ISSN 1725-2628

doi:10.3000/17252628.L_2009.150.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 150

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

52 årgången
13 juni 2009


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 497/2009 av den 12 juni 2009 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

1

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 498/2009 av den 12 juni 2009 om ändring av förordning (EG) nr 639/2003 om tillämpningsföreskrifter enligt rådets förordning (EG) nr 1254/1999 beträffande de krav på djurskydd under transport av levande nötkreatur som gäller för beviljande av exportbidrag

3

 

 

DIREKTIV

 

*

Kommissionens direktiv 2009/56/EG av den 12 juni 2009 om rättelse av direktiv 2008/126/EG om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart med avseende på sista dagen för införlivandet ( 1 )

5

 

 

II   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

 

 

BESLUT

 

 

Rådet

 

 

2009/458/EG

 

*

Rådets beslut av den 6 maj 2009 om ömsesidigt bistånd till Rumänien

6

 

 

2009/459/EG

 

*

Rådets beslut av den 6 maj 2009 om medelfristigt ekonomiskt gemenskapsstöd till Rumänien

8

 

 

Kommissionen

 

 

2009/460/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 5 juni 2009 om antagande av en gemensam säkerhetsmetod för bedömning av uppnåendet av säkerhetsmål i enlighet med artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG [delgivet med nr K(2009) 4246]  ( 1 )

11

 

 

2009/461/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 12 juni 2009 om utnämning av en företrädare för kommissionen i Europeiska läkemedelsmyndighetens styrelse

20

 

 

2009/462/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 12 juni 2009 om undantag från punkt 1 d i bilagan till beslut 2006/133/EG, i dess lydelse enligt beslut 2009/420/EG, avseende tillämpningsdatumet när det gäller mottagligt virke med ursprung utanför de avgränsade områdena [delgivet med nr K(2009) 4515]

21

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

FÖRORDNINGAR

13.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 497/2009

av den 12 juni 2009

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 13 juni 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 12 juni 2009.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.


BILAGA

Fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

MA

37,3

MK

35,9

TR

41,3

ZA

28,0

ZZ

35,6

0707 00 05

JO

162,3

MK

31,4

TR

162,3

ZZ

118,7

0709 90 70

TR

85,9

ZZ

85,9

0805 50 10

AR

54,7

TR

87,8

ZA

65,6

ZZ

69,4

0808 10 80

AR

82,8

BR

76,6

CL

79,2

CN

99,5

NZ

100,2

US

117,5

ZA

78,8

ZZ

90,7

0809 10 00

TN

146,2

TR

168,7

ZZ

157,5

0809 20 95

TR

505,0

ZZ

505,0

0809 30

TR

133,0

US

340,6

ZZ

236,8

0809 40 05

CL

118,9

ZZ

118,9


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.


13.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/3


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 498/2009

av den 12 juni 2009

om ändring av förordning (EG) nr 639/2003 om tillämpningsföreskrifter enligt rådets förordning (EG) nr 1254/1999 beträffande de krav på djurskydd under transport av levande nötkreatur som gäller för beviljande av exportbidrag

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1), särskilt artikel 170 jämförd med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 639/2003 (2) hänvisas till kravet att gemenskapens lagstiftning om djurskydd under transport måste följas för att exportbidrag ska kunna betalas ut.

(2)

Mot bakgrund av EG-domstolens domar av den 17 januari 2008 i de förenade målen C-37/06 och C-58/06, och domen av den 13 mars 2008 i mål C-96/06 bör man klarlägga kopplingen mellan förordning (EG) nr 639/2003 och rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EC) nr 1255/97 (3).

(3)

Det bör tydligt anges att djurskyddsreglerna i förordning (EG) nr 1/2005, som riktar sig till operatörerna, måste följas för att bidraget ska betalas ut. Artiklarna 2 och 3 samt 4–9 i förordning (EG) nr 1/2005 och de bilagor som anges i dessa artiklar innehåller närmare bestämmelser för operatörerna som direkt handlar om djurskydd, medan andra bestämmelser i förordningen är administrativa regler.

(4)

Enligt artikel 168 i förordning (EG) nr 1234/2007 och förordning (EG) nr 639/2003 måste djurskyddsreglerna följas för att exportbidragen ska betalas ut. Det bör därför tydligt anges att ett brott mot dessa djurskyddsregler, utom i fall av force majeure enligt domstolens rättspraxis, innebär att exportbidraget inte bara minskas, utan helt utgår för det antal djur där djurskyddskraven inte har följts. Det framgår också av dessa bestämmelser, samt av djurskyddsreglerna i artiklarna 2 och 3 samt 4–9 i förordning (EG) nr 1/2005 och de däri nämnda bilagorna, att bidraget inte ska utbetalas för de djur där djurskyddet inte följts, oavsett djurets faktiska fysiska tillstånd.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 639/2003 ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 1 ska första stycket ersättas med följande:

”Utbetalningen av exportbidrag för levande nötkreatur med KN-nummer 0102 (nedan kallade djur) ska, enligt artikel 168 i förordning (EG) nr 1234/2007, endast ske på villkor att bestämmelserna i artiklarna 2 och 3 samt 4–9 i rådets förordning (EG) nr 1/2005 (4) och de däri nämnda bilagorna samt bestämmelserna i den här förordningen iakttas vid transporten av djuren till deras första lossning i det tredjeland som är slutdestination.

2.

I artikel 5.1 ska första stycket ersättas med följande:

”Det totala exportbidraget per djur beräknat i enlighet med andra stycket ska inte betalas för

a)

djur som har dött under transporten, utom i de fall som anges i punkt 2,

b)

djur som under transporten har kalvat eller aborterat före första lossningen i det tredje land som utgör slutdestination,

c)

djur för vilka den behöriga myndigheten anser att bestämmelserna i artiklarna 2 och 3 samt 4–9 i förordning (EG) nr 1/2005 och i bilagorna till den förordningen inte har följts mot bakgrund av de handlingar som avses i artikel 4.2 och/eller alla andra uppgifter som myndigheten förfogar över när det gäller efterlevnaden av den här förordningen.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas på exportdeklarationer som godkänns från och med dess ikraftträdande.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 12 juni 2009.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 93, 10.4.2003, s. 10.

(3)  EUT L 3, 5.1.2005, s. 1.

