I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

20.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/21

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/39/EG

av den 6 maj 2009

om livsmedel för särskilda näringsändamål

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)	Rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel (3) (numera: livsmedel för särskilda näringsändamål) har ändrats flera gånger på väsentliga punkter (4). Med anledning av nya ändringar bör det av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)	Skillnader mellan nationell lagstiftning om livsmedel för särskilda näringsändamål hindrar varornas fria rörlighet och kan skapa ojämlika konkurrensförhållanden och har sålunda en direkt inverkan på upprättandet av en fungerande inre marknad.

(3)	Tillnärmningen av de nationella lagstiftningarna förutsätter att det utarbetas en gemensam definition för att göra det möjligt att skydda konsumenten mot vilseledande i fråga om dessa varors natur och att regler antas för märkning av dessa varor.

(4)

De varor som omfattas av detta direktiv är livsmedel som måste sättas samman och beredas på särskilt sätt för att tillgodose särskilda näringsbehov hos de personer som livsmedlen i huvudsak är avsedda för. Det kan därför bli nödvändigt att tillåta undantag från de allmänna eller särskilda bestämmelser som gäller för livsmedel i syfte att nå detta särskilda näringsmässiga mål.

(5)	Även om livsmedel för särskilda näringsändamål för vilka särskilda bestämmelser gäller kan övervakas effektivt med stöd av de allmänna regler som gäller för kontroll av alla typer av livsmedel, är detta inte alltid fallet med livsmedel för vilka sådana särskilda bestämmelser saknas.

(6)

I fråga om de senare är det, med de medel som övervakande organ vanligen förfogar över, kanske i vissa fall inte möjligt att kontrollera om ett livsmedel verkligen har de speciella näringsmässiga egenskaper som tillskrivs det. Det är därför nödvändigt att vid behov föreskriva att den person som har ansvaret för att detta livsmedel släpps ut på marknaden bör medverka till att det övervakande organet kan utöva sin verksamhet.

(7)	Särskilda bestämmelser för vissa grupper av livsmedel för särskilda näringsändamål bör fastställas genom särdirektiv.

(8)

Det är nödvändigt att föreskriva ett förfarande som gör det möjligt att tillfälligt släppa ut livsmedel, som är resultatet av tekniska nyheter, på marknaden för att utnyttja industrins forskningsresultat i avvaktan på en ändring av det berörda särdirektivet. Tillstånd att släppa ut livsmedel på marknaden kan emellertid, av hänsyn till skyddet för konsumenternas hälsa, endast ges efter samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

(9)

Eftersom det inte framgår klart om det finns tillräcklig grund för att anta särskilda bestämmelser för gruppen av livsmedel för personer med störd kolhydratomsättning (diabetes) bör kommissionen tillåtas anta eller föreslå de relevanta bestämmelserna i ett senare skede, efter samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

(10)	Det är fortfarande möjligt att på gemenskapsnivå harmonisera bestämmelser som gäller för andra grupper av livsmedel för särskilda näringsändamål för att främja konsumentskydd och fri rörlighet för sådana livsmedel.

(11)	Utarbetandet av särdirektiv för att genomföra gemenskapsreglernas grundprinciper och ändringar i dessa direktiv är verkställighetsåtgärder av teknisk natur. Det bör därför anförtros kommissionen att besluta om dessa åtgärder för att förenkla och påskynda förfarandet.

(12)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5).

(13)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta vissa särdirektiv, en lista över ämnen som används för särskilda näringsmässiga ändamål och andra ämnen som är avsedda att tillsättas livsmedel för särskilda näringsändamål samt renhetskriterierna för dessa ämnen, och vid behov användningsvillkoren för dessa, bestämmelser som gör det möjligt att ange på livsmedel för normal konsumtion att de är lämpade för särskilda näringsändamål, särskilda bestämmelser om livsmedel som är avsedda för personer med störd kolhydratomsättning (diabetes), föreskrifter om användningen av begrepp som rör nedsatt natrium- eller saltinnehåll eller natrium- eller saltfri/fritt (natriumklorid, bordssalt) eller avsaknad av gluten, som kan användas för att beskriva produkter, liksom villkor för att vid märkning, presentation och reklam få hänvisa till en diet eller till en kategori av personer. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv bland annat genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(14)

När det på grund av tvingande, brådskande skäl, inte är möjligt att iaktta de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll bör kommissionen kunna tillämpa det skyndsamma förfarandet i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG för antagande och ändringar av en lista över ämnen som används för särskilda näringsmässiga ändamål och andra ämnen som är avsedda att tillsättas livsmedel för särskilda näringsändamål samt renhetskriterierna för dessa ämnen, och vid behov användningsvillkoren för dessa, liksom för antagande av ändringar av detta direktiv eller av särdirektiv om det fastställs att livsmedel för särskilda näringsändamål utgör en fara för människors hälsa, trots att det följer det relevanta särdirektivet.

(15)	De nya bestämmelser som införs i detta direktiv gäller endast kommittéförfarandena. De behöver därför inte införlivas av medlemsstaterna.

(16)	Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktiven som anges i bilaga II del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Detta direktiv avser livsmedel för särskilda näringsändamål.

2. Livsmedel för särskilda näringsändamål är livsmedel som på grund av deras särskilda sammansättning eller det särskilda sätt som de är framställda på klart kan skiljas från livsmedel för normal konsumtion och som är lämpliga för de påstådda dietändamålen och som saluförs på ett sätt som framhåller denna lämplighet.

3. Ett livsmedel för särskilda näringsändamål ska uppfylla de särskilda näringsbehoven

a)	hos vissa kategorier av personer med störd matsmältningsprocess eller ämnesomsättning, eller

b)	hos vissa kategorier av personer med speciell fysiologiskt tillstånd och som därför kan ha särskild nytta av ett kontrollerat intag av vissa ämnen i livsmedel, eller

c)	för friska spädbarn och småbarn.

Artikel 2

1. De varor som avses i artikel 1.3 a och b får betecknas ”dietisk” eller ”avsedd för dietkost”.

2. Vid märkning och presentation av livsmedel för normal konsumtion samt vid reklam för sådana livsmedel ska följande vara förbjudet:

a)	Användning av orden ”dietisk” eller ”avsedd för dietkost”, antingen ensamt eller tillsammans med andra ord för att beteckna dessa livsmedel.

b)	Varje annan angivelse eller presentation som kan ge intryck av att det rör sig om någon av de varor som avses i artikel 1.

I enlighet med bestämmelser som kommer att antas av kommissionen, ska det dock vara möjligt beträffande livsmedel för normal konsumtion som är lämpat för särskilda näringsändamål, att ange sådan lämplighet.

I dessa bestämmelser får fastställas hur denna lämplighet ska anges.

De åtgärder som avses i andra stycket, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.3.

Artikel 3

1. De i artikel 1 angivna varornas art eller sammansättning ska vara sådan att varorna är lämpade för det avsedda särskilda näringsändamålet.

2. De varor som avses i artikel 1 ska också uppfylla alla obligatoriska bestämmelser som gäller för livsmedel för normal konsumtion, utom när det gäller sådana ändringar som gjorts för att se till att de ska stämma överens med definitionerna i artikel 1.

Artikel 4

1. De särskilda bestämmelser som ska gälla för de grupper livsmedel för särskilda näringsändamål som framgår av bilaga I ska fastställas genom särdirektiv.

Sådana särdirektiv kan särskilt omfatta

a)	väsentliga krav i fråga om varornas art och sammansättning,

b)	bestämmelser om råvarornas kvalitet,

c)	hygieniska krav,

d)	tillåtna ändringar inom ramen för artikel 3.2,

e)	en lista över tillsatser,

f)	bestämmelser om märkning, presentation och reklam,

g)	provtagningsförfaranden och analysmetoder som är nödvändiga för att kontrollera att kraven i särdirektiven efterföljs.

Sådana särdirektiv ska antas

—	i enlighet med det förfarande som anges i artikel 95 i fördraget, såvitt de gäller led e,

—	av kommissionen när det gäller de övriga leden. Dessa åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.3.

Bestämmelser som kan tänkas ha betydelse för människors hälsa ska antas sedan samråd skett med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

2. För att göra det möjligt att på marknaden snabbt släppa ut livsmedel för särskilda näringsändamål som är ett resultat av vetenskapliga och tekniska framsteg får kommissionen, efter samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, tillåta att livsmedel, som inte motsvarar bestämmelserna om sammansättning som anges i särdirektiven för grupper av livsmedel för särskilda näringsändamål enligt bilaga I, släpps ut på marknaden under en period av två år. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.3.

Om det är nödvändigt får kommissionen i tillståndsbeslutet lägga till bestämmelser om märkning som hänger samman med den ändrade sammansättningen.

3. Kommissionen ska anta en lista över ämnen som används för särskilda näringsmässiga ändamål såsom vitaminer, mineralsalter, aminosyror och andra ämnen som är avsedda att tillsättas livsmedel för särskilda näringsändamål samt renhetskriterierna för dessa ämnen, och vid behov användningsvillkoren för dessa.

Dessa åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.3.

När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 15.4.

Artikel 5

Kommissionen ska anta föreskrifter för användningen av begrepp som rör nedsatt natrium- eller saltinnehåll eller natrium- eller saltfri/fritt (natriumklorid, bordssalt) eller avsaknad av gluten, som kan användas för att beskriva de produkter som anges i artikel 1.

Dessa åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.3.

Artikel 6

Före den 8 juli 2002 ska kommissionen efter samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om huruvida det är önskvärt med särskilda bestämmelser om livsmedel avsedda för personer med störd kolhydratomsättning (diabetes).

Mot bakgrund av slutsatserna i den rapporten ska kommissionen antingen,

a)	utarbeta de särskilda bestämmelserna i fråga, eller

b)	i enlighet med förfarandet i artikel 95 i fördraget, lägga fram lämpliga förslag om ändringar av detta direktiv.

De åtgärder som avses i led a som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.3.

Artikel 7

Kommissionen får anta villkoren för att vid märkning, presentation och reklam få hänvisa till en diet eller till en kategori människor för vilka en vara som avses i artikel 1 är avsedd.

Dessa åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.3.

Artikel 8

1. Den märkning och de märkningsmetoder som används samt presentationen av och reklamen för de varor som avses i artikel 1 ska inte tillskriva varorna egenskaper som uppges kunna förebygga, behandla eller bota mänskliga sjukdomar, eller antyda sådana egenskaper.

Undantag från första stycket får i exceptionella och klart definierade fall föreskrivas. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.3. Sådana undantag får fortsätta att gälla tills detta förfarande har avslutats.

2. Punkt 1 får inte hindra spridning av användbar information eller rekommendationer som uteslutande är avsedda för personer med utbildning i medicin, näringslära eller farmakologi.

Artikel 9

1. Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (6), ska på de villkor som anges i punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel gälla för de varor som avses i artikel 1 i detta direktiv.

2. Den beteckning, under vilken en vara säljs, ska åtföljas av en uppgift om dess särskilda näringsmässiga egenskaper. I fråga om de varor som avses i artikel 1.3 c ska den hänvisningen dock ersättas med en hänvisning till det ändamål som de är avsedda för.

3. Märkningen av varor för vilka det inte har antagits något särdirektiv i enlighet med artikel 4, ska också omfatta

a)	arten och mängden av de särskilda beståndsdelarna eller den speciella framställningsprocess som ger varan dess särskilda näringsmässiga egenskaper,

b)	energivärdet i kilojoule och kilokalorier samt innehållet av kolhydrater, protein och fett per 100 gram eller 100 milliliter av den saluförda varan och vid behov, per angiven kvantitet av den konsumtionsfärdiga varan.

Om energivärdet är lägre än 50 kilojoule (12 kilokalorier) per 100 gram eller 100 milliliter av den saluförda varan, får uppgifterna dock ersättas antingen av orden ”energivärde lägre än 50 kilojoule (12 kilokalorier) per 100 gram” eller ”energivärde lägre än 50 kilojoule (12 kilokalorier) per 100 milliliter”.

4. De särskilda märkningskraven för de varor beträffande vilka ett särdirektiv har antagits ska fastställas i det direktivet.

Artikel 10

1. De varor som avses i artikel 1 ska endast tillåtas för detaljhandelsförsäljning i färdigförpackning och förpackningen ska omsluta varorna fullständigt.

2. Medlemsstater får tillåta undantag från punkt 1 när det gäller detaljhandeln under förutsättning att varan vid saluhållandet åtföljs av de uppgifter som avses i artikel 9.

Artikel 11

1. För att möjliggöra en effektiv offentlig kontroll av livsmedel för särskilda näringsändamål, som inte tillhör någon av grupperna i bilaga I, ska följande särskilda bestämmelser gälla:

a)	När en sådan vara första gången släpps ut på marknaden ska tillverkaren eller, om varan är tillverkad i tredjeland, importören underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där varan saluförs genom att skicka in ett exemplar av den etikett som används för varan.

b)	Om samma vara därefter släpps ut på marknaden i en annan medlemsstat ska tillverkaren, eller i förekommande fall importören, förse den behöriga myndigheten i denna medlemsstat med samma information tillsammans med uppgift om mottagaren av den första underrättelsen.

Den behöriga myndigheten ska vid behov ha rätt att kräva att tillverkaren, eller i förekommande fall importören, lägger fram det vetenskapliga material och de uppgifter som visar att varan stämmer överens med artikel 1.2 och 1.3 tillsammans med den information som föreskrivs i artikel 9.3 a. Om sådant material ingår i en lättillgänglig publikation, räcker det med en hänvisning till denna publikation.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna namnen på de behöriga myndigheter som avses i punkt 1 och all annan användbar information om dessa.

Kommissionen ska offentliggöra denna information i Europeiska unionens officiella tidning.

3. Närmare regler för genomförandet av punkt 2 får antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 15.2.

4. Vart tredje år och för första gången före den 8 juli 2002 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet sända en rapport om tillämpningen av denna artikel.

Artikel 12

1. Medlemsstaterna får inte förbjuda eller begränsa handeln med varor som avses i artikel 1 och som följer detta direktiv och, i förekommande fall, direktiv som antagits för att genomföra detta direktiv av skäl som hänför sig till varornas sammansättning, framställningssätt, presentation eller märkning.

2. Punkt 1 ska inte inverka på tillämpliga nationella bestämmelser som gäller så länge direktiv för att genomföra detta direktiv inte antagits.

Artikel 13

1. Om en medlemsstat på goda grunder konstaterar att ett livsmedel för särskilda näringsändamål, som inte tillhör någon av de grupper som anges i bilaga I, inte stämmer överens med artikel 1.2 och 1.3 eller utgör en fara för människors hälsa, får denna medlemsstat, även om livsmedlet omsätts fritt i en eller flera medlemsstater, tillfälligt förbjuda eller begränsa handeln med denna vara inom sitt territorium. Den ska omedelbart underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om detta samt ange skälen för sitt beslut.

2. Kommissionen ska så snart som möjligt undersöka de skäl som anförts av den berörda medlemsstaten, samråda med medlemsstaterna inom kommittén som anges i artikel 15.1 och därefter utan dröjsmål meddela sitt yttrande och besluta om lämpliga åtgärder.

3. Om kommissionen anser att den nationella åtgärden måste upphävas eller modifieras, ska den anta lämpliga åtgärder i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 15.2.

Artikel 14

1. Om en medlemsstat, som en följd av ny information eller en omvärdering av befintlig information som gjorts efter det att något av särdirektiven antogs, på goda grunder konstaterar att ett livsmedel för särskilda näringsändamål utgör en fara för människors hälsa, trots att det följer det relevanta särdirektivet, får denna medlemsstat tillfälligt förbjuda eller begränsa tillämpningen av de aktuella bestämmelserna inom sitt territorium. Medlemsstaten ska omedelbart underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om detta och ange skälen för sitt beslut.

2. Kommissionen ska så snart som möjligt undersöka de skäl som anförts av den berörda medlemsstaten samt samråda med medlemsstaterna inom kommittén som anges i artikel 15.1 och därefter utan dröjsmål meddela sitt yttrande och besluta om lämpliga åtgärder.

3. Om kommissionen anser att ändringar i detta direktiv eller i särdirektiven är nödvändiga för att komma till rätta med de svårigheter som nämns i punkt 1 och för att säkerställa skyddet av människors hälsa, ska den anta dessa ändringar.

Dessa åtgärder, som är avsedda att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.3. När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 15.4.

Den medlemsstat som har vidtagit skyddsåtgärder får i så fall behålla dessa tills ändringarna har antagits.

Artikel 15

1. Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, inrättad genom artikel 58 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (7).

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1, 5a.2, 5a.4 och 5a.6 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 16

Direktiv 89/398/EEG i dess lydelse enligt rättsakterna som anges i bilaga II del A, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges i bilaga II del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 17

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 18

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 6 maj 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

J. KOHOUT

Ordförande

(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 44.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 23 september 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 30 mars 2009.

(3) EGT L 186, 30.6.1989, s. 27.

(4) Se bilaga II del A.

(5) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(6) EGT L 109, 6.5.2000, s. 29.

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

BILAGA I

Grupper av livsmedel för särskilda näringsändamål för vilka särskilda bestämmelser kommer att fastställas genom särdirektiv (1):

1.	Modersmjölksersättning och tillskottsnäring.

2.	Spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för spädbarn och småbarn.

3.	Livsmedel avsedda att användas i energibegränsade dieter för viktminskning.

4.	Dietlivsmedel för speciella medicinska ändamål.

5.	Livsmedel avsedda att intas i samband med mycket krävande muskelarbete, särskilt för idrottande.

B.	Grupper av livsmedel för särskilda näringsändamål för vilka särskilda bestämmelser kommer att fastställas genom ett särdirektiv (1) beroende på resultatet av det förfarande som anges i artikel 6: Livsmedel avsedda för personer med störd kolhydratomsättning (diabetes).

(1) Det förutsätts att varor som redan finns på marknaden när ett särdirektiv antas inte kommer att beröras av detta.

BILAGA II

DEL A

Upphävt direktiv och en förteckning över ändringar av det i kronologisk ordning

(som det hänvisas till i artikel 16)

Rådets direktiv 89/398/EEG (EGT L 186, 30.6.1989, s. 27)
Europaparlamentets och rådets direktiv 96/84/EG (EGT L 48, 19.2.1997, s. 20)
Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/41/EG (EGT L 172, 8.7.1999, s. 38)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1)	endast punkt 15 i bilaga III

DEL B

Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning

(som det hänvisas till i artikel 16)

Direktiv	Tidsfrist för införlivande	Tillåtelse av marknadsprodukter som uppfyller detta direktiv	Förbud mot marknadsprodukter som inte uppfyller detta direktiv
89/398/EEG	—	16 maj 1990 (1)	16 maj 1991 (1)
96/84/EG	30 september 1997	—	—
1999/41/EG	8 juli 2000	8 juli 2000 (2)	8 januari 2001 (2)

(1) I enlighet med artikel 15 i direktiv 89/398/EEG:

”1. Medlemsstaterna ska ändra sina lagar och andra författningar på sådant sätt att

—	handel med varor som följer detta direktiv tillåts senast den 16 maj 1990,

—	handel med varor som inte följer detta direktiv förbjuds från den 16 maj 1991.

De ska genast underrätta kommissionen om detta.

2. Punkt 1 ska inte inverka på de nationella bestämmelser som i avsaknad av sådana direktiv som avses i artikel 4 gäller för vissa grupper av livsmedel för särskilda näringsändamål.”

(2) I enlighet med artikel 2 i direktiv 1999/41/EG:

”Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 8 juli 2000. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

Dessa bestämmelser ska tillämpas så att

—	handel med produkter som uppfyller villkoren i detta direktiv tillåts senast den 8 juli 2000,

—	handel med produkter som inte uppfyller villkoren i detta direktiv förbjuds senast den 8 januari 2001.

