgivaren skulle ha betalat om tredjelandsmedborgaren varit lagligt anställd, inklusive straffavgifter vid förseningar och relevanta administrativa sanktioner,

c)

i förekommande fall, eventuella kostnader för att skicka efterhandsutbetalningar till det land som tredjelandsmedborgaren återvänt eller återsänts till.

2.   För att säkerställa tillgången till effektiva förfaranden för tillämpningen av punkterna 1 a och 1 c och med vederbörligt beaktande av artikel 13 ska medlemsstaterna införa mekanismer för att säkerställa att olagligt anställda tredjelandsmedborgare

a)

inom en preskriptionstid som fastställs i nationell lagstiftning kan framställa krav och i förlängningen erhålla verkställighet av en dom gentemot arbetsgivaren för eventuell innestående ersättning, inbegripet i de fall de har återvänt eller blivit återsända,

b)

kan, om denna möjlighet föreskrivs i nationell lagstiftning, uppmana behörig myndighet i medlemsstaten att inleda förfarandena för att kräva ut innestående ersättning utan att tredjelandsmedborgaren i det fallet behöver framställa några krav.

Olagligt anställda tredjelandsmedborgare ska systematiskt och objektivt informeras om sina rättigheter enligt denna punkt och enligt artikel 13, innan ett eventuellt beslut om återsändande verkställs.

3.   För tillämpningen av punkterna 1 a och 1 b ska medlemsstaterna fastställa att det ska föreligga en presumtion om ett anställningsförhållande på minst tre månader, såvida inte arbetsgivaren eller arbetstagaren, bland andra, kan motbevisa detta.

4.   Medlemsstaterna ska säkerställa att nödvändiga mekanismer har inrättats som säkerställer att olagligt anställda tredjelandsmedborgare kan erhålla eventuella efterhandsutbetalningar av ersättning enligt punkt 1 a och som är indriven i enlighet med kraven i punkt 2, även om de har återvänt eller blivit återsända.

5.   I de fall tillfälliga uppehållstillstånd har beviljats enligt artikel 13.4 ska medlemsstaterna i den nationella lagstiftningen fastställa villkoren för förlängning av dessa uppehållstillstånd tills dess att tredjelandsmedborgaren har erhållit eventuella efterhandsutbetalningar av ersättning enligt punkt 1 i denna artikel.

Artikel 7

Övriga åtgärder

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att arbetsgivare i lämpliga fall även ska omfattas av följande åtgärder:

a)

Fråntagande av rätten till en del av eller alla offentliga förmåner, stöd eller bidrag, inbegripet EU-bidrag som förvaltas av medlemsstaterna, i upp till fem år.

b)

Fråntagande av rätten att delta i offentlig upphandling enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (12) i upp till fem år.

c)

Återbetalning av en del av eller alla offentliga förmåner, stöd eller bidrag, inbegripet EU-bidrag som förvaltas av medlemsstaterna, som arbetsgivaren har beviljats under upp till tolv månader före upptäckten av den olagliga anställningen.

d)

Tillfällig eller permanent stängning av inrättningar som har använts för att begå överträdelsen eller tillfälligt eller permanent upphävande av tillståndet att driva näringsverksamheten i fråga om detta är berättigat med tanke på hur allvarlig överträdelsen är.

2.   Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa punkt 1 om arbetsgivaren är en fysisk person och anställningen avser arbete för dennes privata syften.

Artikel 8

Underentreprenad

1.   Om arbetsgivaren är en underentreprenör ska medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i nationell lagstiftning om rätten till bidrag eller regressrätt eller bestämmelserna i nationell lagstiftning på området för social trygghet, sörja för att den entreprenör till vilken arbetsgivaren är en direkt underentreprenör tillsammans med eller i stället för arbetsgivaren kan hållas ansvarig för att betala

a)

finansiella sanktioner enligt artikel 5, och

b)

efterhandsutbetalningar enligt artikel 6.1 a och 6.1 c och artikel 6.2 och 6.3.

2.   Om arbetsgivaren är en underentreprenör ska medlemsstaterna säkerställa att huvudentreprenören och varje eventuell entreprenör i mellanledet, om de kände till att underentreprenören anställde tredjelandsmedborgare som vistas olagligt, kan hållas ansvariga för de betalningar som anges i punkt 1 tillsammans med eller i stället för den anställande underentreprenören eller den entreprenör till vilken arbetsgivaren är en direkt underentreprenör.

3.   En entreprenör som har uppfyllt skyldigheten att vidta rimliga kontrollåtgärder enligt nationell lagstiftning ska inte hållas ansvarig enligt punkterna 1 och 2.

4.   Medlemsstaterna får införa strängare ansvarsregler i nationell lagstiftning.

Artikel 9

Brott

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att en överträdelse av förbudet som avses i artikel 3 utgör ett brott under var och en av följande omständigheter enligt nationell lagstiftning, om den begås uppsåtligen:

a)

Överträdelsen fortsätter eller återkommande upprepas.

b)

Överträdelsen gäller samtidig anställning av ett betydande antal tredjelandsmedborgare som vistas olagligt.

c)

Överträdelsen åtföljs av särskilt exploaterande arbetsförhållanden.

d)

Överträdelsen begås av en arbetsgivare som inte har åtalats eller fällts för ett brott enligt rambeslut 2002/629/RIF, men som utnyttjar arbetskraft eller tjänster från en person som vistas olagligt med vetskap om att tredjelandsmedborgaren är offer för människohandel.

e)

Överträdelsen avser olaglig anställning av en minderårig.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att anstiftan av eller medhjälp till uppsåtliga handlingar av det slag som avses i punkt 1 utgör en straffbar gärning.

Artikel 10

Straffrättsliga sanktioner

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att fysiska personer som begår brott enligt artikel 9 straffas med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga sanktioner.

2.   Förutsatt att allmänna rättsprinciper inte utesluter detta kan de straffrättsliga sanktioner som avses i denna artikel enligt nationell lagstiftning tillämpas utan att det påverkar andra sanktioner eller åtgärder som inte är av straffrättslig karaktär och de kan åtföljas av offentliggörandet av det rättsliga beslutet i det berörda fallet.

Artikel 11

Juridiska personers ansvar

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att juridiska personer kan hållas ansvariga för de brott som avses i artikel 9 och som har begåtts till förmån för någon person som har en ledande ställning inom den juridiska personen och agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation, grundad på

a)

behörighet att företräda den juridiska personen,

b)

befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller

c)

befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.

2.   Medlemsstaterna ska också säkerställa att juridiska personer kan hållas ansvariga när brister i övervakning eller kontroll som ska utföras av en sådan person som avses i punkt 1 har gjort det möjligt för en person som är underställd den juridiska personen att till dennes förmån begå ett brott som avses i artikel 9.

3.   Juridiska personers ansvar enligt punkterna 1 och 2 ska inte utesluta straffrättsliga förfaranden mot fysiska personer som är gärningsmän vid, anstiftare av eller medhjälpare till brott som avses i artikel 9.

Artikel 12

Sanktioner mot juridiska personer

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att juridiska personer som förklarats ansvariga i enlighet med artikel 11 kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, som kan omfatta åtgärder såsom de som anges i artikel 7.

Medlemsstaterna kan besluta att en förteckning över arbetsgivare som är juridiska personer och som har hållits ansvariga för brott i enlighet med artikel 9 ska offentliggöras.

Artikel 13

Förenklade klagomålsförfaranden

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns effektiva mekanismer genom vilka olagligt anställda tredjelandsmedborgare kan inge klagomål mot sina arbetsgivare direkt eller genom tredje parter som utsetts av medlemsstaterna, såsom fackföreningar eller andra organisationer eller en behörig myndighet i medlemsstaten om detta föreskrivs i den nationella lagstiftningen.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att tredje parter som i enlighet med de kriterier som fastställs i deras nationella lagstiftning har ett berättigat intresse av att säkerställa att detta direktiv efterlevs får, på den olagligt anställde tredjelandsmedborgarens vägnar eller för att stödja denne, med hans eller hennes tillstånd, engagera sig i de rättsliga eller administrativa förfaranden som finns för att säkerställa efterlevnaden av skyldigheterna enligt detta direktiv.

3.   Att bistå tredjelandsmedborgare med att inge klagomål ska inte betraktas som hjälp till olaglig vistelse i enlighet med rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (13).

4.   När det gäller brott som omfattas av artikel 9.1 c och e ska medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning fastställa villkoren enligt vilka de i varje enskilt fall kan bevilja tillfälliga uppehållstillstånd, som är knutna till de relevanta nationella förfarandenas varaktighet, till berörda tredjelandsmedborgare, med användning av jämförbara arrangemang som de som gäller för tredjelandsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/81/EG.

Artikel 14

Inspektioner

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att effektiva och lämpliga inspektioner genomförs på deras territorium för att kontrollera anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt. Sådana inspektioner ska göras i första hand på grundval av en riskbedömning som ska utföras av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

2.   För att effektivisera inspektionerna ska medlemsstaterna på grundval av en riskbedömning regelbundet identifiera de verksamhetssektorer på deras territorier där det är vanligt med anställning av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt.

Medlemsstaterna ska för var och en av dessa sektorer varje år före den 1 juli informera kommissionen om de inspektioner, både i absoluta tal och som en procentuell andel av arbetsgivarna inom varje sektor, som utförts under föregående år tillsammans med resultatet av dem.

