ISSN 1725-2628

doi:10.3000/17252628.L_2009.122.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 122

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

52 årgången
16 maj 2009


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 404/2009 av den 15 maj 2009 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

1

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 405/2009 av den 15 maj 2009 om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn som ska gälla från och med den 16 maj 2009

3

 

 

DIREKTIV

 

*

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/23/EG av den 23 april 2009 om icke-automatiska vågar (kodifierad version) ( 1 )

6

 

*

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (omarbetning) ( 1 )

28

 

 

II   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

 

 

BESLUT

 

 

Kommissionen

 

 

2009/386/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 15 maj 2009 om utnämning av tre ledamöter i den granskningsgrupp för redovisningsstandarder som inrättats genom beslut 2006/505/EG om inrättande av en granskningsgrupp för redovisningsstandarder med uppgift att bistå kommissionen med yttranden om objektivitet och opartiskhet i rekommendationer från European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG)

45

 

 

REKOMMENDATIONER

 

 

Kommissionen

 

 

2009/387/EG

 

*

Kommissionens rekommendation av den 12 maj 2009 om genomförandet av principerna om integritets- och dataskydd i tillämpningar som stöds av radiofrekvensidentifiering (RFID) [delgivet med nr K(2009) 3200]

47

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

FÖRORDNINGAR

16.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 404/2009

av den 15 maj 2009

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 16 maj 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 15 maj 2009.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.


BILAGA

Fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

JO

73,9

MA

48,9

MK

80,5

TN

115,0

TR

101,0

ZZ

83,9

0707 00 05

JO

155,5

MA

32,7

TR

148,4

ZZ

112,2

0709 90 70

JO

216,7

TR

120,2

ZZ

168,5

0805 10 20

EG

42,4

IL

55,0

MA

48,3

TN

49,2

TR

99,9

US

49,3

ZZ

57,4

0805 50 10

AR

50,9

TR

47,7

ZA

59,1

ZZ

52,6

0808 10 80

AR

81,8

BR

75,3

CL

76,2

CN

97,7

MK

42,0

NZ

104,1

US

128,1

UY

71,7

ZA

85,7

ZZ

84,7


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.


16.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/3


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 405/2009

av den 15 maj 2009

om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn som ska gälla från och med den 16 maj 2009

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1249/96 av den 28 juni 1996 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser importtullarna inom spannmålssektorn (2), särskilt artikel 2.1, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002, ex 1005 utom hybrider för utsäde, samt ex 1007, utom hybrider för utsäde, motsvara det interventionspris som gäller för sådana produkter vid import och ökas med 55 % minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Denna tull får dock inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)

Enligt artikel 136.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska, för beräkning av den importtull som avses i punkt 1 i den artikeln, representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för produkterna i fråga.

(3)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96 ska det pris som ska användas vid beräkningen av importtullen för produkter som omfattas av KN-nummer 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vete av hög kvalitet), 1002 00, 1005 10 90, 1005 90 00 och 1007 00 90 vara det dagliga representativa cif-importpris som fastställs på det sätt som anges i artikel 4 i den förordningen.

(4)

De importtullar som ska gälla från och med den 16 maj 2009 och som ska tillämpas till dess att ett nytt fastställande träder i kraft bör fastställas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Från och med den 16 maj 2009 gäller de importtullar som fastställs i bilaga I till den här förordningen på grundval av beräkningsgrunderna i bilaga II inom den spannmålssektor som avses i artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 16 maj 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 15 maj 2009.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EGT L 161, 29.6.1996, s. 125.


BILAGA I

Importtullar för de produkter som avses i artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 och som ska gälla från och med den 16 maj 2009

KN-nr

Varuslag

Importtull (1)

(EUR/t)

1001 10 00

Durumvete:

av hög kvalitet

0,00

av medelhög kvalitet

0,00

av låg kvalitet

0,00

1001 90 91

Vanligt vete, för utsäde

0,00

ex 1001 90 99

Vanligt vete av hög kvalitet, av annat slag än för utsäde

0,00

1002 00 00

Råg

40,83

1005 10 90

Utsädesmajs annan än hybridmajs

12,13

1005 90 00

Majs av annat slag än för utsäde (2)

12,13

1007 00 90

Sorghum av andra slag än hybrider för utsäde

40,83


(1)  Enligt artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1249/96 skall importtullen för varor, som anländer till gemenskapen via Atlanten eller Suezkanalen, minskas med

3 EUR/ton om lossningshamnen ligger i Medelhavet,

2 EUR/ton om lossningshamnen ligger i Danmark, Estland, Irland, Lettland, Litauen, Polen, Finland, Sverige eller Förenade kungariket eller vid den Iberiska halvöns Atlantkust.

(2)  Om villkoren i artikel 2.5 i förordning (EG) nr 1249/96 är uppfyllda har importören rätt till en schablonmässig minskning av importtullen med 24 euro/ton.


BILAGA II

Beräkningsgrunder för importtullarna i bilaga I

1.5.2009-14.5.2009

1.

Genomsnitt enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96:

(EUR/t)

 

Vanligt vete (1)

Majs

Durumvete, hög kvalitet

Durumvete, medelhög kvalitet (2)

Durumvete, låg kvalitet (3)

Korn

Börs

Minnéapolis

Chicago

Börsnotering

203,46

122,31

Pris fob USA

209,29

199,29

179,29

104,36

Tillägg för Mexikanska golfen

11,25

Tillägg för Stora sjöarna

15,02

2.

Genomsnitt enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96:

Fraktkostnad: Mexikanska golfen–Rotterdam

16,34 EUR/t

Fraktkostnad: Stora sjöarna–Rotterdam

16,83 EUR/t


(1)  Bidrag med 14 EUR/ton ingår (artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1249/96).

(2)  Avdrag med 10 EUR/ton (artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1249/96).

(3)  Avdrag med 30 EUR/ton (artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1249/96).


DIREKTIV

16.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/6


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/23/EG

av den 23 april 2009

om icke-automatiska vågar

(kodifierad version)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Rådets direktiv 90/384/EEG av den 20 juni 1990 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om icke-automatiska vågar (3) har ändrats flera gånger på väsentliga punkter (4). För att skapa klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.

(2)

Medlemsstaterna bär ansvar för att skydda allmänheten mot oriktiga resultat vid vägning med icke-automatiska vågar när dessa används inom vissa tillämpningsområden.

(3)

Varje medlemsstat har tvingande bestämmelser särskilt för de krav som icke-automatiska vågar ska uppfylla. I detalj anges de metrologiska och tekniska kraven samt de kontrollförfaranden som ska genomföras före och efter det att vågarna tas i drift. Dessa tvingande bestämmelser leder inte nödvändigtvis till olika skyddsnivåer i olika medlemsstater, men att de är inbördes olika gör dem till ett handelshinder inom gemenskapen.

(4)

Genom detta direktiv bör tvingande och väsentliga metrologiska krav och funktionskrav fastställas i fråga om icke-automatiska vågar. För att göra det lättare att få bekräftelse på att de väsentliga kraven är uppfyllda måste det finnas harmoniserade europeiska standarder, särskilt i fråga om metrologiska egenskaper, konstruktion och uppbyggnad, så att den utrustning som motsvarar dessa harmoniserade standarder kan antas uppfylla de väsentliga kraven. Dessa standarder, som harmoniserats på europeisk nivå, utarbetas genom privata organ och måste förbli icke tvingande. Därför har Europeiska organisationen för standardisering (CEN), Europeiska organisationen för standardisering inom elområdet (Cenelec) och Europeiska institutet för telestandarder (Etsi) erkänts som behöriga att fastställa harmoniserade standarder, enligt de allmänna riktlinjer (5) som antogs den 28 mars 2003 för samverkan mellan kommissionen, Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) och dessa tre organ.

(5)

En rad direktiv har antagits avsedda att undanröja tekniska handelshinder i enlighet med de principer som fastställs i rådets resolution av den 7 maj 1985 om en ny metod för teknisk harmonisering och standarder (6). Vart och ett av dessa direktiv innehåller bestämmelser om anbringande av CE-märkning om överensstämmelse. I sitt meddelande av den 15 juni 1989 (7) om en helhetssyn på certifiering och provning föreslog kommissionen att gemensamma regler införs om en CE-märkning om överensstämmelse med enhetlig utformning. I sin resolution av den 21 december 1989 om en helhetssyn på bedömning av överensstämmelse (8) godkände rådet som vägledande princip att en sådan sammanhängande metod antas för användandet av CE-märkningen om överensstämmelse. De två grundläggande elementen i den nya metod som bör tillämpas är de väsentliga kraven och förfarandena vid bedömning av överensstämmelse.

(6)

Det är nödvändigt att vågarnas överensstämmelse med tillämpliga metrologiska och tekniska bestämmelser kontrolleras för att ge användare och tredje man effektivt skydd. De kontrollförfaranden som finns för närvarande skiljer sig mellan medlemsstaterna. För att undvika upprepning av kontrollen, vilket i praktiken skulle innebära hinder för vågars fria rörlighet, bör åtgärder vidtas så att medlemsstaterna ömsesidigt kan erkänna varandras kontrollförfaranden. För att underlätta sådant ömsesidigt erkännande bör kontrollförfaranden införas inom gemenskapen, tillsammans med kriterier för att utse ansvariga organ för de uppgifter som sammanhänger med kontrollförfarandena.

(7)

Det är därför väsentligt att se till att de utsedda organen säkerställer en hög kvalitetsnivå inom hela gemenskapen.

(8)

Att en icke-automatisk våg har försetts med CE-märkning om överensstämmelse eller en etikett med bokstaven ”M” innebär att det kan förutsättas att den uppfyller bestämmelserna i detta direktiv och att det därför inte är nödvändigt att upprepa redan genomförd kontroll.

(9)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges i bilaga VII del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

TILLÄMPNINGSOMRÅDE, UTSLÄPPANDE PÅ MARKNADEN OCH FRI RÖRLIGHET

Artikel 1

1.   Detta direktiv omfattar alla icke-automatiska vågar.

2.   I detta direktiv särskiljs följande kategorier av användning av icke-automatiska vågar:

a)

i)

Bestämning av massa i samband med handel.

ii)

Bestämning av massa för beräkning av tull, taxa, skatt, bonus, vite, ersättning, gottgörelse eller liknande betalning.

iii)

Bestämning av massa vid tillämpning av lag eller förordning eller för sakkunnigutlåtande vid rättegång.

iv)

Bestämning av massa inom sjukvården för vägning av patienter i samband med kontroll, diagnostik eller behandling.

v)

Bestämning av massa för beredning av medicin enligt recept på apotek och bestämning av massa vid analyser som utförs på medicinska eller farmaceutiska laboratorier.

vi)

Bestämning av pris baserat på massa vid direktförsäljning till allmänheten och framställning av färdigförpackade varor.

b)

Alla andra användningar än de som anges i punkt a.

Artikel 2

I detta direktiv avses med

1.   våg: ett mätdon med vilket massan hos en kropp bestäms med hjälp av tyngdkraftens inverkan på kroppen. En våg kan också användas till att bestämma andra massrelaterade storheter, mängder, parametrar eller egenskaper,

2.   icke-automatisk våg: en våg som kräver medverkan av en operatör vid vägningen,

3.   harmoniserad standard: en teknisk specifikation (europeisk standard eller harmoniserat dokument) som fastställts av Europeiska standardiseringskommittén (CEN) eller Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (Cenelec) eller Europeiska institutet för telestandarder (Etsi), eller av två eller tre av dessa organisationer, på uppdrag av kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (9) och de allmänna riktlinjerna för samarbete mellan kommissionen, Europeiska frihandelssammanslutningen och de tre organen, som undertecknades den 28 mars 2003.

Artikel 3

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att endast vågar som uppfyller kraven i detta direktiv släpps ut på marknaden.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att vågar inte tas i drift för ändamål enligt artikel 1.2 a om de inte uppfyller kraven i detta direktiv och därmed är försedda med CE-märkning om överensstämmelse enligt artikel 11.

Artikel 4

Vågar som används för ändamål enligt artikel 1.2 a måste uppfylla de väsentliga krav som anges i bilaga I.

I de fall där vågen innefattar eller är ansluten till anordningar som inte används för ändamål enligt artikel 1.2 a behöver dessa anordningar inte uppfylla dessa väsentliga krav.

Artikel 5

1.   Medlemsstaterna får inte hindra att vågar som uppfyller kraven i detta direktiv släpps ut på marknaden.

2.   Medlemsstaterna får inte hindra att vågar som uppfyller kraven i detta direktiv tas i drift för ändamål enligt artikel 1.2 a.

Artikel 6

1.   Medlemsstaterna ska förutsätta att vågar uppfyller de väsentliga kraven som anges i bilaga I om de överensstämmer med tillämpliga nationella standarder som motsvarar harmoniserade standarder som uppfyller dessa krav.

2.   Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra hänvisningar till de harmoniserade standarderna enligt punkt 1.

Medlemsstaterna ska offentliggöra hänvisningarna till de nationella standarderna enligt punkt 1.

Artikel 7

Om en medlemsstat eller kommissionen bedömer att de harmoniserade standarderna enligt artikel 6.1 inte till fullo uppfyller de väsentliga kraven i bilaga I, ska kommissionen eller medlemsstaten i fråga framlägga ärendet inför den ständiga kommitté som inrättats enligt artikel 5 i direktiv 98/34/EG (nedan kallad kommittén) och ange skälen till sin ståndpunkt.

Kommittén ska utan dröjsmål avge ett yttrande.

Med beaktande av kommitténs yttrande ska kommissionen meddela medlemsstaterna om det är nödvändigt eller inte att upphäva offentliggörandet av de berörda standarderna enligt artikel 6.2.

Artikel 8

1.   Om en medlemsstat bedömer att vågar, som är korrekt installerade och används för avsett ändamål och har försetts med CE-märkning om överensstämmelse enligt bilaga II, punkterna 2, 3 och 4, inte uppfyller de krav som anges i detta direktiv ska medlemsstaten vidta alla lämpliga åtgärder för att återkalla dessa vågar från marknaden eller begränsa eller förbjuda att de tas i drift och/eller släpps ut på marknaden.

Medlemsstaten i fråga ska omedelbart informera kommissionen om varje sådan åtgärd och ange skälen för denna, särskilt huruvida avvikelsen beror på

a)

att de väsentliga kraven i som anges i bilaga I inte uppfylls därför att vågarna inte motsvarar de harmoniserade standarder som avses i artikel 6.1,

b)

att de harmoniserade standarder som avses i artikel 6.1 inte tillämpats på rätt sätt,

c)

att de harmoniserade standarder som avses i artikel 6.1 själva är bristfälliga.

2.   Kommissionen ska inleda samråd med berörda parter så snart som möjligt.

Efter ett sådant samråd ska den medlemsstat som väckt frågan omedelbart informeras av kommissionen om resultatet av samrådet. Om kommissionen finner att åtgärderna varit berättigade ska övriga medlemsstater omedelbart informeras.

Om beslutet tillskrivs brister i standarderna ska kommissionen, efter att ha hört berörda parter, inom två månader anmäla ärendet till kommittén, om den medlemsstat som vidtagit åtgärder avser att vidhålla dessa, och därefter inleda förfarandet enligt artikel 7.

3.   Om en våg som inte uppfyller kraven har försetts med CE-märkning om överensstämmelse ska den behöriga medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder mot den som har anbringat märkningen och informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta.

4.   Kommissionen ska se till att medlemsstaterna fortlöpande informeras om hur detta förfarande framskrider och vilka resultat det ger.

KAPITEL 2

KONTROLL AV ÖVERENSSTÄMMELSE

Artikel 9

1.   En vågs överensstämmelse med de väsentliga kraven enligt bilaga I kan kontrolleras genom ett av nedanstående förfaranden, enligt sökandens val:

a)

EG-typkontroll enligt bilaga II.1, följt antingen av EG-försäkran om typöverensstämmelse (kvalitetssäkring av produktion) enligt bilaga II.2 eller av EG-verifikation enligt bilaga II.3.

EG-typkontroll ska dock inte krävas för vågar som inte använder elektronik och inte har en fjäderbaserad lastgivare.

b)

EG-verifikation av enstaka objekt enligt bilaga II.4.

2.   De handlingar och den korrespondens som behandlar förfarandena enligt punkt l ska avfattas på ett officiellt språk i den medlemsstat där kontrollen verkställs, eller på ett språk som det organet accepterar och som anmälts i enlighet med artikel 10.1.