När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.”

BILAGA III

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 89/398/EEG	Detta direktiv
Artikel 1.1	Artikel 1.1
Artikel 1.2 led a	Artikel 1.2
Artikel 1.2 led b	Artikel 1.3
Artikel 1.2 led b i, ii och iii	Artikel 1.3 leden a, b och c
Artikel 2.1	Artikel 2.1
Artikel 2.2	Artikel 2.2 första stycket
Artikel 2.3	Artikel 2.2 andra och tredje stycket
—	Artikel 2.2 fjärde stycket
Artikel 3	Artikel 3
Artikel 4.1	Artikel 4.1
Artikel 4.1a	Artikel 4.2
Artikel 4.2	Artikel 4.3
Artikel 4a	Artikel 5
Artikel 4b	Artikel 6
Artikel 5	Artikel 7
Artikel 6	Artikel 8
Artikel 7	Artikel 9
Artikel 8	Artikel 10
Artikel 9, inledningen	Artikel 11.1, inledningen
Artikel 9.1, 9.2 och 9.3	Artikel 11.1 leden a, b och c
Artikel 9.4 första och andra meningen	Artikel 11.2
Artikel 9.4 tredje meningen	Artikel 11.3
Artikel 9.5	Artikel 11.4
Artikel 10	Artikel 12
Artikel 11	Artikel 13
Artikel 12	Artikel 14
Artikel 13.1 och 13.2	Artikel 15.1 och 15.2
Artikel 13.3	—
—	Artikel 15.3 och 15.4
Artiklarna 14 och 15	—
—	Artiklarna 16 och17
Artikel 16	Artikel 18
Bilaga I	Bilaga I
Bilaga II	—
—	Bilagorna II och III

20.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/30

RÅDETS DIREKTIV 2009/13/EG

av den 16 februari 2009

om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 139.2,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Arbetsgivarna och arbetstagarna (nedan kallade arbetsmarknadens parter) får i enlighet med artikel 139.2 i fördraget gemensamt begära att avtal som ingås av dem på gemenskapsnivå genomförs genom ett beslut av rådet på förslag av kommissionen.

(2)

Den 23 februari 2006 antog Internationella arbetsorganisationen 2006 års konvention om arbete till sjöss i syfte att införa ett enda, enhetligt instrument som i möjligaste mån samlar alla aktuella standarder i befintliga internationella konventioner och rekommendationer om arbete till sjöss, samt de grundläggande principerna i andra internationella arbetsrättsliga konventioner.

(3)	Kommissionen har rådfrågat arbetsgivare och arbetstagare i enlighet med artikel 138.2 i fördraget om lämpligheten i att anpassa, konsolidera eller komplettera befintlig gemenskapsrätt mot bakgrund av 2006 års konvention om arbete till sjöss.

(4)	European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) meddelade den 29 september 2006 kommissionen att de önskade inleda förhandlingar i enlighet med artikel 138.4 i fördraget.

(5)

Den 19 maj 2008 ingick de organisationerna ett avtal om 2006 års konvention om arbete till sjöss i syfte att införa lika spelregler på det internationella planet i hela sjöfartssektorn, nedan kallat avtalet. Avtalet och dess bilaga lämnades med en gemensam begäran till kommissionen att de skulle genomföras genom ett beslut av rådet på förslag av kommissionen i enlighet med artikel 139.2 i fördraget.

(6)	Avtalet är tillämpligt på sjömän ombord på fartyg som är registrerade i en medlemsstat och/eller som för en medlemsstats flagg.

(7)	Genom avtalet ändras det europeiska avtalet om arbetstidens organisation för sjömän, som ingicks i Bryssel den 30 september 1998 av ECSA och Federation of Transport Workers’ Unions in the European Union (FST).

(8)	I överensstämmelse med artikel 249 i fördraget är det lämpliga instrumentet för genomförande av avtalet ett direktiv.

(9)	Avtalet kommer att träda i kraft samtidigt med 2006 års konvention om arbete till sjöss, och arbetsmarknadens parter önskar att de nationella åtgärderna om genomförande av detta direktiv inte träder i kraft innan den konventionen träder i kraft.

(10)

Beträffande alla termer som används i avtalet och som inte definieras särskilt i det, står det enligt detta direktiv medlemsstaterna fritt att definiera dem i enlighet med nationell lag och praxis, i likhet med andra socialpolitiska direktiv där liknande termer används, förutsatt att dessa definitioner överensstämmer med avtalet i sak.

(11)	Kommissionen har utformat sitt förslag till direktiv i enlighet med sitt meddelande av den 20 maj 1998, ”Anpassa och främja den sociala dialogen på gemenskapsnivå”, med beaktande av de avtalsslutande parternas representativitet och varje avtalsklausuls lagenlighet.

(12)	Medlemsstaterna får ge arbetsgivarna och arbetstagarna, om dessa gemensamt begär det, i uppdrag att genomföra detta direktiv, förutsatt att medlemsstaterna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att se till att de vid varje tidpunkt kan garantera de resultat som föreskrivs i detta direktiv.

(13)	Bestämmelserna i detta direktiv bör vara tillämpliga utan att det påverkar tillämpningen av befintliga gemenskapsbestämmelser som är mer specifika och/eller som innebär ett starkare skydd för sjömän, särskilt åtgärder i gemenskapslagstiftningen.

(14)	Efterlevnad av den allmänna principen om arbetsgivaransvar i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (1), särskilt i artikel 5.1 och 5.3, bör säkerställas.

(15)	Detta direktiv bör inte användas för att motivera en minskning av den allmänna skyddsnivån för arbetstagare på de områden som omfattas av det bifogade avtalet.

(16)	I detta direktiv och i avtalet anges minimikrav. Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter bör kunna behålla eller införa förmånligare bestämmelser.

(17)	Kommissionen har, i enlighet med sitt meddelande av den 14 december 1993 om tillämpningen av det socialpolitiska protokollet, underrättat Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén genom att till dem överlämna texten till förslaget till ett direktiv med avtalet.

(18)

Denna rättsakt står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 31, där det stadgas att varje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden, till en begränsning av den maximala arbetstiden samt till dygns- och veckovila och årlig betald semester.

(19)

Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och de därför på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(20)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (2) kommer medlemsstaterna att uppmuntras att, i sitt eget och gemenskapens intresse, sammanställa och offentliggöra egna tabeller som i möjligaste mån illustrerar sambandet mellan detta direktiv och genomförandeåtgärderna.

(21)

Rådets direktiv 1999/63/EG av den 21 juni 1999 om det avtal om arbetstidens organisation för sjömän som ingåtts av European Community Shipowners’ Association (ESCA) och Federation of Transport Workers’ Unions in the European Union (FST) (3) med det europeiska avtalet om arbetstidens organisation för sjömän i bilaga bör därför ändras i enlighet med detta.

(22)	Genomförandet av avtalet bidrar till att uppnå målen i artikel 136 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv genomför det avtal om 2006 års konvention om arbete till sjöss som ingicks den 19 maj 2008 mellan de organisationer som företräder arbetsmarknadens parter inom sjöfartssektorn (ECSA och ETF) såsom det återges i bilagan.

Artikel 2

Bilagan till rådets direktiv 1999/63/EG ska ändras på följande sätt:

I klausul 1 ska följande punkt 3 läggas till:

”3.

Vid tveksamhet ska frågan huruvida kategorier av personer ska betraktas som sjömän enligt denna konvention avgöras av den behöriga myndigheten i varje medlemsstat efter samråd med berörda redar- och sjömansorganisationer. I detta sammanhang bör man beakta den resolution om information om yrkesgrupper som antogs vid Internationella arbetskonferensens 94:e möte (sjöfartssession).”

I klausul 2 ska leden c och d ersättas med följande:

”c) sjöman: varje person som är anställd, sysselsatt eller arbetar i någon funktion ombord på ett fartyg som omfattas av detta avtal,

d) redare: fartygets ägare eller annan organisation eller person, såsom en manager, agent eller tidsbefraktare, som har övertagit ansvaret för fartygets drift från ägaren och som vid övertagandet av detta ansvar har gått med på att ta över det ansvar och de skyldigheter som vilar på redare enligt detta avtal, oberoende av om någon annan organisation eller person tar visst ansvar eller uppfyller vissa skyldigheter på uppdrag av redaren.”

Klausul 6 ska ersättas med följande:

”1.	Ingen sjöman som inte har fyllt 18 år får arbeta nattetid. Natt ska i denna klausul definieras enligt nationell lag och praxis. Den ska omfatta minst nio timmar med början senast vid midnatt och slut tidigast klockan 05.00.

Den behöriga myndigheten får medge att nattarbetsbegränsningen inte behöver uppfyllas strikt om

a)	utbildningen av den berörda sjömannen enligt uppgjorda program och scheman skulle försämras, eller

b)	tjänstens specifika art eller ett erkänt utbildningsprogram kräver att den sjöman som undantaget omfattar tjänstgör på natten och myndigheten efter samråd med berörda redar- och sjömansorganisationer konstaterar att arbetet inte kommer att skada personalens hälsa eller välbefinnande.

Anställning, sysselsättning eller arbete ska vara förbjudet för sjömän som inte fyllt 18 år om det kan antas äventyra deras hälsa eller säkerhet. Vilket arbete som är av sådan art ska fastställas i nationella lagar och andra författningar eller av den behöriga myndigheten efter samråd med berörda redar- och sjömansorganisationer enligt relevanta internationella normer.”

Klausul 13 ska ersättas med följande:

”1.	Sjömän ska inte arbeta på ett fartyg om de inte har intyg på att de är medicinskt lämpliga att utföra sina uppgifter.

2.	Undantag kan medges endast i de fall som anges i detta avtal.

3.	Den behöriga myndigheten ska kräva att sjömännen, innan arbete på ett fartyg påbörjas, innehar ett giltigt läkarintyg som intygar att de är medicinskt lämpliga att utföra sina uppgifter till sjöss.

För att säkerställa att läkarintyg ger en korrekt bild av sjömännens hälsotillstånd ska den behöriga myndigheten, mot bakgrund av de uppgifter dessa ska utföra, efter samråd med berörda redar- och sjömansorganisationer och med vederbörlig hänsyn till gällande internationella anvisningar, föreskriva hur läkarundersökning och läkarintyg ska utformas.

Detta avtal ska inte påverka tillämpningen av den internationella konventionen om normer för sjömäns utbildning, certifiering och vakthållning, 1978, med ändringar (STCW-konventionen). Den behöriga myndigheten ska godta ett läkarintyg som utfärdats enligt kraven i STCW som ett intyg enligt punkterna 1 och 2 i denna klausul. När det gäller sjömän som inte omfattas av STCW ska ett läkarintyg som i huvudsak uppfyller dessa krav likaså godkännas.

Läkarintyget ska vara utfärdat av en kompetent legitimerad läkare eller, när det endast gäller ett intyg från en synundersökning, av en person som den behöriga myndigheten godkänt som behörig att utfärda ett sådant intyg. Läkare som genomför läkarundersökningar måste vara helt oberoende i sina yrkesmässiga bedömningar.

7.	Sjömän som har vägrats intyg eller har nedsatt arbetsförmåga, särskilt när det gäller arbetstid, arbetsfält eller geografiskt område, ska kunna få ytterligare en undersökning gjord hos en annan oberoende legitimerad läkare eller en oberoende medicinsk skiljedomare.

Varje läkarintyg ska särskilt ange att den berörda personen

a)	har en tillfredsställande hörsel och syn, vilket även ska avse färgseendet när det gäller en person som ska arbeta i funktioner där lämpligheten för det arbete som ska utföras kan påverkas av brister i färgseendet, och

b)	inte lider av något medicinskt tillstånd som kan komma att förvärras av tjänstgöring till sjöss, göra vederbörande olämplig för sådan tjänstgöring eller äventyra andra ombordvarandes hälsa.

Om inte en kortare period krävs med hänsyn till de speciella arbetsuppgifter som personen ska utföra, eller krävs enligt STCW

a)	ska ett läkarintyg gälla högst två år, förutom för sjömän som inte fyllt 18 år, då den längsta giltighetstiden ska vara ett år,

b)	ska ett intyg om färgseende gälla högst sex år.

10.

I trängande fall får den behöriga myndigheten medge att en person arbetar utan giltigt läkarintyg till nästa angöringshamn där en kompetent legitimerad läkare kan utfärda ett sådant, under förutsättning

a)	att medgivandet ska gälla högst tre månader, och

b)	att personen i fråga har ett utgånget men nyligen utfärdat läkarintyg.

11.	Om giltighetstiden för ett intyg går ut under en sjöresa, ska det fortsätta att gälla till nästa angöringshamn där personen i fråga kan få ett läkarintyg från en kompetent legitimerad läkare, på villkor att fristen inte överskrider tre månader.

12.	Läkarintyg för sjömän som arbetar på fartyg som normalt går i internationell sjöfart måste som ett minimum utfärdas på engelska.

13.	Arten av den hälsokontroll som de ska genomgå och de undersökningar som ska ingå i läkarintyget ska fastställas i samråd med berörda redar- och sjömansorganisationer.

14.	Alla sjömän ska regelbundet genomgå hälsoundersökning. Vaktgående personal som uppvisar läkarintyg på att de har hälsoproblem som beror på nattarbete ska om möjligt omplaceras till lämpligt dagarbete.

15.	Den hälsoundersökning som avses i punkterna 13 och 14 ska vara kostnadsfri och lagstadgad tystnadsplikt ska iakttas. Sådana hälsoundersökningar kan göras inom det nationella hälso- och sjukvårdssystemet.”

Klausul 16 ska ersättas med följande:

”Alla sjömän ska ha rätt till betald semester. Den betalda semestern ska beräknas på grundval av minst 2,5 kalenderdagar per anställningsmånad och pro rata för ofullständiga månader. Minimiperioden för betald semester får inte ersättas av en ekonomisk gottgörelse, förutom när anställningsförhållandet upphör.”

Artikel 3

1. Medlemsstaterna får behålla eller införa bestämmelser som är förmånligare än de som föreskrivs i detta direktiv.

2. Genomförandet av detta direktiv får inte i något fall användas för att motivera en sänkning av den allmänna skyddsnivån för arbetstagarna inom det område som omfattas av detta direktiv. Det ska inte påverka medlemsstaternas, arbetsgivarnas eller arbetstagarnas rätt att, om förhållandena ändras, anta andra lagar och författningar och ingå andra avtal än de som gäller när detta direktiv antas, under förutsättning att minimikraven i detta direktiv uppfylls.

3. Genomförandet eller tolkningen av detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av andra bestämmelser, seder eller bruk i gemenskapsrätten eller nationell rätt som påbjuder förmånligare villkor för de berörda sjömännen.

4. Bestämmelserna i standard A4.2.5 b ska inte påverka principen om arbetsgivarens ansvar enligt artikel 5 i direktiv 89/391/EEG.

Artikel 4

Medlemsstaterna ska fastställa vilka sanktioner som ska tillämpas när nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv överträds. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 5

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, eller ska se till att arbetsgivare och arbetstagare genom avtal har infört nödvändiga åtgärder, senast tolv månader efter dagen för detta direktivs ikraftträdande.

2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. De ska genast till kommissionen överlämna texten till dessa bestämmelser.

3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 6

Tillämpningen av principen om motsvarighet i sak som anges i inledningen till avtalet ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt detta direktiv.

Artikel 7

Detta direktiv träder i kraft samma dag som 2006 års konvention om arbete till sjöss träder i kraft.

Artikel 8

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 16 februari 2009.

På rådets vägnar

O. LIŠKA

Ordförande

(1) EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.

(2) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(3) EGT L 167, 2.7.1999, s. 33.

BILAGA

AVTAL

mellan ECSA och ETF om 2006 års konvention om arbete till sjöss

PARTENA SLUTER DETTA AVTAL AV FÖLJANDE SKÄL:

Enligt ILO:s konvention om arbete till sjöss från 2006 (nedan kallad konventionen) ska varje medlemsstat själv se till att nationella lagar och andra författningar följer konventionens bestämmelser i fråga om grundläggande rättigheter som föreningsfrihet, faktiskt erkännande av rätten till kollektivförhandlingar, undanröjande av alla former av tvångsarbete eller obligatoriskt arbete, faktiskt avskaffande av barnarbete och undanröjande av diskriminering i arbetslivet.

Enligt konventionen ska alla sjömän ha rätt till en trygg och säker arbetsplats som uppfyller säkerhetskraven, rättvisa anställningsvillkor, rimliga arbets- och levnadsförhållanden samt hälso- och sjukvård, välfärdsåtgärder och andra former av socialt skydd.

I konventionen föreskrivs att varje medlemsstat inom sin jurisdiktion ska se till att sjömännens rättigheter i anställningshänseende och socialt hänseende enligt föregående stycke i denna inledning tillgodoses helt enligt kraven i konventionen. Om inte annat anges i konventionen kan detta uppnås genom nationella lagar och andra författningar, gällande kollektivavtal, andra åtgärder eller praktisk tillämpning.

De undertecknande parterna vill särskilt rikta uppmärksamheten mot avsnittet ”Förklaring till reglerna och koden i konventionen om arbete till sjöss”, där konventionens format och struktur beskrivs.

De undertecknade parterna har beaktat fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nedan kallat fördraget), särskilt artiklarna 137, 138 och 139.

I artikel 139.2 i fördraget föreskrivs att avtal som ingås på gemenskapsnivå kan genomföras på gemensam begäran av de undertecknande parterna genom ett beslut av rådet på förslag av kommissionen.

De undertecknande parterna lämnar härmed en sådan begäran.

Det lämpliga instrumentet för att genomföra avtalet är ett direktiv, vilket i enlighet med artikel 249 i fördraget ska vara bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som ska uppnås, men ska innebära att man överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Enligt artikel VI i konventionen får ILO-medlemmarna vidta åtgärder som de anser i huvudsak motsvara standarderna i konventionen, som syftar både till att uppnå det allmänna syftet med konventionen och till att genomföra bestämmelserna i konventionen. Antagandet av ett direktiv för att genomföra avtalet och principen om ”motsvarighet i sak” i konventionen syftar således till att ge medlemsstaterna möjlighet att genomföra rättigheterna och principerna på det sätt som anges i artikel VI.3 och VI.4 i konventionen.

HÄRIGENOM AVTALAS FÖLJANDE.

DEFINITIONER OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Om inte annat följer av särskilda bestämmelser används i detta avtal följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) behörig myndighet: minister, regeringsorgan eller annan myndighet som utsetts av medlemsstaten och är behörig att utfärda och genomföra bestämmelser, förordningar eller andra instruktioner med laga kraft inom det sakområde den berörda bestämmelsen avser.

b) bruttodräktighet: bruttodräktighet beräknad i enlighet med reglerna för dräktighetsberäkning i bilaga I till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention eller i efterföljande konventioner. För fartyg som omfattas av den provisoriska ordning för mätning av dräktighet som Internationella sjöfartsorganisationen antagit är bruttodräktigheten det som ingår i kolumnen REMARKS i det internationella mätbrevet (1969).

c) sjöman: varje person som är anställd, sysselsatt eller arbetar i någon funktion ombord på ett fartyg som omfattas av detta avtal.

d) sjömäns anställningsavtal: innefattar både ett anställningskontrakt och gällande avtalsvillkor.

e) fartyg: ett fartyg som inte navigerar enbart i inlandsfarvatten, i vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden där hamnregler gäller.

f) redare: fartygets ägare eller annan organisation eller person, såsom en manager, agent eller tidsbefraktare, som har övertagit ansvaret för fartygets drift från ägaren och som vid övertagandet av detta ansvar har gått med på att ta över det ansvar och de skyldigheter som vilar på redare enligt detta avtal, oberoende av om någon annan organisation eller person tar visst ansvar eller uppfyller vissa skyldigheter på uppdrag av redaren.

