ISSN 1725-2628 |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
L 81 |
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
52 årgången |
Innehållsförteckning |
|
I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras |
Sida |
|
|
FÖRORDNINGAR |
|
|
|
||
|
* |
Kommissionens förordning (EG) nr 256/2009 av den 23 mars 2009 om ändring av bilagorna II och III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 när det gäller gränsvärdena för azoxistrobin och fludioxonil i eller på vissa produkter ( 1 ) |
|
|
* |
Kommissionens förordning (EG) nr 257/2009 av den 24 mars 2009 om ändring av förordning (EG) nr 794/2004 när det gäller formuläret för kompletterande upplysningar i samband med anmälan av statligt stöd till fiske och vattenbruk ( 1 ) |
|
|
* |
|
|
II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt |
|
|
|
BESLUT |
|
|
|
Kommissionen |
|
|
|
2009/297/EG |
|
|
* |
Kommissionens beslut av den 26 mars 2009 om ändring av beslut 2008/866/EG när det gäller dess tillämpningsperiod [delgivet med nr K(2009) 1876] ( 1 ) |
|
|
|
2009/298/EG |
|
|
* |
Kommissionens beslut av den 26 mars 2009 om förlängning av giltighetstiden för beslut 2006/502/EG om en förpliktelse för medlemsstaterna att förbjuda att icke barnsäkra eller leksaksliknande tändare släpps ut på marknaden [delgivet med nr K(2009) 2078] ( 1 ) |
|
|
III Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen |
|
|
|
RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN |
|
|
* |
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES |
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras
FÖRORDNINGAR
27.3.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 81/1 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 255/2009
av den 26 mars 2009
om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),
med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och
av följande skäl:
I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den 27 mars 2009.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 mars 2009.
På kommissionens vägnar
Jean-Luc DEMARTY
Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling
(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.
(2) EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.
BILAGA
Fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker
(EUR/100 kg) |
||
KN-nr |
Kod för tredjeland (1) |
Schablonvärde vid import |
0702 00 00 |
IL |
82,5 |
JO |
68,6 |
|
MA |
57,6 |
|
TN |
134,4 |
|
TR |
91,7 |
|
ZZ |
87,0 |
|
0707 00 05 |
JO |
167,2 |
MA |
69,5 |
|
TR |
151,3 |
|
ZZ |
129,3 |
|
0709 90 70 |
MA |
43,6 |
TR |
84,4 |
|
ZZ |
64,0 |
|
0709 90 80 |
EG |
60,4 |
ZZ |
60,4 |
|
0805 10 20 |
EG |
41,2 |
IL |
61,0 |
|
MA |
42,8 |
|
TN |
57,1 |
|
TR |
76,0 |
|
ZZ |
55,6 |
|
0805 50 10 |
TR |
53,9 |
ZZ |
53,9 |
|
0808 10 80 |
AR |
75,7 |
BR |
79,2 |
|
CA |
78,6 |
|
CL |
84,5 |
|
CN |
70,5 |
|
MK |
23,7 |
|
US |
112,0 |
|
UY |
57,1 |
|
ZA |
83,6 |
|
ZZ |
73,9 |
|
0808 20 50 |
AR |
97,3 |
CL |
136,2 |
|
CN |
48,8 |
|
US |
194,4 |
|
ZA |
89,6 |
|
ZZ |
113,3 |
(1) Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.
27.3.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 81/3 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 256/2009
av den 23 mars 2009
om ändring av bilagorna II och III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 när det gäller gränsvärdena för azoxistrobin och fludioxonil i eller på vissa produkter
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG (1), särskilt artikel 14.1 a, och
av följande skäl:
(1) |
Gränsvärden för azoxistrobin och fludioxonil har fastställts i bilaga II respektive bilaga III till förordning (EG) nr 396/2005. När det gäller azoxistrobin har i samband med ett nytt godkännande för användning av detta växtskyddsmedel på rovor enligt rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (2) en ansökan om ändring av det befintliga gränsvärdet lämnats in i enlighet med artikel 6.1 i den förordningen. När det gäller fludioxonil har en ansökan om importtolerans i enlighet med artikel 6.2 och 6.4 i förordning (EG) nr 396/2005 lämnats in av en sökande i ett tredjeland (Förenta staterna) där godkänd användning av detta växtskyddsmedel leder till resthalter som överskrider gränsvärdet för granatäpplen enligt bilaga III till den förordningen. |
(2) |
Båda ansökningarna har utvärderats i enlighet med artikel 8 i den förordningen, och Portugal och Danmark har sänt utvärderingsrapporter till kommissionen. |
(3) |
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, nedan kallad myndigheten, bedömde de föreslagna gränsvärdenas säkerhet med hänsyn till uppgifterna i ansökningarna och utvärderingsrapporterna samt lämnade motiverade yttranden. Myndigheten sände [i enlighet med artikel 10 i förordningen] dessa yttranden till kommissionen och medlemsstaterna samt offentliggjorde yttrandena (3). |
(4) |
Myndigheten fann i sina motiverade yttranden att alla uppgiftskrav var uppfyllda och att de två ändringar av gränsvärdena som sökandena begärt var godtagbara ur konsumentsäkerhetssynpunkt, på grundval av en bedömning av konsumenternas exponering i fråga om 27 specifika europeiska konsumentgrupper. Den tog hänsyn till de senaste rönen om ämnenas toxikologiska egenskaper. Varken livstidsexponeringen för de båda ämnena genom konsumtion av alla livsmedelsprodukter som kan innehålla de två ämnena eller korttidsexponeringen till följd av extrem konsumtion av rovor eller granatäpplen visade på någon risk för att det acceptabla dagliga intaget eller den akuta referensdosen överskrids. |
(5) |
På grundval av myndighetens motiverade yttranden och med hänsyn till övriga faktorer av relevans för ärendet i fråga uppfyller de begärda ändringarna av gränsvärdena kraven i artikel 14.2 i förordning (EG) nr 396/2005. |
(6) |
Förordning (EG) nr 396/2005 bör därför ändras i enlighet med detta. |
(7) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilagorna II och III till förordning (EG) nr 396/2005 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 23 mars 2009.