(4)  EUT L 3, 5.1.2005, s. 1.”;


DIREKTIV

13.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/5


KOMMISSIONENS DIREKTIV 2009/56/EG

av den 12 juni 2009

om rättelse av direktiv 2008/126/EG om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart med avseende på sista dagen för införlivandet

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG (1), särskilt artikel 20.1, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 2 i kommissionens direktiv 2008/126/EG av den 19 december 2008 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart (2) ska medlemsstaterna införliva direktiv 2008/126/EG från och med den 30 december 2008.

(2)

Direktiv 2008/126/EG offentliggjordes inte i Europeiska unionens officiella tidning före det datumet av tekniska skäl. Därför bör datumet för införlivandet av direktiv 2008/126/EG rättas.

(3)

För att undvika snedvridningar av konkurrensen och olika nivåer av säkerhet bör ändringarna av direktiv 2006/87/EG genomföras så snabbt som möjligt. Efter det att direktiv 2008/126/EG offentliggjordes den 31 januari 2009 måste dock ett rimligt slutdatum sättas för införlivandet av detta direktiv.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från den kommitté som avses i artikel 7 i rådets direktiv 91/672/EEG av den 16 december 1991 om det ömsesidiga erkännandet av båtförarcertifikat för transport av gods och passagerare på inre vattenvägar (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I artikel 2 första stycket i direktiv 2008/126/EG ska ”30 december 2008” ersättas med ”30 juni 2009”.

Artikel 2

Detta direktiv riktar sig till de medlemsstater som har sådana inre vattenvägar som avses i artikel 1.1 i direktiv 2006/87/EG.

Utfärdat i Bryssel den 12 juni 2009.

På kommissionens vägnar

Antonio TAJANI

Vice ordförande


(1)  EUT L 389, 30.12.2006, s. 1.

(2)  EUT L 32, 31.1.2009, s. 1.

(3)  EGT L 373, 31.12.1991, s. 29.


II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

BESLUT

Rådet

13.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/6


RÅDETS BESLUT

av den 6 maj 2009

om ömsesidigt bistånd till Rumänien

(2009/458/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 119,

med beaktande av kommissionens rekommendation efter samråd med ekonomiska och finansiella kommittén, och

av följande skäl:

(1)

De rumänska kapital- och finansmarknaderna har på senare tid utsatts för ökade påfrestningar, till följd av den globala konjunkturnedgången och stigande farhågor om den rumänska ekonomins tillstånd, med anledning av det stora externa underskottet och det snabbt ökande offentliga underskottet. Trycket på växelkursen har också ökat vilket innebär en betydande risk för banksektorns allmänna stabilitet.

(2)

Regeringen och den rumänska centralbanken (NBR) har svarat med att utforma en omfattande strategi för att fast förankra den makroekonomiska politiken och minska påfrestningarna på finansmarknaden, en strategi som beskrevs i en avsiktsförklaring som kommissionen mottog den 27 april 2009. En hörnsten i det ekonomiska programmet är minskningen av det offentliga underskottet från 5,4 % av BNP år 2008 till 5,1 % år 2009 och till under 3 % år 2011. För att bidra till att hållbart sänka budgetunderskotten kommer åtgärder att vidtas för att förbättra den finanspolitiska strategin och budgetprocessen. Detta ekonomiska program och i synnerhet de finanspolitiska målen kommer att avspeglas i regeringens budget och även i konvergensprogrammet.

(3)

Rådet ser regelbundet över den ekonomiska politik som genomförs i Rumänien, särskilt vid de årliga granskningarna av Rumäniens uppdateringar av konvergensprogrammet och av genomförandet av det nationella reformprogrammet, vid den återkommande granskningen av Rumäniens framsteg inom ramen för konvergensprogrammet och den årliga uppföljningsrapporten.

(4)

Den externa finansieringen väntas bli utsatt för fortsatta påfrestningar, eftersom det ihållande om än minskande bytesbalansunderskottet i förening med behovet av att förnya betydande kort- och långfristiga lån i utländsk valuta sannolikt inte kommer att täckas helt av utländska direktinvesteringar och andra slag av kapitalinflöden i den finansiella balansen och kapitalbalansen under perioden 2009–2011. Upplåningsbehovet i utlandet beräknas till cirka 20 miljarder EUR under perioden till första kvartalet 2011. När det ömsesidiga biståndet godkänts, antas utländska banker kunna förnya 100 % av sin låneexponering i Rumänien. Detta motsvarar det åtagande om bibehållen exponering mot Rumänien som begärdes av de viktigaste utländska bankerna (bekräftat i deras gemensamma uttalande av den 26 mars 2009). Däremot antas bara 50 % av företags utlandsskuld till sina utländska moderbolag och de rumänska bankernas utlandskrediter kunna förnyas år 2009. Under 2010 och 2011 antas 100 % av alla utländska skulder som löper ut kunna förnyas, i linje med den väntade stabiliseringen av finansmarknaden och den begynnande återhämtningen på Rumäniens viktigaste exportmarknader. Utöver målet med en tillräckligt stor valutareserv (drygt 100 % av de utestående utländska kortfristiga skulderna), har också försiktiga antaganden gjorts om andra slag av kapitalutflöden för att bygga in ytterligare försiktighetsmarginaler i beräkningarna. Dessa antaganden gäller hemtagning av utländska insättares medel, lägre handelskrediter och utflöden av portföljplaceringar.

(5)

De rumänska myndigheterna har begärt betydande finansiellt stöd från EU och andra internationella finansinstitut för att underbygga betalningsbalansens hållbarhet och få valutareserven att nå en förtroendeingivande nivå.

(6)

Det föreligger ett allvarligt hot mot den rumänska betalningsbalansen, vilket motiverar att ömsesidigt gemenskapsbistånd beviljas skyndsamt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Gemenskapen ska bevilja Rumänien ömsesidigt bistånd.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdad i Bryssel den 6 maj 2009.

På rådets vägnar

V. TOŠOVSKÝ

Ordförande


13.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/8


RÅDETS BESLUT

av den 6 maj 2009

om medelfristigt ekonomiskt gemenskapsstöd till Rumänien

(2009/459/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (1), särskilt artikel 3.2,

med beaktande av kommissionens förslag efter samråd med ekonomiska och finansiella kommittén, och

av följande skäl:

(1)

Rumänien beviljades ömsesidigt bistånd genom rådets beslut 2009/458/EG (2).

(2)

Trots den förväntade förbättringen av bytesbalansen beräknas Rumäniens externa upplåningsbehov uppgå till 20 miljarder EUR till första kvartalet 2011, enligt kommissionen, Internationella valutafonden (IMF) och de rumänska myndigheterna i mars 2009. Den senaste tidens utveckling på finansmarknaden kan nämligen väsentligt försämra den finansiella balansen och kapitalbalansen.