2.	Om inte annat uttryckligen föreskrivs är detta avtal tillämpligt på alla sjömän.

Om inte annat uttryckligen föreskrivs är detta avtal tillämpligt på alla fartyg, offentlig- eller privatägda, som normalt används i kommersiell verksamhet, dock inte sådana fartyg som används för fiske eller liknande ändamål och traditionellt byggda fartyg som dhower och djonker. Detta avtal är inte tillämpligt på örlogsfartyg eller örlogsflottans hjälpfartyg.

5.	Vid tveksamhet huruvida detta avtal är tillämpligt på ett fartyg eller en särskild kategori av fartyg ska frågan avgöras av den behöriga myndigheten i respektive medlemsstat efter samråd med berörda redar- och sjömansorganisationer.

REGLERNA OCH STANDARDERNA

AVDELNING 1

MINIMIKRAV FÖR ATT SJÖMÄN SKA FÅ ARBETA PÅ FARTYG

Regel 1.1 – Minimiålder

1.	Ingen som inte har uppnått minimiåldern ska vara anställd, sysselsatt eller arbeta på ett fartyg.

2.	En högre minimiålder ska krävas i de fall som fastställs i detta avtal.

Standard A1.1 – Minimiålder

Minimiåldern fastställs i rådets direktiv 1999/63/EG av den 21 juni 1999 (som ska ändras) om avtalet om arbetstidens organisation för sjömän (som ska ändras i enlighet med bilaga A till detta avtal).

Regel 1.2 – Läkarintyg

Läkarintyg regleras genom rådets direktiv 1999/63/EG av den 21 juni 1999 (som ska ändras) om avtalet om arbetstidens organisation för sjömän (som ska ändras i enlighet med bilaga A till detta avtal).

Regel 1.3 – Utbildning och kvalifikationer

1.	Sjömän ska inte arbeta på ett fartyg, om de inte har utbildning eller intyg på att de är kompetenta eller på annat sätt kvalificerade att utföra sina uppgifter.

2.	Sjömän ska inte tillåtas arbeta på ett fartyg om de inte med godkänt resultat har fullgjort en utbildning i personlig säkerhet ombord på fartyg.

3.	Utbildning och certifiering enligt de obligatoriska instrument som Internationella sjöfartsorganisationen antagit ska anses uppfylla kraven i punkterna 1 och 2 i denna regel.

AVDELNING 2

ARBETSVILLKOR

Regel 2.1 – Anställningsavtal för sjömän

1.	En sjömans anställningsvillkor och anställningsförhållanden ska anges eller åberopas i ett klart formulerat, rättsligt verkställbart avtal och ska uppfylla de standarder som fastställs i detta avtal.

2.	Sjömannen ska godkänna anställningsavtalet under förhållanden som garanterar att sjömannen har möjlighet att granska och söka råd om villkoren och förhållandena enligt avtalet och frivilligt godkänner dessa före undertecknandet.

3.	I den mån det är förenligt med medlemsstatens nationella lag och praxis ska anställningsavtal för sjömän anses innefatta eventuella gällande kollektivavtal.

Standard A2.1 – Anställningsavtal för sjömän

Varje medlemsstat ska anta lagar och andra författningar som kräver att fartyg som för dess flagg uppfyller följande krav:

Sjömän som arbetar på fartyg som för dess flagg ska ha ett anställningsavtal för sjömän undertecknat av såväl sjömannen som redaren eller en representant för denne (eller, om sjömannen inte är anställd, bevis på kontrakts- eller liknande arrangemang) som ger dem möjlighet att arbeta och leva under rimliga förhållanden ombord på fartyget enligt kraven i detta avtal.

Sjömän som undertecknar ett anställningsavtal för sjömän ska ges möjlighet att granska och söka råd om avtalet innan det undertecknas, samt andra möjligheter som är nödvändiga för att garantera att de har ingått avtalet av fri vilja och med tillräcklig förståelse av sina rättigheter och skyldigheter.

c)	Den berörda redaren och den berörda sjömannen ska vardera ha ett undertecknat original av anställningsavtalet.

Det ska garanteras att sjömän, även fartygets befälhavare, har lätt tillgång ombord till tydlig information om sina anställningsförhållanden, och att denna information, bland annat en kopia av anställningsavtalet, också finns tillgänglig för granskning av tjänstemän från en behörig myndighet, bland annat myndigheter i hamnar som besöks.

e)	Sjömän ska få en handling med en redogörelse för sin anställning ombord på fartyget.

När ett kollektivavtal utgör hela eller en del av ett anställningsavtal för sjömän, ska en kopia av detta avtal finnas tillgänglig ombord. Om språket i anställningsavtalet och ett eventuellt gällande kollektivavtal inte är engelska, ska följande också finnas tillgängligt på engelska (utom för fartyg som endast går i inrikes sjöfart):

a)	En kopia av ett avtalsformulär i standardformat.

b)	De delar av kollektivavtalet som ingår i en hamnstatsinspektion.

3.	Den handling som avses i punkt 1 e i denna standard ska inte innehålla någon uppgift om kvaliteten på sjömännens arbete eller om lönen. Handlingens utformning, de uppgifter som ska tas upp och hur sådana uppgifter ska föras in ska fastställas i nationell lag.

Varje medlemsstat ska anta lagar och andra författningar för att fastställa de uppgifter som ska ingå i alla anställningsavtal för sjömän som lyder under dess nationella lag. Anställningsavtal för sjömän ska alltid innehålla följande uppgifter:

a)	Den anställdes fullständiga namn, födelsedatum eller ålder och födelseort.

b)	Redarens namn och adress.

c)	Ort och datum för anställningsavtalets undertecknande.

d)	Vilken funktion anställningen gäller.

e)	Lön eller i tillämpliga fall den formel som ska användas för att beräkna denna.

f)	Semesterns längd eller i tillämpliga fall den formel som ska användas för att beräkna denna.

Upphävande av avtalet och villkoren för detta, bland annat

i)	om avtalet har slutits på obestämd tid, de förhållanden som berättigar endera parten att upphäva det, och den uppsägningstid som ska gälla, vilken inte ska vara kortare för redaren än för den anställde,

ii)	om avtalet har slutits på viss tid, det datum då det ska löpa ut, och

iii)	om avtalet har slutits för en resa, destinationshamnen och vid vilken tidpunkt efter ankomsten som anställningen ska vara avslutad.

h)	Det skydd för hälsa och social trygghet som redaren ska tillhandahålla.

i)	Den anställdes rätt till hemresa.

j)	I tillämpliga fall, hänvisning till kollektivavtalet.

k)	Eventuella andra detaljer som kan krävas i nationell lag.

Varje medlemsstat ska anta lagar och andra författningar som stipulerar kortaste tillåtna uppsägningstid om sjömän och redare vill säga upp ett anställningsavtal i förtid. Längden på dessa minimitider ska bestämmas efter samråd med berörda redar- och sjömansorganisationer, men får inte understiga sju dagar.

En uppsägningstid som är kortare än minimitiden kan tillämpas i fall som godkänns i nationella lagar och andra författningar eller gällande kollektivavtal som motiv för upphävande av anställningsavtal med kortare uppsägningstid eller utan uppsägning. Varje medlemsstat ska när den fastställer sådana skäl beakta att den anställde av barmhärtighetsskäl eller av andra trängande skäl utan att bli skadeståndsskyldig kan behöva säga upp avtalet med kortare varsel eller utan uppsägning.

Regel 2.3 – Arbetstid och vilotid

Sjömännens arbetstid och vilotid regleras genom rådets direktiv 1999/63/EG av den 21 juni 1999 (som ska ändras) om avtalet om arbetstidens organisation för sjömän (som ska ändras i enlighet med bilaga A till detta avtal).

Regel 2.4 – Rätt till ledighet

Varje medlemsstat ska kräva att sjömän som är anställda på fartyg som för dess flagg ges betald semester på skäliga villkor enligt detta avtal och rådets direktiv 1999/63/EG av den 21 juni 1999 (som ska ändras) om avtalet om arbetstidens organisation för sjömän (som ska ändras i enlighet med bilaga A till detta avtal).

2.	Sjömän ska beviljas landpermission för att främja deras hälsa och välbefinnande så långt detta är förenligt med de praktiska krav arbetsuppgifterna ställer.

Regel 2.5 – Hemresa

1.	Sjömännen har rätt till hemresa utan kostnad för dem själva.

2.	Varje medlemsstat ska kräva att fartyg som för dess flagg ställer ekonomisk garanti för att säkerställa att sjömännen kan resa hem.

Standard A2.5 – Hemresa

Varje medlemsstat ska säkerställa att sjömän på fartyg som för dess flagg är berättigade till hemresa under följande förhållanden:

a)	Om anställningsavtalet går ut medan sjömännen befinner sig utanför landets gränser.

När anställningsavtalet bryts

i)	av redaren, eller

ii)	av sjömannen av grundad anledning.

c)	När sjömannen inte längre kan fullgöra sina uppgifter enligt anställningsavtalet eller inte kan väntas fullgöra dem under rådande förhållanden.

Varje medlemsstat ska säkerställa att det finns lämpliga föreskrifter i dess lagar och andra författningar eller i kollektivavtal som föreskriver

a)	de omständigheter under vilka sjömännen är berättigade till hemresa enligt punkt 1 b och 1 c i denna standard,

b)	den maximala varaktigheten av tjänstgöringsperioder ombord efter vilka en sjöman är berättigad till hemresa, som måste vara mindre än 12 månader, och

c)	exakt vilka förmåner redare ska betala för hemresa, inberäknat förmåner som hör samman med hemresans destinationer, transportsättet, vilka utgiftsposter som ska ingå och andra arrangemang som redare ska svara för.

Varje medlemsstat ska förbjuda att redare kräver sjömän på betalning i förskott till sin hemresa när de börjar sin anställning, liksom att redaren kompenserar sig för kostnaden för hemresan från sjömännens lön eller andra förmåner, utom när personalen enligt nationella lagar, andra författningar eller gällande kollektivavtal har befunnits allvarligt ha åsidosatt sina skyldigheter enligt anställningsavtalet.

4.	Nationella lagar och andra författningar ska inte påverka redarens eventuella rätt att återkräva kostnaden för hemresa enligt tredjepartsavtal.

Om en redare inte kan ordna eller bekosta hemresa för sjömän som är berättigade till sådan gäller följande:

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars flagg fartyget för ska ordna hemresa för de berörda sjömännen. Om den inte kan göra det, får den stat från vilken sjömännen ska resa hem eller den stat där sjömännen är medborgare ordna hemresan och återkräva kostnaden från den medlemsstat vars flagg fartyget för.

b)	Den medlemsstat vars flagg fartyget för ska från redaren kunna återkräva kostnader som uppstår för sjömännens hemresa.

c)	Kostnaderna för hemresa får under inga omständigheter belasta sjömännen, utom i fall som anges i punkt 3 i denna standard.

Med beaktande av tillämpliga internationella instrument, däribland 1999 års internationella konvention om kvarhållande av fartyg (International Convention on Arrest of Ships), får en medlemsstat som har betalat kostnaden för hemresa kvarhålla eller begära kvarhållande av den berörda redarens fartyg tills återbetalning har skett enligt punkt 5 i denna standard.

7.	Varje medlemsstat ska underlätta hemresa för de sjömän som tjänstgör på fartyg som angör dess hamnar eller passerar genom dess territorialvatten eller inre vattenvägar och deras ersättare ombord.

8.	Framför allt får en medlemsstat inte vägra någon sjöman rätt till hemresa på grund av en redares ekonomiska omständigheter eller oförmåga eller bristande vilja att ersätta en sjöman.

9.	Varje medlemsstat ska kräva att fartyg som för dess flagg medför en kopia av gällande nationella föreskrifter om hemresa på ett lämpligt språk och håller den tillgänglig för sjömännen.

Regel 2.6 – Ersättning till sjömän när fartyget förloras eller förliser

Sjömän har rätt att få tillräcklig ersättning för skada, förlust eller arbetslöshet som uppstår till följd av att ett fartyg förloras eller förliser.

Standard A2.6 – Ersättning till sjömän när fartyget förloras eller förliser

1.	Varje medlemsstat ska införa bestämmelser som säkerställer att redaren när ett fartyg förlorats eller förlist till alla sjömän ombord alltid betalar en ersättning för arbetslöshet som sådan förlust eller förlisning ger upphov till.

2.	De regler som avses i punkt 1 i denna standard ska inte påverka tillämpningen av eventuella andra rättigheter som sjömän kan ha enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning rörande skada eller förlust till följd av att ett fartyg förloras eller förliser.

Regel 2.7 – Bemanningsnivåer

Bestämmelser om tillräcklig, säker och effektiv bemanning av fartyg fastställs i rådets direktiv 1999/63/EG av den 21 juni 1999 (som ska ändras) om avtalet om arbetstidens organisation för sjömän (som ska ändras i enlighet med bilaga A till detta avtal).

Regel 2.8 – Utveckling av karriär, färdigheter och anställningsmöjligheter för sjömän

Varje medlemsstat ska ha nationella program för att främja anställning i sjöfartssektorn och uppmuntra utveckling av karriär, färdigheter och bättre möjligheter till anställning för sjömän som har hemvist på dess territorium.

Standard A2.8 – Utveckling av karriär, färdigheter och anställningsmöjligheter för sjömän

1.	Varje medlemsstat ska ha nationella program som främjar utveckling av karriär, färdigheter och bättre möjligheter till anställning för sjömän för att förse sjöfartssektorn med en stabil och kompetent arbetskraft.

2.	Det program som nämns i punkt 1 i denna standard ska syfta till att hjälpa sjömännen att stärka sin kompetens och sina kvalifikationer och anställningsmöjligheter.

3.	Varje medlemsstat ska efter samråd med berörda redar- och sjömansorganisationer fastställa tydliga mål för yrkesvägledning, teoretisk och praktisk utbildning samt fortbildning av sjömän vars uppgift ombord i första hand är att sörja för säker drift och säker navigering av fartyget.

AVDELNING 3

BOSTAD, REKREATIONSMÖJLIGHETER, MAT OCH FÖRPLÄGNAD

Standard A3.1 – Bostad och rekreationsmöjligheter

1.	Fartyg som reguljärt anlöper hamnar som plågas av moskiter ska vara försedda med lämplig utrustning enligt den behöriga myndighetens bestämmelser.

2.	Lämpliga rekreationsmöjligheter och trivselförmåner som anpassats för att uppfylla de speciella behoven för sjömän som måste bo och arbeta ombord ska tillhandahållas för att användas av alla sjömän, med beaktande av bestämmelserna om skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor.

Den behöriga myndigheten ska kräva att inspektioner görs med täta intervall ombord på fartyg, av eller på uppdrag av befälhavaren, för att säkerställa att bostäderna hålls rena, rimligt beboeliga och i gott skick. Resultaten av inspektionerna ska protokollföras och hållas tillgängliga för granskning.

På fartyg där det är nödvändigt att utan diskriminering ta hänsyn till intressen hos sjömän som har olika och särskiljande religiösa och sociala sedvänjor, får den behöriga myndigheten efter samråd med berörda redar- och sjömansorganisationer tillåta en rimlig grad av avvikelse från denna standard, under förutsättning att sådana avvikelser inte resulterar i att bekvämligheterna totalt sett blir mindre fördelaktiga än de skulle vara om standarden följdes.

Regel 3.2 – Mat och förplägnad

1.	Varje medlemsstat ska se till att fartyg som för dess flagg medför och serverar mat och dricksvatten av lämplig kvalitet, näringsvärde och kvantitet som är tillräcklig för fartygets behov och är anpassad till olika kulturella och religiösa bakgrunder.

2.	Sjömän ombord ska ha fri kost under sin tjänstgöringsperiod.

3.	Sjömän som är anställda som fartygskockar med ansvar för matlagning ska vara utbildade och kvalificerade för sin befattning ombord på fartyg.

Standard A3.2 – Mat och förplägnad

Varje medlemsstat ska anta lagar och andra författningar för att fastställa miniminormer för kvantitet och kvalitet på mat och dricksvatten samt normer för måltider som tillhandahålls sjömän ombord på fartyg som för dess flagg, och ska anordna utbildning för att främja medvetenhet om och genomförande av de normer som avses i denna punkt.

Varje medlemsstat ska se till att fartyg som för dess flagg uppfyller följande miniminormer:

a)	Förråd av livsmedel och dricksvatten med adekvat kvantitet, näringsvärde, kvalitet och variation med hänsyn till besättningens storlek, religiösa och kulturella sedvänjor samt resans art och varaktighet.

b)	Ekonomiavdelningen ska vara organiserad och utrustad så att sjömännen kan få tillräckliga, varierade och näringsriktiga mål, tillagade och serverade under hygieniska förhållanden.

c)	Ekonomipersonalen ska vara väl utbildad eller instruerad för sina befattningar.

3.	Redarna ska se till att personer som är anställda som fartygskockar är utbildade, kvalificerade och befunnits kompetenta för sin befattning enligt den berörda medlemsstatens lagar och andra författningar.

De krav som ställs i punkt 3 i denna standard ska innefatta en genomgången utbildning som är godkänd eller erkänd av den behöriga myndigheten och omfattar praktisk matlagning, livsmedelshygien och personlig hygien, förvaring av livsmedel, lagerkontroll, miljöskydd och hälsa och säkerhet vid servering av mat.

För fartyg som framförs med en föreskriven besättning om mindre än tio och som den behöriga myndigheten utifrån besättningsstorleken eller verksamhetsområdet inte kan ålägga att ha en fullt kvalificerad kock ombord, gäller att alla som hanterar livsmedel i köket ska vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedelshygien och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord på fartyg.

I yttersta nödfall kan den behöriga myndigheten medge dispens från gällande krav och tillåta en inte helt kvalificerad kock att tjänstgöra på ett visst fartyg under en begränsad tid, till nästa lämpliga angöringshamn eller under högst en månad, under förutsättning att den person dispensen avser är utbildad eller instruerad inom områden som innefattar livsmedel och personlig hygien samt handhavande och förvaring av livsmedel ombord på fartyg.

Den behöriga myndigheten ska kräva att täta, dokumenterade inspektioner utförs ombord på fartyget, av eller under tillsyn av befälhavaren, med avseende på

a)	förråd av livsmedel och dricksvatten,

b)	alla utrymmen och all utrustning för förvaring och hantering av livsmedel och dricksvatten, och

c)	köksutrustning och annan utrustning för tillagning och servering av måltider.

8.	Ingen sjöman som inte fyllt 18 år får vara anställd, sysselsatt eller arbeta som fartygskock.

AVDELNING 4

HÄLSO- OCH SJUKVÅRD, VÄLFÄRD OCH SOCIAL TRYGGHET

Regel 4.1 – Sjukvård ombord och i land

1.	Varje medlemsstat ska se till att alla sjömän på fartyg som för dess flagg omfattas av fullgoda hälsoskyddsåtgärder och har snabb tillgång till god sjukvård när de tjänstgör ombord.

2.	Varje medlemsstat ska se till att sjömän ombord på fartyg inom dess territorium som behöver omedelbar sjukvård ges tillgång till medlemsstatens sjukvårdsresurser i land.

3.	Kraven på hälso- och sjukvård ombord innefattar standarder för åtgärder som syftar till att ge sjömännen hälso- och sjukvård som så långt möjligt är jämförbar med den vård som allmänt finns att tillgå för arbetstagare i land.