3.   Om vågen omfattas av andra direktiv som rör andra aspekter och som också föreskriver CE-märkning om överensstämmelse, ska denna märkning ange att vågen i fråga även antas uppfylla bestämmelserna i dessa andra direktiv.

Om ett eller flera av dessa direktiv tillåter tillverkaren att under en övergångsperiod välja vilka bestämmelser som ska tillämpas, ska CE-märkningen om överensstämmelse emellertid endast ange att vågen överensstämmer med de direktiv som tillverkaren tillämpar. I sådana fall ska uppgifter om offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning för de direktiv som tillämpas ges i de dokument, meddelanden eller instruktioner som krävs enligt direktiven och som medföljer den berörda vågen.

Artikel 10

1.   Medlemsstaterna ska anmäla till kommissionen och övriga medlemsstater vilka organ de har utsett för att genomföra förfarandena enligt artikel 9 samt vilka specifika uppgifter dessa organ har ålagts att utföra och vilka identifikationsnummer kommissionen på förhand har tilldelat dem.

Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra en lista över de anmälda organen med identifikationsnummer och de uppgifter för vilka de har anmälts. Kommissionen ska ansvara för att denna lista hålls aktuell.

2.   Medlemsstaterna ska tillämpa de minimikriterier som anges i bilaga V när dessa organ utses. Organ som uppfyller kriterierna enligt tillämpliga harmoniserade standarder ska anses uppfylla kriterierna i den bilagan.

3.   En medlemsstat som utsett ett organ ska återkalla tillsättningen om organet inte längre uppfyller kriterierna enligt punkt 2. Medlemsstaten ska omedelbart informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen om detta och ta tillbaka sin anmälan.

KAPITEL 3

CE-MÄRKNING OM ÖVERENSSTÄMMELSE

Artikel 11

1.   CE-märkning om överensstämmelse och de ytterligare uppgifter som krävs enligt bilaga IV.1 ska anbringas på ett väl synligt, lättläst och beständigt sätt på vågar som godkänts för CE-märkning.

2.   Märkningen enligt bilaga IV.2 ska anbringas på alla andra vågar på ett väl synligt, lättläst och beständigt sätt.

3.   Det ska vara förbjudet att på vågar anbringa märkningar som kan vilseleda tredje man vad gäller innebörden och utformningen av CE-märkningen om överensstämmelse. Andra märkningar får anbringas på vågarna förutsatt att detta inte minskar dess synlighet eller läslighet.

Artikel 12

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8 gäller följande:

a)

Om en medlemsstat konstaterar att CE-märkningen om överensstämmelse har anbringats utan att detta är berättigat, är tillverkaren eller den som representerar honom inom gemenskapen skyldig att bringa vågen i överensstämmelse med bestämmelserna för CE-märkning om överensstämmelse och att se till att överträdelsen upphör på de villkor som medlemsstaten fastställer.

b)

Om den bristande överensstämmelsen fortsätter ska medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder för att begränsa eller förbjuda utsläppandet på marknaden av vågen i fråga eller för att säkerställa att den återkallas från marknaden i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 8.

Artikel 13

Om en våg som används för något ändamål som uppräknas i artikel 1.2 a innefattar eller anslutits till någon anordning som inte kontrollerats enligt artikel 9, ska varje sådan anordning förses med den symbol enligt bilaga IV.3 som inskränker användningen av anordningen. Symbolen ska anbringas väl synligt och beständigt på anordningen.

KAPITEL 4

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 14

Medlemsstaterna ska säkerställa att vågar som är försedda med CE-märkning om överensstämmelse fortsätter att uppfylla de krav som anges i detta direktiv.

Artikel 15

I varje beslut som fattas enligt detta direktiv och som innebär inskränkningar i användningen av en våg ska noga anges skälen för beslutet.

Ett sådant beslut ska omgående meddelas den berörda parten, som samtidigt ska upplysas om vilka rättsmedel som lagarna i den aktuella medlemsstaten erbjuder, och vilka tidsfrister som gäller.

Artikel 16

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 17

Direktiv 90/384/EEG, i dess lydelse enligt det direktiv som anges i bilaga VII del A, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpningen av de direktiv som anges i bilaga VII del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VIII.

Artikel 18

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 19

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 23 april 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

P. NEČAS

Ordförande


(1)  EUT C 44, 16.2.2008, s. 33.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 11 december 2007 (EUT C 323 E, 18.12.2008, s. 57) och rådets beslut av den 23 mars 2009.

(3)  EGT L 189, 20.7.1990, s. 1.

(4)  Se bilaga VII del A.

(5)  EUT C 91, 16.4.2003, s. 7.

(6)  EGT C 136, 4.6.1985, s. 1.

(7)  EGT C 267, 19.10.1989, s. 3.

(8)  EGT C 10, 16.1.1990, s. 1.

(9)  EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.


BILAGA I

VÄSENTLIGA KRAV

Samma terminologi används som inom Internationella organisationen för legal metrologi, OIML (Organisation Internationale de Métrologie Légale).

Inledande anmärkning

Om en våg innefattar eller är ansluten till fler än en visningsanordning eller utskriftsanordning som används för de i artikel 1.2 a uppräknade användningsområdena behöver inte de väsentliga kraven ställas på sådana anordningar som återger resultatet av vägningen och inte kan påverka vågens funktion. Förutsättningen är att vägningsresultatet skrivs ut eller registreras korrekt och beständigt i någon del av vågen som uppfyller de väsentliga kraven och att resultaten är tillgängliga för de båda parter som berörs av vägningen. När det gäller vågar som används vid försäljning direkt till allmänheten måste dock anordningar för visning eller utskrift av vägningsresultat för säljaren och kunden uppfylla de väsentliga kraven.

METROLOGISKA KRAV

1.   Massenhet

De använda massenheterna ska vara de legala måttenheter som anges i rådets direktiv 80/181/EEG av den 20 december 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter (1).

Med beaktande av detta får följande enheter användas:

SI-enheter: kilogram, mikrogram, milligram, gram, ton.

Brittisk enhet: troy ounce (vid vägning av ädelmetaller).

Annan icke-SI-enhet: metrisk karat (vid vägning av ädelstenar).

För sådana vågar som använder den brittiska enheten enligt ovan ska nedanstående tillämpliga väsentliga krav omräknas med hjälp av enkel interpolation.

2.   Noggrannhetsklasser

2.1   Följande noggrannhetsklasser har definierats:

I

speciell

II

hög

III

medelhög

IIII

ordinär

I tabell l specificeras gränsvärdena för dessa klasser.

Tabell 1

Noggrannhetsklasser

Klass

Kontrollskaldel (e)

Minsta last (Min)

Antal kontrollskaldelar

FOR-L_2009122SV.01001101.notes.0001.xml.jpg

minsta värde

minsta värde

högsta värde

I

0,001

g ≤ e

100 e

50 000

II

0,001

g ≤ e ≤ 0,05 g

20 e

100

100 000

0,1

g ≤ e

50 e

5 000

100 000

III

0,1

g ≤ e ≤ 2 g

20 e

100

10 000

5

g ≤ e

20 e

500

10 000

IIII

5

g ≤ e

10 e

100

1 000

För vågar i klasserna II och III som används för bestämning av frakttariffer minskas minimikapaciteten till 5e.

2.2   Skaldelar

2.2.1

Den reella skaldelen (d) och kontrollskaldelen (e) ska uttryckas som

1 × 10k, 2 × 10k eller 5 × 10k massenheter,

där k betecknar ett heltal eller talet noll.

2.2.2

För alla vågar som inte har hjälpanordning för avläsning ska gälla att

d = e

2.2.3

För vågar som har hjälpanordning för avläsning gäller följande villkor:

e= 1 × 10k g

d < e ≤ 10 d,

utom för vågar i klass I med d< 10–4 g, där villkoret är att e = 10–3 g.

3.   Klassificering

3.1   Vågar med ett vägningsområde

Vågar som har hjälpanordning för avläsning ska höra till klass I eller klass II. För dessa vågar gäller att de lägre gränsvärdena för minsta lasten erhålls ur tabell l genom att kontrollskaldelen (e) i spalt 3 ersätts av den reella skaldelen (d).

Om d < 10–4 g får högsta lasten för vågar i klass I underskrida 50 000 e.

3.2   Vågar med flera vägningsområden

Flera vägningsområden är tillåtna, förutsatt att dessa tydligt anges på vågen. Varje enskilt vägningsområde klassificeras enligt avsnitt 3.1. Om vägningsområdena ligger inom olika noggrannhetsklasser ska vågen uppfylla de strängaste av de krav som ställs på vågar inom de noggrannhetsklasser som vägningsområdena motsvarar.

3.3   Flerintervallsvågar

3.3.1

Vågar med ett vägningsområde kan ha flera delvägningsområden (flerintervallsvågar).

Flerintervallsvågar får inte vara utrustade med hjälpanordning för avläsning.

3.3.2

Varje delvägningsområde för flerintervallsvågar definieras av följande storheter:

kontrollskaldelen ei

med e(i + 1) > ei

högsta lasten Maxi

med Maxr = Max

minsta lasten Mini

med Mini = Max (i – 1)

och Min1 = Min

i

=

1, 2 … r

i

=

delvägningsområdets ordningsnummer

r

=

totala antalet delvägningsområden

Alla laster avser nettolast, oavsett värdet på eventuell tara.

3.3.3

Delvägningsområdena klassificeras enligt tabell 2. Alla delvägningsområden ska ligga i samma noggrannhetsklass och denna är vågens noggrannhetsklass.

Tabell 2

Flerintervallsvågar

i

=

1, 2, … r

i

=

delvägningsområdets ordningsnummer

r

=

totala antalet delvägningsområden


Klass

Kontrollskaldel (e)

Minsta last (Min)

Antal kontrollskaldelar

Minsta värde

Minst (2)

FOR-L_2009122SV.01001101.notes.0002.xml.jpg

Högst

FOR-L_2009122SV.01001101.notes.0003.xml.jpg

I

0,001

g ≤ ei

100 e1

50 000

II

0,001

g ≤ ei ≤ 0,05 g

20 e1

5 000

100 000

0,1

g ≤ ei

50 e1

5 000

100 000

III

0,1

g ≤ ei

20 e1

500

10 000

IIII

5

g ≤ ei

10 e1

50

1 000

4.   Noggrannhet

4.1   När de i artikel 9 fastställda kontrollerna utförs får felet i visningen inte överstiga det största tillåtna felet enligt tabell 3. Om visningen är digital ska felet korrigeras för avrundningsfelet.

Det största tillåtna felet avser nettovärden och taravärden för alla eventuella belastningsfall, exklusive förinställt taravärde.

Tabell 3

Största tillåtna fel

Last

Största tillåtna fel

Klass I

Klass II

Klass III

Klass IIII

0 ≤ m ≤ 50 000 e

0 ≤ m ≤ 5 000 e

0 ≤ m ≤ 500 e

0 ≤ m ≤ 50 e

±0,5 e

50 000 e < m ≤ 200 000 e

5 000 e < m ≤ 20 000 e

500 e < m ≤ 2 000 e

50 e < m ≤ 200 e

±1,0 e

200 000 e < m

20 000 e < m ≤ 100 000 e

2 000 e < m ≤ 10 000 e

200 e < m ≤ 1 000 e

±1,5 e

4.2   De största tillåtna felen under drift är dubbelt så stora som de i punkt 4.1 angivna största tillåtna felen.

5.   Vägningsresultatet hos en våg ska vara repeterbart och ska vara detsamma när andra visningsanordningar används och när andra utbalanseringsmetoder används.

Vägningsresultatet ska vara tillräckligt okänsligt för ändringar av lastens placering på lastbäraren.

6.   Vågen ska reagera på små ändringar av lasten.

7.   Inverkan av influensstorheter och tid

7.1   Vågar i klasserna II, III och IIII som kan komma att användas i snedställt läge ska vara tillräckligt okänsliga för snedställningar som kan förekomma under normalt bruk.

7.2   Vågarna ska uppfylla de metrologiska kraven inom det av tillverkaren specificerade temperaturintervallet. Detta intervall ska minst omfatta

5 °C för vågar i klass I,

15 °C för vågar i klass II,

30 °C för vågar i klass III och IIII.

Om tillverkarspecifikation saknas ska temperaturintervallet vara – 10 °C to + 40 °C.

7.3   Vågar som är anslutna till nätspänning ska uppfylla de metrologiska kraven vid normalt förekommande nätspänningsvariationer.

Vågar som är batteridrivna ska indikera när batterispänningen faller under den lägsta nivå som krävs. I ett sådant fall ska vågen antingen fortsätta att fungera korrekt eller stängas av automatiskt.

7.4   Elektroniska vågar ska, med undantag för dem som hör till klass I och II och för vilka e < l g, uppfylla de metrologiska kraven vid hög relativ luftfuktighet vid temperaturintervallets övre gräns.

7.5   Långtidsbelastning av en våg i klass II, III eller IIII ska ha försumbar inverkan på belastningsvisningen och på nollvisningen direkt efter avlastning.

7.6   Under andra betingelser ska vågen antingen fortsätta att fungera korrekt eller stängas av automatiskt.

Konstruktion och uppbyggnad

8.   Allmänna krav

8.1   Vågen ska vara så konstruerad och uppbyggd att den behåller sina metrologiska egenskaper när den är korrekt installerad och används på rätt sätt i den miljö som den är avsedd för. Vågen måste visa värdet på den vägda massan.

8.2   När en elektronisk våg utsätts för störningar får ett visat resultat inte vara behäftat med ett betydande fel, eller också ska detta automatiskt upptäckas och indikeras.

När en elektronisk våg automatiskt avkänt ett betydande fel ska den avge en synlig eller hörbar larmsignal, som ska fortgå tills användaren vidtar korrigerande åtgärder eller felet upphör.

8.3   De krav som ställs enligt 8.1 och 8.2 ska uppfyllas under vågens hela förväntade användningstid.

Digitala elektroniska anordningar ska alltid utöva tillräcklig övervakning av att mätprocessen och indikeringsanordningen fungerar på rätt sätt och att all lagring och överföring av data sker korrekt.

När en elektronisk våg automatiskt avkänner ett betydande hållbarhetsfel ska den avge en synlig eller hörbar larmsignal, som ska fortgå tills användaren vidtar korrigerande åtgärder eller felet upphör.

8.4   De metrologiska egenskaperna hos en elektronisk våg får inte påverkas negativt av att yttre utrustning ansluts till vågen via ett lämpligt gränssnitt.

8.5   Vågen får inte ha någon egenskap som kan underlätta att den används i bedrägligt syfte. Möjligheterna att oavsiktligt missbruka vågen ska vara små. Komponenter som inte får tas isär eller justeras av användaren ska skyddas mot sådana åtgärder.

8.6   Vågen ska vara så konstruerad att den lätt kan underkastas de föreskrivna kontrollåtgärderna enligt direktivet.

9.   Visning av vägningsresultatet och andra viktuppgifter

Vägningsresultatet och andra viktuppgifter ska visas på ett korrekt, entydigt och icke vilseledande sätt. Visningsanordningen ska vara lätt att avläsa vid normalt bruk.

Benämningarna och beteckningarna på enheterna enligt punkt l i denna bilaga ska följa föreskrifterna i direktiv 80/181/EEG, med tillägget att beteckningen för metrisk karat ska vara ”ct”.

Vågen ska inte kunna visa resultat som överskrider högsta last (Max) plus 9 e.

En hjälpanordning för avläsning får endast användas till höger om decimaltecknet. En anordning för utökad visning får endast användas temporärt, varvid någon utskrift inte ska kunna utföras.

Sekundärresultat får visas, förutsatt att de inte kan förväxlas med primärresultat.

10.   Utskrift av vägningsresultat och andra viktuppgifter

Utskrivna resultat ska vara korrekta, identifierbara och entydiga. Utskriften ska vara tydlig, läsbar, icke raderbar och beständig.

11.   Nivellering

I tillämpliga fall ska vågen vara försedd med en anordning och en indikator för nivellering med tillräcklig känslighet för att vågen ska kunna installeras korrekt.

12.   Nollställning

Vågen får vara utrustad med nollställningsanordning. En sådan anordning ska medge noggrann nollställning och får inte ge upphov till felaktiga vägningsresultat.

13.   Anordningar för tarering och förinställd tarering

Vågen får ha en eller flera tareringsanordningar och en anordning för förinställd tarering. Tareringsanordningarna ska medge korrekt nollställning och korrekt vägning av nettovikt. Anordningen för förinställd tarering ska säkerställa korrekt bestämning av beräknad nettovikt.