(3)

Det är lämpligt att ge gemenskapsstöd till Rumänien på högst 5 miljarder EUR, inom ramen för det system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans som inrättades genom förordning (EG) nr 332/2002. Detta stöd bör ges i förening med ett lån från IMF på 11,443 miljarder SDR, dvs. särskilda dragningsrätter (cirka 12,95 miljarder EUR), enligt ett stand by-avtal som väntas bli godkänt den 6 maj 2009. Världsbanken har också godkänt ett lån till Rumänien på 1 miljard EUR och dessutom kommer Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) att ge totalt 1 miljard EUR i stöd.

(4)

Gemenskapsstödet bör förvaltas av kommissionen. De särskilda ekonomisk-politiska villkor som överenskommits med de rumänska myndigheterna, efter samråd med ekonomiska och finansiella kommittén, bör fastställas i ett samförståndsavtal. De närmare finansiella villkoren bör kommissionen ange i låneavtalet.

(5)

Kommissionen bör regelbundet kontrollera att de ekonomisk-politiska villkoren för stödet uppfylls genom kontrollbesök och genom regelbunden rapportering från de rumänska myndigheterna.

(6)

Under hela programgenomförandet kommer kommissionen även att lämna ytterligare politiska råd och tekniskt stöd på särskilda områden.

(7)

Utan hinder av artikel 27 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken ska Europeiska revisionsrätten ha rätt att utföra de ekonomiska kontroller eller revisioner som den anser vara nödvändiga i samband med förvaltningen av detta stöd. Kommissionen, inklusive Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, ska ha rätt att skicka sina egna tjänstemän eller bemyndigade företrädare för att utföra tekniska eller finansiella kontroller eller revisioner som den anser vara nödvändiga i samband med förvaltningen av gemenskapens medelfristiga ekonomiska stöd.

(8)

Oberoende av giltighetstiden och ramen för stödprogrammet kommer kommissionen även att, med tillämpande av befintliga relevanta förfaranden, inbegripet samarbets- och kontrollmekanismen, fortsätta övervaka framsteg inom områden som bidrar till öppna och effektiva offentliga finanser, särskilt inom rättsskipning och genomförande av strukturfonder, i syfte att göra det lättare för Rumänien att effektivera gemenskapsstödet.

(9)

Stödet bör ges för att stödja den rumänska betalningsbalansens hållbarhet och därigenom bidra till att regeringens ekonomisk-politiska program kan genomföras framgångsrikt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Gemenskapen ska bevilja Rumänien ett medelfristigt lån på högst 5 miljarder EUR, med en genomsnittlig löptid på sju år.

2.   Gemenskapens ekonomiska stöd ska vara tillgängligt under tre år från och med den första dagen efter att detta beslut får verkan.

Artikel 2

1.   Stödet ska förvaltas av kommissionen på ett sätt som är förenligt med Rumäniens åtaganden och rådets rekommendationer, särskilt de landsspecifika rekommendationerna i samband med genomförandet av det nationella reformprogrammet samt konvergensprogrammet.

2.   Kommissionen ska efter samråd med ekonomiska och finansiella kommittén komma överens med de rumänska myndigheterna om de särskilda ekonomisk-politiska villkor som ska förknippas med det ekonomiska stödet enligt artikel 3.5. Dessa villkor ska anges i ett samförståndsavtal som är förenligt med åtagandena och rekommendationerna enligt punkt 1. De närmare finansiella villkoren ska kommissionen ange i låneavtalet.

3.   Kommissionen ska regelbundet och i samråd med ekonomiska och finansiella kommittén kontrollera att de ekonomisk-politiska villkoren för stödet uppfylls. I detta syfte ska de rumänska myndigheterna förse kommissionen med all nödvändig information och utan inskränkningar samarbeta med den. Kommissionen ska hålla ekonomiska och finansiella kommittén underrättad om eventuell refinansiering av upplåningen eller omstrukturering av de finansiella villkoren.

4.   Rumänien ska vara berett att anta och genomföra ytterligare konsolideringsåtgärder för att trygga den makroekonomiska stabiliteten, om sådana åtgärder skulle bli nödvändiga under stödprogrammets löptid. De rumänska myndigheterna ska samråda med kommissionen innan sådana ytterligare åtgärder antas.

Artikel 3

1.   Kommissionen ska tillhandahålla gemenskapsstödet till Rumänien i högst fem delar, vilkas storlek ska fastställas i samförståndsavtalet.

2.   Den första delen av stödet ska utbetalas, när låneavtalet och samförståndsavtalet trätt i kraft.

3.   Om så krävs för att finansiera lånet, ska räntesvappar med motparter med högsta kreditvärdighet få användas med vederbörlig försiktighet.

4.   Kommissionen ska besluta om utbetalning av ytterligare delar av stödet, efter att ha inhämtat ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande.

5.   För utbetalning av varje ytterligare del av stödet ska det krävas ett tillfredsställande genomförande av den rumänska regeringens nya ekonomiska program och i synnerhet uppfyllande av de särskilda ekonomisk-politiska villkor som anges i samförståndsavtalet, samtidigt som programmet ska infogas i landets konvergensprogram och nationella reformprogram. Dessa åtgärder ska bland annat inbegripa följande:

a)

Antagande av ett strikt finanspolitiskt program på medellång sikt för att till 2011 få ned underskottet i de offentliga finanserna så att det inte överstiger fördragets referensvärde på 3 % av BNP.

b)

Antagande och genomförande av en ändrad budget för 2009 (till andra kvartalet 2009), där målet är ett offentligt underskott på högst 5,1 % av BNP enligt ESA 95.

c)

Sänkning av den offentliga sektorns nominella löneutgifter i förhållande till 2008, genom att slopa den offentliga sektorns löneökningar för 2009 (på totalt 5 % nominellt – eller motsvarande extra neddragningar) och genom att minska antalet offentliganställda, inklusive ersättning av bara en av sju avgångar.

d)

Ytterligare besparingar när det gäller utgifter för varor och tjänster samt bidrag till offentliga företag.

e)

Förbättring av den finanspolitiska styrningen genom antagande och genomförande av ett bindande ramverk från medellång sikt, införande av begränsningar för löpande budgetändringar, inklusive finanspolitiska regler, samt inrättande av ett finanspolitiskt råd för oberoende expertgranskning.