Standard A4.1 – Sjukvård ombord och i land

Varje medlemsstat ska se till att sjömän som arbetar ombord på ett fartyg som för dess flagg har tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive grundläggande tandvård, som

a)	säkerställer att allmänna bestämmelser om hälso- och sjukvård för arbetstagare samt särskilda bestämmelser som är specifika för fartygstjänsten, tillämpas på sjömän,

säkerställer att sjömännen ges hälso- och sjukvård som i största möjliga utsträckning är jämförbar med den vård som vanligen finns att tillgå för arbetstagare i land, inklusive snabb tillgång till nödvändiga mediciner, medicinsk utrustning och resurser för diagnos och behandling, samt till medicinsk information och medicinska specialister,

c)	tillförsäkrar sjömän rätt att, där så är möjligt, utan dröjsmål söka en kvalificerad läkare eller tandläkare i hamnar som fartyget anlöper,

d)	inte är begränsad till behandling av sjuka eller skadade sjömän utan också omfattar förebyggande åtgärder som program för främjande av hälsa och utbildning i hälsofrågor.

2.	Den behöriga myndigheten ska införa ett standardiserat rapportformulär som ska användas av befälhavaren och sjukvårdspersonal i land och ombord. Rapportformuläret och dess innehåll ska behandlas konfidentiellt och får inte användas för annat ändamål än att underlätta behandlingen av sjömän.

3.	Varje medlemsstat ska anta lagar och andra författningar som fastställer krav på utrymmen och utrustning för sjukvård ombord samt utrustning och utbildning på fartyg som för dess flagg.

Nationella lagar och andra författningar ska minst föreskriva följande:

Alla fartyg ska medföra ett fartygsapotek, medicinsk utrustning och en medicinsk handbok, vars innehåll ska föreskrivas och regelbundet inspekteras av den behöriga myndigheten. De nationella kraven ska utformas med hänsyn till fartygstyp och antal personer ombord och till resans art, destination och varaktighet samt till relevanta nationella och internationella rekommenderade medicinska normer.

Fartyg med minst 100 personer ombord som vanligen används i internationell sjöfart av mer än tre dygns varaktighet ska ha en kvalificerad läkare med ansvar för sjukvården. Nationella lagar och andra författningar ska också föreskriva vilka andra fartyg som ska ha läkare, med beaktande av bland annat faktorer som resans varaktighet, art och omständigheter samt besättningens storlek.

Fartyg som inte har läkare ombord ska ha antingen minst en sjöman ombord som ansvarar för sjukvård och utdelning av läkemedel som en del av sina reguljära arbetsuppgifter, eller minst en sjöman ombord som är kompetent att tillhandahålla medicinsk första hjälp. Personer med ansvar för sjukvård ombord som inte är läkare ska med godkänt resultat ha genomgått sjukvårdsutbildning som uppfyller kraven i 1978 års internationella konvention om normer för sjömäns utbildning, certifiering och vakthållning (STCW), med ändringar. Sjömän som är utsedda att tillhandahålla medicinsk första hjälp ska med godkänt resultat ha genomgått utbildning i medicinsk första hjälp som uppfyller kraven i STCW. Nationella lagar och andra författningar ska fastställa vilken nivå som krävs på den godkända utbildningen, varvid hänsyn ska tas till bland annat resans varaktighet, art och omständigheter och besättningens storlek.

Den behöriga myndigheten ska enligt ett i förväg inrättat system se till att medicinsk rådgivning, inklusive specialistrådgivning, är tillgänglig dygnet runt via radio- eller satellitkommunikation med fartyg till sjöss. Medicinsk rådgivning, inklusive vidarebefordran av medicinska meddelanden via radio eller satellit mellan ett fartyg och personer i land som ger råden ska vara tillgänglig avgiftsfritt för alla fartyg, oavsett vilken flagg de för.

Regel 4.2 – Redarens ansvar

Varje medlemsstat ska se till att sjömän som är anställda på fartyg som för dess flagg i enlighet med koden har rätt till materiellt bistånd och stöd från redaren för att avhjälpa de ekonomiska konsekvenserna av sjukdom, skada eller dödsfall som kan inträffa när de fullgör ett anställningsavtal för sjömän eller till följd av anställning enligt ett sådant avtal.

2.	Denna regel påverkar inte någon annan rättslig gottgörelse som sjömän kan söka.

Standard A4.2 – Redarens ansvar

Varje medlemsstat ska anta lagar och andra författningar som kräver att redare för fartyg som för dess flagg ansvarar för hälso- och sjukvård för alla sjömän som arbetar ombord på fartygen i enlighet med följande minimistandarder:

a)	Redare ska svara för de kostnader som uppstår för sjömän som arbetar på deras fartyg till följd av sjukdom och skada från den dag tjänstgöringen påbörjas till den dag de anses vederbörligen hemsända, eller som härrör från deras anställning mellan dessa datum.

b)	Redare ska tillhandahålla ekonomisk säkerhet för att trygga ersättning vid dödsfall eller långvarig invaliditet hos sjömän på grund av skada, sjukdom eller risk i arbetet enligt bestämmelser i nationell lag, sjömännens anställningsavtal eller kollektivavtal.

Redare ska svara för kostnader som uppstår för sjukvård, inklusive medicinsk behandling och tillhandahållande av nödvändiga läkemedel och medicinsk utrustning, samt kost och logi under bortovaro från hemmet, tills den sjuka eller skadade personen är helt återställd, eller tills sjukdomen eller arbetsoförmågan har förklarats vara bestående.

d)	Redare ska svara för begravningskostnaderna vid dödsfall ombord eller i land under anställningstiden.

2.	Nationella lagar eller andra författningar kan begränsa redarens ansvar för att betala kostnaderna för sjukvård, kost och logi till en period som inte får understiga 16 veckor från den dag då skadan uppstod eller sjukdomen började.

När sjukdom eller skada leder till arbetsoförmåga ska redaren betala

a)	full lön så länge den skadade eller sjuka personen är kvar ombord eller till dess han eller hon har rest hem enligt denna konvention, och

full eller partiell lön enligt föreskrifterna i nationella lagar och andra författningar eller kollektivavtal från den tidpunkt personen reste hem eller sattes i land fram till tillfrisknandet eller till dess personen är berättigad till kontant ersättning enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning, om detta inträffar tidigare.

4.	Nationella lagar eller andra författningar kan begränsa redarens ansvar för att betala lön helt eller delvis för en sjöman som inte längre är ombord till en tid som inte får understiga 16 veckor från den dag då skadan uppstod eller sjukdomen började.

Nationella lagar eller andra författningar kan befria redaren från ansvar för

a)	skada som uppstår på annat sätt än i fartygstjänsten,

b)	skada eller sjukdom som beror på grov försummelse från sjuk, skadad eller avliden sjömans sida, och

c)	sjukdom eller svaghet som avsiktligt hemlighålls när anställningen påbörjas.

6.	Nationella lagar eller andra författningar kan befria redaren från ansvar för att betala sjukvård, kost och logi samt begravningskostnader i den utsträckning offentliga myndigheter påtar sig sådant ansvar.

7.	Redare eller deras representanter ska skydda egendom som sjuka, skadade eller avlidna sjömän lämnat efter sig ombord och återlämna den till dem eller deras anhöriga.

Regel 4.3 – Skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor

1.	Varje medlemsstat ska se till att sjömän på fartyg som för dess flagg är skyddade till sin hälsa i arbetet och att de bor, arbetar och utbildas ombord i en säker och hygienisk miljö.

Varje medlemsstat ska utarbeta och utfärda nationella anvisningar för hantering av hälsa och säkerhet i arbetet på fartyg som för dess flagg, efter samråd med representativa redar- och sjömansorganisationer och med beaktande av gällande koder, anvisningar och normer som rekommenderas av internationella organisationer, nationella förvaltningar och sjöfartsnäringens organisationer.

3.	Varje medlemsstat ska med beaktande av relevanta internationella instrument anta lagar och andra författningar rörande de förhållanden som anges i detta avtal och fastställa normer för att skydda hälsa och säkerhet i arbetet och förebygga olyckor på fartyg som för dess flagg.

Standard A4.3 – Skydd av hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor

De lagar och andra författningar som ska antas enligt regel 4.3 punkt 3 ska ta upp bland annat följande punkter:

a)	Antagande och effektivt genomförande och främjande av riktlinjer och program för att skydda hälsa och säkerhet i arbetet på fartyg som för medlemsstatens flagg, med utvärdering av risker samt utbildning och instruktion för sjömän.

Ombordprogram för att förebygga olyckor, skador och sjukdomar i arbetet och för att ständigt förbättra skyddet av säkerheten och hälsan i arbetet, under medverkan av representanter för sjömännen och alla andra som deltar i tillämpningen och med beaktande av förebyggande åtgärder, inklusive teknik- och konstruktionslösningar, utbyte av processer och rutiner för gemensamma och individuella arbetsuppgifter samt användning av personlig skyddsutrustning.

c)	Krav på inspektion, rapportering och avhjälpande av riskmoment och på utredning och rapportering av olyckor i arbetet ombord.

Reglerna i punkt 1 i denna standard ska

beakta relevanta internationella instrument som rör skydd av hälsa och säkerhet i arbetet i allmänhet och särskilda risker, och inriktas på alla frågor som är av betydelse för att förebygga olyckor, skador och sjukdomar i arbetet som kan hänföras till sjömännens arbete, och särskilt sådana som är specifika för arbete till sjöss,

b)	ange de uppgifter som befälhavaren och/eller en person utsedd av denne har när det gäller att särskilt ansvara för att fartygets riktlinjer och handlingsprogram för hälsa och säkerhet i arbetet tillämpas, och

c)	ange befogenheter för besättningsmedlemmar som utsetts eller valts till skyddsombud att delta i möten med fartygets skyddskommitté. En sådan kommitté ska finnas på alla fartyg som har en besättning på minst fem personer.

De lagar och andra författningar som avses i regel 4.3 punkt 3 ska ses över regelbundet i samråd med representanter för redar- och sjömansorganisationer och vid behov revideras med hänsyn till ny teknik och forskning för att främja en kontinuerlig förbättring av riktlinjer och handlingsprogram för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och för att skapa en säker arbetsmiljö för sjömän på fartyg som för medlemsstatens flagg.

4.	När kraven i gällande internationella instrument om acceptabla risknivåer i arbetet ombord på fartyg och om utveckling och genomförande av riktlinjer och program för hälsa och säkerhet ombord efterlevs, ska kraven i detta avtal anses vara uppfyllda.

Den behöriga myndigheten ska se till

a)	att olycksfall i arbetet, skador och sjukdomar rapporteras på lämpligt sätt,

b)	att fullständig statistik över sådana olyckor och sjukdomar förs, analyseras, offentliggörs och, där så är lämpligt, följs upp med forskning om allmänna tendenser och påvisade risker, och

c)	att olycksfall i arbetet utreds.

6.	Rapportering och utredning av ärenden som rör hälsa och säkerhet i arbetet ska göras på ett sådant sätt att sjömännens personuppgifter skyddas.

7.	Den behöriga myndigheten ska samarbeta med redar- och sjömansorganisationer så att alla sjömännen får kännedom om de särskilda risker som finns på fartyg, exempelvis genom att officiella meddelanden med relevanta instruktioner anslås.

8.	Den behöriga myndigheten ska kräva att redare, när de bedömer risker i hanteringen av hälsa och säkerhet i arbetet, använder relevant statistisk information från sina fartyg och allmän statistik som den behöriga myndigheten tillhandahåller.

Regel 4.4 – Tillgång till landbaserade välfärdsinrättningar

Varje medlemsstat ska se till att landbaserade välfärdsinrättningar, där sådana finns, är lätt tillgängliga. Medlemsstaten ska också främja anläggning av välfärdsinrättningar i utvalda hamnar för att ge besättningar på fartyg i dess hamnar tillgång till lämpliga välfärdsinrättningar och tjänster.

Standard A4.4 – Tillgång till landbaserade välfärdsinrättningar

Varje medlemsstat ska, om välfärdsinrättningar finns på dess territorium, kräva att alla sjömän har tillgång till dem, oberoende av nationalitet, ras, hudfärg, kön, religion, politisk åsikt eller socialt ursprung, och oberoende av flaggstaten för det fartyg på vilket de är anställda eller sysselsatta eller arbetar.

2.	Varje medlemsstat ska främja utbyggnad av välfärdsinrättningar i lämpliga hamnar i landet och, efter samråd med berörda redar- och sjömansorganisationer, fastställa vilka hamnar som ska anses vara lämpliga.

3.	Varje medlemsstat ska främja inrättande av välfärdsråd som regelbundet ska se över välfärdsinrättningar och tjänster så att de är lämpliga med hänsyn till förändringar i sjömännens behov som följer av sjöfartsnäringens tekniska utveckling, ändrad drift och andra förhållanden.

AVDELNING 5

EFTERLEVNAD OCH VERKSTÄLLIGHET

Regel 5.1.5 – Rutiner för klagomål ombord

1.	Varje medlemsstat ska kräva att fartyg som för dess flagg har rutiner ombord för en rättvis, effektiv och snabb behandling av klagomål från sjömän över påstådd överträdelse av kraven i konventionen (bland annat sjömännens rättigheter).

2.	Varje medlemsstat ska förbjuda och beivra varje form av bestraffning av sjömän som lämnar in klagomål.

3.	Föreskrifterna i denna regel ska inte påverka en sjömans rätt att söka rättelse genom de rättsliga medel han anser lämpliga.

Standard A5.1.5 – Rutiner för klagomål ombord

Utan att det påverkar tillämpningen av den större räckvidd som nationella lagar, andra författningar eller kollektivavtal kan ge, får sjömännen utnyttja rutinerna ombord för att framföra klagomål i alla fall som påstås utgöra en överträdelse av kraven i konventionen (bland annat sjömännens rättigheter).

Varje medlemsstat ska i sina lagar eller andra författningar ha lämpliga rutiner för klagomål ombord för att uppfylla kraven i regel 5.1.5. Sådana rutiner ska eftersträva att finna lösningar på lägsta möjliga nivå. Emellertid ska klaganden ha rätt att framföra sina klagomål direkt till befälhavaren och, om så bedöms nödvändigt, till utomstående myndigheter.

Rutiner för klagomål ombord ska innefatta rätt för sjömännen att låta sig biträdas eller representeras under förfarandet, samt skydda mot möjlig bestraffning av sjömännen för att de framfört klagomål. Termen ”bestraffning” avser varje motåtgärd från någon person med avseende på en fartygsanställd som framfört ett klagomål och det inte uppenbart gjorts av okynne eller illvilja.

Förutom en kopia av sjömännens anställningsavtal ska alla sjömän få en kopia av de rutiner för klagomål ombord som gäller på fartyget. Detta ska innefatta kontaktinformation för den behöriga myndigheten i flaggstaten och, om det inte är samma, sjömännens bosättningsland, och namnet på en person eller personer ombord på fartyget som på förtrolig grund kan ge sjömännen opartiska råd om deras klagomål och på annat sätt hjälpa den att följa de klagomålsrutiner som står till förfogande ombord på fartyget.

SLUTBESTÄMMELSER

En översyn ska göras av tillämpningen av detta avtal efter eventuella ändringar i konventionen om arbete till sjöss från 2006 och om någon av avtalsparterna begär det.

Arbetsmarknadens parter sluter detta avtal på villkor att det inte träder i kraft förrän ILO:s konvention om arbete till sjöss från 2006 träder i kraft, dvs. tolv månader efter det att man vid ILO registrerat ratificeringar av minst 30 medlemsstater vars totala andel av världens bruttotonnage är 33 %.

Medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter kan bibehålla eller införa mer gynnsamma bestämmelser för sjömän än de som föreskrivs i detta avtal.

Detta avtal ska inte påverka tillämpningen av strängare och/eller mer specifik gällande gemenskapslagstiftning.

Detta avtal ska inte påverka lagar, bruk eller avtal som tillförsäkrar de berörda sjömännen bättre villkor. Detta avtal påverkar till exempel inte rådets direktiv 89/391/EEG om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet, rådets direktiv 92/29/EEG om minimikrav avseende säkerhet och hälsa för förbättrad medicinsk behandling ombord på fartyg eller rådets direktiv 1999/63/EG om det avtal om arbetstidens organisation för sjömän som ingåtts av European Community Shipowners’ Association (ESCA) och Federation of Transport Workers’ Unions in the European Union (FST) (som ska ändras i enlighet med bilaga A till detta avtal).

Genomförandet av detta avtal ska inte utgöra ett giltigt skäl för att sänka den allmänna skyddsnivån för de arbetstagare som omfattas av avtalet.

EUROPEAN TRANSPORT WORKERS’ FEDERATION (ETF)

EUROPEAN COMMUNITY SHIPOWNERS’ ASSOCIATIONS (ECSA)

ORDFÖRANDEN FÖR DIALOGKOMMITTÉN FÖR SJÖTRANSPORTBRANSCHEN

BRYSSEL DEN 19 MAJ 2008.

BILAGA A

ÄNDRINGAR AV DET AVTAL OM ARBETSTIDENS ORGANISATION SOM SJÖMÄN INGÅTT DEN 30 SEPTEMBER 1998

I samband med de diskussioner som ledde till att arbetsmarknadens parter ingick avtal om konventionen om arbete till sjöss från 2006 gjorde arbetsmarknadens parter också en översyn av avtalet om arbetstidens organisation för sjömän från den 30 september 1998 för att se till att det överensstämmer med motsvarande bestämmelser i konventionen och för att komma överens om eventuella ändringar.

Arbetsmarknadens parter har därför kommit överens om följande ändringar av avtalet om arbetstidens organisation för sjömän:

1. Klausul 1

En ny punkt 3 ska införas:

”3.

2. Klausul 2 c

Klausul 2 c ska ersättas med följande:

”c) sjöman: varje person som är anställd, sysselsatt eller arbetar i någon funktion ombord på ett fartyg som omfattas av detta avtal,”

3. Klausul 2 d

Klausul 2 d ska ersättas med följande:

”d) redare: fartygets ägare eller annan organisation eller person, såsom en manager, agent eller tidsbefraktare, som har övertagit ansvaret för fartygets drift från ägaren och som vid övertagandet av detta ansvar har gått med på att ta över det ansvar och de skyldigheter som vilar på redare enligt detta avtal, oberoende av om någon annan organisation eller person tar visst ansvar eller uppfyller vissa skyldigheter på uppdrag av redaren.”

4. Klausul 6

Klausul 6 ska ersättas med följande:

”1.	Ingen sjöman som inte har fyllt 18 år får arbeta nattetid. Natt ska i denna klausul definieras enligt nationell lag och praxis. Den ska omfatta minst nio timmar med början senast vid midnatt och slut tidigast klockan 05.00.

Den behöriga myndigheten får medge att nattarbetsbegränsningen inte behöver uppfyllas strikt om

a)	utbildningen av den berörda sjömannen enligt uppgjorda program och scheman skulle försämras, eller

b)	tjänstens specifika art eller ett erkänt utbildningsprogram kräver att den sjöman som undantaget omfattar tjänstgör på natten och myndigheten efter samråd med berörda redar- och sjömansorganisationer konstaterar att arbetet inte kommer att skada personalens hälsa eller välbefinnande.

5. Klausul 13

Klausul 13.1 första meningen ska ersättas med följande:

”1.	Sjömän ska inte arbeta på ett fartyg om de inte har intyg på att de är medicinskt lämpliga att utföra sina uppgifter.

2.	Undantag kan medges endast i de fall som anges i detta avtal.

3.	Den behöriga myndigheten ska kräva att sjömännen, innan arbete på ett fartyg påbörjas, innehar ett giltigt läkarintyg som intygar att de är medicinskt lämpliga att utföra sina uppgifter till sjöss.

För att säkerställa att läkarintyg ger en korrekt bild av sjömännens hälsotillstånd ska den behöriga myndigheten, mot bakgrund av de uppgifter personalen ska utföra, efter samråd med berörda redar- och sjömansorganisationer och med vederbörlig hänsyn till gällande internationella anvisningar, föreskriva hur läkarundersökning och läkarintyg ska utformas.

