5.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 111/1

5.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 111/3

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2008/2009 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 945/2008 (3). Priserna och tilläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EG) nr 348/2009 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

5.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 111/5

(1)

Förordning (EG) nr 1698/2005, i vilken det fastställs en enda rättslig ram för stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) för hela gemenskapen, har ändrats genom rådets förordning (EG) nr 74/2009 av den 19 januari 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (2). Kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 (3) bör därför kompletteras med ytterligare, detaljerade genomförandebestämmelser.

(2)

Till följd av att systemet med mjölkkvoter enligt rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (4) löper ut krävs särskilda insatser från mjölkproducenterna. Det är därför lämpligt att från och med början av programperioden avskaffa den begränsning av investeringsstöd för mjölkproducenter genom vilken de hålls inom gränserna för de produktionskvoter som tilldelats varje enskild gård.

(3)

Genom förordning (EG) nr 74/2009 infördes kravet på en översyn av de nationella strategiska planerna. Det bör fastställas vad denna översyn minst ska omfatta.

(4)

Med tanke på hur viktiga de prioriteringar är som fastställs i artikel 16a i förordning (EG) nr 1698/2005, bör de översyner av landsbygdsutvecklingsprogrammen som genomförs efter det första genomförandet av den artikeln anses vara översyner enligt artikel 19.1 i förordning (EG) nr 1698/2005 och omfattas av ett kommissionsbeslut.

(5)

I förordning (EG) nr 74/2009 identifieras en lista över potentiella effekter som insatserna kopplade till de prioriteringar som avses i artikel 16a i förordning (EG) nr 1698/2005 syftar till att uppnå. Eftersom denna lista inte är fullständig kan medlemsstaterna föreslå ytterligare effekter som ovan nämnda insatser syftar till att uppnå. För att garantera överensstämmelse med de redan fastställda potentiella effekterna och med det allmänna syftet att förstärka insatserna med avseende på nya utmaningar bör medlemsstaternas möjligheter att föreslå sådana ytterligare potentiella effekter omfattas av en översyn utförd av kommissionen och ett yttrande från kommittén för landsbygdsutveckling. Ändringar genom vilka en ny potentiell effekt införs bör därför omfattas av ett kommissionsbeslut.

(6)

Med tanke på det stora antalet fall där översynen berör ett mindre viktigt undantag från avgränsningsprinciper mellan gemensamma organisationer av marknaderna och landsbygdsutveckling, och för att minska den administrativa bördan, bör kommissionen inte längre anta beslut om översyner avseende förändringar som har att göra med det undantag som avses i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1698/2005. I enlighet därmed bör denna kategori av översyn strykas från förteckningen i artikel 7 i förordning (EG) nr 1974/2006.

(7)

För affärsplaner som avser stöd till jordbruksföretag som är under omstrukturering till följd av en reform av en gemensam organisation av marknaden bör innehåll och kriterier specificeras.

(8)

Till följd av att kravet om arealuttag avskaffas genom rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (5), bör de bestämmelser som hänvisar till denna åtgärd anpassas.

(9)

För att underlätta genomförandet av investeringsprojekt inom ramen för den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen bör taket för förskottsbetalningar höjas 2009 och 2010.

(10)

Det är lämpligt att anpassa bestämmelserna om statligt stöd för vissa samfinansierade EJFLU-åtgärder och för ytterligare nationell finansiering, i syfte att klargöra deras tillämpningsområde och ta hänsyn till den nya åtgärden för jordbruksföretag som genomgår omstrukturering till följd av en reform av organisationen av den gemensamma marknaden som införts genom förordning (EG) nr 74/2009.

(11)

Begreppet väsentliga förslag till ändring i artikel 78 f i förordning (EG) nr 1698/2005 behöver definieras.

(12)

I syfte att möjliggöra övervakning av de insatser som är kopplade till prioriteringarna i artikel 16a i förordning (EG) nr 1698/2005 bör utfallsindikatorer och tillhörande mål tas fram för de olika insatstyperna som en del i den gemensamma övervaknings- och utvärderingsram som avses i artikel 80 i den förordningen.

(13)

Medlemsstaterna bör i sina reviderade program tillhandahålla uppgifter om de typer av insatser som är kopplade till prioriteringarna i artikel 16a i förordning (EG) nr 1698/2005 och ange vilka av dessa insatser som grundas på nya åtgärder, dvs. sådana som ännu inte godkänts inom ramen för landsbygdsutvecklingsprogrammet. Dessutom bör de preliminära EJFLU-bidragen för 2010–2013 anges. Bilagorna till rådets förordning (EG) nr 1974/2006 bör därför ändras.

(14)

För att uppnå överensstämmelse med tillämpningsdatumet för förordning (EG) nr 74/2009, som bestämmelserna i denna förordning ska komplettera, bör denna förordning gälla från och med den 1 januari 2009. En sådan retroaktiv tillämpning bör inte påverka principen om ett otvetydigt rättsläge för de berörda stödmottagarna.

(15)

Förordning (EG) nr 1974/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från landsbygdsutvecklingskommittén.

1.

I artikel 2 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3.   Med undantag för mjölksektorn gäller att inget stöd enligt förordning (EG) nr 1698/2005 får beviljas för investeringar, om det inom ramen för en gemensam organisation av marknaden, däribland system för direktstöd som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ), finns produktionsrestriktioner eller begränsning av gemenskapsstödet för de enskilda jordbrukarna, jordbruksföretagen eller bearbetningsanläggningarna, om investeringarna leder till att produktionen ökar utöver dessa restriktioner eller begränsningar.”;

2.

Följande artikel 3a ska införas:

”Artikel 3a

Översyner av nationella strategiska planer enligt artikel 12a i förordning (EG) nr 1698/2005 ska omfatta en översyn av de relevanta elementen i artikel 11.3 i den förordningen som är kopplade till prioriteringarna i artikel 16a.1 i den förordningen, och i synnerhet av de viktigaste kvantifierade målen.

I den nationella strategin anges de ungefärliga och preliminära EJFLU-bidragen enligt artikel 69.5a i förordning (EG) nr 1698/2005 som anslagits för var och en av de prioriteringar som avses i artikel 16a.1 i den förordningen i respektive medlemsstat; planen ska också innehålla lämpliga förklaringar av dessa anslag.”

3.

Artikel 5.1 första stycket ska ersättas med följande:

”Innehållet i landsbygdsutvecklingsprogrammen enligt artiklarna 16 och 16a i förordning (EG) nr 1698/2005 ska fastställas i enlighet med bilaga II till den här förordningen.”

4.

I artikel 7 ska punkt 1 ändras på följande sätt:

5.