f)

Reformering av det offentliga ersättningssystemet, bland annat genom förenhetligande och förenkling av löneskalorna och reform av bonussystemet.

g)

Reformering av pensionssystemets huvudinslag genom övergång till indexering av pensionerna med hänsyn till prisutvecklingen i stället för löneutvecklingen, en gradvis större justering av pensionsåldern än i antagna planer, särskilt för kvinnor, och genom att gradvis införa pensionsegenavgifter för de grupper av offentliganställda som i dag är undantagna.

h)

Ändring av lagar om bankverksamhet och likvidation för att effektivt och i tid kunna hantera banker i svårigheter. Ett huvudmål för förändringarna är att stärka befogenheterna för förvaltare av banker som ställts under särskild förvaltning. Utöver upplösning av banker ska andra åtgärder syfta till att stärka den rumänska nationella centralbankens befogenheter att ingripa, så att den kan kräva att större aktieägare ökar sin kapitalandel och finansiellt stödjer en bank. Den finansiella tillsynen ska stärkas i linje med motsvarande EU-lagstiftning. Dessutom ska mera detaljerade rapporteringskrav om likviditet införas. Dessutom ska förfarandena för aktivering av insättningsgarantin förändras för att förenkla och påskynda utbetalningar. Efter denna ändring kommer efter den rumänska nationella centralbankens beslut insättningsgarantin att aktiveras inom 21 dagar. För att slutligen säkerställa tillräckliga likvida medel har centralbanken ålagts att utöka de tillgångar som godtas som säkerhet. Med tanke på de särskilda omständigheterna, bör den fastställda lägsta kapitaltäckningskvoten höjas från 8 % till 10 % vid en lämplig tidpunkt.

i)

Strukturella reformåtgärder avseende de landsspecifika rekommendationer som utfärdats inom ramen för Lissabonstrategin. Dessa åtgärder ska avse en effektivisering av den offentliga förvaltningen, förbättring av de offentliga utgifternas kvalitet, sund användning och ökat utnyttjandet av EU-medel, minskade administrativa, skattemässiga och rättsliga bördor på företag samt insatser mot svart arbete, vilket breddar skattebasen.

6.   För att säkerställa ett smidigt uppfyllande av programmets villkor och bidra till ett hållbart återställande av balanser, ska kommissionen bidra med fortsatt vägledning och rådgivning om finanspolitiska reformer, reformer av finansmarknaden och strukturreformer.

7.   Rumänien ska öppna ett särskilt konto hos sin nationella centralbank för förvaltningen av gemenskapens medelfristiga ekonomiska stöd.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Rumänien.

Artikel 5

Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdad i Bryssel den 6 maj 2009.

På rådets vägnar

V. TOŠOVSKÝ

Ordförande


(1)  EGT L 53, 23.2.2002, s. 1.

(2)  Se sidan 6 i detta nummer av EUT.


Kommissionen

13.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/11


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 5 juni 2009

om antagande av en gemensam säkerhetsmetod för bedömning av uppnåendet av säkerhetsmål i enlighet med artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG

[delgivet med nr K(2009) 4246]

(Text av betydelse för EES)

(2009/460/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet) (1), särskilt artikel 6.1,

med beaktande av Europeiska järnvägsbyråns rekommendation till kommissionen av den 29 april 2008 om gemensamma säkerhetsmetoder för beräkning, bedömning och verkställighet, som ska användas inom ramen för den första uppsättningen gemensamma säkerhetsmål, och

av följande skäl:

(1)

Enligt direktiv 2004/49/EG bör gemensamma säkerhetsmål och gemensamma säkerhetsmetoder införas stegvis så att en hög säkerhetsnivå kan upprätthållas och, vid behov och i den mån det är rimligen genomförbart, förbättras.

(2)

Enligt artikel 6.1 i direktiv 2004/49/EG bör Europeiska kommissionen anta gemensamma säkerhetsmetoder. I dessa bör det anges, bland annat och i överensstämmelse med artikel 6.3 i direktiv 2004/49/EG, hur säkerhetsnivån och uppnåendet av gemensamma säkerhetsmål bedöms.

(3)

För att säkerställa att nuvarande säkerhetsnivå i järnvägssystemet inte försämras i någon medlemsstat, bör den första uppsättningen gemensamma säkerhetsmål införas. Den bör bygga på en genomgång av nuvarande mål och säkerhetsnivå för järnvägssystem i medlemsstaterna.

(4)

För att bibehålla järnvägssystemets nuvarande säkerhetsnivå krävs det dessutom en harmonisering, uttryckt i kriterier för en godtagbar risknivå, av säkerhetsnivåer för alla nationella järnvägssystem. Uppnåendet av säkerhetsnivåerna bör övervakas i de olika medlemsstaterna.

(5)

För att upprätta den första uppsättningen gemensamma säkerhetsmål i överensstämmelse med artikel 7.3 i direktiv 2004/49/EG, är det nödvändigt att kvantitativt bestämma nuvarande säkerhetsnivå för järnvägssystem i medlemsstaterna med hjälp av nationella referensvärden, som kommer att beräknas och användas av Europeiska järnvägsbyrån (nedan kallad byrån) och kommissionen. Dessa nationella referensvärden bör beräknas endast 2009, i syfte att utveckla den första uppsättningen gemensamma säkerhetsmål, och 2011, i syfte att utveckla den andra uppsättningen gemensamma säkerhetsmål.

(6)

För att säkerställa konsekvens mellan de nationella referensvärdena och för att undvika onödiga bördor bör snabbspårvägssystem, funktionellt åtskilda nät, privatägda järnvägsinfrastrukturer som uteslutande används av ägaren samt kulturhistoriskt värdefulla järnvägar och musei- och turistjärnvägar undantas från detta beslut.

(7)

Till följd av bristen på harmoniserade och tillförlitliga uppgifter om säkerhetsnivåer i delar av järnvägssystemet enligt artikel 7.4 i direktiv 2004/49/EG, har det konstaterats att utvecklingen av den första uppsättningen gemensamma säkerhetsmål, uttryckt i kriterier för en godtagbar risknivå för angivna kategorier av personer och för samhället som helhet, för närvarande är genomförbar endast för järnvägssystemet i dess helhet och inte för dess delar.