7.	Sjömän som har vägrats intyg eller har nedsatt arbetsförmåga, särskilt när det gäller arbetstid, arbetsfält eller geografiskt område, ska kunna få ytterligare en undersökning gjord hos en annan oberoende legitimerad läkare eller en oberoende medicinsk skiljedomare.

Varje läkarintyg ska särskilt ange att den berörda personen

a)	har en tillfredsställande hörsel och syn, vilket även ska avse färgseendet när det gäller en person som ska arbeta i funktioner där lämpligheten för det arbete som ska utföras kan påverkas av brister i färgseendet, och

b)	inte lider av något medicinskt tillstånd som kan komma att förvärras av tjänstgöring till sjöss, göra vederbörande olämplig för sådan tjänstgöring eller äventyra andra ombordvarandes hälsa.

Om inte en kortare period krävs med hänsyn till de speciella arbetsuppgifter som personen ska utföra, eller krävs enligt STCW

a)	ska ett läkarintyg gälla högst två år, förutom för en sjöman som inte fyllt 18 år, då den längsta giltighetstiden ska vara ett år,

b)	ska ett intyg om färgseende gälla högst sex år.

10.

a)	att medgivandet ska gälla högst tre månader, och

b)	att personen i fråga har ett utgånget men nyligen utfärdat läkarintyg.

11.	Om giltighetstiden för ett intyg går ut under en sjöresa, ska det fortsätta att gälla till nästa angöringshamn där personen i fråga kan få ett läkarintyg från en kompetent legitimerad läkare, på villkor att fristen inte överskrider tre månader.

12.	Läkarintyg för sjömän som arbetar på fartyg som normalt går i internationell sjöfart måste som ett minimum utfärdas på engelska.”

De efterföljande meningarna i klausul 13.1 och punkt 13.2 ska betecknas som punkterna 13-15.

6. Klausul 16

Den första meningen ska ersättas med följande:

”Alla sjömän ska ha rätt till betald semester. Den betalda semestern ska beräknas på grundval av minst 2,5 kalenderdagar per anställningsmånad och pro rata för ofullständiga månader.”

II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

20.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/51

RÅDETS BESLUT

av den 27 november 2008

om ingående på Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar av ett protokoll till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter till följd av deras anslutning till Europeiska unionen

(2009/392/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 310 jämförd med artikel 300.2 första stycket andra meningen och artikel 300.3 andra stycket,

med beaktande av den till anslutningsfördraget fogade anslutningsakten, särskilt artikel 6.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets samtycke, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionen bemyndigades den 5 maj 2006 att inleda förhandlingar med Schweiziska edsförbundet om ett protokoll till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter till följd av deras anslutning till Europeiska unionen och förhandlingarna har slutförts.

(2)	Enligt rådets beslut den 26 maj 2008 undertecknades protokollet på Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar den 27 maj 2008, i avvaktan på att det slutligt ingås vid ett senare datum.

(3)	Protokollet bör ingås.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Protokollet till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter till följd av deras anslutning till Europeiska unionen godkänns härmed på Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar.

Texten till protokollet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande ska på Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar göra den anmälan om godkännande som avses i artikel 6 i protokollet.

Artikel 3

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 27 november 2008.

På rådets vägnar

L. CHATEL

Ordförande

PROTOKOLL

till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter till följd av deras anslutning till Europeiska unionen

EUROPEISKA GEMENSKAPEN,

företrädd av Europeiska unionens råd, och

KONUNGARIKET BELGIEN,

REPUBLIKEN BULGARIEN,

REPUBLIKEN TJECKIEN,

KONUNGARIKET DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

REPUBLIKEN ESTLAND,

IRLAND,

REPUBLIKEN GREKLAND,

KONUNGARIKET SPANIEN,

REPUBLIKEN FRANKRIKE,

REPUBLIKEN ITALIEN,

REPUBLIKEN CYPERN,

REPUBLIKEN LETTLAND,

REPUBLIKEN LITAUEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,

REPUBLIKEN UNGERN,

MALTA,

KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

REPUBLIKEN POLEN,

REPUBLIKEN PORTUGAL,

RUMÄNIEN,

REPUBLIKEN SLOVENIEN,

REPUBLIKEN SLOVAKIEN,

REPUBLIKEN FINLAND,

KONUNGARIKET SVERIGE,

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

nedan kallade medlemsstaterna, likaledes företrädda av Europeiska unionens råd,

å ena sidan, och

SCHWEIZISKA EDSFÖRBUNDET, nedan kallat Schweiz,

å andra sidan,

nedan tillsammans kallade de avtalsslutande parterna,

SOM BEAKTAR avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer (nedan kallat avtalet), som trädde i kraft den 1 juni 2002,

SOM BEAKTAR protokollet av den 26 oktober 2004 till avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens deltagande som avtalsslutande parter, till följd av deras anslutning till Europeiska unionen (nedan kallat protokollet från 2004), som trädde i kraft den 1 april 2006,

SOM BEAKTAR Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen den 1 januari 2007 (länderna nedan kallade de nya medlemsstaterna),

SOM BEAKTAR att de nya medlemsstaterna ska bli avtalsslutande parter i avtalet,

SOM BEAKTAR att anslutningsakten ger Europeiska unionens råd befogenhet att på medlemsstaternas vägnar ingå ett protokoll rörande de nya medlemsstaternas anslutning till avtalet,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

1. De nya medlemsstaterna blir härmed avtalsslutande parter i avtalet.

2. Från och med ikraftträdandet av detta protokoll ska bestämmelserna i avtalet vara bindande för de nya medlemsstaterna på samma sätt som för de tidigare avtalsslutande parterna i avtalet, på de villkor som fastställs i detta protokoll.

Artikel 2

Huvudtexten i avtalet och bilaga I till detta ska ändras på följande sätt:

Förteckningen över de avtalsslutande parterna i avtalet ska ersättas med följande:

”EUROPEISKA GEMENSKAPEN,

KONUNGARIKET BELGIEN,

REPUBLIKEN BULGARIEN,

REPUBLIKEN TJECKIEN,

KONUNGARIKET DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

REPUBLIKEN ESTLAND,

IRLAND,

REPUBLIKEN GREKLAND,

KONUNGARIKET SPANIEN,

REPUBLIKEN FRANKRIKE,

REPUBLIKEN ITALIEN,

REPUBLIKEN CYPERN,

REPUBLIKEN LETTLAND,

REPUBLIKEN LITAUEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,

REPUBLIKEN UNGERN,

MALTA,

KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

REPUBLIKEN POLEN,

REPUBLIKEN PORTUGAL,

RUMÄNIEN,

REPUBLIKEN SLOVENIEN,

REPUBLIKEN SLOVAKIEN,

REPUBLIKEN FINLAND,

KONUNGARIKET SVERIGE,

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

å ena sidan, och

Schweiziska edsförbundet,

å andra sidan,”

Artikel 10 i avtalet ska ändras på följande sätt:

Följande punkt ska läggas till efter punkt 1a:

”1b. Schweiz får under en period av två år efter ikraftträdandet av protokollet till detta avtal angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter bibehålla kvantitativa begränsningar i fråga om tillträde för arbetstagare med anställning i Schweiz och egenföretagare som är medborgare i Republiken Bulgarien eller Rumänien, i följande två fall: för kategorin uppehåll i mer än fyra månader men mindre än ett år och för kategorin uppehåll i ett år eller mer. Inga kvantitativa begränsningar ska gälla för uppehåll under kortare tid än fyra månader.

Före utgången av den ovan nämnda övergångsperioden för medborgare från de nya medlemsstaterna ska den gemensamma kommittén på grundval av en rapport från Schweiz undersöka hur övergångsåtgärderna har fungerat. När denna undersökning har slutförts – dock senast vid utgången av den ovan nämnda övergångsperioden – ska Schweiz underrätta den gemensamma kommittén huruvida landet kommer att fortsätta att tillämpa kvantitativa begränsningar för arbetstagare med anställning i Schweiz. Schweiz får fortsätta att tillämpa sådana åtgärder till utgången av en period av fem år efter ikraftträdandet av det ovan nämnda protokollet. Om Schweiz inte avger någon underrättelse enligt ovan, ska övergångsperioden löpa ut vid utgången av den tvåårsperiod som anges i första stycket.

Vid utgången av övergångsperioden enligt definitionen i denna punkt ska alla kvantitativa begränsningar för medborgare i Republiken Bulgarien och Rumänien upphöra att gälla. De nya medlemsstaterna ska ha rätt att tillämpa likadana kvantitativa begränsningar för schweiziska medborgare, under samma tid.”

Följande punkt ska läggas till efter punkt 2a:

”2b. Schweiz, Republiken Bulgarien och Rumänien får, under en period av två år efter ikraftträdandet av protokollet till detta avtal angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter, med avseende på arbetstagare från någon av de andra av dessa avtalsslutande parter med anställning inom deras eget territorium bibehålla de kontroller av företrädesrätten för arbetstagare som är integrerade i den ordinarie arbetsmarknaden och av löne- och arbetsvillkoren som är tillämpliga för medborgare från den berörda avtalsslutande parten. Samma kontroller får bibehållas för personer som tillhandahåller tjänster enligt artikel 5.1 i avtalet, inom följande fyra sektorer: service till växtodling, byggverksamhet (inbegripet därtill relaterad verksamhet), säkerhetstjänst samt rengöring och sotning (Nace (1)-kod 01.41, 45.1–45.4, 74.60 respektive 74.70). Schweiz ska under de övergångsperioder som nämns i punkterna 1b, 2b, 3b och 4c ge företräde åt arbetstagare som är medborgare i de nya medlemsstaterna i förhållande till arbetstagare som är medborgare i ett land som inte är medlem i EU eller Efta när det gäller tillträde till den schweiziska arbetsmarknaden. Kontrollerna av företrädesrätten för arbetstagare som är integrerade i den ordinarie arbetsmarknaden ska inte gälla för tillhandahållare av tjänster som liberaliserats genom ett särskilt avtal mellan de avtalsslutande parterna om tillhandahållande av tjänster (inbegripet avtalet om vissa aspekter rörande offentlig upphandling i den utsträckning detta gäller tillhandahållande av tjänster). Under samma period får kvalifikationskrav bibehållas för uppehållstillstånd för en tid av mindre än fyra månader (2) och till personer som tillhandahåller tjänster enligt artikel 5.1 i avtalet inom de fyra ovan nämnda sektorerna.

Inom två år efter ikraftträdandet av det ovan nämnda protokollet ska den gemensamma kommittén på grundval av en rapport från var och en av de avtalsslutande parter som tillämpat övergångsåtgärderna i denna punkt undersöka hur dessa åtgärder har fungerat. När denna undersökning har slutförts – dock senast två år efter ikraftträdandet av det ovan nämnda protokollet – får varje avtalsslutande part som har tillämpat övergångsåtgärderna i denna punkt och underrättat den gemensamma kommittén om att den har för avsikt att även fortsättningsvis tillämpa dessa åtgärder fortsätta att tillämpa åtgärderna till utgången av en period av fem år efter ikraftträdandet av det ovan nämnda protokollet. Om ingen sådan underrättelse avges, ska övergångsperioden löpa ut vid utgången av den tvåårsperiod som anges i första stycket.

Vid utgången av övergångsperioden enligt definitionen i denna punkt ska alla restriktioner som avses i denna punkt upphöra att gälla.

Följande punkt ska läggas till efter punkt 3a:

”3b. Från och med ikraftträdandet av protokollet till detta avtal angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter och fram till utgången av övergångsperioden enligt definitionen i punkt 1b ska Schweiz på årlig basis (tidsproportionellt) inom sin allmänna kvot för tredjeländer reservera ett minimiantal nya uppehållstillstånd (3) för arbetstagare med anställning i Schweiz och egenföretagare som är medborgare i de nya medlemsstaterna, i enlighet med följande tabell:

Tidsperiod	Antal tillstånd med en giltighetstid på ett år eller mer	Antal tillstånd med en giltighetstid på mer än fyra månader men mindre än ett år
Fram till utgången av första året	362	3 620
Fram till utgången av andra året	523	4 987
Fram till utgången av tredje året	684	6 355
Fram till utgången av fjärde året	885	7 722
Fram till utgången av femte året	1 046	9 090

Följande punkt ska läggas till efter punkt 4b:

”4c. Under tiden mellan utgången av övergångsperioden enligt definitionen i punkt 1b och utgången av det tionde året efter ikraftträdandet av protokollet till detta avtal angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter ska bestämmelserna i artikel 10.4 i avtalet tillämpas för medborgare i de nya medlemsstaterna.

I händelse av allvarliga störningar på den nationella arbetsmarknaden eller risk för sådana störningar ska Schweiz och var och en av de nya medlemsstaterna som tillämpat övergångsåtgärder anmäla dessa förhållanden till den gemensamma kommittén före utgången av den femåriga övergångsperioden enligt punkt 2b andra stycket. I detta fall får det anmälande landet fortsätta att tillämpa åtgärder enligt punkterna 1b, 2b och 3b på arbetstagare med anställning inom dess territorium till utgången av det sjunde året efter ikraftträdandet av det ovan nämnda protokollet. I så fall ska det årliga antalet sådana uppehållstillstånd som avses i punkt 1b vara följande:

Tidsperiod	Antal tillstånd med en giltighetstid på ett år eller mer	Antal tillstånd med en giltighetstid på mer än fyra månader men mindre än ett år
Fram till utgången av sjätte året	1 126	10 457
Fram till utgången av sjunde året	1 207	11 664”

Följande punkt ska läggas till efter punkt 5a:

”5b. Övergångsbestämmelserna i punkterna 1b, 2b, 3b och 4c, särskilt de bestämmelser i punkt 2b som gäller kontroller av företrädesrätten för arbetstagare som är integrerade i den ordinarie arbetsmarknaden och av löne- och arbetsvillkoren, ska inte gälla för arbetstagare och egenföretagare som vid tidpunkten för ikraftträdandet av protokollet till detta avtal angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter har tillstånd att utöva ekonomisk förvärvsverksamhet inom de avtalsslutande parternas territorier. De berörda personerna ska i synnerhet ha rätt till yrkesmässig och geografisk rörlighet.

Innehavare av uppehållstillstånd med en giltighetstid på mindre än ett år ska ha rätt att få sina tillstånd förnyade: förbrukning av kvoter får inte åberopas som ett skäl för att inte förnya innehavarnas tillstånd. Innehavare av uppehållstillstånd med en giltighetstid på ett år eller mer ska automatiskt ha rätt att få sina tillstånd förlängda. Sådana arbetstagare och egenföretagare ska därför från och med ikraftträdandet av det ovan nämnda protokollet ha de rättigheter till fri rörlighet som etablerade personer beviljas i grundbestämmelserna i avtalet, särskilt artikel 7.”

3.	I artikel 27.2 i bilaga I till avtalet ska hänvisningen till ”artikel 10.2, 10.2a, 10.4a och 10.4b” ersättas med en hänvisning till ”artikel 10.2, 10.2a, 10.2b, 10.4a, 10.4b och 10.4c”.

Artikel 3

Genom undantag från artikel 25 i bilaga I till avtalet ska övergångsperioderna i bilaga 1 till detta protokoll tillämpas.

Artikel 4

1. Bilaga II till avtalet ska ändras i enlighet med bilaga 2 till detta protokoll.

2. Bilaga III till avtalet ska ändras genom beslut av den gemensamma kommitté som inrättades genom artikel 14 i avtalet.

Artikel 5

1. Bilagorna 1 och 2 till detta protokoll ska utgöra en integrerad del av protokollet.

2. Detta protokoll ska i likhet med protokollet från 2004 utgöra en integrerad del av avtalet.

Artikel 6

1. Detta protokoll ska ratificeras eller godkännas av Europeiska unionens råd på medlemsstaternas och Europeiska gemenskapens vägnar och av Schweiz, i enlighet med deras egna förfaranden.

2. Europeiska unionens råd och Schweiz ska till varandra anmäla slutförandet av dessa förfaranden.

Artikel 7

Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den första månaden efter månaden för den sista underrättelsen om ratificering eller godkännande.

Artikel 8

Detta protokoll ska gälla under samma tid och på samma villkor som avtalet.

Artikel 9

1. Detta protokoll och de förklaringar som fogats till det är upprättade i två exemplar på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

2. Den bulgariska och den rumänska språkversionen av avtalet inbegripet alla bilagor och protokoll till detta samt slutakten ska vara lika giltiga som de tidigare språkversionerna. Den gemensamma kommitté som inrättades genom artikel 14 i avtalet ska godkänna de nya avtalstexterna på de nya språken.

Съставено в Брюксел, на двадесет и седми май две хиляди и осма година.

Hecho en Bruselas, el veintisiete de mayo de dos mil ocho.

V Bruselu dne dvacátého sedmého května dva tisíce osm.

Udfærdiget i Bruxelles den syvogtyvende maj to tusind og otte.

Geschehen zu Brüssel am siebenundzwanzigsten Mai zweitausendacht.

Kahe tuhande kaheksanda aasta maikuu kahekümne seitsmendal päeval Brüsselis.

Έγινε στις Βρυξέλλες, στις είκοσι εφτά Μαΐου δύο χιλιάδες οκτώ.

Done at Brussels on the twenty-seventh day of May in the year two thousand and eight.

Fait à Bruxelles, le vingt-sept mai deux mille huit.

Fatto a Bruxelles, addì ventisette maggio duemilaotto.

Briselē, divtūkstoš astotā gada divdesmit septītajā maijā.

Priimta du tūkstančiai aštuntų metų gegužės dvidešimt septintą dieną Briuselyje.

Kelt Brüsszelben, a kétezer-nyolcadik év május havának huszonhetedik napján.

Magħmul fi Brussell, fis-sebgħa u għoxrin jum ta' Mejju tas-sena elfejn u tmienja.

Gedaan te Brussel, de zevenentwintigste mei tweeduizend acht.

Sporządzono w Brukseli, dnia dwudziestego siódmego maja roku dwa tysiące ósmego.

Feito em Bruxelas, em vinte e sete de Maio de dois mil e oito.

Întocmit la Bruxelles, douăzeci și șapte mai două mii opt.

V Bruseli dňa dvadsiateho siedmeho mája dvetisícosem.

V Bruslju, dne sedemindvajsetega maja leta dva tisoč osem.

Tehty Brysselissä kahdentenakymmenentenäseitsemäntenä päivänä toukokuuta vuonna kaksituhattakahdeksan.

Som skedde i Bryssel den tjugosjunde maj tjugohundraåtta.

За държавите-членки

Por los Estados miembros

Za členské státy

For medlemsstaterne

Für die Mitgliedstaaten

Liikmesriikide nimel

Για τα κράτη μέλη

For the Member States

Pour les États membres

Per gli Stati membri

Dalībvalstu vārdā

Valstybių narių vardu

A tagállamok részéről

Għall-Istati Membri

Voor de lidstaten

W imieniu państw członkowskich

Pelos Estados-Membros

Pentru statele membre

Za členské štáty

Za države članice

Jäsenvaltioiden puolesta

På medlemsstaternas vägnar

За Европейската общност

Por la Comunidad Europea

Za Evropské společenství

For Det Europæiske Fællesskab

Für die Europäische Gemeinschaft

Euroopa Ühenduse nimel

Για την Ευρωπαϊκή Κοινότητα

For the European Community

Pour la Communauté européenne

Per la Comunità europea

Eiropas Kopienas vārdā

Europos bendrijos vardu

Az Európai Közösség részéről

Għall-Komunità Ewropea

Voor de Europese Gemeenschap

W imieniu Wspólnoty Europejskiej

Pela Comunidade Europeia

Pentru Comunitatea Europeană

Za Európske spoločenstvo

Za Evropsko skupnost

Euroopan yhteisön puolesta

För Europeiska gemenskapen

Für die Schweizerische Eidgenossenschaft

Pour la Confédération suisse

Per la Confederazione svizzera

(1) Nace: Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen (EGT L 293, 24.10.1990, s. 1). Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(2) Arbetstagare får ansöka om korttidsuppehållstillstånd inom ramen för de kvoter som anges i punkt 3b även för en tid av mindre än fyra månader.”