I artikel 9 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Medlemsstaternas programändringar enligt artikel 6.1 c får inbegripa ändringar av den årliga finansiella fördelningen mellan åtgärder inom en axel, liksom icke-finansiella ändringar som gäller införande av nya åtgärder och typer av insatser, återkallande av befintliga åtgärder och typer av insatser, förändringar i samband med det undantag som avses i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1698/2005 eller information om och beskrivning av befintliga åtgärder inom programmet.”

6.

Följande artikel 24a ska införas:

”Artikel 24a

I den affärsplan som avses i artikel 35a i förordning (EG) nr 1698/2005 ska minst följande anges:

7.

I artikel 27.6 ska första stycket utgå.

8.

I artikel 46 ska följande stycke läggas till:

”Denna artikel ska också gälla för de åtaganden som berörs av avskaffandet av arealuttagen till följd av att förordning (EG) nr 73/2009 trätt i kraft. På stödmottagarens begäran kan anpassningar av sådana åtaganden även tillåtas om ingen revideringsklausul föreligger.”;

9.

I artikel 56.2 första stycket ska följande mening läggas till:

”För investeringar för vilka de enskilda besluten om att ge stöd fattas under 2009 eller 2010 kan förskottsbeloppet ökas med upp till 50 % av det offentliga stödet till varje investering.”;

10.

I artikel 57 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2.   Endast om det statliga stödet har identifierats i enlighet med punkt 9 B i bilaga II till denna förordning får landsbygdsutvecklingsprogram omfatta betalningar från medlemsstaterna för landsbygdsutveckling till förmån för åtgärder enligt artiklarna 25, 43–49 och 52 i förordning (EG) nr 1698/2005 och insatser inom ramen för åtgärder enligt artiklarna 21, 24, 28–30 och 35a i den förordningen eller kompletterande nationell finansiering till förmån för åtgärder enligt artiklarna 25, 27, 43–49 och 52 i förordning (EG) nr 1698/2005 och för insatser inom ramen för åtgärder enligt artiklarna 21, 24, 28–30 och 35a i den förordningen, som faller utanför tillämpningsområdet för artikel 36 i fördraget.”

11.

I avsnitt 4 ”Övervakning och utvärdering” ska följande artikel 59a införas:

”Artikel 59a

För de syften som avses i artikel 78 f i förordning (EG) nr 1698/2005 ska väsentliga förslag till ändring omfatta ändringar som kräver ett beslut från kommissionen och ändringar enligt artikel 9.1 i denna förordning, utom sådana som avser det undantag som anges i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1698/2005, samt uppgifter om och beskrivning av befintliga åtgärder inom programmet.”;

12.

I artikel 62.1 ska följande stycke läggas till:

”För åtgärder som omfattar insatser av en typ som avses i artikel 16a i förordning (EG) nr 1698/2005 ska utfallsindikatorer och preliminära mål för utfallsindikatorer delas upp på de olika insatstyperna.”

13.

I artikel 63.8 ska första stycket ersättas med följande:

”I fall av force majeure eller sällsynta omständigheter, särskilt om informationssystemet är ur funktion eller uppkopplingen bryts, får medlemsstaten överlämna dokumentationen till kommissionen i pappersform eller på lämplig elektronisk väg. En sådan inlämning av dokument i pappersform eller på annat, elektroniskt sätt, förutsätter kommissionens förhandsgodkännande.”

14.

Bilagorna I, II, VII och VIII ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

5.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 111/13

(1)

De importtullar inom spannmålssektorn som ska gälla från och med den 1 maj 2009 fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 360/2009 (3).

(2)

Eftersom de beräknade genomsnittsvärdena av importtullarna avviker med 5 EUR/t från de fastställda värdena, bör de importtullar som fastställs i förordning (EG) nr 360/2009 justeras i motsvarande mån.

(3)

Förordning (EG) nr 360/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

5.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 111/16

(1)

Innehållet i rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (3) har ändrats (4). För att skapa klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.

(2)

Utvecklingen av datorprogram tar i anspråk avsevärda mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser, medan datorprogram däremot kan kopieras till en bråkdel av de kostnader som en självständig utveckling av dem innebär.

(3)

Datorprogram spelar en allt mer betydelsefull roll inom en lång rad industrier och följaktligen kan datorprogramteknologi anses vara av grundläggande betydelse för gemenskapens industriella utveckling.

(4)

Vissa olikheter mellan medlemsstaternas rättsliga skydd för datorprogram har direkta och negativa återverkningar på den inre marknadens funktion vad gäller datorprogram.

(5)

Det föreligger ett behov av att undanröja olikheter som har dessa återverkningar och att förhindra uppkomsten av nya. Sådana olikheter som inte i väsentlig grad påverkar den inre marknadens funktion i negativ riktning behöver däremot inte undanröjas eller förhindras från att uppkomma.

(6)

Gemenskapens rättsliga ram för skydd för datorprogram kan följaktligen i en första omgång begränsas till att fastställa att medlemsstaterna bör ge datorprogram upphovsrättsligt skydd som litterära verk samt vidare att fastställa vem och vad som ska skyddas, vilka ensamrätter skyddade personer kan stödja sig på när det gäller att tillåta eller förbjuda vissa handlingar och hur länge skyddet ska gälla.

(7)

I detta direktiv avses med termen datorprogram alla former av program, inbegripet sådana som är införlivade med hårdvara. Termen innefattar även förberedande designarbete som leder till utvecklingen av ett datorprogram, under förutsättning att det förberedande arbetet är av sådan art att det kan resultera i ett datorprogram i ett senare skede.

(8)

De bedömningsgrunder som ska tillämpas för att fastställa om ett datorprogram är ett originalverk eller inte, bör inte omfatta provningar avseende programmets kvalitativa eller estetiska egenskaper.

(9)

Gemenskapen är fast besluten att främja internationell standardisering.

(10)

Ett datorprograms funktion är att kommunicera och verka tillsammans med andra komponenter i ett datorsystem och med användare. För detta ändamål krävs en logisk, i förekommande fall även fysisk, sammankoppling och växelverkan så att alla detaljer i hårdvara och mjukvara kan fungera på alla de sätt som de är avsedda att fungera på tillsammans med annan hårdvara och mjukvara samt med användare av datorprogrammet. De delar av programmet som sörjer för en sådan sammankoppling och växelverkan mellan detaljer i hårdvara och mjukvara betecknas allmänt som gränssnitt. Denna funktionella sammankoppling och växelverkan betecknas allmänt som samverkansförmågan. Den kan definieras som förmågan att utväxla information och ömsesidigt använda den utväxlade informationen.