Artikel 15

Förmånligare bestämmelser

Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att anta eller behålla bestämmelser som är förmånligare för de tredjelandsmedborgare som de är tillämpliga på enligt artiklarna 6 och 13, förutsatt att sådana bestämmelser är förenliga med detta direktiv.

Artikel 16

Rapportering

1.   Kommissionen ska senast den 20 juli 2014 och vart tredje år därefter överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet som, vid behov, innehåller förslag till ändringar av bestämmelserna i artiklarna 6, 7, 8, 13 och 14. Kommissionen ska i sin rapport särskilt undersöka medlemsstaternas genomförande av artikel 6.2 och 6.5.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen översända all information som är lämplig för att utarbeta den rapport som avses i punkt 1. Informationen ska omfatta antalet inspektioner och resultat från de inspektioner som genomförts enligt artikel 14.1, de åtgärder som vidtagits enligt artikel 13 och i möjligaste mån, de åtgärder som vidtagits enligt artiklarna 6 och 7.

Artikel 17

Införlivande

1.   Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 20 juli 2011. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 18

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 19

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdat i Bryssel den 18 juni 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

Š. FÜLE

Ordförande


(1)  EUT C 204, 9.8.2008, s. 70.

(2)  EUT C 257, 9.10.2008, s. 20.

(3)  Europaparlamentets yttrande av den 4 februari 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 25 maj 2009.

(4)  EUT, L 105, 13.4.2006, s. 1.

(5)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(6)  EGT L 203, 1.8.2002, s. 1.

(7)  EUT L 261, 6.8.2004, s. 19.

(8)  EGT L 18, 21.1.1997, s. 1.

(9)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(10)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(11)  EUT L 16, 23.1.2004, s. 44.

(12)  EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.

(13)  EGT L 328, 5.12.2002, s. 17.


30.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/33


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/53/EG

av den 18 juni 2009

om ändring av direktiv 2001/82/EG och direktiv 2001/83/EG, vad gäller ändringar av villkoren för godkännanden för försäljning av läkemedel

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (5) fastställs harmoniserade regler för godkännande av, tillsyn över och säkerhetsövervakning av läkemedel i gemenskapen.

(2)

Enligt dessa regler kan godkännanden för försäljning beviljas i enlighet med harmoniserade gemenskapsförfaranden. Villkoren för dessa godkännanden för försäljning kan ändras i efterhand om t.ex. produktionsprocessen förändrats eller tillverkaren har ny adress.

(3)

Genom artikel 39 i direktiv 2001/82/EG och artikel 35 i direktiv 2001/83/EG ges kommissionen befogenhet att anta en tillämpningsförordning för ändringar som görs efter det att godkännanden för försäljning beviljats i enlighet med bestämmelserna i avdelning III kapitel 4 i direktiv 2001/82/EG respektive avdelning III kapitel 4 i direktiv 2001/83/EG. Kommissionen antog därför förordning (EG) nr 1084/2003 av den 3 juni 2003 om granskning av ändringar av villkoren för ett godkännande för försäljning av humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel vilket utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat (6).

(4)

Flertalet humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel som för närvarande finns på marknaden har dock godkänts enligt rent nationella förfaranden och faller därför utanför tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1084/2003. Ändringar av godkännanden för försäljning som beviljats enligt rent nationella förfaranden omfattas därför av nationella regler.

(5)

Detta resulterar i att medan beviljande av alla godkännanden för försäljning av läkemedel omfattas av harmoniserade gemenskapsregler, gäller detta inte för ändringar av villkoren för godkännande för försäljning.

(6)

Med hänsyn till folkhälsan och den rättsliga enhetligheten samt för att minska administrativa bördor och stärka förutsägbarheten för de ekonomiska aktörerna bör ändringar av alla typer av godkännanden för försäljning omfattas av harmoniserade regler.

(7)

I de bestämmelser om ändringar som kommissionen antar bör särskilt förenkling av administrativa förfaranden beaktas. I detta syfte bör kommissionen, vid antagandet av dessa bestämmelser, föreskriva om möjligheten att lämna in en enda ansökan för en eller flera identiska ändringar av villkoren för flera godkännanden för försäljning.

(8)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (7) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(9)

Direktiv 2001/82/EG och direktiv 2001/83/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2001/82/EG

Direktiv 2001/82/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 27b

Kommissionen ska besluta om lämpliga förfaranden för granskning av ändringar av villkoren för godkännanden för försäljning som beviljats i enlighet med detta direktiv.

Kommissionen ska anta dessa förfaranden genom en tillämpningsförordning. Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 89.2a.”

2.

I artikel 39.1 ska andra och tredje styckena utgå.

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2001/83/EG

Direktiv 2001/83/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 23b

1.   Kommissionen ska besluta om lämpliga förfaranden för granskning av ändringar av villkoren för godkännanden för försäljning som beviljats i enlighet med detta direktiv.

2.   Kommissionen ska anta de förfaranden som avses i punkt 1 genom en tillämpningsförordning. Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 121.2a.

3.   Vid antagandet av de förfaranden som avses i punkt 1 ska kommissionen anstränga sig för att det ska vara möjligt att lämna in en enda ansökan för en eller flera identiska ändringar av villkoren för flera godkännanden för försäljning.

4.   En medlemsstat får fortsätta att tillämpa nationella bestämmelser som gäller vid tillämpningsförordningens ikraftträdande i fråga om ändringar av godkännanden för försäljning som beviljats före den 1 januari 1998 för läkemedel som godkänts endast i den medlemsstaten. Om ett läkemedel som omfattas av nationella bestämmelser i enlighet med denna artikel vid en senare tidpunkt beviljas ett godkännande för försäljning i en annan medlemsstat ska tillämpningsförordningen gälla för det läkemedlet från detta datum.

5.   Om en medlemsstat beslutar att fortsätta tillämpa nationella bestämmelser i enlighet med punkt 4 ska den meddela kommissionen detta. Om inget sådant meddelande har lämnats senast den 20 januari 2011 ska tillämpningsförordningen gälla.”

2.

I artikel 35.1 ska andra och tredje styckena utgå.

Artikel 3

Införlivande

1.   Medlemsstaterna ska senast den 20 januari 2011 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 4

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 5

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 18 juni 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

Š. FÜLE

Ordförande


(1)  EUT C 27, 3.2.2009, s. 39.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 22 oktober 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 28 maj 2009.

(3)  EGT L 311, 28.11.2001, s. 1.

(4)  EGT L 311, 28.11.2001, s. 67.

(5)  EUT L 136, 30.4.2004, s. 1.

(6)  EUT L 159, 27.6.2003, s. 1.

(7)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.


BESLUT SOM ANTAGITS GEMENSAMT AV EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

30.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/35


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 568/2009/EG

av den 18 juni 2009

om ändring av rådets beslut 2001/470/EG om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c och d, artikel 66 och artikel 67.5 andra strecksatsen,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1), och

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Tanken bakom det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område (nätverket), som inrättades mellan medlemsstaterna genom rådets beslut 2001/470/EG (3), var att ett område med frihet, säkerhet och rättvisa förutsätter ett förbättrat, förenklat och påskyndat effektivt rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna och en verklig möjlighet för personer som är involverade i gränsöverskridande tvister att få sin sak prövad i domstol. Tillämpningsdagen för det beslutet var den 1 december 2002.

(2)

I Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen, som antogs av Europeiska rådet den 4 och 5 november 2004 (4), uppmanas till ytterligare arbete för att underlätta tillgången till domstolsprövning i gränsöverskridande tvister. I programmet läggs särskild tonvikt vid ett effektivt genomförande av de instrument som Europaparlamentet och rådet antagit på civilrättens område och vid ett stärkt samarbete mellan medlemmar av juristkåren i syfte att fastställa bästa metoder.

(3)

I enlighet med artikel 19 i beslut 2001/470/EG lade kommissionen den 16 maj 2006 fram en rapport om nätverkets verksamhet. I rapporten fastställs att målen från 2001 visserligen allmänt sett har uppnåtts, men att nätverket inte på långa vägar uttömt sina möjligheter.

(4)

För att uppnå Haagprogrammets mål i fråga om stärkt rättsligt samarbete och tillgången till domstolsprövning och för att nätverket ska kunna axla det större antal arbetsuppgifter som väntas under de kommande åren, bör nätverket ges en rättslig ram som är bättre lämpad att ge nätverket större manöverutrymme.

(5)

Det är mycket viktigt att villkoren förbättras för nätverkets verksamhet i medlemsstaterna genom nationella kontaktpunkter och på så sätt stärka kontaktpunkternas roll både inom nätverket och gentemot domare och jurister.

(6)

Medlemsstaterna bör därför göra en bedömning av vilka resurser de måste ställa till kontaktpunkternas förfogande för att de ska kunna utföra sina uppgifter fullt ut. Den interna behörighetsfördelningen i medlemsstaterna för finansieringen av de nationella nätverksmedlemmarna bör inte påverkas av detta beslut.

(7)

Av samma skäl måste det i varje medlemsstat finnas en eller flera kontaktpunkter som kan utföra de uppgifter som de anförtrotts. Om det finns mer än en kontaktpunkt bör medlemsstaten säkerställa effektiv samordning dem emellan.

(8)

Om det i framtiden av ett gemenskapsrättsligt eller internationellt instrument följer att en annan medlemsstats lagstiftning är tillämplig, bör kontaktpunkterna medverka för att informera rättsliga och icke-rättsliga myndigheter i medlemsstaterna om innehållet i den utländska lagstiftningen.

(9)

Kontaktpunkterna bör behandla framställningar om rättsligt samarbete tillräckligt snabbt för att det ska vara förenligt med beslutets allmänna mål.

