ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 353

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

51 årgången
31 december 2008


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006  ( 1 )

1

 

 

 

*

Not till läsaren (se omslagets tredje sida)

s3

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

FÖRORDNINGAR

31.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1272/2008

av den 16 december 2008

om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Denna förordning bör säkerställa såväl en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön som fri rörlighet för kemiska ämnen, blandningar och vissa särskilda föremål, och samtidigt främja konkurrenskraft och innovation.

(2)

En väl fungerande inre marknad för ämnen, blandningar och dessa föremål kan endast uppnås om de krav som är tillämpliga på dem inte skiljer sig markant mellan medlemsstaterna.

(3)

En hög nivå på hälso- och miljöskydd bör säkerställas genom en tillnärmning av lagstiftningen om kriterierna för klassificering och märkning av ämnen och blandningar, med målsättningen att uppnå hållbar utveckling.

(4)

Handeln med ämnen och blandningar är inte bara en fråga för den inre marknaden, utan även för den globala marknaden. Företagen torde därför tjäna på en global harmonisering av regler om klassificering och märkning och på enhetliga regler om klassificering och märkning vid, å ena sidan, distribution och användning och, å andra sidan, vid transport.

(5)

För att underlätta världshandeln och samtidigt skydda människors hälsa och miljön har man inom Förenta Nationerna under tolv år omsorgsfullt utarbetat harmoniserade kriterier för klassificering och märkning. Resultatet av detta arbete är det globalt harmoniserade systemet för klassificering och märkning av kemikalier Globally Harmonised System of Classification and Labelling of Chemicals (nedan kallat GHS).

(6)

Denna förordning följer på flera förklaringar, där gemenskapen bekräftat sin avsikt att bidra till en global harmonisering av klassificerings- och märkningskriterier, inte bara på FN-nivå, utan också genom att införliva de internationellt överenskomna GHS-kriterierna i gemenskapslagstiftningen.

(7)

Fördelarna för företagen kommer att bli större när allt fler länder i världen införlivar GHS-kriterierna i sin lagstiftning. Gemenskapen bör gå i spetsen för denna process för att uppmuntra andra länder att följa efter och för att ge gemenskapsindustrin konkurrensfördelar.

(8)

Det är därför nödvändigt att harmonisera bestämmelserna och kriterierna för klassificering och märkning av ämnen, blandningar och vissa särskilda föremål i gemenskapen, med beaktande av klassificeringskriterierna och märkningsreglerna i GHS, men också genom att bygga vidare på den erfarenhet man fått under 40 års tillämpning av gemenskapens befintliga kemikalielagstiftning och genom att behålla den skyddsnivå som uppnåtts genom systemet med harmoniserad klassificering och märkning, med hjälp av dels gemenskapsfaroklasser som ännu inte ingår i GHS, dels gällande märknings- och förpackningsregler.

(9)

Denna förordning bör inte hindra att gemenskapens konkurrensregler tillämpas fullt ut.

(10)

Syftet med denna förordning bör vara att bestämma vilka egenskaper hos ämnen och blandningar som bör leda till att de klassificeras som farliga, så att de faror som är förenade med ämnen och blandningar identifieras och meddelas korrekt. Dessa egenskaper bör innefatta både fysikaliska faror och faror för människors hälsa och för miljön, inklusive faror för ozonskiktet.

(11)

Förordningen bör i princip gälla alla ämnen och blandningar som distribueras i gemenskapen, såvida inte någon annan gemenskapslagstiftning innehåller mer specifika regler för klassificering och märkning, som exempelvis rådets direktiv 76/768/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (3), rådets direktiv 82/471/EEG av den 30 juni 1982 om vissa produkter som används i djurfoder (4), rådets direktiv 88/388/EEG av den 22 juni 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aromer för användning i livsmedel och om ursprungsmaterial vid framställning av sådana aromer (5), rådets direktiv 89/107/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användning i livsmedel (6), rådets direktiv 90/385/EEG av den 20 juni 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter för implantation (7), rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter (8), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik (9), kommissionens beslut 1999/217/EG av den 23 februari 1999 om antagande av en förteckning över aromämnen som används i eller på livsmedel och som upprättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2232/96 (10), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (11), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (12), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (13) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (14) eller om ämnena och blandningarna transporteras med flyg, till sjöss, på landsväg, järnväg eller inre vattenvägar.

(12)

De termer och definitioner som används i denna förordning bör överensstämma med de termer och definitioner som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (15), med de termer och definitioner som anges i bestämmelserna om transport samt med definitionerna på FN-nivå som anges i GHS, för att uppnå maximal enhetlighet i fråga om tillämpningen av kemikalielagstiftningen i gemenskapen med avseende på global handel. Av samma anledning bör de faroklasser som anges i GHS anges i denna förordning.

(13)

Det är särskilt lämpligt att ta med de faroklasser i GHS som särskilt beaktar att de fysikaliska faror som ämnen och blandningar kan medföra till viss del beror på hur de avges.

(14)

Termen blandning bör definieras på samma sätt i denna förordning som termen beredning som tidigare använts i gemenskapslagstiftningen.

(15)

Denna förordning bör ersätta rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (16) och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (17). Förordningen bör upprätthålla det nuvarande övergripande hälso- och miljöskydd som ges genom dessa direktiv. Därför bör vissa faroklasser som omfattas av dessa direktiv, men som ännu inte tagits in i GHS, behållas i denna förordning.

(16)

Ansvaret för att identifiera farorna med ämnen och blandningar och besluta om deras klassificering bör i första hand ligga hos tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av dessa ämnen eller blandningar, oavsett om de omfattas av kraven i förordning (EG) nr 1907/2006 eller inte. När nedströmsanvändare fullgör sina skyldigheter med avseende på klassificering bör de ha rätt att använda den klassificering av ett ämne eller en blandning som härletts i enlighet med denna förordning av en aktör i leverantörskedjan, förutsatt att de inte ändrar sammansättningen av ämnet eller blandningen. Ansvaret för klassificering av ämnen som inte släpps ut på marknaden och som omfattas av registrerings- eller anmälningsplikten enligt förordning (EG) nr 1907/2006 bör i första hand ligga hos tillverkare, producenter av varor och importörer. Det bör emellertid vara möjligt att fastställa harmoniserade klassificeringar i faroklasser av ämnen med särskilt farliga egenskaper och av andra ämnen från fall till fall, vilka bör tillämpas av alla tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av sådana ämnen eller blandningar som innehåller sådana ämnen.

(17)

Om ett beslut har fattats om att harmonisera klassificeringen av ett ämne för en specifik faroklass eller indelning inom en faroklass genom att införa eller revidera en uppgift i del 3 i bilaga VI till denna förordning, bör tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren tillämpa denna harmoniserade klassificering och endast göra en egen klassificering när det gäller övriga faroklasser och indelningar inom faroklassen som inte harmoniserats.

(18)

För att säkerställa att konsumenter informeras om faror bör leverantörer av ämnen och blandningar se till att de märks och förpackas i enlighet med denna förordning innan de släpper ut dem på marknaden, i enlighet med den klassificering som härletts. När nedströmsanvändare fullgör sina skyldigheter bör de ha rätt att använda den klassificering av ett ämne eller en blandning som härletts i enlighet med denna förordning av en aktör i leverantörskedjan, förutsatt att de inte ändrar sammansättningen av ämnet eller blandningen, och distributörer bör tillåtas att använda den klassificering av ett ämne eller en blandning som härletts i enlighet med denna förordning av en aktör i leverantörskedjan.

(19)

För att säkerställa att information om farliga ämnen finns tillgänglig när de ingår i blandningar som innehåller minst ett ämne som klassificerats som farligt, bör ytterligare uppgifter i tillämpliga fall anges på etiketten.

(20)

En tillverkare, importör eller nedströmsanvändare av ett ämne eller en blandning bör inte vara tvungen att ta fram nya toxikologiska eller ekotoxikologiska data för klassificeringen, men bör ändå kartlägga all relevant föreliggande information om farorna med ämnet eller blandningen och utvärdera informationens kvalitet. Tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren bör även ta hänsyn till historiska humandata, t.ex. epidemiologiska studier av exponerade populationer, oavsiktlig eller yrkesmässig exponering samt effektdata och kliniska studier. Tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren bör jämföra denna information med kriterierna för de olika faroklasserna och indelningarna för att kunna avgöra om ämnet eller blandningen bör klassificeras som farlig(t) eller inte.

(21)

Även om klassificeringen av ämnen och blandningar kan göras utifrån tillgänglig information, bör den tillgängliga information som ska användas enligt denna förordning företrädesvis ha tagits fram i enlighet med de testmetoder som anges i förordning (EG) nr 1907/2006, transportbestämmelser eller internationella principer eller förfaranden för validering av information, för att säkerställa att resultaten blir jämförbara och av god kvalitet samt överensstämmer med andra krav på internationell nivå eller gemenskapsnivå. Samma testmetoder, bestämmelser, principer och förfaranden bör följas om tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren väljer att ta fram ny information.

(22)

För att underlätta faroidentifieringen av blandningar bör tillverkare, importörer och nedströmsanvändare utgå från eventuella uppgifter om själva blandningen, utom när det gäller blandningar som innehåller cancerframkallande, könscellsmutagena eller reproduktionstoxiska ämnen, eller när förmågan till biologisk nedbrytning eller bioackumulering utvärderats för faroklassen farligt för vattenmiljön. I dessa fall, där blandningens farliga egenskaper inte i tillräcklig grad kan bedömas utifrån själva blandningen, bör faroidentifieringen i regel grundas på uppgifterna om de enskilda ämnena i blandningen.

(23)

Om det finns tillräcklig information om liknande testade blandningar, inklusive relevanta beståndsdelar i blandningen, kan man fastställa en otestad blandnings farliga egenskaper genom att tillämpa särskilda regler, s.k. överbryggningsprinciper. Tack vare dessa regler kan man utan några tester karakterisera blandningens faror genom att utgå från den tillgängliga informationen om liknande testade blandningar. Om testdata för själva blandningen saknas eller är otillräckliga bör tillverkarna, importörerna och nedströmsanvändarna därför följa överbryggningsprinciperna för att säkerställa att resultaten av klassificeringarna av sådana blandningar är tillräckligt jämförbara.

(24)

Nätverk kan inrättas inom särskilda industrisektorer för att underlätta utbyte av data och sammanföra sakkunskap i fråga om utvärdering av information, testdata, sammanvägda bedömningar och överbryggningsprinciper. Sådana nätverk kan stödja tillverkare, importörer och nedströmsanvändare inom dessa industrisektorer, särskilt små och medelstora företag, när de fullgör sina skyldigheter enligt denna förordning. Dessa nätverk kan också användas för utbyte av information och bästa praxis i syfte att förenkla fullgörandet av anmälningsskyldigheterna. Leverantörer som utnyttjar ett sådant stöd bör fortfarande ha det fulla ansvaret för att fullgöra sina klassificerings-, märknings- och förpackningsskyldigheter enligt denna förordning.

(25)

Det är av stor vikt att djurskyddet respekteras i enlighet med rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål (18). Om tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren väljer att ta fram information för tillämpningen av denna förordning bör han eller hon därför först överväga andra metoder än djurförsök som omfattas av direktiv 86/609/EEG. Försök på icke-mänskliga primater bör vara förbjudna vid tillämpningen av denna förordning.

(26)

Testmetoderna i kommissionens förordning (EG) nr 440/2008 av den 30 maj 2008 om testmetoder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (19) ses regelbundet över och förbättras i syfte att minska antalet försök på ryggradsdjur och antalet djur som används. Europeiska centret för bestämning av alternativa metoder (ECVAM) vid kommissionens gemensamma forskningscentrum spelar en viktig roll i den vetenskapliga bedömningen och valideringen av alternativa försöksmetoder.

(27)

Klassificerings- och märkningskriterierna i denna förordning bör ta största möjliga hänsyn till främjandet av alternativa metoder för bedömning av ämnens och blandningars farliga egenskaper och till skyldigheten att ta fram information om inneboende egenskaper med andra metoder än djurförsök enligt direktiv 86/609/EEG, i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006. Framtida kriterier bör inte utgöra något hinder för detta mål och motsvarande skyldigheter enligt den förordningen, och bör under inga omständigheter leda till att djurförsök används när alternativa tester är tillräckliga för klassificering och märkning.

(28)

Försök på människor med avsikt att ta fram klassificeringsdata bör inte göras. Tillgängliga tillförlitliga epidemiologiska data och erfarenheter rörande effekterna av ämnen och blandningar på människor (t.ex. arbetsmiljörelaterade data och data från olycksdatabaser) bör beaktas och kan prioriteras framför djurförsöksdata när de visar på faror som inte framgår av djurförsöken. Resultat från djurförsök bör vägas mot humandata och en expertbedömning bör användas vid utvärderingen av djur- och humandata så att bästa möjliga skydd för människors hälsa säkerställs.

(29)

Ny information om fysikaliska faror bör alltid krävas, utom om data redan finns tillgängliga eller om det i denna förordning föreskrivs ett undantag.

(30)

Tester som utförs endast för tillämpningen av denna förordning bör göras på ämnen eller blandningar i de former eller fysiska tillstånd i vilka ämnena eller blandningarna släpps ut på marknaden och i vilka de rimligen kan förväntas användas. Det bör dock vara möjligt att vid tillämpningen av denna förordning använda resultat från tester som görs för att uppfylla andra bestämmelser, däribland sådana som fastställts av tredjeländer, även om testerna inte gjorts på ämnen eller blandningar i de former eller fysiska tillstånd i vilka de släpps ut på marknaden och i vilka de rimligen kan förväntas användas.

(31)

Om tester utförs bör, när det är lämpligt, de uppfylla de tillämpliga krav för skydd av försöksdjur som fastställs i direktiv 86/609/EEG och, när det gäller ekotoxikologiska och toxikologiska tester, god laboratoriesed enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/10/EG av den 11 februari 2004 om harmonisering av lagar och andra författningar om tillämpningen av principerna för god laboratoriesed och kontrollen av tillämpningen vid prov med kemiska ämnen (20).

(32)

Kriterierna för klassificering i olika faroklasser och indelningar bör anges i en bilaga som också bör innehålla ytterligare bestämmelser om hur kriterierna kan uppfyllas.

(33)

Eftersom det inte alltid är helt lätt att tillämpa kriterierna för de olika faroklasserna på information bör tillverkare, importörer och nedströmsanvändare göra en sammanvägd bedömning med hjälp av en expertbedömning för att kunna dra korrekta slutsatser.

(34)

En tillverkare, importör eller nedströmsanvändare bör ange särskilda koncentrationsgränser för ämnen i enlighet med kriterierna i denna förordning, förutsatt att tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren kan motivera gränserna och meddelar dem till Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad kemikaliemyndigheten). Särskilda koncentrationsgränser bör dock inte fastställas för harmoniserade faroklasser eller indelningar för ämnen i de harmoniserade tabellerna om klassificering och märkning som fogas till denna förordning. Kemikaliemyndigheten bör ge vägledning om hur de särskilda koncentrationsgränserna ska fastställas. För enhetlighetens skull bör särskilda koncentrationsgränser vid behov också anges för harmoniserade klassificeringar. Vid en klassificering bör särskilda koncentrationsgränser gälla framför andra eventuella koncentrationsgränser.

(35)

En tillverkare, importör eller nedströmsanvändare bör ange multiplikationsfaktorer (M-faktorer) för ämnen som klassificeras som farliga för vattenmiljön, kategorierna akut 1 eller kronisk 1, i enlighet med kriterierna i denna förordning. Kemikaliemyndigheten bör ge vägledning om hur M-faktorerna ska fastställas.

(36)

Av praktiska skäl och med hänsyn till proportionaliteten bör allmänna gränsvärden för beaktande anges, både för identifierade föroreningar, tillsatser och enskilda beståndsdelar i ämnen och för ämnen i blandningar, och det bör samtidigt specificeras i vilka fall information om dessa bör beaktas vid faroklassificeringen av ämnen och blandningar.

(37)

För en korrekt klassificering av blandningar bör tillgänglig information om synergistiska eller antagonistiska effekter beaktas.

(38)

För att säkerställa att klassificeringen grundas på aktuell information bör tillverkare, importörer och nedströmsanvändare se över klassificeringarna av ämnen eller blandningar som de släpper ut på marknaden om de får kännedom om ny adekvat och tillförlitlig vetenskaplig eller teknisk information som kan påverka klassificeringen eller om de ändrar blandningarnas sammansättning, såvida det inte finns tillräckliga belägg för att detta inte leder till en ändrad klassificering. Leverantörerna bör uppdatera märkningen i enlighet med detta.

(39)

Ämnen och blandningar som klassificerats som farliga bör märkas och förpackas i enlighet med sin klassificering så att ett gott skydd säkerställs och mottagarna får väsentlig information, genom att de uppmärksammas på ämnets eller blandningens faror.

(40)

Enligt denna förordning används två sätt för att informera om farorna med ämnen och blandningar, nämligen märkning och de säkerhetsdatablad som föreskrivs i förordning (EG) nr 1907/2006. Av dessa två är märkningen det enda sättet för att informera konsumenterna och den kan också göra arbetstagare uppmärksamma på att det finns ett säkerhetsdatablad som innehåller mer uttömmande information om ämnet eller blandningen. Eftersom säkerhetsdatabladen regleras i förordning (EG) nr 1907/2006, i vilken säkerhetsdatablad används som det huvudsakliga kommunikationssättet inom leverantörskedjan för ämnen, bör bestämmelserna inte upprepas i denna förordning.

(41)

För att säkerställa att konsumenterna får korrekt och uttömmande information om de faror som kemikalier och blandningar kan innebära samt om hur de kan användas på ett säkert sätt, bör man främja användning av webbplatser och avgiftsfria telefonnummer samt spridning av information om dessa, särskilt för att informera om särskilda förpackningstyper.

(42)

Arbetstagare och konsumenter världen över skulle gynnas av ett globalt harmoniserat verktyg i form av märkning för faroinformation. Märkningen bör därför innehålla de faropiktogram, signalord, faroangivelser och skyddsangivelser som utgör kärnan i GHS. Märkningen bör innehålla så lite övrig information som möjligt och den informationen bör inte motsäga huvudbudskapet.

(43)

Det är väsentligt att ämnen och blandningar som släpps ut på marknaden är väl identifierade. Kemikaliemyndigheten bör dock vid behov tillåta att företag, efter ansökan, beskriver vissa ämnens kemiska identitet på ett sådant sätt att konfidentiell företagsinformation inte äventyras. Om kemikaliemyndigheten avslår en sådan ansökan bör det vara möjligt att överklaga beslutet i enlighet med denna förordning. Överklagandet bör ha suspensiv verkan, så att den konfidentiella information som ansökan avser inte anges i märkningen så länge det överklagade beslutet inte har avgjorts.

(44)

Sammanslutningen IUPAC (The International Union of Pure and Applied Chemistry) är sedan länge en världsauktoritet inom kemisk nomenklatur och terminologi. Identifiering av ämnen genom deras IUPAC-namn är en praxis som används över hela världen och är standard för att identifiera ämnen i ett internationellt och flerspråkigt sammanhang. Det är därför lämpligt att använda dessa namn i denna förordning.

(45)

CAS (The Chemical Abstracts Service) tillhandahåller ett system där ämnen förs in i CAS-registret och tilldelas ett unikt CAS-nummer. Dessa CAS-nummer används i referenslitteratur, databaser och regelverk världen över för att entydigt identifiera ämnen utan den kemiska nomenklaturens tvetydighet. Dessa CAS-nummer bör därför användas i denna förordning.

(46)

För att begränsa märkningens innehåll till den allra viktigaste informationen bör man med utgångspunkt från principer om företräde bestämma vilka uppgifter som är mest lämpliga att ange på etiketten såvitt avser ämnen eller blandningar som har flera farliga egenskaper.

(47)

Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (21) och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (22) bör också i fortsättningen tillämpas fullt ut på produkter inom deras tillämpningsområde.

(48)

Angivelser som ”inte giftigt”, ”inte hälsoskadligt”, ”inte förorenande”, ”miljövänligt” eller andra angivelser om att ämnet eller blandningen inte utgör någon fara eller andra angivelser som är oförenliga med klassificeringen bör inte förekomma i märkningen eller på förpackningen av ämnen och blandningar.

(49)

I allmänhet bör ämnen och blandningar, särskilt sådana som distribueras till allmänheten, tillhandahållas i förpackningar tillsammans med den nödvändiga märkningsinformationen. Tillhandahållande av erforderlig information mellan yrkesutövare, även för oförpackade ämnen och blandningar, säkerställs genom förordning (EG) nr 1907/2006. Under exceptionella omständigheter kan emellertid ämnen och blandningar även distribueras till allmänheten i oförpackad form. Relevant märkningsinformation bör när det är lämpligt lämnas till allmänheten på annat sätt, t.ex. på fakturan eller räkningen.

(50)

Regler för märkning och var informationen ska placeras för att säkerställa att den lätt kan förstås.

(51)

Denna förordning bör fastställa allmänna förpackningsstandarder, för att säkerställa att farliga ämnen och blandningar distribueras på ett säkert sätt.

(52)

Myndigheternas resurser bör fokuseras på ämnen med särskilt farliga egenskaper för hälsa och för miljön. Behöriga myndigheter samt tillverkare, importörer och nedströmsanvändare bör därför ges möjlighet att lämna förslag till kemikaliemyndigheten på en harmoniserad klassificering och märkning av ämnen som klassificerats som cancerogena, könscellsmutagena eller reproduktionstoxiska i kategorierna 1A, 1B eller 2, eller luftvägssensibiliserande, eller efter en bedömning från fall till fall när det gäller andra effekter. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör också kunna föreslå harmoniserad klassificering och märkning av verksamma ämnen som används i växtskyddsmedel och biocidprodukter. Kemikaliemyndigheten bör yttra sig om förslaget, och berörda parter bör ha möjlighet att komma med synpunkter. Kommissionen bör lägga fram ett utkast till beslut om den slutgiltiga klassificeringen och märkningen.

(53)

För att fullt ut beakta arbetet och erfarenheterna i samband med direktiv 67/548/EEG, däribland klassificering och märkning av särskilda ämnen som är förtecknade i bilaga I till direktiv 67/548/EEG, bör alla harmoniserade klassificeringar som nu finns omvandlas till nya harmoniserade klassificeringar enligt de nya kriterierna. Eftersom denna förordning börjar tillämpas först senare, och de harmoniserade klassificeringarna enligt kriterierna i direktiv 67/548/EEG behövs för klassificeringen av ämnen och blandningar under övergångsperioden, bör dessutom alla befintliga harmoniserade klassificeringar införas oförändrade i en bilaga till denna förordning. Genom att alla framtida harmoniserade klassificeringar omfattas av denna förordning bör man kunna undvika inkonsekvenser i fråga om harmoniserade klassificeringar av samma ämne enligt befintliga och nya kriterier.

(54)

För att den inre marknaden för ämnen och blandningar ska fungera väl samtidigt som en hög hälso- och miljöskyddsnivå säkerställs, bör bestämmelser om ett klassificerings- och märkningsregister fastställas. Klassificering och märkning av registrerade eller farliga ämnen som släpps ut på marknaden bör därför anmälas till kemikaliemyndigheten för att kunna införas i registret.

(55)

Kemikaliemyndigheten bör undersöka möjligheterna att ytterligare förenkla anmälningsförfarandet med särskild hänsyn till små och medelstora företags behov.

(56)

Olika tillverkare och importörer av samma ämne bör göra sitt bästa för att enas om en enda klassificering för det ämnet utom när det gäller faroklasser och indelningar där det finns en harmoniserad klassificering för det ämnet.

(57)

För att säkerställa att allmänheten, särskilt personer som kommer i kontakt med vissa ämnen, erbjuds en harmoniserad skyddsnivå och att annan gemenskapslagstiftning som stöder sig på klassificering och märkning fungerar på ett korrekt sätt, bör klassificeringen i enlighet med denna förordning, om möjligt efter överenskommelse mellan tillverkare och importörer av samma ämne, införas i ett register tillsammans med beslut som fattats på gemenskapsnivå för att harmonisera klassificeringen och märkningen av vissa ämnen.

(58)

Samma grad av tillgänglighet och skydd bör gälla för informationen i klassificerings- och märkningsregistret som den som erbjuds enligt förordning (EG) nr 1907/2006, särskilt när det gäller information som kan skada de berörda parternas affärsintressen om den kommer ut.

(59)

Medlemsstaterna bör utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för förslagen till harmoniserad klassificering och märkning samt de myndigheter som ska se till att de skyldigheter som fastställs i denna förordning fullgörs. För att säkerställa att denna förordning efterlevs bör medlemsstaterna inrätta effektiva övervaknings- och kontrollåtgärder.

(60)

Det är viktigt att erbjuda leverantörer och andra berörda parter, särskilt små och medelstora företag, vägledning angående deras respektive ansvar och skyldigheter enligt den här förordningen. De nationella stöd- och informationspunkter (helpdesks) som redan har inrättats enligt förordning (EG) nr 1907/2006 kan fungera som de nationella stöd- och informationspunkter (”helpdesks”) som anges i den här förordningen.

(61)

För att det system som inrättas genom denna förordning ska fungera effektivt är ett gott samarbete och en god samordning mellan medlemsstaterna, kemikaliemyndigheten och kommissionen av stor betydelse.

(62)

För att inrätta kontaktpunkter för information om farliga ämnen och blandningar bör medlemsstaterna, vid sidan av de behöriga myndigheter som ska ansvara för tillämpningen av denna förordning och de myndigheter som ska ansvara för att den efterlevs, utse organ med ansvar för att ta emot hälsorelaterad information och information om ämnens kemiska identitet, beståndsdelar och egenskaper, inklusive de ämnen för vilka användningen av ett alternativt kemiskt namn har tillåtits i enlighet med denna förordning.

(63)

På en medlemsstats begäran kan de ansvariga organen göra en statistisk analys för att identifiera områden där bättre riskhanteringsåtgärder kan behövas.

(64)

Regelbundna rapporter från medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten om hur denna förordning fungerar bör vara nödvändiga inslag i övervakningen av tillämpningen av kemikalielagstiftningen och trender på detta område. De slutsatser som dras av resultaten i dessa rapporter bör vara värdefulla och praktiska verktyg vid översynen av förordningen och, vid behov, vid utarbetandet av ändringsförslag.

(65)

Deltagarna i kemikaliemyndighetens forum för informationsutbyte om verkställighet som inrättades genom förordning (EG) nr 1907/2006 bör också utbyta information om hur denna förordning följs.

(66)

För att säkerställa öppenhet, objektivitet och konsekvens när det gäller medlemsstaternas tillämpningsåtgärder är det nödvändigt att medlemsstaterna inrättar ett lämpligt system för att fastställa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för överträdelser av denna förordning, eftersom överträdelser kan skada människors hälsa och miljön.

(67)

För att skydda mottagare av ämnen, däribland konsumenter, bör regler fastställas om att reklam för ämnen som uppfyller klassificeringskriterierna i denna förordning måste innehålla uppgift om vilka faror som finns. Av samma skäl bör reklam för blandningar som klassificerats som farliga innehålla uppgift om vilken eller vilka typer av faror som anges på etiketten, om det är möjligt för en enskild person att ingå ett köpeavtal utan att först ha sett etiketten.

(68)

Det bör finnas en skyddsklausul för att hantera situationer där ett ämne eller en blandning utgör en allvarlig risk för människors hälsa eller för miljön, även om ämnet eller blandningen enligt denna förordning inte klassificerats som farlig(t). Om en sådan situation inträffar kan det bli nödvändigt med åtgärder på FN-nivå med tanke på att handeln med ämnen och blandningar sker i hela världen.

(69)

Många av företagens skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1907/2006 bygger visserligen på klassificeringen, men den här förordningen bör inte ändra den förordningens tillämpningsområde och verkan, med undantag för dess bestämmelser om säkerhetsdatablad. För att säkerställa detta bör den förordningen ändras i enlighet därmed.

(70)

Tillämpningen av denna förordning bör ske stegvis för att göra det möjligt för alla myndigheter, företag och andra berörda parter att koncentrera sina resurser på att i god tid förbereda sig för de nya skyldigheterna. I linje med detta och på grund av att klassificeringen av blandningar utgår från klassificeringen av ämnen bör bestämmelserna om klassificering av blandningar tillämpas först efter det att alla ämnen har klassificerats på nytt. Om aktörer väljer att frivilligt tillämpa klassificeringskriterierna i denna förordning tidigare bör detta tillåtas, men för att undvika oklarhet bör märkningen och förpackningen i så fall följa denna förordning i stället för direktiv 67/548/EEG eller 1999/45/EG.

(71)

För att inte i onödan belasta företagen kan ämnen och blandningar som redan befinner sig i leverantörskedjan när märkningsbestämmelserna i denna förordning börjar gälla fortsättningsvis släppas ut på marknaden under en viss tid utan att märkas om.

(72)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att harmonisera bestämmelserna om klassificering, märkning och förpackning, och att föreskriva en skyldighet att klassificera och upprätta en förteckning över ämnen med klassificeringar som är harmoniserade på gemenskapsnivå samt ett klassificerings- och märkningsregister, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(73)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (23).

(74)

Denna förordning bör bidra till att förverkliga strategin för internationell kemikaliehantering (SAICM) som antogs den 6 februari 2006 i Dubai.

(75)

Med förbehåll för utvecklingen på FN-nivå bör klassificeringen och märkningen av långlivade, bioackumulerbara och toxiska ämnen (PBT) samt mycket långlivade och mycket bioackumulerbara ämnen (vPvB) införas i denna förordning i ett senare skede.

(76)

De åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (24).

(77)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa denna förordning efter den tekniska och vetenskapliga utvecklingen bl.a. genom att införa de ändringar av GHS som görs på FN-nivå, särskilt sådana FN-ändringar som rör användningen av information om liknande blandningar. Sådana anpassningar efter den tekniska och vetenskapliga utvecklingen bör göras med beaktande av FN:s arbete i tvåårscykler. Kommissionen bör vidare ges befogenhet att besluta om harmoniserad klassificering och märkning av specifika ämnen. Eftersom dessa åtgärder har allmän räckvidd och syftar till att ändra icke väsentliga delar i denna förordning måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(78)

När det av tvingande och brådskande skäl inte är möjligt att iaktta de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll bör kommissionen kunna tillämpa det skyndsamma förfarandet i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG för att anta anpassningar till den tekniska utvecklingen.

(79)

Vid tillämpning av denna förordning bör kommissionen också biträdas av den kommitté som inrättats genom förordning (EG) nr 1907/2006 för att säkerställa att kemikalielagstiftningen uppdateras på ett enhetligt sätt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA FRÅGOR

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Syftet med denna förordning är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för miljön samt fri rörlighet för ämnen, blandningar och föremål som avses i artikel 4.8 genom att

a)

harmonisera kriterierna för klassificering av ämnen och blandningar samt märknings- och förpackningsreglerna för farliga ämnen och blandningar,

b)

införa en skyldighet för

i)

tillverkare, importörer och nedströmsanvändare att klassificera ämnen och blandningar som släpps ut på marknaden,

ii)

leverantörer att märka och förpacka ämnen och blandningar som släpps ut på marknaden,

iii)

tillverkare, producenter av varor och importörer att klassificera de ämnen som inte släpps ut på marknaden vilka omfattas av registrerings- eller anmälningsplikten enligt förordning (EG) nr 1907/2006,

c)

införa en skyldighet för tillverkare och importörer av ämnen att till kemikaliemyndigheten anmäla sådana klassificeringar och märkningsuppgifter, om de inte har lämnats in till kemikaliemyndigheten som ett led i en registrering enligt förordning (EG) nr 1907/2006,

d)

på gemenskapsnivå upprätta en förteckning i del 3 i bilaga VI över ämnen med deras harmoniserade klassificeringar och märkningsuppgifter,

e)

upprätta ett klassificerings- och märkningsregister över ämnen, som består av alla anmälda eller inlämnade klassificerings- och märkningsuppgifter samt harmoniserade klassificeringar och märkningsuppgifter som avses i leden c och d.

2.   Denna förordning ska inte tillämpas på

a)

radioaktiva ämnen och blandningar som omfattas av rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (25),

b)

ämnen och blandningar som är föremål för tullövervakning, förutsatt att de inte genomgår någon behandling eller bearbetning, och som är i tillfällig förvaring, i frizoner eller frilager för att återexporteras, eller som transiteras,

c)

icke-isolerade intermediärer,

d)

ämnen och blandningar som används för vetenskaplig forskning och utveckling och som inte släpps ut på marknaden, förutsatt att de används under kontrollerade betingelser i enlighet med gemenskapens arbetsplats- och miljölagstiftning.

3.   Avfall enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall (26) är inte ett ämne, en blandning eller en vara i den mening som avses i artikel 2 i denna förordning.

4.   Medlemsstaterna får i särskilda fall, när det är nödvändigt på grund av försvarsintressen, tillåta undantag från denna förordning för vissa ämnen eller blandningar.

5.   Denna förordning ska inte tillämpas på ämnen och blandningar i följande former, som utgör den färdiga produkten, avsedda för slutanvändaren:

a)

Läkemedel enligt definitionen i direktiv 2001/83/EG.

b)

Veterinärmedicinska läkemedel enligt definitionen i direktiv 2001/82/EG.

c)

Kosmetiska produkter enligt definitionen i direktiv 76/768/EG.

d)

Medicintekniska produkter enligt definitionen i direktiven 90/385/EEG och 93/42/EEG, som är invasiva eller används i direkt fysisk kontakt med kroppen, och i direktiv 98/79/EG.

e)

Livsmedel eller foder enligt definitionen i förordning (EG) nr 178/2002, inklusive vid användning

i)

som livsmedelstillsats inom tillämpningsområdet för direktiv 89/107/EEG,

ii)

som aromämne i livsmedel inom tillämpningsområdet för direktiv 88/388/EEG och beslut 1999/217/EG,

iii)

som fodertillsats inom tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1831/2003,

iv)

i djurfoder inom tillämpningsområdet för direktiv 82/471/EEG.

6.   Med undantag för när artikel 33 är tillämplig ska denna förordning inte tillämpas på transport av farligt gods med flyg, till sjöss, på landsväg, järnväg eller inre vattenvägar.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.

faroklass: typen av fysikalisk fara, hälsofara eller miljöfara.

2.

farokategori: indelning efter kriterier inom varje faroklass som anger hur allvarlig faran är.

3.

faropiktogram: en grafisk komposition som inrymmer en symbol tillsammans med andra grafiska element, exempelvis en kantlinje, ett bakgrundsmönster eller färg som är avsedda att ge särskild information om den berörda faran.

4.

signalord: ett ord som anger farans relativa allvarlighet för att varna läsaren för en potentiell fara, varvid skillnad görs mellan följande två nivåer:

a)

Fara: ett signalord som används för de mer allvarliga farokategorierna.

b)

Varning: ett signalord som används för de mindre allvarliga farokategorierna.

5.

faroangivelse: en fras som tilldelas en faroklass och farokategori som beskriver den typ av fara som är förknippad med ett farligt ämne eller en farlig blandning, och där även graden av fara i förekommande fall anges.

6.

skyddsangivelse: en fras som beskriver åtgärder som rekommenderas för att minimera eller förhindra skadliga effekter till följd av exponering för ett farligt ämne eller en farlig blandning vid användning eller bortskaffande.

7.