14.   Vågar som används vid försäljning direkt till allmänheten, med en kapacitet på högst 100 kg: tillkommande krav

En våg som används vid försäljning direkt till allmänheten ska visa all väsentlig information om vägningen. Om den visar priset ska den tydligt visa kunden hur priset har beräknats på den vara som ska säljas.

Visat pris för betalning ska vara korrekt.

En prisberäknande våg ska visa den väsentliga informationen länge nog för att kunden ska hinna läsa den ordentligt.

En prisberäknande våg får utföra andra funktioner än vägning per post och prisberäkning. Förutsättningen är att all visning som avser någon transaktion skrivs ut tydligt, entydigt och lämpligt utformat på ett kvitto eller en etikett åt kunden.

En våg får inte ha några egenskaper som direkt eller indirekt kan försvåra eller komplicera tolkningen av en visning.

En våg ska vara försedd med skydd som förhindrar oriktiga affärstransaktioner som beror på att vågen inte fungerar korrekt.

Hjälpanordningar för avläsning och anordningar för utökad visning är inte tillåtna.

Tillsatsanordningar som kan användas i bedrägligt syfte är inte tillåtna.

Vågar som liknar dem som normalt används vid försäljning direkt till allmänheten men som inte uppfyller de krav som anges i detta avsnitt måste nära visningsenheten vara beständigt märkta med texten ”Får ej säljas direkt till allmänheten”.

15.   Prismärkande vågar

En våg som skriver ut prisetiketter ska uppfylla kraven för vågar som visar priset vid försäljning direkt till allmänheten, i den mån dessa kan tillämpas för vågen i fråga. Vågen ska inte kunna skriva ut en etikett under minsta last.


(1)  EGT L 39, 15.2.1980, s. 40.

(2)  För i = r, gäller motsvarande kolumn i tabell 1, med e ersatt av er.


BILAGA II

PROCEDURER FÖR UTVÄRDERING AV ÖVERENSSTÄMMELSE

1.   EG-typkontroll

1.1   EG-typkontroll innebär att ett anmält organ kontrollerar och intygar att en våg, som är representativ för en förutsedd produktion, uppfyller kraven enligt detta direktiv.

1.2   Tillverkaren eller den som representerar honom inom gemenskapen ska ansöka om EG-typkontroll hos endast ett anmält organ.

Ansökan ska omfatta

tillverkarens namn och adress, och om ansökan inges av hans representant, också dennes namn och adress,

en skriftlig försäkran att ansökan inte ingivits till något annat anmält organ,

konstruktionshandlingar enligt bilaga III.

Den sökande ska till det anmälda organets förfogande ställa en våg som är representativ för den förutsedda produktionen (nedan kallad typen).

1.3   Det anmälda organet ska

1.3.1

granska konstruktionshandlingarna och undersöka om typen tillverkats i enlighet med dem,

1.3.2

komma överens med sökanden om var undersökningen och/eller provningen ska äga rum,

1.3.3

genomföra eller låta genomföra den erforderliga undersökningen och/eller prövningen för att kontrollera att de lösningar som tillverkaren valt uppfyller de väsentliga kraven, då harmoniserade standarder enligt artikel 6.1 inte har tillämpats till fullo,

1.3.4

genomföra eller låta genomföra den erforderliga undersökningen och/eller prövningen för att kontrollera om tillverkaren, då han valt att tillämpa de relevanta standarderna, tillämpat dem fullständigt, för att säkerställa att de väsentliga kraven uppfylls.

1.4   Om typen uppfyller kraven enligt detta direktiv ska det anmälda organet utfärda ett intyg om EG-typgodkännande till sökanden. I intyget ska anges resultaten av kontrollen, eventuella villkor för att intyget ska gälla, nödvändiga uppgifter för att kunna identifiera den godkända vågen, och i tillämpliga fall en beskrivning av vågens arbetssätt. Allt relevant tekniskt underlag, t.ex. ritningar och scheman, ska biläggas intyget om EG-typgodkännande.

Intygets giltighetstid ska vara tio år från dagen för utfärdandet, och det får därefter förlängas för tio år i taget.

Om vågens grundläggande konstruktion ändrats, t.ex. genom att ny teknik tillämpas, kan intygets giltighetstid inskränkas till två år, varefter förlängning får erhållas för tre år.

1.5   Varje anmält organ ska regelbundet förse alla medlemsstater med en lista som förtecknar följande:

Inkomna ansökningar om EG-typkontroll.

Utfärdade intyg om EG-typgodkännande.

Ej beviljade ansökningar om typgodkännande.

Tillägg och ändringar till handlingar som redan utfärdats.

Varje anmält organ ska dessutom genast informera alla medlemsstater om återkallelse av intyg om EG-typgodkännande.

Varje medlemsstat ska hålla denna information tillgänglig för de organ som anmälts av landet.

1.6   Övriga anmälda organ ska kunna få ett exemplar av intygen med bilagor.

1.7   Den sökande ska hålla det anmälda organ som utfärdat intyget om EG-typgodkännande informerat om alla ändringar av den godkända typen.

Ändringar av en godkänd typ måste få tilläggsgodkännande av det anmälda organ som utfärdat intyget om EG-typgodkännande, om ändringarna påverkar vågens uppfyllande av de väsentliga kraven enligt detta direktiv eller de föreskrivna villkoren för att använda vågen. Detta tilläggsgodkännande ges i form av ett tillägg till det ursprungliga intyget om EG-typgodkännande.

2.   EG-försäkran om typöverensstämmelse (kvalitetssäkring av produktion)

2.1   EG-försäkran om typöverensstämmelse (kvalitetssäkring av produktion) innebär att en tillverkare som uppfyller kraven i punkt 2.2 försäkrar att de ifrågavarande vågarna i tillämpliga delar överensstämmer med typen enligt beskrivningen i EG-typgodkännandet och uppfyller kraven i detta direktiv.

Tillverkaren eller den som representerar honom inom gemenskapen ska anbringa CE-märkningen om överensstämmelse på varje våg tillsammans med den inskrift som anges i bilaga IV samt utfärda en skriftlig försäkran om överensstämmelse.

CE-märkningen om överensstämmelse ska åtföljas av identifikationsnumret för det anmälda organ som ansvarar för EG-övervakning enligt punkt 2.4.

2.2   Tillverkaren ska ha infört ett godtagbart kvalitetssystem i enlighet med punkt 2.3, och ska underkastas EG-övervakning enligt punkt 2.4.

2.3   Kvalitetssystem

2.3.1

Tillverkaren ska till ett anmält organ inge en ansökan om att få sitt kvalitetssystem godkänt.

Ansökan ska omfatta följande:

Ett åtagande att uppfylla de skyldigheter som är förenade med att vidmakthålla ett godkänt kvalitetssystem.

Ett åtagande att vidmakthålla det godkända kvalitetssystemet för att säkerställa dess fortsatta ändamålsenlighet och effektivitet.

Tillverkaren ska hålla all relevant information tillgänglig för det anmälda organet; särskilt dokumentationen av kvalitetssystemet och konstruktionshandlingarna för vågen.

2.3.2

Kvalitetssystemet ska säkerställa att vågarna överensstämmer med typen enligt beskrivningen i intyget om EG-typgodkännande och uppfyller kravet eller kraven i detta direktiv.

Alla element, krav och föreskrifter som tillverkaren antagit ska dokumenteras på ett systematiskt och ordnat sätt i form av skrivna regler, rutiner och anvisningar. Denna dokumentation av kvalitetssystemet ska säkerställa rätt förståelse av kvalitetssystemets program, planer, manualer och arkiv.

I dokumentationen ska bl.a. ingå en tydlig beskrivning av följande:

Uppsatta kvalitetsmål och den organisatoriska strukturen, ledningsansvaret och befogenheterna när det gäller produktkvalitet.

Tillverkningsprocessen, teknikerna för kvalitetsstyrning och kvalitetssäkring samt de systematiska åtgärder som kommer att vidtagas.

De undersökningar och provningar som kommer att utföras före, under och efter tillverkningen, och hur ofta de kommer att utföras.

Medlen för övervakning av att uppsatta kvalitetsmål uppnås och att kvalitetssystemet fungerar effektivt.

2.3.3

Det anmälda organet ska undersöka och bedöma kvalitetssystemet för att avgöra om det uppfyller kraven enligt punkt 2.3.2. Överensstämmelse med kraven ska förutsättas gälla för sådana kvalitetssystem som tillämpar motsvarande harmoniserade standarder.

Organet ska meddela sitt beslut till tillverkaren och informera övriga utnämnda organ. Meddelandet till tillverkaren ska innehålla slutsatserna från undersökningen, och, om ansökan avslås, skälen för detta.

2.3.4

Tillverkaren eller hans bemyndigade ombud ska hålla det anmälda organ som godkänt kvalitetssystemet informerat om alla uppdateringar av detta i samband med ändringar som t.ex. orsakas av ny teknik eller nya kvalitetsbegrepp.

2.3.5

Varje anmält organ som återkallar godkännande av ett kvalitetssystem ska informera de övriga anmälda organen om detta.

2.4   EG-övervakning

2.4.1

Syftet med EG-övervakning är att säkerställa att tillverkaren uppfyller de skyldigheter ett godkänt kvalitetssystem medför.

2.4.2

Tillverkaren ska för kontroll bereda det anmälda organet tillträde till lokaler för tillverkning, kontroll, provning och lagring, och ska tillhandahålla all behövlig information, särskilt följande:

Dokumentation av kvalitetssystemet.

Konstruktionshandlingar.

Arkiverad kvalitetsdokumentation, t.ex. kontrollrapporter samt provnings- och kalibreringsrapporter, redogörelser för berörd personals kvalifikationer, osv.

Det anmälda organet ska regelbundet genomföra revisioner för att säkerställa att tillverkaren vidmakthåller och tillämpar kvalitetssystemet. Tillverkaren ska erhålla en revisionsberättelse.

Dessutom kan det anmälda organet göra icke schemalagda besök hos tillverkaren. Vid sådana besök kan det anmälda organet genomföra fullständig eller partiell revision. Organet ska tillhandahålla tillverkaren en besöksrapport och i tillämpliga fall en revisionsberättelse.

2.4.3

Det anmälda organet ska se till att tillverkaren vidmakthåller och tillämpar det godkända kvalitetssystemet.

3.   EG-verifikation

3.1   EG-verifikation är det förfarande genom vilket tillverkaren eller den som representerar honom inom gemenskapen säkerställer och försäkrar att de vågar som kontrollerats i enlighet med punkt 3.3 där detta är tillämpligt överensstämmer med typen, enligt beskrivningen i EG-typintyget, och att de uppfyller tillämpliga krav i direktivet.

3.2   Tillverkaren ska vidta alla de åtgärder som behövs för att det i tillverkningsprocessen ska säkerställas att vågarna överensstämmer, där detta är tillämpligt, med typen enligt beskrivningen i EG-typintyget, och med tillämpliga krav i direktivet. Tillverkaren eller den som representerar honom inom gemenskapen ska anbringa CE-märkningen om överensstämmelse på varje våg samt upprätta en skriftlig försäkran om överensstämmelse.

3.3   Det anmälda organet ska utföra vederbörliga undersökningar och prov för att kontrollera att produkten överensstämmer med kraven i detta direktiv genom undersökning och provning av varje våg enligt punkt 3.5.

3.4   För vågar som inte kräver ett EG-typgodkännande måste det anmälda organet på begäran få tillgång till konstruktionshandlingar enligt bilaga III.

3.5   Verifikation genom undersökning och provning av varje enskild våg

3.5.1

Alla vågar ska undersökas var för sig och de provningar utföras som anges i tillämplig(a) harmoniserad(e) standard(er) enligt artikel 6.1, eller motsvarande provningar för att verifiera produktens överensstämmelse där detta är tillämpligt med typen enligt beskrivningen i EG-typintyget, och med tillämpliga krav i direktivet.

3.5.2

Det anmälda organet ska anbringa eller låta anbringa sitt identifikationsnummer på varje våg för vilken överensstämmelse med kraven har fastställts samt utfärda ett skriftligt intyg om överensstämmelse på grundval av utförda provningar.

3.5.3

Tillverkaren eller den som representerar honom ska på begäran kunna förete det anmälda organets intyg om överensstämmelse.

4.   EG-verifikation av enstaka objekt

4.1   EG-verifikation av enstaka objekt innebär att tillverkaren eller den som representerar honom inom gemenskapen säkerställer och försäkrar att en våg, som i allmänhet är konstruerad för ett visst ändamål och för vilken det intyg som avses i punkt 4.2 har utfärdats, uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv. Tillverkaren eller den som representerar honom ska anbringa CE-märkningen om överensstämmelse på vågen samt upprätta en skriftlig försäkran om överensstämmelse.

4.2   Det anmälda organet ska undersöka vågen och utsätta den för tillämpliga prov angivna i gällande harmoniserad(e) standard(er) enligt artikel 6.1, eller därmed likvärdiga prov, för att säkerställa att den uppfyller de tillämpliga kraven i detta direktiv.

Det anmälda organet ska anbringa eller låta anbringa sitt identifikationsnummer på varje våg för vilken överensstämmelse med kraven har fastställts samt utfärda ett skriftligt intyg om överensstämmelse på grundval av utförda provningar.

4.3   Syftet med konstruktionshandlingarna enligt bilaga III är att göra det möjligt att bedöma om vågen uppfyller kraven i detta direktiv samt att klargöra vågens konstruktion, tillverkning och arbetssätt. Det anmälda organet ska ha tillgång till dessa handlingar.

4.4   Tillverkaren eller den som representerar honom ska på begäran kunna förete det anmälda organets intyg om överensstämmelse.

5.   Gemensamma bestämmelser

5.1   EG-försäkran om typöverensstämmelse (kvalitetssäkring av produktion), EG-verifikation och EG-verifikation av enstaka objekt kan utföras hos tillverkaren och på annan plats under förutsättning att transporten till den plats där vågen ska användas inte kräver att vågen tas isär, att idrifttagande av vågen inte kräver ihopmontering eller annan teknisk installationsåtgärd som kan påverka vågens egenskaper och att tyngdkraftens storlek på den plats där vågen ska användas beaktas eller att vågens egenskaper inte påverkas av variationer i tyngdkraften. I alla andra fall ska kontrollförfarandet genomföras på den plats där vågen ska användas.

5.2   Om vågen påverkas av variationer i tyngdkraften kan kontrollförfarandet enligt punkt 5.1 utföras i två steg, där det andra steget ska omfatta all undersökning och provning som påverkas av tyngdkraften, och det första steget omfattar all annan undersökning och provning. Det andra steget ska utföras på den plats där vågen ska användas. Om en medlemsstat har lagt fast gravitationszoner inom sitt territorium får uttrycket ”på den plats där vågen ska användas” tolkas som ”i den gravitationszon där vågen ska användas”.

5.2.1   Om en tillverkare valt att få något av förfarandena enligt punkt 5.1 genomfört i två steg och dessa båda steg kommer att genomföras av två olika parter, ska en våg som genomgått det första steget i förfarandet märkas med identifikationsnumret för det anmälda organ som genomfört detta steg.

5.2.2   Den part som genomfört det första steget i förfarandet ska för varje våg utfärda ett intyg som innehåller de uppgifter som krävs för att vågen ska kunna identifieras och särskild uppgift om vilka undersökningar och provningar som har utförts.

Den part som utför det andra steget i förfarandet ska utföra de undersökningar och provningar som återstår.

Tillverkaren eller den som representerar honom ska på begäran kunna förete det anmälda organets intyg om överensstämmelse.

5.2.3   Den tillverkare som valt att i steg ett tillämpa förfarandet vid EG-försäkran om typöverensstämmelse (kvalitetssäkring av produktion) kan för steg två antingen välja samma förfarande eller välja att där fortsätta med förfarandet vid EG-verifikation.

5.2.4   När steg två fullgjorts ska CE-märkningen om överensstämmelse anbringas på vågen tillsammans med identifikationsnumret för det anmälda organ som utfört steg två.


BILAGA III

KONSTRUKTIONSHANDLINGAR

Den tekniska dokumentationen måste klargöra vågens konstruktion, tillverkning och arbetssätt och göra det möjligt att bedöma om den uppfyller kraven i direktivet.

Dokumentationen ska omfatta följande, i den mån det krävs för bedömningen:

En allmän typbeskrivning.

Konstruktions- och tillverkningsritningar samt scheman över komponenter, delmontage och kretsar, osv.

Beskrivningar och förklaringar som krävs för att förstå ovanstående underlag, inklusive vägens arbetssätt.