(10)

Vid beräkningen av tidsfrister enligt detta beslut bör förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (5) gälla.

(11)

Syftet med det elektroniska registret är att tillhandahålla information för bedömningen av nätverkets insats och den praktiska tillämpningen av gemenskapsinstrument. Det bör därför inte omfatta all information som förmedlas mellan kontaktpunkter.

(12)

Yrkessammanslutningar som företräder personer med juridiska yrken, särskilt jurister, advokater, notarier och stämningsmän, som är direkt involverade i tillämpningen av gemenskapsrättsliga och internationella instrument på civilrättens område, kan bli medlemmar i nätverket genom sina nationella organisationer för att tillsammans med kontaktpunkterna bidra till en del av nätverkets särskilda uppgifter och verksamhet.

(13)

För att ytterligare kunna utveckla nätverkets uppgifter när det gäller tillgång till domstolsprövning, bör kontaktpunkterna i medlemsstaterna bidra till allmän information till allmänheten med hjälp av den tekniska utrustning som är lämpligast och åtminstone genom att på justitieministeriernas webbplatser i medlemsstaterna placera en länk till nätverkets webbplats och till de myndigheter som ansvarar för instrumentens faktiska tillämpning. Detta beslut bör inte tolkas som en skyldighet för medlemsstaterna att göra kontaktpunkterna direkt åtkomliga för allmänheten.

(14)

Vid tillämpningen av detta beslut bör hänsyn tas till ett successivt införande av det europeiska e-juridiksystemet som särskilt är tänkt att underlätta rättsligt samarbete och tillgången till domstolsprövning.

(15)

För att öka det ömsesidiga förtroendet mellan domarna i EU och stärka synergierna mellan de berörda europeiska nätverken, bör nätverket upprätthålla förbindelser med andra europeiska nätverk som har samma mål, särskilt nätverk av rättsliga organ och nätverk av domare.

(16)

För att bidra till att främja det internationella rättsliga samarbetet bör nätverket utveckla kontakter med andra nätverk för rättsligt samarbete i världen samt med internationella organisationer som främjar internationellt samarbete i rättsfrågor.

(17)

För att möjliggöra en regelbunden uppföljning av arbetet med att uppnå målen med beslut 2001/470/EG, i dess ändrade lydelse enligt detta beslut, bör kommissionen lägga fram rapporter om nätverkets verksamhet för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

(18)

Beslut 2001/470/EG bör ändras i enlighet med detta.

(19)

Eftersom målet för detta beslut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av detta besluts omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(20)

I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Förenade kungariket och Irland meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(21)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Beslut 2001/470/EG ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)

Led c ska ersättas med följande:

”c)

Sambandspersoner enligt gemensam åtgärd 96/277/RIF av den 22 april 1996 om en ordning för utbyte av sambandspersoner för att förbättra det rättsliga samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater (6) när de har ansvar för samarbete på privaträttens område.

ii)

Följande led ska läggas till:

”e)

Yrkessammanslutningar som på nationell nivå i medlemsstaterna företräder personer med juridiska yrken som är direkt involverade i tillämpning av gemenskapsrättsliga eller internationella instrument rörande rättsligt samarbete på privaträttens område.”

b)

I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”Om den kontaktpunkt som utses i enlighet med denna punkt inte är en domare ska den berörda medlemsstaten föreskriva om effektiva förbindelser med de nationella domstolarna. För att underlätta detta får medlemsstaterna utse en domare för att stödja detta arbete. Denna domare ska vara medlem av nätverket.”

c)

Följande punkt ska införas:

”2a.   Medlemsstaterna ska säkerställa att kontaktpunkterna har tillräckliga och lämpliga medel vad beträffar personal, resurser och modern kommunikationsutrustning för att korrekt kunna utföra uppgiften som kontaktpunkt.”

d)

Följande punkt ska införas:

”4a.   Medlemsstaterna ska fastställa de yrkessammanslutningar som anges i punkt 1 e. I detta syfte ska de inhämta de berörda yrkessammanslutningarnas samtycke till att delta i nätverket.

När det i en medlemsstat finns flera yrkessammanslutningar som på nationell nivå företräder ett juridiskt yrke, ska medlemsstaten sörja för att yrket i fråga företräds på lämpligt sätt i nätverket.”

e)

Punkt 5 ska ändras på följande sätt:

i)

Inledningen ska ersättas med följande:

”5.   Medlemsstaterna ska till kommissionen, i enlighet med artikel 20, anmäla namn och fullständig adress för de myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel, och uppge”.

ii)

Led c ska ersättas med följande:

”c)

när så är lämpligt, deras särskilda funktioner i nätverket samt, om det finns mer än en kontaktpunkt, kontaktpunkternas specifika ansvarsområden.”

2.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 b ska ersättas med följande:

”b)

underlätta allmänhetens faktiska tillgång till domstolsprövning, genom att tillhandahålla information om hur de gemenskapsrättsliga och internationella instrument som rör rättsligt samarbete på privaträttens område fungerar.”

b)

Punkt 2 b och c ska ersättas med följande:

”b)

Att gemenskapsrättsliga instrument eller gällande konventioner mellan två eller flera medlemsstater tillämpas ändamålsenligt i praktiken.

Framför allt när en annan medlemsstats lagstiftning är tillämplig får berörda domstolar eller myndigheter vända sig till nätverket för att få information om innehållet i denna lagstiftning.

c)

Att inrätta, underhålla och främja ett informationssystem för allmänheten om det rättsliga samarbetet på privaträttens område inom Europeiska unionen, om relevanta gemenskapsrättsliga och internationella instrument samt om medlemsstaternas nationella lagstiftning, särskilt när det gäller tillgången till domstolsprövning.

Den viktigaste informationskällan ska vara nätverkets webbplats, som ska innehålla uppdaterad information på samtliga unionens institutioners officiella språk.”

3.

Artikel 5.2 ska ersättas med följande:

”2.   Kontaktpunkterna ska särskilt

a)

säkerställa att de lokala rättsliga myndigheterna får allmän information om de gemenskapsrättsliga och internationella instrument som rör rättsligt samarbete på privaträttens område; de ska i synnerhet se till att de lokala rättsliga myndigheterna får ökad kännedom om nätverket, inbegripet nätverkets webbplats,

b)

förse de övriga kontaktpunkterna, de organ och myndigheter som nämns i artikel 2.1 b-d och de lokala rättsliga myndigheterna i den egna medlemsstaten med all information som är nödvändig för ett gott rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 3, för att kunna bistå dem vid utarbetandet av genomförbara framställningar om rättsligt samarbete och upprättandet av de lämpligaste direktkontakterna,

c)

tillhandahålla all information som behövs för att underlätta tillämpningen av en annan medlemsstats lagstiftning som är tillämplig i enlighet med ett gemenskapsrättsligt eller internationellt instrument; för detta ändamål får den kontaktpunkt till vilken en sådan framställan riktas stödja sig på de andra myndigheter i medlemsstaten som nämns i artikel 2 i syfte att tillhandahålla den begärda informationen; den information som ges i svaret ska inte vara bindande för vare sig kontaktpunkterna, dessa myndigheter eller den myndighet som gjort framställningen,

d)

söka lösningar på svårigheter som kan uppstå i samband med en framställning om rättsligt samarbete, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 4 i denna artikel eller artikel 6,

e)

underlätta samordningen av behandlingen av framställningar om rättsligt samarbete i den berörda medlemsstaten, särskilt när flera framställningar från de rättsliga myndigheterna i den medlemsstaten ska verkställas i en annan medlemsstat,

f)

bidra till att på nätverkets webbplats generellt informera allmänheten om det rättsliga samarbetet på privaträttens område i Europeiska unionen, om de relevanta gemenskapsinstrumenten och internationella instrumenten samt om den nationella rätten i medlemsstaterna, särskilt med avseende på tillgången till domstolsprövning,

g)

samarbeta vid organiseringen av de möten som avses i artikel 9 och delta i dessa möten,

h)

hjälpa till med att utarbeta och uppdatera den information som avses i avdelning III och särskilt med informationssystemet för allmänheten, i enlighet med bestämmelserna i den avdelningen,

i)

säkerställa samordningen mellan medlemmarna i nätverket på nationell nivå,

j)

vartannat år utarbeta en rapport om sin verksamhet, inbegripet, om det är lämpligt, bästa praxis i nätverket, lägga fram den vid ett möte med nätverkets medlemmar och ta särskild hänsyn till möjligheterna att förbättra nätverket.”

4.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 5a

Yrkessammanslutningar

1.   För att kunna bidra till att de uppgifter som föreskrivs i artikel 3 utförs, ska kontaktpunkterna ha lämpliga kontakter med de yrkessammanslutningar som nämns i artikel 2.1 e, i enlighet med bestämmelser som varje medlemsstat ska besluta om.

2.   De kontakter som avses i punkt 1 får omfatta särskilt följande verksamhet:

a)

Utbyte av erfarenheter och information avseende ändamålsenlig och praktisk tillämpning av gemenskapsrättsliga och internationella instrument.

b)

Samarbete vid utformning och uppdatering av de faktablad som avses i artikel 15.

c)

Deltagande av yrkessammanslutningar vid relevanta möten.

3.   Yrkessammanslutningarna får inte begära information om enskilda ärenden från kontaktpunkter.”

5.