På kommissionens vägnar
Androulla VASSILIOU
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 70, 16.3.2005, s. 1.
(2) EGT L 230, 19.8.1991, s. 1.
(3) EFSA Scientific Report nr 199, 2008, och nr 200, 2008, på http://efsa.europa.eu
BILAGA
Bilagorna II och III till förordning (EG) nr 396/2005 ska ändras på följande sätt:
1. |
Bilaga II ska ändras på följande sätt: Raderna för azoxistrobin ska ersättas med följande: ”Bekämpningsmedelsrester och gränsvärden (mg/kg)
|
2. |
Bilaga III ska ändras på följande sätt: Raderna för fludioxonil ska ersättas med följande: ”Bekämpningsmedelsrester och gränsvärden (mg/kg)
|
(1) För en fullständig förteckning över produkter av vegatabiliskt och animaliskt ursprung för vilka gränsvärden gäller, se bilaga I.
(2) Lägsta analytiska bestämningsgräns.
(3) Par bekämpningsmedel-kod för vilket det gränsvärde som fastställs i bilaga III del B gäller.”
(4) För en fullständig förteckning över produkter av vegatabiliskt och animaliskt ursprung för vilka gränsvärden gäller, se bilaga I.
(5) Lägsta analytiska bestämningsgräns.”
27.3.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 81/15 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 257/2009
av den 24 mars 2009
om ändring av förordning (EG) nr 794/2004 när det gäller formuläret för kompletterande upplysningar i samband med anmälan av statligt stöd till fiske och vattenbruk
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (1), särskilt artikel 27,
efter att ha hört rådgivande kommittén för statligt stöd, och
av följande skäl:
(1) |
Efter kommissionens antagande av gemenskapens nya riktlinjer för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (2) bör formuläret för kompletterande upplysningar i del III.14 i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (3) ersättas med ett nytt formulär för kompletterande upplysningar som överensstämmer med gällande lagstiftning. |
(2) |
Förordning (EG) nr 794/2004 bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Del III.14 i bilaga I till förordning (EG) nr 794/2004 ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 24 mars 2009.
På kommissionens vägnar
Joe BORG
Ledamot av kommissionen
(1) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.
(2) EUT C 84, 3.4.2008, s. 10.
(3) EUT L 140, 30.4.2004, s. 1.
BILAGA
”DEL III.14
FORMULÄR FÖR KOMPLETTERANDE UPPLYSNINGAR NÄR DET GÄLLER STÖD TILL FISKE OCH VATTENBRUK
Detta formulär för kompletterande upplysningar ska användas vid anmälan av varje stödordning eller individuellt stöd som omfattas av riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (nedan kallade riktlinjerna).
MÅL FÖR STÖDORDNINGEN eller STÖDET (markera det tillämpliga och lämna begärda upplysningar):
Denna avdelning följer numreringen i punkt 4 i riktlinjerna: ’Stöd som kan förklaras förenligt.’
Punkt 4.1 i riktlinjerna: Stöd för åtgärder av samma slag som de åtgärder som omfattas av en förordning om gruppundantag
Allmänna anmärkningar rörande denna typ av stöd
Två förordningar om gruppundantag är i kraft: kommissionens förordning (EG) nr 736/2008 (1) som är tillämplig på sektorn för fiske och vattenbruk samt kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 (2) som är den allmänna undantagsförordning som är tillämplig på alla sektorer.
Därför behöver sådant stöd i allmänhet inte anmälas.
Enligt skäl 6 i förordning (EG) nr 736/2008 och skäl 7 i förordning (EG) nr 800/2008, bör dessa förordningar inte påverka medlemsstaternas möjligheter att anmäla statligt stöd vars mål motsvarar de mål som omfattas av dessa två förordningar.
Vidare kan följande typer av stöd inte omfattas av sådana undantag som förskrivs i förordningarna (EG) nr 736/2008 och (EG) nr 800/2008: stöd som överstiger angivna tak, vilka specificeras i artikel 1.3 i förordning (EG) nr 736/2008 eller artikel 6 i förordning (EG) nr 800/2008, eller stöd av särskild karaktär, bland annat stöd som beviljas andra företag än små eller medelstora företag, stöd till företag i svårigheter, icke genomsynligt stöd, stöd till ett företag som är föremål för ett betalningskrav efter ett tidigare beslut där kommissionen har förklarat ett stöd oförenligt med den gemensamma marknaden.
Det anmälda stödets karaktär
|
Stöd av samma typ som sådant stöd som omfattas av förordning (EG) nr 736/2008. |
|
Stöd av samma typ som sådant stöd som omfattas av förordning (EG) nr 800/2008. |
|
Stöd som överstiger de angivna taken. |
|
Stöd som beviljas andra företag än små och medelstora företag. |
|
Icke genomsynligt stöd. |
|
Stöd till ett företag som är föremål för ett betalningskrav. |
|
Andra egenskaper: specificera. |
Förenlighet med den gemensamma marknaden
Medlemsstaten ska lämna en detaljerad och väl underbyggd motivering till varför stödet kan betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden.