(11)

För att undvika missförstånd ska här klargöras att det bara är ett datorprograms uttrycksform som är skyddad och att de idéer och principer som ligger till grund för de olika detaljerna i ett program, inbegripet de som ligger bakom dess gränssnitt, inte är upphovsrättsligt skyddade enligt detta direktiv. I överensstämmelse med denna upphovsrättsliga princip är logik, algoritmer och programmeringsspråk till den del som de innefattar idéer och principer inte skyddade enligt detta direktiv. I enlighet med medlemsstaternas lagstiftning och rättspraxis samt de internationella upphovsrättskonventionerna bör dessa idéers och principers uttrycksform vara upphovsrättsligt skyddad.

(12)

I detta direktiv avses med termen uthyrning att ett datorprogram eller en kopia av detta i vinstsyfte görs tillgängligt för användande under en begränsad tidrymd. Termen omfattar inte utlåning till allmänheten vilket därmed ligger utanför detta direktivs tillämpningsområde.

(13)

Upphovsmannens ensamrätt att förhindra otillåten återgivning av sitt verk bör begränsas när det gäller datorprogram så att den inte omfattar den tekniska återgivning som krävs för att den som på laglig väg förvärvat programmet ska kunna använda det. Detta betyder att handlingar som laddning, körning och rättelse, som är nödvändiga vid användningen av ett program som är lagligen förvärvat, inte får förbjudas genom avtal. Vid avsaknad av särskilda avtalsbestämmelser får, även då en programkopia har sålts, varje annan åtgärd som krävs för användandet av en programkopia utföras i överensstämmelse med programmets avsedda användning av den som på laglig väg förvärvat kopian.

(14)

En person som har rätt att använda ett datorprogram bör inte hindras att utföra sådana åtgärder som krävs för att iaktta, undersöka eller prova programmets funktion, under förutsättning att dessa åtgärder inte gör intrång i upphovsrätten till programmet.

(15)

Otillåten återgivning, översättning, anpassning eller förändring av den kodform i vilken en kopia av ett datorprogram har gjorts tillgänglig utgör intrång i upphovsmannens ensamrätt. Inte desto mindre kan under vissa omständigheter ett sådant återgivande av programmets kod och översättning av dess form vara oundgängligt för att erhålla den information som behövs för att ett självständigt skapat program ska uppnå samverkansförmåga med andra program. Därför bör endast under dessa omständigheter åtgärderna återgivning och översättning anses vara rättsenliga och i överensstämmelse med god sed, förutsatt att de utförs av eller för en person som har rätt att använda en kopia av programmet. Rättsinnehavarens tillstånd krävs därmed inte. Ett av syftena med detta undantag är att göra det möjligt att koppla samman alla komponenterna i ett datorsystem, även sådana som är av skilda fabrikat, så att de kan fungera tillsammans. Detta undantag i upphovsmannens ensamrätt får inte användas på ett sätt som skadar rättsinnehavarens legitima intressen eller som står i konflikt med ett normalt utnyttjande av programmet.

(16)

Upphovsrättsligt skydd för datorprogram bör i förekommande fall inte inverka på andra former av skydd. Varje avtalsbestämmelse som strider mot bestämmelserna i detta direktiv om dekompilering eller mot undantagen i detta direktiv angående att göra en säkerhetskopia eller att iaktta, undersöka eller prova ett programs funktion bör emellertid vara ogiltig.

(17)

Bestämmelserna i detta direktiv inverkar inte på tillämpningen av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget, om en leverantör med dominerande ställning vägrar att tillhandahålla sådan information som krävs för att uppnå samverkansförmågan så som denna definieras i detta direktiv.

(18)

Bestämmelserna i detta direktiv bör inte påverka särskilda krav i nu gällande gemenskapsrätt om offentliggörande av gränssnitt inom telekommunikationsområdet eller rådsbeslut om standardisering inom områdena informationsteknologi och telekommunikation.

(19)

Detta direktiv inverkar inte på med Bernkonventionen förenliga nationella särregler beträffande frågor som inte omfattas av detta direktiv.

(20)

Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga I del B.

a)

Varaktig eller tillfällig, delvis eller fullständig återgivning av ett datorprogram på vilket sätt och i vilken form som helst. I den mån som laddning, visning, körning, överföring eller lagring av det berörda datorprogrammet nödvändiggör sådan återgivning av ett datorprogram krävs rättsinnehavarens tillstånd.

b)

Översättning, anpassning, sammanställning och varje annan ändring av ett datorprogram samt återgivning av därav följande resultat, dock utan att inskränka de rättigheter som tillhör den person som ändrar programmet.

c)

Alla former av spridning till allmänheten, inbegripet uthyrning, av datorprogrammets original eller kopior av detta.

a)

Åtgärderna utförs av licenstagaren eller av annan person som har rätt att använda en kopia av programmet, eller för deras räkning av en person som har rätt därtill.

b)

Den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmågan har inte tidigare varit lätt åtkomlig för de i punkt a angivna personerna.

c)

Åtgärderna är begränsade till att gälla de delar av originalprogrammet som är nödvändiga för att uppnå samverkansförmågan.

a)

används för andra ändamål än att uppnå det självständigt skapade datorprogrammets samverkansförmåga,

b)

överlämnas till andra personer, utom när detta är nödvändigt för det självständigt skapade datorprogrammets samverkansförmåga, eller

c)

används för utveckling, tillverkning eller marknadsföring av ett datorprogram som i väsentliga delar liknar det berörda programmets uttrycksform, eller används för andra åtgärder som medför intrång i upphovsrätten.

a)

Varje åtgärd som innebär att en kopia av ett datorprogram omsätts, trots att personen i fråga vet om eller har grundad anledning att misstänka att kopian medför intrång i upphovsrätten.

b)

Innehav för kommersiella ändamål av en kopia av ett datorprogram, trots att personen i fråga vet om eller har grundad anledning att misstänka att kopian medför intrång i upphovsrätten.

c)

Varje åtgärd som innebär omsättning eller innehav för kommersiella ändamål av varje hjälpmedel vars enda syfte är att underlätta att en teknisk anordning som har anbringats för att skydda ett datorprogram avlägsnas eller kringgås utan tillstånd.

5.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 111/23

(1)

Genom en skrivelse av den 30 maj 2006, som registrerades hos kommissionen samma dag, anmälde Tyskland till kommissionen, i enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget, den första delen av åtgärden som registrerades som statligt stöd N 339/06.

(2)

Genom en skrivelse av den 22 juni 2006 bad kommissionen om ytterligare upplysningar om åtgärden. Tyskland svarade genom en skrivelse av den 13 juli 2006. Genom en skrivelse av den 31 augusti 2006 bad kommissionen om ytterligare upplysningar, som Tyskland tillhandahöll genom en skrivelse av den 22 september 2006. Den 11 oktober 2006 bad kommissionen om kompletterande upplysningar, som Tyskland inkom med i en skrivelse av den 6 november 2006.