I artikel 6.2 ska följande stycke läggas till:

”Varje medlemsstat ska i detta syfte, i enlighet med de närmare bestämmelser som den själv ska fastställa, se till att kontaktpunkten eller kontaktpunkterna och de behöriga myndigheterna förfogar över tillräckliga medel för att kunna sammanträda regelbundet.”

6.

Artikel 7 första stycket ska ersättas med följande:

”För att underlätta nätverkets praktiska arbete ska varje medlemsstat se till att dess kontaktpunkter har tillräckliga kunskaper i något av de officiella språken vid unionens institutioner utöver det egna, eftersom de behöver kunna kommunicera med kontaktpunkter i andra medlemsstater.”

7.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Behandling av framställningar i samband med rättsligt samarbete

1.   Kontaktpunkterna ska besvara alla framställningar utan dröjsmål och senast femton dagar efter det att de mottagits. Om en kontaktpunkt inte är i stånd att besvara en framställning inom den fristen, ska den kortfattat informera den framställande parten om detta och ange hur lång tid den anser sig behöva för att besvara framställningen, men denna tid ska i regel inte överstiga 30 dagar.

2.   För att så effektivt och så snabbt som möjligt kunna besvara framställningar enligt punkt 1 ska kontaktpunkterna använda den bäst lämpade tekniska utrustningen, som ställs till deras förfogande av medlemsstaterna.

3.   Kommissionen ska föra ett säkert elektroniskt register med begränsad åtkomst över de framställningar om rättsligt samarbete och de svar som avses i artikel 5.2 b, c, d och e. Kontaktpunkterna ska se till att den information som är nödvändig för registrets inrättande och funktion regelbundet lämnas till kommissionen.

4.   Kommissionen ska minst en gång var sjätte månad förse kontaktpunkterna med statistik över de framställningar om rättsligt samarbete och de svar som avses i punkt 3.”

8.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Möten med kontaktpunkterna

1.   Kontaktpunkterna i nätverket ska mötas minst en gång var sjätte månad i enlighet med artikel 12.

2.   Vid mötena ska varje medlemsstat företrädas av en eller flera kontaktpunkter som kan åtföljas av andra medlemmar i nätverket, dock högst sex företrädare per medlemsstat.”

9.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 11a

Deltagande av observatörer i nätverkets möten

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.2 får Danmark låta sig företrädas vid de möten som avses i artiklarna 9 och 11.

2.   Anslutningsländer och kandidatländer får inbjudas att delta i dessa möten som observatörer. Även sådana tredjeländer som är parter i internationella avtal om rättsligt samarbete på privaträttens område som gemenskapen ingått får inbjudas att delta som observatörer vid vissa möten i nätverket.

3.   Varje stat som är observatör får vid dessa möten låta sig företrädas av en eller flera personer, som dock inte under några omständigheter får vara fler än tre per stat.”

10.

Följande artikel ska införas i slutet av avdelning II:

”Artikel 12a

Förbindelser med andra nätverk och internationella organisationer

1.   Nätverket ska upprätthålla förbindelser och utbyta erfarenheter och bästa praxis med de övriga europeiska nätverk som har samma mål, till exempel det europeiska rättsliga nätverket på straffrättens område. Nätverket ska även upprätthålla förbindelser med det europeiska nätverket för utbildning av domare för att i lämpliga fall och utan att det påverkar nationell praxis främja kurser i rättsligt samarbete på privaträttens område som riktar sig till de lokala rättsliga myndigheterna i medlemsstaterna.

2.   Nätverket ska upprätthålla förbindelser med Nätverket av europeiska konsumentcentrum (ECC-nätverket). Kontaktpunkterna i nätverket ska särskilt bistå medlemmarna i ECC-nätverket med all sådan allmän information om hur gemenskapsinstrument och internationella instrument fungerar som förbättrar konsumenternas tillgång till domstolsprövning.

3.   För att kunna fullgöra de uppgifter som avses i artikel 3 när det gäller internationella instrument rörande rättsligt samarbete på privaträttens område, ska nätverket upprätthålla kontakter och utbyta erfarenheter med andra nätverk för rättsligt samarbete som inrättats mellan tredjeländer samt med internationella organisationer som främjar internationellt rättsligt samarbete.

4.   Kommissionen ska vara ansvarig för att i nära samarbete med rådets ordförandeskap och medlemsstaterna genomföra bestämmelserna i denna artikel.”

11.

Rubriken till avdelning III ska ersättas med följande:

12.

I artikel 13.1 ska följande punkt läggas till:

”c)

den information som avses i artikel 8.”

13.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 13a

Allmän information till allmänheten

Nätverket ska med hjälp av den bäst lämpade tekniska utrustningen bidra till att ge allmänheten allmän information om innehållet i och funktionen av de gemenskapsrättsliga eller internationella instrument som rör det rättsliga samarbetet på privaträttens område.

Kontaktpunkterna ska i detta syfte, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 18, sörja för att det informationssystem som avses i artikel 14 görs känt för allmänheten.”

14.

I artikel 17.4 ska led b ersättas med följande:

”b)

sörja för att information om de relevanta aspekterna i gemenskapsrätten och gemenskapens förfaranden, inbegripet gemenskapens rättspraxis, de allmänna sidorna i informationssystemet och de faktablad som avses i artikel 15, översätts till unionens institutioners officiella språk och görs tillgängliga på nätverkets webbplats.”

15.

I artikel 18.4 ska ordet ”gradvis” utgå.

16.

Artikel 19 ska ersättas med följande:

”Artikel 19

Utvärdering

Senast den 1 januari 2014, och därefter vart tredje år, ska kommissionen lägga fram en rapport om nätverkets verksamhet för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska vid behov åtföljas av förslag som syftar till att anpassa detta beslut och ska omfatta information om nätverkets verksamhet för att förbättra den europeiska e-juridikens utformning, utveckling och genomförande, särskilt med avseende på att underlätta tillgången till domstolsprövning.”

17.

Artikel 20 ska ersättas med följande:

”Artikel 20

Underrättelse

Senast den 1 juli 2010 ska medlemsstaterna meddela kommissionen de uppgifter som avses i artikel 2.5.”

Artikel 2

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det ska tillämpas från och med den 1 januari 2011, med undantag av artikel 1.1 e och 1.17 som ska tillämpas från och med den dag då beslutet delges de medlemsstater som det riktar sig till.

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdat i Bryssel den 18 juni 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

Š. FÜLE

Ordförande


(1)  Yttrande avgivet den 3 december 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 16 december 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 4 juni 2009.

(3)  EGT L 174, 27.6.2001, s. 25.

(4)  EUT C 53, 3.3.2005, s. 1.

(5)  EGT L 124, 8.6.1971, s. 1.

(6)  EGT L 105, 27.4.1996, s. 1.”


II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

BESLUT

Europaparlamentet Rådet Kommissionen Domstolen Revisionsrätten Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Regionkommittén

30.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/41


EUROPAPARLAMENTETS, RÅDETS, KOMMISSIONENS, DOMSTOLENS, REVISIONSRÄTTENS, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉNS OCH REGIONKOMMITTÉNS BESLUT

av den 26 juni 2009

om organisationen och driften av Europeiska unionens publikationsbyrå

(2009/496/EG, Euratom)

EUROPAPARLAMENTET,

RÅDET,

KOMMISSIONEN,

DOMSTOLEN,

REVISIONSRÄTTEN,

EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN, OCH

REGIONKOMMITTÉN HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 8 i beslutet av företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 8 april 1965 om lokaliseringen tills vidare av vissa av gemenskapernas institutioner och avdelningar (1) angavs att en byrå för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (nedan kallad byrån) skulle förläggas till Luxemburg. Denna bestämmelse tilllämpades senast genom beslut 2000/459/EG, EKSG, Euratom (2).

(2)

Byrån omfattas av tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper. Hänsyn bör tas till de senaste ändringarna av dessa bestämmelser.

(3)

I rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (3) (nedan kallad budgetförordningen) finns särskilda bestämmelser om driften av byrån.

(4)

Publikationsområdet har genomgått en djupgående teknisk utveckling som bör beaktas i samband med driften av byrån.

(5)

För att undvika oklarheter bör beslut 2000/459/EG, EKSG, Euratom upphävas och ersättas med det här beslutet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Publikationsbyrån

1.   Byrån för Europeiska unionens officiella publikationer (nedan kallad byrån) är en interinstitutionell byrå som har till uppgift att på bästa möjliga villkor ge ut Europeiska gemenskapernas och Europeiska unionens institutioners publikationer.

Byrån ska således dels göra det möjligt för institutionerna att uppfylla sina skyldigheter när det gäller att offentliggöra rättsaktstexter, dels bidra till den tekniska utformningen och genomförandet av informations- och kommunikationspolitik inom sina behörighetsområden.

2.   Byrån ska ledas av en direktör i enlighet med de strategiska riktlinjer som fastställs av styrelsen. Med undantag för de bestämmelser i detta beslut som rör byråns interinstitutionella uppgifter, ska byrån tillämpa kommissionens administrativa och finansiella förfaranden. Kommissionen ska ta hänsyn till byråns särskilda natur när den fastställer dessa förfaranden.

Artikel 2

Definitioner

I detta beslut gäller följande definitioner:

1.   utgivning: varje åtgärd som krävs för att utforma, kontrollera, tilldela internationella standardboknummer och/eller katalognummer för, producera, katalogisera, registrera, sprida, marknadsföra, sälja, lagra och arkivera publikationer i alla former och utformningar och med alla metoder som är tillgängliga nu och i framtiden.

2.   publikationer: alla texter som offentliggörs under ett internationellt standardboknummer och/eller ett katalognummer, oavsett form eller format.