(3) Dessa tillstånd ska beviljas utöver de andra kvoter som anges i artikel 10 i avtalet, vilka är reserverade för arbetstagare och egenföretagare som är medborgare i någon av gemenskapens medlemsstater vid tidpunkten för undertecknandet av avtalet (den 21 juni 1999) eller medborgare i någon av de medlemsstater som blev avtalsslutande parter i avtalet i kraft av protokollet från 2004. De ska dessutom beviljas utöver de tillstånd som beviljas inom ramen för befintliga bilaterala avtal om utbyte av praktikanter mellan Schweiz och de nya medlemsstaterna.”

BILAGA 1

Övergångsbestämmelser om förvärv av mark och fritidsbostäder

1. Republiken Bulgarien

Republiken Bulgarien får under fem år från och med dagen för ikraftträdandet av detta protokoll bibehålla i kraft restriktionerna i landets lagstiftning vid tidpunkten för undertecknandet av detta protokoll för i Bulgarien icke bosatta schweiziska medborgares och i enlighet med schweizisk rätt bildade juridiska personers förvärv av äganderätten till mark för fritidsbostäder.

Schweiziska medborgare som är lagligt bosatta i Bulgarien ska inte vara underkastade de bestämmelser som avses i det föregående stycket eller några andra regler och förfaranden än de som gäller för bulgariska medborgare.

Republiken Bulgarien får under sju år från och med dagen för ikraftträdandet av detta protokoll bibehålla i kraft restriktionerna i landets lagstiftning vid tidpunkten för undertecknandet av detta protokoll för schweiziska medborgares och i enlighet med schweizisk rätt bildade juridiska personers förvärv av jordbruksmark, skog och skogsbruksmark. Under inga omständigheter får schweiziska medborgare när det gäller förvärv av jordbruksmark, skog och skogsbruksmark behandlas mindre gynnsamt än vid tidpunkten för undertecknandet av detta protokoll eller mer restriktivt än tredjelandsmedborgare.

Egenföretagande jordbrukare som är schweiziska medborgare och önskar etablera och bosätta sig i Republiken Bulgarien ska inte vara underkastade de bestämmelser som avses i det föregående stycket eller några andra förfaranden än de som gäller för bulgariska medborgare.

Under det tredje året efter ikraftträdandet av detta protokoll ska det göras en allmän översyn av dessa övergångsbestämmelser. Den gemensamma kommittén får fatta beslut om att förkorta eller avbryta den övergångsperiod som anges i första stycket.

2. Rumänien

Rumänien får under fem år från och med dagen för ikraftträdandet av detta protokoll bibehålla i kraft restriktionerna i landets lagstiftning vid tidpunkten för undertecknandet av detta protokoll för i Rumänien icke bosatta schweiziska medborgares och i enlighet med schweizisk rätt bildade och i Rumänien icke etablerade, förgrenade eller representerade företags förvärv av äganderätten till mark för fritidsbostäder.

Schweiziska medborgare som är lagligt bosatta i Rumänien ska inte vara underkastade de bestämmelser som avses i det föregående stycket eller några andra regler och förfaranden än de som gäller för rumänska medborgare.

Rumänien får under sju år från och med dagen för ikraftträdandet av detta protokoll bibehålla i kraft restriktionerna i landets lagstiftning vid tidpunkten för undertecknandet av detta protokoll för schweiziska medborgares och i enlighet med schweizisk rätt bildade och i Rumänien icke etablerade eller registrerade företags förvärv av jordbruksmark, skog och skogsbruksmark. Under inga omständigheter får schweiziska medborgare när det gäller förvärv av jordbruksmark, skog och skogsbruksmark behandlas mindre gynnsamt än vid tidpunkten för undertecknandet av detta protokoll eller mer restriktivt än tredjelandsmedborgare.

Egenföretagande jordbrukare som är schweiziska medborgare och önskar etablera och bosätta sig i Rumänien ska inte vara underkastade de bestämmelser som avses i det föregående stycket eller några andra förfaranden än de som gäller för rumänska medborgare.

BILAGA 2

Bilaga II till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer ska ändras på följande sätt:

Avsnittet med rubriken ”I detta avtal skall förordningen anpassas på följande sätt” i avsnitt A (”Rättsakter till vilka det hänvisas”) punkt 1 bilaga II ska ändras på följande sätt:

I led i (rörande del A i bilaga III till förordningen) ska följande läggas till efter texten i posten ”Slovakien – Schweiz”:

”Bulgarien – Schweiz

Ingen.

Rumänien – Schweiz

Ingen konvention.”.

I led j (rörande del B i bilaga III till förordningen) ska följande läggas till efter texten i posten ”Slovakien – Schweiz”:

”Bulgarien – Schweiz

Ingen.

Rumänien – Schweiz

Ingen konvention.”.

Följande ska läggas till i avsnitt A (”Rättsakter till vilka det hänvisas”) punkt 1 (förordning (EEG) nr 1408/71), efter ”304 R 631: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 631/2004 […]”:

”Avsnitt 2 (Fri rörlighet för personer, Social trygghet) i rådets förordning (EG) nr 1791/2006 av den 20 november 2006 om anpassning av vissa förordningar och beslut när det gäller fri rörlighet för varor, fri rörlighet för personer, bolagsrätt, konkurrenspolitik, jordbruk (även veterinär och fytosanitär lagstiftning), transportpolitik, beskattning, statistik, energi, miljö, samarbete i rättsliga och inrikes frågor, tullunion, yttre förbindelser, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och institutioner, med anledning av Bulgariens och Rumäniens anslutning, i den utsträckning som bestämmelserna i det avsnittet rör gemenskapsrättsakter som det hänvisas till i den här bilagan.”.

Följande ska läggas till i avsnitt A (”Rättsakter till vilka det hänvisas”) punkt 2 (förordning (EEG) nr 574/72), efter ”304 R 631: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 631/2004 […]”:

Följande ska läggas till i avsnitt B (”Rättsakter som de avtalsslutande parterna skall beakta”) punkt 4.18 (”383 Y 0117: Beslut nr 117 […]”), punkt 4.27 (”388 D 64: Beslut nr 136 […]”) och punkt 4.37 (”393 Y 825: Beslut nr 150 […]”), i vardera punkten efter ”12003 TN 02/02/A: Akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, […]”, och i avsnitt B punkt 4.77 (”Beslut nr 192 […]”):

5.	För arbetstagare som är medborgare i Republiken Bulgarien eller Rumänien ska arrangemangen i punkt 1 i avsnittet Arbetslöshetsförsäkring i protokollet till bilaga II tillämpas till utgången av det sjunde året efter ikraftträdandet av det här protokollet.

GEMENSAM FÖRKLARING OM ANPASSNING AV BILAGA III TILL AVTALET

För att trygga ett smidigt genomförande av avtalet förklarar de avtalsslutande parterna att bilaga III till detta ska anpassas så snart som möjligt, i syfte att införliva bl.a. direktiv 2005/36/EG, ändrat genom direktiv 2006/100/EG, och nya poster för Schweiz.

FÖRKLARING FRÅN SCHWEIZ OM AUTONOMA ÅTGÄRDER FRÅN OCH MED DAGEN FÖR UNDERTECKNANDET

Före ikraftträdandet av övergångsarrangemangen i protokollet kommer Schweiz på grundval av landets nationella lagstiftning att ge medborgare i de nya medlemsstaterna provisoriskt tillträde till den schweiziska arbetsmarknaden. För detta ändamål kommer Schweiz från och med dagen för undertecknandet av protokollet att öppna särskilda kvoter för korttids- och långtidsarbetstillstånd – i den mening som avses i artikel 10.1 i avtalet – för medborgare i de nya medlemsstaterna. Kvoterna kommer att bestå av 282 långtidstillstånd och 1 006 korttidstillstånd per år. Därutöver kommer 2 011 korttidsarbetstagare per år att få tillstånd att stanna under en period av mindre än fyra månader.

20.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/67

KOMMISSIONENS REKOMMENDATION

av den 7 maj 2009

om regleringen av termineringstaxor i fasta och mobila nät inom EU

(2009/396/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (1), särskilt artikel 19.1,

efter samråd med kommunikationskommittén, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 8.3 i direktiv 2002/21/EG ska de nationella regleringsmyndigheterna bidra till utvecklingen av den inre marknaden bland annat genom att samarbeta med varandra och kommissionen på ett öppet sätt för att se till att enhetlig regleringspraxis utarbetas. Under granskningen av de mer än 850 förslag till åtgärder som anmälts enligt artikel 7 i direktivet framkom att det fortfarande finns en del inkonsekvenser i regleringen av taxorna för terminering av röstsamtal.

(2)

Även om någon form av kostnadsorientering vanligen föreligger i de flesta medlemsstater, är de åtgärder som vidtagits för priskontroll skiljaktiga i alla medlemsstater. Förutom en stor variation när det gäller de kostnadsmetoder som valts, varierar även det sätt på vilket dessa metoder används. Detta ökar spännvidden mellan de termineringstaxor på grossistnivå som tillämpas inom Europeiska unionen, vilket bara delvis kan förklaras med nationella särdrag. Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter (ERG) som inrättats genom kommissionens beslut 2002/627/EG (2) konstaterade detta i sin gemensamma ståndpunkt om symmetri i termineringstaxorna för fasta samtal och symmetri i termineringstaxorna för mobila samtal. De nationella regleringsmyndigheterna har dessutom i ett flertal fall godkänt högre termineringstaxor för mindre operatörer av fasta eller mobila nät med motiveringen att dessa operatörer är nya på marknaden samt inte har dragit nytta av stordriftsfördelar och/eller omfattas av annorlunda kostnadsvillkor. Dessa asymmetrier finns både inom och över de nationella gränserna, även om de långsamt minskar. Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter konstaterar i sin gemensamma ståndpunkt att termineringstaxor normalt bör vara symmetriska och att asymmetrier kräver en lämplig motivering.

(3)

Väsentliga skillnader i regleringen av termineringstaxor i fasta och mobila nät skapar betydande snedvridningar av konkurrensen. Termineringsmarknaderna präglas av dubbelt tillträde, varvid båda operatörerna i samtrafiken förutsätts kunna dra nytta av arrangemangen, men eftersom dessa operatörer också konkurrerar med varandra om abonnenter, kan termineringstaxorna få betydande strategiska och konkurrensmässiga konsekvenser. Om de sätts över de faktiska kostnaderna sker väsentliga överföringar av kapital mellan marknaderna för fasta och mobila nät och konsumenter. På marknader där operatörerna har asymmetriska marknadsandelar kan detta dessutom leda till betydande betalningar från mindre till större konkurrenter. Dessutom är den totala nivån på de mobila termineringstaxorna fortfarande hög i ett flertal medlemsstater jämfört med dem som tillämpas i många länder utanför Europeiska unionen, samt jämfört med de fasta termineringstaxorna i allmänhet, vilket leder till höga, om än sjunkande, priser för slutkonsumenterna. Höga termineringstaxor har en tendens att leda till höga slutkundspriser för att ringa samtal och i motsvarande grad lägre användningsfrekvens, vilket innebär en försämring av konsumenternas välbefinnande.

(4)

Den hittillsvarande bristen på harmonisering när det gäller tillämpningen av principerna för kostnadsredovisning på termineringsmarknaderna visar att det behövs en gemensam metod som ger ökad rättssäkerhet och de rätta incitamenten för potentiella investerare, samt minskar regleringsbördan för befintliga operatörer som för närvarande är verksamma i flera medlemsstater. Målet att uppnå en sammanhängande reglering på termineringsmarknaderna är tydligt och erkänt av de nationella regleringsmyndigheterna och har vid upprepade tillfällen framförts av kommissionen i dess bedömningar av förslag till åtgärder enligt artikel 7 i direktiv 2002/21/EG.

(5)

Enligt vissa bestämmelser i det gemensamma regelverket för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ska nödvändiga och lämpliga kostnadsredovisningsmekanismer samt skyldigheter i samband med priskontroll införas, nämligen artiklarna 9, 11 och 13 jämförda med skäl 20 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (3).

(6)

Genom kommissionens rekommendation 2005/698/EG av den 19 september 2005 om särredovisnings- och kostnadsredovisningssystem enligt regelverket för elektronisk kommunikation (4) tillhandahålls en ram för enhetlig tillämpning av de särskilda bestämmelserna om kostnadsredovisning och särredovisning. Syftet är att förbättra insynen i föreskrivna redovisningssystem, metoder samt revisions- och rapporteringsprocesser till gagn för alla berörda parter.

(7)

Terminering av röstsamtal på grossistnivå är den tjänst som krävs för att terminera samtal till uppringda platser (i fasta nät) eller abonnenter (i mobila nät). Avgiftssystemet i EU är baserat på CPNP-principen (Calling Party Network Pays), vilket innebär att termineringsavgiften fastställs av det uppringda nätet och betalas av det nät som ringer upp. Den uppringda parten faktureras inte för den här tjänsten och har i allmänhet inget motiv för att reagera på det termineringspris som fastställs av nätleverantören. Mot denna bakgrund utgör för hög prissättning det främsta konkurrensproblemet för regleringsmyndigheterna. Höga termineringspriser återvinns slutligen genom högre samtalsavgifter för slutanvändarna. På grund av det dubbla tillträdet till termineringsmarknaderna är ett ytterligare potentiellt konkurrensproblem korssubventionering mellan operatörer. Dessa potentiella konkurrensproblem är gemensamma för termineringsmarknaderna när det gäller såväl fasta som mobila nät. Mot bakgrund av termineringsoperatörernas möjlighet och incitament att sätta priserna högt över kostnaderna, betraktas kostnadsorientering som den lämpligaste åtgärden för att ta itu med detta problem på medellång sikt. I skäl 20 i direktiv 2002/19/EG påpekas att metoden för kostnadstäckning bör vara lämplig med hänsyn till de särskilda förhållandena. Med hänsyn till de särskilda förhållandena på samtalstermineringsmarknaderna och de problem dessa medför i konkurrens- och distributionshänseende har kommissionen sedan länge varit medveten om att effektivitet och hållbar konkurrens skulle främjas och fördelarna för konsumenterna i fråga om pris- och tjänsteerbjudandena skulle maximeras om en gemensam metod fastställs som bygger på en ändamålsenlig kostnadsstandard och tillämpning av symmetriska termineringstaxor.

(8)

Enligt artikel 8.1 i direktiv 2002/21/EG ska medlemsstaterna se till att de nationella regleringsmyndigheterna, när de fullgör de regleringsuppgifter som anges i det direktivet och i särdirektiven, i synnerhet de uppgifter som syftar till att säkerställa en effektiv konkurrens, i största möjliga utsträckning beaktar det önskvärda i att regleringen görs teknikneutral. Enligt artikel 8.2 i direktiv 2002/21/EG ska de nationella regleringsmyndigheterna dessutom se till att främja konkurrens genom att bland annat se till att alla användare får maximalt utbyte när det gäller urval, pris och kvalitet på tjänster samt att det inte uppstår någon snedvridning eller begränsning av konkurrensen. För att uppnå dessa mål och säkerställa en enhetlig tillämpning i alla medlemsstater bör de reglerade termineringstaxorna snarast möjligt sänkas till en nivå som motsvarar en effektiv operatörs kostnader.

(9)

I en konkurrensutsatt miljö ska operatörer konkurrera på grundval av nukostnader och inte kompenseras för kostnader som uppkommit på grund av ineffektivitet. Historiska kostnadsuppgifter måste därför justeras till nukostnader för att avspegla kostnaderna för en effektiv operatör som använder modern teknik.

(10)

Operatörer som kompenseras för faktiska termineringskostnader har få incitament för att öka effektiviteten. Införandet av en ”nedifrån och upp”-modell överensstämmer med idén om att utveckla ett nät för en effektiv operatör varigenom en ekonomisk/teknisk modell av ett effektivt nät konstrueras med utgångspunkt från nukostnader. Modellen avspeglar den mängd utrustning som behövs snarare än den som faktiskt tillhandahålls och tar inte hänsyn till äldre kostnader.

(11)

Med hänsyn till att en ”nedifrån och upp”-modell till stor del bygger på härledda data, dvs. nätverkskostnaderna beräknas med hjälp av uppgifter från utrustningsleverantörerna, kan regleringsmyndigheterna föredra att ställa resultaten av en sådan modell mot dem som erhålls genom en ”uppifrån och ned”-modell för att få fram så tillförlitliga resultat som möjligt och undvika alltför stora diskrepanser i driftskostnader, kapitalkostnader och kostnadsfördelning mellan en hypotetisk och en faktisk operatör. För att identifiera och åtgärda eventuella brister i ”nedifrån och upp”-modellen, såsom informationsasymmetri, kan de nationella regleringsmyndigheterna jämföra den modellens resultat med resultaten av en motsvarande ”uppifrån och ned”-modell som använder granskade uppgifter.

(12)

Kostnadsmodellen bör vara baserad på de effektiva teknikval som finns tillgängliga inom den tidsram som modellen utgår från, i den mån de kan kartläggas. En ”nedifrån och upp”-modell som byggs idag kan alltså i princip utgå från att stomnätet för fasta nät är baserat på nästa generations nät, dvs. NGN-nät (Next-Generation-Network). ”Nedifrån och upp”-modellen för mobila nät bör vara baserad på en kombination av 2G och 3G, som används i accessdelen av nätet och som avspeglar den förväntade situationen, medan stommen kan förutsättas vara NGN-baserad.

(13)

Med hänsyn till de särskilda förhållandena på samtalstermineringsmarknaderna bör kostnaderna för termineringstjänster beräknas på grundval av den framåtsyftande långsiktiga marginalkostnaden (LRIC). I en LRIC-modell blir alla kostnader rörliga, och eftersom det förutsätts att alla tillgångar ersätts på lång sikt innebär avgiftssättning på grundval av den framåtsyftande långsiktiga marginalkostnaden att en effektiv återvinning av kostnaderna blir möjlig. LRIC-modeller omfattar bara de kostnader som orsakas av tillhandahållandet av ett definierat tillägg. En marginalkostnadsmetod som bara fördelar faktiska kostnader som inte skulle ha uppstått om den tjänst som ingår i tillägget inte längre producerades (dvs. påverkbara kostnader) främjar effektiv produktion och konsumtion samt minimerar risken för snedvridningar av konkurrensen. Ju mer termineringstaxorna avlägsnar sig från marginalkostnaden, desto större blir snedvridningarna av konkurrensen mellan marknaderna för fasta respektive mobila nät och/eller mellan operatörer med asymmetriska marknadsandelar och trafikflöden. Det är därför motiverat att tillämpa en ren LRIC-metod där det relevanta tillägget utgörs av en samtalstermineringstjänst på grossistnivå och bara omfattar påverkbara kostnader. En LRIC-metod skulle också göra det möjligt att återvinna alla fasta och rörliga kostnader (eftersom de fasta kostnaderna antas bli rörliga i det långa loppet) som tillkommer vid tillhandahållande av termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå och därigenom underlätta en effektiv kostnadsåtervinning.