Punkt 4.2 i riktlinjerna: Stöd som omfattas av vissa övergripande riktlinjer
Medlemsstaten ska lämna en hänvisning till de riktlinjer som bedöms vara tillämpliga på den berörda stödåtgärden tillsammans med en detaljerad och väl underbyggd motivering till varför stödet betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden.
Medlemsstaten ska också fylla i övriga relevanta formulär för kompletterande upplysningar i bilaga denna förordning.
— |
stöd till utbildning: formuläret i del III.2 |
— |
stöd till sysselsättning: formuläret i del III.3 |
— |
stöd till forskning och utveckling: formuläret i del III.6.A eller del III.6.B, beroende på vad som är lämpligt |
— |
stöd till undsättning av företag i svårigheter: formuläret i del III.7 eller del III.8, beroende på vad som är lämpligt |
— |
stöd till skydd för miljön: formulär III.10 |
Punkt 4.3 i riktlinjerna: Stöd för investeringar ombord på fiskefartyg
Medlemsstaten ska lämna information som visar att stödet uppfyller kraven i artikel 25.2 och 25.6 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (3).
Den ska också motivera varför detta stöd inte ges inom ett operativt program, medfinansierat av denna fond.
Punkt 4.4 i riktlinjerna: Stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer, exceptionella händelser eller specifika dåliga väderförhållanden
Medlemsstaten ska lämna följande information till underlag för stödets förenlighet:
— |
detaljerade uppgifter som visar att en naturkatastrof eller annan exceptionell händelse har ägt rum, bland annat tekniska och/eller vetenskapliga rapporter |
— |
bevis på att det finns ett orsaksförhållande mellan händelsen och skadorna |
— |
metoden för beräkning av skadornas omfattning |
— |
andra underlag |
Punkt 4.5 i riktlinjerna: Skattelättnader och arbetsrelaterade kostnader för gemenskapens fiskefartyg som bedriver verksamhet utanför gemenskapens vatten
Medlemsstaten ska lämna information som visar att stödet är förenligt med villkoren i punkt 4.5 i riktlinjerna.
Denna information ska särskilt omfatta uppgifter som visar den risk för avregistrering från medlemsstaternas register över de fartyg som berörs av ordningen.
Punkt 4.6 i riktlinjerna: Stöd som finansieras genom skatteliknande avgifter
Medlemsstaten ska
— |
ange hur de medel som erhållits genom skatteliknande avgifter kommer att användas, och |
— |
visa hur och på vilka grunder denna användning är förenlig med reglerna om statligt stöd. |
Den måste också visa hur ordningen gynnar både inhemska och importerade produkter.
Punkt 4.7 i riktlinjerna: Stöd för saluföring av fiskeriprodukter från de yttersta randområdena
Medlemsstaten ska lämna information som visar att stödet är förenligt med villkoren enligt denna punkt samt de relevanta villkoren enligt rådets förordning (EG) nr 791/2007 av den 21 maj 2007 om införande av ett kompensationssystem för de extra kostnader som uppstår i samband med saluföringen av vissa fiskeriprodukter från de yttersta randområdena Azorerna, Madeira, Kanarieöarna samt Franska Guyana och Réunion (4).
Punkt 4.8 i riktlinjerna: Stöd till fiskeflottan i de yttersta randområdena
Medlemsstaten ska lämna information som visar att stödet är förenligt med villkoren enligt denna punkt samt med de relevanta villkoren enligt rådets förordning (EG) nr 639/2004 av den 30 mars 2004 om förvaltning av fiskeflottor som är registrerade i gemenskapens yttersta randområden (5) och de relevanta villkoren enligt rådets förordning (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn (6).
Punkt 4.9 i riktlinjerna: Stöd för andra åtgärder
Medlemsstaten ska ge en mycket exakt beskrivning av vilken typ av stöd det rör sig om och av stödets syften.
Den ska vidare lämna en detaljerad och väl underbyggd motivering till stödets förenlighet med villkoren i punkt 3 i riktlinjerna samt visa på vilket sätt stödet tjänar den gemensamma fiskeripolitikens syften.
ALLMÄNNA PRINCIPER
Medlemsstaten ska intyga att inget stöd kommer att beviljas för verksamhet som redan har börjat genomföras av stödmottagaren eller för verksamhet som stödmottagaren även skulle bedriva på rena marknadsvillkor.
Medlemsstaten ska intyga att stöd inte kommer att beviljas i de fall då bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen, och framför allt i den gemensamma fiskeripolitiken, inte följs.
Med avseende på detta ska medlemsstaten intyga att det för stödets beviljande uttryckligen anges att stödmottagarna under stödperioden måste följa reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken och att stödet ska återbetalas i proportion till hur allvarlig överträdelsen är om det under stödperioden visar sig att stödmottagaren inte följer reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken.
Medlemsstaten ska intyga att stödet kommer att beviljas under högst tio år eller, om så inte är fallet, förbinda sig att göra en förnyad anmälan av stödet senast två månader före tioårsdagen av dess ikraftträdande.
ANDRA KRAV
Medlemsstaten ska lämna en förteckning över alla styrkande handlingar som lämnas in tillsammans med anmälan samt en sammanfattning av dessa handlingar (t.ex. socioekonomiska uppgifter om de mottagande regionerna, vetenskapliga och ekonomiska underlag).