3.   obligatoriska publikationer: publikationer som utges i enlighet med fördragen eller andra rättsakter.

4.   icke-obligatoriska publikationer: alla publikationer som utges inom ramen för de befogenheter som tillkommer enskilda institutioner.

5.   förvaltning av upphovsrätt: bekräftelse av att de beställande avdelningarna har upphovsrätt och återanvändningsrätt och byråns förvaltning av dessa rättigheter med avseende på publikationer som byrån fått i uppdrag att ge ut.

6.   nettointäkter från försäljning: det totala fakturerade beloppet, med avdrag för eventuella rabatter samt administrations-, inkasserings- och bankavgifter.

7.   institutioner: institutioner, organ och byråer som har inrättats genom fördragen eller på grundval av dessa.

Artikel 3

Byråns behörighet

1.   Byråns behörighet omfattar följande verksamheter:

a)

Ge ut Europeiska unionens officiella tidning (nedan kallad EUT) och garantera dess autenticitet.

b)

Ge ut andra obligatoriska publikationer.

c)

Enskilt eller i samarbete med andra ge ut icke-obligatoriska publikationer som de enskilda institutionerna i enlighet med sin egen behörighet har anförtrott åt byrån, särskilt inom ramen för institutionernas kommunikationsverksamhet.

d)

Enskilt eller i samarbete med andra ge ut publikationer på eget initiativ, även sådana som syftar till att informera om dess egna tjänster. I detta sammanhang kan byrån även upphandla översättningar genom att ingå tjänsteavtal.

e)

Utveckla, underhålla och uppdatera elektroniska utgivningstjänster som riktar sig till allmänheten.

f)

Se till att all lagstiftning och andra officiella texter finns tillgängliga för allmänheten.

g)

Bevara alla publikationer från institutionerna, och ställa dessa till allmänhetens förfogande.

h)

Förse institutionernas publikationer med internationella standardboknummer och/eller katalognummer.

i)

Förvalta rätten till reproduktion och översättning av institutionernas publikationer.

j)

Marknadsföra och saluföra publikationer och de tjänster som den erbjuder allmänheten.

2.   Byrån ska bistå institutionerna med råd och stöd när det gäller

a)

planeringen och utformningen av deras publikationsprogram,

b)

genomförandet av deras utgivningsprojekt, oavsett utgivningsmetod,

c)

layout och utformning av deras utgivningsprojekt,

d)

information om trenderna på publikationsmarknaden i medlemsstaterna och om vilka ämnen och titlar som kan förväntas fånga störst intresse,

e)

fastställandet av upplagor och utarbetandet av distributionsplaner,

f)

prissättning och försäljning av publikationer,

g)

marknadsföring, spridning och utvärdering av publikationer, både sådana som är gratis och sådana som erbjuds till försäljning,

h)

analys, utvärdering och uppbyggnad av webbplatser och Internettjänster som riktar sig till allmänheten,

i)

utformning av ramkontrakt för utgivningsverksamheterna, och

j)

teknisk övervakning av utgivningssystemen.

Artikel 4

Institutionernas ansvar

1.   Varje institution har exklusiv behörighet att besluta om utgivning av dess publikationer.

2.   Institutionerna ska använda sig av byråns tjänster när de ger ut obligatoriska publikationer.

3.   Institutionerna får ge ut icke-obligatoriska publikationer utan att använda sig av byråns tjänster. I så fall ska de vända sig till byrån med en begäran om internationella standardboknummer och/eller katalognummer och överlämna en elektronisk version av publikationen, oavsett format, till byrån samt eventuellt två papperskopior av publikationen.

4.   Institutionerna ska åta sig att garantera alla rättigheter rörande reproduktion, översättning och spridning av alla väsentliga delar av en publikation.

5.   Institutionerna ska åta sig att upprätta en av byrån godkänd spridningsplan för sina publikationer.

6.   Institutionerna kan ingå tjänsteavtal med byrån i syfte att fastställa formerna för deras samarbete.

Artikel 5

Byråns uppgifter

1.   Byråns uppgifter omfattar bland annat följande:

a)

Sammanställning av de dokument som ska offentliggöras.

b)

Förberedelse, grafisk utformning, korrekturläsning, layout och granskning av texter och andra inslag, oavsett format eller form, i enlighet med institutionernas instruktioner och inom de ramar för den typografiska och språkliga utformningen som fastställts i samarbete med institutionerna.

c)

Indexering och katalogisering av publikationer.

d)

Dokumentationsanalys av texter som offentliggörs i EUT och av officiella texter som inte offentliggörs i EUT.

e)

Konsolidering av lagtexter.

f)

Förvaltning, utveckling, uppdatering och spridning av Eurovoc, en flerspråkig tesaurus.

g)

Organiserandet av tryckning, som utförs av byråns leverantörer.

h)

Uppföljning av arbetets utförande.

i)

Kvalitetskontroll.

j)

Godkännande av kvalitet och kvantitet.

k)

Fysisk och elektronisk spridning av EUT, av officiella texter som inte offentliggörs i EUT och av andra publikationer, som inte måste offentliggöras.

l)

Lagring.

m)

Fysisk och elektronisk arkivering.

n)

Nytryckning av slutsålda publikationer och tryckning på beställning.

o)

Utarbetande av en konsoliderad katalog över institutionernas publikationer.

p)

Försäljning, med uppgift om fakturering, betalning, överföring av intäkter och hantering av utestående belopp.

q)

Marknadsföring.

r)

Upprättande, köp, förvaltning, uppdatering, tillsyn och granskning av institutionernas sändlistor samt upprättande av riktade sändlistor.

2.   Byrån ska, på grundval av sin egen behörighet eller på grund av delegering av utanordnarens befogenheter från institutionerna, ansvara för

a)

offentlig upphandling, inklusive ingående av rättsligt bindande åtaganden,

b)

finansiell uppföljning av leverantörskontrakt,

c)

fastställande av utgifter, bland annat genom godkännande av kvalitet och kvantitet och undertecknande av ett betalningsgodkännande (bon à payer),

d)

godkännande av utgifter, och

e)

intäktstransaktioner.

Artikel 6

Förvaltningskommittén

1.   Det ska inrättas en förvaltningskommitté i vilken de undertecknande institutionerna är företrädda. Förvaltningskommittén ska vara sammansatt av domstolens justitiesekreterare, den ställföreträdande generalsekreteraren för Europeiska unionens råd och övriga institutioners generalsekreterare eller deras företrädare. Europeiska centralbanken ska delta i kommitténs arbete som observatör.

2.   Förvaltningskommittén ska bland sina ledamöter utse en ordförande för en period på två år.

3.   Förvaltningskommittén ska sammanträda minst fyra gånger om året på initiativ av sin ordförande eller på begäran av en institution.

4.   Förvaltningskommittén ska anta sin egen arbetsordning, som offentliggörs i EUT.

5.   Förvaltningskommitténs beslut ska antas med enkel majoritet, om inte annat föreskrivs.

6.   Varje institution som har undertecknat detta beslut förfogar över en röst i förvaltningskommittén.

Artikel 7

Förvaltningskommitténs uppgifter och ansvarsområden

1.   Genom undantag från bestämmelserna i artikel 6 ska förvaltningskommittén, i institutionernas gemensamma intresse och inom ramen för byråns befogenheter, fatta följande beslut med enhällighet:

a)

Förvaltningskommittén ska på förslag från direktören fastställa byråns strategiska mål och bestämmelserna om driften av byrån.

b)

Förvaltningskommittén ska fastställa de allmänna politiska riktlinjerna för byrån, särskilt när det gäller försäljning, spridning och utgivning, samt se till att byrån bidrar till utformningen och genomförandet av informations- och kommunikationspolitiken inom sina befogenhetsområden.

c)

Förvaltningskommittén ska, på grundval av ett förslag som utarbetas av byråns direktör, anta en årlig förvaltningsrapport riktad till institutionerna om genomförandet av strategin och de tjänster som byrån tillhandahåller. Senast den 1 maj varje år ska byrån översända rapporten för föregående budgetår till institutionerna.

d)

Förvaltningskommittén ska godkänna den preliminära beräkningen av byråns inkomster och utgifter som ett led i budgetförfarandet i samband med byråns driftsbudget.

e)

Förvaltningskommittén ska godkänna de kriterier för byråns kostnadsredovisning som fastställs av byråns direktör.

f)

Förvaltningskommittén ska lägga fram förslag som kan underlätta byråns drift.

2.   Förvaltningskommittén ska ta hänsyn till de riktlinjer som har utarbetats av de interinstitutionella instanser på kommunikations- och informationsområdet som inrättats för detta syfte. Förvaltningskommitténs ordförande ska varje år överlägga med dessa instanser.

3.   Förvaltningskommitténs ordförande ska i sin egenskap av företrädare för det interinstitutionella samarbetet fungera som samtalspartner gentemot den myndighet som har befogenhet att bevilja ansvarsfrihet för strategiska beslut inom de områden som omfattas av byråns behörighet.

4.   Förvaltningskommittén ordförande och byråns direktör ska enligt gemensam överenskommelse utarbeta de bestämmelser om ömsesidig information och kommunikation som formaliserar deras förbindelser. Denna överenskommelse ska meddelas förvaltningskommitténs ledamöter för kännedom.

Artikel 8

Byråns direktör

Byråns direktör ska under förvaltningskommitténs överinseende och inom ramarna för dess behörighet, ansvara för att byrån fungerar effektivt. När det gäller tillämpningen av de administrativa och finansiella förfarandena handlar direktören under kommissionens överinseende.