ämne: kemiskt grundämne och föreningar av detta grundämne i naturlig eller tillverkad form, inklusive eventuella tillsatser som är nödvändiga för att bevara dess stabilitet och sådana föroreningar som härrör från tillverkningsprocessen, men exklusive eventuella lösningsmedel som kan avskiljas utan att det påverkar ämnets stabilitet eller ändrar dess sammansättning.

8.

blandning: blandning eller lösning som består av två eller flera ämnen.

9.

vara: ett föremål som under tillverkningen får en särskild form, yta eller formgivning, vilken i större utsträckning än dess kemiska sammansättning bestämmer dess funktion.

10.

producent av en vara: varje fysisk eller juridisk person som framställer eller sätter samman en vara inom gemenskapen.

11.

polymer: ett ämne bestående av molekyler som är uppbyggda av en sekvens av en eller flera typer av monomerenheter. Molekylerna ska vara fördelade över en rad molekylvikter, där skillnaden i molekylvikt främst kan hänföras till skillnader i antalet monomerenheter. En polymer utgörs av

a)

en enkel viktmajoritet molekyler som innehåller åtminstone tre monomerenheter kovalent bundna till åtminstone en annan monomerenhet eller annan reaktant,

b)

mindre än en enkel viktmajoritet molekyler med samma molekylvikt.

I denna definition avses med monomerenhet en monomers form i en polymer efter reaktionen.

12.

monomer: ett ämne som kovalent kan bindas till en sekvens av andra likadana eller olika molekyler under de förhållanden som råder vid den polymerbildande reaktion som används för en given process.

13.

registrant: den tillverkare eller importör av ett ämne eller den producent eller importör av en vara som lämnar in en registreringsanmälan för ett ämne enligt förordning (EG) nr 1907/2006.

14.

tillverkning: produktion eller utvinning av ämnen i naturlig form.

15.

tillverkare: fysisk eller juridisk person med hemvist eller säte i gemenskapen som tillverkar ett ämne i gemenskapen.

16.

import: fysisk införsel till gemenskapens tullområde.

17.

importör: en fysisk eller juridisk person med hemvist eller säte i gemenskapen och ansvarar för import.

18.

utsläppande på marknaden: leverans eller tillhandahållande till tredje part, mot betalning eller kostnadsfritt. Import ska anses innebära utsläppande på marknaden.

19.

nedströmsanvändare: en fysisk eller juridisk person, annan än tillverkaren eller importören, med hemvist eller säte i gemenskapen och som använder ett ämne – antingen i sig eller i en blandning – i sin industriella eller professionella verksamhet. En distributör eller konsument är inte en nedströmsanvändare. En återimportör som undantas enligt artikel 2.7 c i förordning (EG) nr 1907/2006 ska betraktas som en nedströmsanvändare.

20.

distributör: en fysisk eller juridisk person med hemvist eller säte i gemenskapen, även en återförsäljare, och som endast lagrar och släpper ut ett ämne på marknaden antingen som sådant eller ingående i en blandning för en tredje parts räkning.

21.

intermediär: ett ämne som tillverkas för och förbrukas eller används vid kemisk bearbetning för att omvandlas till ett annat ämne (nedan kallad syntes).

22.

icke-isolerad intermediär: en intermediär som under syntesen inte avsiktligt avlägsnas från den utrustning i vilken syntesen äger rum (utom för provtagning). Sådan utrustning omfattar reaktionskärlet med kringutrustning och all utrustning genom vilken ämnet passerar under en kontinuerlig eller satsvis process, samt rörledningar för överföring från ett kärl till ett annat inför nästa reaktionssteg; dock omfattas inte tankar eller andra kärl i vilka ämnet lagras efter tillverkningen.

23.

kemikaliemyndigheten: Europeiska kemikaliemyndigheten som inrättats genom förordning (EG) nr 1907/2006.

24.

behörig myndighet: den eller de myndigheter eller organ som medlemsstaterna har inrättat för att utföra de uppgifter som följer av denna förordning.

25.

användning: bearbetning, formulering, konsumtion, lagring, förvaring, behandling, påfyllning av behållare, överföring från en behållare till en annan, blandning, tillverkning av en vara eller annat utnyttjande.

26.

leverantör: varje tillverkare, importör, nedströmsanvändare eller distributör som på marknaden släpper ut ett ämne – som sådant eller ingående i en blandning – eller en blandning.

27.

legering: ett metallmaterial, homogent i makroskopisk skala, bestående av två eller flera element kombinerade på ett sådant sätt att de inte utan vidare kan skiljas åt på mekanisk väg; legeringar ska i denna förordning betraktas som blandningar.

28.

UN RTDG: FN:s rekommendationer om transport av farligt gods.

29.

anmälare: tillverkare eller importörer eller grupper av tillverkare eller importörer som anmäler till kemikaliemyndigheten.

30.

vetenskaplig forskning och utveckling: vetenskapliga experiment, analyser eller kemisk forskning som utförs under kontrollerade förhållanden.

31.

gränsvärde för beaktande: ett tröskelvärde för varje klassificerad förorening, tillsats eller enskild beståndsdel i ett ämne eller en blandning, ovanför vilket dessa ska beaktas för att fastställa om ämnet, respektive blandningen, ska klassificeras.

32.

koncentrationsgräns: ett tröskelvärde för varje klassificerad förorening, tillsats eller enskild beståndsdel i ett ämne eller en blandning, som kan föranleda klassificering av ämnet respektive blandningen.

33.

indelning: åtskillnad inom faroklasser beroende av exponeringsvägen eller effekternas art.

34.

M-faktor: multiplikationsfaktor. Den tillämpas för koncentrationen av ett ämne som klassificeras som farligt för vattenmiljön i kategorierna akut 1 och kronisk 1, och används för att genom sammanräkningsmetoden härleda klassificeringen för en blandning där ämnet ingår.

35.

kolli: slutresultatet av förpackningsförfarandet, bestående av emballaget och dess innehåll.

36.

förpackning: en eller flera behållare eller andra komponenter eller material som är nödvändiga för att ytterhöljet ska fullgöra sin inneslutande funktion och andra säkerhetsfunktioner.

37.

mellanliggande förpackning: förpackning placerad mellan innerförpackning, eller varor, och ytterförpackning.

Artikel 3

Farliga ämnen och blandningar och specificering av faroklasser

Ett ämne eller en blandning som uppfyller kriterierna för fysikaliska faror, hälsofaror eller miljöfaror enligt delarna 2–5 i bilaga I är farlig(t) och ska klassificeras med avseende på respektive faroklass enligt den bilagan.

När faroklasserna, i bilaga I, är indelade efter exponeringsväg eller typ av effekter ska ämnet eller blandningen klassificeras i enlighet med en sådan indelning.

Artikel 4

Allmänna klassificerings-, märknings- och förpackningsskyldigheter

1.   Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare ska klassificera ämnen och blandningar i enlighet med avdelning II, innan de släpper ut dem på marknaden.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av kraven i punkt 1 ska tillverkare, producenter av varor och importörer klassificera de ämnen som inte släpps ut på marknaden i enlighet med avdelning II

a)

när ämnet enligt artikel 6, 7.1, 7.5, 17 eller 18 i förordning (EG) nr 1907/2006 ska registreras,

b)

när en anmälan krävs enligt artikel 7.2 eller 9 i förordning (EG) nr 1907/2006.

3.   Om det för ett ämne finns en harmoniserad klassificering och märkning enligt avdelning V genom en post i del 3 i bilaga VI, ska det ämnet klassificeras enligt den posten, och ingen klassificering ska göras enligt avdelning II för de faroklasser eller indelningar som omfattas av den posten.

Om ämnet dessutom inordnats i en eller flera faroklasser eller indelningar som inte omfattas av en post i del 3 i bilaga VI ska dock en klassificering enligt avdelning II göras med avseende på dessa faroklasser eller indelningar.

4.   Om ett ämne eller en blandning har klassificerats som farligt, ska leverantörerna säkerställa att ämnet eller blandningen märkts och förpackats i enlighet med avdelningarna III och IV, innan ämnet eller blandningen släpps ut på marknaden.

5.   När distributörerna fullgör sina skyldigheter enligt punkt 4 får de tillämpa klassificeringen för ett ämne eller en blandning som härletts av en aktör i leverantörskedjan i enlighet med avdelning II.

6.   När nedströmsanvändarna fullgör sina skyldigheter enligt punkterna 1 och 4, får de tillämpa klassificeringen för ett ämne eller en blandning som härletts av en aktör i leverantörskedjan i enlighet med avdelning II, förutsatt att de inte ändrar sammansättningen av ämnet eller blandningen.

7.   En blandning som avses i del 2 i bilaga II, som innehåller ett ämne som klassificerats som farligt, får inte släppas ut på marknaden såvida den inte märkts i enlighet med avdelning III.

8.   Vid tillämpningen av denna förordning ska de föremål som avses i avsnitt 2.1 i bilaga I klassificeras, märkas och förpackas enligt bestämmelserna för ämnen och blandningar innan de släpps ut på marknaden.

9.   Leverantörer i en leverantörskedja ska samarbeta för att uppfylla kraven avseende klassificering, märkning och förpackning i denna förordning.

10.   Ämnen och blandningar får inte släppas ut på marknaden om de inte överensstämmer med denna förordning.

AVDELNING II

FAROKLASSIFICERING

KAPITEL 1

Identifiering och granskning av information

Artikel 5

Identifiering och granskning av tillgänglig information om ämnen

1.   Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av ett ämne ska identifiera tillgänglig information som är relevant för att avgöra om ämnet medför en fysikalisk fara, hälsofara eller miljöfara enligt bilaga I och i synnerhet följande:

a)

Data som tagits fram enligt någon av metoderna i artikel 8.3.

b)

Epidemiologiska data angående erfarenheter av effekterna på människor, t.ex. arbetsmiljörelaterade data och data från olycksdatabaser.

c)

Annan information som tagits fram i enlighet med avsnitt 1 i bilaga XI till förordning (EG) nr 1907/2006.

d)

Ny vetenskaplig information.

e)

Information som tagits fram inom ramen för internationellt erkända kemikalieprogram.

Informationen ska gälla de former eller de fysikaliska tillstånd i vilka ämnet släpps ut på marknaden och i vilka det rimligen kan förväntas användas.

2.   Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare ska granska den information som avses i punkt 1 för att fastställa om den är adekvat, tillförlitlig och vetenskapligt giltig för att kunna göra den utvärdering som föreskrivs i kapitel 2 i denna avdelning.

Artikel 6

Identifiering och granskning av tillgänglig information om blandningar

1.   Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av en blandning ska identifiera relevant tillgänglig information om själva blandningen eller om de ingående ämnena för att avgöra om blandningen medför en fysikalisk fara, hälsofara eller miljöfara enligt bilaga I, i synnerhet följande:

a)

Data som tagits fram enligt någon av metoderna i artikel 8.3 och som gäller själva blandningen eller de ingående ämnena.

b)

Epidemiologiska data angående och erfarenheter av effekterna på människor som gäller själva blandningen eller de ingående ämnena, t.ex. arbetsmiljörelaterade data eller data från olycksdatabaser.

c)

Annan information om själva blandningen eller de ingående ämnena som tagits fram i enlighet med avsnitt 1 i bilaga XI till förordning (EG) nr 1907/2006.

d)

Annan information om själva blandningen eller de ingående ämnena som tagits fram inom ramen för internationellt erkända kemikalieprogram.

Informationen ska gälla de former eller de fysikaliska tillstånd i vilka blandningen släpps ut på marknaden och, i förekommande fall, i vilka den rimligen kan förväntas användas.

2.   När den information som avses i punkt 1 är tillgänglig för själva blandningen och tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren har fastställt att den är adekvat och tillförlitlig och, i tillämpliga fall, vetenskapligt giltig, ska denne, om inte annat följer av punkterna 3 och 4, använda den informationen för den utvärdering som föreskrivs i kapitel 2 i denna avdelning.

3.   Vid utvärderingen av blandningar enligt kapitel 2 i denna avdelning med avseende på faroklasserna mutagenitet i könsceller, cancerogenitet och reproduktionstoxicitet i avsnitten 3.5.3.1, 3.6.3.1 och 3.7.3.1 i bilaga I ska tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren endast använda den relevanta tillgängliga informationen i punkt 1 för ämnena i blandningen.

Om tillgängliga testdata om själva blandningen visar på könscellsmutagena, cancerframkallande eller reproduktionstoxiska effekter som inte identifierats utifrån informationen om de enskilda ämnena, ska dessa uppgifter också beaktas.

4.   Vid utvärderingen av blandningar enligt kapitel 2 i denna avdelning med avseende på egenskaperna ”biologisk nedbrytning och bioackumulering” inom faroklassen ”farligt för vattenmiljön” i avsnitten 4.1.2.8 och 4.1.2.9 i bilaga I ska tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren endast använda den relevanta tillgängliga informationen i punkt 1 för ämnena i blandningen.

5.   Om det inte föreligger några testdata, eller endast inadekvata testdata, av det slag som avses i punkt 1 för själva blandningen ska tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren använda annan tillgänglig information om enskilda ämnen och liknande testade blandningar, som också kan anses relevant för att avgöra om blandningen är farlig, förutsatt att tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren har fastställt att informationen är adekvat och tillförlitlig för utvärderingen enligt artikel 9.4.

Artikel 7

Försök på djur och människor

1.   När nya tester genomförs vid tillämpningen av denna förordning, ska djurförsök enligt direktiv 86/609/EEG tillåtas endast när andra alternativ, som ger adekvat tillförlitlighet och datakvalitet, saknas.

2.   Försök på icke-mänskliga primater ska vara förbjudna vid tillämpningen av denna förordning.

3.   Försök på människor ska inte utföras vid tillämpningen av denna förordning. Data som erhållits från andra källor, t.ex. kliniska studier, kan dock användas vid tillämpningen av denna förordning.

Artikel 8

Framtagning av ny information för ämnen och blandningar

1.   För att kunna fastställa om ett ämne eller en blandning medför en hälso- eller miljöfara enligt bilaga I till denna förordning får tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren göra nya tester, förutsatt att vederbörande har uttömt alla andra medel för att ta fram information, bl.a. genom att tillämpa reglerna i avsnitt 1 i bilaga XI till förordning (EG) nr 1907/2006.

2.   För att fastställa om ett ämne eller en blandning medför någon av de fysikaliska faror som anges i del 2 i bilaga I ska tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren utföra de tester som krävs enligt den delen, såvida det inte redan föreligger adekvat och tillförlitlig information.

3.   De tester som avses i punkt 1 ska utföras i enlighet med antingen

a)

testmetoderna i artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1907/2006,

eller

b)

välgrundade, internationellt erkända, vetenskapliga principer eller metoder som är validerade i enlighet med internationella förfaranden.

4.   Om tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren gör nya ekotoxikologiska eller toxikologiska tester och analyser ska dessa utföras i enlighet med artikel 13.4 i förordning (EG) nr 1907/2006.

5.   Om nya tester avseende fysikaliska faror utförs vid tillämpningen av denna förordning ska de, senast från och med den 1 januari 2014, utföras i enlighet med ett relevant erkänt kvalitetssystem eller av laboratorier som uppfyller en relevant erkänd standard.

6.   Tester som utförs vid tillämpningen av denna förordning ska göras på ämnet eller blandningen i de former eller fysikaliska tillstånd i vilka ämnet eller blandningen släpps ut på marknaden och rimligen kan förväntas användas.

KAPITEL 2

Utvärdering av faroinformation och beslut om klassificering

Artikel 9

Utvärdering av faroinformation för ämnen och blandningar

1.   Tillverkaren, importören och nedströmsanvändaren av ett ämne eller en blandning ska utvärdera den information som identifierats i enlighet med kapitel 1 i denna avdelning genom att tillämpa klassificeringskriterierna för varje faroklass eller indelning i delarna 2-5 i bilaga I, i syfte att fastställa vilka faror som är förknippade med ämnet eller blandningen.

2.   Vid utvärderingen av tillgängliga testdata för ett ämne eller en blandning som inhämtats genom andra testmetoder än dem i artikel 8.3, ska tillverkaren, importören och nedströmsanvändaren jämföra de använda testmetoderna med metoderna i den artikeln för att fastställa om användningen av dessa metoder påverkar utvärderingen enligt punkt 1 i denna artikel.

3.   Om kriterierna inte kan tillämpas direkt på den identifierade informationen ska tillverkaren, importören och nedströmsanvändaren göra en sammanvägd bedömning med hjälp av en expertbedömning i enlighet med avsnitt 1.1.1 i bilaga I till denna förordning, där all tillgänglig information som kan ha betydelse för att fastställa farorna med ämnet eller blandningen vägs samman, och i enlighet med avsnitt 1.2 i bilaga XI till förordning (EG) nr 1907/2006.

4.   Om endast den information som avses i artikel 6.5 finns tillgänglig ska tillverkaren, importören och nedströmsanvändaren vid utvärderingen använda överbryggningsprinciperna i avsnitt 1.1.3 och i vart och ett av avsnitten i delarna 3 och 4 i bilaga I.

Om den informationen vare sig medger en tillämpning av överbryggningsprinciperna eller de principer för användning av expertbedömning och en sammanvägd bedömning som beskrivs i del 1 i bilaga I ska tillverkare, importörer och nedströmsanvändare emellertid utvärdera informationen med hjälp av den, eller de, övriga metoder som beskrivs i vart och ett av avsnitten i delarna 3 och 4 i bilaga I.

5.   När tillverkarna, importörerna och nedströmsanvändarna utvärderar den tillgängliga informationen med avseende på klassificeringen ska de beakta de former eller fysikaliska tillstånd i vilka ämnet eller blandningen släpps ut på marknaden och rimligen kan förväntas användas.

Artikel 10

Koncentrationsgränser och M-faktorer för klassificering av ämnen och blandningar

1.   Särskilda koncentrationsgränser och allmänna koncentrationsgränser är gränser som fastställs för ett ämne för att ange ett tröskelvärde vid, eller över, vilket förekomsten av det ämnet i ett annat ämne eller i en blandning som en identifierad förorening, tillsats eller enskild beståndsdel leder till att ämnet eller blandningen klassificeras som farlig(t).

Särskilda koncentrationsgränser ska anges av tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren om adekvat och tillförlitlig vetenskaplig information visar att faran med ett ämne är uppenbar då ämnet förekommer i koncentrationer under de som anges för någon faroklass i del 2 i bilaga I eller under de allmänna koncentrationsgränser som anges för någon faroklass i delarna 3, 4 och 5 i bilaga I.

I särskilda undantagsfall får särskilda koncentrationsgränser anges av tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren om denne har adekvat, tillförlitlig och avgörande vetenskaplig information om att faran med ett ämne som klassificerats som farligt inte är uppenbar i koncentrationer över de som fastställts för den relevanta faroklassen i del 2 i bilaga I eller över de allmänna koncentrationsgränser som anges för den relevanta faroklassen i delarna 3, 4 och 5 i den bilagan.

2.   M-faktorer för ämnen klassificerade som farliga för vattenmiljön i kategorierna akut respektive kronisk 1 ska fastställas av tillverkare, importörer och nedströmsanvändare.

3.   Trots punkt 1 får särskilda koncentrationsgränser inte fastställas för harmoniserade faroklasser eller indelningar för ämnen i del 3 i bilaga VI.

4.   Trots punkt 2 får M-faktorer inte fastställas för harmoniserade faroklasser eller indelningar för ämnen i del 3 i bilaga VI för vilka en M-faktor anges i den delen.

Om det inte anges någon M-faktor i del 3 i bilaga VI för ämnen som klassificeras som farliga för vattenmiljön, kategorierna akut 1 eller kronisk 1, ska dock tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren fastställa en M-faktor för ämnet på grundval av tillgängliga data. När tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren med hjälp av sammanräkningsmetoden klassificerar en blandning som innehåller detta ämne ska denna M-faktor användas.

5.   När tillverkaren, importören och nedströmsanvändaren fastställer den särskilda koncentrationsgränsen eller M-faktorn ska denne beakta eventuella särskilda koncentrationsgränser eller M-faktorer för ämnet som införts i klassificerings- och märkningsregistret.

6.   Särskilda koncentrationsgränser som fastställs i enlighet med punkt 1 ska gälla framför koncentrationerna i relevanta avsnitt i del 2 i bilaga I eller de allmänna koncentrationsgränserna för klassificering som anges i relevanta avsnitt i delarna 3, 4 och 5 i bilaga I.

7.   Kemikaliemyndigheten ska ge ytterligare vägledning vad gäller tillämpningen av punkterna 1 och 2.

Artikel 11

Gränsvärden för beaktande

1.   Om ett ämne innehåller ett annat ämne som i sig klassificerats som farligt, antingen i form av en identifierad förorening, en tillsats eller en enskild beståndsdel, ska detta beaktas vid klassificeringen, om den identifierade föroreningens, tillsatsens eller enskilda beståndsdelens koncentration är lika med eller större än det tillämpliga gränsvärdet för beaktande enligt punkt 3.

2.   Om en blandning innehåller ett ämne som klassificerats som farligt, antingen som beståndsdel eller i form av en identifierad förorening eller tillsats, ska detta beaktas vid klassificeringen, om ämnets koncentration är lika med eller större än gränsvärdet för beaktande i enlighet med punkt 3.

3.   De gränsvärden som avses i punkterna 1 och 2 ska fastställas i enlighet med avsnitt 1.1.2.2 i bilaga I.

Artikel 12

Särskilda fall som kräver ytterligare utvärdering

När utvärderingen enligt artikel 9 leder till att nedanstående egenskaper eller effekter identifieras ska tillverkare, importörer och nedströmsanvändare beakta dem vid klassificeringen.

a)

Adekvat och tillförlitlig information visar att de fysikaliska farorna med ett ämne eller en blandning i praktiken skiljer sig från dem som visats genom test.

b)

Övertygande vetenskapliga försöksdata visar att ämnet eller blandningen inte är biologiskt tillgänglig(t) och dessa uppgifter har fastställts vara adekvata och tillförlitliga.

c)

Adekvat och tillförlitlig vetenskaplig information visar att det potentiellt föreligger synergistiska eller antagonistiska effekter mellan ämnena i en blandning, för vilken utvärderingen gjorts på grundval av information om ämnena i blandningen.

Artikel 13

Beslut att klassificera ämnen och blandningar

Om utvärderingen enligt artiklarna 9 och 12 visar att farorna med ämnet eller blandningen uppfyller kriterierna för klassificering i en eller flera faroklasser eller indelningar enligt delarna 2–5 i bilaga I ska tillverkare, importörer och nedströmsanvändare klassificera ämnet eller blandningen med avseende på relevant(a) faroklass(er) eller indelningar genom att ange

a)

en eller flera farokategorier för varje relevant faroklass eller indelning,

b)

om inte annat följer av artikel 21, en eller flera faroangivelser som motsvarar varje farokategori som tilldelats enligt a.

Artikel 14

Särskilda regler för klassificering av blandningar

1.   Klassificeringen av en blandning ska inte påverkas om utvärderingen av informationen visar på något av följande:

a)

Ämnena i blandningen reagerar långsamt med atmosfäriska gaser, särskilt syre, koldioxid och vattenånga, och bildar andra ämnen vid låga koncentrationer.

b)

Ämnena i blandningen reagerar mycket långsamt med andra ämnen i blandningen och bildar andra ämnen vid låga koncentrationer.

c)

Ämnena i blandningen kan själva polymeriseras och bilda oligomerer eller polymerer vid låga koncentrationer.

2.   En blandning behöver inte klassificeras med avseende på explosiva, oxiderande eller brandfarliga egenskaper enligt del 2 i bilaga I om något av följande krav är uppfyllda:

a)

Inget av ämnena i blandningen har någon av dessa egenskaper och blandningen, på grundval av information som leverantören har tillgång till, sannolikt inte kommer att medföra några faror av denna typ.

b)

I de fall sammansättningen av en blandning ändras, vetenskapliga belägg visar att en utvärdering av informationen om blandningen inte kommer att leda till en ändrad klassificering.

c)

När en blandning placeras på marknaden i form av en aerosolbehållare, den uppfyller artikel 8.1a i rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare (27).

Artikel 15

Översyn av klassificering av ämnen och blandningar

1.   Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare ska utnyttja alla rimliga metoder som står till deras förfogande för att informera sig om ny vetenskaplig eller teknisk information som kan påverka klassificeringen av de ämnen eller blandningar de släpper ut på marknaden. När en tillverkare, importör eller nedströmsanvändare får kännedom om sådan information som denne anser adekvat och tillförlitlig ska denne utan onödigt dröjsmål göra en ny utvärdering i enlighet med detta kapitel.

2.   Om tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren ändrar en blandning som klassificerats som farlig ska denne göra en ny utvärdering i enlighet med detta kapitel om ändringen utgörs av något av följande:

a)

En ändring av sammansättningen av den ursprungliga koncentrationen för en eller flera av de farliga beståndsdelarna i koncentrationer på eller över gränserna i tabell 1.2 i del 1 i bilaga I.

b)

En ändring av sammansättningen som innebär att en eller flera beståndsdelar ersätts eller läggs till i koncentrationer på eller över gränsvärdet för beaktande i artikel 11.3.

3.   Ny utvärdering enligt punkterna 1 och 2 ska inte krävas om det finns giltiga vetenskapliga skäl för att detta inte kommer att leda till en ändrad klassificering.

4.   Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare ska anpassa klassificeringen av ämnet eller blandningen efter resultaten av den nya utvärderingen utom när det föreligger harmoniserade faroklasser eller indelningar för ämnen i del 3 i bilaga VI.

5.   För punkterna 1-4 i denna artikel gäller att när ämnet eller blandningen i fråga omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 91/414/EEG eller direktiv 98/8/EG ska kraven i de direktiven också tillämpas.

Artikel 16

Klassificering av ämnen som ingår i klassificerings- och märkningsregistret

1.   Tillverkare och importörer får klassificera ett ämne på annat sätt än den klassificering som redan är införd i klassificerings- och märkningsregistret, förutsatt att de uppger skälen till detta tillsammans med anmälan till kemikaliemyndigheten i enlighet med artikel 40.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas om klassificeringen i klassificerings- och märkningsregistret är en harmoniserad klassificering i del 3 i bilaga VI.

AVDELNING III

FAROINFORMATION I FORM AV MÄRKNING

KAPITEL 1

Märkningens innehåll

Artikel 17

Allmänna bestämmelser

1.   Ämnen eller blandningar som klassificerats som farliga och som inneslutits i en förpackning ska märkas med följande uppgifter:

a)

Namn, adress och telefonnummer till leverantör(er).

b)

Nominell mängd av ett ämne eller en blandning i sådana kollin som tillhandahålls till allmänheten om inte denna mängd anges någon annanstans på kollit.

c)

Produktbeteckningar enligt artikel 18.

d)

Faropiktogram enligt artikel 19 i tillämpliga fall.

e)

Signalord enligt artikel 20 i tillämpliga fall.

f)

Faroangivelser enligt artikel 21 i tillämpliga fall.

g)

Lämpliga skyddsangivelser enligt artikel 22 i tillämpliga fall.

h)

Ett fält för ytterligare uppgifter enligt artikel 25 i tillämpliga fall.

2.   Märkningen ska vara skriven på det eller de officiella språken i den eller de medlemsstater där ämnet eller blandningen släpps ut på marknaden om inte den eller de berörda medlemsstaterna föreskriver något annat.

Leverantörer får använda ytterligare språk på märkningen förutsatt att samma uppgifter förekommer på alla språk som används.

Artikel 18

Produktbeteckningar

1.   Märkningen ska innehålla uppgifter som gör det möjligt att identifiera ämnet eller blandningen, nedan kallade produktbeteckningar.

Den term som används för att identifiera ämnet eller blandningen ska vara samma som den som används i det säkerhetsdatablad som ska sammanställas i enlighet med artikel 31 i förordning (EG) nr 1907/2006 (nedan kallat säkerhetsdatablad), utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17.2 i denna förordning.

2.   Ett ämnes produktbeteckning ska utgöras av minst en av följande:

a)

Om ämnet införts i del 3 i bilaga VI, namn och identifieringsnummer som anges där.

b)

Om ämnet inte införts i del 3 i bilaga VI men står med i klassificerings- och märkningsregistret, namn och identifieringsnummer som anges där.

c)

Om ämnet varken införts i del 3 i bilaga VI eller i klassificerings- och märkningsregistret, det nummer som tilldelats av CAS, nedan kallat CAS-nummer, tillsammans med det namn som anges i nomenklaturen från IUPAC, nedan kallat IUPAC-namn, eller CAS-numret tillsammans med ett annat internationellt kemiskt namn.

d)

IUPAC-namn eller annat internationellt kemiskt namn om det inte finns något CAS-nummer.

Om IUPAC-namnet är längre än 100 tecken får ett av de andra namnen (trivialnamn, handelsnamn, förkortning) som avses i avsnitt 2.1.2 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1907/2006 användas, förutsatt att både IUPAC-namnet och det andra namnet anges i anmälan i enlighet med artikel 40.

3.   En blandnings produktbeteckning ska bestå av följande:

a)

Handelsnamn eller benämning på blandningen.

b)

Identiteten för alla ämnen i blandningen som bidrar till blandningens klassificering när det gäller akut toxicitet, frätskador på huden eller allvarliga ögonskador, mutagenitet i könsceller, cancerogenitet, reproduktionstoxicitet, luftvägs- eller hudsensibilisering, specifik organtoxicitet (STOT) eller fara vid aspiration.

Om detta krav, när det gäller led b, innebär att flera kemiska namn anges ska det räcka med maximalt fyra kemiska namn, såvida inte fler än fyra namn krävs för att beskriva farans natur och allvar.

De kemiska namnen ska identifiera de ämnen som primärt medför de huvudsakliga hälsofarorna som föranleder klassificeringen och valet av motsvarande faroangivelser.

Artikel 19

Faropiktogram

1.   Märkningen ska innehålla relevanta faropiktogram avsedda att ge särskild information om faran i fråga.

2.   Om inte annat följer av artikel 33 ska faropiktogrammen uppfylla kraven i avsnitt 1.2.1 i bilaga I samt i bilaga V.

3.   De faropiktogram som är relevanta för varje specifik klassificering anges i tabellerna med obligatoriska märkningsuppgifter för varje faroklass i bilaga I.

Artikel 20

Signalord

1.   Märkningen ska innehålla det relevanta signalordet i enlighet med klassificeringen av det farliga ämnet eller blandningen.

2.   De signalord som är relevanta för varje specifik klassificering anges i tabellerna med obligatoriska märkningsuppgifter för varje faroklass i delarna 2–5 i bilaga I.

3.   Om signalordet ”Fara” används ska signalordet ”Varning” inte anges i märkningen.

Artikel 21

Faroangivelser

1.   Märkningen ska innehålla relevanta faroangivelser i enlighet med klassificeringen av det farliga ämnet eller blandningen.

2.   De faroangivelser som är relevanta för varje klassificering anges i tabellerna med obligatoriska märkningsuppgifter för varje faroklass i delarna 2–5 i bilaga I.

3.   Om ett ämne införts i del 3 i bilaga VI ska märkningen innehålla den faroangivelse som är relevant för varje specifik klassificering som omfattas av posten i den delen, tillsammans med de faroangivelser som avses i punkt 2 för andra klassificeringar som inte omfattas av den posten.

4.   Faroangivelserna ska formuleras i enlighet med bilaga III.

Artikel 22

Skyddsangivelser

1.   Märkningen ska innehålla relevanta skyddsangivelser.

2.   Skyddsangivelserna ska väljas bland dem som anges i tabellerna i delarna 2–5 i bilaga I med märkningsuppgifter för varje faroklass.

3.   Skyddsangivelserna ska väljas i enlighet med kriterierna i del 1 i bilaga IV med beaktande av faroangivelserna och ämnets eller blandningens avsedda eller faktiska användning.

4.   Skyddsangivelserna ska formuleras i enlighet med del 2 i bilaga IV.

Artikel 23

Avvikelse från märkningskraven i särskilda fall

De särskilda märkningsreglerna i avsnitt 1.3 i bilaga I ska tillämpas på följande:

a)

Transportabla gasflaskor.

b)

Gasbehållare avsedda för propan, butan eller gasol.

c)

Aerosoler och behållare med förseglad sprejanordning som innehåller ämnen eller blandningar som klassificerats som farliga vid aspiration.

d)

Metaller i massiv form, legeringar, blandningar som innehåller polymerer, blandningar som innehåller elastomerer.

e)

Explosiva ämnen, blandningar och föremål enligt avsnitt 2.1 i bilaga I, som släpps ut på marknaden i syftet att åstadkomma en explosiv eller pyroteknisk effekt.

Artikel 24

Begäran om att få använda ett alternativt kemiskt namn

1.   Om tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren av ett ämne som ingår i en blandning kan visa att uppgiften på märkningen eller i säkerhetsdatabladet om ett ämnes kemiska identitet kan skada konfidentiell företagsinformation, i synnerhet dennes immateriella rättigheter, får denne lämna in en ansökan till kemikaliemyndigheten om att få använda ett alternativt kemiskt namn för det ämnet i blandningen, i form av antingen ett namn som anger de viktigaste funktionella kemiska grupperna eller en alternativ benämning, under förutsättning att ämnet uppfyller kriterierna i del 1 i bilaga I.

2.   En eventuell begäran enligt punkt 1 i denna artikel ska lämnas i det format som avses i artikel 111 i förordning (EG) nr 1907/2006 och en avgift ska samtidigt erläggas.

Avgiftens storlek ska fastställas av kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 54.2 i denna förordning.

En reducerad avgift ska fastställas för små och medelstora företag.

3.   Kemikaliemyndigheten får begära ytterligare information från den tillverkare, importör eller nedströmsanvändare som lämnat in ansökan, om denna information är nödvändig för att ett beslut ska kunna fattas. Om kemikaliemyndigheten inom sex veckor från det att ansökan eller ytterligare begärd information mottagits inte har framfört någon invändning ska det anses vara tillåtet att använda det namn som anges i ansökan.

4.   Om kemikaliemyndigheten avslår ansökan ska de praktiska åtgärder som avses i artikel 118.3 i förordning (EG) nr 1907/2006 vidtas.

5.   Kemikaliemyndigheten ska meddela de behöriga myndigheterna resultatet av den ansökan som lämnats in i enlighet med punkt 3 eller 4 och förse dem med den information som tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren lämnat.

6.   Om ny information visar att ett alternativt kemiskt namn som används inte ger tillräcklig information för att nödvändiga hälso- och säkerhetsåtgärder ska kunna vidtas på arbetsplatser och för att se till att riskerna i samband med hanteringen av blandningen kan kontrolleras, ska kemikaliemyndigheten ompröva sitt beslut om användningen av det alternativa kemiska namnet. Kemikaliemyndigheten får återkalla sitt beslut eller ändra det genom ett beslut i vilket det anges vilket alternativt kemiskt namn som får användas. Om kemikaliemyndigheten återkallar eller ändrar sitt beslut ska de praktiska åtgärder som avses i artikel 118.3 i förordning (EG) nr 1907/2006 vidtas.

7.   Om användningen av ett alternativt kemiskt namn har godkänts, men klassificeringen av det ämnet i en blandning för vilken det alternativa namnet används inte längre uppfyller kriterierna i avsnitt 1.4.1 i bilaga I, ska leverantören av det ämnet i en blandning använda ämnets produktbeteckning i enlighet med artikel 18 i märkningen och i säkerhetsdatabladet, och inte det alternativa kemiska namnet.