(8)

Efter den successiva harmoniseringen av nationella statistiska uppgifter om olyckor och deras följder, i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 91/2003 av den 16 december 2002 om järnvägstransportstatistik (2) och direktiv 2004/49/EG, bör man vid utarbetandet av gemensamma metoder för övervakning och bestämning av säkerhetsnivåer i järnvägssystem i medlemsstater ta hänsyn till statistiska osäkerheter och till att det alltid finns ett inslag av subjektivitet i bedömningen av om en medlemsstats säkerhetsnivå upprätthålls.

(9)

För att möjliggöra en rättvis och öppen jämförelse av säkerhetsnivåer bland medlemsstater, bör medlemsstaterna genomföra sina egna bedömningar på grundval av en gemensam metod för fastställande av säkerhetsmålen för järnvägssystemet och för påvisande av att målen är uppfyllda.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 27.1 i direktiv 2004/49/EG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Genom detta beslut fastställs en gemensam säkerhetsmetod som ska användas av Europeiska järnvägsbyrån (nedan kallad byrån) för beräkning och bedömning av uppnåendet av gemensamma säkerhetsmål, med tillämpning av artikel 6.1 i direktiv 2004/49/EG.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Detta beslut ska tillämpas på hela järnvägssystemet inom varje medlemsstat. Det ska dock inte tillämpas på

a)

tunnelbanor, spårvägar och andra snabbspårvägssystem,

b)

nät som är funktionellt åtskilda från resten av järnvägssystemet och endast är avsedda för persontransport i lokal-, stads- eller förortstrafik samt järnvägsföretag som enbart använder dessa nät,

c)

privatägd järnvägsinfrastruktur som används enbart för infrastrukturförvaltarens egen godstrafik,

d)

museimateriel som utnyttjar nationella nät, under förutsättning att den uppfyller nationella säkerhetsbestämmelser och säkerhetsföreskrifter så att dessa fordon ska kunna rulla säkert,

e)

kulturhistoriskt värdefulla järnvägar och musei- och turistjärnvägar som utnyttjar sina egna nät, inbegripet verkstäder, fordon och personal.

Artikel 3

Definitioner

I detta beslut ska definitionerna i direktiv 2004/49/EG och förordning (EG) nr 91/2003 gälla.

Dessutom gäller följande definitioner:

a)   nationellt referensvärde: ett referensmått som anger, för den berörda medlemsstaten, den högsta tolerabla nivån för en järnvägsriskkategori.

b)   riskkategori: någon av de järnvägsriskkategorier som anges i artikel 7.4 a och b i direktiv 2004/49/EG.

c)   säkerhetsförbättringsplan: ett program för verkställande av organisatorisk struktur, ansvarsområden, förfaranden, verksamheter och resurser som krävs för att reducera risken för en eller flera riskkategorier.

d)   dödsolyckor och vägda allvarliga personskador: ett mått på följderna av betydande olyckor, varvid dödsolyckor och allvarliga personskador kombineras och 1 allvarlig olycka i statistiskt hänseende anses motsvara 0,1 dödsolyckor.

e)   plankorsningstrafikanter: alla personer som använder en plankorsning för att korsa järnvägslinjen med hjälp av ett transportmedel eller till fots.

f)   personal eller anställda, inbegripet personal hos underleverantörer: alla personer vars anställning har anknytning till en järnväg och som är i tjänst vid olyckstidpunkten. Här ingår tågpersonalen samt personer som hanterar rullande materiel och infrastrukturanläggningar.

g)   obehöriga personer på järnvägsområdet: alla personer som är närvarande på järnvägsområden där sådan närvaro är förbjuden, med undantag för plankorsningstrafikanter.

h)   övriga (tredje part): alla personer som inte definieras som ”passagerare”, ”anställda, inbegripet personal hos underleverantörer”, ”plankorsningstrafikanter” eller ”obehöriga personer på järnvägsområdet”.

i)   risk för samhället som helhet: den kollektiva risken för alla kategorier av personer som förtecknas i artikel 7.4 a i direktiv 2004/49/EG.

j)   persontågkilometer: den måttenhet som motsvarar ett persontågs förflyttning en kilometer. Endast den sträcka som tillryggaläggs på det rapporterande landets territorium ska beaktas.

k)   spårkilometer: längden av järnvägsnätet i medlemsstaterna, mätt i kilometer, varvid varje spår i en flerspårig järnvägslinje ska räknas.

Artikel 4

Metoder för att beräkna nationella referensvärden och gemensamma säkerhetsmål och för att bedöma huruvida de har uppnåtts

1.   Den metod som beskrivs i bilagan ska användas för beräkning och bedömning av uppnåendet av nationella referensvärden och gemensamma säkerhetsmål.

2.   Byrån ska till kommissionen lämna förslag på nationella referensvärden i överensstämmelse med avsnitt 2.1 i bilagan, och förslag på gemensamma säkerhetsmål härledda från de nationella referensvärdena i överensstämmelse med den metod som beskrivs i avsnitt 2.2 i bilagan. Efter antagande av nationella referensvärden och gemensamma säkerhetsmål ska byrån bedöma hur de uppnås i medlemsstaterna i enlighet med kapitel 3 i bilagan.

3.   Sammanställningen av de beräknade kostnaderna och nyttoeffekterna till följd av de gemensamma säkerhetsmålen, vilken nämns i artikel 7.3 i direktiv 2004/49/EG, ska begränsas till de medlemsstater vars nationella referensvärden, för någon av riskkategorierna, befinns vara högre än motsvarande gemensamma säkerhetsmål.

Artikel 5

Verkställighetsåtgärder

I överensstämmelse med de olika slutliga resultaten av den bedömning av uppnåendet som avses i punkt 3.1.5 i bilagan, ska följande verkställighetsåtgärder vidtas:

a)

Vid ”möjlig försämring av säkerheten”: berörda medlemsstater ska skicka en rapport till kommissionen, med en redogörelse för de troliga orsakerna till de resultat som uppnåtts.

b)

Vid ”trolig försämring av säkerheten”: berörda medlemsstater ska skicka en rapport till kommissionen, med en redogörelse för de troliga orsakerna till de resultat som uppnåtts, samt, vid behov, en säkerhetsförbättringsplan.

För att kunna utvärdera eventuell information och dokumentation som medlemsstaterna tillhandahåller i överensstämmelse med det förfarande som avses i a och b, får kommissionen anmoda byrån att tillhandahålla tekniska utlåtanden.

Artikel 6

Adressater

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdad i Bryssel den 5 juni 2009.

På kommissionens vägnar

Antonio TAJANI

Vice ordförande


(1)  EUT L 164, 30.4.2004, s. 44. Rättat i EUT L 220, 21.6.2004, s. 16.