(14)

Påverkbara kostnader är skillnaden mellan de identifierade sammanlagda kostnaderna på lång sikt för en operatör som tillhandahåller hela sitt utbud av tjänster och de identifierade sammanlagda kostnaderna på lång sikt för en operatör som tillhandahåller hela sitt utbud av tjänster med undantag för samtalstermineringstjänsten på grossistnivå till tredje parter (dvs. fristående kostnader för en operatör som inte tillhandahåller terminering till tredje parter). För att säkerställa en lämplig fördelning av kostnaderna måste en åtskillnad göras mellan de kostnader som är trafikrelaterade, dvs. alla de fasta och rörliga kostnader som stiger vid ökade trafiknivåer, och de kostnader som inte är trafikrelaterade, dvs. alla de kostnader som inte stiger vid ökade trafiknivåer. För att identifiera de påverkbara kostnader som är relevanta för samtalsterminering på grossistnivå, bör icke trafikrelaterade kostnader undantas. Det kan även vara lämpligt att fördela trafikrelaterade kostnader till i första hand andra tjänster (t.ex. samtalsoriginering, SMS, MMS, bredband, förhyrda förbindelser etc.), varvid röstsamtalsterminering på grossistnivå är den slutliga tjänst som ska beaktas. Den kostnad som fördelas till samtalstermineringstjänsten på grossistnivå bör alltså motsvara enbart den extrakostnad som uppstår för att tillhandahålla tjänsten. Detta innebär att kostnadsredovisning baserad på en LRIC-metod för samtalstermineringstjänster på grossistnivå inom marknaderna för fasta och mobila nät bara bör medge återvinning av kostnader som skulle ha undvikits om en samtalstermineringstjänst på grossistnivå inte längre tillhandahölls till tredje parter.

(15)

Det framgår att samtalsterminering är en tjänst som ger fördelar för både den originerande och den mottagande parten (om mottagaren inte fick något utbyte skulle den inte acceptera samtalet), vilket i sin tur tyder på att båda parter har del i kostnadernas uppkomst. Användningen av principer om kostnadskausalitet för att fastställa kostnadsorienterade priser torde tyda på att den som skapat kostnaderna bör vara den som bär dem. Marknaderna för samtalsterminering har dock en dubbel natur, där kostnaderna drivs fram av två sidor. Därför behöver inte alla relaterade kostnader återvinnas via den reglerade grossistavgiften för terminering. I denna rekommendation antas dock att alla de påverkbara kostnaderna för att tillhandahålla samtalstermineringstjänster på grossistnivå, dvs. alla av dessa kostnader som ökar till följd av en ökning i termineringstrafiken på grossistnivå, kan återvinnas via grossistavgiften.

(16)

När termineringstaxor fastställs bör alla avvikelser från en enda effektiv kostnadsnivå vara grundad på objektiva kostnadsskillnader som operatörerna inte kan kontrollera. I fasta nät har inga sådana objektiva kostnadsskillnader som inte kan kontrolleras av operatören identifierats. I mobila nät kan ojämn frekvenstilldelning betraktas som en extern faktor som leder till skillnader i kostnaden per enhet mellan mobiloperatörer. Kostnadsskillnader som har sin grund i externa faktorer kan uppstå där frekvenstilldelningen inte har gjorts med hjälp av marknadsbaserade mekanismer, utan på grundval av en successiv licensieringsprocess. Där frekvenstilldelningen görs genom en marknadsbaserad mekanism, t.ex. en auktion, eller där det finns en andrahandsmarknad, blir de frekvensorsakade kostnadsskillnaderna mer internt fastställda och benägna att minska kraftigt eller undanröjas.

(17)

Nya aktörer på mobilmarknaden kan också under en övergångsperiod komma att få högre enhetskostnader innan de har nått minsta effektiva volym. I sådana situationer skulle de nationella regleringsmyndigheterna, efter att ha fastställt att det finns hinder på grossistmarknaden för marknadsinträde och -expandering, kunna tillåta dem att kompensera sina högre marginalkostnader i förhållande till modelloperatörer under en övergångsperiod på upp till fyra år efter marknadsinträdet. Med utgångspunkt i ERG:s gemensamma ståndpunkt är det rimligt att förutse en tidsram på fyra år för att fasa ut asymmetrierna om man bygger på uppskattningen att det på den mobila marknaden kan förväntas ta tre till fyra år efter marknadsinträdet att nå en marknadsandel på mellan 15 och 20 % och därigenom närma sig minsta effektiva volym. Detta skiljer sig från situationen för nya operatörer på marknaden för fasta nät, som kan få låga enhetskostnader genom att fokusera på förbindelser med hög trafikintensitet i särskilda geografiska områden och/eller hyra relevanta nätresurser från de etablerade operatörerna.

(18)

Den föredragna metoden är en avskrivningsmetod som avspeglar det ekonomiska värdet på en tillgång. Om det inte är möjligt att utveckla en stabil ekonomisk avskrivningsmodell är dock andra metoder möjliga, inklusive linjär avskrivning, progressiv avskrivning och degressiv avskrivning. Kriteriet för valet mellan de olika metoderna är dock hur nära de antas komma en ekonomisk avskrivningsåtgärd. Detta innebär att om det inte är möjligt att utveckla en stabil ekonomisk avskrivningsmodell, bör avskrivningsprofilen för varje större tillgång i ”nedifrån och upp”-modellen granskas separat, samt att den metod som ger en avskrivningsprofil som liknar den ekonomiska avskrivningens bör väljas.

(19)	Vad beträffar effektiv volym gäller olika hänsynstaganden på marknaderna för fasta respektive mobila nät. Minsta effektiva volym kan nås på olika nivåer i sektorerna för fasta och mobila nät, eftersom detta är beroende av de olika reglerande och kommersiella miljöer som dessa omfattas av.

(20)

Vid regleringen av termineringsavgifter på grossistnivå bör de nationella regleringsmyndigheterna varken utesluta eller hindra operatörer från att övergå till alternativa arrangemang för utbytet av termineringstrafik i framtiden, förutsatt att dessa arrangemang överensstämmer med en konkurrensutsatt marknad.

(21)

En övergångsperiod till den 31 december 2012 bör anses vara tillräckligt lång för att de nationella regleringsmyndigheterna ska kunna införa kostnadsmodellen och för att operatörerna ska kunna anpassa sina verksamhetsplaner i enlighet därmed. Samtidigt ska det trängande behovet att se till att konsumenterna får största möjliga nytta i form av effektiva kostnadsbaserade termineringstaxor erkännas.

(22)

För nationella regleringsmyndigheter med begränsade resurser kan en ytterligare övergångsperiod krävas för att förbereda den rekommenderade kostnadsmodellen. Om en nationell regleringsmyndighet kan visa att en annan metod (t.ex. benchmarking) än en LRIC-modell som bygger på principen ”nedifrån och upp” och är baserad på nukostnader ger resultat som överensstämmer med denna rekommendation samt ger effektiva resultat som överensstämmer med dem som fås på en konkurrensutsatt marknad, kan den under sådana omständigheter överväga att fastställa tillfälliga priser baserade på en alternativ modell till den 1 juli 2014. I de fall det objektivt sett skulle vara oproportionerligt för nationella regleringsmyndigheter med begränsade resurser att använda den rekommenderade kostnadsmodellen efter det datumet, kan de fortsätta använda en alternativ modell fram till översynen av den här rekommendationen, om inte det organ som inrättats för samarbete mellan nationella regleringsmyndigheter och kommissionen, och dess arbetsgrupper, kan ge tillräckligt praktiskt stöd och vägledning för att kompensera för resursbristen och, i synnerhet, kostnaderna för att genomföra den rekommenderade metoden. Resultat som baseras på alternativa metoder får inte överskrida de genomsnittliga termineringstaxor som fastställs av de nationella regleringsmyndigheter som inför den rekommenderade kostnadsmetoden.

(23)	Denna rekommendation har omfattats av ett offentligt samråd.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

Vid införandet av skyldigheter i samband med priskontroll och kostnadsredovisning i enlighet med artikel 13 i direktiv 2002/19/EG för de operatörer som av de nationella regleringsmyndigheterna har anmälts ha ett betydande inflytande på marknaderna för röstsamtalsterminering i grossistledet på enskilda allmänna telefonnät (nedan kallade termineringsmarknader för fasta och mobila nät) till följd av en marknadsanalys som genomförts i enlighet med artikel 16 i direktiv 2002/21/EG, bör de nationella regleringsmyndigheterna fastställa termineringstaxor baserade på en effektiv operatörs kostnader. Detta innebär att de också kommer att vara symmetriska. Härvid bör de nationella regleringsmyndigheterna gå till väga på det sätt som anges nedan.

2.	Det rekommenderas att utvärderingen av faktiska kostnader baseras på nukostnader och användningen av en ”nedifrån och upp”-metod med långsiktiga marginalkostnader (LRIC) som den relevanta kostnadsmetoden.

3.	De nationella regleringsmyndigheterna får jämföra resultaten av ”nedifrån och upp”-modellen med resultaten av en ”uppifrån och ned”-modell som använder reviderade uppgifter för att kontrollera och förbättra resultatens stabilitet och vidta nödvändiga justeringar.

Kostnadsmodellen bör vara baserad på effektiva tekniker som är tillgängliga inom den tidsram som modellen utgår från. Stommen i både de fasta och de mobila näten skulle därför i princip kunna vara NGN-baserad. Accessdelen av de mobila näten bör även vara baserad på en kombination av 2G- och 3G-telefoni.

De olika kostnadskategorier som här avses bör definieras enligt följande:

a)	Marginalkostnader är de kostnader som kan undvikas om ett specifikt tillägg inte längre tillhandahålls (även kallade påverkbara kostnader).

b)	Trafikrelaterade kostnader är alla de fasta och rörliga kostnader som stiger i och med ökande trafiknivåer.

Inom ramen för LRIC-modellen bör det relevanta tillägget definieras som den termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå som tillhandahålls till tredje parter. Detta innebär att de nationella regleringsmyndigheterna vid utvärderingen av marginalkostnaderna bör fastställa skillnaden mellan den sammanlagda långsiktiga kostnaden för en operatör som tillhandahåller hela sitt utbud av tjänster och de sammanlagda långsiktiga kostnaderna för denna operatör när termineringstjänsten för röstsamtal på grossistnivå inte tillhandahålls till tredje parter. En åtskillnad måste göras mellan trafikrelaterade kostnader och icke trafikrelaterade kostnader, varvid de sistnämnda kostnaderna bör undantas vid beräkningen av termineringstaxor i grossistledet. Den rekommenderade metoden för att identifiera den relevanta marginalkostnaden torde vara att fördela trafikrelaterade kostnader till i första hand andra tjänster än termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå, varvid bara de återstående trafikrelaterade kostnaderna fördelas till termineringstjänsten för röstsamtal på grossistnivå. Detta innebär att bara de kostnader som skulle ha undvikits om en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå inte längre tillhandahölls till tredje parter skulle fördelas till de reglerade termineringstjänsterna för röstsamtal. Principerna för beräkning av grossisttillägget för termineringstjänster för röstsamtal i fasta respektive mobila termineringsnät utvecklas närmare i bilagan.

7.	Den rekommenderade metoden för avskrivning av tillgångar är ekonomisk avskrivning närhelst detta är möjligt.

8.	Vid beslut om val av lämplig effektiv volym för modelloperatören, bör de nationella regleringsmyndigheterna ta hänsyn till de principer för fastställande av lämplig effektiv volym i fasta och mobila termineringsnät som anges i bilagan.

Alla fastställanden av faktiska kostnadsnivåer som avviker från ovan angivna principer bör motiveras med objektiva kostnadsskillnader som inte kan kontrolleras av de berörda operatörerna. Sådana objektiva kostnadsskillnader kan uppstå på marknader för mobil terminering på grund av ojämn frekvenstilldelning. Om ytterligare frekvenser som har köpts för att tillhandahålla samtalsterminering på grossistnivå är inkluderade i kostnadsmodellen, bör de nationella regleringsmyndigheterna regelbundet granska alla objektiva kostnadsskillnader. Granskningen bör göras med hänsyn till bland annat om det i framtiden är sannolikt att ytterligare frekvenser kommer att bli tillgängliga genom marknadsbaserade tilldelningsprocesser som kan undanröja kostnadsskillnader som har sin grund i befintliga tilldelningar eller om denna relativa kostnadsnackdel minskar över tid i takt med att de nyare operatörernas volymer ökar.

10.

Om det kan visas att en ny operatör på mobilmarknaden med en verksamhet under minsta effektiva volym har högre marginalkostnader per enhet än modelloperatören, kan de nationella regleringsmyndigheterna, efter att ha fastställt att det finns hinder på grossistmarknaden för marknadsinträde och -expandering, kunna tillåta operatören att kompensera sina högre marginalkostnader genom reglerade termineringstaxor under en övergångsperiod. Denna period bör inte sträcka sig längre än fyra år efter marknadsinträdet.

11.

Denna rekommendation påverkar inte tidigare regleringsbeslut som fattats av de nationella regleringsmyndigheterna när det gäller de frågor som här tas upp. Trots detta bör de nationella regleringsmyndigheterna se till att termineringstaxor tillämpas på en kostnadseffektiv och symmetrisk nivå senast den 31 december 2012 med förbehåll för eventuella kostnadsskillnader som påvisats enligt punkterna 9 och 10.

12.

Under exceptionella omständigheter då en nationell regleringsmyndighet, i synnerhet på grund av begränsade resurser, inte är i stånd att slutföra den rekommenderade kostnadsmodellen i rätt tid och om den kan visa att en annan metod än en LRIC-modell som bygger på principen ”nedifrån och upp” och är baserad på nukostnader ger resultat som överensstämmer med denna rekommendation samt ger effektiva resultat som överensstämmer med dem som fås på en konkurrensutsatt marknad, får denna myndighet överväga att fastställa tillfälliga priser baserade på en alternativ modell fram till den 1 juli 2014. I de fall det objektivt sett skulle vara oproportionerligt för nationella regleringsmyndigheter med begränsade resurser att använda den rekommenderade kostnadsmodellen efter det datumet, kan de fortsätta använda en alternativ modell fram till översynen av den här rekommendationen, om inte det organ som inrättats för samarbete mellan nationella regleringsmyndigheter och kommissionen, och dess arbetsgrupper, kan ge tillräckligt praktiskt stöd och vägledning för att kompensera för resursbristen och, i synnerhet, kostnaderna för att genomföra den rekommenderade metoden. Resultat som baseras på alternativa metoder får inte överskrida de genomsnittliga termineringstaxor som fastställs av de nationella regleringsmyndigheter som inför den rekommenderade kostnadsmetoden.

13.	Denna rekommendation ska ses över inom fyra år efter dess tillämpningsdag.

14.	Denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdad i Bryssel den 7 maj 2009.

På kommissionens vägnar

Viviane REDING

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 108, 24.4.2002, s. 33.

(2) EGT L 200, 30.7.2002, s. 38.

(3) EGT L 108, 24.4.2002, s. 7.

(4) EUT L 266, 11.10.2005, s. 64.

BILAGA

Principer för beräkningen av termineringstaxor på grossistnivå i fasta nät

De relevanta marginalkostnaderna (dvs. påverkbara kostnader) för en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå är skillnaden mellan de sammanlagda långsiktiga kostnaderna för en operatör som tillhandahåller hela sitt utbud av tjänster och de sammanlagda långsiktiga kostnaderna för denna operatör när en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå inte tillhandahålls till tredje parter.

En åtskillnad måste göras mellan trafikrelaterade kostnader och icke trafikrelaterade kostnader för att säkerställa en lämplig fördelning av dessa kostnader. De icke trafikrelaterade kostnaderna bör undantas vid beräkningen av termineringstaxor på grossistnivå. Av de trafikrelaterade kostnaderna bör bara de kostnader som skulle undvikas om en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå inte tillhandahölls fördelas till det relevanta termineringstillägget. Dessa påverkbara kostnader kan beräknas genom en fördelning av de trafikrelaterade kostnaderna till i första hand andra tjänster än termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå (t.ex. samtalsoriginering, datatjänster, IPTV, etc.), varvid bara de återstående trafikrelaterade kostnaderna fördelas till termineringstjänsten för röstsamtal på grossistnivå.

Den generella gränspunkten mellan trafikrelaterade och icke trafikrelaterade kostnader är vanligen där den första punkten av trafikkoncentration inträffar. I ett PSTN-nät anses detta normalt vara uppströmssidan i (fjärr)koncentratorns linjekretskort. Inom bredbandstekniken utgörs NGN-motsvarigheten av linjekretskortet i DSLAM/MSAN (1). Om DSLAM/MSAN är placerad i ett gatuskåp måste man överväga om den tidigare slingan mellan skåpet och korskopplingsskåpet (MDF) är ett delat medium och bör behandlas som en del av den trafikkänsliga kostnadskategorin. I så fall kommer gränspunkten mellan trafikrelaterade och icke trafikrelaterade kostnader att placeras i gatuskåpet. Om reserverad kapacitet fördelas till termineringstjänsten för röstsamtal oberoende av den teknik som används, förblir gränspunkten vid (fjärr)koncentratorns linjekretskort.

För att fastställa en operatörs effektiva volym med hänsyn till kostnadsmodellen, bör de nationella regleringsmyndigheterna beakta att operatörerna i fasta nät har möjlighet att bygga sina nät i särskilda geografiska områden samt att fokusera på förbindelser med hög trafikintensitet och/eller hyra relevanta nätresurser från de etablerade operatörerna. Vid beslut om val av lämplig effektiv volym för modelloperatören, bör de nationella regleringsmyndigheterna därför beakta behovet av att främja effektivt marknadstillträde och samtidigt vara medvetna om att mindre operatörer under vissa omständigheter kan producera till lägre enhetskostnader i mindre geografiska områden. Mindre operatörer som inte kan nå upp till de största operatörernas stordriftsfördelar över bredare geografiska områden kan dessutom antas köpa resurser i grossistledet snarare än att själva tillhandahålla termineringstjänster.

Principer för beräkningen av termineringstaxor på grossistnivå i mobila nät

De relevanta marginalkostnaderna (dvs. påverkbara kostnader) för en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå är skillnaden mellan de sammanlagda långsiktiga kostnaderna för en operatör som tillhandahåller hela sitt utbud av tjänster och de sammanlagda långsiktiga kostnaderna för en operatör som inte tillhandahåller en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå till tredje parter.

En åtskillnad måste göras mellan trafikrelaterade kostnader och icke trafikrelaterade kostnader för att säkerställa en lämplig fördelning av dessa kostnader. De icke trafikrelaterade kostnaderna bör undantas vid beräkningen av termineringstaxor på grossistnivå. Av de trafikrelaterade kostnaderna bör bara de kostnader som skulle undvikas om en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå inte tillhandahölls fördelas till det relevanta termineringstillägget. Dessa påverkbara kostnader kan beräknas genom en fördelning av de trafikrelaterade kostnaderna till i första hand andra tjänster än termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå (t.ex. samtalsoriginering, SMS, MMS, etc.), varvid bara de återstående trafikrelaterade kostnaderna fördelas till termineringstjänsten för röstsamtal på grossistnivå.

Kostnaderna för handenheten och SIM-kortet är inte trafikrelaterade och bör undantas från alla kostnadsmodeller för termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå.

Täckning beskrivs bäst som förmågan eller möjligheten att ringa ett enskilt samtal från vilken punkt som helst i nätet och vid vilken tidpunkt som helst. Kapaciteten representeras av de extra nätkostnader som är nödvändiga för att överföra ökande trafiknivåer. Behovet av att tillhandahålla sådan täckning till abonnenter leder till uppkomsten av icke trafikrelaterade kostnader som inte bör tillskrivas grossisttillägget för samtalsterminering. Investeringar i fullt utvecklade mobilmarknader drivs i högre grad av kapacitetsökningar och av utvecklingen av nya tjänster, vilket är något som bör avspeglas i kostnadsmodellen. Tilläggskostnaden för samtalstermineringstjänster i grossistledet bör därför inte omfatta täckningskostnader, men däremot inkludera extra kapacitetskostnader i den utsträckning dessa orsakas av tillhandahållandet av termineringstjänster för röstsamtal på grossistnivå.