8.   För ämnen, oavsett om de förekommer ensamma eller i en blandning, där en motivering i enlighet med artikel 10 a xi i förordning (EG) nr 1907/2006 angående information enligt artikel 119.2 f eller g i den förordningen har godtagits som giltig av kemikaliemyndigheten, får tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren i märkningen och i säkerhetsdatabladet använda ett namn som kommer att offentliggöras på Internet. För dessa ämnen i en blandning på vilken artikel 119.2 f eller g i den förordningen inte längre är tillämplig får tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren lämna en ansökan till kemikaliemyndigheten om att få använda ett alternativt kemiskt namn i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.

9.   Om en leverantör av en blandning före den 1 juni 2015, och i enlighet med artikel 15 i direktiv 1999/45/EG, har visat att uppgiften på märkningen om den kemiska identiteten hos ett ämne i en blandning skadar konfidentiell företagsinformation kan vederbörande fortsätta att använda det överenskomna alternativa namnet vid tillämpningen av denna förordning.

Artikel 25

Ytterligare uppgifter i märkningen

1.   Om ett ämne eller en blandning som klassificerats som farlig(t) har de fysikaliska eller hälsofarliga egenskaper som beskrivs i avsnitten 1.1 och 1.2 i bilaga II ska angivelser införas i etikettens fält för ytterligare uppgifter.

Angivelserna ska formuleras i enlighet med avsnitten 1.1 och 1.2 i bilaga II samt del 2 i bilaga III.

Om ett ämne finns med i del 3 i bilaga VI ska eventuella kompletterande faroangivelser som anges där för ämnet införas bland de ytterligare uppgifterna på etiketten.

2.   Om ett ämne eller en blandning som klassificerats som farliga omfattas av direktiv 91/414/EEG ska en angivelse införas i etikettens fält för ytterligare uppgifter.

Angivelserna ska formuleras i enlighet med del 4 i bilaga II samt del 3 i bilaga III till den här förordningen.

3.   Leverantören får ange ytterligare information i etikettens fält för ytterligare uppgifter utöver den som avses i punkt 1 och 2, förutsatt att denna information inte gör det svårare att identifiera de märkningsuppgifter som avses i artikel 17.1 a–g och att den ger ytterligare detaljer och inte motsäger eller skapar något tvivel om giltigheten av den information som anges genom dessa märkningsuppgifter.

4.   Angivelser av typen ”inte giftigt”, ”inte hälsoskadligt”, ”inte förorenande”, ”miljövänligt” eller andra angivelser som anger att ämnena eller blandningarna inte är farliga eller andra angivelser som är oförenliga med klassificeringen av det ämnet eller den blandningen får inte förekomma i märkningen eller på förpackningen för ett ämne eller en blandning.

5.   Om ett ämne eller en blandning klassificerats i enlighet med del 5 i bilaga I gäller följande:

a)

Märkningen ska inte innehålla något faropiktogram.

b)

Signalorden, faroangivelserna och skyddsangivelserna ska placeras i fältet för ytterligare uppgifter på etiketten.

6.   Om en blandning innehåller ett ämne som klassificerats som farligt ska det märkas i enlighet med del 2 i bilaga II.

Angivelserna ska formuleras i enlighet med del 3 i bilaga III och införas i fältet för ytterligare uppgifter på etiketten.

Märkningen ska också innehålla den produktbeteckning som avses i artikel 18 liksom namn på, samt adress och telefonnummer till, leverantören av blandningen.

Artikel 26

Företrädesprinciper för faropiktogram

1.   Om ett ämnes eller en blandnings klassificering skulle leda till en märkning med fler än ett faropiktogram ska följande företrädelseregler tillämpas för att minska antalet nödvändiga faropiktogram.

a)

Om faropiktogram ”GHS01” ska användas är faropiktogrammen ”GHS02” och ”GHS03” valfria, utom när fler än en av dessa faropiktogram är obligatoriska.

b)

Om faropiktogram ”GHS06” ska användas ska faropiktogram ”GHS07” inte anges.

c)

Om faropiktogram ”GHS05” ska användas ska faropiktogram ”GHS07” inte anges för hud- eller ögonirritation.

d)

Om faropiktogram ”GHS08” ska användas för luftvägssensibilisering ska faropiktogram ”GHS07” inte anges för hudsensibilisering eller för hud- eller ögonirritation.

2.   Om ett ämnes eller en blandnings klassificering skulle leda till fler än ett faropiktogram för en och samma faroklass ska märkningen innehålla det faropiktogram som motsvarar den högsta farokategorin för faroklassen i fråga.

För de ämnen som ingår i del 3 i bilaga VI, och som också omfattas av klassificeringen enligt avdelning II, ska märkningen innehålla det faropiktogram som motsvarar den högsta farokategorin för faroklassen i fråga.

Artikel 27

Företrädesprinciper för faroangivelser

Om ett ämne eller en blandning klassificerats i flera faroklasser eller indelningar av en faroklass ska märkningen innehålla alla de faroangivelser som följer av klassificeringen, såvida detta inte innebär en uppenbar upprepning eller överflödig information.

Artikel 28

Företrädesprinciper för skyddsangivelser

1.   Om valet av skyddsangivelser innebär att vissa skyddsangivelser är uppenbart överflödiga eller onödiga för ett visst ämne eller en viss blandning eller förpackning, ska sådana angivelser utelämnas från märkningen.

2.   Om ämnet eller blandningen tillhandahålls allmänheten ska det i märkningen finnas en skyddsangivelse som behandlar bortskaffande av ämnet eller blandningen, liksom av förpackningen, såvida inte det anges i artikel 22 att detta inte krävs.

I alla andra fall behövs ingen skyddsangivelse för avfall om det är klart att bortskaffandet av ämnet, blandningen eller förpackningen inte utgör en fara för människors hälsa eller för miljön.

3.   Märkningen får inte innehålla mer än sex skyddsangivelser, såvida inte faran är av sådan art eller allvarlighet att fler angivelser krävs.

Artikel 29

Undantag från märknings- och förpackningskrav

1.   Om ett ämnes eller en blandnings förpackning antingen har en sådan form, eller är så liten, att det är omöjligt att uppfylla kraven i artikel 31 på en etikett som avfattats på språken i den medlemsstat där ämnet eller blandningen släppts ut på marknaden ska märkningsuppgifterna i enlighet med artikel 17.2 första stycket lämnas i enlighet med avsnitt 1.5.1 i bilaga I.

2.   Om fullständiga uppgifter inte kan lämnas på etiketten på det sätt som anges i punkt 1 kan färre märkningsuppgifter lämnas i enlighet med avsnitt 1.5.2 i bilaga I.

3.   Om farliga ämnen eller blandningar enligt del 5 i bilaga II tillhandahålls allmänheten utan förpackning ska de åtföljas av en kopia av märkningsuppgifterna i enlighet med artikel 17.

4.   För vissa blandningar som klassificerats som miljöfarliga får undantag från vissa bestämmelser om miljömärkning eller särskilda bestämmelser i samband med miljömärkning fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 53, om en minskad miljöpåverkan kan visas. Sådana undantag eller särskilda bestämmelser fastställs i del 2 i bilaga II.

5.   Kommissionen får begära att kemikaliemyndigheten utarbetar och lägger fram ytterligare förslag till undantag från märknings- och förpackningskraven.

Artikel 30

Uppdatering av märkningen

1.   Leverantören ska se till att märkningen utan onödigt dröjsmål uppdateras efter en ändring av klassificeringen och märkningen av ämnet eller blandningen, om den nya faran är allvarligare eller om nya ytterligare uppgifter på etiketten krävs enligt artikel 25, med beaktande av ändringens art när det gäller skyddet av människors hälsa och av miljön. Leverantörerna ska samarbeta i enlighet med artikel 4.9 för att utan onödigt dröjsmål genomföra ändringarna av märkningen.

2.   Om det krävs andra ändringar av märkningen än de som anges i punkt 1 ska leverantören se till att märkningen uppdateras inom 18 månader.

3.   Leverantören av ett ämne eller en blandning som omfattas av direktiv 91/414/EEG eller 98/8/EG ska uppdatera märkningen i enlighet med de direktiven.

KAPITEL 2

Märkning

Artikel 31

Allmänna regler för märkning

1.   Etiketten ska fästas på en eller flera sidor av den förpackning som är i direkt kontakt med ämnet eller blandningen på ett sådant sätt att den är svår att avlägsna, och den ska kunna läsas horisontellt när kollit är i sitt normalläge.

2.   Etikettens färg och utförande ska vara sådana att faropiktogrammet framträder tydligt.

3.   De märkningsuppgifter som avses i artikel 17.1 ska anges på ett tydligt och outplånligt sätt. De ska framträda tydligt mot bakgrunden och vara tillräckligt stora och angivna med så stort mellanrum att de är lätta att läsa.

4.   Faropiktogrammets form, färg och storlek samt etikettens dimensioner ska vara så som anges i avsnitt 1.2.1 i bilaga I.

5.   Ingen etikett krävs om de märkningsuppgifter som avses i artikel 17.1 är tydligt angivna på själva förpackningen. I sådana fall ska kraven i detta kapitel tillämpas på den information som anges på förpackningen.

Artikel 32

Placering av informationen på etiketten

1.   Faropiktogram, signalord, faroangivelser och skyddsangivelser ska placeras intill varandra på etiketten.

2.   Leverantören får välja ordningsföljden för faroangivelserna på etiketten. Om inte annat följer av punkt 4 ska dock alla faroangivelser grupperas språkvis på etiketten.

Leverantören får besluta om ordningsföljden för skyddsangivelserna på etiketten. Om inte annat följer av punkt 4 ska dock alla skyddsangivelser grupperas språkvis på etiketten.

3.   De grupper av faroangivelser och grupper av skyddsangivelser som avses i punkt 2 ska språkvis placeras intill varandra på etiketten.

4.   Ytterligare uppgifter ska placeras i det fält för ytterligare uppgifter som avses i artikel 25 och ska placeras tillsammans med de andra märkningsuppgifter som avses i artikel 17.1 a–g.

5.   Färger får, förutom i faropiktogram, även användas på andra ställen på etiketten för att uppfylla särskilda märkningskrav.

6.   Märkningsuppgifter som följer av kraven i andra gemenskapsrättsakter ska placeras i fältet för ytterligare märkningsuppgifter enligt artikel 25.

Artikel 33

Särskilda regler för märkning av ytter- och innerförpackningar samt enstaka förpackningar

1.   Om ett kolli består av en ytter- och en innerförpackning tillsammans med en eventuell mellanliggande förpackning och ytterförpackningen uppfyller märkningsbestämmelserna enligt bestämmelserna för transport av farligt gods ska innerförpackningen och den eventuella mellanliggande förpackningen märkas i enlighet med denna förordning. Ytterförpackningen får också märkas i enlighet med denna förordning. Om den eller de faropiktogram som krävs i denna förordning gäller samma fara som i bestämmelserna för transport av farligt gods behöver de faropiktogram som krävs i denna förordning inte finnas på ytterförpackningen.

2.   Om ytterförpackningen på ett kolli inte behöver uppfylla märkningsbestämmelserna enligt bestämmelserna för transport av farligt gods ska både ytter- och innerförpackningen samt den eventuella mellanliggande förpackningen märkas i enlighet med denna förordning. Om ytterförpackningen är sådan att märkningen på innerförpackningen eller den mellanliggande förpackningen syns tydligt behöver ytterförpackningen emellertid inte märkas.

3.   Ett enstaka kolli som uppfyller märkningsbestämmelserna enligt bestämmelserna om transport av farligt gods ska märkas i enlighet med denna förordning och bestämmelserna för transport av farligt gods. Om den eller de faropiktogram som krävs i denna förordning gäller samma fara som i bestämmelserna för transport av farligt gods behöver de faropiktogram som krävs i denna förordning inte anges.

Artikel 34

Rapport om meddelande om säker användning av kemikalier

1.   Senast den 20 januari 2012 ska kemikaliemyndigheten genomföra en undersökning om meddelande av information till allmänheten om säker användning av ämnen och blandningar och om det eventuella behovet av tilläggsuppgifter på etiketter. Denna undersökning ska göras i samråd med de behöriga myndigheterna och de berörda parterna och vid behov stödja sig på tillämplig bästa praxis.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av märkningsbestämmelserna i denna avdelning ska kommissionen, på grundval av den undersökning som avses i punkt 1, överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet och, om det är motiverat, lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning.

AVDELNING IV

FÖRPACKNING

Artikel 35

Förpackning

1.   Förpackningar som innehåller farliga ämnen eller blandningar ska uppfylla följande krav:

a)

Förpackningen ska vara utformad och konstruerad så att innehållet inte kan läcka ut, utom i fall då andra mer specifika säkerhetsanordningar föreskrivs.

b)

Materialet i förpackningen och förslutningen ska inte kunna skadas av innehållet eller vara sådant att det lätt bildar farliga föreningar med detta.

c)

Förpackningen och förslutningarna ska i alla delar vara så starka och stadiga att de inte kan lossna och med säkerhet tål normal påfrestning under hanteringen.

d)

Förpackningar som är försedda med en förslutning som gör återförslutning möjlig ska vara utformade så att de kan återförslutas upprepade gånger utan att innehållet läcker ut.

2.   Förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning som tillhandahålls allmänheten får varken ha en form eller formgivning som kan dra till sig eller väcka aktiv nyfikenhet hos barn eller vilseleda konsumenterna eller ha ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för livsmedel, djurfoder, läkemedel eller kosmetiska produkter, som skulle vilseleda konsumenterna.

Om förpackningen innehåller ett ämne eller en blandning som uppfyller kraven i avsnitt 3.1.1 i bilaga II ska den vara försedd med en barnskyddande förslutning i enlighet med avsnitten 3.1.2, 3.1.3 och 3.1.4.2 i bilaga II.

Om förpackningen innehåller ett ämne eller en blandning som uppfyller kraven i avsnitt 3.2.1 i bilaga II ska den vara försedd med en taktil varningsmärkning i enlighet med avsnitt 3.2.2 i bilaga II.

3.   Förpackningen av ämnen och blandningar ska anses uppfylla kraven i punkt 1 a, 1 b och 1 c om den uppfyller kraven i bestämmelserna för transport av farligt gods med flyg, till sjöss, på landsväg, järnväg eller inre vattenvägar.

AVDELNING V

HARMONISERING AV KLASSIFICERING OCH MÄRKNING AV ÄMNEN OCH KLASSIFICERINGS- OCH MÄRKNINGSREGISTRET

KAPITEL 1

Harmoniserad klassificering och märkning av ämnen

Artikel 36

Harmonisering av klassificering och märkning av ämnen

1.   Ett ämne som uppfyller kriterierna i bilaga I för nedanstående ska i normalfallet omfattas av en harmoniserad klassificering och märkning i enlighet med artikel 37.

a)

Luftvägssensibilisering, kategori 1 (bilaga I avsnitt 3.4).

b)

Mutagenitet i könsceller kategori 1A, 1B eller 2 (bilaga I avsnitt 3.5).

c)

Cancerogenitet kategori 1A, 1B eller 2 (bilaga I avsnitt 3.6).

d)

Reproduktionstoxicitet kategori 1A, 1B eller 2 (bilaga I avsnitt 3.7).

2.   Ett ämne som är ett verksamt ämne i den mening som avses i direktiv 91/414/EEG eller direktiv 98/8/EG ska i normalfallet omfattas av harmoniserad klassificering och märkning. För sådana ämnen ska förfarandet i artikel 37.1, 37.4, 37.5 och 37.6 tillämpas.

3.   Om ett ämne uppfyller kriterierna för andra faroklasser eller indelningar än de som avses i punkt 1 och inte omfattas av punkt 2, får en harmoniserad klassificering och märkning enligt artikel 37 också läggas till i bilaga VI efter en bedömning från fall till fall, om behovet av sådana åtgärder på gemenskapsnivå kan påvisas.

Artikel 37

Förfarande för harmonisering av klassificering och märkning av ämnen

1.   En behörig myndighet får lämna ett förslag till kemikaliemyndigheten på en harmoniserad klassificering och märkning av ämnen och, i förekommande fall, på särskilda koncentrationsgränser eller M-faktorer, eller ett förslag till översyn av detta.

Förslaget ska lämnas in i det format som anges i del 2 i bilaga VI och innehålla relevant information enligt del 1 i bilaga VI.

2.   En tillverkare, importör eller nedströmsanvändare av ett ämne får lämna ett förslag till kemikaliemyndigheten på en harmoniserad klassificering och märkning av det ämnet och, i förekommande fall, på särskilda koncentrationsgränser eller M-faktorer, förutsatt att det inte finns någon uppgift i del 3 i bilaga VI för ett sådant ämne med avseende på den faroklass eller indelning som förslaget avser.

Förslaget ska utarbetas i enlighet med relevanta delar av delarna 1, 2 och 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1907/2006 och ska följa formatet i del B i kemikaliesäkerhetsrapporten i avsnitt 7 i den bilagan. Det ska innehålla relevant information enligt del 1 i bilaga VI till denna förordning. Artikel 111 i förordning (EG) nr 1907/2006 ska tillämpas.

3.   Om tillverkarens, importörens eller nedströmsanvändarens förslag gäller en harmoniserad klassificering och märkning av ett ämne i enlighet med artikel 36.3 ska denne samtidigt betala en avgift som kommissionen ska fastställa i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 54.2.

4.   Kemikaliemyndighetens riskbedömningskommitté, som inrättats genom artikel 76.1 c i förordning (EG) nr 1907/2006, ska anta ett yttrande om alla inlämnade förslag enligt punkt 1 eller 2 inom 18 månader från mottagandet av förslaget och ge berörda parter möjlighet att komma med synpunkter. Kemikaliemyndigheten ska vidarebefordra detta yttrande och eventuella synpunkter till kommissionen.

5.   Om kommissionen anser att den harmoniserade klassificeringen och märkningen av det berörda ämnet är lämplig ska den utan onödigt dröjsmål lägga fram ett utkast till beslut om att införa det ämnet med dess klassificering och märkningsuppgifter i tabell 3.1 i del 3 i bilaga VI och, i förekommande fall, dess särskilda koncentrationsgränser eller M-faktorer.

En motsvarande post ska införas i tabell 3.2 i del 3 i bilaga VI enligt samma villkor, fram till och med den 31 maj 2015.

Denna åtgärd, som syftar till att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 54.3. När det finns tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 54.4.

6.   Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare som har ny information som kan leda till en ändring av den harmoniserade klassificeringen och de harmoniserade märkningsuppgifterna för ett ämne i del 3 i bilaga VI ska lämna in ett förslag i enlighet med andra stycket i punkt 2 till den behöriga myndigheten i en av de medlemsstater där ämnet släpps ut på marknaden.

Artikel 38

Innehållet i yttranden och beslut om harmoniserad klassificering och märkning i del 3 av bilaga VI; tillgång till information

1.   Sådana yttranden som avses i artikel 37.4 samt beslut enligt artikel 37.5 ska för varje ämne åtminstone ange

a)

ämnets identitet i enlighet med avsnitt 2.1–2.3.4 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1907/2006,

b)

klassificeringen av ett ämne som avses i artikel 36, inklusive skälen för denna,

c)

särskilda koncentrationsgränser eller M-faktorer i förekommande fall,

d)

märkningsuppgifter i enlighet med artikel 17.1 d, 17.1 e och 17.1 f för ämnet, tillsammans med eventuella kompletterande faroangivelser för ämnet, som fastställs i enlighet med artikel 25.1,

e)

eventuella andra parametrar som möjliggör en bedömning av hälso- eller miljöfarorna hos en blandning som innehåller det farliga ämnet i fråga eller i förekommande fall för ämnen som innehåller sådana farliga ämnen som identifierade föroreningar, tillsatser och beståndsdelar.

2.   När ett yttrande eller ett beslut som avses i artikel 37.4 och 37.5 i denna förordning görs tillgängligt för allmänheten ska artiklarna 118.2 och 119 i förordning (EG) nr 1907/2006 tillämpas.

KAPITEL 2

Klassificerings- och märkningsregister

Artikel 39

Tillämpningsområde

Detta kapitel ska tillämpas på

a)

ämnen som ska registreras i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006,

b)

ämnen som omfattas av artikel 1, som uppfyller kriterierna för att klassificeras som farliga och som släpps ut på marknaden antingen i sig eller i en blandning över de koncentrationsgränser som anges antingen i denna förordning eller i direktiv 1999/45/EG, vilket leder till att blandningen klassificeras som farlig.

Artikel 40

Anmälningsplikt

1.   Alla tillverkare eller importörer eller grupper av tillverkare eller importörer, nedan kallade anmälare, som släpper ut ett ämne som avses i artikel 39 på marknaden ska anmäla följande uppgifter till kemikaliemyndigheten, så att de kan föras in i det register som avses i artikel 42:

a)

Uppgifter om den eller de anmälare som ansvarar för att släppa ut ämnet eller ämnena på marknaden i enlighet med avsnitt 1 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1907/2006.

b)

Ämnets eller ämnenas identitet enligt avsnitt 2.1–2.3.4 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1907/2006.

c)

Ämnets eller ämnenas klassificering i enlighet med artikel 13.

d)

Om ett ämne har klassificerats med avseende på vissa, men inte alla, faroklasser eller indelningar, uppgift om huruvida detta beror på att uppgifter saknas, är sådana att det inte går att dra slutsatser eller är otillräckliga för klassificering.

e)

Särskilda koncentrationsgränser eller M-faktorer, i förekommande fall, i enlighet med artikel 10 i denna förordning tillsammans med en motivering med hjälp av relevanta delar i delarna 1, 2 och 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1907/2006.

f)

Märkningsuppgifter i enlighet med artikel 17.1 d, 17.1 e och 17.1 f för ämnet eller ämnena, tillsammans med eventuella kompletterande faroangivelser för ämnet som fastställs i enlighet med artikel 25.1.

De uppgifter som avses i a–f ska inte anmälas om de har lämnats in till kemikaliemyndigheten som ett led i en registrering enligt förordning (EG) nr 1907/2006 eller redan har anmälts av den anmälaren.

Anmälaren ska lämna denna information i det format som anges i artikel 111 i förordning (EG) nr 1907/2006.

2.   Uppgifterna i punkt 1 ska uppdateras och anmälas till kemikaliemyndigheten av den eller de berörda anmälarna när de i enlighet med översynen i artikel 15.1 beslutar att ändra ämnets klassificering och märkning.

3.   Ämnen som släpps ut på marknaden från och med den 1 december 2010 ska anmälas i enlighet med punkt 1 senast en månad efter det att de har släppts ut på marknaden.

Ämnen som släppts ut på marknaden före den 1 december 2010 får dock anmälas i enlighet med punkt 1 före det datumet.

Artikel 41

Överenskomna registerposter

Om anmälan i artikel 40.1 leder till olika poster för samma ämne i det register som avses i artikel 42 ska anmälarna och registranterna göra sitt bästa för att komma överens om vilken post som ska läggas in i registret. Anmälarna ska meddela detta till kemikaliemyndigheten.

Artikel 42

Klassificerings- och märkningsregistret

1.   Kemikaliemyndigheten ska upprätta och upprätthålla ett klassificerings- och märkningsregister i form av en databas.

Registret ska innehålla de uppgifter som anmälts i enlighet med artikel 40.1 samt information som lämnas som ett led i en registrering enligt förordning (EG) nr 1907/2006.

Information i registret som motsvarar den information som avses i artikel 119.1 i förordning (EG) nr 1907/2006 ska vara tillgänglig för allmänheten. Kemikaliemyndigheten ska i enlighet med artikel 29.1 i förordning (EG) nr 1907/2006 bevilja anmälare och registranter tillgång till andra uppgifter om varje ämne i registret som de själva lämnat uppgifter om. Den ska bevilja andra parter tillgång till sådan information i enlighet med artikel 118 i den förordningen.

2.   Kemikaliemyndigheten ska uppdatera registret när den tar emot ny information i enlighet med artikel 40.2 eller 41.

3.   Utöver den information som avses i punkt 1 ska kemikaliemyndigheten i tillämpliga fall för varje registerpost ange följande information:

a)

Om det för den aktuella posten finns en harmoniserad klassificering och märkning på gemenskapsnivå genom att den är upptagen i del 3 i bilaga VI.

b)

Om det för den aktuella posten rör sig om en gemensam uppgift för registranter av samma ämne i enlighet med artikel 11.1 i förordning (EG) nr 1907/2006.

c)

Om det är en post som två eller fler anmälare eller registranter har kommit överens om i enlighet med artikel 41.

d)

Om posten skiljer sig från en annan registerpost för samma ämne.

Den information som avses i led a ska uppdateras om ett beslut fattas i enlighet med artikel 37.5.

AVDELNING VI

BEHÖRIGA MYNDIGHETER OCH TILLSYN

Artikel 43

Utseende av behöriga myndigheter och tillsynsmyndigheter samt samarbete mellan myndigheter

Medlemsstaterna ska utse en eller flera behöriga myndigheter som ska ansvara för förslag till harmoniserad klassificering och märkning och de myndigheter som ska ansvara för tillsyn av att skyldigheterna enligt i denna förordning efterlevs.

De behöriga myndigheterna och de myndigheter som ska ansvara för tillsynen ska samarbeta med varandra vid genomförandet av sina uppgifter enligt denna förordning och ge de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater allt stöd som är nödvändigt och lämpligt i detta avseende.

Artikel 44

Stöd- och informationspunkter

Medlemsstaterna ska inrätta nationella stöd- och informationspunkter (”helpdesks”) för att ge råd åt tillverkare, importörer, distributörer, nedströmsanvändare och andra berörda parter om deras respektive ansvar och skyldigheter enligt denna förordning.

Artikel 45

Utseende av organ som ska ansvara för att ta emot uppgifter om insatser i nödsituationer där människors hälsa hotas

1.   Medlemsstaterna ska utse det eller de organ som ska ansvara för att ta emot uppgifter från importörer och nedströmsanvändare som släpper ut blandningar på marknaden; uppgifterna ska vara av särskild betydelse för utarbetandet av förebyggande och terapeutiska åtgärder, i synnerhet vid insatser i nödsituationer där människors hälsa hotas. Dessa uppgifter ska omfatta den kemiska sammansättningen av de blandningar som släppts ut på marknaden och klassificerats som farliga på grund av sina hälsoeffekter eller fysikaliska effekter, inklusive den kemiska identiteten för ämnen i blandningar för vilka en ansökan om att få använda ett alternativt kemiskt namn har beviljats av kemikaliemyndigheten i enlighet med artikel 24.

2.   De utsedda organen ska erbjuda nödvändiga garantier för att de mottagna uppgifterna behandlas konfidentiellt. Sådana uppgifter får användas endast

a)

för att tillgodose medicinska behov genom att utarbeta förebyggande och terapeutiska åtgärder, i synnerhet i nödsituationer,

och

b)

för att på medlemsstatens begäran göra en statistisk analys i syfte att fastställa var bättre riskhanteringsåtgärder kan behövas.

Uppgifterna får inte användas för andra syften.

3.   De utsedda organen ska från de importörer och nedströmsanvändare som är ansvariga för utsläppandet på marknaden ha tillgång till alla de uppgifter som organen behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter.

4.   Senast den 20 januari 2012 ska kommissionen genomföra en översyn för att bedöma möjligheten att harmonisera de uppgifter som avses i punkt 1, inklusive fastställande av ett format för importörernas och nedströmsanvändarnas översändande av uppgifter till de utsedda organen. På grundval av denna översyn, och efter samråd med berörda parter som Europeiska sammanslutningen av giftcentraler och kliniska toxikologer (EAPCCT), får kommissionen anta en förordning om tillägg av en bilaga till denna förordning.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 54.3.

Artikel 46

Tillsyn och rapportering

1.   Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder, inbegripet upprätthållande av ett system för offentlig kontroll, för att säkerställa att ämnen och blandningar inte släpps ut på marknaden om de inte har klassificerats, märkts, anmälts och förpackats i enlighet med denna förordning.

2.   Medlemsstaterna ska före den 1 juli vart femte år lämna in en rapport till kemikaliemyndigheten om resultaten av de offentliga kontroller och andra tillsynsåtgärder som vidtagits. Den första rapporten ska lämnas senast den 20 januari 2012. Kemikaliemyndigheten ska göra dessa rapporter tillgängliga för kommissionen, som ska beakta dem i sin egen rapport enligt artikel 117 i förordning (EG) nr 1907/2006.

3.   Det forum som avses i artikel 76.1 f i förordning (EG) nr 1907/2006 ska utföra de uppgifter som anges i artikel 77.4 a–g i förordning (EG) nr 1907/2006 angående tillsynen av efterlevnaden av denna förordning.

Artikel 47

Sanktioner vid överträdelser

Medlemsstaterna ska införa bestämmelser om sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och ska vidta erforderliga åtgärder för att se till att denna förordning tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla bestämmelserna om sanktioner till kommissionen senast den 20 juli 2010 och ska utan dröjsmål anmäla varje senare ändring av dem till kommissionen.

AVDELNING VII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 48

Reklam

1.   I all reklam för ett ämne som klassificerats som farligt ska de berörda faroklasserna eller farokategorierna anges.

2.   I all reklam för en blandning som klassificerats som farlig eller som omfattas av artikel 25.6 och som gör det möjligt för en enskild person att ingå ett köpeavtal utan att först ha sett etiketten, ska det uppges vilken eller vilka typer av faror som anges på etiketten.

Det första stycket ska inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (28).

Artikel 49

Skyldighet att bevara information och begäran om information

1.   Leverantören ska sammanställa och hålla tillgänglig all den information som den leverantören använder för klassificering och märkning enligt denna förordning under minst tio år efter det att ämnet eller blandningen senast levererades av den leverantören.

Leverantören ska förvara denna information tillsammans med den information som krävs enligt artikel 36 i förordning (EG) nr 1907/2006.

2.   Om en leverantör upphör med sin verksamhet eller överför en del av eller hela sin verksamhet till en tredje part ska den part som ansvarar för avvecklingen av leverantörens företag eller tar ansvar för utsläppande på marknaden av det berörda ämnet eller den berörda blandningen i leverantörens ställe vara bunden av skyldigheten i punkt 1.

3.   Den behöriga myndigheten eller tillsynsmyndigheterna i en medlemsstat där en leverantör är etablerad eller kemikaliemyndigheten får kräva att leverantören lämnar all information som avses i punkt 1 första stycket till dem.

Om kemikaliemyndigheten förfogar över den informationen som ett led i en registrering enligt förordning (EG) nr 1907/2006 eller en anmälan enligt artikel 40 i den här förordningen ska kemikaliemyndigheten använda den informationen och myndigheten ska vända sig till kemikaliemyndigheten.

Artikel 50

Kemikaliemyndighetens uppgifter

1.   Kemikaliemyndigheten ska ge medlemsstaterna och gemenskapens institutioner bästa möjliga vetenskapliga och tekniska rådgivning i frågor avseende kemikalier som omfattas av dess ansvarsområde och som remitteras till den i enlighet med denna förordning.

2.   Kemikaliemyndighetens sekretariat ska

a)

ge industrin teknisk och vetenskaplig vägledning och hjälpmedel, när så är lämpligt, angående uppfyllandet av skyldigheterna i denna förordning,

b)

ge de behöriga myndigheterna teknisk och vetenskaplig vägledning om hur denna förordning fungerar och ge stöd till de stöd- och informationspunkter (helpdesks) som medlemsstaterna har inrättat enligt artikel 44.

Artikel 51

Klausul om fri rörlighet

Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller hindra utsläppandet på marknaden av ämnen eller blandningar som överensstämmer med denna förordning och, i tillämpliga fall, med gemenskapsrättsakter som antagits för att tillämpa denna förordning av skäl som har att göra med klassificering, märkning eller förpackning av ämnen och blandningar i den mening som avses i denna förordning.

Artikel 52

Skyddsklausul

1.   Om en medlemsstat har goda skäl att tro att ett ämne eller en blandning på grund av klassificeringen, märkningen eller förpackningen utgör en allvarlig hälso- eller miljörisk trots att kraven i denna förordning uppfylls, får den vidta lämpliga tillfälliga åtgärder. Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen, kemikaliemyndigheten och de övriga medlemsstaterna om dessa och ange skälen för sitt beslut.

2.   Kommissionen ska inom 60 dagar efter det att den tagit emot informationen från medlemsstaten i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 54.2 antingen godkänna den tillfälliga åtgärden för en tidsperiod som anges i beslutet, eller kräva att medlemsstaten upphäver densamma.

3.   Om kommissionen godkänner en tillfällig åtgärd som har samband med klassificeringen eller märkningen av ett ämne enligt punkt 2 ska den behöriga myndigheten i medlemsstaten i fråga inom tre månader från dagen för kommissionens beslut och i enlighet med förfarandet i artikel 37 lämna ett förslag på en harmoniserad klassificering och märkning till kemikaliemyndigheten.

Artikel 53

Anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen

1.   Kommissionen får justera och anpassa artiklarna 6.5, 11.3, 12, 14, 18.3 b, 23, 25–29 och 35.2 andra och tredje stycket samt bilagorna I–VII till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, och därvid beakta vidareutvecklingen av GHS, särskilt eventuella FN-ändringar som avser användningen av information om liknande blandningar, samt utvecklingen inom internationellt erkända kemikalieprogram och uppgifter från olycksdatabaser. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 54.3. När det finns tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 54.4.

2.   Medlemsstaterna och kommissionen ska inom ramen för FN, på ett sätt som överensstämmer med deras roll i berörda FN-forum, främja harmoniseringen av kriterier för klassificering och märkning av långlivade, bioackumulerbara och toxiska ämnen (PBT) och mycket långlivade och mycket bioackumulerbara ämnen (vPvB).

Artikel 54

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättas genom artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

4.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1, 5a.2, 5a.4, 5a.6 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 55

Ändringar av direktiv 67/548/EEG

Direktiv 67/548/EEG ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 1.2 andra stycket ska utgå.

2.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3.   Om del 3 i bilaga VI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (29) innehåller en post med den harmoniserade klassificeringen och märkningen för ett visst ämne, ska ämnet klassificeras i enlighet med den posten och punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på de farokategorier som omfattas av den posten.

b)

Punkt 4 ska utgå.

3.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a)

I punkt 1 ska det andra stycket utgå.

b)

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.   Åtgärderna i punkt 1 första stycket ska gälla tills ämnet upptas i del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 för de farokategorier som omfattas av den posten eller tills ett beslut att inte ta upp ämnet har fattats enligt förfarandet i artikel 37 i förordning (EG) nr 1272/2008”.

4.

Texten i artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Undersökningsplikt

Tillverkare, distributörer och importörer av ämnen som ingår i Einecs men som ännu inte finns med i del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 ska genomföra en undersökning för att utröna vilka relevanta och tillgängliga data som finns om dessa ämnens egenskaper. De ska på grundval av denna information förpacka och provisoriskt märka farliga ämnen i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 22–25 i detta direktiv och kriterierna i bilaga VI till detta direktiv.”

5.

Artikel 22.3 och 22.4 ska utgå.

6.

Artikel 23.2 ska ändras på följande sätt:

a)

I led a ska orden ”bilaga I” ersättas med orden ”del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008”.

b)

I led c ska orden ”bilaga I” ersättas med orden ”del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008”.

c)

I led d ska orden ”bilaga I” ersättas med orden ”del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008”.

d)

I led e ska orden ”bilaga I” ersättas med orden ”del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008”.

e)

I led f ska orden ”bilaga I” ersättas med orden ”del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008”.