(2)  EGT L 14, 21.1.2003, s. 1.


BILAGA

1.   Statistiska källor och måttenheter för beräkning av nationella referensvärden och gemensamma säkerhetsmål

1.1   Statistiska källor

1.1.1

De nationella referensvärdena (National Reference Value – nedan kallade NRV) och de gemensamma säkerhetsmålen (Common Safety Target – nedan kallade CST) ska beräknas på grundval av uppgifter om järnvägsolyckor och följder av dessa, inrapporterade i enlighet med bilaga H till förordning (EG) nr 91/2003 och i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 5 och 18 i direktiv 2004/49/EG samt bilaga I till direktivet.

1.1.2

Inom ramen för fastställandet av den första uppsättningen CST, i händelse av inkonsekvenser mellan uppgifter som kommer från de två källor som nämns i punkt 1.1.1, ska uppgifter som inrapporteras i enlighet med bilaga H till förordning (EG) nr 91/2003 ha företräde.

1.1.3

Den tidsserie med data som kommer att användas för att bestämma värden för NRV och CST ska inbegripa de fyra senast inrapporterade åren. Senast den 31 januari 2011 ska byrån lämna förslag till kommissionen om antagande av uppdaterade värden för NRV och CST, beräknade med hjälp av data från de sex senast inrapporterade åren.

1.2   Måttenheter för NRV

1.2.1

Måttenheterna för nationella referensvärden ska uttryckas i överensstämmelse med den matematiska definitionen av risk. Följderna av olyckor som ska beaktas för var och en av riskkategorierna är ”dödsolyckor och vägda allvarliga personskador” (nedan kallade DVAP).

1.2.2

De måttenheter som ska användas för kvantifiering av NRV för respektive riskkategori anges i tillägg 1 och är resultatet av tillämpningen av de principer och definitioner som avses i punkt 1.2.1 och, där det är relevant, punkt 1.2.3. Måttenheterna inbegriper de normaliseringsenheter som förtecknas i tillägg 1, för normalisering av NRV.

1.2.3

För var och en av riskkategorierna ”passagerare” och ”plankorsningstrafikanter” ska två olika NRV fastställas, uttryckta med hjälp av de två olika måttenheter som anges i tillägg 1. För den bedömning av uppnående som avses i kapitel 3 ska överensstämmelse med minst ett av dessa NRV betraktas som tillräcklig.

1.3   Måttenheter för CST

1.3.1

De måttenheter som ska användas för kvantifiering av CST för respektive riskkategori ska vara desamma som de som beskrivs för NRV i avsnitt 1.2.

2.   Metod för beräkning av NRV och för härledning av CST

2.1   Metod för beräkning av NRV

2.1.1

För varje medlemsstat och för var och en av riskkategorierna ska NRV beräknas genom användning av följande process i angiven ordningsföljd:

a)

Beräkning av värden för de måttenheter som förtecknas i tillägg 1 med beaktande av de data och bestämmelser som avses i avsnitt 1.1.

b)

Analys av resultaten av den process som beskrivs i a, för att kontrollera förekomst och upprepad förekomst av nollvärden för DVAP för de observerade säkerhetsnivåerna för de berörda åren.

c)

Om de nollvärden som avses i b inte är fler än två beräknas det vägda genomsnittet av de värden som avses i a, enligt beskrivningen i avsnitt 2.3, och det värde som erhålls betraktas som NRV.

d)

Om de nollvärden som avses i b är fler än två, ska byrån fastställa ett skönsmässigt NRV i samråd med den berörda medlemsstaten.

2.2   Metod för härledning av CST från NRV

2.2.1

För var och en av riskkategorierna, när NRV har beräknats för varje medlemsstat i enlighet med det förfarande som anges i avsnitt 2.1, ska motsvarande CST tilldelas ett värde som utgör det lägsta av följande:

a)

Det högsta av medlemsstaternas NRV-värden.

b)

Ett värde som är tio gånger högre än det europeiska genomsnittsvärdet för den risk som det aktuella NRV hör samman med.

2.2.2

Det europeiska genomsnittsvärde som avses i punkt 2.2.1 b ska beräknas genom att man lägger samman relevanta data för alla medlemsstater och använder motsvarande måttenheter som förtecknas i tillägg 1, samt det vägda genomsnitt som beskrivs i avsnitt 2.3.

2.3   Fastställande av vägt genomsnitt för beräkning av NRV

2.3.1

För varje medlemsstat och för var och en av de riskkategorier för vilka det vägda genomsnittet kan användas i enlighet med punkt 2.1.1 c, ska följande metod användas för beräkning av NRVY under år Y (där Y = 2009 och 2011):

a)

Beräkning av de årliga observationerna OBSi (där i är det observerade året) för motsvarande måttenheter enligt tillägg 1; som indata används uppgifterna för de senast inrapporterade n åren enligt punkt 2.1.1 a [första gången, n = 4; från och med 2011, n = 6].

b)

Beräkning av det aritmetiska n-åriga genomsnittet (AV) av de årliga observationerna OBSi .

c)

Beräkning av absolutvärdet av skillnaden ABSDIFFi mellan varje årlig observation OBSi och AV. Om ABSDIFFi < 0,01 * AV, tilldelas ABSDIFFi ett konstant värde som är lika med 0,01 * AV.

d)

Beräkning av vikten (Wi ) för varje år i genom invertering av ABSDIFFi .

e)

Beräkning av NRVY i form av ett vägt genomsnitt enligt formeln

Formula;

där i är ett naturligt tal och

om Y = 2009: x = Y – 5; N = Y – 2

om Y = 2011: x = Y – 7; N = Y – 2

3.   Grundmodell för bedömning av uppnående av NRV och CST

3.1   Metod för att bedöma uppnående av NRV och CST

3.1.1

Följande principer ska tillämpas för att bedöma uppnående av NRV och CST:

a)

För varje medlemsstat och för var och en av de riskkategorier vars NRV är lika med eller lägre än motsvarande CST, kommer uppnående av NRV automatiskt att innebära uppnående av CST. Bedömningen av uppnående av NRV ska utföras enligt det förfarande som beskrivs i avsnitt 3.2, och NRV ska motsvara den högsta tolerabla nivån för den risk som avses, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om toleransintervall i punkt 3.2.3.

b)

För varje medlemsstat och för var och en av de riskkategorier vars NRV är högre än motsvarande CST, ska CST motsvara den högsta tolerabla nivån för den risk som avses. Bedömningen av uppnående av CST ska utföras i enlighet med de krav som härrör från konsekvensanalysen och, i tillämpliga fall, den tidsplan för successivt införande av CST som avses i artikel 7.3 i direktiv 2004/49/EG.