Artikel 9

Uppgifter och ansvar för byråns direktör

1.   Byråns direktör ska ansvara för förvaltningskommitténs sekretariat och en gång i kvartalet lägga fram en rapport för förvaltningskommittén om utförandet av sina uppgifter.

2.   Byråns direktör ska lägga fram förslag till förbättringar av byråns drift.

3.   Byråns direktör ska, efter att ha hört förvaltningskommittén, fastställa vilka tjänster som kan tillhandahållas institutionerna mot betalning och priset för dessa tjänster.

4.   Byråns direktör ska, efter att ha inhämtat förvaltningskommitténs godkännande, fastställa kriterierna för byråns kostnadsredovisning. Direktören ska, efter överenskommelse med kommissionens räkenskapsförare, fastställa formerna för räkenskapssamarbetet mellan byrån och institutionerna.

5.   Byråns direktör ska, som ett led i budgetförfarandet i samband med byråns driftsbudget, utarbeta ett utkast till preliminär beräkning av byråns inkomster och utgifter. Dessa förslag ska översändas till kommissionen efter godkännande av förvaltningskommittén.

6.   Byråns direktör ska besluta huruvida, och på vilka villkor, publikationer som härrör från tredje man kan offentliggöras.

7.   Byråns direktör ska delta i interinstitutionell informations- och kommunikationsverksamhet inom de områden som omfattas av byråns behörighet.

8.   När det gäller utgivning av lagstiftning och officiella dokument om lagstiftningsförfarandet, inklusive EUT, ska byråns direktör

a)

se till att de behöriga instanserna inom varje institution fattar de principbeslut som ska tillämpas gemensamt,

b)

utforma förslag till förbättringar av strukturen och utformningen av EUT och officiella lagstiftningstexter,

c)

lägga fram förslag för institutionerna om enhetlig utformning av de texter som ska offentliggöras.

d)

undersöka eventuella svårigheter som påträffas i det löpande arbetet och utfärda nödvändiga instruktioner till byrån, samt till institutionerna lägga fram förslag till rekommendationer för att överbrygga sådana svårigheter.

9.   Byråns direktör ska i enlighet med budgetförordningen utarbeta en årsrapport om förvaltningen av medel som anslagits av kommissionen och övriga institutioner i enlighet med budgetförordningen. Rapporten ska läggas fram för kommissionen och övriga berörda institutioner samt översändas till förvaltningskommittén för kännedom.

10.   Som ett led i delegeringen av anslag från kommissionen och genomförandet av budgeten ska förfarandena för information och samråd mellan den kommissionsledamot som ansvarar för förbindelserna med byrån och byråns direktör fastställas i samförstånd.

11.   Byråns direktör ska ansvara för genomförandet av de strategiska målsättningar som fastställs av förvaltningskommittén, för en god förvaltning av byrån och dess verksamhet samt för förvaltningen av byråns budget.

12.   Om byråns direktör är frånvarande eller förhindrad ska bestämmelserna om ställföreträdarskap på grundval av grad och anställningstid tillämpas om inte förvaltningskommittén beslutar annat på förslag från sin ordförande eller byråns direktör.

13.   Byråns direktör ska hålla institutionerna underrättade om planeringen och användningen av resurser samt om verksamhetens fortskridande i en kvartalsrapport.

Artikel 10

Personal

1.   Utnämningen till tjänsterna som generaldirektör och direktör fastställs av kommissionen efter ett enhälligt positivt yttrande från förvaltningskommittén. Generaldirektören och direktörerna omfattas av kommissionens bestämmelser om mobilitet och utvärdering av anställda i högre befattningar (graderna AD 16/AD 15/AD 14). När den normala mobilitetsfristen enligt gällande bestämmelser närmar sig för en tjänsteman på en sådan befattning ska kommissionen underrätta förvaltningskommittén, som kan avge ett enhälligt yttrande om saken.

2.   Förvaltningskommittén ska vara nära involverad i eventuella förfaranden som måste genomföras före utnämningen av tjänstemän eller andra anställda till befattningarna generaldirektör (graderna AD 16/AD 15) och direktör (graderna AD 15/AD 14), särskilt när det gäller att utlysa lediga tjänster, granska ansökningar och utse urvalskommittéer med avseende på dessa befattningar.

3.   Tillsättningsmyndighetens (AIPN) och anställningsmyndighetens (AHCC) befogenheter med avseende på byråns tjänstemän och övriga anställda ska utövas av kommissionen. Kommissionen får delegera vissa av sina befogenheter inom kommissionen och till byråns direktör. En sådan delegering ska ske på samma villkor som för kommissionens generaldirektörer.

4.   Med förbehåll för punkt 2 ska de bestämmelser som kommissionen antar för att genomföra tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda tillämpas på tjänstemän och andra anställda vid byrån på samma villkor som för kommissionens tjänstemän och andra anställda i Luxemburg.

5.   Alla anställda vid institutionerna ska underrättas om lediga tjänster vid byrån så snart tillsättningsmyndigheten eller myndigheten med befogenhet att ingå anställningsavtal har beslutat att tjänsten ska tillsättas.

6.   Byråns direktör ska underrätta förvaltningskommittén om personalförvaltningen en gång i kvartalet.

Artikel 11

Finansiella aspekter

1.   Anslagen till byrån, som ska tas upp som ett samlat belopp under en särskild budgetrubrik inom kommissionens avsnitt i budgeten, ska redovisas i detalj i en bilaga till det avsnittet. Bilagan ska utformas som en inkomst- och utgiftsberäkning, indelad på samma sätt som budgetens avsnitt.

2.   Tjänsteförteckningen ska redovisas i en bilaga till kommissionens tjänsteförteckning.

3.   Varje institution ska fungera som utanordnare av anslagen för publikationsutgifter i sin budget.

4.   Varje institution får, för förvaltningen av anslag i dess avsnitt i budgeten, delegera utanordnarens befogenheter till byråns direktör, och ska fastställa gränserna och villkoren för denna delegering i enlighet med budgetförordningen. Byråns direktör ska en gång i kvartalet underrätta förvaltningskommittén om delegeringen.

5.   Budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen av byrån ska utföras i enlighet med dels budgetförordningen och dess genomförandebestämmelser, dels kommissionens aktuella budgetram, även när det gäller anslag som tilldelas från andra institutioner än kommissionen.

6.   Byråns räkenskaper ska upprättas enligt de bokföringsbestämmelser och rutiner som fastställts av kommissionens räkenskapsförare. Byrån ska föra särskilda räkenskaper över försäljningen av EUT och övriga publikationer. Nettointäkterna av försäljningen ska överföras till institutionerna.

Artikel 12

Övervakning

1.   Kommissionens internrevisor ska i enlighet med budgetförordningen fungera som internrevisor för byrån. Byrån ska upprätta en tjänst för internrevision enligt rutiner motsvarande dem som gäller för kommissionens generaldirektorat och avdelningar. Institutionerna kan begära att byråns direktör inkluderar vissa revisioner i arbetsprogrammet för byråns tjänst för internrevision.

2.   Byrån ska besvara alla frågor som rör dess behörighetsområde inom ramen för uppdraget för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). För att skydda Europeiska unionens intressen ska ett avtal om formerna för ömsesidig information upprättas mellan förvaltningskommitténs ordförande och direktören för Olaf.

Artikel 13

Klagomål och frågor

1.   Byrån ska vara ansvarig för att inom sitt behörighetsområde besvara frågor från Europeiska ombudsmannen och Europeiska datatillsynsmannen.

2.   En eventuell talan som omfattas av byråns behörighetsområde ska väckas mot kommissionen.

Artikel 14

Allmänhetens tillgång till handlingar

1.   Byråns direktör ska fatta de beslut som avses i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (4). Vid avslag ska kommissionens generalsekretariat besluta i fråga om bekräftande ansökningar.

2.   Byrån ska föra ett register över handlingar i enlighet med artikel 11 i förordning (EG) nr 1049/2001.

Artikel 15

Upphävande

Beslut 2000/459/EG, EKSG, Euratom ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till det upphävda beslutet ska gälla som hänvisningar till det här beslutet.

Artikel 16

Ikraftträdande

Detta beslut får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel och Luxemburg den 26 juni 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

K. SCHWARZENBERG

Ordförande

På kommissionens vägnar

J. M. BARROSO

Ordförande

På domstolens vägnar

V. SKOURIS

Ordförande

På revisionsrättens vägnar

V. M. SILVA CALDEIRA

Ordförande

På Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs vägnar

M. SEPI

Ordförande

På Regionkommitténs vägnar

L. VAN DEN BRANDE

Ordförande


(1)  EGT 152, 13.7.1967, s. 18.

(2)  EGT L 183, 22.7.2000, s. 12.

(3)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(4)  EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.


AVS–EG-ministerrådet

30.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/48


BESLUT nr 1/2009 AV AVS–EG-MINISTERRÅDET

av den 29 maj 2009

om antagande av ändringar av bilaga II till partnerskapsavtalet

(2009/497/EG)

AVS–EG-MINISTERRÅDET HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (nedan kallade AVS-staterna), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou (Benin) den 23 juni 2000 och ändrat i Luxemburg den 25 juni 2005 (nedan kallat AVS–EG-partnerskapsavtalet) (1), särskilt artiklarna 15.3 och 100,

med beaktande av rekommendationen från AVS–EG-kommittén för utvecklingsfinansieringssamarbete, och

av följande skäl:

(1)

I syfte att underlätta utlåningen ur bankens egna medel till de AVS-länder som omfattas av initiativet för djupt skuldsatta fattiga länder (HIPC) eller någon annan internationellt överenskommen ordning för hållbar skuldsättning har Europeiska investeringsbanken föreslagit att bilaga II till AVS–EG-partnerskapsavtalet ska ändras.