(3)

Genom en skrivelse av den 9 november 2006, som registrerades hos kommissionen samma dag, anmälde Tyskland till kommissionen den andra delen av åtgärden, som registrerades som Statligt stöd N 729/06. Eftersom innehållet i de båda anmälningarna (N 339/06 och N 729/06) överlappade föreslog kommissionen i en skrivelse av den 6 december 2006 att de båda ärendena skulle slås ihop och att hela skriftväxlingen skulle anses röra båda ärendena. Kommissionen bad även om ytterligare upplysningar i båda dessa ärenden. Tyskland svarade genom en skrivelse av den 23 januari 2007.

(4)

Den 28 februari 2007 bad kommissionen att få ytterligare upplysningar. Efter att tidsfristen hade förlängts svarade Tyskland genom en skrivelse av den 11 april 2007. Den 4 maj 2007 bad kommissionen att få ytterligare upplysningar. Efter att tidsfristen hade förlängts svarade Tyskland genom en skrivelse av den 29 juni 2007.

(5)

Genom en skrivelse av den 30 augusti 2007 underrättade kommissionen Tyskland om sitt beslut att inleda det granskningsförfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget med avseende på detta stöd (nedan kallat beslutet att inleda förfarandet). Beslutet att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen har uppmanat Tyskland och berörda parter att inkomma med synpunkter på åtgärden i fråga.

(6)

Tyskland inkom med synpunkter genom en skrivelse av den 19 oktober 2007. Efter att tidsfristen förlängts har kommissionen i en skrivelse av den 10 december 2007 mottagit synpunkter från en berörd part: holdingbolaget IBG Beteiligungsgesellschaft Sachsen-Anhalt mbH (nedan kallat IBG-fonden). Kommissionen vidarebefordrade dessa synpunkter till Tyskland i en skrivelse av den 21 januari 2008. Tysklands kommentarer inkom i en skrivelse av den 14 februari 2008.

(7)

I en skrivelse av den 18 april 2008 samt i e-postmeddelanden av den 28 april 2008 respektive den 11 juni 2008 bad kommissionen att få kompletterande upplysningar. Tyskland inkom med kompletterande upplysningar i en skrivelse av den 5 juni 2008 samt i ett e-postmeddelande av den 13 juni 2008.

(8)

IBG-fonden är en statlig riskkapitalfond som inrättats och finansieras av delstaten Sachsen-Anhalt. Syftet med IBG-fonden är att kunna tillhandahålla riskkapital för tekniskt inriktade och innovativa små och medelstora företag i delstaten Sachsen-Anhalt vilka i sin utveckling befinner sig i nyetablerings- och tillväxtfasen. Delstaten Sachsen-Anhalt är en region som kan komma i fråga för stöd i den mening som avses i artikel 87.3 a i EG-fördraget (3).

(9)

Efter ett öppet och icke-diskriminerande anbudsförfarande förvaltas IBG-fonden sedan den 1 juli 2007 av förvaltningsbolaget Goodvent Beteiligungsmanagement GmbH & Co. KG (nedan kallat fondförvaltaren). Den statliga finansieringen uppgår totalt till cirka 130 miljoner euro. Åtgärden pågår fram till och med den 31 december 2013.

(10)

Genom IBG-fonden erbjuds följande investeringsmöjligheter:

(11)

När det gäller det aktiva delägandet och omvandlingsåtgärderna konstaterade kommissionen i sitt beslut att inleda förfarandet att något statligt stöd i den mening som avses i 87.1 i EG-fördraget inte förelåg till förmån för investerarna (4) eller IBG-fondförvaltaren (5). Det kunde inte uteslutas att det rörde sig om statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget till förmån för IBG-fonden (6) eller målföretaget. Kommissionen kom dock fram till att åtgärden överensstämmer med gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och medelstora företag (7) (nedan kallat riktlinjerna) och att den är förenlig med gemensamma marknaden i enlighet med artikel 87.3 c i EG-fördraget.

(12)

IBG-fondens passiva delägande prövades separat i samband med beslutet att inleda förfarandet eftersom Tyskland ansåg att det rörde sig om ett kreditinstrument som är förenligt med gemensamma marknaden och att det därmed inte var fråga om statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Kommissionen däremot var osäker på om IBG-fondens passiva delägande ekonomiskt sett skulle betraktas som kreditinstrument eller som egetkapitalinstrument.

(13)

Kommissionen inledde ett formellt granskningsförfarande för att klargöra om IBG-fondens passiva delägande ekonomiskt sett ska betraktas som ett kreditinstrument – i enlighet med Tysklands uppfattning – eller som ett egetkapitalinstrument. Om IBG-fondens passiva delägande faktiskt ska ses som ett kreditinstrument uppstår frågan om detta delägande innefattar ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget till förmån för målföretaget. För att avgöra denna fråga utgick man från kommissionens meddelande om metoden för fastställande av referens- och diskonteringsränta (8) (nedan kallat 1997 års meddelande), ett meddelande som används som måttstock för marknadsräntan (9).

(14)

I sitt beslut om att inleda förfarandet gav kommissionen uttryck för uppfattningen att om IBG-fondens passiva delägande är att betrakta som ett kreditinstrument innebär det inte någon fördel för de gynnade företagen i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget, eftersom det enligt 1997 års meddelande är förenligt med gemensamma marknaden. Om IBG-fondens passiva delägande i stället ses som eget kapital kan det inte uteslutas att det är fråga om ett statligt stöd till förmån för målföretagen, eftersom åtgärden eventuellt avhjälper ett marknadsmisslyckande på riskkapitalmarknaden.

(15)

När kommissionen i sitt beslut om att inleda förfarandet skulle klargöra om IBG-fondens passiva delägande utgör ett kredit- eller ett egetkapitalinstrument utgick man från punkt 4.3.3 i riktlinjerna för att bedöma och beakta instrumentets ekonomiska innehåll, hur stor del av risken som investeraren tar på sig, vilka förluster investeraren eventuellt kan komma att drabbas av, om den vinstbaserade avkastningen dominerar över den fasta, investerarens förtursrätt vid målföretagets insolvens samt hur investeringsinstrumentet behandlas i nationella författningar, finansiella regler och redovisningsregler.

(16)

För att bedöma det ekonomiska innehållet i IBG-fondens passiva delägande identifierade kommissionen följande möjliga skillnader mellan standardkreditinstrument och IBG-fondens passiva delägande:

a)   förtur: vid insolvens hos målföretaget har IBG-fondens passiva delägande förtur framför eget kapital, men inte när det gäller krediter och andra externa fordringar.

b)   säkerheter: IBG-fondens passiva delägande täcks delvis (minst 10 procent) av säkerheter, vilket dock är långt under den nivå som krävs för lånefinansiering.

c)   återbetalning: IBG-fondens passiva delägande innebär amortering två gånger per år, medan standardkreditinstrument i regel innebär att kapitalet plus ränta amorteras varje månad.

d)   informations- och kontrollrättigheter: skillnader har fastställts när det gäller informations- och kontrollrättigheterna, även om standardkreditavtal ibland innehåller klausuler om ägar- och kontrollskifte.

e)   uppsägningsrätt: det verkade finnas vissa skillnader när det gäller uppsägning av avtalet.

f)   avkastning: när det gäller den vinstbaserade engångsersättningen kan man inte med 100 procents säkerhet slå fast att den fasta ersättningen utgör den viktigaste avkastningskomponenten.