3.1.2

För varje medlemsstat och för var och en av riskkategorierna ska byrån årligen bedöma uppnående av NRV och CST, på grundval av de fyra senast inrapporterade åren.

3.1.3

Byrån ska senast den 31 mars varje år lämna en rapport till kommissionen om de allmänna resultaten av bedömningen av uppnående av NRV och CST.

3.1.4

Från och med 2012 ska byrån, med beaktande av bestämmelserna i punkt 1.1.3, årligen bedöma uppnående av NRV och CST, på grundval av de fem senast inrapporterade åren.

3.1.5

Resultaten av den bedömning av uppnående som avses i punkt 3.1.1 ska klassificeras enligt följande:

a)

Godtagbar säkerhetsnivå.

b)

Möjlig försämring av säkerheten.

c)

Trolig försämring av säkerheten.

3.2   Stegvis beskrivning av det förfarande som avses i punkt 3.1.1 a

3.2.1

Förfarandet för bedömning av uppnående av NRV kan indelas i fyra olika steg som beskrivs i nedanstående punkter. Beslutsgången visas i tillägg 2, där pilar märkta ja respektive nej motsvarar ett positivt respektive ett negativt resultat i de olika bedömningsstegen.

3.2.2

I det första bedömningssteget avgörs om den observerade säkerhetsnivån motsvarar NRV. Den observerade säkerhetsnivån ska mätas med de måttenheter som anges i tillägg 1 och de data som avses i avsnitt 1.1, med tidsserier som omfattar de senaste observationsåren i enlighet med avsnitt 3.1. Den observerade säkerhetsnivån ska uttryckas som

a)

observerad säkerhetsnivå för det senast inrapporterade året,

b)

glidande vägt genomsnitt (moving weighted average, MWA), enligt beskrivningen i avsnitt 3.3.

De värden som erhålls genom tillämpning av a och b ska sedan jämföras med NRV, och om något av dessa värden inte överstiger NRV ska säkerhetsnivån anses vara godtagbar. Om så inte är fallet ska förfarandet fortsätta med det andra bedömningssteget.

3.2.3

I det andra bedömningssteget ska säkerhetsnivån anses vara godtagbar om det glidande vägda genomsnittet inte överstiger NRV plus ett toleransintervall på 20 %. Om detta villkor inte uppfylls ska byrån uppmana medlemsstatens säkerhetsmyndighet att lämna närmare uppgifter om den enskilda olycka som fått störst följder (uttryckt i DVAP) under de senaste observationsåren i enlighet med avsnitt 3.1, med uteslutande av de år som använts för att fastställa NRV.

Om denna enskilda olycka är allvarligare, uttryckt i följder, än den allvarligaste enskilda olycka som ingår i de data som använts för att fastställa NRV, ska den uteslutas ur statistiken. Det glidande vägda genomsnittet beräknas därefter på nytt för att kontrollera om det ligger inom det ovan nämnda toleransintervallet. Om så är fallet ska säkerhetsnivån anses vara godtagbar. Om så inte är fallet ska förfarandet fortsätta med det tredje bedömningssteget.

3.2.4

I det tredje bedömningssteget avgörs huruvida det är första gången under de senaste tre åren som det andra bedömningssteget inte har påvisat en godtagbar säkerhetsnivå. Om så är fallet ska resultatet av det tredje bedömningssteget vara ”positivt”. Förfarandet ska fortsätta med det fjärde steget oavsett resultat i det tredje steget.

3.2.5

I det fjärde steget avgörs huruvida antalet betydande olyckor per tågkilometer, jämfört med de föregående åren, är stabilt (eller har minskat). Kriterierna för denna bedömning ska vara huruvida det föreligger en statistiskt signifikant ökning av antalet betydande olyckor per tågkilometer. Detta ska utvärderas med hjälp av en övre toleransgräns i en Poisson-fördelning som fastställer den godtagbara variabiliteten på grundval av antalet olyckor som inträffade i de olika medlemsstaterna.

Om antalet betydande olyckor per tågkilometer inte överstiger den ovan nämnda toleransgränsen, antas någon statistiskt signifikant ökning inte föreligga, och resultatet av detta bedömningssteg ska klassificeras som ”positivt”.

Beroende på vilken riskkategori de olika NRV som ingår i bedömningen hänför sig till, ska följande betydande olyckor beaktas i detta bedömningssteg:

a)

Risker för passagerare: alla relevanta betydande olyckor.

b)

Risker för personal eller anställda, inbegripet personal hos underleverantörer: alla relevanta betydande olyckor.

c)

Risker för plankorsningstrafikanter: alla relevanta betydande olyckor i kategorin ”plankorsningsolyckor”.

d)

Risker för obehöriga personer som befinner sig på järnvägsområdet: alla relevanta betydande olyckor i kategorin ”personolyckor som orsakas av rullande materiel i rörelse”.

e)

Risker för övriga: alla relevanta betydande olyckor.

f)

Risker för samhället som helhet: alla betydande olyckor.

3.3   Fastställande av glidande vägt genomsnitt för den årliga bedömningen av uppnående av NRV

3.3.1

För varje medlemsstat och för var och en av de riskkategorier för vilka glidande vägda genomsnitt (MWA) fastställs, i syfte att varje år Y (från och med Y = 2010) utföra de bedömningssteg som beskrivs i avsnitt 3.2, ska MWAY beräknas genom följande operationer:

a)

Beräkning av de årliga observationer OBSi som erhålls med hjälp av motsvarande indikatorer i tillägg 1, varvid indata utgörs av tillgängliga data från de källor som avses i avsnitt 1.1 för de relevanta åren (indexet i antar de värden som anges i formeln nedan).

b)

Beräkning av det aritmetiska n-åriga genomsnittet (AV) av de årliga observationerna OBSi [första gången, n = 4; från och med 2012, n = 5].

c)

Beräkning av absolutvärdet av skillnaden ABSDIFFi mellan varje årlig observation OBSi och AV. Om ABSDIFFi < 0,01 * AV, tilldelas ABSDIFFi ett konstant värde som är lika med 0,01 * AV.

d)

Beräkning av vikten Wi , genom invertering av ABSDIFFi .

e)

Beräkning av MWAY enligt formeln

Formula;

där i är ett naturligt tal och

om Y = 2010 eller 2011: x = Y – 5; N = Y – 2

om Y ≥ 2012: x = Y – 6; N = Y – 2

TILLÄGG 1

Måttenheter för NRV och CST

Riskkategori

Måttenheter

Normaliseringsenhet

1.