(2)

För politisk samstämmighet mellan utlåningen ur Europeiska investeringsbankens egna medel och utlåningen inom ramen för HIPC-initiativet krävs större flexibilitet, särskilt vad beträffar räntesubventioner, i syfte att de inom ramen för HIPC-initiativet eller någon annan internationellt överenskommen ordning fastlagda villkoren för hållbar skuldsättning ska iakttas.

(3)

Vad beträffar de medel som Europeiska investeringsbanken i enlighet med artikel 2 i bilaga II till AVS–EG-partnerskapsavtalet förvaltar inom ramen för investeringsanslaget finns redan sådana bestämmelser.

(4)

Syftet med de nya punkterna i artikel 1 i bilaga II till AVS–EG-partnerskapsavtalet är att enhetliga villkor ska tillämpas på lån från Europeiska investeringsbanken ur bankens egna medel och lån från Europeiska investeringsbanken ur investeringsanslagets medel.

(5)

Syftet med den nya formuleringen av artiklarna 1, 2 och 4 i bilaga II till AVS-EG-partnerskapsavtalet är att mot bakgrund av villkoren inom ramen för HIPC-initiativet bringa bestämmelserna om Europeiska investeringsbankens egna medel och bestämmelserna om investeringsanslaget i överensstämmelse med varandra.

(6)

Bilaga II till AVS–EG-partnerskapsavtalet bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

Bilaga II till AVS–EG-partnerskapsavtalet ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 1 ska det nuvarande stycket betecknas punkt 1 och följande punkter införas:

”2.   Medlen för de räntesubventioner som fastställs i denna bilaga ska ställas till förfogande från det räntesubventionsanslag som anges i punkt 2 c i bilaga Ib.

3.   Räntesubventionerna får kapitaliseras eller användas i form av bidrag. Beloppet för en räntesubvention, beräknat efter subventionens värde vid tidpunkten för utbetalningen av det berörda lånet, ska avräknas mot räntesubventionsanslaget i punkt 2 c i bilaga Ib och betalas direkt till banken. Högst 10 % av detta räntesubventionsanslag får användas för att stödja projektrelaterat tekniskt bistånd i AVS-länderna.

4.   Dessa finansieringsvillkor ska inte påverka tillämpningen av sådana villkor som kan åläggas AVS-länder som omfattas av restriktiva upplåningsvillkor inom ramen för initiativet för djupt skuldsatta fattiga länder (HIPC) eller någon annan internationellt överenskommen ordning för hållbar skuldsättning. I enlighet med detta ska banken när det inom ramen för sådana ordningar krävs att räntesatsen för ett lån ska sättas ned med mer än 3 procentenheter – i enlighet med artiklarna 2 och 4 i detta kapitel – försöka minska den genomsnittliga finansieringskostnaden genom lämplig samfinansiering med andra givare. Skulle detta bedömas som ogörligt, får räntesatsen för lånet från banken sättas ned så mycket som krävs för att den ska överensstämma med nivån inom ramen för HIPC-initiativet eller någon annan internationellt överenskommen ordning för hållbar skuldsättning.”

2.

Artikel 2.7 ska ersättas med följande:

”7.   Vanliga lån i länder som inte omfattas av restriktiva upplåningsvillkor inom ramen för HIPC-initiativet eller någon annan internationellt överenskommen ordning för hållbar skuldsättning får beviljas på förmånliga villkor i följande fall:

a)

För infrastrukturprojekt som är nödvändiga för utvecklingen av den privata sektorn i de minst utvecklade länderna, i länder som genomlevt en konflikt eller i länder som drabbats av en naturkatastrof. I sådana fall ska räntesatsen för lånet sättas ned med högst 3 procentenheter.

b)

För projekt som innefattar omstruktureringsåtgärder inom ramen för privatisering eller som har betydande och klart påvisbara positiva sociala eller miljömässiga verkningar. I sådana fall får lån beviljas med en räntesubvention vars storlek och form ska beslutas med hänsyn till projektets särdrag. Räntesubventionen får emellertid inte överstiga 3 procentenheter.

Den slutgiltiga räntesatsen för lån enligt a eller b får inte i något fall understiga 50 % av referensräntesatsen.”

3.

Artikel 4.2 ska ersättas med följande:

”2.   Lån ur bankens egna medel ska beviljas på följande villkor:

a)

Referensräntesatsen ska vara den räntesats som banken tillämpar för lån med motsvarande villkor i fråga om valuta och amorteringar den dag då finansieringsavtalet undertecknas eller då utbetalningen sker.

b)

För länder som inte omfattas av restriktiva upplåningsvillkor inom ramen för HIPC-initiativet eller någon annan internationellt överenskommen ordning för hållbar skuldsättning ska emellertid

i)

projekt inom den offentliga sektorn i princip vara berättigade till en räntesubvention på högst 3 procentenheter, och

ii)

projekt inom den privata sektorn vilka faller inom de kategorier som anges i artikel 2.7 b vara berättigade till räntesubventioner på de villkor som anges i den bestämmelsen.

Den slutgiltiga räntesatsen får inte i något fall understiga 50 % av referensräntesatsen.

c)

Amorteringstiden för lån som banken beviljar ur egna medel ska fastställas på grundval av projektets ekonomiska och finansiella särdrag. Lånen ska normalt omfatta en betalningsfri period som ska fastställas på grundval av projektets genomförandetid.”

Utfärdat i Bryssel den 29 maj 2009.

På AVS–EG-ministerrådets vägnar

William HAOMAE

Ordförande


(1)  EUT L 287, 28.10.2005, s. 4.


REKOMMENDATIONER

Kommissionen

30.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 168/50


KOMMISSIONENS REKOMMENDATION

av den 23 juni 2009

om referensmetadata för det europeiska statistiksystemet

(Text av betydelse för EES)

(2009/498/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 211, och

av följande skäl:

(1)

I uppförandekoden för europeisk statistik (1), som riktar sig till medlemsstaternas och gemenskapens statistikmyndigheter, finns 15 principer som rör den institutionella miljön, statistiska processer och statistiska produkter.

(2)

I princip 15 i uppförandekoden behandlas den europeiska statistikens tillgänglighet och tydlighet, och det betonas att åtföljande metadata bör dokumenteras enligt ett standardiserat metadatasystem.

(3)

Referensmetadata är en integrerad del i alla statistikmyndigheters metadatasystem.

(4)

Genom antagandet av uppförandekoden för europeisk statistik har medlemsstaternas och gemenskapens statistikmyndigheter åtagit sig att ta fram högkvalitativ statistik, vilket även kräver en öppnare och mer harmoniserad rapportering om uppgifternas kvalitet.

(5)

Som ett led i SDMX-initiativet för gemensamma tekniska och statistiska standarder för utbyte av data och metadata, som inleddes av Banken för internationell betalningsutjämning, Europeiska centralbanken, gemenskapens statistikmyndighet (Eurostat), Internationella valutafonden, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, Förenta nationerna och Världsbanken, har det utarbetats innehållsinriktade riktlinjer för SDMX som stöder införande och tillämpning av harmoniserade referensmetadata i det europeiska statistiksystemet.

(6)

Betydande effektivitetsvinster kan göras om referensmetadata framställs utifrån en harmoniserad förteckning över statistiska begrepp inom det europeiska statistiksystemet, samtidigt som medlemsstaternas och gemenskapens statistikmyndigheter har möjlighet att vid behov lägga till fler statistiska begrepp inom särskilda statistikområden.

(7)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (2) ger en referensram för denna rekommendation.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS MEDLEMSSTATERNA FÖLJANDE.

1.

De nationella statistikmyndigheterna uppmanas att tillämpa de statistiska begrepp och underbegrepp som förtecknas i bilagan när referensmetadata sammanställs inom de olika statistikområdena och när referensmetadata utväxlas både inom och utanför det europeiska statistiksystemet.

2.

De nationella statistikmyndigheterna bör lägga till ytterligare statistiska begrepp till ovannämnda förteckning över begrepp och underbegrepp, om det är nödvändigt inom särskilda statistikområden.

3.

De nationella statistikmyndigheterna uppmanas att regelbundet underrätta kommissionen (Eurostat) om tillämpningen av begreppen och underbegreppen i bilagan.

Utfärdad i Bryssel den 23 juni 2009.

På kommissionens vägnar

Joaquín ALMUNIA

Ledamot av kommissionen


(1)  Kommissionens rekommendation av den 25 maj 2005 om medlemsstaternas och gemenskapens statistikmyndigheters oberoende, integritet och ansvar (KOM(2005) 217 slutlig).

(2)  EUT L 87, 31.3.2009. s. 164.


BILAGA

Förteckning över statistiska begrepp och underbegrepp (med definitioner)

Nummer

Begrepp

Underbegrepp

Beskrivning

1.