(17)

Kommissionen tvivlade därför på att IBG-fondens passiva delägande bör ses som ett kreditinstrument och anmodade berörda parter att inkomma med synpunkter på detta.

(18)

I enlighet med artikel 20.2 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (10) och med anledning av kommissionens offentliggörande i EUT (11) har kommissionen mottagit en skrivelse med synpunkter från en berörd part, IBG-fonden, som presenterar omfattande argument för att IBG-fondens passiva delägande ska ses som ett kreditinstrument.

(19)

IBG-fonden redogör för förtursrätten vid passivt delägande. Förtursrätten avtalas fram på frivillig grund och regleras inte i lag. Det är i princip inte ovanligt att kreditinstrument ges olika förtursrätt. I samband med finansiering av företagsköp delas praktiskt taget alltid fordringarna upp i prioriterade och oprioriterade fordringar. I sitt yttrande framhåller IBG-fonden att krediter och andra externa skulder visserligen kan ha förtur framför det passiva delägandet, men att det passiva delägandet alltid har förtur framför eget kapital och att det aldrig används för att täcka målföretagets förluster.

(20)

IBG-fonden påpekar att det passiva delägandet ska täckas av säkerheter på 10–30 procent av värdet och att säkerheterna ställs av målföretagets aktieägare. Den exakta säkerhetsnivån avgörs från fall till fall och beror framför allt på de förmögenhetsvärden som aktieägarna tidigare överfört till företaget, exempelvis i form av eget kapital eller immateriella äganderätter. Kreditinstrument kan se olika ut från fall till fall. Det finns till och med instrument med 0 procents säkerhet (vid så kallad blankokredit), vilket inte automatiskt gör kreditinstrumentet till ett egetkapitalinstrument.

(21)

Enligt vad IBG-fonden uppger liknar återbetalningsformerna för IBG-fondens passiva delägande kreditinstrumentens återbetalningsformer. För standardkrediter baseras återbetalningarna av kapital plus ränta på företagets likviditet och sker därför inte nödvändigtvis varje månad. Återbetalningar på halvårs- eller kvartalsbasis är lika vanligt som månatliga betalningar. Enligt den tyska civillagen (Bürgerliches Gesetzbuch, BGB) ska räntor betalas vid varje årsslut, men även andra betalningsordningar kan avtalas fram.

(22)

När det gäller återbetalning av kapital hänvisar IBG-fonden till den tyska civillagen, som säger att återbetalning ska ske när låneavtalet sägs upp, såvida man inte kommit överens om något annat i avtalet. IBG-fondens passiva delägande överensstämmer med den tyska civillagens bestämmelser, och inga överenskommelser som avviker från dessa bestämmelser har avtalats fram.

(23)

IBG-fonden anför ytterligare argument som visar på likheten mellan IBG-fondens informationsklausuler och ägar- och kontrollskiftesklausuler och motsvarande klausuler när det gäller kreditinstrument. Det är vanligt att man kommer överens om ägar- och kontrollskiftesklausuler i kreditavtal, menar IBG-fonden. Framför allt vid bankkrediter och i samband med finansiering av projekt eller företagsköp brukar kreditgivare insistera på detta. Gemensamt för dessa kredittyper och IBG-fondens passiva delägande är att de har en lång löptid och förfaller till betalning först då de sägs upp, påpekar IBG-fonden. Som motprestation kräver kreditgivarna tämligen omfattande överenskommelser som ger dem rätt att säga upp kreditavtalet i förtid om kredittagaren bryter mot överenskommelserna.

(24)

För bankkrediter har de tyska privatbankernas paraplyorganisation Bundesverband deutscher Banken utformat en särskild avtalsmall med en långtgående ägar- och kontrollskiftesklausul. När det gäller finansiering av projekt och företagsköp hänvisar IBG-fonden till ett antal tyska kommentarer i frågan där långtgående kontrollklausuler för kreditgivaren diskuteras och erkänns.

(25)

IBG-fonden menar att ett ytterligare skäl för att IBG-fondens passiva delägande ska ses som likvärdigt med ett kreditinstrument gäller villkoren för att säga upp ett avtal. Vid avtalsbrott, om de överenskomna villkoren inte har uppfyllts, om oriktiga uppgifter har lämnats eller vid kontrollskifte kan såväl målföretaget som IBG-fonden säga upp avtalet. Om den specifika terminologi som används vid IBG-fondens passiva delägande för att säga upp ett avtal skiljer sig från motsvarande terminologi vid standardkrediter ska detta endast ses som ett uttryck för instrumentets speciella karaktär jämfört med en standardkredit, framhåller IBG-fonden.

(26)

IBG-fonden redogör för det avkastningssystem som tillämpas för IBG-fondens passiva delägande och framhåller därvid att den fasta ersättningen utgör den viktigaste komponenten i den totala årliga avkastningen om 13 procent. Den totala årliga avkastningen består dels av en fast ränta, som fastställs på basis av målföretagets kreditrisk och oberoende av investeringens lönsamhet, dels av en vinstbaserad komponent som betalas ut när vissa vinstnivåer har överstigits. Den vinstbaserade komponenten ligger alltid minst 250 räntepunkter under komponenten med fast ränta. Förutom den årliga totala räntan på 13 procent utbetalas även en engångsersättning som utgör en procentsats av det passiva delägandets nominella värde och som inte är beroende av investeringens lönsamhet.

(27)

IBG-fonden redogör utförligt för varför man anser att fondens passiva delägande enligt såväl tysk rätt (civil-, redovisnings- och skatterätt) som internationell redovisningsstandard (IFRS/IAS) utgör ett typiskt passivt delägande och därmed är att betrakta som ett kreditinstrument.

(28)

I enlighet med artikel 20.2 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 och med anledning av kommissionens offentliggörande i EUT (12) har Tyskland inkommit med synpunkter till kommissionen. Tyskland anser att IBG-fondens passiva delägande av följande skäl ska betraktas som ett typiskt passivt delägande och därmed som kreditinstrument:

(29)

I sina kommentarer angående IBG-fondens synpunkter ger Tyskland sitt stöd för IBG-fondens uppfattning och upprepar de slutsatser man förde fram i samband med att man lämnade sina synpunkter på beslutet att inleda förfarandet. Vidare betonar Tyskland att IBG-fondens passiva delägande har tillhandahållits på marknadsmässiga villkor och inte omfattat något statligt stöd, eftersom det skett i enlighet med kommissionens meddelande om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (13) (nedan kallat 2008 års meddelande).