Medlemsstaten ska uppge att stödet inte kumuleras med något annat stöd för samma stödberättigande utgifter eller för samma ersättning.
Om sådan kumulering förekommer ska medlemsstaten uppge referenserna för det stöd (stödordning eller individuellt stöd) med vilket stödet kumuleras och visa att det sammanlagda stöd som beviljas fortfarande är förenligt med tillämpliga bestämmelser. I detta sammanhang ska medlemsstaterna beakta alla former av statligt stöd, inklusive stöd av mindre betydelse.
(1) EUT L 201, 30.7.2008, s. 16.
(2) EUT L 214, 9.8.2008, s. 3.
(3) EUT L 223, 15.8.2006, s. 1.
(4) EUT L 176, 6.7.2007, s. 1.
27.3.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 81/19 |
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 258/2009
av den 26 mars 2009
om ändring av förordning (EG) nr 595/2004 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1788/2003 om införande av en avgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (1), särskilt artiklarna 69.2, 80.1 och 85 jämförda med artikel 4, och
av följande skäl:
(1) |
Enligt artikel 10 i kommissionens förordning (EG) nr 595/2004 (2) bör det anges hur mjölkens fetthalt ska beaktas vid upprättandet av slutavräkningen av levererade kvantiteter. |
(2) |
De justeringskoefficienter som tillämpas vid mjölkleveranser där fettinnehållet är högre eller lägre än referensnivån har varit desamma sedan 1989. Eftersom stödordningen för mjölksektorn genomgått många ändringar sedan dess, vore det lämpligt att minska justeringsnivån för mjölk som levereras med en fetthalt som ligger över referensfetthalten. Den koefficient som tillämpas när leveransernas verkliga fetthalt är lägre än referensfetthalten bör förbli oförändrad. |
(3) |
Med hänsyn till skillnaden mellan justeringskoefficienterna är det också lämpligt att ändra de uppgifter som medlemsstaterna ska lämna till kommissionen i det årliga frågeformuläret, så att alla justeringar såväl uppåt som nedåt framgår. |
(4) |
Enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 595/2004 ska kommissionen varje år fördela den nationella referenskvantiteten för varje medlemsstat mellan leveranser och direktförsäljning, med utgångspunkt i medlemsstaternas meddelanden. Meddelandena rör omställningar som begärts av producenterna. Tilläggskvoter som tilldelas medlemsstaterna tilldelas först den nationella reserven, och fördelas sedan av medlemsstaterna mellan leveranser och direktförsäljning enligt de beräknade behoven. Det finns dock ingen formell bestämmelse enligt vilken kommissionen ska informeras om fördelningen. Kommissionen bör därför beakta denna fördelning vid den årliga justeringen och medlemsstaterna bör få tillgång till en mekanism med vars hjälp de kan informera kommissionen om fördelningen av kvoten. |
(5) |
I flera medlemsstater har leveranserna under flera år varit betydligt lägre än leveransernas andel av den nationella kvoten. Risken för att kvoten överskrids kommer att minska ytterligare i och med att de nationella kvoterna ökar. Erfarenheten säger att när risken för att behöva betala en avgift minskar, blir aktörerna också mindre benägna att underskatta eller dölja leveranskvantiteten. Det är därför lämpligt att minska antalet kontroller i dessa medlemsstater för att på så sätt optimera utnyttjandet av kontrollresurserna. |
(6) |
Enligt artikel 19.3 andra stycket i förordning (EG) nr 595/2004, ska medlemsstaterna ha avslutat alla kontrollrapporter avseende en tolvmånadersperiod inom 18 månader från den berörda periodens slut. När medlemsstaterna utnyttjar denna nya möjlighet att under vissa omständigheter införa minskad kontrollintensitet, är det också lämpligt att minska den maximala tid som medges för att färdigställa samtliga rapporter. |
(7) |
För att situationen ska bli mindre betungande för medlemsstaterna till följd av den anpassade kontrollintensiteten, och med beaktande av att kontroller dels ska göras under den aktuella tolvmånadersperioden, dels efter tolvmånadersperioden i enlighet med artikel 19.2 i förordning (EG) nr 595/2004, är det lämpligt att den anpassade kontrollintensiteten tillämpas på tolvmånadersperioden 2008/2009, dvs. den period som börjar den 1 april 2008 och slutar den 31 mars 2009. |
(8) |
För att stödja kommissionens övervakning av genomförandet av kvotsystemet, särskilt i samband med de rapporter som kommissionen ska lämna till rådet före utgången av 2010 och 2012, bör det föreskrivas att mer detaljerade uppgifter ska lämnas om kvotutnyttjandets omfattning, fördelningen av outnyttjade kvoter mellan producenterna och, i förekommande fall, uttaget av avgifter från producenterna. |
(9) |
Förordning (EG) nr 595/2004 bör därför ändras i enlighet med detta. |
(10) |
Förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har inte yttrat sig inom den tid som dess ordförande har bestämt. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 595/2004 ska ändras på följande sätt:
1. |
I artikel 2 första stycket ska ”artikel 21” ersättas med ”artikel 25”. |
2. |
Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
|
3. |
I artikel 19.3 andra stycket ska följande mening läggas till: ”Kontrollrapporterna ska dock vara avslutade senast 12 månader efter den berörda periodens slut i medlemsstater som omfattas av artikel 22.1 aa och ba.” |
4. |
Artikel 22.1 a och b ska ersättas med följande:
|
5. |
Artikel 25.2 ska ersättas med följande: ”2. Enligt artikel 69.2 a i förordning (EG) nr 1234/2007 ska medlemsstaterna före den 1 februari varje år meddela kommissionen följande:
|
6. |
I artikel 27 ska följande punkt läggas till som punkt 4: ”4. Medlemsstaterna ska före den 1 oktober varje år lämna en rapport till kommissionen rörande kvotutnyttjandet och avgiftsuttaget avseende den tolvmånadersperiod som slutar den 31 mars samma kalenderår. Rapporten ska omfatta uppgifter om omfördelningen av den kvotandel som inte utnyttjats, samt om antalet producenter som omfattats av tilldelning och grunden för tilldelningen. I tillämpliga fall ska rapporten ange det antal producenter som bidrar till att betala tilläggsavgiften och det antal fall, om sådana förekommer, i vilka tilläggsavgiften har bedömts som omöjlig att ta ut på grund av producentens definitiva betalningsoförmåga eller konkurs. Medlemsstaterna ska före den 1 december sända en uppdatering av rapporten till kommissionen innehållande all sådan information som nyligen blivit tillgänglig. Varje därpå följande rapport ska innehålla en uppdatering av läget när det gäller indrivningen av alla eventuella tilläggsavgifter som rapporterats som utestående.” |
7. |
I bilaga I ska punkt 1.8 ersättas med följande:
|
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 april 2009 med undantag för artikel 1.3 och 1.4 som ska tillämpas från och med den 1 april 2008.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 mars 2009.