7.

Artikel 24.4 andra stycket ska utgå.

8.

Artikel 28 ska utgå.

9.

Artikel 31.2 och 31.3 ska utgå.

10.

Följande artikel ska införas efter artikel 32:

”Artikel 32a

Övergångsbestämmelse angående märkning och förpackning av ämnen

Artiklarna 22–25 ska inte tillämpas på ämnen från och med den 1 december 2010.”

11.

Bilaga I ska utgå.

Artikel 56

Ändring av direktiv 1999/45/EG

Direktiv 1999/45/EG ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 3.2 första strecksatsen ska orden ”bilaga I till direktiv 67/548/EEG” ersättas med orden ”del 3 i bilaga VI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (30).

2.

Orden ”bilaga I till direktiv 67/548/EEG” ska ersättas med orden ”del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008” i

a)

artikel 3.3,

b)

artikel 10.2 punkterna 2.3.1, 2.3.2, 2.3.3 och 2.4 första strecksatsen,

c)

bilaga II leden a och b och sista stycket i inledningen,

d)

bilaga II del A

punkt 1.1.1 a och b,

punkt 1.2 a och b,

punkt 2.1.1 a och b,

punkt 2.2 a och b,

punkt 2.3 a och b,

punkt 3.1.1 a och b,

punkt 3.3 a och b,

punkt 3.4 a och b,

punkt 4.1.1 a och b,

punkt 4.2.1 a och b,

punkt 5.1.1 a och b,

punkt 5.2.1 a och b,

punkt 5.3.1 a och b,

punkt 5.4.1 a och b,

punkt 6.1 a och b,

punkt 6.2 a och b,

punkt 7.1 a och b,

punkt 7.2 a och b,

punkt 8.1 a och b,

punkt 8.2 a och b,

punkt 9.1 a och b,

punkt 9.2 a och b,

punkt 9.3 a och b,

punkt 9.4 a och b,

e)

bilaga II, det inledande stycket i del B,

f)

bilaga III punkterna a och b i inledningen,

g)

bilaga III del A avsnitt a Vattenmiljö

punkt 1.1 a och b,

punkt 2.1 a och b,

punkt 3.1 a och b,

punkt 4.1 a och b,

punkt 5.1 a och b,

punkt 6.1 a och b,

h)

bilaga III del A, avsnitt b Övrig miljö punkt 1.1 a och b,

i)

bilaga V avsnitt A punkterna 3 och 4,

j)

bilaga V avsnitt B punkt 9,

k)

bilaga VI del A tredje kolumnen i tabellen under punkt 2,

l)

bilaga VI del B punkt 1 första stycket, samt första kolumnen i tabellen under punkt 3,

m)

bilaga VIII tillägg 1 andra kolumnen i tabellen,

n)

bilaga VIII tillägg 2 andra kolumnen i tabellen.

3.

I bilaga VI del B punkt 1 tredje stycket första strecksatsen och femte stycket, ska orden ”bilaga I” ersättas med ”del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008”.

4.

I bilaga VI del B punkt 4.2 sista stycket ska orden ”bilaga I till direktiv 67/548/EEG (19:e anpassningen)” ersättas med ”del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008”.

Artikel 57

Ändringar av förordning (EG) nr 1907/2006 från och med den dag då den här förordningen träder i kraft

Förordning (EG) nr 1907/2006 ska ändras på följande sätt från och med den dag då den här förordningen träder i kraft:

1.

Artikel 14.2 ska ändras på följande sätt:

a)

Led b ska ändras på följande sätt:

”b)

De särskilda koncentrationsgränser som anges i del 3 i bilaga VI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (31).

ba)

För ämnen som klassificerats som farliga för vattenmiljön, om en multiplikationsfaktor, nedan kallad M-faktor, anges i del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 (31), gränsvärdet för beaktande i tabell 1.1 i bilaga I till den förordningen, justerat med hjälp av den beräkning som anges i avsnitt 4.1 i bilaga I till den förordningen.

b)

Led e ska ersättas med följande:

”e)

De särskilda koncentrationsgränser som anges för en viss fastställd post i det klassificerings- och märkningsregister som avses i artikel 42 i förordning (EG) nr 1272/2008.

ea)

För ämnen som klassificerats som farliga för vattenmiljön, om en M-faktor anges för en viss fastställd post i det klassificerings- och märkningsregister som avses i artikel 42 i förordning (EG) nr 1272/2008, gränsvärdet för beaktande i tabell 1.1 i bilaga I till den förordningen, justerat med hjälp av den beräkning som anges i avsnitt 4.1 i bilaga I till den förordningen.”

2.

Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8.   Ett säkerhetsdatablad ska tillhandahållas kostnadsfritt på papper eller elektroniskt senast vid den tidpunkt då ämnet eller blandningen först levereras.”

b)

Följande punkt ska läggas till:

”10.   Om ämnen klassificeras i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 under perioden från och med dess ikraftträdande till och med den 1 december 2010, får den klassificeringen läggas till på säkerhetsdatabladet tillsammans med klassificeringen i enlighet med direktiv 67/548/EEG.

Från och med den 1 december 2010 till och med den 1 juni 2015 ska säkerhetsdatabladen för ämnen innehålla klassificeringen både enligt direktiv 67/548/EEG och enligt förordning (EG) nr 1272/2008.

Om blandningar klassificeras i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 under perioden från och med dess ikraftträdande till och med den 1 juni 2015 får den klassificeringen läggas till på säkerhetsdatabladet tillsammans med klassificeringen i enlighet med direktiv 1999/45/EG. Till och med den 1 juni 2015, då ämnen och blandningar båda klassificeras och märks i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 ska emellertid den klassificeringen anges på säkerhetsdatabladen tillsammans med klassificeringen i enlighet med direktiv 67/548/EEG respektive 1999/45/EG för ämnet, blandningen och dess beståndsdelar.”

3.

Artikel 56.6 b ska ersättas med följande:

”b)

för alla andra ämnen, under de lägsta koncentrationsgränser enligt direktiv 1999/45/EG eller del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 som leder till att blandningen klassificeras som farlig.”

4.

Artikel 59.2 och 59.3 ska ändras på följande sätt:

a)

I punkt 2 ska andra meningen ersättas med följande:

”Dokumentationen får om så är lämpligt begränsas till en hänvisning till en post i del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008.”

b)

I punkt 3 ska andra meningen ersättas med följande:

”Dokumentationen kan om så är lämpligt begränsas till en hänvisning till en post i del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008.”

5.

I artikel 76.1 c ska orden ”avdelning XI” ersättas med ”avdelning V i förordning (EG) nr 1272/2008.”

6.

Artikel 77 ska ändras på följande sätt:

a)

I punkt 2 e ska första meningen ersättas med följande:

”e)

Upprätta och föra en eller flera databaser med information om alla registrerade ämnen, klassificerings- och märkningsregistret och den harmoniserade klassificerings- och märkningsförteckningen som upprättats i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008.”

b)

I punkt 3 a ska orden ”avdelningarna VI–XI” ersättas med ”avdelningarna VI–X”.

7.

Avdelning XI ska utgå.

8.

Avsnitten I och II i bilaga XV ska ändras på följande sätt:

a)

Avsnitt I ska ändras på följande sätt:

i)

Första strecksatsen ska utgå.

ii)

Andra strecksatsen ska ersättas med följande:

”—

identifiering av ett ämne som CMR, PBT, vPvB eller ett ämne som ger anledning till motsvarande oro i enlighet med artikel 59,”

b)

I avsnitt II ska punkt 1 utgå.

9.

Tabellen i bilaga XVII ska ändras på följande sätt:

a)

Kolumnen ”Beteckning på ämne, ämnesgrupp eller beredning” ska ändras på följande sätt:

i)

Posterna 28, 29 och 30 ska ersättas med följande:

”28.

Ämnen som finns upptagna i del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 och är klassificerade som cancerframkallande i kategori 1A eller 1B (tabell 3.1) eller cancerframkallande ämnen kategori 1 eller 2 (tabell 3.2) och har följande beteckningar:

Cancerframkallande ämnen, kategori 1A (tabell 3.1)/cancerframkallande ämnen kategori 1 (tabell 3.2), förtecknade i tillägg 1.

Cancerframkallande ämnen, kategori 1B (tabell 3.1)/cancerframkallande ämnen kategori 2 (tabell 3.2), förtecknade i tillägg 2.

29.

Ämnen som finns upptagna i del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 och är klassificerade som könscellsmutagena ämnen kategori IA eller IB (tabell 3.1) eller mutagena ämnen kategori 1 eller 2 (tabell 3.2) och har följande beteckningar:

Mutagena ämnen, kategori 1A (tabell 3.1)/mutagena ämnen, kategori 1 (tabell 3.2), förtecknade i tillägg 3.

Mutagena ämnen, kategori 1B (tabell 3.1)/mutagena ämnen, kategori 2 (tabell 3.2), förtecknade i tillägg 4.

30.

Ämnen som finns upptagna i del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 och är klassificerade som reproduktionstoxiska ämnen, kategori 1A eller 1B (tabell 3.1) eller reproduktionstoxiska ämnen, kategori 1 eller 2 (tabell 3.2) och har följande beteckningar:

Reproduktionstoxiska ämnen, kategori 1A, skadliga effekter på sexuell funktion och fertilitet eller på avkommans utveckling (tabell 3.1) eller reproduktionstoxiska ämnen, kategori 1 med riskfras R 60 (kan ge nedsatt fortplantningsförmåga) eller riskfras R 61 (kan ge fosterskador) (tabell 3.2), förtecknade i tillägg 5.

Reproduktionstoxiska ämnen, kategori 1B, skadliga effekter på sexuell funktion och fertilitet eller på avkommans utveckling (tabell 3.1) eller reproduktionstoxiska ämnen, kategori 2 med riskfras R 60 (kan ge nedsatt fortplantningsförmåga) eller riskfras R 61 (kan ge fosterskador) (tabell 3.2), förtecknade i tillägg 6.”

b)

I kolumnen ”Villkor” ska punkt 1 första strecksatsen för post 28 ersättas med följande:

”—

antingen relevant specifik koncentrationsgräns enligt del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 eller”

10.

Tilläggen 1–6 till bilaga XVII ska ändras på följande sätt:

a)

Inledningen ska ändras på följande sätt:

i)

I avsnittet ”Ämnets namn” ska orden ”bilaga I till direktiv 67/548/EEG” ersättas med ”del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008”.

ii)

I avsnittet ”Indexnummer” ska orden ”bilaga I till direktiv 67/548/EEG” ersättas med ”del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008”.

iii)

I avsnittet ”Anmärkningar” ska orden ”förordet till bilaga I till direktiv 67/548/EEG” ersättas med ”del 1 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008”.

iv)

Anmärkning A ska ersättas med följande:

”Anmärkning A

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17.2 i förordning (EG) nr 1272/2008 ska ämnesnamnet på etiketten överensstämma med en av de benämningar som anges i del 3 i bilaga VI till den förordningen.

I den delen används ibland allmänna beskrivningar som ’föreningar’ eller ’salter’. I sådana fall är den leverantör som släpper ut ett sådant ämne på marknaden skyldig att ange korrekt namn på etiketten, med beaktande av avsnitt 1.1.1.4 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008.

I enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 ska, om ett ämne finns med i del 3 i bilaga VI till den förordningen, de märkningsuppgifter som är relevanta för varje särskild klassificering som omfattas av posten i den delen inkluderas i märkningen, tillsammans med de tillämpliga märkningsuppgifterna för en eventuell annan klassificering som inte omfattas av den posten, samt eventuella andra märkningsuppgifter i enlighet med artikel 17 i den förordningen.

För ämnen som tillhör en viss ämnesgrupp i del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 ska de märkningsuppgifter som är relevanta för varje särskild klassificering som omfattas av posten i den delen inkluderas i märkningen, tillsammans med de tillämpliga märkningsuppgifterna för en eventuell annan klassificering som inte omfattas av den posten, samt eventuella andra märkningsuppgifter i enlighet med artikel 17 i den förordningen.

För ämnen som tillhör mer än en ämnesgrupp i del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 ska de märkningsuppgifter som är relevanta för varje särskild klassificering som omfattas av båda posterna i den delen inkluderas i märkningen, tillsammans med de tillämpliga märkningsuppgifterna för en eventuell annan klassificering som inte omfattas av den posten, samt eventuella andra märkningsuppgifter i enlighet med artikel 17 i den förordningen. I de fall där två olika klassificeringar för samma faroklass eller indelning anges för de båda posterna ska den högre faroklassificeringen användas.”

v)

Anmärkning D ska ersättas med följande:

”Anmärkning D

Vissa ämnen som lätt genomgår spontan polymerisering eller sönderfall släpps vanligen ut på marknaden i stabiliserad form. Det är i denna form som de förtecknas i del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008.

Ibland släpps dock sådana ämnen ut på marknaden i icke-stabiliserad form. I sådana fall ska den leverantör som släpper ut ett sådant ämne på marknaden ange dess namn, följt av ’ej stabiliserad’ på etiketten.”

vi)

Anmärkning E ska utgå.

vii)

Anmärkning H ska ersättas med följande:

”Anmärkning H

Den klassificering och märkning som anges för detta ämne gäller för den eller de faror som anges genom faroangivelsen eller faroangivelserna, i kombination med angiven faroklass. Kraven i artikel 4 i förordning (EG) nr 1272/2008 på leverantörer av detta ämne ska tillämpas på alla andra faroklasser, indelningar och kategorier.

Den slutliga etiketten ska uppfylla kraven i avsnitt 1.2 i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008.”

viii)

Anmärkning K ska ersättas med följande:

”Anmärkning K

Ämnet behöver inte klassificeras som cancerframkallande eller mutagent om det kan påvisas att det innehåller mindre än 0,1 viktprocent 1,3-butadien (Einecs-nr 203-450-8). Om ämnet inte klassificeras som cancerframkallande eller mutagent ska åtminstone skyddsangivelserna (P102-)P210-P403 användas. Denna anmärkning gäller enbart vissa komplexa oljebaserade ämnen som anges i del 3 i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008.”

ix)

Anmärkning S ska ersättas med följande:

”Anmärkning S

Detta ämne måste inte alltid märkas i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1272/2008 (se avsnitt 1.3 i bilaga I till den förordningen).”

b)

I tillägg 1 ska rubriken ersättas med följande:

”Punkt 28 – Cancerframkallande ämnen: kategori 1A (tabell 3.1)/kategori 1 (tabell 3.2)”.

c)

Tillägg 2 ska ändras på följande sätt:

i)

Rubriken ska ersättas med ”Punkt 28 – Cancerframkallande ämnen: kategori 1B (tabell 3.1)/kategori 2 (tabell 3.2)”.

ii)

För posterna ska indexnummer 024-017-00-8, 611-024-001, 611-029-00-9, 611-030-00-4 och 650-017-00-8 ska orden ”bilaga I till direktiv 67/548/EEG” ersättas med ”bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008.”

d)

I tillägg 3 ska rubriken ersättas med följande:

”Punkt 29 – Mutagena ämnen: kategori 1A (tabell 3.1)/kategori 1 (tabell 3.2)”.

e)

I tillägg 4 ska rubriken ersättas med följande:

”Punkt 29 – Mutagena ämnen: kategori 1B (tabell 3.1)/kategori 2 (tabell 3.2)”.

f)

I tillägg 5 ska rubriken ersättas med följande:

”Punkt 30 – Reproduktionstoxiska ämnen: kategori 1A (tabell 3.1)/kategori 1 (tabell 3.2)”.

g)

I tillägg 6 ska rubriken ersättas med följande:

”Punkt 30 – Reproduktionstoxiska ämnen: kategori 1B (tabell 3.1)/kategori 2 (tabell 3.2)”.

11.

Orden ”beredning” och ”beredningar” enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1907/2006 ska i hela texten ersättas med ”blandning” respektive ”blandningar”.

Artikel 58

Ändringar av förordning (EG) nr 1907/2006 från och med den 1 december 2010

Förordning (EG) nr 1907/2006 ska ändras på öljande sätt från och med den 1 december 2010:

1.

Artikel 14.4 ska den inledande meningen ersättas med följande:

”4.   Om registranten till följd av att ha genomfört stegen a–d i punkt 3 kommer fram till att ämnet uppfyller kriterierna för någon av följande faroklasser eller -kategorier i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008:

a)

faroklasserna 2.1–2.4, 2.6 och 2.7, 2.8 typerna A och B, 2.9, 2.10, 2.12, 2.13 kategorierna 1 och 2, 2.14 kategorierna 1 och 2 samt 2.15 typerna A–F,

b)

faroklasserna 3.1–3.6, 3.7 skadliga effekter på sexuell funktion och fertilitet eller på avkommans utveckling, 3.8 andra effekter än narkosverkan, 3.9 och 3.10,

c)

faroklass 4.1,

d)

faroklass 5.1,

eller om det bedöms vara ett PBT- eller vPvB-ämne, ska kemikaliesäkerhetsbedömningen även omfatta följande steg:”

2.

Artikel 31 ska ändras på följande sätt

a)

Punkt 1 a ska ersättas med följande:

”a)

om ett ämne uppfyller kriterierna för att klassificeras som farligt i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 eller en blandning uppfyller kriterierna för att klassificeras som farlig i enlighet med direktiv 1999/45/EG, eller”

b)

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4.   Såvida inte en nedströmsanvändare eller distributör begär det behöver säkerhetsdatablad inte tillhandahållas när ämnen som är farliga i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 eller blandningar som är farliga i enlighet med direktiv 1999/45/EG och som tillhandahålls eller säljs till allmänheten är försedda med tillräcklig information för att användarna ska kunna vidta nödvändiga åtgärder beträffande skydd av människors hälsa och säkerhet samt skydd av miljön.”

3.

Artikel 40.1 ska ersättas med följande:

”1.   Kemikaliemyndigheten ska granska eventuella förslag till testning som ingår i en registreringsanmälan eller i en nedströmsanvändares rapport för tillhandahållande av den information om ämnet som anges i bilagorna IX och X. Prioritering ska ges till registreringar av ämnen som har eller kan ha PBT- eller vPvB-egenskaper, sensibiliserande och/eller cancerframkallande egenskaper, mutagena eller reproduktionstoxiska egenskaper (CMR-egenskaper) eller ämnen som överstiger 100 ton per år med användningar som leder till utbredd och diffus exponering, förutsatt att de uppfyller kriterierna för någon av följande faroklasser eller -kategorier i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008:

a)

Faroklasserna 2.1–2.4, 2.6 och 2.7, 2.8 typerna A och B, 2.9, 2.10, 2.12, 2.13 kategorierna 1 och 2, 2.14 kategorierna 1 och 2 samt 2.15 typerna A–F.

b)

Faroklasserna 3.1–3.6, 3.7 skadliga effekter på sexuell funktion och fertilitet eller på avkommans utveckling, 3.8 andra effekter än narkosverkan, 3.9 och 3.10.

c)

Faroklass 4.1.

d)

Faroklass 5.1.”

4.

Artikel 57 a, b och c ska ersättas med följande:

”a)

Ämnen som uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande i kategori 1A eller 1B enligt avsnitt 3.6 i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008.

b)

Ämnen som uppfyller kriterierna för att klassificeras som könscellsmutagena i kategori 1A eller 1B enligt avsnitt 3.5 i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008.

c)

Ämnen som uppfyller kriterierna för att klassificeras som reproduktionstoxiska i kategori 1A eller 1B skadliga effekter på sexuell funktion och fertilitet eller på avkommans utveckling enligt avsnitt 3.7 i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008.”

5.

I artikel 65 ska orden ”direktiv 67/548/EEG” ersättas med ”direktiv 67/548/EEG och förordning (EG) nr 1272/2008”.

6.

Artikel 68.2 ska ersättas med följande:

”2.   För ett ämne – i sig eller i en blandning eller en vara – vilket uppfyller kriterierna för att klassificeras som cancerframkallande, könscellsmutagent eller reproduktionstoxiskt i kategorierna 1A eller 1B och vilket skulle kunna användas av konsumenter och för vilket kommissionen föreslår begränsningar för konsumentanvändning, ska bilaga XVII ändras i enlighet med förfarandet i artikel 133.4. Artiklarna 69–73 ska inte tillämpas.”

7.

Artikel 119 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 a ska ersättas med följande:

”a)

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 f och 2 g i denna artikel, ämnets IUPAC-namn för ämnen som uppfyller kriterierna för någon av följande faroklasser eller -kategorier i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008.

Faroklasserna 2.1–2.4, 2.6 och 2.7, 2.8 typerna A och B, 2.9, 2.10, 2.12, 2.13 kategorierna 1 och 2, 2.14 kategorierna 1 och 2 samt 2.15 typerna A–F.

Faroklasserna 3.1–3.6, 3.7 skadliga effekter på sexuell funktion och fertilitet eller på avkommans utveckling, 3.8 andra effekter än narkosverkan, 3.9 och 3.10.

Faroklass 4.1.

Faroklass 5.1.”

b)

Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)

led f ska ersättas med följande:

”f)

Om inte annat följer av artikel 24 i förordning (EG) nr 1272/2008, ämnets IUPAC-namn, för icke infasningsämnen som avses i punkt 1 a i denna artikel under en sexårsperiod.”

ii)

I led g ska den inledande meningen ersättas med följande:

”g)

Om inte annat följer av artikel 24 i förordning (EG) nr 1272/2008, ämnets IUPAC-namn, för ämnen som avses i punkt 1 a i denna artikel och som endast används i något eller flera av följande syften:”

8.

I artikel 138.1 ska andra meningen i första stycket ersättas med följande:

”För ämnen som uppfyller kriterierna för att klassificeras i faroklasserna cancerogenitet, mutagenitet i könsceller eller reproduktionstoxicitet, kategori 1A eller 1B, i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 ska dock en översyn göras senast den 1 juni 2014.”

9.

Bilaga III ändras på följande sätt:

a)

Led a ska ersättas med följande:

”a)

Ämnen som förmodas (dvs. med tillämpning av (Q)SAR eller på andra sätt) komma att uppfylla kriterierna för att klassificeras i kategori 1A eller 1B med avseende på faroklasserna cancerogenitet, mutagenitet i könsceller eller reproduktionstoxicitet, eller kriterierna i bilaga XIII.”

b)

Led b ii ska ersättas med följande:

”ii)

som förmodas (dvs. med tillämpning av (Q)SAR eller på andra sätt) komma att uppfylla klassificeringskriterierna för någon faroklass eller indelning som avser hälso- eller miljöfara enligt förordning (EG) nr 1272/2008.”

10.

I bilaga V punkt 8 ska orden ”direktiv 67/548/EEG” ersättas med ”förordning (EG) nr 1272/2008”.

11.

I bilaga VI ska avsnitt 4.1, 4.2 och 4.3 ersättas med följande:

”4.1

Ämnets eller ämnenas faroklassificering, efter tillämpning av avdelningarna I och II i förordning (EG) nr 1272/2008 för alla faroklasser och -kategorier i den förordningen.

För varje post ska det dessutom förklaras varför ingen klassificering anges för en faroklass eller indelning av en faroklass (dvs. att uppgifter saknas är sådana att det inte går att dra slutsatser eller är otillräckliga för klassificering).

4.2

Ämnets eller ämnenas faromärkning, efter tillämpning av avdelning III i förordning (EG) nr 1272/2008.

4.3

Särskilda koncentrationsgränser, om sådana finns, efter tillämpning av artikel 10 i förordning (EG) nr 1272/2008 och artiklarna 4–7 i direktiv 1999/45/EG.”

12.

Bilaga VIII ska ändras på följande sätt:

a)

I den andra kolumnen ska punkt 8.4.2 andra strecksatsen ersättas med följande:

”—

om ämnet är känt för att vara cancerframkallande i kategori 1A eller 1B eller könscellsmutagent i kategori 1A, 1B eller 2.”

b)

I den andra kolumnen ska punkt 8.7.1 andra och tredje styckena ersättas med följande:

”Om ett ämne är känt för att ha en negativ effekt på fertilitet och uppfyller kriterierna för att klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 1A eller 1B: Kan skada fertilitet (H360F), och tillgängliga data lämpar sig som underlag för en ingående riskbedömning, krävs ingen ytterligare testning avseende fertilitet. Testning av utvecklingstoxicitet måste däremot tas under övervägande.

Om ett ämne är känt för att orsaka utvecklingstoxicitet och uppfyller kriterierna för att klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 1A eller 1B: Kan skada det ofödda barnet (H360D), och tillgängliga data lämpar sig som underlag för en ingående riskbedömning, krävs ingen ytterligare testning avseende utvecklingstoxicitet. Testning av effekter på fertilitet måste däremot tas under övervägande.”

13.

I bilaga IX andra kolumnen punkt 8.7 ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

”Om ett ämne är känt för att ha en negativ effekt på fertilitet och uppfyller kriterierna för att klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 1A eller 1B: Kan skada fertilitet (H360F), och tillgängliga data lämpar sig som underlag för en ingående riskbedömning, krävs ingen ytterligare testning avseende fertilitet. Testning av utvecklingstoxicitet måste däremot tas under övervägande.

Om ett ämne är känt för att orsaka utvecklingstoxicitet och uppfyller kriterierna för att klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 1A eller 1B: Kan skada det ofödda barnet (H360D), och tillgängliga data lämpar sig som underlag för en ingående riskbedömning, krävs ingen ytterligare testning avseende utvecklingstoxicitet. Testning av effekter på fertilitet måste däremot tas under övervägande.”

14.

Bilaga X ska ändras på följande sätt:

a)

I den andra kolumnen punkt 8.7 ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

”Om ett ämne är känt för att ha en negativ effekt på fertilitet och uppfyller kriterierna för att klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 1A eller 1B: Kan skada fertilitet (H360F), och tillgängliga data lämpar sig som underlag för en ingående riskbedömning, krävs ingen ytterligare testning avseende fertilitet. Testning av utvecklingstoxicitet måste däremot tas under övervägande.

Om ett ämne är känt för att orsaka utvecklingstoxicitet och uppfyller kriterierna för att klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 1A eller 1B: Kan skada det ofödda barnet (H360D), och tillgängliga data lämpar sig som underlag för en ingående riskbedömning, krävs ingen ytterligare testning avseende utvecklingstoxicitet. Testning av effekter på fertilitet måste däremot tas under övervägande.”

b)

I den andra kolumnen punkt 8.9.1 första stycket ska den andra strecksatsen ersättas med följande:

”—

om ämnet klassificeras som könscellsmutagent i kategori 2 eller om data från undersökningar med upprepad dosering tyder på att ämnet kan ge upphov till hyperplasi och/eller pre-neoplastiska skador.”

c)

I den andra kolumnen punkt 8.9.1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Om ämnet klassificeras som könscellsmutagent i kategori 1A eller 1B, blir huvudantagandet att sannolikheten talar för en genotoxisk mekanism för cancerogenitet. I så fall ska det normalt inte krävas något test av cancerframkallande egenskaper.”

15.

I bilaga XIII punkt 1.3 ska andra och tredje strecksatserna ersättas med följande:

”—

ämnet klassificeras som cancerframkallande (kategori 1A eller 1B), könscellsmutagent (kategori 1A eller 1B) eller reproduktionstoxiskt (kategori 1A, 1B eller 2), eller

det finns andra belägg för ämnets kroniska toxicitet, genom att ämnet klassificeras med avseende på STOT (upprepad exponering) kategori 1 (oral, dermal, inandning av gaser/ångor, inandning av damm/dimma/rök) eller kategori 2 (oral, dermal, inandning av gaser/ångor, inandning av damm/dimma/rök) i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008.”

16.

Tabellen i bilaga XVII, kolumnen ”Beteckning på ämne, ämnesgrupp eller blandning” ska ändras på följande sätt:

a)

Post 3 ska ersättas med följande:

”3.

Vätskeformiga ämnen eller blandningar som anses farliga i enlighet med direktiv 1999/45/EG eller uppfyller kriterierna för någon av nedanstående faroklasser eller farokategorier enligt bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008:

a)

Faroklasserna 2.1–2.4, 2.6, 2.7, 2.8 typerna A och B, 2.9, 2.10, 2.12, 2.13 kategorierna 1 och 2, 2.14 kategorierna 1 och 2 samt 2.15 typerna A–F.

b)

Faroklasserna 3.1–3.6, 3.7, skadliga effekter på sexuell funktion och fertilitet eller på avkommans utveckling, 3.8, andra effekter än narkosverkan, 3.9 och 3.10.

c)

Faroklass 4.1.

d)

Faroklass 5.1.”

b)

Post 40 ska ersättas med följande:

”40.

Ämnen som klassificerats som brandfarliga gaser kategori 1 eller 2, brandfarliga vätskor kategori 1, 2 eller 3, brandfarliga fasta ämnen kategori 1 eller 2, ämnen och blandningar som vid kontakt med vatten utvecklar brandfarliga gaser, kategori 1, 2 eller 3, pyrofora vätskor kategori 1 eller pyrofora fasta ämnen kategori 1, oavsett om de anges i del 3 i bilaga VI till den förordningen eller inte.”

Artikel 59

Ändringar av förordning (EG) nr 1907/2006 från och med den 1 juni 2015

Förordning (EG) nr 1907/2006 ska ändras på följande sätt från och med den 1 juni 2015:

1.

Artikel 14.2 ska ersättas med följande:

”2.   En kemikaliesäkerhetsbedömning i enlighet med punkt 1 behöver inte göras för ett ämne som ingår i en blandning om ämnets koncentration i blandningen understiger följande:”

”a)

Det gränsvärde för beaktande som avses i artikel 11.3 i förordning (EG) nr 1272/2008.

b)

0,1 viktprocent, om ämnet uppfyller kriterierna i bilaga XIII till den här förordningen.”

2.

Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1 a ska ersättas med följande:

”a)

om ett ämne eller en blandning uppfyller kriterierna för att klassificeras som farliga i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008, eller”

b)

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3.   Leverantören ska på mottagarens begäran förse denne med ett säkerhetsdatablad som sammanställts i enlighet med bilaga II, om en blandning inte uppfyller kriterierna för att klassificeras som farlig enligt avdelningarna I och II i förordning (EG) nr 1272/2008, men innehåller

a)

en individuell koncentration på ≥ 1 viktprocent för icke gasformiga blandningar och ≥ 0,2 volymprocent för gasformiga blandningar, minst ett ämne som utgör en fara för människors hälsa eller miljön, eller

b)

en individuell koncentration på ≥ 0,1 viktprocent för icke gasformiga blandningar där åtminstone ett ämne är cancerogent i kategori 2 eller reproduktionstoxiskt i kategori 1A, 1B och 2, hudsensibiliserande i kategori 1, luftvägssensibiliserande i kategori 1 eller har verkningar via laktationen eller är långlivat, bioackumulerande och toxiskt (PBT) i enlighet med de kriterier som anges i bilaga XIII eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande (vPvB) i enlighet med de kriterier som anges i bilaga XIII eller som av andra skäl än de som anges i led a har uppförts på den förteckning som upprättats i enlighet med artikel 59.1, eller

c)

ett ämne för vilket det finns gemenskapsgränsvärden för exponering på arbetsplatsen.”

c)

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4.   Såvida inte en nedströmsanvändare eller distributör begär det, behöver säkerhetsdatabladet inte tillhandahållas när farliga ämnen eller blandningar som tillhandahålls eller säljs till allmänheten förses med information till användarna som är tillräcklig för att dessa ska kunna vidta nödvändiga åtgärder till skydd för människors hälsa, säkerhet samt miljön.”

3.

Artikel 56.6 b ska ersättas med följande:

”b)

för alla andra ämnen, under de värden i artikel 11.3 i förordning (EG) nr 1272/2008 som leder till att blandningen klassificeras som farlig.”

4.

I artikel 65 ska orden ”och direktiv 1999/45/EG” utgå.

5.

Bilaga II ska ändras på följande sätt:

a)

Punkt 1.1 ska ersättas med följande:

”1.1

Namnet på ämnet eller blandningen

Den benämning som används för identifiering av ett ämne ska vara identisk med den som anges i märkningen i enlighet med artikel 18.2 i förordning (EG) nr 1272/2008.

Den benämning som används för identifiering av en blandning ska vara identisk med den som anges i märkningen i enlighet med artikel 18.3 a i förordning (EG) nr 1272/2008.”

b)

Fotnot 1 till punkt 3.3 a första strecksatsen ska utgå.

c)

Punkt 3.6 ska ersättas med följande:

”3.6

När kemikaliemyndigheten i enlighet med artikel 24 i förordning (EG) nr 1272/2008 har samtyckt till att den kemiska identiteten hos ett ämne kan behandlas konfidentiellt på etiketten och i säkerhetsdatabladet, ska dess kemiska egenskaper beskrivas under rubrik 3 så att en säker hantering kan säkerställas.

Det namn som används i säkerhetsdatabladet (däribland i punkterna 1.1, 3.2, 3.3 och 3.5) ska vara detsamma som det som det som används på etiketten och som beslutats i enlighet med förfarandet i artikel 24 i förordning (EG) nr 1272/2008.”

6.

I bilaga VI ska avsnitt 4.3 ersättas med följande:

”4.3

Särskilda koncentrationsgränser, om sådana finns, efter tillämpning av artikel 10 i förordning (EG) nr 1272/2008.”

7.

Bilaga XVII ska ändras på följande sätt:

a)

I kolumnen ”Beteckning på ämne, ämnesgrupp eller blandning” i tabellen för post 3 ska orden ”som anses som farliga i enlighet med direktiv 1999/45/EG eller är” utgå.

b)

I kolumnen ”Villkor” i tabellen ska post 28 ändras på följande sätt:

i)

punkt 1 andra strecksatsen ska ersättas med följande:

”—

relevant allmän koncentrationsgräns enligt del 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008.”

ii)

punkt 2 d ska ersättas med följande:

”d)

konstnärsfärger som omfattas av förordning (EG) nr 1272/2008.”

Artikel 60

Upphävande

Direktiv 67/548/EEG och direktiv 1999/45/EG ska upphöra att gälla den 1 juni 2015.

Artikel 61

Övergångsbestämmelser

1.   Till och med den 1 december 2010 ska ämnen klassificeras, märkas och förpackas i enlighet med direktiv 67/548/EEG.

Till och med den 1 juni 2015 ska blandningar klassificeras, märkas och förpackas i enlighet med direktiv 1999/45/EG.

2.   Med avvikelse från artikel 62 andra stycket i denna förordning och utöver kraven i punkt 1 i den här artikeln får ämnen och blandningar före den 1 december 2010 respektive den 1 juni 2015 klassificeras, märkas och förpackas i enlighet med denna förordning. I så fall ska bestämmelserna om märkning och förpackning i direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG inte tillämpas.

3.   Från och med den 1 december 2010 till den 1 juni 2015 ska ämnen klassificeras i enlighet med både direktiv 67/548/EEG och denna förordning. De ska märkas och förpackas i enlighet med denna förordning.

4.   Med avvikelse från artikel 62 andra stycket i denna förordning krävs inte att ämnen som klassificerats, märkts och förpackats i enlighet med direktiv 67/548/EEG och som redan har släppts ut på marknaden före den 1 december 2010 ska märkas om och omförpackas i enlighet med denna förordning förrän den 1 december 2012.