(30)

I den fortsatta skriftväxlingen med kommissionen redogjorde Tyskland för IBG-fondens klassificeringssystem som granskats av PricewaterhouseCoopers och enligt vilket målföretagen betygsätts med alltifrån ”Mycket bra” (AAA) ned till ”Dåligt/Finansiella svårigheter” (CCC), där betyget CCC innebär att företaget inte beviljas någon finansiering. Vid bedömningen av målföretagens kreditrisk tas hänsyn till IBG-fondens prioriteringsordning och låga säkerhetsnivå.

(31)

Det är med hjälp av klassificeringssystemet som en riskanpassad räntesats sätts. Ersättning för det passiva delägandet utgår alltid enligt en fast räntesats, som består av interbankräntan (IBOR) och en skälig marginal. Beroende på företagets klassificering kan denna marginal ligga på mellan 100 och 650 räntepunkter. För företag som inte omfattas av IBG-fondens klassificeringssystem tillämpas en marginal som är på minst 400 räntepunkter, dock aldrig lägre än den som tillämpas på moderbolaget.

(32)

Tyskland har anmält åtgärden innan den genomförts och har därmed uppfyllt sina förpliktelser i enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget. Åtgärden träder i kraft först efter att ha godkänts av kommissionen.

(33)

För att kunna avgöra om det i samband med IBG-fondens passiva delägande ekonomiskt sett rör sig om ett kredit- eller egetkapitalinstrument prövades det mot riktlinjerna. I punkt 2.2. i riktlinjerna definieras begreppen ”investeringsinstrument i form av kapital som liknar eget kapital” (egetkapitalinstrument) respektive ”skuldfinansieringsinstrument” (kreditinstrument) på följande sätt:

—   ”Investeringsinstrument i form av kapital likställt med eget kapital”: instrument som ger innehavaren (investeraren/långivaren) en avkastning som i huvudsak grundar sig på vinster eller förluster i det underliggande målföretaget och som inte har någon säkerhet vid betalningsförsummelse. Denna definition tar fasta på innehållet snarare än formen.

—   ”Skuldfinansieringsinstrument”: lån och andra finansieringsinstrument för vilka säkerhet har ställts åtminstone delvis och där den viktigaste komponenten är att de ger långivaren/investeraren en fast minimiavkastning. Denna definition tar fasta på innehållet snarare än formen.

(34)

I enlighet med punkt 4.3.3 i riktlinjerna ska kommissionen ”beakta instrumentets ekonomiska innehåll, inte dess benämning eller hur investerarna klassificerat instrumentet … [och särskilt] ta hänsyn till hur stor del av risken i målföretagets satsning som investeraren tar på sig, de förluster investeraren eventuellt kan komma att drabbas av, huruvida avkastningen beror av företagets vinst eller om det är fråga om en fast avkastning samt investerarens förtursrätt om företaget går i konkurs … [och] till hur investeringsinstrumentet behandlas i nationella författningar, finansiella regler och redovisningsregler, om dessa är konsekventa och relevanta för klassificeringen.”

(35)

Efter granskning av de argument som Tyskland lagt fram och av de upplysningar som berörd part (IBG-fonden) presenterat i sina synpunkter på kommissionens beslut att inleda förfarandet kan följande konstateras:

(36)

Med ledning av riktlinjerna har de risker och potentiella förluster som åtgärden innebär för IBG-fonden bedömts. Därvid har hänsyn tagits till att IBG-fondens passiva delägande, i likhet med kreditinstrument, inte bär hela exit-risken, såsom vore fallet om det rörde sig om en investerare (14). IBG-fondens passiva delägande innebär aldrig delaktighet i målföretagets förluster, såsom vore fallet om det rörde sig om ett aktieägande. I punkt 4.3.3 i riktlinjerna anges detta uttryckligen som ett kriterium för att skilja mellan egetkapital- och kreditinstrument. Precis som vid kreditinstrument föreskriver avtalsbestämmelserna för IBG-fondens delägande att kapitalet plus ränta, inklusive de vinstbaserade komponenterna, ska återbetalas ur företagets kassaflöde. Med tanke på den risk och de potentiella förluster som investeraren påtar sig kan IBG-fondens passiva delägande sålunda ses som ett skuldfinansieringsinstrument, dvs. kreditinstrument.

(37)

Enligt riktlinjerna ska fordringarnas förtursrätt vid insolvens beaktas. Krediter och andra externa fordringar har förtursrätt framför IBG-fondens passiva delägande, som i sin tur har förtursrätt framför eget kapital och aldrig tar på sig målföretagets skulder, något som är ett typiskt kännetecken för kreditinstrument. Det är vanligt att prioriterade kreditgivares fordringar har förtur framför skulder som inte alls eller endast delvis täcks av säkerhet. IBG-fondens lägre prioriterade passiva delägande är visserligen i själva verket förbundet med en högre risk jämfört med skulder som inte är lika lågprioriterade, men detta avspeglas i den riskanpassade räntan. Det är därför som inte enbart andra fordringsägares förtur räcker för att IBG-fondens passiva delägande ska klassificeras som investeringsinstrument i form av kapital som kan likställas med eget kapital, dvs. egetkapitalinstrument.

(38)

Enligt riktlinjerna måste ett kreditinstrument åtminstone delvis täckas av säkerheter. Man bör beakta att IBG-fondens passiva delägande täcks av säkerheter på 10–30 procent av värdet och att säkerheterna ställs av målföretagets aktieägare. De låga kraven på säkerhet kan förklaras av att snabbväxande teknikinriktade små och medelstora företag inte har säkerheter av tillräckligt högt värde. Med tanke på den låga prioritetsgraden hos IBG-fondens passiva delägande ter det sig dessutom rimligt med endast delvis täckande säkerheter. IBG-fondens låga prioriteringsgrad och säkerhetstäckning avspeglas i avkastningens storlek. Man kan därför konstatera att den icke heltäckande säkerhetstäckningen för IBG-fondens passiva delägande ligger i linje med riktlinjerna.

(39)

Enligt riktlinjerna måste den viktigaste avkastningskomponenten hos ett kreditinstrument utgöras av en fast ersättning. IBG-fondens passiva delägande innebär att den vinstbaserade komponenten alltid ligger minst 250 räntepunkter under komponenten med fast ränta. En fast engångsersättning vid sidan av en total avkastning på 13 procent innebär att den andel som den fasta avkastningen utgör ökar ytterligare. Komponenten med fast räntesats för IBG-fondens passiva delägande kan därför sägas vara den viktigaste avkastningskomponenten i enlighet med riktlinjerna.