På kommissionens vägnar
Mariann FISCHER BOEL
Ledamot av kommissionen
(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.
(2) EUT L 94, 31.3.2004, s. 22.
(3) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.”
II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt
BESLUT
Kommissionen
27.3.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 81/22 |
KOMMISSIONENS BESLUT
av den 26 mars 2009
om ändring av beslut 2008/866/EG när det gäller dess tillämpningsperiod
[delgivet med nr K(2009) 1876]
(Text av betydelse för EES)
(2009/297/EG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (1), särskilt artikel 53.1 b i, och
av följande skäl:
(1) |
Kommissionens beslut 2008/866/EG av den 12 november 2008 om nödåtgärder för att tillsvidare stoppa importen från Peru av vissa musslor avsedda att användas som livsmedel (2) antogs till följd av att vissa musslor som importerats från Peru och som var smittade med hepatit A-virus (HAV) hade befunnits vara orsaken till ett utbrott av hepatit A hos människor. Det beslutet är tillämpligt till och med den 31 mars 2009. |
(2) |
De peruanska myndigheterna har lämnat viss information om de korrigerande åtgärder de vidtagit för att förbättra kontrollen av produktionen av musslor avsedda för export till gemenskapen. |
(3) |
Denna information är dock otillräcklig och kommissionen kommer att genomföra en inspektion i Peru. |
(4) |
I avvaktan på att de peruanska myndigheterna ska lämna all relevant information och i avvaktan på resultaten av inspektionen bör tillämpningen av beslut 2008/866/EG förlängas till och med den 30 november 2009. |
(5) |
Beslut 2008/866/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
(6) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
I artikel 5 i beslut 2008/866/EG ska ”31 mars 2009” ersättas med ”30 november 2009”.
Artikel 2
Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 26 mars 2009.
På kommissionens vägnar
Androulla VASSILIOU
Ledamot av kommissionen
(2) EUT L 307, 18.11.2008, s. 9.
27.3.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 81/23 |
KOMMISSIONENS BESLUT
av den 26 mars 2009
om förlängning av giltighetstiden för beslut 2006/502/EG om en förpliktelse för medlemsstaterna att förbjuda att icke barnsäkra eller leksaksliknande tändare släpps ut på marknaden
[delgivet med nr K(2009) 2078]
(Text av betydelse för EES)
(2009/298/EG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (1), särskilt artikel 13, och
av följande skäl:
(1) |
Enligt kommissionens beslut 2006/502/EG (2) ska medlemsstaterna förbjuda att icke barnsäkra eller leksaksliknande tändare släpps ut på marknaden. |
(2) |
Beslut 2006/502/EG antogs i enlighet med artikel 13 i direktiv 2001/95/EG, som begränsar giltighetstiden för beslutet till högst ett år men medger att det förlängs med ytterligare perioder på högst ett år. |
(3) |
Beslut 2006/502/EG har ändrats två gånger, först genom beslut 2007/231/EG (3) som förlängde beslutets giltighetstid till och med den 11 maj 2008, och en andra gång genom beslut 2008/322/EG (4) som förlängde beslutets giltighetstid ytterligare ett år, det vill säga till och med den 11 maj 2009. |
(4) |
I brist på andra tillfredsställande åtgärder för att göra tändare barnsäkra är det nödvändigt att förlänga giltighetstiden för beslut 2006/502/EG med ytterligare tolv månader och att ändra beslutet i enlighet med detta. |
(5) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom direktiv 2001/95/EG. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Artikel 6.2 i beslut 2006/502/EG ska ersättas med följande:
”2. Detta beslut ska gälla till och med den 11 maj 2010.”
Artikel 2
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta beslut senast den 11 maj 2009 och offentliggöra dessa åtgärder. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
Artikel 3
Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 26 mars 2009.
På kommissionens vägnar
Meglena KUNEVA
Ledamot av kommissionen
(1) EGT L 11, 15.1.2002, s. 4.
(2) EUT L 198, 20.7.2006, s. 41.
(3) EUT L 99, 14.4.2007, s. 16.
(4) EUT L 109, 19.4.2008, s. 40.
III Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen
RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN
27.3.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 81/24 |
RÅDETS RAMBESLUT 2009/299/RIF
av den 26 februari 2009
om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA RAMBESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 31.1 a och 34.2 b,
med beaktande av initiativet från Republiken Slovenien, Republiken Frankrike, Republiken Tjeckien, Konungariket Sverige, Republiken Slovakien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och Förbundsrepubliken Tyskland (1),
med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och
av följande skäl:
(1) |
Den tilltalade personens rätt att personligen närvara vid förhandlingen ingår i rätten till en rättvis rättegång i artikel 6 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, enligt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas tolkning. Denna domstol har också förklarat att den tilltalade personens rätt att personligen närvara vid förhandlingarna inte är absolut och att den tilltalade under vissa förhållanden av egen fri vilja, uttryckligen eller underförstått men otvetydigt, kan avsäga sig rätten att vara närvarande. |
(2) |
De olika rambesluten om genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av lagakraftvunna rättsliga avgöranden behandlar inte konsekvent frågan om avgöranden när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen. Skiljaktigheterna kan försvåra juristernas arbete och utgöra ett hinder för rättsligt samarbete. |
(3) |
Lösningarna i dessa rambeslut är inte tillfredsställande i fall där personen inte har kunnat underrättas om det rättsliga förfarandet. Enligt rambesluten 2005/214/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff (2), 2006/783/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (3), 2008/909/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (4) och 2008/947/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder (5) kan den verkställande myndigheten vägra verkställighet av sådana domar. Enligt rambeslut 2002/584/RIF om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande mellan medlemsstaterna (6) kan den verkställande myndigheten begära att den utfärdande myndigheten lämnar tillräckliga garantier om att den person som är föremål för den europeiska arresteringsordern kommer att ges möjlighet till en förnyad prövning av fallet i den utfärdande medlemsstaten och att vara närvarande när domen meddelas. Lämpligheten av en sådan garanti är en fråga som ska avgöras av den verkställande myndigheten och det är därför svårt att exakt veta när verkställighet kan vägras. |
(4) |
Det är därför nödvändigt att ge klara och allmängiltiga skäl för när man kan vägra att erkänna avgöranden på grundval av att den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen. Detta rambeslut syftar till att närmare fastställa de allmängiltiga skäl som ger den verkställande myndigheten möjlighet att verkställa beslutet trots att personen inte varit närvarande vid förhandlingen, samtidigt som personens rätt till försvar fullt ut respekteras. Detta rambeslut är inte avsett att föreskriva formerna och metoderna, inklusive de processuella kraven, för att uppnå de i rambeslutet angivna resultaten, vilket faller under medlemsstaternas nationella lagstiftning. |
(5) |
De aktuella ändringarna kräver en ändring av de gällande rambesluten om genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av lagakraftvunna rättsliga avgöranden. De nya bestämmelserna bör också kunna tjäna som grundval för framtida rättsakter på detta område. |
(6) |
I bestämmelserna i detta rambeslut om ändring av andra rambeslut fastställs villkor för det fall då erkännande och verkställighet av ett avgörande, när den berörda personen inte varit personligen närvarande vid förhandlingen, inte bör vägras. Dessa villkor är alternativa: när ett av villkoren är uppfyllt försäkrar den utfärdande myndigheten genom att fylla i den relevanta delen i den europeiska arresteringsordern eller det relevanta intyget i de andra rambesluten, att kraven är uppfyllda eller kommer att uppfyllas, vilket bör vara tillräckligt för verkställandet av det rättsliga avgörandet på grundval av principen om ömsesidigt erkännande. |
(7) |
Erkännande och verkställighet av ett rättsligt avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen, bör inte kunna vägras om han eller hon antingen personligen kallats och därigenom underrättats om tid och plats för förhandlingen som ledde till det rättsliga avgörandet, eller om han eller hon på annat sätt faktiskt officiellt underrättats om tid och plats för förhandlingen på ett sådant sätt att det otvetydigt kan slås fast att han eller hon hade kännedom om den planerade förhandlingen. I detta sammanhang förutsätts det att personen underrättats ”i god tid”, vilket innebär i tillräckligt god tid för att han eller hon personligen ska kunna närvara vid förhandlingen och effektivt utnyttja sina rättigheter till försvar. |
(8) |