Med avvikelse från artikel 62 andra stycket i denna förordning krävs inte att blandningar som klassificerats, märkts och förpackats i enlighet med direktiv 1999/45/EG och som redan har släppts ut på marknaden före den 1 juni 2015 ska märkas om och omförpackas i enlighet med denna förordning förrän den 1 juni 2017.

5.   Om ett ämne eller en blandning har klassificerats i enlighet med direktiv 67/548/EEG eller 1999/45/EG före den 1 december 2010 respektive den 1 juni 2015, får tillverkare, importörer och nedströmsanvändare ändra klassificeringen av ämnet eller blandningen med hjälp av översättningstabellen i bilaga VII till denna förordning.

6.   Fram till den 1 december 2011 får en medlemsstat bibehålla en eventuell befintlig, striktare klassificering och märkning av ämnen i del 3 i bilaga VI till denna förordning förutsatt att dessa klassificeringar och märkningsuppgifter har anmälts till kommissionen i enlighet med skyddsklausulen i direktiv 67/548/EEG före den 20 januari 2009 och att medlemsstaten lämnar in ett förslag till harmoniserad klassificering och märkning som innehåller dessa klassificeringar och märkningsuppgifter till kemikaliemyndigheten i enlighet med artikel 37.1 i denna förordning senast den 1 juni 2009.

En förutsättning för detta är att något beslut om förslaget till klassificering och märkning av kommissionen i enlighet med skyddsklausulen i direktiv 67/548/EEG ännu inte har fattats före den 20 januari 2009.

Om det förslag till harmoniserad klassificering och märkning som inlämnats enligt första stycket inte ingår eller ingår i ändrad form i del 3 i bilaga VI i enlighet med artikel 37.5 ska undantagsbestämmelsen i första stycket i denna punkt upphöra att gälla.

Artikel 62

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Avdelningarna II, III och IV ska tillämpas från och med den 1 december 2010 för ämnen och från och med den 1 juni 2015 för blandningar.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 december 2008.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

B. LE MAIRE

Ordförande


(1)  EUT C 204, 9.8.2008, s. 47.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 3 september 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3)  EGT L 262, 27.9.1976. s. 169.

(4)  EGT L 213, 21.7.1982, s. 8.

(5)  EGT L 184, 15.7.1988, s. 61.

(6)  EGT L 40, 11.2.1989, s. 27.

(7)  EGT L 189, 20.7.1990, s. 17.

(8)  EGT L 169, 12.7.1993, s. 1.

(9)  EGT L 331, 7.12.1998, s. 1.

(10)  EGT L 84, 27.3.1999, s. 1.

(11)  EGT L 311, 28.11.2001, s. 1.

(12)  EGT L 311, 28.11.2001, s. 67.

(13)  EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

(14)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(15)  EUT L 396, 30.12.2006, s. 1. Rättad i EUT L 136, 29.5.2007, s. 3.

(16)  EGT  196, 16.8.1967, s. 1.

(17)  EGT L 200, 30.7.1999, s. 1.

(18)  EGT L 358, 18.12.1986, s. 1.

(19)  EUT L 142, 31.5.2008, s. 1.

(20)  EUT L 50, 20.2.2004, s. 44.

(21)  EGT L 230, 19.8.1991, s. 1.

(22)  EGT L 123, 24.4.1998, s. 1.

(23)  EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.

(24)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(25)  EGT L 159, 29.6.1996, s. 1.

(26)  EUT L 114, 27.4.2006, s. 9.

(27)  EGT L 147, 9.6.1975, s. 40.

(28)  EGT L 144, 4.6.1997, s. 19.

(29)  EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.”

(30)  EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.”

(31)  EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.


BILAGA I

KLASSIFICERINGS- OCH MÄRKNINGSKRAV FÖR FARLIGA ÄMNEN OCH BLANDNINGAR

Denna bilaga innehåller kriterierna för klassificering i faroklasser, deras indelningar samt närmare bestämmelser för hur kriterierna kan uppfyllas.

1.   DEL 1: ALLMÄNNA PRINCIPER FÖR KLASSIFICERING OCH MÄRKNING

1.0   Definitioner

gas: ett ämne som

(i)

vid 50 oC har ett ångtryck på över 300 kPa (absolut) eller

(ii)

är fullständigt gasformigt vid 20 oC, vid ett normaltryck på 101,3 kPa,

vätska: ett ämne eller en blandning som

(i)

vid 50 oC har ett ångtryck på högst 300 kPa (3 bar),

(ii)

som inte är fullständigt gasformigt vid 20 oC och vid ett normaltryck på 101,3 kPa och

(iii)

som har en smältpunkt eller initial smältpunkt på 20 oC eller mindre vid ett normaltryck på 101,3 kPa,

fast ämne: ett ämne eller en blandning som inte uppfyller definitionerna av vätska eller gas.

1.1   Klassificering av ämnen och blandningar

1.1.0   Samarbete för att uppfylla kraven i denna förordning

Leverantörer i en leverantörskedja ska samarbeta för att uppfylla kraven på klassificering, märkning och förpackning som anges i denna förordning.

Leverantörer i en industrisektor kan samarbeta för att klara övergångsarrangemangen i artikel 61 när det gäller ämnen och blandningar som släpps ut på marknaden.

Leverantörer i en industrisektor kan samarbeta genom att inrätta ett nätverk eller andra former för utbyte av uppgifter och expertkunskap när det gäller klassificering av ämnen och blandningar enligt avdelning II i denna förordning. Under sådana förhållanden ska leverantörer i en industrisektor lämna fullständig dokumentation över grunden för hur beslut om klassificering fattas och de ska lämna dokumentation till behöriga myndigheter och på begäran till berörda tillsynsmyndigheter tillsammans med uppgifter och information som legat till grund för klassificeringar. När leverantörer i en industrisektor samarbetar på detta sätt ska emellertid varje leverantör fortfarande ha fullt ansvar för klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar som denne släpper ut på marknaden samt för att uppfylla alla andra krav enligt denna förordning.

Nätverket kan också utnyttjas för utbyte av information och bästa praxis i syfte att förenkla fullgörandet av anmälningsplikten.

1.1.1   Expertbedömningar och sammanvägd bedömning

1.1.1.1

Om kriterierna inte kan tillämpas direkt på den tillgängliga informationen, eller om enbart den information som avses i artikel 6.5 är tillgänglig, ska det i enlighet med artikel 9.3 eller artikel 9.4 göras en sammanvägd bedömning med hjälp av en expertbedömning.

1.1.1.2

Tillvägagångssättet för klassificering av blandningar kan innefatta användningen av en expertbedömning på ett antal olika områden för att säkerställa att befintlig information kan utnyttjas för ett så stort antal blandningar som möjligt för att skydda människors hälsa och miljön. Expertbedömning kan också krävas för att tolka uppgifter för faroklassificering av ämnen, särskilt när det behöver göras en sammanvägd bedömning.

1.1.1.3

En sammanvägd bedömning innebär att all tillgänglig information som kan användas för att fastställa faran beaktas, t.ex. resultaten av lämpliga in vitro-test, relevanta djurdata, information från tillämpningen av gruppkonceptet (gruppering, jämförelse med strukturlika ämnen), (Q)SAR-resultat, humandata såsom yrkesrelaterade uppgifter och data från olycksdatabaser, epidemiologiska och kliniska studier samt väldokumenterade fallstudier och observationer. Uppgifternas kvalitet och samstämmighet ska ges tillbörlig vikt. Information om ämnen eller blandningar som liknar de som ska klassificeras ska beaktas i lämplig utsträckning, tillsammans med resultat från studier avseende verkningsställe samt verkningsmekanism eller verkningssätt. Både positiva och negativa resultat ska sammanställas i en enda sammanvägd bedömning.

1.1.1.4

Vid klassificering av hälsofaror (del 3) ska fastställda farliga effekter som framgått av lämpliga djurförsök eller av humandata och som motsvarar klassificeringskriterierna normalt sett medföra klassificering. Om humandata och djurdata visar på motsägelsefulla resultat måste uppgifter från båda källor utvärderas med avseende på kvalitet och tillförlitlighet för att en klassificering ska kunna göras. Generellt sett ska relevanta, tillförlitliga och representativa humandata (inklusive epidemiologiska studier, vetenskapliga fallstudier enligt denna bilaga eller statistiskt belagd erfarenhet) ha företräde framför andra uppgifter. Väl utformade och genomförda epidemiologiska studier kan emellertid omfatta ett otillräckligt stort antal individer för att det ska gå att upptäcka sällsynta men signifikanta effekter och bedöma eventuella störfaktorer. Positiva resultat från väl genomförda studier på djur ska därför inte nödvändigtvis förkastas på grund av att det saknas positiva humandata, men det krävs en bedömning av hållbarheten, kvaliteten och den statistiska styrkan för både humandata och djurdata.

1.1.1.5

Vid klassificering av hälsofaror (del 3) är exponeringsväg, information om verkningsmekanismer och metabolismstudier väsentliga för att bestämma en effekts relevans för människa. Om uppgifterna visar att relevansen för människa är osäker, förutsatt att uppgifterna är tillförlitliga och av god kvalitet, kan det vara befogat med en lägre klassificering. Om det finns vetenskapliga belägg för att verkningsmekanismen eller verkningssättet inte är relevant för människa bör ämnet eller blandningen inte klassificeras.

1.1.2   Särskilda koncentrationsgränser, M-faktorer och allmänna gränsvärden för beaktande

1.1.2.1

Särskilda koncentrationsgränser eller m-faktorer ska tillämpas i enlighet med artikel 10.

1.1.2.2   Gränsvärden för beaktande

1.1.2.2.1

Gränsvärden för beaktande anger när närvaron av ett annat ämne behöver beaktas vid klassificering av ett ämne eller en blandning som innehåller detta farliga ämne, antingen som identifierad förorening, tillsats eller enskild beståndsdel (se artikel 11).

1.1.2.2.2

De gränsvärden för beaktande som avses i artikel 11 ska vara följande:

a)

Faror för hälsa och miljö i delarna 3, 4 och 5 i denna bilaga.

i)

för ämnen som har en fastställd särskild koncentrationsgräns enligt den relevanta faroklassen eller indelningen antingen i del 3 i bilaga VI eller enligt klassificerings- och märkningsregistret som avses i artikel 42, och när faroklassen eller indelningen är angiven i tabell 1.1, det lägsta värdet av den särskilda koncentrationsgränsen och det relevanta allmänna gränsvärdet för beaktande i tabell 1.1, eller

ii)

för ämnen som har en fastställd särskild koncentrationsgräns enligt den relevanta faroklassen eller indelningen antingen i del 3 i bilaga VI eller enligt klassificerings- och märkningsregistret som avses i artikel 42, och när faroklassen eller indelningen inte är angiven i tabell 1.1, den särskilda koncentrationsgränsen antingen enligt del 3 i bilaga VI eller enligt klassificerings- och märkningsregistret, eller

iii)

för ämnen som inte har någon fastställd särskild koncentrationsgräns enligt den relevanta faroklassen eller indelningen antingen i del 3 i bilaga VI eller enligt klassificerings- och märkningsregistret som avses i artikel 42, och när faroklassen eller indelningen är angiven i tabell 1.1, det relevanta allmänna gränsvärdet för beaktande som är angivet i den tabellen, eller

iv)

för ämnen som inte har någon fastställd särskild koncentrationsgräns enligt den relevanta faroklassen eller indelningen antingen i del 3 i bilaga VI eller enligt klassificerings- och märkningsregistret som avses i artikel 42, och när faroklassen eller indelningen inte är angiven i tabell 1.1, den allmänna koncentrationsgränsen för klassificering som anges i de relevanta avsnitten i delarna 3, 4 och 5 i denna bilaga.

b)

Faror för vattenmiljön enligt avsnitt 4.1 i denna bilaga

i)

För ämnen med en angiven M-faktor för den relevanta farokategorin antingen i del 3 i bilaga VI eller i klassificerings- och märkningsregistret som avses i artikel 42, det allmänna gränsvärdet för beaktande i tabell 1.1 justerat med hjälp av den beräkning som anges i avsnitt 4.1 i denna bilaga, eller

ii)

för ämnen utan angiven M-faktor för den relevanta farokategorin antingen i del 3 i bilaga VI eller i klassificerings- och märkningsregistret som avses i artikel 42, det allmänna gränsvärdet för beaktande i tabell 1.1.

Tabell 1.1

Allmänna gränsvärden för beaktande

Faroklass

Allmänna gränsvärden för beaktande som ska beaktas

Akut toxicitet:

 

Kategori 1–3

0,1 %

Kategori 4

1 %

Frätande eller irriterande på huden

1 % (1)

Allvarlig ögonskada eller ögonirritation

1 % (2)

Farligt för vattenmiljön

 

Kategori akut 1

0,1 % (3)

Kategori kronisk 1

0,1 % (3)

Kategori kronisk 2-4

1 %

Anmärkning:

De allmänna gränsvärdena för beaktande anges i viktprocent utom för gasformiga blandningar där de anges i volymprocent.

1.1.3   Överbryggningsprinciper för klassificering av blandningar där det inte finns några testdata för blandningen som helhet

Om själva blandningen inte har testats med avseende på dess farliga egenskaper, men det finns tillräckliga data om liknande testade blandningar och enskilda farliga beståndsdelar för att kunna identifiera farorna med blandningen, ska dessa data enligt artikel 9.4 användas tillsammans med nedanstående överbryggningsprinciper för varje enskild faroklass i delarna 3 och 4 i denna bilaga, om inte annat föreskrivs i eventuella särskilda bestämmelser för blandningar i varje faroklass.

1.1.3.1   Utspädning

Om en blandning späds ut med ett ämne (utspädningsmedel) som klassificerats med samma eller lägre farokategori än den minst farliga beståndsdelen, och som inte förväntas påverka faroklassificeringen av andra ingående ämnen, gäller något av följande alternativ:

Den nya blandningen ska klassificeras i samma kategori som den ursprungliga blandningen.

Den metod som beskrivs i varje avsnitt av del 3 och i del 4 för klassificering av blandningar ska användas om det finns data om alla eller endast några beståndsdelar.

När det gäller akut toxicitet, metoden för klassificering av blandningar baserad på de ingående ämnena (additionsformeln).

1.1.3.2   Produktionspartier

Farokategorin för ett produktionsparti (”batch”) av en blandning kan i princip antas vara samma som den för ett annat parti av samma kommersiella produkt, som tillverkats av eller under tillsyn av samma leverantör, såvida det inte finns anledning att tro att det finns en betydande variation så att faroklassificeringen av partiet har ändrats. I så fall är det nödvändigt med en ny utvärdering.

1.1.3.3   Koncentration i mycket farliga blandningar

Vid klassificering av blandningar som omfattas av avsnitt 3.1, 3.2, 3.3, 3.8, 3.9, 3.10 och 4.1 gäller för blandningar i den högsta farokategorin eller underkategorin att om koncentrationen för de ingående ämnena ökas, ska den nya blandningen klassificeras i den kategorin eller underkategorin utan ytterligare test.

1.1.3.4   Interpolering inom en toxicitetskategori

Vid klassificering av blandningar som omfattas av avsnitt 3.1, 3.2, 3.3, 3.8, 3.9, 3.10 och 4.1, gäller följande för tre blandningar med samma farliga beståndsdelar: om blandningarna A och B tillhör samma farokategori, och om blandning C innehåller samma aktiva farliga beståndsdelar i en koncentration som ligger mellan koncentrationerna av samma farliga ämnen i blandningarna A och B, så kan blandning C antas tillhöra samma farokategori som A och B.

1.1.3.5   Blandningar som i princip är likartade

Antag följande:

a)

Två blandningar som var och en innehåller två beståndsdelar:

i)

A + B

ii)

C + B

b)

Koncentrationen av beståndsdelen B är i stort sett samma i båda blandningarna.

c)

Koncentrationen av beståndsdelen A i blandning i) och beståndsdelen C i blandning ii) är lika stor.

d)

Det föreligger data om faror som gäller A och C och som i princip är likvärdiga, dvs. ämnena tillhör samma farokategori och väntas inte påverka faroklassificeringen av B.

Om blandning i) redan har klassificerats i en viss faroklass utifrån testdata ska blandning ii) placeras i samma farokategori.

1.1.3.6   Översyn av klassificeringen om en blandnings sammansättning har ändrats

För tillämpningen av artikel 15.2 a gäller nedanstående variationer i initial koncentration.

Tabell 1.2

Överbryggningsprincip för ändringar i en blandnings sammansättning

Initial koncentration för det ingående ämnet

Tillåten variation av den initiala koncentrationen för det ingående ämnet

≤ 2,5 %

± 30 %

2,5 < C ≤ 10 %

± 20 %

10 < C ≤ 25 %

± 10 %

25 < C ≤ 100 %

± 5 %

1.1.3.7   Aerosoler

När det gäller klassificering av blandningar som omfattas av avsnitt 3.1, 3.2, 3.3, 3.4, 3.8 och 3.9 ska en blandning i aerosolform klassificeras i samma kategori som den klassificeras i när den inte är i aerosolform, förutsatt att den tillsatta drivgasen inte påverkar blandningens farliga egenskaper vid användning och att det finns vetenskapliga belägg för att blandningen inte blir farligare som aerosol.

1.2   Märkning

1.2.1   Märkningens utformning

1.2.1.1

Faropiktogram enligt bilaga V ska ha svart symbol på vit bakgrund med en röd ram som ska vara tillräckligt bred så att faropiktogrammet syns tydligt.

1.2.1.2

Faropiktogram ska ha formen av en kvadrat, ställd på ett hörn. Varje faropiktogram ska täcka minst en femtondel av den harmoniserade etikettens yta men minimiytan får inte vara mindre än 1 cm2.

1.2.1.3

Etiketten ska ha följande mått:

Tabell 1.3

Etikettens mått

Kollits kapacitet

Mått (i mm)

Högst 3 liter

Minst 52 x 74 om möjligt

Mer än 3 liter men högst 50 liter

Minst 74 x 105

Mer än 50 liter men högst 500 liter

Minst 105 x 148

Mer än 500 liter

Minst 148 x 210

1.3   Avvikelser från märkningskraven i särskilda fall

I enlighet med artikel 23 gäller följande undantag:

1.3.1   Transportabla gasflaskor

För transportabla gasflaskor som rymmer högst 150 liter får något av följande användas:

a)

Utformning och storlek enligt kraven i standard ISO 7225 ”Gasflaskor – Varningsetiketter”. I detta fall kan märkningen omfatta det generiska namnet eller industri- eller handelsbenämningen på ämnet eller blandningen, förutsatt att de farliga ämnena i blandningen tydligt och outplånligt redovisas på gasbehållaren.

b)

De uppgifter som anges i artikel 17 återgivna på en beständig platta eller etikett fastsatt på behållaren.

1.3.2   Gasbehållare avsedda för propan, butan eller gasol

1.3.2.1

Om propan, butan och gasol (eller en blandning av dessa ämnen), klassificerade enligt kriterierna i denna bilaga, släpps ut på marknaden som gaser vilka endast är avsedda för förbränning, i slutna påfyllningsbara behållare eller engångsbehållare som omfattas av standard EN 417 (”Gasflaskor – Engångsbehållare för gasol – Mått, krav, provning och märkning”), ska dessa behållare endast märkas med lämpligt faropiktogram och de faro- och skyddsangivelser som gäller brandfarlighet.

1.3.2.2

Märkningen behöver inte innehålla någon information om effekterna för människors hälsa eller för miljön. I stället ska leverantören ge nedströmsanvändare eller distributörer denna information på säkerhetsdatabladet (nedan kallat SDS).

1.3.2.3

Konsumenterna måste få tillräcklig information för att kunna vidta alla nödvändiga hälso- och säkerhetsåtgärder.

1.3.3   Aerosoler och behållare med förseglad sprejanordning som innehåller ämnen eller blandningar som klassificerats som farliga vid aspiration

När det gäller tillämpningen av avsnitt 3.10.4 behöver ämnen eller blandningar som klassificerats i enlighet med kriterierna i avsnitten 3.10.2 och 3.10.3 inte märkas för denna fara när de släpps ut på marknaden i aerosolbehållare eller behållare försedda med en förseglad sprejanordning.

1.3.4   Metaller i massiv form, legeringar, blandningar som innehåller polymerer, blandningar som innehåller elastomerer

1.3.4.1

Metaller i massiv form, legeringar, blandningar som innehåller polymerer och blandningar som innehåller elastomerer behöver inte märkas enligt denna bilaga såvida de inte utgör någon fara för människors hälsa vid inandning, förtäring eller hudkontakt, eller för vattenmiljön i den form som produkterna förekommer på marknaden, även om de klassificerats som farliga enligt kriterierna i denna bilaga.

1.3.4.2

I stället ska leverantören ge denna information till nedströmsanvändare och distributörer på SDS.

1.3.5   Explosiva ämnen, blandningar och föremål som släpps ut på marknaden i syftet att åstadkomma explosiv eller pyroteknisk effekt

Explosiva ämnen, blandningar och föremål som avses i avsnitt 2.1 och som släpps ut på marknaden i syftet att åstadkomma explosiv eller pyroteknisk effekt ska endast märkas och förpackas i enlighet med kraven för explosiva ämnen, blandningar och föremål.

1.4   Begäran om att få använda ett alternativt kemiskt namn

1.4.1   Begäran om att få använda ett alternativt kemiskt namn enligt artikel 24 kan endast beviljas när

I)

ämnet inte har tilldelats ett gemenskapsgränsvärde för exponering på arbetsplatser, och

II)

tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren kan visa att användningen av det alternativa kemiska namnet uppfyller behovet att ge tillräcklig information för att nödvändiga hälso- och säkerhetsåtgärder ska kunna vidtas på arbetsplatser och för att se till att risker i samband med hanteringen av blandningen kan kontrolleras, och

III)

ämnet enbart är klassificerat i en eller flera av följande farokategorier:

a)

Någon av de farokategorier som anges i del 2 i denna bilaga

b)

Akut toxicitet, kategori 4

c)

Frätande eller irriterande på huden, kategori 2

d)

Allvarlig ögonskada eller ögonirritation, kategori 2

e)

Specifik organtoxicitet – enstaka exponering, kategori 2 eller 3

f)

Specifik organtoxicitet – upprepad exponering, kategori 2

g)

Farligt för vattenmiljön –kategorierna kronisk 3 eller kronisk 4.

1.4.2   Valet av kemiskt eller kemiska namn för blandningar som är avsedd för parfym- och doftindustrin

I de fall då ämnet förekommer i naturen får ett kemiskt namn eller kemiska namn av typen ”eteriska oljor från …” eller ”extrakt av …” användas i stället för de kemiska namnen på beståndsdelarna i den eteriska oljan eller extraktet enligt artikel 18.3 b.

1.5   Undantag från kraven på märkning och förpackning

1.5.1   Undantag från artikel 31 [(artikel 29.1)]

1.5.1.1

När artikel 29.1 är tillämplig, kan de märkningsuppgifter som anges i artikel 17 lämnas på ett av följande sätt:

a)

Utvikbara etiketter.

b)

Fastbundna märkningslappar.

c)

På en ytterförpackning.

1.5.1.2

Märkningen på en eventuell innerförpackning ska innehålla åtminstone faropiktogram, den produktbeteckning som avses i artikel 18 samt namn på och telefonnummer till leverantören av ämnet eller blandningen.

1.5.2   Undantag från artikel 17 [(artikel 29.2)]

1.5.2.1   Märkning av förpackningar vars innehåll inte överstiger 125 ml

1.5.2.1.1

Faro- och skyddsangivelserna knutna till farokategorierna nedan kan utelämnas när det gäller märkningsuppgifter enligt artikel 17 om

a)

innehållet i förpackningen överstiger inte 125 ml, och

b)

ämnet eller blandningen har klassificerats i en eller flera av följande farokategorier:

1.

Oxiderande gaser kategori 1

2.

Gaser under tryck

3.

Brandfarliga vätskor kategori 2 eller 3

4.

Brandfarligt fast ämnen kategori 1 eller 2

5.

Självreaktiva ämnen eller blandningar Typ C–F

6.

Självupphettande ämnen eller blandningar kategori 2

7.

Ämnen och blandningar som vid kontakt med vatten utvecklar brandfarliga gaser kategori 1, 2 eller 3

8.

Oxiderande vätskor kategori 2 eller 3

9.

Oxiderande fasta ämnen kategori 2 eller 3

10.

Organiska peroxider Typ C–F

11.

Akut toxisk kategori 4, om ämnena eller blandningarna inte bjuds ut till allmänheten

12.

Irriterande på huden kategori 2

13.

Irriterande på ögonen kategori 2

14.

Specifik organtoxicitet – enstaka exponering kategorierna 2 eller 3, om ämnet eller blandningen inte bjuds ut till allmänheten

15.

Specifik organtoxicitet – upprepad exponering kategori 2, om ämnet eller blandningen inte bjuds ut till allmänheten

16.

Farligt för vattenmiljön – kategori akut 1

17.

Farligt för vattenmiljön – kategorierna kronisk 1 eller kronisk 2.

De undantag som föreskrivs i direktiv 75/324/EEG om märkning av små förpackningar av aerosoler, som är brandfarliga, ska tillämpas på aerosolbehållare.

1.5.2.1.2

De skyddsangivelser som är knutna till farokategorierna nedan kan utelämnas när det gäller märkningsuppgifter enligt artikel 17 förutsatt att

a)

innehållet i förpackningen inte överstiger 125 ml, och

b)

ämnet eller blandningen har klassificerats i en eller flera av följande farokategorier:

1.

Brandfarliga gaser kategori 2

2.

Reproduktionstoxicitet: Effekter på eller via amning

3.

Farligt för vattenmiljön – kategorierna kronisk 3 eller kronisk 4.

1.5.2.1.3

Faropiktogrammet och faro- och skyddsangivelserna som är knutna till farokategorierna nedan kan utelämnas när det gäller märkningsuppgifter enligt artikel 17 förutsatt att

a)

innehållet i förpackningen inte överstiger 125 ml, och

b)

ämnet eller blandningen har klassificerats i en eller flera av följande faroklasser:

1.

Korrosivt för metaller.

1.5.2.2   Märkning av upplösbara förpackningar för engångsanvändning

Märkningsuppgifter enligt artikel 17 kan utelämnas när det gäller upplösbara förpackningar för engångsanvändning när

a)

innehållet i varje upplösbar förpackning inte överstiger 25 ml,

b)

klassificeringen av innehållet i den upplösbara förpackningen enbart avser en eller flera av farokategorierna 1.5.2.1.1 b, och

c)

den upplösbara förpackningen innesluts av en ytterförpackning som helt uppfyller kraven i artikel 17.

1.5.2.3

Avsnitt 1.5.2.2 ska inte tillämpas på ämnen eller blandningar som omfattas av direktiven 91/414/EEG eller 98/8/EG.

2.   DEL 2: FYSIKALISKA FAROR

2.1   Explosiva ämnen, blandningar och föremål

2.1.1   Definitioner

2.1.1.1

Explosiva ämnen, blandningar och föremål omfattar

a)

explosiva ämnen och blandningar,

b)

explosiva föremål med undantag för anordningar som innehåller explosiva ämnen eller blandningar i så liten mängd eller av sådan karaktär att en oavsiktlig antändning eller initiering av dem inte orsakar någon verkan utanför produkten genom splitter, brand, rök, hetta eller starkt ljud, och

c)

ämnen, blandningar och föremål som inte nämns i punkterna a) och b) men som tillverkats med syftet att orsaka en praktisk verkan genom en explosiv eller pyroteknisk effekt.

2.1.1.2

I denna förordning gäller följande definitioner:

explosiva ämnen eller blandningar: fasta eller flytande ämnen eller blandningar av ämnen som av sig själva genom kemisk reaktion kan alstra gaser med sådan temperatur och sådant tryck samt med sådan hastighet att de kan skada omgivningen; hit hör också pyrotekniska ämnen även om de inte utvecklar gaser.

pyrotekniska ämnen eller blandningar: ämnen eller blandningar av ämnen avsedda att framkalla en verkan genom värme, ljus, ljud, gas eller rök eller en kombination av dessa som resultat av icke-detonativa självunderhållande exoterma kemiska reaktioner.

instabilt explosivt ämne eller blandning: ett explosivt ämne eller en explosiv blandning som är termiskt instabil och/eller för känslig för normal hantering, transport och användning.

explosivt föremål: ett föremål som innehåller minst ett explosivt ämne eller en explosiv blandning.

pyrotekniskt föremål: ett föremål som innehåller minst ett pyrotekniskt ämne eller en pyroteknisk blandning.

avsiktligt explosivt ämne, blandning eller föremål: ett ämne, en blandning eller ett föremål som tillverkats i avsikt att åstadkomma en praktisk verkan genom en explosiv eller pyroteknisk effekt.

2.1.2   Kriterier för klassificering

2.1.2.1

Ämnen, blandningar och föremål i denna klass ska klassificeras som instabila på grundval av flödesschemat i figur 2.1.2. Testmetoderna beskrivs i del I i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken.

2.1.2.2

Ämnen, blandningar och föremål som inte klassificeras som instabila ska tillhöra en av följande sex riskgrupper beroende på vilken typ av fara de utgör:

a)

Riskgrupp 1.1 Ämnen, blandningar och föremål som medför fara för massexplosion (en massexplosion är en explosion som påverkar så gott som hela mängden praktiskt taget samtidigt).

b)

Riskgrupp 1.2 Ämnen, blandningar och föremål som medför fara för splitter och kaststycken men inte för massexplosion.

c)

Riskgrupp 1.3 Ämnen, blandningar och föremål som medför fara för brand, och mindre fara för tryckvåg och/eller splitter och kaststycken men inte för massexplosion,

i)

vars förbränning leder till avsevärd strålningsvärme, eller

ii)

som brinner efter varandra och ger upphov till mindre verkningar genom tryckvåg och/eller splitter och kaststycken.

d)

Riskgrupp 1.4 Ämnen, blandningar och föremål som inte medför någon betydande fara:

Ämnen, blandningar och föremål som endast medför obetydlig fara i händelse av antändning eller initiering. Verkningarna är i stort sett begränsade till förpackningen och inget utkast av splitter eller kaststycken av betydande storlek eller utbredning kan förväntas. Brand utifrån får inte förorsaka explosion av så gott som hela innehållet i kollit praktiskt taget samtidigt.

e)

Riskgrupp 1.5 Mycket okänsliga ämnen eller blandningar som medför fara för massexplosion:

Ämnen och blandningar som medför fara för massexplosion men som är så okänsliga att sannolikheten för initiering eller för övergång från brand till detonation under normala förhållanden är mycket liten.

f)

Riskgrupp 1.6 Extremt okänsliga föremål som inte medför fara för massexplosion:

Föremål som innehåller endast extremt okänsliga detonerande ämnen eller blandningar där sannolikheten för oavsiktlig antändning eller utbredning är försumbar.

2.1.2.3

Explosiva ämnen, blandningar och föremål som inte klassificeras som instabila ska klassificeras i en av de sex riskgrupperna som avses i punkt 2.1.2.2 i denna bilaga på grundval av testserie 2–8 i del I i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken i enlighet med resultaten från testen i tabell 2.1.1.

Tabell 2.1.1

Kriterier för explosiva ämnen, blandningar och föremål

Kategori

Kriterier

Instabila explosiva ämnen, blandningar och föremål eller explosiva ämnen, blandningar och föremål i riskgrupp 1.1–1.6

För explosiva ämnen, blandningar och föremål i riskgrupp 1.1–1.6 måste följande test utföras:

Explosivitet: i enlighet med FN:s testserie 2 (avsnitt 12 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken). Avsiktligt explosiva ämnen, blandningar och föremål (4) ska inte omfattas av FN:s testserie 2.

Känslighet: i enlighet med FN:s testserie 3 (avsnitt 13 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken).

Termisk stabilitet: i enlighet med FN:s testserie 3c (avsnitt 13.6.1 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken).

Ytterligare test behövs för placering i rätt riskgrupp.

2.1.2.4

Oförpackade explosiva ämnen, blandningar och föremål eller explosiva ämnen, blandningar och föremål som packats om i andra förpackningar än originalförpackningen eller liknande, ska testas igen.

2.1.3   Farokommunikation

Ämnen, blandningar och föremål som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.1.2.

Anmärkning till tabell 2.1.2: Oförpackade explosiva ämnen, blandningar och föremål, eller explosiva ämnen, blandningar och föremål som packats om i andra förpackningar än originalförpackningen eller liknande ska förses med samtliga följande märkningar:

a)

faropiktogrammet: exploderande bomb,

b)

signalordet: ”Fara”,

c)

faroangivelsen: ”Explosivt. Fara för massexplosion.”,

såvida inte faran kan visas motsvara en av farokategorierna i tabell 2.1.2. I så fall ska motsvarande symbol, signalord och/eller faroangivelse anges.

Tabell 2.1.2

Märkning av explosiva ämnen, blandningar och föremål

Klassificering

Instabilt explosivt ämne, blandning eller föremål

Riskgrupp 1.1

Riskgrupp 1.2

Riskgrupp 1.3

Riskgrupp 1.4

Riskgrupp 1.5

Riskgrupp 1.6

Faropiktogram enligt GHS

Image

Image

Image

Image

Image

 

 

Signalord

Fara

Fara

Fara

Fara

Varning

Fara

Inget signalord

Faroangivelse

H200: Instabilt, explosivt

H201: Explosivt. Fara för massexplosion.

H202: Explosivt. Allvarlig fara för splitter och kaststycken.

H203: Explosivt. Fara för brand, tryckvåg eller splitter och kaststycken.

H204: Fara för brand eller splitter och kaststycken.

H205: Fara för massexplosion vid brand.

Ingen faroangivelse

Skyddsangivelse –

förebyggande

P201

P202

P281

P210

P230

P240

P250

P280

P210

P230

P240

P250

P280

P210

P230

P240

P250

P280

P210

P240

P250

P280

P210

P230

P240

P250

P280

Ingen skyddsangivelse

Skyddsangivelse –

åtgärder

P372

P373

P380

P370+P380

P372

P373

P370+P380

P372

P373

P370+P380

P372

P373

P370+P380

P372

P373

P370+P380

P372

P373

Ingen skyddsangivelse

Skyddsangivelse –

förvaring

P401

P401

P401

P401

P401

P401

Ingen skyddsangivelse

Skyddsangivelse –

avfall

P501

P501

P501

P501

P501

P501

Ingen skyddsangivelse

2.1.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

2.1.4.1

Att klassificera ämnen, blandningar och föremål som explosiva och därefter i en riskgrupp är mycket komplicerat och sker i tre steg. Det är nödvändigt att gå till del I i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken.

Första steget är att avgöra huruvida ett ämne eller en blandning har explosiva egenskaper (testserie 1). Andra steget är godkännandeförfarandet (testserierna 2–4) och tredje steget är placering i en riskgrupp (testserierna 5–7). Huruvida en kandidat för ”ammoniumnitratemulsion, -suspension eller -gel, intermediär för sprängämne (ANE)” är okänslig nog att inkluderas bland oxiderande vätskor (avsnitt 2.13) eller oxiderande fasta ämnen (avsnitt 2.14) avgörs genom test enligt testserie 8.

Explosiva ämnen och blandningar som fuktas med vatten eller alkohol eller späds med andra ämnen i syfte att minska de explosiva egenskaperna kan, alltefter sina fysikaliska egenskaper, behandlas annorlunda för klassificering och andra faroklasser kan vara tillämpliga (se även bilaga II, avsnitt 1.1).