(40)

Efter att ha granskat den omfattande information som lämnats in av berörd part drog kommissionen slutsatsen att klausulerna om information och ägar- och kontrollskifte för IBG-fondens passiva delägande liknar klausulerna för kreditinstrument med svag förtursrätt och inga eller endast delvis ställda säkerheter. För dessa instrument ställs i regel krav på såväl intensiv övervakning som utförlig och omgående information om företagets ekonomiska utveckling. För dessa instrument fastställs dessutom särskilda finansiella indikatorer eller villkor som företaget måste rätta sig efter. Med avseende på klausulerna om information och ägar- och kontrollskifte ska därför IBG-fondens passiva delägande ses som ett kreditinstrument.

(41)

I sitt beslut om att inleda förfarandet bekräftade kommissionen att förutsättningarna för att IBG-fonden ska kunna säga upp ett avtal om passivt delägande verkar likna de förutsättningar som gäller för kreditinstrument, då en investering kan sägas upp vid avtalsbrott, om överenskomna villkor inte uppfyllts, om oriktiga uppgifter lämnats eller om ett kontrollskifte ägt rum. Kommissionen tog hänsyn till att skillnaderna i terminologin endast ska ses som ett uttryck för den speciella karaktären hos IBG-fondens passiva delägande jämfört med standardkreditinstrument. Bortsett från de terminologiska skillnaderna liknar således uppsägningsbestämmelserna för IBG-fondens passiva delägande i princip motsvarande bestämmelser för standardkreditinstrument.

(42)

Kommissionen konstaterar att IBG-fondens passiva delägande i enlighet med såväl tillämplig tysk lagstiftning (civil-, redovisnings- och skatterätt) som internationell redovisningsstandard (IAS) utgör ett typiskt passivt delägande och därmed är att betrakta som ett kreditinstrument, vilket även Tyskland och IBG-fonden har visat.

(43)

Efter att ha granskat de ekonomiska egenskaperna hos IBG-fondens passiva delägande kan kommissionen med hänsyn till de rättsliga, redovisningsmässiga och skattemässiga aspekterna på detta instrument konstatera att IBG-fondens passiva delägande ekonomiskt sett kan klassificeras som ett kreditinstrument.

(44)

Kommissionen har granskat IBG-fondens passiva delägande utifrån artikel 87 i EG-fördraget. Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget ”är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna”. För att en åtgärd ska anses omfattas av artikel 87.1 i EG-fördraget måste följande fyra kriterier vara uppfyllda:

(45)

I sitt beslut om att inleda förfarandet drog kommissionen slutsatsen att om IBG-fondens passiva delägande kan klassificeras som kreditinstrument ska detta delägande ses som ett kreditinstrument som är förenligt med gemensamma marknaden i enlighet med 1997 års meddelande. Instrumentet är förenligt med gemensamma marknaden även i enlighet med 2008 års meddelande, eftersom IBG-fonden prövar varje företag med avseende på kreditrisken, inklusive förtursrätt vid insolvens och säkerhetstäckning, samt tillämpar riskanpassade räntesatser.

(46)

Mot bakgrund av detta kan slutsatsen dras att IBG-fondens passiva delägande inte utgör något statligt stöd till förmån för målföretagen i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

5.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 111/31

(1)

Den 30 augusti 2007 ansökte företaget Vitatene hos de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket om att få släppa ut lykopen från Blakeslea trispora på marknaden som ny livsmedelsingrediens. Den 17 oktober 2007 utfärdade det behöriga organet för utvärdering av livsmedel i Förenade kungariket sin första utvärderingsrapport. I rapporten konstaterades att det mot bakgrund av andra ansökningar angående lykopen som ännu inte avgjorts krävs en ytterligare utvärdering för att garantera att tillstånd att använda olika typer av lykopen som ny livsmedelsingrediens ges på samma villkor.

(2)

Kommissionen vidarebefordrade den första utvärderingsrapporten till samtliga medlemsstater den 11 februari 2008.

(3)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ombads att yttra sig i frågan och lämnade sitt yttrande den 4 december 2008.

(4)

Efsa konstaterade i sitt yttrande att eftersom lykopen kan förändras genom oxidation måste det formuleras som suspension i ätliga oljor eller direkt komprimerbara eller vattenlösliga pulver. Tillräckligt antioxidativt skydd måste garanteras.

(5)

Efsa påpekade också att även om genomsnittskonsumentens intag av lykopen kommer att ligga under det acceptabla dagliga intaget (ADI) kan ADI komma att överstigas hos vissa konsumenter. Det bör därför samlas in uppgifter om intaget under ett antal år efter godkännandet så att detta kan ses över mot bakgrund av eventuella nya rön om säkerhet när det gäller lykopen och lykopenintag. Särskild uppmärksamhet bör ägnas insamling av uppgifter angående lykopenhalter i frukostflingor. Detta krav gäller dock i enlighet med detta beslut endast användningen av lykopen som ny livsmedelsingrediens och inte som livsmedelsfärgämne, vilket omfattas av rådets direktiv 89/107/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användning i livsmedel (2).

(6)

På grundval av den vetenskapliga utvärderingen fastställs det att lykopen från Blakeslea trispora uppfyller kraven i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97.

(7)

Företaget Vitatene är införstått med att kommissionens beslut 2006/721/EG (3) kommer att upphöra att gälla.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

5.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 111/35

(1)

På grundval av de årsredovisningar beträffande utgifter på området för landsbygdsutveckling som har lämnats in av Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien tillsammans med nödvändiga kompletterande uppgifter, bör räkenskaperna för de utbetalningsställen som avses i artikel 6.2 i förordning (EG) nr 1290/2005 avslutas. Vid avslutandet av räkenskaperna kontrollerar man att dessa är fullständiga, korrekta och sanningsenliga mot bakgrund av rapporterna från de attesterande organen.

(2)

De tidsfrister enligt artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU (2) som Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien har beviljats för att inkomma till kommissionen med de dokument som avses i artikel 8.1 c i förordning (EG) nr 1290/2005 samt i artikel 7.1 i förordning (EG) nr 885/2006, har löpt ut.

(3)

Kommissionen har granskat de insända uppgifterna och har före den 31 mars 2009 delgivit Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien resultatet av granskningen, tillsammans med nödvändiga ändringar.

(4)

När det gäller utgifter för landsbygdsutveckling som omfattas av artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 27/2004 av den 5 januari 2004 om övergångsbestämmelser vid tillämpning av rådets förordning (EG) nr 1257/1999 i fråga om finansiering från EGFJ av åtgärder för landsbygdsutveckling i Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien (3), ska utfallet av beslutet om avslutande av räkenskaperna dras ifrån eller läggas till senare utbetalningar från kommissionen.