En lista med de harmoniserade standarder enligt artikel 6.1 som tillämpats helt eller delvis, samt beskrivningar av de lösningar som valts för att uppfylla de väsentliga kraven då harmoniserade standarder enligt artikel 6.1 inte tillämpats.

Resultaten av konstruktionsberäkningar och undersökningar, osv.

Provningsrapporter.

Intyg om EG-typgodkännande och relevanta provningsresultat för vågar med komponenter som är identiska med sådana som ingår i den aktuella konstruktionen.


BILAGA IV

CE-MÄRKNING OM ÖVERENSSTÄMMELSE OCH PÅSKRIFTER

1.   Vågar som underkastats kontroll av EG-överensstämmelse

1.1

Dessa vågar ska vara försedda med följande:

a)

CE-märkningen om överensstämmelse, bestående av CE-symbolen enligt bilaga VI.

Identifikationsnumret/-numren för det/de anmälda organ som utfört tillsynen eller EG-verifikationen.

Ovannämnda märkning och påskrifter ska vara anbringade på vågen, tydligt placerade tillsammans.

b)

En grön etikett med minimimåtten 12,5 × 12,5 mm i fyrkant, med bokstaven ”M” tryckt i svart.

c)

Följande text:

I tillämpliga fall numret på intyget om EG-typgodkännande.

Tillverkarens märke eller namn.

Noggrannhetsklassen, omskrivet med en oval eller två vågräta linjer förbundna med två halvcirklar.

Största last uttryckt som ”Max …”.

Minsta last uttryckt som ”Min …”.

Kontrollskaldelen uttryckt som ”e = …”.

De två sista siffrorna i årtalet för året när CE-märkningen om överensstämmelse anbringades.

Dessutom i tillämpliga fall följande:

Tillverkningsnumret.

För vågar som består av separata men samhörande delar, identifieringsmärken på varje del.

Skaldelen, om den skiljer sig från e, uttryckt som ”d = …”.

Maximal adderande tara, uttryckt som ”T = + …”.

Maximal subtraherande tara, uttryckt som ”T = – …”, om den skiljer sig från värdet på Max.

Tareringsintervall om det skiljer sig från d, uttryckt som ”dT = …”.

Största tillåtna last, om den skiljer sig från värdet på Max, uttryckt som ”Lim …”.

Det särskilda temperaturintervallet, uttryckt som ”°C/… °C”.

Förhållandet mellan lastbärare och last.

1.2

Vågarna ska ha tillräckliga möjligheter för anbringande av CE-märkning om överensstämmelse och/eller annan märkning. Det ska vara omöjligt att avlägsna märkningen utan att skada den. Märkningen ska vara synlig när vågen är placerad i sitt normala användningsläge.

1.3

Om en märkskylt används ska den kunna förseglas om den kan avlägsnas utan att förstöras. Om märkskylten kan förseglas ska den kunna förses med ett kontrollmärke.

1.4

Märkningen med Max, Min, e och d ska också finnas i närheten av visningsenheten, om den inte redan sitter där.

1.5

Varje lastbestämningsanordning som är förbunden med en eller flera lastbärare ska vara försedd med den tillämpliga märkning som hör till respektive lastbärare.

2.   Andra vågar

Andra vågar ska vara märkta med

tillverkarens märke eller namn,

vågens maximikapacitet, uttryckt som ”Max …”.

Dessa vågar får inte vara försedda med etiketter enligt punkt 1.1 b.

3.   Symbol för begränsat bruk enligt artikel 13

Denna symbol ska utgöras av bokstaven ”M” tryckt med svart på en röd botten, minst 25 × 25 mm i fyrkant, med två diagonaler som bildar ett kryss.


BILAGA V

Minimikrav som medlemsstater ska tillämpa när de utser organ som ska genomföra de uppgifter som anges i artikel 9

1.

Organen ska förfoga över personal, resurser och utrustning i den utsträckning som krävs.

2.

Organens personal ska ha nödvändig teknisk kompetens och yrkesheder.

3.

Vid utförande av provning, utarbetande av rapporter, utfärdande av intyg och genomförande av övervakning enligt detta direktiv ska organen arbeta oberoende av alla kretsar, grupper eller individer som har direkta eller indirekta intressen i icke-automatiska vågar.

4.

Organens personal ska respektera kraven på sekretess i verksamheten.

5.

Organen ska ha tecknat en skadeståndsförsäkring om deras skadeståndsskyldighet inte täcks av staten enligt nationell lagstiftning.

Medlemsländerna ska regelbundet kontrollera att villkoren 1 och 2 uppfylls.


BILAGA VI

CE-MÄRKNING OM ÖVERENSSTÄMMELSE

CE-märkningen om överensstämmelse ska bestå av bokstäverna ”CE” i följande utformning:

Image

Om CE-märkningen om överensstämmelse förminskas eller förstoras ska de proportioner som anges i ovanstående modell bibehållas.

Vertikalt ska de olika komponenterna i CE-märkningen om överensstämmelse vara ungefär lika höga och inte lägre än 5 mm.


BILAGA VII

DEL A

Upphävt direktiv och dess ändringsdirektiv

(som det hänvisas till i artikel 17)

Rådets direktiv 90/384/EEG

(EGT L 189, 20.7.1990, s. 1)

 

Rådets direktiv 93/68/EEG

(EGT L 220, 30.8.1993, s. 1)

endast hänvisningar till artikel 1.7 och artikel 8

DEL B

Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning

(som det hänvisas till i artikel 17)

Direktiv

Tidsfrist för införlivande

Datum för tillämpning

90/384/EEG

30 juni 1992

1 januari 1993 (1)

93/68/EEG

30 juni 1994

1 januari 1995 (2)


(1)  I överensstämmelse med artikel 15.3 i direktiv 90/384/EEG ska medlemsstaterna under tio år från den dag då de tillämpar de lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som antagits av medlemsstaterna för införlivande av det direktivet i nationell lagstiftning medge att vågar som motsvarar de regler som gällde före den 1 januari 1993 släpps ut på marknaden och/eller tas i drift.

(2)  I överensstämmelse med artikel 14.2 i direktiv 93/68/EEG ska medlemsstaterna fram till den 1 januari 1997 tillåta att produkter som överensstämmer med de märkningsbestämmelser som gällde före den 1 januari 1995 släpps ut på marknaden och tas i bruk.


BILAGA VIII

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 90/384/EEG

Detta direktiv

Skäl 5 sista meningen

Artikel 2.3

Artikel 1.1 första stycket

Artikel 2.1

Artikel 1.1 andra stycket

Artikel 2.1

Artikel 1.1 tredje stycket

Artikel 1.1

Artikel 1.2 inledningen

Artikel 1.2 inledningen

Artikel 1.2 a 1

Artikel 1.2 a i

Artikel 1.2 a 2

Artikel 1.2 a ii

Artikel 1.2 a 3

Artikel 1.2 a iii

Artikel 1.2 a 4

Artikel 1.2 a iv

Artikel 1.2 a 5

Artikel 1.2 a v

Artikel 1.2 a 6

Artikel 1.2. vi

Artikel 1.2 b

Artikel 1.2.b

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 5

Artikel 6

Artikel 6 första stycket inledningen

Artikel 7 första stycket

Artikel 6 första stycket andra meningen

Artikel 7 andra stycket

Artikel 6 andra stycket

Artikel 7 tredje stycket

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 8.1 och 8.2

Artikel 9.1 och 9.2

Artikel 8.3 a

Artikel 9.3 första stycket

Artikel 8.3 b

Artikel 9.3 andra stycket

Artikel 9

Artikel 10

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 12

Artikel 13

Artikel 13

Artikel 14

Artikel 14 första meningen

Artikel 15 första stycket

Artikel 14 andra meningen

Artikel 15, andra stycket

Artikel 15.1–15.3

Artikel 15.4

Artikel 16

Artikel 15.5

Artikel 17

Artikel 18

Artikel 16

Artikel 19

Bilaga I–VI

Bilaga I–VI

Bilaga VII

Bilaga VIII


16.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/28


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/38/EG

av den 6 maj 2009

om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 137,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Ett antal väsentliga ändringar kommer att göras av rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (3). Detta direktiv bör omarbetas av tydlighetsskäl.

(2)

Enligt artikel 15 i direktiv 94/45/EG har kommissionen, i samråd med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter på europeisk nivå, granskat direktivets tillämpning och särskilt undersökt om trösklarna för antalet anställda är relevanta för att vid behov föreslå lämpliga ändringar.

(3)

Efter samråd med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter på europeisk nivå har kommissionen den 4 april 2000 inför Europaparlamentet och rådet lagt fram en rapport om genomförandet av direktiv 94/45/EG.

(4)

I enlighet med artikel 138.2 i fördraget har kommissionen samrått med arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå om de eventuella riktlinjerna för en gemenskapsinsats på området.

(5)

Kommissionen har efter detta samråd funnit att en gemenskapsinsats är önskvärd och har på nytt samrått med arbetsmarknadens parter på gemenskapsnivå om innehållet i det planerade förslaget i enlighet med artikel 138.3 i fördraget.

(6)

Efter denna andra samrådsomgång har arbetsmarknadens parter inte meddelat kommissionen att de önskar inleda en process som kan leda till att ett avtal ingås enligt artikel 138.4 i fördraget.

(7)

Det är nödvändigt att modernisera gemenskapslagstiftningen på området gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagarna, för att säkerställa ett effektivt utövande av arbetstagarnas rättigheter till gränsöverskridande information och samråd, att öka andelen europeiska företagsråd som inrättas och samtidigt möjliggöra för nuvarande avtal att fortsätta fungera, att lösa problemen i samband med den praktiska tillämpningen av direktiv 94/45/EG och att åtgärda den rättsosäkerhet som beror på vissa av direktivets bestämmelser eller avsaknaden av sådana, samt att bättre samordna gemenskapens rättsliga instrument på området information till och samråd med arbetstagarna.

(8)

Enligt artikel 136 i fördraget ska ett av gemenskapens och medlemsstaternas mål vara att främja en dialog mellan arbetsmarknadens parter.

(9)

Detta direktiv ingår i en gemenskapsram med syfte att stödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder på området information till och samråd med arbetstagarna. Denna ram borde i så hög grad som möjligt begränsa de bördor som läggs på företagen eller driftsställena, samtidigt som ett effektivt utövande av de tillerkända rättigheterna säkerställs.

(10)

För att den inre marknaden ska fungera behöver företag slås samman och övertas, fusioner ske över gränserna och samarbetsprojekt skapas och som en följd av detta behöver det finnas företag och grupper av företag som bedriver verksamhet i flera medlemsstater. För att näringsverksamheten ska kunna utvecklas harmoniskt måste de företag och grupper av företag som bedriver verksamhet i två eller flera medlemsstater informera och samråda med representanterna för de arbetstagare som berörs av deras beslut.

(11)

De förfaranden för information till och samråd med arbetstagare som omfattas av medlemsstaternas lagstiftning eller förfaranden är sällan inriktade på den gränsöverskridande strukturen hos den enhet som fattar beslut som berör dessa arbetstagare. Detta kan medföra att arbetstagare som berörs av beslut inom ett och samma företag eller en och samma grupp av företag behandlas på olika sätt.

(12)

Lämpliga bestämmelser måste antas för att säkerställa att arbetstagarna i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag informeras och att samråd med dessa äger rum på rätt sätt då beslut som berör dessa arbetstagare fattas i en annan medlemsstat än den där de är anställda.

(13)

För att garantera att arbetstagare i företag eller grupper av företag som bedriver verksamhet i två eller flera medlemsstater informeras och att samråd med dessa äger rum på rätt sätt är det nödvändigt att inrätta europeiska företagsråd eller andra lämpliga förfaranden för gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagare.

(14)

Arrangemangen för information till och samråd med arbetstagarna behöver definieras och genomföras på ett sådant sätt att ändamålet med desamma säkerställs vad gäller bestämmelserna i detta direktiv. Informationen till och samrådet med det europeiska företagsrådet bör därför göra det möjligt för detta att i god tid avge ett yttrande till företaget, utan att det inkräktar på företagets anpassningsförmåga. Bara om en dialog förs på den nivå där riktlinjerna utarbetas och om arbetstagarrepresentanterna är verkligt delaktiga är det möjligt att förutse och hantera förändringar.

(15)

Arbetstagarna och deras företrädare måste garanteras att information och samråd sker på den lednings- och representationsnivå som är relevant med hänsyn till den fråga som behandlas. I syfte att uppnå detta måste det europeiska företagsrådets behörighet och verksamhetsområde vara åtskilda från de nationella organens och måste begränsas till gränsöverskridande frågor.

(16)

För att avgöra om en fråga är gränsöverskridande bör man se till såväl omfattningen av de möjliga följdverkningarna som till den lednings- och representationsnivå som berörs. Därför bör sådana frågor som berör hela företaget eller gruppen eller minst två medlemsstater anses vara gränsöverskridande frågor. Hit hör sådana frågor, som oberoende av antalet medlemsstater som berörs, är viktiga för den europeiska arbetsstyrkan på grund av de konsekvenser de kan få eller som innefattar överföringar av verksamhet mellan medlemsstaterna.

(17)

Det är nödvändigt med en definition av begreppet kontrollerande företag som enbart syftar på detta direktiv och som inte påverkar definitionen av begreppen grupp av företag eller kontroll som förekommer i andra akter.

(18)

Mekanismerna för information till och samråd med arbetstagare i företag eller grupper av företag som är verksamma i två eller fler medlemsstater måste omfatta ett företags alla driftsställen eller, i förekommande fall, en företagsgrupps samtliga företag inom medlemsstaterna, oavsett om företaget eller företagsgruppens kontrollerande företag har sin centrala ledning innanför eller utanför medlemsstaternas territorium.

(19)

I överensstämmelse med principen om parternas självständighet är arbetstagarrepresentanterna och ledningen för företaget eller företagsgruppens kontrollerande företag skyldiga att avtala om vilken form av europeiskt företagsråd eller annan form av informations- och samrådsförfaranden som ska införas, hur det ska vara sammansatt, vilka befogenheter det ska ha, hur det ska fungera, vilka förfaranden som ska tillämpas och vilka ekonomiska resurser som ska finnas för att passa just deras omständigheter.

(20)

I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen ska medlemsstaterna bestämma vilka som är arbetstagarrepresentanter och, om de finner det lämpligt, särskilt fastställa bestämmelser om en väl avvägd representation av de olika kategorierna av arbetstagare.

(21)

Det är nödvändigt att klargöra begreppen information till och samråd med arbetstagarna, i överensstämmelse med definitionerna i de senaste direktiven i frågan och de som tillämpas på nationell nivå, i syfte att göra dialogen mer effektiv på gränsöverskridande nivå, att samordna dialogen på nationell och gränsöverskridande nivå på lämpligt sätt samt att säkerställa den nödvändiga rättssäkerheten vid tillämpningen av detta direktiv.

(22)

Begreppet information behöver definieras med hänsyn till att arbetstagarrepresentanterna ska kunna granska informationen på ett adekvat sätt, vilket förutsätter att den ges vid ett tillfälle, på ett sätt och med ett innehåll som är lämpligt, utan att för den skull beslutsfattandet i företagen fördröjs.

(23)

Begreppet samråd behöver definieras med hänsyn till att arbetstagarrepresentanterna ska kunna avge ett yttrande som kan vara till gagn vid beslutsfattandet, vilket förutsätter att samrådet sker vid ett tillfälle, på ett sätt och med ett innehåll som är lämpligt.

(24)

Om ett företag eller en företagsgrupps kontrollerande företag har sin centrala ledning utanför medlemsstaternas territorium måste de bestämmelser om information och samråd som fastställs i detta direktiv genomföras av den representant för företaget som vid behov utses i en av medlemsstaterna eller, om det inte finns någon sådan representant, av det driftsställe eller det kontrollerade företag som har flest arbetstagare i medlemsstaterna.

(25)

Man måste fastställa företagets eller företagsgruppens ansvar i fråga om överlämnandet av den information som krävs för att förhandlingar ska inledas på ett sådant sätt att det är möjligt för arbetstagarna att avgöra om företaget eller företagsgruppen där de arbetar är ett gemenskapsföretag eller en grupp av gemenskapsföretag och att ta de kontakter som krävs för att kunna begära att förhandlingar inleds.

(26)

Det särskilda förhandlingsorganet måste företräda arbetstagarna från de olika medlemsstaterna på ett väl avvägt sätt. Arbetstagarrepresentanterna måste kunna samarbeta med varandra för att fastställa sina ståndpunkter i förhandlingarna med den centrala ledningen.