Kostnaderna för frekvensanvändning (tillståndet att behålla och använda frekvensspektrum) i samband med tillhandahållande av slutanvändartjänster till nätabonnenter styrs i början av antalet abonnenter och är alltså inte trafikstyrda, vilket innebär att de inte ska beräknas som en del av grossisttillägget för samtalstermineringstjänster. Kostnaderna för att köpa ytterligare frekvensutrymme i syfte att öka kapaciteten (utöver det minimum som krävs för att tillhandahålla slutanvändartjänster till abonnenterna) för att överföra ytterligare trafik som beror på tillhandahållandet av en termineringstjänst för röstsamtal på grossistnivå bör om möjligt inkluderas på grundval av framåtsyftande alternativkostnader.

Enligt den metod som beskrivs ovan ska de kostnader som inkluderas i termineringstjänstetillägget till exempel avse den ökade nätkapacitet som krävs för att transportera ytterligare grossisttrafik (dvs. ytterligare nätinfrastruktur, i den mån denna har sin grund i behovet att öka kapaciteten för att överföra den ökade grossisttermineringstrafiken). Sådana nätverksrelaterade kostnader skulle kunna avse ytterligare mobiltjänstväxlar eller stamnät som direkt krävs för att överföra termineringstrafik för tredje parter. När vissa element av nätverket delas för tillhandahållande av originerings- och termineringstjänster, t.ex. cellplatser eller basstationer, inkluderas dessa element i termineringstaxemodellen i den utsträckning som de krävs för den utbyggda kapacitet som är nödvändig för att överföra tredje parters termineringstrafik. Dessutom skulle man även beakta de extra kostnaderna för frekvensutrymme och de affärskostnader i grossistledet som har ett direkt samband med tillhandahållandet av termineringstjänster på grossistnivå till tredje parter. Detta innebär att kostnader för täckning, oundvikliga affärskostnader och saluföringskostnader i slutanvändarledet inte ska inkluderas.

För att fastställa minsta effektiv volym med hänsyn till kostnadsmodellen, och med beaktande av utvecklingen av marknadsandelarna i flera medlemsstater, rekommenderas det att volymen fastställs till 20 procents marknadsandel. Man kan förvänta sig att mobiloperatörer som har trätt in på marknaden strävar efter att maximera sin effektivitet och sina intäkter, och följaktligen att vara i stånd att uppnå en minsta marknadsandel som motsvarar 20 %. Om en nationell regleringsmyndighet kan visa att marknadsförhållandena inom dess territorium skulle motivera en annan minsta effektiv volym, får den avvika från denna rekommenderade norm.

(1) Digital Subscriber Line Access Multiplexer/Multi-Service Access Node.

20.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 124/75

Rättelse till rådets förordning (EG) nr 43/2009 av den 16 januari 2009 om fastställande för år 2009 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs

( Europeiska unionens officiella tidning L 22 av den 26 januari 2009 )

På sidorna32–35, Bilaga I, ska posten

a)	”Germo alalunga ALB Långfenad tonfisk” utgå.

På sidorna 32–35, Bilaga I, ska det

i stället för	:	”Lampanyctus achirus”
vara	:	”Nannobrachium achirus”,

i stället för	:	”Pseudochaenichthus georgianus”
vara	:	”Pseudochaenichthys georgianus”,

i stället för	:	”Radjiformes”
vara	:	”Rajiformes”,

i stället för

”Medelhavslånga

SLI

Molva macrophthalmus”.

vara

”Medelhavslånga

SLI

Molva macrophthalma”.

2.	På sidorna 32–35, bilaga I och sidan 118, andra tabellen, ska det

i stället för:

”Tetrapturus alba”

vara:

”Tetrapturus albidus”.

3.	På sidorna 32–35, bilaga I och sidan 96, första och andra tabellen, ska det

i stället för:

”Trisopterus esmarki”

vara:

”Trisopterus esmarkii”.

4.	På sidan 41, bilaga IA, andra tabellen – Art: Sill, Zon: Bifångster i område IIIa, ska det

i stället för:

”(HER/03A-BC.)”

vara:

”(HER/03A-BC)”.

5.	På sidan 41, bilaga IA, tredje tabellen – Art: Sill, Zon: Bifångster i IV, VIId och i EG-vatten i IIa, ska det

i stället för:

”(HER/2A47DX.)”

vara:

”(HER/2A47DX)”.

6.	På sidan 42, bilaga IA, första tabellen – Art: Sill, Zon: VIId; IVc, ska det

i stället för:

”(HER/4CXB7D.)”

vara:

”(HER/4CXB7D)”.

7.	På sidan 43, bilaga IA, tredje tabellen – Art: Sill, Zon: VIIa, ska det

i stället för:

”(HER/07A/MM.)”

vara:

”(HER/07A/MM)”.

8.	På sidan 65, bilaga IA, första tabellen – Art: Blåvitling, Zon: VIIIc, IX och X; EG-vatten i CECAF 34.1.1, ska det

i stället för:

”Art

Blåvitling

Micromesistius poutassou

Zon

VIIIc, IX och X; EG-vatten i CECAF 34.1.1

(WHB/8C3411)

Spanien

12 124

Analytisk TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Portugal

3 031

15 155 (1) (2)

TAC

590 000

vara:

”Art

Blåvitling

Micromesistius poutassou

Zon

VIIIc, IX och X; EG-vatten i CECAF 34.1.1

(WHB/8C3411)

Spanien

12 124

Analytisk TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Portugal

3 031

15 155 (3) (4)

TAC

590 000

9.	På sidan 67, bilaga IA, andra tabellen – Art: Långa, Zon: EG-vatten i IV, ska det

i stället för:

”Art

Långa

Molva molva

Zon

EG-vatten i IV

(LIN/04.)

Belgien

Analytisk TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Danmark

286

Tyskland

177

Frankrike

159

Nederländerna

Sverige

Förenade kungariket

2 196

2 856”

vara:

”Art

Långa

Molva molva

Zon

EG-vatten i IV

(LIN/04.)

Belgien

Analytisk TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Danmark

286

Tyskland

177

Frankrike

159

Nederländerna

Sverige

Förenade kungariket

2 196

2 854”

10.	På sidan 67, bilaga IA, tredje tabellen – Art: Långa, Zon: EG-vatten och internationella vatten i V, ska det

i stället för:

”Art

Långa

Molva molva

Zon

EG-vatten och internationella vatten i V (LIN/05.)

(LIN/05.)

Belgien

Analytisk TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Danmark

Tyskland

Frankrike

Förenade kungariket

34”

vara:

”Art

Långa

Molva molva

Zone

EG-vatten och internationella vatten i V

(LIN/05.)

Belgien

Analytisk TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Danmark

Tyskland

Frankrike

Förenade kungariket

33”

11.	På sidan 68, bilaga IA, första tabellen – Art: Långa, Zon: EG-vatten och internationella vatten i VI, VII, VIII, IX, X, XII och XIV, ska det

i stället för:

”Art

Långa

Molva molva

Zone

EG-vatten och internationella vatten i VI, VII, VIII, IX, X, XII och XIV

(LIN/6X14.)

Belgien

Analytisk TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Danmark

Tyskland

147

Spanien

2 969

Frankrike

3 166

Irland

793

Portugal

Förenade kungariket

3 645

10 776

Norge

5 638 (1) (2)

Färöarna

250 (3) (4)

TAC

16 664

(…)”

vara:

”Art

Långa

Molva molva

Zon

EG-vatten och internationella vatten i VI, VII, VIII, IX, X, XII och XIV

(LIN/6X14.)

Belgien

Analytisk TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Danmark

Tyskland

147

Spanien

2 969

Frankrike

3 166

Irland

793

Portugal

Förenade kungariket

3 645

10 774

Norge

5 638 (1) (2)

Färöarna

250 (3) (4)

TAC

16 662

(…)”

12.	På sidan 81, bilaga IA, första tabellen – Art: Rockor, Zon: EG-vatten i VIa–b, VIIa–c och e–k, ska det

i stället för:

”Art

Rockor

Rajidae

Zon

EG-vatten i VIa–b, VIIa–c och e–k

(SRX/67AKXD)

Belgien

1 422 (1) (2)

Försiktighets-TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Estland

8 (1) (2)

Frankrike

6 383 (1) (2)

Tyskland

19 (1) (2)

Irland

2 055 (1) (2)

Litauen

Nederländerna

6 (1) (2)

Portugal

35 (1) (2)

Spanien

1 718 (1) (2)

Förenade kungariket

4 070 (1) (2)

15 748 (1) (2)

TAC

15 748 (2)

(…)”

vara:

”Art

Rockor

Rajidae

Zon

EG-vatten i VIa–b, VIIa–c, e–k

(SRX/67AKXD)

Belgien

1 422 (1) (2)

Försiktighets-TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Estland

8 (1) (2)

Frankrike

6 383 (1) (2)

Tyskland

19 (1) (2)

Irland

2 055 (1) (2)

Litauen

Nederländerna

6 (1) (2)

Portugal

35 (1) (2)

Spanien

1 718 (1) (2)

Förenade kungariket

4 070 (1) (2)

15 749 (1) (2)

TAC

15 749 (2)

(…)”

13.	På sidan 81, bilaga IA, andra tabellen – Art: Rockor, Zon: EG-vatten i VIId, ska det

i stället för:

”Art

Rockor

Rajidae

Zon

EG-vatten i VIId

(SRX/07D.)

Belgien

94 (1) (2)

Försiktighets-TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Frankrike

789 (1) (2)

Nederländerna

5 (1) (2)

Förenade kungariket

157 (1) (2)

1 044 (1) (2)

TAC

1 044 (2)

(…)”

vara:

”Art

Rockor

Rajidae

Zon

EG-vatten i VIId

(SRX/07D.)

Belgien

94 (1) (2)

Försiktighets-TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Frankrike

789 (1) (2)

Nederländerna

5 (1) (2)

Förenade kungariket

157 (1) (2)

1 045 (1) (2)

TAC

1 045 (2)

(…)”

14.	På sidan 82, bilaga IA, första tabellen – Art: Rockor, Zon: EG-vatten i VIII och IX, ska det

i stället för:

”Art

Rockor

Rajidae

Zon

EG-vatten i VIII och IX

(SRX/8910-C)

Belgien

13 (5) (2)

Försiktighets-TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Frankrike

2 435 (5) (2)

Portugal

1 974 (5) (2)

Spanien

1 986 (5) (2)

Förenade kungariket

14 (5) (2)

6 423 (5) (2)

TAC

6 423 (2)

(…)”

vara:

”Art

Rockor

Rajidae

Zon

EG-vatten i VIII och IX

(SRX/8910-C)

Belgien

13 (6) (2)

Försiktighets-TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Frankrike

2 435 (6) (2)

Portugal

1 974 (6) (2)

Spanien

1 986 (6) (2)

Förenade kungariket

14 (6) (2)

6 422 (6) (2)

TAC

6 422 (2)

(…)”

15.	På sidan 86, bilaga IA, första tabellen – Art: Makrill, Zon: VIIIc, IX och X; EG-vatten i CECAF 34.1.1, ska det

i stället för:

”Art

Makrill

Scomber scombrus

Zon

VIIIc, IX och X; EG-vatten i CECAF 34.1.1

(MAC/8C3411)

Spanien

29 529 (7)

Analytisk TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Frankrike

196 (7)

Portugal

6 104 (7)

35 829 (7)

TAC

35 829

(…)”

vara:

”Art

Makrill

Scomber scombrus

Zon

VIIIc, IX och X; EG-vatten i CECAF 34.1.1

(MAC/8C3411)

Spanien

29 529 (8)

Analytisk TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Frankrike

196 (8)

Portugal

6 104 (8)

35 829 (8)

TAC

35 829

(…)”

16.	På sidan 91, bilaga IA, andra tabellen – Art: Skarpsill, Zon: EG-vatten i IIa och IV, ska det

i stället för:

”Art

Skarpsill

Sprattus sprattus

Zon

VIId och VIIe

(SPR/7DE.)

Belgien

Försiktighets-TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Danmark

1 997

Tyskland

Frankrike

430

Nederländerna

430

Förenade kungariket

3 226

6 144

TAC

6 144

(…)”

vara:

”Art

Skarpsill

Sprattus sprattus

Zon

VIId och VIIe

(SPR/7DE.)

Belgien

Försiktighets-TAC

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Danmark

1 997

Tyskland

Frankrike

430

Nederländerna

430

Förenade kungariket

3 226

6 145

TAC

6 145

(…)”

17.	På sidan 101, bilaga IB, första tabellen – Art: Torsk, Zon: I och IIb, ska det

i stället för:

”Art

Torsk

Gadus morhua

Zon

I och IIb

(COD/1/2B.)

Tyskland

3 476

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Spanien

8 984

Frankrike

1 483

Polen

1 628

Portugal

1 897

Förenade kungariket

2 226

Alla medlemsstater

100 (1)

19 793 (2)

TAC

525 000

(…)”

vara:

”Art

Torsk

Gadus morhua

Zon

I och IIb

(COD/1/2B.)

Tyskland

3 476

Artikel 3 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 4 i förordning (EG) nr 847/96 ska inte tillämpas.

Artikel 5.2 i förordning (EG) nr 847/96 ska tillämpas.

Spanien

8 984

Frankrike

1 483

Polen

1 628

Portugal

1 897

Förenade kungariket

2 226

Alla medlemsstater

100 (1)

19 794 (2)

TAC

525 000

(…)”

18.	På sidan 120, bilaga IE, femte tabellen – Art: Antarktisk krill, Zon: FAO 58.4.2 Antarktis, ska det

i stället för:

”(…)
Sektion 58.4.2 väst	1 448 000
Sektion 58.4.2 öster om 55°O	1 080 000

vara:

”(…)

Sektion 58.4.2 väst

(KRI/*F-42W)

1 448 000

Sektion 58.4.2 öster om 55°O

(KRI/*F-42E)

1 080 000

19.

På sidan 125, bilaga IIA, Allmänna bestämmelser, punkt 4 – Reglerade redskap,

på sidorna 129 och 130, tillägg 1 till bilaga IIa, tabellerna,

och på sidan 131, tillägg 2 till bilaga IIa, tabell III Dataformat, ska det

i stället för	:	”GN1”
vara	:	”GN”,

i stället för	:	”GT1”
vara	:	”GT”,

i stället för	:	”LL1”
vara	:	”LL”.

20.	På sidan 163, bilaga III, del D, Östra Stilla havet, punkt 21.1, ska det

i stället för:

”21.1.

Fiske med snörpvad efter gulfenad tonfisk (Thunnus albacares), storögd tonfisk (Thunnus obesus) och bonit (Katsuwonus pelamis) är förbjudet antingen under perioden 1 augusti–28 september 2009 eller perioden 10 november 2009–31 december 2010 i det område som avgränsas enligt följande: (…)”

vara:

”21.1.

Fiske med snörpvad efter gulfenad tonfisk (Thunnus albacares), storögd tonfisk (Thunnus obesus) och bonit (Katsuwonus pelamis) är förbjudet antingen under perioden 1 augusti–28 september 2009 eller perioden 10 november 2009–8 januari 2010 i det område som avgränsas enligt följande: (…)”.

(1) Av vilka upp till 68 % får fiskas i norsk exklusiv ekonomisk zon eller i fiskezonen runt Jan Mayen (WHB/*NZJM2).

(2) Av vilka upp till 27 % får fiskas i färöiska vatten (WHB/*05B-F).”

(3) Av vilka upp till 68 % får fiskas i norsk exklusiv ekonomisk zon eller i fiskezonen runt Jan Mayen (WHB/*NZJM2).

(4) Av vilka upp till 27 % får fiskas i färöiska vatten (WHB/*5B-F.).”

(5) Fångster av blomrocka (Leucoraja naevus) (RJN/8910-C) och knaggrocka (Raja clavata) (RJC/8910-C) ska rapporteras separat.

(6) Fångster av blomrocka (Leucoraja naevus) (RJN/89-C.) och knaggrocka (Raja clavata) (RJC/89-C.) ska rapporteras separat.

(7) De kvantiteter som byts med andra medlemsstater får tas i ICES-områdena VIIIa, VIIIb och VIIId (MAC/*8ABD). De kvantiteter som tillhandahålls av Spanien, Portugal eller Frankrike i utbytessyfte och som ska tas i områdena VIIIa, VIIIb och VIIId får dock inte överskrida 25 % av de givande medlemsstaternas kvoter.

(8) De kvantiteter som byts med andra medlemsstater får tas i ICES-områdena VIIIa, VIIIb och VIIId (MAC/*8ABD.). De kvantiteter som tillhandahålls av Spanien, Portugal eller Frankrike i utbytessyfte och som ska tas i områdena VIIIa, VIIIb och VIIId får dock inte överskrida 25 % av de givande medlemsstaternas kvoter.

(9) Denna TAC ska tillämpas under perioden 1 december 2008–30 november 2009.”

(10) Denna TAC ska tillämpas under perioden 1 december 2008–30 november 2009.”

		ISSN 1725-2628 doi:10.3000/17252628.L_2009.124.swe
Europeiska unionens officiella tidning		L 124

Svensk utgåva	Lagstiftning	52 årgången 20 maj 2009

Innehållsförteckning		I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras	Sida
		FÖRORDNINGAR
		Kommissionens förordning (EG) nr 410/2009 av den 19 maj 2009 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	1
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 411/2009 av den 18 maj 2009 om ändring av förordning (EG) nr 798/2008 om fastställande av en förteckning över tredjeländer, områden, zoner eller delområden från vilka fjäderfä och fjäderfäprodukter får importeras till och transiteras genom gemenskapen samt kraven för veterinärintyg ( 1 )	3
		DIREKTIV
	*	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG av den 6 maj 2009 om livsmedel för särskilda näringsändamål (omarbetning) ( 1 )	21
	*	Rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG	30

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	JO	73,9
	MA	42,7
	MK	72,5
	TN	101,3
	TR	88,0
	ZZ	75,7
0707 00 05	EG	127,4
	MA	32,7
	TR	136,7
	ZZ	98,9
0709 90 70	TR	122,7
0709 90 70	ZZ	122,7
0805 10 20	EG	41,7
	IL	57,6
	MA	42,7
	TN	49,2
	TR	107,8
	US	49,3
	ZA	56,7
	ZZ	57,9
0805 50 10	AR	67,3
	TR	48,0
	ZA	53,8
	ZZ	56,4
0808 10 80	AR	98,0
	BR	73,4
	CL	82,5
	CN	90,9
	MK	42,0
	NZ	99,4
	US	124,4
	UY	71,7
	ZA	83,2
	ZZ	85,1

	II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt
	BESLUT
	Rådet
	2009/392/EG
*	Rådets beslut av den 27 november 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar av ett protokoll till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter till följd av deras anslutning till Europeiska unionen	51
	Protokoll till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter till följd av deras anslutning till Europeiska unionen	53
	2009/393/EG
*	Rådets beslut av den 18 maj 2009 om fastställande av gemenskapens ståndpunkt i Internationella spannmålsrådet beträffande förlängningen av konventionen om handel med spannmål 1995	63
	2009/394/EG
*	Rådets beslut av den 18 maj 2009 om fastställande av gemenskapens ståndpunkt i Internationella sockerrådet beträffande förlängningen av Internationella sockeravtalet 1992	64
	Kommissionen
	2009/395/EG
*	Kommissionens beslut av den 14 maj 2009 om utsläppande på marknaden i de franska utomeuropeiska departementen av temefoshaltiga biocidprodukter för viktiga användningsområden [delgivet med nr K(2009) 3744]	65
	REKOMMENDATIONER
	Kommissionen
	2009/396/EG
*	Kommissionens rekommendation av den 7 maj 2009 om regleringen av termineringstaxor i fasta och mobila nät inom EU	67

		Rättelser
	*	Rättelse till rådets förordning (EG) nr 43/2009 av den 16 januari 2009 om fastställande för år 2009 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (EUT L 22 av den 26.1.2009)	75