(5)

Med stöd av den granskning som gjorts av årsredovisningar och kompletterande dokument kan kommissionen för vissa av utbetalningsställena fastställa att de insända räkenskaperna är fullständiga, korrekta och sanningsenliga. Ytterligare information om dessa belopp återfinns i den sammanfattande rapporten, som lades fram för fondkommittén samtidigt med detta beslut.

(6)

Mot bakgrund av de kontroller som utförts krävs ytterligare granskning av uppgifterna från vissa utbetalningsställen, och deras räkenskaper kan därför inte avslutas i detta beslut.

(7)

När det gäller utgifter för landsbygdsutveckling enligt förordning (EG) nr 27/2004 kommer de belopp som ska krävas tillbaka eller betalas ut enligt beslutet om avslutande av räkenskaperna att dras ifrån eller läggas till senare utbetalningar.

(8)

I enlighet med artikel 30.2 i förordning (EG) nr 1290/2005 påverkar detta beslut inte beslut som antas senare av kommissionen om att undanta sådana utgifter som inte verkställts i överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna från gemenskapsfinansiering.

5.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 111/44

(1)

Enligt artikel 30 i förordning (EG) nr 1290/2005 granskar och godkänner kommissionen, på grundval av de årliga räkenskaper som medlemsstaterna sänt in tillsammans med de upplysningar som krävs för granskning och godkännande och ett intyg om att de inlämnade räkenskaperna är rättvisande, fullständiga och korrekta samt rapporter från de attesterande organen, räkenskaperna för de utbetalningsställen som avses i artikel 6 i den förordningen.

(2)

I enlighet med artikel 5.1, andra stycket i kommissionens förordning (EG) nr 883/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller utbetalningsställenas räkenskaper, utgiftsdeklarationer och inkomstdeklarationer samt villkoren för ersättning för utgifter inom ramen för EGFJ och EJFLU (2) tas för räkenskapsåret 2008 hänsyn till de utgifter som medlemsstaterna haft mellan den 16 oktober 2007 och den 15 oktober 2008.

(3)

Kommissionen har granskat de insända uppgifterna och delgav medlemsstaterna före den 31 mars 2009 resultatet av granskningen, tillsammans med nödvändiga ändringar.

(4)

Med stöd av den granskning som gjorts av årsredovisningar och kompletterande dokument kan kommissionen fastställa att de insända årliga räkenskaperna för vissa av utbetalningsställena är fullständiga, korrekta och sanningsenliga. Bilaga I visar de räkenskaper som har granskats och godkänts för respektive medlemsstat och de belopp som ska återkrävas från eller betalas till medlemsstaterna.

(5)

Uppgifterna från vissa andra utbetalningsställen kräver ytterligare granskning, och deras räkenskaper kan därför inte godkännas i detta beslut. Bilaga II visar utbetalningsställena i fråga.

(6)

Enligt artikel 9.4 i förordning (EG) nr 883/2006 ska man i beslutet om granskning och godkännande ta hänsyn till alla överskridanden av tidsfrister under augusti, september och oktober. En del utbetalningar som vissa medlemsstater redovisat under dessa månader 2008 gjordes efter tidsfristernas utgång. I detta beslut bör därför de aktuella minskningarna fastställas.

(7)

Kommissionen har redan, i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1290/2005 och artikel 9 i förordning (EG) nr 883/96, minskat eller dragit in ett antal månatliga förskott för bokförda utgifter för räkenskapsåret 2008. För att undvika alla förtida eller tillfälliga återbetalningar av de aktuella beloppen, bör dessa inte godkännas i detta beslut, utan de bör omfattas av ytterligare kontroll i enlighet med artikel 31 i förordning (EG) nr 1290/2005.

(8)

Enligt artikel 32.5 i förordning (EG) nr 1290/2005 ska de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen efter oegentligheter bäras till 50 % av den berörda medlemsstaten, om ingen indrivning har ägt rum inom fyra år efter det datum då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet av oegentligheterna gjordes, eller inom åtta år i de fall då indrivningen ingår i ett rättsligt förfarande i det nationella rättsväsendet. I artikel 32.3 i samma förordning åläggs medlemsstaterna att tillsammans med årsräkenskaperna lämna in en sammanfattande redovisning till kommissionen av de förfaranden för återkrav som har inletts med anledning av oegentligheter. Tillämpningsföreskrifter när det gäller medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter beträffande de belopp som ska återkrävas fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU (3). I bilaga III till den förordningen ingår den tabell som medlemsstaterna ska lämna in under 2009. Utifrån de uppgifter som medlemsstaterna anger i tabellerna bör kommissionen besluta vilka de ekonomiska följderna ska bli om ingen indrivning ägt rum inom fyra respektive åtta år. Detta beslut påverkar inte framtida beslut om överensstämmelse i enlighet med artikel 32.8 i förordning (EG) nr 1290/2005.

(9)

Enligt artikel 32.6 i förordning (EG) nr 1290/2005 får medlemsstater besluta att inte fullfölja indrivningen. Ett sådant beslut får fattas endast om redan åsamkade och förväntade kostnader för indrivningen tillsammans överstiger den summa som ska drivas in, eller om det visar sig omöjligt att genomföra indrivning därför att gäldenären eller de personer som är juridiskt ansvariga för oegentligheten enligt nationell lag har erkänts som oförmögna att betala. Om ett sådant beslut har antagits inom fyra år efter det datum då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet gjordes, eller inom åtta år i de fall då indrivningen ingår i ett rättsligt förfarande i det nationella rättsväsendet, bör de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen till 100 % bäras av gemenskapsbudgeten. I den sammanfattande redovisning som avses i artikel 32.3 i förordning (EG) nr 1290/2005 anges de belopp för vilka medlemsstaterna beslutade att inte fullfölja indrivningsförfarandena och anledningarna till detta. Medlemsstaterna belastas inte med dessa belopp, utan de bärs i stället av gemenskapsbudgeten. Detta beslut påverkar inte framtida beslut om överensstämmelse i enlighet med artikel 32.8 i förordning 1290/2005.

(10)

I enlighet med artikel 30.2 i förordning (EG) nr 1290/2005 påverkar detta beslut inte beslut som antas senare av kommissionen om att undanta sådana utgifter som inte verkställts i överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna från gemenskapsfinansiering.

5.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 111/50

(1)

Kommissionen måste fastställa de belopp som avsatts för varje berörd medlemsstat för stödet till diversifiering enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 320/2006 och det kompletterande diversifieringsstödet enligt artikel 7 i den förordningen.

(2)

Beloppen för stödet till diversifiering och det kompletterande diversifieringsstödet beräknas i enlighet med artikel 13.2 i förordning (EG) nr 968/2006 på grundval av mängden sockerkvoter räknat i ton som avståtts under regleringsåret 2009/10 i den berörda medlemsstaten.

5.5.2009