Kontakt

 

Kontaktpunkter (individer eller organisationer) för data eller metadata, inbegripet information om hur kontaktpunkterna kan nås

1.1

 

Kontaktorganisation

Namnet på organisationen för kontaktpunkten för data eller metadata

1.2

 

Enhet i kontaktorganisationen

En organisations avdelning som man kan vända sig till

1.3

 

Kontaktpunktens namn

Namnet på kontaktpunkten för data eller metadata

1.4

 

Kontaktpersonens funktion

Kontaktpersonens ansvarsområde, t.ex. ”metoder”, ”databashantering” eller ”spridning”

1.5

 

Kontaktpunktens postadress

Postadressen till kontaktpunkten för data eller metadata

1.6

 

Kontaktpunktens e-postadress

E-postadressen till kontaktpunkten för data eller metadata

1.7

 

Kontaktpunktens telefonnummer

Telefonnumret till kontaktpunkten för data eller metadata

1.8

 

Kontaktpunktens faxnummer

Faxnumret till kontaktpunkten för data eller metadata

2.

Uppdatering av metadata

 

Det datum då metadataelementet fördes in eller ändrades i databasen

2.1

 

Senaste intyg för metadata

Datum för det senaste intyget av områdesansvarig att sända metadata fortfarande är aktuella, även om innehållet inte ändrats

2.2

 

Senaste sändning av metadata

Datum för senaste spridning av metadata

2.3

 

Senaste uppdatering av metadata

Datum för senaste uppdateringen av metadatainnehållet

3.

Statistisk presentation

 

 

3.1

 

Databeskrivning

Datauppsättningens huvudegenskaper beskrivna på ett lättförståeligt sätt med hänvisning till de data och indikatorer som spridits

3.2

 

Klassificeringssystem

Organisering eller indelning av objekt i grupper på grundval av egenskaper som är gemensamma för objekten

3.3

 

Sektorstäckning

Huvudsaklig ekonomisk eller annan sektor som statistiken täcker

3.4

 

Statistiska begrepp och definitioner

Statistiska observationers statistiska egenskaper

3.5

 

Statistisk enhet

Enhet för vilken uppgifter samlas in och för vilken statistiken slutligen sammanställs

3.6

 

Statistisk population

Alla de som tillhör en definierad kategori människor, objekt eller händelser

3.7

 

Referensområde

Det land eller geografiska område som den undersökta statistiska företeelsen avser

3.8

 

Tidstäckning

Den tidsperiod för vilken uppgifter finns tillgängliga

3.9

 

Basperiod

Den tidsperiod som används som bas för ett index eller som en konstant serie avser

4.

Måttenhet

 

Den enhet som datavärdena mäts i

5.

Referensperiod

 

Den tidsperiod eller tidpunkt som den undersökta observationen ska avse

6.

Institutionellt uppdrag

 

Uppsättning regler eller andra formella instruktioner där en organisation ges ansvar för och bemyndigande att samla in, behandla och sprida statistik

6.1

 

Rättsakter och andra överenskommelser

Rättsakter eller andra formella eller informella överenskommelser där ett organ ges ansvar för och bemyndigande att samla in, behandla och sprida statistik

6.2

 

Datautbyte

Ordningar eller förfaranden för utbyte av data och samordning mellan organ som tar fram data

7.

Sekretess

 

En egenskap hos uppgifter som anger i vilken utsträckning obehörigt utlämnande skulle kunna skada källans eller andra berörda parters intresse

7.1

 

Sekretess – principer

Lagstiftning eller andra formella förfaranden som förhindrar obehörigt utlämnande av uppgifter som direkt eller indirekt identifierar en individ eller ekonomisk enhet

7.2

 

Sekretess – behandling av uppgifter

Regler som tillämpas på behandlingen av uppgifter för att säkra statistisk sekretess och förhindra obehörigt utlämnande

8.

Principer för offentliggörande

 

Regler om spridning av statistiska uppgifter till berörda parter

8.1

 

Tidsplan för offentliggörande

Tidsplan med datum för offentliggörande av statistik

8.2

 

Tillgång till tidsplanen för offentliggörande

Tillgång till informationen i tidsplanen för offentliggörande

8.3

 

Användarnas tillgång

Principerna för offentliggörande av uppgifterna till användarna, spridningens omfattning (t.ex. till allmänheten eller valda användare), hur användarna underrättas om att uppgifterna offentliggörs, samt huruvida principerna styr spridningen av statistiska uppgifter till alla användare

9.

Spridningsfrekvens

 

Det tidsintervall med vilket statistiken sprids under en given tidsperiod

10.

Spridningsformat

 

Medier som används för att sprida statistiska data och metadata

10.1

 

Pressmeddelande

Regelbundna eller enstaka pressmeddelanden om uppgifterna

10.2

 

Publikationer

Regelbundna eller enstaka publikationer genom vilka uppgifterna görs tillgängliga för allmänheten

10.3

 

Online-databas

Information om online-databaser där man kan få tillgång till de uppgifter som spridits

10.4

 

Tillgång till mikrodata

Information om huruvida även mikrodata sprids

10.5

 

Annat

Hänvisningar till de viktigaste andra spridningar av uppgifter som gjorts

11.

Dokumentationens tillgänglighet

 

 

11.1

 

Dokumentation om metoder

Beskrivning av och hänvisningar till tillgängliga metoddokument

11.2

 

Dokumentation om kvalitet

Dokumentation om förfaranden för kvalitetsstyrning och kvalitetsbedömning

12.

Kvalitetsstyrning

 

System och strukturer inom en organisation för att styra kvaliteten på statistiska produkter och processer

12.1

 

Kvalitetssäkring

All utförd systematisk verksamhet som kan visas syfta till att säkra att processerna uppfyller kraven för de statistiska produkterna

12.2

 

Kvalitetsbedömning

Övergripande bedömning av uppgifternas kvalitet utifrån standardkvalitetskriterier

13.

Relevans

 

I vilken omfattning de statistiska uppgifterna tillgodoser användarnas aktuella och potentiella behov

13.1

 

Användarnas behov

Beskrivning av användarna och deras respektive behov när det gäller de statistiska uppgifterna

13.2

 

Användarnas nöjdhet

Åtgärder för att fastställa hur nöjda användarna är

13.3

 

Fullständighet

I vilken omfattning all statistik som behövs finns tillgänglig

14.

Noggrannhet och tillförlitlighet

 

Noggrannhet: hur nära beräkningarna eller skattningarna ligger de exakta eller sanna värden som statistiken skulle mäta.

Tillförlitlighet: hur nära det ursprungliga skattade värdet ligger det efterföljande skattade värdet

14.1

 

Övergripande noggrannhet

Bedömning av noggrannheten av en viss uppsättning uppgifter eller ett visst område, varvid de olika faktorerna sammanfattas

14.2

 

Urvalsfel

Den del av skillnaden mellan ett populationsvärde och en utifrån ett slumpmässigt urval beräknad skattning av det som beror på att endast en delmängd av populationen omfattats

14.3

 

Icke-urvalsfel

Fel i undersökningsskattningar som inte kan tillskrivas urvalsfluktuationer

15.

Aktualitet och punktlighet

 

 

15.1

 

Aktualitet

Hur lång tid som gått från den händelse eller företeelse som uppgifterna avser tills de finns tillgängliga

15.2

 

Punktlighet

Hur lång tid som gått mellan det datum då uppgifterna skulle ha levererats och det datum då uppgifterna faktiskt levererades

16.

Jämförbarhet

 

Mätning av effekten av skillnader i de statistiska begrepp och mätningsverktyg och mätningsförfaranden som använts, när man jämför statistiken från olika geografiska områden eller över tid

16.1

 

Jämförbarhet – geografisk

I vilken omfattning statistiken från olika geografiska områden är jämförbar

16.2

 

Jämförbarhet över tid

I vilken omfattning statistiken är jämförbar eller stämmer överens över tid

17.

Samanvändbarhet

 

Hur väl statistiken tillförlitligt kan kombineras på olika sätt och för olika ändamål

17.1

 

Samanvändbarhet – mellan områden

I vilken omfattning statistiken stämmer överens med den från andra uppgiftskällor eller statistikområden

17.2

 

Samanvändbarhet – intern

I vilken omfattning statistiken är konsekvent inom en viss uppsättning uppgifter

18.

Kostnader och arbetsbörda

 

Kostnaderna i samband med insamling och framställning av en statistisk produkt och arbetsbördan för uppgiftslämnarna

19.

Revidering av uppgifter

 

Alla ändringar av ett värde i statistik som offentliggjorts

19.1

 

Revidering av uppgifter – principer

Principer som syftar till att trygga öppenheten i de uppgifter som sprids, varvid preliminära uppgifter sammanställs och sedan revideras

19.2

 

Revidering av uppgifter – rutiner

Information om rutiner för revidering av uppgifter

20.

Statistisk bearbetning

 

 

20.1

 

Källdata

Egenskaper och komponenter hos de statistiska rådata som använts för att sammanställa statistiska aggregat

20.2

 

Frekvens för insamling av uppgifter

Hur ofta källdata samlas in

20.3

 

Insamling av uppgifter

Systematisk process för insamling av uppgifter för officiell statistik

20.4

 

Validering av uppgifter

Process för övervakning av resultatet av sammanställningen av uppgifterna och för säkring av det statistiska resultatets kvalitet

20.5

 

Sammanställning av uppgifter

Behandling av uppgifter för att ta fram ny information i enlighet med en given uppsättning regler

20.6

 

Justering

Den uppsättning förfaranden som tillämpas för att ändra statistiska uppgifter så att de uppfyller nationella eller internationella standarder eller för att åtgärda skillnader i uppgifternas kvalitet när särskilda uppsättningar uppgifter sammanställs

21.

Anmärkningar

 

Kompletterande beskrivning som kan åtfölja data eller metadata