(27)

Man måste erkänna den roll som de erkända fackföreningarna kan spela vid förhandlingen eller omförhandlingen av de avtal som inrättar de europeiska företagsråden, genom att stödja de arbetstagarrepresentanter som uttrycker ett behov av sådant stöd. Behöriga fackföreningar och arbetsgivarorganisationer som erkänts såsom arbetsmarknadens parter på europeisk nivå ska informeras om att förhandlingar inleds, så att de kan följa inrättandet av nya europeiska företagsråd och främja god praxis. Med erkända behöriga fackföreningar och arbetsgivarorganisationer avses organisationer för arbetsmarknadens parter med vilka kommissionen bedriver samråd i enlighet med artikel 138 i fördraget. Förteckningen över dessa organisationer uppdateras och offentliggörs av kommissionen.

(28)

Avtalen om att inrätta de europeiska företagsråden och om hur de ska fungera måste innehålla bestämmelser om hur avtalen kan ändras, sägas upp och omförhandlas när så krävs, särskilt när företagets eller företagsgruppens omfattning eller struktur ändras.

(29)

Sådana avtal måste innehålla arrangemangen för hur information till och samråd med arbetstagarna ska samordnas på nationell och gränsöverskridande nivå, anpassat till de särskilda förhållandena i företaget eller företagsgruppen. Arrangemangen måste utformas så att man tar hänsyn till de olika arbetstagarrepresentationsorganens behörigheter och verksamhetsområden, särskilt när det gäller att förutse och hantera förändringar.

(30)

I dessa avtal måste också vid behov föreskrivas hur en särskild kommitté ska inrättas och hur den ska fungera för att samordna det europeiska företagsrådets reguljära verksamhet och göra den så effektiv så möjligt och för att information och samråd ska kunna ske så snabbt som möjligt vid särskilda omständigheter.

(31)

Arbetstagarrepresentanterna kan besluta att inte begära att ett europeiskt företagsråd inrättas och de berörda parterna kan besluta om andra förfaranden för gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagare.

(32)

Det bör fastställas vissa tilläggsföreskrifter som blir tillämpliga om parterna beslutar om detta eller om den centrala ledningen vägrar att inleda förhandlingar eller om sådana förhandlingar inte leder till något avtal.

(33)

För att arbetstagarrepresentanterna ska kunna utföra sitt uppdrag fullt ut och se till att det europeiska företagsrådet är ändamålsenligt måste de rapportera till de arbetstagare som de företräder och få den utbildning som de behöver.

(34)

Bestämmelser bör antas för de arbetstagarrepresentanter som agerar inom ramen för detta direktiv så att de, när de utövar sina funktioner, erhåller samma skydd och garantier som arbetstagarrepresentanter har genom lagstiftning och/eller praxis i anställningslandet. De får inte bli föremål för någon form av diskriminering till följd av att de lagligen utövar sin verksamhet och de måste skyddas på lämpligt sätt mot uppsägning och andra sanktioner.

(35)

Medlemsstaterna måste vidta lämpliga åtgärder om de skyldigheter som framgår av detta direktiv inte uppfylls.

(36)

I enlighet med gemenskapslagstiftningens allmänna principer bör administrativa eller rättsliga förfaranden och sanktioner som är effektiva och avskräckande samt står i proportion till hur allvarlig överträdelsen är tillämpas när de skyldigheter som följer av detta direktiv inte uppfylls.

(37)

För att öka effektiviteten, samstämmigheten och rättssäkerheten är det nödvändigt att fastställa vilket förhållande som ska råda mellan de direktiv och de nivåer för information till och samråd med arbetstagarna som anges i gemenskapsrätten och i nationell lagstiftning och/eller praxis. I första hand måste det inom varje företag eller grupp av företag förhandlas om hur detta förhållande ska se ut. Om det inte ingåtts något avtal om detta förhållande och om beslut som kan medföra väsentliga förändringar i arbetsorganisationen eller anställningsavtalen förutses måste förfarandet utföras både på nationell nivå och på gemenskapsnivå med iakttagande av de olika arbetstagarrepresentationsorganens behörigheter och verksamhetsområden. Om det europeiska företagsrådet avger ett yttrande bör detta inte påverka den centrala ledningens behörighet att genomföra nödvändiga samråd inom de tidsfrister som föreskrivs i nationell lagstiftning och/eller praxis. Nationell lagstiftning och/eller praxis kan behöva anpassas för att det europeiska företagsrådet vid behov ska kunna informeras före eller samtidigt med de nationella arbetstagarrepresentationsorganen, samtidigt som arbetstagarnas allmänna skyddsnivå inte får sänkas.

(38)

Detta direktiv bör inte påverka de förfaranden för information och samråd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (4) och inte heller de särskilda förfaranden som avses i artikel 2 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (5) och i artikel 7 i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (6).

(39)

Särskild behandling bör medges de gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag där det den 22 september 1996 fanns ett avtal om gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagare som gäller för samtliga arbetstagare.

(40)

Vid väsentliga omstruktureringar i företaget eller företagsgruppen, t.ex. vid fusion, förvärv eller uppdelning, måste det eller de befintliga europeiska företagsråden anpassas. En sådan anpassning måste i första hand göras enligt villkoren i tillämpligt avtal, om det är möjligt att göra den nödvändiga anpassningen enligt dessa villkor. I annat fall, och när en motiverad begäran om detta gjorts, bör förhandlingar om ett nytt avtal inledas, där medlemmarna i det eller de befintliga europeiska företagsråden deltar. För att möjliggöra information till och samråd med arbetstagarna under den ofta avgörande period då omstruktureringar pågår, måste det eller de befintliga europeiska företagsråden kunna fortsätta sin verksamhet, som kan behöva anpassas, till dess att ett nytt avtal har ingåtts. När det nya avtalet har undertecknats måste de företagsråd som inrättats tidigare upplösas och de avtal som inrättar dem måste upphävas, oberoende av vilka bestämmelser de innehåller om giltighetstid och uppsägning.

(41)

Om inte denna anpassningsbestämmelse tillämpas är det lämpligt att låta de gällande avtalen fortsätta, för att inte bli tvungen att omförhandla dem i onödan. Det bör också fastställas att de skyldigheter som följer av detta direktiv inte bör tillämpas på de avtal som ingåtts före den 22 september 1996 i enlighet med artikel 13.1 i direktiv 94/45/EG eller artikel 3.1 i direktiv 97/74/EG (7) så länge avtalen är giltiga. Genom detta direktiv införs dessutom inte något allmänt krav på omförhandling av de avtal som ingåtts i enlighet med artikel 6 i direktiv 94/45/EG mellan den 22 september 1996 och den 5 juni 2011.

(42)

Utan att det påverkar parternas möjlighet att fatta andra beslut måste det europeiska företagsråd som, i brist på ett avtal mellan parterna, inrättats för att nå målet med detta direktiv, hållas informerat om företagets eller företagsgruppens verksamhet och samråd måste äga rum, så att företagsrådet kan bedöma en eventuell inverkan på arbetstagarnas intressen i minst två olika medlemsstater. Det måste därför krävas av företaget eller det kontrollerande företaget att det ger de utvalda arbetstagarrepresentanterna allmän information beträffande arbetstagarnas intressen liksom information som särskilt berör de sidor av företagets eller företagsgruppens verksamhet som berör arbetstagarnas intressen. Det europeiska företagsrådet måste kunna avge en ståndpunkt efter det mötet.

(43)

De valda arbetstagarrepresentanterna måste snarast möjligt informeras, och samråd måste äga rum beträffande vissa beslut som är av avgörande betydelse för arbetstagarnas intressen.

(44)

Man måste klargöra innehållet i de tilläggsföreskrifter som gäller då avtal saknas och som används som referens vid förhandlingarna, och man bör anpassa innehållet till behoven och praxis vid gränsöverskridande information och samråd. Man bör göra åtskillnad mellan de områden där information ska ges och de områden där samråd med det europeiska företagsrådet ska ske, vilket omfattar möjligheten att företagsrådet får ett motiverat svar på alla sina yttranden. För att den särskilda kommittén ska kunna spela sin nödvändiga roll som samordnare och effektivt hantera särskilda omständigheter måste den kunna bestå av upp till fem ledamöter som kan samråda med varandra regelbundet.

(45)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att förbättra arbetstagarnas rätt till information och samråd i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(46)

Detta direktiv iakttar de grundläggande rättigheterna och följer de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv syftar särskilt till att säkerställa att arbetstagarnas eller deras företrädares rätt till information och samråd i god tid och på lämplig nivå respekteras fullt ut, i de fall och på de villkor som föreskrivs i gemenskapsrätten och i nationell lagstiftning och praxis (artikel 27 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna).

(47)

Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(48)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (8) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(49)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av de direktiv som anges i bilaga II del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVSNITT I

ALLMÄNT

Artikel 1

Mål

1.   Målet med detta direktiv är att förbättra arbetstagarnas rätt till information och samråd i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag.

2.   I detta syfte ska ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för information till och samråd med arbetstagare inrättas i alla gemenskapsföretag och alla grupper av gemenskapsföretag, vid begäran om detta enligt förfarandet i artikel 5.1, i syfte att ge information till och samråda med arbetstagarna. Arrangemangen för information till och samråd med arbetstagarna ska fastställas och genomföras på ett ändamålsenligt sätt och så att företaget eller företagsgruppen kan fatta beslut på ett effektivt sätt.

3.   Information till och samråd med arbetstagare ska ske på den lednings- och representationsnivå som är relevant med hänsyn till den fråga som behandlas. De europeiska företagsrådens befogenheter samt det informations- och samrådsförfarande för arbetstagare som omfattas av detta direktiv ska därför begränsas till gränsöverskridande frågor.

4.   Sådana frågor som berör hela gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag eller minst två av deras driftsställen eller företag som är belägna i olika medlemsstater ska anses vara gränsöverskridande frågor.

5.   Då en grupp av gemenskapsföretag enligt artikel 2.1 c omfattar ett eller flera företag eller grupper av företag som är gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag enligt artikel 2.1 a eller c, ska ett europeiskt företagsråd, trots vad som sägs i punkt 2 i den här artikeln, inrättas på företagsgruppsnivå såvida inte något annat föreskrivs i de avtal som avses i artikel 6.

6.   Såvida ett bredare tillämpningsområde inte föreskrivs i avtalen enligt artikel 6, ska de europeiska företagsrådens befogenheter och det tillämpningsområde för informations- och samrådsförfaranden som fastställts för att nå målet i punkt 1, då det gäller ett gemenskapsföretag, omfatta samtliga driftställen i medlemsstaterna och, då det gäller en grupp av gemenskapsföretag, alla företag som ingår i gruppen och som är belägna i medlemsstaterna.

7.   Medlemsstaterna kan bestämma att detta direktiv inte ska gälla för besättningsmedlemmar i handelsflottan.

Artikel 2

Definitioner

1.   I detta direktiv avses med

a)   gemenskapsföretag: alla företag med minst 1 000 arbetstagare i medlemsstaterna och minst 150 arbetstagare i var och en av minst två medlemsstater,

b)   grupp av företag: ett kontrollerande företag och dess kontrollerade företag,

c)   grupp av gemenskapsföretag: en grupp av företag som kännetecknas av att den har

minst 1 000 arbetstagare i medlemsstaterna,

minst två av sina företag i olika medlemsstater,

och

minst ett av sina företag med minst 150 arbetstagare i en medlemsstat och minst ett annat av sina företag med minst 150 arbetstagare i en annan medlemsstat,

d)   arbetstagarrepresentanter: arbetstagarnas företrädare enligt nationell lagstiftning och/eller praxis,

e)   central ledning: den centrala ledningen i gemenskapsföretaget eller i det kontrollerande företaget i en grupp av gemenskapsföretag,

f)   information: arbetsgivarens överlämnande av uppgifter till arbetstagarrepresentanterna som gör det möjligt för dem att sätta sig in i vad den behandlade frågan avser och att granska den; informationen ska överlämnas vid ett sådant tillfälle, på ett sådant sätt och med ett sådant innehåll som gör det möjligt för arbetstagarrepresentanterna att ingående bedöma de eventuella konsekvenserna och vid behov förbereda samråd med behörigt organ inom gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskapsföretag,

g)   samråd: upprättande av en dialog och utbyte av åsikter mellan arbetstagarrepresentanterna och den centrala ledningen eller varje annan mer passande ledningsnivå, vid ett sådant tillfälle, på ett sådant sätt och med ett sådant innehåll som gör det möjligt för arbetstagarrepresentanterna att, på grundval av de uppgifter de fått, inom rimlig tid kunna avge ett yttrande, vilket kan beaktas av behörigt organ inom gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskapsföretag, om de föreslagna åtgärder som berörs av samrådet, utan att det påverkar företagsledningens ansvar,

h)   europeiskt företagsråd: ett råd som inrättas enligt artikel 1.2 eller enligt bestämmelserna i bilaga I i syfte att informera och samråda med arbetstagarna,

i)   särskilt förhandlingsorgan: det organ som inrättas enligt artikel 5.2 för att förhandla med den centrala ledningen om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för information till och samråd med arbetstagare enligt artikel 1.2.

2.   Vid tillämpningen av detta direktiv ska de trösklar som föreskrivs för antalet arbetstagare baseras på det genomsnittliga antalet arbetstagare, inberäknat deltidsanställda, de två föregående åren, beräknat enligt nationell lagstiftning och/eller praxis.

Artikel 3

Definition av kontrollerande företag

1.   Vid tillämpningen av detta direktiv avses med kontrollerande företag ett företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över ett annat företag, det kontrollerade företaget, till exempel i kraft av äganderätt, ekonomisk delaktighet eller de regler som gäller för det kontrollerande företaget.

2.   Om det inte finns bevis på motsatsen ska ett företag direkt eller indirekt presumeras kunna utöva ett bestämmande inflytande över ett annat företag då det

a)

äger majoriteten av företagets tecknade egenkapital,

b)

kontrollerar majoriteten av de röster som är knutna till företagets emitterade aktiekapital,

eller

c)

har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i företagets administrativa organ eller lednings- eller tillsynsorgan.

3.   Vid tillämpningen av punkt 2 ska de rättigheter som tillkommer ett kontrollerande företag beträffande röstning och utnämningar omfatta de rättigheter som tillkommer varje annat styrt företag eller varje person eller organ som uppträder i eget namn men på det kontrollerande företagets eller varje annat styrt företags vägnar.

4.   Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 ska ett företag inte anses vara ett kontrollerande företag i förhållande till ett annat företag i vilket det har aktieinnehav om det förstnämnda företaget är ett sådant bolag som avses i artikel 3.5 a eller c i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (9).

5.   Ett bestämmande inflytande ska inte anses utövas när det endast är fråga om att en tjänsteman utövar sina funktioner enligt en medlemsstats lagar om likvidation, konkurs, obestånd, betalningsinställelse, ackord eller liknande förfaranden.

6.   Den lagstiftning som tillämpas för att fastställa om ett företag är ett kontrollerande företag ska vara lagstiftningen i den medlemsstat under vilken företaget lyder.

Då företaget inte omfattas av en medlemsstats lagstiftning ska den tillämpliga lagstiftningen vara lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium företagets företrädare eller, om det inte finns någon sådan företrädare, den centrala ledningen för det av företagsgruppens företag som har flest arbetstagare befinner sig.

7.   Om det uppstår lagkonflikt vid tillämpningen av punkt 2 och två eller flera företag i en grupp av företag uppfyller ett eller flera av de kriterier som fastställs i den punkten, ska det företag som uppfyller kriteriet i punkt 2 c anses som kontrollerande företag såvida det inte finns bevis för att ett annat företag kan utöva ett bestämmande inflytande.

AVSNITT II

INRÄTTANDE AV ETT EUROPEISKT FÖRETAGSRÅD ELLER ETT FÖRFARANDE FÖR INFORMATION TILL OCH SAMRÅD MED ARBETSTAGARE

Artikel 4

Ansvar för inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för information till och samråd med arbetstagare

1.   Den centrala ledningen ska ansvara för att skapa de villkor och medel som är nödvändiga för inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för information och samråd i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag enligt bestämmelserna i artikel 1.2.

2.   Då den centrala ledningen inte ligger i en medlemsstat ska den centrala ledningens representant i en medlemsstat, som vid behov ska utses, bära det ansvar som avses i punkt 1.

Om det inte finns någon sådan representant, ska ledningen för det driftsställe eller det av företagsgruppens företag som har flest arbetstagare i någon av medlemsstaterna, bära det ansvar som avses i punkt 1.

3.   Vid tillämpningen av detta direktiv ska representanten eller representanterna eller, om det inte finns några sådana representanter, ledningen i punkt 2 andra stycket anses vara den centrala ledningen.