Vissa fysikaliska faror (som beror på explosiva egenskaper) ändras genom utspädning, vilket är fallet med okänsliggjorda explosiva ämnen och blandningar, genom att inkludera i en blandning eller ett föremål, genom förpackningen eller andra faktorer.

Vid klassificeringen tillämpas den beslutsgång som beskrivs i det följande (se figur 2.1.1-2.1.4).

Figur 2.1.1

Övergripande schema över klassificeringen av ämnen, blandningar eller föremål som explosiva (transportklass 1)

Image

Figur 2.1.2

Preliminär klassificering av ämnen, blandningar eller föremål som explosiva (transportklass 1)

Image

Figur 2.1.3

Placering i en riskgrupp inom klassen explosiva ämnen, blandningar och föremål (transportklass 1)

Image

Figur 2.1.4

Klassificering av ammoniumnitratemulsioner, -suspensioner eller -geler

Image

2.1.4.2   Screening

Explosiva egenskaper är förenade med vissa kemiska grupper i en molekyl som kan reagera och medföra en mycket snabb höjning av temperatur eller tryck. Screeningen syftar till att kartlägga förekomsten av sådana reaktiva grupper och förmågan till snabb energiutveckling. Om screeningen visar att ämnet eller blandningen har explosiva egenskaper ska godkännandeförfarandet följas (se avsnitt 10.3 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken).

Anmärkning:

För organiska material med exoterm sönderdelningsenergi under 800 J/g krävs varken provning av fortplantning av detonation (serie 1 typ a) eller känslighet för detonativ stöt (serie 2 typ a).

2.1.4.3

Ämnen och blandningar ska inte klassificeras som explosiva i följande fall:

a)

Molekylen innehåller inga kemiska grupper förknippade med explosiva egenskaper. Exempel på kemiska grupper som kan indikera explosiva egenskaper finns i tabell A6.1 i bilaga 6 till FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken.

b)

Ämnet innehåller kemiska grupper förenade med explosiva egenskaper, däribland syre, och den beräknade syrebalansen är under - 200.

Syrebalansen för den kemiska reaktionen

CxHyOz+ [x+ (y/4)-(z/2)] O2 → x CO2 + (y/2) H2O

beräknas med hjälp av formeln

syrebalans = -1 600 [2x + (y/2)-z]/molekylvikt.

c)

Det organiska ämnet eller en homogen blandning av organiska ämnen innehåller kemiska grupper förenade med explosiva egenskaper, men den exoterma sönderdelningsenergin är mindre än 500 J/g och den exoterma sönderdelningen inträder under 500 oC. Den exoterma sönderdelningsenergin kan bestämmas med lämplig kalorimetrisk metod.

d)

För blandningar av oorganiska, oxiderande ämnen med organiska material, om det oorganiska, oxiderande ämnets halt är

mindre än 15 massprocent om det oxiderande ämnet tillhör kategori 1 eller 2,

mindre än 30 massprocent om det oxiderande ämnet tillhör kategori 3.

2.1.4.4

När det gäller blandningar som innehåller kända explosiva beståndsdelar måste godkännandeförfarandet följas.

2.2   Brandfarliga gaser

2.2.1   Definition

Med brandfarlig gas avses en gas eller gasblandning som kan antändas i luft vid 20 oC och normaltrycket 101,3 kPa.

2.2.2   Kriterier för klassificering

2.2.2.1

Brandfarliga gaser ska klassificeras enligt kriterierna i tabell 2.2.1:

Tabell 2.2.1

Kriterier för brandfarliga gaser

Kategori

Kriterier

1

Gaser som vid 20 oC och normaltrycket 101,3 kPa

a)

är antändbara i en blandning med luft vid en koncentration av 13 volymprocent eller lägre, eller

b)

har ett brännbarhetsområde i luft om minst 12 procentenheter oberoende av den undre brännbarhetsgränsen.

2

Gaser som inte hör till kategori 1 och som har ett brännbarhetsområde i luft vid 20 oC och normaltrycket 101,3 kPa.

Anmärkning

För klassificering av aerosoler, se 2.3.

2.2.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.2.2.

Tabell 2.2.2

Märkning av brandfarliga gaser

Klassificering

Kategori 1

Kategori 2

Faropiktogram enligt GHS

Image

Inget faropiktogram

Signalord

Fara

Varning

Faroangivelse

H220: Extremt brandfarlig gas

H221: Brandfarlig gas

Skyddsangivelse –

förebyggande

P210

P210

Skyddsangivelse –

åtgärder

P377

P381

P377

P381

Skyddsangivelse –

förvaring

P403

P403

Skyddsangivelse –

avfall

 

 

2.2.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

2.2.4.1

Brandfarligheten ska bestämmas genom provning eller, för blandningar där det föreligger tillräckliga data, genom beräkning enligt ISO-metoderna (se ISO 10156 ”Gasflaskor – Gaser och gasblandningar – Bestämning av brandbenägenhet och oxidationsförmåga”). Om det inte finns tillräckliga data för att kunna använda dessa metoder kan testmetoden i EN 1839 användas (”Bestämning av explosionsgränser hos gaser och ångor”).

2.3   Brandfarliga aerosoler

2.3.1   Definitioner

Med aerosol, dvs. aerosolbehållare, avses ett ej påfyllningsbart kärl av metall, glas eller plast, som innehåller en komprimerad, kondenserad eller löst gas under tryck, med eller utan ett flytande, pastaformigt eller pulverformigt ämne, och som är utrustat med en utsläppsventil som möjliggör trycktömning av innehållet i form av en suspension av fasta eller flytande partiklar i en gas, som skum, pasta eller pulver eller i flytande eller gasformigt tillstånd.

2.3.2   Kriterier för klassificering

2.3.2.1

Aerosoler ska klassificeras som brandfarliga i enlighet med 2.3.2.2 om de innehåller någon beståndsdel som kan klassificeras som brandfarlig enligt kriterierna i denna del, dvs.

vätskor med flampunkt 93 oC eller lägre, däribland brandfarliga vätskor enligt avsnitt 2.6,

brandfarliga gaser (se 2.2),

brandfarliga fasta ämnen (se 2.7).

Anmärkning:

Brandfarliga beståndsdelar omfattar inte pyrofora, självupphettande eller vattenreaktiva ämnen och blandningar eftersom dessa aldrig används i aerosoler.

2.3.2.2

En brandfarlig aerosol ska klassificeras i en av de två kategorierna i denna klass på grundval av beståndsdelarna, den kemiska förbränningsvärmen och, om tillämpligt, resultaten från skumtestet (för aerosol i skumform) och från testet av antändningsavstånd och testet i slutet utrymme (för aerosol i sprejform) i enlighet med figur 2.3.1 och FN:s rekommendationer för transport av farligt gods, testhandboken, del III, underavsnitten 31.4, 31.5 och 31.6.

Figur 2.3.1

Figur 2.3.1 (a) för brandfarliga aerosoler

Image

För aerosoler i sprejform, se beslutsgång 2.3.1 b.

För aerosoler i skumform, se beslutsgång 2.3.1 c.

Figur 2.3.1 b för aerosoler i sprejform

Image

Figur 2.3.1 c för aerosoler i skumform

Image

2.3.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.3.2.

Tabell 2.3.2

Märkning av brandfarliga aerosoler

Klassificering

Kategori 1

Kategori 2

Faropiktogram enligt GHS

Image

Image

Signalord

Fara

Varning

Faroangivelse

H222: Extremt brandfarlig aerosol

H223: Brandfarlig aerosol

Skyddsangivelse –

förebyggande

P210

P211

P251

P210

P211

P251

Skyddsangivelse –

åtgärder

 

 

Skyddsangivelse –

förvaring

P410 + P412

P410 + P412

Skyddsangivelse –

avfall

 

 

2.3.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

2.3.4.1

Det kemiska förbränningsvärmet (ΔHc) i kJ/g är produkten av det teoretiska förbränningsvärmet (ΔHcomb) och förbränningsverkningsgraden, som i regel är mindre än 1,0 (typisk förbränningsverkningsgrad är 0,95 eller 95 %.).

För en sammansatt aerosolberedning är det kemiska förbränningsvärmet summan av det viktade förbränningsvärmet för de enskilda beståndsdelarna enligt formeln

Formula

där

ΔHc

=

kemiskt förbränningsvärme (kJ/g)

wi %

=

massfraktion för beståndsdelen ”i” i produkten

ΔHc(i)

=

specifikt förbränningsvärme (kJ/g) för beståndsdelen ”i” i produkten.

Uppgifter om det kemiska förbränningsvärmet kan hämtas i litteraturen, beräknas eller fastställas genom test (se ASTM D 240 (senast ändrade version): Standard Test Methods for Heat of Combustion of Liquid Hydrocarbon Fuels by Bomb Calorimeter, EN/ISO 13943, punkt 86.l till 86.3: Brandsäkerhet – Ordlista, och NFPA 30B: Code for the Manufacture and Storage of Aerosol Products).

2.4   Oxiderande gaser

2.4.1   Definitioner

Med oxiderande gas avses en gas eller gasblandning som, vanligtvis genom att avge syre, kan förorsaka eller bidra till förbränning av andra ämnen i högre grad än vad luft kan göra.

2.4.2   Kriterier för klassificering

2.4.2.1

Oxiderande gaser ska klassificeras i en enda kategori i denna klass i enlighet med tabell 2.4.1 nedan.

Tabell 2.4.1

Kriterier för oxiderande gaser

Kategori

Kriterier

1

Gaser som, vanligtvis genom att avge syre, kan förorsaka eller bidra till förbränning av andra ämnen i högre grad än vad luft kan göra.

Anmärkning:

Med gaser som kan förorsaka eller bidra till förbränning av andra ämnen i högre grad än vad luft kan göra avses rena gaser eller gasblandningar med en oxiderande verkan på mer än 23,5 procent som fastställts med hjälp av en metod som anges i ISO 10156 (senast ändrade version) eller 10156-2 (senast ändrade version).

2.4.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.4.2.

Tabell 2.4.2

Märkning av oxiderande gaser

Klassificering

Kategori 1

Faropiktogram enligt GHS

Image

Signalord

Fara

Faroangivelse

H270: Kan orsaka eller intensifiera brand. Oxiderande.

Skyddsangivelse

förebyggande

P220

P244

Skyddsangivelse

åtgärder

P370 + P376

Skyddsangivelse

förvaring

P403

Skyddsangivelse

avfall

 

2.4.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

För klassificering av en oxiderande gas ska test- eller beräkningsmetoderna i ISO 10156 (senaste ändrade version) Determination of fire potential and oxidising ability for the selection of cylinder valve outlet och ISO 10156-2 (senaste ändrade version) ”Gasflaskor – Gaser och gasblandningar – Bestämning av oxidationsförmåga hos giftiga och korrosiva gaser och gasblandningar” användas.

2.5   Gaser under tryck

2.5.1   Definition

2.5.1.1

Med gaser under tryck avses gaser som inneslutits i en behållare vid ett tryck på minst 200 kPa (gauge) eller som är kondenserade eller kondenserade och kylda.

Hit hör komprimerade gaser, kondenserade gaser, lösta gaser och kylda kondenserade gaser.

2.5.1.2

Med kritisk temperatur avses den temperatur över vilken en ren gas inte kan kondenseras, oavsett grad av komprimering.

2.5.2   Kriterier för klassificering

Gaser ska, i enlighet med deras fysikaliska tillstånd i förpackningen, klassificeras i en av fyra grupper i enlighet med tabell 2.5.1:

Tabell 2.5.1

Kriterier för gaser under tryck

Grupp

Kriterier

Komprimerad gas

Gaser som i förpackat tillstånd under tryck är fullständigt gasformiga vid - 50 oC. Hit hör även alla gaser med kritisk temperatur högst - 50 oC.

Kondenserad gas

Gaser som i förpackat tillstånd under tryck är delvis flytande vid temperaturer över - 50 oC. Man skiljer mellan

i)

gaser som kondenserats under högt tryck: gaser med kritisk temperatur mellan - 50 oC och + 65 oC, och

ii)

gaser som kondenserats under lågt tryck: gaser med kritisk temperatur över + 65 oC.

Kyld kondenserad gas

Gaser som i förpackat tillstånd är delvis flytande på grund av sin låga temperatur.

Löst gas

Gaser som i förpackat tillstånd under tryck är lösta i vätskefas i ett lösningsmedel.

2.5.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.5.2.

Tabell 2.5.2

Märkning av gaser under tryck

Klassificering

Komprimerad gas

Kondenserad gas

Kyld kondenserad gas

Löst gas

Faropiktogram enligt GHS

Image

Image

Image

Image

Signalord

Varning

Varning

Varning

Varning

Faroangivelse

H280: Innehåller gas under tryck. Kan explodera vid uppvärmning.

H280: Innehåller gas under tryck. Kan explodera vid uppvärmning.

H281: Innehåller kyld gas. Kan orsaka svåra köldskador.

H280: Innehåller gas under tryck. Kan explodera vid uppvärmning.

Skyddsangivelse

förebyggande

 

 

P282

 

Skyddsangivelse

åtgärder

 

 

P336

P315

 

Skyddsangivelse

förvaring

P410 + P403

P410 + P403

P403

P410 + P403

Skyddsangivelse

avfall

 

 

 

 

2.5.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

För denna grupp av gaser måste följande uppgifter vara kända:

Ångtryck vid 50 oC.

Fysikaliskt tillstånd vid 20 oC och normalt lufttryck.

Kritisk temperatur.

Data kan hämtas i litteraturen, beräknas eller bestämmas genom provning. De flesta rena gaser har redan klassificerats i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, modellregelverk.

2.6   Brandfarliga vätskor

2.6.1   Definition

Med brandfarlig vätska avses en vätska som har en flampunkt som inte överstiger 60 oC.

2.6.2   Kriterier för klassificering

2.6.2.1

Brandfarliga vätskor ska klassificeras i en av de tre kategorierna i denna klass i enlighet med tabell 2.6.1.

Tabell 2.6.1

Kriterier för brandfarliga vätskor

Kategori

Kriterier

1

Flampunkt < 23 oC och initial kokpunkt ≤ 35 oC

2

Flampunkt < 23 oC och initial kokpunkt > 35 oC

3

Flampunkt ≥ 23 oC och ≤ 60 oC (5)

2.6.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.6.2.

Tabell 2.6.2

Märkning av brandfarliga vätskor

Klassificering

Kategori 1

Kategori 2

Kategori 3

Faropiktogram enligt GHS

Image

Image

Image

Signalord

Fara

Fara

Varning

Faroangivelse

H224: Extremt brandfarlig vätska och ånga

H225: Mycket brandfarlig vätska och ånga

H226: Brandfarlig vätska och ånga

Skyddsangivelse –

förebyggande

P210

P233

P240

P241

P242

P243

P280

P210

P233

P240

P241

P242

P243

P280

P210

P233

P240

P241

P242

P243

P280

Skyddsangivelse –

åtgärder

P303 + P361 + P353

P370 + P378

P303 + P361 + P353

P370 + P378

P303 + P361 + P353

P370 + P378

Skyddsangivelse –

förvaring

P403 + P235

P403 + P235

P403 + P235

Skyddsangivelse –

avfall

P501

P501

P501

2.6.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

2.6.4.1

För klassificeringen av brandfarliga vätskor behövs flampunkten och den initiala kokpunkten. Dessa data kan bestämmas genom provning, hämtas i litteraturen eller beräknas. Om inga data föreligger ska bestämning av flampunkt och initial kokpunkt göras genom testning. Bestämning av flampunkt ska göras med en metod som använder sluten degel.

2.6.4.2

För blandningar (6) som innehåller kända brandfarliga vätskor i bestämda koncentrationer behöver flampunkten inte bestämmas på experimentell väg, även om de kan innehålla icke-flyktiga beståndsdelar som polymerer och tillsatser, om flampunkten för blandningen, beräknad enligt metoden i 2.6.4.3, är minst 5 oC (7) högre än det relevanta klassificeringskriteriet och under förutsättning att

a)

blandningens sammansättning är väl känd (om materialet har ett angivet sammansättningsintervall ska sammansättningen med den lägsta beräknade flampunkten väljas ut för bedömning),

b)

den nedre explosionsgränsen för varje beståndsdel är känd (en lämplig korrelationsfaktor måste användas när dessa data extrapoleras till andra temperaturer än de som användes vid testen) liksom en metod för att beräkna den nedre explosionsgränsen.

c)

temperaturberoendet för det mättade ångtrycket och aktivitetskoefficienten är kända för varje beståndsdel så som den förekommer i blandningen,

d)

vätskefasen är homogen.

2.6.4.3

En lämplig metod beskrivs av Gmehling och Rasmussen (Ind. Eng. Fundament, 21, 186 (1982)). För en blandning som också innehåller icke flyktiga beståndsdelar ska flampunkten beräknas utifrån de flyktiga beståndsdelarna. Man räknar med att en icke-flyktig beståndsdel minskar lösningsmedlens partialtryck endast obetydligt och att den beräknade flampunkten endast ligger något under det uppmätta värdet.

2.6.4.4

Möjliga metoder för att bestämma flampunkten för brandfarliga vätskor anges i tabell 2.6.3.

Tabell 2.6.3

Metoder för att bestämma flampunkten för brandfarliga vätskor

Europeiska standarder:

EN ISO 1516 (senast ändrade version)

Bestämning av flamma/ingen flamma – Sluten degel med jämviktsmetod

EN ISO 1523 (senast ändrade version)

Flampunktsbestämning – Sluten degel med jämviktsmetod

EN ISO 2719 (senast ändrade version)

Bestämning av flampunkt i sluten degel enligt Pensky-Martens

EN ISO 3679 (senast ändrade version)

Bestämning av flampunkt – Snabb jämviktsmetod med sluten degel

EN ISO 3680 (senast ändrade version)

Bestämning av flamma/ingen flamma – Snabb jämviktsmetod

EN ISO 13736 (senast ändrade version)

Petroleumprodukter och andra vätskor – Bestämning av flampunkt i sluten degel enligt Abel

Nationella standarder:

Association française de normalisation, AFNOR:

NF M07-036 (senast ändrade version)

Détermination du point d'éclair – Vase clos Abel-Pensky

(identisk med DIN 51755)

British Standards Institute

BS 2000 del 170 (senast ändrade version)

(identisk med EN ISO 13736)

Deutsches Institut für Normung

DIN 51755 (flampunkter under 65 oC) (senast ändrade version) Prüfung von Mineralölen und anderen brennbaren Flüssigkeiten; Bestimmung des Flammpunktes im geschlossenen Tiegel, nach Abel-Pensky

(identisk med NF M07-036)

2.6.4.5

Vätskor med en flampunkt högre än 35 oC behöver inte klassificeras i kategori 3 om negativa resultat har erhållits vid testet för underhåll av förbränning L.2, del III, avsnitt 32 i FN:s rekommendationer för transport av farligt gods, testhandboken.

2.7   Brandfarliga fasta ämnen

2.7.1   Definition

2.7.1.1

Med brandfarliga fasta ämnen avses fasta ämnen som är lättbrännbara eller som kan förorsaka eller bidra till brand genom friktion.

Lättbrännbara fasta ämnen är pulverformiga, korniga eller pastaartade ämnen eller blandningar, som är farliga om de lätt kan antändas genom en kortvarig kontakt med en tändkälla, t.ex. en brinnande tändsticka, och lågan snabbt sprider sig.

2.7.2   Kriterier för klassificering

2.7.2.1

Pulverformiga, korniga eller pastaartade ämnen eller blandningar (utom pulver av metaller eller metallegeringar, se 2.7.2.2) ska klassificeras som lättbrännbara fasta ämnen om brinntiden i en eller flera av testomgångarna, utförda i enlighet med testmetoden i del III underavsnitt 33.2.1 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken, är mindre än 45 sekunder eller om brinnhastigheten är högre än 2,2 mm/s.

2.7.2.2

Pulver av metaller eller metallegeringar ska klassificeras som brandfarliga fasta ämnen om de kan antändas och om reaktionen sprids genom hela provet på mindre än 10 minuter.

2.7.2.3

Brandfarliga fasta ämnen ska klassificeras i en av de två kategorierna i denna klass genom användning av metod N.1 som beskrivs i 33.2.1 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken i enlighet med tabell 2.7.1:

Tabell 2.7.1

Kriterier för brandfarliga fasta ämnen

Kategori

Kriterier

1

Test avseende brinnhastighet

Ämnen och blandningar som inte är metallpulver:

a)

Branden stoppas inte av ett fuktat område.

b)

Brinntid < 45 sekunder eller brinnhastighet > 2,2 mm/s.

Metallpulver:

Brinntid ≤ 5 minuter

2

Test avseende brinnhastighet

Ämnen och blandningar som inte är metallpulver:

a)

Branden stoppas minst 4 minuter av ett fuktat område.

b)

Brinntid < 45 sekunder eller brinnhastighet > 2,2 mm/s.

Metallpulver:

Brinntid > 5 minuter och ≤ 10 minuter

Anmärkning:

Testet ska utföras på ämnet eller blandningen i den fysiska form som den eller det föreligger i. Om en kemikalie exempelvis vid distribution och transport kommer att föreligga i en annan fysisk form än i vilken den testats, och om detta kan förmodas väsentligen förändra kemikaliens uppträdande i ett klassificeringstest, ska ämnet testas även i den nya formen.

2.7.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.7.2.

Tabell 2.7.2

Märkning av brandfarliga fasta ämnen

Klassificering

Kategori 1

Kategori 2

Faropiktogram enligt GHS

Image

Image

Signalord

Fara

Varning

Faroangivelse

H228: Brandfarligt fast ämne

H228: Brandfarligt fast ämne

Skyddsangivelse –

förebyggande

P210

P240

P241

P280

P210

P240

P241

P280

Skyddsangivelse –

åtgärder

P370 + P378

P370 + P378

Skyddsangivelse –

förvaring

 

 

Skyddsangivelse –

avfall

 

 

2.8   Självreaktiva ämnen och blandningar

2.8.1   Definition

2.8.1.1

Med självreaktiva ämnen eller blandningar avses termiskt instabila vätskor eller fasta ämnen eller blandningar som kan sönderfalla kraftigt exotermt, även utan medverkan av syre (luft). Denna definition utesluter ämnen och blandningar som enligt denna del klassificeras som explosiva ämnen och blandningar, organiska peroxider eller som oxiderande.

2.8.1.2

Självreaktiva ämnen eller blandningar anses ha explosiva egenskaper om beredningen i laboratorieförsök detonerar, deflagrerar snabbt eller reagerar våldsamt vid uppvärmning i sluten behållare.

2.8.2   Kriterier för klassificering

2.8.2.1

Alla självreaktiva ämnen eller blandningar ska klassificeras som sådana utom om

a)

de är explosiva ämnen eller blandningar enligt kriterierna i 2.1,

b)

de är oxiderande vätskor eller fasta ämnen, enligt kriterierna i 2.13 eller 2.14, undantaget blandningar av oxiderande ämnen innehållande minst 5 % av brännbara organiska ämnen, vilka ska klassificeras som självreaktiva ämnen i enlighet med förfarandet i 2.8.2.2,

c)

de är organiska peroxider enligt kriterierna i 2.15,

d)

deras sönderfallsvärme är lägre än 300 J/g, eller

e)

deras självaccelererande sönderfallstemperatur (SADT) är över 75 oC för ett kolli om 50 kg (8).

2.8.2.2

Blandningar av oxiderande ämnen som uppfyller kriterierna för klassificering som oxiderande ämnen och som innehåller minst 5 % brännbara organiska ämnen och som inte uppfyller kriterierna i a, c, d eller e i avsnitt 2.8.2.1, ska genomgå klassificeringsförfarandet för självreaktiva ämnen.

Blandningar som uppvisar egenskaper för självreaktiva ämnen typ B–F (se 2.8.2.3) ska klassificeras som ett självreaktivt ämne.

Om testet utförs på ämnet eller blandningen i förpackad form, och förpackningen ändras, ska ytterligare ett test göras om det kan förmodas att den ändrade förpackningen kommer att påverka testresultatet.

2.8.2.3

Självreaktiva ämnen och blandningar ska klassificeras i en av de sju kategorierna ”typ A-G” för denna klass, i enlighet med följande principer:

a)

Självreaktiva ämnen eller blandningar som kan detonera eller deflagrera fort i förpackningen ska definieras som självreaktiva ämnen TYP A.

b)

Självreaktiva ämnen eller blandningar med explosiva egenskaper som i förpackat tillstånd varken detonerar eller deflagrerar fort, men som kan genomgå en termisk explosion i förpackningen ska definieras som självreaktiva ämnen TYP B.

c)

Självreaktiva ämnen eller blandningar med explosiva egenskaper där ämnet eller blandningen inte kan detonera, deflagrera fort eller genomgå termisk explosion i förpackningen ska definieras som självreaktiva ämnen TYP C.

d)

Självreaktiva ämnen eller blandningar som i laboratorieförsök

i)

detonerar delvis, inte deflagrerar fort och inte reagerar våldsamt vid upphettning under inneslutning, eller

ii)

inte detonerar alls, deflagrerar långsamt och inte reagerar våldsamt vid upphettning under inneslutning, eller

iii)

inte detonerar eller deflagrerar alls och reagerar medelkraftigt vid upphettning under inneslutning,

ska definieras som självreaktiva ämnen TYP D.

e)

Självreaktiva ämnen eller blandningar som i laboratorieförsök varken detonerar eller deflagrerar och som endast reagerar svagt eller inte alls vidupphettning under inneslutning ska definieras som självreaktiva ämnen TYP E.

f)

Självreaktiva ämnen eller blandningar som i laboratorieförsök varken detonerar i kaviterat tillstånd eller deflagrerar, inte reagerar eller reagerar mycket svagt vid upphettning under inneslutning och endast uppvisar svag eller ingen explosiv kraft ska definieras som självreaktiva ämnen TYP F.

g)

Självreaktiva ämnen eller blandningar som i laboratorieförsök varken detonerar i kaviterat tillstånd eller deflagrerar, inte reagerar vid upphettning under inneslutning och inte uppvisar någon explosiv kraft, förutsatt att de är termiskt stabila (SADT är 60–75 oC för ett kolli om 50 kg) och när det gäller flytande blandningar att ett spädmedel med en kokpunkt på minst 150 oC används för att okänsliggöra blandningen, ska definieras som självreaktiva ämnen TYP G. Om blandningen inte är termiskt stabil eller om ett spädmedel med en kokpunkt lägre än 150 oC används för att okänsliggöra den, ska blandningen definieras som självreaktiva ämnen TYP F.

Om testet utförs på ämnet eller blandningen i förpackad form, och förpackningen ändras, ska ytterligare ett test göras om det kan förmodas att den ändrade förpackningen kommer att påverka testresultatet.

2.8.2.4   Kriterier för temperaturkontroll

Självreaktiva ämnen behöver temperaturkontrolleras om deras SADT är 55 oC eller lägre. Testmetoder för att bestämma SADT liksom härledningen av kontroll- och nödtemperaturer ges i del II, avsnitt 28 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken. Testet ska genomföras på ett representativt sätt med avseende på förpackningens storlek och material.

2.8.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.8.1.

Tabell 2.8.1

Märkning av självreaktiva ämnen och blandningar

Klassificering

Typ A

Typ B

Typ C och D

Typ E och F

Typ G

Faropiktogram enligt GHS

Image

Image

Image

Image

Image

Inga märknings-uppgifter har tilldelats denna farokategori

Signalord

Fara

Fara

Fara

Varning

Faroangivelse

H240: Explosivt vid uppvärmning

H241: Brandfarligt eller explosivt vid uppvärmning

H242: Brandfarligt vid uppvärmning

H242: Brandfarligt vid uppvärmning

Skyddsangivelse

– förebyggande

P210

P220

P234

P280

P210

P220

P234

P280

P210

P220

P234

P280

P210

P220

P234

P280

Skyddsangivelse

– åtgärder

P370 + P378

P370 + P380 + P375

P370 + P378

P370 + P380 + P375

P370 + P378

P370 + P378

 

Skyddsangivelse

– förvaring

P403 + P235

P411

P420

P403 + P235

P411

P420

P403 + P235

P411

P420

P403 + P235

P411

P420

 

Skyddsangivelse

– avfall

P501

P501

P501

P501

 

Det finns ingen farokommunikation för typ G, men egenskaper tillhörande andra farokategorier ska övervägas.

2.8.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

2.8.4.1

De egenskaper för självreaktiva ämnen eller blandningar som är avgörande för klassificeringen ska bestämmas på experimentell väg. Klassificeringen av självreaktiva ämnen eller blandningar ska göras i enlighet med testen A–H i del II i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken. Klassificeringsförfarandet beskrivs i figur 2.8.1.

2.8.4.2

Klassificeringsförfarandet för självreaktiva ämnen och blandningar behöver inte användas i följande fall:

a)

Det finns inga kemiska grupper i molekylen som är förknippade med explosiva eller självreaktiva egenskaper. Exempel på sådana grupper finns i tabellerna A6.1 och A6.2 i bilaga 6 till FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken.

b)

För ett enskilt organiskt ämne eller en homogen blandning av organiska ämnen beräknas SADT till högre än 75 oC för ett kolli om 50 kg eller den exoterma sönderdelningsenergin är lägre än 300 J/g. Begynnelsetemperaturen och sönderdelningsenergin kan uppskattas med en lämplig kalorimetrisk metod (se del II, underavsnitt 20.3.3.3 i FN:s rekommendationer för transport av farligt gods, testhandboken).

Figur 2.8.1

Självreaktiva ämnen och blandningar

Image

2.9   Pyrofora vätskor

2.9.1   Definition

Med pyrofora vätskor avses ämnen eller blandningar i flytande form som även i små mängder antänds inom fem minuter vid kontakt med luft.

2.9.2   Kriterier för klassificering

2.9.2.1

Pyrofora vätskor ska klassificeras i en enda kategori i denna klass genom användning av test N.3 i del III, underavsnitt 33.3.1.5 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken i enlighet med tabell 2.9.1.

Tabell 2.9.1

Kriterier för pyrofora vätskor

Kategori

Kriterier

1

Vätskan antänds inom 5 minuter när den hälls ut på ett inert underlag och vid kontakt med luft, eller den antänder eller åstadkommer förkolning av ett filtrerpapper inom 5 minuter vid kontakt med luft.

2.9.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.9.2.

Tabell 2.9.2

Märkning av pyrofora vätskor

Klassificering

Kategori 1

Faropiktogram enligt GHS

Image

Signalord

Fara

Faroangivelse

H250: Spontanantänder vid kontakt med luft

Skyddsangivelse

förebyggande

P210

P222

P280

Skyddsangivelse

åtgärder

P302 + P334

P370 + P378

Skyddsangivelse

förvaring

P422

Skyddsangivelse

avfall

 

2.9.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

2.9.4.1

Klassificeringsförfarandet för pyrofora vätskor behöver inte användas när erfarenheter från tillverkning eller hantering visar att ämnet inte spontanantänder vid kontakt med luft vid normala temperaturer (dvs. ämnet är stabilt vid rumstemperatur under längre tidsperioder (dagar)).

2.10   Pyrofora fasta ämnen

2.10.1   Definition

Med pyrofora fasta ämnen avses fasta ämnen eller blandningar som även i små mängder antänds inom fem minuter vid kontakt med luft.

2.10.2   Kriterier för klassificering

2.10.2.1

Pyrofora fasta ämnen ska klassificeras i en enda kategori i denna klass genom användning av test N.2 i del III, underavsnitt 33.3.1.4 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken i enlighet med tabell 2.10.1:

Tabell 2.10.1

Kriterier för pyrofora fasta ämnen

Kategori

Kriterier

1

Det fasta ämnet antänds inom 5 minuter vid kontakt med luft.

Anmärkning:

Testet ska utföras på ämnet eller blandningen i den fysiska form som den eller det föreligger i. Om en kemikalie exempelvis vid distribution och transport kommer att föreligga i en annan fysisk form än i vilken den testats, och om detta kan förmodas väsentligen förändra kemikaliens uppträdande i ett klassificeringstest, ska ämnet testas även i den nya formen.

2.10.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.10.2.

Tabell 2.10.2

Märkning av pyrofora fasta ämnen

Klassificering

Kategori 1

Faropiktogram enligt GHS

Image

Signalord

Fara

Faroangivelse

H250: Spontanantänder vid kontakt med luft

Skyddsangivelse

förebyggande

P210

P222

P280

Skyddsangivelse

åtgärder

P335 + P334

P370 +P378

Skyddsangivelse

förvaring

P422

Skyddsangivelse

avfall

 

2.10.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

2.10.4.1

Klassificeringsförfarandet för pyrofora fasta ämnen behöver inte användas när erfarenheter från tillverkning eller hantering visar att ämnet eller blandningen inte spontanantänder vid kontakt med luft vid normala temperaturer (dvs. är stabila vid rumstemperatur under längre tidsperioder (dagar)).

2.11   Självupphettande ämnen och blandningar

2.11.1   Definition

2.11.1.1

Med självupphettande ämnen eller blandningar avses vätskor, fasta ämnen eller blandningar som inte är pyrofora vätskor eller fasta ämnen, och som genom reaktion med luft och utan yttre energitillförsel är benägna till temperaturhöjning. Dessa ämnen eller blandningar skiljer sig från pyrofora vätskor eller fasta ämnen såtillvida att de fattar eld endast i stora kvantiteter (flera kg) och efter en längre tid (timmar eller dagar).

2.11.1.2

Självupphettning av ämnen eller blandningar som leder till spontan förbränning orsakas av en reaktion mellan ämnet eller blandningen och luftens syre och genom att den utvecklade värmen inte leds bort tillräckligt snabbt till omgivningen. Spontan förbränning inträffar när värme utvecklas snabbare än den förs bort och självantändningstemperaturen uppnås.

2.11.2   Kriterier för klassificering

2.11.2.1

Ämnen eller blandningar ska klassificeras som själupphettande ämne eller blandning om de test som utförts enligt testmetoden som anges i del III, underavsnitt 33.3.1.6 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken ger följande resultat:

a)

Ett positivt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 25 mm vid 140 oC.

b)

Ett positivt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 100 mm vid 140 oC och ett negativt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 100 mm vid 120 oC och ämnet eller blandningen ska förpackas i kollin med en volym om större än 3 m3.

c)

Ett positivt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 100 mm vid 140 oC och ett negativt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 100 mm vid 100 oC och ämnet eller blandningen ska förpackas i kollin med en volym om större än 450 liter.

d)

Ett positivt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 100 mm vid 140 oC och ett positivt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 100 mm vid 100 oC.

2.11.2.2

Självupphettande ämnen eller blandningar ska klassificeras i en av de två kategorierna i denna klass om resultaten från de test som utförts enligt testmetod N.4 i del III, underavsnitt 33.3.1.6 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken uppfyller kriterierna i tabell 2.11.1:

Tabell 2.11.1

Kriterier för självupphettande ämnen och blandningar

Kategori

Kriterier

1

Ett positivt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 25 mm vid 140 oC.