En tilltalad persons rätt till en rättvis rättegång garanteras av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, enligt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas tolkning. I denna rättighet ingår rätten för den berörda personen att personligen närvara vid förhandlingen. För att kunna utnyttja denna rätt måste den berörda personen ha kännedom om den planerade förhandlingen. Enligt detta rambeslut bör personens kännedom om förhandlingen säkerställas av varje medlemsstat i enlighet med dess nationella lagstiftning, varvid ska gälla att kraven enligt ovannämnda konvention måste uppfyllas. I enlighet med rättspraxis i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna skulle man, när man överväger huruvida det sätt på vilket informationen tillhandahålls är tillräckligt för att säkerställa en persons kännedom om förhandlingen och när så är lämpligt, kunna ägna särskild uppmärksamhet åt den berörda personens ansträngningar att ta emot den information som riktas till honom eller henne. |
(9) |
Det planerade datumet för en förhandling kan av praktiska skäl ursprungligen anges som flera möjliga datum inom en begränsad tidsperiod. |
(10) |
Erkännande och verkställighet av ett avgörande, när den berörda personen inte varit personligen närvarande vid förhandlingen, bör inte kunna vägras när den berörda personen hade kännedom om den planerade förhandlingen och försvarades av ett juridiskt ombud som han eller hon gett i uppdrag att göra det, vilket garanterar att den rättsliga hjälpen är praktisk och effektiv. I detta sammanhang bör det inte ha någon betydelse om det juridiska ombudet valts, utsetts och betalats av den berörda personen eller om detta ombud utsetts och betalats av staten, förutsatt att den berörda personen avsiktligt har valt att företrädas av ett juridiskt ombud i stället för att personligen närvara vid förhandlingen. Utseende av det juridiska ombudet och därtill hörande frågor faller under nationell lagstiftning. |
(11) |
Gemensamma lösningar avseende skäl för att vägra erkännande i de berörda befintliga rambesluten bör beakta skiljaktiga förhållanden när det gäller att underrätta personen om dennes rätt till förnyad prövning eller överklagande. En förnyad prövning eller ett överklagande syftar till att garantera rätten till försvar och karaktäriseras av följande faktorer: att den berörda personen har rätt att närvara, att själva sakfrågan, inklusive nytt bevismaterial, prövas på nytt och att förfarandet kan leda till att det ursprungliga avgörandet upphävs. |
(12) |
Rätten till förnyad prövning eller överklagande bör garanteras när avgörandet redan har delgivits och även, när det gäller den europeiska arresteringsordern, när det ännu inte hade delgivits, men kommer att delges utan dröjsmål efter överlämnandet. Det senare fallet syftar på en situation där myndigheterna misslyckades i sitt försök att kontakta personen, särskilt på grund av att han eller hon försökte undgå rättvisan. |
(13) |
Om en europeisk arresteringsorder utfärdas i syfte att verkställa ett fängelsestraff eller en frihetsberövande åtgärd och den berörda personen inte dessförinnan mottagit någon officiell information om att det försiggår straffrättsliga förfaranden mot honom eller henne och inte heller delgivits domen, bör denna person på den verkställande medlemsstatens begäran erhålla en kopia av domen endast för kännedom. Den utfärdande och den verkställande rättsliga myndigheten bör, om så är lämpligt, samråda om behovet av och befintliga möjligheter att tillhandahålla personen ifråga en översättning av domen, eller väsentliga delar av denna, på ett språk som denna person förstår. Detta tillhandahållande av domen får varken försena överlämnandeförfarandet eller beslutet att verkställa den europeiska arresteringsordern. |
(14) |
Detta rambeslut begränsas till att närmare fastställa skäl för att vägra erkännande i rättsakter som rör genomförande av principen om ömsesidigt erkännande. Därför har bestämmelser som exempelvis sådana som avser rätt till förnyad prövning ett tillämpningsområde som begränsas till de fastställda skälen för vägran. De är inte avsedda att harmonisera nationell lagstiftning. Detta rambeslut påverkar inte Europeiska unionens framtida rättsakter avsedda att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning på det straffrättsliga området. |
(15) |
Skälen för icke-erkännande är valfria. Medlemsstaternas utrymme för egen bedömning när det gäller införlivandet av dessa skäl i nationell lagstiftning styrs emellertid i synnerhet av rätten till en rättvis rättegång, samtidigt som hänsyn tas till detta rambesluts övergripande mål att stärka enskilda personers processuella rättigheter och att underlätta det straffrättsliga samarbetet. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. Syftet med detta rambeslut är att stärka de processuella rättigheterna för personer som är föremål för straffrättsliga förfaranden och att samtidigt underlätta det straffrättsliga samarbetet, och särskilt att förbättra ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden mellan medlemsstaterna.
2. Detta rambeslut ska inte påverka skyldigheten att iaktta grundläggande rättigheter och grundläggande rättsprinciper enligt artikel 6 i fördraget, bland annat rätten till försvar för personer som är föremål för straffrättsliga förfaranden, och alla skyldigheter som åligger rättsliga myndigheter i detta avseende ska kvarstå oförändrade.
3. I detta rambeslut fastställs gemensamma regler för erkännande och/eller verkställande av rättsliga avgöranden i en medlemsstat (den verkställande medlemsstaten) utfärdade av en annan medlemsstat (den utfärdande medlemsstaten) efter förfaranden där den berörda personen inte var personligen närvarande, i enlighet med bestämmelserna i artikel 5.1 i rambeslut 2002/584/RIF, artikel 7.2 g i rambeslut 2005/214/RIF, artikel 8.2 e i rambeslut 2006/783/RIF, artikel 9.1 i i rambeslut 2008/909/RIF och i artikel 11.1 h i rambeslut 2008/947/RIF.