4.   Ledningen för ett företag som ingår i en grupp av gemenskapsföretag och den centrala ledningen eller den presumerade centrala ledningen, i den mening som avses i punkt 2 andra stycket, för ett gemenskapsföretag eller en grupp av gemenskapsföretag ska vara ansvarig för att genom tillämpning av detta direktiv ta fram och till berörda parter överlämna sådan information som krävs för att inleda förhandlingar enligt artikel 5, särskilt sådan information som gäller företagets eller företagsgruppens struktur och dess arbetstagare. Denna skyldighet ska särskilt gälla information om det antal arbetstagare som avses i artikel 2.1 a och c.

Artikel 5

Särskilt förhandlingsorgan

1.   För att uppfylla målet i artikel 1.1 ska den centrala ledningen inleda förhandlingar om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett informations- och samrådsförfarande, antingen på eget initiativ eller på skriftlig begäran av minst 100 arbetstagare eller deras representanter vid minst två företag eller driftsställen i minst två olika medlemsstater.

2.   I detta syfte ska ett särskilt förhandlingsorgan inrättas i enlighet med följande riktlinjer:

a)

Medlemsstaterna ska fastställa den metod som ska tillämpas för val eller utnämning av de ledamöter i det särskilda förhandlingsorganet vilka ska väljas eller utnämnas i sina territorier.

Medlemsstaterna ska föreskriva att arbetstagare i företag och/eller vid driftsställe där det utan deras förskyllan inte finns några arbetstagarrepresentanter har rätt att välja eller utnämna ledamöter till det särskilda förhandlingsorganet.

Vad som sägs i andra stycket ska inte påverka tillämpningen av nationell lagstiftning och/eller praxis som fastställer trösklar för upprättandet av organ för arbetstagarrepresentation.

b)

Ledamöterna i det särskilda förhandlingsorganet ska väljas eller utnämnas i proportion till antalet arbetstagare i varje medlemsstat som är anställda vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskapsföretag, på så sätt att varje medlemsstat har en ledamot per grupp av anställda arbetstagare som utgör 10 % av antalet anställda arbetstagare i samtliga medlemsstater, eller per del av sådan grupp.

c)

Den centrala ledningen och den lokala ledningen, liksom behöriga europeiska organisationer som företräder arbetstagare och arbetsgivare, ska underrättas om det särskilda förhandlingsorganets sammansättning och om att förhandlingar inleds.

3.   Det särskilda förhandlingsorganet ska ha till uppgift att tillsammans med den centrala ledningen genom ett skriftligt avtal fastställa det eller de europeiska företagsrådens verksamhetsområde, sammansättning, uppgifter och mandatperiod eller riktlinjerna för inrättandet av ett förfarande för information till och samråd med arbetstagare.

4.   I syfte att ingå ett avtal i enlighet med artikel 6 ska den centrala ledningen kalla till ett möte med det särskilda förhandlingsorganet. Den ska underrätta de lokala ledningarna om detta.

Före och efter varje möte med den centrala ledningen ska det särskilda förhandlingsorganet ha rätt att sammanträda, med tillgång till nödvändiga kommunikationsmedel, utan att företrädarna för den centrala ledningen är närvarande.

Vid förhandlingarna kan det särskilda förhandlingsorganet begära att få biträdas av experter som det självt utser, bland vilka det kan ingå företrädare för behöriga och erkända arbetstagarorganisationer på gemenskapsnivå. Sådana experter och de fackliga företrädarna får, på det särskilda förhandlingsorganets begäran, i egenskap av rådgivare närvara vid förhandlingsmöten.

5.   Det särskilda förhandlingsorganet kan, med minst två tredjedelar av rösterna, besluta att inte inleda förhandlingar enligt punkt 4 eller att avbryta pågående förhandlingar.

Ett sådant beslut avbryter förfarandet för ingående av det avtal som avses i artikel 6. Då ett sådant beslut har fattats ska bestämmelserna i bilaga I inte gälla.

En ny begäran om att sammankalla det särskilda förhandlingsorganet kan göras tidigast två år efter ovannämnda beslut såvida de berörda parterna inte fastställer en kortare frist.

6.   Alla kostnader i samband med de förhandlingar som avses i punkterna 3 och 4 ska bäras av den centrala ledningen så att det särskilda förhandlingsorganet kan utföra sina uppgifter på lämpligt sätt.

I överensstämmelse med denna princip får medlemsstaterna fastställa budgetregler för det särskilda förhandlingsorganets verksamhet. De kan särskilt begränsa finansieringen till att endast täcka utgifterna för en enda expert.

Artikel 6

Avtalets innehåll

1.   Den centrala ledningen och det särskilda förhandlingsorganet måste förhandla i en samarbetsvillig anda i syfte att nå en överenskommelse om de närmare riktlinjerna för hur den information till och det samråd med arbetstagare som avses i artikel 1.1 ska äga rum.

2.   Utan att det påverkar parternas självbestämmanderätt ska det i den överenskommelse som avses i punkt 1, som ska vara i skriftlig form, mellan den centrala ledningen och det särskilda förhandlingsorganet fastställas följande:

a)

Vilka företag bland gruppen av gemenskapsföretag eller vilka av gemenskapsföretagets driftsställen som ska omfattas av avtalet.

b)

Det europeiska företagsrådets sammansättning, antal ledamöter, fördelning av platser, på ett sätt som gör att man i möjligaste mån kan erhålla en avvägd arbetstagarrepresentation med hänsyn till deras typ av verksamhet, kategori av arbetstagare och kön, samt mandatperiod.

c)

Det europeiska företagsrådets uppgifter och förfarande för information och samråd samt förhållandet mellan information till och samråd med det europeiska företagsrådet och med nationella organ för arbetstagarrepresentation, i enlighet med principerna i artikel 1.3.

d)

Platsen för det europeiska företagsrådets möten samt mötesfrekvensen och mötenas längd.

e)

I förekommande fall, sammansättning, sätt att utnämna ledamöter, arbetsuppgifter och mötesordning för den särskilda kommittén inom det europeiska företagsrådet.

f)

Vilka ekonomiska och materiella resurser som ska ställas till det europeiska företagsrådets förfogande.

g)

Datum då avtalet träder i kraft och dess löptid, regler för hur det kan ändras eller sägas upp och för när det måste omförhandlas, samt omförhandlingsförfarande, även vid eventuella omstruktureringar i gemenskapsföretaget eller i gruppen av gemenskapsföretag.

3.   Den centrala ledningen och det särskilda förhandlingsorganet får skriftligen besluta att inrätta ett eller flera informations- och samrådsförfaranden i stället för ett europeiskt företagsråd.

I avtalet måste anges hur arbetstagarrepresentanterna ska ha rätt att sammanträda för att dryfta den information de fått.

Denna information ska särskilt gälla gränsöverskridande frågor som har en betydande inverkan på arbetstagarnas intressen.

4.   Såvida inte annat bestäms i de avtal som avses i punkterna 2 och 3 ska dessa inte omfattas av tilläggsföreskrifterna i bilaga I.

5.   För att ingå de avtal som avses i punkterna 2 och 3 ska det särskilda förhandlingsorganet fatta sina beslut med en majoritet av ledamöternas röster.

Artikel 7

Tilläggsföreskrifter

1.   För att nå målet i artikel 1.1 ska de tilläggsföreskrifter som fastställs i lagstiftningen i den medlemsstat där den centrala ledningen är belägen gälla

om den centrala ledningen och det särskilda förhandlingsorganet beslutar detta,

om den centrala ledningen vägrar att inleda förhandlingar inom sex månader efter det att begäran i artikel 5.1 inlämnats,

eller

om ett avtal enligt artikel 6, inom en frist av tre år räknat från dagen för denna begäran, inte har kunnat ingås och det särskilda förhandlingsorganet inte har fattat det beslut som avses i artikel 5.5.

2.   De tilläggsföreskrifter som avses i punkt 1 och som antagits i medlemsstaternas lagstiftning måste uppfylla bestämmelserna i bilaga I.

AVSNITT III

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 8

Förtrolig information

1.   Medlemsstaterna ska fastställa att ledamöterna i särskilda förhandlingsorgan eller i europeiska företagsråd och eventuella experter som bistår dem inte ska ha rätt att röja någon information som de uttryckligen fått i förtroende.

Detsamma ska gälla för arbetstagarrepresentanter inom ramen för ett informations- och samrådsförfarande.

Denna skyldighet ska fortsätta att gälla efter utgången av mandatperioden för de personer som avses i första och andra stycket, oavsett var de befinner sig.

2.   I särskilda fall och på de villkor och med de begränsningar som fastställs i nationell lagstiftning ska varje medlemsstat se till att den centrala ledning som befinner sig på medlemsstatens territorium inte är förpliktad att vidarebefordra information av sådant slag att den utifrån objektiva kriterier allvarligt skulle skada eller vara till förfång för de berörda företagens verksamhet.

En medlemsstat får ställa krav på att ett administrativt eller rättsligt förhandstillstånd ska lämnas för att ge sådan befrielse.

3.   Varje medlemsstat får fastställa särskilda bestämmelser för den centrala ledningen för de företag inom dess territorium som direkt och huvudsakligen följer ett ideologiskt inriktat mål beträffande information och meningsyttringar, förutsatt att sådana särskilda bestämmelser redan ingår i den nationella lagstiftningen vid dagen för detta direktivs antagande.

Artikel 9

Det europeiska företagsrådets arbetssätt och funktionssättet för informations- och samrådsförfarandet för arbetstagare

Den centrala ledningen och det europeiska företagsrådet ska arbeta i en samarbetsvillig anda med vederbörlig hänsyn till ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.

Detta ska också gälla för samarbete mellan den centrala ledningen och arbetstagarrepresentanterna inom ramen för ett informations- och samrådsförfarande för arbetstagare.

Artikel 10

Arbetstagarrepresentanternas roll och skydd för dessa

1.   Utan att det påverkar övriga organs eller organisationers behörighet ska de europeiska företagsrådens ledamöter förfoga över de medel som är nödvändiga för att utöva de rättigheter som följer av detta direktiv för att gemensamt företräda arbetstagarna vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskapsföretag.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8 ska ledamöterna i de europeiska företagsråden underrätta arbetstagarrepresentanterna vid driftsställena eller vid företagen inom en grupp av gemenskapsföretag eller, om det inte finns några sådana representanter, samtliga arbetstagare om innehållet i och utgången av det informations- och samrådsförfarande som genomförts i överensstämmelse med detta direktiv.

3.   Ledamöter i särskilda förhandlingsorgan, medlemmar i europeiska företagsråd och arbetstagarrepresentanter som utför sina uppgifter enligt förfarandet i artikel 6.3 ska, då de utför dessa uppgifter, ha rätt till skydd och garantier liknande dem som fastställs för arbetstagarrepresentanter genom den nationella lagstiftning eller praxis som gäller i det land där de är anställda.

Detta ska gälla särskilt beträffande deltagandet i de särskilda förhandlingsorganens eller de europeiska företagsrådens möten, eller varje annan form av möten, inom ramen för avtalet i artikel 6.3 och beträffande avlöning av medlemmar som är anställda vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskapsföretag under den tid de måste vara borta från arbetet för att utföra sina uppgifter.

4.   Ledamöter i de särskilda förhandlingsorganen och i de europeiska företagsråden ska ges utbildning med bibehållen lön, i den utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter som representanter i ett internationellt sammanhang.

Artikel 11

Iakttagande av detta direktiv

1.   Medlemsstaterna ska se till att ledningen vid ett gemenskapsföretags driftsställen och ledningen vid företag som utgör en del av en grupp av gemenskapsföretag och som är belägna inom statens territorium samt deras arbetstagarrepresentanter eller, i tillämpliga fall, deras arbetstagare uppfyller de skyldigheter som fastställs genom detta direktiv oavsett om den centrala ledningen är belägen inom medlemsstatens territorium eller inte.

2.   Medlemsstaterna ska föreskriva lämpliga åtgärder som ska vidtas om detta direktiv inte följs. De ska särskilt säkerställa att det finns relevanta administrativa eller rättsliga förfaranden för att se till att skyldigheterna till följd av direktivet uppfylls.

3.   Då medlemsstaterna tillämpar artikel 8 ska de införa bestämmelser för administrativa eller rättsliga förfaranden för överklagande som arbetstagarrepresentanterna kan inleda om den centrala ledningen kräver sekretess eller inte lämnar information i överensstämmelse med den artikeln.

Sådana förfaranden kan omfatta förfaranden för skydd av den berörda informationens sekretess.

Artikel 12

Förhållandet till andra gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser

1.   Information till och samråd med de europeiska företagsråden ska samordnas med information till och samråd med nationella arbetstagarrepresentationsorgan, varvid man ska vederbörligen beakta varje organs behörighet och verksamhetsområde samt principerna i artikel 1.3.

2.   Arrangemangen för förhållandet mellan information till och samråd med de europeiska företagsråden och med nationella organ för arbetstagarrepresentation ska fastställas i det avtal som avses i artikel 6. Detta avtal får inte påverka tillämpningen av nationell lagstiftning och/eller praxis gällande information till och samråd med arbetstagarna.

3.   Medlemsstaterna ska föreskriva att om det inte ingåtts något avtal om detta förhållande ska informationen ges till, och samrådet hållas med, såväl de europeiska företagsråden som de nationella arbetstagarrepresentationsorganen, om beslut som kan medföra väsentliga förändringar i arbetsorganisationen eller anställningsavtalen förutses.

4.   Detta direktiv ska inte påverka de förfaranden för information och samråd som avses i direktiv 2002/14/EG och de särskilda förfaranden som avses i artikel 2 i direktiv 98/59/EG och i artikel 7 i direktiv 2001/23/EG.

5.   Genomförandet av detta direktiv ska inte utgöra ett tillräckligt skäl för att försämra den nuvarande situationen i medlemsstaterna i fråga om arbetstagarnas allmänna skyddsnivå på det område som omfattas av direktivet.

Artikel 13

Anpassning

Vid väsentliga omstruktureringar i gemenskapsföretaget eller i gruppen av gemenskapsföretag och om inget föreskrivs i gällande avtal eller om två eller flera gällande avtal är motstridiga ska den centrala ledningen inleda de förhandlingar som avses i artikel 5, antingen på eget initiativ eller på skriftlig begäran av minst 100 arbetstagare eller deras representanter vid minst två företag eller driftsställen i minst två olika medlemsstater.

Minst tre ledamöter i det befintliga europeiska företagsrådet eller i vart och ett av de befintliga europeiska företagsråden ska ingå i det särskilda förhandlingsorganet, utöver de ledamöter som väljs eller utnämns enligt artikel 5.2.

Medan förhandlingarna pågår ska det europeiska företagsrådet eller de europeiska företagsråden fortsätta sitt arbete i enlighet med eventuella arrangemang som anpassats genom avtal mellan ledamöterna i företagsrådet eller företagsråden och den centrala ledningen.

Artikel 14

Gällande avtal

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 ska de skyldigheter som följer av detta direktiv inte gälla för gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag där antingen

a)

ett eller flera avtal om gränsöverskridande information till och samråd med arbetstagare som gäller för samtliga arbetstagare har ingåtts i enlighet med artikel 13.1 i direktiv 94/45/EG eller artikel 3.1 i direktiv 97/74/EG eller sådana avtal har ändrats på grund av förändringar i dessa företags eller grupper av företags strukturer,

eller

b)

ett avtal som ingåtts i enlighet med artikel 6 i direktiv 94/45/EG undertecknas eller ett befintligt avtal ses över mellan den 5 juni 2009 och den 5 juni 2011.

Den nationella lagstiftning som varit tillämplig då avtalet undertecknats eller setts över ska fortsätta tillämpas på de företag eller grupper av företag som avses i första stycket led b.

2.   Vid utgången av de avtal som avses i punkt 1 kan parterna i avtalen gemensamt besluta att förnya eller se över dem. Om så inte är fallet ska bestämmelserna i detta direktiv gälla.

Artikel 15

Rapport

Senast den 5 juni 2016 ska kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén rapportera om genomförandet av detta direktiv, och denna rapport ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag.