2

a)

Ett positivt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 100 mm vid 140 oC och ett negativt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 25 mm vid 140 oC och ämnet eller blandningen ska förpackas i kollin med en volym om större än 3 m3; eller

b)

Ett positivt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 100 mm vid 140 oC och ett negativt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 25 mm vid 140 oC, ett positivt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 100 mm vid 120 oC och ämnet eller blandningen ska förpackas i kollin med en volym om större än 450 liter; eller

c)

Ett positivt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 100 mm vid 140 oC och ett negativt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 25 mm vid 140 oC och ett positivt resultat erhålls i ett kubiskt prov på 100 mm vid 100 oC.

Anmärkning:

Testet ska utföras på ämnet eller blandningen i den fysiska form som den eller det föreligger i. Om en kemikalie exempelvis vid distribution och transport kommer att föreligga i en annan fysisk form än i vilken den testats, och om detta kan förmodas väsentligen förändra kemikaliens uppträdande i ett klassificeringstest, ska ämnet testas även i den nya formen.

2.11.2.3

Ämnen och blandningar med självantändningstemperatur på över 50 oC för en volym på 27 m3 ska inte klassificeras som självupphettande ämnen eller blandningar.

2.11.2.4

Ämnen och blandningar med en spontan antändningstemperatur på över 50 oC för en volym på 450 liter ska inte klassificeras i kategori 1 i denna klass.

2.11.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.11.2.

Tabell 2.11.2

Märkning av självupphettandeämnen och blandningar

Klassificering

Kategori 1

Kategori 2

Faropiktogram enligt GHS

Image

Image

Signalord

Fara

Varning

Faroangivelse

H251: Självupphettande. Kan börja brinna.

H252: Självupphettande i stora mängder. Kan börja brinna.

Skyddsangivelse

förebyggande

P235 + P410

P280

P235 + P410

P280

Skyddsangivelse

åtgärder

 

 

Skyddsangivelse

förvaring

P407

P413

P420

P407

P413

P420

Skyddsangivelse

avfall

 

 

2.11.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

2.11.4.1

För detaljerade scheman över beslutsgången för klassificering och de test som ska genomföras för att fastställa de olika kategorierna, se figur 2.11.1.

2.11.4.2

Klassificeringsförfarandet för själupphettande ämnen eller blandningar behöver inte användas om resultaten från ett screeningtest i tillräcklig grad kan korreleras med klassificeringstestet och om en lämplig säkerhetsmarginal tillämpas. Exempel på screeningtest är:

a)

Grewer Oven test (VDI guideline 2263, part 1, 1990, Test methods for the Determination of the Safety Characteristics of Dusts) med en begynnelsetemperatur 80 K över referenstemperaturen för en volym på 1 l,

b)

Bulk Powder Screening Test (Gibson, N. Harper, D. J. Rogers, R. Evaluation of the fire and explosion risks in drying powders, Plant Operations Progress, 4 (3), 181–189, 1985) med en begynnelsetemperatur 60 K över referenstemperaturen för en volym på 1 l.

Figur 2.11.1

Självupphettande ämnen och blandningar

Image

2.12   Ämnen och blandningar som vid kontakt med vatten utvecklar brandfarliga gaser

2.12.1   Definition

Med ämnen eller blandningar som vid kontakt med vatten utvecklar brandfarliga gaser avses fasta eller flytande ämnen eller blandningar som genom en reaktion med vatten kan självantända eller avge brandfarliga gaser i farliga mängder.

2.12.2   Kriterier för klassificering

2.12.2.1

Ämnen eller blandningar som vid kontakt med vatten utvecklar brandfarliga gaser ska klassificeras i en av de tre kategorierna i denna klass genom användning av test N.5 i del III, underavsnitt 33.4.1.4 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken i enlighet med tabell 2.12.1:

Tabell 2.12.1

Kriterier för ämnen eller blandningar som vid kontakt med vatten utvecklar brandfarliga gaser

Kategori

Kriterier

1

Ämnen eller blandningar som vid rumstemperatur reagerar häftigt med vatten varvid den utvecklade gasen i regel kan självantända, eller som vid rumstemperatur reagerar lätt med vatten varvid mängden utvecklad brandfarlig gas är minst 10 liter per kg ämne under någon enda minut.

2

Ämnen eller blandningar som vid rumstemperatur reagerar lätt med vatten varvid maximala mängden utvecklad brandfarlig gas är minst 20 liter per kg ämne per timme, och som inte uppfyller kriterierna för kategori 1.

3

Ämnen eller blandningar som vid rumstemperatur reagerar långsamt med vatten varvid den maximala mängden utvecklad brandfarlig gas är minst 1 liter per kg ämne per timme, och som inte uppfyller kriterierna för kategori 1 eller 2.

Anmärkning:

Testet ska utföras på ämnet eller blandningen i den fysiska form som den eller det föreligger i. Om en kemikalie exempelvis vid distribution eller transport kommer att föreligga i en annan fysisk form än i vilken den testats, och om detta kan förmodas väsentligen förändra kemikaliens uppträdande i ett klassificeringstest, ska ämnet testas även i den nya formen.

2.12.2.2

Ämnen eller blandningar ska klassificeras i denna klass om den utvecklade gasen självantänder under någon fas av provningen.

2.12.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.12.2.

Tabell 2.12.2

Märkning av ämnen eller blandningar som utvecklar brandfarliga gaser vid kontakt med vatten

Klassificering

Kategori 1

Kategori 2

Kategori 3

Faropiktogram enligt GHS

Image

Image

Image

Signalord

Fara

Fara

Varning

Faroangivelse

H260: Vid kontakt med vatten utvecklas brandfarliga gaser som kan självantända

H261: Vid kontakt med vatten utvecklas brandfarliga gaser

H261: Vid kontakt med vatten utvecklas brandfarliga gaser

Skyddsangivelse

förebyggande

P223

P231 + P232

P280

P223

P231 + P232

P280

P231 + P232

P280

Skyddsangivelse

åtgärder

P335 + P334

P370 + P378

P335 + P334

P370 + P378

P370 + P378

Skyddsangivelse

förvaring

P402 + P404

P402 + P404

P402 + P404

Skyddsangivelse

avfall

P501

P501

P501

2.12.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

2.12.4.1

Klassificeringsförfarandet för denna klass behövs inte om

a)

ämnets eller blandningens kemiska struktur inte innehåller metaller eller metalloider, eller

b)

erfarenheter från tillverkning och hantering visar att ämnet eller blandningen inte reagerar med vatten, t.ex. ämnet tillverkas med vatten eller tvättas med vatten, eller

c)

ämnet eller blandningen är löslig(t) i vatten och bildar en stabil blandning.

2.13   Oxiderande vätskor

2.13.1   Definition

Med oxiderande vätskor avses flytande ämnen eller blandningar som inte nödvändigtvis är brännbara men som, i regel genom avgivande av syre, kan orsaka brand eller underhålla brand hos andra ämnen.

2.13.2   Kriterier för klassificering

2.13.2.1

Oxiderande vätskor ska klassificeras i en av de tre kategorierna i denna klass med hjälp av test O.2 i del III, underavsnitt 34.4.2 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken i enlighet med tabell 2.13.1:

Tabell 2.13.1

Kriterier för oxiderande vätskor

Kategori

Kriterier

1

Ämnen eller blandningar som i en blandning med cellulosa i viktförhållandet 1:1 självantänder eller uppvisar en kortare genomsnittlig tryckstegringstid än en blandning av 50-procentig perklorsyra och cellulosa med viktförhållandet 1:1.

2

Ämnen eller blandningar som i en blandning med cellulosa i viktförhållandet 1:1 uppvisar en genomsnittlig tryckstegringstid som är lika lång som eller kortare än den genomsnittliga tryckstegringstiden hos en blandning av natriumklorat i 40-procentig vattenlösning och cellulosa med viktförhållandet 1:1, och som inte uppfyller kriterierna för kategori 1.

3

Ämnen eller blandningar som i en blandning med cellulosa i viktförhållandet 1:1 uppvisar en genomsnittlig tryckstegringstid som är lika lång som eller kortare än den genomsnittliga tryckstegringstiden hos en blandning av 65-procentig salpetersyra i vattenlösning och cellulosa med viktförhållandet 1:1, och som inte uppfyller kriterierna för kategori 1 och 2.

2.13.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.13.2.

Tabell 2.13.2

Märkning av oxiderande vätskor

Klassificering

Kategori 1

Kategori 2

Kategori 3

Faropiktogram enligt GHS

Image

Image

Image

Signalord

Fara

Fara

Varning

Faroangivelse

H271: Kan orsaka brand eller explosion. Starkt oxiderande.

H272: Kan intensifiera brand. Oxiderande.

H272: Kan intensifiera brand. Oxiderande.

Skyddsangivelse

förebyggande

P210

P220

P221

P280

P283

P210

P220

P221

P280

P210

P220

P221

P280

Skyddsangivelse

åtgärder

P306 + P360

P371 + P380 + P375

P370 + P378

P370 + P378

P370 + P378

Skyddsangivelse

förvaring

 

 

 

Skyddsangivelse

avfall

P501

P501

P501

2.13.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

2.13.4.1

För organiska ämnen eller blandningar ska klassificeringsförfarandet för denna klass inte användas om

a)

ämnet eller blandningen inte innehåller syre, fluor eller klor, eller

b)

ämnet eller blandningen innehåller syre, fluor eller klor som är kemiskt bundet endast till kol eller väte.

2.13.4.2

För oorganiska ämnen eller blandningar som inte innehåller syre- eller halogenatomer ska klassificeringsförfarandet för denna klass inte användas.

2.13.4.3

Om testresultaten inte överensstämmer med kända erfarenheter från hantering och användning av ämnen eller blandningar som visar att de är oxiderande, ska bedömningar företrädesvis grundas på kända erfarenheter.

2.13.4.4

Om ett ämne eller en blandning ger en tryckstegring (för hög eller för låg) på grund av kemiska reaktioner som inte beror på ämnets eller blandningens oxiderande egenskaper ska det test som beskrivs i del III, underavsnitt 34.4.2 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken upprepas med ett inert ämne, t.ex. diatomit (kiselgur), i stället för cellulosa för att närmare bestämma reaktionens art och för att kontrollera om det förekommer falska positiva resultat.

2.14   Oxiderande fasta ämnen

2.14.1   Definition

Med oxiderande fasta ämnen avses fasta ämnen eller blandningar som inte nödvändigtvis är brännbara men som, i regel genom avgivande av syre, kan orsaka brand eller underhålla brand hos andra ämnen.

2.14.2   Kriterier för klassificering

2.14.2.1

Oxiderande fasta ämnen ska klassificeras i en av de tre kategorierna i denna klass med hjälp av test O.1 i del III, underavsnitt 34.4.1 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken i enlighet med tabell 2.14.1:

Tabell 2.14.1

Kriterier för oxiderande fasta ämnen

Kategori

Kriterier

1

Ämnen eller blandningar som i en blandning med cellulosa i viktförhållandet 4:1 eller 1:1 uppvisar en kortare genomsnittlig brinntid än den genomsnittliga brinntiden hos en blandning av kaliumbromat och cellulosa med viktförhållandet 3:2.

2

Ämnen eller blandningar som i en blandning med cellulosa i viktförhållandet 4:1 eller 1:1 uppvisar en genomsnittlig brinntid som är lika lång som eller kortare än den genomsnittliga brinntiden hos en blandning av kaliumbromat och cellulosa med viktförhållandet 2:3, och som inte uppfyller kriterierna för kategori 1.

3

Ämnen eller blandningar som i en blandning med cellulosa i viktförhållandet 4:1 eller 1:1 uppvisar en genomsnittlig brinntid som är lika lång som eller kortare än den genomsnittliga brinntiden hos en blandning av kaliumbromat och cellulosa med viktförhållandet 3:7, och som inte uppfyller kriterierna för kategori 1 och 2.

Anmärkning 1:

En del oxiderande fasta ämnen medför också explosionsfara under vissa betingelser (när de lagras i stora mängder). En del typer av ammoniumnitrat kan medföra en fara för explosion under extrema förhållanden och denna fara kan bedömas med hjälp av detonationsmotståndstestet (BC-koden, bilaga 3, test 5). Relevant information ska anges i SDS.

Anmärkning 2:

Testet ska utföras på ämnet eller blandningen i den fysiska form som den eller det föreligger i. Om en kemikalie exempelvis vid distribution eller transport kommer att föreligga i en annan fysisk form än i vilken den testats, och om detta kan förmodas väsentligen förändra kemikaliens uppträdande i ett klassificeringstest, ska ämnet testas även i den nya formen.

2.14.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.14.2.

Tabell 2.14.2

Märkning av oxiderande fasta ämnen

 

Kategori 1

Kategori 2

Kategori 3

Faropiktogram enligt GHS

Image

Image

Image

Signalord

Fara

Fara

Varning

Faroangivelse

H271: Kan orsaka brand eller explosion. Starkt oxiderande.

H272: Kan intensifiera brand. Oxiderande.

H272: Kan intensifiera brand. Oxiderande.

Skyddsangivelse

förebyggande

P210

P220

P221

P280

P283

P210

P220

P221

P280

P210

P220

P221

P280

Skyddsangivelse

åtgärder

P306 + P360

P371 + P380 + P375

P370 + P378

P370 + P378

P370 + P378

Skyddsangivelse

förvaring

 

 

 

Skyddsangivelse

avfall

P501

P501

P501

2.14.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

2.14.4.1

För organiska ämnen eller blandningar ska klassificeringsförfarandet för denna klass inte användas om

a)

ämnet eller blandningen inte innehåller syre, fluor eller klor, eller

b)

ämnet eller blandningen innehåller syre, fluor eller klor som är kemiskt bundet endast till kol eller väte.

2.14.4.2

För oorganiska ämnen eller blandningar som inte innehåller syre- eller halogenatomer ska klassificeringsförfarandet för denna klass inte användas.

2.14.4.3

Om testresultaten inte överensstämmer med kända erfarenheter från hantering och användning av ämnen eller blandningar som visar att de är oxiderande, ska bedömningar företrädesvis grundas på kända erfarenheter i stället för testresultat.

2.15   Organiska peroxider

2.15.1   Definition

2.15.1.1

Med organiska peroxider avses organiska fasta eller flytande ämnen som innehåller den bivalenta -O-O-strukturen och som kan betraktas som derivat av väteperoxid, där den ena eller båda väteatomerna har ersatts av organiska radikaler. Till organiska peroxider hör organiska peroxidblandningar (beredningar) som innehåller minst en organisk peroxid. Organiska peroxider är termiskt instabila ämnen eller blandningar som kan undergå exotermt och självaccelererande sönderfall. De kan dessutom ha en eller flera av följande egenskaper:

i)

De kan sönderfalla explosionsartat.

ii)

De kan brinna snabbt.

iii)

De kan vara känsliga för stötar eller friktion.

iv)

De kan reagera med andra ämnen på ett farligt sätt.

2.15.1.2

Organiska peroxider anses ha explosiva egenskaper om blandningen (beredningen) i laboratorieförsök detonerar, deflagrerar fort eller ger en våldsam effekt vid uppvärmning i sluten behållare.

2.15.2   Kriterier för klassificering

2.15.2.1

Alla organiska peroxider ska klassificeras som sådana, utom om de

a)

innehåller högst 1,0 % aktivt syre från de organiska peroxiderna vid högst 1,0 % väteperoxidhalt eller

b)

innehåller högst 0,5 % aktivt syre från de organiska peroxiderna vid en väteperoxidhalt över 1,0 % men högst 7,0 %.

Anmärkning:

Mängden aktivt syre ( %) i en blandning innehållande organiska peroxider beräknas med följande formel:

Formula

där

ni

=

antal peroxygrupper per molekyl organisk peroxid ”i”

ci

=

koncentration (viktsprocent) av organisk peroxid ”i”

mi

=

molekylvikt av organisk peroxid ”i”.

2.15.2.2

Organiska peroxider ska klassificeras i en av de sju kategorierna ”typ A–G” för denna klass, i enlighet med följande principer:

a)

Organiska peroxider som kan detonera eller deflagrera fort i förpackningen ska definieras som organiska peroxider TYP A.

b)

Organiska peroxider med explosiva egenskaper som i förpackat tillstånd varken detonerar eller deflagrerar fort, men som kan genomgå en termisk explosion i förpackningen ska definieras som organiska peroxider TYP B.

c)

Organiska peroxider med explosiva egenskaper där ämnet eller blandningen inte kan detonera, deflagrera fort eller genomgå termisk explosion i förpackningen ska definieras som organiska peroxider TYP C.

d)

Organiska peroxider som i laboratorieförsök

i)

detonerar delvis, inte deflagrerar fort och inte reagerar våldsamt vid upphettning under inneslutning, eller

ii)

inte detonerar alls, deflagrerar långsamt och inte reagerar våldsamt vid upphettning under inneslutning, eller

iii)

varken detonerar eller deflagrerar och reagerar medelkraftigt vid upphettning under inneslutning,

ska definieras som organiska peroxider TYP D.

e)

Organiska peroxider som i laboratorieförsök varken detonerar eller deflagrerar och som endast reagerar svagt eller inte alls vid upphettning under inneslutning ska definieras som organiska peroxider TYP E.

f)

Organiska peroxider som i laboratorieförsök varken detonerar i kaviterat tillstånd eller deflagrerar, endast reagerar mycket svagt eller inte alls vid upphettning under inneslutning och endast uppvisar svag eller ingen explosiv kraft ska definieras som organiska peroxider TYP F.

g)

Organiska peroxider som i laboratorieförsök varken detonerar i kaviterat tillstånd eller deflagrerar, inte reagerar vid upphettning under inneslutning och inte uppvisar någon explosiv kraft, förutsatt att de är termiskt stabila, dvs. har en SADT på minst 60 oC för ett kolli om 50 kg (9), och när det gäller flytande blandningar att ett spädmedel med en kokpunkt på minst 150 oC används för att okänsliggöra blandningen, ska definieras som organiska peroxider TYP G. Organiska peroxider som inte är termiskt stabila eller där ett spädmedel med en kokpunkt lägre än 150 oC använts för att okänsliggöra peroxiden ska definieras som organiska peroxider TYP F.

Om testet utförs på ämnet eller blandningen i förpackad form, och förpackningen ändras, ska ytterligare ett test göras om det kan förmodas att den ändrade förpackningen kommer att påverka testresultatet.

2.15.2.3   Kriterier för temperaturkontroll

För följande typer av organiska peroxider krävs temperaturkontroll:

a)

Organiska peroxider typ B och C med SADT 50 oC eller lägre.

b)

Organiska peroxider typ D som reagerar medelkraftigt vid upphettning under inneslutning (10) med en SADT på 50 oC eller lägre, eller som regerar svagt eller inte alls vid upphettning under inneslutning med SADT 45 oC eller lägre.

c)

Organiska peroxider typ E och F med en SADT 45 oC eller lägre.

Testmetoder för fastställandet av SADT samt härledning av kontroll- och nödtemperaturer finns i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken del II, avsnitt 28. Testet ska genomföras på ett representativt sätt med avseende på förpackningens storlek och material.

2.15.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.15.1.

Tabell 2.15.1

Märkning av organiska peroxider

Klassificering

Typ A

Typ B

Typ C och D

Typ E och F

Typ G

Faropiktogram enligt GHS

Image

Image

Image

Image

Image

Inga märknings-uppgifter har tilldelats denna farokategori

Signalord

Fara

Fara

Fara

Varning

Faroangivelse

H240: Explosivt vid uppvärmning

H241: Brandfarligt eller explosivt vid uppvärmning

H242: Brandfarligt vid uppvärmning

H242: Brandfarligt vid uppvärmning

Skyddsangivelse

förebyggande

P210

P220

P234

P280

P210

P220

P234

P280

P210

P220

P234

P280

P210

P220

P234

P280

Skyddsangivelse

åtgärder

 

 

 

 

 

Skyddsangivelse

förvaring

P411 + P235

P410

P420

P411 + P235

P410

P420

P411 + P235

P410

P420

P411 + P235

P410

P420

 

Skyddsangivelse

avfall

P501

P501

P501

P501

 

Det finns ingen farokommunikation för typ G, men egenskaper tillhörande andra farokategorier ska övervägas.

2.15.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

2.15.4.1

Organiska peroxider klassificeras på grundval av deras kemiska struktur och mängden aktivt syre och väteperoxidhalt i blandningen (se 2.15.2.1). De egenskaper som man måste känna till för klassificeringen ska fastställas genom försök. Klassificeringen av organiska peroxider ska göras i enlighet med testen A–H i del II i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken. Klassificeringsförfarandet beskrivs i figur 2.15.1.

2.15.4.2

Blandningar av redan klassificerade organiska peroxider kan klassificeras i samma klass som den farligaste beståndsdelen. Om emellertid två stabila beståndsdelar kan bilda en termiskt mindre stabil blandning ska blandningens SADT fastställas.

Anmärkning: Summan av de enskilda delarna kan vara farligare än de enskilda beståndsdelarna.

Figur 2.15.1

Organiska peroxider

Image

2.16   Korrosivt för metaller

2.16.1   Definition

Med ämnen eller blandningar som är korrosiva för metaller avses ämnen eller blandningar som genom en kemisk verkan skadar eller till och med förstör metaller.

2.16.2   Kriterier för klassificering

2.16.2.1

Ämnen eller blandningar som är korrosiva på metaller ska klassificeras i en enda kategori i denna klass med hjälp av provet i del III underavsnitt 37.4 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken i enlighet med tabell 2.16.1.

Tabell 2.16.1

Kriterier för ämnen och blandningar som är korrosiva för metaller

Kategori

Kriterier

1

Korrosionshastigheten på antingen stål- eller aluminiumytor är mer än 6,25 mm per år vid en temperatur på 55 oC vid prov på båda materialen.

Anmärkning:

Om ett första prov på antingen stål eller aluminium visar att ämnet eller blandningen är korrosivt behövs inget uppföljande prov på den andra metallen.

2.16.3   Farokommunikation

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 2.16.2.

Tabell 2.16.2

Märkning av ämnen och blandningar som är korrosiva för metaller

Klassificering

Kategori 1

Faropiktogram enligt GHS

Image

Signalord

Varning

Faroangivelse

H290: Kan vara korrosivt för metaller

Skyddsangivelse –

förebyggande

P234

Skyddsangivelse –

åtgärder

P390

Skyddsangivelse –

förvaring

P406

Skyddsangivelse –

avfall

 

2.16.4   Ytterligare faktorer att beakta vid klassificering

2.16.4.1

Korrosionshastigheten kan mätas enligt testmetoden i del III, underavsnitt 37.4 i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken. De provbitar som används i testet ska vara av följande material:

a)

För test av stål, ståltyperna

S235JR+CR (1.0037 resp. St 37-2),

S275J2G3+CR (1.0144 resp. St 44-3), ISO 3574, Unified Numbering System (UNS) G 10200, eller SAE 1020.

b)

För test av aluminium, de obelagda typerna 7075-T6 eller AZ5GU-T6.

3.   DEL 3: HÄLSOFAROR

3.1   Akut toxicitet

3.1.1   Definitioner

3.1.1.1

Med akut toxicitet avses de negativa effekter som inträffar vid oral eller dermal tillförsel av en enda dos av ett ämne eller en blandning, eller flera doser som ges inom 24 timmar, eller inhalationsexponering under 4 timmar.

3.1.1.2

Faroklassen akut toxicitet indelas i

akut oral toxicitet,

akut dermal toxicitet,

akut inhalationstoxicitet.

3.1.2   Kriterier för klassificering av ämnen som akut toxiska

3.1.2.1

Ämnen kan placeras i en av fyra kategorier på grundval av akut toxicitet genom tillförsel oralt, dermalt eller via inhalation i enlighet med kriterierna i tabell 3.1.1. Akut toxicitet uttrycks som (ungefärliga) LD50-värden (oral, dermal) eller LC50-värden (inhalation) eller som uppskattad akut toxicitet (ATE – acute toxicity estimate). Förklarande anmärkningar ges efter tabell 3.1.1.

Tabell 3.1.1

Kategorier för akut toxicitet samt uppskattad akut toxicitet (ATE) för respektive kategori

Exponeringsväg

Kategori 1

Kategori 2

Kategori 3

Kategori 4

Oral (mg/kg kroppsvikt)

Se anm. a)

ATE ≤ 5

5 < ATE ≤ 50

50 < ATE ≤ 300

300 < ATE ≤ 2 000

Dermal (mg/kg

kroppsvikt)

Se: anm. a)

ATE ≤ 50

50 < ATE ≤ 200

200 < ATE ≤ 1 000

1 000 < ATE ≤ 2 000

Gaser (ppmV (11)

 

 

 

 

Se:

anm. a)

anm. b)

ATE ≤ 100

100 < ATE ≤ 500

500 < ATE ≤ 2 500

2 500 < ATE ≤ 20 000

Ångor (mg/l)

 

 

 

 

Se:

anm. a)

anm. b)

anm. c)

ATE ≤ 0,5

0,5 < ATE ≤ 2,0

2,0 < ATE ≤ 10,0

10,0 < ATE ≤ 20,0

Damm och dimma (mg/l)

 

 

 

 

Se:

anm. a)

anm. b)

ATE ≤ 0,05

0,05 < ATE ≤ 0,5

0,5 < ATE ≤ 1,0

1,0 < ATE ≤ 5,0

Anmärkningar till tabell 3.1.1:

a)

Den uppskattade akuta toxiciteten (ATE) för klassificeringen av ett ämne eller en beståndsdel i en blandning härleds med hjälp av

LD50-/LC50-värdet om ett sådant värde finns,

lämpligt omräkningsvärde från tabell 3.1.2 enligt resultaten från ett variationsbreddtest (”range test”), eller

lämpligt omräkningsvärde från tabell 3.1.2 för en klassificeringskategori.

b)

De allmänna koncentrationsgränserna för inhalationstoxicitet i tabellen är baserade på 4 timmars exponering. Omräkning av befintliga data för inhalationstoxicitet som är baserade på 1 timmes exponering kan göras genom att dela med två när det gäller gaser och ångor och med fyra när det gäller damm och dimma.

c)

För en del ämnen eller blandningar kommer testatmosfären inte bara att bestå av ånga utan av en blandning av vätske- och ångfas. För andra ämnen eller blandningar kan testatmosfären bestå av ånga som är nästan gasformig. I sådana fall ska klassificeringen baseras på ppmV-värden enligt följande: Kategori 1 (100 ppmV), kategori 2 (500 ppmV), kategori 3 (2 500 ppmV) och kategori 4 (20 000 ppmV).

För ”damm”, ”dimma” och ”ånga” gäller följande definitioner:

damm: fasta partiklar av ett ämne eller en blandning suspenderade i en gas (vanligtvis luft).

dimma: droppar i vätskeform av ett ämne eller en blandning suspenderade i en gas (vanligtvis luft).

ånga: ämne eller blandning i gasform som avges från ämnets eller blandningens flytande eller fasta tillstånd.

Damm bildas i regel genom en mekanisk process. Dimma bildas vanligen genom kondensation av övermättade ångor eller genom skjuvning av vätskor. Storleken på damm- och dimpartiklarna spänner i allmänhet från mindre än 1 till ungefär 100 μm.

3.1.2.2   Särskilda faktorer att beakta vid klassificering av ämnen som akut toxiska

3.1.2.2.1

För bedömning av akut toxicitet vid tillförsel oralt eller via inhalation används i första hand försök på råtta, medan försök på råtta och kanin är att föredra för bedömning av akut dermal toxicitet. Om det finns försöksdata avseende akut toxicitet från flera djurarter ska en vetenskaplig bedömning användas för att välja ut de lämpligaste LD50-värdena bland giltiga väl genomförda test.

3.1.2.3   Särskilda faktorer att beakta vid klassificering av ämnen som akut toxiska vid inhalation

3.1.2.3.1

Inhalationstoxicitet uttrycks i olika enheter beroende på det inhalerade materialets fysikaliska tillstånd. Värdena för damm och dimma uttrycks i mg/l medan värdena för gaser uttrycks i ppmV. Ångor är svåra att testa eftersom de kan vara en blandning av vätske- och ångfas och därför ges värdena i tabellen i enheten mg/l. De ångor som nästan är gasformiga ska emellertid klassificeras utifrån ppmV-värden.

3.1.2.3.2

Vid klassificering avseende inhalationstoxicitet är det särskilt viktigt att använda mycket tydliga värden i kategorierna med hög toxicitet för damm och dimma. Partiklar med en genomsnittlig aerodynamisk diameter (MMAD) på 1–4 μm kommer att fastna i alla delar av luftvägarna hos råttan. Denna partikelstorlek motsvarar en maximal dos på ungefär 2 mg/l. För att resultaten från djurförsök ska kunna användas för humanexponering bör främst damm och dimma inom detta intervall testas på råttor.

3.1.2.3.3

Om det föreligger uppgifter som visar att ämnet har en frätande verkan ska ämnet eller blandningen dessutom (utöver klassificeringen inhalationstoxicitet) märkas som ”frätande på luftvägarna” (se Anmärkning 1 i 3.1.4.1). Frätande verkan på luftvägarna definieras som nedbrytning av luftvägsvävnaden, inklusive slemhinnan, efter en enda begränsad exponeringsperiod liknande den för hudfrätande verkan. Bedömningen av den frätande verkan kan baseras på en expertbedömning som görs utifrån erfarenheter från människa och djur, befintliga data (in vitro), pH-värden, information om liknande ämnen eller andra relevanta uppgifter.

3.1.3   Kriterier för klassificering av blandningar som akut toxiska

3.1.3.1

Kriterierna för klassificering av ämnen som akut toxiska enligt avsnitt 3.1.2 baseras på uppgifter om dödlig dos (testdata eller härledda data). Vid klassificering av blandningar är det nödvändigt att erhålla eller härleda sådan information som medger att kriterierna kan tillämpas på blandningen. Klassificeringen görs stegvis och är beroende av hur mycket information som finns om själva blandningen och om de ingående ämnena. Förfarandet beskrivs med schemat i figur 3.1.1.

3.1.3.2

Vid klassificering av blandningar med avseende på akut toxicitet ska varje enskild exponeringsväg beaktas, men endast en exponeringsväg krävs förutsatt att denna väg följs (uppskattad eller testad) för alla beståndsdelar. Om akut toxicitet fastställs för mer än en exponeringsväg ska den allvarligaste farokategorin användas för klassificering. All tillgänglig information ska beaktas och alla relevanta exponeringsvägar ska identifieras så att de kan anges i farokommunikationen.

3.1.3.3

För att man ska kunna använda alla tillgängliga data för att klassificera en blandnings farliga egenskaper har vissa antaganden gjorts, som tillämpas i det stegvisa förfarandet där det är relevant.

a)

En blandnings ”relevanta beståndsdelar” är sådana som förekommer i koncentrationer på minst 1 % (w/w för fasta ämnen, vätskor, damm, dimma och ångor och v/v för gaser), såvida det inte finns skäl att misstänka att en beståndsdel som förekommer i koncentrationer under 1 % ändå är relevant för att klassificera blandningen som akut toxisk. (Se tabell 1.1).

b)

Om en klassificerad blandning används som beståndsdel i en annan blandning kan den faktiska eller härledda uppskattade akuta toxiciteten användas för beräkning av klassificeringen för en ny blandning med hjälp av formlerna i avsnitt 3.1.3.6.1 och punkt 3.1.3.6.2.3.

Figur 3.1.1

Stegvis klassificering av blandningar avseende akut toxicitet:

Image

3.1.3.4   Klassificering av blandningar där det föreligger uppgifter om akut toxicitet för blandningen som helhet

3.1.3.4.1

Om själva blandningen har testats med avseende på akut toxicitet ska den klassificeras enligt samma kriterier som för ämnen, enligt tabell 3.1.1. Om det inte finns några testdata för blandningen ska förfarandet i avsnitten 3.1.3.5 och 3.1.3.6 användas.

3.1.3.5   Klassificering av blandningar där det inte finns några uppgifter om akut toxicitet för blandningen som helhet: överbryggningsprinciper

3.1.3.5.1

Om blandningen i sig inte har testats med avseende på akut toxicitet men det finns tillräckliga data om de enskilda beståndsdelarna och liknande testade blandningar för att korrekt definiera farorna med blandningen, ska dessa data användas i enlighet med de överbryggningsprinciper som beskrivs i avsnitt 1.1.3.

3.1.3.5.2

Om en blandning späds med vatten eller andra helt ogiftiga material kan toxiciteten för blandningen beräknas utifrån testdata för den outspädda blandningen.

3.1.3.6   Klassificering av blandningar baserad på blandningens beståndsdelar (additionsformel)

3.1.3.6.1   Data föreligger om alla beståndsdelar

För att säkerställa att klassificeringen av blandningen är korrekt och att beräkningen endast behöver göras en gång för alla system, sektorer och kategorier ska den uppskattade akuta toxiciteten för beståndsdelar beaktas enligt följande:

a)

Beståndsdelar med känd akut toxicitet som faller inom någon av kategorierna för akut toxicitet enligt tabell 3.1.1 tas med.

b)

Beståndsdelar som inte antas vara akut toxiska (t.ex. vatten och socker) utelämnas.

c)

Beståndsdelar där gränstestet för oral toxicitet (”oral limit test”) inte visar på någon akut toxicitet vid 2 000 mg/kg kroppsvikt utelämnas.

Beståndsdelar som omfattas av detta stycke betraktas som beståndsdelar där den uppskattade akuta toxiciteten är känd.

Blandningens uppskattade akuta toxicitet beräknas utifrån värden för alla relevanta beståndsdelar enligt formeln för toxicitet vid tillförsel oralt, dermalt eller via inhalation:

Formula

där

Ci

=

koncentrationen av beståndsdelen ”i” ( % w/w eller % v/v)

i

=

enskild beståndsdel från 1 till n

n

=

antal beståndsdelar

ATEi

=

uppskattad akut toxicitet för beståndsdelen ”i”.

3.1.3.6.2   Klassificering av blandningar när det inte föreligger data om alla beståndsdelar

3.1.3.6.2.1

Om det inte finns någon uppskattning av den akuta toxiciteten för en enskild beståndsdel i blandningen, men tillgänglig information, som den som anges nedan, kan ge ett härlett omräkningsvärde, som de som anges i tabell 3.1.2, ska formeln i avsnitt 3.1.3.6.1 användas.

Detta omfattar en bedömning av följande:

a)

Extrapolering mellan uppskattade värden för akut toxicitet (oral, dermal, via inhalation) (12). En sådan bedömning kan kräva lämpliga farmakodynamiska och farmakokinetiska uppgifter.

b)

Belägg från humanexponering som visar på toxisk verkan men utan några uppgifter om dödlig dos.

c)

Belägg från andra eventuella toxicitetstest om ämnet som visar på akut toxicitet men som inte nödvändigtvis säger något om dödlig dos.

d)

Uppgifter om närbesläktade ämnen med hjälp av struktur-aktivitetssamband.

Denna metod kräver i allmänhet betydande kompletterande teknisk information och en mycket kompetent och erfaren expert (för expertbedömning, se avsnitt 1.1.1) för att den akuta toxiciteten ska kunna uppskattas på ett tillförlitligt sätt. Om ingen sådan information föreligger gäller 3.1.3.6.2.3.

3.1.3.6.2.2

Om en beståndsdel, som det inte finns någon användbar information om alls, används i en blandning i en koncentration på minst 1 % kan ingen slutgiltig uppskattning av den akuta toxiciteten fastställas för blandningen. Blandningen ska då klassificeras enbart utifrån de kända beståndsdelarna, med en kompletterande angivelse att x procent av blandningen utgörs av beståndsdelar med okänd toxicitet.