Passagerare

1.1

Antal DVAP (passagerare) per år till följd av betydande olyckor / antal persontågkilometer per år

Persontågkilometer per år

1.2

Antal DVAP (passagerare) per år till följd av betydande olyckor / antal passagerarkilometer per år

Passagerarkilometer per år

2.

Anställda

Antal DVAP (anställda) per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år

Tågkilometer per år

3.

Plankorsningstrafikanter

3.1

Antal DVAP (plankorsningstrafikanter) per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år

Tågkilometer per år

3.2

Antal DVAP (plankorsningstrafikanter) per år till följd av betydande olyckor / [(antal tågkilometer per år * antal plankorsningar) / spårkilometer]

(Tågkilometer per år * antal plankorsningar) / spårkilometer

4.

Övriga

Antal DVAP (personer i kategorin ”övriga”) per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år

Tågkilometer per år

5.

Obehöriga personer på järnvägsområdet

Antal DVAP (obehöriga personer på järnvägsområdet) per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år

Tågkilometer per år

6.

Hela samhället

Sammanlagt antal DVAP per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år

Tågkilometer per år

TILLÄGG 2

Beslutsgången för det förfarande som avses i punkt 3.1.1 a i bilagan

Image


13.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/20


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 12 juni 2009

om utnämning av en företrädare för kommissionen i Europeiska läkemedelsmyndighetens styrelse

(2009/461/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (1), särskilt artikel 65, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 65 i förordning (EG) nr 726/2004 ska två företrädare för kommissionen ingå i styrelsen för Europeiska läkemedelsmyndigheten (nedan kallad myndigheten).

(2)

Till följd av att det nuvarande mandatet för kommissionens företrädare och dennes suppleant från generaldirektoratet för näringsliv löper ut den 2 juni 2009 är det nödvändigt att utse en ny ledamot i myndighetens styrelse från generaldirektoratet för näringsliv samt en suppleant som ersätter ledamoten i dennes frånvaro och röstar i ledamotens ställe.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Kommissionens företrädare i Europeiska läkemedelsmyndighetens styrelse ska ha följande ställning och följande funktion:

a)

Generaldirektör för generaldirektoratet för näringsliv.

Suppleanten ska ha följande ställning och funktion:

b)

Direktör för det direktorat som ansvarar för godkännande av läkemedel på grundval av arbetsprogrammet för generaldirektoratet för näringsliv.

Artikel 2

Detta beslut ska tillämpas på de personer som, även tillfälligt, har den ställning som avses i artikel 1 vid tidpunkten för detta besluts antagande och på alla som efterträder dessa personer i en sådan ställning.

Artikel 3

Generaldirektören för generaldirektoratet för näringsliv ska underrätta Europeiska läkemedelsmyndighetens verkställande direktör om namnen på de personer som har de ställningar som avses i artikel 1 och om alla ändringar av dem.

Utfärdat i Bryssel den 12 juni 2009.

På kommissionens vägnar

Günter VERHEUGEN

Vice ordförande


(1)  EUT L 136, 30.4.2004, s. 1.


13.6.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/21


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 12 juni 2009

om undantag från punkt 1 d i bilagan till beslut 2006/133/EG, i dess lydelse enligt beslut 2009/420/EG, avseende tillämpningsdatumet när det gäller mottagligt virke med ursprung utanför de avgränsade områdena

[delgivet med nr K(2009) 4515]

(2009/462/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (1), särskilt artikel 16.3 fjärde meningen, och

av följande skäl:

(1)

Den 28 maj 2009 antog kommissionen beslut 2009/420/EG om ändring av beslut 2006/133/EG om att ålägga medlemsstaterna att tillfälligt vidta ytterligare åtgärder mot spridningen av Bursaphelenchus xylophilus (Steiner et Buhrer) Nickle et al. (tallvedsnematoden) när det gäller andra områden i Portugal än sådana där det är känt att den inte förekommer (2). Genom det beslutet infördes i kommissionens beslut 2006/133/EG (3) från och med den 16 juni 2009 kravet att mottagligt träförpackningsmaterial som inte har sitt ursprung i de avgränsade områdena ska genomgå någon av de godkända behandlingar som anges i bilaga I till FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15 och märkas i enlighet med bilaga II till den standarden innan det förflyttas från de avgränsade områdena till andra områden i medlemsstaterna eller i tredjeländer samt från en del av det avgränsade området där det är känt att tallvedsnematoden förekommer till en del av det avgränsade området som utgör en buffertzon.

(2)

Träförpackningsmaterial krävs för transport av många varor av alla slag. Hittills har dock inte framställning och användning av mottagligt träförpackningsmaterial som behandlats och märkts i enlighet med bilagorna I och II till FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15 varit allmänt utbredd i gemenskapen. I synnerhet verkar det inte som att tillräckligt med träförpackningsmaterial som överensstämmer med FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15 kan göras tillgängligt på kort sikt för att täcka behovet hos de ekonomiska aktörer som handlar med varor från Portugal till andra medlemsstater eller tredjeländer.

(3)

För att undvika risken för oproportionerligt stora störningar i handeln tycks det vara nödvändigt att medge ett undantag avseende tillämpningsdatumet för kraven i beslut 2006/133/EG, i dess lydelse enligt beslut 2009/420/EG, när det gäller skyldigheten att behandla och märka mottagligt träförpackningsmaterial som inte har sitt ursprung i de avgränsade områdena i enlighet med bilagorna I och II till FAO:s internationella standard för fytosanitära åtgärder nr 15 innan det förflyttas från de avgränsade områdena i Portugal till andra områden.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växtskydd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Punkt 1 d i bilagan till beslut 2006/133/EG, i dess lydelse enligt beslut 2009/420/EG, ska inte gälla för mottagligt virke med ursprung utanför de avgränsade områdena.

Artikel 2

Detta beslut ska tillämpas från och med den 16 juni 2009 till och med den 31 december 2009.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 12 juni 2009.

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 169, 10.7.2000, s. 1.

(2)  EUT L 135, 30.5.2009, s. 29.

(3)  EUT L 52, 23.2.2006, s. 34.