Artikel 2
Ändringar i rambeslut 2002/584/RIF
Rambeslut 2002/584/RIF ska ändras på följande sätt:
1. |
Följande artikel ska läggas till: ”Artikel 4a Beslut när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen 1. Den verkställande rättsliga myndigheten får även vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder, utfärdad i syfte att verkställa ett fängelsestraff eller en frihetsberövande åtgärd, efter ett beslut när personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen, såvida det inte i den europeiska arresteringsordern anges att personen i enlighet med ytterligare processuella krav i den utfärdande medlemsstatens nationella lagstiftning
2. Om en europeisk arresteringsorder utfärdas i syfte att verkställa ett fängelsestraff eller en frihetsberövande åtgärd enligt villkoren i punkt 1 d och den berörda personen inte dessförinnan mottagit någon officiell information om att det försiggår straffrättsliga förfaranden mot honom eller henne, får denna person när denne informeras om innehållet i den europeiska arresteringsordern, begära att erhålla en kopia av domen innan personen ifråga överlämnas. Omedelbart efter att ha blivit informerad om denna begäran ska den utfärdande myndigheten via den verkställande myndigheten tillhandahålla den eftersökta personen en kopia av domen. Den eftersökta personens begäran får varken försena överlämnandeförfarandet eller beslutet att verkställa den europeiska arresteringsordern. Tillhandahållandet av domen till den berörda personen ska endast ske i informationssyfte; det får varken betraktas som ett formellt delgivande av domen eller påverka tidsfristerna för begäran om förnyad prövning eller överklagande. 3. Om en person överlämnas enligt villkoren i punkt 1 d och denna person har begärt förnyad prövning eller överklagande, ska kvarhållandet av den person som väntar på en sådan förnyad prövning eller överklagande omprövas till dess att dessa förfaranden avslutats i enlighet med lagen i den utfärdande medlemsstaten, antingen regelbundet eller på den berörda personens begäran. En sådan omprövning ska framför allt omfatta möjligheten att uppskjuta eller avbryta kvarhållandet. Den förnyade prövningen eller överklagandet ska inledas inom rimlig tid efter överlämnandet.” |
2. |
I artikel 5 ska punkt 1 utgå. |
3. |
I bilagan (”EUROPEISK ARRESTERINGSORDER”) ska led d ersättas med följande:
|
Artikel 3
Ändringar i rambeslut 2005/214/RIF
Rambeslut 2005/214/RIF ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 7.2 ska ändras på följande sätt:
|
2. |
Artikel 7.3 ska ersättas med följande: ”3. I de fall som avses i punkt 1 och i punkt 2 c, 2 g, 2 i och 2 j ska den behöriga myndigheten i den verkställande staten, innan den fattar ett beslut om att helt eller delvis inte erkänna och verkställa ett beslut, på lämpligt sätt samråda med den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och i tillämpliga fall anmoda denna att utan dröjsmål tillhandahålla alla nödvändiga upplysningar.” |
3. |
I punkt h i bilagan (”INTYG”) ska punkt 3 ersättas med följande:
|
Artikel 4
Ändringar i rambeslut 2006/783/RIF
Rambeslut 2006/783/RIF ska ändras på följande sätt:
1. |
I artikel 8.2 ska led e ersättas med följande:
|
2. |
I bilagan (”INTYG”) ska punkt j ersättas med följande:
|
Artikel 5
Ändringar i rambeslut 2008/909/RIF
Rambeslut 2008/909/RIF ska ändras på följande sätt:
1. |
I artikel 9.1 ska led i ersättas med följande:
|
2. |
I punkt i i bilaga I (”INTYG”) ska punkt 1 ersättas med följande:
|
Artikel 6
Ändringar i rambeslut 2008/947/RIF
Rambeslut 2008/947/RIF ska ändras på följande sätt:
1. |
I artikel 11.1 ska led h ersättas med följande:
|
2. |
I bilaga I (”INTYG”), ska punkt h ersättas med följande:
|
Artikel 7
Territoriell tillämpning
Detta rambeslut ska tillämpas på Gibraltar.
Artikel 8
Genomförande och övergångsbestämmelser
1. Medlemsstaterna ska senast den 28 mars 2011 vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i detta rambeslut.
2. Från och med den dag som anges i punkt 1 ska detta rambeslut tillämpas på erkännande och verkställande av avgöranden när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen.
3. Om en medlemsstat vid antagandet av detta rambeslut har förklarat sig ha allvarliga skäl att anta att den inte kommer att kunna följa bestämmelserna i detta rambeslut den dag som anges i punkt 1, ska detta rambeslut tillämpas senast från och med den 1 januari 2014 på erkännande och verkställande av avgöranden när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen och som utfärdats av denna medlemsstats behöriga myndigheter. Varje annan medlemsstat kan kräva att den medlemsstat som lämnat en sådan förklaring ska tillämpa de relevanta bestämmelser i de rambeslut som avses i artiklarna 2, 3, 4, 5 och 6 i de versioner som de ursprungligen antogs i, på erkännande och verkställande av avgöranden när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen, om dessa utfärdats av den andra medlemsstaten.
4. Fram till de datum som anges i punkterna 1 och 3 ska relevanta bestämmelser i de rambeslut som avses i artiklarna 2–6 fortsätta att gälla i de versioner som de ursprungligen antogs i.
5. En förklaring som lämnas i enlighet med punkt 3 ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Den kan när som helst dras tillbaka.
6. Medlemsstaterna ska till rådets generalsekretariat och kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom vilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras nationella lagstiftning.
Artikel 9
Översyn
1. Senast den 28 mars 2014 ska kommissionen utarbeta en rapport på grundval av den information som medlemsstaterna lämnar i enlighet med artikel 8.6.
2. Rådet ska, på grundval av den rapport som avses i punkt 1, bedöma
a) |
i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta rambeslut, och |
b) |
tillämpningen av detta rambeslut. |
3. Den rapport som avses i punkt 1 ska vid behov åtföljas av lagförslag.
Artikel 10
Ikraftträdande
Detta rambeslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den 26 februari 2009.
På rådets vägnar
I. LANGER
Ordförande
(1) EUT C 52, 26.2.2008, s. 1.
(2) Rambeslut av den 24 februari 2005 (EUT L 76, 22.3.2005, s. 16).
(3) Rambeslut av den 6 oktober 2006 (EUT L 328, 24.11.2006, s. 59).
(4) Rambeslut av den 27 november 2008 (EUT L 327, 5.12.2008, s. 27).
(5) Rambeslut av den 27 november 2008 (EUT L 337, 16.12.2008, s. 102).
(6) Rambeslut av den 13 juni 2002 (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).