3.1.3.6.2.3

Om den totala koncentrationen av beståndsdelar med okänd toxicitet är lika med eller mindre än 10 %, ska formeln i avsnitt 3.1.3.6.1 användas. Om den totala koncentrationen av beståndsdelar med okänd toxicitet är större än 10 %, ska formeln i avsnitt 3.1.3.6.1 korrigeras enligt nedanstående för att ta hänsyn till den totala andelen okända beståndsdelar:

Formula

Tabell 3.1.2

Omvandling från experimentellt erhållna intervallvärden för akut toxicitet (eller farokategorier för akut toxicitet) till punktestimat för akut toxicitet för klassificering avseende respektive exponeringsväg

Exponeringsväg

Klassificeringskategori eller experimentellt erhållna värden på uppskattad akut toxicitet

Omvandlat punktestimat för akut toxicitet

(se anm. 1)

Oral

(mg/kg kroppsvikt)

0 < kategori 1 ≤ 5

5 < kategori 2 ≤ 50

50 < kategori 3 ≤ 300

300 < kategori 4 ≤ 2 000

0,5

5

100

500

Dermal

(mg/kg kroppsvikt)

0 < kategori 1 ≤ 50

50 < kategori 2 ≤ 200

200 < kategori 3 ≤ 1 000

1 000 < kategori 4 ≤ 2 000

5

50

300

1 100

Gaser

(ppmV)

0 < kategori 1 ≤ 100

100 < kategori 2 ≤ 500

500 < kategori 3 ≤ 2 500

2 500 < kategori 4 ≤ 20 000

10

100

700

4 500

Ångor

(mg/l)

0 < kategori 1 ≤ 0,5

0,5 < kategori 2 ≤ 2,0

2,0 < kategori 3 ≤ 10,0

10,0 < kategori 4 ≤ 2,0

0,05

0,5

3

11

Damm/dimma

(mg/l)

0< kategori 1 ≤ 0,05

0,05 < kategori 2 ≤ 0,5

0,5 < kategori 3 ≤ 1,0

1,0 < kategori 4 ≤ 5,0

0,005

0,05

0,5

1,5

Anmärkning 1:

Dessa värden är avsedda att användas för beräkning av ATE för klassificering av en blandning utifrån dess beståndsdelar, och är inga testresultat.

3.1.4   Farokommunikation

3.1.4.1

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 3.1.3.

Tabell 3.1.3

Märkning för akut toxicitet

Klassificering

Kategori 1

Kategori 2

Kategori 3

Kategori 4

Faropiktogram enligt GHS

Image

Image

Image

Image

Signalord

Fara

Fara

Fara

Varning

Faroangivelse:

Oral

H300:

Dödligt vid förtäring

H300:

Dödligt vid förtäring

H301:

Giftigt vid förtäring

H302:

Skadligt vid förtäring

Dermal

H310: Dödligt vid hudkontakt

H310: Dödligt vid hudkontakt

H311: Giftigt vid hudkontakt

H312: Skadligt vid hudkontakt

Inhalation

(se anm. 1)

H330: Dödligt vid inandning

H330: Dödligt vid inandning

H331: Giftigt vid inandning

H332: Skadligt vid inandning

Skyddsangivelse –förebyggande (oral)

P264

P270

P264

P270

P264

P270

P264

P270

Skyddsangivelse –åtgärder (oral)

P301 + P310

P321

P330

P301 + P310

P321

P330

P301 + P310

P321

P330

P301 + P312

P330

Skyddsangivelse –förvaring (oral)

P405

P405

P405

 

Skyddsangivelse –avfall (oral)

P501

P501

P501

P501

Skyddsangivelse –förebyggande (dermal)

P262

P264

P270

P280

P262

P264

P270

P280

P280

P280

Skyddsangivelse –åtgärder (dermal)

P302 + P350

P310

P322

P361

P363

P302 + P350

P310

P322

P361

P363

P302 + P352

P312

P322

P361

P363

P302 + P352

P312

P322

P363

Skyddsangivelse –förvaring (dermal)

P405

P405

P405

 

Skyddsangivelse –avfall (dermal)

P501

P501

P501

P501

Skyddsangivelse –förebyggande (inhalation)

P260

P271

P284

P260

P271

P284

P261

P271

P261

P271

Skyddsangivelse –åtgärder (inhalation)

P304 + P340

P310

P320

P304 + P340

P310

P320

P304 + P340

P311

P321

P304 + P340

P312

Skyddsangivelse –förvaring (inhalation)

P403 + P233

P405

P403 + P233

P405

P403 + P233

P405

 

Skyddsangivelse –avfall (inhalation)

P501

P501

P501

 

Anmärkning 1:

Om det föreligger uppgifter som visar att ämnet har en frätande effekt ska ämnet eller blandningen dessutom märkas med EUH071: ”frätande på luftvägarna” – (se 3.1.2.3.3). Faropiktogrammet för akut toxicitet kan således kompletteras med ett faropiktogram för frätande verkan (som används för ögon- och hudfrätande verkan) tillsammans med angivelsen ”frätande på luftvägarna”.

Anmärkning 2:

Om en beståndsdel, som det inte föreligger någon användbar information om alls, används i en blandning i en koncentration på minst 1 % ska blandningen dessutom märkas med angivelsen x procent av blandningen utgörs av beståndsdelar med okänd toxicitet (se uppgifter i 3.1.3.6.2.2).

3.2   Frätande eller irriterande på huden

3.2.1   Definitioner

3.2.1.1

Med frätande på huden avses förmågan hos en testsubstans som appliceras i upp till 4 timmar att framkalla irreversibla hudskador, dvs. synlig nekros genom epidermis ned till dermis. Typiska skador som orsakas av frätande ämnen är sår, blödningar och blodiga sårskorpor. I slutet av observationsperioden på 14 dagar uppkommer också en missfärgning av huden på grund av blekning, partier med håravfall och ärr. Histopatologi ska övervägas för att bedöma misstänkta skador.

Med irriterande på huden avses förmågan hos en testsubstans som appliceras i upp till 4 timmar att framkalla reversibla hudskador.

3.2.2   Kriterier för klassificering av ämnen

3.2.2.1

Då ett ämnes frätande eller irriterande verkan ska bestämmas måste ett flertal faktorer beaktas innan några tester inleds. Fasta ämnen (i pulverform) kan bli frätande eller irriterande i fuktigt tillstånd eller vid kontakt med fuktig hud eller slemhinna. Analysen ska i första hand grunda sig på erfarenheter från människa och djurdata från enstaka eller upprepad exponering, eftersom dessa uppgifter ger information som är direkt relevant för effekterna på hud. Validerade och godkända in vitro-alternativ kan också användas för beslut om klassificering (se artikel 5). I en del fall kan det finnas tillräcklig information från strukturlika föreningar för att det ska gå att besluta om klassificering.

3.2.2.2

Extrema pH-värden som ≤ 2 och ≥ 11,5 kan på samma sätt tyda på en möjlighet att orsaka effekter på hud, särskilt när buffertkapaciteten är känd, även om det inte finns ett perfekt samband. Sådana ämnen väntas som regel ge betydande effekter på hud. Om syra/bas-reserven tyder på att ämnet eventuellt inte är frätande, trots det låga eller höga pH-värdet, krävs ytterligare test för att bekräfta detta, helst ett lämpligt, validerat in vitro-test.

3.2.2.3

Om ett ämne är mycket toxiskt vid dermal exponering går det inte att göra en studie avseende irriterande/frätande verkan på huden eftersom mängden testämne som appliceras avsevärt överstiger den toxiska dosen och följaktligen leder till att djuren dör. Om hudirritation eller frätskador på hud observeras i studier avseende akut toxicitet upp till gränsdosen behövs inga ytterligare test, förutsatt att spädmedel och testade djurarter är ekvivalenta.

3.2.2.4

All föreliggande information om ett ämne enligt ovan ska användas för att fastställa om det är nödvändigt med hudirritationstest in vivo.

Även om bedömningen av enskilda parametrar i ett moment kan ge viss information (se 3.2.2.5), t.ex. att frätande alkalier med extrema pH-värden ska anses vara frätande på huden, är det värt att beakta all föreliggande information och göra en sammanvägd bedömning. Detta gäller särskilt om det finns information om vissa, men inte om alla parametrar. I allmänhet ska betoningen ligga på erfarenheter från människor och humandata, följt av erfarenheter från djur och testdata och därefter övriga källor, men det måste göras en bedömning från fall till fall.

3.2.2.5

Bedömningen av preliminär information bör där det är lämpligt ske stegvis. Alla uppgifter behöver dock inte vara relevanta i vissa fall.

3.2.2.6   Frätande

3.2.2.6.1

På grundval av resultaten från djurförsöken klassificeras ett ämne som frätande enligt tabell 3.2.1. Ett frätande ämne är ett ämne som orsakar vävnadsskador i huden, dvs. synlig nekros genom epidermis och ned till dermis, hos minst 1 försöksdjur vid exponering upp till 4 timmar. Typiska skador som orsakas av frätande ämnen är sår, blödningar och blodiga sårskorpor. I slutet av observationsperioden på 14 dagar uppkommer också en missfärgning av huden på grund av blekning, partier med håravfall och ärr. Histopatologi ska övervägas för att bedöma misstänkta skador.

3.2.2.6.2

Kategorin ”frätande verkan” delas in i tre underkategorier: 1A – reaktion efter upp till 3 minuters exponering och upp till 1 timmes observation, 1B – reaktion efter exponering på mellan 3 minuter och 1 timme och upp till 14 dagars observation, samt 1C – reaktion efter exponering på 1–4 timmar och upp till 14 dagars observation.

3.2.2.6.3

Användning av humandata behandlas i punkterna 3.2.2.1 och 3.2.2.4, samt i punkterna 1.1.1.3, 1.1.1.4 och 1.1.1.5.

Tabell 3.2.1

Kategori och underkategorier för frätande verkan

 

 

Frätande hos ≥ 1 av 3 djur

 

Underkategorier för frätande verkan

Exponering

Observation

Kategori 1: Frätande

1A

≤ 3 minuter

≤ 1 timme

1B

> 3 minuter till ≤ 1 timme

≤ 14 dagar

1C

> 1 timme till ≤ 4 timmar

≤ 14 dagar

3.2.2.7   Irritation

3.2.2.7.1

På grundval av djurtester finns det en enda kategori för hudirritation (kategori 2) enligt tabell 3.2.2. Användning av humandata behandlas i punkterna 3.2.2.1 och 3.2.2.4, samt i punkterna 1.1.1.3, 1.1.1.4 och 1.1.1.5. Det viktigaste kriteriet för kategorin för hudirritation är att minst 2 av 3 testade försöksdjur har en medelpoäng på ≥ 2,3 – ≤ 4,0

Tabell 3.2.2

Kategorier för hudirritation

Kategori

Kriterier

Kategori 2: Irriterande

1.

Medelpoäng på ≥ 2,3 till ≤ 4,0 för erytem/eschar eller för ödem hos minst 2 av 3 testade djur från observationer vid 24, 48 och 72 timmar efter det att lappen med testsubstans avlägsnats, eller om reaktionen är fördröjd vid observationer 3 dagar i följd efter det att hudreaktionerna uppkom.

2.

Inflammation som kvarstår till slutet av observationsperioden på normalt sett 14 dagar hos minst 2 djur, med särskilt beaktande av alopeci (begränsat område), hyperkeratos, hyperplasi och fjällning.

3.

I vissa fall där djurens reaktion varierar starkt med väldigt tydliga positiva effekter på grund av kemisk exponering hos ett enskilt djur, men mindre än ovanstående kriterier.

3.2.2.8   Kommentarer angående resultaten från hudirritationstesten på djur

3.2.2.8.1

Försöksdjurens irritationsreaktioner kan variera rätt mycket, precis som när det gäller test av frätande verkan. Huvudkriteriet för klassificering av ett ämne som hudirriterande enligt punkt 3.2.2.7.1 är medelpoängen för antingen erytem/eschar eller ödem, beräknad på minst 2 av 3 försöksdjur. Ett särskilt kriterium för hudirritation gäller fall där det förekommer signifikanta irritationsreaktioner som dock är svagare än den medelpoäng som utgör kriterium för ett positivt test. Till exempel kan ett testmaterial betecknas som hudirriterande om minst 1 av 3 försöksdjur uppvisar ett mycket högre medelvärde genom hela studien, inklusive har kvarstående skador vid slutet av en observationsperiod på normalt 14 dagar. Även andra reaktioner kan uppfylla detta kriterium. Dock måste det vara säkerställt att reaktionerna hänför sig till kemisk exponering.

3.2.2.8.2

Vid bedömning av irritationsreaktioner ska hänsyn också tas till om skadorna är reversibla eller inte. Om inflammationen kvarstår till slutet av observationsperioden hos minst 2 djur, med beaktande av alopeci (begränsat område), hyperkeratos, hyperplasi och fjällning, ska ämnet anses ha en irriterande verkan.

3.2.3   Kriterier för klassificering av blandningar

3.2.3.1   Klassificering av blandningar om det finns data om blandningen som helhet

3.2.3.1.1

Blandningar ska klassificeras enligt samma kriterier som för ämnen, och med beaktande av de test- och bedömningsmetoder som använts för att ta fram data för dessa faroklasser.

3.2.3.1.2

Till skillnad från andra faroklasser finns det när det gäller frätande verkan på hud alternativa testmetoder för vissa typer av ämnen och blandningar som kan ge korrekta resultat att användas i klassificeringssyfte, och som dessutom är enkla och relativt billiga att genomföra. Innan man beslutar att testa blandningen bör man följa en stegvis metod för att bedöma samtliga belägg enligt kriterierna för klassificering av ämnen som frätande eller irriterande på huden (punkt 3.2.2.5). Detta görs i syfte att säkerställa en korrekt klassificering samt för att undvika onödiga djurförsök. En blandning anses vara frätande på huden (kategori 1) om den har ett pH på ≤ 2 eller ≥ 11,5. Om syra-basreserven tyder på att ämnet eller blandningen eventuellt inte är frätande, trots det låga eller höga pH-värdet, ska det göras fler test för att bekräfta detta, helst ett lämpligt, validerat in vitro-test.

3.2.3.2   Klassificering av blandningar om det inte finns data om blandningen som helhet: överbryggningsprinciper

3.2.3.2.1

Om blandningen i sig inte har testats när det gäller dess irriterande eller frätande verkan på huden, men det finns tillräckliga data om de enskilda beståndsdelarna och liknande testade blandningar för att korrekt definiera farorna med blandningen, ska dessa data användas i enlighet med de överbryggningsprinciper som beskrivs i avsnitt 1.1.3.

3.2.3.3   Klassificering av blandningar om det finns data om alla beståndsdelar eller om endast vissa beståndsdelar i blandningen

3.2.3.3.1

För att alla tillgängliga data ska kunna användas för att klassificera en blandnings irriterande eller frätande verkan på huden, har följande antagande gjorts som tillämpas i det stegvisa förfarandet där det är relevant.

Antagande: En blandnings ”relevanta beståndsdelar” är sådana som förekommer i koncentrationer på minst 1 % (w/w för fasta ämnen, vätskor, damm, dimma och ångor och v/v för gaser), såvida det inte finns skäl att misstänka att en beståndsdel (som är frätande) som förekommer i koncentrationer under 1 % ändå är relevant för att klassificera blandningen som irriterande eller frätande på huden.

3.2.3.3.2

När det finns data om beståndsdelarna, men inte om blandningen som helhet, grundas klassificeringen av en blandning irriterande eller frätande verkan på huden i regel på additionsmodellen, så att varje enskild beståndsdel med frätande eller irriterande verkan bidrar till blandningens samlade irriterande eller frätande egenskaper i förhållande till dess verkan och koncentration. En viktningsfaktor 10 används för beståndsdelar med frätande verkan när dessa förekommer i koncentrationer som ligger under den allmänna koncentrationsgränsen för klassificering i kategori 1, men som kommer att bidra till klassificering av blandningen som irriterande. Blandningen klassificeras som frätande eller irriterande när summan av koncentrationerna av sådana beståndsdelar överskrider en koncentrationsgräns.

3.2.3.3.3

I tabell 3.2.3 anges de allmänna koncentrationsgränser som ska användas för att fastställa om blandningen ska anses vara irriterande eller frätande på huden.

3.2.3.3.4.1

Särskild noggrannhet måste iakttas vid klassificering av vissa typer av blandningar som innehåller ämnen som syror och baser, oorganiska salter, aldehyder, fenoler och ytaktiva ämnen. Den metod som beskrivs i punkterna 3.2.3.3.1 och 3.2.3.3.2 kan eventuellt inte användas eftersom många sådana ämnen är frätande eller irriterande vid koncentrationer < 1 %.

3.2.3.3.4.2

För blandningar som innehåller starka syror eller baser ska pH-värdet användas som klassificeringskriterium (se punkt 3.2.3.1.2) eftersom detta är en bättre indikator på frätande verkan än de koncentrationsgränser som anges i tabell 3.2.3.

3.2.3.3.4.3

Blandningar som innehåller ämnen som är frätande eller irriterande på huden och som inte kan klassificeras med hjälp av additionsmetoden (tabell 3.2.3) på grund av kemiska egenskaper som gör att denna metod inte fungerar, ska klassificeras som frätande på huden kategori 1A, 1B eller 1C om de innehåller ≥ 1 % av en beståndsdel som hör till någon av dessa kategorier, eller i kategori 2 om de innehåller ≥ 3 % av en beståndsdel med irriterande verkan. Klassificering av blandningar med beståndsdelar som metoden i tabell 3.2.3 inte kan användas på beskrivs i tabell 3.2.4.

3.2.3.3.5

I vissa fall kan tillförlitliga data visa att det inte föreligger någon uppenbar fara för frätande eller irriterande verkan på huden om beståndsdelen förekommer i halter över de allmänna koncentrationsgränserna i tabell 3.2.3 och 3.2.4. I sådana fall ska blandningen klassificeras enligt dessa uppgifter (se även artiklarna 10 och 11). I andra fall, när det är väntat att det inte ska finnas någon uppenbar fara för frätskador på hud eller hudirritation vid halter över de allmänna koncentrationsgränserna i tabell 3.2.3 och 3.2.4, ska man överväga att testa blandningen. I dessa fall ska en stegvis sammanvägd bedömning göras, i enlighet med vad som beskrivs i punkt 3.2.2.5.

3.2.3.3.6

Om det föreligger data som visar att en eller flera beståndsdelar är frätande eller irriterande vid en koncentration på < 1 % (frätande) eller < 3 % (irriterande) ska blandningen klassificeras i enlighet med detta.

Tabell 3.2.3

Allmänna koncentrationsgränser för beståndsdelar klassificerade som frätande/irriterande på huden (kategori 1 eller 2) som medför klassificering av blandningen som frätande eller irriterande på huden

Klassificering av summan av beståndsdelarna

Koncentration som medför klassificering av blandningen avseende:

 

Frätande på huden

Irriterande på huden

 

Kategori 1

(se anm. nedan)

Kategori 2

Frätande på huden kategori 1A, 1B och 1C

≥ 5 %

≥ 1 % men < 5 %

Irriterande på huden kategori 2

 

≥ 10 %

(10 x frätande på huden kategori 1A, 1B och 1C) + Irriterande på huden kategori 2

 

≥ 10 %

Anmärkning

Summan av alla beståndsdelar i en blandning, klassificerade som frätande på huden kategori 1A, 1B eller 1C, ska var för sig vara ≥ 5 % för att blandningen ska klassificeras som frätande på huden kategori 1A, 1B eller 1C. Om summan av beståndsdelar i kategori 1A är < 5 % men summan av beståndsdelar i kategori 1A+1B är ≥ 5 % ska blandningen klassificeras som frätande på huden kategori 1B. Om summan av beståndsdelar i kategori 1A+1B är < 5 % men summan av beståndsdelar i kategori 1A+1B+1C är ≥ 5 % ska blandningen klassificeras som frätande på huden kategori 1C.

Tabell 3.2.4

Allmänna koncentrationsgränser för beståndsdelar i en blandning, för vilka additionsmetoden inte används, som medför klassificering av blandningen som frätande eller irriterande på huden

Beståndsdel:

Koncentration

Blandningen klassificeras som: Effekter på hud

Syra med pH ≤ 2

≥ 1 %

Kategori 1

Bas med pH ≥ 11,5

≥ 1 %

Kategori 1

Andra frätande beståndsdelar (kategori 1A, 1B eller 1C) som additionsmetoden inte används på

≥ 1 %

Kategori 1

Andra irriterande beståndsdelar (kategori 2) som additionsmetoden inte används på, inklusive syror och baser

≥ 3 %

Kategori 2

3.2.4   Farokommunikation

3.2.4.1

Ämnen och blandningar som uppfyller kriterierna för klassificering i denna faroklass ska märkas i enlighet med tabell 3.2.5.

Tabell 3.2.5

Märkning för frätande eller irriterande verkan på hud

Klassificering

Kategori 1 A, 1 B och 1 C

Kategori 2

Faropiktogram enligt GHS

Image

Image

Signalord

Fara

Varning

Faroangivelse

H314: Orsakar allvarliga frätskador på hud och ögon

H315: Irriterar huden

Skyddsangivelse

förebyggande

P260

P264

P280

P264

P280

Skyddsangivelse

åtgärder

P301 + P330 + P331

P303 + P361 + P353

P363

P304 + P340

P310

P321

P305 + P351 + P338

P302 + P352

P321

P332 + P313

P362

Skyddsangivelse

förvaring

P405

 

Skyddsangivelse

avfall

P501

 

3.3   Allvarlig ögonskada eller ögonirritation

3.3.1   Definitioner

3.3.1.1

Med allvarlig ögonskada avses vävnadsskada i ögat eller allvarlig synnedsättning som uppstår efter applicering av ett testämne på ögats främre yta och som inte är fullt reversibel inom 21 dagar från appliceringen.

Med ögonirritation avses förändringar i ögat som uppstår efter applicering av ett testämne på ögats främre yta och som är fullt reversibla inom 21 dagar från appliceringen.

3.3.2   Kriterier för klassificering av ämnen

3.3.2.1

Klassificeringssystemet för ämnen omfattar en stegvis testning och bedömning, där befintlig information om allvarliga vävnadsskador i ögat och ögonirritation (inklusive uppgifter om erfarenheter från människa och djur) kombineras med en bedömning av (Q)SAR och resultaten från validerade in vitro-test i syfte att undvika onödiga djurförsök.

3.3.2.2

Innan det görs några in vivo-försök avseende allvarlig ögonskada eller ögonirritation ska all tillgänglig information om ett ämne granskas. Preliminära beslut om huruvida ett ämne anses kunna orsaka allvarliga (dvs. irreversibla) skador på ögat kan ofta fattas utifrån befintliga uppgifter. Om ett ämne kan klassificeras utifrån dessa uppgifter behövs inga test.

3.3.2.3

Ett flertal faktorer måste beaktas vid bedömningen av om ett ämne eller en blandning kan orsaka allvarlig ögonskada eller ögonirritation innan några prövningar inleds. Analysen ska i första hand grunda sig på samlade erfarenheter från människa och djur, eftersom dessa uppgifter ger information som är direkt relevant för effekterna på ögat. I en del fall kan det finnas tillräcklig information från strukturlika föreningar för att det ska gå att fastställa faran. Extrema pH-värden som ≤ 2 och ≥ 11,5 kan på samma sätt orsaka allvarliga ögonskador, särskilt när det är förenat med betydande buffertkapacitet. Sådana ämnen förmodas ge signifikanta effekter på ögat. Ämnets eventuella frätande verkan på huden måste först utvärderas innan man överväger om det kan ge allvarlig ögonskada/ögonirritation så att det inte görs några test av lokala effekter i ögat med frätande ämnen. Ämnen som verkar frätande på huden ska även betraktas som ämnen som orsakar allvarliga ögonskador (kategori 1) medan ämnen som verkar irriterande på huden kan betraktas som ämnen som orsakar ögonirritation (kategori 2). Validerade och godtagna in vitro-alternativ kan också användas vid klassificeringen (se artikel 5).

3.3.2.4

All föreliggande information om ett ämne eller en blandning enligt ovan ska användas för att fastställa om det är nödvändigt med ögonirritationstest in vivo. Även om bedömningen av enskilda parametrar i ett moment kan ge viss information (t.ex. att frätande alkalier med extrema pH-värden ska anses vara lokalt frätande på huden), ska all befintlig information beaktas i en sammanvägd bedömning, i synnerhet när det finns tillgänglig information om vissa men inte om alla parametrar. Betoningen ska i allmänhet ligga på expertbedömning, erfarenheter från människa för ämnet i fråga, följt av resultaten från hudirritationstest och väl validerade alternativa metoder. Djurförsök med frätande ämnen eller blandningar ska så långt som möjligt undvikas.

3.3.2.5

Bedömningen av preliminär information bör där det är lämpligt ske stegvis. Alla uppgifter behöver dock inte vara relevanta i vissa fall.

3.3.2.6   Irreversibla effekter på ögat/allvarlig ögonskada (kategori 1)

3.3.2.6.1

Ämnen som kan orsaka allvarlig ögonskada ska klassificeras i kategori 1 (irreversibla effekter på ögat). Klassificeringen görs på grundval av resultat från djurförsök i enlighet med kriterierna i tabell 3.3.1. Dessa observationer innefattar djur med hornhinneskador grad 4 och andra allvarliga reaktioner (t.ex. förstörd hornhinna) som observeras när som helst under testet, liksom kvarstående hornhinnegrumling, missfärgning av hornhinnan genom ett färgämne, sammanväxning, pannus och påverkan på iris funktion eller andra effekter som försämrar synen. I detta sammanhang avses med kvarstående skador sådana som inte fullt gått tillbaka inom en observationsperiod på normalt sett 21 dagar. Ämnen ska också klassificeras i kategori 1 om de uppfyller kriterierna för hornhinnegrumling ≥ 3 eller irit > 1,5 påvisat med Draize's ögontest på kanin, eftersom sådana allvarliga skador vanligtvis inte går tillbaka inom en 21 dagars observationsperiod.

Tabell 3.3.1

Kategori för irreversibla effekter på ögat

Kategori

Kriterier

Irreversibla effekter på ögat

(Kategori 1)

Om ett ämne när det appliceras i ögat på ett djur framkallar

effekter hos minst ett djur på hornhinna, iris eller konjunktiva som inte förväntas gå tillbaka eller som inte har gått tillbaka inom en observationsperiod på normalt sett 21 dagar, och/eller

följande positiva reaktioner hos minst 2 av 3 testade djur:

hornhinnegrumling ≥ 3 och/eller

irit > 1,5

beräknade som medelvärden efter en bedömning vid 24, 48 och 72 timmar efter det att testmaterialet applicerats.

3.3.2.6.2

Användning av humandata diskuteras i punkterna 3.3.2.1 och 3.3.2.4 samt i punkterna 1.1.1.3, 1.1.1.4 och 1.1.1.5.

3.3.2.7   Reversibla effekter på ögonen (kategori 2)

3.3.2.7.1

Ämnen som kan orsaka reversibel ögonirritation klassificeras i kategori 2 (irriterar ögonen).

Tabell 3.3.2

Kategori för reversibla effekter på ögat

Kategori

Kriterier

Irriterar ögonen

(Kategori 2)

Om ett ämne när det appliceras i ögat på ett djur framkallar

följande positiva reaktioner hos minst 2 av 3 testade djur:

hornhinnegrumling ≥ 1 och/eller

irit ≥ 1, och/eller

konjunktival rodnad ≥ 2 och/eller

konjunktivalt ödem (kemos) ≥ 2

beräknade som medelvärden efter en bedömning vid 24, 48 och 72 timmar efter det att testmaterialet applicerats, och som helt går tillbaka inom en observationsperiod på 21 dagar.

3.3.2.7.2

För ämnen där försöksdjurens reaktioner varierar starkt ska denna information beaktas vid klassificeringen.

3.3.3   Kriterier för klassificering av blandningar

3.3.3.1   Klassificering av blandningar om det finns data om blandningen som helhet

3.3.3.1.1

En blandning ska klassificeras enligt samma kriterier som ämnen, och med beaktande av de test- och bedömningsmetoder som använts för att ta fram data för dessa faroklasser.

3.3.3.1.2

Till skillnad från andra faroklasser finns det när det gäller frätande verkan på hud alternativa testmetoder för vissa typer av blandningar som ger korrekta resultat att användas i klassificeringssyfte, och som dessutom är enkla och relativt billiga att genomföra. När man överväger att testa blandningen, bör en stegvis sammanvägd bedömning göras i enlighet med klassificeringskriterierna för frätande verkan på huden och allvarlig ögonskada eller ögonirritation. Detta görs för att säkerställa en korrekt klassificering samt för att undvika onödiga djurförsök. En blandning anses kunna orsaka allvarliga ögonskador (kategori 1) om den har ett pH på ≤ 2,0 eller ≥ 11,5. Om syra/bas-reserven tyder på att blandningen eventuellt inte orsakar allvarliga ögonskador, trots det låga eller höga pH-värdet, behövs ytterligare test för att bekräfta detta, helst ett lämpligt, validerat in vitro-test.

3.3.3.2   Klassificering av blandningar om det inte finns data om blandningen som helhet: överbryggningsprinciper

3.3.3.2.1

Om blandningen i sig inte har testats med avseende på dess frätande verkan på huden eller förmågan att orsaka allvarlig ögonskada eller ögonirritation, men det finns tillräckliga data om de enskilda beståndsdelarna och liknande testade blandningar för att korrekt definiera farorna med blandningen, ska dessa data användas i enlighet med de överbryggningsprinciper som beskrivs i avsnitt 1.1.3.

3.3.3.3   Klassificering av blandningar om det finns data om alla beståndsdelar eller om endast vissa beståndsdelar i blandningen

3.3.3.3.1

För att alla tillgängliga data ska kunna användas för att klassificera en blandnings förmåga att orsaka ögonirritation/allvarlig ögonskada, har följande antagande gjorts som tillämpas i det stegvisa förfarandet där det är relevant.

Antagande: En blandnings ”relevanta beståndsdelar” är sådana som förekommer i koncentrationer på minst 1 % (w/w för fasta ämnen, vätskor, damm, dimma och ångor och v/v för gaser), såvida det inte finns skäl att förmoda att en beståndsdel (med frätande verkan) som förekommer i koncentrationer under 1 % ändå är relevant för att klassificera blandningen med avseende på ögonirritation/allvarlig ögonskada.

3.3.3.3.2

När det finns data om beståndsdelarna men inte om blandningen som helhet grundas klassificeringen i regel på additionsmodellen, så att varje enskild beståndsdel med frätande eller irriterande verkan bidrar till blandningens samlade irriterande eller frätande egenskaper i förhållande till dess verkan och koncentration. En viktningsfaktor 10 används för beståndsdelar med frätande verkan när dessa förekommer i koncentrationer som ligger under den allmänna koncentrationsgränsen för klassificering i kategori 1, men som kommer att bidra till klassificering av blandningen som irriterande. Blandningen ska anses kunna orsaka allvarlig ögonskada eller ögonirritation när summan av koncentrationerna av sådana beståndsdelar överskrider en viss koncentrationsgräns.

3.3.3.3.3

I tabell 3.3.3 anges de allmänna koncentrationsgränser som ska användas för att fastställa om en blandning ska anses kunna orsaka ögonirritation eller allvarlig ögonskada.

3.3.3.3.4.1

Särskild noggrannhet måste iakttas vid klassificering av vissa typer av blandningar som innehåller ämnen som syror och baser, oorganiska salter, aldehyder, fenoler och ytaktiva ämnen. Den metod som beskrivs i punkterna 3.3.3.3.1 och 3.3.3.3.2 kan eventuellt inte användas eftersom många sådana ämnen är frätande eller irriterande vid koncentrationer < 1 %.

3.3.3.3.4.2

För blandningar som innehåller starka syror eller baser ska pH-värdet användas som klassificeringskriterium (se punkt 3.3.2.3) eftersom pH-värdet är en bättre indikator på allvarlig ögonskada än de allmänna koncentrationsgränserna i tabell 3.3.3.

3.3.3.3.4.3

Blandningar som innehåller ämnen med frätande eller irriterande verkan och som inte kan klassificeras med hjälp av additionsmetoden (tabell 3.3.3) på grund av kemiska egenskaper som gör att denna metod inte fungerar, ska klassificeras i kategori 1 avseende effekter på ögat om de innehåller ≥ 1 % frätande beståndsdel, eller i kategori 2 om de innehåller ≥ 3 % irriterande beståndsdel. Klassificering av blandningar som innehåller beståndsdelar för vilka metoden i tabell 3.3.3 inte kan användas beskrivs i tabell 3.3.4.

3.3.3.3.5

I vissa fall kan tillförlitliga data visa att en beståndsdels reversibla/irreversibla effekter på ögat inte är uppenbara vid halter över de allmänna koncentrationsgränserna i tabellerna 3.3.3 och 3.3.4. I sådana fall ska blandningen klassificeras enligt dessa uppgifter. I andra fall när det väntas att en beståndsdels frätande/irriterande verkan på hud eller reversibla/irreversibla effekter på ögat inte ska uppträda vid halter över de allmänna koncentrationsgränserna i tabellerna 3.3.3 och 3.3.4, ska man överväga att testa blandningen. I dessa fall ska det göras en stegvis sammanvägd bedömning.

3.3.3.3.6

Om det föreligger data som visar att en eller flera beståndsdelar kan vara frätande eller irriterande vid en koncentration på < 1 % (frätande) eller < 3 % (irriterande) ska blandningen klassificeras i enlighet med detta.

Tabell 3.3.3

Allmänna koncentrationsgränser för beståndsdelar i en blandning, klassificerade som frätande på huden kategori 1 och/eller avseende effekter på ögat kategori 1 eller 2, som medför klassificering av blandningen avseende effekter på ögat (kategori 1 eller 2)

Klassificering av summan av beståndsdelarna:

Koncentration som medför klassificering av blandningen avseende:

Irreversibla effekter på ögat

Reversibla effekter på ögat

Kategori 1

Kategori 2

Effekter på ögat, kategori 1 eller frätande på huden, kategori 1A, 1B eller 1C

≥ 3 %

≥ 1 % men < 3 %

Effekter på ögat, kategori 2

 

≥ 10 %

(10 x effekter på ögat, kategori 1) + effekter på ögat, kategori 2

 

≥ 10 %

Frätande på huden kategori 1A, 1B eller 1C + effekter på ögat kategori 1

≥ 3 %

≥ 1 % men < 3 %

10 x (frätande på huden, kategori 1A, 1B, 1C + effekter på ögat, kategori 1) + effekter på ögat, kategori 2

 

≥ 10 %


Tabell 3.3.4

Allmänna koncentrationsgränser för beståndsdelar i en blandning, för vilka additionsmetoden inte används, som medför klassificering av blandningen som farliga för ögat

Beståndsdel

Koncentration

Blandningen klassificeras som: Effekter på ögat

Syra med pH ≤ 2

≥ 1 %

Kategori 1

Bas med pH ≥ 11,5

≥ 1 %

Kategori 1

Andra frätande beståndsdelar (kategori 1) som additionsmetoden inte används på

≥ 1 %

Kategori 1

Andra irriterande beståndsdelar (kategori 2) som additionsmetoden inte används på, inklusive syror och baser

≥ 3 %

Kategori 2

3.3.4   Farokommunikation

3.3.4.1