Artikel 16

Införlivande

1.   Medlemsstaterna ska senast den 5 juni 2011 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 1.2, 1.3, 1.4, 2.1 leden f och g, 3.4, 4.4, 5.2 leden b och c, 5.4, 6.2 leden b, c, e och g, 10, 12, 13 och 14, samt bilaga I punkterna 1 a, c och d, 2 och 3, eller senast den dagen se till att arbetsmarknadens parter inför de nödvändiga bestämmelserna genom ett avtal, varvid medlemsstaterna måste vidta alla nödvändiga åtgärder så att de vid alla tillfällen kan garantera att de mål som fastställs i detta direktiv uppfylls.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 17

Upphävande

Direktiv 94/45/EG, i dess lydelse enligt de direktiv som anges i bilaga II del A, ska upphöra att gälla från och med den 6 juni 2011, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga II del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 18

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 1.1, 1.5, 1.6, 1.7, 2.1 leden a-e, h och i, 2.2, 3.1, 3.2, 3.3, 3.5, 3.6, 3.7, 4.1, 4.2, 4.3, 5.1, 5.2 led a, 5.3, 5.5, 5.6, 6.1, 6.2 leden a, d och f, 6.3, 6.4, 6.5, 7, 8, 9 och 11, samt bilaga I punkterna 1 b, e och f, 4, 5 och 6, ska tillämpas från och med den 6 juni 2011.

Artikel 19

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 6 maj 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

J. KOHOUT

Ordförande


(1)  Yttrandet avgivet den 4 december 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 16 december 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 17 december 2008.

(3)  EGT L 254, 30.9.1994, s. 64.

(4)  EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.

(5)  EGT L 225, 12.8.1998, s. 16.

(6)  EGT L 82, 22.3.2001, s. 16.

(7)  Rådets direktiv 97/74/EG av den 15 december 1997 om att utvidga rådets direktiv 94/45/EG om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare, till att avse Förenade kungariket (EGT L 10, 16.1.1998, s. 22).

(8)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(9)  EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.


BILAGA I

TILLÄGGSFÖRESKRIFTER

(som det hänvisas till i artikel 7)

1.

För att uppnå målet i artikel 1.1 och i de fall som avses i artikel 7.1 ska ett europeiskt företagsråd inrättas vars sammansättning och befogenheter styrs av följande regler:

a)

Det europeiska företagsrådets befogenheter ska fastställas enligt artikel 1.3.

Informationen till det europeiska företagsrådet ska särskilt avse gemenskapsföretagets eller företagsgruppens struktur, dess ekonomiska och finansiella situation, den förväntade utvecklingen i dess verksamhet, dess produktion och dess försäljning. Informationen till och samrådet med det europeiska företagsrådet ska särskilt handla om sysselsättningsläget och dess förmodade utveckling, investeringar och betydande organisationsförändringar, införandet av nya arbetsmetoder eller produktionsprocesser, produktionsöverföringar, fusioner, nedskärningar eller nedläggning av företag, driftsställen eller betydande delar av dessa samt kollektiva uppsägningar.

Samrådet ska ske på ett sätt som gör det möjligt för arbetstagarrepresentanterna att sammanträda med den centrala ledningen och få motiverade svar på eventuella yttranden.

b)

Det europeiska företagsrådet ska bestå av de arbetstagare vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskapsföretag som väljs eller utnämns av deras arbetstagarrepresentanter eller, om det inte finns några sådana, av samtliga arbetstagare.

Valet eller utnämningen av medlemmar till det europeiska företagsrådet ska ske i överensstämmelse med nationell lagstiftning eller praxis.

c)

Ledamöterna i det europeiska företagsrådet ska väljas eller utnämnas i förhållande till antalet arbetstagare i varje medlemsstat som är anställda vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskapsföretag, på så sätt att varje medlemsstat har en ledamot per grupp av anställda arbetstagare som utgör 10 % av antalet anställda arbetstagare i samtliga medlemsstater, eller per del av sådan grupp.

d)

Det europeiska företagsrådet ska bland ledamöterna välja ut en särskild kommitté, bestående av högst fem ledamöter, som ska samordna dess verksamhet, och denna kommitté måste ha möjlighet att regelbundet utöva sin verksamhet.

Kommittén ska själv fastställa sin arbetsordning.

e)

Den centrala ledningen eller varje annan mera relevant ledningsnivå ska underrättas om det europeiska företagsrådets sammansättning.

f)

Fyra år efter det att det europeiska företagsrådet har inrättats ska det pröva om förhandlingar ska inledas för ingående av det avtal som avses i artikel 6 eller om de tilläggsföreskrifter som antagits enligt denna bilaga ska tillämpas även i fortsättningen.

Artiklarna 6 och 7 ska tillämpas på motsvarande sätt om ett beslut har fattats att förhandlingar ska äga rum om ett avtal enligt artikel 6, varvid uttrycket ”särskilt förhandlingsorgan” ska ersättas med ”europeiskt företagsråd”.

2.

Det europeiska företagsrådet ska ha rätt att sammanträda med den centrala ledningen en gång om året för att, på grundval av en rapport som sammanställts av den centrala ledningen, erhålla information och samråda om utvecklingen i gemenskapsföretagets eller gemenskapsgruppens affärsverksamhet och om dess framtidsutsikter. De lokala ledningarna ska underrättas om detta.

3.

Då det uppstår exceptionella omständigheter eller då beslut fattas som i avsevärd utsträckning påverkar arbetstagarnas intressen, särskilt vid omlokaliseringar, nedläggning av driftsställen eller företag eller kollektiva uppsägningar, ska den särskilda kommittén eller, då det inte finns någon sådan kommitté, det europeiska företagsrådet ha rätt att bli underrättade om detta. Den ska på begäran ha rätt att sammanträffa med den centrala ledningen eller varje annan mera relevant ledningsnivå vid det gemenskapsföretag eller den grupp av gemenskapsföretag som har befogenhet att själv fatta beslut för att erhålla information och delta i samråd.

De medlemmar i det europeiska företagsrådet som valts eller utnämnts vid de driftsställen eller företag som är direkt berörda av omständigheterna eller besluten i fråga ska också ha rätt att delta i det eventuella möte som anordnas med den särskilda kommittén.

Detta informations- och samrådsmöte ska äga rum snarast möjligt, på grundval av en rapport som sammanställts av den centrala ledningen eller varje annan relevant ledningsnivå vid gemenskapsföretaget eller gruppen av gemenskapsföretag, och det europeiska företagsrådet får yttra sig över rapporten efter mötet eller inom rimlig tid.

Detta möte ska inte påverka den centrala ledningens privilegier.

Den information och det samråd som föreskrivs vid ovannämnda omständigheter ska genomföras utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 1.2 och 8.

4.

Medlemsstaterna får fastställa regler för ordförandeskapet vid informations- och samrådsmöten.

Före mötet med den centrala ledningen ska det europeiska företagsrådet eller den särskilda kommittén, vid behov med ett utvidgat antal ledamöter enligt punkt 3 andra stycket, ha rätt att sammanträda utan den berörda ledningens närvaro.

5.

Det europeiska företagsrådet och den särskilda kommittén kan biträdas av experter som de själva väljer, om detta är nödvändigt för att de ska kunna utföra sina uppgifter.

6.

Kostnaderna för det europeiska företagsrådets verksamhet ska bäras av den centrala ledningen.

Den centrala ledningen i fråga ska förse medlemmarna i det europeiska företagsrådet med tillräckliga ekonomiska och materiella resurser för att de ska kunna utföra sina uppgifter på lämpligt sätt.

Såvida inte något annat har avtalats ska den centrala ledningen särskilt betala kostnaderna för anordnandet av möten och tolkning och för logi och resor för medlemmarna i det europeiska företagsrådet och dess särskilda kommitté.

I överensstämmelse med dessa principer får medlemsstaterna fastställa budgetregler för det europeiska företagsrådets verksamhet. De kan bland annat begränsa finansieringen till att endast täcka utgifterna för en enda expert.


BILAGA II

DEL A

Upphävt direktiv och dess ändringar

(som det hänvisas till i artikel 17)

Rådets direktiv 94/45/EG

(EGT L 254, 30.9.1994, s. 64)

Rådets direktiv 97/74/EG

(EGT L 10, 16.1.1998, s. 22)

Rådets direktiv 2006/109/EG

(EUT L 363, 20.12.2006, s. 416)

DEL B

Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning

(som det hänvisas till i artikel 17)

Direktiv

Tidsfrist för införlivande

94/45/EG

22 september 1996

97/74/EG

15 december1999

2006/109/EG

1 januari 2007


BILAGA III

Jämförelsetabell

Direktiv 94/45/EG

Det här direktivet

Artikel 1.1

Artikel 1.1

Artikel 1.2

Artikel 1.2 första meningen

Artikel 1.2 andra meningen

Artikel 1.3 och 1.4

Artikel 1.3

Artikel 1.5

Artikel 1.4

Artikel 1.6

Artikel 1.5

Artikel 1.7

Artikel 2.1 a - e

Artikel 2.1 a-e

Artikel 2.1 f

Artikel 2.1 f

Artikel 2.1 g

Artikel 2.1 g och h

Artikel 2.1 h och i

Artikel 2.2

Artikel 2.2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4.1, 4.2 och 4.3

Artikel 4.1, 4.2 och 4.3

Artikel 11.2

Artikel 4.4

Artikel 5.1 och 5.2 a

Artikel 5.1 och 5.2 a

Artikel 5.2 b och c

Artikel 5.2 b

Artikel 5.2 d

Artikel 5.2 c

Artikel 5.3

Artikel 5.3

Artikel 5.4 första stycket

Artikel 5.4 första stycket

Artikel 5.4 andra stycket

Artikel 5.4 andra stycket

Artikel 5.4 tredje stycket

Artikel 5.5 och 5.6

Artikel 5.5 och 5.6

Artikel 6.1 och 6.2 a

Artikel 6.1 och 6.2 a

Artikel 6.2 b

Artikel 6.2 b

Artikel 6.2 c

Artikel 6.2 c

Artikel 6.2 d

Artikel 6.2 d

Artikel 6.2 e

Artikel 6.2 e

Artikel 6.2 f

Artikel 6.2 f

Artikel 6.2 g

Artikel 6.3, 6.4 och 6.5

Artikel 6.3, 6.4 och 6.5

Artikel 7

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 8

Artikel 9

Artikel 9

Artikel 10.1 och 10.2

Artikel 10

Artikel 10.3

Artikel 10.4

Artikel 11.1

Artikel 11.1

Artikel 11.2

Artikel 4.4

Artikel 11.3

Artikel 11.2

Artikel 11.4

Artikel 11.3

Artikel 12.1 och 12.2

Artikel 12.1–12.5

Artikel 13

Artikel 13.1

Artikel 14.1

Artikel 13.2

Artikel 14.2

Artikel 15

Artikel 14

Artikel 16

Artikel 17

Artikel 18

Artikel 16

Artikel 19

Bilaga

Bilaga I

Punkt 1, inledningen

Punkt 1, inledningen

Punkt 1 a (delvis) och punkt 2 andra stycket (delvis)

Punkt 1 a (delvis)

Punkt 1 b

Punkt 1 b

Punkt 1 c (delvis) och d

Punkt 1 c

Punkt 1 c (delvis)

Punkt 1 d

Punkt 1 e

Punkt 1 e

Punkt 1 f

Punkt 1 f

Punkt 2 första stycket

Punkt 2

Punkt 3

Punkt 3

Punkt 4

Punkt 4

Punkt 5

Punkt 6

Punkt 5

Punkt 7

Punkt 6

Bilagorna II och III


II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

BESLUT

Kommissionen

16.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/45


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 15 maj 2009

om utnämning av tre ledamöter i den granskningsgrupp för redovisningsstandarder som inrättats genom beslut 2006/505/EG om inrättande av en granskningsgrupp för redovisningsstandarder med uppgift att bistå kommissionen med yttranden om objektivitet och opartiskhet i rekommendationer från European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG)

(2009/386/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens beslut 2006/505/EG av den 14 juli 2006 om inrättande av en granskningsgrupp för redovisningsstandarder med uppgift att bistå kommissionen med yttranden om objektivitet och opartiskhet i rekommendationer från European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG) (1), särskilt artikel 3, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 3 i beslut 2006/505/EG ska kommissionen utse högst sju ledamöter i granskningsgruppen för redovisningsstandarder bland sådana oberoende experter vars erfarenhet och kompetens inom bokföring och redovisning, med betoning på ekonomisk rapportering, är allmänt erkända på gemenskapsnivå.

(2)

Kommissionen utsåg den 8 februari 2007, i enlighet med beslut 2007/73/EG (2), de sju medlemmarna i granskningsgruppen för redovisningsstandarder för en period på tre år som kan förlängas. För att uppnå ett regelbundet utbyte av ledamöter kan gruppen besluta att ledamöter får ersättas med nya i grupper av två eller tre. Gruppen har beslutat att byta ut tre medlemmar under 2009.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Kommissionen utnämner härmed de tre personer som anges i bilagan till ledamöter i granskningsgruppen för redovisningsstandarder.

Artikel 2

Detta beslut blir gällande samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 15 maj 2009.

På kommissionens vägnar

Charlie McCREEVY

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 199, 21.7.2006, s. 33.

(2)  EUT L 32, 6.2.2007, s. 181.


BILAGA

FÖRTECKNING ÖVER LEDAMÖTER

 

Rien VAN HOEPEN

 

Bernard RAFFOURNIER

 

Mari PAANANEN


REKOMMENDATIONER

Kommissionen

16.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 122/47


KOMMISSIONENS REKOMMENDATION

av den 12 maj 2009

om genomförandet av principerna om integritets- och dataskydd i tillämpningar som stöds av radiofrekvensidentifiering (RFID)

[delgivet med nr K(2009) 3200]

(2009/387/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 211,

efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen, och

av följande skäl:

(1)

Radiofrekvensidentifiering (RFID) markerar en ny utveckling i informationssamhället, där föremål som är utrustade med mikroelektronik som medger automatisk databehandling blir allt vanligare i vardagen.

(2)

Användningen av radiofrekvensidentifiering ökar och blir därmed en del av individens liv inom en rad olika områden, exempelvis logistik (1), hälsovård, kollektivtrafik, detaljhandel (framför allt när det gäller att förbättra produktsäkerheten och återkalla produkter snabbare), underhållningsbranschen, i arbetet, vägavgiftssystem, bagagehantering och resehandlingar.

(3)

RFID-tekniken har potential att bli en ny drivkraft för tillväxt och arbetstillfällen och kan således bidra på ett mycket positivt sätt till Lissabonstrategin på grund av de mycket lovande utsikterna i ekonomiskt hänseende. RFID-tekniken kan således bidra till att skapa nya affärsmöjligheter och kan medföra kostnadsminskningar och ökad effektivitet, särskilt när det gäller att bekämpa förfalskning, hantera ”e-avfall” och farliga material och vid återvinningen av produkter i slutet på deras livscykel.

(4)

RFID-tekniken möjliggör behandling av uppgifter, inklusive personuppgifter, över korta distanser utan fysisk kontakt eller synlig interaktion mellan läsaren eller skrivaren och taggen, vilket innebär att denna interaktion kan ske utan att individen är medveten om det.

(5)

RFID-tillämpningar kan behandla data om en identifierad eller identifierbar fysisk person, vilket innebär att en fysisk person kan identifieras direkt eller indirekt. De kan behandla personuppgifter som lagrats på taggen såsom en persons namn, födelsedatum eller adress eller biometriska uppgifter eller uppgifter som kopplar ett visst RFID-nummer till personuppgifter som är lagrade på en annan plats i systemet. Dessutom kan RFID-tekniken användas för övervakning av enskilda personer genom att de bär ett eller flera föremål som innehåller ett RFID-nummer.

(6)

På grund av att RFID-tillämpningar kan finnas överallt, samtidigt som de är praktiskt taget osynliga, är det viktigt att uppmärksamma integritets- och dataskyddsfrågorna vid införandet av RFID. Följaktligen bör funktioner för integritetsskydd och informationssäkerhet byggas in i RFID-tillämpningar innan de börjar användas allmänt (principen ”security and privacy-by-design”).

(7)

Det kommer endast att vara möjligt att utnyttja de många ekonomiska och sociala fördelarna med radiofrekvensidentifiering om effektiva åtgärder vidtas för att skydda personuppgifter, integriteten och de etiska principer som är förknippade med RFID och som står i centrum för debatten om allmänhetens acceptans av RFID.

(8)

Medlemsstaterna och de berörda intressenterna bör, särskilt i den inledande fasen av genomförandet av RFID-tekniken, göra ytterligare insatser för att se till att RFID-tillämpningar övervakas och att individens rättigheter och friheter respekteras.

(9)

I sitt meddelande av den 15 mars 2007 – ”Radiofrekvensidentifiering (RFID) i Europa: på väg mot en strategi” (2) – förklarade kommissionen att den skulle ge klargöranden och utfärda riktlinjer om skyddet av personuppgifter och privatlivet i samband med RFID-tillämpningar genom en eller flera rekommendationer.

(10)

Rättigheterna och skyldigheterna när det gäller skyddet av personuppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter gäller fullt ut för RFID-tillämpningar som behandlar personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (3) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (4).

(11)

De principer som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse (5) bör även tillämpas i utvecklingen av RFID-tillämpningar.

(12)

I yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen (6) ges vägledning om hur produkter ska hanteras som innehåller taggar som innehas av enskilda personer. Datatillsynsmannen efterlyser konsekvensanalyser avseende integritets- och säkerhetsaspekterna för att identifiera och utveckla ”bästa tillgängliga teknik” i syfte att skydda integriteten och säkerheten i RFID-system.

(13)

Operatörer av RFID-tillämpningar bör vidta alla rimliga åtgärder för att se till att uppgifterna i fråga inte kan knytas till en identifierad eller identifierbar fysisk person genom något medel som sannolikt kan användas av antingen RFID-operatören eller någon annan person, om inte sådana uppgifter behandlas i enlighet med de tillämpliga principerna och rättsliga bestämmelserna om dataskydd.

(14)

I sitt meddelande av den 2 maj 2007 om främjande av dataskydd genom integritetsfrämjande teknik (7) fastställer kommissionen tydliga åtgärder för att nå målet att minimera behandlingen av personuppgifter och där så är möjligt använda avidentifierade eller pseudonymförsedda uppgifter genom att stödja utvecklingen av integritetsfrämjande teknik och dess användning av registeransvariga och enskilda personer.

(15)

I sitt meddelande av den 31 maj 2006 – ”En strategi för ett säkert informationssamhälle – ’Dialog, partnerskap och användarinflytande’” (8) – lyfter kommissionen fram mångfald, öppenhet, driftskompatibilitet, användarvänlighet och konkurrens som viktiga drivfjädrar för ett säkert informationssamhälle och betonar medlemsstaternas och de offentliga förvaltningarnas roll för att förbättra kunskapen och främja god praxis på säkerhetsområdet. Kommissionen uppmanar även intressenter från den privata sektorn att sträva efter system för säkerhetscertifiering för produkter, processer och tjänster till rimliga kostnader som kan tillgodose EU:s särskilda behov, inte minst när det gäller respekten för privatlivet.

(16)

I rådets resolution av den 22 mars 2007 om en strategi för ett säkert informationssamhälle i Europa (9), uppmanas medlemsstaterna att rikta vederbörlig uppmärksamhet på behovet av att förebygga och bekämpa nya och befintliga säkerhetshot mot elektroniska kommunikationsnät.

(17)

För att se till att denna rekommendation följs på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater är det nödvändigt att utforma en ram på gemenskapsnivå för konsekvensanalyser avseende integritets- och dataskydd. Arbetet med att ta fram en sådan ram bör bygga på befintlig praxis och den erfarenhet som har vunnits i medlemsstaterna och i tredjeländer samt på det arbete som genomförs av Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) (10).

(18)

Kommissionen kommer att se till att riktlinjer tas fram på gemenskapsnivå om hanteringen av informationssäkerhetsaspekter för RFID-tillämpningar. Riktlinjerna kommer att bygga på befintlig praxis och erfarenheter som vunnits i medlemsstaterna och tredjeländer. Medlemsstaterna bör bidra till denna process och även uppmana privata enheter och myndigheter att delta.

(19)

En utvärdering om konsekvenserna avseende integritets- och dataskyddet, genomförd av operatören innan en RFID-tillämpning tas i drift, kommer att ge den information som krävs för att man ska kunna vidta lämpliga skyddsåtgärder. Sådana åtgärder bör övervakas och ses över under RFID-tillämpningens livstid.

(20)

Inom detaljhandeln bör en utvärdering om konsekvenserna avseende integritets- och dataskyddet, för produkter som innehåller taggar och som säljs till konsumenter, ge den information som är nödvändig för att man ska kunna avgöra om det föreligger sannolika hot mot integriteten eller skyddet av personuppgifter.

(21)

Användning av internationella standarder, t.ex. de som har tagits fram av Internationella standardiseringsorganisationen (ISO), samt av uppförandekoder och bästa praxis som är förenlig med EU:s regelverk, kan bidra till förvaltningen av åtgärder för informationssäkerhet och integritetsskydd inom hela den RFID-stödda affärsprocessen.

(22)

RFID-tillämpningar som har konsekvenser för allmänheten, såsom elektroniska biljetter inom kollektivtrafiken, kräver lämpliga skyddsåtgärder. RFID-tillämpningar som påverkar enskilda personer genom att de till exempel behandlar biometriska identifieringsuppgifter eller hälsouppgifter, är särskilt känsliga när det gäller informationssäkerheten och integritetsskyddet, och kräver därför särskild uppmärksamhet.

(23)

Hela samhället måste känna till de skyldigheter och rättigheter som gäller för användningen av RFID-tillämpningar. De parter som inför tekniken har därför ett ansvar att tillhandahålla enskilda personer information om användningen av dessa tillämpningar till.

(24)

Genom att öka allmänhetens och små och medelstora företags kunskap om RFID-teknikens funktioner och möjliga användningsområden, blir det möjligt att utnyttja teknikens ekonomiska potential, samtidigt som man minskar riskerna för att tekniken används till nackdel för allmänintresset, vilket i sin tur ökar acceptansen för RFID.

(25)

Kommissionen kommer direkt och indirekt att bidra till genomförandet av denna rekommendation genom att främja dialog och samarbete mellan de berörda intressenterna, särskilt genom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1639/2006/EG (11) och sjunde ramforskningsprogrammet (FP7) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG (12).

(26)

Forskning och utveckling om billig integritetsfrämjande teknik och informationssäkerhetsteknik är av central betydelse på gemenskapsnivå för att främja ett mer omfattande införande av dessa tekniker på acceptabla villkor.

(27)

I rekommendationen respekteras och iakttas de grundläggande rättigheterna och de vedertagna principer som erkänts bl.a. i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Särskilt syftar rekommendationen till att garantera full respekt för privatlivet och familjelivet samt skydd av personuppgifter.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

Syfte

1.

I denna rekommendation ges riktlinjer till medlemsstaterna om utformningen och driften av RFID-tillämpningar på ett lagligt, etiskt och socialt och politiskt godtagbart sätt, med respekt för rätten till privatliv och garantier för skyddet av personuppgifter.

2.

I denna rekommendation ges riktlinjer om de åtgärder som bör vidtas vid införande av RFID-tillämpningar för att se till att nationell lagstiftning för att genomföra direktiven 95/46/EG, 1999/5/EG och 2002/58/EG, i tillämpliga fall, följs när sådana tillämpningar införs.

Definitioner

3.

Utöver de definitioner som anges i direktiv 95/46/EG avses i denna rekommendation med

a)   radiofrekvensidentifiering (RFID): användning av elektromagnetiska vågor eller induktiv koppling i radiofrekvensdelen av spektrumet för kommunikation till eller från en RFID-tagg med hjälp av en rad olika modulerings- och kodningssystem i syfte att entydigt avläsa en RFID-taggs identitet eller andra uppgifter som lagrats på taggen,

b)   RFID-tagg eller tagg: antingen en RFID-transponder som har förmåga att producera en radiosignal eller en RFID-transponder som kopplar om, återsprider eller reflekterar (beroende på typen av transponder) och modulerar en bärsignal som mottas från en läsare eller en skrivare,

c)   RFID-läsare eller RFID-skrivare eller läsare: en fast eller rörlig anordning för datainsamling och identifiering med hjälp av radiofrekventa elektromagnetiska vågor eller induktiv koppling för att ge impuls till och skicka ett svar i form av modulerade data från en tagg eller en grupp av taggar,

d)   RFID-tillämpning eller tillämpning: en tillämpning som behandlar uppgifter med hjälp av taggar och läsare, och som stöds av ett back-end-system och en nätbaserad kommunikationsinfrastruktur,

e)   operatör av RFID-tillämpning eller operatör: en fysisk eller juridisk person, en myndighet, en byrå eller ett annat organ som, på egen hand eller tillsammans med andra, fastställer syftet med och medlen för driften av en tillämpning, inklusive registeransvariga som har ansvar för personuppgifter och som använder en RFID-tillämpning,

f)   informationssäkerhet: bevarande av sekretess, integritet och tillgänglighet avseende information,

g)   övervakning: alla verksamheter som genomförs för att upptäcka, observera, kopiera eller registrera en enskild persons vistelseort, rörelser, aktiviteter eller tillstånd.

Konsekvensanalyser avseende integritets- och dataskydd

4.

Medlemsstaterna bör se till att branschen, i samarbete med berörda aktörer från det civila samhället, utarbetar en ram för konsekvensanalyser avseende integritets- och dataskydd. Denna ram bör läggas fram för godkännande av Artikel 29-arbetsgruppen inom 12 månader från offentliggörandet av denna rekommendation i Europeiska unionens officiella tidning.

5.

Medlemsstaterna bör se till att operatörerna fullgör följande skyldigheter, oaktat deras andra skyldigheter enligt direktiv 95/46/EG:

a)

Operatörerna ska genomföra en utvärdering av följderna av användningen av en tillämpning för skyddet av personuppgifter och integritetsskyddet, även när tillämpningen kan användas för att övervaka enskilda personer. Detaljnivån i utvärderingarna bör vara anpassad till de risker för integritetsskyddet som kan vara förknippade med tillämpningen i fråga.

b)

Operatörerna ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att garantera skyddet av personuppgifter och integritetsskyddet.

c)

Operatörerna ska utse en person eller en grupp av personer som ansvarar för att se över utvärderingarna och bedöma om de tekniska och organisatoriska åtgärderna är fortsatt lämpliga för att garantera skyddet av personuppgifter och integritetsskyddet.

d)

Operatörerna ska lämna in utvärderingarna till den behöriga myndigheten senast sex veckor innan RFID-tillämpningen ska börja användas.

e)

Operatörerna ska genomföra ovannämnda bestämmelser i enlighet med den ram för konsekvensanalyser avseende integritets- och dataskydd som avses i punkt 4, så snart denna ram finns tillgänglig.

Informationssäkerhet

6.

Medlemsstaterna bör stödja kommissionen i arbetet med att identifiera de RFID-tillämpningar som kan ge upphov till hot mot informationssäkerheten som kan få följder för allmänheten. För sådana tillämpningar bör medlemsstaterna garantera att operatörerna, tillsammans med de nationella behöriga myndigheterna och organisationer från det civila samhället, utarbetar nya system eller tillämpar befintliga system, såsom certifiering eller självanalyser av operatörerna, för att visa att nivån på informations- och integritetsskyddet är lämplig i förhållande till de utvärderade riskerna.

Information om och insyn i användningen av RFID

7.

Utan att det påverkar de registeransvarigas skyldigheter i enlighet med direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG ska medlemsstaterna se till att operatörerna utarbetar och offentliggör en kortfattad, korrekt och lättförståelig informationspolicy för var och en av sina tillämpningar. Policyn ska minst omfatta

a)

operatörernas identitet och adress,

b)

syftet med tillämpningen,

c)

vilka uppgifter som ska behandlas av tillämpningen, särskilt om behandlingen omfattar personuppgifter, och om placeringen av taggarna kommer att övervakas,

d)

en sammanfattning av konsekvensanalysen avseende integritets- och dataskyddet,

e)

i förekommande fall, de sannolika riskerna för integritetsskyddet när det gäller användningen av taggarna i tillämpningen och de åtgärder som enskilda personer kan vidta för att minska dessa risker.

8.

Medlemsstaterna bör se till att operatörerna vidtar åtgärder för att informera enskilda personer om förekomsten av läsare genom ett gemensamt EU-märke, som utvecklas av europeiska standardiseringsorganisationer med stöd av berörda intressenter. Märket bör innehålla information om operatörens identitet och uppgift om en kontaktpunkt där enskilda personer kan erhålla informationspolicyn för tillämpningen i fråga.

RFID-tillämpningar som används i detaljhandeln

9.

Operatörerna bör, genom ett gemensamt EU-märke som tagits fram av europeiska standardiseringsorganisationer med stöd av berörda intressenter, informera enskilda personer om förekomsten av taggar som är placerade på eller inbyggda i produkter.

10.

När operatören genomför den konsekvensanalys avseende integritets- och dataskyddet som avses i punkterna 4 and 5, bör operatören särskilt avgöra om taggar som placeras på eller byggs in i produkter som säljs till konsumenter genom detaljhandlare, som inte är operatörer för tillämpningen i fråga, utgör ett sannolikt hot mot privatlivet eller skyddet av personuppgifter.

11.

Detaljhandlarna bör vid försäljningstillfället avaktivera eller avlägsna taggar som används i tillämpningar som de säljer om inte konsumenten, efter att ha informerats om den policy som avses i punkt 7, ger sitt godkännande till att taggarna ska fortsätta att vara operativa. Med avaktivering avses varje process som avbryter interaktionen mellan en tagg och dess omgivning och som inte kräver konsumentens aktiva inblandning. Avaktivering eller avlägsnande av taggar ska göras omedelbart och utan kostnad för konsumenterna. Konsumenterna ska kunna kontrollera att taggen verkligen har avaktiverats eller avlägsnats.

12.

Punkt 11 gäller inte om man i konsekvensanalysen avseende integritets- och dataskyddet drar slutsatsen att taggar som används i en detaljhandelstillämpning, och som fortsätter att fungera även efter försäljningstillfället, inte utgör ett sannolikt hot mot skyddet av privatlivet eller personuppgifter. Detaljhandlarna ska emellertid kostnadsfritt tillhandahålla enkla hjälpmedel för att omedelbart eller i ett senare skede avaktivera eller avlägsna dessa taggar.

13.

Avaktivering eller avlägsnande av taggar innebär inte att detaljhandlarens eller tillverkarens skyldigheter gentemot konsumenten på något sätt begränsas eller upphör.

14.

Punkterna 11 och 12 gäller endast för detaljhandlare som är operatörer.

Informationskampanjer

15.

Medlemsstaterna ska i samarbete med branschen, kommissionen och andra intressenter vidta lämpliga åtgärder för att informera och öka kunskapen bland myndigheter och företag, särskilt små och medelstora företag, om de möjliga fördelar och risker som är förknippade med användningen av RFID-teknik. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt informationssäkerhet och integritetsskydd.

16.

Medlemsstaterna bör i samarbete med branschen, organisationer från det civila samhället, kommissionen och andra berörda intressenter identifiera och tillhandahålla exempel på god praxis i genomförandet av RFID-tillämpningar för att informera och öka kunskapen bland allmänheten. De bör även vidta lämpliga åtgärder, såsom storskaliga pilotprojekt, för att öka allmänhetens kunskap om RFID-teknik, om dess fördelar och risker samt om följderna av dess användning, som en nödvändig förutsättning för ett mer omfattande införande av denna teknik.

Forskning och utveckling

17.

Medlemsstaterna bör samarbeta med branschen, relevanta intressenter från det civila samhället och kommissionen för att se till att principen ”security and privacy by design” introduceras redan i ett tidigt skede i utvecklingen av RFID-tillämpningar.

Uppföljning

18.

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att alla intressenter som är involverade i utformningen och driften av RFID-tillämpningar inom gemenskapen får information om denna rekommendation.

19.

Medlemsstaterna ska senast 24 månader efter offentliggörandet av denna rekommendation i Europeiska unionens officiella tidning meddela kommissionen vilka åtgärder som vidtagits för att följa rekommendationen.

20.

Kommissionen ska inom tre år från offentliggörandet av denna rekommendation i Europeiska unionens officiella tidning lägga fram en rapport om genomförandet av rekommendationen, dess effektivitet och vilken inverkan den har haft på operatörer och konsumenter, särskilt när det gäller de åtgärder som rekommenderas i punkterna 9–14.

Adressater

21.

Denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdad i Bryssel den 12 maj 2009.

På kommissionens vägnar

Viviane REDING

Ledamot av kommissionen


(1)  KOM(2007) 607 slutlig.

(2)  KOM(2007) 96 slutlig.

(3)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(4)  EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

(5)  EGT L 91, 7.4.1999, s. 10.

(6)  EUT C 101, 23.4.2008, s. 1.

(7)  KOM(2007) 228 slutlig.

(8)  KOM(2006) 251 slutlig.

(9)  EUT C 68, 24.3.2007, s. 1.

(10)  Artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 460/2004 (EUT L 77, 13.3.2004, s. 1).

(11)  EUT L 310, 9.11.2006, s. 15.

(12)  EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.